1944. Andra kammaren. Nr 19 (Riksdagens protokoll 1944:19)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1944. Andra kammaren. Nr 19.

Lördagen den 20 maj.

Kl. 4 em.

Förhandlingarna vid detta sammanträde leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1.

Justerades protokollet för den 13 innevarande maj.

§ 2.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Att riksdagsman Anders Andersson, i. “liz 1878, på grund av blod i urinen,
förstoring av blåshalskörteln, intagits för utredning och ev. operation å serafimerlasarettet
från och med den 15/s 1944, och minst 10 dagar är oförmögen
till arbete intygas.

Stockholm, serafimerlasarettet, den 17 maj 1944.

Gunnar Ekström,

leg. läk.

På begäran av riksdagsman Oscar Malmborg får undertecknad härmed intyga,
att han på grund av kraftnedsättning efter operation och röntgenbehandling
för sjukdom är oförmögen deltaga i riksdagsarbete under ytterligare en
månad.

Stockholm den 17 maj 1944.

Karl Mårtensson,

leg. läkare.

Kammaren, som den 10 i denna månad beviljat herr Malmborg ledighet
från riksdagsgöromålen tills vidare, beviljade herr Andersson i Falkenberg
ledighet under 10 dagar från och med den 15 innevarande maj.

§ 3.

Herr statsrådet Pehrsson-Bramslorp avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner: nr

272, angående anslag till särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet; nr

274, angående vissa anslag till brandväsendet; och

nr 280, med förslag till lag om arbetslöshetsnämnd.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 4-

Herr andre vice talmannen lämnade på begäran ordet till svar på

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp, ,n''erPellat,msom
anförde: Herr talman! Med andra kammarens tillstånd har dess ledamot
herr Ericsson i Sörsjön till mig riktat följande två frågor.

Andra kammarens protokoll 1944. Nr 19.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

Är herr statsrådet villig att vidtaga åtgärder varigenom arbetarsmåbrukslåntagare,
när behov därav föreligger, kan erhålla ytterligare anstånd evad det
gäller fullgörande av byggnads- och odlingsskyldighet?

Är herr statsrådet villig att skyndsamt framlägga förslag till riksdagen angående
odlingsbidrag till arbetarsmåbrukslåntagare utan återbetalningsskyldighet? I

kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 590) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet
stadgas, att landskommun må i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen från arbetarsmåbrukslånefonden av egnahemsstyrelsen tilldelas
statslån att användas för utlämnande av arbetarsmåbrukslån till skogsarbetare
eller därmed likställd arbetare. Ärbetarsmåbrukslån må ej utgå med
högre belopp än som motsvarar kostnaderna för förvärv och färdigställande av
den lägenhet, lånet avser. Högsta lånebelopp är 7 000 kronor. Lånet skall med
avseende å återbetalningen delas i en stående del och en amorterings del. Ämorteringsdelen
skall från och med sjätte kalenderåret efter det, då lånet beviljats,
återbetalas med en trettiondel årligen. I lånekontraktet rörande arbetarsmåbrukslån
skall föreskrivas, vilka byggnader som skola uppföras å lägenheten, deras
beskaffenhet och tiden, inom vilken de skola vara fullbordade, och vilka förbättringsarbeten
som skola utföras å lägenheten, deras art och tiden inom vilken
de skola vara fullbordade. Tiden för de i kontraktet bestämda byggnaders eller
förbättringsarbetens fullbordande må icke bestämmas till senare tidpunkt än
den, då amorteringsskyldigheten inträder. Kommun skall i lånekontrakt förbehålla
sig och staten rätt att uppsäga lånet till inbetalning å tid, som kommunen
eller staten bestämmer, örn låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits
i fråga om lägenhetens bebyggande och iordningställande i övrigt. Efter
fullbordandet av de byggnader och förbättringsarbeten, som bestämts i lånekontraktet,
skall lägenheten för godkännande avsynas av vederbörande egnahemsnämnd.

Den närmaste anledningen till interpellantens första fråga torde vara att
egnahemsstyrelsen i en den 16 februari 1944 dagtecknad cirkulärskrivelse till
de låneförmedlande organen, som förmedlat arbetarsmåbrukslån under åren
1935—1938, erinrat att föreskrivna byggnads- och förbättringsarbeten skulle
vara författningsenligt fullbordade senast till den tidpunkt då amorteringsskyldigheten
inträder, d. v. s. utgången av femte kalenderåret, efter det då lånet
beviljats. I följd härav skulle föreskrivna byggnader och förbättringsarbeten
å arbetarsmåbruken från åren 1935—1938 Ira varit fullbordade under respektive
1940, 1941, 1942 och 1943.1 fråga örn många, av dessa arbetarsmåbruk återstode
emellertid alltjämt ofullbordade byggnads-, odlings- eller andra förbättringsarbeten.
Då det enligt egnahemsstyrelsens uppfattning icke längre borde vara
omöjligt att inom rimlig tid kunna färdigställa arbetarsmåbruk, tillhörande
sagda årsklasser, hade styrelsen föreskrivit såsom villkor för lånens vidare
kvarliggande å dessa års småbruk, att främst alla de 1935, 1936 och 1937 års
men jämväl 1938 års småbruk, som ännu icke avsynats och godkänts eller eljest
äro på föreskrivet sätt färdigställda, skulle i allo vara färdiga senast till den
1 november 1944.

Enligt vad egnahemsstyrelsen upplyst har styrelsen tidigare vid olika tillfällen
gjort erinringar och påpekanden örn att arbetarsmåbruk skulle färdigställas
inom den i varje fall föreskrivna tiden.

Till närmare belysande av förhållandena beträffande här ifrågavarande
arbetarsmåbruk får jag meddela följande från egnahemsstyrelsen inhämtade
uppgifter.

Det sammanlagda antalet arbetarsmåbruk, för vilka lån beviljats under
åren 1935—1938, uppgår till 4 482. Enligt från egnahemsnämnderna i februari

Lördagen den 20 maj 1944.

Nr 19.

Svar på interpellation. (Forts.)

1944 införskaffade uppgifter lia då av detta antal småbruk endast 579 blivit
avsynade och godkända, därav 225 hörande till 1935 års årgång, 247 till 1936
års, 92 till 1937 års och 15 till 1938 års. Härtill kommer att vid samma tid
ett 50-tal småbruk voro anmälda för slutavsyning. Ej mindre än omkring 3 850
arbetarsmåbruk av sagda årsklasser äro alltså fortfarande icke färdiga för
avsyning.

. Av en i slutet av år 1942 verkställd fullständig inventering rörande omfattningen
av de olika slag av arbeten, som ännu återstode dels å småbruken av
årsklasserna 1935 och 1936, vilka skulle varit färdiga för avsyning vid utgången
av 1940 respektive 1941, dels ock å småbruken av årsklasserna 1937
och 1938, framgår att vad byggnaderna beträffade 4 433 av de inalles 4 482
småbruken av 1935—1938 års årgångar, d. v. s. 98,9 procent, voro försedda
med i huvudsak färdiga bostadshus samt 4 099 småbruk eller 91,5 procent
med i stort sett färdiga ekonomibyggnader. Den i fråga örn byggnadsarbetena
föreliggande eftersläpningen hänför sig alltså huvudsakligen till ekonomibyggnaderna.

Av de vid förutnämnda inventering lämnade uppgifterna framgår vidare,
att av de 4 482 småbruk, varom nu är fråga, 2 807 eller ungefär 63 procent hade
en odlad areal av över 1 hektar och av dessa 889 eller omkring 20 procent över
2 hektar odlad jord. Å 94 småbruk eller 2,1 procent fanns ingen odlad jord,
medan å 390 småbruk eller 8,8 procent fanns en odlad areal av intill 0,5 hektar
och å 1 191 småbruk eller 26,6 procent en odlad areal av mellan 0,5 och 1 hektar.
Återstående nyodlingsskyldighet med varierande areal intill 1 hektar förelåg
vid samma tidpunkt för inalles omkring 900 låntagare av sagda årsklasser,
varav närmare en tredjedel faller på 1938 års låntagare. Av sålunda för 1935—■
1938 års småbruk vid årsskiftet 1942/43 återstående odlingsarbeten har givetvis
sedan dess en avsevärd del blivit utförd; huru mycket kan egnahemsstyrelsen
dock ej närmare angiva.

Av det anförda framgår, att endast beträffande ett mindre antal arbetarsmåbruk
mera nämnvärda byggnadsarbeten ännu återstå, under det att i fråga
om ett icke ringa antal vissa uppodlingsarbeten återstå. Enligt gällande bestämmelser
föreligger skyldighet för vederbörande låntagare att ha verkställt ifrågavarande
arbeten. I många fall synas icke heller svårigheter lia förefunnits
för låntagarna att fullgöra sina skyldigheter. Emellertid lia å andra sidan i
vissa fall dylika svårigheter förelegat av skilda orsaker såsom inkallelser,
materialbrist och nödvändigheten av att i nuvarande läge taga arbete på
annat håll. Ett föreläggande att inom viss tid ha arbetena slutförda synes
— ehuru det givetvis har stöd i gällande bestämmelser — med hänsyn till de
nu rådande tidsförhållandena knappast möjligt att genomföra. Egnahemsstyrelsen
har också själv i yttrande under hand över interpellationen uttalat, att
i de fall där exempelvis inkallelser förhindrat färdigställande av lägenheter
styrelsen självfallet är beredd att taga hänsyn härtill. Enligt min mening synes
lämpligast att, innan ytterligare åtgärder vidtagas för indrivning av ifrågavarande
lån, egnahemsstyrelsen verkställer närmare utredning rörande orsakerna
till att arbetena icke slutförts inom föreskriven tid samt därefter till
Kungl. Maj :t inkommer med förslag till de åtgärder som styrelsen finner påkallade
med hänsyn till de orsaker, som föranlett dröjsmålen. Jag har för
avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt egnahemsstyrelsen att skyndsamt
verkställa berörda utredning.

Vad angår interpellantens andra fråga kommer denna jämte andra spörsmål
rörande arbetarsmåbruksverksamheten att tagas under övervägande av bostadssociala
utredningen vid fullgörande av dess uppdrag den 19 februari 1943 att i
rationaliseringssyfte i samråd med statens byggnadslånebyrå och egnahems -

Nr 19.

Lördagen elen 20 maj 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

styrelsen verkställa utredning rörande den statliga lane- och bidragsverksamlieten
för egnahems- och bostadsförbättringsändamål. Sedan denna utredning
slutförts, har jag för avsikt att upptaga det av interpellanten berörda spörsmålet
till övervägande så snart så ske kari.

Härefter yttrade:

Herr Ericsson i Sörsjön: Herr andre vice talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet få framföra mitt tack för vänligheten
att besvara den av mig framställda interpellationen.

Jag noterar med tillfredsställelse, att statsrådet i vad det gäller svaret på
den första frågan tillkännagivit den uppfattningen, att egnahemsstyrelsens
föreläggande att alla arbetarsmåbruk, vartill under åren 1935—1938 utlämnats
lån, skola vara helt färdigställda innan den 1 november i år, under nuvarande
tidsförhållanden icke är möjlig att genomföra. Ett realiserande av
egnahemsstyrelsens intentioner, låt vara att de formellt äga stöd i gällande bestämmelser,
skulle säkerligen ha lett till sådana konsekvenser att åtskilliga
kommuner och arbetarsmåbrukslåntagare råkat i betydande svårigheter. Enligt
statsrådets ställningstagande kommer detta att nu kunna undvikas, åtminstone
för någon tid framåt, vilket jag med tacksamhet konstaterar.

Herr statsrådet framhåller vidare, att innan ytterligare åtgärder vidtagas
för indrivning av ifrågavarande lån, torde det vara lämpligt, att egnahemsstyrelsen
verkställer närmare utredning rörande orsaken till att arbetena icke
utförts inom föreskriven tid. Jag har visserligen i och för sig ingen anmärkning
att framställa mot att statsrådet ämnar verkställa en dylik utredning,
eftersom ju härigenom ett positivt intresse för saken ådagalägges. Men icke
förty ger den tilltänkta åtgärden anledning till vissa reflexioner från min
sida. Jag hade nämligen icke kunnat föreställa mig annat, än att orsaken till
att så många låntagare icke kunnat färdigställa sina småbruk inom bestämd
tid måste vara ganska väl kända och påvisbara vid det här laget. Såvitt jag
kan förstå, sammanhänger misslyckandet därmed, att vederbörande sakna ekonomiska
förutsättningar härför. Viljan har i de allra flesta fall, såvitt jag
har kunnat utfinna, varit mycket god, men pengarna ha inte på långt när varit
tillräckliga. Åtskilliga gånger bär jag i denna kammare framhållit, att
de lån, som utlämnas, i de flesta fall varit för små för att såväl odlings- som
byggnadsskyldigheten skulle kunna fullgöras. Man bör här observera, att endast
öbemedlade personer äga rätt till erhållande av arbetarsmåbrukslån. Huvudsakligen
ha dylika lån utgått till skogsarbetare, och det är väl allmänt bekant,
att dessa arbetares årsinkomster i regel äro mycket blygsamma och knappast
räcka till för att försörja familjerna på ett någorlunda tillfredsställande
sätt. Nu förhåller det sig ju också så, att när man skall ordna ett hem åt sig
och i all synnerhet när man skall komma i gång med ett jordbruk — även örn
det är litet — så är det åtskilliga saker som behöva nyanskaffas. Man behöver
bland annat möbler och husgeråd av olika slag samt dessutom några husdjur
och vissa nödvändiga redskap för jordens bearbetning. Allt detta kostar
ju förhållandevis mycket pengar, och detta har ju medfört, att ett stort, antal
låntagare måst skuldsätta sig vid sidan av arbetarsmåbrukslånet som sådant.
Dessa förhållanden hade jag nog för min del ansett vara så självklara, att någon
egentlig utredning rörande orsakerna till arbetarsmåbrukslåntagarnas oförmåga
att fullgöra byggnads- och odlingsskyldigheten icke skulle behöva vara
nödvändig.

Beträffande återigen svaret på den andra, av mig framställda frågan, huruvida
statsrådet vore villig att framlägga förslag örn odlingsbidrag till arbe -

Lördagen den 20 maj 5 944.

Nr 19.

Svar på interpellation. (Forts.)

tarsmåbrukslåntagare utan återbetalningsskyldighet, meddelar statsrådet, att
utredning härom skall verkställas. Svaret kan visserligen icke i och för sig
betraktas såsom otillfredsställande, men jag kan ändå icke underlåta att anföra,
att riksdagen åtminstone vid tvenne föregående tillfällen anbefallt utredning
rörande denna angelägenhet. Senast i fjol uttalade riksdagen, att
egnahemsstyrelsen, vilken skulle företaga översyn av samtliga med egnahemsverksamheten
sammanhörande frågor, även skulle beakta framställningen örn
odlingsbidrag till arbetarsmåbrukslåntagare och att denna fråga skulle företagas
till avgörande oberoende av översynen av egnahemsverksamheten i dess
helhet. Nu finner jag emellertid, att bostadssociala utredningen skall taga befattning
med ifrågavarande spörsmål. Aud sådant förhållande har man anledning
draga den slutsatsen, att det kommer taga åtskillig tid, innan denna
viktiga fråga bringas till sin lösning. Enligt min mening kail och bör frågan
örn odlingsbidrag till arbetarsmåbrukslåntagarna lösas utan någon mera ingående
utredning. Jag har ju vid åtskilliga tillfällen framhållit här i riksdagen
både i väckta motioner och även interpellationsvägen att odlingsbidrag bör utgå
till dessa låntagare enligt samma grunder, som nu gälla för innehavarna av
ofullständiga jordbruk. Det torde vidare vara både lämpligt och ändamålsenligt,
att ett särskilt anslag ställes till förfogande för ändamålet, så att bidrag
utan onödigt dröjsmål kan utgå till vederbörande. När detta sker undanröjas
de väsentligaste svårigheterna för småbrukens iordningställande, vilket också
är nödvändigt, alldenstund behovet av odlingsbidrag är påfallande stort och
såvitt jag förstår står utom all diskussion.

Jag ber ännu en gång att få tacka för det lämnade svaret, och jag vill trots
allt vad som har förekommit ändå uttala den förhoppningen, att statsrådet
skall vara villig att beakta de av mig anförda synpunkterna.

Herr Jacobson: Herr talman! Då jag i likhet med den ärade interpellanten
i ett flertal motioner tagit upp denna fråga, skall jag taga mig friheten säga
några ord.

Jag hyser den uppfattningen, att skrivelsen från egnahemsstyrelsen var
synnerligen olycklig, men det kan ju hända att egnahemsstyrelsen befann sig i
ett tvångsläge och var tvingad att göra en liten propå. Ställningen för innehavare
av arbetarsmåbruk är ju för närvarande synnerligen beklagansvärd.
Herr statsrådet var inne på en del av de omständigheter, som orsakat de
svårigheter, varmed dessa för närvarande kämpa. Han nämnde inkallelser,
materialbrist och nödvändigheten att i nuvarande läge söka sig utkomst på
annan ort. Men det finns även en annan omständighet, som härvidlag har spelat
och spelar en stor roll, nämligen den prisstegring som har ägt rum icke minst
när det gäller för byggnadernas uppförande erforderligt material.

Vi skola icke heller bortse från en annan sak. Jag vill icke missunna de
barnrika familjerna något, tvärtom har jag efter fattig förmåga försökt att
verka för deras bästa och utnyttja de möjligheter staten därvidlag ger, men
det är ingenting som hindrar, att en sådan familj kan erhålla lån på 12 000—-15 000 kronor. Men för innehavare av arbetarsmåbruk är maximum 7 000 kronor.
För detta belopp skall en medellös person inköpa jordområde, uppföra bostad
och ekonomibyggnader, varjämte han skall odla. Det är ju alldeles klart, att
örn man dessutom har en stor familj — som oftast är förhållandet i Norrland,
vilket statsrådet själv vid besök i lappmarken i Lycksele på hösten 1940 konstaterade
— bli svårigheterna stora. Därför är det med synnerlig tillfredsställelse
jag åhörde det svar statsrådet lämnade. Jag får säga, att det överträffade
mina djärvaste förhoppningar, ty jag har alltid fått den uppfattningen, att
när det gäller att hjälpa jordbrukarna har riksdagen egentligen i främsta rum -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

niet inriktat sig på att hjälpa de större jordbrukarna, t. ex. de sydsvenska storgodsägarna,
men de mindre jordbrukarna har man givit ganska liten hjälp.
Jag tänker exempelvis på den skrivelse riksdagen avlät för ett par år sedan
angående ägostyckningsinnehavarna. Man har sedan inte hört ett ord örn
den saken, och man vet knappast vem som har hand om utredningen. Men detta
hindrar icke att jag med största tillfredsställelse noterat det svar, som interpellanten
erhöll på sin interpellation.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Herr talman! I anledning av riksdagsbeslut 1939 lämnades egnahemsstyrelsen
genom kungl, brev den 7 juni 1940 uppdrag att vidtaga undersökning rörande
särskilda odlingsbidrag till innehavare av arbetarsmåbruk. Sedan jordbruksutskottet
i anledning av motion vid 1942 års riksdag anfört, att saken vore
under utredning och komrne att beaktas, fick bostadssociala utredningen detta
uppdrag. Jag nämnde i svaret, att bostadssociala utredningen överväger denna
sak. Det förhåller sig sålunda icke så, att det skall bli utredning, utan utredning
pågår redan beroende på tidigare beslut.

Sedan vill jag till den siste ärade talaren säga, att man får väl icke kritisera
egnahemsstyrelsen, ty den har ju endast sin plikt likmätigt sökt tillse, att
gällande bestämmelser rörande ifrågavarande lån iakttagas. Sedan är det en
annan sak, att förhållandena kunna bli sådana, att regeringen — självfallet
med beaktande av de svårigheter som i dessa fall kunna ha förelegat — kan
medgiva undantag från de bestämmelser som en gång äro utfärdade. Men
det skulle väl icke vara lyckligt, örn egnahemsstyrelsen icke följde dessa bestämmelser
så pass, att den försökte hålla så stor ordning och reda på ifrågavarande
område som överhuvud taget är möjligt. Enligt min mening kan det
icke vara något fel i att egnahemsstyrelsen verkställer omförmälda utredning.
även örn man anser, att det är självklart, att det är de skälen, som gjort, att
arbetarsmåbruken icke äro färdiga. Genom utredningen får man ju faktiskt
belägg för vilka skäl som varit avgörande och har bättre möjligheter till en
tillfredsställande prövning efter omständigheterna.

Beträffande ägostycknings sakkunnigas skrivelse, som herr Jacobson nämnde,
vill jag nämna, att utredning pågår örn den frågan också. Jag är övertygad
örn att vare sig det gäller större eller mindre jordbrukare eller andra samhällsgrupper
görs ingen skillnad, utan man får väl snarare säga, att i fråga
om de sämre ställda forceras genomförandet av hjälpåtgärder med all kraft.
Man skall naturligtvis i första hand se till att de som befinna sig i svårigheter
bli hjälpta.

Herr Gustafson i Vimmerby: Herr talman! Efter herr statsrådets sista
anförande kanske det är överflödigt att det sägs något ytterligare här, men jag
skall ändå tillåta mig att säga ett par ord med anledning av vad herr Jacobson
har anfört.

Herr Jacobson gav uttryck åt den meningen, att egnahemsstyrelsens skrivelse
var olycklig, men han anförde också, att han trodde att egnahemsstyrelsen befann
sig i ett nödläge och därför ansåg sig böra utsända den omtalade skrivelsen.
Jag vill för min del säga, att jag icke tror att egnahemsstyrelsen befann sig
i något nödläge. Men det är faktiskt som herr statsrådet här sagt — och jag
förstår på interpellantens herr Ericsson i Sörsjön anförande här, att även han
är införstådd i saken — att egnahemsstyrelsen i enlighet med gällande författningar
måste göra erinringar örn de skyldigheter, som dessa låntagare ha. Sedan
är det en annan sak, som egnahemsstyrelsen också har mycket klart för
sig, nämligen att, såsom förhållandena på byggnadsmarknadens område med

Lördagen den 20 maj 1941.

Nr 19.

Svar på interpellation. (Forts.)

arbetskostnaderna och dylikt kristalliserat ut sig under de senaste åren. det uppenbarligen
föreligger de allra största svårigheter att kunna iordningställa
dessa arbetarsmåbruk inom ramen för de blygsamma belopp, som av riksdagen
beviljats till arbetarsmåbrukslån.

Vi ha emellertid, och det var huvudsakligen därför jag begärde ordet, inom
egnahemsstyrelsen haft vår uppmärksamhet mycket starkt riktad på dessa förhållanden,
och ehuru vi icke direkt velat säga ut det, tror jag vi kunna säga, att
vi inom styrelsen haft klart för oss, att detta är en fråga av den storleksordningen,
att den måste tågås upp till ingående prövning och att man från de
statliga myndigheternas sida måste överväga vilka åtgärder som böra vidtagas
för att man på ett tillfredsställande sätt skall kunna komma till rätta med de
problem, som möta kring dessa arbetarsmåbruk. Men innan man från egnahemsstyrelsens
sida velat föreslå några åtgärder i det avseendet — vi äro på det klara
med att sådana åtgärder och överväganden äro erforderliga — ha vi ansett oss
böra inhämta detaljerade uppgifter rörande läget för arbetarsmåbrukslånetagarna
i skilda delar av landet. Numera har man fått in alla dessa uppgifter till
egnahemsstyrelsen, som börjat bearbeta dem, och jag kan försäkra, att det är
egnahemsstyrelsens allvarliga mening att ta upp dessa frågor till övervägande
och att med anledning av det resultat, som dessa överväganden kunna leda fram
till, föreslå Kungl. Maj :t de åtgärder, som uppenbarligen kunna vara påkallade.

Herr Jacobson: Herr talman! Det är alldeles givet att den som känner till
de svåra förhållanden, under vilka innehavarna av arbetarsmåbruk leva, måste
medge, att egnahemsstyrelsens skrivelse, i vilken samtliga innehavare av arbetarmåbrukslån
ålades att senast den 1 november i år ha sina fastigheter iordningställda
så att de kunde avsynas, måste ifrågasätta, örn detta icke var att använda
större våld än nöden krävde.

Jag sade icke, att egnahemsstyrelsen befann sig i ett nödläge utan i ett
tvångsläge. Jag var också inne på samma tanke som herr Gustafson i Vimmerby
och herr statsrådet, nämligen att det givetvis åligger egnahemsstyrelsen att
bevaka statens intressen — det förstår jag — men jag uttryckte samtidigt min
glädje över, att departementschefen icke såg lika formalistiskt på detta som
egnahemsstyrelsen och sade, att så och så har riksdagen beslutat och det har vederbörande
arbetarsmåbrukslånetagare att rätta och packa sig efter och fullgöra
sin avbetalningsskyldighet.

Till herr statsrådet vill jag säga, att även örn jag i allo delar hans uppfattning
i denna fråga så delar jag icke hans mening, att statsmakterna under krisen
visat lika stort intresse för de små jordbrukarna som för de stora. Jag tillåter
mig, herr talman, att hysa en mot herr statsrådet motsatt uppfattning i det avseendet,
men det är ju en sak för sig.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Herr talman! Jag vill icke polemisera mot herr Jacobsons mening, men jag ber
honom studera den föreliggande jordbrukspropositionen. Herr Jacobson menar
nu, att vi varit njugga emot de mindre jordbrukarna, men av denna proposition
skall han finna, att prisförhöjningen på jordbrukets produkter är störst i Norrland,
där ju dock de flesta mindre jordbruken finnas.

Herr Ericsson i Sörsjön: Herr talman! Jag har naturligtvis ingen anmärkning
att göra mot att egnahemsstyrelsen ser till att vederbörande låntagare fullgöra
sina skyldigheter, att den alltså fäster vederbörandes uppmärksamhet på
vad de ha att iakttaga, men jag hade nog tänkt mig, att det skulle ha varit
möjligt att gå till väga på ett något annorlunda sätt än man gjorde, då man

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

gav dem bestämda förelägganden att de vid äventyr av lånens återbetalning
skulle lia fullgjort sina skyldigbeter före den 1 november i år. Jag hade nog
tänkt mig, att egnahemsstyrelsen först skulle vänt sig till Kungl. Maj :t och utverkat
ytterligare anstånd. Det kan väl nämligen icke vara egnahemsstyrelsen
alldeles obekant, att det föreligger betydande svårigheter för egnahemslånetagarna
att inom fastställd tid fullgöra sina skyldigheter. Som jag nämnde är det
ju de dåliga ekonomiska förutsättningarna, som gjort att dessa låntagare icke
kunnat fullgöra sina skyldigheter. Det uttalandet vidhåller jag. Inom min hemkommun
ha vi 17 arbetarsmåbruk, och så vitt jag vet, och jag har undersökt
förhållandena ganska noga, har det i intet fall berott på vederbörandes bristande
vilja att hans lägenhet icke blivit iordningställd utan på bristande ekonomiska
förutsättningar. Jag vill tillägga att örn man, såsom jag vid olika tillfällen
föreslagit, gått i författning örn att vidta sådana åtgärder att dessa låntagare i
likhet med innehavarna av ofullständiga jordbruk kunnat erhålla jordbruksbidrag
utan återbetalningsskyldighet, skulle de väsentliga svårigheterna i nu
förevarande avseende ha undanröjts.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5.

Föredrogos var efter annan Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till bevillningsutskottet propositionen, nr 267, med förslag till förordning
örn ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften,
m. m.;

till andra särskilda utskottet propositionerna:

nr 268, med förslag till civilförsvarslag, m. m.;

nr 269, med förslag till avlöningsreglemente för personal i det allmänna
civilförsvaret, m. m.;

nr 270, angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45; och

nr 271, angående tillsättande av länsombud för krigsmaterielverket.

.Vid härpå skedd föredragning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 275, angående
slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1943/44 m. m. hänvisades
propositionen, i vad angick anslag under nionde huvudtiteln, till jordbruksutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Slutligen föredrogos och remitterades till statsutskottet Kungl. Maj:ts på
bordet liggande propositioner:

nr 277, angående anordnande av vissa ammunitionsförråd m. m.; och

nr 278, angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1944/45.

§ 6.

Föredrogs och hänvisades till andra särskilda utskottet den å bordet vilande
motionen nr 519 av herr Gustafson i Dädesjö m. fl.

§ 7.

Föredrogs den av herr Hammarlund vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till hans excellens herr statsministern, i anledning av den strejk, som utbrutit
inom sockerindustrien.

Denna anhållan bifölls.

Lördagen den 20 maj 1944.

Nr 19.

§ 8,

Föredrogs den av fröken Andersson vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet, angående ytterligare lagstiftning
örn skydd för minderåriga mot sedlighetsförbrytelser.

Denna anhållan bifölls.

§ 9.

Föredrogs den av herr Nilsson i Kristinehamn vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till hans excellens herr statsministern, angående det s. k. svenska frivilligkompaniet
i Finland.

Denna anhållan bifölls.

§ 10.

Föredrogs den av herr förste vice talmannen Magnusson vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa
interpellation till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet, angående
reglering av i landet vistande flyktingars möjligheter att med utnyttjande
av svensk statlig arbetsförmedling mottaga arbetsanställning.

Denna anhållan bifölls.

§ 11.

Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtande och memorial:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., i vad propositionen
hänvisats till konstitutionsutskottet; och

nr 24, angående granskning av de i statsrådet förda protokoll;

statsutskottets utlåtanden:

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1944/45 under tionde
huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 133, i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition angående vissa avlöningsm.
fl. anslag för budgetåret 1944/45 under fjärde huvudtiteln jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 134, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsarbeten
m. m. för försvaret jämte i ämnet väckta motioner;

nr 135, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående organisationen av
dövstumskolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 136, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1944/45 till yrkesundervisningen jämte i ämnet väckta motioner;

nr 137, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående allmänna studielånefonden
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 138, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rationalisering
och utbyggnad av skolhälsovården m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 139, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
för försvarsändamål å tilläggsstatll till riksstaten förbudgetåret 1943/44;

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1944.

nr 140, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående dels särskilda
förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring å ubåt, dels ock särskild gottgörelse
till vissa värnpliktiga för deltagande i minsvepningsarbete;

nr 141, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående fortsatt statsgaranti
för exportkredit;

nr 142, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ändrade bestämmelser
om ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare i statens tjänst,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 143, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa
ändringar i civila avlönings reglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet,
m. m., jämte i ämnet väckt motion; och

nr 144, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till särskild ersättning för debitering av värnskatt;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner;

nr 38, i anledning av väckt motion örn beräkningen av allmän omsättningsskatt
för vissa skodon med bottnar av trä eller annat ersättningsmedel för läder eller
gummi; och

nr 39, i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition med förslag till förordning
örn krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m., jämte i ämnet väckta motioner;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur kyrkofonden
för budgetåret 1944/45 för biträde vid handläggning av boställsärenden
och vad därmed äger samband;

nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket; och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändring
i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken, m. m.; samt

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 38, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927
(nr 234). örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner;

nr 39, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning; nr

40, i anledning av väckta motioner örn visst tillägg till övergångs stadgandet
i lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling; nr

41, i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen den 25 juni 1909
(nr 56, s. 1) angående naturminnesmärkens fredande, m. m.; och
nr 42, i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen örn arbetstidens
begränsning.

§ 12.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från konstitutionsutskottet:

nr 290, i anledning av väckt motion örn viss ändring i stadgan örn ersättning
för riksdagsmannauppdragets fullgörande, m. m.; och

Tisdagen den 23 maj 1944.

Nr 19.

nr 291, i anledning av väckta motioner om revision av tryckfrihetslagstiftningen
m. m.; samt

från statsutskottet:

nr 287, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående vissa byggnadsfrågor
berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen i Stockholm m. m.;

nr 288, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående statsverkets övertagande
av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar,
vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas,
m. m.; och

nr 289, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tolfte
huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag för budgetåret 1944/45 till allmänna
indragningsstaten.

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.43 em.

In fidem
Sune Norrman.

Tisdagen den 23 maj.

Kl. 3.30 em.

§ I Justerades

protokollen för den 16 och den 17 innevarande maj.

§ 2.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 292, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
nya moratoriebestämmelser för värnpliktiga m. fl.

§ 3.

Herr statsrådet Baggå avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 264, angående grunder för utlämnande av statsunderstöd till vissa förbättringsarbeten
på jordbrukets och skogsbrukets områden vid arbetslöshet;
nr 273, angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.;
nr 276, angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1944/45;
nr 279, angående elektrifiering av järnvägslinjen Stockholm—Tillberga—
Köping;

nr 281, angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45; och
nr 282, angående anslag till utbildning ''av ökat antal barnmorskor.

Dessa propositioner bordlädes.

Nr 19.

Tisdagen deli 23 maj 1944.

Svar på

interpellation.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Bagge, som anförde:
Herr talman! Med andra kammarens tillstånd har dess ledamot herr Hansson i
Skediga frågat mig, huruvida jag har min uppmärksamhet riktad på de inköp
av jord- och skogsegendomar, som Uppsala akademi företagit, och örn jag anser
att sådana åtgärder böra vidtagas, att dylika jordförvärv i framtiden förhindras.

Den ojämförligt största delen av de egendomar, universitetet nu äger, utgöres
av de gårdar, som Gustav II Adolf år 1624 donerade till universitetet för dess
upprätthållande och vilka voro en del av de s. k. gustavianska arvegodsen. Under
århundradenas lopp ha därefter tillkommit nya donationer av lantgårdar, varjämte
inköp av gårdar och under de senaste femtio ä sextio åren av rena skogsegendomar
förekommit i viss utsträckning.

_ Syftet med dessa universitetets innehav av egendomar har varit, att avkastningen
av, dem skulle användas till kostnaderna för universitetets upprätthållande
så som Gustav II Adolf avsåg med sin berömda donation. Detta syfte
är alltjämt bibehållet. Det motsvarar sålunda icke verkliga förhållandet, när
interpellanten säger, att universitetet begagnar det penningöverskott, som uppstår
av akademigårdarna, till inköp av jordegendomar. Ej heller kan universitetet
sagås bedriva spekulation i jord och skog. Det verkliga förhållandet är i stället
följande. Det årliga driftsöverskottet av universitetets jord- och skogsegendomar
redovisas som inkomst på universitetets stat. Överskottet av jordbruket ingår
i sin helhet som inkomst på denna stat. Av behållningen av skogsegendomarna
skall enligt den av statsmakterna fastställda staten för universitetet ett belopp
av 40 000 kronor årligen avsättas för inköp av mark, huvudsakligen bevuxen
med växtliga ungskogar. Meningen härmed är, att universitetet skall vara i
tillfälle att, för vinnande av bättre ekonomiska möjligheter att utnyttja redan
innehavd skog, i arronderingssyfte förvärva skogsmark, belägen intill skog,
som universitetet redan äger. Efter avdrag av detta belopp skall överskottet redovisas
som inkomst på universitetets stat. Det sammanlagda belopp, varmed
driftsöverskottet sålunda skall redovisas som inkomst på universitetets stat.
utgör för närvarande 250 000 kronor per år. Denna inkomst användes till
reparations- och underhållskostnader för universitetets institutionsbyggnader
i Uppsala. Blir överskottet av egendomarna större, går det. överskjutande beloppet
till universitetets reservfond, som har att täcka tillfälliga behov för
forskningen och undervisningen vid universitetet. Blir överskottet mindre än de
250 000 kronorna, skall bristen täckas av reservfonden.

Uppsala universitet har därjämte att förvalta ett betydande fondkapital, härrörande
från donationer, som tillkommit under århundradenas lopp. Detta kapital
uppgår nu till mellan 22 och 23 millioner kronor. Avkastningen härav
skall i ett mycket stort antal fall utgå till stipendier åt fattiga studerande vid
universitetet — stipendiefondernas antal vid själva universitetet uppgår för
närvarande till 312. I andra fall skall avkastningen gå till pensioner åt fattiga
änkor och oförsörjda barn efter befattningshavare vid universitetet eller
användas för andra universitetsändamål. Av liela detta fondkapital, mellan
22 och 23 millioner kronor, äro endast något över 5 millioner placerade i fastigheter,
under det att över 8 millioner äro placerade i stats-, hypoteksbanksoch
kommunobligationer. Av det i fastigheter placerade beloppet ligga en del
i bostadshus i stad och en del i lantegendomar. Jag vill sålunda, nämna, att
universitetet under senare år förvärvat genom köp eller nybyggnad bostadsfastigheter
i Uppsala för tillhopa 1 086 700 kronor. Vidare inköpte universitetet
för omkring D/2 år sedan för dylika fondmedel en större bostadsfastighet i
Stockholm för i runt tal 1 300 000 kronor.

Tisdagen den 23 maj 1944.

Nr 19.

Svar pä interpellation.. (Forts.)

Under senare tid har universitetet så gott som upphört att i plaoeringssyfte
inköpa jordbruksfastigheter. I de få fall, då så skett, har förvärvet antingen
ägt rum i samband med inköp av en skogsfastighet, då jordbruksförvärvet varit
av mycket underordnad betydelse, eller ock lia särskilda omständigheter föranlett
förvärvet. En sådan har t. ex. varit, att en vanhävdad gård, som legat
intill en universitetsgård, köpts för sammanläggning till gemensamt bruk eller
att en gård, som länge brukats i sambruk med en universitetsgård och saknat
fullständiga åbyggnader, förvärvats för sambrukets fortsättning.

Universitetets inköp av fastigheter på landet avser numera huvudsakligen
skogsmark.

Emellertid framgår av följande mig av universitetet tillhandahållna siffror,
att dess förvärv överhuvud taget under senare år framför allt föranletts
av samtidiga försäljningar, som universitetet nödgats göra. Under de senaste
tio åren, från juni 1934, har Universitetet försålt fastigheter på landet för
sammanlagt 1 022 610 kronor, medan universitetet under samma tid köpt fastigheter
å landet för 1 204 712 kronor. Överskottet av köpta över försålda lantegendomar
är sålunda för denna tioårsperiod endast 182 102 kronor, en summa,
som icke kan anses anmärkningsvärt stor. Anledningen till universitetets inköp
under de senare åren har alltså till allra största delen varit, att universitetet
under denna tid nödgats sälja, betydande fastigheter. Dessa försäljningar
lia skett till Kungl. Majit och Kronan och ha avsett att tillgodose militära ändamål
och ha rört jordbruksmark, belägen nära Uppsala stad. Av de nyinköpta
egendomarna bilda skogsegendomarna den ojämförligt största delen; av i runt
tal 1 200 000 kronor, som är köpeskillingen för dem. utgöra icke mindre än omkring
950 000 kronor köpeskillingen för skogsegendomar, där jordbruket varit
av synnerligen underordnad betydelse. Det förtjänar också att framhållas, att
säljarna till dessa skogsegendomar ingalunda varit lantbrukare utan till allra
största delen trävaruhandlande o. d. De två största skogsförvärven för resp.
270 000 och 215 000 kronor under denna tid skedde sålunda det ena från en
bank och det andra från ett sågverksbolags konkursbo.

Såväl försäljning som inköp från universitetets sida av fastigheter är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning och tillstånd i varje särskilt fall. Kungl.
Majit har alltså tillfälle att noga följa dessa transaktioner och väga de skäl
för och emot, som förebringas. För bedömande härav vill jag anföra några
allmänna synpunkter.

Uppsala universitet har sedan gammalt särskilda organisationer för handhavande
av vården av jordbruksegendomar och av skogsfastigheter. Dessa organisationer
ha hittills fungerat mycket tillfredsställande. Vad jordegendomarna
angår, äro de utarrenderade på sådana villkor, att en arrendator, som sköter sig,
med stor trygghet kan räkna på att kvarstå vid arrendet. I själva verket gå
gårdarna i mycket stor utsträckning från far till son eller eljest inom släkten
i flera släktled. I vissa fall har detta skett ända upp till 300 år. Universitetets
förhållande till arrendatorerna är sedan gammalt gott. Den arrendatorsförening,
som bildades för åtskilliga år sedan, bär endast ytterst sällan haft. anledning
att till universitetet göra någon framställning. Universitetet bistår sedan gammalt
på mångahanda sätt till förbättring av jord och hus. Universitetets arrendegårdar
betraktas ock på många orter som hart när mönstergårdar.

Till sist vill jag som min egen principiella ståndpunkt framhålla, alf jag
skulle anse det vara ytterst olyckligt, örn de självständiga jordbruken skulle
trängas undan genom fastighetsförvärv av stat eller korporationer. .Tåg anser,
att Kungl. Majit bör noggrant följa den fortsatta utvecklingen även
när det gäller Uppsala universitets jordförvärv. Skulle denna antaga en ur det

Nr 19.

Tisdagen den 23 maj 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

allmännas synpunkt oroande riktning, besitter, som jag redan betonat, Kungl.
Maj:t redan nu möjligheter att ingripa.

Härefter yttrade

Herr Hansson i Skediga: Herr talman! Jag vill till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet framföra mitt tack för svaret på min interpellation.

I svaret sade statsrådet bland annat, att han skulle anse det vara ytterst
olyckligt, örn de självständiga jordbruken skulle trängas undan genom fastighetsförvärv
av stat eller korporationer. Det är med glädje jag konstaterar detta
statsrådets yttrande och finner, att denna ståndpunkt överensstämmer med min
egen uppfattning. Jorden måste bevaras i den jordbrukande befolkningens ägo,
för så vitt jordbrukarna skola kunna fortbestå som fria och oberoende medborgare
i vårt samhälle.

Statsrådet anförde även, att det icke skulle motsvara verkliga förhållandet,
»när interpellanten säger, att universitetet begagnar det penningöverskott, som
uppstår av akademigårdarna, till inköp av jordegendomar. Ej heller kan universitetet
sägas bedriva spekulation i jord och skog.» Vid ifrågavarande köp skulle
således endast ha använts överskottsmedel. Man kan dock ha rätt att ställa den
frågan, om det icke vid varje sådant köp av skog och mark förefinnes ett visst
inkomst- och vinstbegär. Även örn detta icke skulle få namn av spekulation
efter större vinster, är dock grundtanken bakom förvärvet högre ränta på det
insatta kapitalet. Huruvida de ifrågavarande förvärven skola betecknas som
spekulation eller icke är således en ren omdömesfråga. Jag hade i min interpellation
beträffande just den ifrågasatta spekulationen av Uppsala akademi
anfört bland annat, att det är med »viss förvåning man tager del av att Uppsala
akademi funnit det förmånligt att placera penningöverskott i jordegendomar».

Av svaret framgår dessutom, att statsrådet finner att universitetet skött sina
jorddomäner på ett föredömligt sätt, och att akademien uppträtt humant gentemot
sina arrendatorer. Man kan dock framhålla, att en bidragande orsak till
att arrendatorerna fått en tryggare och säkrare ställning varit den av förra
årets riksdag beslutade arrendelagen. Jag vill i detta sammanhang även påpeka,
att jag icke har någon anledning att nu gå in på dessa av statsrådet berörda
förhållanden. Min interpellation gäller nämligen akademiens förvärv av
jord- och skogsegendomar och inte dess skötsel av sina jordområden.

Statsrådet lämnar en ganska utförlig redogörelse för universitets fastighetspolitik.
Redogörelsen är dock bristfällig så till vida, att man fullständigt
saknar varje uppgift om jordförvärvens arealstorlek. Jag kan icke finna annat
än att det skulle ha varit mycket lätt att få besked örn de förvärvade egendomarnas
areal liksom örn de såldas. Arealen av de köpta egendomarna skulle säkerligen
bli åtskilligt större än arealen av de sålda gårdarna. Akademien har nämligen
i icke oväsentlig utsträckning sålt väl belägna gårdar för höga köpesummor.
Det är också allom bekant, att jordegendomar för närvarande betalas
långt utöver jordbruksvärdet. Jordförvärven ba således säkerligen varit mera
omfattande än vad som framgår, då man jämför köpe- och försäljningssummorna
för akademiens fastighetshandel.

Akademien har rätt att årligen avsätta stora kapitalbelopp att användas till
inköp av mark. Det står utom varje tvivel, att universitetet också begagnat
denna möjlighet och detta på ett sätt som icke gagnat jordbruksnäringen. På
grund av tillgången på kontanta medel, som åstadkommes genom de årliga
avsättningarna, kan akademien med lätthet konkurrera ut de riktiga jordbrukarna,
som måste låna upp större delen av köpeskillingen på fastighetsmarknaden.

Tisdagen den 23 maj 1944.

Nr 19.

Svar på interpellation. (Forts.)

En, sådan utveckling kan icke betecknas som vare sig rättvis eller fördelaktig
ur den enskildes synpunkt.

Statsrådet framhöll i sitt svar, att de två största skogsförvärven skett, det
ena från en bank och det andra från ett sågverksbolags konkursbo. Det är nu
en klen tröst att den ene skogsjobbaren köper av den andre. Det är i varje fall
inte rekommenderande att handla på detta sätt. I min interpellation hade jag
föreslagit, att 1925 års lag örn förbud för bolag att förvärva fast egendom
borde utsträckas att omfatta även universitet och högskolor. Först härigenom
skulle det bli möjligt att effektivt förhindra kollektiva sammanslutningar att
köpa skogs- och jordbruksegendomar. Jag har ingen anledning att frånträda
denna min uppfattning. Jag anser fortfarande, att lagstiftningsvägen är den
lämpligaste att gå. Av interpellationssvaret framgår dock, att såväl försäljning
som inköp från universitetets sida av fastigheter är beroende av Kungl.
Maj:ts prövning och tillstånd i varje särskilt fall. Kungl. Majit besitter således
redan nu möjligheter att ingripa. Det är endast att hoppas att Kungl.
Majit också verkligen begagnar dessa möjligheter, så att den jordbrukande
befolkningens intressen icke skadas. Ett något mera aktivt uppträdande från
Kungl. Maj :ts sida i dessa frågor skulle säkerligen icke skada.

Jag vill till sist än en gång understryka, att jorden måste bevaras i den
jordbrukande befolkningens ägo. När en gård väl förvärvats av akademien, då
stannar den i dess hand för alltid. Brukaren kan inte bli annat än arrendator.
Då ett bolag eller ekonomisk förening förvärvar en egendom, finnas dock
några möjligheter att den kan köpas tillbaka av jordbrukaren. Förr eller senare
brukar också en sådan möjlighet öppna sig. Men det är inte alls fallet med en
akademigård. Den stannar nämligen i universitetets ägo. Det är därför som
akademiens förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter motses med oro i bygderna.
Herr talman! Det är just detta förhållande, som jag velat fästa uppmärksamheten
på genom min interpellation.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5.

Herr statsrådet Eriksson avlämnade Kungl. Maj :ts proposition, nr 283, angående
ytterligare anslag till Norrbottens Järnverk Aktiebolag.

Denna proposition bordlädes.

§ 6.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj :ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionen, nr 272, angående anslag till särskilda
åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet;

till andra särskilda utskottet propositionen, nr 274, angående vissa anslag
till brandväsendet; samt

till behandling av lagutskott propositionen, nr 280, med förslag till lag örn
arbetslöshetsnämnd.

§ 7.

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets utlåtande och memorial
nr 23 och 24, statsutskottets utlåtanden nr 10 och 133—144, bevill -

Nr 19.

Tisdagen den 23 maj 1944.

ningsutskottets betänkande!! nr 37—39, första lagutskottets utlåtanden nr 32
—34 samt andra lagutskottets utlåtanden nr 38—42.

§ 8.

Herr andre vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman!
Jag får hemställa, att kammaren ville besluta, att två gånger bordlagda
ärenden skola å morgondagens föredragningslista uppföras i följande ordning,
nämligen först konstitutionsutskottets memorial nr 24 och därefter statsutskottets
utlåtande nr 10, jordbruksutskottets utlåtanden nr 45—54, statsutskottets
utlåtanden nr 135—138, 133—134 och 139—144, bevillningsutskottets betänkande
nr 37, konstitutionsutskottets utlåtande nr 23, bevillningsutskottets betänkanden
nr 38 och 39, första lagutskottets utlåtanden nr 32—34, andra lagutskottets
utlåtanden nr 38—42, andra tillfälliga utskottets utlåtande nr 10 och
tredje tillfälliga utskottets utlåtande nr 9.

Denna hemställan bifölls.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

§ 10.

Avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Staxäng m. fl., nr 520, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 253,
angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.;

herr Persson i Norrby m. fl., nr 521, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 265, med förslag till brandlag och brandstadga m. m.; och

herr Hansson i Skediga, nr 522, likaledes i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 265.

Dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3.53 em.

In fidem
Sune Norrman.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionen, nr 264, angående grunder för utlämnande
av statsunderstöd till vissa förbättringsarbeten på jordbrukets och skogsbrukets
områden vid arbetslöshet; samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 273, angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.;

nr 276, angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1944/

45, och

nr 279, angående elektrifiering av järnvägslinjen Stockholm—Tillberga—

Köping.

Härefter föredrogs för remiss till utskott propositionen, nr 281, angående Vid remiss
allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45. av proposi tionen

nr 281.

Därvid anförde

Herr Skoglund i Doverstorp: Herr talman! Jag förmodar, att den proposition
som nu remitteras och som ännu icke är delad i kammaren är den som i
tidningarna omtalats såsom en beredskapsstat på 1,2 miljarder kronor. Det är
således ett ärende av mycket stor omfattning och betydelse. Jag förstår väl de
svårigheter som Kungl. Maj :t haft att få fram detta väldiga ärende, men jag
vill ändock uttrycka mitt beklagande av att det icke varit möjligt för Kungl.

Maj :t att komma till riksdagen med denna proposition tidigare. Den innesluter,
örn jag förstår rätt, en rad praktiska åtgärder som riksdagens ledamöter böra
vara ganska väl skickade att bedöma. Örn den kunnat komma tidigare, så att
de olika utskott — jag tänker inte minst på statsutskottet — som skola behandla
denna proposition fått mera tid för att behandla ärendet och större möjlighet
till föredragningar, hade detta varit i hög grad önskvärt. Jag vet mycket
väl, att^detta är en fråga som icke bör förhalas eller uppskjutas till ett kommande
år, utan i vanlig ordning behandlas av årets riksdag. Jag kan dock
herr talman, icke underlåta att ge uttryck åt mitt missnöje över att riksdagen
icke fått bättre tid för sin behandling av ett så utomordentligt viktigt ärende.

Efter härmed slutad överläggning remitterades propositionen, i vad angick
jordbruksärenden, till jordbruksutskottet och i övrigt tili statsutskottet.

Till utskotten skulle jämväl överlämnas det i anledning av propositionen
inom kammaren avgivna yttrandet.

Slutligen föredrogos var efter annan och hänvisades till statsutskottet följande
Kungl. Maj:ts på bordet liggande propositioner:

nr 282, angående anslag till utbildning av ökat antal barnmorskor; och

nr 283, angående ytterligare anslag till Norrbottens Järnverk Aktiebolag,

Andra kammarens protokoll 1944. Nr 19. 2

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Granskning
av statsrådsprotokollen.

§ 2.

Föredrogos var för sig följande å bordet vilande motioner; och remitterades
därvid

till jordbruksutskottet motionen nr 520 av herr Staxäng ira. fl.; samt

till andra särskilda utskottet motionerna:

nr 521 av herr Persson i Norrby m. fl.; och

nr 522 av herr Hansson i Skediga.

§ 3.

Föredrogs konstitutionsutskottets memorial, nr 24, angående granskning av
de i statsrådet förda protokoll.

Efter föredragning av utskottets anmälan, att anledning icke förekommit
att mot någon ledamot av statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen, lades
samma anmälan till handlingarna.

Utskottets anmälan om anmärkningar jämlikt § 107 regeringsformen.

Utskottet hade därvid först gjort ett ingressuttalande i anledning därav, att
ett av statsråden, som åtnjöte tjänstledighet från sin befattning såsom verkställande
direktör i en sammanslutning av försäkringsbolag, uppbure adertontusen
kronor per år räknat av sin förutvarande lön.

I en vid memorialet fogad reservation hade herr Spångberg med instämmande
av herrar Källman och Söderdahl förklarat sig anse, att viss del av
detta uttalande bort utgå.

Sedan ingressuttalandet föredragits, anförde:

Herr Hermansson: Herr talman! Det är med både undran och intresse som
jag genomläst det något underliga och svårtydbara aktstycke, som utgör ingressen
till konstitutionsutskottets memorial nr 24, och jag känner mig därför
föranlåten att framställa några frågor med anledning av de minst sagt orakelmässiga
uttalanden som utskottet gör på s. 2 i detta memorial.

Utskottet påminner först örn sina tidigare anmärkningar mot regeringsledamöter,
som samtidigt med sitt statsrådsämbete innehaft avlönat uppdrag från
vissa företag, och omtalar därefter, att ett icke namngivet statsråd, som nu
åtnjuter tjänstledighet från sin befattning såsom verkställande direktör i en
sammanslutning av försäkringsbolag, under statsrådstiden uppbär 18 000 kronor
per år av sin förutvarande lön. Jag har först och främst svårt att förstå,
varför namnet på det åsyftade statsrådet icke satts ut, då ju alla människor
i alla fall veta, att det är statsrådet Ewerlöf som är ordinarie chef för Svenska
försäkringsbolags riksförbund, och att det således icke kan vara någon annan
än han som är den utpekade. Utskottet säger vidare, att detta arrangemang —
d. v. s. mottagandet av dessa 18 000 kronor — varit föranlett av särskilda
omständigheter och vunnit de övriga statsrådsledamöternas godkännande. Då
nu detta uttryck förefaller mig något dunkelt, skulle jag gärna vilja fråga,
vilka särskilda omständigheter det kan vara som föranlett det grundlagsvårdande
utskottet att behandla detta ärende på ett annat sätt än tidigare fall av
liknande slag. Jag tar mig således friheten att ställa den frågan: vad kan det
vara för särskilda omständigheter som utskottet syftar på men som det icke
låtit komma till utomståendes kännedom?

Det meddelas vidare, att det förevarande fallet uppvisar beröringspunkter
med de fall, som tidigare givit anledning till anmärkning från utskottets sida,

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forte.)
men att det dock i vissa avseenden skiljer sig från dessa. Om jag fattat saken
rätt ligger skillnaden dari, att de tidigare prickade statsråden suttit i styrelsen
för var sitt företag, medan statsrådet Ewerlöf utkvitterar lön från en sammanslutning
av privata företag under statsrådstiden. Om statsrådet varit direktör
för och erhållit 18 000 kronor från endast ett bolag, skulle detta enligt den
uppfattning som utskottet hävdat senast 1935 stått i uppenbar strid mot regeringsformens
§ 34. Jag är nu visserligen ingen grundlagstolkare, men jag
vågar likväl påstå, att det icke gärna kan vara möjligt, att bestämmelsen i
nämnda grundlagsparagraf gör någon skillnad mellan den som mottager lön
eller arvode från ett enda företag och den som avlönas av en förening, bestående
av flera olika företag. Örn man vidare skall tala om någon skillnad består
denna väl däri, att den summa som i detta fall utkvitteras* är betydligt större
än de styrelsearvoden som tidigare utbetalats till vissa statsråd. Örn det nu
strider mot § 34 regeringsformen att taga mot avlöning eller arvode från enskilt
företag, bör det väl också i konsekvensens namn betraktas såsom grundlagsstridigt
att taga mot en avlöning av en sammanslutning av flera företag.

Då utskottet i detta fall åtnöjer sig med att lämna ett kort och —- låt mig
säga — ganska mörklagt meddelande örn vad som förekommit utan att yppa
sin egen mening örn saken, kail jag icke underlåta att fråga, huruvida utskottet
numera övergått till en annan tolkning av § 34 än den som tidigare kommit
till uttryck i dess utlåtanden. En sådan fråga förefaller mig också så mycket
mera berättigad, som utskottet självt ifrågasätter en sådan ändring av paragrafen,
att skyldigheten för statsrådets ledamöter att, såsom det heter, »stå
obundna gentemot privata företag borde komma till klart uttryck». Jag instämmer
helt och fullt i önskemålet angående statsrådens obundenhet gentemot alla
privatekonomiska företag och jag hade verkligen inbillat mig, att § 34 åtminstone
med en viss effekt kunde användas mot en närig regeringsledamot,
som icke anser sig kunna leva anständigt på sin statsrådslön utan måste ha
»något breve». Då emellertid konstitutionsutskottet hävdat en annan mening
örn den saken, bär jag naturligtvis ingenting annat att göra än att böja mig
för auktoriteten.

Örn jag läser vidare i utskottets s. k. meddelande, står det emellertid, att det
fall varom det nu är fråga »icke får verka prejudicerande för framtiden genom
att lämnas ouppmärksammat från konstitutionsutskottets sida». Jag har förgäves
grubblat på hur detta uttalande lämpligen bör tydas. Betyder det möjligen,
att utskottet räknar med att ett blygt omnämnande av saken skall vara
tillräckligt, för att den påtalade förbindelsen skall avbrytas, eller betyder det,
att utskottet i det speciella fallet nöjer sig med denna bleka antydan örn att
vederbörandes handlingssätt bör betraktas som icke fullt försvarbart fastän ändå
fullt tillatligt, men att utskottet i framtiden ämnar bli så mycket strängare och
icke släppa några flera syndare över bron, även om § 34 tills vidare får behålla
sin oförändrade avfattning? Vem som helst kan för övrigt räkna ut, att
det under alla förhållanden icke går att ändra en enda bokstav i nu gällande
regeringsform, förrän tidigast om fem år. Örn det emellertid skulle vara utskottets
avsikt att i framtiden inskrida mot de statsråd, som eventuellt körnare
att mottaga subsidier från privata företag, kan jag med bästa vilja i världen
icke förstå, varför man skall ställa det nu aktuella fallet i denna undantagsställning.
Det kan icke vara rätt och riktigt att latu Per hoppa över skaklarna
hur vårdslöst som helst men hota Pal med en massa stryk, örn han kommer att
göra sig skyldig till samma odygder. Hur skall utskottet med bibehållen värdighet
kunna göra anmärkning mot eli, statsråd som hädanefter i strid mot
grundlagens anda skaffar siig inkomst genom lön och arvode från privata förebig.
da man gör gällande, ali man icke ansett sig kunna göra anmärkning mot

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
något som nu förekommit och allt fortfarande förekommer? Örn det är meningen
att under den tid § 34 icke kan ändras ställa samma krav på regeringens
ledamöter som utskottet gjorde för några år sedan, finns det enligt min uppfattning
ingen anledning att nu förfara på ett annat sätt. Jag fruktar nämligen,
att utskottets ställningstagande kommer att bli i allra högsta grad prejudicerande
för framtiden, och det är av den anledningen som jag velat framställa
dessa frågor, vilka jag hoppas få besvarade.

Jag skulle också känna mig mycket förbunden, om någon av utskottets ledamöter
ville upplysa mig örn vad som är meningen, när utskottet säger, att ifrågavarande
grundlagsparagraf skulle i framtiden behöva erhålla »en mera tidsenlig
avfattning» än vad den för närvarande har, och jag skulle vara glad örn
jag fick veta i vilka avseenden paragrafen för närvarande kan betraktas såsom
otidsenlig.

Jag anser mig också till sist böra framhålla, att jag icke tagit till orda i
denna sak av den anledningen, att jag skulle ha någon personlig gås oplockad
med statsrådet Ewerlöf. Det förhåller sig alldeles tvärtom. Vad jag här sagt
har således endast grundat sig på överväganden av rent principiell natur.

Herr Hallén: Herr talman! Herr Hermansson andades ett visst missnöje
och gav till känna en viss blodtörst. Han ansåg nämligen, att utskottet borde
farit fram betydligt hårdare och svängt bilan över vederbörande syndare något
effektivare än vad utskottet gjort. Jag anser mig därför skyldig att svara
något på detta.

Att utskottet icke riktat en anmärkning jämlikt § 107 regeringsformen beror på
flera olika orsaker. Det fall som föreligger nu är icke fullt jämförligt med de fall
som förelågo 1930 och allra minst med dem från 1935, såsom herr Hermansson
antydde. Då gällde det statsråd som hade andra uppdrag, från vilka vederbörande
uppburo avlöning, vilket så att säga innebar ett verkligt plus i deras
allmänna ekonomiska ställning. Vi ha oss väl bekant, att i detta fall ett åtagande
av ledamotskap av statsrådet för vederbörande inneburit en direkt ekonomisk
förlust. Det torde vara allmänt känt.

Detta är emellertid ingalunda den avgörande synpunkten, men den har spelat
in något. En annan synpunkt är emellertid den, att det uppstått en viss ovisshet
mot vem man skulle rikta denna anmärkning. Skulle den riktas mot vederbörande
statsråd? Man kan lika gärna ifrågasätta, om icke i detta fall den
skulle riktas mot hela samlingsregeringen som — enligt vad jag hört — efter
ingående överläggningar ansåg, att man skulle kulina lösa frågan på sätt som
skett. Man kan också säga, att problemet uppstod i samma ögonblick som
Konungen kallade till statsråd. Frågan blir därför: mot vem skall egentligen
denna eventuella anmärkning riktas?

Huvudskälet är emellertid, att § 34 i regeringsformen faktiskt formellt icke
täcker det föreliggande fallet. Det talas nämligen i denna paragraf jun att
statsråd icke får innehava ämbete, därav han uppbär avlöning. Man måste erkänna,
att innehavet av ett förtroendeuppdrag —• låt vara att det här rör sig
örn en riksorganisation -—■ dock icke är ett ämbete, och därför måste man säga,
att § 34 icke formellt täcker det här påtalade fallet. Däremot är det riktigt —
det nämnde också herr Hermansson -— att andemeningen i § 34 är klar och
tydlig, nämligen att man icke bör inneha ett uppdrag eller en tjänst, varigenom
man icke står helt fri och obunden gent emot vederbörande företag. Det sade vi
år 1930, och den ståndpunkten håller fortfarande. Man har nu diskuterat den
frågan och sagt sig: skall man verkligen för att kunna bli statsråd avträda
allt vad man äger och har? Skall t. ex. en person som innehar ett gods eller
en bruksägare lämna det han äger för att helt fri och obunden inträda i stats -

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
rådens krets? Eller skall en person som innehar aktiemajoriteten i ett företag
göra sig ekonomiskt fullt fri och lämna allt ifrån sig? Det kan aldrig ifrågasättas.
A andra sidan måste man emellertid också hävda, att nian måste göra
skillnad mellan vilket yrke en person så att säga privat har och, å andra
sidan, det förtroendeuppdrag eller den tjänst som han åtager sig, speciellt i
sådana fall som det föreliggande, där det gäller en rikssammanslutning av
ekonomiska företag, där vederbörande har ett viktigt och betydelsefullt förtroendeuppdrag
att förvalta. Enligt min uppfattning kolliderar denna situation
ingalunda med grundlagens bokstav men uppenbarligen med dess andemening.
Man kanske också vågar säga, att när ett statsråd uppbär 18 000 kronor samtidigt
med sin statsrådstjänst, är detta icke uteslutande för hans vackra ögons
skull, och jag undrar, örn företaget såsom sådant anser, att han därför skulle
betraktas såsom en död man under dessa år. Att han helt skulle koppla av från
sina intressen och sin erfarenhet och kanske också sin handräckning åt den
organisation det gäller, det har man svårt att tänka sig. Detta medför, att det
finns skäl att observera det föreliggande fallet. Utskottet har därvid kommit
till det resultatet, att anmärkning av formella skäl med hänsyn till grundlagsparagrafens
avfattning icke kan ställas, men utskottet har påpekat att bestämmelsen
är antikverad och otidsenlig och behöver få en annan formulering.

Herr Hermansson frågade nu vad det skulle vara för slags formulering. Ja,
det är klart, att bestämmelsen måste skrivas om så, att den täcker icke blott
ämbete i ordets gamla bemärkelse utan också uppdrag av den art, som nu har
påtalats och som man måste säga ingalunda böra förenas med ett statsrådsämbete.
Då kan man fråga, varför utskottet i så fall icke har begagnat sin
initiativrätt till att föreslå en sådan moderniserad avfattning av paragrafen.
Svaret på denna fråga är helt enkelt, som vi också framhålla, att en sådan
ändring måste kombineras och kompletteras med andra reformer, som det icke
tillkommer utskottet att ta befattning med. Vi måste nämligen komma därhän,
att vi få så att säga ett tjänstereglemente eller hur man nu vill kalla det, som
reglerar frågan örn statsrådens löner, under vilka villkor de må kunna tillträda
sin statsrådstjänst, förhållandet till de tjänster, som de i övrigt haft eller
inneha, samt kanske också frågan örn deras framtida pensionering. Det är
nämligen icke sagt, att ett statsråd, när han slutar, alltid kan bli generaldirektör
eller landshövding, och frågan om på vad sätt han skall kunna soulageras för
sin tjänst i samhället kan därför behöva regleras på annat sätt. Även frågan
om statsrådens pensionering bör därvid tagas upp. Alla sådana frågor måste
behandlas i ett speciellt reglemente, som det icke tillkommer utskottet att taga
initiativ till.

Med det nu sagda har jag velat rikta regeringens synnerliga uppmärksamhet
på denna sak, samtidigt som jag vill uttala den förhoppningen från utskottets
sida, som jag tror också riksdagen iir med på, att Kungl. Maj :t måtte snarast
möjligt ta initiativ både till en omformulering av 34 § och till utarbetande av
ett till densamma hörande reglemente för statsråden.

Hans excellens herr statsministern Hansson: Herr talman! Den sist av herr
Hallén berörda frågan skall jag icke nu taga upp till diskussion. Jag antar
emellertid, att skall man gå något steg i den riktning, som konstitutionsutskottet
antyder, bör det ske först efter mycket noggrant övervägande. Jag har
under den tid jag suttit som statsminister mer än en gång mött fall, där ledamotskap
i regeringen faktiskt har krävt ekonomiska uppoffringar av dem,
som ha åtagit sig sådant ledamotskap.

Vad jag här anser mig ha anledning att yttra mig om är närmast vem som
egentligen skall ställas till ansvar i detta fall. Herr Hermansson fällde nyss

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
ett yttrande om att man kan icke tillåta Per att hoppa över skaklarna, och jag
tror, att det i så måtto kan vara tillämpligt, som jag i detta fall måste anses
såsom den närmast ansvarige. Det förhåller sig nämligen icke på det sättet,
att statsrådet Ewerlöf, innan han kom in i regeringen, kom till mig och anhöll
örn att få en placering i regeringen, utan det förhåller sig på det sättet,
att jag hade anmodat statsrådet Ewerlöf att inträda i regeringen, och därvid
hade han för mig framlagt de omständigheter, som han hade att beakta och
som framträdde särskilt vid övergång från en högre inkomstställning till den
han skulle få i regeringen. Därmed gav han också mig tillfälle att överväga,
huruvida jag under sådana omständigheter alltjämt önskade, att han skulle
inträda i regeringen. Jag önskade det.

Skall därför något ansvar utkrävas, bör det i första hand riktas mot den,
som har anmodat statsrådet Ewerlöf att gå in i regeringen under de omständigheter,
som förelågo och som gjorde, att jag ansåg det vara fullkomligt försvarligt
att acceptera denna ordning. Det kan nämligen icke här i första hand
vara fråga om huruvida en statsrådsledamot åtnjuter en annan inkomst. Jag
skall heller icke nu ingå på funderingar över de många sorters inkomster, som
ett statsråd utan anmärkning kam åtnjuta, utan frågan är väl, örn dessa inkomster
innebära någon bundenhet i förhållande till något intresse, som kanske
kan komma att stå emot statens och samhällets intresse. I första hand får man
därvid pröva, örn statsrådet har så nära förbindelse med ett företag, som tidigare
har tagit hans tjänster i anspråk, att redan däri kan ligga en anledning
till misstro. Jag vet, att det i det nu förevarande fallet förhåller sig så, att
statsrådet Ewerlöf fullkomligt har avkopplat förbindelserna med det företag,
i vilket han varit anställd. För mig är också huvudsaken att veta, att statsråden
de facto stå fria gentemot enskilda intressen. Vi kunna väl komma
överens örn att numera finns det en möjlighet till kontroll i det avseendet, som
är en helt annan än vi ägt tidigare.

