1944. Ändra kammaren. Nr 4 (Riksdagens protokoll 1944:4)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1944. Ändra kammaren. Nr 4.

Onsdagen den 26 januari.

Kl. 11 fm.

§ I Justerades

protokollen för den 18, den 19 och den 20 innevarande januari.

§ 2.

Upplästes följande till kammaren inkomna protokoll:

År 1944 den 26 januari sammanträdde kamrarnas valmän för att utse riksdagens
justitieombudsman; och befunnos efter valförrättningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

herr häradshövdingen Folke Rudewall 45 röster,

i följd varav herr häradshövdingen Folke Rudewall blivit till riksdagens
justitieombudsman utsedd.

K. A. Westman. Axel Lindqvist.

Gust. Björkman. Gust. Mosesson.

År 1944 den 26 januari sammanträdde kamrarnas valmän för att utse en
ställföreträdare för riksdagens justitieombudsman; och befunnos efter valförrättningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

herr hovrättsrådet Nils Arvid Teodor Reckman 44 röster,

i följd varav herr hovrättsrådet Nils Arvid Teodor Beckman blivit utsedd
till justitieombudsmannens ställföreträdare.

K. A. Westman. Axel Lindqvist.

Gust. Björkman. Gust. Mosesson.

Protokollen lädes till handlingarna; och beslöt kammaren tillika, att riksdagens
kanslideputerade skulle genom utdrag av kammarens protokoll underrättas
örn valen samt anmodas låta uppsätta och till kamrarna ingiva förslag
dels till förordnanden för de valde dels ock till skrivelse till Konungen med
anmälan om de verkställda valen.

§ 3.

I enlighet med kammarens därom den 18 i denna månad fattade beslut företogos
nu val av tio ledamöter och tio suppleanter i vart och ett av de tre tillfälliga
utskott kammaren beslutit tillsätta; och anställdes först val av ledamöter
i första tillfälliga utskottet.

Därvid avlämnades 113 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

Andra kammarens protokoll 19-4-b. Nr 4. ;

Nr 4.

Onsdagen den 26 januari 1944.

herr Gavelin,

»I Lundh,
fröken Nygren,
herr Andersson i Hedensbyn,

» Jonsson i Skutskär,

» Petterson i Degerfors,
fru Lydh Munch av Rosenschöld,

» Eriksson,
herr Blombäck och
» Johansson i Torp.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i första tillfälliga utskottet.

§ 4-

Företogs val av ledamöter i andra tillfälliga utskottet.

Därvid avgå vos 91 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen »Gemensam
lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

fru Andersson,

herr Anderson i Mejstad,

» Andersson i Alfredshem,

» Carlsson i Bakeröd,
fru Ekendahl,
herr Jansson i Kalix,

» Nilsson i Sandviken,

»'' Nilsson i Stockholm,

» Sveningsson och
» Johansson i Kalmar.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i andra tillfälliga utskottet.

§ 5.

Anställdes val av ledamöter i tredje tillfälliga utskottet.

Därvid avgåvos 85 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:
herr Hedqvist,

» Ljungberg,

» Jonsson i Alsen,

» Nilson i Spånstad,
fru Skoglund-Lindblom,
herr Thäpper,

» Stjärne,

» Andersson i Göteborg,

» Andersson i Gisselås och
fru Linderoth-Andersson,

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i tredje tillfälliga utskottet.

§ 6.

Företogs val av suppleanter i första tillfälliga utskottet.

Därvid avgåvos 72 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

Onsdagen den 26 januari 1944.

Nr 4.

herr Allard,

» Andersson i Gisselås,

» Sköldin,

» Carlsson i Bakeröd,

» Edberg,

» Andersson i Mölndal,

» Åslin,

» Gustafsson i Bogla,

» Sundqvist och
» Larsson i Östersund.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i första tillfälliga utskottet.

§ 7.

Anställdes val av suppleanter i andra tillfälliga utskottet.

Därvid avgåvos 68 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:
fru Rönnebäck,
herr Ljungberg,
fröken Olsson,
herr Hansson i Skediga,

» Olsson i Oskarshamn,

» Larsson i Nyköping,
fru Rydh Munck af Rosenschöld,
herr Jansson i Hällefors,

» Lundh och
» Lundberg i Uppsala.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i andra tillfälliga utskottet.

§ 8.

Företogs val av suppleanter i tredje tillfälliga utskottet.

Därvid avgåvos 73 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:
fru Svedberg,
herr Blombäck,

» Severin i Gävle,

» Hansson i Skediga,

» Grym,

» Engström,

» Åslin,

» Nilsson i Varuträsk,

» Anderson i Mejstad och
» Skoglund i Umeå.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i tredje tillfälliga utskottet.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag angående de i §§ 3—8 här ovan omförmälda
valen.

Nr 4.

Onsdagen den 26 januari 1944.

§ 10.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Härmed intygas att ledamoten av riksdagen fröken Judith Olsson på grund
av fotskada (Fractura fibul.) är oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet under
åtminstone 3 ä 4 veckor räknat fr. o. m. 25 januari 1944.

Ullånger den 25 januari 1944.

Carl Smith,

provinsialläk are.

Kammaren beviljade fröken Olsson ledighet från riksdagsgöromålen tills
vidare från och med den 25 innevarande januari.

§ 11.

Föredrogos var efter annan följande på kammarens bord liggande motioner;
och remitterades därvid

till konstitutionsutskottet motionerna:
nr 349 av herr Bero m. fl.;

nr 350 av herrar Severin i Gävle och Tersson i Växjö;
nr 351 av herr Håstad; och
nr 352 av herr von Friesen m. fl.;

till statsutskottet motionerna:

nr 353 av herrar Tersson i Stockholm och Hagberg i Luleå;

nr 354 av herr Sandberg m. fl.;

nr 355 av herr Skoglund i Umeå;

nr 356 av herr Stattin m. fl.;

nr 357 av herr Wiberg m. fl.;

nr 358 och 359 av fröken Hesselgren m. fl.;

nr 360 av fröken Andersson m. fl.;

nr 361 av herr Hermansson;

nr 362 av fru Rydh Munck af Rosenschöld m. fl.;

nr 363 av fru Rydh Munck af Rosenschöld och fröken Hesselgren;

nr 364 av fru Rydh Munck af Rosenschöld m. fl.;

nr 365 och 366 av herrar Tersson i Stockholm och Hagberg i Luleå;

nr 367 av herr Sandberg;

nr 368 av herr Berg m. fl.;

nr 369 av herrar Werner och Andersson i Hedensbyn;
nr 370 av herrar Hagberg i Luleå och Tersson i Stockholm;
nr 371 av herr Lundell;

nr 372 av herrar Gustafsson i Lekåsa och Carlsson i Bakeröd;
nr 373 av herrar Gardell och Werner;
nr 374 av herrar von Friesen och Hyling;
nr 375 av herr Håstad m. fl.; samt

nr 376 av herrar Tersson i Stockholm och Hagberg i Luleå;

till behandling av lagutskott motionen nr 377 av herrar Tersson i Stockholm
och Hagberg i Luleå;

till bevillningsutskottet motionerna:
nr 378 av herr Wiberg;

nr 379 av herrar Larsson i Julita och Hällgren;

Onsdagen den 26 januari 1944.

Nr 4.

nr 380 av herr Allard;
nr 381 av herr Boman m. fl.;

nr 382 och 383 av herrar Hagberg i Luleå och Tersson i Stockholm;

nr 384 av herr Wiberg m. fl.;

nr 385 av herrar Lundell och Wiberg; samt

nr 386 och 387 av herrar Lundell och Eriksson i Frägsta;

till bankoutskottet motionerna:

nr 388 av fröken Nygren och herr Ryling;

nr 389 av herr Larsson i Julita;

nr 390 av fru Gustafson; samt

nr 391 av fröken Nygren och herr Ryling;

till behandling av lagutskott motionerna:
nr 392 av fröken Hesselgren och herr Orgard;
nr 393 av fru Johansson m. fl.;
nr 394 av fru Västberg m. fl.;

nr 395 av herrar Wallén och Andersson i Hedensbyn;

nr 396 av herrar Persson i Stockholm och Hagberg i Luleå;

nr 397 av herrar Lindberg och Lundgren;

nr 398 av herr Jacobson;

nr 399 av herr Hedlund i Östersund m. fl.;

nr 400 av herrar Hagberg i Luleå och Persson i Stockholm;

nr 401 och 402 av herr von Friesen;

nr 403 av herr Boman m. fl.; samt

nr 404 av herrar Hagberg i Luleå och Persson i Stockholm;

till statsutskottet motionen nr 405 av herrar Hagberg i Luleå och Persson
Stockholm;

till jordbruksutskottet motionerna:

nr 406 och 407 av herr Andersson i Hedensbyn m. fl.;

nr 408 av herr Sandberg;

nr 409 av herr von Friesen;

nr 410 av herr Janson i Frändesta m. fl.;

nr 411 av herrar Liedberg och Janson i Frändesta;

nr 412 av herrar Jacobson och Grym;

nr 413 av herr Jacobson m. fl.;

nr 414 och 415 av herr Skoglund i Umeå m. fl.;

nr 416 av herrar Lundell och Eriksson i Frägsta;

nr 417 av herr Staxäng m. fl.;

nr 418 av herrar Gustafsson i Lekåsa och Andersson i Hedensbyn;

nr 419 av herr Hällgren m. fl.; och

nr 420 av herr Eriksson i Frägsta m. fl.; samt

till tillfälligt utskott motionerna:
nr 421 av herr Nilsson i Stockholm m. fl.;
nr 422 av fru Johansson och fru Nordgren;
nr 423 av herr Janson i Frändesta m. fl.;
nr 424 av herr Stattin;

nr 425 av herrar Persson i Stockholm och Hagberg i Luleå;

nr 426 av herrar Lundberg och Lundgren;

nr 427 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl.;

nr 428 av herr Gustafson i Vimmerby m. fl.; och

nr 429 av herr Janson i Frändesta.

Nr 4.

Onsdagen den 26 januari 1944.

Interpellation.

