1944. Första kammaren. Nr 20 (Riksdagens protokoll 1944:20)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1944. Första kammaren. Nr 20.

Fredagen den 26 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen; och dess förhandlingar leddes
av herr andre vice talmannen.

Upplästes följande till kammaren inkomna ansökning:

Saturnus, Göteborgradio.

Första kammaren, Riksdagen, Stockholm.

Hänvisande till föregående ansökan anhåller jag vördsamt örn förlängd ledighet
från 1 juni till och med 10 juni.

Bertil Ohlin.

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 294, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur kyrkofonden
för budgetåret 1944/45 för biträde vid handläggning av boställsärenden
och vad därmed äger samband;

nr 295, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket; samt

nr 296, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken, m. m.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 307, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till
riksdagen med förslag till förordning angående indrivning av utskylder hos
värnpliktiga m. fl., i vad1 propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 308, i anledning av väckt motion angående förbättrade bestämmelser
örn utmärkning av och skydd för fiskredskap mot översegling, m. m.;

nr 309, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av
en försöksgård i Norrbottens län, m. m.;

nr 310, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvesteringar; nr

311, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ersättningsanskaffningar
och förnyelsearbeten för statens reproduktionsanstalt
för budgetåret 1944/45, m. m.;

nr 312, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kristillägg
för budgetåret 1944/45, såvitt angår nionde huvudtiteln;

Första hammarens protokoll 1944. Nr SO.

Nr 20.

Fredagen den 26 maj 1944.

nr 313, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44, såvitt angår jordbruksärenden;
samt

nr 314, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag
till lin- eller hampberedningsanläggningar m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 315, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m.;

nr 316, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen den 25 juni
1909 (nr 56, s. 1) angående naturminnesmärkens fredande, m. m.; samt

nr 317, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn arbetstidens
begränsning.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 338, av herrar Wagnsson och Löfgren, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till avlöningsreglemente för personal i det allmänna
civilförsvaret, m. m.; och

nr 339, av herr Anderson, Axel Ivar, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 25, i anledning av väckt motion angående förtydligande av gällande bestämmelser
om besvärs anhängiggörande i kommunala mål;

nr 26, i anledning av väckt motion angående viss ändring i gällande bestämmelser
örn besvär enligt kommunallagarna; och

nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag
till ändrad lydelse av § 17 mom. 1, §§ 18 och 20, § 22 mom. 1 samt §§ 24, 26
och 31 regeringsformen m. m.;

statsutskottets utlåtanden:

nr 145, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av
centrala tvätt- och reparationsanstalter för försvaret jämte en i ämnet väckt
motion;

nr 146, i anledning av Kungl. Maj :ts framställningar om anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 dels till Krigsmaterielverket:
Merkostnader för vissa fabriksanläggningar, dels ock till Merkostnader för
maskinella anordningar för vämpliktsredovisningen;

nr 147, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning för
vissa genom krigsförhållandena uppkommande förluster för statstjänstemän
m. fl.;

nr 148, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till anordnande
av en mät- och avmagnetiseringsstation i Karlshamn;

nr 149, i anledning av väckt motion örn utvidgad granskningsrätt för riksdagens
revisorer beträffande statskontrollerade aktiebolag;

Fredagen den 26 maj 1944.

Nr 20.

nr 150, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1944/45 till riksförsäkringsanstalten m. m., jämte i ämnet väckta
motioner; och

nr 151, i anledning av väckt motion angående upprättande i Norrland av en
centralanstalt för kirurgisk behandling av lungtuberkulos;

bevillningsutskottets betänkande och memorial:

nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 30 juni 1943 (nr 493)
örn begränsning i vissa fall av skatt till staten, jämte i ämnet väckta motioner;
och

nr 41, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets
betänkande nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående
försäljning av rusdrycker, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förlag till lag angående
behörighet för militär befälhavare att ålägga ersättningsskyldighet, m. m.;

nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister;

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
upphävande av 9 § lagen den 7 maj 1918 (nr 294) örn särskilda tingssammapträden
för handläggning av vissa mål och ärenden;

nr 38, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt att i mål
och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända handlingar med posten
m. m.;

pr 39, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 20 § lagen den 9 april 1937 (nr 119) örn verkställighet
av bötesstraff ;

nr 40, i anledning av väckt motion örn lagstiftning angående offentliga insamlingar
;

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) örn införsel i avlöning, pension
eller livränta; och

nr 42, i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen den 14
juni 1917 (nr 380) örn införsel i avlöning, pension eller livränta; samt

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 43, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen den
30 juni 1942 (nr 521);

nr 44, i anledning av väckt motion angående revision av alkoholistlagstiftningen,
m. m.;

nr 45, ^anledning av väckt motion angående utredning örn åtgärder i syfte
att vid svårare olycksfall bereda större och barnrika familjer bättre ekonomisk
och social trygghet;

nr 46, i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn försäkring för
olycksfall för blockledare för skada ådragen under arbete i sådan befattning;

nr 47, i anledning av väckt motion angående utredning rörande lagstiftning
örn företagarpension; och

nr 48, i anledning av väckta motioner angående statsbidrag till frivillig
folkpensionering.

Nr 20.

Tisdagen den 30 maj 1944.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.07 eftermiddagen.

lii fidem
G. II. Berggren.

Tisdalen den 30 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Herr statsrådet Bergquist avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 285, angående
omorganisation av statens informationsstyrelse m. m.

Justerades protokollet för den 28 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 304, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter för försvarsändamål å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44;

nr 305, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels särskilda
förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring å ubåt, dels ock särskild gottgörelse
till vissa värnpliktiga för deltagande i minsvepningsarbete; samt
nr 306, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti
för exportkredit.

Föredrogos och hänvisades till andra särskilda utskottet nedannämnda motioner
:

nr 338, av herrar Wagnsson och Löfgren, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till avlöningsreglemente för personal i det allmänna
civilförsvaret, m. m.; och

nr 339, av herr Anderson, Axel Ivar, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets utlåtanden nr 25—
27, statsutskottets utlåtanden nr 145—151, bevillningsutskottets betänkande
nr 40 och memorial nr 41, första lagutskottets utlåtanden nr 35—42 samt andra
lagutskottets utlåtanden nr 43—48.

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade proposition
nr 285.

Onsdagen den 31 maj 1944. Nr 20. 5

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:
nr 340, av herr Carlsson, Olof, m. fl.,
nr 341, av herr Branting, och
nr 342, av herr Branting,

alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till civilförsvarslag,
m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.08 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Onsdagen den 31 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga hade herr Wistrand till hans
excellens herr statsministern framställt följande fråga: »Kan riksdagen för
framtiden försäkras örn att kungl, propositioner omedelbart efter avlämnandet
göras tillgängliga för riksdagens ledamöter genom utdelning i tryckt skick?»

Hans excellens herr statsministern Hansson, som tillkännagivit, att han hade
för avsikt att vid detta sammanträde besvara nämnda fråga, erhöll ordet och
anförde: Herr talman! Herr Wistrand har frågat mig: kail riksdagen för
framtiden försäkras örn att kungl, propositioner omedelbart efter avlämnandet
göras tillgängliga för riksdagens ledamöter genom utdelning i tryckt skick?

Jag kan svara ja på denna fråga under förutsättning, att man i riksdagen
intet har att invända mot att avlämnandet av propositioner, som på grund
av särskilda förhållanden måste komma riksdagen sent till handa, ytterligare
fördröjes i avvaktan på tryckningen.

Herr Wistrand: Herr talman! Jag skall be att få tacka hans excellens herr
statsministern för svaret på min fråga.

Det visar -—• om jag rätt tolkat hans excellens uttalande — att åtminstone i
ett stort antal sådana fall, då hittills förseningar ägt rum med utdelningen
av kungl, propositioner, Kungl. Maj:t har för avsikt att för framtiden tillse,
att propositionerna utdelas samtidigt som de avlämnas i riksdagen. Så har
hittills långt ifrån alltid varit fallet. Jag tänker då icke endast på den sista
beredskapspropositionen, på vilken kanske det förhållande, som hans excellens
herr statsministern åsyftade, är tillämpligt, utan också på t. ex. propositionen
örn civilförsvaret. Enligt en uppgift, som jag fått och som jag tyvärr
inte själv varit i tillfälle att kontrollera — men det är ingenting som ger
vid handen, att den är oriktig — avlämnades denna proposition på en onsdag
och utdelades först en lördag. Jag tänker även på en del andra propositioner,
som kommit under vårens lopp, och erinrar mig ''särskilt propositionen
om karolinska sjukhusets utbyggnad, på vilken vi fingo vänta en eller två
dagar, innan den kom i tryck.

Äng. tiden för
kungl, propositioners

utdelning.

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Äng. tiden för kungl, propositioners utdelning. (Forts.)

Det är uppenbart, att om dessa förhållanden icke efterses av regeringen,
blir den frist på 10 dagar, som lämnas riksdagsledamöterna enligt bestämmelserna
angående tid för motioners avgivande, fullkomligt illusorisk. Man kan ,iu
inte begära förlängd motionstid uteslutande av den anledningen, att man inte
har fått trycket, utan det måste vara andra skäl för en sådan åtgärd, som
man ju för övrigt även ur andra synpunkter vill undvika.

Ur dessa synpunkter är jag mycket tacksam för att hans excellens herr
statsministern här har yppat sin vilja att göra vad på honom ankommer för
att tillse, att det för framtiden blir en bättre ordning härvidlag.

Justerades protokollen för den 24 och den 25 innevarande månad.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr
285, angående omorganisation av statens informationsstyrelse m. m.

Föredrogos och hänvisades till andra särskilda utskottet nedannämnda motioner
:

nr 340, av herr Carlsson, Olof, m. fl.,
nr 341, av herr Branting, samt
nr 342, av herr Branting,

alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till civilförsvarslag,
m. m.

Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 25, i anledning av väckt motion angående förtydligande av gällande bestämmelser
örn besvärs anhängiggörande i kommunala mål;

nr 26, i anledning av väckt motion angående viss ändring i gällande bestämmelser
örn besvär enligt kommunallagarna; samt

nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag
till ändrad lydelse av § 17 mom. 1. §§ 18 och 20, § 22 mom. 1 samt §§ 24, 26
och 31 regeringsformen m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 145, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående uppförande av
centrala tvätt- och reparationsanstalter för försvaret jämte en i ämnet väckt
motion;

nr 146, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar örn anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 dels till Krigsmaterielverket:
Merkostnader för vissa fabriksanläggningar, dels ock till Merkostnader för
maskinella anordningar för värnpliktsredovisningen;

nr 147, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning för
vissa genom krigsförhållandena uppkommande förluster för statstjänstemän
m. fl.;

nr 148, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till anordnande
av en mät- och avmagnetiseringsstation i Karlshamn;

nr 149, i anledning av väckt motion om utvidgad granskningsrätt för riksdagens
revisorer beträffande statskontrollerade aktiebolag;

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

nr 150, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1944/45 till riksförsäkringsanstalten, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner; samt

nr 151, i anledning av väckt motion angående upprättande i Norrland av
en centralanstalt för kirurgisk behandling av lungtuberkulos.