Jag skulle också vilja säga, att jag tror, att numera har den samhälleliga
andan så förstärkts, att ingen skulle av ekonomiska skäl vilja ställa sig i en
konfliktsituation mellan ett enskilt och ett statligt intresse. För min del är jag
övertygad örn att den nu påtalade omständigheten icke på något sätt haft inverkan
eller kommer att lia inverkan på statsrådet Ewerlöfs eller regeringens
ställningstagande i de frågor, som här kunna beröras. Det är för mig huvudsaken.

Sedan kan man naturligtvis fortsätta diskussionen mera i princip. Jag vill
endast understryka, att det i detta sammanhang icke kan vara befogat att
rikta någon anmärkning mot statsrådet Ewerlöf. Initiativet till hans inträde
i regeringen är mitt, alla omständigheter voro klarlagda, och det ansvar, som
kan sägas föreligga, är ett ansvar, som jag skall bära.

Därutöver har jag egentligen ingenting annat att säga än att jag skulle ha
trott mera på att drivkraften i herr Hermanssons anförande enbart var att
vårda örn konstitutionen, örn han icke hade gett sig på sådana oberättigade uttryck
som »närighet» och »subsidier». Jag tror, att skall man uppträda sorg,
den ädle vårdaren av heliga ting, skall man också vårda sitt eget språk och
omdöme.

Herr Senander: Herr talman! Det är icke så mycket att tillägga till det
som herr Hermansson redan har framfört. Det är ju samma synpunkter, som
vi tidigare ha anfört i vår press och som vi också hävdat vid andra tillfällen.
Det måste ju betecknas såsom synnerligen anmärkningsvärt, att ett sådant
förhållande som det här påtalade förekommer i regeringen. Det har presterats
en del försvar från konstitutionsutskottets ordförandes sida och även från stats -

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
ministerns, men jag kan icke finna, att detta försvar har den bärighet, att det
kan accepteras av riksdagen.

Herr Hermansson påtalade konstitutionsutskottets uttalande örn att det här
berörda fallet skulle förete olikheter mot de tidigare av konstitutionsutskottet
påtalade fallen. Herr Hermansson menade, att dessa olikheter bestode däri,
att det då rörde sig om direkt ledamotskap i bolagsstyrelser. Jag tror icke,
att detta är den olikhet, som konstitutionsutskottet åsyftat. Såvitt jag kan
förstå består olikheten däri, att i detta fall är hela regeringen medansvarig,
men hur detta skall kunna verka så förmildrande, att konstitutionsutskottet
avstår från att göra en berättigad anmärkning kan jag icke fatta. Tvärtom
borde det väl verka försvårande icke blott för statsrådet Ewerlöf utan för
hela regeringens vidkommande, eftersom regeringen ju är medansvarig.

Jag fäste mig särskilt vid att konstitutionsutskottet icke alls besvarade den
av herr Hermansson framställda frågan, vilka särskilda omständigheter som
förelegat och som motiverade, att man gjorde detta undantag för statsrådet
Ewerlöf. Statsministern har visserligen givit en förklaring, men det skulle,
eftersom den av statsministern lämnade förklaringen under inga förhållanden
kan anses motivera att man bedömer detta fall på ett annat sätt än de
tidigare fallen, vara synnerligen intressant för kammaren att få höra också
vad konstitutionsutskottet åsyftar med uttrycket »särskilda omständigheter».
Det gick herr Hallén försiktigtvis förbi.

Slutligen skulle jag vilja säga, att det måste ju i alla fall betecknas såsom
högst olämpligt, att en ring av bolag — det är icke alls, som herr Hallén
sökte framställa det, fråga örn en förening i detta uttrycks vedertagna^ bemärkelse,
utan det är en bolagsring — på sätt sorn här har skett kan hålla sig
med ett avlönat ombud i regeringen.

Herr Sefve: Herr talman! Det förefaller, som örn varken herr Hermansson
eller herr Senander hade observerat vad som står i början av konstitutionsutskottets
utlåtande, nämligen att i de tidigare påtalade fallen har vederbörande
statsråd fortsatt att utöva sin tjänst. I detta fall förekommer däremot
icke något sådant utövande.

Jag vill uttrycka min glädje över det lugna anförande, som herr statsministern
höll, och framför allt för hans påpekande av att man nog borde betänka
sig, innan man går till en sådan ändring av § 34 som konstitutionsutskottet
har ifrågasatt, detta av den anledningen att man därvidlag måste vara mycket
försiktig nied formuleringen.

För min del nedlade jag i utskottet min röst vid omröstningen örn denna
ingress. Orsaken härtill var, att jag visserligen ingenting hade emot den formulering,
som nu har givits ingressen, nämligen att statsråden böra stå obundna
av privata intressen, men när omröstningen skulle äga rum var jag ingalunda
säker på att denna formulering skulle komma fram. Det fanns nämligen
den möjligheten, att man i stället skulle komma att godta den formulering,
som givits av konstitutionsutskottet år 1930 och som innehöll något
annat. Där stod det nämligen, att statsråden skulle vara helt, såväl faktiskt
som formellt, obundna gentemot privata företag. För min del kan .jag icke
finna, att sistnämnda formulering i och för sig är rimlig. Det har här redan
förut påpekats, att man icke gärna kan begära, att ett statsråd skall sälja
de aktier, som han eventuellt har. Man kan icke heller fordra att ett statsråd,
som är lantbrukare och låt mig säga driver en gård tillsammans med en
broder eller någon annan, skall sälja gården eller tvingas lämna de organisationer,
som gården är ansluten till. För min del måste jag därför framhålla,

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1044 fm.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
att om någon ändring skall göras av § 34, vilket kanske i vissa avseenden
kan vara lämpligt, bör detta ske med den allra största försiktighet.

Herr Fast: Herr talman! Vad som här har sagts i konstitutionsutskottets
memorial kan och får icke betraktas vare sig som en anmärkning enligt § 107
i_ regeringsformen eller som en ingresserinran i den form, som utskottet ibland
tidigare har presenterat, utan måste uppfattas såsom vad det faktiskt är, nämligen
som ett observandum till Kungl. Majit, att eftersom ett bringande i
överensstämmelse .av innehållet i § 34 med den utveckling, som har ägt rum
på det industriella och kommersiella området, icke är enbart en angelägenhet
för utskottet, utan måste åtföljas också av föreskrifter i annan ordning, så bör
Kungl. Majit ta ett initiativ. Något annat är detta icke och har icke avsetts
att vara. Om något annat varit meningen, skulle det åtminstone för mitt vidkommande
lia funnits en reservation.

Jag vill vidare framhålla, att när man nu vill göra gällande, att det bär
skulle föreligga fullständig jämlikhet med de anmärkningar, som framställdes
1930 och 1935, så är detta icke med sanningen överensstämmande. I det ena
fallet, år 1935, rörde det sig örn en tjänst, till vilken Kungl. Majit hade utnämnt
vederbörande statsråd. Det gällde alltså i detta fall något, som låg
vida närmare begreppet »ämbete» än vad som är fallet i nu förevarande fall.
Dessutom utövades den tjänsten alltjämt av vederbörande, dag erinrar om att
konstitutionsutskottet ett år efteråt gjorde en ny erinran örn att vederbörande
alltjämt utövade denna befattning. Delvis detsamma var förhållandet med
avseende å de år 1930 anmärkta fallen, varvid åtminstone några påpekanden
gällde, att vederbörande alltjämt utövade sina befattningar. Såsom här har
vitsordats av statsministern är detta i det nu föreliggande fallet ingalunda förhållandet.

Jag menar ^sålunda, att man skall först och främst läsa vad utskottet här
har skrivit på det riktiga sättet och icke lägga in däri något annat än som
finns där, och vidare skall man vid jämförelser med 1930 och 1935 taga vederbörlig
hänsyn till de skiljaktigheter, som nu föreligga gentemot då.

Herr Hermansson: Herr talman! Jag är givetvis tacksam för de svar på
mina frågor som jag har fått från ett par ledamöter av konstitutionsutskottet,
men jag måste nog, som interpellanter stundom bruka göra, säga att jag icke
är fullt tillfredsställd med svaret.

När herr Hallén säger, att uttrycket »ämbete» icke kan tolkas på det sättet,
att det innesluter styrelseledamotskap eller chefskap i ett privat företag,
så böjer jag mig naturligtvis för denna uppfattning, eftersom jag icke kan
anse mig kompetent såsom uttolkare av grundlagen. Men örn detta är riktigt,
vilket.jag alltså icke tvivlar på, vill jag ändå påstå, att utskottet vid de tidigare
tillfällen, när anmärkningar ha riktats mot statsråd för deras engagemang
i privata företag, har tolkat paragrafens innehåll på ett annat sätt, än vad
utskottet nu gör. Jag frågade därför också, om utskottet hade övergått till
en annan tolkning av paragrafens innehåll, men på denna fråga fick jag intet
direkt svar, men jag får väl tolka herr Hallens svar som åtminstone ett halvt
erkännande av att man nu haller på att gå in på en annan tolkning av paragrafen.

o Nu säger herr Fast, och jag tror, att också herr Hallén sade det, att det icke
råder full överensstämmelse mellan detta fall och de fall som tidigare föranlett
anmärkningar från utskottets sida. Då utövade vederbörande statsråd en viss
tjänst, säger man, på sidan örn statsrådsämbetet, men så förhåller det sig icke i
det fall som nu är föremål för behandling. Jag har för min del ansett, att

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
den funktion på sidan av sitt ämbete, som vederbörande statsråd utövar, inte
i och för sig bestämmer bundenheten vid ett visst företag, utan att det måste
vara — hur skall jag säga för att icke använda något ord som kan anses opassande
— den ekonomiska ersättningen eller vederlaget som skapar bundenheten.
Örn det belopp som erhålles är större, så blir väl också bundenheten större,
och örn den summa som utkvitteras är mindre, så blir väl också bundenheten
mindre. Herr Fast menade, att jag inte hade läst utskottsutlåtandet på det riktiga
sättet, och det är ju möjligt. Men om så är fallet, så anser jag, att det beror
på att utskottets uttalande är så dunkelt och svårtydbart, att det sannerligen
inte är så lätt att begripa meningen.

Jag är emellertid tacksam för statsministerns meddelande att statsrådet Ewerlöf
för närvarande är fullkomligt skild från det nämnda företaget i alla andra
avseenden, än att han uppbär ifrågavarande del av sin lön. Jag har nämligen
hyst en svag misstanke om att det inte skulle förhålla sig på detta sätt, och den
misstanken har stärkts av det förhållandet, att statsrådet Ewerlöfs vikarie på
posten som verkställande direktör för Svenska försäkringsbolags riksförbund
sköter tjänsten som en bisyssla vid sidan av sin befattning som avdelningschef
hos ett enskilt företag. Av detta följer ju, att företaget inte heller
kan fordra samma arbetsprestation av den nuvarande innehavaren av tjänsten
som av den ordinarie. Men det är alldeles självklart, att jag tar för gott vad
statsministern yttrat beträffande denna sak.

Jag kan emellertid inte finna, att saken egentligen blir bättre genom att regeringens
samtliga ledamöter säga sig vilja dela ansvaret för vad som skett.
Örn en ledamot av regeringen bryter mot en grundlagsbestämmelse, kan jag
icke anse, att saken förbättras genom att det sker med regeringskollegernas
vetskap. Ur rent grundlagsvårdande synpunkt gör detta saken endast så mycket
betänkligare. I detta fall betyder det således, att regeringens ledamöter bevilja
syndernas förlåtelse i förskott, åt en av sina kolleger precis som det katolska
prästerskapet brukade göra förr i tiden. Men regeringens ledamöter ha,
såvitt jag vet, aldrig erhållit någon fullmakt att medgiva dispens från någon
av grundlagens bestämmelser. Det är ju riksdagen och icke regeringens ledamöter
som ha att avgöra, örn ett statsråd handlar i strid med grundlagens bud
eller icke.

Herr Hallén erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade: Herr
talman! Herr Hermansson envisas med att påstå, att utskottet nu intagit
en annan ställning till regeringsformens paragraf 34 än det gjort 1930 och
1935, och menar att dessa fall äro analoga. Det äro de inte, herr Hermansson.
1 detta fall gäller det ett uppdrag i en privat sammanslutning, låt vara att det
är en riksorganisation, och i de 1930 och 1935 påtalade fallen gällde det, örn
icke formella statsämbeten så i det närmaste statsämbeten. I det ena fallet
gällde det ledamotskap i styrelsen för Svenska bostadskreditkassan och i det
andra ledamotskap i styrelsen för Svenska tobaksmonopolet. I ett fall, kanske
i bägge -—- det minns jag inte riktigt — utövades fortfarande detta ledamotskap
i vederbörande styrelse, vilket ju här inte är förhållandet. Fallen äro alltså
icke analoga, herr Hermansson, och vi ha icke annan uppfattning i dag
beträffande paragraf 34 regeringsformen än vi hade 1930 och 1935.

Vidare anförde:

Herr Spångberg Herr talman! Någon av utskottets talesmän Ilar under debatten
framhållit, att det egentligen icke är fråga om någon anmälan i detta
fall utan mera meningen, att utskottet skulle rikta regeringens uppmärksam -

Xr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
het på förhållandet i avsikt att få en ändring av regeringsformens § 34 och
eventuellt ett reglemente för statsråden. Det är väl icke alldeles riktigt att
tolka det fullt så milt. Meningen har väl ändå varit, att det skall riktas en
anmärkning i viss mån mot det förfarande, som påtalas i denna ingressanmälan.
Av att anmärkningen överhuvud taget har gjorts borde det ju framgå,
att man ifrån konstitutionsutskottets sida anser, att det i detta fall inte handlats
i grundlagens andemening. Paragraf 34 säger, som här anförts, att ledamot
av statsrådet må icke tillika annat ämbete utöva, ej heller några inkomster
därav uppbära. Det är ju riktigt, som utskottets ärade ordförande här har
sagt, att det där talas örn ämbete. Men det kan å andra sidan icke förnekas,
att trots att det här bara talas örn ämbete, har vid tidigare tillfällen anmärkning
gjorts mot statsråd som lia innehaft uppdrag inom styrelser eller företag
varför uppdrag jämställts med ämbete, och paragrafen skiljer icke, som vi
se av ordalydelsen, på att inneha uppdrag eller att uppbära inkomster av uppdraget.
Det sägs uttryckligen, att man icke får utöva något ämbete, och att
man icke får uppbära några inkomster av ett ämbete. Men det är väl tydligt,
att i detta fall, där anmärkning riktas mot ett visst statsråd, uppbär han en
inkomst av 18 000 kronor för ett uppdrag som han enligt uppgift icke utövar.

Hur befogat det bär varit, att utskottet vid tidigare tillfällen har gjort den
tolkningen, att enskilda uppdrag måste jämställas med ämbete i den anda som
talar ur paragraf 34, visas tydligt av förhållandena vid den krasch, som inträffade
år 1932 och som berörde statsråd som då nyligen hade innehaft uppdrag i
styrelser för företag som drabbats av denna krasch.

Konstitutionsutskottet säger nu i varje fall, att det här vill lämna meddelande
för att fallet icke skall få verka prejudicerande, och utskottet framhåller
mycket tydligt önskvärdheten av att statsråden stå obundna gentemot
privata företag. Man kan ju icke gärna tänka sig, att ett företag skulle utbetala
en lön, och till och med en stor lön, åt personer som icke lia det ringaste
med företaget att göra utan äro fullständigt skilda ifrån detsamma. Bara den
omständigheten, att en lön utbetalas, är av den art, att en anmärkning måste
framställas med tanke på vad grundlagen föreskriver.

Inom konstitutionsutskottet har jag jämte ett par kamrater avgivit en reservation
beträffande slutet av föreliggande ingressanmärkning. Iteservationen
skulle Ina undertecknats av ytterligare några utskottsledamöter, men de
ha icke varit närvarande vid utlåtandets justering och därför icke haft möjlighet
att underskriva reservationen. Det är sålunda flera inom utskottet än
vad reservationen ger vid handen, som dela reservanternas uppfattning. Vi
mena, att visserligen paragraf 34 skulle kunna ändras, och att det skulle kunna
meddelas tydligare föreskrifter, men detta uppslag bör ju icke komma precis
i samband med en anmärkning av detta slag. Denna grundlagsparagraf skulle
ju kunna utökas med ett pär ord om allmän tjänst e. d., så att det bleve fullt
tydligt uttryckt, att ett statsråd verkligen skall vara obunden och utöver statsrådsarvodet
icke få mottaga någon lön, vare sig från staten eller från privat
håll. Utskottet är emellertid inne på vägar, som vi ej oreserverat kunna följa.

Vi anse i likhet med vad herr Hermansson här framhållit, att slutet i denna
ingressanmälan är dunkelt, och att anan överhuvud taget icke riktigt förstår
vad som menas. Vad är det för anledning att i samband med anmärkningen
tala örn nödvändigheten av att den paragraf, som det här är fråga örn, skall
kompletteras med ett reglemente för statsrådets ledamöter? Vad skall reglementet
för statsrådets1 ledamöter innehålla, som motiverar att tanken härpå
framföres i detta sammanhang? Herr Hallén säger, att det bör innehålla vissa
bestämmelser örn statsrådens arbete, avlöning, framtida pensioner och dylikt.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)

Ja, om man tar upp det i sammanhang med en anmärkning mot ett statsråd
som uppbär 18 000 kronor från ett privat företag, då får man lätt den uppfattningen,
att utskottet syftar på en löneförhöjning åt statsrådets ledamöter
eller i varje fall en möjlighet till kompensation för annan lön som måste avstås.
Att framföra dessa tankar i sammanhang med en anmärkning är verkligen
malplacerat. Skulle man tänka sig en viss ersättning för den lön som ett statsråd
får avstå för annan tjänst, skulle vi få regeringsledamöter med olika stora
löner. Den ene skulle, örn han icke haft så stor inkomst tidigare, ha den minsta
statsrådslönen, och den andre, som haft mycket stora inkomster tidigare, skulle
få den större. Var gränsen för den senares statsrådslön skulle gå är ju inte
så lätt att säga, med de olika inkomster som kunna åberopas.

Vi lia som sagt ansett, att det är oriktigt att anvisa sådana utvägar. Jag
kan därför icke helt instämma med herr Hallén, då han gör en hemställan till
regeringen, att den skall särskilt observera detta förhållande och gå in för en
omarbetning av paragraf 34 regeringsformen samt komplettera den med ett
reglemente. Jag skulle i varje fall vilja hemställa till regeringen att inte tolka
anmärkningen på sätt som om det närmast vore fråga om en löneförhöjning.

Herr Larsson i Julita instämde häruti.

Herr Senander: Herr talman! Jag måste säga, att vad som här anförts som
försvar för det arrangemang det är fråga örn är ganska billig advokatyr. Detta
bottnar givetvis i det förhållandet, att hela regeringen gjort sig medansvarig
i vad som skett. Hade statsrådet Everlöf stått ensam, är jag övertygad om
att konstitutionsutskottets majoritet hade framställt en anmärkning mot honom.
Dessutom är det ganska märkligt att höra konstitutionsutskottets ordförande
försvara denna sak. I realiteten presterade han ett försvar för arrangemanget,
men hela konstitutionsutskottets uttalande och även hans eget uttalande
utmynnade ändå i att arrangemanget var högst olämpligt.

Sedan måste jag säga till dem som tala örn att statsrådet Ewerlöf är mindre
bunden gentemot det försäkringsföretag som det här gäller därför att
han icke utför något arbete för detta, att detta också är en advokatyr av billigaste
slag, ty verkliga förhållandet måste ju vara det rakt motsatta. Om jag
uppbär en grundligt tilltagen lön av en sammanslutning av bolag och icke utför
något arbete härför, måste jag ju känna mig mera bunden mot denna, bolagssammanslutning,
än om jag gör någon motprestation. Detta argument håller
icke, och det är också ett led i den advokatyr som här utvecklats. Man måste
dessutom komma ihåg, att det här gäller sådana företag, som äro utsatta
för en viss statskontroll. Även om vinstintresset är rent privat och även örn
staten inte har någonting att säga till om därvidlag, så äro de dock utsatta
för en viss statskontroll, och detta gör arrangemanget ännu olämpligare.

Jag vill i anledning av statsministerns anförande säga, att det nu har blivit
en vana, att då det osar hett för någon av ledamöterna i regeringen, är det
statsministern som kläder skott och tar ansvaret på sig. Jag tror, att detta
ockrande på egen popularitet så småningom kommer att hämna sig. Så länge
till kan det icke fortsätta.

Till sist vill jag bara framhålla, att det är ganska märkligt, att man för att
få en hägerman i regeringen måste offra ganska viktiga principer, såsom man
gjort i detta fall. Kunde man inte få tag på en hägerman i annan ekonomisk
ställning än herr Ewerlöf? Var han verkligen så oersättlig, att man måste
beträda en sådan väg för att få honom till ledamot av regeringen?

Herr Lundstedt: Herr talman! Det nästan mest egendomliga i detta egendomliga
ärende är enligt min mening, att man här genomgående tycks förut -

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
sätta såsom en anständig möjlighet att man skulle kunna rikta en på grundlagen
baserad anmärkning mot statsrådet Ewerlöf. Den handling från hans sida,
som det då skulle gälla, företog han ju, innan hail var med i regeringen, i det
att han, när han blev anmodad att ingå i densamma, svarade, att han inte kunde
göra detta, utan att det vidtoges vissa arrangemang i ekonomiskt avseende.
Det var ganska förklarligt, att han sade detta, ty örn han lämnat sin enskilda
tjänst och gått in i regeringen utan att betinga sig rätt att behålla en del av
sin lön från det enskilda företaget, så hade lian därigenom kommit att lida
en påtaglig och med hänsyn till förhållandena högst betydande förlust av inkomster.

Dessa försök att rikta anmärkningen mot statsrådet Ewerlöf har ju också
statsministern redan både elegant och nobelt avvisat, Jag har emellertid ansett,
att det även från riksdagens egen sida borde sägas ifrån på denna punkt. Ty
jag är övertygad därom, att det inte bara är jag utan många med mig, som ha
svårt att förstå en sådan inställning, som här kommit till uttryck. Det är så
mycket mer angeläget att betona detta, som ju själva konstitutionsutskottets
ordförande faktiskt lämnade den frågan öppen, huruvida en eventuell anmärkning
vore att rikta mot regeringen eller mot statsrådet Ewerlöf.

Vad nu beträffar tanken på en anmärkning i detta fall, riktad inte mot
statsrådet Ewerlöf utan mot regeringen och då framför allt statsministern, så
skulle en sådan anmärkning faktiskt förutsätta, att statsministern begått ett
grundlagsbrott, när han på de villkor, som här äro i fråga, anmodade statsrådet
Ewerlöf att inträda i regeringen. Men vi ha ju alla fullt klart för oss, att
34 § R. F. i detta fall icke kan vara tillämplig efter bokstaven. Å andra sidan
måste detta handlingssätt från en, statsministers sida — att i en sådan situation
som den berörda just utnyttja den ordagranna formuleringen av stadgandet
— ovillkorligen i princip bedömas såsom ett handlingssätt, företaget i rikets
intresse. Skulle han vara utesluten från att så kunna handla, skulle detta
faktiskt kunna innebära ett fastlåsande av regeringsmöjligheterna. En regeringschef
skulle då kunna bli urståndsatt att till regeringsarbetet förvärva de
krafter, sorn lian, med sin blick på den politik som bör föras, framför allt
åstundar att ha i regeringen.

Det låter så vackert detta, att ett statsråd måste stå obunden i förhållande
till enskilda intressen. Men det blir, såsom också framgick av konstitutionsutskottets
ordförandes anförande, mycket ofta bara ett talesätt. Det är uppenbart
— jag tänker nu inte på statsrådet Ewerlöf, utan på vilken person som
helst, som från enskild tjänst kallas att inträda i regeringen — att vederbörande
kan vara precis lika bunden eller obunden av hänsynstagande till sin principal,
om jag så får säga, vare sig han får behålla en del av sin lön eller inte
under den tid han sitter i regeringen. Han har i allmänhet i båda fallen fullkomligt
samma inställning till det enskilda företag, vartill han hör och vars
intressen han naturligtvis överhuvud taget är inställd på att i lojal ordning
bevaka.

Enligt min mening måste det initiativ till lagändring från regeringens sida,
varom det har vädjats -— en vädjan som jag för ruin del ingalunda vill motsätta
mig — ovillkorligen kompletteras så, att utväg berédes för statsverket
att lämna kompensation till dem, som eljest genom statsrådstjänsten få sina inkomster
på särskilt sätt minskade. En fråga som därvid möter är naturligtvis
den, huruvida det icke bör ske en allmän höjning av statsrådslönen. Men även
om så sker, torde statsverket böra lia viss möjlighet att kompensera en person,
som kan påvisa, att hans inkomster skulle bliva avsevärt förminskade genom
att han från enskild verksamhet åtoge sig statsrådsuppdrag.

Det var, herr talman, endast detta som jag ansåg mig böra framhålla.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)

Herr Mosesson: Herr talman! Jag har, som kammarens ledamöter torde
sett, inte deltagit i utskottets behandling av detta ärende.

Rent sakligt sett kan jag instämma i vad herr Lundstedt nyss sade. Men
jag anser, att det dock bör understrykas, att det såväl ur regeringens som riksdagens
och jämväl ur allmänhetens synpunkt är av vikt, att vi för framtiden
ordna på ett sådant sätt, att det icke blir möjligt att i ifrågavarande avseende
framställa någon erinran mot en medlem av Konungens statsråd.

Örn jag tänker, att några stora organisationer — låt oss säga landsorganisationen,
arbetsgivarorganisationen eller någon annan sammanslutning — finge
någon av sina förtroendemän kallad att inträda i regeringen och denne tidigare
kommit upp i en stor inkomst samt kanske genom livförsäkringar och annat,
som han påtagit sig, vore nödsakad att lia en större årlig inkomst än den som
ett statsråd har, när han utövar sitt ämbete som statsråd, och dessa organisationer
erbjöde sig att utöver vad han får som statsråd ge honom så och så mycket
och detta komme ut bland allmänheten, skulle man då ha den uppfattningen,
att statsrådet i fråga vore så obunden, som önskvärt vore, vid handläggningen
av de viktiga frågor som regeringen har att avgöra?

Det är således, herr talman, ur rent principiell synpunkt som jag delar konstitutionsutskottets
uppfattning, att man för undanröjande av varje misstanke
i detta avseende bör vidtaga en ändring i de nu gällande bestämmelserna.

Herr Hermansson: Herr talman! Det må ursäktas mig, att jag inte kan
underlåta att rikta ett par repliker till de senaste talarna, men replikerna
skola i varje fall bli mycket korta.

Herr Lundstedt säger, att örn ett statsråd inte får tillstånd att mottaga
bidrag till sina inkomster från annat håll — d. v. s. örn han inte får tillstånd att
åtnjuta fattigunderstöd från enskilda företag — under den tid han sitter i
regeringen, så skulle detta kunna bli ett hinder för regeringsbildningen.

Det är möjligt att så kan bli förhållandet, i fall man siktar till att i regeringen
insätta personer med så höga inkomster, att de skulle göra avsevärda
förluster, när de endast uppbära statsrådslön, vilken dock för närvarande torde
uppgå till cirka 30 000 kronor. På detta vill jag endast svara att det hittills
inte kunnat förmärkas någon brist på dugliga ministerkandidater av den anledningen
att avlöningen skulle anses för dålig, och jag är fullkomligt övertygad
om att det kommer att uppstå en avsevärd köbildning av hugade spekulanter
även nästa gång en ministerpost blir ledig.

Vad beträffar det exempel, som herr Mosesson anförde, nämligen att det,
när en medlem av arbetarorganisationerna eventuellt inträdde i regeringen,
kunde bli nödvändigt att ge vederbörande någon lönekompensation, så vill
jag säga, att sådana löner lia inte utbetalats och komma inte heller att utbetalas
av några arbetarorganisationer, att en sådan lönekompensation ens kan
komma i fråga.

Herr Lundstedt menade tydligen, att statsrådens löner borde vara sådana,
att staten med framgång kunde konkurrera med enskilda företag örn deras
befattningshavare. För min egen del har jag dock den uppfattningen, att en
sådan konkurrens skulle komma att leda till konsekvenser, som riksdagen alldeles
säkert inte skulle kunna godtaga. Och skulle det för något statsråds del vara
svårt att reda sig med den inkomst, som nu är förenad med statsrådsämbetet,
så borde åtminstone enligt min mening den saken kunna klaras på det sättet,
att han använde den metod, som statsrådet Ewerlöfs partivänner alltid ha rekommenderat
de fattiga här i landet, nämligen ökad sparsamhet. Och örn nu
statsrådet Ewerlöf skulle ha saknat träning i denna ädla dygd, så skulle han
ha kunnat rekommenderas att ta några snabblektioner i praktisk sparsamhet
a.v sin regeringskollega herr Rubbestad.

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)

Herr talmannen avbröt här talaren genom klubbslag och yttrade: Jag får
anmoda talaren att använda andra uttryck örn statsrådets ledamöter än som
här förekommit.

Herr Hermansson fortsatte: Ja, herr talman, det var inte något mer jag ämnade
säga.

Herr Mosesson: Herr talmannen har redan givit uttryck åt vad jag begärde
ordet för att säga.

Man må ju ha olika uppfattningar i en fråga som denna, men när min ärade
väll herr Hermansson inte ens av statsministerns yttrande nyss låter sig föras
till rätta, utan fortsätter att använda sådana uttryck som fattigunderstöd

o. s. v., vill jag såsom kamrat säga, att jag anser att debatten har dragits ned
på ett alltför lågt plan.

Överläggningen var härmed slutad. Kammaren beslöt lägga ingressuttalandet
till handlingarna.

Under punkten l:o) hade utskottet anmält, att utskottet ansett sig icke kunna
underlåta att rikta anmärkning mot statsråden Wigforss, Möller, Bergquist
och Bagge i anledning därav, att vissa i anmärkningen angivna befattningshavare
i statens tjänst i alltför stor omfattning erhållit offentliga uppdrag
eller Kungl. Maj :ts tillstånd att inneha enskilda uppdrag.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid:

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
De beslut, som av konstitutionsutskottet påtalats i denna anmärkning, ha en
gemensam bakgrund i de svårigheter som särskilt Under krigsåren framträtt,
när det gällt att finna kvalificerade tjänstemän för utförandet av skilda uppdrag.
Personresurserna inom statsförvaltningen äro för närvarande hårt utnyttjade,
och det har därför visat sig nödvändigt att medgiva kombinationer
av olika allmänna uppdrag i en större utsträckning än som i och för sig är
önskvärd eller under normala förhållanden lämplig. Expertis för de olika
slag av uppgifter, som statsförvaltningen under krigsåren haft att lösa, har
icke kunnat uppbyggas i samma takt som behoven gjort sig gällande. Det är
givetvis önskvärt att det mångsyssleri, som under krigsåren framtvungits, såvitt
möjligt avvecklas. Så länge förhållandena icke förändrats måste emellertid
kombinationer av uppdrag alltjämt tillåtas i betydande utsträckning. Det
bör vidare understrykas, att det i åtskilliga fall, där en vidare fördelning
av vissa uppdrag med ett nära inre sammanhang i och för sig skulle vara
möjlig, kan vara lämpligt att uppdragen läggas på en och samma tjänsteman
för att vinna en önskvärd effektivisering av frågornas handläggning.

Vad först beträffar generaldirektör Björck har hans ställning såsom chef
för statskontoret automatiskt givit honom en central ställning i det statliga
besparingsarbetet. Han har redan på ett tidigt stadium vunnit en betydande
erfarenhet särskilt i fråga örn den statliga byggnadsverksamheten och såsom
ordförande i civila byggnadsutredningen gjort mycket värdefulla insatser, när
det gällt att hålla nere kostnaderna för denna. Ordförandeskapet i byggnadskommittén
för karolinska sjukhuset — det första av de uppdrag utskottets
anmärkning avser — får betraktas såsom en naturlig vidare utbyggnad av
hans här berörda funktioner. Han har vid dess fullgörande haft särskilda förutsättningar
att nå fram till ett gott resultat. Det andra av de avsedda uppdragen
— förhandlingarna med Stockholms stad rörande ersättning för restskatteförmedling
— har legat helt i linje med hans allmänna tjänsteåliggan -

Onsdagen den 24 maj 1044 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
den och vidare varit av så begränsad räckvidd, att det icke övat inflytande
på hans möjligheter att fullgöra övriga uppdrag. Vad slutligen beträffar uppdraget
såsom ordförande i kommittén angående riksdagens arbetsformer torde
det ha varit svårt att för detta finna någon annan med den önskvärda kombinationen
av riksdagserfarenhet och administrativa kunskaper.

Generaldirektör Sällfors utgör för närvarande vår främste expert i organisationsfrågor.
När det gällt att inom statsförvaltningen tillämpa den teknik
för rationalisering, som med framgång prövats inom det enskilda näringslivet,
har det synts angeläget att för denna uppgift förvärva Sällfors samt
att organisera hans arbete så, att hans expertis bleve utnyttjad på det mest
effektiva sättet. Sakrevisionen och organisationsnämnden ha mycket närbesläktade
uppgifter. Inom båda dessa institutioner har det funnits anledning
att anlita Sällfors. Den lämpliga lösningen har synts vara, att Sällfors i sin
egenskap av ordförande i organisationsnämnden också inginge i sakrevisionen,
både för att tillföra denna önskvärd organisationsteknisk sakkunskap och
för att tjäna som förbindelseman mellan de båda institutionerna. Det arvode
Sällfors uppbär i sakrevisionen bör icke betraktas såsom ett mått på den arbetsinsats,
som kräves av honom inom denna institution. Hans verksamhet inom
denna och inom organisationsnämnden bör betraktas såsom ett sammanhängande
helt, och på samma sätt bör hans lön jämte det till honom i sakrevisionen
utgående arvodet betraktas såsom en samlad ersättning, vars storlek fått avvägas
med hänsyn till att Sällfors helt övertagits av staten från sin tidigare
enskilda verksamhet.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller: Herr talman! Efter
den förklaring, som finansministern nu lämnat i frågorna Björck och Sällfors,
skall jag be att få lämna en förklaring i anledning av den extra anmärkning,
som är riktad mot mig, därför att en byråchef i pensionsstyrelsen har fått tilllåtelse
att inneha två aktuariebefattningar, såsom det kallas, i enskilda försäkringsföretag.

Jag skall utan vidare medge, att de beslut, som bär ha ställts under debatt,
äro mycket diskutabla. Det är klart som dagen, att det kan se egendomligt
ut att en statstjänsteman på detta sätt får rättighet att inneha enskilda
uppdrag, särskilt när de äro förenade med relativt höga arvoden. Jag
vill emellertid understryka, att höga arvoden från enskilda företag inte är detsamma
som höga arvoden i statens tjänst. I det senare fallet kräves i regel
en mycket stor arbetsinsats, medan enskilda företag ofta äro villiga att betala
mycket höga arvoden för mycket små arbetsinsatser. Jag vill fasta uppmärksamheten
på att det som väl egentligen skall bedömas, när man avgör, huruvida
man skall tillåta en statstjänsteman att även åtaga sig ett enskilt uppdrag,
är huruvida detta enskilda uppdrag kan komma att leda till att han
missköter den statstjänst, som han innehar. Har man anledning antaga, att
följden blir misskötsel av statstjänsten, är det klart att man skall säga nej.
Det är ju på den punkten, som det gäller att tillvarataga statens intressen.

Däremot kan jag inte vara med örn att man skall vägra en person att åtaga
sig ett enskilt uppdrag bara därför att uppdraget är förenat med ett högt arvode.
Den princip, som man har att följa, måste, som sagt, vara att uppdraget
inte inkräktar på och förstör vederbörandes möjligheter att verkligen sköta
sin befattning i statens tjänst. Utskottet säger ju också självt i ingressen till
den anmärkning, som finansministern och jag här svara på, att »grundtanken
bakom föreskriften i fråga, nämligen att uppdrag icke få inkräkta på befattningshavares
tjänst, äger sin giltighet även beträffande offentliga uppdrag».

dag vill då fråga, om utskottet har kunnat konstatera, att vederbörandes

Xr 19.

Onsdagen (leii 24 maj 1044 fm.

Gransknino av statsrådsprotokollen. (Foris.)
enskilda uppdrag iner eller mindre omöjliggjort för honom att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sin statstjänst. Utskottet har nämligen haft möjligheter
att undersöka den saken, ty tillstånd att inneha dessa två uppdrag har
inte — jag skulle lia varit tacksam, örn utskottet också gått in litet på frågans
historia, så att man kunnat se sakerna i deras sammanhang — lämnats vederbörande
under 1943. Jag förmodar, säkerligen icke utan fog, att av dessa
uppdrag det är det första, beträffande vilket enligt utskottets mening mera
allvarliga betänkligheter kunna hysas. Detta uppdrag erhöll han år 1936, då
statsrådet Strindlund var socialminister. Han erhöll då medgivande för tre år.
Den särskilda anmärkning, som konstitutionsutskottet framställt beträffande
den omständigheten att det rör ett företag, vilket står under pensionsstyrelsens
kontroll, träffar emellertid icke statsrådet Strindlund. På den tiden tillhörde
sjukkassebyrån, av vilken kontrollen över understödsföreningarna utövas, socialstyrelsen.
Treårsmedgivandet utgick år 1939. År 1939 hade sjukkassebyrån
flyttats från socialstyrelsen till pensionsstyrelsen. Då var herr Forslund
socialminister. Frågan huruvida byråchefen, trots att pensionsstyrelsen
var kontrollmyndighet över understödsföreningarna, skulle få behålla uppdraget,
övervägdes då noga. Man kom emellertid, enligt vad jag inhämtat —
jag var ju icke socialminister på den tiden — till det resultatet, att eftersom
kontrollen de facto utövades av sjukkassebyrån och byråchefen i fråga var
chef för försäkringsbyrån, borde den omständigheten att kontrollen formellt
utövades av pensionsstyrelsen icke utgöra något hinder för att han finge behålla
sitt uppdrag. Mitt ansvar på denna punkt inträdde år 1942, då tiden
för det senast meddelade treårsmedgivandet utgick. År 1942 begärde byråchefen
icke bara att få förnyat medgivande att behålla uppdraget som aktuarie
hos de bankanställdas pensionskasa, utan även att få åtaga sig ytterligare
ett uppdrag, nämligen såsom aktuarie hos försäkringsbolaget Liv-Göta. Det
är klart som dagen, att när det gällde två uppdrag, varav det ena avlönades
med 4 000 kronor och det andra med 5 000 kronor, det fanns, som konstitutionsutskottet
anser, anledning att känna sig mycket betänksam, och jag vågar
försäkra, att jag också var mycket betänksam. Endast med hänsyn till
att jag ansåg mig kunna antaga — jag kunde ju icke konstatera det, men jag
ansåg mig kunna antaga det — att arbetet icke vore av den krävande natur,
att byråchefen därför behövde åsidosätta sin plikt som statstjänsteman, medgav
Kungl. Maj :t på min föredragning och på min hemställan, att byråchefen
fick inneha bägge uppdragen. Men just därför att det var så tveksamt, fick
han icke tillstånd inneha uppdraget under tre år utan han fick tillstånd endast
för ett år. Tillståndet förnyades emellertid beträffande båda uppdragen
år 1943, och det är med anledning av detta förnyande, sorn konstitutionsutskottet
nu riktat en anmärkning mot mig. Att han fick tillstånd på endast ett
år berodde just på att man ville inhämta pensionsstyrelsens mening örn huruvida
arbetet med de två uppdragen inverkat på hans förmåga att sköta sin
statstjänst. År 1942 var pensionsstyrelsen liksom undertecknad mycket tveksam,
då styrelsen tillstyrkte, att han skulle erhålla tillstånd att inneha ännu
ett aktuarieuppdrag, men år 1943, sedan pensionsstyrelsen hade haft tillfälle
att se verkningarna under ett helt år, tillstyrkte pensionsstyrelsen utan tvekan,
att han skulle få förena uppdragen med sin tjänst som byråchef. Eftersom
han innehaft det ena uppdraget ända sedan år 1936 och det andra sedan
år 1942, d. v. s. nu i nära två års tid — han erhöll det sista uppdraget den 1
juli 1942 — förefaller det mig, som örn konstitutionsutskottet haft anledning
att göra ett försök att konstatera, huruvida han i sin tjänstgöring som byråchef
uppfyllt de krav, som konstitutionsutskottet anser böra ställas, eller örn
uppdragen kunde anses ha inkräktat på byråchefstjänsten. Utan att begära

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av stålråds protokollen. (Forts.)
någon förklaring vill jag framhålla, att elef finns en mening i konstitutionsutskottets
utlåtande, som är dubbeltydig. Det står nämligen, att vederbörande
under år 1943 åtnjutit 7 dagars tjänstledighet. Jag skulle ju kunna lia rättighet
att läsa det på det viset, att eftersom dessa två uppdrag icke krävt iner
än sju dagars tjänstledighet, så lia de haft mycket liten betydelse för hans
möjligheter att fullgöra sin statstjänst, men jag är icke säker på att denna
välvilliga tolkning är riktig. Det finns ju nämligen den möjligheten, att nied
orden »blott åtnjutit 7 dagars tjänstledighet» avsetts att insinuera, att han
använt sin arbetstid för att fullgöra sina enskilda uppdrag. Örn detta varit
konstitutionsutskottets mening, hade det varit bättre, örn konstitutionsutskottet
skrivit det. Det hade varit lätt att göra en undersökning, örn så verkligen
förhållit sig, och eftersom spörsmålet om hans uppdrag blir aktuellt inom
några veckor — det måste i varje fall före den 1 juli fattas beslut, örn han
skall få bibehålla uppdragen —• så kunde det ju varit ett visst stöd för Kungl.
Majit, om man hade fått klart för sig, hur det förhåller sig i detta avseende.
Det finns ingen skillnad mellan min och konstitutionsutskottets uppfattningar
beträffande tjänstemäns ansökningar örn rätt att med sin statstjänst få
förena enskilda uppdrag. Ett uppdrag får icke inkräkta på vederbörandes
tjänst. Jag måste dock säga, att det i den praktiska tillämpningen av denna
princip naturligtvis alltid kan komma att råda delade meningar. Jag skall
sätta igång en så noggrann undersökning som möjligt, huruvida den här ifrågavarande
personen på ett icke fullt tillfredsställande sätt skött sin tjänst som
byråchef i pensionsstyrelsen under den tid av nära två år, som han haft rätt
att inneha dessa uppdrag. Det skall bli intressant att konstatera, hur därmed
förhåller sig.

Herr Nilsson i Göteborg: Herr talman! De av utskottet framställda erinringarna
gälla icke enbart statsråden, utan utskottet har också velat göra
en anmärkning beträffande det rådande systemet och framförallt mot de ämbetsmän,
som icke iakttagit måttfullhet, när det gällt att mottaga sådana uppdrag,
varom här är fråga. Ansvaret bör lika mycket träffa ämbetsmännen, som
icke haft tanke på att stoppa upp i rätt tid. Under de senare åren har utskottet
ägnat dessa frågor sin uppmärksamhet. Detta spörsmål är alltså icke enbart en
krisfråga, utan det bär nog varit för handen före krisåren, men i år har man
ansett gränsen vara överskriden och att det varit lämpligt att förhållandena
komme till riksdagens kännedom. Grundtanken bakom den föreskrift i civila
avlöningsreglementet, enligt vilken fordras Kungl. Maj:ts medgivande för att
med statstjänst förena ett uppdrag, är att uppdraget icke får inkräkta på
vederbörandes tjänst. De i förevarande utlåtande presenterade fallen äro icke
enstaka fall utan typfall, som vi funnit i vår granskning. Jag kan vara med örn
att skilja på två slag av bisysslor, nämligen statliga utredningsuppdrag och
privata uppdrag. Privata uppdrag kunna verkligen inkräkta på statstjänsten.
Jag har ingenting i princip att erinra emot att en duglig ämbetsman av regeringen
användes i offentligt uppdrag, där hans arbetskraft kan komma till
nytta för det allmänna. Vad utskottet velat poängtera det är, att det måste finnas
en gräns, så att man icke kommer in på mångsyssleriets område. Den gränsen
Ilar överskridits av chefen för statskontoret och av professorn vid tekniska
högskolan. Beträffande byråchefen vill jag framhålla, att utskottet icke i
främsta rummet fäst sig vid att han åtnjutit dubbel inkomst utan vid att han
tagit en biss-ssla i ett privat företag för att därigenom skaffa sig en biinkomst
vid sidan av sin inkomst av statstjänsten.

Statsrådet Möller frågade, vad som särskilt givit anledning till att utskottet
nu uppmärksammat detta fall, trots att byråchefen i fråga i flera år med sin

Andra kammarens protokoll 1,944. Nr 19. 3

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
tjänst förenat privata uppdrag. Statsrådet frågade också, huruvida utskottet
kunnat konstatera, att vederbörande icke skött sin statstjänst på ett tillfredsställande
sätt. Nej, det lia vi icke konstaterat, men det kan väl icke vara rimligt,
att mångsysslerisystemet skall sträcka sig så långt, att man icke utsänder en
varning, förrän uppenbar misskötsel observerats. Jag kan i det sammanhanget
erinra örn den skrivelse, i vilken byråchefen gjort framställning örn att få bibehålla
sina bisysslor. Det gällde dels en aktuariebefa.ttning i en pensionskassa,
dels en aktuariebefattning i ett livbolag. I sin motivering för att få upprätthålla
dessa bisysslor säger han följande: »Då jag icke för någon av ifrågavarande
befattningar behöver anlitas under pensionsstyrelsens normala arbetstid,
möjligen med undantag under ett år för någon eller några konferenser med
ledningen för respektive företag eller något sammanträde i Svenska livförsäkringsbolagets
aktuarienämnd, och någon fara för överansträngning, för den
händelse jag får behålla min hälsa, ej kan anses föreligga, synes det mig icke
med fog kunna sägas, att ett upprätthållande av ifrågavarande aktuariebefattningar
skulle verka på något sätt hindrande i mitt arbete som byråchef i pensionsstyreisen.
Nämnas kan, att under första året erforderliga konferenser med
ledningen i Liv-Göta helt förlagts till kvällarna, med undantag av några vid
själva starten, då jag för ändamålet utnyttjade ett mindre antal semesterdagar.»
Då frågar jag: är det rimligt, att den semester för ämbetsmän, som visserligen
är ganska rikligt tilltagen — alltför rikligt tilltagen, om man jämför med hur
den stora massans semesterförhållanden äro ordnade här i detta land — och
som är avsedd att bereda ämbetsmännen vila och vederkvickelse, så att de bli
i stånd att på ett tillfredsställande sätt upprätthålla sin statstjänst, skall användas
för arbete i privata företag? Det är på den punkten jag anser fog föreligga
för anmärkning. Vare sig det endast förekommit i enstaka fall eller ofta.
att ämbetsmän utnyttjat sin semester på sådant sätt, så är det absolut förkastligt,
att det tillåtes ämbetsmännen att så använda sin semester. Örn de göra
ett sådant bruk av sin semester, ligger det nära till hands att fråga sig, om
icke semestern bör förkortas. Det är ju ganska naturligt, om gemene man framställer
en dylik fråga, när han hör, hur vederbörande använder sin .semester.
Vi ha sålunda icke fäst någon avgörande vikt vid merinkomsten, även om den
varit ganska betydande. Den person, varom här är fråga, har som byråchef
enligt avlöningsreglementet en lön på 12 000 kronor. 31 % kris- och dyrtidstillägg
gör cirka 3 700 kronor. Dessutom uppbär han sammanlagt omkring
11 000 kronor som aktuarie hos de nämnda företagen, vilket ju är en ganska
betydande inkomst. Men det är icke biinkomstens storlek, vi vänt oss emot,
utan vi ha anmärkt på. att en tjänsteman såsom byråchef i pensionsstyrelsen
kan komma a.tt kontrollera sin egen verksamhet. Det är detta, som är det anmärkningsvärda
i fallet i fråga. De båda andra personer, som här nämnts, chefen
för statskontoret och professorn vid tekniska högskolan, ha ju inriktat sin
mångsysslande verksamhet på ett helt annat sätt och på helt andra områden.
Vi ha ju fått veta i pressen och även i dagens debatt här i kammaren, vilka
skickliga och kunniga män det här gäller, och jag bestrider icke att de äro
skickliga, men det måste finnas en gräns, som, örn den överskrides, omöjliggör
för en duglig karl att sköta sin statstjänst. Jag har svårt att tro att chefen
för statskontoret och professorn vid tekniska högskolan kunnat sköta sin statstjänst
på ett sådant sätt, som man i vanliga fall begär av en ämbetsman, att
han skall sköta sin tjänst, och jag vill framställa en fråga: hur utnyttjas de
högre befattningshavarnas arbetstid? Utnyttjas den i full utsträckning? Vi ha
kunnat konstatera, att det i främsta rummet är de högre ämbetsmännen, som
ägnat sig åt bisysslor och mångsyssleri, medan de lägre avlönade befattningshavarna
icke synas ha möjlighet att i samma utsträckning göra detta. Jag und -

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)

rar, huruvida det icke vore lämpligt, att det anordnades en kontroll över, hur
statsråden fördela sakkunnigeuppdrag. För de statliga ämbetsmännens anseende
är det av mycket stor vikt, att icke den uppfattningen sprides ibland
folket, att ämbetsmännen icke ha någonting att göra, utan kunna nästan hur
mycket som helst ägna sig åt bisysslor.

Jag vill till slut tillägga, att man spårar en tendens i regeringens val av
sakkunniga. Personvalet tycks vara begränsat till en mycket liten krets av
folk. Går man igenom de många handlingar, som röra dessa spörsmål, så finner
man, att örn en person en gang tillkallas som sakkunnig i och för någon utredning,
så tycks han bli sakkunnig på alla möjliga områden, och man träffar
på honom överallt i utredningsmaskineriet. På det sättet ha vi mångsyssleriet
färdigt. Antingen är regeringens bekantskapskrets ganska begränsad eller också
måtte det vara brist på kunnigt folk. Jag har i dagarna deltagit i en kongress.
Vid denna kongress beslöt man att beträffande den kommunala förvaltningen
göra det uttalandet, att mångsyssleriet i görligaste mån borde forlund ras.

En erinran ay enahanda innehåll tycker jag borde riktas både till Tegeringen
och icke minst till ämbetsmännen.

Herr Hallén: Herr talman! Jag vill vid denna anmärkningspunkt få antecknat,
att jag och en annan ledamot av utskottet icke deltagit i detta ärendes
slutliga behandling. Jag beklagar, att jag vid voteringen lade ned min röst
och att jag därigenom icke fick tillfälle att avgiva en formlig reservation. En
del av dessa sakkunnigeuppdrag kunna vara diskutabla. Även statsrådet Möller
tycktes luta åt denna uppfattning. Vad vi särskilt fäst oss vid, det är den
stora mängd förvaltningsuppdrag, som hopats på en verkschef, men det är ju
ganska obarmhärtigt att hänga ett enstaka statsråd för att han år 1943 lämnat
ifrågavarande person ytterligare ett uppdrag. Så har t. ex. statsrådet Bagge
råkat illa ut för att han givit generaldirektör Björck ett sakkunnigeuppdrag.
Man kan säga, att sett isolerat kan ju icke detta uppdrag motivera, att man
riktar en anmärkning enligt 107 § mot statsrådet Bagge. Detsamma kan sägas
oia den ganska blygsamma del, som statsrådet Bergquist tagit i utdelningen av
sakkunnigeuppdrag. Däremot kan man ju säga, att örn man icke såsom medlem
i konstitutionsutskottet kan syna detta litet närmare i sömmarna, det dock finns
en annan institution än konstitutionsutskottet, nämligen statsrevisionen, som
är ägnad att handlägga dylika ärenden. Fran den tid, då jag var ordförade i
statsrevisionen, minns jag mycket väl, att statsrevisionen ibland brukade se
efter vad chefen för ett centralt ämbetsverk hade för sig. Statsrevisionen kunde
för övrigt icke göra anmärkning mot ett statsråds beslut men kunde från
sina utgångspunkter erinra örn det olämpliga i att en man på en ledande post
vore för mycket engagerad av allmänna och enskilda uppdrag. Jag tycker hela
denna diskussion smakar bra mycket av statsrevisionen. Jag tror att litet var
här i kammaren har en känsla av att den institutionen egentligen bort behandla
detta spörsmål. Jag har, herr talman, bara velat deklarera, varför jag
ansåg mig icke kunna deltaga i utskottets beslut, såsom det blivit utformat.

Efter härmed slutad överläggning beslöt kammaren lägga punkten till
handlingarna.

Punkten 2:o).

Under denna punkt hade utskottet anmält, att utskottet — i anledning därav,
att Kungl. Majit genom beslut den 18 september 1943 förordnat ett f. d.
hovrättsråd att från och med den 20 september tills vidare under den tid presidenten
i kammarrätten N. J. E. Quensel, vilken den 30 augusti 1943 ut -

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
nämnts till statsråd, utövade statsrådsämbetet uppehålla presidentämbetet i
kammarrätten — funnit sig ej kunna underlåta att rikta anmärkning mot
föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss.

Sedan punkten föredragits, anförde:

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Konstitutionsutskottet har riktat anmärkning mot förordnandet av f. d. hovrättsrådet
Nordenskjöld såsom t. f. president i kammarrätten. Därvid synes
utskottet ha utgått ifrån att Nordenskjölds ålder skulle göra honom olämplig
för ifrågavarande uppdrag med hänsyn till att han saknar föregående erfarenhet
av administrativ domarverksamhet. Att stor återhållsamhet bör iakttagas
vid anlitandet av pensionerade tjänstemän för maktpåliggande statliga uppdrag
är givetvis riktigt, men detta får icke hindra, att staten i ett läge, då
svårigheter möta att tillgodose behovet av kvalificerade tjänstemän, utnyttjar
även pensionerade av utmärkt förtjänst och med obruten arbetsförmåga. Nordenskjöld
— som icke endast varit hovrättsråd utan under många år därjämte
medlem av blandade domstolarna i Egypten och ordförande i krigshovrätten
— fyller i dessa avseenden högt ställda krav, och hans rika erfarenhet av dömande
verksamhet i övrigt gör honom väl skickad såsom ledare för en domstol
av kammarrättens karaktär. Det är visserligen sant, att kammarrätten är en
administrativ domstol, men det har alltid ansetts önskvärt att i kammarrätten
äga representation för erfarenhet från allmänt dömande verksamhet. Det må
även framhållas, att hovrätten, av vilken Nordenskjöld äger ingående erfarenhet,
i mycket tjänat såsom förebild vid kammarrättens omorganisation.

Herr Sefve: Herr talman! Jag har icke suttit på detta ärende i konstitutionsutskottet
och kan sålunda icke tala på konstitutionsutskottets vägnar. Orsaken
till att jag begärt ordet är att jag uppmärksammat detta fall ur tjänstemannasynpunkt
och är mycket intresserad att få höra statsrådet Wigforss
mening i detta avseende.

År 1941 antogs ett nytt pensionsreglemente. Enligt detta reglemente skulle
en vanlig tjänsteman kunna få sitta kvar för det första ett år över den^ tidpunkt,
då han blivit pensionsmässig, och dessutom kunna få förordnandet å sin
befattning förlängt med ytterligare två år genom Kungl. Maj:ts beslut. Beträffande
domare — och det är ett sådant fall det här gäller — tillämpas andra
bestämmelser. De kunna få sitta utan vidare i två år. men denna tid kan
icke ytterligare förlängas av Kungl. Majit.

Pensionsåldern för kammarrä.ttspresidenten är för närvarande 65 år. och han
kan sålunda få sitta kvar till senast 67 år. Icke desto mindre har den tjänsteman
det nu är fråga örn förordnats på denna befattning vid en tidpunkt, då
lian var över 67 år, närmare bestämt 67 år 5 månader. Det förefaller många
tjänstemän egendomligt, att beträffande dem, som ha relativt underordnade befattningar,
tillämpas detta civila pensionsreglemente, medan däremot beträffande
höga och krävande chefsbefattningar Kungl. Majit intager en i viss
mån annan ståndpunkt.

När detta pensionsreglemente först antogs av riksdagen och kungörelse sedan
utfärdades, skedde detta på grund av att Kungl. Majit, närmast representerad
av statsrådet Wigforss, var övertygad, att de bestämmelser, som föreslogos
och sedermera antogos, voro väl avvägda. Jag förmodar, att statsrådet
Wigforss fortfarande har denna uppfattning men att han anser, att man i ett
sådant särskilt fall som det här föreliggande och i en situation, där man behöver
en kraft, som man icke kan få på något annat håll, icke skall vara bun -

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
den av reglementet. Man kringgår därför på sätt och vis dess bestämmelser genom
att man visserligen icke låter vederbörande sitta kvar i den befattning
han tidigare innehaft — vilket man ej kan göra — men förordnar honom på en
annan befattning, sedan han blivit pensionerad från den förra.

Förfarandet kan tyckas egendomligt ur även en annan synpunkt. Om vederbörande
varit ordinarie på just denna plats, hade han icke gärna kunnat
få detta förordnande. Nu kom han från en annan befattning, och då ansågs anordningen
möjlig. En tjänsteman, som är över pensionsåldern och därför enligt
bestämmelserna anses icke längre lämplig för arbetet på det område, som han
har stor erfarenhet av, bör däremot enligt denna uppfattning kunna ifrågakomma
till en tjänst, av vilken han ej har någon större erfarenhet.

I denna befattning som president i kammarrätten måste nämligen vederbörande
ha fått att göra med en hel rad av ärenden, som han ej sysslat med
förut. Jag behöver bara nämna skattemål, mantalsskrivningsmål, fattigvårdsoch
barnavårdsmål samt även en del lönemål, såsom exempel på ärendenvilka
kanske icke fallit inom vederbörandes tidigare verksamhetsområde. Det
bär självfallet varit så mycket besvärligare för honom att sköta detta som han
tillträdde sin nya tjänst under en period, då kammarrätten omorganiserades.
En ny instruktion utfärdades från den 1 januari 1943, och förordnandet kom i
september. Man kan således antaga att en stor del av omorganisationen var avslutad.
Icke desto mindre får man antaga, att under den tid. som då förflutit
efter den 1 januari 1943, icke allt medhunnits, utan att det allt fortfarande
krävdes ett arbete med omorganisationen, vilket självfallet förutsatte erfarenhet
just i fråga om denna ts^p av arbete.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Det är alldeles riktigt, att Kungl. Majit icke kan giva förlängt förordnande
över viss tid. Men det finnes ingenting som hindrar Kungl. Majit att sedan
ämbetsmannen avgått förordna honom på samma tjänst; alltså man behöver
icke välja någon från ett annat område.

Detta är ett exempel på vad jag nämnde i mitt första svar. Under denna tid
har det varit förbundet med alldeles särskilda svårigheter att finna lämpligt
folk för fyllande av olika uppgifter på grund av ansvällningen av all möjlig
statlig verksamhet.

Eftersom just herr Sefve erinrade om det behöver jag icke påminna kammaren
örn att jag upprepade gånger i kammaren fått tala för lägre pensionsålder
gentemot mycket ivriga krav på att man skulle uppskjuta avgången.
Jag har gjort det med den motiveringen att det är önskvärt att icke ha en så
hög pensionsålder att man verkligen kan tveka om vederbörande äro lämpliga
att fylla sina uppgifter. Om man däremot har en lägre pensionsålder finnes
det möjlighet att taga hänsyn i det enskilda fallet.

Efter allt vad jag känner till är det i detta enskilda fall så, att den nu tillförordnade
presidenten har en fullständigt obruten arbetsförmåga och en stor
erfarenhet. Då kommer frågan: han är ny på detta område. Men örn herr
Sefve och konstitutionsutskottet för övrigt mena, att ett sådant tillfälligt förordnande
icke borde lia givits, så få vi lägga märke till, att det gäller förordnande
i stället för en person, som inträtt i Konungens statsråd och som på
grund av alltings oberäknelighet kan komma tillbaka i vilket ögonblick som
helst. Det är icke lätt att finna någon person, som fyller alla de kvalifikationer,
som man inom konstitutionsutskottet förutsatt. Man förutsätter tydligen,
att det skall vara en man med mycken erfarenhet, kanske till och med från kammarrättens
verksamhet, som skall på detta sätt tillförordnas. Jag är övertygad
örn att om man valt en jurist från ett annat område, som haft precis lika liten

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
erfarenhet från kammarrättens arbete, och satt honom till vikarie, hade ingen
tänkt på att göra anmärkning.

Jag är övertygad örn att kärnpunkten i anmärkningen ligger i frågan örn
pensionsåldern. Men det har nu under krigstiden på något håll beträffande
landshövdingar hänt, att vi varit Ivungna att sätta en pensionerad landshövding
som vikarie utan att någon gjort anmärkning. Det förevarande fallet är
fullständigt jämförligt därmed. Jag tror således inte, att man behöver misstänka,
att Kungl. Maj :t har någon önskan att i onödan förordna personer, som
kommit till pensionsåldern.

Herr Thorell: Herr talman! Herr statsrådet sade nyss, att det var mycket
svårt att få lämpligt folk till alla uppdrag. Det kan man förstå; det måste
vara så. Men då det gäller detta fall har man väldigt svårt att förstå, hur det
kan komma sig, att en säkerligen odiskutabelt duglig karl på sitt område men
som icke besitter särskild sakkunskap på det område, på vilket han förordnas,
skall sättas på denna plats. Det är så mycket mera allvarligt som alla veta,
att när man kommit till en viss ålder •—- och denne man har kommit till en
tämligen hög sådan ålder -— har man svårare att sätta sig in i nya förhållanden
än i yngre år. Särskilt tycker jag, att det skall vara ytterst svårt att sätta sig in
i sådana förhållanden, som kammarrätten har örn hand och som herr Sefve var
inne på. Det är väldigt mångskiftande ämnen av helt annan art än vad hovrättsrådet
Nordenskjöld tidigare sysslat med.

Vi ha varit betänksamma inför denna sak och fört fram den här i kamrarna
huvudsakligen på den grund, att kammarrätten har ju som bekant redan
en synnerligen stor eftersläpning i fråga om behandlingen av målen. Vi tjocka,
att när vi av en eller annan orsak framföra ärenden dit, få vi vänta alldeles
för länge, innan vi få utslagen därifrån.

Jag kan icke tro, att denne man ändå är den rätte att få ett mera intensivt
och mera effektivt arbete till stånd i sin ålder och med den ringa kännedom
han har örn förhållandena.

Jag håller före, att inom våra länsstyrelser med deras många tjänstemän,
dugliga och väl insatta i sådana här ärenden, borde, herr statsråd, ha kunnat
uppbringas en kraft, som både haft en allmänkunskap av kanske samma mått
som den förordnade och som därtill varit synnerligen väl insatt i de frågor, som
kammarrätten har att handlägga, frågor som mycket angå oss som enskilda
personer — exempelvis skattemål -— men framför allt våra kommuner genom
de många besvärsmål, som gå till kammarrätten. Det är därför som vi ansett
oss ej kunna låta det passerade få vara oanmärkt.

Vidare anfördes ej. Punkten lades till handlingarna.

Härefter yttrade:

Herr Edberg: Herr talman! Jag har tillsammans med fyra andra riksdagsledamöter
tillåtit mig att i ett särskilt yttrande fästa riksdagens uppmärksamhet
på de icke fullt tillfredsställande förbindelserna mellan regeringen och riksdagen
i utrikespolitiska frågor. Då vi granskat akterna ha vi fått ett mycket
bestämt intryck av att riksdagen och dess organ vid upprepade tillfällen åsidosatts,
när det gällt ingående av traktater eller de ensidiga deklarationer, som
under de senaste åren trätt i traktaters ställe.

Enligt § 12 regeringsformen fordras som bekant riksdagens samtycke i fråga
örn två grupper av traktater. Den första gruppen omfattar sådana överenskommelser,
som förbinda landet till stiftande av vissa lagar eller gå ut på penningprestationer.
Det stadgandet är ovillkorligt. Här inträder nämligen riksdagens

Onsdagen elen 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)
lagstiftande och beskattande myndighet. I fråga om den andra gruppen är
gränsen mera svävande. Den omfattar sådana överenskommelser, som inte på
grund av sin sakliga beskaffenhet falla under riksdagens befogenhetsområde
men som ändå äro av större vikt och fördenskull skola föreläggas riksdagen.

Genom detta stadgande, som införts i grundlagen 1921, har en mängd frågor,
som tidigare avgjordes av Kungl. Maj :t och statsråden ensamma, lagts under
riksdagens kompetens i princip: alltså den fördragsslutande makten delas mellan
Konung och riksdag. Effekten av denna lagändring 1921 var påtaglig. Under
de närmaste femton åren efter reformens genomförande förelädes riksdagen
icke mindre än närmare trettiotalet handelsavtal, d. v. s. ungefär dubbelt
så många som hela tiden förut från 1809 till 1921.

Under krigsåren har emellertid en markant återgång till förhållandena före
1921 ägt rum. Traktatpolitiken har åter helt indragits under Kungl. Maj:ts
kompetenssfär, och riksdagen har fått allt mindre att säga till örn. Sedan krigsutbrottet
har i själva varket bara en enda traktat förelagts riksdagen; det
skedde förra året, då riksdagen hade att taga ställning till ett avtal mellan
Sverige och Finland rörande handräckning i skatteärenden.

Det är naturligtvis alltid en bedömningsfråga, när man skall anse en fråga
vara av större vikt och bedömandet ligger helt hos regeringen. Men det torde
stå klart, att åtskilliga överenskommelser av minst lika stor betydelse som den
nämnda och minst lika betydelsefulla som de, riksdagen fick sig förelagda
under mellankrigsåren, ingåtts under krigsåren utan att riksdagen fördenskull
hörts. De riksdagsmän, som mer eller mindre regelbundet läsa notiserna i Kommersiella
meddelanden, lia genom denna publikation kunnat få del av en del
av de överenskommelser, som ingåtts av regeringen utan riksdagens hörande.

Jag bortser, herr talman, icke från att vi levat under utomordentligt pressande
förhållanden. Det är utan vidare klart, att åtskilliga frågor varit av den
ömtåliga beskaffenhet, att de inte gärna kunnat diskuteras inför öppen ridå.
Regeringsformen förutser emellertid en sådan eventualitet. Det heter nämligen
i en tilläggsbestämmelse i § 12: Skulle i något fall rikets intressen kräva, att
överenskommelse, som är av större vikt, avslutas utan riksdagens godkännande,
må detta ske; dock att i så fall utrikesnämnden höres.

Själva formuleringen »skulle i något fall» angiver, att lagstiftarna endast
tänkt sig ett sparsamt användande av denna befogenhet. Under krigsåren har
emellertid undantaget gjorts till regel. Jag skall icke yttra mig örn huruvida
detta varit nödvändigt. Jag konstaterar endast faktum.

Då återstår frågan, huruvida utrikesnämnden hörts i dessa frågor. För att
få svar härpå får man gå till nämndens föredragningslistor och vad finner
man då? Jo, att dessa äro mycket knapphändiga och torftiga. Att döma av dessa
listor lia endast ett mycket begränsat antal traktatfrågor förelagts nämnden.
På särskild förfrågan har från utrikesdepartementet bekräftats att inga
andra frågor än de, som upptagits å föredragningslistorna, behandlats av nämnden.
Detta måste betraktas såsom utomordentligt anmärkningsvärt, då regeringsformen
i ordalag, som böra utesluta varje misstolkning, föreskriver att
rådplägning i nämnden skall ske i alla utrikesärenden av större vikt före avgörandet.
Konstitutionsutskottet har någon gång tidigare — jag vili minnas
i sitt dechargememorial vid 1934 års riksdag — uttalat, att det borde vara regeringen
angeläget, att då tvekan yppades, örn ett utrikesärende vore av större
vikt, hellre höra nämnden än att underlåta att sammankalla den. Det är alldeles
påtagligt att detta i en hel mängd fall icke skett.

