1944. Andra kammaren. Nr 31 (Riksdagens protokoll 1944:31)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1944. Andra kammaren. Nr 31.

Onsdagen den 15 november.

K. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 8 och den 11 innevarande november.

§ 2.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Riksdagsman Artur Ryberg från Dalum, som i dag blivit av mig undersökt,
är på grund av sjukdom (blodpropp) tills vidare oförmögen till arbete;
intygas i tjänsten.

Dalum den 13 november 1944.

F. Arfwidsson,

provinsialläkare.

Kammaren beviljade herr Ryberg, med bifall till av honom skriftligen därom
framställd begäran, ledighet från riksdagsgöromålen tills vidare från och med
denna dag.

§ 3.

Herr talmannen meddelade, att herr Olofsson i Höganäs, som vid kammarens
sammanträde den 30 nästlidiia oktober med läkarintyg styrkt sig från
och med samma dag tills vidare vara hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin plats i kammaren.

§ 4.

Upplästes följande till kammaren inkomna protokoll:

Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 15 november 1944.

Till justitiedepartementet hade den 13 november 1944 från länsstyrelsen
i Västerbottens län inkommit fullmakt för nämndemannen Linus Engman i
Bursiljum, vilken vid ny röstsammanräkning blivit utsedd såsom ledamot av
riksdagens andra kammare i stället för avgången ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande fullmäktige i riksbanken oell riksgäldskontoret,
framställdes1 mot fullmakten icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

C. G. Bruno.

Vid detta protokoll var fogad fullmakt för nämndemannen Linus Engman
i Bursiljum, Lappvattnet, Burträsks socken, att vara ledamot av riksdagens
andra kammare för tiden till den 1 januari 1945.

Andra kammarens protokoll 1944. Nr SI.

Nr 31.

Onsdagen den 15 november 1944.

Kammaren, som lade protokollet till handlingarna, förklarade herr Engman
behörig till riksdagsmannakallets utövande.

§ 5.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Majlis å
kammarens bord vilande proposition, nr 301, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 20 § 1—3 morn. förordningen den 15 juni 1934 (nr
264) örn erkända arbetslöshetskassor, m. m.

§ 6.

Föredrogos var efter annan och remitterades till statsutskottet följande på
bordet liggande motioner, nämligen:

nr 560 av herr von Friesen;

nr 561 av herrar Spångberg och Gustafsson i Bogla;

nr 562 av herr Ryling; samt

nr 563 av herrar Håstad och Ryling.

§7.

Föredrogs den av herr Vigelsbo vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till herr
statsrådet Rubbestad, angående vissa torrläggningsarbetens planläggning och
utförande.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8.

Föredrogs den av herr Mårtensson vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet, angående telegraf-
och telefonförbindelserna med Käringön.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes, härefter kl. 4.06 em.

In fidem
Sune Norrman.

Lördagen den 18 november 1944.

Nr 31.

Lördagen den 18 november.

Kl. 4 em.

§ 1.

i limmare™™11611 me<^elade’ att kerr Engman denna dag intagit sin plats

§ 2.

trälCrdenaI^am-^vTeddbftC’ ^ h/”L™d^dt, som vid kammarens sammanS
Ilastlldna, oktober med läkarintyg styrkt sig från och med samma

månad ]f J d +e vara.lnndrad att deltaga i nksdagsgöromålen, den 16 i denna
manad ater intagit sm plats i kammaren.

Till bordläggning anmäldes:

§ 3.

statsutskottets1 utlåtanden:

nr 233, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilllaggsstat
I till nksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde; me positionen avser

nr 234, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilllaggsstat
I till nksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
komnmnikationjs dep artéin en tets verksamhetsområde;
nr 235, i anledning av Kungl. Majrid proposition angående utgifter å till v

nr 2;3(?'' t ?.?,ledainff av Kongl. Maj:ts proposition angående utgifter å till äsä

sass1 prwsiao”“

cs j ä&s

lolknusballmngsidepartementets verksamhetsområde;

bankoutskottets utlåtande, nr 73. i anledning av fullmäktiges i riksbanken
brakmnR °m mCt e ^°r anskaffande av viss maskinutrustning för Tumba

forsta lagutskottets utlåtande, nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts propo /roi\

m/!" biH Jag angående ändring i lagen den 18 september 1943
(nr faJl) om villkorlig frigivning; samt

andra lagutskottets utlåtande, nr 70, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
mery orsing till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 26 juni. 1931 (nr 280) örn erkända sjukkasisor, m. m„ dels ock en
i amnet vackt motion.

4 Nr 31. Tisdagen den 21 november 1944.

§ 4.

Herr Lindberg avlämnade en av honom undertecknad motion nr 564, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 301, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 20 § 1—3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr
264) om'' erkända arbetslöshetskassor, m. m.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.02 em.

In fidem
Sune Norrman.

Tisdagen den 21 november.

Kl. 4 em.

Förhandlingarna vid detta sammanträde leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1.

Justerades protokollen för den 15 och den 18 innevarande november.

§ 2.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott den på kammarens
bord liggande motionen nr 564 av herr Lindberg.

§ 3.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 233—236 och
238, bankoutskottets utlåtande nr 73, första lagutskottets utlåtande nr 57 samt
andra lagutskottets utlåtande nr 70.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag.

§ 5.

Herr Hagård avlämnade en av honom undertecknad motion, nr 565, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 301, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 20 § 1—3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)
örn erkända arbetslöshetskassor, m. m.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.03 em.

In fidem
Sune Norrman.

Onsdagen den 22 november 1944.

Nr 31.

Onsdagen den 22 november.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Domö, som anförde:
Herr talman! Kammarens ledamot herr Mårtensson har — med hänvisning
till det i pressen omnämnda förhållandet att telefonabonnenterna på Käringön
den 11 november 1944 fått sina telefonförbindelser avbrutna på grund
av en meningsskiljaktighet mellan telegrafverket och abonnenterna angående
bestridandet av kostnaderna för flyttning av telefonstationen — till mig riktat
följande fråga:

»Kommer herr statsrådet att gå i författning om att telegrafverket bemyndigas
erlägga flyttningskostnaderna för telegrafstationen på Käringön och i
övrigt vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga för att nämnda samhälle icke
blir berövat sina telegraf- och telefonförbindelser?»