Yad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 40, i anledning av Äng. boransKungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning
av förordningen den 30 juni 1943 (nr 493) om begränsning i vissa tia staten
fall av skatt till staten, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 21 april 1944 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 250. hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 30 juni
1943 (nr 493) om begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 juni 1943 örn begränsning
i vissa fall av skatt till staten stadgas med avseende å skatt, som påförts
skattskyldig på grund av taxering för taxeringsåret 1943, skall äga tillämpning
jämväl i fråga örn skatt, som påförts skattskyldig på grund av taxering
för taxeringsåret 1944; skolande därvid vad i förordningen sägs örn 1943 i stället
avse åx 1944.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till behandling i samband med förevarande proposition hade utskottet upptagit
de under motionstiden vid riksdagens början väckta, till utskottet hänvisade
likalydande motionerna nr 247 i första kammaren av herr Mannerskantz
och nr 385 i andra kammaren av herrar Lundell och Wiberg, vari
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majt begära, dels att
skyndsam utredning måtte verkställas rörande möjligheterna till sådan reformering
av gällande bestämmelser angående begränsning i vissa fall av skatt
till staten, att även kommunalutskylderna inräknades i det maximala skattebeloppet,
dels att de förslag, vartill sådan utredning kunde föranleda, måtte
snarast föreläggas riksdagen.

Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet på åberopade grunder hemställt,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 250, antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning angående
fortsatt tillämpning av förordningen den 30 juni 1943 (nr 493) örn
begränsning i vissa fall av skatt till staten; samt

2) att de likalydande motionerna I: 247 av herr Mannerskantz och II: 385
av herrar Lundell och Wiberg angående utvidgning av gällande bestämmelser
om begränsning i vissa fall av skatt till staten att gälla även kommunalutskylder
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Äng. begränsning i vissa fall av skatt till staten. (Forts.)

I motiveringen hade utskottet yttrat bland annat:

»Då det i propositionen framlagda förslaget om fortsatt tillämpning av ifrågavarande
lagstiftning allenast avser innevarande års taxering, finner utskottet
ej anledning tillstyrka bifall till motionärernas hemställan om skrivelse
till Kungl. Majit i motionernas syfte. Utskottet vill emellertid framhålla, att.
därest vid nästkommande års riksdag förslag framlägges örn bibehållande av
reduktionsregler vid den statliga beskattningen, det synes önskvärt, att frågan
huruvida och under vilka förutsättningar kommunalutskylder lämpligen
kunna inordnas under dessa regler göres till föremål för närmare undersökning.
Skulle en sådan utvidgning av reduktionsreglerna anses kunna och böra
genomföras, torde det procenttal av den taxerade inkomsten, vid vilket reduktionen
skall inträda, böra höjas. Utskottet förutsätter även. att vid reduktionsreglernas
utformning tillses, att dessa regler icke komma att föranleda en
minskning av skatteintäkterna för vederbörande kommuner.»

Herr Velander: Herr talman! Jag skall tillåta mig att göra en kort erinran
till bevillningsutskottets föreliggande betänkande.

Jag har deltagit i utskottsbehandlingen men var icke i tillfälle att närvara,
då utskottets betänkande justerades. Jag var då hemrest. Utskottet har
emellertid gjort ett uttalande, som jag icke är beredd att utan vidare godtaga.
Den nu gällande skattespärren avser, såsom känt, endast de statliga
skatterna och innebär, att ingen, skall svara för större statlig skatt än 80
procent av det taxerade beloppet. Nu har man på olika håll ansett, att denna
spärr även borde omfatta de kommunala skatterna. Utskottet har också uttalat
sig i den riktningen, att, örn skattespärren fortfarande kommer att bli
gällande, det bör tagas under övervägande, huruvida icke även de kommunala
skatterna skola inkluderas däri. Därtill fogar emellertid utskottet det
uttalandet, att örn man går in för en sådan anordning, bör det procenttal av
det taxerade beloppet resp. den taxerade inkomsten, vid vilket reduktionen
skall inträda, höjas. Detta tycks innebära, att utskottet är av den meningen,
att skatteplikten för sådant fall icke bör begränsas till totalt 80 procent av
det taxerade beloppet. Jag vill inte här taga upp någon debatt i denna fråga.
Eftersom utskottet tar sikte på att det skall bli en utredning i ämnet, anser
jag emellertid, att man icke nu bör på något sätt ta ställning till vilket procenttal
som vid en blivande eventuell förändring av skattespärren kan anses
skälig.

I anslutning till denna ståndpunkt tillåter jag mig, herr talman, att hemställa,
att ur utskottets yttrande måtte utgå näst sista meningen, som börjar
med orden »Skulle en sådan utvidgning» och slutar med orden »böra
höjas».

Herr Harg, Johan: Herr talman! Örn man läser bevillningsutskottets uttalande,
finner man, att utskottet icke har fällt något bestämt omdöme örn
denna sak. Örn utskottet emellertid icke hade nämnt något alls örn detta, hade
det legat nära till hands att tro, att det hade varit utskottets avsikt, att nian
här skulle inbegripa jämväl kommunalutskylderna och att det följaktligen
på detta sätt skulle ske en sänkning av maximigränsen. Det är för att förebygga
denna misstydning, som utskottet här skrivit: »Skulle en sådan utvidgning
av reduktionsreglerna anses kunna och böra genomföras, torde det
procenttal av den taxerade inkomsten, vid vilket reduktionen skall inträda,
böra höjas.» Det ansågs också betydelsefullt att framhålla, vad som står i
fortsättningen, nämligen att en omformulering av bestämmelserna icke bör
föranleda en minskning av skatteintäkterna för vederbörande kommuner. Jag

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

Äng. begränsning i vissa fall av skatt till staten. (Forts.)
kan för övrigt omtala för herr Velander, eftersom han icke var med vid det
tillfället, att tanken på en undersökning, huruvida icke en höjning av gränsen
borde ske, icke mötte någon gensaga i utskottet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den formulering av motiveringen,
som återfinnes i utskottets betänkande.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen, att i
avseende på det nu ifrågavarande betänkandet yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas med godkännande av utskottets motivering, dels ock,
av herr Velander, att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring
i motiveringen, att Jen mening, som å s. 5 rad 9 uppifrån i det tryckta betänkandet
började med orden »Skulle en sådan utvidgning», utelämnades.

Därefter gjordes propositioner, enligt berörda yrkanden; och förklarades propositionen
på bifall till utskottets hemställan med godkännande av motiveringen
vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogs ånyo och lades till handlingarna bevillningsutskottets memorial
nr 41, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets
betänkande nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner.

Föredrogos ånyo första lagutskottets utlåtanden:

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
behörighet för militär befälhavare att ålägga ersättningsskyldighet,
m. m.;

nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) örn straffregister;

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
upphävande av 9 § lagen den 7 maj 1918 (nr 294) örn särskilda tingssammanträden
för handläggning av vissa mål och ärenden;

nr 38, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt att i mål
och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända handlingar med posten
m. m.; samt

nr 39, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 20 § lagen den 9 april 1937 (nr 119) örn verkställighet
av bötesstraff.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 40, i anledning av väckt
motion örn lagstiftning angående offentliga insamlingar.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 161,
vilken behandlats av första lagutskottet, hade herr Hedlund i Östersund hemställt,
att riksdagen måtte för sin del antaga det förslag till förordning angående
offentliga insamlingar, som upptagits i reservationen till första lagutskottets
utlåtande nr 58 vid 1942 års lagtima riksdag, med de jämkningar
däri, som dels föranleddes av att förordningen icke skulle vara tillämplig å
insamlingar, som anordnades av nykterhetsorganisation, och dels vid ärendets
utskottsbehandling funnes erforderliga eller lämpliga.

Örn lagstiftning
ang.
offentliga
insamlingar.

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Örn lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet gjort vissa uttalanden rörande
behovet av en lagstiftning på förevarande område, varefter utskottet anfört
bland annat följande:

»Ehuru utskottet sålunda finner starka skäl tala för att en offentlig kontroll
av insamlingsverksamheten kommer till stånd, kan utskottet icke tillstyrka
motionärens yrkande att riksdagen nu skulle antaga det förslag till
förordning angående offentliga insamlingar, som framlades i reservationen
till utskottets förutnämnda utlåtande. Utskottet anser nämligen detta förslag
lämna rum för vissa anmärkningar och ser sig icke heller i stånd att, med
beaktande av de mångskiftande synpunkter som kunna anläggas på denna
fråga, utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet.
En lagstiftning på detta område måste nämligen såsom utskottet i nämnda
utlåtande uttalat föregås av en ny allsidig utredning. Vid denna böra de av
utskottet i utlåtandet anförda synpunkterna beaktas. Erfarenheterna av den
kontrollerande verksamhet som utövas av Näringslivets granskningsnämnd torde
också kunna bliva av stort värde vid lagstiftningsarbetet.

På grund av vad sålunda anförts finner utskottet det angeläget att Kungl.
Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område och efter
den förnyade utredning, varom 1942 års riksdag hemställt, för riksdagen
framlägger förslag till lagstiftning i ämnet. Tillräckliga skäl att till Kungl.
Maj:t rikta någon ny framställning härom finner utskottet — i betraktande
av den korta tid som förflutit sedan riksdagens föregående hemställan — icke
föreligga. Med hänvisning härtill får utskottet hemställa att förevarande motion,
II: 161, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Herr Schlyter: Herr talman! Jag har i detta ärende inom utskottet ansett
önskligt, att utskottet hade tillstyrkt riksdagen att skriva till Kungl. Maj:t
och begära skyndsamt förslag i det ommotionerade ärendet. Utskottets majoritet
har emellertid ansett, att då riksdagen skrev för två år sedan, skäl till
en ny skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet icke föreligga. Då jag inte ägt
möjlighet att reservationsvägen här i kammaren yrka bifall till den mening,
som jag har gjort gällande inom utskottet, har under utskottets utlåtande icke
kommit att stå någon reservation ifrån min sida.

Om kammarens ledamöter vilja ta del av de yttranden som i detta ärende
lia infordrats av utskottet, skall kammaren finna, att samtliga hörda länsstyrelser
ha understrukit behovet av lagstiftning i ämnet. Även socialstyrelsen,
vars yttrande refereras först bland hörda myndigheter på s. 8 i utlåtandet,
understryker detta. Socialstyrelsen säger, att den vidhåller sin ståndpunkt,
»att en av det allmänna anordnad kontroll av offentliga insamlingar
är i högsta grad av behovet påkallad». Styrelsen kan icke finna, »att granskningsnämndens
tillkomst gjort en offentlig kontroll av insamlingsverksamheten
överflödig». Socialstyrelsen tillstyrker därför, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit ånyo hemställa, att förslag till lagstiftning om kontroll
över offentliga insamlingar efter verkställd omarbetning åter framlägges
för riksdagen».

Nästa utlåtande är ifrån Överståthållarämbetet, som mycket ingående redogör
för ett flertal av ämbetet konstaterade missbruk av de offentliga insamlingarna.
Nedtill på s. 10 omtalar Överståthållarämbetet, »att sedan hösten
1943 kriminalavdelningen haft att verkställa utredningar angående ett femtiotal
organisationers insamlingsverksamhet. Insamlingarna hava inbringat
omkring två miljoner kronor, varav nära hälften tillfallit de personer, som yrkesmässigt
åtagit sig att anordna insamlingarna. Vid dessa utredningar har
bland annat framkommit, att en känd organisation till en ackvisitör för en

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)
samina av 2 000 kronor per år försålt ensamförsäljningsrätten till organisationens
brevmärken, av vilka sedan under enbart ett år sålts för omkring 100 000
kronor.» Där gick det således 98 000 kronor till insamlaren för kostnader och
i förtjänst!