I detta sammanhang kan det lia sitt intresse att undersöka hur många gånger
under året utrikesnämnden kallats till sammanträde. Det har skett inalles
sju gånger. Under en intervall av tre månader — hela sommarkvartalet från

Nr 19.

Onsdagen flen 24 maj 1944 fm.

Granskning civ statsrådsprotokollen. (Forts.)
den 29 juni till den 1 oktober — var nämnden överhuvud taget icke sammankallad.
Jag överlåter åt utrikesnämndens herrar ledamöter att själva avgöra,
huruvida de finna det trivsammast att icke allt för ofta besväras av regeringen.
Jag inskränker mig alltjämt till att bara konstatera faktum. Jag vill tilllägga,
att om man jämför data för nämndens sammanträden med de kända
tidpunkterna för vissa utrikespolitiska avgöranden, får man en bestämd känsla
av att efterlevnaden av § 54 i regeringsformen icke varit alltför rigorös. Nämnden
har tydligen ej blivit överansträngd, men vill man bringa detta förhållande
i samklang med ordalagen i § 54, grundlagen, får man nog säga, att tolkningen
av grundlagsbudet i så fall måste bli åtskilligt ansträngd.

Jag skulle i stort sett kunna sluta med dessa konstateranden, ty det är
just dessa saker, som vi tagit upp i vårt lilla memorandum i dechargememorialet.
Jag vill dock ej underlåta peka på ett pär andra företeelser. Utrikesnämnden
har som bekant en tvillinginstitution, utrikesutskottet. Det inrättades på
sin tid för att skapa en friare, en mera informell kontakt mellan regering och
riksdag än vad de stela umgängesformerna i utrikesnämnden tillåta. För en
utomstående iakttagare förefaller det som örn utskottets betydelse som kontaktorgan
beskrivit en rakt fallande kurva. Visserligen har utskottet haft åtskilliga
föredragningar av ämbetsmän i utrikesdepartementet. Men betraktar
man utskottet som ett konferensorgan bland annat i förhållande till utrikesministern,
är det icke utan en viss förvåning, som man konstaterar, att utrikesexcellensen
blivit en alltmera sällsynt gäst i församlingen. År 1940 gjorde utrikesministern
utskottet den äran icke mindre än sju gånger. År 1941 hade antalet
minskats till tre gånger. År 1942 var det endast två gånger som utskot1
et kunde glädja sig åt hans närvaro, och år 1943 hade antalet sjunkit till en
gång. Efter vad ledamöter av utskottet sagt mig, lär utrikesministern i år icke
haft sina vägar till utskottet någon gång. Detta behöver naturligtvis icke i
och för sig betyda, att utrikesministern isolerat sig från utskottet. Det kan
också bero på att utskottet icke känt något behov av att höra honom. Därmed
må vara hur som helst. Det väsentliga är att också denna kontaktväg mellan
regering och riksdag kommit att allt sparsammare beträdas.

Som bekant har under krigsåren en annan form för kontakt mellan regering
och riksdag i utrikespolitiska frågor utbildats. Jag syftar på de meddelanden,
som lämnats vid hemliga plena och stundom även vid partigruppernas sammanträden.
Det vare mig fjärran att förringa värdet av denna inkapslade upplysningsverksamhet,
som säkerligen varit nödvändig under krigsåren, men som
man gärna hoppas inte skall fresta till någon efterföljd under mera normala
förhållanden. De meddelanden som lämnats vid dessa sammanträden ha säkerligen
fyllt en mycket betydelsefull funktion. Jag vill endast tillåta mig rikta
uppmärksamheten på två speciella förhållanden. För det första att dessa meddelanden
lämnats muntligt med de svårigheter som därav föranledas för den
enskilde riksdagsmannen, som ej har möjlighet att sedermera få del av dem för
att skapa sig en klar föreställning örn alla detaljer, speciellt örn rapporterna
äro späckade med data och andra sifferuppgifter. För det andra är det här
ofta fråga örn rena meddelanden, som väl kunna diskuteras, men ej kunna föranleda
något beslut i kamrarna. Jag kanske också får tillägga, att konstitutionsutskottet
i sitt dechargememorial 1939 i en omförmälan kritiserade den
praxis, som utbildat sig beträffande angivande av frågorna för hemliga sammanträden.
och uttalade en förväntan att i statsrådsprotokollen skulle angivas
den eller de frågor, som skulle bli föremål för meddelande. Detta önskemål
har icke villfarits. Under fjolåret hållos tre sammanträden inför lyckta dörrar.
Statsrådsprotokollen lämna ingen upplysning örn vilka frågor som därvid förelädes
kamrarna. Detta sagt bara som en randanmärkning.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Granskning av statsrådsprotokollen. (Forts.)

Till sist, herr talman, endast ytterligare ett pär ord. De iakttagelser, som
jag här redogjort för, innebära givetvis ingen kritik mot den förda utrikespolitiken
i sak. Tvärtom hade man ju under förra året tillfredsställelsen se, att
en del av de irritationsmoment avlägsnades, som tidigare grott i sinnena. Jag
syftar närmast på avvecklingen av permittenttrafiken och återställandet av
normala diplomatiska förbindelser med den lagliga norska regeringen i London.
Jag skulle kunna gå så långt, att jag förmodar att kanhända ingen fråga
blivit annorlunda behandlad, därest riksdagen gjorts delaktig i besluten, men
detta bör ju ej avhålla riksdagen från att hävda sin rätt att säga ifrån, örn den
själv eller dess kontaktorgan åsidosättas. Jag tror, att man rätt allmänt har
den känslan, att avståndet mellan Arvfurstens palats och Helgeandsholmen
är något för långt, och att vägen skulle kunna förkortas avsevärt. Det är också
i känslan av att detta både kan och bör ske som jag tillåtit mig göra dessa
påpekanden.

Herr Skoglund i Doverstorp: Herr talman! Även om jag icke är beredd att
till alla delar instämma i herr Edbergs vid utskottets utlåtande fogade särskilda
yttrande, vill jag dock understryka vad som där säges angående önskvärdheten
av att god kontakt i utrikespolitiska frågor uppehälles mellan regeringen
å ena sidan samt riksdagen och dess förtroendemän i utrikesnämnden
å andra sidan. Jag förstår de svårigheter, som möta regeringen, när det gäller
att handlägga en del ömtåliga utrikespolitiska frågor, och de betänkligheter
som kunna förefinnas att anförtro dessa frågor åt en så pass stor församling
som riksdagen och även utrikesnämnden är. Jag kan dock icke underlåta säga,
att ett något bättre samarbete än som för närvarande råder borde kunna åstadkommas.
Jag skulle alltså i mycket väsentligt kunna instämma i vad herr
Edberg sade, men då han ville minska avståndet mellan Arvfurstens palats och
Helgeandsholmen ber jag få tillägga, att det gäller icke bara att minska det
avståndet, utan även avståndet mellan kanslihuset och Helgeandsholmen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1944/45 under tionde huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—’i 3.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 44, angående upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga örn
hantverk och småindustri.

Sedan punkten föredragits, anförde

Herr Nilson i Spånstad: Herr talman! dag ber att i anslutning till motionen
II: 113 få säga ett par ord. Utskottet har tillstyrkt motionens förslag
om utredning på väsentliga punkter, och vi motionärer lia givetvis ali anledning
att vara tillfredsställda med utskottets positiva ställningstagande i dessa
avseenden.

Med anledning av utskottets yttrande över motionens förslag om låneverksamhet
för hantverket är jag angelägen att något utförligare klargöra vad mo -

Utgifter under
riksstatens
tionde huvudtitel.

Anslag till
upplysningsoch
organisationsverksamhet
i fråga
om hantverk
och småindustri.

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Avsättning
till lotterimedelsfonden.

Anslag till upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om hantverk
och småindustri. (Forts.)

tionen där avser. Av utskottets skrivsätt kan måhända utläsas, att motionärerna
avsett att den föreslagna kreditverksamheten skulle omhänderhavas av sparbanker
och kreditföreningar i städerna, medan jordbrukskassorna ensamma
skulle svara för kontakten mellan långivare och eventuella låntagare, när det
gäller utlåningen på landsbygden. Motionärerna ha ingalunda tänkt sig en sådan
gränsdragning, det är tvärtom vår mening, att både jordbrukskassor och
sparbanker och gärna också kreditföreningarna skulle tagas i anspråk för
verksamheten på landsbygden. Vi äro av den uppfattningen att alla dessa kreditinstitut,
i den mån de ha god kontakt med sin bygd, skola tagas i anspråk,
och jag är angelägen att vid detta tillfälle understryka detta.

Till sist vill jag också gärna uttala, att jag hoppas att den utredning, som
utskottet föreslår, dels skall komma till stånd så snart som möjligt, dels komma
att bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag snarast kan komma att
föreläggas riksdagen. Jag vill betona, att jag anser det vara mycket angeläget
att även på detta område kunna möta det sannolikt bekymmersamma skede,
när övergång till fredshushållning skall ske, med så god beredskap som
möjligt.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Herr förste vice talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Punkterna 45—52.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 53.

Lades till handlingarna.

Punkterna 54—71.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 72.

Lades till handlingarna.

Punkterna 73—81.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 82, angående avsättning till lotterimedelsfonden.

I propositionen nr 1 hade Kungl. Majit under tionde huvudtiteln, punkten
89, föreslagit riksdagen att till Avsättning till lotterimedelsfonden för budgetåret
1944/45 anvisa ett anslag av 4 500 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr G. Elofsson i Vä m. fl. (I: 28) och den andra inom andra kammaren av
herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. (II: 54);

dels ock en inom andra kammaren av herr Gardell väckt motion (II: 281),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att av lotterimedel tillerkänna
Riksföreningen Sveriges barnaskydd för dess upplysningsverksamhet ett anslag
av 30 000 kronor.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Avsättning till lotterimedels fonden. (Forts.)

Utskottet hemställde,

a) att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, till Avsättning
till lotterimedelsfonden för hudgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av
5 500 000 kronor;

b) att motionerna I: 28 och II: 54 måtte anses besvarade genom vad utskottet
anfört och föreslagit:

c) att motionen II: 281 icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade avgivits av herr Bergström, som ansett att utskottet bort
hem ställa,

a) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Mnj:ts förslag, till Avsättning
till lotterimedelsfonden för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av
4 500 000 kronor;

b) att motionerna I: 28 och II: 54 icke måtte av riksdagen bifallas;

c) att motionen---riksdagen bifallas.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Bergström: Herr talman! Jag har avgivit en reservation till utskottets
utlåtande och skall be att få säga några ord därom.

Jag vill från början betona, att jag ingenting har emot en hel del av de
önskemål från landsbygdens sida, som motionärerna herr Elofsson i Vä m. fl.
och herr Jonsson i Skedsbyn m. fl. sikta på. Jag har dock den uppfattningen,
att man bort gå en annan väg för att söka utverka de medel, som kunna anses
erforderliga för de ändamål motionärerna åsyftat. Som kammarens ledamöter
torde observera, är det ett så betydande belopp som 2 500 000 kronor, som enligt
den gjorda hemställan skulle bestridas med lotterimedel. Det förefaller mig
verkligen som örn ett sådant önskemål från början bort på något sätt underställas
riksdagens prövning. Man hade bort hemställa, att de erforderliga medlen
ställts till förfogande direkt av riksdagen. Det tilltalar mig inte, att man
skall gå denna omväg, som utesluter riksdagen från en närmare prövning av
vilka olika ändamål som det härvidlag kan bli fråga om att tillgodose.

Jag är för övrigt som riksdagsman mycket intresserad av att så mycket lotterimedel
som möjligt ställes under riksdagens anslagsbeviljning. Det kan icke
vara riktigt detta, att betydande belopp skola disponeras av Kungl. Majit. Ursprungligen
räknade man med att lotterimedlen skulle giva 32 miljoner kronor
för år och att hälften av detta belopp skulle gå in i budgeten, medan den
andra hälften skulle disponeras av Kungl. Majit. Det är ju en god isak. att
man sedan kommit dithän, att denna fond, som får disponeras av Kungl. Maj :t,
de senare åren varit uppe i ett belopp av 4 500 000 kronor. Nu föreslår utskottet
här, man kan säga med anknytning till nyssnämnda motioner, att anslagsavsättningen
till lotterimedelsfonden skall ökas med en miljon kronor. Det
vill med andra ord i sak säga. att man tillmötesgår motionärerna så långt, att
man rekommenderar att en miljon kronor av lotterimedel ställas till förfogande
för de ändamål, som motionärerna gjort sig till tolk för. Jag skulle önska,
att en motsatt utveckling ägde rum, att man alltså i stället för att öka lotterimedelsfonden
minskade den ytterligare och utgick från att alla anslag, som
nu utgå av lotterimedel och som årligen återkomma, böra beviljas av riksdagen,
varigenom alltså lotterimedelsfonden reducerades i motsvarande grad. Här sitta
vi i statsutskottet och i kammaren och diskutera, huruvida det eller det kulturändamålet
skall tillgodoses med 10 000 eller 15 000 eller 25 000 kronor. Men
när det är fråga örn 100 000-kronorsanslag till teater, till operan eller till andra
musikändamål, ja, då avsäger sig riksdagen bestämmanderätten över sådana
anslag och låter Kungl. Majit förfara med dessa betydande medel såsom Kungl.

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Avsättning till lotterimedeistonden. (Forts.)

Majit finner för gott. Det kan icke vara riktigt ur riksdagens synpunkt, oell
därför vore det önskvärt, om en återgång kunde ske till den ursprungliga ordningen
som just var denna, att det årligen återkommande anslagsbehovet från
olika institutioner hänvisades till budgeten och riksdagen, medan de medel,
som avsatts till lotterimedelsfonden och som få disponeras av Kungl. Maj :t,
uteslutande böra avse sådana ändamål, som kunna behöva ett engångshandtag
från statsmakten för att komma i gång. Sådant kan tänkas behöva ske under
en tid, då riksdagen icke är samlad.

Nu vet jag mycket väl, att det inte i dag lönar sig att framställa något yrkande,
och jag får därför, herr talman, nöja mig med att uttala detta som
ett önskemål från min sida.

Det förefaller mig som sagt, som om motionärerna hade bort inrikta sig på
att få de begärda medlen beviljade direkt av riksdagen av de vanliga medel,
som stå till förfogande såsom skattemedel o. s. v. Det skulle varit en sundare
ordning än denna, som medför att lotterimedelsfonden sväller ut igen, varigenom
riksdagen undandrages bestämmanderätten över betydande belopp, som
den eljest skulle kunna ha i sin hand för att skifta ut mellan de önskemål, som
anmälas till riksdagen.

Jag har vidare, herr talman, den uppfattningen, att det anslag, som hittills
avsatts av lotterimedelsfonden, 4,5 miljoner kronor, borde kunna utskiftas på
ett något rättvisare sätt mellan städerna, landsbygden och de mindre samhällena,
Så skulle också kunna ske i mycket stor utsträckning, örn man, som jag
nyss yttrade, ville inrikta sig på att hänvisa årligen återkommande behov till
riksdagen.

Jag har intet yrkande, herr talman, och jag förstår det utsiktslösa i att vinna
bifall till min reservation gentemot ett så gott som enhälligt statsutskott. Det
är ju därtill valår i år, och då ju denna fråga är särskilt populär, när det gäller
landsbygdsrepresentanterna, tjänar det ingenting till att göra något yrkande.

Jag har, herr talman, bara velat säga detta,

Herr Gardell: Herr talman! Jag ber att med anledning av min motion angående
bidrag av lotterimedel till barnaskyddet få yttra några ord i denna
fråga.

Olycksfallen bland barnen tilltaga i oroväckande grad, varom man nästan
dagligen får vittnesbörd i tidningspressen. I många fall kan det synas som
örn barnet självt hade vållat olyckan, men den innersta orsaken är föräldrarnas
och uppfostrarnas oförmåga att bedöma barnets förutsättningar att undvika
farorna. Det är icke barnets fel om det lämnas utan tillsyn och kryper ut genom
fönster, drunknar, brinner inne, förgås i trafikvimlet eller på annat
sätt.

Den väsentliga orsaken till olycksfallen i bamaåldern är att söka i vissa
sociala missförhållanden. Utom trafiken, som spelar en stor roll såsom olycksfallsalstrande
faktor, har dan miljö i vilken barnet växer upp härvidlag den
största betydelsen. Djupast sett är det bostädernas och levnadsvillkorens standard
som är utslagsgivande. Ännu i dag är den primära orsaken till de flesta
olycksfallen sådana missförhållanden som planlös bebyggelse, trångboddhet,
dåliga bostadsförhållanden med obekväma anordningar för en rationell skötsel
av hushållet, mödrarnas arbete utom hemmet, alkoholmissbruk o. s. v. Samhället,
som uppmuntrar till barnalstring, har ändå inte råd att ge mödrarna
den direkta hjälp, som djupast sett skulle vara ett indirekt beredskapsanslag
för att skapa kraftfulla, lytesfria svenska män och kvinnor.

Kvinnorna sträva efter att på alla områden bli jämställda med männen i

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Avsättning till lotterimedels fonden. (Forts.)
förvärvsarbetet, vilket gör att vården av barnen i många fall överlämnas åt
mindre uppmärksamma och omtänksamma vårdarinnor. Genom hemmens mekanisering
och den allt mer och mer utbredda elektrifieringen utsättas barnen
för faror av varierande slag. Det har hänt att ett barn stuckit tungspetsen
in i en trasig väggkontakt, vilket förde med sig att det förlorade talförmågan
för hela livet. På grund av mekaniseringen förlorade en fyraårig flicka
alla sina fingrar.

Enligt siffror, hämtade från statistiska centralbyrån, avledo till följd av
olyckshändelse 1940 352 barn och 1941 332 barn i ålder under femton år. Skola
vi ansvariga föräldrar och uppfostrare, vi som tagit säte och stämma i denna
riksdag, visa oss likgiltiga inför dessa siffror, som ådagalägga att dagligen
nära nog ett barn förgås genom olycksfall? Kräves icke en landsomfattande
upplysning i dessa ämnen, då vi t. o. m. försport att sjukhuspersonal
tagit miste på flaskor och droppat in saltsyra i barns ögon? Vi böra göra allt
vad göras kan för att skydda de små i vad gäller både kropp och själ, ty vi
få icke glömma att barnet är en spirande personlighet.

Ett flertal ideella och sociala föreningar samla in stora frivilliga penningbidrag
till barnens välfärd, men ingen har åtagit sig uppgiften att lära föräldrarna
och uppfostrarna att söka skydda de små mot fara för deras liv och
hälsa. Sedan det från läkarhåll understrukits att något måste göras för att
skydda barnen, bildades Riksföreningen Sveriges barnaskydd med uppgift
att bl. a. sprida landsomfattande upplysning örn de faror, som i stad och på
bygd ständigt hota barnen, samt söka peka på sådana profylaktiska åtgärder,
som böra vidtagas till barnens skydd.

I det radioföredrag, betitlat »Barn och olycksfall», som överläkaren vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt, dr James Hindmarsh, härförleden höll,
yttrade han bl. a.: »Liksom utomhus stadsplanearkitekter och byggherrar kunna
uträtta mycket genom att ordna en förnuftig bebyggelse kring ett väl planlagt
vägsystem, så kunna inomhusarkitekten och snickaren förebygga en
mängd olyckor. Man kan drömma örn den dag då byggnationen sker med tanke
på barnen och icke som nu de flesta hus uppföras och inredas på ett sätt.
som om barn inte existerade eller i varje fall inte vore önskvärda hyresgäster.»

Talar detta icke ett tydligt språk, att en landsomfattande upplysningsverksamhet
bland föräldrar, uppfostrare och andra är behövlig, för att inte säga
nödvändig? Utskottet säger också i sitt utlåtande att saken är behjärtansvärd.
Samtidigt som jag ber att få uttala mitt tack till utskottet för den välvilliga
behandling motionen erhållit måste jag peka på att det är en statlig social
uppgift att med alla lovliga medel söka skydda barnen mot faror för deras
liv och hälsa. Jag anser att det är riksdagens skyldighet att i detta, fall bevilja
anslag av lotterimedel, som ju äro avsedda till bl. a. upplysningsverksamhet.

Med anledning av vad som står i dagens tidningar örn redovisning av medel
till ideella föreningar kan jag meddela, att det i riksföreningens stadgar § 5
heter: »Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
av två revisorer, utsedda för tiden från ordinarie föreningssammanträde till
nästa. Av ordinarie revisorerna utses en av Överståthållarämbetet och en av
föreningen jämte en revisorssuppleant.» Då alltså kontrollen över medelsförvaltningen
blir effektiv, blir risken för missbruk av anslagna medel eliminerad.

Till sist vill jag än en gång erinra örn att siffrorna örn olycksfallen med
dödlig utgång äro hämtade från statistiska centralbyrån och således sanningsenliga.
Då saken är behjärtansvärd skall jag, herr talman, trots att utskottet
är enhälligt, dock be att få yrka bifall till min motion.

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Avsättning till lo t ler imedels fonden. (Forts.)

Herr Törnkvist: Herr talman! I fråga om motionären herr Gardell och hans
yrkande att av lotterimedel erhålla 30 000 kronor för den verksamhet, som han
här talat örn, är att nämna, att det varit formellt oriktigt av utskottet att bifalla
detsamma, ty de begärda lotterimedlen äro av riksdagen ställda till Kungl.
Maj :ts förfogande. Det bjuder således bestämt emot att gå på ett yrkande
av denna beskaffenhet. Det är inte möjligt att göra annat än hänvisa motionären
till att hos regeringen, närmast då statsrådet och chefen för handelsdepartementet,
göra framställning örn bidrag av lotterimedel.

Det är uppenbart att allt som kan göras för att hjälpa barnen är inte bara
vällovligt, utan också värt allt understöd. Frågan är hur denna hjälpverksamhet
lägges upp och tillämpas. I det stycket saknar i varje fall jag erfarenhet,
men efter en tid skall väl någon erfarenhet på området ha vunnits, och
då får den utgöra bedömningsgrund för statsrådet, därest en framställning
göres örn bidrag av lotterimedel.

I fråga om utskottets. förslag till ökad avsättning till lotterimedelsfonden
kan utskottet säkerligen inte utan vidare erkänna, att detta är ett omedelbart
resultat av den i år föreliggande motionen om anslag ur fonden till landsbygdens
ungdomsorganisationer med 2 225 000 kronor. Förhållandet är i stållet
det att 1942 och 1943 ars riksdagar uttalat: »Av redovisningen över anslagets
disposition syntes framgå, att de mindre städernas och landsbygdens
berättigade anspråk på stöd för kulturell verksamhet icke kunnat på grund av
anslagets begränsning i tillräcklig grad tillgodoses. Det framstode emellertid för
riksdagen som en angelägenhet av vikt, att detta i fortsättningen bleve möjligt.
Därest så icke kunde ske inom ramen för det då äskade anslaget, förutsatte
riksdagen, att Kungl. Majit skulle förelägga riksdagen förslag, ägnat att i
möjligaste man tillgodose det av riksdagen uttalade önskemålet.»

Detta har riksdagen såväl 1942 som 1943 skrivit. Det är inte gärna tänkOart,
clå utskottet är medvetet örn att stämningen i riksdagen är för en ökad
möjlighet för landsbygden och de smärre samhällena att få anslag ur lotterimedelsfonden,
att utskottet hade gjort samma hemställan ett tredje år- utskottet
hade säkerligen utan motionens tillkomst föreslagit någon ökning härvidlag.
Läget torde ha varit sådant.

Det är uppenbarligen en allvarlig sak att höja budgeten nied en miljon kronor.
Utskottet bär inte heller uteslutit resonemanget på den punkten, men det
kan ju inte bil fråga örn några svårigheter, i varje fall inte mer än under detta
ar, da utskottet föreslår att. medlen skola ingå i riksstaten. Om regeringen
hade tagit hänsyn till vad riksdagen två gånger skrivit och något ökat detta
anslag, lat oss saga till i runt tal 5 miljoner kronor, är det sannolikt att vi
med tacksamhet hade inregistrerat detta och nöjt oss därmed. Men i stället
ta V! en liten klagosuck från handelsministern, som säger att det nuvarande
beloppet, d. v s. 4 500 000 kronor, mäste han anse väl knappt tilltaget. Handelsministern
har synbarligen haft anledning att filosofera över riksdagens uttalanden
och reflektera över anslagets begränsning, när hail fått del av den
stora mangd ansökningar om bidrag ur detta anslag som strömmat in till handelsdepartementet.
Det ar också möjligt att handelsministern fått kännedom
örn den stora mangd uppvaktningar och telefonförfrågningar som underhand
gjorts tran olika orter: Ha vi någon utsikt att få något till det och det ändamalet
ur iottenmedekfonden? När de då fått ett avvisande svar — det är
'' .''(klart att det mäste bil avvisande — kommer det inte in någon skriftlig

ansökan. Örn man också inte under nuvarande förhållanden i detta samman

?Zgk7 an7anda °.rd^. va^dl.^a> saår det i varje fall mycket stora behjärtansvarda
intressen i olika delar av landet, som icke kunnat tillgodoses

Jag tillhör inte dem som vilja framkalla någon motsättning mellan stad och

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Avsättning till lotterimedels fonden. (Forts.)
land. Jag är själv född på landet och har levat där mycket länge, och sedan
jag blev stadsbo har jag inte mer än ett tiotal år bott i en storstad. Men jag
måste säga, att när man tar del av redovisningen för utdelningen av 1943
års lotterimedel, verkar denna väl ojämnt balanserad. Jag vill minnas att det
var cirka 4 820 000 kronor som stodo till förfogande. Härav gick en summa,
på 2 893 500 kronor till fyra av våra större städer, som sammanlagt räkna
ca en miljon invånare, medan återstoden, 1 926 750 kronor, kunde delas ut till
landets övriga 5 7* miljoner invånare. Nu vill jag inte göra gällande att denna
jämförelse är värd att ta alltför stor hänsyn till, men det är uppenbart att
denna stora skillnad i sig innesluter en hel mängd otillfredsställda mycket behjärtansvärda
behov, som inte kunnat tillgodoses men varom begäran - framställts.

Min vän herr Bergström, som inte är vidare glad åt den del av denna hjälp
hans stad har fått, är själv från en av dessa fyra städer. Hans tankegång
var, att de medel som nu utdelas ur lotterimedelsfonden skulle gå över riksstaten.
Ja, mina damer och herrar, det är inte så länge sedan riksdagen beslöt
att härvidlag övergå från riksstaten till lotterimedelsfonden. Jag skall inte
fördjupa mig i de anledningar härtill som förelågo. Vi känna alla till att det
var en hel del otrevliga stunder här i kammaren, när man drog upp operans
stora förluster, Dramatiska teaterns stora förluster, onödiga utgifter för garderober,
o. s. v., o. s. v. Riksdagen beslöt emellertid då att lämna åt Kungl.
Majit att av den del av lotterimedlen, som överförts till lotterimedelsfonden,
verkställa utdelning på olika håll i riket för sådana allmänt kulturella ändamål
och institutioner, som staten inte kunde undandra sig ansvaret för. Vi
ha säkerligen vunnit inte så litet i allmän trevnad i kamrarna genom denna
överflyttning.

Nu är det ju sa, att riksdagen och Kungl. Majit lia kommit överens örn att
dela upp lotterimedlen. De skola ha hälften var. Hälften skall gå till lotterimedelsfonden
och hälften skall gå till riksstaten. Enligt de siffror, som lämnas
i statsverkspropositionen, beräknar man en inkomst av 32 miljoner kronor
av lotterimedel. Av dessa skulle enligt beslutet 1938 lotterimedelsfonden få
16 miljoner. Vi ha godkänt att de få sänkas till 57a miljoner. Kungl. Majit
föreslår 4*7 miljoner, men utskottet föreslår en höjning till 57= miljoner. Under
förutsättning att. utskottets förslag bifalles, avstår således riksdagen skillnaden
mellan 16 miljoner och 57* miljoner.

o fredras säkerligen ett S5''nnerligen ingående övervägande, om man skall
återgå till de gamla otrevliga diskussionsförhållandena rörande de kulturella
institutioner i huvudstaden, som inte kunna klara sig utan betydande statsmedel
till hjälp, och jag tror inte att man i detta .sammanhang bör reflektera
pa det.

. Herr talman!. Utskottet har funnit det befogat och har en känsla av att det
inte behöver bli alltför stora svårigheter för finansministern att ordna saken.
Nästa .ar behöver det icke bli några svårigheter, om departementschefen utgår
fran 5ys miljoner. Det hade inte Mildt några svårigheter i år, örn de i
staten beräknats till 57* miljoner, men den tillfälliga olägenheten att bli av
med en miljon få vi taga nu, så slippa vi det sedermera. Det är ett intresse för
de små samhällena och landsbygden att bereda handelsministern ett tillfälle att
vara litet generösare i höst i sin omsorg örn deras allmänna kulturella behov

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Jonsson i Skedsbygd: Herr talman! Jag hade ursprungligen tänkt att
tacka utskottet för en välvillig behandling av den motion, som jag och ett 20-tal
av kammarens ledamöter väckt i denna fråga. Men när utskottets talesman för -

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Avsättning till lotterimedelsfonden. (Forts.)
söker förklara, att denna sak hade fått samma behandling oavsett om motionen
väckts eller inte så vill jag erinra herr Törnkvist, örn att riksdagens uttalande
i fjol kom till på grund av en motion av mig m. fl. Riksdagen uttalade då starka
sympatier för att landsbygdens ungdoms- och bildningsverksamhet skulle få
hjälp till sin verksamhet och förväntade att Kungl. Majit skulle tillmötesgå
detta önskemål. Denna riksdagens önskan har icke gått i uppfyllelse, och därför
har jag i år åter tagit upp frågan. Jag framlade saken på det sättet, att antingen
skulle riksdagen uttala att en viss del av det redan utgående anslaget
på 4x/2 miljoner kronor skulle ställas till landsbygdens förfogande eller också
skulle man, om inte dessa medel räckte till, gå in för en höjning av anslaget.
Utskottet har valt den senare vägen, och för mig är det egalt, vilken väg man
väljer, blott det önskemål, som jag och mina medmotionärer förfäkta, blir tillgodosett.

Herr Törnkvist säger, att han har hela sitt liv levat i en stad och därför inte
har så särskilt stor kännedom örn landsbygdens behov. Jag har levat så gott
som hela mitt liv på landsbygden och bär mycket god kännedom om landsbygdens
behov av medel för att stödja ungdomens bildningsverksamhet. Jag är
alldeles övertygad örn att örn denna miljon kommer landsbygden till godo,
komma dessa pengar att vara mycket bättre använda än de medel, som nu gå
till att understödja storstädernas nojés1- och bildningsverksamhet.

Herr Bergström kunde inte underlåta att komma med den vanliga klyschan
att det är valår i år, och han trodde att det var därför som motionen hade framkommit.
Jag erinrar då örn att vi väckte denna motion redan i fjol. Då var det
ju inte valår. Är det så, att det förhållandet att det är valår har medverkat till
att herr Bergström uraktlåtit att yrka bifall till sin egen reservation, så är ju
i alla fall något vunnet med att det är valår i år.

Jag vill bara uttrycka den förhoppningen, att när man nu börjar lämna
möjlighet att understödja landsbygdens bildningsverksamhet, så skall man
betrakta det såsom det första steget på den väg. som vi måste beträda, när vi
skola försöka åstadkomma större möjligheter för landsbygdens folk att kunna
hävda sig i konkurrensen såväl när det gäller det ekonomiska som också på
det kulturella området. Jag har givetvis ingenting emot, örn man vill gå andra
vägar oell direkt över riksstaden anvisa medel, men denna väg har synts oss
vara mest framkomlig. Vi ha ansett att jämförelse kan göras mellan de kulturella
intressena i städerna och de kulturella intressena på landsbygden. När de
kulturella intressena i städerna få anslag, anse vi att landsbygdens kulturella
strävanden också böra tillgodoses ur lotterimedel sfonden. Det är därför, herr
talman, som jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Bergström: Herr talman! Herr Jonsson i Skedsbygd missförstod mig
på en punkt. Det var inte därför att det är valår i år som jag uraktlät att yrka
bifall till min reservation, ulan det. var därför att jag ansåg det utsiktslöst att
vid ett. sådant tillfälle vinna framgång här i kammaren.

Jag ville eljest säga några ord endast i anledning av herr Törnkvists anförande.
Herr Törnkvist försökte göra gällande, att den anslagsökning på
1 miljon, som här föreslås, inte har sammankopplats med motionerna i fråga,
d. v. s. att det skulle ligga till på det viset, att man visst inte rekommenderar
att man nu skall ta en miljon av lotterimedel och ge till det ändamål, som motionerna
syfta på — örn jag nu fattat herr Törnkvist rätt. Men jag undrar, örn
det resonemanget, är hållbart. Utskottet anser nämligen, sedan det har föreslagit
denna höjning med 1 miljon, de ifrågavarande motionerna besvarade med detta,
och jag kan inte finna annat än att det är en anvisning till Kungl. Maj :t att
nu vara hygglig att se till att åtminstone en miljon ställs till förfogande för

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Avsättning till lotterimedelsfonden. (Forts.)
de intressen, som motionärerna här bära fram. Jag har, som sagt, ingenting
emot, att all tillbörlig hänsyn tas till sådana ändamål, men jag tycker — jagupprepar
det — att det bör gå över riksstaten.

Nu säger herr Jonsson i Skedsbygd, att vi ha valt denna väg via lotterimedelsfonden
därför att vi ha på känn att det kommer att gå lättare, och det
tycker jag skulle kunna ge riksdagen en tankeställare i den riktning att den
själv bör, så långt det är möjligt, se till vilka olika ändamål som statsmedel
skola användas till. Det kan hända att det går litet knaggligare genom riksdagen,
men då beror det på att man synar de olika framställningarna litet
grundligare i sömmarna och avväger dem mot andra anspråk, som kunna ställas
på statens medel.

Vad nu den Gardeilska motionen beträffar, så skulle jag i anledning av herr
Törnkvists anförande också vilja säga, att herr Gardell ju motionerar örn att
det skall ställas 30 000 kronor till förfogande för viss verksamhet bland barnen.
Nu är det ju ändå på det sättet, att utskottet inte har, ehuru man kunde få den
uppfattningen av herr Törnkvists anförande, intagit någon positiv ställning till
denna motion. Jag var själv den som yrkade avslag på den Gardeilska motionen
i statsutskottet, och jag uttalade sannerligen ingen uppskattning av den här
föreningens verksamhet. Jag kunde inte göra det, därför att jag inte känner till
den, och jag yrkade också på att motiveringen till avslaget skulle i korthet
gå ut på att utskottet inte fann några skäl för att tillstyrka bifall till motionen,
således inte bara de rent principiella argumenten. Jag tror att det är att gå
för långt örn man i utskottets utlåtande vill utläsa en rekommendation till
Kungl. Majit att taga även den här saken under armarna och bevilja det av
motionären föreslagna anslaget helt eller delvis. Det är i så fall en uppfattning,
som inte har någon resonans bakom sig hos statsutskottets majoritet, och
det är detta jag vill säga ifrån i detta sammanhang.

Jag tycker för övrigt att statsutskottet hade handlat principiellt riktigt oni
det hade intagit samma ståndpunkt till den Elofssonska och Jonssonska motionen
som det har gjort till den Gardeilska, dådet framhåller, att det anser sig inte
böra till prövning upptaga spörsmål örn anvisande av medel för speciella ändamål,
då denna prövning enligt riksdagens beslut ankommer på Kungl Majit.
Man bär gått längre i fråga örn den Elofssonska och Jonssonska motionen, och
man har nog också gått ett litet steg längre än vad man vill låta påskina med
den Gardeilska. Det är detta senare i synnerhet sorn jag inte vill vara med om,
och därför har jag velat lämna denna korrigerande upplysning.

Herr Gardell: Herr talman! Av formella skäl skall jag återtaga mitt förra
yrkande och ställa det yrkandet, att sista stycket i motiveringen må erhålla
följande lydelse:

»Vidkommande det i motionen 11:281 gjorda yrkandet örn bidrag till riksföreningen
Sveriges barnaskydd finner utskottet den av föreningen bedrivna
upplysningsverksamheten behj ärtans värd och tillstyrker, att av lotterimedlen
ett belopp av högst 30 000 kronor må tillerkännas föreningen för dess upplysningsverksamhet.
»

Jag yrkar till följd därav, att utskottets hemställan i punkten c) måtte erhålla
följande lydelse:

»att motionen 11:281 må anses besvarad med vad utskottet ovan anfört och
föreslagit.»

Herr Törnkvist: Det sista yrkandet, herr talman, går nog inte riktigt i lås.
När man avslår begäran örn pengar, så kan man inte anse motionen bes va -

Andra hammarens protoholl . Nr 19. 4

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Motion angående
utredning
örn åtgärder
för
försörjning av
Holmön i
Sävars socken
med elektrisk
kraft.

Avsättning till lotterimedelsfemden. (Forts.)
råd, utan det är en antites: bifall helt eller delvis eller avslag. Har man avvisat
alla anspråk på pengar, innebär det avslag på motionen.

Jag begärde emellertid ordet i anledning av herr Bergströms anförande, och
jag vill säga för det första, att motionen örn avsättning av ytterligare 2 225 000
kronor till lotterimedelsfonden är en sak som riksdagen fullständigt suveränt
och ensam behärskar. Avsättning till lotterimedelsfonden är en riksdagens uteslutande
angelägenhet. Således, när vi tillstyrka ökning av avsättningen till
lotterimedelsfonden, så äro vi inne på den väg som är vår. En annan sak är,
som jag sade, då en motionär yrkar att vi skola taga ur lotterimedelsfonden,
som vi ha avsatt medel till, för ett visst ändamål. Då äro vi ute på en väg,
som uteslutande är förbehållen Kungl. Maj :t. Avsättningen är vår sak, men behandlingen
av avsättningsmedlen är Kungl. Majlis egen sak. Naturligtvis kan
man råka ut för en fallucka, och jag vill bekänna, att avdelningen råkat ut för
en fallucka, men så är det.

Slutligen vill jag säga i anledning av herr Bergströms anförande, att jag
sagt följande: Strävandena att hjälpa barnen äro alltid behjärtansvärda. Om
nu medlemmar av denna förening gå till Kungl. Maj :t och begära pengar, så
blir det för Kungl. Maj:t att bedöma, hur föreningen utför sitt arbete och om
den är värd hjälp i den formen. Det är så jag har uttryckt mig här.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. På av herr förste vice talmannen
därå given proposition biföll kammaren till en början vad utskottet i
mom. a) och b) hemställt. Härefter framställde herr förste vice talmannen
beträffande mom. c) propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till det av herr Gardell under överläggningen framställda yrkandet;
och blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

Punkterna 83 och 8-1.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 85.

Kades till handlingarna.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 45, i anledning av väckt motion
angående utredning örn åtgärder för försörjning av Holmön i Sävars socken
med elektrisk kraft.

✓

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade

Herr Sandberg: Herr talman! Jag skall be att endast få säga några ord i
föreliggande fråga.

Jordbruksutskottet har avstyrkt vår motion, som gick ut på mera direkta
åtgärder för åstadkommande av elektrifiering av Holmöarna. Emellertid är utskottet
ganska välvilligt. Det heter nämligen i utlåtandet: »I likhet med länsstyrelsen
anser utskottet, att sociala skäl tala för att elektrifieringen av Holmöarna
ordnas på ett ur driftssäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande sätt än
nu är fallet.» Det är för att understryka detta- och inkassera denna relativa välvilja
för ärendets fortsatta behandling som jag begärt ordet.

Holmöarna eller som vi kalla dessa Öar, Holmön, äro en grupp öar, som ligger
drygt en mil ut i Hvarken från kusten räknat. Det är ett läge, som gör att
befolkningen tidvis är mycket isolerad. Deras belysningsfråga befinner sig

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Motion angående utredning örn åtgärder för försörjning av Holmön i Sävars

socken nied elektrisk kraft. (Forts.)

f. n. i ett mycket otillfredsställande skick. Man Ilar under fyra års tid nöjt sig
med en provisorisk anordning, som bestått i ett gengasdrivet elverk. Härigenom
Ilar belysningen blivit mycket dyr, och driften har varit långt ifrån
störningsfri. Nu är aggregatet förbrukat, och man står inför nödvändigheten
att vidtaga någon åtgärd.

Såsom länsstyrelsen mycket riktigt påpekar är naturligtvis det enda riktiga
och rationella att man drar ut en högspänningskabel till ögruppen i fråga.
Denna anordning medför emellertid, att kostnaderna komma att överstiga
den övre gräns per tariffenhet, som enligt gällande bestämmelser medgives för
statsbidrag för elektrifieringsanläggningar. Jag vill emellertid nu uttala den
förhoppningen, att den relativa välvilja, med vilken utskottet uttalat sig i denna
fråga, kan få anses betyda att den anförda omständigheten, att kostnaderna
bli jämförelsevis höga per tariffenhet, icke skall behöva utgöra hinder för
att Holmöns belysningsfråga får sin lösning. Jag vill alltså understryka önskvärdheten
och nödvändigheten av att sedan nödig utredning utförts genom
länsstyrelsens försorg och ansökan i vederbörlig ordning inkommit till Kungl.

Majit, den då blir föremål för så välvillig behandling som möjligt och att
ärendet behandlas med all den skyndsamhet som är önskvärd.

Det var, som sagt, för att ge uttryck åt dessa önskemål, som jag tillåtit
mig att yttra några ord i sammanhang med detta utlåtande.

Herr Lindmark instämde häruti.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 6.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 46, i anledning av väckta mo-Motioner antioner
angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen un-J“,e
der statlig medverkan. gande av den

inhemska

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande kvävegödmotioner,
nämligen I: 103 av herr Nilsson, Bror, m. fl. och II: 171 av herr mn''JstillverkWerner
m. fl. hade hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måttenSig medanhålla
örn skyndsam utredning och förslag om utbyggandet av den inhemska verkan.
kvävegödningstillverkningen under statlig medverkan.

Utskottet hemställde, att de likalydande motionerna I: 103 och lii 171 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer utan angivande ,av yrkande hade avgivits av dels herr
Mäler och dels herr Pettersson i Rosta.

Utskottets hemställan föredrogs och anförde därvid:

Herr Mäler: Herr talman! Jag har inom utskottet velat tillstyrka de föreliggande
motionerna,__ och detta av flera skäl. För det första förhåller det sig
på det sättet, att vårt land årligen importerar ganska väsentliga mängder
kvävegödningsmedel från främmande länder. Vi skulle kunna inom vårt land
genom att gå den anvisade vägen bli självförsörjande i detta hänseende.

Nu har man inom utskottet resonerat så, att verksamheten i fråga, som skulle
vara förlagd till Norrbottens län i nära anslutning till Harsprångets vattenfall,
icke skulle kunna bli ekonomiskt bärig. Så vitt jag förstått av de uppgifter,
som kommit utskottet tillhanda, skulle kväveframställningen enligt den elektrolytiska
metod, som i motionerna föreslås, bli ekonomiskt lönande, därest sta -

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödning stillverkningen
under statlig medverkan. (Forts.)

tens vattenfallsverk levererade elektrisk kraft till samma pris som priset för
kraft till andra industriella företag. Inom det område, dit verksamheten skulle
bli förlagd, finns den lättast utbyggbara vattenkraft, som vi lia i detta land,
och dessutom ganska betydande — antagligen nästan outtömliga — tillgångar
på för ändamålet lämplig kalk. Det synes mig då ganska naturligt, att nian
borde undersöka, örn man genom att använda den billiga elektriska kraft, som
nian kan utvinna exempelvis från Harsprånget, och de kalkförekomster, som
finnas i dessa orter, skulle kunna åstadkomma en industri, varigenom man icke
blott försörjde det svenska jordbruket med dess nuvarande behov av kvävegödningsmedel
utan också tillgodosåge det inom jordbruket ständigt stegrade behovet
av kalkkväve.

Det framgår av handlingarna här, att under åren före kriget förbrukningen
vid det svenska jordbruket var ungefär 170 000 ton per år, medan den svenska
produktionen för närvarande är bara 121 000 ton. Under krigsåren har förbrukningen
ökats, så att den tidvis varit uppe i väsentligt mycket större mängder,
och man kan beräkna, att det så småningom skall bli en konsumtion av
ungefär 300 000 ton per år. Detta innebär alltså, att det finns en konsumtionsreserv,
som visserligen icke skulle vara fullständigt betjänt genom ett verk
av den storleksordning motionärerna närmast tänkt sig men vars behov dock i
någon mån skulle tillgodoses.

Nu har det anförts ett par omständigheter i utlåtandet, som skulle vara
hindrande för en anläggning av ifrågavarande slag. Det talas om att man icke
kan konkurrera med främmande länder, därför att de svenska vattenfallen ha
alltför ringa fallhöjd. Det vattenfall som närmast avses har dock en fallhöjd
av över 100 m. Vidare säges det, att det skulle bli så dryga transportkostnader.
Det är klart, att transporten från Porjus eller Jokkmokk — eller vad det kan
bli för kraftstation •— till Mellansverige blir rätt kostsam, men det kan ju icke
gärna behöva bli kostsammare än transporten först inom andra länder, sedan
mellan andra länder och Sverige och slutligen inom vårt land vid distributionen.
Jag tror alltså icke, att detta resonemang är alldeles hållbart. Och jag håller
före, att den avgörande faktorn är, att det finns tillgång till kalk och att man
kan få elektrisk energi till ett visst pris — och det bär ju kunnat konstateras,
att det pris experterna anse erforderligt kan åstadkommas av vattenfallsstyrelsen
vid dess anläggningar i Norrbotten. Vad konkurrensen med utlandet
beträffar, vill jag framhålla, att om man skall i Sverige producera kalkkväve
efter en annan metod än den som nu skulle tillämpas, är man beroende av
utländskt kol. Vid en avspärrning skulle vi alltså icke kunna hålla verksamheten
i gång. Genom den elektroniska metoden vore vi i huvudsak oberoendeav
kolimporten.

Detta är den ena synpunkten på saken. Därtill kommer en annan synpunkt,
vilken här i riksdagen gång efter annan understrukits såsom ganska betydelsefull,
nämligen vikten av att till Norrland förlägga industriföretag, vilka kunde
ge det norrländska näringslivet en mera differentierad prägel. Här föreslås
alltså en verksamhet, som icke bygger på de två gamla huvudråvarorna i Norrland,
nämligen skogen och malmen. Här skulle man i stället tillvarataga vattenkraften
och kalkförekomsterna för att skapa en näringsgren av en alldeles ny
typ och därigenom öka den ekonomiska motståndskraften mot rubbningar i det
ekonomiska livet, det som enligt allas mening är det angelägna när det gäller
Norrlands försörjning. Vi från Norrland hade föreställt oss, att genom det
väckta förslaget skulle man kunna åstadkomma just en sådan industri. Förslaget
hälsades med tillfredsställelse av alla norrlänningar. När nu utskottets avslagsyrkande
kommit och riksdagen måhända dessvärre kommer att följa utskottet,

Onsdagen deli 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen

under statlig medverkan. (Forts.)

får man nog bland norrlänningarna den föreställningen, att när det gäller att
tala vackra ord om Norrlands betydelse för det svenska folkhushållet är riksdagen
utomordentligt intresserad, men när det gäller att göra en insats, som
skulle göra Norrlands tillgångar fruktbärande, är intresset betydligt lamare.

Jag skall icke utveckla problemet vidare. Med hänvisning till det nu anförda
ber jag, herr talman, att få yrka bifall till de i ämnet väckta motionerna.

Herr Pettersson i Hosta: Herr talman! Jag har i likhet med den föregående
talaren vid utskottets utlåtande fogat en blank reservation, och .jag skall be
att få säga ett par ord om orsaken därtill.

Vi ha i motionerna föreslagit en utredning för att få fram riktlinjerna för
anläggning av en kvävegödningsfabrik. Såsom den föregående talaren nämnde,
importera vi ju kvävegödningsmedel för flera tiotal miljoner kronor årligen,
och man tycker, att när man har omätliga mängder vattenkraft i vårt
land och kalkfyndigheter både bär och där i landet, skulle man kunna få till
stånd en fabrik, där man tillvaratoge dessa ingredienser. Vi ha föreslagit en
utbyggnad av Harsprånget. Däremot har ju, såsom herr Mäler erinrade örn,
anförts att fallhöjden där skulle vara för ringa. Jag tycker dock, att en fallhöjd
av över 100 meter är en ganska ansenlig fallhöjd. Utskottet talar även
om att transportförhållandena, antingen nu transporten sker med järnväg eller
med båt, skulle vara svåra. Men det finns ju andra möjligheter att ordna
transporten. Man kan tänka sig, att fabriken förlädes till kusten och att kalken
fraktades på luftledningar från fyndigheterna. Den elektriska kraften går
ju, som vi alla veta, jämförelsevis lätt att överföra med ledningar. Det upplystes
från vattenfallsstyrelsens sida till utskottet, att strömförlusten bleve
bara 10 h 15 %. Transporten går sålunda mycket lätt att ordna till rimliga
priser. Vidare framhåller utskottet, att de norrländska hamnarna äro tillfrusna
under flera månader. Men denna fabrikation vore ju avsedd att fortgå
året runt, och det är givet, att en klok fabriksledning alltid ordnar det hela
så, att transporten till hamnarna sker i god tid, ifall det skulle uppstå ishinder.
Jag finner sålunda, att icke heller transportsvårigheterna kunna lägga
hinder i vägen för byggandet av en sådan fabrik. Då dessutom en liknande
fabrik i Norge enligt tidningarna blivit bombad, är det naturligtvis ett lämpligt
ögonblick nu att taga hand örn denna sak och söka få den i hamn.

Nu har det även sagts, att det är för dyrt att bygga. Men vi lia bara föreslagit
en utredning. En sådan tager alltid lång tid. Man får väl ändå tänka
sig att kriget skall sluta och att andra förhållanden skola inträda. Bl. a.
blir det säkerligen en stor arbetslöshet snart, och det är givet, att det då kan
vara lämpligt att taga itu med den föreslagna utbyggnaden.

Vi ha med vår motion velat få fram en tillverkning, som skulle minska vår
handelsbalans med cirka 20 miljoner kronor. Vi ha önskat få svenska kvävegödningsämnen
till våra svenska jordbruk. Och vi ha velat få en fabrik, där
våra svenska arbetare kunde få sysselsättning under de tider av arbetslöshet
som komma.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till motionerna.

Herr Werner: Herr talman! En av de viktigaste förutsättningarna för ökningen
av den inhemska jordbruksproduktionen är tillräcklig tillgång till
konstgödselmedel, framför allt då lättlösligt kväve.

Den fråga, som i motionerna T: 103 och II: 171 förelagts riksdagen, kan
utan överdrift betecknas som en av de till räckvidden betydelsefullaste jordbruksutskottet
haft att taga befattning med under innevarande riksdag. Icke

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Motioner .angående utbyggande av den inhemska k vä veg dåning s tillverkning en
under statlig medverkan. (Forts.)

nog med att en riktig lösning av detta för jordbruket så utomordentligt viktiga
produktionsproblem, nämligen ökad tillgång på kvävegödningsmedel,
skulle ge åt landet miljonvärden i ökade skördar, utan häri ligger dessutom
ett nytt investeringsobjekt, vilket under efterkrigstiden skulle kunna bereda
ett mycket stort antal svenska arbetare sysselsättning oell utkomst, särskilt
när det svenska närngslivet kommer att se sig nödsakat att inskränka sin
produktion. Kravet på full sysselsättning till fullvärdig avlöning kan man
biträda, men en förutsättning för att detta önskemål skall kunna uppfyllas är,
att man väljer produktionsområden, som ge utbyte i produktionsfrämjande
riktning. Nationens ekonomi är knappast sådan, att man vågar investera kapital
och arbetskraft på rent improduktiva företag. Att det föreligger ett behov
av ökad kvävetillgång för det inhemska jordbruket utöver nuvarande tillgångar
har icke bestritts och kail icke bestridas av någon. Detta behov kan,
enligt vad som framgår av utskottsutlåtandet, beräknas till omkring 100 000
h 150 000 ton, sannolikt mera, per år. De i motionerna angivna importsiffrorna
för 1939 visa ett importbehov av icke mindre än över 220 000 ton till
ett sammanlagt värde av nära 35 miljoner kronor. Även efter de utvidgningar
av den inhemska kvävetillverkningen, som skett, föreligger en betydande brist
inom landet. Med de förutsättningar för en storproduktion på området, som
vi äga inom landet, skulle det vara möjligt att här skapa en storindustri även
för export till de närmaste grannländerna inom östersjöbäckenet, en export
som skulle kunna röra sig örn åtskilliga hundratusentals ton årligen. Trots utskottets
försök att redan i förväg förklara en dylik tillverkning oekonomisk,
måste man dock konstatera, att förutsättningar härför föreligga i mycket hög
grad. Den tillverkningsmetod, som härvid torde Ausa sig vara den enda möjliga,
är den elektrolytiska metoden för framställning av lättlösligt kväve, vartill
fordras tillgång till billig elektrisk energi och kalk. Denna metod äger
obestridliga företräden framför den kemiska, som bygger på ett betydande behov
av importerat kol och som framställer kvävet i svårlösligare form.

Utskottet gör nu gällande, att den elektriska energien icke kan framställas
i Sverige till samma konkurrenskraftiga priser som i utlandet, särskilt i Norge.
Vidare hävdar utskottet, att fraktkostnaderna för råvaran, den nödvändiga
kalken, vid fabrikationens förläggande till Norrland skulle ställa sig för höga.
I motionerna har påvisats den outnyttjade kraf tillgång, som finns i statens ägo
särskilt i övre Norrland. Härvid har särskilt nämnts Harsprång^, som har
en fallhöjd av över 100 m och som med sin belägenhet endast någon kilometer
nedanför Porjus äger fördelen av att Ira ett redan färdigt vattenregleringssystem.
Arbeten för åtskilliga miljoner äro redan därstädes nedlagda, nu
till ingen nytta. Det vore underligt, örn icke ur denna väldiga energikälla, ur
vilken beräknas kunna utvinnas nära 300 000 hästkrafter, elektrisk energi
skulle kunna levereras till fullt konkurrenskraftiga priser. För en utvidgning
av den elektriska järn tillverkningen vid Luleå torde en utbyggnad av Harsprånget
i en nära framtid visa sig ofrånkomlig.

Beträffande frakterna vill jag framhålla, att den frågan är helt outredd.
Man skulle kunna göra gällande, att när man år 1939 med fördel kunde importera
icke mindre än 82 000 ten chilesalpeter, som måste fraktas kring mer
än halva jordklotet, skulle det vara lika möjligt att frakta råvaran kalk. örn
så vore nödvändigt, från exempelvis Gotland till Luleå. Överföring av elektrisk
energi i högspänningsledningar är ett tekniskt löst problem, och att föra
den elektriska energien från kraftkällan till Luleå skulle därför icke erbjuda
några svårigheter.

Med det. anförda har jag velat påvisa, att lika goda förutsättningar för till -

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Xr 19.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen

under statlig medverkan. (Forts.)

verkning i större skala av kvävegödningsmedel äro till finnandes här i landet
som i utlandet. I det i motionen väckta förslaget ligger ett investeringsobjekt,
som i en arbetslöshetsperiod skulle kunna ge arbete och utkomst åt tusentals
svenska arbetare och åt landet och dess jordbruk ett handtag av alldeles oerhört
värde, när det gäller att öka jordbrukets produktionsförmåga. Örn man betänker
att värdet av landets skörd årligen uppgår till omkring 2 miljarder
kronor, skulle en ökning härvidlag med 10 procent betyda ett nyskapat värde
för landets jordbruksprodukter av inemot 200 miljoner kronor. Jag menar
sålunda, att vi här ha ett så pass storartat uppslag, särskilt med avseende å den
framtida gestaltningen av landets näringsliv, att vi icke utan vidare lia rätt
att avvisa detsamma.

Vid studiet av detta jordbruksutskottets utlåtande har jag icke kunnat undgå
att förvåna mig över att man vid remissen av denna mycket vittgående motion
hänvänt sig till vissa industriorganisationer såsom industrikommissionen,
statens kemiska industrikontor och möjligen också Kooperativa förbundet.
Jag skulle i det här sammanhanget vilja rikta en fråga till jordbruksutskottets
vice ordförande, varför man icke remitterat denna för jordbruket så utomordentligt
betydelsefulla fråga till jordbrukets egna organisationer såsom lantbruksstyrelsen
och lantbruksförbundet. Jag skulle vara mycket tacksam för
svar på frågan vilka skäl som kunnat ligga bakom det förhållandet, att man
icke ansett det nödvändigt att remittera ärendet till jordbrukets egna organ.

Avsikten med den föreliggande motionen har icke varit ett omedelbart igångsättande
av företaget utan allenast att vinna en allsidig och saklig, utredning
av hithörande förhållanden. Jag tror icke att sista ordet nu är sagt i den föreliggande
frågan; det kan nämligen tänkas att det finns enskilt kapital, som
kan vara intresserat av att det härvidlag skapas en verklig storindustri, som
kan fylla det alltmer växande behovet av kvävegödningsmedel, särskilt då i
östersjöbäckenet. Om man studerar siffrorna för kvävetillverkningen skall
man finna, att före kriget över allt ute i världen kvävetillverkningen stod i
direkt proportion till befolkningstätheten och livsmedelsbehovet. Japan var
sålunda en av världens största producenter av ammoniumsulfat. I Italien hade
man avsevärt ökat tillverkningen av kväve, och i Tyskland och Ryssland
hade man också börjat inse vikten av denna produktion. Varför skulle man då
icke också i Sverige med dess rika möjligheter på detta område kunna göra
ett verkligt krafttag för att förbättra landets jordbruksproduktion och näringsliv
på olika områden?

Min hemställan örn statens medverkan i föreliggande fall har kanske mest
skett därför att den tillgängliga vattenkraften finnes i statens ägo, framför
allt då i Norrland. Att igångsätta ett så pass stort företag, som det härvidlag
är fråga om, torde icke kunna gå utan statens medverkan. Med det anförda
Ilar jag, herr talman, velat ytterligare motivera vår motion, och jag kan icke
annat än vidhålla min .ståndpunkt sådan den framgår utav denna. Jag ber sålunda
att få yrka bifall till den hemställan, som innefattas i motionen II: 171.

Herr Andersson i Löbbo: Herr talman! Jag skall börja med att besvara (leii
direkta fråga, som motionären herr W erner ställde till utskottet, då han frågade
örn orsaken till att utskottet icke valt andra remissinstanser än som skett.
Ja, jag kan kort och gott svara herr Werner, att orsaken är den, att enligt
vad utskottet kunnat bedöma remiss skett till just sådana myndigheter, som
ansetts mest kapabla att bedöma denna sak. Att landsbygdens ekonomiska
organisationer, såsom herr Werner förutsatte, skulle ha haft några särskilda
förutsättningar att kunna bedöma de ekonomiska kalkylerna för en kväve -

Xr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen
under statlig medverkan. (Forte.)

fabrikation, kraftförbrukningen, behovet av kalk o. s. v. har åtminstone jagsvårt
att tro. Jag har därför den uppfattningen, att en remiss till dessa organisationer
icke skulle ha givit vad herr Werner förmodar.

Det kanske tillåtes mig att här först ge en liten överblick över behovet och
förbrukningen av kväve här i landet. Före kriget var förbrukningen under en
femårsperiod närmast före 1939 i medeltal 170 000 ton per år. Under kriget
har denna siffra stigit betydligt, och den var under gödselåren 1940/11
213 000 ton, 1941/42 240 000 ton och 1942/43 207 500 ton. Förbrukningen
under nu löpande år 1943/44 beräknas komma att uppgå till 185 000 ton.
Orsaken till den under kriget stegrade förbrukningen är i första hand att söka
i den ökade oljeväxtodlingen, vilken ju tarvar stora mängder kvävegödsel.
Enligt beräkningar gjorda av professor Åke Akerman torde man efter kriget
kunna räkna med ett årligt behov av 240 000 ton, vilken siffra inom den närmaste
tioårsperioden möjligen skulle kunna öka till 300 000 ton, vilket ju var
den siffra herr Mäler nämnde. Vi få emellertid komma ihåg, att denna sista
siffra utgör blott och bart ett beräknat antagande, och i verkligheten veta vi
icke örn siffran efter flera eller färre års förlopp kan komma att bli så stor.

Den motion som här föreligger föreslår en utredning angående möjligheterna
för en stor kvävegödselindustri här i landet med användande av den s. k.
elektrolytiska metoden. För denna metods användning fordras, att åtskilliga
förutsättningar föreligga. Jag skall här be att få fästa uppmärksamheten på
två sådana särskilda förutsättningar. Den ena är att det finns billig elektrisk
kraft. Den andra är att det finns kalk av synnerligen hög renhet; enligt de
uppgifter utskottet fått skulle det erfordras en renhet av lägst 95 procent.
Vad då först gäller frågan om den billiga kraften vill jag nämna, att inom
utskottet en representant för vattenfallsstyrelsen Jämnat upplysningar i ärendet
och därvid meddelat, att med den utbyggnadstakt, som för närvarande
gäller för statens kraftverk och framför allt med den utbyggnad, som planeras
i framtiden, redan nu finns och kommer att finnas tillräckligt med elektrisk
kraft för att kunna tillgodose en kvävegödselindustri av den storleksordningen
att den kan fylla landets totala behov av detta gödningsämne. Den för en sådan
fabrikation erforderliga elektriska kraften är alltså redan till finnandes.
Jag tror därför att motionärernas sammankoppling av den föreliggande frågan
om landets försörjning med kvävegödselmedel med en eventuell utbyggnad
av Harsprånget icke är nödvändig. Örn vi nu utgå från att vi skulle få
till stånd en kväveindustri, som kunde tillgodose hela landets behov av detta
gödningsämne — jag återkommer senare till frågan, om vi böra sträva till
självförsörjning av kvävebehovet — behöva vi ha tillgång till åtminstone
65 000 ten kalksalpeter eller liknande gödningsämne per år. Härför erfordras,
örn den elektrolytiska metoden användes, enligt de uppgifter utskottet fått,
cirka 23 000 kilowatt elektrisk energi. Genom en utbyggnad av Harsprånget
skulle kunna utvinnas omkring 200 000 kilowatt, alltså inemot 10 gånger så
mycket energi som erfordras för att åstadkomma en kväveindustri, som fyllde
hela landets totalbehov av kväve. Det är sålunda tämligen självfallet att man
för en så relativt obetydlig sak som kvävegödselindustriens ifrågasatta utbyggnad
icke behöver utbygga ett så stort vattenfall som Harsprånget. Det är ju
möjligt att en dylik utbyggnad kan bli aktuell ur andra synpunkter, men den
saken lämnar jag i detta sammanhang därhän.

Det finns emellertid en annan metod för framställning av kvävegödselmedel,
nämligen stenkolsmetoden. Med användande av denna metod kan samma
mängd kvävegödselmedel, som jag förut nämnde, tillverkas med användningav
25 000 ä 30 000 ton stenkol samt med en elektrisk energiförbrukning av

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen

under statlig medverkan. (Forts.)

blott 5 000 kilowatt. För närvarande byggs en sådan fabrik i Köping av Kooperativa
förbundet. Tillverkningskapaciteten där skall bli omkring 42 000
ton 15,5 % salpeter, och redan nu är tillverkningskapaciteten inom landet
121 000 ton. Därmed skulle landets totalbelopp vara uppe i en siffra a/v
163 000 ton gödselmedel, och den brist som skulle komma att föreligga i förhållande
till förkrigsförbrukningen utgör därefter 7 000 ton, medan i förhållande
till den högsta förbrukningen under krigsåren bristen blir 77 000 ton.

Beträffande priset på elektrisk kraft lia vi försökt höra oss för hos den
expertis som stått utskottet till buds, och den har sagt oss, att ett pris av
högst 0,66 öre per kilowattimme skulle vara erforderligt för att den elektrolytiska
metoden skulle kunna ekonomiskt tävla med stenkolsmetoden. Hur
ställa sig då priserna för närvarande? Jo, enligt vattenfallsstyrelsens uppgift
är självkostnadspriset för närvarande ungefär 1,25 öre. Under normala tider
torde det emellertid kunna beräknas till 1 öre. Jag vet icke hur detta kan
rimma med det gjorda påståendet, att örn bara kraften kunde levereras för det
pris, för vilket den för närvarande levereras till andra förbrukare, skulle
kvävegödselindustrien ekonomiskt kunna tryggas. I det fallet ha motionärerna
och reservanterna tydligen en helt annan uppfattning än den vattenfallsstyrelsens
representant gav tillkänna. Jag gör för min del gällande, att en ekonomisk
kvävegödselindustri med användande av den elektrolytiska metoden
sannolikt icke kan åstadkommas här i landet med mindre den får en betydande
statssubvention.

Jag nämnde tidigare, att det också erfordras kalk av en hög renhetsgrad.
Nu ha talesmännen för motionen här tidigare i dag anfört, att sådan kalk i
tillräcklig utsträckning skulle vara till finnandes i närheten av Harsprånget.
Enligt de uppgifter utskottet fått från statens geologiska undersökning ligger
det emellertid med kalkfyndigheterna i närheten av Harsprånget så till,
att den erforderliga renhetsgraden är något mindre än den som behövs för en
rationell drift. Det finns andra fyndigheter i fjällen uppe i Norrland, som
äro fullt tillfredsställande med avseende å renhetsgraden, men de ligga långt
uppe i fjällen och äro svåra att exploatera. Dels äro nämligen avstånden
långa, och dels försvåras brytningsförhållandena genom den långa vintern,
som gör att brytningen icke kan ske annat än under en kortare tid av året.
Startandet av en kvävegödselindustri sådan som den här ifrågasatta skulle
kräva betydande kapitalinvesteringar. Om en sådan industri vore oundgängligen
nödvändig för landets näringsliv, skulle jag utan tvekan vara hågad
att gå med på åtminstone en utredning, men nu tror jag icke att så är förhållandet.
Jag ber att få påpeka det faktum att i Europa redan finns en betydande
kväveindustri, förlagd till bland andra länder Tyskland och Norge, vilken
industri har en kapacitet av 4 100 000 ton kväve per år. en kapacitet som
icke ens under normala fredliga förhållanden kunnat utnyttjas mer än till
ungefär hälften. Denna kommer givetvis, det kan man självfallet räkna med,
att medföra en hård konkurrens för den svenska industrien. Det är visserligen
sant att den internationella kvävetrusten icke fungerar för närvarande, men
vi ha dock anledning anta, att den efter kriget kommer att uppstå på nytt.

Bland de yttranden, som utskottet infordrat, finns även ett från Sveriges
kemiska industrikontor. Denna instans har sagt, att även örn det vore så, att
man vore hågad att omedelbart avskriva alla anläggningskostnader för den
syntetiska kväveindustrien här i landet, skulle likväl enligt industrikontorets
uppfattning en sådan fabrikation icke kunna ekonomiskt tävla med kväveindustrien
i våra angränsande länder.

Det har under debatten från motionärernas och reservanternas sida särskilt

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen
under statlig medverkan. (Forts.)

starkt framhållits behovet av att vi gjorde oss självförsörjande på kväveindustriens
område. Är det så absolut säkert, att det är nödvändigt eller ens lämpligt?
Jag tror, att vi böra lia klart för oss, att vi efter krigets slut lia behov
av att kunna sälja en mängd varor till utlandet, men en förutsättning för att
vi skola kunna sälja är, att vi köpa varor tillbaka. Säkerligen komma vi att
efter krigets slut få betydande handelsförbindelser med länder, vilkas möjligheter
att leverera varor till oss i viss utsträckning baseras på dessa länders
kväveindustri. Jag är sålunda icke så fullständigt övertygad örn lämpligheten
att uppställa krav på vårt lands självförsörjning med kväve. Jag tror tvärtom,
att det kanske har en rätt stor betydelse, att vi kunna tillhandla oss bl. a. kväve
för andra nyttigheter, som vi i vår ordning behöva sälja.