Med anledning härav ber jag att i nära anslutning till ett av telegrafstyrelsen
under hand avgivet yttrande få anföra följande.

På grund av stadgande i § 4 i det av Kungl. Maj:t fastställda telefonreglementet
ha abonnenterna vid växelstation med färre än 35 helårsabonnemang
att själva vidkännas kostnaderna för stationslokal och betjäning. Enligt av
telegrafstyrelsen fastställda, i telefonkatalogen intagna »Allmänna villkor för
rikstelefonabonnemang» ha abonnenterna vid växelstation av sådant slag vidare
att bestrida förekommande kostnad för eventuell flyttning av stationen. Vid
tecknande av telefonabonnemang underskriver abonnenten en s. k. anmälnings1-sedel, vari angives, att för abonnemanget gälla bl. a. berörda allmänna villkor.
Här föreligger sålunda en klar avtalsförpliktelse.

Som kompensation för de skyldigheter, som sålunda åvila abonnenterna vid
här avsedda stationer, gälla vid dem lägre abonnemangsavgifter än vid övriga
stationer, t. ex. i lägsta samtalsklassen 40 kronor i stället för 70 kronor per år,
varjämte antalet samtal inom orten icke medräknas vid bestämmandet av avgiftsklassen
för vederbörande abonnemang.

Antalet dylika stationer utgjorde den 1 januari 1944 3 171 med tillhopa
38 445 abonnenter.

Antalet telefonabonnenter å Käringön med helårsabonnemang är för härvarande
22, och kostnaderna för betjäningen av växelstationen på ön bestridas
följaktligen av abonnenterna.

Växelstationsföreståndaren uppsade under juni månad 1944 sitt med abonnenterna
upprättade anställningskontrakt till upphörande med utgången av
september månad. Ny föreståndare anskaffades, men dennas övertagande av
växlingsarbetet förutsatte stationens flyttning till annan fastighet. Kostnaden
härför beräknades till 1 000 kronor, sålunda ej 450 kronor, som angives i mterpellationen.
Den sistnämnda summan representerar det belopp, som varit avsett
att påföras abonnenterna. Enligt tillämpad praxis vid dessa flyttningar patager
sig nämligen telegrafverket viss andel av flyttningskostnaderna, och
fördelningen har i förevarande fall skett på ett för abonnenterna särskilt fördelaktigt
sätt.

Svar på
interpellation.

Nr 31.

Onsdagen den 22 november 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

Den 16 september erhöllo abonnenterna uppgift å flyttningskostnaden. Den 4
oktober inkom till telegrafstyrelsen en skrivelse, vari 12 abonnenter framförde
protest mot att abonnenterna skulle erlägga flyttningskostnaden samt rneddelade,
att de icke vore villiga att för framtiden ikläda sig några dylika kostnader.
1 näröver avgivet yttrande föreslog telegrafkommissarien i Varekil, att telegrafverket
skulle övertaga kostnaderna för stationens drift, vilken åtgärd kommissarien
ansåge möjlig att vidtaga nied stöd av stadgandet i telefonreglemem
tets § 4 moni. 1 p. 3), enligt vilket skötseln jämväl av mindre stationer kan
bekostas av telegrafverket, örn särskilda skäl härtill anses föreligga. Distriktschef611
i Göteborg, vilken även avgav yttrande i ärendet, fann sig med hänsyn
till konsekvenserna icke kunna tillstyrka kommissariens förslag liksom ej heller
befrielse från flyttningskostnaden.

Det av kommissarien åberopade undantagsstadgandet avser sådana, huvudsakligen
i de- nordligare delarna av landet belägna smärre stationer, vilka genom
sitt läge i ledningsnätet utgöra knutpunkter för trafiken från större områden
och där växlingsarbetet till väsentlig del består i ombesörjandet av genomgångstrafik
fran och. till andra stationer. Stadgandet i fråga är icke tillämpligt
beträffande stationen på Käringön, till vilken ingen annan växelstation är ansluten.
På grund härav och med hänsyn till befarade konsekvenser av stor
ekonomisk räckvidd fann sig styrelsen därför, i likhet med distriktschefen, icke
kunna godkänna kommissariens förslag och ej heller medgiva den av abonnenterna
önskade befrielsen från flyttningskostnaden. Styrelsens beslut tillkännagavs
genom skrivelse till distriktschefen i Göteborg den 9 oktober.

Växelstationsföreståndaren hade förmåtts kvarstå i sin befattning även efter
kontraktstidens utgång i avvaktan på att frågan örn flyttningen av stationen
skulle få sin lösning. Den 4 november meddelade hon emellertid abonnenterna
att hon fr. o. m. den 11 november ämnade upphöra med betjäningen av stationen.
Samtidigt underrättade hon telegrafkommissarien örn att hon sistnämnda
dag komme att avhysa stationsapparaturen från sin bostad.

Den 10 november på aftonen erhöll telegrafkommissarien meddelande, att
abonnenterna vid möte samma dag beslutat vidhålla sin vägran att svara för
dem påförd andel _a.v flyttningskostnaden. De voro självfallet medvetna örn,
att de härigenom riskerade att — åtminstone temporärt — få sina telefonförbindelser
avbrutna. Att detta skedde på sådant sätt, att stationen vid tjänstgöringens
slut. den 10 november helt sattes ur funktion, är enligt telegrafstyrelsen
att tillskriva, förutom abonnenternas vägran att fullfölja ingångna
abonnemangsavtal, även vissa ogynnsamma tillfälligheter vid ärendets handläggning
inom telegrafverket. Enligt vad telegrafverkets'' chef under hand
meddelat mig; avser styrelsen härmed bland annat att telegrafkommissarien,
som i välmening hjälpt abonnenterna att skaffa ny växelstationsföreståndare,
icke tillräckligt klargjort innebörden i abonnenternas skyldighet att å sin sida
träffa avtal med föreståndaren och att deltaga i flyttningskostnaderna samt
att distriktschefen på grund av semester och tjänsteresa icke blev i tillfälle att
omedelbart ingripa med förhandling och lämpliga åtgärder i övrigt. Telegrafstyrelsen
beklagar för sin del dessa förhållanden.