Även andra synpunkter framhållas av Överståthållarämbetet, som slutar med
ett uttalande, att det bör finnas rätt att förbjuda insamlingar och att det framför
allt städse bör finnas tillfälle att få insamlingar reviderade.

Örn vi fortsätta med yttrandena, säger länsstyrelsen i Malmöhus län på s.
15, att »efter det förevarande lagstiftningsfråga år 1942 behandlades av riksdagen,
behovet av en kontroll över den offentliga insamlingsverksamheten blivit
ytterligare ådagalagt». Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller
i sitt yttrande på s. 16, undertecknat av Malte Jacobsson: »Ätt behov föreligger
av en lagstiftning örn kontroll över offentliga insamlingar torde klart
bekräftas av erfarenheten. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna, borde det förslag
till förordning i ämnet, som utarbetades av reservanterna inom första lagutskottet
vid 1942 års riksdag, vara det av hittills framlagda förslag, som är
bäst ägnat att på ett tillfredsställande sätt lösa den föreliggande frågan. I
huvudsak tillstyrker länsstyrelsen därför detta förslag.» Det är samma förslag
som motionären har hemställt, att riksdagen efter erforderliga omarbetningar
måtte för sin del antaga. Även länsstyrelsen i Värmlands län uttalar
sig på s. 18 i samma riktning. Alla av utskottet hörda länsstyrelser lia således
understrukit behovet av kontroll över de offentliga insamlingarna.

Vad som har inträffat efter det att för två år ^sedan riksdagen skrev till
Kungl. Majit i ämnet i samband med avslaget på det då av Kungl. Majit
framlagda förordningsförslaget är, att en del representanter för näringslivet
ha tagit kontrollen i sin egen liand och tillsatt en nämnd med uppgift att bevaka
näringslivets intressen i denna sak. Den kallas för näringslivets granskningsnämnd
för gåvor och understödsannonser. Även denna nämnd har hörts
av utskottet, och dess utlåtande börjar nederst på s. 27. Nämnden förklarar
nederst på s. 28, att dess verksamhet är »inskränkt till att på förevarande område
tillvarataga allenast näringslivets intressen; den stora allmänhetens intressen
härvidlag falla utanför nämndens verksamhetsområde». Den erfarenhet,
som denna nämnd redan hunnit inhösta och alltjämt förvärvar, kan givetvis
bli till nytta för den slutliga lagstiftningen i ämnet, men nämndens tillvaro
är tydligen icke någon anledning att icke införa kontroll över insamlingarna
i allmänhetens intresse.

Jag nämnde, att Överståthållarämbetet hade framställt de båda kraven pa
redovisning och möjlighet till förbud mot sådana insamlingar som visa sig vara
olämpliga. Jag erinrar mig att för några år sedan en numera mycket känd
svindlare på insamlingsverksamhetens område härjade nere i Skåne och samlade
in pengar till något som kallades för Svensk samling. Det var ingalunda
alla som läto sig duperas av honom. Jag läste i Sydsvenska Dagbladet
Snällposten på den tiden en varning emot detta insamlingsföretag. Men man
hade intet medel i sin hand att stävja det. Hade det funnits en lagstiftning,
som hade möjliggjort för dem som här voro närmast intresserade, således det
parti som Sydsvenska Dagbladet Snällposten företräder, att ga till någon myndighet
och anhålla om att få till stånd en granskning av detta insamlingsföretag
och eventuellt förbud mot detsamma, hade åtskilliga hundratusen kronor
sparats för svenska medborgare, som trodde sig skjuta samman dessa pengar
för ett nyttigt ändamål.

Det kan, herr talman, inte vara mycken mening med aii här stå och berätta
historier från det pågående insamlingsväsendet. Men jag kan inte neka mig
att nämna en liten detalj, som jag har mig bekant, såsom belysande flir in -

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Örn lagstiftning äng. offentliga insamlingar. (Forts.)
samlingsmentaliteten på vissa håll. Det var en känd specialist på välgörenhet,
som skulle företaga en. resa till ett av våra grannländer. Han ansåg i resekostnaderna
ingå nya sidenunderkläder för sig själv, som han lät inköpa och
debitera, insamlingen. Det är ju en bagatell, men det visar i alla fall, att det
är lämpligt att det blir revision på från allmänheten insamlade medel.

Utskottet slutar med en punkt, som jag särskilt tycker inte är vidare lämplig.
Jag kan nämna, att i det inom utskottet först utdelade förslagstrycket.
för vilket presidiet var ansvarigt, uttalades önskvärdheten av att Kungl. Maj :t
»skyndsammast möjligt för riksdagen framlägger förslag till lagstiftning.
Tillräckliga skäl att till Kungl. Maj :t nu avlåta någon skrivelse i ämnet finner
utskottet emellertid icke föreligga» — hette det i detta tryck — »då det
torde finnas anledning förvänta att Kungl. Majit på grund av riksdagens
skrivelse av år 1942 samt därefter inträffade upprepade missbruk av offentliga
insamlingar utan någon ny riksdagsskrivelse upptager frågan till ny och
skyndsam utredning». På yrkande av en ledamot från andra kammaren blev
denna sats utbytt mot den artighet mot Kungl. Maj :t, som innehålles i sista
punkten i utskottets utlåtande, elär det heter: »Tillräckliga skäl att till Kungl.
Majit rikta någon ny framställning härom finner utskottet — i betraktande
av den korta tid som förflutit sedan riksdagens föregående hemställan — icke
föreligga.»

Jag anser, herr talman, att det icke förflutit så kort tid, då två år gått
utan att detta ärende återupptagits till behandling, fastän man så gott som
dagligen och stundligen får bevis för det oefterrättliga tillstånd som för närvarande
råder på detta område. Då jag emellertid icke kan framställa något
yrkande örn det slut, som jag skulle önskat i detta ärende, har jag, herr talman,
för närvarande intet yrkande att göra.

Herr Siljeström: Herr talman! När för två år sedan en proposition framlades
med förslag till lag angående kontroll över offentliga insamlingar, mötte denna
proposition ett motstånd, som på en gång var tveksamt och bestämt. Tveksamheten
torde ha härlett sig därav, att man i sak måste ge Kungl. Majit rätt i att
här förelåg verkligen ett behov att lagstifta i ämnet. Det var litet svårare att
analyserna, varifrån det bestämda motståndet kom, men man fick nästan den
uppfattningen, att det härrörde från att man fick för sig, att bakom propositionen
och dess tillskyndare fanns en önskan att komma välgörenheten till livs.
Detta skärpte motståndet och åstadkom att riksdagen avslog den kungl, propositionen,
samtidigt som man dock skrev till Kungl. Majit med anhållan örn ett
nytt förslag i ämnet.

Det torde, såvitt jag förstår, vara alldeles onödigt att här tillbakavisa den
uppfattningen —- örn den nu verkligen fanns — att det hos dem, som önskat
en positiv lagstiftning i ämnet, skulle ha funnits någon som helst ovilja mot
den välvilja, som ligger bakom all insamlingsverksamhet. Emellertid har under
de två år, som förflutit sedan denna proposition framlades, mycket inträffat.
Den föregående ärade talaren har ju genom att uppläsa yttranden, som utskottet
har inhämtat med anledning av motionen, visat, att hos alla de hörda
myndigheterna och sammanslutningarna finns en bestämd uppfattning, att här
måste något göras. Det torde också för alla inom denna kammare stå fullt klart,
att under dessa två år har på detta område inträffat så mycket att det icke
längre går att låta sig nöja med de rådande förhållandena. Därom torde också
numera utskottet vara fullt ense, då ju utskottet i sin slutkläm säger: »På
grund av vad sålunda anförts finner utskottet det angeläget att Kungl. Majit
med uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område och efter den förnyade
utredning, varom 1942 års riksdag hemställt, för riksdagen framlägger för -

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

Örn lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)
slag till lagstiftning i ämnet». Jag är emellertid i likhet med herr Schlyter
missnöjd med att det i utskottets slutkläm har kommit att inflyta ytterligare
en mening, som på något sätt tar tillbaka, vad man vill ha sagt i den första
meningen. Man liksom stryker över och går vidare, som örn ingenting hade hant.
Jag är av den uppfattningen, att det, som har inträffat under dessa två år, är
av den utomordentliga beskaffenhet, att det icke går att längre vila på hanen,
utan att här måste något göras. Jag anser det därför vara önskvärt, att man,
när riksdagen nu har att fatta ställning till denna fråga, inte är fullt så beskedlig
som utskottets utlåtande ger vid handen, utan verkligen med fasthet
och bestämdhet säger ifrån, att nu vill man verkligen ha en lagstiftning på
detta område.

Jag tillåter mig, herr talman, att framställa det yrkandet, att ur sista stycket
i utskottets motivering den mening, som börjar med orden »Tillräckliga skäl»
och slutar med »icke föreligga», skall utgå och att kammaren i övrigt måtte
bifalla utskottets hemställan.

Häri instämde herr Anderson, Axel Ivar.

Herr Linnér: Herr talman! Det anförande, som utskottets ärade ordförande
nyss höll, var i någon mån ägnat att väcka förvåning, eftersom han i detta
endast gav skäl för ett bifall till motionen, men icke omnämnde något av de
skäl, som föranlett utskottet att komma till det slut, vartill utskottet kommit.
Jag skall därför be att något få gå in på dessa skäl.

Läget är ju det, att för två år sedan behandlade riksdagen ett förslag i detta
ämne, framkommet genom en kungl, proposition. Detta förslag förkastades av
riksdagen, och riksdagen skrev till Kungl. Maj :t med anhållan om en ny utredning.
Nu har samma förslag, som då förelåg till riksdagens avgörande i form
av en reservation, kommit fram motionsvägen. Vid den mycket ingående granskning,
som första lagutskottet har ägnat detta förslag, har utskottet på nytt
funnit att det föreligger precis samma svårigheter att på tillfredsställande sätt
lösa frågan örn en reglering av de offentliga insamlingarna, som man da konstaterade.
_ o .

Jag skall inte närmare gå in på detta i vidare mån än att jag vill påpeka,
att med detta förslag skulle straff drabba en hel del insamlare, som i det allra
bästa syfte föranstalta örn insamlingar men som inte ha någon tanke på att
denna verksamhet, som har mycket gamla traditioner i vårt land, skulle behöva
underkastas en anmälan till någon polismyndighet. . .

Örn man sedan skulle gå in på det alternativ, som av utskottets majoritet ar
1942 togs upp till skärskådande, nämligen en klyvning av lagregleringen med
hänsyn till mindre insamlingar och riksinsamlingar eller med hänsyn till det
ändamål, som i vissa fall skulle vara föremål för insamling, så visar det sig att
en sådan klyvning möter mycket stora tekniska svårigheter. Utskottet har
därför på nytt kommit till det resultatet, att denna fråga icke är mogen för
sin lösning.