Även örn det är så att det är en intressant tanke som ligger bakom motionen
— jag medger att så är fallet ■— har utskottet likväl funnit, att de rent sakliga
skälen tala för att staten icke nu engageras i en dylik utredning.

Jag vill tillägga, att vid den kväveindustrifabrik som anlägges i Köping
finns det möjligheter att utvidga densamma till en sådan kapacitet, att vårt
lands hela behov av kväve fullt tillgodoses, örn man nu skulle vilja gå den
vägen, vilket jag dock icke tror är vare sig nödvändigt eller ens önskvärt. Med
dessa ord ber jag herr talman, få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Lövgren: Herr talman! Innan jag går in på utskottets betänkande skall
jag be att få göra en liten återblick på vad som här i landet förekommit tidigare
i den här frågan. År 1916 bildades ett aktiebolag som fick namnet Elektrosalpeter.
Det hade ett minimiaktiekapital på 3 600 000 kronor och kunde öka
kapitalet till 9 600 000 kronor. Initiativtagare till det bolaget var framlidne
Marcus Wallenberg. Han hade själv, om jag minns rätt, personligen aktier för
1 000 000 kronor. Emissionsinstitutet hade återstoden med undantag för 600 000
kronor, som Norsk Hydra hade tecknat, vilket belopp Norsk Hydra skulle ha
i likvid för att det ställde sina patent och licenser till bolagets förfogande. Ar
1918 träffades ett avtal mellan vattenfallsstyrelsen och Aktiebolaget Elektrosalpeter
örn leverans av kraft från ett kraftverk vid Harsprånget i Lule älv.
Priset för den kraften beräknades till 32 kronor per kilowatt efter 1913 års
priser, varjämte kontraktet innehöll bestämmelser örn att kraftpriset skulle
stiga efter en bestämd skala med hänsyn till anläggningskostnaderna. Arbetet
på Harsprånget började, och riksdagen anslog under åren 1918—1920 sammanlagt
9 000 000 kronor för utbyggnaden. Är 1921 meddelade emellertid vattenfallsstyrelsen
regeringen, att Aktiebolaget Elektrosalpeter hade förklarat sig
icke vilja använda sin optionsrätt till kraften, därför att det blev för dyrt.
Priset enligt vattenfallsstyrelsens kalkyl var då uppe i 70 kronor per kilowatt,
vilket innebär mellan 7,2 och 7,5 öre per kilowattimme. Det var ju klart, att
med så litet värde, som den svenska kronan hade under åren 1918—1920, så
skulle utbytet av Harsprånget bli en dyr affär, och jag klandrar ingalunda
Aktiebolaget Elektrosalpeter för att det då drog sig tillbaka. Men kammarens
ledamöter böra hålla i minnet det kraftpris som man resonerade örn den gången
nämligen maximum 70 kronor per kilowatt. Det är möjligt — det kan man
icke få någon klarhet i — att förändringar i fråga örn tillgång på kraft under
tiden från 1918 till 1921 hade skett i Norge, så att man kunde få kraft billigare
i Norge vid den tidpunkten än 70 kronor per kilowatt — vi skola ju lägga
märke till att Wallenberg hade stora intressen i Norsk Hydra — och att det
var anledningen till att man tackade nej till optionen. Det hade till resultat,
att vattenfallsstyrelsen hos regeringen begärde att få lägga ned arbetena på
utbyggandet av Harsprånget. Jag tror ju för min del, att vattenfallsstyrelsen

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Xr 19.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen

under statlig medverkan. (Forts.)

var förfärligt litet affärsmässig den gången, ty om den i stället hade begärt av
riksdagen.att få avskriva det kriskapital, som man hade lagt ned under de där
inflationsåren, så hade vi sannolikt i dag haft en stor kemisk industri däruppe.
Nu blevo de där sex eller sju eller åtta miljoner kronorna — det är svårt att
fastställa, hur mycket det var sorn var nedlagt där — ett dött kapital, som vi
sannolikt komma att ha mycket litet glädje av, även örn vi någon gång inom
en snar framtid skulle få ett beslut örn utbyggnad av Ha-rsprånget. Jag tror,
att det var dålig affärsmässighet, som präglade vattenfallsstyrelsen den gången,
men det skall jag inte gå in på vidare nu. Jag har bara velat relatera hur det
låg till, när man den gången försökte åstadkomma en kväveindustri.

Sedan dess ha metoderna förbättrats, och i nuvarande stund kan man på
elektrolytisk väg få fram kväve med ungefärligt användande av 1/3 av den
kraftmängd, som man behövde 1918. Örn jag ser på den omständigheten, så
måste jag ju säga mig, att det är ganska märkligt, att man — samtidigt med
att kraftåtgången har sjunkit till 1/s av vad den var enligt den gamla metoden —
talar örn den elektrolytiska metodens oförmåga att konkurrera med en metod,
som är byggd på koks. Jag tror alltså, att det redan utbyggda Porjusfallet har
en självkostnad på kraften som icke ligger över 5,5 öre per kilowattimme,
d. v. s. 35 kronor per kilowattår. Det är sanningen örn kraftpriset i Porjus.
Det kan hända, att vattenfallsstyrelsen vill företaga en utjämning av kraftpriset
med hänsyn till att man sedan har byggt ut andra fall, som lia blivit dyrare.
Det kan jag förstå, men örn man vill göra en fabriksanläggning av en viss
typ, så finns det väl också skäl för ett resonemang, där man går ut ifrån
att man betraktar vattenfallet och råvarorna och fabriken som ett företag och
icke därvidlag blandar in alla möjliga andra företag som finnas i landet. Örn
man vill använda kraften från redan utbyggda vattenfall eller bygga ut vattenfall
i Luleälv kail man få fram den till ett pris. sorn gör, att man blir konkurrenskraftig
gentemot koksmetoden. Det är jag övertygad örn. Örn så ej skulle
vara fallet, skulle det ju komma, att framgå av den utredning, som motionärerna
lia begärt. Jag skall inte gå in på frågan örn en utbyggnad av Harsprånget
i det här sammanhanget, därför att den frågan kommer upp senare,
när statsutskottet avger utlåtande över motioner i frågan, som äro väckta vid
årets riksdag i bägge kamrarna. Vad jag här har velat beröra, är det kraftpris.
som nian har anledning att räkna med, örn nian vill göra en sådan fabrikation.

Sedan kommer jag in på frågan om förutsättningen för att göra kalksalpeter.
Den föregående talaren åberopade något utlåtande av Sveriges geologiska
undersökning, som skulle tyda på att förutsättningar härför icke skulle
finnas. Jag har här en liten volym, utgiven av Sveriges geologiska undersökning.
Den är av geologen Alvar Högbom, som sommaren 1930 i Jokkmokks
socken undersökte bland annat en stor kalkfyndighet i Norvijaur. Det ligger
2V3 mil från Jokkmokk. Det är icke fråga örn någon fjällvärld, utan det ligger
nere i skogslandet, 40 km fågelvägen från Harsprånget. Jag föreställer mig,
att kalken från Norvijaur och kraften från Luleälven skulle kunna mötas vid
Jokkmokk vid inlandsbanan och där förena sig till kalksalpeter. Vid sådant
förhållande blir det ju en fråga örn kvalitet. Örn kvaliteten säger geologen
Högbom: »Genomsnittshalten på hela arean kan säkert beräknas till 90 %
CaC08. Örn sydligaste spetsen samt cn smal zon längs västra kanten av stråket
S örn Juoksjokko frånräknas, torde fyndighet en kunna beräknas hålla 5
milj. ton kalksten inell 93 % CaC03 och därutöver upp till praktiskt taget ren
kalksten.» Han har gjort så pass grundliga analyser, som han redovisar i den
här volymen, att jag vågar tro på riktigheten av denna uppgift. Här finns alltså
kalk av den renhetsgrad, som är användbar för ändamålet, och ilen finns i

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen
under statlig medverkan. (Forts.)

riklig mängd, nämligen 5 miljoner ton. Högbom var fullt på det klara med att
bär förelåg en användbar fyndighet, och han anvisar också lämpliga transportvägar
för fyndighetens tillgodogörande.

I nuvarande stund finns där en ekonomisk förening, som avser att producera
s. k. jordbrukskalk på grundval av den fyndigheten. I ett brev, som jag
fick för några dagar sedan från en av de ledande i denna förening, säger man
emellertid, att man är utomordentligt intresserad av att det projekt som dragits
upp i denna motion, skulle kunna komma till utförande. I fråga örn transportmöjligheterna
har man gjort gällande, att fyndigheten ligger så avlägset,
att transporterna skulle bli alldeles för dyra. Emellertid ha vi ju järnvägen
färdigbyggd genom Lappland; inlandsbanan stryker ju förbi där hela vägen.
Vid sådant förhållande vore det väl ganska märkvärdigt, örn man inte skulle
kunna frakta kalksalpeter från Jokkmokk längs inlandsbanan till vilken avnämare
som helst i mellersta och norra delarna av landet med fraktpriser som
medföra, att varan blir konkurrenskraftig med hänsyn till de fraktpriser som
man måste betala för att få in kalksalpeter från Norsk Hydros anläggningar
och från andra anläggningar i utlandet.

Det är ju bevisat, att vi ha ett behov av kalksalpeter, sedan alla våra nuvarande
tillgångar ha utnyttjats och den fabrik Kooperativa förbundet bygger i
Köping med en produktionskapacitet av 100 000 ton kalksalpeter kommit i
bruk. Är det icke bättre att göra dessa 100 000 ton här i landet än att köpa
dem utifrån? Nej, säger den föregående talaren. Det är icke bättre därför att
det finns så många kvävefabriker i utlandet, och de lia en sådan produktionskapacitet,
att man icke kan konkurrera med dem. Ja, herr talman, jag är
icke riktigt säker på den saken. En sak är den mängd av kvävefabriker, som
man har i nuvarande stund, när man måste framställa sprängämnen i den vansinniga
omfattning, som nu är fallet, och när man måste ha fram denna salpeter
och kväve alldeles oberoende av kostnaderna. En annan sak är, hur det
kommer att ligga till, sedan kriget är slut. Jag är medveten örn att man i
Norge kan bygga upp en kväveindustri av stora mått, som producerar billigt,
men jag är ganska säker på att man inte kommer under det nettopris på platsen,
som i nuvarande stund, örn man tager hänsyn till de verkliga anläggningskostnaderna,
gäller för kraften i Luleälven. Följaktligen kan jag icke inse, att
det finns något skäl, varför vi här i landet skulle avstå från att producera det
kvävegödningsmedel, som vi behöva, i varje fall så att vi någorlunda täcka
ett minimibehov. Jag tror för min del att behovet kommer att stegras ganska
starkt, allteftersom man kommer underfund med vilken tjänst man gör sig
själv, när man tillämpar en riktig kvävegödningsmetod. Det kommer att stiga
framför allt därför att skogen blir värdefullare för varje år och skogsbete!»!
följaktligen komma att ställas på avskrivning och man behöver mera betesvallar
och mera övergödsling med kväve för att få goda beten.

Jag har, herr talman, haft en liten konflikt med Koopertiva förbundet i
vinter i anledning av det här problemet. Kooperativa förbundet bygger en
fabrik i Köping, och den som byggt den fabriken hade i ett intervjuuttalande i
en tidning sagt, att motionärerna tydligen icke tänkt igenom problemet, innan
de väckte motionen. Det föranledde mig att skriva till Kooperativa förbundet
och säga, att det förefaller mig som örn vederbörande i Köping icke
tänkt på vad han sade, innan han publicerade intervjun. Kooperativa förbundet
har sedan skrivit till jordbruksutskottet och realiter avstyrkt motionen,
men sedermera bär Kooperativa förbundet i ett brev till mig i någon mån tagit
tillbaka vad förbundet sagt i sin skrivelse till jordbruksutskottet. Det säger
följande: »En norrländsk kvävefabrik kan tänkas förlagd antingen inuti landet

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen

under statlig medverkan. (Forts.)

i närheten av ett kraftverk eller vid någon hamnplats vid kusten. En utredning
av de ekonomiska förutsättningarna måste göras för dessa olika alternativ, så
att man får en uppfattning om hur alla olika kostnadsfaktorer inverka på slutresultatet.
» Tidigare var det ju icke fråga örn att någon utredning var behövlig.
Vidare säger nian: »En förutsättning för en ekonomisk kväveproduktion
i Norrland torde emellertid vara ett kraftpris av ungefär den storlek, som omnämndes
i Eder ledare.» Det är det kraftpris, som jag också har nämnt i detta
anförande. Slutligen säger man: »Det bör dock påpekas, att vi knappast här
i landet kunna erhålla den elektriska kraften till så lågt pris som vid de norska
kvävefabrikerna.» Ja, det är möjligt, men den frågan skulle ju utredningen
ge svar på. För ögonblicket misstänker jag, att de norska kvävefabrikerna icke
ha så stor kapacitet, därför att allierade flygare ha gång på gång gjort påhälsningar
och sprängt anläggningarna. Jag kan, herr talman, icke för mitt
liv begripa, varför vi icke här i landet på grundval av egna råvaror och egna
resurser skola framställa den kvävegödning eller i varje fall det minimum av
kvävegödning vi behöva för vårt jordbruk. Det är i alla fall en så viktig vara
ur folkhushållningens synpunkt, att landet borde vara oberoende av utlandet
för försörjningen med denna vara. Jag vet icke vilka kol- och kokspriser, som
komma att gälla efter kriget, men jag är ganska övertygad om att vi bär i
landet med fördel skola kunna bygga ut den elektriska kraften och i stor utsträckning
bygga vår industriproduktion på den i framtiden.

Jag ber att få yrka bifall till motionen.

I detta anförande, varunder herr talmannen återtagit ledningen av förhandlingarna,
instämde herrar Gavelin, Grym, Blombäck och Andersson i Hedensbyn.

Herr Werner: Herr talman! I en rad partimotioner vid årets riksdag har man
betygat sitt intresse för jordbruket och dess möjligheter att åstadkomma framtida
bärighet. Herr Anderssons i Löbbo parti har ju särskilt rekommenderat
rationaliseringen såsom det botemedel som nu skulle vara till varaktig hjälp.
Örn man med rationalisering menar annat än sammanslagning av brukningsdelar,
ett utplånande av exempelvis tusentals boplatser ute på landsbygden,
kanske man skulle kunna allvarligt reflektera över att skapa bättre produktionsbetingelser
för dessa människor s-om tvingas att försöka skapa sin försörjning
av mindre jordbruk. Jag hoppas, att det icke enbart är tomma slagord
man kommer med här, utan att bakom desamma skall finnas en vilja att försöka
realisera något av de förslag som man framlägger motionsvis i riksdagen.
Jag är emellertid icke villig att godkänna den utredning, som jordbruksutskottet
synes ha företagit på egen hand, såsom slutgiltig. Projektet är
så pass stort och tekniskt invecklat, att det hade bort krävas en alldeles speciell
utredning ifrån utgångspunkter, där man icke rönt inflytande ifrån vissa
särskilt framträdande intressen. Jag fick ett alldeles särskilt belägg för att
här finns någonting bakom, när jordbruksutskottets vice ordförande säger,
att i framtida handelsutbyte med utlandet måste vi lia någonting afl, byta
ined. Ja, det är den gamla sanningen, att jordbrukets intressen alltid skola utgöra
bytesobjektet, då det gäller industriintressena och handeln med utlandet.
Jag tror emellertid, att vi hade gagnat både landet och jordbrukets produktionsmöjligheter
med att skapa arbete och utkomst åt svenska medborgare
genom att åtminstone utreda, om det föreliggande projektet vore möjligt att
genomföra eller icke utan att så där utan vidare slå ihjäl ett projekt, som dock,
måste man säga, innehåller en mycket stark saklig utgångspunkt.

G2 Nr 19. Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödningstillverkningen
under statlig medverkan. (Forts.)

Herr Åndersson i Löbbo: Herr talman! Jag nödgas att än en gång besvära
kammaren med några ord i denna fråga. Jag vill då börja med att fråga
herr Werner, vad han verkligen åsyftar med att framhålla, att det är vanligt,
att jordbruksintressena alltid skola bli bytesobjekt på utrikeshandelns område.
Jag förmodar att herr Werner vill tillse att vår försörjning med kvävegödsel
är tillfredsställande och att han dessutom önskar, att kvävegödseln skall bli
billig. Örn kvävegödsel framställes och ställes till förfogande åt landets jordbrukare,
kan jag inte förstå, att det skall spela någon roll, örn kvävegödseln
är tillverkad i Höjen, Porjus eller utomlands. Herr Werners resonemang örn att
jordbruksintresset skulle lida men av att kvävegödselmedel bli bytesobjekt i
utrikeshandeln har således inget berättigande i detta sammanhang.

Herr Lövgren nämnde några uppgifter örn att tillgången på kalk i Jokkmokk
nära Harsprånget skulle vara så riklig oell av så hög renhetsgrad, att dea
utan olägenhet skulle kunna användas för ifrågavarande ändamål. Jag vill
visserligen inte bestrida hans påstående, men då jag hort, att hans uppgifter
härleda sig från en broschyr, som efter vad som upplysts mig bygger på undersökningar
från år 1930, och jordbruksutskottet inhämtat uppgifter, som datera
sig från geologiska undersökningar under senaste år, ha vi i utskottet tillåtit
oss att fästa en något större vikt vid de sistnämnda färskare uppgifterna.

Det förefaller av debatten, som om denna fråga skulle vara en speciell
norrlandsfråga. Detta är kanske riktigt, men jag är icke fullt övertygad härom.
Jag nämnde i mitt förra anförande, att en representant för vattenfallsstyrelsen
inför utskottet lämnat uppgifter örn att vattenfallsstyrelsen nästan
när som helst kunde leverera den kraftmängd, som erfordrades för att driva
en syntetisk kvävegödselfabrik av den storleksordning, att den fyllde återstående
inhemska behov på området. Det ingick nämligen så stora reserver och
tillgångar på elkraft i vattenfallsstyrelsens ^byggnadsplan, att den ifrågavarande
förbrukningen mycket väl skulle kunna tillgodoses. Under sådana
förhållanden kan det ju inte anses vara skrivet i stjärnorna, att denna nya
fabrik ovillkorligen skall förläggas till Porjus. Den kan mycket väl tänkas
bli förlagd till någon annan plats.

När nu efter allt att döma de rent ekonomiska förutsättningarna inte äro
förefintliga för att vi här i landet skola kunna upptaga konkurrensen på den
internationella kvävemarknaden, och då det efter krigets slut inte synes böra
vålla några svårigheter för oss att få in erforderliga mängder kväve, om de
i landet producerade kvantiteterna skulle bli otillräckliga, synes mig rent sakligt
icke föreligga några motiv för ett bifall till en utredning i motionens
syfte.

Till herr Pettersson i Rosta, som ansåg det vara ett lämpligt ögonblick att
sätta i gång med utredningen örn denna tillverkning nu, vill jag slutligen
säga, att jag, på grund av omständigheter, som jag i dag icke vill eller ens
kan beröra, anser den nuvarande tidpunkten vara den mest olämpliga, som
överhuvud taget kan väljas.

Herr Pettersson i Rosta: Herr talman! Jordbruksutskottets vice ordförande
föredrog här vissa upplysningar, som tidigare lämnats inför utskottet angående
kraftpriset. Hans uppgifter om att det under nuvarande förhållanden skulle
kosta 1,25 öre per kilowattimme voro visserligen fullt riktiga. Han nämnde
vidare att, för att en fabrik skulle kunna bli bärkraftig, ett pris av 0,66 öre per
kilowattimme var erforderligt. Jag ber att i anledning härav få upplysa om
att det från annat håll inom utskottet framhållits, att Luleå järnverk betalar
endast 0,6 öre per kilowattimme. Under sådana förhållanden torde det väl vara

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Motioner angående utbyggande av den inhemska kvävegödning stillverkningen

under statlig medverkan. (Forts.)

rimligt, att man, pär kvävegö Jsel fabriken en gång blivit utbyggd och produktionen
kommit i gång, bör kunna räkna med åtminstone samma pris som det
Luleå järnverk nu erlägger. Då skulle man också komma in på en ekonomiskt
hållbar linje.

Beträffande kalkhalten upplystes inom utskottet, att det på vissa platser i
Norrland finns kalk, som håller mellan 90 och 95 procent renhetsgrad. 95 procent
är visserligen önskvärt, men några procent mer eller mindre torde inte
spela någon större roll. — Utskottets vice ordförande nämnde vidare, att stenkolsmetoden
användes vid kvävefabriken i Köping. Jag måste för min del säga
att jag anser det rent av vara naturvidrigt att låta pengar gå ut ur landet för
brytning av stenkol. Det hade varit betydligt klokare att låta dessa pengar
komma svenska arbetare till godo genom brytning av kalksten. Jag kan inte
första, att dylika affärsmetoder kunna få försiggå. Därtill kommer, att det
kväve, som tillverkas enligt stenkolsmetoden, är mera svårlösligt än det, som
tillverkas enligt kalkmetoden. På grund härav uppstå kanske under normala
tider vissa svårigheter att avsätta det enligt stenkolsmetoden framvunna kvävet.
Under nuvarande bristtider förekomma givetvis inga som helst avsättningssvårigheter,
men de kunna uppstå en gång. Jag har därför förvånat mig över att
Kooperativa förbundet kunnat uppföra denna anläggning i Köping utan att
ha gått efter kalkmetoden.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels pa bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag därå samt
bifall i stället till de i ämnet väckta motionerna; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Werner begärde
emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 46, röstar

Ja;

Den. det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan, bifallit
de i ämnet väckta motionerna.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 102 ja och 75 nej, varjämte 12 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 7.

Herr statsrådet Rubbestad, avlämnade Kungl. Majda proposition, nr 266,
angående ytterligare anslag till upplysningsverksamhet i utlandet angående
Sverige.

Denna proposition bordlädes.

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Anslag till
kapitalinvesteringar,
såvitt
angår jordbruksärenden.

Jordbrukets
maskinlånej
ond.

§ 8.

Föredrogos vart efter annat jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 47, i anledning av väckt motion angående förbättrade bestämmelser örn
utmärkning av och skydd för fiskredskap mot översegling, m. m.;

nr 48, i anledning av väckt motion angående revision av gällande jaktlag,
jaktstadga och fridlysningsbestämmeker, m. m.; och

nr 49, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående inrättande av en
försöksgård i Norrbottens län, m. m., jämte en i ämnet väckt motion.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 9.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 50, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar
örn anslag till kapitalinvesteringar jämte i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—3.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 4—6.

Kades till handlingarna.

Punkterna 7 och 8.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 9.

Lades till handlingarna.

Punkten 10, angående jordbrukets maskinlånefond.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde

Herr Hansson i Skediga: Herr talman! -Tåg har i detta ärende väckt en motion
örn ytterligare utvidgade anslag till jordbrukets maskinlånefond. Jag
har i anslutning därtill även yrkat, att tidigare gällande bestämmelser örn låntagarnas
arealinnehav som villkor för erhållande av lån måtte bortfalla.

På jordbrukets område föreligga mycket stora behov av maskinella hjälpmedel
på grund av bland annat svårigheterna att skaffa tillräcklig arbetskraft.
Hittills gällande bestämmelser örn ett visst arealinnehav som ^ lånevillkor ha
vållat stora svårigheter. Att döma av utskottets skrivsätt i utlåtandet har utskottet
emellertid förordat en viss uppmjukning av hittills gällande bestämmelser.
Utskottet gör nämligen följande uttalande: »Enligt ifrågavarande bestämmelse
skola av den åkerareal, som innehaves av lånesökande jordbrukare,
minst 65 procent tillhöra brukningsdelar med högst 20 hektar åker; dock att lån
må beviljas utan hinder därav att nämnda förutsättning ej^uppfylles, därest
lantbruksstyrelsen för särskilt fall, på ansökning av hushållningssällskapet,
efter prövning av omständigheterna därtill lämnar medgivande.» ^

Det är med särskild glädje jag konstaterar detta uttalande från utskottets
sida. Jag hade inte heller tänkt begära ordet under denna punkt, örn jag inte^fäst
mig vid att utskottet trots sin nyss av mig återgivna positiva ståndpunkt i frågan
i sin kläm helt generellt förklarat, att min motion icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Från utskottets utgångspunkter kan detta kanske vara riktigt,
men huvudtanken i min motion var att fa den hittills gällande arealbegräns -

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Jordbrukets maskinlånefond. (Forts.)

ningen helt upphävd. Det har nämligen visat sig, att dessa s. k. maskinlåneföreningar
icke lyckats få en tillräcklig anslutning av småbrukare med så bärkraftiga
jordbruk, att de enligt bestämmelserna skulle få rätt till lån vid maskininköp.
Genom den uppmjukning av bestämmelserna, som kan bli följden av detta
utskottets utlåtande, kunna emellertid jordbrukarna genom samarbete skaffa
sig de maskinella hjälpmedel, som ovillkorligen äro nödvändiga. Därigenom
kunna arbetskostnaderna förbilligas högst avsevärt. På samma gång upphävas
i viss mån svårigheterna att skaffa nödvändig arbetskraft till jordbruket.

Herr talman! Jag har intet yrkande under denna punkt, utan jag har endast
velat framhålla, att jag är nöjd med detta utlåtande. Jag hoppas även att de
förbättrade möjligheter för de mindre jordbrukarna, som nu öppnats, verkligen
komma att utnyttjas av dem. De kunna nämligen ha en utomordentligt stor
fördel därav.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 11.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 12—16.

Lades till handlingarna.

Punkten 17.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 18—20.

Lades till handlingarna.

Punkterna 21 och 22.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 23 och 24.

Lades till handlingarna.

Punkten 25.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 26.

Lades till handlingarna.

Punkten 27.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 28 och 29.

Lades till handlingarna.

Punkten 30.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 31 och 32.

Ladås till handlingarna.

Andra kammarens protokoll 1944. Nr 19.

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Punkten 33.

Utskottets Hemställan bifölls.

§ 10.

Herr statsrådet Quensel avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 284, med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 16 :o) och 17.-o) lagen den 26
maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Denna proposition bordlädes.

§ 11.

Föredrogos vart efter annat jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ersättningsanskaffningar
och förnyelsearbeten för statens reproduktionsanstalt
för budgetåret 1944/45, m. m.;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kristillägg
för budgetåret 1944/45, såvitt angår nionde huvudtiteln;

nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44, såvitt angår jordbruksärenden;
och

nr 54, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag
till lin- eller hampberedningsanläggningar m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 12.

Organisatio- Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 135, i anledning av Kungl. Maj:ts
nen av döv- förslag angående organisationen av dövstumskolväsendet m. m. jämte i ämnet
väsendet vackta motioner.

m. TO. I propositionen nr 1 hade Kungl. Maj :t under åttonde huvudtiteln, punkten
200, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad
organisation av dövstumskolväsendet, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för dövstumskolorna, att tillämpas från och med budgetåret
1944/45, dels ock till Dövstumskolorna: Avlöningar för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 1 180 000 kronor.

Vidare hade Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten, bilaga
6, punkten 10, föreslagit riksdagen att till Örn- och nybyggnadsarbeten
vid dövstumskolorna för budgetåret 1944/45 anvisa ett investeringsanslag av
115 000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola
förläggas till Vänersborg och den nuvarande dövstumskolan på
Manilla i Stockholm nedläggas. Vidare skulle norra distriktets upptagningsskola
förläggas till Gävle.

I samband därmed hade utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
D. Norman m. fl. (1:194) och den andra inom andra kammaren av herr Håstad
m. fl. (11:269), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av åttonde
huvudtiteln, dövstumskolorna, måtte dels avslå Kungl. Maj :ts förslag
att förlägga mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola till Vänersborg,
dels besluta tills vidare bibehålla skolan vid Manilla jämte dövstumlä -

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
rarseminariet och där befintliga skriv-teckenavdelningar, dels ock uttala, att
frågan om den definitiva förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola
borde bli föremål för en förnyad utredning;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr K. A. Johanson m. fl. (I: 242) och den andra inom andra kammaren
av herr Berg m. fl. (11:368), vari yrkats, att riksdagen måtte besluta att
upptagningsskolan i Härnösand för dövstumma skulle kvarbliva i Härnösand.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 194 och II: 269 ävensom I: 242 och II: 368,

a) godkänna den av departementschefen förordade organisationen av dövstumskolväsendet
;

b) godkänna i utskottets hemställan intagen avlöningsstat för dövstumskolorna,
att tillämpas från och med budgetåret 1944/45;

c) till Dövstumskolorna: Avlöningar för budgetåret 1944/45 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 180 000 kronor;

d) till Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna för budgetåret
1944/45 under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 115 000 kronor.

Heservationer hade avgivits:

1) av herrar Pauli, Lindström, Bernhard Nilsson, Gustav Emil Andersson,
Emil Petersson, Ivar Persson, Wallentheim, Viklund, Åkerström och Hoppe,
vilka ansett

dels att utskottets yttrande angående dövstumskolornas förläggning m. m.
och angående om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna bort erhålla
annan i reservationen angiven lydelse;

dels ock att utskottet bort hemställa

att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
I: 194 och II: 269 samt I: 242 och II: 368,

a) med godkännande i övrigt av den av departementschefen förordade organisationen
av dövstumskolväsendet i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t mätte — med beaktande av vad reservanterna i sin motivering
anfört — låta verkställa utredning beträffande förläggningen av mellersta
och norra dövstumskoldistriktens upptagningsskolor m. m. samt för 1945 års
riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning;

b) godkänna — — — (lika med utskottet) — — — Summa kronor
1 180 000;

c) till Dövstumskolorna--— (lika med utskottet) --- -— 1 180 000

kronor;

d) till Örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna för budgetåret 1944/
45 under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av
80 000 kronor;

2) av herr Holmdahl, som ansett

dels att utskottets yttrande angående dövstumskolornas förläggning m. m.
och angående örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna bort hava annan,
i denna reservation angiven lydelse;

dels ock att utskottet bort hemställa

att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 194 och II: 269 samt med avslag å motionerna I: 242 och II: 368,

a) med godkännande i övrigt av den av departementschefen förordade organisationen
av dövstumskolväsendet i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Organisationen av dövstumslcolväsendet m. m. (Forts.)
att Kungl. Maj :t måtte — med beaktande av vad reservanten i sin motivering
anfört — låta verkställa utredning beträffande förläggningen av mellersta
dövstumskoldistriktets upptagningsskola m. m. samt för 1945 års riksdag
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning;

b) godkänna — -—- — (lika med utskottet) -— — — Summa kronor
1 180 000;

c) till Dövstumskolorna -—- — — (lika med utskottet) —-- 1 180 000

kronor;

d) till Om- och nybyggnadsarbeton vid dövstumskolorna för budgetåret 1944/
45 under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av
112 000 kronor.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Viklund: Herr talman! Frågan om dövstumundervisningens omorganisation,
vilken enligt det föreliggande förslaget skulle ske så, att det ena av
landets fyra dövstumskoldistrikt indrages och skolorna förläggas inom de tre
föreslagna distrikten, har varit ett av de mest tidsödande och besvärliga ärenden,
som statsutskottet på länge haft att handlägga. Det är därför inte så underligt,
att det varit synerligen svårt att under utskottsbehandlingen bilda sig
en uppfattning av frågan och bli övertygad örn att regeringens förslag erbjuder
den ändamålsenligaste lösningen.

Frågan har under årens lopp behandlats av ett flertal myndigheter och institutioner,
och dessa ha varit mycket villrådiga när det gällt att från tillfälle
till tillfälle intaga ståndpunkt till spörsmålet, och åsikterna ha därför
skiftat gång efter annan. Vid ett tillfälle har man exempelvis föreslagit nedläggande
av upptagningsskolan i Vänersborg och reparation av skolan i Manilla.
Vid ett annat tillfälle har man föreslagit bibehållande av Manillaskolan och
nedläggande av Vänersborgsskolan. Man har tänkt sig Manillaskolans förflyttning
till Gävleskolans lokaler, man har tänkt sig en överflyttning av specialskolan
i örebro till Gävleskolans lokaler och Härnösandsskolans förflyttning
till Gävle. När departementschefen år 1942 skulle bedöma vilken upptagningsskola,
som borde nedläggas, ansåg han att skolorna i Härnösand och Lund
tills vidare borde lämnas ur räkningen och att valet därför måste stå emellan
Vänersborgs- och Manilla skolorna.

I den av skolöverstyrelsen i ämnet företagna utredningen, som förelåg färdig
i januari 1943, föreslås tre dövstumskoldistrikt med upptagningsskolor i
Lund för södra distriktet, Manilla för mellersta distriktet och Gävle för norra
distriktet. Statskontoret förklarade för sin del, att det kunde biträda förslaget
örn Härnösandsskolans förflyttning till Gävle endast under förutsättning att
Manillaskolan skulle nedläggas; eljest skulle organisationen och placeringen
av skolorna vara alltför otymplig. I regeringsförslaget föreslås nu upptagningsskolor
i Lund, Vänersborg och Gävle. Detta förslag är i flera avseenden överraskande
och — skulle man också vilja säga — besynnerligt, ty härigenom
skulle två av landets största dövstumskolor drabbas av nedläggande, nämligen
Manilla- och Härnösandsskolorna. Med den distriktsindelning, som samtidigt
föreslås, komma också samtliga skolor att ligga i yttersta utkanten av respektive
upptagningsområden, vilket medför, att såväl barnen som deras anhöriga
måste företaga långa resor till och från skolorna. Dövstumma barn t. ex. från
Göteborgs stad och Göteborgs och Bohus län skola bege sig till skolan i södra
distriktet, Lund, barnen från Stockholm och Mälarområdet, detta verkliga befolkningscentrum
i landet, skola sätta sig på tåget och åka in på knutarna av
Göteborg, nämligen till Vänersborg. Vidare skola barnen ifrån hela Norrland

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
fraktas ned över mer än halva Sverige och in till gränsen av Uppland. Dylika
förhållanden kunna väl inte betraktas som tillfredsställande, när det gäller
att åstadkomma en lämplig organisation för de dövstumma och deras anhöriga.
Det förefaller snarare som om denna organisation tillkommit med hänsyn
till att statens järnvägar skola få så mycket passagerare som möjligt och
tillföras så mycket inkomster som möjligt, men tillgodose synpunkterna på en
ändamålsenlig organisation av dövstumskolorna. kan den väl knappast.

Utskottsmajoriteten anser att Göteborgs och Bohus län skall inlemmas i mellersta
distriktet. Jag undrar emellertid, örn det går att så där godtyckligt improvisera
en ändring i dövstumskoldistrikten. Ty vad innebär detta? Jo, då
måste andra delar av mellersta distriktet hänföras till södra distriktet, såvitt
man skall kunna utnyttja dövstumskolan i Lund. Kapaciteten hos denna
skola är sannerligen inte för mycket anlitad såsom förhållandena nu gestalta
sig. Det enda som kunde motivera och försvara en sådan egendomlig anordning
vore ju, att den ur statens synpunkt kunde leda till en avsevärd ekonomisk
fördel och att betydande framtida besparingar kunde påräknas genom de
föreslagna åtgärderna.

Vid utskottsbehandlingen av detta ärende och vid de besök som utskottets
andra avdelning gjorde vid de här berörda skolorna har det emellertid varit
omöjligt att bli övertygad örn att det nu föreliggande förslaget är fördelaktigt
ens ur ekonomisk synpunkt. Kostnaderna för de byggnadsarbeten, som anses
omedelbart erforderliga vid Vänersborgsskolan, ha i propositionen beräknats
till 15 700 kronor. Att man kommit ned till detta mycket blygsamma belopp
beror emellertid på att man på framtiden skjuter över kostnader för åtgärder,
som redan nu äro påkallade. Skolan är byggd 1896 och är således lika gammal
som dövstumskolorna i Gävle och Härnösand. Den är nu i behov av en genomgripande
renovering. Golv, elektriska anläggningar och fönster behöva utbyggas,
värme- och sanitära arbeten måste utföras. Huvudkorridorens användning
som tvättrum gav intryck av att förhållandena inte alls voro tillfredsställande.
Lokaler för skolkök, klädtvätt och mangel behövas. Uppförandet av ett
elevhem för 90 elever, som ansågs erforderligt redan 1938, har nu ställts på
framtiden. Fortsättningsskolan behöver lokaler för verkstäder. Gymnastiklokalen,
en rymlig tegelbyggnad, tages i anspråk till förrådsutrymmen, varför
även en ny sådan är erforderlig. Innan man är i stånd att bedöma, vilka ekonomiska
fördelar för staten detta vänersborgsprojekt innebär, är det väl ändå
nödvändigt att man i någon mån får veta, vilka kostnader dessa uppenbart nödvändiga
och överhängande arbeten komma att draga.

En annan omständighet, som även stärker tveksamheten inför förslaget att
förlägga mellersta distriktets upptagningsskola till Vänersborg är att upptagningsskolan
där sammankopplas med fortsättningsskolan. I upptagningsskolan
gå minderåriga ungdomar av båda könen, medan fortsättningsskolan
bevistas av pojkar, som kommit ända upp i 20-årsåldern och däröver. Det är
klart, att dessa ungdomar genom sitt lyte äro hänvisade till varandra i stor
utsträckning, därför att de inte kunna meddela sig med andra människor. Örn
dessa båda skolor hade varit internatskolor, kunde man ha varit mindre tveksam.
Som det nu är tänkt skola eleverna utackorderas i hem ute i staden. Örn
skolungdomarna skola bli föremål för en betryggande uppsikt, vilket föräldrar
och målsmän naturligtvis ha rätt att fordra, måste denna övervakning få
en sådan karaktär, att ungdomarnas fritidstillvaro närmast får prägeln av
fångenskap. Vore dessa skolor i stället planerade som internatskolor, kunde
eleverna inom skolan ligna sig åt olika sysselsättningar och skaffa sig förströelse
under lärarnas uppsikt och kontroll. Skolöverstyrelsen säger också,
att anordningen ej är lämplig med hänsyn till elevernas sedliga utveckling, och

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Organisationen av dövstumskclväsendet m. ni. (Forts.)
att det även ur disciplinär synpunkt torde kunna uppstå problem av allvarlig
natur. Detta torde väl var och en, som varit i tillfälle att iaktta förhållandena,
vara villig att skriva under på.

Även ur andra synpunkter måste det vara mindre välbetänkt att sammankoppla
upptagningsskolan och fortsättningsskolan. Till mål och verksamhet äro
ju dessa skolor helt avskilda. Den ena skolan har till uppgift att bibringa barnen
insikter i folkskolans elementära ämnen, den andra skolan skall utbilda
dövstumma ynglingar till hantverkare. Fortsättningsskolans ledning skall därför
ha uppmärksamheten riktad på förhållandena på arbetsmarknaden och söka
anskaffa arbete åt dem, som utgå från skolan. Den skall även anskaffa
material och sörja för försäljningen av de av eleverna tillverkade produkterna.
Uppgifterna för ledningarna för dessa båda skolor äro så vitt skilda som t. ex.
de uppgifter, som ledningen för en folkskola och ledningen för en verkstadsskola
ha sig förelagda. Därför vore det säkerligen det bästa att man finge
fristående anstalter med var sin ledare, utbildad och passande för sin särskilda
uppgift. Besparingsberedningen har också förordat en sådan anordning.

Fortsättningsskolan där nere är vidare i behov av en mera nyanserad yrkesutbildning.
För närvarande ägnar man sig endast åt snickeri, skomakeri och
skrädderi. Det är emellertid klart att många andra hantverk där skulle behöva
ägnas uppmärksamhet. Ty det är att märka att de elever, som gå ut ifrån
fortsättningsskolan, icke få ägna sig åt ett arbete, där det förekommer maskinell
utrustning. Det blir alltmera omöjligt för de dövstumma att erhålla arbete
på en snickeriverkstad numera. Dessa äro nu mestadels försedda med maskiner,
och riksförsäkringsanstalten medger inga försäkringar i sådana fall. Ingen
vågar därför anställa dövstumma — det har erfarenheten visat ute i våra
bygder. Därför måste också denna yrkesutbildning anpassas efter de rådande
förhållandena. Innan fastare riktlinjer uppdragits för fortsättningsskolans i
Vänersborg organisation och byggnadsfrågan ytterligare ventilerats, har reservanterna
inte ansett sig kunna biträda ett beslut om att förlägga mellersta
dövstumdistriktets upptagningsskola till Vänersborg.

Beträffande Manillaskolan ha reservanterna inte heller kunnat biträda förslaget
örn att denna skall nedläggas. Ståndpunktstagandet härvidlag har inte
dikterats av pietetshänsyn. Att döma av uttalanden i olika sammanhang skulle
man ju kunna tro, att Manillaskolan är ytterst bristfällig. Vid avdelningens
besök där kunde det emellertid konstateras, att så inte är fallet. Visserligen
är Manillaskolan inte att jämföra med en ny skola, men den har ett utomordentligt
gott läge, exempelvis i kommunikationshänseende, samtidigt som den
präglas av den avskildhet, som för en sådan skola är nödvändig. Byggnaden
är mycket gedigen och salarna äro stora och ljusa. Stora reservutrymmen finnas,
där man med relativt begränsade kostnader exempelvis skulle kunna anordna
efter tidens krav avpassade mindre sovsalar o. s. v. Härtill kommer
också — och det är det viktigaste — att skolan är belägen i landets tätaste befolkningscentrum.
Jag för min del har intet lokalbetonat intresse när det gäller
Manillaskolan, men jag kan inte stå okänslig för att det är av värde, att
lärjungarna där äro i tillfälle att komma i kontakt med hemmen så ofta som
möjligt. I det avseendet är ju Manillaskolan mycket fördelaktigt belägen. 40
procent av eleverna äro i tillfälle att varje söndag komma till hemmet och en
ännu större procent har möjlighet att gång efter annan under läsåret besöka
sina hem. Möjligheterna för barnens anhöriga att komma i kontakt med skolan
bli ju genom skolans läge även goda.

Man kan icke finna det angeläget, att en dövstumskola som legat och ligger
i detta rika befolkningscentrum skall läggas ned och flyttas till en avlägsen ort,
varigenom kontakten mellan föräldrar och barn samt hem och skola skall bry -

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
tas. I olika sammanhang talas örn att denna kontakt skall på allt sätt omhuldas,
och när det gäller barn med detta lyte och hemmens intresse för dessa
barn, är det mycket viktigt, att man också i praktiken gör allvar av vad man
framfört i ord. Manillaskolan kan mycket väl användas för sitt ändamål för
lång tid framåt. De reviderade standardanspråk som sannolikt ett mindre gynnsamt
ekonomiskt läge ovillkorligen framtvingar efter kriget göra att man har
anledning att vara nöjd med den standard som Manillaskolan erbjuder. Vid en
jämförelse kunna Manillaskolan och Gävleskolan tävla med varandra i fråga
örn standard och komma i varje fall före Vänersborgsskolan. Att utan vidare
nedlägga Manillaskolan utan att veta örn staten sedan har någon användning
för byggnaderna och vad det kostar att iordningställa desamma det kunna
och vilja reservanterna icke biträda.

Ett ytterligare skäl — och det är det förnämsta — till att reservanterna icke
nu anse sig kunna taga ståndpunkt till ett definitivt fastställande av platsen
för mellersta distriktets upptagningsskola är den förändring i födelsetalet som
ägt rum. Då detta i annat sammanhang torde komma att beröras, vill jag endast
inskränka mig till att understryka, att på detta område har ju en stor förändring
skett sedan 1939, då denna distriktsindelning aktualiserades. År 1939
intogos vid samtliga upptagningsskolor sammanlagt 85 lärjungar, år 1941 107
lärjungar och år 1943 icke mindre än 127 lärjungar. Innan dövstumdistrikten
nedskäras till tre och den största skolan nedlägges, finna vi reservanter det
absolut nödvändigt, att man åstadkommer en prognos rörande blivande lärjungeantal
vid dessa skolor. Enligt vederhäftigt statistiskt material som lämnats
utskottet komma inom mycket kort tid fyra dövstumskolor i detta land
att bli fullbelagda. Att då fastlåsa den föreslagna distriktsindelningen just
nu är även under sådana förhållanden knappast välbetänkt. Till dess att en
översyn gjorts angående antalet dövstumma med hänsyn till de ändrade nativitefsförhållandena,
bör också frågan örn dövstumskolan förläggning i norra
distriktet ligga vilande.

Den största överraskningen och — man får lov att säga — den största besvikelsen
för oss norrlänningar vållade propositionens förslag örn att norrlandsskolan
skulle dragas ned till Gävle. Med hänsyn till lärjungeklientelet
där uppe borde man i stället kunnat förvänta, att skolan skulle förflyttas
norr örn Härnösand. Det hade också varit motiverat. Men i stället drar man
i väg 30 mil söderut. Nu säger man, att Norrland med sin vidsträckta utbredning
försvårar kontakten mellan skola och hem och föräldrar och barn. Vad
gör man då? Jo, då lägger man icke skolan så centralt och lämpligt som möjligt
utan då drar man i väg med den så långt bort som möjligt. Nu är det icke så,
att föräldrarna i Norrland utan vidare släppa kontakten med sina barn. Man
bär gjort gällande, det ganska beskäftigt på en del håll, men det påståendet tro
vi oss kunna tillbakavisa. Var och en som kommit i kontakt med skolarbetet vet
hur intresserade föräldrarna äro att följa med barnen, när de första gången skola
bege sig till skolan. Det gäller barn, som kunna tala för sig, och det gäller
skolor där man kan komma i kontakt med läraren vilken stund man vill men ändå
komma mödrarna och lämna barnen till skolan, därför att de vilja tala med läraren
och möjligen redogöra för barnens egenheter eller i övrigt se hur barnen skola
inordnas i skolförhållandena. Gäller detta normala barn, är det klart, att
dessa dövstumma barn, som ha ett besvärligt lyte, ligga sina föräldrar mycket
mera varmt örn hjärtat. De följa dem till skolan för att komma i kontakt med läraren
och sätta honom in i barnens psyke och se, hur barnen få det. Det är alldeles
klart. Stadgan på detta område har också den förnuftiga bestämmelsen,
att föräldrar eller målsmän skola avlämna de dövstumma barnen vid skolan,
och det är det enda riktiga. Örn barnen bli sjuka då kunna föräldrarna lika

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
snabbt komma till skolan för att höra efter hur det är. Till och med örn föräldrarna
icke ha råd kunna medel lämnas dem för att bereda dem tillfälle att få
komma till skolan och till sina barn.

Såsom det hittills varit ha barn och föräldrar nått skolan efter en dags järnvägsresa
— åtminstone ifrån Gällivare i norr ned till Ågermanland. Örn man
går till katalogen, finner man också att barnen haft en dagsresa, innan de kommit
fram till järnvägslinjen. Skola de nu bege sig till Gävle, måste barn från
Norrbotten och Västerbotten tillbringa natten på tåg. Från Gällivare och ned
till Ångermanland kunna de också taga dagtåg och komma då fram till skolan
i Härnösand klockan 23. Men därest det anordnas så att de fara till Gävle komma
de icke dit tidigare än vid sjutiden dagen efter och måste således lia tillbringat
en natt på tåget. Nu säger utskottsmajoriteten att denna längre rössbäcka
har ingen betydelse. Barnens resor — säger man — kunna planeras så.
att några olägenheter icke behöva följa av de längre avstånden mellan skola
och hem. Det låter ju mycket behändigt, men hur det skall gå att planera en
resa så att en 30 mil lång färdsträcka icke innebär någon olägenhet, det kan
man icke begripa där uppe. Man får väl taga hänsyn till statens järnvägars
kommunikationstabell en liten smula i detta fall.

Nu säger utskottsmajoriteten att örn folkökningen tar en sådan fart, att en
fjärde dövstumskola blir nödvändig, skall den förläggas till övre Norrland.
Ja, när skall det ske? Nu har Norrland ett antal dövstumma barn, tillräckligt
för en skola, men vad gör man då? Då tar man skolan ifrån Norrland. Vilka
skäl skall man förebringa såsom motivering för att man skall lägga skolan tillbaka
till Norrland? Här säger man, att oavsett var vi lägga en skola i Norrland
kan kontakten mellan föräldrar och barn samt hem och skola ej hållas uppe och
barnens resor kunna ordnas på ett sådant sätt, att ressträckan ingenting betyder.
Kommer skolan därifrån, finns det icke något som helst hopp om att det
blir en skola där uppe igen. Ty hur skulle det bli, om man skulle tänka sig att
Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland skulle utgöra ett dövstumskoldistrikt?
Nu är Norrland som sagt berättigat att ha en skola, och vill man på
allvar tillgodose detta behov, bör man låta Norrland ha sin skola kvar. Någon
ytterligare nativitetsökning utöver den nuvarande torde icke vara att vänta
uppe i Norrland. Däremot veta vi, att dövstumheten torde bestå i den omfattning
som nu varat ganska länge och sedan minskat i övriga delar av landet.
Enligt vad man utrönt härleder sig dövstumheten till ungefär 80 procent av
epidemiska sjukdomar, scharlakansfeber och difteri. Eftersom då de norrländska
områdena äro särskilt pressade av dessa epidemiska sjukdomar med åtföljande
komplikationer, får Norrland den största känningen härav. Detta beror
på klimatiska förhållanden, på de långa landsvägarna för att komma till läkare
och ekonomiska besvärligheter, vilket allt gör att barnen icke kunna komma
under läkarvård i tid. För de övriga delarna av landet äro icke de epidemiska
sjukdomarna något stort problem för närvarande.

Jag tillåter mig framhålla, att för Norrlands vidkommande fanns den 8 maj
526 patienter på epidemisjukhus, att alla de 11 ordinarie sjukhusen äro fullt
belagda och att 6 provisoriska sjukhus måst iordningställas. Av dessa 526
patienter är det 131 patienter som vårdas för difteri. Under sådana förhållanden
är det klart att förutsättningar för dövstumheten komma att vara för handen
en lång tid framåt. När reservanterna nu begära en kompletterande utredning
örn mellersta dövstumdistriktet, anse vi också, att en omprövning ur ekonomisk
synpunkt skall ägnas frågan örn bibehållande av skolan i Norrland.

Statsmakterna ha i olika sammanhang, icke minst då det gäller att lämna
vackra och tilltalande direktiv till de olika kommittéer som arbeta med norrlandsfrågor
framhållit, att man också skall tillgodose undervisningen och allt

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
som överhuvud taget är ägnat att åstadkomma trevnad och båtnad och trivsel
för invånarna där uppe. Reservanternas förslag är, våga vi hävda, helt i
linje med de strävanden som vi deklarera, Under tiden får Härnösandsskolan
fortsätta. Den är i dåligt skick. Det föreslogs av skolöverstyrelsen
och beslöts även av statsmakterna, att den skulle ersättas med en ny, men
när dekretet örn att inga nybyggnader fingo företagas kom, var det blott
att efterfölja det. Och man får väl antaga, att de fem år som barnen varit i
Härnösandsskolan icke vållat någon särskilt stor sömnlöshet eller nattoro för
myndigheterna. Om skolan blir kvar ytterligare ett år utöver det som den ändå
skall vara kvar till 1945, kan det icke hjälpas. Sedan borde statsmakterna
kunna göra ett krafttag och laga plåttaket, så att icke regnvattnet rinner ned
efter väggarna och över taket. Även om skolan skall användas för ett annat
ändamål, tycka vi att man skulle kunna uppbjuda all sin energi för att täppa
till läckorna. Överbefälhavaren har i annat sammanhang värderat denna byggnad
till 1 miljon kronor, och det värdet skall man väl ändå icke förstöra. Örn
nu också ledningen för skolan där uppe låter hänga upp elektrisk armatur
och draga in ledningar, så att det icke blir livsfarligt för barnen, och i övrigt
åstadkommer litet trevnad för dem t. ex. blommor i fönstren, några glada
tavlor på väggarna etc., då skulle det bli mycket bättre. Vi ha att taga hänsyn
till att dessa barn skola få sin förnimmelse av omvärlden genom synintryck,
och då bör det vara något som fröjdar ögat, glada färger m. m. Detta krav
har man tillgodosett i andra skolor, och då skulle man väl också kunna göra
det här. Är det trångt och besvärligt, kan man, såsom hämösandsmyndigheterna
föreslagit, taga rektorsbostaden i anspråk för elevernas bästa. När utskottsavdelningen
var där uppe, gladde man sig över att skolan erbjöd mycket
utmärkta blomfönster, och det vore önskvärt också, att man satte blommor i
övriga fönster. Den enda tillstymmelse till konstintresse som man såg till där
uppe var ett förstorat kamerakort som upptog en bild av Södersjukhuset i
Stockholm, och under detta stod: Detta kostar 14 miljoner kronor. Skulle detta
vara en strävan att tillgodose konstintresset eller reta barnen där uppe, det
vet jag icke, men anordningen var i alla fall knappast passande.

Herr talman! Reservanterna ha föreslagit en omprövning av skolan i Vänersborg,
ett skiljande av fortsättningsskolan från upptagningsskolan samt en
omprövning av frågan örn Manillaskolan och vidare också frågan örn inrättande
av en skola för Norrland. Därför vill jag, herr talman, yrka bifall till den
reservation som fogats vid utlåtandet och som är undertecknad av herr
Pauli m. fl.

Herr Svensson i Grönvik: Herr talman! Det är riktigt, såsom den föregående
talaren erinrade örn, att den fråga sorn vi nu behandla är en mycket betydelsefull
fråga. Den hör till en av de frågor som tagit lång tid för förberande behandling
på avdelningen i statsutskottet. Det är kanske icke så märkligt, då här
föreligger en fråga, där olika intressen skära sig i skilda avseenden.

Den proposition som ligger till grund för det förslag som statsutskottet avgivit
har av reservanterna blivit orättvist kritiserat däribland av den närmast
föregående talaren. Han säger, att det är synnerligen svårt att bilda sig en
uppfattning örn propositionen. För min enkla del skulle jag vilja säga, att det
beror väl möjligen därpå, att man vill någonting annat än propositionen föreslår
och det är därför som man har svårt att förstå, när man icke vill förstå
överhuvud taget. Jag klandrar icke reservanterna för denna ståndpunkt, men
jag finner det icke riktigt att säga, att propositionen i många avseenden är
så oklar, att nian icke kan taga ställning till densamma och att man icke fått
tillräckliga upplysningar för att egentligen kunna bedöma de ekonomiska kai -

Nr 19.

Onadagen den 24 maj 1944 fm.

Organisationen av dövstmnskolväsendet m. m. (Forts.)
kålerna o. s. v. Jag tror att om man opartiskt försöker ta del av de undersökningar,
som lia verkställts av skolöverstyrelsen, måste man erkänna, att de
lia gjorts så pass grundligt och vederhäftigt, att man icke gärna kan underkänna
dem.

Reservanterna, och särskilt herr Viklund var ju inne på den saken, ha framför
allt riktat sitt klander mot vad som föreslås i avseende å skolan i Vänersborg.
Jag återupprepar vad jag nyss sade, att man här lägger upp tankegången för
att komma till det slut, som man önskar. Man anser tydligen, att eftersom man
icke har någon möjlighet att få behålla skolan i Härnösand, ifall Gävle blir
beslutat, så är man angelägen om att söka förhindra en förflyttning till Vänersborg,
vilket i sin tur leder till att man måste behålla en skola, Manilla i Stockholm.
I så fall finner man det vara olämpligt att ha två skolor så nära varandra
som i Stockholm och Gävle, och under sådana förhållanden skulle det, menar
man, finnas utsikt att få behålla skolan i Härnösand.

Jag måste för min personliga del säga, att även örn jag förstår de känslor och
det intresse, som här gör sig gällande, så tycker jag, att man verkligen borde
ägna mera uppmärksamhet åt de ekonomiska kalkyler, som föreligga i Kungl.
Maj :ts proposition. Gör man detta måste man utan tvekan komma fram till det
resultatet, att ett beslut i överensstämmelse med propositionen måste leda till
väsentliga besparingar. Vill man däremot icke ta hänsyn till de ekonomiska faktorerna
utan bara intressera sig för att få en skola i Härnösand, blir reservanternas
argumentering lättare att förstå.

Vad är det då egentligen, som skiljer utskottsmajoriteten och reservanterna?
Jo, reservanterna vilja bl. a. icke vara med örn att flytta skolan i Härnösand till
Gävle. Sistnämnda förflyttning tillstyrkes däremot av utskottet och även av
herr Holmdahl i hans särskilda reservation.

Örn jag jämför lokalerna i Gävle med lokalerna i Härnösand, så tror jag
mig icke göra någon orätt om jag säger, att lokalerna i Härnösand befinna sig
i så dåligt skick, att det icke kan råda någon tvekan örn att man bör välja
Gävle som förläggningsort för skolan. Anledningen till att underhållet av
byggnaderna i Härnösand varit sådant som det har varit skall jag icke uttala
mig örn. Jag konstaterar endast faktum. Ur ekonomiska synpunkter laar man
därför mycket goda skäl att flytta skolan från Härnösand till Gävle.

Reservanterna i den s. k. stora reservationen vilja vidare ha kvar en skola
förlagd till stockholmstrakten och begära förnyad undersökning såväl härav
som av frågan om skolan i Härnösand. På denna punkt vill man underkänna
värdet av de kalkyler och förslag, som ha framlagts i propositionen, i det att
man gör gällande, att lokalerna i Vänersborg befinna sig i sådant skick, att
deras iordningställande kommer att kräva väsentligt större kostnader än som
beräknats i Kungl. Maj:ts proposition. Herr Viklund kom t. o. m. in på den
gymnastiksal, som finns där nere och som, såsom han riktigt anmärkte, användes
som förrådslokal. Han drog därav den slutsatsen, att den icke var användbar,
men det veta vi ju icke. På den punkten vågar jag icke fälla något omdöme.
Vad jag emellertid skulle vilja framhålla i detta avseende är, att man gör sig
skyldig till mycket stora överdrifter vid bedömandet av lokalernas tillstånd i
Vänersborg och för sig själv utökar kostnaderna för genomförandet av de renoveringar,
som bli nödvändiga för att dessa lokaler skola kunna användas för
det av Kungl. Majit avsedda ändamålet. Jag tror att man utan att göra någon
orätt kan påstå, att detta innebär en väsentlig överdrift, och jag är icke
riktigt säker på att man icke överskattar sitt eget omdöme samtidigt som man
underskattar omdömet hos dem, som ha verkställt utredningen. Själv är jag
lekman på detta område och tillåter mig icke att bedöma kostnaderna för vad
som skall göras i det ena eller andra fallet, utan jag nöjer mig med att se på

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
resultatet av de undersökningar, som vederbörande fackkunnigt folk har gjort.
Gör man det, måste man givetvis komma till det resultatet, att här föreligga
starka ekonomiska skäl för Kungl. Maj:ts förslag både i vad avser förläggningen
av Hämösandsskolan till Gävle och förflyttningen från Manilla till
Vänersborg.

Då säger man, att detta är ett krasst betraktelsesätt och att man icke kan
betrakta en fråga som denna enbart ur ekonomiska synpunkter. Herr Viklund
talade här mycket om förhållandet till barnens föräldrar. Innan jag går
över till detta skall jag emellertid be att få säga några ord örn ett annat förhållande,
som han var inne på i början av sitt anförande, då han talade örn att
skolöverstyrelsens förslag innebar, att barnen från Göteborg och Älvsborgs
län skulle åka till Lund. Den saken har ju varit ute och åkt i agitationen och
har gjort många människor tveksamma. Man har t. o. m. ritat kartor för att
visa hur orimligt ett sådant förslag egentligen är. Som herr Viklund själv
medgav, har utskottet emellertid utgått från en annan distriktsindelning. Förslaget
i denna del innebär, att upptagningsskolan i Lund skulle omfatta Malmöhus,
Kristianstads, Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Östergötlands,
Södermanlands, Hallands och Gotlands län med tillsammans 113 lärjungar,
skolan i Vänersborg skulle omfatta Göteborgs stad, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Uppsala och Stockholms
län samt Stockholms stad med 117 elever, och skolan i Gävle skulle omfatta
Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens,
Norrbottens och Jämtlands län med summa 118 elever.

Det är med utgångspunkt från detta förslag, som utskottsmajoriteten diskuterar
just de frågor örn föräldrarna och barnens resor, som herr Viklund
här har tagit upp. Jag måste säga, att jag förvånade mig litet över den känslighet,
som herr Viklund lade i dagen, när det gällde exempelvis att barnen
måste resa från Stockholm till Vänersborg. Jag trodde annars icke, att norrlänningar
voro så förfärligt bortskämda i fråga örn resor, att det skulle finnas
någon särskild anledning för dem att reagera i det sammanhanget. Han aktade
sig emellertid mycket noga för att ställa den fråga, som vi gjorde i utskottet,
nämligen vilka det är mest synd om, de 21 elever som skola resa från
Stockholm till Vänersborg eller de 23 elever, som skulle få resa från
Göteborg till Stockholm. Jag kan för min del icke se frågan från samma synpunkter,
som herr Viklund här gjorde, och kan icke finna, att det skulle innebära
någon så förfärligt stor olycka med de av utskottet föreslagna förläggningarna.

Går jag sedan över till att tala örn befolkningsutvecklingen, så kan jag,
herr talman, icke underlåta att efter de upplysningar, som jag har fått, litet
mera närgånget granska de siffror, som anföras i den av herr Pauli m. fl. avgivna
reservationen. Man talar där om befolkningsutvecklingen och anför siffror
för antalet inskrivningar vid de olika upptagningsskolorna. På s. 39 i utlåtandet
meddelas sålunda, att under år 1939 intogos vid samtliga upptagningsskolor
sammanlagt 85 lärjungar, under år 1941 107 lärjungar och under år
1943 127 lärjungar. Av dessa siffror drar man nu den slutsatsen, att elevantalet
framdeles kommer att stiga så mycket, att det kommer att så att säga
spränga ramen för Kungl. Maj:ts förslag. Nu förhåller det sig emellertid på
det sättet, att dessa siffror icke kunna ge en riktig bild av stegringen i antalet
dövstumma. Att endast 85 elever intogos under år 1939 har sålunda sin
mycket enkla förklaring. Före statens övertagande av dövstumskolorna i
Härnösand och Vänersborg skedde nyintagningar där vartannat år på jämna
årtal, medan motsvarande intagningar i Lund och Manilla ägde rum vartannat
år på udda årtal. Vid skolorna i Härnösand och Vänersborg intogos år

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Organisationen av dövstumsholväsendet m. m. (Forts.)

1938 resp. 14 och 32 elever, och då nya intagningar skulle ske redan år 1939
blev antalet av dem helt naturligt lägre eller 17 resp. 14. Till dessa 31 intagna
elever bör alltså rätteligen läggas hälften av 46 eller 23 elever, och
istället för 85 kommer man då fram till 108 intagningar år 1939.

Vad därefter beträffar siffran för år 1943 eller 127 intagningar har det i
dag upplysts mig, att av dessa är det 5 elever, som komma från familjer, som
vistas som flyktingar här i landet. Tar man hänsyn också till detta förhållande,
blir icke den utveckling, som man talar om i reservationen, så fruktansvärt
stor, som man där vill försöka göra den till.

Herr Viklund nämnde, att ungefär 20 % av de dövstumma barnen äro födda
dövstumma — vi ha för vår del fått siffran 18 % — medan de övriga ha blivit
dövstumma på grund av epidemiska sjukdomar. Det är skolöverläkaren, som
har gjort detta uttalande. Jag vet inte örn man absolut kan lita på dessa siffror,
men i varje fall finns det en förhoppning örn att det ligger något i det.
Även av den anledningen behöver därför utvecklingen icke vara sådan, som
man vill göra gällande i reservationen.

Även örn emellertid risken icke behöver vara så stor för att antalet dövstumma
skall ökas så mycket, att det skulle spränga ramen, så ha vi i utskottets
utlåtande likväl infört en säkerhetsventil. Utskottet anför nämligen: »Skulle
det emellertid framdeles visa sig att den för närvarande rådande uppgången i
födelsetalen kommer att stå sig eller ytterligare öka och att detta förhållande
även kommer att medföra en ökning av antalet dövstumma barn, bör frågan om
inrättandet av ett fjärde dövstumskoldistrikt upptagas till övervägande. Enligt
utskottets mening torde vid sådant förhållande detta distrikt böra omfatta det
övre Norrland och få sin upptagningsskola förlagd på någon härför lämplig
plats i denna landsända. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet
följer utvecklingen på detta område».

Herr Viklund bedömde detta utskottets uttalande så, att när vi ha i sinnet
att taga ifrån norrlänningarna dövstumskolan i Härnösand, så tror han icke
på vår goda vilja att framdeles vara med örn att anordna en dövstumskola
längre uppåt Norrland. Men, herr Viklund, när man är så angelägen som han
om att underlätta kontakten mellan föräldrar och barn, så måste man ju säga,
att det spelar mindre roll sett från Norrbottens synpunkt, örn skolan ligger i
Härnösand eller Gävle, men däremot spelar det en avsevärd roll, örn den kommer
att ligga i Långsele eller Umeå. Det tycker jag norrlänningarna och speciellt
norrbottningarna borde vara verkligt intresserade av. Jag får ju säga,
att det är inte riktigt vackert av reservanterna att säga, att de icke tro på detta
utskottsmajoritetens uttalande, som vi anse vara mycket värdefullt, men vi få
väl trösta oss med att detta omdöme gäller icke bara oss utan även Kungl.
Majit och vi få väl försöka bära det med jämnmod.

Vad sedan gäller frågan örn de olägenheter, som skulle följa med en sammanslagning
av fortsättningsskolan och upptagningsskolan i Vänersborg, vill
jag endast säga, att erfarenheterna från denna skola stå i strid med den uppfattning,
som nu göres gällande av reservanterna. Utskottet har emellertid skrivit,
att örn några olägenheter skulle uppstå bör man överväga att ge fortsättningsskolan
en särskild styresman.

Jag menar alltså, att örn man vill försöka se objektivt på detta ärende sådant
det föreligger och vill bedöma det från ekonomiska, ja, även från pedagogiska
synpunkter, så kan man icke komma till annan slutsats än att bifalla
Kungl. Maj:ts förslag, vilket är detsamma som utskottets.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till statsutskottets förslag.

Som tiden nu var långt framskriden och flera talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på förslag av herr talmannen att uppskjuta

Onsdagen den 24 maj 1944 fm.

Nr 19.

dea fortsatta handläggningen av förevarande ärende ävensom behandlingen
av övriga på föredragningslistan upptagna ärenden till kl. 7.30 em., då enligt
utfärdat anslag detta plenum komme att fortsättas.

§ 13.

Ordet lämnades på begäran till Interpellation.

Herr voll Seth, som yttrade: Herr talman! Vid 1943 års riksdag bemyndigades
Kungl. Maj :t att medgiva, att skattskyldig — som under beskattningsår,
för vilket taxering verkställes år 1944 eller år 1945, lämnat penninggåva å
minst 1 000 kronor till internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland
civilbefolkningen i krigshärjade länder — finge vid taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt eller till syfte
likartad skatt, utöver eljest medgivna avdrag, åtnjuta avdrag med belopp motsvarande
vad den skattskyldige under beskattningsåret utgivit såsom sådan
gåva.

I vida kretsar av vårt folk har man fått uppfattningen, att regeringen vid
prövningen av framställningar örn sådan avdragsrätt ger företräde åt hjälpaktioner
till förmån för visst land men i regel avslår ansökningar som gälla bistånd
åt andra länder. Genom en sådan tillämpning av det av riksdagen givna
bemyndigandet^— vilket liksom den till grund därför liggande propositionen
icke innehöll någon som helst föreskrift örn begränsning av avdragsrätten i berörda
hänseende — motverkas beklagligtvis hjälpaktioner, som med hänsyn till
rådande förhållanden äro synerligen starkt av nöden. Av de notiser som varit
synliga rörande beviljade och avslagna ansökningar örn avdragsrätt har allmänheten
också fått intrycket, att det understundom är andra och för en utomstående
ofattbara hänsyn än hänsynen till gåvans inriktning och omfattning
som fått bli bestämmade för regeringens avslagsbeslut.