Den i interpellationen förekommande uppgiften, att Käringön blivit utan
telefonförbindelse, är icke helt riktig. Medelst användande av stationens förbindelseledningar
till Varekil sattes nämligen fem av abonnemangen å Käringön
samt en apparat å Måseskär i förbindelse med centralstationen, där de sedan
betjänades. Någon isolering av Käringön i telefon- och telegrafhänseende har
sålunda icke förekommit.

Sedan nödiga uppgifter för klarläggande av situationen inhämtats, beordrade
chefen för telegrafverket den 15 november distriktschefen att föranstalta

Onsdagen den 22 november 1944.

Nr 31.

Svar på interpellation. (Forts.)

om stationens flyttning och återinkoppling samt att utresa till Käringön i och
för förhandlingar med abonnenterna. Dessa förhandlingar ägde rum den 17
november, varvid uppgörelse träffades rörande viss reduktion av flyttningskostnaden,
vilken abonnenterna därefter förklarade sig villiga att erlägga. Stationen
hade åter öppnats för trafik på morgonen samma dag.

Av vad jag här anfört framgår, att någon åtgärd från min sida i ärendet
icke, såsom i interpellationen ifrågasatts, är påkallad.

Till den redogörelse för sakfrågan, som jag nu lämnat, må knytas några
reflexioner beträffande den principiella frågan örn lämpligheten av att pålägga
abonnenterna vid smärre stationer skyldighet att anställa och avlöna växlingspersonal
samt att i förekommande fall lämna bidrag till kostnaderna för stationsflyttningar.
Det senare villkoret har som en följd av det förra uppställts
för att onödiga och ur nätsynpunkt olämpliga och särskilt kostsamma flyttningsarbeten
skola kunna undvikas, Denna ordning har tillämpats sedan mycket
lång tid tillbaka och visat sig innebära en för såväl telefonintressenterna som
förvaltningen i stort sett lycklig lösning av det vanskliga problemet att ordna
driften vid mindre, manuella stationer på en ekonomiskt rimlig basis. Systemet
har möjliggjort låga taxor och har i själva verket varit huvudförutsättningen
för den snabba utvecklingen av telefonnätet på den svenska landsbygden.

Under senare år ha emellertid vissa svagheter i detta system framträtt.
Systemet motsvarar näppeligen de krav, som måste ställas, örn man vill realisera
de standardförbättringar i landsbygdens telefonförhållanden och den ökade likställighet
med städerna, varom önskemål på senaste tiden alltmera framträtt.
Frågan örn telegrafverkets övertagande av driften även vid de små stationerna
har därigenom småningom aktualiserats. Det gäller emellertid här ett spörsmål
av stor ekonomisk betydelse, och styrelsen har därför ansett en eventuell
framställning till Kungl. Ma,j:t i detta ärende böra föregås av en grundlig
utredning av samtliga därmed sammanhängande förhållanden. På förslag av
styrelsen har Kungl. Majit nyligen bemyndigat styrelsen att tillkalla sakkunniga
för utredning i fråga örn förbättring av landsbygdens telefonförhållanden,
och därvid kommer även det här ifrågavarande spörsmålet att behandlas. De
sakkunniga påbörja i dagarna sitt arbete.

Det är min förhoppning, och jag vet att den delas av telegrafstyrelsen, att
det efter utredningens slutförande skall visa sig tekniskt och ekonomiskt möjligt
att taga vissa steg mot en förbättring i olika hänseenden av telefonförhållandena
på landsbygden.

I avvaktan på utredningens resultat måste emellertid självfallet de hittillsvarande
grunderna beträffande kostnadernas bestridande vid de mindre växelstationerna
alltjämt upprätthållas. Ett eftergivande för enskilda fall av gällande
allmänna villkor kan nämligen med säkerhet förutses medföra konsekvenser
som icke vore förenliga med nuvarande ekonomiska betingelser för
telegrafverkets rörelse. Ej heller kan det — frånsett enstaka, särskilt ömmande
fall — vara försvarligt att ett statligt verk skulle behandla abonnenter
vid ifrågavarande stationstyp olika i olika fall, även örn det —- som från vissa
håll framhållits — ur affärsmässig synpunkt skulle vara smidigare att efter
förhandlingar från fall till fall sluta avtal med abonnenterna.

Härefter yttrade:

Herr Mårtensson: Herr talman! .Tåg ber att till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få uttala mitt tack för svaret på min framställda
fråga. Jag får även uttala min tillfredsställelse över det snabba ingripande,
som företagits från myndigheternas sida för att rätta till det minst

Nr 31.

Onsdagen den 22 november 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

sagt tilltrasslade läge, vari frågan om telefonförbindelserna till Käringön befann
sig för någon vecka sedan. Huruvida den uppgörelse, som nu träffats
mellan telegrafstyrelsen och abonnenterna på Käringön, är den mest lämpliga
och rättvisa är det svårt att för närvarande kunna uttala sig örn. I fråga örn
flyttningskostnadernas storlek har det uppkommit en viss oklarhet, som dock
inte varit avsiktlig från min sida. Herr statsrådet nämnde i sitt svar. att dessa
kostnader beräknades till 1 OOO kronor, varav abonnenternas kostnad beräknats
till 450 kronor.

Örn man närmare undersöker storleken av inkomsterna för telegrafverket av
telefonabonnemangen på Käringön, finner man, ått dessa varit ganska omfattande.
År 1943 uppgingo inkomsterna till närmare 10 000 kronor. I jämförelse
härmed kan nämnas, att ett antal taxa I-stationer, d. v. s. stationer med mer
än 35 abonnenter och där således telegrafverket helt och hållet svarar för driften,
under samma år icke kommo upp till högre medelinkomst än ca 8 000
kronor. Med hänsyn till de rätt stora inkomsterna på telefonabonnemang å
Käringön samt denna stations läge förefaller det vara rättvist, örn telegrafverket
övertog hela kostnaden för denna station.