Samtidigt har utskottet konstaterat förekomsten icke endast av de fall, som
herr Schlyter nyss refererade, utan också åtskilliga andra missförhållanden,
och dessa missförhållanden lia också föranlett utskottet att göra någonting
mer än att blott hänvisa till sin skrivelse för två år sedan. Örn man betraktar
dessa missförhållanden, så finner man att vissa av dem äro av den beskaffenheten,
att de sannolikt redan nu kunna åtkomma^ genom stralllagens bestämmelser
örn oredlighet i vissa former, andra kunna det däremot icke. Att
på ett lämpligt sätt draga gränsen innebär återigen en mycket stor teknisk
svårighet, som det icke var möjligt för utskottet att i detta sammanhang lösa.

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

^ Om lagstiftning äng. offentliga insamlingar. (Forts.)

Utskottet förklarar också att utskottet icke har ansett sig vara i stånd att självt
utarbetaoch för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet på grund
av de mångskiftande synpunkter, som kunna anläggas på denna fråga.

Därtill kommer, att från den verksamhet, som näringslivets granskningsnämnd
för gåvor occh understödsannonser nu utövar, är att hämta en mycket
värdefull belysning av dessa frågor. Och denna nämnd, som således har en
förut icke befintlig erfarenhet, har själv avslutat sitt yttrande med att nämnden
får »för sin del i avvaktan på närmare erfarenheter rörande sin verksamhet
avstyrka bifall till den föreliggande motionen».

På dessa grunder har utskottet intagit sin ståndpunkt. Denna ståndpunkt
innefattar en positiv åtgärd, när utskottet uttalar en hänvändelse till Kungl.
Maj :t men också en nödig försiktighet, då utskottet säger att utskottet icke har
kunnat ange några bestämda riktlinjer och därför finner tillräckliga skäl att
rikta en ny framställning till Kungl. Maj :t icke för närvarande föreligga.
Utskottets majoritet inklusive — egendomligt nog — dess ordförande har funnit
denna ståndpunkt vara den riktiga.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Johanson, Karl August: Herr talman! Jag var en av dem, som år 1942
medverkade till att det då föreliggande förslaget inte antogs, men jag gjorde
det inte med den motivering som herr Siljeström nyss anförde. Jag deklarerade
nämligen i debatten vid det tillfället min anslutning till ett förslag, varigenom
man skulle kunna komma åt missbruk vid insamlingar, men jag ansåg att det
inte skadade att man uppsköt frågan ett år för att få fram ett bättre förslag
än det som då förelåg. Jag ansåg nämligen att det inte var tillfyllest. Jag
hade avlämnat en motion som avsåg att man skulle tillförsäkra de ideella
föreningarna, och främst nykterhetsorganisationerna, en viss rätt att kunna
företaga sina insamlingar så att säga vid sidan örn förslagets bestämmelser.
Utskottet hade mycket välvilligt behandlat denna motion, men jag ansåg i
alla fall att det inte kunde vara någon risk, örn man väntade ett år på ett
nytt och bättre förslag.

Sedan dess har det gått två år, och intet förslag har kommit från Kungl.
Majit. Jag anser att ett förslag borde ha kommit fram. Jag kail i övrigt inte
förstå, hur första lagutskottet nu, efter en hänvisning till alla de utlåtanden
som föreligga och av vilka utskottets ärade ordförande har refererat en hel
del, har kunnat komma till en så negativ inställning som att förklara, att tillräckliga
skäl att till Kungl. Majit rikta en ny framställning nu inte skulle
föreligga. Det föreligger tvärtom enligt min mening så starka skäl, att Kungl.
Maj :t under de två åren borde ha kommit med ett förslag, som täckt de önskemål
som uttalades vid 1942 års riksdag.

Jag anser att de skäl som äro anförda för det förslag som framställdes av
herr Siljeström, nämligen om strykning av viss del av utskottets motivering,
äro så bärande, att man utan vidare kan ansluta sig därtill. Jag skall därför
inte orda mer örn denna sak, herr talman, utan nöjer mig med att yrka bifall
till herr Siljeström® förslag.

Herr statsrådet Bergquist: Herr talman! Trots att det här gäller en motion,
som ett till synes enhälligt lagutskott har avstyrkt, skall jag med anledning av
vad som yttrats i debatten be att få säga några ord.

Herr Schlyter fann det anmärkningsvärt att Kungl. Majit, trots att två år
nu förflutit sedan riksdagen skrev och begärde utredning och förslag i ämnet,
inte gjort någonting åt saken. Det har också från andra talare påpekats att under
de två år som gått, sedan riksdagen skrev, åtskilligt inträffat, som borde ha

Onsdagen den 31 maj 1044.

Nr 20.

Om lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)
föranlett Kungl. Maj:! att taga upp frågan och skyndsamt framlägga förslag
för riksdagen.

Jag skall gärna erkänna att det inte enbart är bristande tid och en mängd
andra utredningar, som har gjort att jag inte ännu tagit upp denna fråga till
omprövning. Jag hör liksom herr Linnér till dem, som äro ganska tveksamma
när det gäller värdet av en lagstiftning på detta område och framför allt när
det gäller den lämpliga utformningen av en sådan lagstiftning. Jag kan inte
komma ifrån ett intryck av att de önskemål om lagstiftning, som här kommit
fram, i viss mån äro ett uttryck för den övertro på lagstiftningens förmåga att
rätta till allting, som man då och då möter. Enligt min mening föreligger, örn
man här vill göra någonting, ett verkligt svårt lagstiftningsproblem. Marn
kan skapa en mycket restriktiv lagstiftning — det är nämligen nödvändigt att
göra lagstiftningen mycket restriktiv, om man vill ge effektivitet åt den kontroll
som man vill genomföra. Skulle man tillgripa en sådan restriktiv lagstiftning,
så innebär det, att man under kontrollen måste draga in en hel del insamlingar
och en hel del välgörande verksamhet, som i och för sig icke äro i behov
av kontroll, men som man för fullständighetens skull och för att det inte skall
bli några kryphål måste lägga in under lagstiftningen. Jag tror att en sådan
restriktiv och på det sättet effektiv lagstiftning skulle möta ett mycket starkt
motstånd icke endast i riksdagen utan också från de stora organisationer, som
utföra ett betydelsefullt arbete på detta område. Den behandling, som Kungl.
Maj :ts förslag fick vid 1942 års riksdag, innebär ett ganska belysande exempel
på hur man reagerar mot en för långt gående lagstiftning.

Naturligtvis kan man då tänka sig möjligheten att släppa efter på restriktiviteten
och försöka få till stånd en lagstiftning, som ger en viss kontroll över
insamlingarna, men som dock inte går så långt som man tidigare tänkt sig. Men
en sådan lagstiftning kan enligt min mening innebära en direkt fara. Örn man
gör en lagstiftning som är mera lös och som bara. innefattar vissa bestämmelser
örn anmälningsskyldighet och dylikt, kail en sådan lagstiftning i det allmänna
medvetandet uppamma den uppfattningen, att man dock sörjt för att de
insamlingar, som komma till stand, verkligen äro pa alla sätt lojala och vä.1-skötta och att det inte kan riktas några anmärkningar mot dem. Men en dylik
mindre restriktiv lagstiftning kan i själva verket icke innebära någon verklig
garanti för att de insamlingar, som komma till stånd, äro fullt lojala eller skötas
på ett fullt tillfredsställande sätt. . .

Detta lagstiftningsproblem är alltså enligt min mening utomordentligt svårt,
och man kanske har anledning att fortfarande i viss mån se tiden an. Jag vill
erinra örn att den granskningsnämnd, som tillsatts inom näringslivet, i sitt yttrande
direkt framhållit, att man nog bör avvakta närmare erfarenheter av denna
privata granskningsverksamhet, innan man skrider till lagstiftningsåtgärder
på detta område. .

Jag tror att man också kan påslå, att vad soia förekommit i den offentliga
debatten och i pressen under senaste tiden har på ett alldeles särskilt sätt fäst
allmänhetens uppmärksamhet på att man bör iakttaga en viss försiktighet när
det gäller insamlingar, även då de framträda såsom handhavda av trovärdiga
personer och förtjänta av understöd. Behovet av en lagstiftning kanske därför
inte har ökat så synnerligen mycket under de sista åren, utan det har tvärtom
blivit så, att allmänheten själv iakttar större försiktighet.

.Tåg tror alltså att man i detta hänseende gör klokt alf ännu en lid avvakta
och se, hur utvecklingen kan gestalta sig. Jag har inte velat underlåta att i denna
debatt deklarera denna min något ljumma inställning till hela denna lagstiftningsfråga.
Men jag vill också samtidigt tillägga, att denna min inställning
naturligtvis inte utesluter, att jag med uppmärksamhet kommer att. följa

Nr 20.

Onsdagen deli 31 maj 1944.

Örn lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)
vad isom händer och att jag, om det visar sig vara erforderligt, också kommer
att framlägga förslag örn en laglig reglering av detta område.

Herr Wagnsson: Herr talman! Jag ber först att få uttrycka min stora glädje
över det anförande, som nyss hållits från statsrådsbänken. Den uppfattning,
som statsrådet där uttalade, sammanfaller, såvitt jag hörde, helt och hållet
med den uppfattning som var den förhärskande inom första lagutskottets majoritet.
Det fanns ett visst intresse att få till stånd en reglerande lagstiftning
på detta område, men det fanns också en allvarlig oro för att man kunde gå
fram på ett sådant sätt, att man skadade ideella intressen, förhindrade eller
i varje fall försvårade en verksamhet, som det inte ligger i statsmakternas intresse
att resa några svårigheter i vägen för.

Ett bifall till den föreliggande motionen måste anses uteslutet, då den ju
helt bygger på det förslag, som riksdagen för två år sedan avvisade, med den
enda ändringen att man nu bland de organisationer, som skulle undantagas
från ^ en lagstadgad kontroll, upptagit även nykterhetsorganisationerna. Men
också de övriga invändningar, som utskottet gjorde i sitt yttrande år 1942,
kvarstå fortfarande med samma tyngd som då erinringarna framfördes. Jag
hänvisar till vad som finnes återgivet i det föreliggande utskottsutlåtandet
på, s. 2, där bl. a. framhålles det önskvärda i att den omsorgsfullt skötta och
lojala insamlingsverksamheten får ett stöd genom en lagreglering, som förhindrar
osunda eller bedrägliga insamlingar, som kunna skapa misstroende hos
allmänheten mot insamlingar överhuvud, men där det också framhålles vikten
av att de stora folkrörelserna, vilka som bekant i betydande utsträckning basera
sin verksamhet på bidrag från allmänheten, i så stor utsträckning som
möjligt lämnas utanför lagstiftningen. Det kan ifrågasättas, heter det, »örn
ur någon synpunkt behov överhuvud taget föreligger att indraga dessa organisationers
insamlingar under kontrollen».

Jag erinrar också örn att det icke minst för allmogen i vårt land skulle
innebära vissa betydande olägenheter, örn också lokala mindre insamlingar,
mot vilka i regel inga anmärkningar kunna göras, alldeles i onödan dras in
under denna lagstiftning.