. Det till regeringen lämnade bemyndigandet utgör ett avsteg från de principer
som ligga till grund för beskattningen. Örn vi med hänsyn till de nu rådande
speciella, förhållandena nödgats göra ett sådant avsteg, är det så mycket
viktigare, att ifrågavarande avdragsbestämmelser inte tillämpas på ett sådant
sätt, att praxis härutinnan för menige man framstår som orättvis i ett eller
annat hänseende.

Det är önskvärt, att från auktoritativt håll ett klarläggande sker beträffande
de principer som lagts till grund för regeringens ståndpunkts tagande till
framställningar örn avdragsrätt för gåva, avsedd för internationellt hjälparbete.

Med åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa örn kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet framställa
följande frågor:

1. Är det icke herr statsrådets mening, att skatteavdrag för gåva, avsedd för
internationellt hjälparbete, skall medgivas vid varje transaktion som uppfyller
de i kungl, propositionen nr 355/1943 angivna förutsättningarna, oavsett till
vilket land gåvan är riktad?

2. Därest så ej är förhållandet, vill herr statsrådet redogöra för de principer
som vid sidan av propositionens föreskrifter tillämpats vid handläggningen av
ansökningar örn skatteavdrag i berörda hänseende?

Denna anhållan bordlädes.

§ 14.

Herr Johansson i Torp avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion,
nr 523, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 280, med förslag till lag
örn arbetslöshetsnämnd.

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Vidare avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 253, angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.,
nämligen:

nr 524 av herr J ollans son i Torp;

nr 525 av herr Hagberg i Luleå m. fl.;

nr 526 av herr Anderson i Mejstad m. fl.;

nr 527 av herr Nilsson i Göingegården m. fl.;

nr 528 av herrar Hedlund i Rådom och Andersson i Hedensbyn;

nr 529 av herr Sveningsson m. fl.; och

nr 530 av herr Svensson i Ljungskile.

Slutligen avgav herr Andersson i Tungelsta en av honom undertecknad motion,
nr 531, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 270, angående anslag
till civilförsvaret för budgetåret 1944/45.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 5.02 em.

In fidem
Sune Norrman.

Onsdagen den 24 maj.

Kl. 7.30 em.

Fortsattes det på förmiddagen påbörjade sammanträdet; och leddes därvid
förhandlingarna till en början av herr andre vice talmannen.

§ I Organisa-

Herr andre vice talmannen anmälde till fortsatt behandling statsutskottets
ilonen av utlåtande, nr 135, i anledning av Kungl. Majlis förslag angående organisatioväsendTm
m. nen av dövstumskolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner; och lämna(Forts.
) des därvid enligt förut skedd anteckning ordet till

Herr Holmdahl, som anförde: Herr andre vice talman! Vid det nu föreliggande
betänkandet ha de ärade kammarledamöterna kanske observerat, att det finns
fogade två reservationer. Meningsskiljaktigheten mellan den första av dessa
reservationer, som har icke mindre än elva namn, och utskottsmajoriteten bestar
ju däri, såsom vi hört av den redan gångna delen av diskussionen, att man är
väl enig om ett par punkter i den kungl, propositionen, men man är oenig, då
det gäller upptagningsskolorna i de mellersta och norra distrikten i vårt land.
Hela utskottet är enigt örn att det södra distriktets upptagningsskola skall
förbli i Lund. Riksdagen har redan anvisat medel för att sätta skolan i Lund
i stånd att taga emot ett ökat antal elever. Man är vidare inom ut skei tet fullständigt
enig örn att dövstumskolan för oegentligt dövstumma i örebro skall
ligga kvar i Örebro. Men beträffande placeringen av upptagningsskolorna i
de norra och mellersta distrikten har den stora reservationen en skiljaktig mening
mot utskottsmajoriteten, som där följer Kungl. Maj:t.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

Organisationen av dövslumskolväsendet m. m. (Forts.)

Vid sidan om denna stora reservation — stor därför att det är många som
ansluta sig till den — har också jag fogat en reservation till detta betänkande.
Meningsskiljaktigheten mellan mig och utskottsmajoriteten rör endast frågan
om upptagningsskolans placering i det mellersta distriktet.

Herr andre vice talman! Jag bär alltså två fronter, dels en front mot den
första av reservationerna och dels en front — och denna anser jag viktigare
— mot utskottsmajoriteten.

''Tåg skall taga, dem i den ordning jag nu nämnt dem. Jag skall alltså
först gå in på frågan örn upptagningsskolans placering i det norra dövstumskoldistriktet.
Beträffande denna fråga har den första reservationen gjort
gällande^ att frågan ej vore mogen för ett omedelbart avgörande, och att även
denna fråga borde göras till föremål för en kompletterande utredning. Jag har
i detta fall .en .avvikande mening mot de övriga reservanterna. När det gäller
det norra distriktet är enligt min mening ett uppskov olämpligt och en kompletterande
utredning obehövlig. Uppskovet är olämpligt därför, att med ett
uppskov bär är det möjligt att man kommer att tvingas att låta barnen i
Härnösandsskolan att ännu några ar vistas i denna skola. Den kompletterande
utredningen är obehövlig. Såvitt jag kan se ha reservanterna i den första reservationen
icke lyckats peka på någon punkt, där man behöver en förnyad utredning
beträffande denna del av Kungl. Maj:ts förslag.

Det förhåller sig ju så, att Härnösandsskolan sedan många år är utdömd
som skollokal och som internatlokal. Detta skedde omedelbart efter statens
övertagande av dövstumskolväsendet. Redan 1938 utdömdes HämösandsskoIan,
och riksdagen 1939 beslöt en nybyggnad för Härnösandsskolan och anvisade
medel därtill. Det var endast den inträdande krisen som gjorde, att
det blev byggnadsstopp; man kunde ej fullfölja planen. Så har Härnösandsskolan
legat där under liek kristiden under fyra år. Inga pengar ha offrats
pa. att sätta den i bättre stand. Den befinner sig i verkligheten i ett sådant
skick, att när statsutskottets andra avdelning besökte den, var man ense örn
att den i många avseenden gjorde ett beklämmande intryck. Jag menar därför,
att det är svårt att gå .med på en ståndpunkt, som kan medföra ännu
längre uttänjning av detta i själva verket ganska ohållbara provisorium i
Härnösand.

Gävleskolan däremot blir ledig, som vi hoppas, nästa år. Dessa lokaler äro
i ett utmärkt skick. Där behövs, visserligen vissa underhållsarbeten, men annars
är skolan i förträffligt skick. Den är väl underhållen och kan rymma
hela Härnösandsskolan. Då frågar man sig: vad är det man behöver vänta
på här? Jo, det skulle, säger man, medföra stora olägenheter att flytta skolan
för det norra distriktet från Härnösand till Gävle, trots att det skulle medföra
de uppenbaraste fördelar för de dövstumma barnen, som redan fyra år
för länge fått vistas i Härnösandsskolan. Men ändå skulle det medföra uppenbara
olägenheter. Vari bestå då dessa olägenheter? Jo, de skulle bestå däri,
att fran övre . Norrland far man längre restid till Gävle än till Härnösand.
Det är naturligtvis i. viss mån en olägenhet. Men hur går det till vid dessa
resor? Barnen följas ju^åt i grupper under ledning av lärare. Resorna ske gratis.
De ske en gång på hösten, då barnen skola till skolan, och en gång på
våren, då de skola från skolan. Jag frågar, mina damer och herrar, örn den
omständigheten, att barnen fa resa trettio mil längre, när resorna äro fria
oell ske i grupper under lärares och vårdares ledning ett par gånger örn året
samt eventuellt därutöver några resor under julhelgen, är någon så stor olägenhet,
att man i den situation, som jag nyss skildrade, då det gäller Härnösandsskolans
nuvarande beskaffenhet och Gävleskolans lokaler, skall draga
sig för alf flytta Härnösandsskolan till Gävle.

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)

Nu fällde herr Viklund, den förste talaren i denna debatt, många.varmhjärtade
ord om föräldrarnas intresse för sina barn och deras synnerliga intresse
för sina dövstumma barn. Jag tror honom gärna. Jag är övertygad, att
allt vad han där sade var fullkomligt sant. Men hur visar det sig ha varit i
Härnösand? Tack vare att norrlandsdistriktet är så stort ha föräldrarna icke
kunnat upprätthålla den personliga kontakt, som ligger i att. barnen besöka
hemmen eller föräldrarna besöka skolan, i nämnvärd utsträckning. Del talade
den nuvarande rektorn för Härnösandsskolan örn för oss. Det var till och med
ganska få föräldrar från övre Norrland, som kommo ned, när barnen skulle
konfirmeras. Det ligger i sakens natur. Icke är det någon som sagt att föräldrarna
därför hysa mindre intresse för sina barn i norrlandsdistriktet eller
att man icke följer vad som händer dem i skolan med varmt intresse.

Vad jag sagt och vad herr Viklund icke kan bestrida är, att norrlandsdistriktet
är så stort, att var vi än förlägga en skola inom detta distrikt kan flertalet
föräldrar icke genom besök i skolan upprätthålla kontakt med barnen.

Jag vill visst erkänna, att örn vi hade fria händer skulle jag gärna vara
med örn att förlägga dövstumskolan i norra distriktet mera centralt. Men vi
ha icke fria händer. När vi ha en utmärkt dövstumskola, örn. vilken riksdagen
för några år sedan skrev, att den skall användas i fortsättningen, sedan dess
hittillsvarande klientel flyttats till Mogård i Östergötland, ha vi att rätta oss
efter detta direktiv. Det är ett mycket berättigat direktiv. Med andra ord, man
har inom Norrland — ty även Gävle ligger i Norrland, även örn det är vid den
sydligaste gränsen — en fullgod lokal, som kan taga emot Härnösandsskolan.
Jag frågar mig då: skall i de längre resorna och i denna under alla förhållanden
svåra men låt vara något försvårade kontakten mellan föräldrar och
barn, som består i att de förra icke i allmänhet kunna besöka barnen i skolan,
skall i allt detta ligga ett så tungt vägande skäl, att man ej skall kunna gå
med på Kungl. Maj :ts enligt min mening i allo förnuftiga förslag att fortast
möjligt flytta Härnösandsskolan till Gävle?

Det är alltså vad jag ville säga örn förslaget då det gäller det norra distriktets
skola. Jag står i denna del på utskottsmajoritetens och Kungl. Maj:ts
sida. Hur mycket man än behjärtar de skäl, som anförts mot detta förslag,
så måste man väl ändå här i riksdagen nyktert väga invändningarna mot och
för. Väger jag invändningarna mot förslaget, så kan jag icke med bästa vilja
i världen finna, att de ha någon som helst tyngd och kraft mot de fördelar,
som man omedelbart vinner för barnen i Härnösand genom att de få komma
till goda och bra lokaler i Gävle. Därtill kommer, att det är en mycket ekonomisk
lösning, som vi alla förstå.

Herr andre vice talman! Jag skall sedan gå över till det mellersta distriktets
skolfråga. På denna punkt är det som jag har min meningsskiljaktighet
med utskottsmajoriteten. När det gäller denna del av detta frågekomplex kan
jag för min del ej finna, att frågan ligger så klart till som man skulle kunna
önska.

Under de mycket grundliga utskottsövervägandena har jag verkligen personligen
kommit till den uppfattningen, att ytterligare övervägande behövs, innan
man tar ett definitivt steg att nedlägga en av upptagningsskolorna. Jag
kan icke finna annat än att det har anförts goda skäl för att man skall taga
under övervägande och penetrera frågan: hur ter sig prognosen för antalet
dövstumma barn under den närmaste sjuårsperioden? Man kan mot mig
rikta den anmärkningen: varför har skolöverstyrelsen då icke redan 1941
tagit upp denna sak? Mot det kan jag endast anföra följande. Saken kom upp
genom besparingsberedningens översyn över dövstumskolväsendets organisation.
Besparingsberedningen hade då i början på kristiden ställt sig den frå -

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

Organisationen av dövsfrims 1;olvi!sendet m. m. (Forts.)
gan: var finns det möjlighet att göra besparing? Då observerade besparingsberedningen,
att sammanlagda antalet dövstumma i våra fyra upptagningsskolor
var mindre än man beräknade 1937, då dövstumskolväsendet förstatligades.
Man frågade skolöverstyrelsen: går det ej att undervisa de barn, som
nu — det var 1941 — finnas i upptagningsskolorna, i tre i stället för i fyra
upptagningsskolor? På detta kunde vi, sedan vi granskat siffrorna, icke svara
annat än att det gick mycket bra, till och med bättre än med fyra skolor, därför
att med det låga barnantal, som då fanns både i Härnösand och Vänersborg,
kunde man icke få fram den differentiering av undervisningen, som vore
önskvärd och nödvändig i just upptagningsskolor för dövstumma. Barnantalet
var för lågt. Skolöverstyrelsen tillstyrkte alltså det beslut, som fattades på
Kungl. Majlis förslag av 1942 års riksdag: att man skulle nöja sig med tre
upptagningsskolor för hela riket i stället för fyra.

Vad har sedan inträffat? Sedan har uppmärksamheten allt mer och mer
riktats på den stora och starka höjningen av födelsetalet per år. Jag kommer
ej ihåg de exakta siffrorna,, men höjningen rör sig om så mycket som från
omkring 86 000 per år till 125 000 eller något sådant. Man har frågat sig:
kommer ej denna höjning av födelsetalet att under de följande åren inverka
också på antalet dövstumma?

Nu har herr Svensson i Grönvik riktat en, som han själv tycktes anse, mycket
stark kritik mot en passus här i reservationen på sidan 39, där man anför
några siffror för de intagna barnen i dövstumskolorna under åren 1939,
1941 och 1943. Jag skall så gott först som sist säga till herr Svensson i
Grönvik, att jag böjer mig alldeles för hans kritik, därför att hans kritik
visar, att dessa tal — som icke kommit in i utskottets utlåtande på min begäran
■— icke äro kommensurabla, beroende på att man gjort en förändring
i intagningsproceduren från 1939, så att siffran, som anföres för 1939 — jag
vill minnas att den är 85 — är för låg. Jag tror honom gärna, då han säger,
att den bör höjas till 110. På samma sätt påpekade han, att siffran för 1943,
127, är för hög och att den måste sänkas med 5, då det är 5 flyktingbarn som
tagits in i dövstumskola.

Men, herr talman, jag har för min del icke alls byggt min uppfattning örn
önskvärdheten av en prognos på dessa siffror, helt enkelt av det skälet, att
dessa tre siffror från 1939, 1941 och 1943, även örn de voro kommensurabla
och riktiga, äro ett för litet underlag för att draga slutsatser på längre sikt.
Det är ett för litet material. Men vad som gjort att jag under utskottsbehandlingen
fått den uppfattningen, att det skulle icke skada, att statistiskt sakkunnigt
folk och medicinskt sakkunnigt folk finge fundera över detta, är en helt
annan omständighet. Det är den, att här gjorts en undersökning om förhållandet
mellan det totala antalet födda barn och de dövstumma bland dessa
under en så lång följd av år som från 1920-talets början till 1936. Vad har
man kommit till för resultat? Jo, man har kommit till det resultatet, att det
är en mycket fast relation här: alltså det är omkring sju barn per 10 000 födda
barn, som äro dövstumma.

Då frågar man sig verkligen: om sedan dess födelsetalet stigit på det
starka sätt jag nyss pekat på, är det ej realistiskt och förnuftigt att göra sig
den frågan, om icke all sannolikhet talar för att vi också komma att få uppleva
ett stigande antal dövstumma barn? När alltså under en lång följd av år
antalet dövstumma barn varit så konstant i förhållande till det totala antalet
födda barn, ligger det ej då nära till hands att säga, att innan vi taga något
definitivt steg för att nedlägga en av upptagningsskolorna, som vi kanske få
upprätta igen örn fem eller sex år, böra vi åtminstone söka få fram en så fullständig
och grundlig prognos som möjligt, hur det i själva verket ligger till

Andra hammarens protoholl 1944. Nr 19. 6

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumsholväsendet m. m. (Forts.)
med utsikterna? Det är visserligen att hoppas, att detta konstanta förhållande
mellan dövstumma och totala antalet födda barn skall nedbringas ju mera hälsovården
går framåt. Men å andra sidan lär enligt vad som uppgivits inom utskottet
omkring 80 procent av de dövstumma barnen icke blivit födda dövstumma,
utanede lia blivit det beroende på följdverkningarna av vissa barnsjukdomar,
särskilt scharlakansfeber. Såvitt jag vet har icke läkarvetenskapen
kommit väsentligt framåt, då det gäller att bekämpa scharlakansfeberns
följdverkningar. Jag bara tar upp denna enda sak; det finns andra skäl som
kunna tala för att man kan ha en mera optimistisk syn. Jag vågar inte lia
något säkert omdöme på denna punkt, men vad jag hävdar med bestämdhet
är, att då hela denna fråga har upplagts på grundval av besparingsberedningens
förslag, finns det anledning, när man bar tid till det, att försöka skaffa
sig en säkrare prognos på antalet dövstumma under de närmast följande åren.
Det är alltså därför som jag har ansett, att när Kungl. Maj:ts förslag i alla
fall inte skall genomföras förrän nästa höst, skola vi vänta till nästa riksdag,
innan vi fatta det definitiva beslutet om nedläggande av en dövstumskola
och verkställa undersökning, burudana utsikterna äro beträffande antalet dövstumma
barn i våra upptagningsskolor.

.Men, herr talman, etet är i själva verket dock inte detta som främst har
gjort, att jag på denna punkt anser, att man icke bör fatta ett avgörande beslut
vid detta års riksdag. Det är ett annat skäl som för mig varit mer avgörande.
Även örn jag i övrigt gillar — alltså bortsett från dessa siffror, som
inte äro kommensurabla — vad som säges i den stora reservationen, är detta
i alla fall inte huvudskälet. Jag menar, herr talman, att örn man skall begränsa
upptagningsskolornas antal från fyra till tre, skall man väl inte lägga
en av dessa skolor tillsamman med den stora yrkesskolan för manliga dövstumma
från hela riket. Alldeles som vi ha en riksyrkesskola för dövstumma
flickor i Växjö, ha vi som bekant inrättat en manlig sådan i Vänersborg.
Det är inte enligt mitt sätt att se någon förnuftig lösning av upptagningsskolornas
fördelning att lägga en sådan skola tillsammans med den stora fortsättningsskolan
för yrkesutbildning av dövstum manlig ungdom.

Det finns många skäl som enligt min uppfattning kunna anföras för att
detta inte är en lycklig lösning. Jag kan inte underlåta att anföra vad skolöverstyrelsen
skrev i sitt utlåtande, då den lade fram sitt senaste förslag härom
— det återfinnes på sidan 11 i utlåtandet:

»I fråga örn förläggandet av mellersta dövstumskol distriktets upptagningsskola
till Vänersborg vill överstyrelsen framhålla det mindre lämpliga med
hänsyn till elevernas sedliga utveckling att till en gemensam anstalt sammanföra
upptagnmgsskolans minderåriga gossar och flickor med fortsättningsskolans
manliga ungdom.»

Och man fortsätter: »Bland de betänkligheter överstyrelsen hyser gentemot
en stor Vänersborgsanstalt är vidare, att sammankopplingen av de båda till
sitt mål oell sin verksamhet skilda anstalterna torde kunna komma att verka i
mindre gynnsam riktning för upptagningsskolans arbete och utveckling.»

Jag åhörde debatten i första kammaren en -stund, och där var det en talare
som sade, att man skulle val inte falla på den idén att kombinera en
folkskola och en central, verkstadsskola under samma ledning. Det ligger
faktiskt inte någon särskild överdrift i det uttrycket, ty en upptagningsskola
är en folkskola för dövstumma, och fortsättningsskolan för dövstum manlig
ungdom i åldern 16—20 ar är en yrkesskola, en fyraårig verkstadsskola, som
skall ge vederbörande verklig yrkesutbildning. Jag har därför inte kunna!
finna, att det är en lycklig lösning att förlägga det mellersta dövstumskoldistriktets
upptagningsskola till Vänersborg.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)

Därtill kommer, att även örn det för närvarande enligt propositionen
är den billigaste lösningen, så har man inte i propositionen eller i utskottsförslaget
lagt fram någon som helst plan för att tillfredsställande
ordna förhållandena för denna fortsättningsskola. Örn upptagningsskolan
inte förlägges till Vänersborg, får denna fortsättningsskola med sina hundra
elever en fullt tillräcklig internatbyggnad i den gamla upptagningsskolans
lokaler — dess byggnadsfråga blir löst. Annars hade det ju mycket
snart behövts, enligt propositionens utredning, en halv miljon kronor
för att lösa byggnadsfrågan. Hittills har som bekant den frågan lösts så, att
det förhyrts bostäder i Vänersborg. När vi voro där meddelades oss från styrelsens
sida, att man hade gjort framställning till drätselkammaren om att
få något över 30 000 kr. för att reparera den största av dessa internatlokaler,
som man förhyrde i staden. Efter vad jag har hört har Vänersborg också beslutat
bevilja detta belopp. Men förläggningen av fortsättningsskolan här är
endast ett provisorium, även örn dessa lokaler få sina värsta brister avhjälpta
genom detta anslag från staden.

Herr talman! Jag har kommit till den uppfattningen, att då Manilla fortfarande
kan provisoriskt användas som upptagningsskola och hela den nya
organisationen inte är avsedd, enligt propositionen, att träda i funktion förrän
hösten 1945, kunna vi beträffande det mellersta distriktet kosta på oss dessa
kompletterande utredningar, som jag har talat om, och ytterligare överväga
saken, innan vi fatta definitivt beslut örn var det mellersta dövstumskoldistriktets
upptagningsskola skall ligga.

Herr talman! Med dessa ord ber jag få yrka bifall till den av mig avgivna
reservationen.

Härefter yttrade:

Herr Bergström: Herr talman! Det är ett intryck som man inte kunnat undgå
att få när man har deltagit i behandlingen av detta ärende i utskottsavdelningen
och utskottet, nämligen att emot propositionen förenat sig intressen,
som äro starkt lokalt betonade och även mycket förståeliga. Det är belysande
härför att de som ömma för Manilla ha allierat sig med dem som vilja ha
Härnösandsskolan kvar örn ett uppskovsyrkande, som närmast syftar till en
vidare utredning av frågan under, som man säger, det kommande året.

Jag har inget ont att säga örn dessa lokala intressen, jag vill bara konstatera,
att de finnas och göra sig gällande i mycket hög grad. Jag vill även
säga, att en hel del av oss lia nödgats ta större hänsyn till de finansiella skäl
som anföras i den kungl, propositionen. Visst förstå vi, att det kan vara
känsligt för våra kamrater i Norrland, örn deras skola skall flyttas så långt
söderut som till Gävle, att de finna detta ocentralt, och att de på föräldrarnas
vägnar också finna det olustigt med de ökade resebesvärligheter som bleve en
följd därav, även om dessa besvärligheter inte kunna vara så stora. Men när
mot dessa skäl står det faktum att, örn man skall behålla Härnösand och
Manilla, nybyggnadskostnaderna sannolikt gå till mellan 3 och 4 miljoner
kronor och driftskostnaderna till 125 000 å 130 000 kronor utöver dem som
man har att räkna nied enligt den nya organisation som propositionen förutsätter,
kan man inte annat än acceptera propositionen — med de olägenheter
det där föreslagna arrangemanget kan lia för vissa föräldrakretsar i fråga örn
kontakten med skolan.

Nu säger man visserligen här, och det har även sagts i utskottet, att man
kan sätta både Manilla- och HärnösandsskoJorna i ett tillfredsställande, kanske
gott skick med mindre anslagsmedel. Jag vill i det sammanhanget erinra
örn att man i fråga örn Härnösand räknat med ungefär 1 miljon kronor, örn

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolvåsendet m. m. (Forts.)
nian nn skall sätta in pengar i denna för närvarande mycket förfallna oell
otidsenliga skola för att få den i ett något så när hjälpligt skick. Under sådana
omständigheter får jag för min del säga, att jag skulle föredraga att en
ny skola byggdes. Man har tidigare kostnadsberäknat en ny skola till 1 400 000
kronor, vilket sannolikt är en något för låg summa, men jag skulle ändå föredra
den lösningen därför att Härnösandsskolan genom själva sin konstruktion
är så strypt, att man inte kan skapa ändamålsenliga lokaler där. När
den på sin tid byggdes, i mitten på 90-talet, ansågo huvudmännen, att anläggningskostnaderna
skulle bli för stora, varför man skar ned dem med 60 000
kronor, en betydande summa på den tiden. Därigenom blev också skolan stympad
på ett sätt, som för alla tider kommer att göra elen mindre tjänlig för det
ändamål som den skall tillgodose. Matsalslokalerna exempelvis ligga halvt
nedgrävda under jorden, sorgfälligt undangömda för alla solstrålar, och lokalerna
i övrigt äro i ett mycket bristfälligt skick.

Vad Manilla angår har man kalkylerat med att örn de nuvarande lokalerna
skola behållas, måste man på förbättringar offra 700 000 ä 800 000 kronor.
Jag är emellertid övertygad örn att man även i fråga örn Manilla ganska
snart får inrikta sig på en nybyggnad, örn skolan skall vara kvar där eller på
någon annan plats i Stockholms närhet. Det hör också hit, att Manillaskolan
utdömdes redan 1939 av sin ledning, och redan då kalkylerade man med nybyggnadskostnader
på mellan 1 500 000 och 2 000 000 kronor, en summa som
naturligtvis inte räcker på långa vägar med de byggnadskostnader vi få räkna
med nu och sannolikt i allt väsentligt även för år som komma. Manilla är
ju en mycket gammal skola, åttio år. Där finnas visserligen stora och luftiga
salar, men skolan är på något sätt otymplig. Den är tungarbetad, den är dyrbar
att hålla i stånd, och den kräver mer personal än en mera modern och ändamålsenlig
anläggning skulle komma att kräva.

Örn man håller på Manilla och Härnösand och alltså avvisar propositionen
örn Härnösandsskolans förflyttning till Gävle och Manillaskolans till Vänersborg,
får man också inom en relativt snar framtid räkna med nybyggnadskostnader
på, som jag antydde mellan 3 och 4 miljoner kronor. Vad skulle då
vänersborgsalternativet kosta, som å andra sidan är vad vi lia att välja på?
Ja, här har ju räknats med en summa på 850 000 kronor, men då har man
också tagit in kalkylerna för ett elevhem; jag kan naturligtvis inte garantera
att den summan är tillräcklig, det är möjligt att det kommer att bli dyrare.
Men även i så fall blir väinersborgslinjen avsevärt billigare i fråga örn
byggnadskostnader än härnösandslinjen och manillalinjen skulle bli men som
ändå förordas i den andra reservationen. Det är att märka, att i den summa
på 850 000 kronor, som man har beräknat för Vänersborgsskolan, ingår som
sagt byggandet av ett elevhem för 450 000 kronor, vilket Kungl. Maj :t anser
kunna anstå en tid. Men denna utgift för ett elevhem, när det skall byggas en
gång, borde ju inte skrämma, ty det kommer att avlyfta från skolans utgiftsstat
rätt betydande hyreskostnader, som skolan nu får bestrida för inackordering
ute i staden av en hel del elever. Det är pengar som till en icke ringa del
komma att förränta sig, och det bör man inte förbise i detta sammanhang.

Som sagt, för oss som tillhöra majoriteten inom utskottet ha dessa ekonomiska
synpunkter varit de avgörande. Vi ha inte kunnat låta dessa ekonomiska
kalkyler uppvägas av de mera stämningsbetonade synpunkter, som härvidlag
förts fram.

_Nu har man yrkat på att frågan skulle gå till en vidare utredning. Jag
misstänker — det kan ju hända att detta är obefogat — att syftet med detta
uppskovs- och utredningsyrkande inte så mycket är att få frågan bättre klarlagd
som fastmer att på den tid som erfordras strypa hela vänersborgsprojek -

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
tet. Jag kan inte förstå i vilket avseende en vidare utredning skulle vara
påkallad. Frågan är, som förut har framhållits, ganska grundligt utredd, och
det förefaller mig vara mycket som talar för ett beslut i ena eller andra riktningen
av riksdagen.

Här har talats örn den s. k. prognosen, d. v. s. att man vill ha större klarhet
—• även herr Holmdahl var inne på det i sitt anförande — över hur det kan
komma att utveckla sig beträffande storleken av den barngrupp det här är
fråga örn. Man menar, att med den stigande folkökningen skola dessa barnskaror
också öka, varför man kan komma att behöva en större organisations ram för
dövstumundervisningen än dessa tre distrikt, som propositionen föreslår.

Jag vill härom först säga, att någon klarhet örn hur det kan komma att
gestalta sig i detta speciella hänseende kan man inte få under det närmaste
året, som uppskovsanhängarna anse skall vara tillräckligt för ett sådant klarläggande.
Saken är oerhört svårbedömd. Här pekar man från visst håll på
vissa siffror, som skulle tyda på att vi till in på 1950-talets början kunde
räkna med en ökning av dövstumbarnens antal. Och från läkarhåll lämnas
uppgiften •—• det har tidigare erinrats därom av herr Holmdahl ■— att de ökade
möjligheterna till läkarvård för barn, som råka ut för epidemiska sjukdomar,
vilka ofta föra med sig sviter sådana som dövstumhet, skulle komma att minska
denna barnskara.

Om detta vågar inte jag, och jag tror inte heller någon annan av utskottsmajoriteten,
ha någon bestämd mening. Det är möjligt att denna barngrupp kan
komma att öka, och det är även möjligt att den kan komma att minska. Men
vi ha velat gardera oss: för risken att det kan komma att bli en ökning. Det är
därför som vi i utskottsutlåtandet lia uttalat önskemålet att Kungl. Maj :t skall
följa denna utveckling, och att, örn denna barngrupp skulle ökas, man inriktar
sig på att upprätta ett fjärde dövstumskoldistrikt, vilket då skulle förläggas
till Norrland. Jag vill också i detta sammanhang säga, att vår mening är att
skolan i så fall skulle förläggas till en centralare plats än Härnösand kan
sägas vara. Vi ha Sollefteå, vi ha Långsele, Vännäs, Umeå och flera platser att
välja på, som äro avsevärt mycket lämpligare än Härnösand ur geografisk
synpunkt och ur synpunkten att kunna uppnå bästa möjliga kontakt med
hemmen. Det är inte för att lufta bort en oro från norrländskt håll, som vi finna
det naturligt med en undersökning. Det är vår allvarliga mening att örn utvecklingen
skulle förlöpa i denna riktning skall man också på allvar ta upp detta
problem.

Herr Holmdahl anförde en hel del skäl för sin ståndpunkt beträffande denna
utveckling. För min del förstår jag inte riktigt hur hans slutsatser hänga samman
med hans utgångspunkter. Hail tror själv på, såvitt jag uppfattade honom
rätt, att det kan gå dithän att ifrågavarande barngrupp kommer att öka, men
hur han under sådana förhållanden redan på nuvarande stadium kan vara
med örn att begränsa dövstumorganisationen till tre distrikt har jag svårt att
förstå. Och jag har ännu svårare att förstå, att han tycks förutsätta, att man
skall lia en upptagningsskola både i Gävle och vid Manilla eller någon annanstans
i Stockholms närhet, men att Norrland skall bli utan en skola på en centralare
plats.

Jag vill för min ringa del hävda, att örn Manillaskolan skall vara kvar,
skall man inte binda sig nu för Gävle, utan då skall man hålla möjligheterna
öppna för att nybygga en skola i Norrland på en central plats. Det förefaller
mig vara den enda riktiga synpunkten, om man, såsom herr Holmdahl tycks
göra, lutar åt den uppfattningen, att vi komma att få en större skara av
dessa barn att ta hand om, och man inte vill sätta något större värde på vad vi
uttalat i statsutskottets motivering örn nödvändigheten av att vid behov kun -

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
na upprätta ett fjärde distrikt och då i övre Norrland. Jag får säga det, herr
Holmdahl, att skall man gå på utskottslinjen i fråga örn Manilla, skall man
också acceptera utskottslinjen beträffande Härnösand; de linjerna höra synnerligen
nära ihop.

Det är också belysande för den saken, att de reservanter som närmast ömmat
för Stockholms läns intressen i fråga örn Manilla och de som ömmat för Härnösand
ha, som jag inledningsvis antydde, funnit varandra i en stark förhoppning
att örn det blir uppskov med Manilla blir det också uppskov med Härnösand,
och man får därmed på ömse sidor utsikter att behålla sina skolor. Det är
det resonemanget som man tydligen har fört.

Herr Holmdahl var särskilt bekymrad för att man skulle sammanföra fortsättningsskolan
och upptagningsskolan i Vänersborg. Jag vill då påpeka, att här
är inte fråga om en sådan sammangyttring. Skolorna ligga på en halv kilometers
avstånd från varandra, eleverna äro skilda från varann, men delia gemensam ledning.
Det förhåller sig nämligen så, att vi redan nu ha, som kammarens ledamöter
väl känna till, en fortsättningsskola och en upptagningsskola i Vänersborg. Den
»sammangyttring», som man talat örn, är i realiteten dock ingen sammangyttring.
Här är det fråga örn att utöka elevantalet, och när det hittills inte
uppstått några olägenheter av det sammanförande, som redan existerar, ha vi
ansett oss ha rätt att räkna med att man kan förfara så även i fortsättningen
utan att några olägenheter behöva uppstå. Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten
på att dövstumskolinspektören rekommenderat detta sammanförande
av de båda skolorna. Han har intet att invända mot detta, vilket han däremot
har mot en förläggning av undervisningsverksamheten till Manilla eller annan
plats i Stockholms närhet. Jag tror att de farhågor, som man härvidlag förklarat
sig hysa, äro mycket överdrivna. Har det gått bra hittills har man all
anledning förutsätta, att det skall göra det även i fortsättningen.

Man invänder vidare, att det skulle vara fråga örn en på något sätt onaturlig
hopgyttring av två olika skolformer. Herr Holmdahl sade, att en talare i
första kammaren i dag yttrat, att detta skulle vara detsamma som att kombinera
en jukesskola med en folkskola. Det må så vara, men det avgörande är
väl, huruvida den sammanföring som redan skett har utfallit på ett ur alla
synpunkter tillfredsställande sätt och inte vållat några olägenheter. När man
har den erfarenheten tycker jag verkligen, att man har fullgoda skäl att ta
det ytterligare steg, som. det här är fråga om. Jag vill säga speciellt till de
norrländska riksdagsmännen, som kanske äro varma anhängare av den stora
reservationen, att örn vi räkna med att den skall rädda norrlandsskolan tror
jag ni ta fel. Då finns det nog större möjligheter, örn det skulle visa sig att
denna barnskara skulle komma att tillväxa, för att ni örn några år få er skola
på en centralare plats än Härnösand och dessutom en nyanlagd skola med
moderna och ändamålsenliga lokaler. Det förefaller mig, som örn den linjen
skulle kunna tilltala de norrländska intressen, som här anmält sig, i högre
grad än denna sammankoppling mellan Härnösand och Manilla, som jag tror är
dömd att misslyckas, även örn frågan skulle falla genom att andra kammaren
följde reservanterna.

Det vore mycket mera att anföra i denna fråga, men tiden är dyrbar, och
jag skall därför, herr talman, begränsa mig till det sagda och be att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Häruti instämde herr Olsson i Gävle.

Herr Wallentheim: Herr talman! Den omorganisation, som ligger till grund
för propositionen i dag, beslutades ju 1942, och det beslutet byggde i sin tur
på utredningar, som 1941 års besparingsberedning gjorde. Det siffermaterial

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
som besparingsberedningen hade att ta ställning till avsåg de befolkningspolitiska
förhållandena under 1930-talet.

Herr Svensson i Grönvik frågade i sitt anförande, om reservanterna tvivlade
på riktigheten av de uppgifter som lämnats i den kungl, propositionen. Naturligtvis
icke. Men vad vi påstå är, att de siffror som där redovisas och som tidigare
legat till grund för 1942 års principbeslut inte äro hållbara inför den utveckling
som sedan ägt rum. Herr Holmdahl erinrade om den kraftiga stegringen
av födelsesiffrorna under det senaste tiotalet år, från ungefär 85 000
till 125 000, en ökning med i runt tal 40 000.

Man kan iså innerligt väl förstå, att då man i slutet på 1930-talet diskuterade
frågor, som hörde ihop med vårt skolväsen, tog man mycket starkt intryck av
de låga nativitetssiffrorna vid 1930-talets mitt, och det är alldeles klart att
man tog intryck av dessa siffror också när det gällde dövstumundervisningen.
Men jag vågar hävda, att den utveckling som härvidlag skett medfört att frågan
kommit i ett helt nytt läge. I dagens situation finns det verkligen skäl
att ta upp hela denna fråga till en grundligare undersökning och försöka få
fram det särskilda material till dess närmare belysning, som reservanterna ha
pekat på.

Jag kan ta exempel från ett annat område. Vid 1930-talets mitt försökte
en seminarieutredning att med ledning av de tillgängliga siffrorna ställa en
prognos för framtiden. Seminalrieutredningen utgick ifrån antagandet, att
födelsesiffrorna i början av 1940-talet sannolikt skulle ytterligare sjunka
kraftigt — man räknade med 60 000 omkring 1943 och 1944. Vi veta alla. att
födelsesiffran var mer än den dubbla. Detta visar utomordentligt starkt hur
nödvändigt det är att med hänsyn till den utveckling som här pågår ta upp
frågan till förnyad omprövning och försöka göra klart, vad de nu föreliggande
siffrorna kunna berätta.

I reservationen lämnas några siffror rörande intagningen vid dövstumskoloma.
Dessa siffror ha senare blivit föremål för kritik från herr Svensson i
Grönvik, som sagt, att de icke äro riktiga. Det är mycket möjligt att siffrorna
inte äro kommensurabla; det är synnerligen svårt att överhuvud taget skaffa
fram material på detta område. Men även örn siffrorna inte skulle vara direkt
kommensurabla, äro de i alla fall fullt användbara för det resonemang, som
här föres från reservanternas sida, nämligen i så måtto att bilden av utvecklingen
blir fullkomligt klar. Herr Svenssons siffra för intagningen var 110 år
1937, örn jag inte minns fel. Det har alltså skett en ökning — örn vi bortse
från flyktingarnas dövstumma barn — till 125, en ganska påtaglig ökning dock.
Med hänsyn till att de dövstummas antal — vilket herr Holmdahl också påpekade
— håller sig relativt konstant i förhållande till hela antalet barn, får
man räkna med att de höjda födelsesiffrorna så småningom måste uppvisa
även ett ökat antal dövstumma.

Då blir frågan: Yad skola vi göra för framtiden? Jag vågar säga, att de
siffror vi nu kunna överblicka ge en klar översikt över läget fram till början
av 1950-talct. Deras skolplikt, som äro födda i början av 1940-talet, kommer
att inträda i slutet av 1940- och början av 1950-talet. Örn vi räkna med att
skolplikten för dövstumma barn varar sju år, betyder detta att vi i närvarande
situation kunna åtminstone delvis överblicka elevantalet fram mot
mitten och .senare delen av 1950-talet. Vad som därefter kan följa veta. vi
självfallet ingenting örn. Jag tycker i alla fall, att det förhållandet, att vi
kunna överblicka situationen någorlunda för en tid av ungefär ett tiotal år
framåt, är en ganska god hållpunkt vid bedömandet av denna fråga.

Det har yttrats från en del håll här, att det är möjligt att dövstumfrekvensen
kan komma alt minska, att den skall sjunka under den siffra på ca 7 på 10 000

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dö askims kolväsendet m. m. (Forts.)
barn, som för närvarande gäller, och att den t. o. m. kan sjunka förhållandevis
kraftigt. Man pekar på att skolhälsovården kanske härvidlag kommer att betyda
mycket för att få fram ett bättre sakernas tillstånd. Det är möjligt att
så kommer att ske, och jag hoppas för min del att så kommer att ske. Men örn
man utgår ifrån att .det inte har skett någon nämnvärd minskning i dövstumfrekvensen
under tiden från 1910 och fram till 1930-talets mitt, tror jag inte
man skall bygga några långt gående förhoppningar på att skolhälsovården
eller andra insatser på hälsovårdens område skola inom överskådlig tid kunna
minska denna frekvens.

Härtill kommer en sak, som jag inte kan gå förbi i detta sammanhang, nämligen
att om det finns positiva faktorer, finns det också en negativ faktor. Man
vet inte vilka efterverkningar i detta avseende som det allmänna krigstillståndet
i världen kan åstadkomma för hälsotillståndet här hemma och vad vi i
det fallet kunna komma att få räkna med under den närmaste tiden framöver.
Från mina utgångspunkter måste jag sålunda säga, att det material
som överhuvud taget här är användbart pekar hän emot försiktighet i fråga
örn optimism; själva det material som står till förfogande får säkerligen också
prövas mycket ingående.

Sedan skulle jag vilja säga ett pär ord om distr! ^indelningen, sådan den i
olika sammanhang här har skymtat. Vi ha tidigare haft ett förslag på området
från skolöverstyrelsen som senare presenterats i annan form. Jag vet inte
vem det är som gjort upp det, men vi fingo det under vår resa med statsutskottets
andra avdelning. Yad som där presterats i fråga örn distriktsindelning
visar, att barnen enligt detta förslag skulle få längre resor än de för närvarande
ha. Detta skulle gälla både norrlänningarna och barnen i Mälardalen.

Jag kan påpeka, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle betyda, att
t. ex. barnen från Stockholms stad och län skulle skickas till Vänersborg, att
barnen från Uppsala län också skulle skickas dit, att barnen från Sörmlands
län skulle sändas ned till Lund, och detsamma skulle bli fallet med barnen från
Östergötland och Gotland. Och för det norra distriktet skulle det, som herr
Viklund så belysande framhöll, bil fråga örn en mycket kraftig ökning av våglängden
och även restiden. Nu har en del personer som opponera mot herr
Viklunds resonemang yttrat, att trettio mil gör väl ingenting, fyra timmars
längre resa spelar inte så stor roll. Jag tycker för min del, att det är ganska
egendomligt att man kan resonera på det sättet. Även örn norrlänningarna
äro vana att få resa många mil, tycker jag inte att man skall behandla denna
fråga så nonchalant, att man säger, att ett trettiotal mil mer eller mindre spelar
ingen roll.

Jag finner det likaledes anmärkningsvärt, att den folkrika del av vårt land,
som Mälardalen onekligen utgör, inom sitt egentliga område skulle bli utan
en dövstumskola, örn propositionen går igenom. Det rör sig enbart i Stockholms
stad och län örn en befolkning, som uppgår till 935 000 invånare. Det kan vara
rätt intressant att jämföra den siffran med exempelvis befolkningssiffran för
Skåne, som är 800 000. Vad skulle man säga i Skåne, örn det väcktes
förslag att dövstumskolan i _ Lund skulle tas bort? Jo, säkert skulle
man säga: kan det vara rimligt att beröva en folkrik landsända en
dövstumskola? Det borde finnas underlag för en sådan i denna trakt så att man
inte behöver skicka barnen så långa vägar. — Men det är ju inte bara Stockholms
stad och län som det i detta fall är fråga örn, utan det är Mälardalen, Sörmland,
Västmanland, och man får väl också räkna Östergötland dit, med tillhopa
ungefär 1,7 miljoner invånare. Hela detta stora område med en förhållandevis
talrik och tättboende befolkning skulle enligt propositionen bli utan en dövstumskola
inom sitt egentliga område.

Onsdagen den 24 maj 1944 em. Nr 19. 8!>

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)

Jag vill i sammanlianget inte bara fästa uppmärksamheten vid hur befolkningsfördelningen
i detta område ter sig i jämförelse med andra delar av riket,
utan jag vill också visa litet på den tendens, som befolkningstillväxten som
sådan antyder. Denna tendens är sådan att vi nu ha två områden med en förhållandevis
stor folkökning i detta land. Det ena är stockholmstrakten, och
det andra är övre Norrland. Stockholms stad och län har under de senaste fem
åren fått sin folkmängd ökad med ungefär 65 000 personer. Tar jag folkökningssiffran
från förra året kommer omkring en fjärdedel av hela folkökningen
i landtet på Stockholms stad och län. Se vi på Norrland finna vi att folkökningen
där huvudsakligen kommer på de nordligaste länen, på Västerbottens,
Norrbottens och Jämtlands län, medan däremot de södra delarna av Norrland
befinna sig i en viss tillbakagång eller i bästa fall i en stagnation.

Naturligtvis kan man icke komma dithän, att man kan tillmötesgå alla de
lokala synpunkterna, det är ju uppenbart. Men man bör göra det bästa möjliga
och framför allt sträva efter att icke försämra förhållandena för stora folkgrupper.
Det har sagts här, och jag ber att få understryka det, att Manilla
dövstumskolas belägenhet i ett stort befolkningscentrum betyder, att kontakt
kan hållans mellan hem och skola. Många av barnen kunna resa hem över lördag
och söndag, och föräldrarna kunna få god kontakt med skolan. Skulle dövstumskolan
för stockholmstrakten flyttas till Vänersborg, skulle denna kontakt
brytas. Jag förnekar icke, att man ibland tvingas att anlägga mycket stränga
ekonomiska synpunkter på de frågor som vi bär ha att behandla. Men vi få
väl ändå icke bara resonera ekonomiskt, utan också se på frågan ur andra
synpunkter. Vi tala så mycket ibland örn att kontakt skall åvägabringas mellan
hem och skola och tala så mycket örn vad föräldrarna betyda för barnens uppfostran.
Men ibland är det, som örn man skulle glömma detta resonemang och
inte bry sig så mycket om att omsätta dessa principer i praktiken. När det
gäller dövstumma barn, så är det ju fråga örn sjuka barn, för vilka det är särskilt
angeläget att visa intresse och ordna med god omvårdnad. Jag skulle tro,
att föräldrarna till dessa barn hysa en alldeles särskild tillgivenhet för dem,
eftersom de råkat i olycka för sitt lyte, och jag skulle även tro, att barnens
tillgivenhet och behov av tillgivenhet för sina föräldrar är än större.

Man säger nu, att detta är att anlägga känslosynpunkter och att sådana synpunkter
skola kopplas ifrån. På den frågan svarar jag, mina damer och herrar,
att vi kunna icke koppla ifrån känslosynpunkter i ett fall som detta. Vart
skulle vi överhuvud taget komma i vårt samhälleliga liv och sociala arbete, om
vi ej giva utrymme för känslosynpunkter, när det gäller att litet grand förstå
människors förhållanden och tänkesätt? När man talar örn att man icke behöver
räkna med någon resekostnad, därför att staten betalar resan för barnen,
skall man icke glömma bort, att om föräldrarna överhuvud taget skola kunna
besöka barnen, blir det mycket betydande utgifter för föräldrarna med dessa
långa resor.

Jag skall också be att få säga några ord beträffande de ekonomiska skälen.
Vi ha här talat örn att den föreliggande propositionen skulle vara fördelaktig
ur ekonomisk synpunkt, därför att den skulle leda till så stora besparingar,
och att dessa fördelar skulle rrppväga eventuella nackdelar. Härpå vill jag
svara, att vi veta ju egentligen ganska litet örn dessa besparingar. Det är ofullständiga
och oklara uppgifter, som vi i detta fall Ira att bygga på, och vi ha
icke fått någon verkligt klar överblick över vilka kostnader vi ikläda oss. Jag
skall taga endast ett enda exempel och peka på förhållandena på detta område
i Gävle. Det säges, att den skolan är i utmärkt skick. Ja, så är ju förhållandet,
men den skolan behöver säkerligen ändå undergå reparation. Jag
erinrar mig, att när vi voro i Gävle presenterade en arkitekt, som då var med,

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumsJcolväsendet m. m. (Forts.)
en lista, varå funnos upptagna förslag till arbeten, som behövde utföras. Det
var målningsarbeten bl. a. Men alldeles särskilt erinrar jag mig, att det var
erforderligt med insättandet av nya fönsterbågar i stor omfattning. Jag är
övertygad om att skulle man verkställa sådana reparationer, ia då bleve
det icke fråga örn bagatellartade utgifter, utan då skulle det säkerligen bli
fråga om ganska stora utgifter.

Örn man här skulle anlägga kostnadssynpunkter, så kan man fråga sig, vad
man då skall göra med de skolor, som man till äventyrs skulle lägga ned.
Man borde ha en plan, utvisande thur dessa skolor skulle användas, och om de
skulle användas för andra ändamål, behövas också uppgifter örn vad en omändring
skulle komma att kosta.

Jag lyssnade med stort intresse till herr Bergströms anförande, och jag
måste säga, att jag hade mycket stor respekt för de siffror, som han anförde.
Det var dock en sak i hans anförande, som jag ej tyckte örn. Han ville nämligen
göra sig själv till riddare för den sanna objektiviteten, medan reservanterna
utmålades så, att de antingen vore bundna av lokalpatriotiska intressen
eller också saknade förmåga att ekonomiskt bedöma frågorna. Jag tror,
att vi kunna undvara den sortens argumentation i denna debatt. Jag tror, att
liela frågan skulle vinna på, örn vi verkligen litade till varandra så mycket,
att vi erkände, att de olika synpunkter, som här framföras, äro uppbyggda
av en verklig inre, fast övertygelse örn vad som är den lämpligaste lösningen
i de olika fallen.

Det är sant, att Hämösandsskolan icke befinner sig i ett gott skick, utan
tvärtom i ett dåligt skick. Härnösands stad har emellertid för sitt vidkommande
gjort ett erbjudande örn att för en kostnad av 135 000 kronor bidraga
till att sätta skolan i stånd, detta dock under vissa villkor. Jag kan självfallet
icke som fackman bedöma, örn detta belopp räcker, men jag måste å
andra sidan säga mig, att jag undrar, om man icke skulle kunna nå ganska
långt med detta belopp. När jag drar den slutsatsen, utgår jag från att exempelvis
rektorsbostaden i Härnösand onekligen är ganska tillfredsställande.
Det var ju också ganska betecknande, att när rektorn tog emot oss vid vårt
besök, sade han några ord örn att här äro ni välkomna till den förnämligaste
rektorsbostad, som överhuvud taget finnes i någon dövstumskola. Det kan väl
icke vara så stor skillnad mellan rektorsbostaden och själva skolbyggnaden,
att rektorsbostaden skulle vara tip top men skolbyggnaden så genomrutten,
att det icke skulle gå att göra någonting av den.

Vad man från reservanternas sida åsyftar är att få tid för att se litet närmare
på, dessa frågor. Örn det kan lämnas ett års uppskov betyder detta icke,
så vitt jag förstår, att frågan förhalas. Den nya organisationen kan ändå icke
träda i kraft förrän nasta år, och det betyder, att vi få tillfälle att se litet
närmare på de utredningar och uppgifter, som äro behövliga för att kunna
fälla ett närmare omdöme om hur det hela ligger till. Jag skulle emellertid
till sist vilja göra en allmän reflexion. Örn icke Hämösandsskolan befunnit
sig i det mindre goda skick, som den befinner sig i, hade det i närvarande
stund knappast varit någon tvekan örn att icke skolan skulle ligga där uppe.
Detta ger mig anledning till att rent allmänt göra den reflexionen, att våra
kommunala myndigheter, vare sig det är fråga örn landsting eller primärkommuner,
böra vara angelägna örn att vårda sin egendom, vare sig det är fråga
om fast eller lös egendom, och se till att den hålles i förstklassigt skick. Örn
det skulle vara så, att staten eventuellt diskuterar ett övertagande av vissa
tidigare kommunala utgifter, böra kommunerna icke försumma att under vänteoch
övergångstiden fullgöra sina skyldigheter i sådant avseende. En sak är
säker, och det är, att örn det ej går att rädda Hämösandsskolan nu beror detta

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

Organisationen av dövstumslcolväsendet m. m. (Forts.)
i hög grad på att myndigheterna i detta fall icke ha känt sitt ansvar helt
och fullt och gjort vad de kunnat.

Jag ber, herr talman, att med detta få yrka bifall till den av herrar Pauli
m. fl. vid utskottets utlåtande fogade reservationen.

I detta anförande instämde herr Mosesson, fru Gustafson och herr Eriksson
i Sandby.

Herr Severin i Gävle: Herr talman! Herr Viklund anlade några varmhjärtade
synpunkter på detta problem och förordade, att dövstumskolan för
norra distriktet skulle ligga i Härnösand. Han försökte se saken ur familjernas
synpunkt, alltså ur de familjers synpunkt, som ha dövstumma barn. Gör
man detta, herr Viklund, tror jag i alla fall, att man kommer fram till att Gävle
i det fallet är att föredraga framför Härnösand. Jag vågar nämligen tro, att
föräldrarna i norra dövstumskoldistriktet hellre se, att deras barn få tre timmars
längre resa och komma till en förstklassig skola än att de få tre timmars
kortare restid och komma till en skola, som enligt herr Viklunds egen utsago
är mycket dålig. Han målade ju själv i ganska grälla färger förhållandena
uppe i Härnösand.

Herr Viklund gjorde vidare gällande, att skolan i Gävle skulle komma att
ligga i södra delen av dövstumskoldistriktet. I en motion från representanter
på västernorrlandsbänken har man t. o. m. sagt, att Gävleskolan ligger så
att säga i själva portgången till Uppland. Det är riktigt, att Gävleskolan
ligger i den sydligaste delen av det blivande norra dövstumskoldistriktet, rent
geografiskt sett. Men vad som är avgörande i detta sammanhang är, enligt
min mening, kommunikationsförhållandena. Jag vill i detta avseende giva ett
par exempel för att visa, att Gävleskolan icke ligger så ocentralt i norra dövstumskoldistriktet,
som herr Viklund försökte göra gällande. Resan från Boden
till Härnösand tar i anspråk en tid av 15 timmar och 16 minuter, medan
resan från Boden till Gävle drar 18 timmar och 57 minuter, alltså 2 timmar
och 41 minuter längre restid. Men då kommer till detta, att eleverna vid resa
till Gävle kunna sova under nio timmar av restiden. Restiden från Gävle till
Boden överstiger restiden från Härnösand till Boden med två timmar och en
minut. Vad som i det avseendet gäller resorna från Boden till Härnösand och
Gävle, gäller också resor från Östersund till Gävle och från Östersund till Härnösand.

Herr Viklund talade vidare örn att det skulle bli dyrbart för föräldrarna
att resa till Gävle och besöka sina barn där. Jag vill då meddela, att en tågbiljett
från Kiruna till Gävle i tredje klass kostar endast 6 kronor 50 öre mera
än en biljett i tredje klass från Kiruna till Härnösand. Jag vill också i detta
sammanhang erinra om att eleverna resa gratis och åtföljas vid färderna av
skolans lärare. Det bör alltså i detta avseende icke bli några extra kostnader
för föräldrarna. Ser man sedan på fördelningen av eleverna mellan olika områden
i det norra distriktet, så kommer man fram till att härnösandsområdet,
där skolan nu ligger, har minsta antalet elever. För närvarande är elevfördelningen
följande. Från bodengruppen kommer 39,04 procent av elevantalet,
från sorselegruppen 23,42 procent och från härnösandsområdet endast 5,40
procent. Från Gävleborgs län och Kopparbergs län, som nu komma att ingå
i norra dövstumskoldistriktet, kommer 31,54 procent. Härnösandsområdet har
alltså det minsta antalet elever. Herr Viklund syntes icke vilja komma ihåg,
att även Kopparbergs län numera skall komma att tillhöra norra distriktet.

Beträffande nedläggandet av skolan vid Manilla har det sagts — jag vet
icke, örn någon sagt det i dag under debatten, men i varje fall har det skrivits

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.,

Organisationen av dövslumsholväsendet m. m. (Forts.)
därom i tidningspressen — att ett skäl för att icke nedlägga skolan skulle
vara, att den har så stolta traditioner att detta skulle föranleda att skolan bör
bevaras. Jag vill då säga, att även skolan i Gävle har stolta traditioner. Till
detta kommer, att de som tidigare förvaltat skolan i Gävle vårdat den väl,
och den torde väl utan tvivel höra till de främsta i landet. Nu vilja reservanterna
lägga ned denna skola och i stället låta bygga en skola i Härnösand
för mellan en miljon och en och en halv miljon kronor. Jag vill också i det sammanhanget
säga, att när frågan örn ett förstatligande av dövstumskolorna blev
aktuellt i vårt land, handlade vi icke i Gävle så, som man handlade på många
andra platser i landet, där man helt enkelt uraktlät att underhålla lokalerna.
I Gävle anslogo huvudmännen, trots att de visste att skolan så småningom
skulle förstatligas, ett belopp av ungefär 30 000 kronor årligen till underhåll
för att kunna till staten överlämna en förnämlig skola. Men hur gjorde man
i det avseendet i Härnösand? Jag Auli endast ställa den frågan.

Statsutskottets ledamöter, som besökt både skolan i Härnösand och skolan i
Gävle, ha själva kunnat bedöma dessa förhållanden, och herr Viklund har ej
heller kunnat bestrida riktigheten av vad vi därom uttalat. Men nu skola tydligen
huvudmännen för skolan i Gävle, främst Kopparbergs och Gävleborgs
län, bestraffas för sina tidigare uppoffringar i detta avseende.

Herr Viklund sökte också göra detta till en norrlandsfråga. Det kan här
noteras, att i denna fråga synas huvudstadens och Norrlands intressen sammanfalla.
Herr Viklund undrade också i sitt inlägg i debatten vad man skulle
göra med skolan i Manilla, örn den skulle nedläggas. Men han hyste icke samma
undran beträffande lokalerna i Gävle.

Jag vill också säga, att denna fråga är icke någon speciell norrlandsfråga.
För mig är den endast en fråga örn hur man bäst skall kunna ordna de dövstummas
undervisning i det norra distriktet. Örn kammaren tar utskottets förslag
kunna vi få en snar lösning av dövstumskolundervisningen i norra distriktet.
Skulle däremot reservanternas förslag segra, komma de olidliga förhållanden,
som nu råda vid skolan i Härnösand, att fortsätta ännu en tid framåt.
Jag för min del hoppas därför, att andra kammaren icke vill ta ett sådant
ansvar på sig.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Fröken Nygren instämde häruti.

Herr Håstad: Herr talman! Såsom motionär i denna fråga och som ledamot
av styrelsen för Manilla dövstuminstitut är jag angelägen örn att till en början
få deklarera, att jag icke alls betraktar denna fråga som en stockholmsfråga.
För Stockholm är frågan örn en döA^stumskola ganska betydelselös ur
välfärdssynpunkt. För mig har tyngdpunkten i frågan hela tiden legat på
hela det mellersta distriktets intressen. Därmed har jag icke velat säga, att det
icke kan tänkas, att pedagogiska och praktiska skäl vid närmare utredning,
på det sätt som reservanterna förutsätta, kunna komma att tala för att Manillaskolan
under kortare tid framåt skulle kunna användas för samma ändamål
som hittills. Men Manilla är för mig en sekundär fråga.

Jag skall här i allra största möjliga korthet taga upp till bemötande några
av de invändningar, som man kan göra mot propositionen. Det är givetvis
oundvikligt, att jag därvid kommer att beröra frågor, som redan av andra
talare behandlats, men jag skall som sagt söka vara så kortfattad som det
överhuvud taget är möjligt.

Jag kan börja med den fråga-, som de flesta inledningsvis diskuterat, nämligen
förutsättningarna för den indragning av ett distrikt, varom riksdagen

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
redan för ett par år sedan fattade principbeslut. Herr statsrådet Bagge gick
i sitt anförande i första kammaren in på ett bemötande av de statistiska uppgifter,
som under ärendets behandling lämnats och som tyda på en stegring
av antalet dövstumma skolbarn inom den närmaste tiden. Jag fick, efter att
mycket uppmärksamt ha lyssnat därtill, den uppfattningen, att han ville i
hög grad reducera värdet av denna statistik. Herr Bagge kommer kanske att
upprepa sitt anförande här i kammaren, men jag vill —- för att ej behöva
återkomma — redan nu säga, att jag icke kan finna hans invändningar bärande.
För det första har det bland annat sagts — och detta även av herr
Holmdahl — att ärftligheten skulle, när det gäller uppkomsten av dövstumhet,
spela en ganska liten roll. Han nämnde siffran 20 procent. Jag tror, att de
personer, som dagligen sysslat med dövstumma barn, ha en annan procentsiffra.
I Tyskland lär man t. o. m. ha kommit upp till 80 % — men det är ju
antagligt, att den siffran kommit fram under intryck av vissa rasläror. På
Manillainstitutet har man emellertid erfarenhetsmässigt den uppfattningen,
att minst 35, kanske 50% av de dövstumma barnen äro födda dövstumma. I
övrigt bör man också här bemärka, att dövstumheten inträder för de allra
flesta barnen under deras första levnadsår. Det är mycket sällsynt att det
sker senare, och under sådana förhållanden är det ofta svårt att kunna fastställa,
huruvida dövstumheten uppstått på grund av arv eller på grund av
någon barnsjukdom, som alltså inträffat under det första levnadsåret. Föräldrarna
själva kunna därvid ofta icke giva tillfredsställande svar. Vidare
vill jag med anledning av att statsrådet Bagge satte så stor tillit till den
medicinska forskningens framsteg framhålla, att ända till 1936, alltså under
en tidrymd av ett trettiotal ar, praktiskt taget ingen förändring inträtt i dövstumhetsfrekvensen
och antagligen heller ingen nämnvärd ändring i den möjlighet,
som den medicinska forskningen haft att komma till rätta med dövstumhet.
Jag vill dock gärna här göra en reservation: det är mycket sannolikt,
att barnsjukvården och barnhälsovården kan komma att förbättras avsevärt
i övre Norrland, där avstånden tidigare lagt hinder i vägen härför;
just där kan man ej osannolikt nedbringa antalet icke ärftligt belastade dövstumma
barn.

Jag kan icke finna annat än att de uppgifter, som statsrådet Bagge framlade
i sitt anförande och till vilkas riktighet vi naturligtvis gärna skulle vilja
sätta tro, i viss. mån äro ett uttryck för ett önsketänkande. Man måste ändå
enligt min mening fästa större avseende vid en statistisk serie, som praktiskt
taget är obruten så långt man. överhuvud taget kan blicka tillbaka. Och önsketänkande,
även örn det sker i allra bästa välmening, är ju icke den grund,
på vilken man kan bygga ett beslut i denna fråga. Framför allt brukar det
icke överensstämma med de synpunkter, som statsutskottet i sina nyktra resonemang
pläg-ar anlägga på problemen.

Men även örn, såsom vi alla hoppas, statsrådet Bagge har mera rätt än vi
andra vaga tro, och örn vi utgå ifrån att det sker en minskning i relativtalet
dövstumma med låt oss säga 5/100 000 d. v. s. med Vis, vad skulle det betyda.
Örn antalet dövstumma barn i skolåldern pa 1950-talet annars skulle
vara ca 700, skulle det innebära en minskning av ca 50, d. v. s. antalet
barn skulle i stället bli 650. Men örn den siffran kunna vi säkerligen säga,
att den är för hög för de tre skolor, som nu planeras. Alltså: även med denna
korrigering av siffrorna skulle de tre tänkta skolorna bli för trånga, och
statsmakterna skulle ställas inför kravet att antingen frångå principen att
skolorna icke skola ha mer än ungefär 100 barn eller också snart nödgas uppföra
en ny skola.

Vad sedan kostnaderna beträffar, så är det uppenbarligen dessa, -som ha

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
väglett statsrådet vid valet av skolalternativ, när lian gått att effektuera 1942
års riksdags beslut om indragning a-v en upptagningsskola. Det är också de
kalkyler, som statsrådet och skolöverstyrelsen lämna, vilka imponerat på
statsutskottets majoritet och förmått vederbörande att förorda propositionen.
Jag måste dock säga, att det är mycket svårt för oss vanliga riksdagsmän
— och det förefaller också, som örn det varit litet svårt för statsutskottets
ledamöter — att komma till en exakt uppfattning örn kostnaderna. Var och
en som gjort sig möda att läsa igenom propositionen måste finna, att det
egentligen bara är en klumpsumma, som redovisas när man skall få fram
skillnaden i kostnader mellan vänersborgsalternativet och manillaalternativet.
Det säges utan någon som helst specifikation, att skillnaden är ungefär
100 000 kronor. Jag betvivlar givetvis icke, att denna uppgift i och för sig
kan vara korrekt och tillkommen på det sätt man tillämpar vid uppgörandet
av petita i skolöverstyrelsen och departementen. Men jag måste ändå säga,
att siffran 100 000 kronor går stick i stäv mot de uppgifter, som lämnats örn
den hittillsvarande faktiska kostnaden per barn i upptagningsskolorna i t. ex.
Manilla och Vänersborg. Där är skillnaden reducerad till 300 ä 400 kronor
per barn. Det skulle, utfört här, betyda en skillnad av 30 000 ä 40 000 kronor.
Det är möjligt att man genom att slå ihop de två skolorna i Vänersborg
kan minska kostnaderna ytterligare något och alltså öka den nyssnämnda
skillnaden. Men jag tvivlar på att man ändå kan nå upp till en så hög skillnad
som 100 000.

Vidare vill jag framhålla — det har kanske gjorts tidigare i debatten —
att man icke synes i dessin kalkyler ha räknat med den avspänning mellan
dyrorterna, som alla hoppas på och på vilka en kommitté arbetar. Örn en utjämning
i dyrortshänseende sker, måste detta även påverka denna kalkyl,
icke bara på lönesidan utan också på den sida, som behandlar andra utgifter,
t. ex. inköpskostnaderna för förnödenheter, kläder och dylikt.

Jag vill också framhålla — det synes icke lia berörts i propositionen •—■
att vänersborgsalternativet måste vara det som kommer att draga de största
kostnaderna för det allmänna, när det gäller att transportera barnen till och
från skolan. Jag vet icke, hur mycket detta kan betyda i pengar, men uppenbarligen
är vänersborgsalternativet ur den synpunkten det dyraste. Jag
är icke heller säker på att man räknat in den hyresinkomst man för närvarande
får från Manilla på ungefär 15 000 kronor. Skillnaden kan ytterligare
minskas örn — såsom statsutskottet antytt och såsom jag tror statsrådet
Bagge i sitt anförande i första kammaren framhöll såsom en möjlighet —
man frångår tanken på en gemensam rektor i Vänersborg och sätter upptagningsskolan
under en särskild styresman. Då bli lönekostnaderna i Vänersborg
större än nu beräknat.

Jag har bara velat göra dessa sifferreflexioner för att så att säga åstadkomma
en värdering av den kalkyl som lämnats från regeringens sida •—
utan att därför i och för sig underkänna riktigheten av de siffror, som legat
till grund för förslaget.

Nu kom statsrådet Bagge i sitt anförande i första kammaren med en liten
bomb, då han meddelade, att staden Vänersborg skulle ha erbjudit sig att
göra reparation av byggnaderna; beloppet torde röra sig kring 32 000 kronor,
örn jag ej misstagit mig. Detta är givetvis mycket tacknämligt ur statens
synpunkt, men jag undrar ändå, örn riksdagen verkligen bör låta den ena eller
andra stadens större generositet vara avgörande, när det gäller placering av
skolor eller andra inrättningar. Ytterst måste det väl vara statsmakternas avvägning
av olika intressen — sociala, kulturella och ekonomiska — som skall
vara bestämmande för den lämpligaste placeringen:. I vart fall måste på detta

Onsdagen den 24 maj 1944 em. Nr 19. 95

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
fält liksom på så många andra ett bortauktioneringssystem vara ganska motbjudande.