§ 12.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 19-13/
44 till viss utrustning vid försvarsstaben.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till herr Sköldin, som anförde:
Herr talman! Sedan det andra stormaktskriget utbrutit och Sveriges handel
med utomskandinaviska länder nära nog totalt avspärrats, ställdes vårt trafikväsende
och därmed hela näringslivet inför en synnerligen hotande situation.
Tack vare ett framgångsrikt pionjärarbete på gengasdriftens område kunde
emellertid situationen i det stora hela bemästras genom övergång från motordrift
med flytande bränslen till gengasdrift. I detta nu kan man blott ana konsekvenserna
för vår samfärdsel och hela folkförsörjningen, därest denna utväg
icke bade stått till buds.

Emellertid hade också denna medalj en baksida. Gengasfaran bär blivit
ett allmänt känt begrepp, i det antalet fall av koloxidförgiftning vid gengasdrift
har nått en högst oroande omfattning. Trots avsevärda ansträngningar
från tekniker och läkare att komma till rätta med problemet är gengasförgiftning
nu och sedan länge landets vanligaste yrkessjukdom. Till sjukdomens omfattning
skall jag återkomma i det följande.

Redan i november 1939 tillsatte industrikommissionen en särskild gengasnämnd
med huvudsaklig uppgift att från teknisk synpunkt bekämpa de faror
som gengasdriften visat sig medföra, bl. a. de ökade brandriskerna. I samband
med bränslekommissionens tillkomst överfördes denna funktion den 1 juli 1940
till ett under denna kommission sorterande organ. En särskild nämnd tillsattes,
kallad medicinsk-tökniska nämnden. I denna funnos representanter för medicinalstyrelsen,
riksförsäkringsanstalten, statens institut för folkhälsan, gengaskliniken
vid Sabbatsbergs sjukhus, bränslekommissionen, arbetsgivarna och
arbetarna. Den vid Sabbatsberg inrättade gengaskliniken ställdes under ledning
av docenten Ernst Salén. Vid kliniken, som omfattade tio sängplatser, utfördes
polikliniska undersökningar av patienter. Därjämte upprättades ett särskilt
blodprovslaboratorium. På karolinska institutets fysiologiska avdelning
utfördes av docenten T. Sjöstrand experimentella undersökningar över särskilt
den kroniska koloxidförgiftningens symtom. Därtill studerades av laboratorn
Hjellerstedt i Uppsala samt vid öron-, näs- och halskliniken på Sabbatsberg de
i nervsystemet uppträdande förändringarna vid sjukdomen i fråga. Den tekniska
delen av verksamheten bedrevs under ledning av teknologie doktorn Nils
Gustafsson vid bränslekommissionens gengasbyrå.

Det skulle föra för långt att bär ingå på den verksamhet, som bedrivits av
nämnda organ. Tillgängliga uppgifter gör det dock berättigat uttala, att organet
i fråga genom sin kontrollerande verksamhet av gengas aggregat, sin upplysande
verksamhet örn dessas handhavande och skötsel, genom sina föreskrifter
och säkerhetsåtgärder samt genom sitt tidiga samarbete med yrkesinspektionen
lade grunden till ett nytt organ av stor betydelse i det yrkeshygieniska
skyddsarbetet.

Från och med den 1 januari 1942 ställdes forskningsverksamheten rörande
gengasförgiftningsfaran under statens institut för folkhälsan, varjämte blodprovslaboratoriet
överflyttades från Sabbatsberg till institutet. Detta skedde i
överensstämmelse med en av föreståndaren för institutet, professorn Ernst

Onsdagen den 26 januari 1944.

Nr 4.

Interpellation. (Forts.)

Abramson, upprättad promemoria. I samband härmed ändrades medicinsktekniska
nämndens namn till gengasrådet. Som ordförande för detsamma vid
sammanträden bär professor Abramson fungerat utan att ingå som ledamot
av rådet.

På hösten 1941 hölls på initiativ av Svenska metallindustriarbetareförbundet
en konferens med representanter för de svenska fackförbund, vars medlemmar i
en eller annan form sysslade med gengasdrift. Därvid bildades en kommitté,
benämnd Fackförbundens gengaskommitté. Nio fackförbund blevo omedelbart
företrädda i kommittén, och sedermera anslöto sig till densamma ytterligare
tvenne förbund. De fackförbund, som äro representerade i denna kommitté, ha
sammanlagt bland sina medlemmar ieke mindre än 30 000, som på ett eller annat
sätt syssla med gengasdrift. Ifrågavarande sammanslutning bär utan varje
som helst statsbidrag utfört ett värdefullt upplysningsarbete, som det rätteligen
— alldenstund gengasförgiftning numera är att betrakta som sådan yrkessjukdom,
för vilken ersättning av statsmedel lämnas jämlikt lagen örn vissa
yrkessjukdomar — bort ankomma på statsmakterna att ombesörja genom lämpligt
organ. Av tekniska och medicinska experter samt sakkunniga på arbetarskyddets
område författade artiklar ha publicerats i vederbörande fackförbundsorgan,
instruktiva broschyrer med enahanda syfte ha bekostats och utgivits,
och sammanslutningen har vidare med visst bidrag av landsorganisationen,
utöver vad de anslutna fackförbunden själva tillskjutit, bekostat en gengasfaran
belysande film, som visats vid av fackföreningarna anordnade möten runt
örn i landet.

Trots strävandena att bekämpa gengasfaran stegrades frekvensen av akuta
förgiftningsfall. Medan år 1940 antalet dylika fall stannade vid 60, därav 7
med dödlig utgång, var antalet 1941 uppe i 901, därav 17 med dödlig utgång,
för att år 1942 stiga till icke mindre än 1 135, varav 13 med dödlig utgång.

Med dessa fakta för ögonen och med stegrad visshet örn att bekämpandet av
gengasfaran fordrade till olika delar av vårt avlånga land lämpligt utspridda
organ ansåg sig det statens institut för folkhälsan underställda gengasrådet
böra påkalla en väsentlig förstärkning av resurserna för att effektivt kunna
bekämpa gengasfaran. Detta skedde i en den 7 december 1942 daterad skrivelse.
Denna utmynnade i en hemställan örn upprättande av till sin struktur med
gengaskliniken i Stockholm likartade undersökningsstationer på skilda platser i
landet. Sålunda föreslogs en av dessa förlagd till lämplig plats i Skåne, en i
Göteborg, en i Norrköping, en i Västerås eller örebro, en i Umeå och en i
Boden. Då ifrågavarande undersökningsstationer föreslogos förlagda i anslutning
till centrallasaretten å vederbörande ort, ansågs det ändamålsenligt och
nödvändigt att samtidigt föreslå anordnandet i Stockholm av en särskild kurs,
där vederbörande avdelningsläkare skulle beredas tillfälle att tillgodogöra sig
de rön och erfarenheter, som gjorts av experterna på gengaskliniken i Stockholm.
I framställningen underströks jämväl vikten av att ett intimt samarbete
åvägabringades mellan å ena sidan läkarna vid de föreslagna undersökningsstationerna
och vederbörande yrkesinspektör å andra sidan. Slutligen föreslog
gengasrådet visst statsstöd för att möjliggöra en nödvändig utvidgning av gengasklinikcn
vid Sabbatsbergs sjukhus.

Styrelsen för statens institutet för folkhälsan hemställde i ett den 30 december
1942 till regeringen avgivet yttrande över denna skrivelse, att gengasrådets
verksamhet måtte få fortsätta efter samma linjer som dittills hade följts.
I intet enda avseende ansåg sig styrelsen böra taga hänsyn till de av gengasrådet
framförda synpunkterna. Ej heller presenterade institutets ledning samtidigt
något positivt motförslag. Så har veterligen heller icke senare skett.

Så snart fackförbundens gengaskommitté erfarit denna negativa inställning

Nr 4.

Onsdagen den 26 januari 1944.

Interpellation. (Forts.)

från folkhälsoinstitutets sida, uppvaktade kommittén den 26 januari 1943 statsrådet
och chefen för socialdepartementet, under vilket statens institut för
folkhälsan sorterar. Representanten för kommittén, herr Sven Andersson, åtföljdes
därvid av docenten Salén såsom representant för gengasrådet. Från
kommitténs sida tillstyrktes på det enträgnaste de av gengasrådet framförda
sjmpunkterna, varjämte påyrkades, att gengasrådet måtte avskiljas från statens
institut för folkhälsan och i stället bli en fristående organisation.

Över gengasrådets framställning och folkhälsoinstitutets negativa inställning
till de däri framförda önskemålen bereddes genom remiss medicinalstyrelsen
tillfälle att yttra sig. Ämbetsverkets yttrande, daterat den 29 maj 1943, vore
i detta sammanhang förtjänt att i det väsentligaste återgivas. I syfte att icke
göra denna framställning för lång avstår jag dock därifrån och nöjer mig med
att konstatera, att medicinalstyrelsens yttrande utgjorde det mest otvetydiga
förord för de av gengasrådet rekommenderade åtgärderna. Högsta myndigheten
utanför Kungl. Majlis kansli för hälso- och sjukvården i riket underkände
alltså folkhälsoinstitutets inställning till de ifrågavarande spörsmålen.

Den 23 juli 1943 tog regeringen ställning till ärendet. Den gav folkhälsoinstitutets
ståndpunkt sitt godkännande och förordade, att gengasrådets verksamhet
fortfarande och intill den 31 december 1943 skulle bedrivas efter dittill
svarande riktlinjer. G-engasrådets framställning blev sålunda icke bifallen.
Emellertid ställde regeringen — i enlighet med en tillstyrkan av statskontoret
i dess den 5 juli 1943 avgivna utlåtande — 5 000 kronor till förfogande
för bestridande av kostnaderna för anordnande i Stockholm 1943 av en utbildningskurs
för läkare, som avsågs skola omhänderha undersökningsverksamheten
rörande gengasförgiftningar.