Men inte nog därmed. I ett av de yttranden, som utskottet infordrat, finns
ett påpekande som synes mig värt att i detta sammanhang särskilt beakta, då
det visar risken av förhastade beslut. Frikyrkliga samarbetskommittén påpekar
i sitt yttrande, att man visserligen i det föreliggande förslaget — vilket
herrar Schlyter och Siljeström 1942 ville godkänna — undantagit sådana insamlingar,
som ske i samband med gudstjänster eller andaktsstunder, men att
hela den frikyrkliga verksamheten i vårt land baseras på insamlingar, som äro
noggrant kontrollerade genom revision, men som huvudsakligen icke företagas
i samband med gudstjänst eller annan andaktsövning. Kommittén framhåller
därefter: »Oss veterligt förekommer en sådan inskränkning i friheten att insamla
medel endast i Tyskland, och erfarenheten visar, att en sådan inskränkning
kan vara ett vapen i händerna på en politisk regim, som vill komma vissa
religiösa organisationer till livs.»

Även jag vill i likhet med herr statsrådet framhålla, att det är önskvärt
att man inte förhastar sig med en lagstiftning på detta område. Sedan propositionen
år 1942 avlämnades till riksdagen bär ju näringslivet tillsatt en
granskningskommitté för gåvor och understödsannonser, och denna granskningsnämnds
verksamhet har visat sig vara av stor betydelse. I ett av utskottet
infordrat yttrande från denna granskningsnämnd framhålles det som
nämndens uppfattning, att det är önskvärt med en reglering av dessa förhållanden
genom lagstiftning, men det tillägges: »Då nämnden f. n. icke är be -

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

Örn lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)
redd att med bestämdhet yttra sig örn de närmare linjerna för en dylik lagstiftning,
får nämnden för sin del i avvaktan på närmare erfarenheter rörande
sin verksamhet avstyrka bifall till den föreliggande motionen.»

Alltså har den mest sakkunniga institutionen, som ingående sysslat med
dessa frågor, kommit till den uppfattningen, att man bör skynda långsamt och
att man inte bör förhasta sig, då man fattar ett beslut.

Med stöd av vad jag här sagt tillåter jag mig, herr talman, att yrka bifall
till utskottets utlåtande i det skick det föreligger. Jag kan göra det så mycket
hellre, som utskottets ärade ordförande för sin del icke i utskottet anmält
någon avvikande mening rörande formuleringen av utskottsutlåtandet. Han
bär ju själv varit med örn att kompromissvis acceptera det framlagda förslaget.
Jag kan inte underlåta att uttrycka en stillsam förvåning över ''att
han öppnade denna debatt på det sätt som skedde.

Herr Siljeström: Herr talman! Med anledning av herr Linnérs yttrande vill
jag göra kammaren uppmärksam på att här föreligger en motion, som innehåller
ett utförligt och fullständigt förslag till lag på området. Denna motion
har utskottet enhälligt avstyrkt, därför att utskottet ansett det vara uteslutet,
att riksdagen på egen hand skulle lagstifta här. En stor del av herr
Linnérs anförande rör just denna motion, men utskottet har aldrig menat, att
man skulle binda sig vid formuleringen eller innehållet i motionens lagtext,
utan utskottet har uttryckligt sagt ifrån, att det behövs en ytterligare
utredning och att man inte utan vidare kan ta detta förslag. Jag finner också,
när jag läser det utlåtande, som avgivits av den av herr Linnér och även
av herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet åberopade näringslivets
granskningsnämnd, att den avstyrker det förslag, som utskottet hade
att ta ställning till, nämligen motionen med det därtill fogade lagförslaget.
Visserligen säger granskningsnämnden också, att den verksamhet, som nämnden
kan komma att utöva, kan få betydelse för den kommande lagstiftningens
innehåll, men nämnden är dock fullt på det klara med att en lagstiftning erfordras
på området.

Nu har herr Linnér också sagt, att det är så svårt att lagstifta på detta
område. Då skulle jag vilja svara något, som jag inte trodde jag skulle behöva
säga till en så ytterst erfaren lagstiftare som herr Linnér^ säg mig det
område, som det inte är svårt att lagstifta på! Det är svårt på pastan alla
områden. Man kan inte precis stampa fram en lag ur marken, utan det fordras
verkligen långt arbete, mycken omtanke och ett oavlåtligt brottande med
svårigheter, som ständigt resa sig — även på de, såsom man tycker, allra
enklaste och naturligaste områden. Att man möter svårigheter kan efter mitt
sätt att se på saken icke vara något skäl att underlåta att lagstifta. Svårigheter
måste man, så vitt jag förstår, ständigt möta.

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet framhöll vidare, att
organisationer inom många områden — nykterhetsrörelsens, det religiösa områdei
och andra — måste beröras av en sådan här lagstiftning. Herr statsrådet
sade med all rätt, och det vill jag helt instämma i, att skall man stifta en sådan
här lag, måste den bli ganska restriktiv. Eljest blir det ingen effektiv lagstiftning,
utan det blir ständiga kringgåenden. Men herr statsrådet reagerade
inför detta med tanke på just de organisationer, som jag omnämnde, och
det missnöje, som en sådan lagstiftning skulle utlösa hos dem. De skulle betrakta
den som i viss mån riktad mot den filantropiska verksamhet dessa
organisationer ofta utöva genom insamlingar för välgörande ändamål. Men
när på vissa områden, som inte kontrolleras av lag, missförhållanden uppstå

Första kammarens protokoll 19^Jt. Nr %0. 2

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Örn lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)
och få en viss omfattning, får man väl lov att lagstifta, även om man därmed
skulle begränsa rörelsefriheten för de lojala. Så är det väl ständigt. Man
kan nämna otaliga exempel på att en lagstiftning för att träffa missbruk även
måste begränsa rörelsemöjligheterna för de lojala. Hur är det med hela nykterhetslagstiftningen?
Den utmärkes väl just därav, att den stora, lojala
mängden av Sveriges medborgare måste finna sig i betslande inskränkningar
med hänsyn till de missbruk, som en obegränsad frihet på detta område
skulle leda till.

När man nu här bör talarna från första lagutskottet — jag skall kanske tala
örn, att jag inte bar varit med vid utskottets behandling av denna fråga —
förstår man ännu mer, att dess ordförande uppträder här och gör gällande
en mening, vilken i viss mån avviker från den, som kommit till uttryck i utskottet.
Ty man märker, att det på vissa båll inom utskottet tycks råda ganska
stort motstånd mot denna lagstiftning. Man finner ju även av herr statsrådets
uttalande, att han också ställer sig ganska ljum till denna tanke.
Detta styrker mig i min uppfattning, att för att här skall göras någonting,
för att man skall komma till ett resultat och råda bot på de missförhållanden,
på vilkas existens jag tror att ingen av oss tvivlar, kräves det, att riksdagen
mera bestämt än som framgår av utskottets utlåtande säger ifrån vad
den vill.

Jag ber därför, herr talman, att få vidhålla mitt yrkande.

Herr Linnér erhöll nu ordet för kort genmäle och yttrade: Herr talman! Örn
det skall vara någon innebörd i det yrkande, som herr Siljeström har framställt,
nämligen att ta bort en viss passus i utskottets utlåtande, måste den
väl vara, att detta utlåtande skall få en skarpare inriktning, en inriktning, där
riksdagen skulle fordra en snabbare behandling och framföra en mera ovillkorlig
önskan örn lagstiftning på detta område.

Det är mot denna skärpning jag har vänt mig, och jag har motiverat denna
invändning mot skärpningen med att framhålla, att det en gång utarbetade
lagförslaget icke var tillfredsställande och att nya försök till lagstiftning på
detta område komme att möta mycket stora svårigheter, därför att man här
har en konflikt mellan å ena sidan rättsvårdsintresset och å andra sidan de
ideella intressen, som det gäller att icke träda för när. Det var därför jag ansåg,
att man borde avvakta ytterligare erfarenhet, och jag trodde mig kunna
lägga in samma mening i utskottets enhälliga utlåtande.

Herr Schlyter: Herr talman! Justitieministern framlade två alternativa linjer,
efter vilka en lagstiftning skulle kunna ske. Dels talade han om en mera
restriktiv lagstiftning och belyste, vilka olägenheter som skulle vara förbundna
med den, dels talade han örn en lagstiftning, som öppnade möjlighet till kontroll
mera i enstaka fall, och han antydde avigsidan även av den sortens lagstiftning.

Jag vill gärna ha sagt här, herr talman, att herr statsrådet säkerligen har
hela utskottet bakom sig i sin kritik av den första lagstiftningslinjen. Det har
inte förelegat någon önskan att genom mycket detaljerade bestämmelser försvåra
den lojala insamlingsverksamheten. Vad åter den andra linjen beträffar,
förefaller det mig, som örn den ungefär skulle sammanfalla med en linje,
som vid 1942 års riksdag rekommenderades av min bänkkamrat herr Undén,
vilken yttrade: »Jag ifrågasätter, örn inte en lagstiftning---borde kun na

utformas efter den linjen att man möjliggör ingripande i de fall, då det
yppas särskild anledning därtill, antingen genom anmälan eller på annat sätt.
Polismyndigheten skulle kunna kräva att få se en plan över insamlingen och

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

Örn lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forte.)
att erhålla uppgift om vilka kontrollföreskrifter, som äro avsedda, eller eventuellt
äga rätt att föreskriva särskilda kontrollåtgärder för att medlen skola
komma till rätt användning, i sådana speciella fall då myndighetens uppmärksamhet
har fästs på en insamling där det möjligen brister i sådana avseenden.»
Detta sammanfaller, synes det mig, med min rekommendation i det första anförandet,
där jag instämde med Överståthållarämbetet i att det framför allt
gäller att tillse, att revision av insamlingar kan påkallas och att möjlighet
skall öppnas för någon myndighet att förbjuda en insamling som konstateras
vara illojal. Det hjälper föga, herr talman, att man, när det hela är slut och
det konstaterats att man har haft med en svindlare att göra, kan väcka åtal och
få honom straffad. Pengarna äro borta, och allmänheten är lurad.

Jag är alldeles ense med mina kolleger i utskottet herrar Linnér och Wagnsson
därom, att utskottet icke har kunnat tillstyrka bifall till motionen, d. v. s.
den två år gamla reservationen. Mycket har hänt under dessa år. Den reservationen
var frukten av ett helt kort utskottsarbete och måste anknyta till den
då framlagda propositionen. Sedan dess ha åtskilliga synpunkter framkommit
som göra, att örn vi i dag skola lagstifta, ha vi andra önskemål som vi
vilja få genomförda. Jag tror därför inte, att man kan kalla det för att förhasta
sig, örn vi nu ge uttryck åt den förhoppningen, att vi redan till nästkommande
riksdag skulle kunna få se resultatet av en utredning på detta område.
Efter allt vad som här är utrett förut av Kungl. Majit och nu genom
utskottets remissförfarande, förefaller det, som örn det inte skulle behöva kräva
så lång tid att åstadkomma ett acceptabelt förslag örn kontroll inom en
begränsad ram.

Herr Wagnsson uttalade sin förvåning över att jag inte i utskottet hade anmält
avvikande mening. Men, herr talman, jag läste ju för kammaren upp
mitt motförslag till det som blev utskottets utlåtande. Jag har här i förslagstryck
det mycket bestämda uttalande för en lagstiftning snarast möjligt, som
förkastades i utskottet till förmån för det förslag, som sedan blev utskottets
utlåtande. Att jag, när detta ut.skottsbeslut förelåg, en halv minut innan utskottet
måste sluta därför att plena skulle börja i kamrarna, inte utvecklade
vad jag nu här anfört, nämligen att jag alltjämt var missbelåten med resultatet,
det må vara förlåtet.