Men även örn nian skulle acceptera en viss kostnadsskillnad -— och en sådan
tror jag mycket val kan uppkomma ■— mellan stockholmsalternativet och
vänersborgs alternativet, kvarstar ändå till sist, att denna minskning av kostnaderna,
som kanske icke alls är så stor som framhållits från regeringens sida,
måste vägas mot andra värden. Då har man främst nackdelen av en sammanslagning
av upptagningsskolan och fortsättningsskolan. Herr Holmdahl, mycket
sakkunnigare på detta område än jag, har redan varit inne på frågan. Jag
vili endast konstatera, efter att ha tagit del av dövstumkonsulentens anmärkningar
i denna sak, att så stora arbetsuppgifter synas åvila fortsättningsskolans
rektor, när han skall söka hjälpa dessa stackars barn till en verksamhet
uJe 1 ^et, aft dessa måste vara tillräckliga för honom utan att han även skall
få sig ålagt upptagningsskolans stora arbete. I varje fall förefaller det mig
överhuvud taget vara en utomordentligt viktig uppgift för regeringen under
de närmaste åren att tillse, att åt den praktiska fortsättningsskoleundervisningen
och yrkesutbildningen ges en mera differentierad form än hittills, till
dessa barns livslånga båtnad.

Vidare och slutligen återkommer jag till vad andra talare varit inne på före
mig men som måste ligga .mig såsom representant för mellersta distriktet varmt
om hjärtat — det olämpliga i att så många dövstumma barn, som bo i eller i
närheten av Stockholm, skola behöva under sju år föras ned till södra Sverige.
Örn man utgår ifrån att siffran 7,5/10 000 för att uttrycka relationen mellan
dövstumma och totalbefolkningen är riktig, skulle det betyda att inom några
år ungefär 90 barn från Stockholm och mälarlänen i stället för att få gå i
Manilla eller någon skola i stockholmstrakten skulle skickas ned till Vänersborg.
Det bleve praktiskt taget en hel upptagningsskola — upptagningsskolan
skall ju bestå av omkring 100 barn ■— som skulle behöva transporteras flera
tiotal mil ned. Jag skulle kunna fortsätta med andra siffror, men jag tycker
att denna är tillräcklig för att visa, att man bör fästa det största avseende vid
denna faktor.

Jag har, med min kännedom örn statsrådet, givetvis den allra största respekt
för hans sociala samvete och humanitära känslighet, men jag kan ändå icke
underlåta att framhålla, att hans värdering av dessa pedagogiska och sociala
synpunkter borde ha kunnat leda honom till andra slutsatser. Jag vill understryka,
att det här icke är fråga örn det rika Stockholm. Det är icke fråga om
Stockholm överhuvud taget utan örn Stockholm och mälarlänen. Det är frågan
örn barn och dessutom om barn som äro mer än andra olyckliga, som genom
att de sakna hörselns och talets gåvor äro mera isolerade än andra och därför
i största behov av förbindelse med människor, liksom av släktingars och
anförvanters kärlek. Man får icke heller glömma, att dessa barn, vare sig nu
skolan skulle förläggas till Stockholm, Södertälje, Västerhaninge eller Sigtuna
och vare sig dessa barn komma från Östergötlands, Gotlands eller Kopparbergs
län, lia släktingar i Stockholm, släktingar som äro beredda att taga hand örn
barnen på söndagarna. Det är säkerligen icke många andra människor än föräldrar
och släktingar, som bry sig om dessa dövstumma.

Kanske tycker man att Stockholm och dess omgivningar nu äro för gynnade.
Det förhåller sig dock så, att även de dövstumma barnen från mellersta distriktet
senare måste fara ned antingen till Växjö eller Vänersborg, där de under
tre ä fyra år få gå igenom den praktiskt taget obligatoriska fortsättningsskolan.
Det är alltså icke på det sättet, att barnen från mälartrakterna hela
tiden få njuta fördelarna att komma i bättre kontakt med föräldrarna. De få
som alla andra under några år skickas långt bort och då undvara den nära kon -

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskvlväsendet m. m. (Forts.)
takten nied de sina. Götaland skulle faktiskt enligt förslaget få två upptagnings,
skolor av tre oell dessutom de båda fortsättningsskolorna. En normal
fördelning mellan landsdelarna vore väl den, att Norrland får en, Svealand
en och Götaland en upptagningsskola. Givetvis skulle jag önska, att alla
barnen skulle få samma fördelar som exempelvis barnen i Lunds närhet eller
barnen i trakten av Vänersborg eller i mälarlänen. Men kunna vi icke bjuda
dem alla dessa, böra vi icke missunna de barn, som nu ha dessa fördelar, att
också i fortsättningen få dem. Och särskilt stockholmsbarnen i allmänhet ha
inte så roligt; att vara barn i en storstad är inte något missunnsam!

Herr talman! Med dessa ord har jag angivit det väsentliga av vad jag velat
säga. Jag skulle kunna ytterligare åberopa den enquéte, som för ett par år sedan
gjordes av manillastyrelsen och som riktades till de dövstumma barnens föräldrar
i distriktet. 82 föräldrar av 87 svarade på denna enquete, och praktiskt
taget alla uttalade sig för Manilla. Det kom många rörande svar från föräldrar
ur alla samhällsklasser. Jag skall dock icke upptaga tiden med att citera några
av dem. Jag vill bara reagera mot herr Svenssons i Grönvik påstående, att de
som i dag gå på reservantlinjen, icke skulle vilja förstå något utan äro alltför
fördomsfulla. Vi ha dock i alla fall rätt att hävda vår mening, när vi anse,
att våra skäl lia fog för sig och att det förslag, som regeringen framlagt, är
värt ett förnyat övervägande och en grundlig omprövning. Jag förstår givetvis,
att man icke kan underlåta att beakta de ekonomiska synpunkterna vid
lösningen av frågan, men jag har icke känt mig övertygad örn att de ekonomiska
synpunkterna verkligen äga den tyngd, som de fått i propositionen. Ytterst
måste man väl ändå tänka på barnen, ty det är för barnens skull denna skola
upprättas. Lägger jag den synpunkten på saken, kan jag icke finna, att den
lilla skillnad, som finansiellt skulle kunna uppstå mellan de båda alternativen,
kail uppväga nackdelarna för barnen.

I övrigt ansluter jag mig till den reservation, som avgivits av herr Pauli
m. fl., och yrkar bifall till densamma.

Herr talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr Danielsson: Herr talman! Jag skall efter den långa debatt, som förekommit
här, fatta mig mycket kort och icke gå in i några detaljer eller alltför
mycket röra mig med siffror.

Alla känna vi till, att vi ha fyra upptagningsskolor för närvarande och att
riksdagen för två år sedan beslöt att draga in en av dem. Sedan har. det vant
många och långa utredningar örn saken, vilka resulterat i den proposition, som
nu framlagts och som ligger till grund för utskottets utlåtande här.

Det är icke så underligt, att det väckt gensagor från olika håll.^ att man
kommit till det beslut man gjort inom statsutskottet. Det är alltid så, när en
skola skall dragas in, att det blir svårigheter att placera de kvarvarande rätt.
Herr Håstad yttrade, att vi haft svårt att förstå synpunkterna från Stockholm
och från Norrland, men vi ha nog försökt det så gott vi kunnat. Men givetvis
är det svårt att komma till full enighet härvidlag.

Vad innebär nu förslaget? Jo, det innebär, som vi alla se, att Manillamstitutet
och Härnösandsskolan skola läggas ned och att upptagningsskolan i Vänersborg
skall utökas. Där lia vi ju fortsättningsskolan för gossar. Motsvarande
skola för flickor är i Växjö. Vidare är det meningen, att Gävleskolan, som
nu är avsedd för dövstumma barn med komplicerat lyte, skall flytta till den
nyinköpta egendomen Mogård i Finspångs köping och att Gävleskolan da
skall upptaga de dövstumma barnen från Norrland. __

Förslaget har väckt mycket opposition från vissa håll. Man har sagt, att de

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
ekonomiska synpunkterna icke kunna få vara avgörande, då kalkylerna icke
hålla. Detta sade både herr Wallentheim och den senaste talaren. Men blir
det så, att de överskridas, blir också skillnaden större mellan det ena och det
andra alternativet. Utredningarna ha ju utvisat, att vänersborgsaltemativet
ställer sig- billigare. Vi se av handlingarna, att om Manilla skall bibehållas
fordras en reparation för en kostnad av ungefär 75 000 kronor under ett femårigt
provisorium. Utsträckes provisoriet till tio år, blir reparationskostnaden
mellan 400 000 och 500 000 kronor. Men den tanken ligger bakom, att man
skall bygga en ny skola och lägga den utanför Stockholm. Ett flertal platser
äro föreslagna. Hur många miljoner en sådan ny skola skulle komma att kosta
är icke utrett.

I reservationerna framhålles, att någon prognos angående det blivande lärjungeantalet
icke förebragts. Det är ovisst, hur det kan bli med antalet dövstumma
barn i framtiden. Meningarna äro delade på den punkten, och det är
nog icke så lätt att komma till klarhet därvidlag. Men kan man komma till
klarhet om detta på ett år, när man inte gjort det under flera års utredningar
förut? Ingen vet varthän det bär i framtiden. Somliga säga att antalet kommer
att minska — det är den övervägande delen — och andra tro att det kommer
att ökas, så att vi behöva en upptagningsskola till, den fjärde. Detta har utskottet
inte förbisett, utan blir det så att det behövs en fjärde, skall den förläggas
till övre Norrland. Det är inte alldeles detsamma som Härnösand, utan
det blir längre uppåt. Det kan tänkas exempelvis Umeå eller så. Men låsa vi
fast Härnösand, där skolans iordningställande, hur provisoriskt som helst, enligt
beräkningarna skulle kosta med tillbyggnad 1 miljon, med ombyggnad
1V2 miljon, då är det givetvis stopp sedan att få någon skola längre upp i
Norrland.

Den siste talaren, ömmade örn barnen för de långa avstånd de lia till skolorna.
Det är ju behj ärtans värt allt detta, men uppe i Norrland ha de ofantligt
längre än vad barnen i Mälardalen, Göteborg, Västergötland och Bohuslän
skulle få, örn de måste resa till Stockholm, vilket skulle bli fallet, örn reservanterna
finge sin vilja igenom, och det är väl detta som innerst inne ligger i
utredningskravet. Manilla skall vara kvar ändå — det går som en röd tråd
genom alla anföranden. Det är huvudsaken. Den förste talaren, herr Viklund,
påpekade ju, att det sagts i utskottets motivering, att vi skulle överföra Göteborgs
och Bohus län till Vänersborgsskolan, och undrade, örn det kan låta sig
göra, men det torde nog gå ganska bra. Han tvivlade också på vårt intresse
för övre Norrland, ifall det skulle visa sig att vi behövde en fjärde fortsättningsskola,
men det kan han nog vara övertygad örn att statsutskottet menar
allvar härvidlag.

Sedan har det talats mycket örn olägenheten av att sammanföra upptagningsskolan
och fortsättningsskolan i Vänersborg. Jag skall inte ge mig in på det
kapitlet, det är berört flera gånger förut. Departementschefen säger också i
detta sammanhang några ord, som man kan understryka: »Ur allmän synpunkt
är det vidare enligt min mening föga eftersträvansvärt att till huvudstaden
förlägga eller där kvarhålla sådana statliga institutioner, som med lika
stor fördel kunna ligga i landsorten.» Det ligger säkert något i detta, och han
anser också att i Vänersborg äro förhållandena i vissa avseenden bättre än i
Manillaskolan på Djurgården.

Ser man på saken ekonomiskt kommer man inte ifrån att det blir en alldeles
ofantligt stor skillnad, örn man skall kosta på Manilla först och sedan bygga
en ny skola i Stockholms omgivningar, eller örn man skall godtaga det av
utskottsmajoriteten tillstyrkta förslaget. Det innebär, att örn man vill bygga

Andra karn,marens protokoll 1944. Nr 19. 7

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
ett nytt elevhem i Vänersborg, vilket inte är behövligt för närvarande, skulle
det kosta endast 3/2 miljon kronor. Siffran blir ofantligt mycket högre örn nian
ger sig in på nybyggnad, det må vara i Härnösand eller Stockholms omgivningar.

Jag betonar ännu en gång att jag förstår synpunkterna från Stockholm och
närliggande platser och från Norrland, men vi ha måst väga det ena mot det
andra, och utskottsmajoriteten har kommit till att förorda bifall till Kungl.
Maj :ts proposition, som ju bygger på en mångfald av utredningar och undersökningar
av allehanda slag. Jag tror därför kammaren lugnt kan antaga utskottets
förslag, till vilket jag yrkar bifall.

Herr Hoppe: Herr talman! Jag utgår ifrån att vi alla strängt taget äro ense
därom, att upptagningsskolorna böra erhålla en så central belägenhet som möjligt
i respektive distrikt och att regeln att placera upptagningsskolorna centralt
bör frångås endast örn mycket starka skäl kunna anföras för en annan ordning.
Upptagningsskolorna i de tre dövstumdistrikten borde, örn man alltså tillämpade
den regeln, förläggas till Härnösand, Manilla och Lund. Så sent som
1942 ansåg Kungl. Majit självklart, att en skola skulle förläggas till Härnösand.
I år vill emellertid Kungl. Maj :t att skolorna såväl i Härnösand som i
Stockholm skola förflyttas. Såvitt jag kan se är det uteslutande finansiella
skäl, som kunna anföras för dessa förflyttningar. Jag dristar mig att här
genast säga, att de ekonomiska kalkyler, som framlagts, på en del och för
övrigt avgörande punkter inte verka riktigt övertygande. Kungl. Maj :t ifrågasatte
själv år 1942, om statskontorets beräkningar kanske voro hållbara, och
när jag läser en av motionerna, den av herr Berg m. fl. avgivna, så nämns det där,
att enligt sakkunnigt utlåtande borde man kunna iståndsätta Härnösands skola
för väsentligt lägre kostnad än vad propositionen anger. Man kan, herr talman,
vid studiet av de i detta ärende ingående akterna inte undgå att göra den
reflexionen, att utredningen faktiskt har kommit att bli missvisande, därför att
man kommit att jämföra kostnaderna för att genom absolut nödvändiga reparationer
få något så när hyggliga och användbara lokaler t. ex. i Vänersborg
med kostnaderna för att skapa fram fullständigt tiptop skolor på annat håll.
Herr Svensson i Grönvik menade, att vi reservanter voro sannerligen inte några
blygsamma människor och inte heller ledo så värst mycket av minclervärdighetskomplex,
när vi tilltrodde oss att på det sättet korrigera eller sätta frågetecken
för i utredningen lämnade uppgifter. Jag skall taga mig friheten att
komma med några erinringar, som jag tror styrka riktigheten av vad jag här
sagt, att utredningen på vissa punkter blivit missvisande.

Man beräknar t. ex. kostnaderna för iordningställande av en kombinerad
fortsättningsskola och upptagnings skola i Vänersborg till sammanlagt 850 000
kronor. Vidare har man tänkt sig — man har i varje fall roat sig med det
tankeexperimentet — att man skulle till Vänersborg förlägga blott en fortsättningsskola,
och då har man räknat med att behöva använda samtliga lokaler,
som äro disponibla, med undantag av de lokaler, man hyr för 8 000 kronor.
Alla dessa skulle man sålunda behöva för fortsättningsskolan, och så skulle
man dessutom för reparation och ombyggnad m. m. kosta på 875 000 kronor.

Örn det nu skulle vara så, herr talman, att fortsättningsskolan faktiskt behöver
samtliga lokaler, som nu disponeras såväl av fortsättningsskolan som av
den nuvarande upptagningsskolan, så måste väl kunna sägas, att upptagningsskolan
för sin del behöver lika mycket utrymme som en helt ny upptagningsskola
för låt oss säga 110, 120 barn. Skillnaden mellan de beräknade kostnaderna
för den kombinerade fortsättnings- och upptagningsskolan och enbart
fortsättningsskola är ju 850 000 minus 375 000, alltså 475 000 kronor. Det

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

Organisationen av dövstuniskolväsendet m. m. (Forts.)
menar jag är inte hugget i luften, om man dristar sig säga, att den siffran
måste vara ohjälpligt för låg. Man räknar annars med att örn man skall bygga
en ny upptagningsskola, kostnaden för en sadan gar till l*/2 miljon kronor.
Alltså måste det väl antingen bli så, att Vänersborg för sina två skolor, fortsättningsskolan
och upptagningsskolan, inom den allra närmaste tiden visar
sig behöva mycket, mycket större anslag än vad man räknat med, eller så, att
fortsättningsskolan och upptagningsskolan där måste nöja sig med icke fullgoda
lokaler. Jag kan inte se att det finns möjlighet att gendriva detta resone -

mang.

Och så ett par ord örn Gävleskolan, som i olika avseenden gjorde det starkaste
och bästa intrycket pa oss som besökte dessa dövstumskolor. Den är ju att betrakta
som konkurrens till Härnösand och Manilla. Låt oss då komma ihåg, att
örn Gävleskolan skall bli likvärdig med en ny skola eller med ett förnyat och
renoverat Manilla, da krävs det också mycket stora reparationer och ombyggnader
i Gävleskolan, bland annat genom att slå sönder sovsalarna eller skapa
nya sovsalar, och uppenbarligen har man i utredningen inte räknat med dessa
merutgifter.

En sak som man, när man satt den ena siffran mot den andra, inte heller
tycks ha räknat med — jag tänker närmast på avdelningen i utskottet — är
att örn upptagningsskolan inte blir förlagd_ till Gävle, står ju detta goda hus,
som är väl skött och väl underhållet, disponibelt och kan med visshet användas
till något annat ändamål. Det nämnde man för övrigt vid vårt besök i Gävle,
och den måste väl då sägas representera ett ganska högt värde.

. skulle, herr talman, också vilja drista mig att komma med några kritiska
reflexioner också när det gäller driftkostnaderna. Enligt propositionen
räknar man med att driftkostnaderna för Manillaskolan gå till cirka 100 000
kronor mer än driftkostnaderna vid Vänersborg. Vi lia nog ganska mycket
undrat över, varför det kan behöva bli så mycket dyrare vid Manilla än Vänersborg.
Jag tror för min del, att nian har rätt att åtminstone sätta ett frågetecken
för denna merutgift på 100 000 kronor, alldeles särskilt som man av
tillgängliga räkenskaper får besked örn vad de verkliga kostnaderna vid de
olika upptagningsskolorna uppgått till under de gångna åren. Av dessa räkenQOA^f1
*ram£iir’ att årskostnaden per barn vid Manilla för närvarande är cirka
oOU kronor högre än i Vänersborg. Örn man då räknar med att bägge upptagningsskolorna
skola vara fullbelagda med låt oss säga 110—120 elever, skulle
det innebära, att merkostnaden per år för Manilla skulle vara cirka 35 000 kroQrrbnnit
kan • *?ör nämnas i detta sammanhang att större delen av dessa
■it) UUU kronor ju beror pa dyrortsgraderingen, och jag föreställer mig att vi
..i )’f,r ]a < ea nppfattningen, att när det gäller de olika dyrorterna utjämning
val ratt snart kommer att äga ruin. Det synes, herr talman, som om man skulle
ha ratt att förmoda, att siffran 35 000 i verkligheten kommer sanningen närmare
än i förslaget beräknade 100 000 kronor.

Till sist några ord örn Härnösandsskolans byggnader. De äro utdömda, säger
man, och sa är man färdig med skolan där. Jag skulle allra först vilja göra de
närvarande uppmärksamma, på att Härnösandsskolan utdömdes vid samma tidp,
uaat s°m da ansåg sig ha råd att för beräknade 70 000 riva hela det
statliga Manillakomplexet. Det kan ifrågasättas, tror jag, örn man inte vid den
tidpunkten, da det gällde offentliga byggnader, var väl storvulen för att inte
saga en smula yverboren. Jag tror. som någon sagt förut, att situationen i dag
ar i mangt och mycket en annan. Det är nog så, att det som i slutet på 1930-talet.utmönstrades, det finnér man nu rätt ofta vara viii vart att taga vara på.

•" arnosan ds skolan gjorde ett mycket bedrövligt intryck, när vi besökte den.
Det ar inte tu tal örn det. Man kan gärna säga, att rätt myckel talade hell

100

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
enkelt om upprörande vanvård, men såvitt jag förstod var det så, att ingen
av oss upptäckte något som med visshet innebar, att skolan icke efter en grundlig
renovering kan erbjuda verkligt goda lokaler. Herr Bergström bar för en
liten stund sedan bland annat nämnt örn matsalen på nedre botten. Det är
sant att åt ena hållet är den byggd så, att den ligger delvis under jorden. Jag
tror emellertid inte att man behöver lia så förfärligt mycket bekymmer för
den matsalen. Örn det varit så att utrymmet skulle användas till låt oss säga
sovsal eller lärosal hade det varit mycket betänkligt, men när det skall användas
till matsal, där man inte är mer än tre gånger örn dagen och inte så
lång tid i sänder, och då man vidare tänker på att man kan sörja för ventilation,
god belysning, hyggliga ljusa färger o. s. v., tror jag inte matsalen där
skall behöva vara så skrämmande. På middagsrasten bär i dag råkade jag
just en person, som under en lång följd av år varit anställd vid Härnösandsskolan,
och han uttryckte som sin bestämda uppfattning att det inte kunde
råda något som helst tvivel örn att Härnösandsskolan, örn man ville kosta på
den, skulle kunna ge goda lokaler för dövstumundervisningen.

Jag menar, herr talman, att starka skäl ha här i dag under debatten anförts
för att upptagningsskolorna skola förläggas till Härnösand och Manilla. Ett
av de allra starkaste skälen — såsom jag ser det — är att det bjuder mig
mycket bestämt emot att beröva Norrland en av de förmåner som det har i
den dag som i dag är. Ett annat för mig mycket starkt skäl är att jag tror
inte på att det är njdtigt med sammankoppling av två så artskilda skolor som
en fortsättningsskola och en upptagningsskola. Man har sagt att det råder
olika meningar på den punkten. Såvitt jag av tillgängliga handlingar kunnat
se tycks det bara vara en enda pedagog, som rekommenderar det och finner
det lämpligt, och det är rektorn i Vänersborg, men det kan man väl säga
utan att säga något ovänligt örn honom, att han är dock part i målet. Starka
skäl ha alltså anförts för att upptagningsskolorna skola förläggas till Härnösand
och Manilla. Skälen mot en sådan förläggning verka inte övertygande.

Vad vi önska för närvarande är ju inte att riksdagen skulle besluta sig för
att förlägga skolorna till Härnösand och Manilla för all framtid, utan att
få en utredning till stånd, en utredning som syftar till att undersöka, örn inte
upptagningsskolorna lämpligen kunna få vara kvar i Härnösand och Manilla.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den av herr Pauli m. fl. avgivna
reservationen.

Herr Olsson i Mellerud: Herr talman! Jag hörde, inte utan ett visst intresse,
på den förste talaren i dagens debatt, när han bildligt talat ångade fram
som en 90-tons tank över byggnaderna vid dövstumskolan i Vänersborg. Han
gjorde till och med gällande att man kunde ifrågasätta, örn inte järnvägsstyrelsen
hade åstadkommit utskottsförslaget med hänsyn till den geografiska
belägenheten av upptagningsskolan och de långa och svåra resorna till densamma.
Jag brukar tro herr Viklund på hans ärliga ansikte, men jag får villigt
erkänna att jag vid det tillfället fick en mycket stark känsla av att han
gjorde sig skyldig till åtskillig kränkning av sanningens gudinna, och det brukar
ju inte ske fullständigt ostraffat.

Det är ju flera som haft tillfälle att se på de kritiserade lokalerna i Vänersborg.
Det skall villigt medgivas att dessa lokaler för närvarande inte äro i
toppklass vad beträffar underhållet. Men jag frågar kammarens ledamöter:
hur många av statens äldre byggnader är det som i närvarande stund äro förstklassigt
underhållna? Är det inte så, att underhållet brister på åtskilliga håll?
Det är eftersatt av naturliga skäl. och jag kan inte finna att det är något sär -

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

101

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
skilt egendomligt att man även i detta fall på grund av skäl, som vi mycket
väl känna till, har nödgats att iakttaga återhållsamhet i fråga örn underhållet.

Yad resorna beträffar så är ju den saken tillrättalagd redan förut, och jag
behöver inte gå in på det kapitlet. Det kan inte vara någon nämnvärd skillnad,
örn stockholmsbarn åka till Vänersborg eller örn göteborgsbarn åka till
Manilla. I vart fall kunna vi från vår del av landet inte upptäcka den skillnad,
som gjorts så stort nummer av både från dagens talare, ävensom i stockholmspressen,
vilken senare har tagit en mycket livlig del i propagandan för
bibehållande av Manillaskolan. Man har kritiserat bland annat, som
man säger, sammankopplingen av upptagningsskolan i Vänersborg och en
skola som är avsedd för det äldre klientelet. I verkligheten är det
ju — och det framhölls också av herr Bergström — på det sättet, att
båda dessa skolor finnas på en ort. De finnas i staden Vänersborg. Det är
en samordnad styrelse och en samordnad ledning, men de äro belägna var för
sig. De äro fullt åtskilda, och jag kail inte se annat än att man utnyttjat
fördelen av en gemensam organisation och likväl har skolorna åtskilda på
ett sådant sätt, att intet som helst skadligt inflytande kan utövas mellan de
olika avdelningarna.

Vad frågan örn ledningen beträffar måste jag för min del erkänna, att jag
icke kan begripa det där talet om att det måste vara till nackdel att ledningen
för den äldre avdelningen också blir ledning för upptagningsskolan. Det borde
väl tvärtom vara en fördel, att man kan vinna erfarenhet och översyn av dövstumundervisningen
i sin helhet.

Det för mig väsentliga är de ekonomiska fördelar, som förslaget örn upptagningsskolans
förläggande till Vänersborg erbjuder. Klara siffror, som av
ingen kan bestridas, visa, att såväl byggnadskostnader som driftkostnader
där bli avsevärt lägre. Det är särskilt detta senare, driftkostnaderna, som
jag tycker man bör fästa mycket stort avseende vid, då det ju därvidlag icke
är fråga om en engångsutgift, utan om en ständigt återkommande sådan. (Jag
har haft tillfälle att delta i handläggningen av åtskilliga förvaltningsärenden,
och jag kan meddela, att vi alltid bruka vara mycket varsamma, när
det gäller driftutgifter, som ju sträcka sig över en oviss framtid och där en
ökning kan betyda oerhört mycket mera än en mera tillfällig engångsutgift.

Det har vidare tidigare i debatten talats örn de pedagogiska fördelarna av
att ha skolan förlagd till en mindre stad, och jag tror väl icke att någon på
allvar vill bestrida att så är förhållandet i det bär åberopade fallet. Det blir
ju väsentligt större möjligheter för eleverna att röra sig fritt i ett sådant här
samhälle än vad fallet är i en storstad med dess våldsamma trafik och andra
betydande faror, som kunna möta elever av detta slag. Erfarenheten bär ju
också visat, att man vid dövstumskolorna i Vänersborg kunnat tillämpa ett
mycket fritt system till glädje och fördel för eleverna. Förhållandet är ju vidare
det att den sammankoppling, som man här så ivrigt varnat för — en
varning, som den siste talaren också underströk — dock i verkligheten utan
någon som helst olägenhet praktiserats i icke mindre än 14 år vid Vänersborgs
dövstumskolor. Det är därför litet svårt för oss, som ha denna erfarenhet, att
fatta, att just nu skulle uppstå dessa svårigheter med avseende å sammankopplingen
av dessa båda skolor, som man här gör gälla.nde.

Ett för mig mycket väsentligt skäl för att biträda utskottets förslag är att
man genom detta kan se till, att icke anhopningen av statliga anstalter och
ämbetsverk i huvudstaden sväller över alla bräddar. Man brukar ju annars
här vid olika tillfällen så rörande tala örn sugningen av landsbygdens folk till
städerna och särskilt då örn sugningen till huvudstaden. Naturligtvis beror

102

Xr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
denna sugning också, i någon mån på anhopningen av olika statliga institutioner
här i huvudstaden. Jag för min del hyllar den principen, att man icke
skall förlägga till huvudstaden sådana statliga institutioner, som med fördel
kunna förläggas till annan plats. Det är klarlagt, att förläggningen av denna
skola till huvudstaden blir dyrare än arn skolan förlägges till annan plats,
och det finns som sagt icke någon anledning att ytterligare stimulera en anhopning
till huvudstaden av statliga anstalter, som kunna förläggas till mindre
städer och andra platser i landet.

Det skulle naturligtvis vara förenat med stora svårigheter att flytta åtskilliga
institutioner från huvudstaden, men vi få därför icke sträcka oss så långt
att vi, när en anstalt utan olägenhet kan förläggas på annat håll än i huvudstaden,
icke placera den i landsorten. Här ha vi, såsom jag ser saken, en
prövosten när det gäller om vi mena något med att vi skola bekämpa sugningen
från landsbygden till städerna och att i handling visa denna vår vilja.
Det är icke minst ur den synpunkten som jag, herr talman, tillåter mig att
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Mäler: Herr talman! Örn jag fattade herr Severin i Gävle rätt, förklarade
han, att spörsmålet örn Härnösandsskolan med orätt gjorts till en norrlandsfråga.
Jag tror icke att man får betrakta saken på det sättet. Det är icke
en norrlandsfråga i den bemärkelsen att här behandlas speciella norrlandsintressen,
detta lika litet som man skulle kunna säga, att det vore ett skåneintresse
man bevakade, när man förklarade att en viss skola skulle ligga i Lund.
Det måste naturligtvis vara ett riksintresse att en offentlig anstalt ligger där
dea bör ligga för att rätt kunna fylla sin uppgift. En dövstumskola för barn
i Norrland måste ligga i Norrland, örn man skall ordna saken rationellt. Detta
är icke en norrlandssynpunkt utan en rikssynpunkt. Jag vill i det här sammanhanget
påpeka en felaktighet, som måste ha funnits i herr Severins framställning
beträffande elevmaterialet i Härnösandsskolan. Örn jag rätt fattade
hans framställning, skulle från härnösandsområdet komma bara 5,4 procent
av eleverna i denna skola. Enligt uppgifter som hämtats från skolan beträffande
elevernas mantalsskrivningsort är emellertid 16,5 procent av det nuvarande
elevantalet från Västernorrland, och även om man medräknar eleverna
från Kopparbergs län blir Västernorrlands procenttal 12,1, alltså åtskilligt
med än 5,4 som här talats örn.

För två år sedan diskuterade vi här i kamrarna denna sak och då också
Härnösandsskolan. Då var det icke fråga örn att det skulle finnas en skola i
Härnösand eller icke; det var redan bestämt att det skulle finnas en skola där
och att den skulle nybyggas. Vad vi diskuterade var frågan örn förläggningen
av elevbostäderna. Så långt hade saken avancerat då. Under sådana förhållanden
är det uppenbart, att man i dag är ganska ledsen över att den skola, vars
bibehållande kamrarna då voro ense om, nu skall indragas. Vad är det då som
förorsakat denna förändring? Jo, med den saken förhåller det sig så, att vid
den tidpunkten skulle kustartilleriet ha en förläggning i Härnösand, vars förvaltningsorgan
skulle inhysas i den gamla dövstumskolan. I stället skulle för
denna byggas nytt, och Härnösands stad upplät fri mark för deli nya skolan.
Efter hand kommo emellertid de militära myndigheterna till den uppfattningen,
att dövstumskolans område icke lämpade sig för deras behov. De ville hellre
lia dea mark, som staden upplåtit för den nya skolan. För det ändamålet anskaffade
Härnösands stad ytterligare 107 000 m2, som överlämnades till kronan
för kustartilleriets behov med det villkoret, att dövstumskolan skulle bli
kvar i Härnösand. Skall nu dövstumskolan flyttas från Härnösand, innebär

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

103

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
etet ju bl. a., att staten får lov att hålla Härnösands stad skadeslös för denna
mark. Jag vill vidare påpeka, att Härnösands stad sedermera har erbjudit sig
att överlämna 130 000 kronor för att sätta skolan i hjälpligt skick, därest den
blir kvar i fem år, och ytterligare 120000 kronor, därest det efter den tiden
blir fråga örn en nybyggnad eller en ombyggnad av de gamla lokalerna. Jag
har anfört detta icke därför att jag anser, att lokala åtaganden på något sätt
skola få vara bestämmande för var en dylik anstalt skall ligga; det får icke
vara någon auktion mellan olika orter örn dylika ting.

Under denna långa debatt ha alla talare varit ense om att Gävle är en olämplig
plats för en dövstumskola för norrlandsdistriktet, men man har anfört, att
ekonomiska skäl göra att man måste acceptera den olämpliga platsen framför
en centralare plats i området. Jag menar, att man i en sådan situation måste
ta hänsyn till de lokala insatser som gjorts, i detta fall av Härnösands stad.

Sedan vill jag påpeka en sak, som jag tycker icke tillräckligt uppmärksammats
i denna debatt, nämligen att denna skolbyggnad i Härnösand, som visserligen
enligt statsutskottsledamöternas upptäckter är mycket illa medfaren,
dock bär en byggnadskropp, som av de militära myndigheterna befunnits användbar
och som har ett byggnadsvärde av omkring en miljon kronor. Örn nu
dövstumskolan flyttas från Härnösand till Gävle, finns denna byggnadskropp
kvar och är statens egendom. Staten kan icke gärna låta den ligga för fäfot
så att säga, utan staten får lov att hitta på ett annat ändamål för densamma
eller sälja den med eventuell förlust. Den som skall använda den får emellertid
lov att lägga ned pengar för att sätta byggnaden i stånd, och det blir till
slut staten, som får lov att lägga ut pengarna. Jag tror därför att den ekonomiska
vinst, som man gör genom att förlägga skolan till Gävle, förlorar man
rätt snart på grund av dessa och liknande omständigheter. Det avgörande i
detta fall är ju att en skola för ett visst område så placeras, att det finns någon
möjlighet för elevernas föräldrar och målsmän till kontakt med barnen. I det
avseendet ha de argument, som anförts mot reservanterna, icke på något sätt
verkat övertygande. Det är dock ingen småsak dessa avstånd, som i Norrland
äro så utomordentligt stora. Men örn de äro stora förut, bli de sannerligen icke
mindre genom att man ökar dem med 30 mil, och örn restiden redan nu är lång,
blir den sannerligen icke kortare med de kommunikationsmöjligheter som finnas
från övre Norrland till Gävle. När norrlänningarna tala för att skolan bör
bli kvar där uppe i Härnösand tala de förvisso icke för vare sig ett härnöhandsintresse
eller för något exklusivt norrlandsintresse utan för ett riksintresse,
vilket säger, att varje anstalt för ett visst ändamål skall ligga där den
bäst kan tjäna det syfte, vartill anstalten är skapad.

Ja, jag hade ju gärna lust att utveckla andra synpunkter på denna fråga,
men jag skall på grund av den långt framskridna tiden icke göra det. Jag
skall endast göra den personliga deklarationen att jag så långt det är möjligt
eftersträvar, och det tror jag mig göra även i denna fråga, att se på frågorna
objektivt och sakligt utan känsloskäl. När jag då står i den situation som i dag
föreligger, tycker jag, att det är ett av de mest tragiska ögonblick någon kan
uppleva som ledamot av denna församling, när man måste bevittna att en
institution, som något så när kan tjäna Norrland, nu faktiskt skall flyttas
därifrån.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den av herr Pauli m. fl. avgivna
reservationen.

Häruti instämde herr Norén, fru Skoglund-Lindhlom, herrar Jonsson i Alsen
och Sandberg, frii Rönnebäck, herr Nilsson i Norrlångträsk, fröken Olsson
och herr Aslin.

104

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)

Herr Berg: Herr talman! Jag skulle lia kunnat instämma i herr Malers anförande,
men jag anser mig som motionär i frågan böra yttra några ord. Vidare
bar herr Severin också givit mig anledning att yttra några ord i denna debatt.
Jag skall icke göra som herr Severin gjorde här för en stund sedan, nämligen
slå mig för bröstet och säga: burra vad jag är bral Jag vet och medger gärna,
att vi gjort oss skyldiga till vissa försummelser i både Västernorrland, Norrbotten
och Jämtlands län, men detta kan väl till en del förklaras mod att vi
i just dessa län under de sista 20 åren haft så många andra stora uppgifter
att komma till rätta med. Jag tror emellertid icke att denna anklagelse från
herr Severins sida står sig, när man tittar på de verkliga förhållandena. Jag
tror att man även för Gävles del och den landsända som herr Severin tillhör,
skulle kunna rikta samma anklagelse mot vederbörande målsmän.

o När jag begärde ordet var det för att få en förklaring på varifrån utskottet
fått sin uppgift, att besök från föräldrarnas sida vid den nuvarande placeringen
av skolan i Härnösand förekommit endast i tämligen ringa utsträckning.
Herr Holmdahl har nu redan förklarat, att denna uppgift kommit ifrån skolans
rektor. Jag förstår så väl, att uppgiften kommit från det hållet, ty rektorn
är ju part i målet, och han ser gärna att alla de olägenheter, som kunna,
komma fram, även komma fram mot Härnösandsskolan.

På tal örn tågresorna tror jag icke heller att herr Severins uppgifter äro
så alldeles riktiga, ty det går nog icke att resa så som herr Severin säde. Vi få
dock komma ihåg att dessa barn icke äga rätt att åka sovvagn, utan måste
åka sittvagn på natten. Skola de resa norrut, exempelvis till Boden, måste de
vänta tre timmar i Ånge i en väntsal, som nog många av kammarens ledamöter
känna till och som sannerligen icke är ägnad att skänka någon tre timmars
vila. En hel del sådana saker, vilka här nämnts, skulle det kanske vara frestande
nog att ytterligare orda något örn, men jag skall nöja mig med det sagda
och endast yrka bifall till den reservation, som är avgiven av herr Pauli m. fl.
Jag vet att jag icke bär någon utsikt att vinna något genom att yrka bifall till
min motion, vilket jag naturligtvis helst skulle ha velat, och jag nöjer mig
därför som sagt med att yrka bifall till reservationen.

Herr Hedlund i Östersund: Herr talman! Jag har liksom herrar Mäler och
Berg väckt en motion om att riksdagen måtte besluta att Härnösandsskolan
skall få bibehållas. När jag skrev under motionen levde jag i den föreställningen,
att en utredning örn möjligheterna att inrätta Härnösandsskolan till
en lämplig läroanstalt voro större än de i verkligheten visat sig vara. Nu har
jag blivit övertygad därom, att Härnösandsskolan icke kan — även ombyggd —
göras lämplig. Jag är lika övertygad också därom, att riksdagen icke är beredd
att offra en och en halv miljon kronor på att bygga en ny skola i Härnösand
eller på annan ort i Norrland. Jag delar visserligen den uppfattningen beträffande
värdet a,v att föräldrarna få besöka skolan, som herrar Mäler och
Berg anfört, men vi norrlänningar veta ju också, att icke alla norrlänningar,
som önska besöka sina barn i en dövstumskola, vare sig den ligger i Härnösand
elller på annan plats i Norrland, ha möjlighet att besöka skolan.

De föräldrar emellertid, som under de sista åren besökt Härnösands dövstumskola,
måste säkert lia gripits av en förfärlig vånda, då de fått se hurusom
i denna läroanstalt med dess ytterst bristfälliga hygieniska anordningar deras
barn löpa hälsorisk. Efter varje besök, som föräldrarna gjort vid Härnösandsskolan,
måste de lia rest därifrån nästan i förtvivlan över hur barnen där
ha det ordnat. Örn det hade funnits någon möjlighet eller utsikt att få en ny
skola förlagd till en annan plats i Norrland, skulle jag givetvis med all energi
arbetat för en sådan sak, men jag anser det utsiktslöst. Om jag vidare frågar

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

105

Organisationen av dövstumsholväsendet m. m. (Forts.)
mig, om norrlänningarna lia någon utsikt att få en läroanstalt för dövstumma
förlagd till Norrland genom att vi nu sätta i gång den utredning som reservanterna
begära, måste jag säga mig — det beror kanske på att jag Ilar lång
riksdagserfarenhet — att inga som helst utsikter finnas för att en utredning,
hur grundlig den än göres, på ett år skall kunna ge till resultat att vi skulle
kunna bygga örn Härnösandsskolan eller få en ny skola i Norrland; den saken
är alldeles utesluten. Vid sådant förhållande finner jag det mycket angeläget
att så fort som möjligt avveckla Härnösandsskolan. Jag tror, att den nackdel
för övre Norrland, som består däri, att resorna till Gävle äro längre än till
Härnösand, uppväges av fördelen för föräldrarna att veta, att de fått sina barn
till en läroanstalt, som erbjuder tillfredsställande hygieniska och övriga anordningar.
Då jag sålunda som norrlänning har att taga ställning till frågan
örn hur jag bäst gagnar Norrland i denna fråga, genom att rösta för reservationen
eller för utskottets förslag, kommer jag till den bestämda uppfattningen,
att jag tjänar Norrlands intressen bäst genom att rösta för utskottets förslag.
Utskottet säger nämligen, att under förutsättning att ytterligare ett distriktför
dövstumundervisningen kommer att erfordras, — må vi hoppas att sådant
behov ej uppstår —• en skola för dövstumma skall inrättas i Norrland. Reservanterna
säga ingenting positivt örn Härnösand. De vilja utreda frågan örn
organisationen, och de intressera sig mera för Manillaskolan än för skolan i
Härnösand — det kommer herr Mäler att få erfara. Jag finner det sålunda vara
ett starkt norrlandsintresse att, i de läge vari frågan kommit, utskottets
förslag vinner majoritet, och till det ber jag, herr talman, att få yrka bifall.

Herr Orgård instämde häruti.

Herr Mäler: Herr talman! I anledning av herr Hedlunds i Östersund uttalande,
att han som gammal riksdagsman icke hade någon tro på någon förändring
av inställningen till denna fråga, vill jag påpeka, att i utskottsutlåtandet
redovisats en del av vad departementschefen anförde i propositionen 1942,
bland annat följande: »Vid bedömandet vilken upptagningsskola som borde
nedläggas, syntes skolorna i Härnösand och Lund utan vidare böra lämnas ur
räkningen ...» Om man bara för två år sedan ansett Härnösandsskolans nedläggande
alldeles uteslutet och en sådan förändring som nu skett kunnat inträffa
på dessa två år, kan ju också en förändring ske genom ytterligare utredning
under ett eller två år framåt.

Herr Norén: Herr talman! Jag vill gentemot herr Hedlund i Östersund
framhålla, att när vi på västernorrlandsbänken begära, att skolan skall som
hittills vara förlagd till Härnösand, lia vi givetvis icke avsett, att den skall
ha sämre standard än om den är förlagd till Gävle. Det första villkor vi uppställa
är givetvis, att dövstumskolan för Norrland naturligtvis skall ha samma
standard som dövstumskolorna för de övriga delarna av landet. Vidare vill
jag säga, att jag tycker, att det knappast finns reson i ett beslut som innebär,
att man, när man nu skall anordna tre dövstumskolor i landet, förlägger alla
tre skolorna till den södra halvan av detta avlånga land, vilket ju blir fallet,
örn man nu flyttar skolan från Härnösand till Gävle. Jag har fått anledning att
framföra dessa synpunkter i anledning av herr Hedlunds i Östersund anförande,
och jag vill tillägga, att jag tror knappast, att herr Hedlund i Östersund
företräder den norrländska opinionen, när han säger, att han vill ha
skolan förlagd till Gävle.

Herr Hedlund i Östersund: Herr talman! Jag har aldrig bestritt värdet av
att lia läroanstalten förlagd till Härnösand, men när möjligheterna därtill äro

106

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
fullständigt stängda, accepterar jag skolans förläggning till Gävle, därför att
den är tillfredsställande i fråga om hygieniska anordningar. Vem som företräder
norrlandsopinionen, jag eller herr Norén, är mig fullkomligt likgiltigt.
Jag är lika god norrlänning som herr Norén, och framtiden får väl utvisa
vem som har opinionen bakom sig, han eller jag.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Bagge: Herr talman!
Jag är övertygad om att var och en av kammarens ledamöter, som haft tillfälle
att sätta sig närmare in i den fråga, som nu är under debatt, har fått det
intrycket, att här föreligger ett ovanligt komplicerat organisationsproblem.
I själva verket gripa de olika delarna i hela detta puzzle in i varandra på ett
sådant sätt, att örn man gör en förändring på ett håll, får denna genast återverkningar
över hela fältet. Själv har jag sysslat med dessa besvärliga ting i
ett par, tre år och försökt lägga det puzzlet så gott jag hqr kunnat.

Jag får verkligen säga, att det vore mycket beklagligt, örn ärendet nu skulle
skjutas på framtiden efter allt det arbete som lagts ned på det, men framför
allt för att hela dövstumskolväsendet icke far väl av att ha det på detta sätt under
flera år. Det har jag klart kunnat konstatera under min handläggning av denna
fråga. Vi måste komma till ett resultat, mina damer och herrar, i denna fråga.
Vi kunna icke längre ha det på detta område som det nu är. Häremot invända de
som vilja ha ytterligare utredning och gå in för att få i gång utredningskvarnen
igen: ja, men omorganisationen skall ju inte träda i kraft förrän örn något år,
och under tiden kunna vi väl få hålla på med utredning. — Jag vill bara svara,
att jag har en ganska tråkig erfarenhet av hur det går, när man skall göra
utredning under tiden innan ett beslut skaij träda i kraft. Då kommer aldrig
beslutet att träda i kraft vid den tid man har tänkt sig, utan man får skjuta
på det hela till en oviss framtid. Det bör därför enligt min mening finnas
mycket kraftiga skäl för att man nu skall kasta ut denna fråga i utredning
igen och icke nu laga så att vi får vårt dövstumskolväsen hjälpligt och hyggligt
organiserat, detta icke bara för organisationens och lärarnas skull, utan
framför allt för barnens skull.

Jag återkommer till att detta är en komplicerad fråga, och vi ha sannerligen
icke alls anledning till några överord mot varandra, örn vi ha kommit till
den ena eller andra ståndpunkten. Det har varit tveksamma och svåra avvägningar
som ha ägt rum innan man kommit fram till det förslag, som nu föreligger
i Kungl. Maj :ts proposition. Jag har en känsla av att det är nödvändigt
att sätta kyrkan mitt i byn. Vi måste med andra ord börja med att se vad som
varit utgångspunkten för hela det problem örn dövstumskolväsendets omorganisation,
som upprullas i den kungl, propositionen. Denna utgångspunkt är —
som här erinrats örn ett par gånger förut i kväll — ett principbeslut av 1942 års
riksdag, enligt vilket en av de nuvarande upptagningsskolorna i landet skall
nedläggas. Detta beslut gör det nödvändigt att koncentrera dövstumundervisningen
till tre i stället för fyra upptagningsskolor, och därmed följer också
behovet av en omreglering av dövstumskoldistrikten. Jag har förutsatt vid det
arbete, som har nedlagts på detta problem, icke bara av mig utan av många
medarbetare, att riksdagen verkligen menade allvar, när riksdagen intog denna
ståndpunkt. Jag har icke trott det gärna vara möjligt, att man nu skulle
ändra uppfattning och att arbetet med denna frågas lösning alltså skulle börja
från andra och nya synpunkter igen.

Ongman utgår ifrån detta principbeslut, är det uppenbart, att de nya distrikten
måste bli större än de nuvarande. Omorganisationen öppnar å ena sidan möjligheter
till avsevärda besparingar — det är icke tu tal om det — men den
innebär å andra sidan också vissa olägenheter, såsom att eleverna i många fall

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

107

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
få längre resväg till skolan. Det är uppenbart oell ligger i sakens natur. Det.
betyder därjämte, att två städer förlora upptagningsskolor, i ena fallet genom
indragning och i andra fallet genom förflyttning. Det blir vidare otvivelaktigt
en viss omläggning och omfördelning i fråga om föräldrarnas möjligheter
att besöka upptagningsskolorna. Somliga få det sämre, andra få det bättre.
Det kan man icke komma ifrån. Riksdagen har emellertid, som sagt, redan för
två år sedan i princip godtagit dessa konsekvenser av omorganisationen, och
jag anser, att det är viktigt att detta fastslås. När det gäller att i praktiken
genomföra 1942 års riksdagsbeslut har man främst att tillse, att eleverna fördelas
mellan skolorna på det sätt som är lämpligast ur såväl pedagogiska som
ekonomiska synpunkter.

Jag är mycket tacksam för att statsutskottet, som ägnat denna fråga en
utomordentligt ingående prövning, kommit till samma resultat som propositionen
— det känns på något sätt tryggare när man skall komma till ett avgörande
i denna viktiga fråga. Emellertid har en stark minoritet inom utskottet
i en avgiven reservation intagit den ståndpunkten, att organisationsfrågan
icke är tillräckligt utredd, och vill för den skull skjuta på frågans avgörande,
som reservanterna säga, till nästa höst, men i själva verket till en mera obestämd
framtid.

Jag skall nu be, herr talman, att så kort jag kan få summera ihop vad man
kan säga örn reservanternas argumentering och i vad mån man verkligen kan
anse, att de skäl de ha framlagt äro av den uppenbara vikt. att avgörandet
av detta ärende skall behöva ytterligare uppskjutas. Reservanterna lia, till att
börja med, velat sätta i fråga själva grunden för 1942 års riksdagsbeslut. De
göra gällande, att antalet dövstumma barn, som under de senaste åren intagits
i dövstumskolorna, visar en sådan stegring, att man kan befara, att dövstumorganisationen
blir för liten med endast tre upptagningsskolor. De beteckna
som en brist i propositionen, att denna icke innehåller någon prognos för den
sannolika utvecklingen av antalet dövstumma, och de anse det nödvändigt att
en sådan statistisk uppskattning göres, innan riksdagen binder sig för att nedlägga
den största upptagningsskolan, nämligen Manillaskolan. Av reservationen
är det uppenbart att reservanterna härvidlag främst ha grundat sin uppfattning
på en statistisk bearbetning, som vilar på ett fundamentalt misstag. Jag
skall icke vidare ingå på den saken. Det har belysts av föregående talare. Reservanterna
lia talat örn att antalet intagna elever i dövstumskolorna stegrats
undan för undan, och de säga, att därav kan dras den slutsatsen, att denna
stegring kommer att fortsätta i framtiden. Detta är emellertid, som sagt, ett
misstag. Det förhåller sig nämligen så, att reservanterna, såsom här redan tidigare
har påpekats, fullständigt ha förbisett den omläggning av elevintagningen,
som under den här angivna tidsperioden ägt rum. Därigenom har hela
grunden för deras resonemang ryckts undan. Det är nämligen så att man tidigare
haft intagning varje år och sedan gått över till intagning bara vartannat
år. Då är det uppenbart, att de senare siffrorna måste bli större, därför att
det sparas ihop, så att säga, från det ena året till det andra av barn som skola
tagas in. Örn man nu slår ut antalet intagna på alla åren, kommer den av reservanterna
påvisade stegringen mellan 19.49 och 1941 att helt enkelt försvinna,
och stegringen mellan 1939 och 1943 blir så blygsam att den helt och hållet
faller inom den marginal varmed man räknade 1942. Jag fastslår alltså att
reservanterna på denna punkt lia utgått från cn uppenbar missuppfattning av
föreliggande statistiska uppgifter och att man på denna basis icke kail säga,
att 1942 års beslut skulle kunna visa sig vara ett misstag.

Senare har man emellertid i debatten här i dag mer eller mindre slagit till
reträtt i fråga om denna motivering för sin uppfattning och i stället fallit till -

108

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
baka på någonting annat. Herr Håstad, som polemiserade emot vad han trodde,
att jag skulle komma att säga här i kammaren, med ledning av vad jag
hade sagt i medkammaren, lade sålunda framförallt vikten vid att det finns
en utredning, som visar det procenttal, som de dövstumma tidigare utgjort av
befolkningen. I anslutning härtill säger han, att man kan anse sannolikt, att
detta procenttal kommer att bli stabilt. Jag Ilar för min del mot detta gjort
två invändningar i det anförande jag höll i första kammaren, och jag skall
gärna återupprepa dem här. Den ena invändningen är den, att en god del av
de siffror som anförts, nämligen alla siffror efter 1932, äro beräknade siffror
och alltså ej baserade på något verkligt material. Av dessa siffror kan man
således icke draga några säkra slutsatser. Den andra och viktigare invändningen
var den, att jag har konsulterat några av våra främsta medicinska experter
på detta område, och de ha meddelat mig som sin uppfattning, att man
icke på grundval av en beräkning av procenttalet dövstumma av befolkningen
kan draga några säkrare slutsatser rörande den framtida frekvensen. Det beror
på en rad olika omständigheter, som jag icke skall trötta kammaren med
att här återigen relatera. Det gäller framför allt de sociala framstegen och
den medicinska vetenskapens framsteg, vilka beräknas komma att leda till att
den dövstumhet, som icke är ärftlig, med all sannolikhet kommer att gå tillbaka.
Dessutom Ilar man anledning att antaga, att också en del av den ärftliga
dövstumheten kommer att gå tillbaka på grund av en del olika åtgärder som
därvidlag vidtagits. Jag vågar naturligtvis icke på något sätt. framstå som
någon fackman på detta område — det överlåter jag så gärna åt andra ledamöter
i kammaren — utan jag stöder mig helt och hållet sålunda på den fackliga
expertis som jag haft att tillgå. Jag kan därför för min del inte säga något
annat än att statistiken, särskilt den äldre statistiken, ger ytterligt små
möjligheter att ställa några tillförlitliga prognoser beträffande utvecklingen av
antalet dövstumma och det framtida behovet av dövstumskolor här i landet.
Jag har svårt att se, hur man, om nu riksdagen uttalade sig för den av reservanterna
ifrågasatta utredningen, skulle kunna åstadkomma en prognos,
som inte skulle säga ungefär vad jag nu anfört. Att föranstalta om en utredning
i detta hänseende vore därför liktydigt med att skjuta frågan ifrån sig
av den anledningen, att man helt enkelt icke vill taga ståndpunkt. Då vore det
enligt min mening bättre att säga ifrån, att man nu icke vill ta ståndpunkt i
denna fråga, utan av olika anledningar vill skjuta den på framtiden.

Såsom ett andra skäl för att icke nu taga ställning i dragkampen mellan
Manilla och Vänersborg lia reservanterna åberopat, att ytterligare utredning
tarvades dels rörande byggnadsfrågorna i Vänersborg och dels rörande den i
propositionen föreslagna gemensamma administrationen av upptagnings- och
fortsättningsskolorna i denna stad.

Reservanterna ha även riktat kritik mot kostnadsberäkningar av olika slag
i propositionen. Herr Håstad säde, att kostnaderna inte voro tillräckligt specificerade.
Det är alldeles riktigt, men alla specifikationer kunna givetvis inte
tas med i en proposition. De finnas i skolöverstyrelsens utredning och ha naturligtvis
kunnat göras tillgängliga för utskottet, örn utskottet varit i behov av
ytterligare specifikationer utöver dem, som finnas i den tryckta propositionen.
-— Herr Hoppe nämnde att det måste vara något fel med dessa kostnadsberäkningar,
eftersom man beräknar kostnaderna för att sätta de gamla byggnaderna
i Vänersborg i ordning, och jämför dessa kostnader med de kostnader,
som åtgå för att uppföra alldeles nya byggnader på annat håll. Ja, det är just
däri, som skillnaden i kostnadshänseende ligger. I det ena fallet utnyttjar man
gamla byggnader, och i det andra fallet gör man det inte, och då blir det dyrare.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

109

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
Jag kan inte förstå annat än att den i propositionen verkställda jämförelsen
mellan kostnaderna inte endast är hållbar, utan den enda rimliga.

Vad sedan själva byggnadsfrågorna i Vänersborg beträffar, så ha reservanterna
särskilt pekat på att elevhem saknas på denna ort och att de för ändamålet
förhyrda lokalerna äro i flera avseenden otillfredsställande. Med anledning
härav vill jag för min del gärna vitsorda, att reservanterna härutinnan lia
rätt. Jag har själv ett par gånger varit nere i Vänersborg för detta ärende och
besiktigat skollokalerna där. Senast för omkring en vecka sedan gick jag igenom
just dessa elevhem. Jag förklarade för vederbörande i Vänersborg, att jag
ansåg, att förhållandena där voro otillfredsställande samt att statsmakterna
icke kunde vara belåtna med lokalerna i nuvarande skick. Det upplystes mig
då, att drätselkammaren i Vänersborg redan tagit itu med denna sak. I måndags
beslöto också stadsfullmäktige i Vänersborg anslå erforderliga medel för
att försätta den av staden förhyrda elevbostaden i det skick, som påfordrats
av dövstumskolmyndigheterna. Dessutom ha ägarna av de två ytterligare
fastigheter, som förhyrts såsom elevbostäder, skriftligen förbundit, sig att utföra
påfordrade reparationer. I och med dessa åtgärder ha garantier erhållits
för att elevhemsfrågan i Vänersborg med det snaraste får en, som jag hoppas,
både ur ekonomiska och andra synpunkter tillfredsställande lösning. Jag saknar
därför anledning att längre uppehålla mig vid denna del av frågan.

Reservanterna anföra i detta sammanhang också, att fortsättningsskolans
lokaler i Vänersborg icke äro bra. Även detta kan jag för min del vitsorda.
Men den frågan är ett helt annat spörsmål och har inget som helst samband
med frågan örn upptagningsskolornas organisation. Örn reservanterna tänkt
sig, att fortsättningsskolan lämpligen skulle kunna övertaga upptagningsskolans
nuvarande lokaler, vilket synes ha framgått av en del uttalanden här i
kväll, så anser jag, att de äro inne på en oriktig väg. Fortsättningsskolan är
nämligen yrkesbetonad. Vad den därför behöver är nya verkstadslokaler. Rationella
sådana kunna aldrig inredas i upptagningsskolans för teoretisk undervisning
avpassade byggnader.

Den tvekan, som reservanterna uttalat beträffande den av mig föreslagna
samorganisationen av fortsättningsskolan och upptagningsskolan, kan jag däremot
väl förstå. Jag har flera gånger vägt mot varandra de eventuella olägenheter,
som kunna uppstå genom en sådan samorganisation, och de fördelar,-som
i olika avseenden kunna uppkomma därav. Jag har då till sist stannat vid att
man borde kunna försöka denna samorganisation främst av det skälet, att hittillsvarande
erfarenheter visat goda resultat. Nu sägs det att det kan vara
tveksamt, örn detta arrangemang kan vara så lyckligt, när upptagningsskolan
blir så mycket större än tidigare. Det kan också hända, att det visar sig, att
denna organisation inte är bra. I så fall är det emellertid inte alls några större
svårigheter att ändra arrangemanget och ge vardera skolan sin styresman. I
princip rubbas icke därigenom huvuddragen av den av mig förordade lösningen.
Ändringen skulle blott innebära, att besparingen för dövstumskolväsendet
i dess helhet reducerades från cirka 130 000 kronor om året till kanske cirka
115 000 kronor örn året. Det är således föga riskabelt att försöka allmänt genomföra
denna redan på vissa håll prövade samorganisation.

Som ytterligare argument för att bibehålla Manillaskolan anföra reservanterna,
att propositionen icke ger något besked örn hur Manillalokalerna för
framtiden skola utnyttjas. Härvidlag få reservanterna anledning att framföra
ytterligare ett utredningskrav, något som dc synas vara mycket angelägna om.
Innan något beslut fattas om Manillaskolans nedläggande bör därför enligt reservanterna
en plan föreligga örn huru med denna stora och solida anläggning

Ilo

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
bör förfaras. Härtill vill jag genmäla, att Manillaskolans byggnad nu dock
är 81 år gammal samt att den är så bristfällig, att det under normala tider
knappast skulle ifrågasättas annat än att riva detta komplex. Så länge emellertid-
nuvarande förhållanden bestå, torde det dock kunna övervägas att åtminstone
temporärt utnyttja skolan. I så fall finns det flera olika sätt, på
vilka nian kan utnyttja lokalerna. Jag har särskilt funderat över örn man inte
skulle kunna få användning för lokalerna för museala ändamål. Vi lia nämligen
mycket trångt i våra museer, och detta tillskott i fråga örn lokalutrymme
skulle passa mycket bra. Det värsta med de nuvarande lokalerna inom Manilla -skolan är just ekonomiavdelningen, som är under all kritik. En sådan avdelning
behövs ju icke, om skolan tages i anspråk för museala ändamål. Huvudfrågan
är emellertid naturligtvis icke, huruvida Manillabyggnaden skall utnyttjas
eller inte, ty det är alldeles uppenbart, att om man kan spara 130 000
kronor örn året genom den nya organisationen, även Manillaskolan måste
stå tom, är det ekonomiskt att göra det. Man skall nämligen inte förlora
130 000 kronor, bara därför att man nödvändigtvis skall använda Manillaskolans
lokaler. Sedan är det en annan fråga, om man verkligen kail använda
dessa lokaler till något annat. Det förefaller emellertid sannolikt, att så skall
kunna ske, och jag anser därför att man tills vidare bör avstå från att riva
byggnaden.

Jag övergår härefter till att behandla reservanternas uttalande örn den föreslagna
förflyttningen av Härnösandsskolan till Gävle. Icke heller denna del
av propositionen ha reservanterna funnit tillbörligt utredd, utan de ha funnit,
att en ytterligare omprövning ur ekonomiska och andra synpunkter bör ägnas
frågan örn ett bibehållande av norra distriktets upptagningsskola i Härnösand.
Ja.g vill för min del ha förklarat, att jag, när jag övervägt pro et contra samt
de i denna fråga framlagda förslagen, i högsta grad tagit hänsyn till vad
här berörts örn besvärligheterna av de längre resorna. Jag vill i detta sammanhang
inte dölja, att huvudanledningen till ''att jag stannat vid den lösning,
som framgår av propositionen, varit, att jag icke kunde tillåta, att de utmärkta
lokalerna i skolan i Gävle skulle bli outnyttjade. Jag har inte funnit
det möjligt att låta dessa lokaler bli oanvända, och därför beslöt jag, under
förutsättning att olägenheterna av de långa resorna icke skulle bli alltför kännbara,
föreslå den ändring, som upptagits i propositionen. När man sedan prövar,
hur det i verkligheten förhåller sig med dessa resor, visar det sig, att
motionärerna åtskilligt överdrivit olägenheterna av förflyttningen. Resorna till
och från skolan i^ Gävle kunna nämligen ordnas gruppvis i abonnerad vagn
och anslutas till tagen pa ett sadant sätt, att för flertalet barn resvägen mellan
övre Norrland och Gävle faktiskt blir bekvämare än kommunikationerna
mellan övre Norrland och Härnösand. Jag har låtit uppgöra olika router
fran skilda trakter i övre Norrland till Härnösand. Det visar sig då, att barnen
från övre Norrland redan nu måste företaga ytterst obekväma och besvärliga
resor för att komma till Härnösand. Under sådana förhållanden torde
de resor, som nu kunna komma i fråga till Gävle, icke bli så mycket besvärligare.
I den män jag kan medverka därtill, kommer jag givetvis att på
allt sätt söka^ se. till att resemöjligheterna skola bli de bästa möjliga. För
egen del förstår jag mycket väl härnösandsintresset av att bibehålla dövstumskolan
där. Ett dylikt intresse är för övrigt fullt naturligt. Men jag kan icke
finna, att Härnösand har blivit särskilt missgynnat på senare år i fråga örn
statliga institutioner. Jag erinrar sålunda om att riksdagen senast i fjol anvisade
medel för upprättande av ett särskilt kustartilleridetachement i Härnösand.
Jag är övertygad örn att fördelarna med denna statsinstitution komma

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

lil

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
att vida uppväga de nackdelar, som dövstumskolans förflyttning skulle kunna
medföra.

När herr Mäler uttryckte Västernorrlands sorg inför utsikten att förlora
dövstumskolan i Härnösand, kan det ju vara honom ett litet trösteämne, att
det blir ett läroverk i Örnsköldsvik i stället. Det är alltid i viss mån lustigt
att höra, hur de olika talarna här i kammaren försöka värva röster från olika
länsbänkar. Detta gäller inte endast denna fråga, utan alla frågor, där lokalintressena
komma med i spelet. Det är emellertid ingenting att säga örn ett
sådant förfaringssätt, som är fullt naturligt ur lokalintressenas synpunkt.
Kungl. Maj :t och riksdagen måste dock bedöma dessa frågor örn förläggande
av offentliga institutioner ute i bygderna ur det allmännas och det helas synpunkt.
— Gentemot herr Håstad, som ju bara är inflyttad stockholmare, vill
jag i min egenskap av infödd stockholmare — jag är nämligen född i staden
mellan broarna — säga, att jag visserligen med ledsnad ser, att Manilla
läggas ned. Jag anser emellertid att man icke får låta sådana känslostämningar
bli avgörande för frågan. Jag går till och med så långt, att jag anser
att det ur landets synpunkt är en fördel, att inte alla institutioner förläggas
till Stockholm, utan att de i största möjliga utsträckning spridas ut över landet.
Jag har också givit uttryck åt denna min mening i statsverkspropositionen.
Flera ledamöter av denna kammare ha tidigare så vackert förfäktat samma mening.
Nu föreligger här ett tillfälle att realisera denna princip att låta exempelvis
en mindre stad få en institution, som kanske lika väl, ja, i många fall
med större fördel kan förläggas dit än till Stockholm.

Herr talman! Den förevarande frågans komplicerade natur har nödgat mig
att alltför länge taga kammarens tid och uppmärksamhet i anspråk, men jag
hoppas, att jag genom det sagda har kunnat bidraga till att klarlägga problemet
något. Jag vill sammanfatta de synpunkter, som jag anfört gentemot reservanterna
på följande sätt: några nya skäl, som skulle föranleda att man
nu frångår 1942 års principbeslut, på vilket årets proposition bygger, ha icke
anförts. Den statistik, ur vilken reservanterna ansett sig kunna utläsa en
oroande stark. tendens till ökning av intagningarna i dövstumskolorna, har
fullständigt missuppfattats och ger i själva verket icke stöd för reservanternas
pessimistiska, uppfattning.. Någon vederhäftig prognos rörande den framtida
dövstumfrekvensen synes icke vara möjlig att göra. Byggnadsfrågan i Vänersborg
har, i den mån den äger samband med förevarande förslag, genom
stadsfullmäktiges beslut i måndags vunnit en tillfredsställande lösning. Det är
inte, såsom reservanterna göra gällande, oekonomiskt att låta Manillaskolan
eventuellt stå tom, vilket emellertid icke är nödvändigt. Det är däremot i
högsta grad oekonomiskt att fortsätta med den nuvarande dövstumskolorganisationen.
Olägenheterna för norrlandsbarnen av en förflyttning från Härnösand
till Gävle, slutligen, ha överbetonats, varför något verkligt skäl mot denna
förflyttning icke anförts1.

Jag ber endast att fa tillägga, att vardén örn de människor och särskilt de
barn, som drabbats av dövstumhetens svåra lyte, är en viktig angelägenhet
för ett sa gammalt kultursamhälle som det svenska. För denna uppgift ha vi
också glädjen och förmånen att kunna räkna på bistånd av en väl kvalificerad
och sitt kall sällsynt hängiven lärarkår. Denna har bidragit till att vid
var och en av de svenska dövstumskolorna uppbygga värdefulla traditioner.
Härarna ha därigenom var och en på sitt håll med starka band knutits till
sin skola. Jag förstår därför mer än väl och respekterar till fullo deras känslor
inför en omorganisation, som tyvärr måste medföra att dessa traditioner
på sina håll nu skulle brytas. Men jag är förvissad örn att de inom ramen

112

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumskolväsendet m. m. (Forts.)
av den nya organisationen komma att göra lika värdefulla insatser som hittills
till de dövstumma barnens bästa. Jag vill vidare säga att dessa lärare
i stor utsträckning tydligen tagit del i den offentliga diskussionen i dessa frågor
och därvid drivit en kraftig propaganda för sina åsikter. Därom är emellertid
ingenting att säga. Jag vet också att dessa krafter bidragit till riksdagsmännens
upplysning i lämplig riktning. Ej heller däremot kan göras någon
invändning. Jag kan emellertid inte förstå, att riksdagen i sitt beslut skall
låta sig dikteras av dylika känsloreaktioner, även om man kan förstå dem och
anse dem vara fullt naturliga.