I frågans nuvarande läge och med hänvisning till den utredning, som kommer
att inom de närmaste dagarna igångsättas för att klarlägga dessa frågor,
vill jag, herr talman, inskränka mig till att endast uttala den förhoppningen,
att frågan om de mindre telefonstationernas driftsförhållanden snarast måtte
bringas till en för dessa stationer tillfredsställande lösning.

Herr Staxäng: Herr talman! I likhet med herr Mårtensson vill jag uttala
min glädje över att telefonfrågan för Käringöns abonnenter nu blivit uppklarad.
Det utlöste nämligen en ganska allmän förbittring, när det till en början
såg ut som örn denna ö, vilken ligger ganska långt ute i havsbandet och således
är i särskilt stort behov av telefonförbindelser, icke skulle kunna få sina
telefonförbindelser ordnade. Jag vill i detta sammanhang upplysa örn att inte
mindre än tre representanter på bohusbänken samtidigt hade en interpellation
i denna fråga under utarbetande. Det var därför med särskild tillfredsställelse
som interpellationens framställande mottogs här på bohusbänken.

I själva sakfrågan har jag ingenting att tillägga utöver vad interpellanten
här anfört. Jag vill emellertid ifrågasätta, örn telegrafverkets bestämmelser
äro så osmidiga, att det inte föreligger någon möjlighet att i särskilt ömmande
fall åstadkomma en jämkning av de uppställda normerna. Jag vill uttala
min tillfredsställelse över att herr statsrådet i svaret framhöll, att en dylik
jämkning verkligen är möjlig att genomföra. Jag tror emellertid, att det hade
varit fördelaktigt för samarbetet mellan allmänheten och telegrafverket, om
detta tillmötesgående från verkets sida kunde ha visats under själva förhandlingarna.
Med vad jag nu anfört vill jag dock inte underkänna telegrafstyrelsens
intresse för landsbygdens telefonväsende. På telegrafstyrelsens initiativ
ha nämligen vissa lättnader och anstalter genomförts, vilka varit till landsbygdens
fördel i dessa hänseenden. I motioner här i riksdagen under senare
år har framförts en önskan om att ytterligare lättnader för landsbygden borde
genomföras beträffande telefon- och telegrafförbindelserna. Örn jag inte minns
fel fattades åtminstone i denna kammare under förra året ett positivt beslut
i frågan, där det framställdes krav på vissa lättnader för landsbygden i dessa
avseenden. Detta föranledde telegrafstyrelsen att hos Kungl. Maj :t begära en
utredning i frågan, där man särskilt skulle dryfta möjliga förbättringar och
lättnader i landsbygdens telefonväsende.

Jag begärde också ordet för att uttala ett önskemål. När Kungl. Majit
tillsatte denna utredning föreföll det mig, som örn den fick en alltför ensartad

Onsdagen den 22 november 1944.

Nr 31.

Svar på interpellation. (Forts.)

sammansättning. Det blev nämligen en utredning bestående av helt och hållet
expertis. Jag anser emellertid, att det hade varit lämpligt, örn i denna utredning
även hade beretts säte och stämma för någon representant för landsbygdens
telefonabonnenter. Jag vill därför uttala den önskan, att denna utredning
örn möjligt måtte bli kompletterad med en dylik representant. Därmed vill jag
icke göra gällande, att telegrafstyrelsen eller kommittén i dess nuvarande sammansättning
skulle sakna förståelse för landsbygdens problem på detta område.
Jag tror dock, att själva sakfrågan skulle komma till en bättre lösning,
örn kommittén blev på av mig föreslaget sätt kompletterad.

Herr Carlsson i Bakeröd instämde häruti.

Herr Johansson i Torp: Herr talman! Då jag haft tillfälle att följa denna
konflikt på mycket nära håll, ber jag att i denna fråga få ta kammarens uppmärksamhet
i anspråk.

Jag fäste mig särskilt vid den passus i statsrådets svar, där han framhåller,
att telegrafstyrelsen ansett sig åtminstone i någon mån kunna lägga ansvaret
för vad som skett på vederbörande lokala tjänsteman, nämligen telegrafkommissarien
i Varekil. Enligt min mening är detta att söka syndabocken pa fel
plats. Jag grunder denna min uppfattning på det faktum, att jag haft tillfälle
taga del av vissa av de tjänsteskrivelser, som avgivits i detta ärende. Jag känner
dessutom en smula till vederbörande telegrafkommissaries relationer därute
på ön, jag har haft personlig kontakt med en del abonnenter, och jag tror
inte att kommissarien har försummat något tillfälle att för abonnenterna klargöra
konsekvenserna av deras vägran att betala flyttningskostnaderna. I statsrådets
svar framskymtar i detta hänseende en motsägelse, då han framhöll,
att abonnenterna vid sitt möte den 10 november voro medvetna örn vad deras
vägran kunde komma att medföra för konsekvenser för dem. Detta förhållande
kan således knappast konstituera någon verklig grund för att rikta någon anmärkning
mot telegrafkommissarien. På sätt närmare framgick av statsrådets
svar utgick telegrafkommissarien ifrån att reglementet borde tolkas på visst
sätt, och jag anser för övrigt att denna tolkning är riktig.

Det snabba sätt, på vilket denna konflikt löstes, tillåter jag mig förmoda ha
berott på en önskan av statsrådet att ordna upp denna fråga. Den uppgörelse,
som träffades mellan abonnenterna och telegrafverket, kom nämligen till stånd
först sedan interpellationen här i riksdagen beviljats onsdagen den 15 november
kl. 4.00 på eftermiddagen. Redan sent samma kväll erhöll ett arbetslag telefonarbetare
i Uddevalla order att göra sig beredda att tidigt påföljande morgon
resa ut till Käringön och iståndsätta telefonstationen.