Av den lämnade redogörelsen framgår sålunda, att det för bekämpande av
gengasfaran tillsatta organet hittills icke lyckats i sina bemödanden att få till
stånd den utbyggnad av hjälpmedlen, som rådet ansett vara oundgängligen nödvändig
för ett effektivt och framgångsrikt bekämpande av gengasfaran. Under
sådana omständigheter är det ingalunda ägnat att förvåna, att missnöjet häröver
såväl bland de arbetargrupper, som i ett eller annat avseende ha med gengasdriften
att skaffa, som bland medicinska och tekniska experter, som å tjänstens
vägnar sysslat med hithörande problem, under senaste tiden tagit sig åtskilliga
offentliga uttryck, helst som antalet fall jämväl av kronisk gengasförgiftning
stegrats. Från år 1940 känner man blott till 3 fall av kronisk gengasförgiftning.
1941 hade antalet stigit till 1 304 och år 1942 till 2 578. Enbart genom
den lagstadgade ersättningsskyldigheten enligt lagen örn vissa yrkessjukdomar
har saken därigenom blivit högviktig för samhället. Man kail även uttrycka
saken så, att arbetarintresset av ett bättre skydd mot gengasfaran sammanfaller
med samhällsintresset. Av riksförsäkringsanstaltens statistik för
år 1941 framgår, att sammanlagt 334 fall av gengasförgiftning anmälts dit,
därav 233 akuta och 101 kroniska. Sammanlagda antalet övriga yrkessjukdomar
utgjorde enligt samma statistik 232. I sistnämnda siffra ingå även
scarlatina och difteri, ådragna i tjänsten. Under första halvåret 1942 inträffade
-— fortfarande enligt samma statistik — 268 fall av gengasförgiftning,
varav 205 akuta och 63 kroniska, medan antalet övriga yrkessjukdomar under
samma tid utgjorde 145. Av preliminära siffror från riksförsäkringsanstalten,
Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, Ömsesidiga försäkringsbolaget
Land och Sjö samt försäkringsanstalten Samarbete framgår, att
under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943 sammanlagt 459 fall av gengasförgiftning
ersatts, under det att antalet för andra yrkessjukdomar ersatta fall utgjort
382. Då är likväl att märka, att antalet övriga yrkessjukdomar stegrats
avsevärt under kristiden, främst genom den ökade användningen av ersätt -

Onsdagen den 26 januari 1944.

Nr 4.

Interpellation. (Forts.)

ningsoljor och därav följande elakartade hudåkommor. Det förtjänar i sammanhanget
noteras, dels att gengasförgiftade visat sig bli impotenta, dels att
för gengasförgiftning vårdade efter friskförklaring ofta icke kunna återvända
till sitt forna yrke, en omständighet, vartill enligt gällande lagstiftning ingen
hänsyn kan tagas ur ersättningssynpunkt.

Såvitt man nu kan bedöma torde risken för gengasförgiftningar icke komma
att vara eliminerad i och med ett fredsslut. Även örn därigenom tillgången på
bensin skulle medgiva en återgång till bensindrift för privatbilismen samt
städernas buss- och drosktrafik, torde med sannolikhet användningen av gengas
komma att kvarstå för lantbruksmaskiner m. m. samt för den fjärrgående lastbil
s-trafiken.

Under den pressdiskussion, som förts med anledning av det läge, vari samhällets
gengasbekämpande verksamhet försatts efter avslaget på gengasrådets
konstruktiva program, har från medicinska och tekniska experter med skärpa
understrukits det otillfredsställande i nuvarande ordning. Det skulle i sammanhanget
vara frestande att återge vissa intervjuuttalanden av dessa experter,
vari skulden för nuvarande bristfälliga ordning tillskrives den negativa inställning,
som ledningen för statens institut för folkhälsan ådagalagt i hithörande
spörsmål. Jag skall dock icke falla för den frestelsen. Det skulle också vara
förmätet av en enskild ledamot av riksdagen att härutinnan upphäva sig till
domare. Syftet med denna framställning är heller icke att jaga efter en syndabock.
Vida angelägnare synes det vara, att de av allt att döma faktiskt föreliggande
bristerna med det snaraste avhjälpas. Såvitt en lekman kan bedöma
torde icke de av gengasrådet och fackförbundens gengaskommitté framförda
önskemålen utan vidare kunna avfärdas såsom osakligt grundade. Lekmannaomdömet
har i vart fall svårt att frigöra sig från den känslan, att nämnda
instanser i nu ifrågavarande sammanhang representera en större sakkunskap
än styrelsen eller chefen för statens institut för folkhälsan, detta så mycket
mer som de ifrågavarande organen erhållit det mest kraftiga stöd hos medicinalstyrelsen.
Den omständigheten, att folkhälsoinstitutet för sin del avstått från
varje presentation av ett konstruktivt program, som kunnat bedömas såsom
ett alternativ till de åsyftade förslagen, för onekligen tankarna i samma riktning.

Den nödiga översynen av nu berörda förhållanden torde bäst kunna åstadkommas
av statsrådet och chefen för socialdepartementet. Under detta departement
sorterar såväl det allmänna arbetarskyddet, av vilket bekämpandet av yrkessjukdomar
är en icke oviktig del, som den allmänna sjukvården samt den analytiska
och upplysande verksamhet, som det förutsatts att statens institut för
folkhälsan skall utöva. Med anledning härav tillåter jag mig att anhålla örn
kammarens tillstånd att till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
få rikta följande frågor:

1. Finner herr statsrådet den nuvarande organisationen för bekämpande av
gengasfaran tillfredsställande?

2. Om så icke är fallet, är herr statsrådet i tillfälle att redogöra för vad
som från hans sida överväges för att åstadkomma en mera tillfredsställande
ordning?

3. Anser herr statsrådet det i sådant sammanhang påkallat att till förnyat
övervägande upptaga de av gengasrådet och fackförbundens gengaskommitté
i ämnet framförda förslagen och önskemålen?

4. Anser herr statsrådet nuvarande lagstiftning otillfredsställande i det
avseendet, att gengasförgiftade personer ej erhålla ersättning för det förfång
i utkomstmöjligheterna, som de lida genom att de även efter friskskrivning såsom
en följd av yrkessjukdomen i fråga icke kunna återgå till sitt yrke, och ämnar

Nr 4.

Onsdagen den 2ö januari 1944.

Interpellation. (Forts.)

herr statsrådet i så fall vidtaga några åtgärder för att avhjälpa denna
brist?

5. Kan det förväntas, att åtgärder i ena eller andra avseendet från Kungl.
Maj :ts sida kunna planläggas och utarbetas med den skyndsamhet, som gengasfarans
omfattning motiverar?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 14.

Herr talmannen tillkännagav, att förslag uppgjorts till fördelning av de motioner,
som hänvisats till behandling av tillfälligt utskott; och var detta förslag,
som nu upplästes, så lydande:

Förslag till fördelning av de inom andra kammaren väckta motioner, vilka
blivit hänvisade till behandling av tillfälligt utskott.

Till behandling av första tillfälliga utskottet torde få överlämnas motioner
av:

herrar Wallentheim och Lundberg i Uppsala, nr 1, angående utredning örn
rätt för kommun att bevilja stipendier eller andra bidrag för studieändamål;

herr Nilsson i Göingegården m. fl., nr 174, angående möjliggörande för elev,
som lämnat folkskolan utan att hava erhållit avgångsbetyg, att senare erhålla
sådant betyg;

herrar Edberg och Andersson i Göteborg, nr 238, angående skapande av en
gemensam nordisk arbetsmarknad;

herr Sundqvist m. fl., nr 239, angående åtgärder för åstadkommande av
kort sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen, avsedd att läggas
till grund för undervisningen i folkskolans högsta klasser;

fröken Andersson m. fl., nr 240, angående utredning örn åtgärder för att
bereda den kvinnliga ungdomen ökad utbildning i hemvård m. m.;

herr Lundh, nr 340, angående utredning örn viss ändring av gällande bestämmelser
för studentexamens avläggande under hösttermin;

herr Lundh, nr 342, angående utredning örn möjligheterna att förbättra det
svenska folkets simkunnighet;

fru Rönnebäck och herr Jonsson i Alsen, nr 343, angående utredning örn möjligheten
att införa bestämmelser örn obligatorisk simundervisning för landets
skolungdom;

fru Johansson och fru Nordgren, nr 422, angående utredning örn åtgärder i
syfte att förbilliga begravningskostnaderna; samt

herrar Rersson i Stockholm och Hagberg i Luleå, nr 425, örn viss ändring
i ordningsstadgan för rikets städer i syfte att för idrottsklubbar underlätta
förläggande av idrottsarrangemang till för dem lämplig tidpunkt.

Till behandling av andra tillfälliga utskottet torde få överlämnas motioner
av:

fru Nordgren, nr 10, angående skapande av skydd för trafikchaufförer, under
deras yrkesutövning, mot överfall och våld från passagerares sida;

herr Gardell, nr 172, angående utredning örn åtgärder till förbättring av internerings-
och socialvården;

herr Ekdahl, nr 241, angående utredning av alkoholholistvårdsproblemen;
herr Edberg m. fl., nr 242, angående utredning örn förstatligande av apoteksväsendet,
däri inbegripet droghandeln och läkemedelsindustrien;

herr Lundberg i Uppsala, nr 245, angående tillvaratagande av samhällsintresset
i våra grustäkter;

Onsdagen den 26 januari 1944.

Nr 4.

herr Staxäng, nr 339, angående förbilligande av kostnaderna för bakteriologiska
undersökningar av dricksvatten, m. m.;

herr Lundh m. fl., nr 341, angående utredning om det erforderliga antalet
läkare vid av landsting eller kommun drivna sjukhus;

herr Lindberg m. fl., nr 345, angående utredning rörande problemet för- och
eftervård åt tuherkulossjuka;

herr Nilsson i Stockholm m. fl., nr 421, angående utredning örn åtgärder i
syfte att förbilliga byggnadskostnaderna; samt
herrar Lindberg och Lundgren, nr 426, arn viss ändring i gällande bestämmelser
rörande ersättning åt sjöfolk för förlust av effekter vid fartygs förolyckande.