Till sist vill jag tillfoga, att jag hyser den varma förhoppningen att vi icke
skola behöva se en ny uppgång i de dövstummas antal, utan att samhällets
åtgöranden på det medicinska och sociala planet skola mer och mer utökas och
kraftigt medverka till en minskning av dövstumfrekvensen. Jag hoppas med
andra ord att dövstumvårdens problem måtte lösas i en konstruktiv anda, i
det att tyngdpunkten förskjutes till det förebyggande planet.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få rekommendera kammaren att antaga
utskottets förslag.

Herr Wallentheim: Herr talman! Jag ber om överseende att jag ånyo begär
ordet vid denna sena timme. Jag kan emellertid inte underlåta att framföra
några synpunkter med anledning av dels statsrådets anförande och dels vad
som framkommit i ett par andra anföranden.

Statsrådets anförande gick huvudsakligen ut på att söka förringa värdet av
den diskussion, som av reservanterna förts angående den sannolika prognosen
för den kommande utvecklingen på detta område. Vad vi reservanter anfört
i denna fråga är ingenting annat än att vi pekat på en del faktiska siffror.
Även örn det är riktigt, vilket jag även medgav i mitt tidigare anförande, att
de siffror, som kommit att inflyta i reservationen, blivit i viss mån missvisande
på grand av svårigheten att få ett verkligt klarläggande material, äro de ändå
av den art, att de ge en klar och tydlig bild av den utveckling, som här synes
komma att ske. Jag vill erinra örn att det 1942 fattade principbeslut, som vi i
dag närmare skola effektuera, grundades på födelsesiffrorna från mitten av
1930-talet. På grundval härav hade man räknat ut att den årliga intagningen
under de år, då intagning ägde ram, skulle bli 115 elever. Denna siffra har nu
överskridits, även örn man bortser från de 5 dövstumma flyktingar, som intagits
i skolorna för vård. Vi böra därjämte betänka, att de siffror, som kommit
fram vid 1942 års inskrivning, grunda sig på födelsetal, som ännu inte visat
den mycket starkt stegrade uppgång i fråga om antalet födda barn, som kännetecknar
början av 1940-talet. Om det är riktigt att grunda de i en proposition
framförda förslagen på siffror, som härleda sig från mitten av 1930-talet och
grunda sig på den tendens, som då framkommit, är det väl åtminstone lika
riktigt att i ett reservationsyrkande peka på de siffror, som nu äro för handen,
och påvisa vad man möjligen kan utläsa därav.

Beträffande den framtida prognosen vill jag inte säga något annat än att,
örn det från omkring 1912 fram till 1940 visade sig, att det relativa antalet
dövstumma barn i förhållande till antalet födda förhållit sig konstant, har man
ingen annan rimlig ståndpunkt att intaga, när det gäller bedömningen av den
framtida utvecklingen på detta område. Man bör således kunna med allt fog
tillmäta dessa siffror ett avgörande bevisvärde. Örn en förändring till det bättre
skulle inträffa • vilket vi alla hoppas på — kommer den säkerligen icke att
göra sig gällande, förrän en bra bit in på 1950-talet.

Beträffande. Manillaskolan vill jag säga att den, såvitt jag kunnat finna,
inte är så dålig, som man här från vissa håll velat utmåla den. Det är verk -

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

113

Organisationen av dövslumslcolväscndet m. m. (Forts.)
ligen synd, att inte riksdagens ledamöter i gemen ha fått göra de resor, som utskottets
andra avdelning beretts tillfälle att göra för att personligen kunna
verkställa direkta jämförelser. Jag tror att de flesta av riksdagens ledamöter
skulle ha kommit till en helt annan uppskattning av Manillaskolan än den,
som framskymtar i det resonemang, som ligger till grund för propositionen.
Vi kunna dock utan tvekan säga att alla de skolor, som det här är fråga om,
självfallet icke äro moderna från våra utgångspunkter. De senast uppförda dövstumskolorna
äro ju från mitten av 1890-talet, och därigenom ha de fått sin
särprägel. Även örn Manillaskolan är ett 30-tal år äldre än de övriga dövstumskolorna,
är den dock i ett förhållandevis gott skick.

Det har ur besparingssynpunkt hävdats, att Manillaskolan kanske kan användas
för andra ändamål än dövstumsändamål. Örn så kommer att ske, erfordras
det emellertid stora kostnader för ombyggnad av skolan. Det är visserligen
sant, att dessa kostnader icke belasta detta anslag, men man måste dock
belasta andra anslag, antingen under åttonde huvudtiteln eller under någon
annan huvudtitel. Sett ur det helas synpunkt göra man således inte någon
egentlig besparing genom detta arrangemang.

Till herr Olsson i Mellerud vill jag endast säga att reservanternas förslag
inte innebär, att göteborgsbarnen skulle förflyttas till Stockholm. Örn man
följer tankegången i propositionen, visar det sig, att det kan bli fråga örn att
göteborgsbarnen skola förflyttas antingen till Vänersborg eller till Lund. Vi
reservanter däremot lämna denna fråga belt öppen, eftersom vi vilja lia en
undersökning av hela frågan, örn det överhuvud taget räcker med endast tre
upptagningsskolor. Jag är vidare förvånad över det resonemang, som herr
Olsson förde, när han hävdade, att det går mycket bra att lia samma ledning
för både upptagningsskolan och fortsättningsskolan. Dessa skolor fylla nämligen
helt och hållet skilda arbetsuppgifter Den ena skolan har utpräglat pedagogiska
uppgifter, och den andra skolan sysslar med ren yrkesutbildning och
handhar således bland annat inköp av materiel, försäljning av arbeten m. m.

I anledning av resonemanget örn att det är så lämpligt att förlägga en dövstumskola
till en mindre plats, där inte trafiken är så livlig och där lugnet är
större än på andra platser, vill jag som mitt personliga intryck säga, att jag
tycker att exempelvis Manillaskolan med dess läge på Djurgården ligger bra
mycket lugnare till än skolan i Vänersborg, som ligger vid stora landsvägen
från Trollhättan till Vänersborg och där trafiken, såvitt jag kunde uppfatta,
är ganska livlig. Talet örn att man skall försöka förflytta en del statliga verk
och inrättningar till mindre städer kan visserligen i och för sig vara riktigt.
Men är det inte alldeles felaktigt att börja med att omsätta denna princip i
verkligheten i fråga örn skolväsendet, där det blir en förflyttning av elever och
ett sönderbrytande av deras samband med föräldrar och hem? Det är bättre att
i så fall börja med att förflytta andra statliga institutioner.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till den av herr Pauli
m. fl. avgivna reservationen.

Herr Holmdahl: Herr talman! Jag linde inte tänkt begilra ordet ännu en
gång i denna debatt, örn inte statsrådet Bagge i sitt nyligen hållna anförande
tycktes vilja fullkomligt underkiinna hela det resonemang, som reservanterna
här fiirt och som medfört, att de på vissa punkter stå tveksamma
mot det föreliggande förslaget. I den nian detta statsrådets generella underkännande
av reservanterna också berör den reservation, som jag avgivit i
denna fråga, skall jag tillåta mig att i största korthet beröra den av statsrådet,
förda kritiken mot oss reservanter.

Andra hammarens protokoll Nr 19.

114

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstuniskolväsendet m. ni. (Forts.)

Statsrådet beklagade först, att reservanterna ville lia denna fråga utredd
på nytt, varigenom hela frågan skulle bli väsenligt fördröjd etc. Detta är i
varje fall inte reservanternas egen syn på sin begäran örn bordläggning av
frågan för utredning. Reservanterna ha nämligen direkt utsagt, på vilka
punkter de önska komplettera den redan verkställda utredningen. Reservanterna
ha dessutom varit av den uppfattningen, att denna utredning borde hinna
slutföras så snart, att förnyat förslag skulle kunna framläggas till näste
årsi riksdag. Detta gäller i varje fall de kompletterande utredningskrav, som.
jag framfört i min reservation.

Statsrådet uttryckte sin glädje över att statsutskottet tillstyrkt propositionen.
Detta är visserligen i och för sig riktigt. Jag vill emellertid fästa
uppmärksamheten på att frågans invecklade beskaffenhet återspeglas i det
förhållandet, att statsutskottet varit delat i två så gott som lika stora hälfter
med 13 ledamöter på den ena och 12 på den andra. Detta är en god
illustration till hur invecklade och svårbedömbara dessa frågor i verkligheten
äro.

Statsrådet riktade sin kritik framför allt mot den begäran, som reservanterna
här framfört örn att få till stånd en undersökning, som skulle kunna
leda till en prognos beträffande antalet dövstumma barn under de närmaste
åren. Statsrådet underströk, att reservanternas resonemang på denna punkt
utgått från ett fundamentalt misstag, och han förvånade sig över att ett sådant
misstag hade kunnat begås. Jag nödgas därför peka på vad saken här
verkligen gäller för att ge den riktiga proportioner.

I den första reservationen anföres på s. 39 i utlåtandet tre siffror beträffande
antalet intagna barn under åren 1939, 1941 och 1943. Det har påpekats
att den första av dessa siffror är felaktig. Före 1939 intogos elever
vid Vänersborgs och Härnösands skolor vartannat år å jämna år, under det
att samma intagning i Lunds och Manillas skolor skedde å udda år. Efter
1939 företas emellertid intagningen fortfarande vartannat år men vid alla
skolor å udda år. Detta har medfört, att en av dessa tre i reservationen anförda
siffror blivit missvisande. Detta skulle således vara det »fundamentala»
misstaget av reservanterna. Jag vet inte örn statsrådet hörde, att jag i
mitt tidigare anförande förklarade, att dessa siffror icke spelat någon roll
för mig och att de tillmätts en mycket liten betydelse inom utskottet, där
reservanterna fört ett helt annat resonemang. Det är uppenbart att man, även
örn dessa intagningssiffror varit kommensurabla, icke kan bygga på sådana
siffror från intagningar av elever under allenast tre år. Jag har också hela
tiden i utskottet hävdat detta. Vad är det då som gjort, att vi reservanter
ansett oss'' böra påfordra en prognos och att vi befarat en stegring av antalet
dövstumma? Jo, det är det förhållandet, att antalet dövstumma barn
alltid förhållit sig relativt konstant i jämförelse med totala antalet födda
barn per år. Under 15 år har det årligen varit omkring 7 dövstumma barn
på 10 000 barn. Under sådana förhållanden lia vi reservanter hävdat, att när
födelsesiffrorna stegrats på det sätt, som skett under de sista 6—7 åren, ligger
det antagandet mycket nära, att med en stegrad total födelsesiffra även
skall följa ett ökat antal dövstumma barn. Jag anser således att statsrådet
gentemot reservanternas motivering använt större våld än nöden kräver. Vi
reservanter ha, när vi begärt en prognos, icke byggt denna begäran enbart
på de av mig återgivna siffrorna beträffande antalet intagna elever, utan
vi ha i verkligheten byggt på de faktiska förhållanden, som jag här pekat
på och vilka göra det ganska sannolikt, att antalet dövstumma barn kommer
att stegras.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

115

Organisationen av döv stumskolväsendet m. m. (Forts.)

Statsrådet nämnde i sitt anförande att den medicinska sakkunskapen förklarat,
att några säkra slutsatser rörande den framtida frekvensen av dövstumma
barn icke kunde dragas. Detta är kanske riktigt. Det är emellertid
en rimlig begäran, att man skall göra en undersökning av sakkunniga för att
få utrönt den stegring av antalet dövstumma barn, som man med utgångspunkt
från att antalet dövstumma förhåller sig relativt konstant i jämförelse
med det totala antalet födda har att räkna med. Under alla omständigheter
är det värdefullt att få dessa förhållanden mer belysta, än vad som
framgår av handlingarna i ärendet. Jag vill därför med bestämdhet göra
gällande, att vi reservanter i vårt resonemang örn prognoser inte alls byggt
på några »fundamentala misstag». Yi ha i stället byggt vårt krav på dessa
två enkla fakta, nämligen dels den för närvarande mycket starkt stigande
födelsekurvan och dels det relativt konstanta antalet dövstumma barn jämfört
med det totala antalet födda.

Statsrådet berörde i sitt anförande endast i förbigående det andra huvudskälet
för reservanternas stån dpunkts tagan de. Jag skall därför fatta mig
mycket kort härom. Jag vill endast framhålla att det måste anses vara ganska
berättigat att begära, att man, innan man bestämmer sig för det mellersta
dövstumsdistriktets förläggning till Vänersborg, vill se en definitiv
plan för ordnande av lokala och andra förhållanden där för fortsättningsskolan.
Det förhåller sig icke så, att man kan säg''a att i och med beviljande
av de 32 000 kronor, för vilka ett internat skulle förbättras i Vänersborg,
skulle hela byggnadsfrågan för fortsättningsskolan kunna anses vara löst.
Genom utredningen har nämligen denna fråga örn fortsättningsskolans lokalbehov
blivit ganska grundligt utredd. Det visar sig också, att för att kunna
få tillfredsställande internatbyggnader i Vänersborg behövs icke mindre än
V2 milj. kronor. Man behöver inte så ingående ha studerat förhållandena i
Vänersborg för att kunnare, att det är uppenbart, att verkstadsskolan måste
ha bättre och rikare tillgång på verkstadslokaler särskilt örn en ytterligare
differentierad yrkesutbildning skulle genomföras, varom man från olika håll
tycks vara överens. Jag menar med andra ord att vad reservanterna begära,
nämligen att innan de binda sig för Vänersborgskolan få en plan från Kungl.
Majit över hur lokalfrågan för fortsättningsskolan skall lösas, inte på något
sätt kan anses vara för mycket begärt. En sådan utredning kan därtill göras
på relativt kort tid på grundval av det material, som redan föreligger
i utredningsakten till detta ärende. Denna fråga hänger nämligen samman
med användningen, av upptagningsskolans lokaler, ty örn denna senare icke
skulle, förläggas till Vänersborg, skulle det bli mycket billigare att lösa
lokalförhållandena för fortsättningsskolan.

Till sist vill jag endast säga att jag bär samma uppfattning som statsrådet,
när han. säger att Manillaskolans fortsatta utnyttjande endast bör vara ett
provisorium. Å andra sidan är det emellertid uppenbart — vilket även framgår
av handlingarna — att dessa lokaler med en relativt billig förbättringmycket
väl kunna användas rent provisoriskt för sina hittillsvarande syften.
Dokalema .äro nämligen luftiga och ljusa. Givetvis äro de omoderna, men
man kan icke från hygienisk synpunkt rikta några allvarligare anmärkningar
mot dem. Jag har därför i min reservation hävdat, att man icke kan
utdöma Manilla som ett provisorium.

Herr talman! Jag har med anledning av den mycket skarpa kritik, som
statsrådet riktat mot reservanternas resonemang, velat hävda, att de grunder,
varpå vi byggt vårt krav örn uppskov med ärendet, synas ’mig allt fortfarande
vara ganska starka och vägande.

116

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Organisationen av dövstumsholväsendet m. m. (Forts.)

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Bagge: Herr talman!
Då den förre ärade talaren gör gällande, att jag överdrivit och givit orimliga
proportioner åt det statistiska misstag, som han och de andra reservanterna
tyckas ha gjort sig skyldiga till, vill jag säga några ord till komplettering
av mitt yttrande på denna punkt. Herr Holmdahl och jag äro ense örn att
en siffra i reservanternas sammanställning är felaktig. Men i motsats till herr
Holmdahl måste jag hävda, att eftersom just denna siffra lagts till grund
för en jämförelse, så blir liela bilden av den följande utvecklingen missvisande.
Man får en brant stigande kurva över antalet intagningar, uteslutande
därför att det första talet i serien är cirka 25 enheter för lågt. För att belysa
vilken vikt reservanterna själva synas ha velat tillmäta detta statistiska material,
vill jag återge ett uttalande i reservationen nr 1. Där framhålles nämligen
följande: »Med den för närvarande rådande uppgången i födelsetalen
torde det vara sannolikt att den sålunda konstaterade ökningen av antalet dövstumma
barn kommer att fortsätta. Detta bör tillmätas en avgörande betydelse
för det slutliga ställningstagandet till dövstumskolväsendets organisationsproblem.
» Mot bakgrunden av detta uttalande undrar jag, örn jag verkligen
överdrivit och givit denna sak orimliga proportioner.

Herr Holmdahl: Herr talman! Jag vill än en gång fästa, statsrådet Bagges
uppmärksamhet på att hela det resonemang, som jag fört i denna fråga, alls
icke bygger på dessa siffror. De krav, som framförts av reservanterna i statsutskottets
andra avdelning, bygga just på de förhållanden, som jag här anfört
och vilka icke på något sätt blivit berörda av statsrådets kritik.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav propositioner
på l:o) bifall till utskottets hemställan; 2:o) bifall till den av herr
Pauli m. fl. avgivna, vid utlåtandet fogade reservationen; samt 3:o) bifall till
den av herr Holmdahl avgivna, likaledes vid utlåtandet fogade reservationen;
och förklarade herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja
för den förstnämnda propositionen. Herr Viklund begärde emellertid votering,
i anledning varav och sedan till kontraproposition antagits den under 2:o)
angivna propositionen, efter given varsel, upplästes och godkändes följande voteringsproposition
:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 135, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den av herr Pauli m. fl. avgivna, vid
utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning, genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att tvekan kunde råda angående omröstningens
resultat, vadan votering medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 85 ja och 89 nej, varjämte 8 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit den av herr Pauli m. fl. avgivna, vid utlåtandet
fogade reservationen.

Herr andre vice talmannen övertog nu ledningen av förhandlingarna.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

117

§ 2.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 136, i anledning av Kungl. Marits
proposition angående vissa anslag för budgetåret 1944/45 till yrkesundervisningen
jämte i ämnet väckta motioner.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr Andersson i Mölndal: Herr talman! Jag vill säga några ord i anledning
av den punkt som gäller stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor.
Då verkstadsskolorna år 1936 startades som ett led i kampen mot den inom
vissa områden av landet mycket omfattande arbetslösheten, fastställdes ett
högsta stipendiebelopp till eleverna med 60 kronor per månad. Detta högsta
stipendiebelopp av 60 kronor utgick sedermera även till centrala verkstadsskolor
ända fram till 1941. Vid 1941 års riksdag fastställdes de nu gällande
bestämmelserna för stipendier till elever vid centrala verkstadsskolor.
Enligt dessa bestämmelser är det högsta stipendiebelopp som kan utgå begränsat
till 45 kronor per månad. Allt efter som verkstadsskolorna för arbetslös
ungdom omorganiserats till centrala verkstadsskolor, har det högsta stipendiebeloppet
också sänkts från 60 till 45 kronor per månad. När stipendierna
år 1936 fastställdes till 60 kronor, var levnadskostnadsindex med 1914
som basår 158 och 241 enheter i april 1944 -— alltså en ökning med 83 enheter
eller, rättare sagt, en levnadskostnadsökning med närmare 50 procent. Det
kan säkerligen icke vara svårt att förstå de svårigheter som denna utveckling
medfört både, för elever och för skolorna. Så gott som alla samhällsgrupper
lia på skilda sätt fått kompensation för de ökade levnadskostnaderna,
men på detta område har man gått i rakt motsatt riktning. Man har sänkt stipendierna.
De samhällsgrupper som frekventera de olika centrala verkstadsskolorna
äro av det slag, att deras ekonomiska förutsättningar icke ge möjlighet
för dem själva att i någon större utsträckning bidraga till sin vistelse
vid skolan. För att belysa detta skall jag anföra några siffror som visa det
ekonomiska läge de föräldrar befinna sig i, vilka ha barn i en central verkstadsskola.
Vid den centrala verkstadsskolan i Sundsvall exempelvis finnas
143 elever, och av dessa är det 66 vilkas föräldrar ha en inkomst av mellan
500 och 2 000 kronor. Det motsvarar 46,2 procent av hela elevantalet. Då
det gäller eleverna vid centrala verkstadsskolan i Karlskrona, visar det sig,
att av 146 elever är det 130 elever vilkas föräldrar icke ha högre inkomst än
2 000 kronor. Går man till den verkstadsskola i Uddevalla, som man räknar
med skall bli central verkstadsskola från och med den 1 juni, äro förhållandena
lika. Var och en kan säkerligen av dessa siffror förstå, att dessa föräldrar
till eleverna vid de centrala verkstadsskolorna helt och hållet sakna möjlighet
att lämna bidrag till barnens uppehälle vid skolan.

Om icke stipendierna snarast återföras till sitt tidigare realvärde, komma de
centrala verkstadsskolorna att förlora sin ursprungliga uppgift. Att så redan
skett framgår i viss mån av utlåtandet, där utskottet bland annat säger: »Exempel
kunna redan nu anföras på huru eleverna vid en skola huvudsakligen
rekryteras med ungdom bosatt på eller i den närmaste omgivningen av den
ort, till vilken skolan är förlagd, medan däremot mera avlägset boende ungdom
icke nämnvärt utnyttjar skolan.» Det exempel som utskottet påvisar i
sitt utlåtande skulle avse den centrala verkstadsskolan i Tidaholm som har
48 elever, därav 40 äro boende i Tidaholm eller trakten närmast omkring denna
skola. Man kan då icke säga, att denna skola utgör en central verkstadsskola
för ett större upptagningsområde utan snarare en verkstadsskola för en mindre
ort.

1942 års riksdag ansåg, att det i vissa fall var nödvändigt att ett något

Anslag till
yrkesundervisningen.

118

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Anslag till yrkesundervisningen. (Forts.)
högre stipendiebelopp kunde utgå, och den lade i Kungl. Maj :ts hand att under
vissa förutsättningar medgiva en förhöjning av stipendierna vid de centrala
verkstadsskolorna. Detta beslut fattades vid riksdagen 1942 men först i mars
månad 1944 har Kungl. Majit medgivit, att en förhöjning av stipendierna
skulle kunna ske, men begränsat detta endast till ett landstingsområdes centrala
verkstadsskolor, nämligen Västernorrlands läns landsting. Dessutom har man
gjort ytterligare den begränsningen, att endast sådana elever som gingo i
skolan, då den var skola för arbetslös ungdom, skulle komma i åtnjutande av
denna förhöjning av stipendiet, medan däremot elever som kommit till skolan
efter det skolan omorganiserats till central verkstadsskola icke skulle kunna
komma i åtnjutande av denna förhöjning. Man har alltså gjort en kategoriklyvning
mellan eleverna i samma skola. Det hade varit motiverat, att Kungl.
Maj :t icke begränsat detta medgivande till ett enda landstingsområde, utan att
alla centrala verkstadsskolors elever som uppfylla den förutsättning som angivits
av 1942 års riksdag borde komma i åtnjutande av det förhöjda stipendiebeloppet
Den ökning av levnadskostnaderna som ägt rum hade motiverat ett
bifall från utskottets sida till de i denna fråga väckta motionerna, vari föreslås^
ett högsta stipendium på 60 kronor med tillägg av 15 kronor som skulle
utgå på grund av de ökade levnadskostnaderna. Men då utskottet förutsätter,
att frågan örn stipendierna skall bli föremål för särskild utredning i sammanhang
med annan utredning som utskottet tidigare begärt, skall jag icke yrka
bifall till motionerna utan endast uttala den önskan, att denna utredning snarast
måtte leda till resultat.

Då utskottet uttalar i sitt utlåtande, att utskottet förväntar, att Kungl. Maj :t
utnyttjar den Kungl. Majit av riksdagen lämnade befogenheten att medgiva
höjning av här ifrågavarande stipendiebelopp i samtliga de fall där de av riksdagen
angivna förutsättningarna härför föreligga, vill jag ställa den frågan
till utskottet,^ om utskottet avser, att alla elever i tredje behovsgraden få ett
stipendium pa 60 kronor. Skulle så vara fallet, uttalar jag den förhoppningen,
att departementschefen snart infriar utskottets förväntan.

Jag har icke annat yrkande, herr talman, än örn bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar Eriksson i Sandby, Nilsson i Landskrona,
Mårtensson, Johansson i Torp, Svensson i Ljungskile, Hallberg, Grym, Jansson
i Kalix och Viklund.

Herr Svensson i Grönvik: Herr talman! I anledning av det anförande som
nyss hållits skall jag endast säga några ord. Det framgår med tillräcklig
tydlighet av utskottets formulering, att utskottet förväntar, att Kungl. Majit
använder sig av den fullmakt som riksdagen lämnat. För att ytterligare understryka
den saken har utskottet höjt anslagsbeloppet med 100 000 kronor. Under
sådana förhållanden är detta ett så klart uttalande, att det förefaller mig, som
örn motionärerna i det fallet skulle kunna vara tillfredsställda med vad utskottet
skrivit. Jag har ingen anledning att närmare understryka detta, därför
att det är med sådan styrka utskrivet i utskottets motivering, att utskottet
också förväntar, att Kungl. Maj :t använder den fullmakt som riksdagen givit
Kungl. Majit.

Jag hemställer örn bifall till utskottets hemställan.

Herr Olsson i Mellerud: Herr talman! Blott ett par ord! Tillsammans med
några kamrater från Älvsborgs och Södermanlands län har jag väckt en motion
med syfte att få verkstadsskolornas anpassning efter bygdens näringsliv så

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

119

Anslag till yrkesundervisningen. (Forts.)
smidig sorn möjligt. Utskottet refererar här riksdagens uttalanden såväl 1941
som 1942 och säger sedan som sin egen mening, att utskottet anser, att Kungl.
Maj :t har fria händer vid sin prövning av skolornas förläggning inom de olika
förslagen och att med hänsyn till-omständigheterna medgiva, att en verkstadsskola
kan få fördelas exempelvis på två avdelningar inom ett län. Jag anser
mig sålunda kunna tolka utskottets utlåtande på denna punkt som en anslutning
till den uppfattning som vi hysa i denna fråga. Jag har intet yrkande,
men jag har velat uttala den förhoppningen, att Kungl. Majit vid prövning
av ansökningar som föreligga på detta område kommer att utnyttja de möjligheter
till den ändamålsenligare anpassning som detta uttalande medgivit.

Häruti instämde herrar Andersson i Eskilstuna, Hagård och Lundbom.

Vidare yttrades ej. Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 137, i anledning av Kungl. Maj :ts Förslag angå
förslag angående allmänna studielånefonden jämte i ämnet väckta motioner. märma studie

I Kungl. Maj :ts proposition nr 1, kapitalbudgeten, bilaga 6, punkt 13, hade lånefonden.
redogörelse lämnats för allmänna studielånefondens ställning och behov för
budgetåret 1944/45. Någon ny kapitalinvestering hade icke ansetts erforderlig
för nämnda budgetår.

I samband därmed hade utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr Gillström m. fl. (I: 15) och den andra inom andra kammaren av herr
Sundström i Vikmanshyttan m. fl. (11:38). vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta anslå ett belopp av 50 000 kronor att användas till räntefria
studielån ur allmänna studielånefonden för år 1944,

dels ock en inom andra kammaren av herr Hyling m. fl. väckt motion (II:

282), vari hemställts, att å riksstaten för budgetåret 1944/45 måtte uppföras
ett anslag å 100 000 kronor att tillföras allmänna studielånefonden.

Utskottet hemställde,

a) att motionerna 1:15 och 11:38 samt 11:282 icke måtte av riksdagen
bifallas;

b) att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit giva tillkänna
vad utskottet i sin motivering anfört i fråga örn lån till seminarieelever.

Reservation utan angivet yrkande hade avgivits av herr Viklund.

Utskottets hemställan föredrogs; och yttrade därvid:

Herr Sundström i Vikmanshyttan: Herr talman! Då riksdagen år 1943 tog
det första steget till nedskärning av anslaget till allmänna studielånefonden,
hade jag väckt en motion med yrkande, att samma belopp skulle utgå som året
förut. Utskottet avstyrkte emellertid den motionen med den motiveringen, att
anslaget till återbetalningslånen skulle täcka årets behov av lån. Riksdagen
biföll även utskottets förslag. I år har Kungl. Maj :t helt och hållet slopat anslaget
till allmänna studielånefonden, och utskottet har även följt Kungl. Maj :t
och i denna fråga alltså avstyrkt en av mig väckt motion örn ett anslag på
50 000 kronor för ändamålet. Motiveringen är densamma som i fjol, att återbetalningslånen
skulle täcka det anslag som finns för ändamålet. Örn man emellertid
tittar litet närmare på den tabell, som finns återgiven i utskottsutlåtandet,
blir man något tveksam på den punkten. Örn man tittar på posten »Beviljade

120

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Förslag angående allmänna studielånefonden. (Forts.)
lån» framgår därav, att under år 1943 lia av 884 sökta lån endast 14G beviljats.
Det är alitsa 16 a 17 procent av liela antalet inkomna ansökningar som bifallits.
Nu säger utskottet i sin motivering för avslagsyrkandet följande: »Utskottet
har även under hand förvissat sig om att tillräckliga medel för närvarande
stå till förfogande för att med lån ur fonden tillgodose för dylika Iåns
erhållande kvalificerade sökande.» Och sedan säger utskottet i fortsättningen:
»Utskottet vill emellertid framhålla betydelsen av att fondens för utdelning
disponibla tillgångar motsvara det vid varje tidpunkt aktuella behovet, så att
icke eljest kvalificerade sökande komma att förvägras lån på grund av brist
på medel.» Jag skulle vilja fråga statsutskottets ledamöter vad som egentligen
menas med kvalificerade sökande. När 85 procent av de sökande äro okvalificerade
för att erhålla dessa lån, förefaller det litet egendomligt. Tittar man
på antalet sökta lån på seminarieanslaget finner man, att av 93 sökande lia
62 erhållit lån — alltså ha över 70 procent av dessa ansökningar beviljats. Då
förefaller det mig litet egendomligt, örn det skulle vara så underkvalificerade
sökande till lån från allmänna studielånefonden.

Jag förmodar, att alla som söka lån ur denna fond i allmänhet äro människor
med låg inkomst, som stått vid arbetsmaskinen och sedan kommit till skolan,
eller som gått bakom plogen och själva bedrivit studier och då fått en känsla
av behovet av ökade kunskaper på olika områden och för den skull sökt sig
in i olika praktiska skolor och sålunda äro i behov av sådana här lån. De lia
naturligtvis inga betyg att visa upp som kunna betecknas »med beröm godkänt»,
utan de kunna endast hänvisa till de rekommendationer som de kunna
få av A-ederbörande kommunala myndigheter. Jag skulle föreställa mig, att
om det funnes större möjligheter att erhålla dessa lån skulle också antalet ansökningar
bli större än det för närvarande är. Av den tabell som här föreligger
framgår, att ansökningarna minskats undan för undan, trots att antalet elever
i dessa praktiska skolor i allmänhet stiger oupphörligen. Det beror uteslutande
på den omständigheten, att de veta med sig, att det föreligger stora svårigheter
att få dessa studielån som de så väl behöva. Därför har man anledning
tro, att nästa års tabell kommer att visa en högre procentsats än den, som
denna tabell utvisar.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den av mig m. fl. avgivna motionen
örn ett anslag på 50 000 kronor. Skulle detta anslag icke komma till användning,
finnas pengarna kvar. Dessutom ha vi de lån som återbetalas, och
det enda som staten förlorar är ränta på pengarna.

Herr Viklund: Herr talman! Jag har intet annat yrkande än vad utskottet
föreslagit, men jag skulle ändå vilja göra några reflexioner i denna fråga. I
det kommunala arbetet, där jag kommer i kontakt med ungdomarna ute i bygderna,
har jag ofta erfarit, att de många gånger varit rådlösa och begärt råd
av mig när det gällt att söka sig in i en läroanstalt. De ha varit rådlösa, därför
att de sakna de ekonomiska förutsättningarna för att kunna bestrida kostnaderna
för sina studier. Jag har underrättat dem örn vad som erfordrades
enligt direktiven för att söka dessa räntefria studielån. Ofta — jag kan nästan
säga så gott som alltid — ha dessa ansökningar avslagits åtminstone när
det gällt en viss kategori. Jag vet särskilt ett fall som berett mig åtskillig
bitterhet liksom även den som fått avslag på sin framsällning. Det var en ung
pojke med håg för studier och god begåvning. Han var son till en utrationaliserad
arbetare och barn i en stor syskonkull. Han hade läst på korrespondens
för att stilla sitt studiebegär och han kom med glans in i första ringen vid ett
norrländskt gymnasium. Tillsammans med kommunala representanter vitsor -

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

121

Förslag angående allmänna sludxelånefonden. (Forts.)
dadé jag, att denne yngling ovillkorligen måste avbryta sina studier, ifall han
icke erhöll ett räntefritt studielån. När det hade gått en tid in på sommaren
erhöll han besked örn att sådant lån icke hade beviljats. Det var klart att vi
undrade. Jag har sett, att när sådana ynglingar fått avslag och därmed förlorat
sina studiemöjligheter, har det inträffat att de komma på sned här i livet. Jag
frågade för något år sedan här nere i Stockholm vad som kunde vara orsaken
till avslaget och jag fick då det beskedet att de, som gingo på gymnasier, icke
kunde erhålla sådana lån. Det var en generell begränsning, som man hade infört.
När jag anförde detta exempel i utskottsavdelningen tillbakavisades det
emellertid så bestämt, att jag började tvivla på att jag hade erhållit riktiga
upplysningar, men så var dock fallet. De som utdela dessa stipendier ha infört
denna restriktion, och jag skall för min del icke klandra dem, som ha den
svåra uppgiften att fördela dessa lån.

Det har också inträffat att andra, som ha kommit in vid en skola och ha
begärt hjälp från denna studielånefond, ha erhållit besked örn att inga lån
kunna erhållas. Detsamma har hänt ynglingar, som efter att genom korrespondensundervisning
och arbete i det praktiska livet ha skaffat sig goda färdigheter
och kunskaper lia sökt sig in exempelvis vid tekniska gymnasier och
andra läroanstalter. Yi undrade naturligtvis över vad orsaken kunde vara till
att de icke kunde erhålla studielån, men vi ha kommit underfund med orsaken
i år. Det beror nämligen på att man har satt en betygsspärr, så att det är endast
ynglingar, som ha med beröm godkänd i medelbetyg, som kunna erhålla
dessa lån. Det måste till särskilda omständigheter för att motivera ett undantag
härifrån.

Är det då riktigt att sätta en sådan betygsspärr? När det gäller ynglingar,
som efter att ha bedrivit självstudier eller ha gått igenom en folkhögskolekurs
eller något sådant tentera in vid ett tekniskt gymnasium, är det ju klart, att
de icke kunna erhålla AB i medelbetyg redan första eller andra terminen.
Detta bekräftades också, när utskottsavdelningen gjorde ett besök i Örebro.
Jag frågade rektorn för därvarande skola hur betygen voro i hans läroverk
och örn det var många, som hade med beröm godkänd. Han svarade, att det
skulle i så fall vara särskilt begåvade ynglingar, och det betyget tilldelades
dem först de sista terminerna.

Det är klart, att under sådana förhållanden måste de, som komma från arbete
ute på industriplatserna eller från jordbruket, bli handikappade, när de komma
in vid läroanstalterna. Det måste naturligtvis bli oerhört svårt i portgången.
Det är oerhört arbetsamt för dem att tillägna sig studiernas elementa till
exempel i språk och matematik. De, som haft förmånen att gå genom läroverk,
ha ett försprång och det är också dessa, som bli kvalificerade att erhålla studiehjälp.

Statens direktiv föreskriva, att de som skola erhålla sådana lån skola vara
särskilt skickade att på ett särskilt sätt, tror jag det heter, främja landets
andliga och materiella förkovran. Jag tycker det är en ganska anspråksfull
fordran. Det iir ju bra, om till exempel en veterinär eller en tandläkare eller
en skollärare är skickad att på ett särskilt sätt främja landets andliga och
materiella förkovran, men man får väl också vara nöjd med folk, som med
ambition göra ett gott dagsverke. På personer, som själva ha medel att bekosta
sin skolgång, ställer man icke samma krav.

Enligt min mening vöre det skäl uti att syna detta problem en smula.
Många motionärer lia under årens lopp trott sig kunna avhjälpa svårigheterna
genom att yrka på höjda statsanslag. Jag tror icke. att det är på den punkten,
som en ändring bör åstadkommas. Jag tror, att det gäller att försöka vidga i
någon mån det nålsöga, som ungdomen skall försöka tränga sig igenom för att

122

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Förslag angående allmänna studielånefonden. (Forts.)
erhålla denna studiehjälp. När jag har anfört dessa ord är det för att signalera
en framstöt, som möjligen senare hommer att göras.

För dagen har jag, herr andre vice talman, intet särskilt yrkande.

Herr Svensson i Grönvik: Herr talman! Det anförande, som nu senast hölls
av herr Viklund, avsåg ju närmast en kritik av de regler och villkor, som gälla
för utlämnandet av dessa studielån. Han slutade också sitt anförande med
att säga, att han icke åsyftade en höjning av anslagsbeloppet. Vid en föredragning
i detta ämne på avdelningen fingo vi också den upplysningen, att det
fanns pengar för alla kvalificerade sökande, och det sades också, att örn man
skulle minska på fordringarna skulle man få ta med rubb och stubb. Det kan
icke vara meningen, sade vederbörande, att man på det sättet skall fördela de
lån, som det här gäller, utan det måste fordras vissa kvalifikationer. Eftersom
några ytterligare medel som sagt icke heller erfordras för att tillfredsställa
de ansökningar, som ligga inne, behövs icke något ytterligare anslag.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Eriksson i Stockholm: Herr talman! Då jag under rätt många år har
tillhört den nämnd, som tidigare hade att uppgöra förslag till utdelning av
statens räntefria studielån och som fr. o. m. i år själv fattar de definitiva besluten
i dessa ärenden, är det ganska naturligt, att jag anser mig böra ta till
orda i anledning av den debatt, som här har förts. Jag ber att få säga, att å
ena sidan är det ju glädjande för nämndens ledamöter att se det intresse, som
i riksdagen visas för denna form av statsverksamhet, men att å andra sidan
själva handhavandet av denna verksamhet självfallet är ganska svårt med
hänsyn till omfattningen av arbetet.

Man kan icke så lätt bedöma denna fråga, som det föreföll mig att den förste
ärade talaren i denna debatt gjorde, då han räknade ut hur liten procent
av de sökande, som hade kommit i åtnjutande av dessa lån. Det förhåller sig
nämligen på det sättet, att här söker en mycket stor kontingent personer, som
icke lia möjlighet att komma in i någon läroanstalt på grundval av de kvalifikationer,
som de kunna ha. Jag kan bara nämna, att vid dessa tekniska skolor,
som ha stora förtjänster på sitt sätt och som ha ett mycket stort elevantal,
sökas studielån av en mycket stor kontingent personer, som icke äro inskrivna
vid någon läroanstalt och som icke ens om de fingo lån någonsin skulle
kunna komma in där. Det är därför icke möjligt att räkna så enkelt, som
man gjorde i det sammanhanget.

Av den förteckning över sökande till studielån under studieåret 1944/45,
som jag har framför mig, framgår att det dessutom är ett avsevärt antal, som
söka studielån till läroanstalt, vid vilken enligt författningen studielån icke
kunna utgå, därför att läroanstalten icke har statsunderstöd. Dessa ansökningar
komma emellertid också med i statistiken, och man får därför en lägre procent
beviljade ansökningar än om man allenast skulle räkna med dem, som
ingivits av personer inskrivna vid läroanstalter, som äro berättigade till studielån.

Dessutom förhåller det sig på det sättet, såsom också här har anförts, att
ett ganska stort antal ansökningar komma från personer, som icke ha avlagt
examen utan söka studielån för att bedriva studier vid realskola eller gymnasium,
alltså för att läsa på realskoleexamen resp. studentexamen. Redan ganska
tidigt under studielånenämndens verksamhet ha dessa kategorier endast i
undantagsfall beviljats studielån. Nämnden har nämligen ansett, att man
överhuvud taget vet mycket litet örn deras möjligheter att kunna avlägga den
examen, som i och för sig skall vara grundläggande för den vidare utbildning -

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

123

Förslag angående allmänna studielånefonden. (Forts.)
en. Det är ett 60-tal av de 1 128 sökande, som i år Ira förekommit i studienämndens
handlingar, som bedriva studier i det avseendet.

Nu vill jag emellertid fästa uppmärksamheten vid att arvsfonden också bedriver
en understödsverksamhet för att hjälpa personer att studera, celi arvsfonden
koncentrerar sig därvid alldeles särskilt på sådana, som studera vid
realskola eller läsa på studenten. Det är då ganska naturligt, att studielånenämnden
vill vänta för att se, örn dessa personer lyckas klara sin examen.

Eftersom jag icke har deltagit i arbetet på den avdelning, som behandlat
detta ärende, är det kanske icke så lätt att svara på den fråga, som den
förste ärade talaren i denna debatt ställde örn vad som menas med kvalificerade
sökande. Jag skulle emellertid tro, att man i detta avseende har menat, att
med kvalificerad sökande skall förstås person, som åtminstone har kvalifikationer
för att komma in i den läroanstalt, till vilken han söker eller uppger
sig söka studielån för att kunna bedriva studier vid. När man här har påpekat,
att procenttalet sökande från folk- och småskoleseminarier, som ha fått lån,
är avsevärt högre än beträffande andra sökande, så ligger förklaringen därtill
just i detta faktum, att det stora flertalet av den förstnämnda kategorien, som
söker studielån, redan är inskrivet vid läroanstalten i fråga.

Jag vill också framhålla, att beträffande sådana, som bedriva studier vid
viss uppgiven läroanstalt, träder studielånenämnden alltid i kontakt med ansvariga
lärarkrafter just vid denna läroanstalt för att på det sättet vid sin
bedömning komma fram till bästa möjliga resultat. Det är för övrigt icke alls
ovanligt, att någon ledamot av riksdagen, som känner en person i sin hemort,
kommer och anför, att detta är en utmärkt studiebegåvning, som på allt sätt
bör stödjas av staten med studielån, men att när man sedan går till akterna
i målet och plockar fram betygen finner man, att betygen icke alls visa att
det är en utpräglad studiebegåvning utan raka motsatsen. Sätter man sig sedan
i förbindelse med de lärare, som haft hand örn vederbörande, får man där samma
vitsord. Man bör därför icke i detta avseende så där utan vidare basera
■sitt omdöme rörande studiebegåvningen allenast på hörsägner eller uppgifter,
som icke kunna dokumenteras av vad som i detta avseende vanligen gäller som
dokument.

dag vill sålunda säga, att min erfarenhet är, att studielånenämnden söker
att komma fram till ett resultat, som är så rättvist som överhuvud taget är
möjligt. Jag vill emellertid tillägga, att det är betydligt lättare att konstatera
behovet ur ekonomisk synpunkt för vederbörande att få ett lån än att få fram
de förutsättningar för ett gott resultat i studiehänseende, som kunna föreligga
i de olika fallen.

Beträffande det kapital, som står till förfogande, måste man konstatera, såsom
också framgår av tabellen på s. 67 i utskottets utlåtande, att det under
de sista åren växt, så att det bättre svarar mot behovet. Vad som på denna
punkt har varit besvärligt har varit den avsevärda nedskärning, som skedde
år 1940. Det framgår ju av statistiken, att av 864 sökande av nya lån var det
detta år endast 64, som erhöllo lån. När motsvarande siffror år 1943 voro 884
sökande och 146 beviljade lån, så finner man ju att procenten beviljade lån
avsevärt stigit. När man kommer att presentera statistiken för år 1944, kommer
man säkerligen där att finna ännu bättre siffror. Jag har den uppfattningen,
att det tillgängliga beloppet i år är så rikligt, att man, med aktgivande
på att endast kvalificerade sökande skola komma i åtanke, i stort sett kommer
att kunna tillgodose det föreliggande behovet. Detta innebär emellertid givetvis
icke, att alla sökande ha kunnat erhålla lån, därför att, såsom framgår av
vad jag förut sagt, man aldrig kan tänka sig att lämna ut lån utan vidare,
eftersom förutsättningar härför icke föreligga.

124

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Förslag angående allmänna studielånefonden. (Forts.)

.lag kan också i detta avseende nämna, att för en av de studiegrupper, som
jag haft att behandla i år, nämligen statliga skogsskolor, har det visat sig, att
nära hälften av antalet sökande redan kommit in i skolan då de lämnat in sina
ansökningar örn studielån. Eftersom det gäller en ettårig kurs kommer ju
studietiden för dem att vara slut, innan det studieår inträder, för vilket lån i
år utdelats. Även sådana sökande komma med i statistiken. De kunna dock
icke komma i åtnjutande av lån, men de förrycka givetvis statistiken, som
på detta sätt visar ett sämre resultat, än vad som egentligen borde vara fallet.

Med denna förklaring ber jag för min del att få instämma i det yrkande örn
bifall till utskottets förslag som framställts av statsutskottets andra avdelnings
ordförande.

Herr Sundström i Vikmanshyttan: Herr talman! Jag ber att få nämna,
att innan jag lämnade fram min motion, talade jag med just den siste ärade
talaren örn huruvida jag borde väcka en motion i frågan eller icke. Jag fick då
det beskedet, att han ansåg detta lämpligt. Han klagade över de svårigheter
som hade förelegat, när det gällt att bevilja sådana här lån, med hänsyn till
den knappa tillgången på pengar som förefunnits under de gångna åren. Nu
vill det framgå av herr Erikssons anförande här, att alla som varit kvalificerade
för att erhålla sådana lån skulle lia erhållit dylika. Jag tvivlar på denna
uppgift.

Det är vidare en annan fråga, som jag här vill beröra. Det har påståtts, att
det inlämnats ansökningar örn lån, innan vederbörande fått tillstånd att komma
in i en skola. Jag tror knappast, att något sådant förekommit. Jag har vid
flera tillfällen skrivit intyg åt sådana som sökt stipendier ur bröderna Molanders
stiftelse i Kopparbergs län. Men dessa ha alltid, innan de sökt dessa stipendier,
haft klart för sig, att de skulle komma in i den skola till vilken
de sökt.

Jag tror, att även med de återbetalningar som komma att ske i år kommer
det belopp som står till förfogande inte att räcka till för att tillfredsställa det
behov, som finns. Det har under den tidiga debatten icke alls nämnts någonting
örn de kvalifikationer, som man kräver av vederbörande. Icke förrän just
nu har det sagts ett ord därom. Jag är glad, örn man kan åstadkomma en lättnad
i detta avseende, så att även de som icke ha höga betyg att hänvisa till
kunna komma i åtnjutande av dessa lån.

Jag vidhåller i alla fall mitt yrkande örn bifall till min motion.

Härmed var överläggningen slutad. Herr andre vice talmannen framställde
först beträffande punkten a) propositioner i vad angick motionerna I: 15 och
11:38, nämligen dels på bifall till utskottets hemställan i denna del dels ock
på avslag därå samt bifall i stället till nämnda motioner; och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Sundström i Vikmanshyttan begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes
:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i punkten a)
av utskottets förevarande utlåtande nr 137, i vad angår motionerna 1:15 och
II: 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan, bifallit
nämnda motioner.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

125

Förslag angående allmänna studielånefonden. (Forts.)

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen, vadan
kammaren bifallit utskottets hemställan i förevarande del.

På av herr andre vice talmannen därå givna särskilda propositioner biföll
kammaren härefter vad utskottet i punkten a) i övrigt samt i punkten b) hemställt.

§ 4.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 138, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

Kammaren biföll vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

§ 5.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 133, i anledning av Kungl. Maj:ts Vissa avproposition
angående vissa avlönings- m. fl. anslag för budgetåret 1944/15 töninge- m. fl.
under fjärde huvudtiteln jämte i ämnet väckta motioner. ansina under

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

anslag under
fjärde huvudtiteln.

Punkten 2, angående vissa frågor rörande utbildningen inom marinen m. m. Vissa frågor

Efter föredragning av punkten yttrade: ''^IMngen

Herr Severin i Stockholm: Herr talman! Jag ber om tillgift för att jag tar mon^™^ntn
kammarens tid i anspråk i denna tid på dygnet. Jag kan i alla fall icke låta
en av de frågor som förekomma under denna punkt gå förbi utan vidare.

Här är det bland annat fråga örn inrättande av en s. k. prövningsdetalj.

Denna prövningsdetalj avser en slags intelligensprövning, ett psykotekniskt
eller psykologiskt prov, vad man nu vill kalla det, av dem som inkallas till
värnplikt. Jag har i och för sig ingenting att invända emot att sådana prov
företagas. Det kan säkerligen ur vissa synpunkter vara bra att anställa sådana
prov för att utröna, i vad mån den värnpliktige kan lia större förutsättningar
för det ena arbetet än för det andra. Jag anser emellertid, att man drar allt
för vittgående slutsatser av dessa prov. Man har åtminstone tillsvidare ganska
liten erfarenhet därav.

En del av kammarens ledamöter har kanske läst örn att det för några månader
sedan förekom, att en värnpliktig undergått dylika prov och att resultatet
därav blev, att han berövades sitt körkort. Han var yrkeschaufför och
hade kört bil i tre år utan anmärkning. När han så underkastades dessa prov,
befanns han ha en tolvårings intelligens. Med utgångspunkt härifrån gjordes
en framställning till länsstyrelsen i Norrbottens län, att pojken skulle berövas
sitt körkort. Det skulle nämligen vara farligt -—- för vem, vet jag icke — örn
han fortsatte att köra bil. Länsstyrelsen fick del av de skäl på vilka man
grundade uppfattningen örn att vederbörande skulle berövas körkortet. Ehuru
ganska tveksam fann sig länsstyrelsen nödsakad att böja sig för medicinalstyrelsens
begäran. Emellertid har den undersökning som länsstyrelsen i övrigt
företagit givit vid handen, att mannen är en mycket god bilförare. Hans arbetsgivare
hade ingenting att invända mot hans sätt att föra bil. Landsfiskalens
utredning har icke heller givit vid handen, att någon anmärkning med fog

126

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Vissa frågor rörande utbildningen inom marinen m. m. (Forts.)
kunnat riktas mot honom. Länsstyrelsen föreslog då, att en ny utredning skulle
företagas, som speciellt skulle inrikta sig på vederbörandes förmåga att föra
bil. Emellertid företogs ingen sådan undersökning. Länsstyrelsen såg sig sålunda
nödsakad att indraga körkortet. Vederbörande klagade hos regeringsrätten,
som mot medicinalstyrelsens uppfattning örn att han borde berövas körkortet
icke ansåg sig kunna upphäva länsstyrelsens beslut. Mannen blev sålunda
berövad sina försörjningsmöjligheter, i varje fall som chaufför. Jag föreställer
mig, att det blir honom ganska svårt att skaffa sig försörjningsmöjligheter
på annat sätt. Han åsättes en stämpel som imbecill. Han har förut kunnat
reda sig själv i ekonomiskt avseende. Samhället har icke behövt taga hand
örn honom, men nu åsättes honom genom myndigheternas försorg på grund av
denna prövning vid hans inträde i värnplikten denna stämpel av imbecill, och
jag undrar, örn det är många arbetsgivare som vilja ta honom i sin tjänst, sedan
han fått denna stämpel på sig, åtminstone mot normal betalning. Det skulle
icke förvåna mig, örn resultatet av denna prövningsdetaljs arbete i detta fall
blir, att samhället, så länge denne man lever, får helt eller delvis försörja honom.
Detta tycker jag är ganska äventyrligt.

Jag intresserade mig för fallet, jag bad att få se akten och jag läste igenom
den. Jag läste igenom testen och en redogörelse för provets utfall samt de
frågor som den stackars pojken besvarade fel. Det var ett par s. k. analogier,
där man gjorde mer eller mindre kvistiga kuggfrågor. Jag har sedermera icke
haft tid att underkasta flera människor dessa prov, men jag är tämligen säker
på att jag kan finna rätt mångå, som icke kunna klara dem. Det roade mig för
övrigt att göra en liten undersökning med ett annat liknande prov. Bland annat
tillfrågade jag två riksdagsmän, om de kunde lösa ifrågavarande problem, och
det kunde de icke. Sålunda finns det även bland riksdagens ledamöter människor
örn vilka man med tämligen stor säkerhet kan påstå, att de skulle stupa
på dessa prov. Av dessa prov drar man sedan sådana vittgående slutsatser,
och det är därför jag anser, att man har anledning att söka mota Olle i grind.
Örn de psykiatriker som äro verkligt troende i fråga örn sitt system få hand
örn oss, så kan man lia anledning frukta, att en mycket stor del av svenska folket
blir förklarad för imbecill och för framtiden hänvisad till samhällets omvårdnad
och understöd.

När jag säger detta, vill jag upprepa, vad jag förut sagt, att jag i och för
sig icke har något emot systemet. Man kan gott fortsätta försöken därmed.
Måhända kan man så småningom utvinna något därav. Men att dra sådana
slutsatser som man för närvarande gör, anser jag i högsta grad äventyrligt.
Därför skulle jag vilja foga ett tillägg till utskottets motivering, som i och
för sig är mycket försiktigt skriven. Det märks ju tydligt på vad utskottet
skriver, att utskottet icke är så säkert på att denna prövnings detalj äger en
verklig förmåga att bedöma svenska folkets intelligens och förutsättningar för
att reda sig i det civila eller militära livet.

Jag glömde att förut säga en sak. Det kan ha sitt intresse att nämna, att
sedan den ifrågavarande värnpliktige av prövningsdetaljen blivit förklarad för
imbecill och att äga en tolvårings intelligens, fortsatte han att köra bil i försvarets
tjänst. På länsstyrelsens förfrågan örn hans förmåga att köra bil förklarade
man på förbandet, att han tre månader efter provet kört bil, även i
mycket kvalificerad körning, utan att någon haft den minsta anmärkning att
göra. Tvärtom har han skött sig till full belåtenhet. Icke desto mindre blev
resultatet, att han berövades sitt körkort.

På s. 19 i utskottets motivering står: »Utskottet förutsätter emellertid, att.
detaljens organisation icke slutligt Hudes, innan ytterligare erfarenheter av

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

127

Vissa frågor rörande utbildningen inom marinen m. m. (Forts.)
provningsverksamheten vunnits, och att uttagningen av de värnpliktiga till
olika tjänstegrenar och befattningar icke göres helt beroende av utfallet av de
prov, som de komma att underkastas genom prövningsdetaljens försorg.» Till
detta skulle jag vilja lia tillagt följande: »Framförallt böra resultaten av de
genomgångna proven icke genom att utlämnas till civila myndigheter eller till
enskilda tillåtas påverka den värnpliktiges ställning i civila livet.» Jag anser,
att detta är det minsta man kan begära till skydd för de människor som inkallas
för att fullgöra sin värnplikt.

Chefen för försvarsdepartementet, herr statsrådet Sköld: Herr talman! Jag
tror, att herr Severin här har gjort en sammanblandning av förhållanden, som
kunna verka förvirrande men som kanske vid närmare påseende icke äro så
märkliga. Het som herr Severin här kallade för en prövningsdetalj, den består
icke av läkare. Den består av psykologer och militärer. Det är alltså dessa personer
som skola göra upp förslag till prövning. Jag vet val, att det är meningen,
att man skall ha läkarhjälp även här. Denna prövningsdetalj har till uppgift
att göra upp förslag till de prov som skola utföras med de värnpliktiga.
Proven utföras sedan under ledning av andra personer, som icke äro läkare.
Det är militärer och särskilt utbildade civila assistenter som göra dessa prov.

Dessa prov ha ju visat sig vara av utomordentligt värde, när det gällt att
placera de värnpliktiga i olika befattningar. Jag vill nämna, att innan man
satte i gång med dem i större skala, gjorde man vissa försök för att se, vilken
ledning som man kunde ha av dem. Man lät t. ex. befälhavarna för olika
militära skolavdelningar avge skriftliga omdömen örn sina elever. Ingen fick
ta del av dessa handlingar, som förseglades. Sedan företog man psykologiska
prov med de värnpliktiga efter den metod, som det här gäller, och därefter jämförde
man resultaten av de psykologiska proven med de omdömen, som vederbörande
officerare avgivit på grundval av de erfarenheter, som de gjort under
några månaders1 skolarbete. Det visade sig därvid att resultaten av de psykologiska
proven i stor utsträckning stämde med de på erfarenhet grundade omdömena.
Jag tror därför att det skulle vara högst olyckligt, örn man försökte
hindra ett fortsättande av denna provningsverksamhet.

_ Jag kommer sedan till frågan örn, hur dessa prov kunna lända de värnpliktiga
till men i det civila livet. Örn så skett, beror det icke på något militärt åtgörande.
Jag har visserligen inte tagit del av akterna i det mål, som herr Severin
talade örn1 — jag känner överhuvud taget inte till det — men det kan inte vara
på det sättet, att från militära myndigheters sida har lämnats någon rapport
örn provet till en civil myndighet, utan det måste vara den vid inskrivningsförrättningen
tjänstgörande läkaren, som, när han fått se resultatet av provet,
ansett sin läkarplikt bjuda att göra en anmälan. Att en dylik skett, måste
alltså hänga samman med föreskrifter och bestämmelser på det civila området
— i detta fall med de skyldigheter, som en läkare har, att lämna uppgift till
myndigheterna — och man har kanske inte på militärt håll tänkt på att något
sådant kunde inträffa.

Jag finner givetvis för min del vad som här skett mycket beklagligt, men
jag tror ändå — och det var egentligen för att säga det som jag begärde ordet —
att jag måste varna kammaren för att taga det förslag, som herr Severin
här ställt. Det är nog ingen, som här i kväll kan avgöra, i vad mån ett sådant
uttalande skulle stå i strid med gällande lag, och andra kammaren vill väl
inte uttala att gällande lag skall sättas ur kraft. Det är bättre att vi i stället
få göra en utredning och sn efter, hur det förhåller sig med dessa saker. Jag
tror inte att man kan lösa frågan så lätt som herr Severin här tänkt sig.

128

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Vissa frågor rörande utbildningen inom marinen m. m. (Forts.)

Herr Warel: Herr talman! Som kammaren har funnit och såsom herr Severin
också har vitsordat, har utskottet uttalat sig mycket restriktivt nå denna
punkt. Jag skall inte heller nu gå in på själva sakfrågan eller på någon diskussion
av det fall, som herr Severin här anfört, utan jag vill endast anlägga
en rent formell synpunkt i detta sammanhang.

Första kammaren har redan fattat beslut i ärendet och godkänt statsutskottets
motivering. Ett uttalande från andra kammarens sida i överensstämmelse
med herr Severins förslag kommer sålunda att formellt sett sakna all betydelse.
när riksdagsbehandlingen av ärendet redovisas inför Kungl. Maj:!. Vad
det då skall tjäna till att i utlåtandet skjuta in den av herr Severin rekommenderade
satsen såsom ett tillägg till motiveringen, förstår jag inte. Herr Severin
Ilar nu haft tillfälle att inför kammaren ge uttryck för sin mening och får
ju in de ytterligare förbehåll, som han vill göra, i kammarens protokoll. Jag
tycker, att det kunde räcka med detta, då det, som sagt, inte har någon som
helst praktisk betydelse att dessa förbehåll medtagas i det beslut, som kammaren
här kommer att fatta.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan.

Herr Lindholm: Den fråga, som kammaren nu behandlar, representerar ju
ett förfarande, som varit ganska omstritt på de arbetsplatser inom industrien,
där man anordnat psykotekniska prov.

Det hela bottnar ju i det gamla Taylor-systemet, som siktade till att placera
rätt man på rätt plats, och det är alldeles uppenbart att man inte kan ha
någonting att erinra mot en sådan strävan. Men de system, som hittills ha använts
•— det gäller inte bara här i vårt land utan framför allt i en del andra
länder — ha lidit av en betänklig brist: de ha saknat den tillförlitlighet, som
är nödvändig för att man skall kunna bygga vidare på resultaten, av proven.
Jag har haft tillfälle att studera det system, som skall tillämpas vid den
svenska krigsmakten, och jag måste bekänna att jag har ganska svårt att tro,
att man av dessa prov skall kunna utläsa, huruvida den inskrivningsskyldige
är lämplig såsom signalist, riktare, kulspruteskytt eller något annat. Man
kanske kan få en ungefärlig bild av hans intelligensnivå och uppfattningsförmåga,
men jag tror inte att man kan få någon verklig vägledning, när det
gäller hans lämplighet för olika vapenslag, och det var ju detta, som skulle vara
det eftersträvansvärda härvidlag.

För min personliga del vill jag i dag endast understryka vad utskottet säger
örn att man bör pröva systemet något mer, innan man låser fast sig därför.
Skall det verkligen ske en bearbetning efter vetenskapliga metoder, kommer
realiserandet av systemet för hela den svenska krigsmaktens del att medföra
en betydande utgift, och jag tror, som sagt, inte att man hittills fått den erfarenhet,
som är nödvändig för att binda sig för en så stor organisation. Jag vill
därför uttala en förhoppning om att herr statsrådet måtte beakta utskottets
skrivning på denna punkt.

Herr talman, jag har inte något annat yrkande än utskottets.

Herr Severin: Herr talman! Det kan ju hända att en läkare är pliktig, såsom
försvarsministern sade, att göra en, dylik anmälan, och det var också i det
fall, som jag anfört, en läkare, som gjorde anmälan till länsstyrelsen, och det
var medicinalstyrelsen, som sedan drev saken.

Huruvida ett sådant tillägg, som jag här föreslagit, skulle stå i strid med
gällande lag, vågar jag inte uttala mig örn. Jag visste inte förrän i dag att
ärendet nu skulle komma före, och jag har därför inte hunnit närmare undersöka
saken. Därmed må emellertid vara hur som helst; jag hoppas dock att

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

129

Vissa frågor rörande utbildningen inom marinen m. m. (Forts.)
försvarsministern beli] ärtar den stackars bilförarens öde oell i den män lagen
ger möjlighet därtill söker förhindra att en större del av de svenska värnpliktiga
av nitiska psykiatriker bli förklarade såsom imbeciller. När man kan nå
sådana resultat, att även, riksdagens ledamöter skulle kunna riskera något dylikt,
kan ju inte metoden vara alldeles tillförlitlig.

Jag ber försvarsministern att inte uppfatta vad jag här sagt så, att jag
överhuvud taget skulle motsätta mig att prov av detta slag anordnas. Den
metod, som det här gäller, är dock ganska ny i vårt land. Såvitt jag vet började
man för rätt mångå år sedan anordna en del prov vid flottan och fortsatte
sedan så småningom på en del andra håll, t. ex. vid statens järnvägar, där man
dock nöjde sig med det negativa urvalet, alltså med att avgöra örn en människa
överhuvud taget vore täpkbar såsom järnvägsman. Men nu har man gått
längre och vill sortera upp folket i olika intelligensskikt. Man delar upp människorna
i intelligensåldrar från lägst 0 till högst 17 år — intelligentare än
en sjuttonåring kan alltså inte människan bli enligt dessa prov. Det är detta,
som jag finner vara att sätta alldeles för stor tilltro till dessa prov.

Jag skulle som ett annat exempel på metodens tillförlitlighet vilja nämna
ett försök, som gjordes beträffande ett problem, som vid en av den i och för
sig utmärkte nsykiatrikern på Långbro sjukhus företagen test skulle lösas
inom en tidrymd av fem minuter. Det var i ett sällskap på åtta personer, allesammans
anställda i Kungl. Maj:ts kansli, som försöket gjordes. Den högste
tjänstemannen var väl jag, som för tillfället var statssekreterare, och för övrigt
fanns där både förste kanslisekreterare och amanuenser. Dessa personer
voro skickliga nog att arbeta i Kungl. Maj:ts kansli, men de lyckades icke
lösa problemet på fem minuter och den, som icke kunde göra det, skulle enligt
professor Kinberg vara imbecill.

Sådana resultat kan man således komma till, och jag vill därför på det allra
varmaste vädja till försvarsministern att se till, att inte de intelligensprov,
som det nu är fråga örn, leda till alltför mycket äventyrligheter.

Överläggningen var härmed slutad. På av andre vice talmannen därå given
proposition blev först utskottets i punkten gjorda hemställan av kammaren
bifallen.

Härefter framställde herr andre vice talmannen beträffande motiveringen
propositioner dels på godkännande av utskottets motivering dels ock på godkännande
av utskottets motivering med den ändring däri, som under överläggningen
föreslagits av herr Severin i Stockholm; och blev utskottets motivering
av kammaren godkänd.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Punkterna 3—44.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 45.

Lades till handlingarna.

Punkten 46.

Utskottets hemställan bifölls.

Andra hammarens protokoll 1944. Nr 19. 9

130

Nr 19.

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Ändrade bestämmelser

om ersättning
för flyttningskostnad
åt
befattningshavare
i
statens tjänst.

§ 6.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 134, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa byggnadsarbeten m. m. för försvaret jämte i ämnet
väckta motioner.

Punkterna 1—9.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 10.

Lades till handlingarna.

§ 7.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 139, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
för försvarsändamål å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44:

nr 140, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels särskilda
förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring å ubåt, dels ock särskild gottgörelse
till vissa värnpliktiga för deltagande i minsvepningsarbete; och

nr 141, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti
för exportkredit.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 8.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 142, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrade bestämmelser om ersättning för flyttningskostnad
åt befattningshavare i statens tjänst, jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 85 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28 januari 1944, föreslagit
riksdagen att dels godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser
örn ändrad lydelse av 24 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939
(nr 8), 31 § militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 275) samt
26 § 4 mom. manskapsavlöningsreglementet den 21 juni 1940 (nr 652), dela
ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
föredragande departementschefen i sagda protokoll förordat, meddela bestämmelser
om rätt till flyttningser sättning för befattningshavare i statens tjänst.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag hade utskottet till behandling
förehaft

dels en inom andra kammaren av herr Senander väckt motion (II: 443),
vari hemställts örn uttalande från riksdagens sida, »att generell rätt till flyttningsersättning
enligt samma grunder, som gälla för ordinarie befattningshavare,
även framdeles bör tillkomma extra och tillfälliga befattningshavare,
arvodestjänstemän och arbetarpersonal i statens tjänst vid övergång till extra
ordinarie eller ordinarie befattning, samt att bestämmelser böra utfärdas örn
beredande av ersättning åt pensionerade befattningshavare vid flyttning från
stationeringsort, där de efter avskedstagandet ej kunna bo kvar»,

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar L. V. Lindén och R. Wagnsson (I: 274) och den andra inom andra
kammaren av herr Ryling m. fl. (II: 449).

Onsdagen den 24 maj 1944 em.

Nr 19.

131

Ändrade bestämmelser om ersättning för flyttningskostnad åt befattningshavare
i statens tjänst. (Forts.)

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) godkänna vid propositionen nr 85 fogade förslag till kungörelser om ändrad
lydelse av 24 § civila avlöningsreglem entet, 31 § militära avlöningsreglementet
samt 26 § 4 mom. manskapsavlöningsreglementet,

b) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig enlighet med vad utskottet
förordat meddela bestämmelser örn rätt till flyttningsersättning för befattningshavare
i statens tjänst,

II. att motionen II: 443 måtte anses besvarad genom vad utskottet anfört,

III. att de likalydande motionerna I: 274 och II: 449 ej måtte av riksdagen
bifallas.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Senander: Herr talman! Jag har väckt en motion, vari jag hemställt
om uttalande från riksdagens sida, att generell rätt till flyttningsersättning
enligt samma grunder, som gälla för ordinarie befattningshavare, även framdeles
bör tillkomma extra och tillfälliga befattningshavare, arvodestjänstemän
och arbetarpersonal i statens tjänst vid övergång till extra ordinarie eller
ordinarie befattning, samt att bestämmelser böra utfärdas örn beredande av
ersättning åt pensionerade befattningshavare vid flyttning från stationeringsort,
där de efter avskedstagandet ej kunna bo kvar.

Då jag ju icke vill förlänga debatten vid denna sena timme skall jag ej
närmare utveckla de skäl, som ligga till grund för motionen. Utskottet har
i viss mån tillmötesgått motionen men icke i den utsträckning som jag begärt.
Därför anser jag mig böra vidhålla yrkandet i motionen och hemställer
följaktligen örn bifall till densamma.