Den uppgörelse, som senare kom till stand, saknar inte sina poänger. Den
delegation, som reste ut till Käringön, bestod av tre man med vederbörande
distriktschef i spetsen. Uppgörelsen innebar, att den flyttningskostnad, som
tidigare hade beräknats till kronor 18:75 per abonnent, nedsattes till 10 kronor.
Och med detta läto abonnenterna sig nöja. Abonnenterna hade emellertid
tidigare förklarat, att det i denna konflikt icke gällde beloppet som sådant,
utan att konflikten avsåg en ren principfråga. Det saknas nu på sina håll inte
försök att gyckla nied abonnenterna diirför att de sålt sina principer för kronor
8: 75. Jag är emellertid inte beredd att instämma i detta skämt och uppta frågan
på det sättet. Med kännedom örn vederbörande abonnenters bestämda uppfattning
i frågan tidigare kan man inte värja sig för den misstanken, att hela
denna uppgörelse kommit till stand genom en ren övertalning fran vederbörande
distriktschefs sida. Man kan ju fråga sig, om det är ett statligt affärsdrivando
verk värdigt att på detta sätt driva sin sak och betjäna sina kunder.

Nr 31.

Onsdagen den 22 november 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

Såsom av de föregående talarna berörts har fallet Käringön aktualiserat
frågan efter vilka grunder de olika telefonstationerna skola hänföras till olika
klasser. Herr Mårtensson har tidigare relaterat en del siffror i fråga om inkomstförhållandena
för stationen på Käringön och vissa andra stationer. Då
man erfar, att stationen på Käringön i inkomsthänseende ligger över det medeltal,
som uppnås av taxa I-stationerna inom Varekils område, undrar man,
örn det inte är på tiden att det företages en revision av gällande bestämmelser.
Telegrafstyrelsen har ju bestämt hävdat, att de möjligheter till undantag från
regeln örn minimum 35 abonnenter, som avsetts med gällande reglemente, icke
kunna tillämpas på just detta fall. Enligt min mening kan det icke vara riktigt,
att en telefonstation, som visserligen kan redovisa 35 abonnenter men med låg
inkomst för stationen, skall vara i en bättre ställning än en telefonstation, som
redovisar exempelvis 34 abonnenter men med hög inkomst. Käringön är ett
litet samhälle, där det förefaller vara omöjligt att få ett större antal abonnenter
än det nuvarande. Det är inte minst ur den synpunkten och med hänsyn till
de höga inkomsterna från telefonabonnemangen på ön, som jag vill hemställa,
att Käringön behandlas som ett särfall. En av taxa I-stationema inom området,
Stala, har en inkomst av blott 900 kronor per år.

Jag vill till slut även säga några ord örn den förbindelse med yttervärlden
i telefonhänseende, som statsrådet antydde skulle ha rått trots den tillfälliga
avstängningen. Statsrådet förklarade bl. a., att Måseskär hade telefonförbindelse.
Jag vill nämna, att Måseskär är en fyrplats belägen en halv mil utanför
Käringön, varför man helt och hållet kan lämna Måseskär ur räkningen, när
man talar örn telefonförbindelserna från Käringön. I övrigt var det fem abonnenter
på Käringön, som hade telefonkoppling till Varekil. Dessa abonnenter
vörö sådana hel- eller halvstatliga företag och institutioner som livräddningsstationen,
lotsstationen och tullstationen samt militärförläggningen på ön. Jag
tror knappast, att någon av dessa abonnenter skulle ha tillåtit allmänheten att
via dem fortsätta sin telefontrafik. Jag vill i detta sammanhang upplysa örn
ett i och för sig tragikomiskt exempel på hur tillkrånglade telefonförbindelserna
voro på ön. Dagen efter det avstängningen trätt i kraft firades det nämligen
ett bröllop på ön. De invånare på Käringön, som ville uppvakta brudparet med
telegram, måste resa den en halv mil långa vägen över till Hälleviksstrand för
att där få bröllopstelegrammen utskrivna. De förde sedan telegrammen med sig
tillbaka till Käringön för vidarebefordran till brudparet. Detta tyder knappast
på någon särdeles friktionsfri förbindelse med yttervärlden under den tid avstängningen
var i kraft.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Domö: Herr talman!
Jag måste tyvärr reducera interpellantens och andras uppfattning örn att
det var interpellationen som förorsakade det snabba ingripandet i detta ärende
från telegrafstyrelsens sida. I verkligheten förhåller det sig på det sättet, att
redan tidigt samma dag, då interpellationen senare avgavs, hade förberedande
åtgärder vidtagits av telegrafstyrelsen för att lösa den uppkomna konflikten.
Jag fick för min del inte kännedom örn interpellationen förrän på morgonen
dagen efter det den blivit avgiven. Jag hade då ett samtal i ett annat ärende
med chefen för telegrafstyrelsen. Innan vi började detta samtal drog verkschefen
upp detta fall och redogjorde för den åtgärd, som styrelsen redan dagen
innan igångsatt. Ingen av oss kände då till att interpellationen avgivits. Densamma
lädes för övrigt in på mitt bord under det samtalet med verkschefen
pågick. Dessa förhållanden spela visserligen ingen större roll, men jag har i
alla fall velat klargöra, att det snabba ingripandet från telegrafstyrelsens sida
tydligen icke berodde på interpellationen.

Onsdagen den 22 november 1944.

Nr 31.

Svar på interpellation. (Forts.)

I anledning av den siste ärade talarens påstående, att abonnenterna skulle
ha blivit övertalade och pressade till en uppgörelse, vill jag upplysa om att vid
de förhandlingar, som fördes i detta ärende, blevo abonnenterna tillfrågade
beträffande vilket belopp de voro villiga att betala. Efter samråd sinsemellan
meddelade de då distriktschefen, att de ville betala ett visst belopp som bidrag
till ersättning för flyttningskostnaderna. Distriktschefen förklarade sig för sin
del kunna godtaga detta belopp. Några strängare påtryckningsmedel tyckas
sålunda inte ha förekommit.

Gentemot talet örn de stora inkomster, som skulle ha uppstått på denna station,
vill jag nämna, att det övervägande antalet av växelstationema inom
ifrågavarande distrikt i allmänhet bär sig dåligt. De högre inkomsterna från
stationen på Käringön härleda sig framför allt fran samtalsavgifter dels för
statliga samtal och dels för sommartrafiken. Varekilsstationen, inom vilkens
verksamhetsområde stationen på Käringön ligger, uppvisar årligen ganska stora
underskott på grund av växelstationernas svaga driftresultat. Det kan således
inte bli tal örn att man här på något oriktigt sätt sökt erhålla högre avgifter än
som varit berättigade.