Till behandling av tredje tillfälliga utskottet torde få överlämnas motioner
av:

herr Hansson i Skediga m. fl., nr 49, angående införande av daglig postgång
på landsbygden;

herr Skoglund i Doverstorp m. fl., nr 173, angående åtgärder mot landsbygdens
avfolkning;

herr andre vice talmannen Carlström m. fl., nr 244, angående en allsidig
utredning örn landsbygdens befolkningsfråga m. m.;

herrar Molander och Lövgren, nr 344, angående utredning örn inrättande av
ett för allmänt och enskilt företagsliv gemensamt rationaliseringsorgan;

herr Gustafsson i Bogla m. fl., nr 346, angående anställande av partiellt
arbetsföra i statens tjänst;

herr Janson i Frändesta m. fl., nr 423, angående vissa taxefrågor inom telefonväsendet; herr

Stattin, nr 424, angående utredning av frågan om tillhandahållande
för en större allmänhet av billig bad- och w. c.-attiralj samt diskbänksinredning; herr

Ericsson i Sörsjön m. fl., nr 427, angående förlängning av giltighetstiden
för vissa tur- och returbiljetter å statens järnvägar;

herr Gustafson i Vimmerby m. fl., nr 428, angående igångsättande av fortsatta
undersökningar rörande landsbygdens levnadskostnader; och

herr Janson i Frändesta, nr 429, angående utredning örn inrättande av arbetskuratorsbefattningar.

Förslaget blev av kammaren godkänt.

§ 15.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 14, till Konungen i anledning av Kungl. Majlis framställning örn anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 till viss utrustning vid
försvarsstaben.

§ 16.

Justerades protokollsutdrag.

§ 17.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Jacobson under 10 dagar
fr. o. m. den 27 innevarande januari.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 12.10 em.

In fidem
Sune Norrman.

Nr 4.

Lördagen den 29 januari 1944.

Lördagen den 29 januari.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 21, den 22 och den 23 innevarande januari.

§ 2.

Upplästes följande till kammaren inkomna protokoll:

Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 28 januari 1944.

Till justitiedepartementet hade den 27 januari 1944 från länsstyrelsen i Jönköpings
län inkommit fullmakt för lantbrukaren Gustaf Svensson i Yä, Reftele,
vilken vid ny röstsammanräkning blivit utsedd såsom ledamot av riksdagens
andra kammare i stället för avgången ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

C. G. Bruno.

Vid detta protokoll var fogad den däri omförmälda fullmakten för lantbrukaren
Gustaf Svensson, Vä, Reftele, att vara ledamot av riksdagens andra kammare
för tiden till den 1 januari 1945.

Kammaren, som lade protokollet till handlingarna, förklarade herr Svensson
i Vä behörig till riksdagsmannakallets utövande.

Herr talmannen meddelade, att herr Svensson i Vä intagit sin plats i kammaren.

§ 3.

Herr statsrådet Quensel avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 21, med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars
1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall, m. m.;

nr 35, angående anslag ur kyrkofonden för budgetåret 1944/45 för biträde
vid handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband;

nr 36, angående nedsättning av kronans fordran å landsfiskalen A. Ryd på
grund av eftersatt byggnadsskyldighet, m. m.;

nr 37, angående ersättning åt förra lärarinnan vid Uddevalla elementarläroverk
för flickor Greta Kristina Jonsson;

nr 38, angående befrielse för C. Axelson från betalningsskyldighet till kronan
på grund av fastighetsförvärv;

Lördagen den 29 januari 1944.

Nr 4.

nr 39, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten
;

nr 40, angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade
familjebidrag m. m.; och

nr 48, angående befrielse för E. Y. Kingsäter m. fl. från ersättningsskyldighet.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1944/45 under riksstatens
första huvudtitel, avseende anslagen till hov- och slotts staterna,

nr 12, i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å riksstaten, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående fortsatt giltighet
för förskottsstaten för försvarsväsendet ävensom allmänna förskottsstaten; och

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 till viss utbildningskurs för
distriktsbarnmorskor; samt

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 1, i anledning av väckt motion örn införande av kommunal skatt för
kattor;

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag till förordning örn fortsatt giltighet
av förordningen den 6 mars 1942 (nr 63) angående rätt för Konungen att
åsätta särskild tullavgift; och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för
Kungl. Maj :t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande
av rätt till varvsindustrirestitution.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.05 örn.

In fidem
Sune Norrman.

Nr 4.

Tisdagen den 1 februari 1944.

Tisdagen den 1 februari.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 26 och den 29 nästlidna januari.

§ 2.

Herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 41, angående anslag till nybyggnad för vägförvaltningen m. m. i Värmlands
län;

nr 42, angående förvärv av Kristianstad—Hässleholms och östra Skånes
järnvägar;

nr 44, angående fastställande av personalförteckning för domänverket m. m.;
och

nr 45, angående disponerande av avkastningen av statens hästavelsfond.
Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

Föredrogs Kungl. Maj:ts å bordet vilande proposition, nr 21, med förslag
till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) örn
jämkning av arrendeavtal i vissa fall, m. m.; och hänvisades propositionen, i
vad angick anslagsfrågan, till jordbruksutskottet och i övrigt till behandling
av lagutskott.

Härefter föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts övriga på bordet liggande
propositioner; och remitterades därvid

till behandling av lagutskott propositionen, nr 35, angående anslag ur kyrkofonden
för budgetåret 1944/45 för biträde vid handläggning av boställsärenden
och vad därmed äger samband;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 36, angående nedsättning av kronans
fordran å landsfiskalen A. Ryd på grund av eftersatt byggnadsskyldighet,
m. m.;

till statsutskottet propositionen, nr 37, angående ersättning åt förra lärarinnan
vid Uddevalla elementarläroverk för flickor Greta Kristina Jonsson;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 38, angående befrielse för C. Axelson
från betalningsskyldighet till kronan på grund av fastighetsförvärv;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 39, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten; samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 40, angående bestridande av kostnaderna för vissa oriktigt utbetalade familjebidrag
m. m.; och

nr 48, angående befrielse för E. V. Kingsäter m. fl. från ersättningsskyldighet.

Tisdagen den 1 februari 1944.

Nr 4.

§ 4.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 1, 12, 14 och 15
samt bevillningsutskottets betänkanden nr 1—3.

§ 5.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till herr Hagberg i Malmö, som interpellation.
anförde: Herr talman! Under hösten 1942 erhöllo ca 1 600 fastighetsägare i
Malmö ett åläggande av luftskyddschefen i staden att utvidga sina skyddsrum,
vilka under åren 1939 och 1940 byggts efter ritningar, som granskats
av Malmö stads byggnadsnämnd. Under år 1940 hade skyddsrummen ombyggts
i enlighet med lagen om skyddsrum av den 1 mars 1940, varefter de — efter
inspektion av ombud för byggnadsnämnden och luftskyddschefen — blivit vederbörligen
godkända.. När därför fastighetsägarna år 1942 erhöllo ovannämnda
åläggande att utvidga sina två år tidigare godkända skyddsrum, besvärade
sig Malmö fastighetsägareförening å sina medlemmars vägnar häröver
i _en skrivelse till länsstyrelsen den 2 december 1942, däri föreningen bl. a. hänvisade
till gällande prisstopp å hyresmarknaden. I sitt yttrande över denna
skrivelse har luftskyddschefen i Malmö tillstyrkt bifall till besvären. Föreningens
hemställan har emellertid enligt meddelande den 18 december 1943
icke föranlett någon länsstyrelsens vidare åtgärd. Luftskyddschefen har med
anledning härav ånyo anmodat berörda fastighetsägare att omedelbart vidtaga
åtgärder för beredande av ökat utrymme i skyddsrummen.

Det räcker emellertid ej.härmed. I en kungörelse från länsstyrelsen i Malmöhus
län, daterad den 4 januari i år, meddelas en rad nya, avsevärt skärpta
bestämmelser i fråga örn skyddsrummens utrustning. De skola utrustas med
filtar, bargalgar eller barkärror m. m. — samtliga varor som antingen äro
ransonerade eller omöjliga att uppdriva i handeln. Denna senare kungörelse
avser samtliga de omkring 3 000 fastighetsägarna i Malmö. I den nya kungörelsen
heter det bl. a., att »erforderlig uppvärmning skall ske medelst elektriska
upvärmningsaggregat, värmeledning eller varmluft». Oavsett om en
sådan uppvärmning skall ske medelst värmeledning eller elektriska kaminer
kommer den givetvm att medföra betungande kostnader för fastighetsägarna.

Till detta kommer så materielbeslagen. Industrikommissionen tillåter ju som
bekant inte inköp av radiatorer etc. utan särskild licens, och även om man kan
dra extra slingor från en centralvärmeledning är det högst diskutabelt, örn
ens en sådan åtgärd, är möjlig att förverkliga annat än på papperet. Det är
nämligen, ont örn smidda järnrör, och industrikommissionen har enligt uppgift
vägrat tilldelning av sådana rör för luftskyddsrum.

Kostnaden för de nyanskaffningar, som här åläggas fastighetsägarna går
enligt .beräkning för en medelstor fastighet till mellan 250 och 300 kronor.

Enligt kungörelsen, som börjat distribueras först omkring den 20 januari,
skulle de anbefallda åtgärderna vara genomförda senast den 15 februari. Efter
påpekande av omöjligheten att på den till förfogande ställda korta tiden
medhinna nyanskaffningarna har respit senare beviljats till den 1 april.

De hittillsvarande kostnaderna för byggandet av skyddsrum uti bostadsfastigheter
i Malmö kunna beräknas ej understiga 4V2 miljoner kronor. Enligt de
officiella rapporterna från Malmö stads bostadsförmedling har hyresläget i
fastigheter, uppförda senast 1939, ej förändrats under krigsåren. De hittillsvarande
kostnaderna för skyddsrummen lia sålunda ej påverkat nu utgående
hyror, utan ovan nämnda belopp, ca 4''A miljoner kronor, har helt belastat
krigsårens fastighetsförvaltning utan att något vederlag härför erhållits.

Ilen utvidgning av skyddsrummen, som nu av luftskyddschefen ifrågasattes,
kan ej företagas utan en tillbyggnad av de förut befintliga. Detta kom -

Nr 4.

Tisdagen den 1 februari 1944.