För att kammaren skall få tillfälle att instämma i önskan örn ett positivt
resultat av dessa utredningar snarast möjligt ber jag, herr talman, att nu få
instämma i herr Siljeströms yrkande att stryka den sista punkten i utskottsmotiveringen.

Det var inte min mening att klandra justitieministern ■—- det föreföll nästan,
som örn han hade uppfattat det så — för att inte något förslag redan
framlagts. Jag förstår mycket väl, att Kungl. Majit efter den ljumma inställning
som riksdagen intog till detta förslag för två år sedan, lade saken
på hyllan. Man förutsåg, att det skulle bli resultatet.. Det står i kammarens
protokoll, att jag för min del antog, att detta skulle bli följden av det beslut
som kammaren fattade. Det förvånar mig därför inte alls. Jag menar bara,
att i den nya situation, i vilken vi nu lia kommit, må det vara riksdagen tilllåtet
att skriva till Kungl. Maj :t, att vi vore tacksamma att få ett förslag.
Och gör riksdagen detta, så tror jag visst;, att justitieministern finner möjlighet
att på en ganska kort tid framlägga ett fullt tillfredsställande förslag.

Ordet lämnades härefter för kort genmäle till herr Wagnsson, som anförde:
Herr talman! Det är riktigt, som herr Schlyter nyss yttrade, att han presenterade
utskottet ett annat förslag till utlåtande, men att detta av utskottet enhälligt
avvisades. Såvitt jag fattade — och jag tror, att alla. utskottslcdamö -

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Örn lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)
terna hade samma intryck som jag — förklarade sig herr Schlyter kunna acceptera
det motförslag, som framgick som resultat av debatten. Därför har min
förvåning inte blivit mindre genom det inlägg herr Schlyter nu sist gjorde.

Herr Gärde: Herr talman! Jag har visserligen inte deltagit i utskottets behandling
av den föreliggande motionen. Däremot var jag med örn utskottets
behandling vid 1942 års riksdag av den proposition, som framlagts i saken,
och intog ela vid utskottets behandling den ståndpunkt, som sedermera blev
riksdagens. Från den handläggning, som jag sålunda har varit i tillfälle att ägna
denna fråga, står för mig fullt klart, att den är av mycket ömtålig natur och
att den i viss mån berör ganska djupt liggande principiella spörsmål. Man kan
fråga sig, hur långt lagstiftaren har rätt att med ett nät av författningar omgärda
den enskildes handlingsfrihet, då detta hans handlande har ett fullt
lojalt syfte och inte på något sätt kommer i konflikt med vare sig allmän
ordning eller säkerhet. Detta avvägningsspörsmål är uppenbarligen av mycket
ömtålig natur. Därest man av lojala medborgare på detta sätt ständigt kräver
anmälningsskyldighet och framställningar till myndigheter och andra, lämnar
man mycket lätt vägen öppen för vad man kan kalla för byråkrati och polisvälde
i sämre mening. Man kan också fråga sig, huruvida det är något ur
demokratisk synpunkt önskvärt, att på detta sätt den enskildes ansvar för
sitt handlande i konkreta situationer ständigt avlyftes från honom och övertas
av samhällets organ, som så att säga skola ge anvisning örn hur han i varje
särskilt fall skall bete sig.

Med detta vill jag visst inte Ira sagt, att en lagstiftning på detta område
är alldeles onödig. Man har att väga dessa ideella värden, som jag nu antydde,
mot de otvivelaktiga missförhållanden, som nu förekomma, och vilka utsikter
man har att komma till rätta med dessa missförhållanden.

Jag var vid utskottets behandling av detta ärende 1942 av den uppfattningen,
att då man krävde en anmälan till polismyndigheten såsom villkor
för varje verksamhet på detta område vore detta att gå alltför långt, och att en
dylik bestämmelse sannolikt inte skulle nå det avsedda syftet. Lika litet som
den, som ämnar begå ett bedrägeri, skulle kunna avhållas från detta syftes
förverkligande genom att man ålade honom att i förtid anmäla sin avsikt till
polismyndigheten, lika litet tror jag, att man skulle skydda sig från en bedräglig
insamling genom att ålägga vederbörande skyldighet att anmäla sig
till polisen. Tar han risken av bedrägeribrottet, så tar han nog också risken av
det bötesstraff, som underlåtenheten att göra polisanmälan medför.

Med ett ord: dessa frågor äro, som jag redan antytt, av synnerligen komplicerad
beskaffenhet. Jag vill visst inte motsätta mig, att en utredning på detta
område kommer till stånd, men jag vill då framhålla, att vid denna utredning
måste beaktas de synpunkter, som lagutskottet år 1942 anförde och som enligt
min mening böra vara grundläggande vid bedömandet av dessa spörsmål. Jag
skall be att få för kammaren läsa upp detta uttalande: »Likaväl som det för
den omsorgsfullt skötta och lojala insamlingsverksamheten är av värde att
genom en lagreglering osunda eller bedrägliga insamlingar, som kunna skapa
misstroende hos allmänheten mot insamlingar överhuvud, örn möjligt förhindras,
är det ett allmänt intresse att lagregleringen icke utformas så, att densamma
genom olika formella krav hämmar enskildas och organisationers initiativ till
insamlingar för olika välgörande ändamål och den givmildhet i detta hänseende
som allmänheten i vårt land visat. Av vikt är också att de stora folkrörelserna,
vilka som bekant i betydande omfattning basera sin verksamhet på
bidrag från allmänheten, i så stor utsträckning som möjligt lämnas utanför
lagstiftningen; det kan ifrågasättas, örn ur någon synpunkt behov överhuvud

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

Örn lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)
taget föreligger att indraga dessa organisationers insamlingar under kontrollen.
Utskottet vill vidare påpeka, att även om bestämmelser örn anmälningsskyldighet
o. d. icke i och för sig kunna sägas innebära någon särskilt betungande
förpliktelse, bestämmelserna likväl förutsätta att den enskilde äger kännedom
örn desamma, vilket särskilt när det är fråga örn mindre insamlingar samt
gränsfall mellan offentliga och privata insamlingar innefatta ett krav på den
enskilde medborgaren, från vilket man ej får bortse.»

Herr talman! Jag ber att med dessa ord få yrka bifall till utskottets utlåtande.

I detta anförande instämde herr Herlitz.

Herr Ström: Herr talman! Efter herrar Linnérs och Gärdes samt herr justitieministerns
anföranden är inte mycket att säga, eftersom deras anföranden
klargjort vad det är som gör så många tveksamma inför en sådan lagstiftning
som den här föreslagna. Vad som gjort mig tveksam både för två år sedan
och nu är, att de principer, som ligga till grund för den föreslagna lagstiftningen,
äro ytterst egendomliga.

Enligt förslaget skulle sålunda, från offentlig kontroll undantagas — förutom
insamlingar för religiöst eller välgörande ändamål i samband med gudstjänst
eller annan andaktsntövning och vissa andra slag av insamlingar—
jämväl insamlingar, som anordnas av politiskt parti till förmån för partiets
verksamhet. Jag måste säga, att allmänheten kommer säkerligen att ha mycket
svårt att förstå, varför den, när det gäller insamlingar, i flertalet fall skall
vara underkastad en minutiös kontroll, under det att motsvarande kontroll icke
skall gälla för de politiska partierna, vilka enligt förslaget skulle kunna anordna
praktiskt taget vilka insamlingar som helst utan att bli föremål för
kontroll från det allmännas sida. De politiska partierna utöva som bekant en
vittomfattande verksamhet. Den omfattar inte bara partiernas administration,
utan också partiernas deltagande i val samt förlagsverksamhet och utgivandet
av tidningar, understödsverksamhet m. m. De politiska partierna kunna sålunda
anordna insamlingar för en råd olika ändamål. Alla sådana insamlingar
skulle enligt förslaget vara undantagna från granskning och tillsyn
från offentlighetens sida, medan en liten organisation, som anordnar en insamling
för ett filantropiskt ändamål, skulle vara underkastad sträng kontroll.
Det synes mig vara orimligt att ställa allmänheten inför en sådan dubiös
lagstiftning.

Herr Schlyter anförde ett exempel, som skulle tala till förmån för den nu
föreslagna lagstiftningen. Han erinrade örn det bekanta fallet, då en i dagarna
avslöjad svindlare samlade in 300 000 kronor för en organisation, som kallats
Svensk samling. I detta fall var det emellertid just fråga örn ett politiskt
parti, som denne svindlare bildat. Även om en lagstiftning sådan som
den nu ifrågasatta då varit genomförd, skulle han och hans parti inte ha varit
föremål för offentlig kontroll. Vill man gå fram restriktivt på detta område,
måste man sålunda göra helt andra gränsdragningar än vad man nu gjort.

Vidare vill jag erinra om att enligt 8 § i förslaget kan tillstånd att utan
anmälan anordna insamling meddelas bl. a. redaktion för tidning eller tidskrift.
Man förstår, att allmänheten även skulle finna det egendomligt, örn man gjorde
undantag för tidningar och tidskrifter. Jag tror, att det vore mycket olyckligt,
örn tidningarna icke skulle underkastas samma bestämmelser, som medborgarna
i allmänhet och deras filantropiska organ vore pliktiga att följa. En
undantagsbestämmelse till tidningarnas förmån skulle inte heller vara till fördel
för tidningarna själva.

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Örn lagstiftning ang. offentliga insamlingar. (Forts.)

Hela frågan befinner sig ännu på ett förberedande stadium. Vi lia inte lyckats
komma fram till några klara linjer, och vi kunna icke säga oss, att allmänheten
skulle finna en lagstiftning i enlighet med de i motionen förordade
grunderna tillfredsställande. En sådan lagstiftning skulle med visshet stöta
allmänhetens rättsmedvetande, även om den självklart önskar en bättre kontroll
över insamlingar.

Jag har föreställt mig, att det skulle vara möjligt att åstadkomma en effektiv
kontroll över insamlingar på ett mycket enklare sätt än som nu föreslagits. Om
man helt enkelt bestämde, att varje insamling skulle granskas av revisorer,
däribland en auktoriserad revisor eller en av vederbörande länsstyrelse tillsatt
revisor, skulle detta lösa hela problemet på ett smidigare och snabbare sätt, än
örn man tillgrepe den omständliga, och mycket motsägelsefulla procedur, som
föreslagits i den föreliggande motionen.

Jag vill slutligen framhålla, att det är en enda motionär, herr Hedlund i
Ostersund, som nu tagit upp den tanke, vilken avvisades för två år sedan, och
denne motionär, har såvitt jag kunnat fatta, godtagit det utskottsutlåtande,
som föreligger, och sålunda gått över på utskottets linje. Icke heller har ordföranden
i utskottet, herr Schlyter, reserverat sig, utan utskottets utlåtande
är enhälligt. Talar inte allt detta för att utlåtandet innehåller åtskilligt, som
vi böra acceptera, och att vi inte böra göra ändringar däri, vilka liksom ställa
motivering och kläm emot varandra?