Denna konflikt är nu dess bättre ur världen, och det är därför icke anledning
att ytterligare orda därom. Jag beklagar det obehag, som uppkommit för
många. Det är ju ofta så, att det kan komma en »fnurra på tråden» även för
ett verk, som har med telefon och telegraf att göra. Det är desto mindre anledning
att ytterligare beröra denna konflikt som man nu är inne pa att söka
ordna upp landsbygdens telefonförbindelser på ett i stort sett bättre sätt än
hittills. Att bröllopstelegram inte kommit fram på ett bekvämt sätt är visserligen
i och för sig beklagligt, men värre saker i fråga örn hinder i kommunikationerna
få vi finna oss i under nuvarande svåra tid.

Herr Johansson i Torp: Herr talman! Jag drog inte upp det sista exemplet
för att beklaga vare sig brudparet eller avsändarna av bröllopstelegrammen.
Jag omtalade exemplet endast för att visa, att telefonförbindelserna mellan
Käringön och yttervärlden under den tid, telefonstationen var avstängd, icke
voro så friktionsfria som herr statsrådet tycks tro att de voro.

överläggningen var härmed slutad.

§ 2.

Föredrogs och remitterades till behandling av lagutskott den å kammarens
bord vilande motionen nr 565 av herr Hagård.

§ 3.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 233, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetaret
1944/45, i vad propositionen avser socialdepartementets verksamhetsområde.

Punkten 1.

Kades till handlingarna.
övriga punkter.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 31.

Onsdagen den 22 november 1944.

§ 4.

Föredrogos vart efter annat:

statsutskottets utlåtanden:

nr 234, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde;

nr 235, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde;

nr 236, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggs
stat I till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde; och

nr 238, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde;

bankoutskottets utlåtande, nr 73, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
framställning örn medel för anskaffande av viss maskinutrustning för Tumba
bruk; samt

första lagutskottets utlåtande, nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 september 1943 (nr
691) örn villkorlig frigivning.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

§ 5.

Ändringar i Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 70, i anledning av dels Kungl.

TrZtZ™ ^-a-i:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar
om erkända av förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor, m. m., dels
sjukkassor, ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 20 oktober 1944 dagtecknad proposition, nr 295, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, hade Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937
(nr 338) örn moderskapspenning.

Enligt Kungl. Maj:ts i propositionen under punkten IV avgivna förslag
skulle i förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor införas en ny
paragraf, benämnd 39 §, av följande lydelse:

39 §.

Räkenskapsavslutning skall vara verkställd, för lokalsjukkassa senast den
1 mars och för centralsjukkassa senast den 15 april året efter det räkenskaperna
avse. Senast å dag, som i vartdera fallet nämnts, skola räkenskaperna
med tillhörande handlingar samt den av styrelsens ledamöter underskrivna
förvaltningsberättelsen för granskning överlämnas till kassans revisorer.

Revisorernas'' berättelse skall avlämnas till styrelsen, beträffande lokalsjukkassa
senast den 15 mars och beträffande centralsjukkassa senast den 15 maj
året efter det revisionen avser. Berättelsen skall framläggas vid ordinarie föreningssammanträde,
som hålles av lokalsjukkassa senast den 31 mars och av
centralsjukkassa senast den 15 juni varje år.

Onsdagen den 22 november 1944.

Nr Bl.

''Ändring i vissa delar av förordningen om erkända sjukkassor. (Forts.)

Handlingar, som avses i 77 § första stycket lagen om understödsföreningar,
skola för varje år av styrelsen ingivas till tillsynsmyndigheten inom en manad
efter föreningssammanträde, som i nästföregående stycke sägs, dock senast
den 30 juni. Handlingarna skola jämväl innefatta uppgifter för beräkning
av kassan tillkommande statsbidrag.

I samband med propositionen bade utskottet till behandling förebaft en i
anledning av densamma väckt motion, nr 354 i första kammaren av herr
Sundvik. I denna motion hade hemställts, att »riksdagen måtte besluta avsla
Kungl. Maj:ts proposition nr 295 punkten nr 4».

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen nied förklarande, att det genom propositionen tramlagoa

förslaget till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den
26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte för sin del antaga av utskottet framlagt förslag
till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931
(nr 280) om erkända sjukkassor; ... ...

B. att riksdagen måtte antaga genom propositionen framlagt förslag tili förordning
angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 (nr
338) om moderskapspenning; samt

C. att motionen I: 354, i den mån den icke beaktats genom vad utskottet under
A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

För ovanberörda 39 § förordningen örn erkända sjukkassor hade utskottet
föreslagit följande lydelse:

39 §.

Räkenskapsavslutning skall vara verkställd, för lokalsjukkassa senast den
1 april och för centralsjukkassa senast den 30 april året efter det räkenskaperna
avse. Senast å dag, som i vartdera fallet nämnts, ''skola räkenskaperna
med tillhörande handlingar samt den av styrelsens ledamöter underskrivna förvaltningsberättelsen
för granskning överlämnas till kassans revisorer. _

Revisorernas berättelse skall avlämnas till styrelsen, beträffande lokals,nikka
s sa senast den 15 april och beträffande centralsjukkassa senast den lo maj
året efter det revisionen avser. Berättelsen skall framläggas vid ordinarie toreningssammanträde,
som hålles av lokalsjukkassa senast den 30 april och av
centralsjukkassa senast den 15 juni varje år.

Handlingar, som--= Kungl. Maj :ts förslag =---tillkommande

statsbidrag.

Reservation hade avgivits av herr Norman, fru Nordgren och herr Andersson
i Eskilstuna, vilka hemställt, att riksdagen med avslag å motionen 1: 354
måtte bifalla propositionen oförändrad.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Andersson i Eskilstuna: I det förslag till ändring i vissa delar av sjukkasseförordningen
som här föreligger är det endast en ändring, varom det ratt
delade meningar i utskottet. Det gäller frågan örn införande av vissa tider i
sjukkasseförordningen. Denna fråga är ju icke i och för sig av någon större
betydelse. Kungl. Maj :ts förslag innebär, att det skall i sjukasseförordningen
anges vissa tider, inom vilka räkenskapsavslutning och revision skola verkställas
samt sammanträden hållas i de erkända sjukkassorna. Örn detta sker någon
månad förr eller senare kan ju tyckas vara ganska betydelselöst, ber man emellertid
frågan i ett större sammanhang, har den en viss räckvidd, förslaget nar

Nr 31.