Interpellation. (Forts.)

mer att förorsaka betydligt större kostnader, än örn hänsyn härtill kunnat
tagas redan vid första planläggningen a.v skyddsrummet. I många fall stöter
fastighetsägaren här på stora svårigheter, när det gäller att få hyresgästen
att avstå från till lägenheten hörande källarutrymmen. Redan förra utbyggnaden
av skyddsrummen förde med sig starka inskränkningar i källarutrymmen
för hyresgästerna. I många fall fick fastighetsägaren då göra örn
inredningen till hushållskällarna, för att ej inskränkningen skulle gå ut över
några få hyresgäster. Skall nu åter utökning av skyddsrummen ske, så kommer
detta i sin tur att föra med sig nytt missnöje från hyresgästernas sida
och nya kostnader för att omgruppera källarutrymmena. För att komma från
svårigheter av detta slag har föreslagits, att man skulle gå in för att förse
samtliga skyddsrum med luftreningsaggregat. Detta är emellertid en synnerligen
dyrbar åtgärd, då varje dylikt aggregat kommer att belöpa sig på
800—900 kronor. När dessutom flertalet fastigheter lia 2—3 olika skyddsrum,
belägna i skilda delar av källarvåningen, så måste detta föra med sig
anskaffandet av lika många aggregat. Men även örn man endast räknar med
ett aggregat till varje fastighet, så innebär detta krav dock en ytterligare
beskattning av fastighetsägarna på ca DA miljon kronor för de 1 500 fastigheter,
som det här är fråga örn. Härtill komma så de kostnader i fråga örn
skyddsrummens utrustning, som föranledas av länsstyrelsens kungörelse av
den 4 januari i år. Dessa senare kostnader kunna approximativt beräknas
väsentligen överstiga en halv miljon kronor.

För att finansiera kostnaderna för byggandet av skyddsrum 1940 måste ca
350 fastighetsägare ta lån i riksbanken, som de under ett visst antal år lia
att amortera och förränta. Av dessa lån är endast en bråkdel amorterad. När
nu nya krav ställas på fastighetsägaren, så kommer detta att tvinga honom
till ytterligare skuldsättning.

I motiveringen till skyddsrumslagen uttalades beträffande fördelningen av
kostnaderna mellan fastighetsägarna och hyresgästerna följande: »Utomlands
hava på sina håll meddelats detaljerade föreskrifter örn hur dessa kostnader
skola fördelas mellan husägaren och hyresgästerna. I vårt land, där hyresmarknaden
är fri, synes det ej lämpligen kunna ifrågakomma att införa
tvingande bestämmelser i sådant hänseende.» Detta uttalande gjordes år 1940
och grundade sig på uppfattningen att med fri hyresmarknad möjlighet skulle
föreligga för fastighetsägaren att genom hyreshöjning erhålla kompensation
för skyddsrumskostnader. Men konsekvensen härav måste vara, att när numera
denna frihet å hyresmarknaden ej längre är rådande, så förefinnes ej
heller något som helst skäl att lägga ytterligare kostnader av detta slag på
fastighetsägare, detta så mycket mindre som det här gäller en omkostnad,
som ligger helt utanför de normala förvaltningskostnaderna och aldrig har
ingått i prissättningen av lägenheterna till de hyror, som nu utgå. I motsats
härtill bestämmas hyrorna i nyuppförda fastigheter med hänsyn tagen bl. a.
också till kostnaderna för där inredda skyddsrum. Här ha sålunda skyddsrumskostnaderna
kommit med vid kalkyleringen av de hyror, som skola utgå.

Som framgår av vad bär ovan anförts ha ''fastighetsägarna i Malmö fullgjort
de skyldigheter, som lagen om skyddsrum av den 1 mars 1940 ålagt
dem, och detta bär godkänts av myndigheterna. Att nu, när försvaret kräver
utökning av skyddsrummen, lägga även de nya kostnaderna på fastighetsägarna
kan ej anses vara berättigat. Den fria hyresbildningen, som lagen om
skyddsrum förutsatte, gäller ej längre. Därför måste det anses uppenbart
orättvist, att ökade kostnader för skyddsrum eller andra försvarsanordningar
bestridas genom en form av beskattning som står i strid mot den likställighet
medborgarna emellan, som bör utmärka vårt samhällsskick. Det kan ej

Tisdagen den 1 februari 1944.

Nr 4.

vara rimligt, att en viss grupp medborgare betungas nied omfattande ekonomiska
ålägganden för att skydda allmänmedborgerliga intressen. Ett fullgörande
av myndigheternas åläggande måste under nuvarande förhållanden innebära
en oskälig ökning av kostnaderna för fastighetsförvaltningen.

De nu påtalade förhållandena i Malmö kunna säkerligen antagas ha sin motsvarighet
även på andra håll i landet, vadan de ytterligare kostnader som i
detta hänseende kunna komma att läggas på enskilda fastighetsägare, bostadsrättsföreningar,
H. S. B., kommunernas fastighetsförvaltningar m. fl. ej
osannolikt gå upp till ett eller annat tiotal miljoner kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa örn kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet framställa
följande frågor:

1. Är det herr statsrådets mening, att sådana åtgärder med avseende å
skyddsrum, vilka finnas påkallade utöver de åtgärder som vidtagits och godkänts
med stöd av luftskyddslagen den 1 mars 1940, skola bekostas av fastighetsägarna
ensamma?

2. Ämnar herr statsrådet, därest så icke är förhållandet, snarast vidtaga
sådana åtgärder som påfordras för åstadkommande av rättelse i berörda avseende? Kammaren

biföll denna anhållan.

§ 6.

Herr Andersson i Gisselås erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr tal- Interpellation.
man! Genom cirkulär nr 1712 den 14 januari 1944 har livsmedelskommissionen
meddelat bestämmelser angående tilldelning av konstgödselmedel för tiden 1
februari—30 juni 1944. Enligt dessa bestämmelser är det avsett, att någon
tilldelning av fosfatgödsel icke skall utgå till Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län.

Möjligheten att hålla jordbrukets produktion uppe är, på grund av kända
orsaker, nu mera begränsad än under normala tider. Brist på oljekakor,
melass, konstgödselmedel och bränsle till traktorer Ilar medfört en extensifiering
av jordbruket.

Bristen på konstgödselmedel leder till att skördarna bli lägre år från år.

Det är dock inte nog med att skördarna bli lägre, utan kvalitén blir också sämre,
vilket i sin tur inverkar menligt på såväl människornas som djurens hälsa,
ty som bekant råder det ett visst samband mellan djurens hälsa och människornas.

Mest kännbar och förlustbringande för den norrländska jordbruksbefolkningen
är ransoneringen av fosfatgödselmedel, ty den verkar mycket nedbrytande
på husdjursskötsel^ ekonomi. Då kreatursskötsel och mejerihantering äro
de näringsgrenar, som den norrländske jordbrukaren måste taga sina huvudsakligaste
inkomster ifrån, så drabbas han hårdare av ransonerings bestämmelserna
än sina sydligare bosatta yrkesbröder.

Det finns gott örn goda odlingsmarker i Norrland på såväl myr- som fastmark,
men felet nied dessa i sig själv godartade marker är, att de framför
allt innehålla för litet fosforsyra. Samma fel vidlåder även odlade marker.

Vi få nämligen inte glömma, att odlingen i Norrland är av yngre datum än
längre söderut. Vi lia visserligen rätt länge bedrivit kreatursskötsel i Norrland,
men djurens foder hämtade vi för inte så länge sedan ute på myrar, efter
bäckar och åar. Äkerlapparna voro små, och dc gödslades nied naturlig gödsel,
som innehåller blott små mängder fosforsyra. Den nu rådande fosforsyrebristen
i jorden är en allvarlig begränsningsfaktor, framför allt då det gäller
kreatursskötsel, som dock är A och O i fråga örn vår folkförsörjning.

Andra hammarens protokoll 1944. Nr 4.

Nr 4.

Tisdagen den 1 februari 1944.

Interpellation. (Forts.)

Riksmedeltalet för den svenska höskördens fosforsyrehalt torde ligga någonstans
mellan 0,5 till 0,6 procent. I Norrland ligger detta medeltal sannolikt
icke högre än mellan 0,8—0,4 procent. Det är dock inte ovanligt, att fosforsyrehalten
på jordar, som gödslats dåligt med fosfat under flera år, går
ned till 0,25 procent i höet d. v. s. till hälften mot vad det borde hålla. Den
låga fosforsyrehalten i de norrländska jordarna är säkerligen ett av de svåraste
hindren för en lönande ladugårdsskötsel i denna landsända.

Genom vetenskaplig forsknings- och försöksverksamhet har man funnit, att
bristen på fosforsyra i fodret kan ersättas genom tillförsel av mineralämnen
i djurens foderstater i form av benmjöl, natrium- eller kalciumfosfat.

För den kunnige jordbrukaren och husdjursmannen är detta mycket värdefulla
hjälpmedel i kampen mot vissa bristsjukdomar såsom skravelsjuka och
därav föranledda följdsjukdomar som sterilitet och omlöpningar m. m., men
för den stora massan av Norrlands jordbrukare är det svårare att sätta sig in
i dessa problem än att lära sig förstå, att en ordentlig gödsling med något
fosfatgödselmedel är ett av de säkraste botemedlen mot skravelsjuka hos nötkreaturen
och en av de nödvändigaste förutsättningarna för att kunna bedriva
en lönande kreatursskötsel.

Hur värdefullt det än är att kunna tillföra djuren mineralämnen, örn dessa
äro otillräckliga i fodret, så måste man dock komma till den uppfattningen,
att det i längden är bäst både för djuren själva och för djurägarens ekonomi,
örn man gödslar sina vallar ordentligt med fosforsyra.

Då jag anser, att denna fråga är mycket viktig för Norrlands vidkommande,
framför allt ur folkförsörjningssynpunkt, både nu och i framtiden, så vore
det av stort intresse att få veta, varför Norrland behandlas så styvmoderligt,
när det gäller tilldelning av fosfatgödselmedel. Då fosfattillgången i jorden
på vissa ställen i det övriga Sverige är god, kunde måhända därstädes en
tillfällig minskning ske av fosfattilldelningen för att således bereda jordbruket
i Norrland större möjligheter att erhålla fosfatgödsel.

Örn fosfatbehovet för hela landet motsvarar cirka 200 000 ton 20-procentig
superfosfat och denna kvantitet kan tillverkas av norrbottnisk råvara i form
av apatitrik malm, borde Norrland av fosfatgödsel kunna få den lilla mängd,
som där är oundgängligen behövlig i nuvarande läge.