Jag vill sålunda för min del, herr talman yrka bifall till första lagutskottets
förslag.

Herr Schlyter: Herr talman! Fastän jag inte finner det vidare uppbyggligt
att underhålla kammaren med smådetaljer från utskottsarbetet, vill jag tala
örn för herr Wagnsson, att vid början av det första sammanträde, som hölls
efter behandlingen av detta ärende och vid vilket herr Wagnsson icke var
närvarande, sedan föregående sammanträde, såsom jag nyss berörde, måst avbrytas
på grund av att klockan slog för plenum, gav jag inom utskottet uttryck
åt enahanda betänkligheter som jag anfört i dag och förbehöll mig yttrandefrihet
på denna punkt i kammaren.

Herr Siljeström: Herr talman! Bara några korta ord! Ett yttrande, som
herr Schlyter förut fällde, gav vid handen, att man möjligtvis kan ha missuppfattat
mig, då jag sade, att vi skulle lia en restriktiv lagstiftning. Därmed
menade jag inte en lagstiftning, som skulle gå mycket på djupet. Jag
menade bara en lagstiftning, som skulle drabba alla — sedan må man ha
olika meningar örn hur långt man skall gå.

Jag tycker inte, att jag behöver uppehålla mig längre vid vad herr Gärde
yttrade, ty var och en bör förstå, att ett bifall till mitt yrkande om uteslutande
av en liten fras ur utskottets utlåtande inte skulle innebära frihetens
och demokratiens undergång här i landet.

Herr Ström framhöll, att här är fråga örn en kompromiss, som kommit till
stånd i utskottet och som till och med motionären gått med på. Det är ju
bekant, att man gärna vill uppnå enighet i ett utskott, och första lagutskottet
har nu kommit fram med ett kompromissförslag. Den som inte varit med örn
kompromissen och står utanför utskottet må det väl emellertid vara obetaget
att uttala sitt missnöje med kompromissen och yrka att en mindre avvikelse
göres därifrån.

Slutligen vill jag säga till herr Ström, att tar man bort den sista meningen
i utskottets motivering, blir det ingalunda någon inadvertens mellan motivering
och kläm. De stämma överens ändå.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

Örn lagstiftning äng. offentliga insamlingar. (Forts.)

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att därunder yrkats dels att vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet
hemställt skulle bifallas med godkännande av utskottets motivering,
dels ock, av herr Siljeström, att utskottets hemställan skulle bifallas med den
ändring i motiveringen, att sista meningen däri, vilken började med orden
»Tillräckliga skäl» och slutade med »icke föreligga», utelämnades.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med dessa båda
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets hemställan
med godkännande av motiveringen vara med övervägande ja besvarad.

Herr Siljeström begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad första lagutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 40
med godkännande av utskottets motivering, röstar

Ja.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan med den ändring i motiveringen,
som under överläggningen påyrkats av herr Siljeström.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början omröstning på det sätt, att efter
särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta
för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propositionen,
reste sig från sina platser. Herr talmannen förklarade därpå, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Siljeström begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstnings apparat; och befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 60;

Nej — 45.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av första lagutskottets utlåtande nr 41, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i
lagen den 14 juni 1917 (nr 380) örn införsel i avlöning, pension eller livränta,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 42, i anledning av väckta Örn vidgad
motioner angående viss ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel
i avlöning, pension eller livränta. isning m. m.

Första lagutskottet hade till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
motioner, nr 208 i första kammaren av herrar Arrhén och Holmström och
nr 314 i andra kammaren av herr Staxäng.

I motionerna, vilka voro likalydande, hade hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning med förslag till sådan ändring
i lagen den 14 juni 1917 örn införsel i avlöning, pension eller livränta, att
jämväl skadestånd, som av domstol ådömts på grund av misshandelsbrott, skulle
utgöra fordran, varför införsel kunde erhållas.

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Om vidgad rätt till införsel i avlöning m. m. (Forts.)

Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att förevarande motioner. 1:208 och 11:314, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Herr Arrhén: Herr talman! Det spörsmål, som de föreliggande motionerna
behandla, torde knappast vara nytt för kammaren eller riksdagen. Vad motionärerna
avse framgår framför allt av en passus i motionerna, vilken talar
örn personer, som ådömts böter och skadestånd. Det har visat sig, att i nio
fall av tio betala de dömda sina böter men däremot inte skadeståndet. Vidare
sägs det i motionerna: »Staten indriver straff- och bötesplikten med alla till
buds stående medel men har intet intresse för uttagande av det enskilda skadeståndet.
Den dömde vet, att om han ej betalar böterna, förvandlas dessa
till fängelse, och detta vill han i det längsta undvika. Men ersättningen kan
ingen tvinga honom att betala, örn han ej har några utmätningsbara tillgångar.
» Utmätning är sålunda den enda utväg, som står till buds för indrivande
av skadeståndet. Den dömde har emellertid många möjligheter att
smita ifrån ersättningsskyldigheten, även örn ett utmätningsförfarande tillgripes,
varför detta ofta blir verkningslöst.

Bestämmelserna örn införsel innehållas i lagen av den 14 juni 1917. I sin
ursprungliga lydelse var lagen tillämplig endast beträffande vissa underhållsbidrag
av familjerättslig natur. Genom en år 1918 vidtagen ändring förklarades
fattigvårdssamhälle vara huvudman för underhållsberättigad, som åtnjöt
fattigvård, och medgavs rätt för denne att genom införsel uttaga bidrag
till den underhållsberättigades försörjning. Samma år infördes i lagen bestämmelser
rörande införsel för skatter och allmänna avgifter. År 1924 erhöll
barnavårdsnämnd huvudmans ställning, såvitt angick bidrag till barns vård.
År 1937 infördes slutligen i lagen bestämmelser örn införsel för böter och vitén.
Vid konkurrens mellan, olika betalningsanspråk gäller, att införsel skall
ske i första hand flör underhållsbidrag, i andra hand för skatter och allmänna
avgifter samt i tredje hand för böter och vitén.

Vid 1917 års riksdag enade sig riksdagen örn en skrivelse till Kungl. Majit,
i vilken framhölls, att bestämmelserna örn skydd för utmätning i avlöning
icke borde äga tillämpning vid utmätning för underhållsbidrag, utskylder och
skadestånd på grund av brottslig gärning. Det är uppenbart, att riksdagen
vid detta tillfälle var av den åsikten, att även skadestånd på grund av brottslig
gärning borde kunna uttagas genom införsel. Denna skrivelse resulterade
dock ej i proposition för detta speciella fall.

Ått jag opponerat mig mot de nuvarande förhållandena på detta område,
beror på lekmapnens spontana reaktion mot att en person, som utsättes för en
rättskränkning genom övergrepp från en annan persons sida, uppenbarligen
inte har möjlighet att erhålla gottgörelse därför.

Att märka är, att samtliga remissinstanser, som avgivit yttranden i ärendet
— det är Överståthållarämbetet, förste stadsfogden i Göteborg, Föreningen
Sveriges stadsfogdar, Föreningen Sveriges landsfiskaler och Svenska polisförbundet
— i någon form tillstyrkt en utredning, och därvid har man begagnat
mycket superlativa ordalag. Överståthållarämbetet säger sålunda, att »en utvidgning
av införselinstitutets tillämpningsområde till förevarande slags fordringar
skulle vara en god reform». Förste stadsfogden i Göteborg tillstyrker
bifall till det förslag, som motionerna upptaga. Föreningen Sveriges stadsfogdar
uttalar sig på liknande sätt och föreslår, att skadestånd på grund av
brottslig gärning i prioritetsordningen placeras framför utskylderna och alltså
närmast efter underhållsbidragen. Föreningen Sveriges landsfiskaler utta -

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

Örn vidgad rätt till införsel i avlöning m. m. (Forts.)
lar sig likaledes i positiv riktning och säger, att det »bör övervägas, om nuvarande
bestämmelser om utmätning i avlöning kunna helt slopas och ersättas
med ett exekutionsförfarande av införselns karaktär». Slutligen har Svenska
polisförbundet avslutat sitt yttrande med att säga, att förbundet anser skäl
föreligga för ett bifall till motionen.

Utskottets argumentering ter sig åtminstone från mina utgångspunkter inte
invändningsfri. Bland annat tar utskottet fasta på, att- landsfiskalsföreningen
i sitt remissvar uttalat, att personer, som genom brottslig handling berövats
sitt sparkapital, befinna sig i samma läge, då det gäller för dem att indriva
sina skadeståndsfordringar, som personer, vilka utsatts för misshandel, och att
det alltså skulle vara motiverat, att införsel finge användas även för uttagandet
av förstnämnda personers skadeståndsfordringar. G-entemot detta kan man
emellertid framhålla, att situationen väl inte blir densamma i de båda^fallen.
Den. som åsamkas kroppsskada, kan eventuellt till följd härav bli urståndsatt
att arbeta. Det blir då fråga om en skada, sorn drabbar hans arbetsförmåga,
under det att den, som blir avhänd sin egendom, i varje fall har sin arbetskraft
kvar. Det förefaller åtminstone mig, som örn de båda fallen inte vore parallella.

Utskottet ifrågasätter vidare, örn den av motionärerna föreslagna utvägen
att utvidga införselinstitutets tillämpningsområde är lämplig. För min del vill
jag besvara en sådan fråga jakande. För att få en rättelse till stand beträffande
de fall, som avses i motionerna, är den enklaste vägen att komplettera
den lag örn införsel, som vi redan ha.

Det förefaller mig inte heller, som örn utskottet anför något bärande skäl
mot motionärernas förslag, då utskottet uttalar: »Det bör emellertid observeras,
att införsel för böter ej införts för att bereda statens bötesfordran en särskilt
gynnad ställning utan motiverats av en önskan att i den bötfälldes eget. intresse
förebygga böternas förvandling till fängelse vid bristande betalning.
Varje utvidgning av införselns tillämplighetsområde innebär tydligen ett ingrepp
i de intressen som lagstiftningen velat skydda genom bestämmelserna
i 67 § utsökningslagen om begränsning i rätten till utmätning i avlöning. En
vidsträcktare rätt till införsel skulle snart kunna leda till att skyddet mot
utmätning i avlöning bleve utan någon verkan. Detta skydd vilar dock bl. a.
på den humanitära grund, att utmätningen icke får beröva gäldenären hans
oumbärliga existensmedel.» Det är ingen, som ifrågasatt något annat. Enligt
införsellagens bestämmelser skall ju ett belopp, motsvarande existensminimum,
förbehållas gäldenären.

Bitet längre fram i sitt utlåtande säger utskottet vidare: »Mot en allmän
rätt till införsel för skadestånd på grund av brottslig gärning kan också invändas,
att den i särskilda fall skulle kunna komma att motverka samhällets
strävan att förhjälpa en frigiven fånge till ordnat arbete.» Det förefaller mig.
att detta utskottets uttalande utgör en plaidoyer för den brottslige och att ututskottet
hedt bortser från den förfördelades intresse.