Onsdagen den 22 november 1944.

. Andrina i vissa delar av förordningen om erkända sjukkassor. (Forts.)
tillkommit för att möjliggöra, att den statistik, som årligen görs upp av pensionsstyrelsen
rörande sjukkassornas verksamhet, skulle kunna föreligga tidigare,
så att den skulle vara mera aktuell. Det är ett mycket starkt önskemål
inom. sjukkasseväsendet, att så skall kunna ske, och framställningar därom
ha gjorts från sjukkassorna till pensionsstyrelsen. Man har emellertid alltid
fått det svaret, att med den ordning som nu är rådande, då primärmaterialet,
d. v. s. kassornas årsredogörelser, som skola ligga till grund för statistiken, icke
inkommer till pensionsstyrelsen förrän långt fram på sommaren, arbetet med
statistiken och ansökningarna örn statsbidrag blir koncentrerat till sista halvåret.
Kunde man däremot ordna det så, att dessa handlingar kommo tidigare
på året, så att arbetet kunde fördelas mera jämnt över hela året, skulle det
finnas möjlighet att fa denna statistik tidigare, och den skulle också då vara
till större nytta för sjukkasserörelsen.

Nu har Kungl. Majit föreslagit, att räkenskapsavslutning för lokalsjukkassa
skall vara verkställd senast den 1 mars och revision senast den 15 mars
året efter det år räkenskaperna avse. Denna tid av två månader för uppgörande
av bokslut för en erkänd sjukkassa är enligt min mening fullt tillräcklig,
och förslaget har också tillstyrkts av alla instanser. Nu har emellertid utskottsmajoriteten
ansett, att tiden skulle vara för knapp, så att man icke skulle
hinna på denna tid, varför man vill flytta fram tiden med en månad. Jag
vet icke vad utskottsmajoriteten stöder denna sin uppfattning på. Visserligen
föreligger här en motion med yrkande örn avslag på propositionen, men
icke heller i den anföras några skäl för att denna tid skulle vara för knapp,
utan man har endast kommit med ett naket påstående. Det finns naturligtvis
kassörer i lokalsjukkassoma, för vilka vilken tid som än bestämmes skulle vara
för knapp, beroende på att man icke kommer sig för att börja arbetet i tid eller
att man arbetar efter gammalmodiga metoder, varigenom det blir en lång tidsutdräkt.
Man vill icke ändra på detta av ren konservatism, och det är denna
konservatism som utskottsmajoriteten slagit vakt om.

Jag vill bestämt hävda, att några större svårigheter av något slag icke
skulle uppstå genom införande av de tider, som äro föreslagna i propositionen.
Det skulle däremot, som sagt medföra, att man kunde få sjukkassestatistiken
tillgänglig tidigare än vad nu är fallet. Då detta är synnerligen önskvärt, anser
jag, att även örn det i något fall skulle kunna medföra mindre svårigheter
för en sjukkassa finge man taga dessa svårigheter för att få fram denna statistik
på ett tidigare stadium.

Jag ber därför, herr talman, att med dessa ord få yrka bifall till Kungl.
Majlis proposition, d. v. s. till den reservation som är bifogad utlåtandet.

Fröken Hesselgren: Herr talman! T likhet med den föregående talaren vill
också jag säga, att detta icke är någon mycket stor fråga. Vi vilja samma sak,
både majoriteten och minoriteten. Arnd vi vilja är, att man skall få fram en
statistik så att säga av yngre datum, så att den blir användbar för sjukkassorna.
Därför har man även från majoritetens sida gått med på att försöka
få fram de uppgifter, som centralsjukkassorna skola lämna, till den 15 juni.
Vad beträffar lokalsjukkassorna ha vi emellertid tagit intryck dels av motionen,
^ dels också av de redogörelser, som lia lämnats i utskottet och i vilka
man påpekade de särskilda svårigheter, som med Kungl. Maj :ts förslag skulle
komma att uppstå särskilt för landsbygden. Det gäller nämligen här helt
och hållet en landsbygdsfråga. I städerna, där kassorna ha avlönad personal,
gar det utan vidare att ordna saken. Även de mycket små kassorna kunna
naturligtvis hinna med, men svårigheter kunna uppstå för de medelstora kassorna
på landsbygden, som icke ha heltidsanställd personal eller som ha oav -

Onsdagen, den 22 november 1944.

Nr 31.

''Ändring i vissa delar av förordningen om erkända sjukkassor. (Forts.)
lönad personal, som skall samla ihop uppgifterna. Det bär sagts oss, att det
skulle uppstå mycket stora svårigheter för dessa kassor att kunna hinna med.

Det har framhållits, att en del kassor redan nu ha sådana bestämmelser,
som det här är fråga örn, i sina reglementen. Det är emellertid en förfärligt
stor skillnad på att ha en bestämmelse i kassans reglemente och att ha motsvarande
bestämmelse i lagen och bli bötfälld ifall man icke följer lagens bestämmelse.

Inom majoriteten ha vi därför ansett, att det vore oklokt att pressa dessa
landsbygdskassor mer än vad som är absolut nödvändigt, och vi ha fördenskull
föreslagit ytterligare en månads respit. Av pensionsstyrelsens utredning
framgår, att icke mindre än 690 sjukkassor komma in med sina redogörelser
i maj och 530 kassor i juni. Även med utskottets förslag blir det alltså en
ganska betydande skillnad i fråga om den tid, som står till kassornas disposition.
Om man nu lämnar de lokala kassorna den respit, som utskottsmajoriteten
föreslår, så få centralsjukkassorna i alla fall möjlighet att komma
i tid, och vi ha därför icke velat ändra på den tid, som Kungl. Majit föreslagit
för centralsjukkassoma. Såväl i majoritetens förslag som i Kungl. Maj :ts
är tidpunkten för dem satt till den 15 juni.