På grund av vad sålunda anförts får jag anhålla örn kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet framställa följande
frågor:

1. Anser herr statsrådet, att den fördelning av konstgödselmedel för tiden
1 februari—30 juni 1944, vilken beslutats av livsmedelskommissionen enligt
cirkulär nr 1712 den 14 januari 1944, och varigenom Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län helt undantagits från tilldelning av fosfatgödsel, kan
anses rättvis och förenlig med skälig hänsyn till de behov av sådan gödsel,
vilka föreligga i nämnda län : eller

2. Är det herr statsrådets mening att skyndsamt åvägabringa rättelse i berörda
avseende?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7.

Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till
dels riksdagens skrivelse, nr 15, till Konungen, angående val av riksdagens
justitieombudsman och hans ställföreträdare:

Onsdagen den 2 februari 1944.

Nr 4.

1»

dels ock riksdagens förordnanden:

nr 16, för häradshövdingen Folke Rudewall att vara riksdagens justitieombudsman;
och

nr 17, för hovrättsrådet Nils ''Arvid Teodor Beckman att vara riksdagens
justitieombudsmans ställföreträdare.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

§ 9-

Herr Fröderberg avlämnade en av honom undertecknad motion, nr 430, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 32, angående pension åt vissa i
statens tjänst anställda personer m. fl.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.22 em.

In fidem
Sune Norrman.

Onsdagen den 2 februari.

Kl. 11 fm.

På grund av förfall för sekreteraren tjänstgjorde, jämlikt herr talmannens
iörordnande, undertecknad vid protokollet.

§ 1.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

. "r ,46’ angående dels biträdande kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap
K. G. Roos pensionsrätt, dels förbättrad pension åt avlidne
läraren vid textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons efterlevande, dels ock tjänstarsberäknmg
i pensionshänseende för vissa barnmorskor m. fl.;

nr 47, angående årligt understöd åt vissa genom misstag under tjänstutövmng
av distnktsbarnmorska skadade personer; och

nr. loof16/ föioS!af? tii1 J,aR angående fortsatt giltighet av lagen den 16 febrel1
1934 (nr 19) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 2.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss, som anförde:
Herr talman, kroken Ebon Andersson i Stockholm har till mig framställt föl -

Svar pä fråga.

Nr 4.

Onsdagen den 2 februari 1944.

Svar på fråga. (Forts.)

jamie fråga: Är det herr statsrådets avsikt att inom den närmaste tiden igångsätta
en utredning rörande statens pensionsanstalts pensioneringsverkamhet och
att därefter snarast upptaga frågan örn folkhögskollärarnas familjepensionering
till förnyad prövning?

Den pensionsreglering för lärarpersonal vid folkshögskolorna, som vid 1942
års riksdag genomfördes i anslutning till lönereglering för personalen, erhöll
i enlighet med förslag i propositionen nr 327 endast provisorisk karaktär i avvaktan
på utredning örn statens pensionsanstalts verksamhet.

Viel pensionsregleringens genomförande pågick en utredning genom särskilda
sakkunniga örn pensionsanstaltens fondställning m. m. Resultatet av denna utredning
har numera framlagts i en den 30 december 1943 avgiven promemoria.

Såsom i propositionen omnämnts bär det varit avsett att med utgångspunkt
från resultatet av utredningen örn pensionsanstaltens fondställning företaga undersökningar
i fråga örn gränsdragningen för anstaltens verksamhetsområde
och utformningen av själva pensionsverksamheten. Det är avsett att, så snart
omständigheterna det medgiva, föranstalta örn dessa undersökningar, vilka
böra anförtros åt särskilda sakkunniga. Vid den sålunda tillämnade fortsatta
utredningen lärer även frågan om folkhögskollärarnas familjepensionering
komma under prövning.

Härefter yttrade

Fröken Andersson: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet få framföra mitt tack för det här avgivna svaret. Det
var ju till sitt innehåll ganska tillfredsställande, även om jag tycker, att formen
var litet onödigt försiktig. Det är ju nämligen så, att folkhögskollärama
tillsammans med en del andra grupper i det här berörda hänseendet kommit i
en för dem ganska otrevlig särställning. De pensioneras efter ett system, som
övergivits både inom den enskilda och den statliga pensioneringen.

I övrigt bär det — såvitt jag kunnat finna av de handlingar, som stått mig
till buds — inte företagits någon reell prövning, utan man bygger på de formella
bestämmelserna i gällande reglemente för statens pensionsanstalt.

Jag skall här lämna ett pär siffror, som just belysa dessa lärares särställning.
Efter en folkhögskolerektor utgör pensionen cirka 2 188 kronor, efter en
läroverksadjunkt är pensionen 2 849 kronor och efter en läroverkslektor 3 352
kronor. Emellertid är väl en folkhögskolerektor närmast jämförbar med en läroverkslektor,
men skillnaden i pensionen efter dem blir salunda bortåt 1 200
kronor örn året, vilket är en ganska hög siffra, såvitt jag förstår.

Nu talades det här om att denna anordning är av provisorisk karaktär, men
eftersom utredningen pågått i cirka fem och ett halvt ar, är det inte att undra
på att man väntar, att den äntligen skall bli färdig. I skolöverstyrelsens betänkande
hänvisades på sin tid till det då radande läget såsom anledning^ till
att man inte kunde vidtaga några förändringar. I det svar, som herr statsrådet
här givit, heter det, att »så snart omständigheterna det medgiva», skall det
bli en prövning och en förändring. Nu skulle jag vilja sätta i fråga, örn det inte
vore möjligt att för dessa lärare och med dem jämställda — t. ex. lantmannaskolornas
lärare — göra ett undantag på samma sätt som man gjort för t. ex.
folkskollärarna, vilka också pensioneras genom statens pensionsanstalt. För
folkskollärarna finns det ett särskilt tjänstepensionsreglemente.

Jag behöver i denna, församling inte orda örn vilken insats folkhögskollärarna
göra. överhuvud taget behöver jag inte gå in på folkhögskolornas stora
betydelse. Jag vill bara nämna, att det nu närmast är fråga örn folkhögskollärarnas
hustrur, och flertalet här vet väl, vilken insats dessa göra. De offra

Onsdagen den 2 februari 1944.

Nr 4.

Svar på fråga. (Forts.)

sin arbetskraft och en mycket stor del av sitt hemliv för att göra en insats
för folkhögskolan.

Med hänsyn till vad allmän rättvisa kräver och med hänsyn till vad jag
nyss nämnt vill jag här, utan att gå in på sakfrågan, rikta en vördsam vädjan
till herr statsrådet, att denna utredning snarast möjligt imåtte fullföljas. I
andra hand sätter jag i fråga, örn man inte kunde tänka sig att göra ett
undantag för dessa lärare i likhet med vad som skett beträffande folkskollärarna.

Vidare anfördes ej.

§ 3.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionerna:

nr 41, angående anslag till nybyggnad för vägförvaltningen m. m. i Värmlands
län; och

nr 42, angående förvärv av Kristianstad—Hässleholms och östra Skånes
järnvägar; samt

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 44, angående fastställande av personalförteckning för domänverket m. m.;
och

nr 45, angående disponerande av avkastningen av statens hästavelsfond.

§ 4.

Föredrogs och remitterades till bankoutskottet den på bordet liggande motionen
nr 430 av herr Fröderberg.

§ 5.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1944/45 under riksstatens
första huvudtitel, avseende anslagen till hov- och slottsstaterna;

nr 12, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å riksstat^, För flera huvudtitlar gemensamma frågor; nr

14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt giltighet
för förskottsstafen för försvarsväsendet ävensom allmänna förskottsstaten; och

nr 15, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning örn anslag å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1943/44 till viss utbildningskurs för distriktsbammorskor.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 6.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 1, i anledning av väckt motion
örn införande av kommunal skatt för kattor.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 5, hade hemställts, »att riksdagen ville besluta,
att kommun ina uttaga skatt på kattor till högst samma belopp, som får

Motion om
inlärande av
kommunal
«katt pä
lottor.

Nr 4.

Onsdagen den 2 februari 1944.

Motion om införande av kommunal skatt på kattor. (Forts.)
åsätta» hundar, och att i tillämpliga delar de föreskrifter, som finnas rörande
hållande av hund, skola vara gällande för katt».

Utskottet hemställde, att motionen II: 5 av herr Holmgren örn införande av
kommunal skatt för kattor icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Holmgren: Herr talman! Min kattmotion tycks ha väckt ett ganska
stort uppseende, att döma av pressen liksom av de många, många brev, som
jag haft nöjet att mottaga, dels med beröm och dels med ovett. Jag har alltid
för min del trott, att detta var en ganska liten fråga, och det tror jag
allt fortfarande, fastän det vill förefalla, som örn bevillningsutskottet inte
delade den uppfattningen, eftersom utskottet inte vågat sig på denna sak.
Våra kommunal- och stadsfullmäktige lia hittills, såvitt jag kan förstå, på
ett tillfredsställande sätt skött alla sina åligganden, men nu tycks man inte
lita på dem så mycket, att man vill giva dem denna beskattningsrätt. Jag
tycker, att utskottets ståndpunkt egentligen innebär ett klart misstroendevotum
mot dessa fullmäktige, vilket de enligt min mening inte gjort sig förtjänta
av.

Det förefaller mig också, som örn utskottet inte till fullo uppfattat innebörden
i min motion. Jag har inte motionerat om skatt på kattor utan om
rättighet för en kommun, som finner det lämpligt, att ta upp skatt på kattor.
Kommunerna ha ju redan förut en ganska vidsträckt befogenhet att ta
upp skatt. De få ta upp skatt på hundar, men kattorna, nej, de skola vara
tabu. Frågan örn denna kattskatt är inte större än att vi med lugn kunna
överlämna till kommunerna att klara ut den utan att det därför skall bli —
vi får väl säga en katastrof.