Till sist vill jag endast framhålla, att Föreningen Sveriges stadsfogdar —
den fackliga organisationen för stadsfogdarna alltså — meddelat, att föreningen
har under utarbetande en framställning till Konungen örn revision av gällande
utsökningslag. Detta visar, att frågan örn cxekutionsreglerna har ett
djupgående intresse och i nuvarande stund sysselsätter även de instanser, som
lia att i sin dagliga yrkesutövning syssla med hithörande problem.^ Det synes
mig därför lämpligt, herr talman, att en utredning kommer till stånd i sylte
att lösa de spörsmål, som angivas i motionerna, men samtidigt också andra därmed
sammanhängande frågor, t. ex. rätten till utmätning i avlöning.

Jag ber, herr talman, att med stöd av det sagda fa yrka bifall till motionerna.

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

Orri vidgad rätt till införsel i avlöning m. m. (Forts.)

Herr Schlyter: Jag kan helt instämma i vad den ärade motionären yttrade
i slutet av sitt anförande eller att en utredning av det spörsmål, som avses i
motionerna, bör utvidgas till att omfatta frågan örn utmätning i lön överhuvud
taget.

Utskottet har, såsom torde framgå av utlåtandet, omfattat motionerna med
stort intresse. Vi ha infordrat utlåtanden från en hel del sakkunniga myndigheter,
^ och vi ha i utlåtandets slutkläm uttalat, att motionärernas förslag synes värt
beaktande. Att utskottet i alla fall inte funnit sig kunna tillstyrka motionerna,
som ju ha en mycket begränsad räckvidd, beror just på att utskottet ansett,
att om något skulle utredas, skulle det vara införselinstitutet i dess helhet
och helst även hela frågan örn utmätning i gäldenär lön. Utskottet ansåg emellertid
inte lämpligt att på grundval av dessa mycket begränsade motioner framställa
krav på en så omfattande utredning, detta framför allt därför att vi inom
utskottet inte hade möjligheter att överblicka konsekvenserna av densamma
eller lämna några riktlinjer.

Skulle motionären emellertid till nästa år komma tillbaka med en väl motiverad^
motion med begäran örn utredning angående införselinstitutet eller
hela frågan örn utmätning i lön, kan han vara förvissad örn att få den mycket
omsorgsfullt behandlad i första lagutskottet.

Jag kan inte finna, att man på grundval av de nu föreliggande motionerna
kan komma till något resultat, och därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr Arrhén: Med anledning av vad utskottets ärade ordförande anfört vill
jag endast framhålla, att jag är mycnet tacksam för den utförliga behandling,
vilken motionerna blivit föremål för, och att jag — även örn jag ej till alla
delar kan instämma i den — också kan förstå den motivering för utskottets
avslagsyrkande, som herr Schlyter angav.

Jag begärde emellertid ordet närmast för att påpeka, att inom justitiedepartementet
för närvarande synes pågå en översyn av införsellagen. Det finnes därför
kanske anledning att förvänta, att även Kungl. Maj :t tar ett initiativ i den
föreliggande frågan till nästa riksdag.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter jämlikt därunder förekomna
yrkanden gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet i det nu
föredragna utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till de i ämnet väckta
motionerna; och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets utlåtanden:

nr 43, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen den 30 iuni
1942 (nr 521);

nr 44, i anledning av väckt motion angående revision av alkoholistlagstiftningen,
m. m.;

nr 45, ^anledning av väckt motion angående utredning örn åtgärder i syfte
att vid svårare olycksfall bereda större och bamrika familjer bättre ekonomisk
och social trygghet;

nr 46, i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn försäkring för
olycksfall för blockledare för skada ådragen under arbete i sådan befattning;
samt

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

nr 47, i anledning av väckt motion angående utredning rörande lagstiftning
om företagarpension.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 48, i anledning av väckta
motioner angående statsbidrag till frivillig folkpensionering.

Andra lagutskottet hade till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 73 i första kammaren av herrar
Wiklund och Sundvik samt nr 118 i andra kammaren av herr Sundström i
Vikmanshyttan m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande, hade hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla örn utredning av frågan, huruvida statsbidrag
borde utgå till personer, vilka tecknade frivillig pensionsförsäkring,
samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Om statsbidrag
till
frivillig folkpensionering.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Herr Norman: I detta ärende föreligga två motioner, av vilka en väckts i
första kammaren och en i andra kammaren och vilka äro likalydande. I utskottsutlåtandets
kläm har det emellertid blivit ett tryckfel. Där står »förevarande
motion». Det skall rätteligen stå »förevarande motioner». Med anhållan
örn att denna anmärkning måtte tagas till protokollet hemställer jag
om bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning beslöt kammaren bifalla utskottets i förevarande
utlåtande gjorda hemställan med rättande av det utav herr Norman
omnämnda tryckfelet.

Herr Herlitz väckte nedannämnda motioner:

nr 343, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1944/45; och
nr 344, i samma ämne.

Motionerna bordlädes.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande nr 19, över väckta motioner örn vissa grundlagsändringar
i syfte att effektivisera gällande beredskapslagstiftning angående
stats fientliga sammanslutningar;

statsutskottets utlåtanden:

nr 152, i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition angående bestridande av
kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag m m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 153, i anledning av väckt motion örn fondering av statens av idrotten
härflytande skatteintäkter;

nr 154, i anledning av väckt motion angående majoren A. Gerhardssons löneklassplacering; nr

155, i anledning av väckt motion angående förbättrade löneförmåner lör
extra ordinarie kontorsskrivaren C. H. Svensson;

Nr 20.

Onsdagen den 31 maj 1944.

_ nr 156, i anledning av väckt motion om befrielse för vissa militära befattningshavare
från skyldigheten att återbetala av dem obehörigen uppburna
barntillägg;

nr 157, i anledning av väckt motion örn viss ändring i fredsfamiljebidragsförordningen; nr

158, i anledning av väckta motioner örn befrielse för fanjunkaren A. W.
Lilienberg från viss återbetalningsskyldighet;

_ nr 159. i anledning av väckta motioner angående vissa extra ordinarie befattningshavares
vid försvarsväsendet rätt till personliga lönetillägg m. m.;

nr 160, i afledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning
av förgiftningsfaran vid gengasdrift jämte i ämnet väckt motion;

nr 161, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för
budgetåret^ 1944/45 till nykterhetsvården jämte i ämnet väckta motioner:

nr 162, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den centrala organisationen
för utlänningskontrollen;

nr 163, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1944/45 till socialstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 164, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till ersättningsanskaffningar
och förnyelsearbeten för kommunikationsverken m. m.:

nr 165, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda förslag
örn anslag för budgetåret 1944/45 till oförutsedda utgifter;
nr 166, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till stat för riksgälds fonden:
nr 167, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag om anslag för budgetåret 1944/45
till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster; och
nr 168, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående slutlig reglering
av riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde ;

bankoutskottets utlåtanden och memorial:

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna grunder
för pensionering av vissa f. d. anställningshavare vid Vägväsendet jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension av statsmedel
åt vissa f. d. befattningshavare hos vägdistrikt;

nr 53, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning örn vissa
ändrade tjänstebenämningar i riksgäldskontoret; I

nr 54, angående resekostnadsersättning åt vissa hos 1944 års riksdag anställda
tjänstemän;

nr 55, i anledning av framställning från fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret angående förlängt bemyndigande att genomföra
krisadministration vid riksdagens verk; och

nr 56, angående ersättning till tre hos 1944 års riksdag anställda vaktmästare
vid inkallelse till militärtjänstgöring;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 22, i anledning av väckta motioner med förslag till lag angående upplösning
av vissa sammanslutningar m. m.; i

nr 43, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om köpares
rätt till märkt virke;

nr 44, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan örn rätt
för sinnessjuka eller sinnesslöa att i särskilda fall efter verkställd sterilisering
ingå äktenskap; och

nr 45, i anledning av väckta motioner angående revision av gällande lagstiftning
örn barns underhållsskyldighet gentemot föräldrar;

Onsdagen den 31 maj 1944.

Nr 20.

andra lagutskottets utlåtande nr 49, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
nied förslag till arbetstidslag för hotell, restauranger och kaféer, m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 55, i anledning av väckta motioner örn vissa åtgärder för åstadkommande
av ekonomiskt bärkraftiga jordbruk;

nr 56, i anledning av väckta motioner örn anslag till Göteborgs och Bohus
läns hushållningssällskap för verkställande av en utredning rörande bättre försörjningsmöjligheter
vid jordbruket i Bohuslän;

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt m. m.;

nr 58, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till befrämjande
av landsbygdens elektrifiering jämte i ämnet väckta motioner; och

nr 59, i anledning av väckta motioner angående anslag till fraktnedsättning
å järnväg för träkol från Norrbotten till mellansvenska bruk.

Justerades protokollsutdrag för denna dag,
avslutades kl. 1,01 eftermiddagen.

varefter kammarens sammanträde

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 20.

Fredagen den 2 juni 1944.

Fredagen den 2 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 3.30 eftermiddagen.

Justerades protokollen för den 26 och den 30 nästlidne maj.

Efter föredragning av ett från andra kammaren ankommet protokollsutdrag,
nr 454, med delgivning av nämnda kammares beslut över dess andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 10, i anledning av motion angående utredning örn
åtgärder i syfte att förbilliga b yggn a ds kostn ad er na, beslöt första kammaren
hänvisa detta ärende till sitt andra tillfälliga utskott.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 286, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets
betänkande nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning örn ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående
försäljning av rusdrycker, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet
;

nr 323, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet; samt

nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 30 juni 1943 (nr 493)
om begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 318, i anledning av Kungl. Maurts proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1944/45 till yrkesundervisningen jämte vissa i ämnet väckta motioner; nr

319, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående rationalisering
och utbyggnad av skolhälsovården m. m. jämte vissa i ämnet väckta motioner;

nr 320, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag angående allmänna studielånefonden; nr

321, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsm.
fl. anslag för budgetåret 1944/45 under fjärde huvudtiteln jämte i ämnet
väckta motioner; samt

nr 322, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsarbeten
m. m. för försvaret.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Herlitz’ motion, nr 343, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående allmän beredskapsstat för
budgetåret 1944/45.

Fredagen den 2 juni 1944.

Nr 20.

Föredrog-s och hänvisades till jordbruksutskottet herr Herlits motion, nr
344, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1944/45.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets utlåtande nr 19, statsutskottets
utlåtanden nr 152—168, bankoutskottets utlåtanden och memorial
nr 51—56, första lagutskottets utlåtanden nr 22 och 43—45, andra lagutskottets
utlåtande nr 49 samt jordbruksutskottets utlåtanden nr 55—59.

På framställning av herr talmannen beslöts att konstitutionsutskottets utlåtande
nr 19, över väckta motioner örn vissa grundlagsändringar i syfte att
effektivisera gällande beredskapslagstiftning angående statsfientliga sammanslutningar,
skulle på föredragningslistan för morgondagens sammanträde
uppföras näst efter första lagutskottets utlåtande nr 22, i anledning av väckta
motioner med förslag till lag angående upplösning av vissa sammanslutningar
m. m.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 345, av herr Bergh, Ragnar, m. fl., örn anslag å allmän beredskapsstat
till uppförande av en bro över Lule älv;

nr 346, av herrar Heiding och Löfnander, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45; samt

nr 34J7, av herr Nilsson, Bror, och herr Hagman, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående grunder för utlämnande av statsunderstöd till
vissa förbättringsarbeten på jordbrukets och skogsbrukets område vid arbetslöshet.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 3.41 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.