Hela saken går, såvitt jag förstår, ut på att göra det litet lättare för de
mindre kassorna, som lia oavlönat folk, att hinna med och få in sina uppgifter
i tid och att icke riskera att bli bötfällda.

Jag sade nyss, att det icke gäller någon stor fråga. Jag tror, att man kan
klara saken på bägge vägarna. Eftersom första kammaren redan har tagit
utskottets förslag, hoppas jag, att andra kammaren också skall göra det, så att
vi slippa taga upp denna lilla fråga en gång till.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen; och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

§ 6.

Ordet lämnades på begäran till

Herr Johansson i Torp, som anförde: Herr talman! Under rådande kristid Interpellation.
har riksdagen, efter framställning från Kungl. Maj :t, i flera poster beviljat
avsevärda belopp som bidrag av statsmedel till landsbygdens elektrifiering.

Upprepade gånger ha enskilda riksdagsledamöter genom motioner framfört förslag
om förhöjning av anslagsbeloppen i fråga, varjämte även motionsledes
framförts önskemål örn sådan ändring av villkoren för erhållande av statsbidrag,
att hjälpen kunde göras ännu effektivare. Förslagen örn förhöjning
av de anvisade beloppen ha likväl avvisats, förnämligast under hänvisning till
att den begränsade material tillgången i varje fall gatte, en oöverkomlig spärr
för möjligheterna att påskynda landsbygdens elektrifiering.

Innevarande höst har emellertid till min kännedom kommit ett par fall,
som föranlett mig att på detta sätt upptaga frågan om landsbygdens elektrifiering.
I båda fallen gäller det öar i den bohuslänska skärgården.

Det ena fallet avser Dyrön och Vålön på västsidan av Orust samt de mitt
emot dessa öar på själva Orust liggande gårdarna Vasseröd och Lalleröd.

Enligt vad styrelsen för Västra Orusts elektriska distributionsförening meddelat
mig är allt förarbete, inberäknat materialanskaffningen, fullt klart, och
arbetet kan igångsättas omedelbart sedan man erhållit meddelande örn att
bidrag beviljats. Men distributionsföreningen erhöll vid förfrågan i början

Nr 81.

Onsdagen den 22 november 1944.

Interpellation. (Forts.)

av oktober månad det beskedet, att de medel som anvisats för innevarande
budgetår redan vore praktiskt taget förbrukade. Då jag med anledning härav
förhörde mig hos vederbörande myndighet, erhöll jag bekräftelse på uppgiftens
riktighet samt upplysning, att flera sådana fall lågo och väntade på
att medel skulle bliva disponibla.

Det andra fallet gäller Stora och Lilla Kornö utanför Lysekil. Å båda
öarna finnas tillsammans ett sextiotal bostadsfastigheter. För elektrifiering av
dessa erfordras emellertid en förhållandevis lång och dyrbar kabel från fastlandet
ut till öarna, och denna belastning av kostnaderna medför i sin tur,
att öboama rygga tillbaka för de utgifter, som elektrifieringen skulle åsamka
dem. Helt visst torde det även härvidlag vara fråga om ett fall bland flera
andra liknande.

Det torde ej finnas några delade meningar örn önskvärdheten av att bygder
med isolerade lägen erhålla all den uppmuntran och det bistånd, som samhället
i övrigt kan hjälpa dem till. Att tillgång till ljus därvid är av oskattbart
värde är uppenbart. Men den i och för sig tyngande väntetiden kan också
bårås lättare av dem det gäller, örn de veta, att det finnes utsikter till
förbättring av läget.

Med anledning av det anförda får jag anhålla örn andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet få framföra
följande frågor:

Har herr statsrådet för avsikt att, med anledning av det uppenbarligen
förbättrade försörjningsläget i fråga om material, förelägga riksdagen förslag
örn ytterligare anslag under innevarande budgetår till landsbygdens
elektrifiering?

Har herr statsrådet vidare för avsikt att låta undersöka möjligheterna för
en förhöjning av bidragsbeloppen i de fall, då särskilda svårigheter göra en
sådan förhöjning önskvärd?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 12.02 em.

In fidem
Sune Norrman.

Lördagen den 25 november 1944.

Nr 31.

Lördagen den 25 november.

Kl. 4 em.

§ 1.

Herr statsrådet Rubbestad avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 302, angående inköp av tackjärn;

nr 303, angående avskrivning av nya kapitalinvesteringar å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1944/45;

nr 304, med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 12 § förordningen
den 20 juni 1941 (nr 577) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur;
och

nr 305, angående aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 2.

Föredrogs den av herr Johansson i Torp vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, örn ytterligare
anslag under innevarande budgetår för bidrag till landsbygdens elektrifiering,
m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden:

nr 231, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
utrikesdepartementets verksamhetsområde;

nr 237, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde;

nr 239, i anledning av Kungl. Maj:t.s proposition angående tomt för statens
normalskola;

nr 240, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förbättring
av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.
jämte i ämnet väckta motioner; och

nr 241, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om bemyndigande att
överskrida det å allmän förskottsstat I uppförda anslaget till Bidrag till flyktingars
uppehälle, yrkesutbildning m. m.;

sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande, nr 3. i anledning av
dels Kungl. Majlis proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1944/45, femte huvudtiteln, punkten 1, dels Kungl.

Andra hammarens protokoll 1944. Nr 31. 2

Nr 31.

Lördagen den 25 november 1944.

Maj:ts proposition med förslag till lag om provisorisk förstärkning av tillläggspensioner
och invalidunderstöd, dels ock i förevarande ämnen väckta
motioner; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående räntan å ogulden
köpeskilling för viss kronoegendom;

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för G.
Karlsson från viss betalningsskyldighet på grund av borgen; och

nr 73, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av
visst i flottledsf onden ingående fordringsbelopp.

§ 4-

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen

från första lagutskottet:

nr 480, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 18 september 1943 (nr 691) om villkorlig frigivning;
och

från andra lagutskottet:

nr 486, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931 (nr
280) örn erkända sjukkassor, m. m.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.03 em.

In fidem
Sune Norrman.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

444.S92