Vi finna också, att utskottet oroar sig för konsekvenserna. Utskottet talar
om att det skulle bli nödvändigt att införa ett särskilt kontrollsystem för
uttagandet av denna skatt och att skattens införande skulle medföra många
svårigheter och betänkliga kostnader. Ja, örn man införde ett särskilt kontrollsystem
för kattorna, tror jag också, att det skulle medföra både svårigheter
och kostnader. Då finge vi ju ett system för hundarna och ett för kattorna,
och de systemen bleve kanske som hund och katt. Men örn man låter samma
organ, som nu handhava hundskatten, övertaga också kattskatten, blir det nog
inte några svårigheter och inte heller några nämnvärt ökade kostnader. Örn för
övrigt en kommun skulle finna, att den vill påtaga sig både svårigheterna
och kostnaderna, varför skulle den då inte ha rätt att göra det? Jag förstår
inte det. Denna fråga är, tycker jag, varken större eller konstigare än att
vi med allra största lugn kunna överlämna den till våra kommunal- och stadsfullmäktige
att klara upp. Kvistigare frågor ha de säkerligen fått knäcka.

På grund av vad jag nu anfört yrkar jag avslag på utskottets hemställan
och bifall till den i ärendet väckta motionen.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Jag kan försäkra den ärade motionären,
att bevillningsutskottet bär den allra största veneration för honom och
hans naturskyddsintressen, inte bara när det gäller floran, där han är en framstående
expert — hans arbete örn blekingefloran är ju ett standardverk här i
landet — utan även när det gäller hans intresse för faunan. Jag kan försäkra,
att vi med stort intresse läst den rörande skildringen i en veckotidning, där
han talar örn, hurusom han en stilla aftonstund satt i sin trevna trädgård
tillsammans med en övergiven starfader och melankoliskt betraktade ett av
en vildkatt härjat starbo i en järnek. Allt detta har rört oss, men detta är

Onsdagen den 2 februari 1944.

Nr 4.

Motion om införande av kommunal skatt på kattor. (Forts.)
tyvärr inte synpunkter, som bevillningsutskottet kan lägga på frågorna. Vi
måste se skattespörsmålen ur något andra synvinklar.

När bevillningsutskottet presenteras ett förslag om skattehöjning -—• skattesänkning
är tyvärr mycket sällan förekommande — eller örn en ny skatt, få
vi undersöka, huruvida den nya beskattningen ur teknisk synpunkt är möjlig
att genomföra, saint huruvida syftet med den föreslagna skatten rent
objektivt sett är rimligt, d. v. s. huruvida den nya lagstiftningen är sådan,
att resultatet står i något så när relation till den erforderliga beskattningsapparaten
och till de kostnader för det allmänna, som skattens införande drar
med sig. Detta är de vanliga synpunkter, som bevillningsutskottet har att
lägga på sådana bär spörsmål, och jag måste tyvärr säga, att både i det ena
och det andra avseendet har utskottet varit enhälligt örn att man omöjligen
kunde tillstyrka det projekt, varom nu är fråga.

Jag undrar, örn den ärade motionären riktigt gjort klart för sig, hur den
ifrågasatta beskattningen skulle komma att verka i praktiken. I motionen andres
följande såsom ett av motiven till denna framställning: »Då det icke är
möjligt att avgöra, örn ohägnet bedrives av grannens katt eller av vildkattor,
har gårdsägaren att välja mellan att hålla efter alla kattor eller att låta dem
grassera. Ofta nog väljer han det senare alternativet för att icke riskera, grannsämjan
genom att. i misshugg avliva grannens katt.» Nu menar motionären,
att får man en kommunal skatt på kattorna — konstruerad ungefär på samma
sätt som hundskatten — med vad därmed följer, så skulle dessa besvärligheter
vara ur världen. Men hur skulle detta gå till i praktiken? Vi kunna ju föreställa
oss kommendör Holmgren sitta en kväll i sin trevna trädgård i Karlskrona.
Då fångas hans öga av ett i trädgården sig listigt insmygande kattkreatur.
Han är rädd om sina småfåglar. Han överlägger omedelbart med sig
själv, hur han skall gå till väga i den allvarliga situationen. Vi antaga alltså,
att skatten är införd vid detta tillfälle. Vad har kommendör Holmgren då att
göra? Han har först och främst att konstatera, om katten i fråga har halsband.
I och för sig kan detta vara ganska svårt, när det är ljust, men ändå värre
är det, när det är mörkt, ty då äro ju alla kattor grå. Men inte nog med detta.
Det skall även konstateras, huruvida halsbandet är försett med ägarens namn
och adress såsom gäller beträffande hundar. Det räcker emellertid inte heller
med att konstatera detta, ty innan kommendör Holmgren kan avgöra, huruvida
han skall ingripa mot katten, skall lian även förvissa sig örn den är försedd
med skattemärke, och än vidare skall han förvissa sig om att detta skattemärke
är gällande för det år, då exekutionen eventuellt skall äga rum. År
skattemärket icke giltigt, har katten ingen ägare; i varje fall har dess ägare
då eftersatt sin lagstadgade skyldighet, och följaktligen är djuret en vildkatt.
Först sedan alla dessa mycket invecklade processer äro genomförda och kattens
identitet tillfyllestgörande fastställd, kan kommendör Holmgren eventuellt gå
till exekution av kattkreaturet. Jag tror inte, att dessa ting äro genomförbara i
praktiken.

För övrigt har man undrat, hur pass många vildkatter det kan finnas här i
landet. I motionen förekomma inga antydningar örn den saken, och utskottet
har inte heller ansett sig kunna införskaffa något material. Jag Ilar emellertid
sett i en tidning i dag, och även för några dagar sedan, alf man har räknat ut,
att det skulle finnas ungefär 100 000 vidlkattor och 2 miljoner andra kattor.
Är denna relation riktig, tycker jag att det skulle räcka med de resurser, som
redan stå till buds för kampen möt vildkattorna. Vilja myndigheterna tillmötesgå
motionären, lia de rätt stora möjligheter härtill både med stöd av bestämmelserna
i hälsovårdsstadgan och de föreskrifter, som innefattas i jaktlagen. Med
dem kommer man ganska långt.

Nr 4.

Onsdagen den 2 februari 1944.

Motion om införande av kommunal skatt på kattor. (Forts.)

Bevillningsutskottet har varit mycket enigt i sitt ståndpunktstagande i denna
sak samtidigt som det naturligtvis Ilar behjärtat motionärens synpunkter. Men
på en punkt rådde dock stor tvekan inom bevillningsutskottet, och det var först
efter långa överläggningar man kom fram till detta betänkande. Det gällde
den »mycket betydelsefulla» frågan, huruvida vi skulle skriva »katter» eller
»kattor» i betänkandet. Vissa intellektuellt utpräglade medlemmar av utskottet
hävdade nied stor bestämdhet, att det skulle heta katter och införskaffade
för att styrka detta påstående svenska akademiens ordlista, som gav dem rätt
— det skulle heta katter. Å andra sidan hävdade mera formellt inställda medlemmar
av utskottet, att man borde skriva kattor, eftersom det heter kattor
i hälsovårdsstadgan, och de menade, att, örn bevillningsutskottet skrev katter i
stället för kattor, kunde myndigheterna komma i tvivelsmål örn vad det var
för slags djur som avsågs! Men man enade sig till slut även på den punkten,
och så fick utskottsutlåtandet det utseende som det nu bär.

Jag tror inte, att det finns anledning att ytterligare gå in på denna fråga.
Herr talman, jag hemställer örn bifall till bevillningsutskottets förslag.

Herr Andersson i Vigelsbo: Herr talman! När denna fråga behandlades
i bevillningsutskottet, behjärtade utskottet motionärens synpunkter och skrev
i sin motivering, att det fann »motionens syfte att bereda skydd
för småfåglarna vara värt beaktande». Denna passus i bevillningsutskottets
yttrande skulle jag och några andra ledamöter av utskottet velat ha. struken,
men då bevillningsutskottet i alla fall kom till en så rimlig slutsats som att
avstyrka motionen, ansågo vi, att örn slutet är gott så är allting gott. Därför
fick även denna del av motiveringen följa med, även örn vi ansågo den överdriven.

°När nian har diskuterat örn denna motion i tidningspressen och på andra
håll, har man enligt mitt förmenande i någon måll hemfallit åt något slags
vildmarksmentalitet, sorn förefaller åtminstone mig främmande. Man talar
örn hur katter, eller örn vi skola säga kattor, härja i småfågelsbeståndet och
ta harar och tjädrar, samt antyder, att de även skulle härja i det övriga viltbeståndet.
Man kan till exempel läsa Albert Vikstens artikel i Stockholmstidningen
i dag. Hail är ju en realistisk och enligt min mening god författare
i andra avseenden, men i dag förefaller det mig som örn han skulle i någon
mån ha förlorat balansen, när han talar örn vilka utomordentliga egenskaper
hunden har i jämförelse nied katten. Då känner antagligen inte Viksten till
hur hunden härjar till exempel i en fårflock, hur han river ihjäl fåren, som
få ligga halvdöda tills fårägaren kommer ut i markerna och avlivar djuren
i fråga. Hunden är ett större rovdjur än katten, och följaktligen behöver man
inte jämställa hunden och katten i det avseendet.

Jag vill också framhålla, att katten ur jordbrukarsynpunkt obestridligen
har sin uppgift att fylla även vid de tillfällen, då den härjar i småfågelsbeståndet.
Det är nämligen inte någon glädjande syn för oss jordbrukare att
på hösten se gråsparvar i hundratal eller tusental härja i våra vetefält. Dessa
fåglar, som herrarna nu anse lia en så stor uppgift att fylla i naturlivet, äro
till och med fiender till vår folkförsörjning och måste på ett eller annat sätt
beskattas. Katten blir då ett mycket naturligt element i denna beskattningsprocess
och bidrar på detta sätt till att bevara balansläget inom djurlivet.

Såväl ur folkförsörjningssynpunkt som ur andra synpunkter anser jag mig
alltså, herr talman, böra yrka bifall till bevillningsutskottets förslag, även
örn jag har vissa betänkligheter gentemot motiveringens första mening.

Herr Holmgren: Herr talman! Den ärade representanten för bevillningsutskottet-
tycktes mig bra mycket uppehålla sig i periferien i sitt mycket trev -

Onsdagen den 2 februari 1944.

Nr 4.

liga anförande, och jag hade nog väntat mig, att så skulle bli fallet. Han
undvek omsorgsfullt det centrala i frågan och höll sig till de detaljer, som
jag hade tänkt mig att herrar fullmäktige i respektive kommuner skulle diskutera,
örn detta förslag ginge igenom.

Vi behöva icke här diskutera frågan, huruvida en dylik skatt är nödvändig^
en kommun eller icke. Därom kan det råda mycket olika uppfattningar
i olika kommuner. Den ena kommunen finner kanske skatten nyttig, den andra
anser den måhända skadlig. Det råder ju en betydlig skillnad emellan våra
kommuners struktur. Det finns trädgårdsstäder och tättbebyggda samhällen,
där man inte får använda skjutvapen. I rena landskommuner däremot skjuter
man kattorna, i den mån de börja bli besvärliga. Redan på grund av denna
samhällenas olika beskaffenhet kunna skilda önskemål förefinnas rörande önskvärdheten
av att hålla efter kattorna.

Det centrala i denna fråga är emellertid inte, huruvida det skall vara skatt
på katt eller ej, utan örn vi skola kunna överlämna åt kommunerna att sköta
denna angelägenhet eller om vi skola sitta här i riksdagen och avgöra denna
frågas alla detaljer.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Det centrala i frågan, herr Holmgren,
är, huruvida det skall vara skatt eller icke. Ty kommunerna kunna
själva inte besluta några skatter, utan detta måste bestämmas av riksdagen.
Sedan kan en kommun i vissa fall avgöra, huruvida kommunen vill begagna
sig av det av riksdagen lämnade medgivandet eller ej, vilket är en helt annan
fråga.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag därå samt
bifall i stället till den i ämnet väckta motionen; och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Holmgren begärde
emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hemställan i utskottets
förevarande betänkande nr 1, röstar

Ja;

Den. det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med avslag å utskottets berörda hemställan bifallit
den i ämnet väckta motionen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen, vadan
kammaren bifallit utskottets hemställan.

§ 7.

Herr statsrådet Rosander avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 51, angående
anslag till örn- och tillbyggnadsarbeten vid småskoleseminariet i Lycksele.

Denna proposition bordlädes.

Nr 4.

Onsdagen den 2 februari 1944.

§ 8.

Föredrogos vart efter annat bevillningsutskottets betänkanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag till förordning om fortsatt giltighet
av förordningen den 6 mars 1942 (nr 63) angående rätt för Konungen att åsätta
särskild tullavgift; och

nr 3, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående bemyndigande för
Kungl. Maj :t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande
av rätt till varvsindustrirestitution.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 9.

Interpellation. Herr Hansson i Skediga erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman!

Den nya arrendelagen, som förra året antogs av riksdagen, avsåg att på ett
mera tillfredsställande sätt reglera förhållandet mellan ägaren och brukaren
av jorden och att härigenom skapa större trygghet för arrendatorn. Emellertid
innefattades ej alla kategorier arrenden under lagen, utan vissa grupper
ställdes utanför dess tillämpningsområde. Sålunda falla kronoarrenden, kommunala
och ecklesiastika arrenden samt arrenden, som tillhöra universitet,
akademier, högskolor och vetenskapliga samfund, utanför de nya bestämmelserna.

I den proposition, som låg till grund för riksdagens beslut, yttrade departementschefen,
att en särskild utredning borde komma till stånd beträffande
arrenden under universitet, akademier, högskolor och vetenskapliga samfund
ävensom andra arrenden å jord i allmän ägo eller eljest av i viss mening
publik natur. Han förutsatte emellertid, att arrenden av hithörande slag skulle
bliva föremål för särskild reglering, vilken i huvudsak borde ansluta till
de föreslagna särskilda bestämmelserna i nyttjanderättslagen. Utskottet, som
underströk detta departementschefens uttalande, ansåg för sin del, att utredningen
borde omfatta även sådana arrenden å kommunal jord, vilka besitta
en mera varaktig karaktär.

Nyligen tillsattes en kommitté med uppgift att utreda detta sistnämnda
spörsmål, som alltså är på väg att lösas. Beträffande kronoarrenden bär jag
inhämtat, att proposition inom den närmaste tiden kommer att föreläggas riksdagen.
Vad återigen avser ecklesiastika arrenden och arrenden tillhörande universitet,
akademier, högskolor och vetenskapliga samfund framstår det som
betydelsefullt, att också dessa arrenden regleras i enlighet med den nya lagstiftningen.
Detta är så mycket mera av vikt som dylika arrenden uppgå till
ett avsevärt antal; särskilt talrika äro de s. k. akademigårdarna under Uppsala
och Lunds universitet.

Med anledning av vad jag anfört vill jag hemställa om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ställa
följande fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att snarast vidtaga sådana åtgärder, att
ecklesiastika arrenden och arrenden under universitet, akademier, högskolor
och vetenskapliga samfund komma att regleras i anslutning till de nya bestämmelser
i nyttjanderättslagen, som antogos av förra årets riksdag och som
trädde i kraft den 1 januari i år?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 10.

interpellation. Ordet lämnades på begäran till

Herr Senander, som anförde: Herr talman! Antalet olycksfall i arbete
visar en våldsam stegring år från år. För år 1943 kan man med stöd av

Onsdogen den 2 februari 1944.

Nr 4.

Interpellation. (Forts.)

riksforsilkringsanstältens siffror beräkna antalet olycksfall till närmare en
kvarts miljon. Detta gör i genomsnitt per dag omkring 800 olycksfall. Sedan
1931 innebär detta en fördubbling. Under tioårsperioden 1934—1943 var det
sammanlagda antalet olycksfall inte mindre än 1 926 483.

Bättre än ord belysa dessa siffror arbetets oerhörda faror. Stegringen i
olycksfallsfrekvensen har givetvis många orsaker. De väsentliga äro emellertid
den stegrade hetsen i arbetet och ökningen av övertids- och nattarbetet,
varvid skiftarbetet spelar en stor roll. Hetsen i arbetet verkar förslitande och
förslappande på nervsystemet. Med övertids- och nattarbetet följa dessutom
sömnlöshet och magåkommor, beroende på oregelbundenhet beträffande sömn
och måltider. Särskilt hårt drabbas kvinnorna, som i allt större utsträckning
tagits i anspråk inom industrien. Deras svagare fysik gör, att de ha hårdare
känning än den manliga arbetskraften av de skadliga verkningarna av
arbetshets samt övertids- och nattarbete.

I berörda förhållanden har man att söka grundorsakerna till den stegrade
olycksfallsfrekvensen. Naturligtvis ha gengasoffren en stor andel i frekvensökningen.
Men de avgörande orsakerna äro de ovan nämnda. De anförda siffrorna
visa nödvändigheten av att snabbt vidtaga åtgärder för att nedbringa
antalet olycksfall i arbete. När detta antal stigit till nära 250 000 om året,
så synes det vara hög tid, att radikala ingripanden ske. Här är det fråga örn
att skydda landets värdefullaste tillgång, arbetskraften. De skadliga följderna
av rationaliseringen och det stegrade arbetstempot måste neutraliseras,
eventuellt genom arbetstidens förkortning. Kvinnorna måste besparas det tyngre
arbetet, övertids- och nattarbetet inskränkas. Slutligen bör yrkesinspektionen
effektiviseras och tilldelas större befogenheter.

Med hänvisning till ovanstående får jag hemställa örn kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för socialdepartementet framställa följande spörsmål: Har

statsrådet uppmärksammat den starkt stegrade olycksfallsfrekvensen?

Om så är fallet, vilka åtgärder planerar statsrådet för att nedbringa antalet
olycksfall i arbetet?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag.

§ 12.

Herr Hagård avlämnade en av honom to. fl. undertecknad motion, nr 431,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 28, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn
mö dräll j älp m. m.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 11.45 fm.

In fidem
Gunnar Britth.

Nr 4.

Lördagen den 5 februari 1944.

Lördagen den 5 februari.

Kl. 4 em.

På grand av förfall för sekreteraren tjänstgjorde, jämlikt herr talmannens
förordnande, undertecknad vid protokollet.

§ I Herr

statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 43, med förslag till lag örn djurskydd, m. m.;

nr 50, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen
den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, m. m.;

nr 53, med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juli 1928 (nr
309) örn de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, m. m.;

nr 54, angående anslag till jordbrukets yrkesskolor;

nr 55, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 453) med vissa bestämmelser om mätning av ved och annat virke,
m. m.;

nr 56, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen
den 30 september 1938 (nr 607); och

nr 57, angående ytterligare statsunderstöd till ett företag, avseende reglering
av vattenståndet i sjön Lången för torrläggning av vattenskadade marker inom
Skee, Näsinge och Lommelands socknar av Göteborgs och Bohus län.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj:ts å kammarens bord
vilande propositioner; och hänvisades därvid

till bankoutskottet propositionerna:

nr 46, angående dels biträdande kamreraren hos Kristianstads län hushållningssällskap
K. G. Roos’ pensionsrätt, dels förbättrad pension åt avlidne
läraren vid textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons efterlevande, dels ock tjänstårsberäkning
i pensionshänseende för vissa barnmorskor m. fl.; och

nr 47, angående årligt understöd åt vissa genom misstag under tjänstutövning
av distriktsbarnmorska skadade personer;

till statsutskottet propositionen, nr 51, angående anslag till örn- och tillbyggnadsarbeten
vid småskoleseminariet i Lycksele; samt

till ''behandling av lagutskott propositionen, nr 52, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) örn fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.

§ 3.

Föredrogs och remitterades till behandling av lagutskott den på bordet liggande
motionen nr 431 av herr Hagård m. fl.

Lördagen den 5 februari 1944.

Nr 4.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
hov- och slottsstaten^,;

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde;

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å t.illläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
utrikesdepartementets verksamhetsområde;

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tililäggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde;

nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksa mhetsområde;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde; och

nr 26, i anledning av Kungl. Majrts framställning örn anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 till inköp av jordbruksinventarier
m. m. för egendomen Lockerud; samt

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 40 § 1 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården;
och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 maj 1941 (nr 243) örn rätt för
arrendator att bortföra stråfoder m. m.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.4 em.

In fidem
Gunnar Britth.