Herr Eriksson i Stockholm: Herr talman! Jag skall följa den ärade motionärens
exempel och fatta mig kort. Jag vill erinra om att första kammaren
utan debatt bifallit statsutskottets föreliggande förslag. Jag ber att få yrka
bifall till detsamma.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. På av herr talmannen därå
given proposition blev först utskottets hemställan i punkten I av kammaren
bifallen.

Härefter framställde herr talmannen beträffande punkten II propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan i denna punkt dels ock på avslag därå
samt bifall i stället till motionen II: 443; och biföll kammaren utskottets hemställan
i denna punkt.

Slutligen blev på av herr talmannen därå given proposition utskottets hemställan
i punkten III av kammaren bifallen.

§ 9.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 143, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar
i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet,
m. m., jämte i ämnet väckt motion; och

nr 144, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till särskild ersättning för debitering av värnskatt.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

132

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag.

§ 11.

Avlämnades följande motioner, nämligen av:

herrar Dichson och Anderson i Mejstad, nr 532, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 253, angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område m. m.;

herr Lundell, nr 533, likaledes i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 253; samt

herrar Håstad och Hagård, nr 534, i anledning av Kungl. Majlis proposition,
nr 280, med förslag till lag örn arbetslöshetsnämnd.

Dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 12.51 på natten.

In fidem
Sune Norrman. ,

Torsdagen den 25 maj.

Kl. 2 em.

§ K

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionen, nr 266, angående ytterligare anslag till
upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige; samt

till behandling av lagutskott propositionen, nr 284, med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 2 § 16 :o) och 17 :o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38
s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

§ 2.

Föredrogos var för sig följande på bordet liggande motioner; och remitterades
därvid

till behandling av lagutskott motionen nr 523 av herr Johansson i Torp
m. fl;

till jordbruksutskottet motionerna:

nr 524 av herr Johansson i Torp;

nr 525 av herr Hagberg i Luleå m. fl.;

nr 526 av herr Anderson i Mejstad to. fl.;

nr 527 av herr Nilsson i Göingegården to. fl.;

nr 528 av herrar Hedlund i Rådom och Andersson i Hedensbyn;

nr 529 av herr Sveningsson to. fl.; och

nr 530 av herr Svensson i Ljungskile;

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

133

till andra särskilda utskottet motionen nr 531 av herr Andersson i Tungelsta; till

jordbruksutskottet motionerna:

nr 532 av herrar Dickson och Anderson i Mejstad; och

nr 533 av herr Lundell; samt

till behandling av lagutskott motionen nr 534 av herrar Håstad och Hagård.

§ 3.

Föredrogs den av herr von Seth vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet, angående de principer, som
tillämpats vid medgivande av skatteavdrag för gåva, avsedd för internationellt
hjälparbete.

Denna anhållan bordlädes.

§ 4.

Föredrogos vart efter annat:

bevillningsutskottets betänkande, nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående indrivning av utskylder hos
värnpliktiga m. fl., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner; och

konstitutionsutskottets utlåtande, nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga
m. fl., i vad propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda betänkande och utlåtande hemställt.

§ 5.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 38, i anledning av väckt moon
örn beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa sk
nar av trä eller annat ersättningsmedel för läder eller gummi.

Utskottets hemställan föredrogs; och yttrade därvid:

_ ___________ Motion orri

tion örn beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa skodon med kott - ^allmän örn''

sättning sskatt
för vissa skodon
med
bottnar av trä

Herr Henriksson: Herr talman! Jag har till detta betänkande fogat en blank eller annat
reservation och skall därför be att med några ord få motivera mili ståndpunkt.

Jag har icke i utskottet yrkat bifall till motionen av det skälet, att motionärén
efter min uppfattning icke anvisat en tillfredsställande gränsdragning gummi.
i detta fall. Jag ställde i utskottet det yrkandet, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Majit skulle begära en snabbutredning rörande avvecklingen av den
skärpta omsättningsskatten på skodon överhuvud taget. Det yrkandet vann
emellertid icke utskottets bifall, och eftersom det sträckte sig utanför motionens
ram hade jag icke möjlighet att framföra det reservationsvägen.

Då vi en vacker vårsöndag år 1941 bär i kammaren diskuterade frågan rörande
skärpt omsättningsskatt och varuskatt, vad vi alltså gemensamt bruka
kalla för lyxskatten, tillät jag mig bl. a. framhålla, att det skulle bli mycket
svårt att draga upp några gränser mellan det, som man skulle kunna beteckna
som lyx och det, som man skulle kunna beteckna såsom icke varande
lyx. Det visade sig också, att meningarna på den punkten gingo isär. Somliga
förmenade, att t. ex. tandkräm var en lyxvara, under det att andra förmenade
att så icke var fallet. En del ansågo att radioapparater hörde till lyxsakernas

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Motion örn beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa skodon med
bottnar av trä eller annat ersättningsmedel för läder eller gummi. (Forts.)
kategori. Åter andra ansågo dock, att en radioapparat är en högst, nödvändig
vardagsvara. När det gällde skodon framhöll jag i mitt anförande år 1941,
att det skulle bli ganska svårt att få svenska folket att förstå, att skor gjorda
av kalvskinn icke vore att betrakta som en lyxvara, men att kalvskinn
som man vände ut och in — man kunde därvid t. o. m. använda en sämre
kvalitet av kalvskinnet — och som kallades för mockaskinn, skulle vara att
hänföra till lyx. Emellertid följde kammaren den gången Kungl. Maj :ts förslag
i vad det gällde skodon. Nu har dock erfarenheten visat, att man kommit
in i många besvärliga situationer. Den centrala omsättningsskattenämnden,
som under en del år haft tillfälle syssla med dessa spörsmål, har nu kommit
till det resultat, vartill jag kom i mina funderingar år 1941. Nämnden säger
nämligen i en skrivelse till Kungl. Majit i denna fråga följande: »I sådant
hänseende vill nämnden framhålla, att det torde kunna ifrågasättas, huruvida
skodon av mocka äro att hänföra till sådana varor, vilka böra träffas av lyxbeskattning.
Enligt nämndens mening torde i allt fall damskodon av sådant
material numera för det allmänna föreställningssättet närmast framstå såsom
skodon för vardagsbruk.» Centrala omsättningsskattenämnden har alltså nu
kommit till denna ståndpunkt, oell nämnden har även skrivit till Kungl. Majit
i detta ärende och begärt, att Kungl. Maj :t skall taga den bär frågan under
omprövning.

Jag har i samband med alla de diskussioner, som vi lia fört rörande omsättningsskatten
och rörande andra av de bär extra skatterna, som införts under
krigsåren, också hävdat den uppfattningen, att intäkterna böra stå i rimlig
proportion till kontrollkostnaderna. Även beträffande den saken har man
gjort vissa mindre tillfredsställande erfarenheter under den tid, som gått. Centrala
omsättningsskattenämnden berör den frågan och säger: »Under hänvisning
härtill och då kostnaderna för en effektiv kontroll, med hänsyn till tidigare
berörda avgränsningssvårigheter, torde uppgå till belopp, som i jämförelse
med skatteintäkterna måste betecknas såsom betydande, anser nämnden,
att den skärpta omsättningsskatten å mockaskodon bör avskaffas.»

Nämnden har emellertid icke bara tagit upp det problemet. Sedan man väl
befriat mockaskorna från lyxskatten, blir det egentligen ingenting kvar av den
skärpta omsättningsskatten på skodon. Nämnden förmenar, att man bör pröva,
örn man i så fall icke bör avveckla hela den skärpta beskattningen på skodon.
Jag vill till slut också framhålla, att en av anledningarna till att kontrollkostnaderna
i sådana här fall bli besvärliga att klara är, att det förekommer så
många olika skattesatser i detaljhandeln. Örn man inom detaljhandeln kunde
hålla sig till en enda skattesats, är det alldeles uppenbart, att det bleve betydligt
lättare för skattemyndigheterna att öva kontroll och även betydligt lättare
för vederbörande företagare att hålla reda på dessa skatter i sina räkenskaper
och tillfredsställande redovisa dessa.

Jag bär även på denna punkt vid många tillfällen hävdat, att om man skall
lia en extra beskattning utöver den normala omsättningsskatten, skall den påläggas
i ett tidigare skede. Jag vill erinra kammarens ledamöter örn, att efter
många sorger, besvär och svårigheter kommo vi, när det gällde handeln med
pälsvaror, fram till det resultatet, att Kungl. Majit måste komma med ett
förslag till omläggning av hela pälsvarubeskattningen. I den skrivelse, som
centrala omsättningsskattenämnden ingivit till Kungl. Majit, pekar man också
på denna sak.

Ja, herr talman, jag skall icke vidare inveckla mig i detta. Med dessa ord
har jag velat giva till känna den uppfattning jag har i denna fråga, en uppfattning,
som jag vid alla de tillfällen då frågan varit på tal givit till känna.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

135

Motion om beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa skodon med
bottnar av trä eller annat ersättningsmedel för läder eller gummi. (Forts.)

Jag är nu inte i tillfälle ställa det yrkande, som jag egentligen skulle vilja
framställa, men jag skulle i alla fall vilja uttrycka den förhoppningen, att
Kungl. Maj :t tar sig en förnyad funderare på den skrivelse, som centrala omsättningsskattenämnden
ingivit i denna fråga, i vilken skrivelse nämnden med
utgångspunkt från sina erfarenheter från detta beskattningsområde begär, att
Kungl. Maj :t skall utreda frågan, om det icke vore lämpligt avveckla hela den
skärpta omsättningsskatten på skodon.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Det är klart, att man på samma sätt
som herr Henriksson gjorde kan framföra reflexioner rörande en hel rad av de
varor, som äro underkastade skärpt omsättningsskatt. Vi äro väl alla här
ganska medvetna örn, att när vi för ett par år sedan beslöto denna lyxbeskattning,
skedde det många gånger kanske utifrån subjektiva bedömanden om vilka
varor, som skulle komma i fråga. Det är en sak, som man inte kan komma
ifrån, när man går att konstruera en sådan här specialbeskattning.

Att vi i utskottet icke kunnat gå med på motionen beror naturligtvis helt
enkelt därpå, att det skulle ytterligare krångla till de förut redan invecklade
och besvärliga kontrollbestämmelserna. Det mest rationella hade naturligtvis
varit, att på sätt som centrala omsättningsskattenämnden förordat avskaffa
hela den skärpta lyxbeskattningen i fråga örn skodon. Då hade man fått fältet
upprensat så att säga och klarat av det hela. Kontrollstyrelsen bär även för
sin del rekommenderat en sådan åtgärd, och den har även förordats av Svenska
skohandlareförbundet. Det hade varit rationellt. Emellertid har det försports,
att man inom finansdepartementet i nuvarande läge icke anser sig kunna komma
till riksdagen med förslag av dylik innebörd. Jag föreställer mig, att anledningen
härtill närmast är statsfinansiella överväganden. Vid sådant förhållande
har utskottet icke ansett sig kunna begagna sig av sin initiativrätt
i denna sak utan stannat för att avstyrka motionen.

Med dessa få ord, herr talman, ber jag att få hemställa om bifall till bevillningsutskottets
hemställan.

Herr Allard: Varken utskottets utlåtande eller herr Hagbergs i Malmö anförande
här har kunnat övertyga mig örn att de synpunkter, jag fört fram i min
motion, icke skulle vara berättigade.

Förhistorien till motionen är delvis den, att riksdagen förra året på förslag
av Kungl. Majit, vilket förslag ursprungligen härledde sig från centrala
omsättningsskattenämnden, beslöt att från de grupper av skodon, som äro belagda
med skärpt omsättningsskatt, skilja ut sådana skor, som tillverkas med
träbottnar och därför äro poängfria. Nämnden uttalade då bl. a., att »åtgärder
borde vidtagas för åvägabringandet av en lättare tilllämplig avgränsning av
de skodon, vilka voro underkastade skärpt omsättningsskatt». Som en framkomlig
väg för att nå detta syfte föreslog man, att skor med träsulor skulle
befrias från denna skatt. Ordagrant anförde nämnden: »Det är tydligt, att
därigenom såväl för allmänheten som för skohandlarna en lätt praktikabel
regel skulle finnas.» Nu kan man fråga: Hur har detta utfallit? Ja, man
kan i varje fall icke säga, att det blivit lättare, vare sig för allmänheten eller
skohandlarna. Nu är det så, att en del poängfria mockaskor äro befriade från
lyxskatt på grund av att de äro tillverkade med träsulor, medan andra poängfria
mockaskor, som tillverkas med annat poängfritt sulmaterial än trä, äro
belagda med lyxskatt. Skulle man få en regel, som vore lätt tillämplig för
alla, vore det lämpligare, som jag förordat i min motion, att befria alla skodon,
som äro tillverkade av poängfritt sulmaterial från den skärpta omsätt -

133 Nr 19. Torsdagen den 25 maj 1944.

Motion om beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa skodon med
bottnar av trä eller annat ersättningsmedel för läder eller gummi. (Forts.)
ningsskatten. Därigenom skulle man få till stånd den avgränsning, som man
från centrala omsättningsskattenämnden eftersträvat, och samtidigt skulle det
medföra, att hela denna grupp av poängfria skor skulle bli mera prisbillig och
efterfrågad av allmänheten.

Nu har frågan delvis kommit i ett annat läge, sedan omsättningsskattenämnden
i år lämnat in en skrivelse till Kungl. Maj :t med förslag att den skärpta
omsättningsskatten på skor skulle helt slopas. Det är givet, att det vore den
bästa och lämpligaste lösningen, och därtill vill jag helt ansluta mig.

Som herr Henriksson nyss säde, äro mockaskinn icke någon särskild lyxvara.
Mockaskinn garvas nästan helt av svensk råvara, och många gånger är det helt
enkelt nödvändigt — det vet var och en, som arbetar inom skoindustrien — att
garva en del skinn till mockaskinn, när skinnen uppvisa sår på närsidan, vilket
medför att de icke kunna användas till annat än just mocka.

Det belopp, som den skärpta omsättningsskatten inbringar, är för övrigt också
mycket ringa. För år 1943 uppgick det endast till omkring 600 000 kronor. Därtill
kommer dessutom, att man på goda grunder kan förmoda, att det säljes en
hel del mockaskor i affärerna utan att någon skärpt omsättningsskatt uttages.
För en affärsman, som vill komma ifrån den skärpta omsättningsskatten, finns
det många möjligheter. Nu är det så, att örn en sko innehåller mer än 50 procent
mockaskinn, är den belagd med lyxskatt. Örn den innehåller mindre än 50 procent
är den befriad därifrån. Även för de affärsmän, som vilja vara ärliga, kan
det dock mångå gånger vålla huvudbry att avgöra, vilka skodon, som skola beläggas
med skärpt omsättningsskatt. Nu verka bestämmelserna så, att det blir
cle fabriker, som lia ordnad bokföring för sin tillverkning, och framför allt de,
som fastställa försäljningspriset vid fabrikationen, som drabbas hårdast av nuvarande
system. Särskilt är så fallet för Kooperativa förbundet och Oscaria. Jag
har en del siffror, som bevisa detta, Av de 600 000 kronor, som den skärpta
omsättningsskatten inbringade 1943, betalade Oscaria icke mindre än omkring
160 000 kronor eller 27 procent, medan samtidigt Oscarius del av den totala
skofabrikationen endast belöpte sig till mellan 15 och 18 procent. Örn man ser
på de medel, som levererats i skärpt omsättningsskatt år 1942, blir det ännu
klarare, att det här föreligger något fel. För Trollhättans stad inbetalades, enligt
uppgift som jag fått, för år 1942 sammanlagt 53 kronor i skärpt omsättningsskatt
för skodon. Men för samma tid inbetalade Oscaria till länsstyrelsen i örebro län
icke mindre än 711 kronor i skärpt omsättningsskatt för en av sina affärer,
som är förlagd till Trollhättan. För Varberg inbetalades samma år 38 kronor
sammanlagt i skärpt omsättningsskatt, medan Oscaria för sin Varbergsaffär
ensam betalade 419 kronor. Det finns flera sådana exempel att andraga. Det är
sådana uppgifter som göra, att man har orsak befara — i ali synnerhet, som det
icke tycks kunna gå att få till stånd en effektiv kontroll — att allmänheten
beskattas genom den skärpta omsättningsskatten på skodon, utan att den skatten
sedan alltid inlevereras till staten, och det tycker jag är något, som är värt att
uppmärksammas.

_ Det förvånar mig i viss mån, att utskottet, som måste äga kännedom örn på
vilket sätt denna skatt verkar, icke tagit något initiativ i saken. Det är ju visserligen
en lång väg, och det är ju betydligt lättare att avstyrka en motion. Nu
har utskottet valt den lättare vägen, trots att man inom utskottet knappast kunnat
undgå observera — kanske utskottet också känt olust inför detta — denna
lyxskatts ogynnsamma verkan på handeln med skodon. Nu hoppas jag liksom
utskottet och reservanten, att Kungl. Majit med det snaraste — förmodligen
kan val så icke ske förrän till nästa års riksdag — skall komma med förslag
om slopandet av lyxskatt på sådana skor, som icke äro av lyxkaraktär utan äro

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

137

Motion om beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa skodon med
bottnar av trä eller annat ersättningsmedel för läder eller gummi. (Forts.)
sådana som damerna använda till vardagsbruk. Då jag emellertid inte kan vara
absolut säker på att Kungl. Maj:t kommer med ett sådant förslag, ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till min motion nr 380, som, trots att de åtgärder,
som där föreslås, icke helt reglera denna fråga, dock innebär, att man får fram
mera tillämpliga regler än de som nu gälla.

Herr Nilsson i Kristinehamn: Herr talman! Endast några få ord i anslutning
till vad som redan anförts av herr Hagberg i Malmö i denna fråga. När nu herr
Allard yrkar bifall till sin motion är det nödvändigt att fästa uppmärksamheten
vid att den Allardska motionen ganska väsentligt skiljer sig ifrån vad
centrala omsättningsskattenämnden har velat uppnå. Herr Allard har motionerat
örn att den skärpta omsättningsskatten på skodon med andra ersättningsmedel
än trä, d. v. s. huvudsakligen mer lyxbetonade ersättningsmedel, skall
bortfalla, under det att centrala omsättningsskattenämnden vill ha bort den
skärpta omsättningsskatten på skodon i allmänhet.

Skulle man följa herr Allards väg skulle detta leda till att mellan 80 och 90
procent av inkomsten på den skärpta omsättningsskatten på skodon skulle
bortfalla. Det är riktigt att den, som herr Allard säger, uppgått till ungefär
650 000 kr., men skär man bort 80—90 procent på denna summa, är det alldeles
uppenbart att det för återstoden inte finns någon anledning att upprätthålla
en skärpt lyxbeskattning, utan då vore det naturligtvis rationellast att
slopa alltsamman.

Herr Allard frågade: varför har inte utskottet tagit något initiativ och föreslagit
riksdagen, menar han, att gå längre än herr Allard själv föreslagit i sin
motion? Det har herr Hagberg delvis redan svarat på, men jag skulle vilja tilllägga
ytterligare ett par synpunkter.

Det är enligt min uppfattning inte så lätt att utan vidare kunna gå med på
att herr Allard har rätt, då han påstår att mockaskodon icke äro lyxskodon.
För egen del har jag en annan uppfattning, och envar som kastar ett öga i
skobutikernas skyltfönster kan se, att mockaskodon med sulor av kork är en
första klassens lyxartikel för närvarande, på grund av någon modenyck, förefaller
det mig, hos den köpande allmänheten. De skorna kosta nu 60—70 kr.
paret. Kalvskinnet må vara vänt på vilket sätt som helst, så är det uppenbart,
att när en sko kommer upp i det prisläget är detta inte bara beroende på tillverkningskostnader
och dylikt, utan då måste det också vara andra saker som
tas ut i sammanhanget. Och den dominerande delen av de mockaskor som för
närvarande säljas torde vara just sådana här lyxbetonade skor med korksulor
av en speciell konstruktion.

Det avgörande skälet för vår ståndpunkt har emellertid varit, att bevillningsutskottet
inte ansett sig kunna gå med på att föreslå några uppmjukningar i
den allmänna omsättningsskatten ens när det gällt mycket nyttiga varor. När
utskottet inte kunnat gå med på förslag örn att slopa omsättningsskatten på
fisk och andra nödvändiga matvaror, är det väl ganska orimligt att tänka sig,
att man skulle inleda en uppmjukning av omsättningsskatten genom att ta
bort lyxskatten, även örn det som här bara rör sig örn detaljer. I varje fall har
inte bevillningsutskottet ansett sig kunna förorda ett initiativ från utskottets
sida för att åstadkomma en uppmjukning i detta avseende. Jag skulle tro, att
detta sistnämnda skäl har varit det starkaste. Ty när det gäller dessa av krisliden
förestavade nya skatter är det nog på flera områden så, att de psykologiska
motiven för dessa skatters upprätthållande fortfarande äro ganska starka,
oell det få vi lov att ta hänsyn till i särskilt hög grad när vi börja avveckla
dessa skattoformer.

Jag ber med dessa ord, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

138

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Motion om beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa skodon med
bottnar av trä eller annat ersättningsmedel för läder eller gummi. (Forts.)

Herr Henriksson: Herr talman! Jag begärde ordet när herr Allard var inne
på frågan om redovisningen och använde en del siffror på omsättningsskatten
från Oscaria och Kooperativa och jämförde deni med uppgifter från andra håll.
Jag förmenar, att man får vara ganska försiktig att dra några allmängiltiga
slutsatser med utgångspunkt från sådana där enstaka siffror, när man inte
samtidigt känner till den totala omsättning, som det ena företaget har jämfört
med övriga företag på samma ort, och inte heller har någon uppfattning örn hur
varusorteringen i det ena och andra fallet är beskaffad. Jag anser därför, att
det är ganska farligt att från en siffra, tagen mer eller mindre på en slump,
dra några slutsatser, som kunna anses vara tillförlitliga.

Det där är emellertid ett belägg för att den linje, som jag vid varje tillfälle i
det här sammanhanget hävdat, också ur en annan synpunkt är riktig. Finns det
nämligen en differentierad skatt och därtill skattepliktiga och icke skattepliktiga
varor, kommer det alltid att riktas misstankar mot de människor som
handha skatteuppbörden och redovisningen. Vare sig dessa misstankar äro berättigade
eller ej, komma de fram i det ena eller andra sammanhanget när man
exempelvis hittar en dylik siffra, som herr Allard gjort. Detta är dock en mindre
väsentlig sak, även örn det kan vara av rätt stor betydelse för handeln, som
ju måste bli illa berörd av att få en dylik misstanke riktad mot sig. Men det är
alldeles uppenbart, att såväl kontrollen som handhavandet av uppbörd och
redovisning måste bli dyrbar och försvåras, örn man har både skattepliktiga
och icke skattepliktiga varor och de skattepliktiga dessutom skola vara uppdelade
efter olika skattesatser. Det är lika uppenbart, att det rationella vore att
handskas med en enda skattesats, och kanske man då skulle kunna få fram en
skattesats, som låg väsentligt lägre än den nuvarande.

Herr Nilsson i Kristinehamn ansåg, att man i mångå fall måste beteckna
mockaskor som lyx, och sade att det spelar ingen roll, örn de äro rättvända eller
avigvända. Det finns för närvarande, sade han, mockaskor med korksula som
han måste beteckna som lyx. Han yttrade emellertid samtidigt, att detta säkerligen
var någon modenyck. Ja, herr Nilsson i Kristinehamn, det är ju så inom
skobranschen, att där dyker upp den ena modenycken efter den andra, och skulle
vi följa med i den galoppen skulle vi vara nödsakade att ändra förteckningen
över lyxbeskattade varor litet då och då. En sådan där modenyck står sig kanske
inte så länge, och jag skulle inte heller tro att det är så stor omsättning på
dylika varor som man föreställer sig. Herr Nilsson gjorde vidare gällande, att
den dominerande försäljningen av mockaskor torde gälla lyxprodukter. Det är
ett antagande, men såvitt jag vet föreligger inte något undersökningsmaterial
som visar, att ett sådant antagande är riktigt.

Vad till slut beträffar herr Nilssons yttrande att man inte nu kunde företa
en sådan här åtgärd när nian inte förut velat vara med örn att slopa omsättningsskatten
på fisk, etc., tycker jag inte dessa förhållanden äro riktigt jämförbara.
Vi få val dock inte uteslutande se sådana här frågor som psykologiska frågor,
utan att taga- hänsyn till hur mycket det kostar i fråga örn kontroll. Vi måste väl
se problemet något praktiskt, se hur det verkar i det ena och det andra fallet
och bedöma, som jag förut framhöll, intäkternas förhållande till kontrollkostnaderna.

Herr Allard: Herr talman! Herr Henriksson säger, att man skall vara försiktig
med att använda sådana siffror, som jag anförde i mitt tidigare yttrande,
och det håller jag med örn. För säkerhetens skull har jag hämtat siffrorna i fråga
från tidskriften Affärsekonomi, och det är väl en tidning, vars uppgifter åtminstone
inte herr Henriksson skulle betvivla riktigheten av.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

139

Motion om beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa skodon med
bottnar av trä eller annat ersättningsmedel för läder eller gummi. (Forts.)

När herr Nilsson i Kristinehamn talar örn att man tidigare inte kunnat bifalla
motioner om slopande av omsättningsskatten på fisk och en del andra varor
är ju detta riktigt, men det är nog inte riktigt att ta upp det i det här sammanhanget.
Här gäller det ju inte slopande av omsättningsskatten utan slopande av
en skärpt omsättningsskatt, alltså en lyxskatt, och det är en annan sak. Det
gäller en lyxskatt, som tas ut på en vara som inte är någon lyxvara, trots att
herr Nilsson anser det. Som bevis för att han skulle ha rätt talar han örn korksulorna.
Just detta är ett speciellt bevis för hur tillkrånglat det är på detta område.
Skor med träsulor äro ju befriade från lyxskatt, medan sådan tas ut på
andra skodon. Här i Stockholm tar man ut lyxskatt på skor med korkbottnar,
medan man på en del andra platser resonerar som så att kork är en bark, följaktligen
ett träslag, och för den skull behöva vi inte ta ut omsättningsskatt på
sådana skor. Så det argumentet, herr Nilsson, håller inte.

Nu hör jag, att herr talmannen inte kan ställa proposition på mitt yrkande,
och därför nödgas jag återta detsamma. Jag ber endast att än en gång få uttrycka
den förhoppningen, att Kungl. Maj:t så snart som möjligt skall ta upp
denna fråga.

Herr Henriksson: Jag har ingalunda tvivlat på riktigheten av herr Allards
siffror utan sade bara, att när man använder en sådan där kall siffra kan man
inte bedöma dess värde, om man inte har bakgrunden till siffran. Man måste
samtidigt ha reda på omsättning och varusortiment i det ena och det andra fallet.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 6.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 39, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år
1944, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 17 mars 1944 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 242, hade Kungl. Maji, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1944, samt

2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
år 1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg.

Till utskottets behandling hade jämväl överlämnats fyra i anledning av propositionen
väckta motioner.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 242 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas och med avslag å de likalydande motionerna I: 324 och II: 514 samt
de likalydande motionerna 1:325 och 11:515, antaga av utskottet framlagda
förslag till

1) förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1944, samt

2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
år 1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg.

Förslag till
förordning om
krigskonjunkturskatt
för
är 1944, m. m.

140

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning om krigskon junktur skaft för år 1944, m. m. (Forts.)

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Axel Ivar Anderson, Björkman, Sylwan och Hagberg i Malmö,
vilka ansett, att utskottets yttrande i viss del bort hava annan, i reservationen
angiven lydelse; samt

II) av herr Lundell, som hemställt, att riksdagen ville avslå Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 242.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! När vi beslutade införande av denna
skatteform, tror jag nog allesamman här voro tämligen ense om att densamma
i det då inträdande läget inte bara var lämplig utan även högst nödvändig.
För egen del tillhörde jag dem här i kammaren, som talade för krigskonjunkturskatten.
Jag skall inte här upprepa alla de argument som den gången kunde
anföras, de torde ännu vara i ganska friskt minne. Jag skall bara erinra
örn ett enda, som jag för egen del begagnade mig utav: jag förmenade, att
det skulle vara stötande, örn under den tid, vi då gledo in i, vissa grupper
skulle kunna på ett orimligt sätt profitera på kriget, under det att andra och
mycket vidsträckta befolkningslager skulle vara nödsakade att underkasta sig
umbäranden och bära svåra och tyngande bördor. Ett annat argument, som naturligtvis
den gången ägde en viss tyngd, var den rent statsfinansiella synpunkten.
Meningsskiljaktigheterna voro som sagt inte stora.

Emellertid kan det inte fördöljas, att man redan då var en smula skeptisk,
hur det skulle komma att gå med denna skatt, därest kriget komme att dra ut
på tiden, ty det var ju fråga örn en skatt på merinkomst, föranledd av kriget.
Ganska många äro säkerligen nu övertygade örn att just i detta hänseende har
tiden ridit fort, och i dag förefaller nog krigskonjunkturskatten vara rätt svagt
motiverad. Det är givet, att ju mera vi avlägsna oss från den 1 september 1939,
desto svårare blir det att i varje enskilt fall fastställa, huruvida en merinkomst
föreligger, föranledd av krigsförhållandena. Vi skola dock betänka, att utgångsläget
för dessa överväganden skall vara vederbörandes inkomster under
åren 1937 och 1938. Att nu mot bakgrunden av dessa förhållanden förklara,
att den eller den merinkomsten är föranledd av kriget, är naturligtvis ytterst
besvärligt.

Inom bevillningsutskottet har, det måste jag säga, denna uppfattning vuxit
i styrka år från år. Jag vill också påpeka, att finansministern själv givit uttryck
ät liknande tankegångar. Finansministern anser nog krigskonjunkturskatten
ur vissa synpunkter vara tämligen irrationell och inte kunna motiveras
på det sätt, som man gärna skulle önska att kunna motivera en sådan skatt.
Jag vill erinra örn att, när finansministern 1942 presenterade riksdagen sin
bekanta proposition örn införande av det s. k. utjämningsavdraget, förklarade
han, att det inte kunde bestridas att, »då merinkomstbeskattningen motiveras
med att en viss förskjutning ägt rum i en rådande inkomstfördelning, motiven
för densamma försvagas ju längre tid som förflyter från den tidpunkt, då
förändringen skedde». Mot detta finansministerns resonemang kan ingen erinran
framställas. Man kan snarare säga, att var det riktigt vad han sade 1942,
med den erfarenhet man då hade, måste detta uttalande vara ännu riktigare
i dag, med den erfarenhet som man nu har, en erfarenhet som ju är två år
rikare.

Inom utskottet har man, när man denna gång behandlat den sedvanliga propropositionen
örn krigskonjunkturskatt, varit ganska lyhörd för argument av
denna innebörd. Örn kammarledamöterna vilja läsa utskottsmajoritetens uttalande
uppmärksamt, skola de finna, hurusom man där tämligen starkt tryckt
på just sådana synpunkter. Emellertid har man från majoritetens sida inte

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

141

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
velat direkt engagera sig för skattens avveckling nu. Man medger enligt min
mening, att större delen av de motiv, som förelågo när vi törnmo överens örn
denna beskattning, numera äro borta, med ett enda undantag. Och det är de
folkpsykologiska skälen, som man säger. Dem tillmäter man en betydande
vikt, och man menar, att de skäl av folkpsykologisk art, som bidrogo till krigskonjunkturskattens
införande, alltjämt kvarstå och även synas ha vunnit i
styrka genom uttagandet av konsumtionsskatter av olika slag, mot vilka vägande
invändningar kunna resas, dag bestrider ingalunda, herr talman, att
dessa skäl av folkpsykologisk art på sin tid spelade en stor roll. Vi måste
allesammans göra klart för oss, att bland annat tack vare krigskonjunkturskatten
har det varit, möjligt att förmå arbetarvärlden att förstå nödvändigheten
av att begränsa sina anspråk på löneökningar och dylikt. Jag tror, att krigskonjunkturskatten
därvidlag haft en viss betydelse som ett slags stabiliserande
faktor under de första krigsåren här i landet. Nu är emellertid läget helt
annorlunda. Förhållandet är ganska bisarrt. Vi ha här numera i stor enighet
beslutat genomföra ett komplex av åtgärder, som äro avsedda att förebygga
en krigskonjunktur. Jag syftar på den pris- och lönestoppspolitik, som vi införde
år 1942. Lyckligt att säga har denna statsmakternas politik följts av
betydande framgång. Jag såg häromdagen i tidningarna, att partiprisindex
hållit sig stabilt sedan åtta månader tillbaka. Detta är ett ganska vackert resultat
av den statliga pris- och lönestoppspolitiken. Men när denna politik, som
tager sikte på att bekämpa en krigskonjunktur, lyckats i så stor utsträckning,
är det föga rationellt att ha en krigskonjunkturskatt, ty denna blir ju en skatt
på en konjunktur som icke finns. Detta är nog också majoritetens uppfattning,
men man har som sagt icke velat draga de nödiga konklusionerna av det hela!

Härtill kommer, att hela krigskonjunkturbeskattningen tekniskt sett är ytterst
otillfredsställande. Den är synnerligen komplicerad och mycket svåröverskådlig.
Detta har lett till en utveckling av skatteprocessandet här i landet.
sorn väl skulle ansetts otänkbar endast för några år sedan. Jag har införskaffat
några alldeles färska uppgifter för att belysa, i vilken omfattning
krigskonjunkturskatten givit anledning till skatteprocesser. Jag får säga, herr
talman, att när jag fick uppgifterna, blev jag själv överraskad. Jag- trodde icke.
att det var sa illa ställt pa detta område, som det i verkligheten är. Visserligen
har jag under hand hört ganska många skildringar av huru krigskonjunkturskatteförordningens
ytterst invecklade bestämmelser tolkas i olika orter av
landet, men jag trodde icke, att dessa förhållanden siffermässigt skulle te sig
på ett sådant sätt. Antalet oavgjorda krigskonjunkturskattemål i kammarrätten
den 31 december 1943 utgjorde 2 188. Antalet avgjorda krigskonjunkturskattemal
under ar 1943 uppgick till 1 561. Antalet inkomna krigskonjunkturskattemål
hittills under år 1944 utgör 1 543. xkntalet oavgjorda krigskonjunkturskattemål
för närvarande i kammarrätten torde kunna beräknas sålunda:
oavgjorda mål elen 31 december 1943, 2 188, jämte de hittills i år inkomna,
1 543, utgöra tillsammans 3 731; därifrån avgå de som äro avgjorda i år, och
om man upptager dem till hälften av antalet avgjorda under hela förra året,
kommer man fram till 780; nettot skulle alltså bli 2 951 mål. Går jag så vidare
till regeringsrätten, finnér jag, att sammanlagda antalet oavgjorda skattemål
där den 1 maj var 672. Hur stor del därav som utgjordes av krigskonjunkturskattemål
är icke känt, men det anses, att de kunna beräknas till en tredjedel
eller till omkring 200 mål. Sammanlagda antalet oavgjorda krigskonjunkturskattemål
i kammarrätten och regeringsrätten torde fördenskull kunna uppskattas
till över 3 000. Alltså pågå för närvarande icke mindre än över 3 000
krigskonjunkturskatteprocesser. Men detta är icke det mest anmärkningsvärda,
utan det mest anmärkningsvärda är, att av hela antalet till krigskonjunktur -

142

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
skatt skattskyldiga i Sverige, cirka 13 000, mer än 3 000 ha skatteprocesser i
gång. Man får säga, att en skattelagstiftning, som är så konstruerad, omöjligen
kan vara tillfredsställande. Kammarens ledamöter kunna föreställa sig, hur det
skulle verka, örn vår skattelagstiftning i andra hänseenden skulle ge anledning
till tvistigheter av en sådan väldig omfattning.

Så skulle jag vilja säga ett ord örn den statsfinansiella sidan. Redan när
krigskonjunkturskatten kom till — och vi ansågo att den borde komma till •—
menade man på många håll, att den måhända icke skulle bli någon större affär
för staten, när det hela skulle göras upp en gång. Denna uppfattning har förstärkts
på många håll. Vi ha, som kammarens ledamöter veta, en provisorisk
skattepåföring. Jag skall i det sammanhanget nämna en siffra. Den påförda
krigskonjunkturskatten för förra året upgår till 65,3 miljoner kronor, varav
provisoriskt påförd skatt utgör 42,3 miljoner. Hur stort blir det netto, som en
gång, när alla dessa tusentals processer äro klara, kommer att tillfalla statsverket?
Det kan ingen i dag säga, men jag tror, att man icke har anledning att
räkna med att statsverkets vinst på affären blir särskilt betydande, i varje fall
icke mot bakgrunden av det utomordentliga besvär och det trassel, skatten förorsakat
icke bara skattebetalarna, utan kanske framför allt skattemyndigheterna,
som många gånger blivit försatta i ytterst pinsamma situationer med anledning
av lagens inkrånglade karaktär.

Nu kan man naturligtvis fråga sig, när man resonerar örn krisbeskattningen
överhuvud taget, örn det kan vara rimligt att börja avveckla denna med att
först taga bort krigskonjunkturskatten. Vore det icke bättre t. ex. att reflektera
på ett avskaffande eller ett väsentligt nedskrivande av omsättningsskatten,
som träffar vidsträckta befolkningslager på ett mycket kännbart sätt? Jag nekar
icke till att detta argument har en viss tyngd, men å andra sidan får man
väl säga, att när förutsättningarna för en skatt enligt allmän uppfattning icke
längre förefinnas, man icke bör upprätthålla den. Jag resonerar i varje fall för
mitt vidkommande på det sättet.

Måhända kommer någon, som företräder utskottsmajoriteten, att säga följande:
Allt det som här är anfört är riktigt. Skatten är ur många synpunkter
otillfredsställande. Antalet skatteprocesser är mycket stort. De argument, som
här kommit fram, äro på det hela taget riktiga. Men var skall man taga de
pengar, som eventuellt bortfalla, om krigskonjunkturskatten avskaffas? Jag
tror, att man kan svara ganska lätt på den frågan. Man behöver nog icke införa
någon ny skatt eller öka skattesatserna i den hittillsvarande beskattningen på
den grund att krigskonjunkturskatten skulle avskaffas. Jag har den bestämda
uppfattningen, att i och med detta inträder automatiskt en utveckling av skatteunderlaget,
som i annan ordning kommer att tillföra statsverket pengar till
sannolikt betydligt större belopp än vad som bortfaller genom krigskonjunkturskattens
slopande. Vi veta alla, hurusom man inom näringslivet ständigt
framhållit det argumentet mot krigskonjunkturskatten, att den verkar produktionshämmande.
Vi äro väl medvetna örn att det ligger mycket i detta betraktelsesätt.
Jag tror alltså icke, att det finns fog för majoritetens farhågor i detta
avseende, då man menar, att, örn krigskonjunkturskatten skulle avvecklas, det
vore nödvändigt att på ett eller annat sätt täcka förlusten därav genom en höjning
av andra skatter. Det är säkerligen ett antagande som saknar fog för sig.

Till slut kanske ännu ett ord. Jag har här pekat på de många skatteprocesserna.
Jag vill också erinra örn det avräkningsförfarande, som en gång skall utgöra
slutskedet i beskattningen. Ju längre vi behålla skatten, ju mer vi avlägsna
oss från den 1 september 1939, desto svårare blir det att göra denna avräkning
för skattebetalarna men kanske allra mest för statsverket.

Nu förhåller det sig ju så, vilket jag redan påpekat, att majoriteten inom

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

143

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
utskottet följt ett resonemang av denna beskaffenhet mycket långt, men den
har icke velat taga det avgörande steget och icke velat direkt engagera sig för
en avveckling av skatten, utan den inskränker sig till ett allmänt uttalande örn
att det synes »förtjäna tagas under närmare övervägande, vid vilken tidpunkt
och under vilka betingelser en avveckling av denna skatteform kan anses möjlig
att genomföra». Det är ju givetvis ur min synpunkt tacknämligt att konstatera,
att utskottet gör ett sådant uttalande. Det innebär ju i sak, att den argumentation,
som från vår sida framförts, accepteras. Jag bara beklagar, att man
icke velat gå ett steg längre. Reservanterna ha önskat ett direkt uttalande av
innebörd, att krigskonjunkturskatten till ett kommande år bör avvecklas. Det
är på denna punkt majoriteten och reservanterna skilja sig åt.

Med vad jag här anfört, herr talman, hemställer jag örn bifall till bevillningsutskottets
kläm men med den motivering, som innefattas i den av herrar
Axel Ivar Anderson m. fl. avgivna, vid utskottets betänkande fogade reservationen.

Herr Lundell: Herr talman! Den förevarande propositionen om krigskonjunkturskatt
är den femte i ordningen, som framlagts under det nuvarande
kriget. Den första kom, som vi minnas, till 1940 års urtima riksdag, och sedan
har det kommit en varje år. Vart och ett av förslagen har, som vi nogsamt
veta, varit avsett endast för ett enda år, men den skillnad, som framkommit
mellan de efter varandra följande förslagen, har varit ganska liten.
Den har kanske inneburit vissa förbättringar för skattedragarna undan för undan,
Så t. ex. det s. k. utjämningsavdraget. Det får ju anses vara det viktigaste
i den riktningen. Men samtidigt som man infört dessa förbättringar har också
såväl själva författningen som den därmed sammanhängande tillämpningen i
praktiken blivit alltmer invecklad.

Jag har för varje gång ansett, att de framlagda förslagen varit sådana, att
jag känt mig förpliktad att yrka avslag på de kungl, propositionerna. Propositionen
i år är ingalunda i något avseende väsentligt bättre än de tidigare.
Jag har därför i år liksom under tidigare år inom utskottet yrkat avslag på
Kungl. Maj:ts förslag, och när utskottet icke velat gå avslagsvägen, har jag
reserverat mig för avslag. Motiven för avslag äro i huvudsak desamma nu som
förut. Man kan emellertid säga, att de fått större tyngd år efter år, i det att
de bekräftats och skärpts av den vunna erfarenheten. Jag har utvecklat skälen
för avslag varje år här i kammaren med större eller mindre utförlighet,
och örn jag nu skulle göra framställningen något kortare, är det till en del,
emedan en redogörelse för ett visst kunskapsstoff, när den framföres för femte
gången, bör kunna göras något kortare än när den framföres för första
gången. Dessutom har ju den förändringen inträtt, att under det jag tidigare
alltid stått såsom ensam avslagsreservant på utskottsbetänkandena, har jag nu
glädjen att konstatera, att det är fler som vilja gå samma väg, om icke omedelbart
i år så i alla fall snarast möjligt eller under nästa år. Då herr Hagberg
är en av dessa omvända personer, som förut understött krigskonjunkturbeskattningen
i viss utsträckning, och han nu här har framfört en hel del av
de viktigare skälen för avslag på denna skatteform, besparar han mig mödan
att anföra åtskilligt av vaal jag annars hade tänkt säga.

Det viktigaste argumentet mot krigskonjunkturskatten är naturligtvis, att
den demoraliserar näringsförelagen och produktionen. Detta gör skatten på
det sättet, att den verkar återhållande på redan pågående produktion och återhållande
också på ny företagsamhet. Samtidigt verkar den därhän, att företagens
omkostnader stegras. På alla tre dessa vägar håller denna skatteform
nationalinkomsten nere under vad den annars kunde vara. Inom företagen går

144

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning örn hr i g shön punktur sk att för år 1944, m. m. (Forts.)
det ju så till, att man vid någon tiel på året, när man tjänat in vad man kan
beräkna tjäna utan att drabbas av krigskonjunkturskatt, minskar sitt intresse
för orderupptagning och kanske icke täger upp några order alls vidare. Ett
eklatant exempel på sådant inom primitiva företag var när fiskarna på västkusten
plötsligt började försäkra, att det blåste så att de icke kunde gå ut med
sina båtar. Detta skedde när de fiskat för fulla beloppet. Sedan läto de bli att
fiska mera det året och kunde därefter återupptaga sin näring efter nyår, när
de fingo börja på ny räkning.

Vidare kan man inom företagen tänja på leveranstiderna och icke sträva
efter att öka arbetskraften för att få leveranserna fortare fullgjorda. Man kan
på många sätt manifestera sitt bristande intresse för produktionens utökande.
I fråga om omkostnaderna har det under dessa år överallt gått till på det sättet,
att man reparerat byggnader och inventarier i en utsträckning, som man icke
alls skulle ha gjort annars. Man har infört förbättrade bekvämligheter^ på affärskontor
och fabriker och gjort sådant, som man annars skulle ha låtit stå
tillbaka för angelägnare saker. I många fall har man förnyat inventarier, som
icke alls hade behövt förnyas. Jag skall inte lämna ytterligare exempel på de
verkningar krigskonjunkturskatten har haft inom företagen, verkningar, som ha
ökats år från år. Det finns emellertid många andra sätt att inverka på slutresultatet
i den riktning man önskar än de sätt, som jag här relaterat.

Ett annat av de viktigaste argumenten mot krigskonjunkturskatten är det,
som herr Hagberg i Malmö rätt utförligt uppehöll sig vid, nämligen att denna
skatt inte ger något statsfinansiellt netto. Han anförde vissa sifferuppgifter
från taxeringen år 1943 och uppehöll sig då vid vad jag brukar kalla det preliminära
nettot. Nyssnämnda år påfördes 65,3 miljoner i krigskonjunkturskatt,
varav 45,7 miljoner voro provisoriskt påförda. Det framkom alltså ett preliminärt
netto på 19,6 miljoner. Vidare talade herr Hagberg örn alla skattemål,
som vilade i olika skattedomstolar. Dessa 19,6 miljoner komma givetvis att
väsentligt minskas, när alla dessa skattemål bli avdömda. Vad det definitiva
nettot därefter kan bli kan jag inte säga. Men man kan ju antaga, att dessa
19,6 miljoner komma att reduceras till 12 eller 13 miljoner, som alltså bli det
netto som statskassan direkt skulle kunna räkna med.

Herr Hagberg har redan påpekat, att denna summa inte alls representerar
vad nian skulle vilja kalla för ett verkligt statsfinansiellt netto. För. att få
fram ett sådant netto måste man ju ta hänsyn till hurudana deklarationerna
bade sett ut och hurudana företagens inkomster och de enskildas inkomster
hade tett sig, ifall vi inte haft någon förordning om krigskonjunkturskatt. I
sådant fall hade ju dessa återhållande och omkostnadsökande åtgärder inom
företagen inte förekommit på långt när i den utsträckning, som föranletts av
krigskonjunkturskatten, och då hade såväl företagare som arbetskraft haft betydligt
större inkomster att redovisa. Det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet vid 1943 års taxering uppgick för fysiska, personer
till 9 039 miljoner kronor. Det kanske då skulle ha ökats med cirka 10
procent eller 1 000 miljoner kronor eller kanske med endast 700 miljoner. Det
kanske också skulle ha ökat nied 2 000 miljoner — det är svårt att ange någon
bestämd siffra.

Vi skola därjämte betänka, att det 1943 var fjärde året i följd, då krigstaxeringar
förekommit, och hade krigskonjunkturskatten inte funnits, hade
man fått en progressiv ökning av detta taxerade belopp år efter år, alltså
en trappstegsformad överbyggnad, som hade sträckt sig betydligt över det
taxerade belopp, som vi nu kommit fram till vid den fjärde krigstaxeringen. På
en sådan ökning av det taxerade beloppet hade ju inte kommit så förfärligt
stor ökning av de utnyttjade avdragen, utan denna ökning av det taxerade

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

145

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 19U, m. m. (Forts.)
beloppet hade utan alltför stora avbrännmgar även inneburit en ökning av
det beskattningsbara beloppet till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. En
sådan ökning med 700 miljoner kronor eller 1 000 miljoner kronor eller kanske
mera i beskattningsbart belopp hade ju medfört ökad inkomst- och förmögenhetsskatt
och ökad värnskatt till mycket betydande belopp, låt oss
säga bortåt 200 miljoner kronor eller kanske mera, örn vi därvid räkna med
ökningen även för juridiska personer. Det är ju här fråga örn belopp, som
för fysiska personer ligga på de högsta skikten i skatteskiktskalan, som vederbörande
nå upp till. Om man alltså tar hänsyn till de ökningar i inkomstoch
förmögenhetsskatt och värnskatt och i viss mån även den särskilda
skatten på förmögenheter och vidare även kommunalskatterna, som på
detta sätt skulle ha uppkommit, är det uppenbart, att vi genom krigskonjunkturskatten
visserligen uppnått ett formellt definitivt netto på kanske
12 eller 13 miljoner kronor, men att det egentliga resultatet hade blivit, att
det inte hade uppstått något verkligt statsfinansiellt netto alls. Man hade i
stället kommit fram till den slutsatsen, att krigskonjunkturskattens förefintlighet,
den omständigheten att förordningarna örn en sådan skatt överhuvud
taget blivit framlagda, hade åstadkommit en försämring för statskassan på
100 eller 150 eller 200 miljoner kronor eller kanske mera. Det är klart, att
en skatt, som pa detta sätt verkar destruktiv och demoraliserande för de produktiva
företagen och som inte lämnar något verkligt statsfinansiellt netto,
är ett rent oting och inte kan försvaras.

Att konstruktionen av författningen örn krigskonjunkturskatt är invecklad
har av herr Hagberg i Malmö även belysts under debatten. Man behöver ju
bara kasta en blick på författningstexten i propositionen för att kunna konstatera
detta — denna omfattar inte mindre än 49 sidor, av vilka anvisningarna
till fjärde paragrafen ensam upptager över 10 sidor. Det är inte lätt för en
orumär skattebetalarhjärna att hålla tillsamman allt detta, och det är inte
heller lätt för skattemyndigheter och skattedomstolar att på ett rättvist sätt
avgöra de taxeringsfall eller de skattemål, som föreläggas dem. Det är en
ofantlig och orimlig arbetsbörda, som pålägges deklaranter, prövningsnämnder
och skattedomstolar genom krigskonjunkturskatten. Man måste ju även
säga, att denna arbetsbörda är skäligen meningslös, eftersom intet verkligt
statsfinansiellt netto framkommer genom skatten.

Här det vid tidigare tillfällen talats örn att syftet med krigskonjunkturskatten
är att den skall vara en merinkomstskatt, har jag flera gånger påpekat,
att man därvid bortsett ifrån att vårt progressiva beskattningssystem
redan förut tillsammantaget just utgör en dylik merinkomstbeskattning, som
är fullt tillräcklig för att förhindra förkastliga spekulationer eller spekulativa
utväxter och utsvävningar inom näringslivet. När det gäller de fysiska
personerna vill. jag hänvisa till sista sidan av det betänkande rörande värnskatten,
som vi nyligen behandlat här i kammaren. Där finnes ju tryckt en
sammansatt skiktskala för inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt.
Den går i sitt lägsta skikt upp till 12,75 procent och i sitt högsta skikt upp
till 68,75 procent. Lägga vi därtill en avrundad summa på sammanlagt 14
procent för kommunalskatt och landstingsskatt, så komma vi i lägsta skiktet
upp till 26,75 procent och i högsta skiktet till 82,75 procent. Detta innebär, att
en person, som befinner sig i det lägsta skiktet och ökar sin inkomst med 100
kronor, genast får avstå 26,75 procent av dessa 100 kronor i form av skatter
till det allmänna. Detta är enligt min mening en fullt tillräcklig merinkomstbeskattning
i det lägsta skiktet. Sc vi på det högsta skiktet, finna vi, att där
uttages för varje hundrakrona, som en person tjänar utöver den förutvarande

Andra kammarens protokoll 1944. Nr 19. 10

146

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
inkomsten, 82,75 procent i skatt. Mina damer och herrar, vad skall under sådana
förhållanden en sådan merinkomstskatt som krigskonjunkturskatten
tjäna till? Äro inte dessa skattesatser som finnas den förutan i sig själva
tillräckligt höga?

Gå vi sedan till de juridiska personerna — skattesatserna för dessa äro icke
progressiva utan alltigenom proportionella, finna vi, att den statliga inkomstoch
förmögenhetsskatten för dem tager bort 20 procent av det beskattningsbara
beloppet, värnskatten 12 procent och de kommunala skatterna sammanlagt
låt oss säga 14 procent, som vi nyss förutsatte. Detta blir 46 procent —
det är alltså 54 procent kvar. Detta kvarvarande belopp kan emellertid inte
komma enskilda personer till godo i form av utdelningar eller löner, ty de
aktieägare eller högre tjänstemän inom företagen, som uppbära delar av detsamma,
drabbas sedan av de skatteskalor, som röra fysiska personer, vilka jag
nyss talade örn. Det finns ingen möjlighet, åtminstone inte vid närmare eftertanke,
att anse, att krigskonjunkturskatten skulle vara behövlig för att åstadkomma
en tillräcklig merinkomstbeskattning under krigstiden.

Man får i detta sammanhang inte heller glömma, att ett visst utrymme för
spekulativa insatser är nödvändigt och behövligt under krigstid. Många nya
produkter, t. ex. ersättningsvaror för sådant som vi på grund av krigsförliållandena
inte längre kunna importera, behöva produceras. Det är därför alla
skäl att se till, att inte intresset hos landets produktiva krafter att sätta i gång
med ersättningsproduktion eller annan nyproduktion helt stäckes av skattelagarna.
.

Det är vidare klart, att ju längre man avlägsnar sig ifrån de .lämförelsear,
det här gäller, alltså 1937 och 1938, ju svårare blir det att med någon rim och
reson tillämpa § 1 i skatteförordningen och avgöra, vilka merinkomster, som
bero på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan rådande
krigskonjunktur. Nu löser ju skatteförfattningen den svårigheten på det enkla
sättet, att det utan vidare presumeras, att örn ingenting annat kan bevisas,
så beror den ifrågavarande merinkomsten på sådana förhållanden, som omnämnas
i första paragrafen. Det är klart att en sådan presumtion var orimlig
redan då skatten infördes, men den är givetvis ännu orimligare nu.

Den 1 september i år har kriget pågått i fem år. När skatten infördes talade
man inte så mycket örn —■ åtminstone på håll, där man hade förmåga att göra
några beräkningar —• att skatten skulle tillföra statskassan några större summor.
Detta var däremot fallet med krigskonjunkturskatten under förra världskriget,
men denna skatt var ju konstruerad på ett helt annat sätt och inte så
restriktiv — örn jag får använda det uttrycket — som det nu framlagda krigskonjunkturskatteförslaget.

När krigskonjunkturskatten infördes, anförde man företrädesvis — örn jag
får använda den benämningen — vissa samhällsmoraliska skäl för dess införande.
Man ansåg, att många människor hade fått eller komme att få sina
försörjningsvillkor försämrade genom kriget och att det under sådana förhållanden
finge anses vara mer eller mindre omoraliskt att andra skulle väsentligt
förbättra sina villkor under detsamma. Det kan ju hända, att. dessa samhällsmoraliska
skäl hade ett visst värde. I varje fall har jag för mig, att meddelandet
örn att en krigskon.junkturskatt skulle komma att påläggas användes
som ett argument vid underhandlingar med fackorganisationerna för att förmå
dem att godtaga halv kompensation för dyrtiden i form av lönetillägg, som skulle
regleras genom index. Men det har väl också varit sa — det har frangatt
mångå gånger av resonemang bland annat i denna kammare ■— att man pa lönearbetarhåll
anser, att sysselsättningen varit så utomordentligt god under kriget,
att man snarast funderade på om man inte skulle kunna förlänga den goda

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

147

Förslag till förordning örn krig skonfunktur skatt för år 1944, m. m. (Forts.)
sysselsättningen till tiderna efter kriget. Det är väl fråga om huruvida inte
sysselsättningen varit så god, att den merinkomst man haft genom ökat antal
arbetstimmar i genomsnitt har betydligt överstigit eller i varje fall helt neutraliserat
den förlust man kan säga sig ha lidit därigenom att man endast fick
halv kompensation för penningvärdets fall. Jag har åtminstone fått den uppfattning
att så är förhållandet, detta icke blott genom egna överslagsberäkningar
utan också när jag hört med vilken ton man från arbetarhåll talat örn de
a sysselsättnmgs förhållanden, som ha varit rådande i landet under det pågående
kriget. När man på lönearbetarhåll gärna vill konservera de nu rådande
sysselsättnings förhållandena till tiden efter kriget, tror jag inte man kan säga
att de samhällsmoraliska skälen för krigskonjunkturskattens bibehållande äro
almor starka.

. P"a’ kerr talman, det är inte så mycket mera som jag anser mig behöva säga
i detta sammanhang. Jag har sagt, att jag med glädje har sett, att det finns
liera an jag i bevillningsutskottet, som nu börjat att tänka på avslag. Detta
galler inte bara de fyra, som ha förenat sig i en reservation örn att skatten bör
borttagas, gärna nästa år, utan det gäller ju också i inte så ringa grad örn
utskottsmajoriteten^som att döma av vad som i utskottet har förekommit förefaller
att nu börja på att få upp ögonen för alla de skadebringande verkningarna
av denna skatt, vilka jag har talat örn under fyra krigskonjunkturskattedebatter
förut och nu ytterligare i dag i någon mån har klargjort här i kammaren.

krigskonjbinkturskatt/561'' ^ ^ SUta med yrka avsdag Pa propositionen örn

J*e”. Sull(lström i Skövde: Herr talman! Det kan ju icke hjälpas, att en
debatt i denna fråga for femte gången måste bil en ganska intresselös repetition
av argument och motargument. Såtillvida kan emellertid enligt min mening
debatten för dagen bil ganska begränsad, att striden nu egentligen står
aUenast örn, huruvida man skall förorda en avveckling under nästkommande
?an ?a den Punkten icke skall intaga någon bestämd ståndpunkt.

ag tillhör dem inom utskottet, som icke kunna finna det vara riktigt att nu

skatten nag°n SaCan bestamd tldPunkt för avveckling av krigskonjunktur Den

omständigheten att krigskonjunkturskatten varit ett led i den allmän ?lPr^0lltlken^

r° ue'' °C1h prisstoppspolitiken, gör, att man, så länge den
ager bestånd, av rent folkpsykologiska skäl icke kan gå nied på en avveckling
Men det ar icke bara _de folkpsykologiska skälen, som äro avgörande. Herr
lagberg i Malmo ansag visserligen dessa vara det enda, som nu står kvar i

tT,°l^U?°ttetS m°1Verrof/Ör skatte?s bibehållande. Den omständigheten
att 13 138 personer under 1943 voro beskattade enligt krigskonjunkturskatteforordmngen
sager val ändå något örn att det finns krigskonjunkturvinster
som fortfarande bora beskattas på ett alldeles särskilt sätt. Den statsfinansiella
sidan bor man icke heller se bort ifrån, vilket man här gärna vill göra
Visserligen ar det Ilar ett mycket stort belopp som endast är provisoriskt påförd
skatt, varför nettot kan synas bil relativt blygsamt, men det är visst
icke sagt, att av de för 1942 provisoriskt påförda skattebeloppen allt konTnu^
att restituera^. Det ar mycket möjligt att något tiotal miljoner kronor restituera^,
meli det kan_ också handa, att en stor del av beloppet kommer att indrivas
J?a ingenting för närvarande. Under sådana omständigheter blir

det i alla, fall en ganska betydande summa, som det gäller att täcka därest
man skall avskriva denna skatteform. ’ darest

Herr Hagberg, synes ling lia utläst nog så mycket ur utskottsmajoritetons
synpunkter, och jag vill läsa upp ett stycke på sidan 9, där utskottet säger

148

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
följande: »Ehuru utskottet sålunda icke finner sig kunna förorda, att åtgärder
redan nu vidtagas för en avveckling av krigskonjunkturskatten, synes det
dock utskottet förtjäna tagas under närmare övervägande, vid vilken tidpunkt
och under vilka betingelser en avveckling av denna skatteform kan anses möjlig
att genomföra.» Först och främst vill sålunda utskottsinajoriteten icke ange
någon tidpunkt för skattens avveckling, och dessutom trycker man mycket
hårt på att de betingelser, under vilka skatten skall avvecklas, mäste först
tagas under övervägande. De betingelser som da främst anmäla sig äro givetvis
hur man skall täcka den inkomstminskning, som blir en följd av att
krigskonjunkturskatten avskrives. Jag kan dessutom anföra några synpunkter
på olämpligheten att nu fastställa någon bestämd tidsgräns. Alla veta val,
att övergången från krig till fred kan medföra mycket stormiga växlingar på
det ekonomiska området. Att just nu i detta kritiska skede besluta att krigskonjunkturskatten
skall avskrivas redan nästa år, skulle^ vara att kasta bort
ett vapen, som man har för att begränsa den spekulationsvåg, som till äventyrs
kan torna upp sig i samband med ett fredslut. Det vore sålunda ur rent förebyggande
synpunkt mycket olämpligt att nu komma med något bestämt datum.
Vidare kan jag icke neka till att det är ganska irrationellt att redan nu sitta
och avgöra eller söka bilda sig en uppfattning örn, huruvida just nästa ar är
den rätta tidpunkten, då en avveckling bör ske. Jag tror att den, som ensam
bär möjligheter att avväga när avvecklingen skall börja och under vilka
betingelser den skall ske, är Kungl. Majit. Riksdagen bör tryggt överlämna
åt Kungl. Majit att avväga den tidpunkt, då denna skatteform till äventyrs
kan uppgå i någon annan. Jag kan sålunda för min del icke finna, att tillräckliga
skäl anförts för reservationens yrkande örn att riksdagen nu på denna
punkt skall göra ett uttalande.

Herr Hagberg och naturligtvis i ännu högre grad herr Lundell voro inne
på temat örn denna skatteforms skadlighet, och herr Lundell medgav, att hail
uppträdde såsom spåman. Han hade nämligen icke alls någon bestämd uppfattning
örn skatteunderlagets stegring skulle bli en miljard eller 700 miljoner
kronor — det kunde också bli 700 tusen kronor. När man får röra sig med så
vida latituder liknar man otvivelaktigt en spåman, vilket han som sagt också
själv ansåg sig vara. Jag tror emellertid, att herr Lundells och även i viss
mån herr Hagbergs uttalanden örn krigskonjunkturskattens skadliga inverkan
på näringsliv, företagsamhet och dylikt äro funderingar som icke^ på något
sätt ha blivit styrkta. Jag skall icke här själv uppträda som någon sorts
auktoritet, men jag vill bestämt bestrida, att vare sig herr Hagberg eller herr
Lundell sitter inne med möjligheter att här fälla ett rättvist omdöme. Jag
skall sålunda icke själv bita mig fast vid någon bestämd^ståndpunkt, men jag
skall tillåta mig att anföra en auktoritet, som jag tror både herr Lundell och
herr Hagberg måste ge vitsord, nämligen professor Johan Åkerman. I Ekonomisk
tidskrift, häftet 1 för 1943, gör denne en mycket ingående analys av
det ekonomiska läget under krigstiden och redogör också för krigskonjunkturskatten
och kommer till det slutomdömet, »att dess inverkan på företagsamhet
och det ekonomiska läget knappast kan ha varit betydande». Så uttalar sig
en vetenskapsman, som bygger sitt omdöme på grundliga analyser och grundliga
studier och har förmåga att bedöma saken.

Det tjänar ingenting till att nu börja bemöta de gamla invändningarna mot
skattens bibehållande. Det skulle endast vara en upprepning av vad som har
sagts många gånger förut, men eftersom återigen historien örn fiskarena, som
icke fara ut och fiska, framföres i debatten, nödgas jag ändå påminna om att
ifrån fiskarenas sida bestämt förnekats, att så har varit fallet. Varenda fiskare
har tagit ut varenda droppe olja, som han har fått, och förbrukat den, så

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

149

Förslag till förordning om krig skonfunktur skatt för år 1944, m. m. (Forts.)
långt det varit möjligt. Detta är sålunda en fullständigt oriktig och osann
beskyllning mot dem.

Jag har ofta tänkt — och nu ämnar jag göra det — att inlägga en gensaga
emot själva tendensen i herr Lundells sätt att argumentera. Han argumenterar
faktiskt på det sättet, att man får ett intryck av att han gillar dessa personers
handlande, vilka försöka att på alla upptänkliga konstlade vägar försämra
produktionsresultatet i sin näring, exempelvis genom att försöka hindra
arbetskraftens anställande, och att han anser det vara ett legitimt sätt att
reagera mot de skatteförordningar som finnas, dag kan icke finna, att det är
i överensstämmelse med en god medborgaranda att föra ett sådant resonemang.
dag kan icke neka till att det ligger samma tendens i detta som i det fall, som
omnämnes i en artikel i Sunt Förnuft, där det talas örn en läkare, en framstående
specialist, som har inställt sin praktik under två dagar i veckan och tagit
dubbelt så lång semester, därför att han icke vill förtjäna mer än 25 000 å
30 000 kronor örn året, ty om han förtjänar mera, blir det så hög beskattning,
att han icke anser det mödan värt att arbeta hel tid. Jag beklagar, att det
finns personer i en sådan ställning som en läkares, som kunna handla så. I
detta fall gäller det därtill en framstående specialist, som uppfattar sitt kall
i människokärlekens tjänst på det sättet, att han avvisar flera patienter som
vilja söka honom på måndagar och lördagar, därför att örn han inte gjorde det
han skulle få mycket hög skatt. Han vill på något sätt reagera mot denna beskattningsmetod.
Jag är övertygad om att herr Lundells exempel och denne
läkares exempel äro rena undantagsfall, och att det svenska näringslivet i gemen
icke alls kalkylerar och planlägger på ett sådant sätt, utan att man arbetar
med den kapacitet man har och med de förutsättningar som finnas och
lojalt betalar de skattar som vi alla äro eniga örn att vi äro nödsakade att i
denna svåra tid ålägga oss själva.

Jag ber med dessa ord, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Levin: Herr talman! Jag tänker icke lägga mig i den allmänna debatten
örn krigskonjunkturskattens vara eller icke vara, utan jag skall bara be att få
nämna några ord örn krigskonjunkturskatten och dess verkningar på en särskild
grupp av näringsidkare, nämligen fiskarena.

Det är ju sa som alla veta — vilket jag är fullt villig att erkänna — att
fiskarena ha fatt sina inkomster väsentligt ökade under kriget. Däremot kanske
icke alla veta, att fiskarenas inkomstläge före kriget, d. v. s. de år, efter vilka
man beräknar jämförelseinkomsten, var lägre än för några andra näringsidkare
i landet. Jag tror, jag kan säga, att det var lägre än för någon annan befolkningsgrupp.
Det framgår ju bäst av den undersökning, som genom livsmedelskommissionen
har gjorts om fiskarenas inkomster före och under kriget.
Där fick man ju även en överblick över hur verkligt små fiskarenas inkomster
voro under åren före kriget. Som jag nyss nämnde ha ju fiskarenas inkomster
under krigsåren väsentligt ökats. Det har emellertid under sista halvåret skett
ett markant omslag. Priserna på ^förnödenheter för fiskets bedrivande ha icke
minskats, priset på brännoljan står t. ex. fortfarande tio gånger så högt, som
det gjorde före kriget, men priset på fisken har sjunkit högst betydligt under
sista året. Så har t. ex. garantipriset på sill, det viktigaste av alla våra fiskslag,
satts ned för första sorteringen från en krona till 50 öre pr kg, d. v. s.
med jämnt 50 %, och på torsk har garantipriset på slaktad och huvudlös torsk
under senaste året, i vad det gäller östersjötorsk, satts ned från 1 krona 30
öre till 45 öre per kg. Det har salunda skett en våldsam nedgång i fiskarenas

150

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning om k r igs leon jun k tursk a 11 för år 1944, m. m. (Forts.)
inkomster under sista halvåret, d. v. s. de sista månaderna 1943 och de månader
som förflutit av detta år.

Att fiskarenas inkomster stigit under kriget har icke enbart berott därpå, att
de ha fått högre priser för fisken, utan det har till väsentlig del berott på nödtvungen
minskning av egentligen nödvändiga utgifter. För att kunna bedriva
sitt yrke behöva ju fiskarena förnya sina redskap i en viss grad för varje år.
Då vi här i landet till väsentlig del ha varit beroende av import av färdigknutna
nät och — i den mån vi kunnat knyta näten i landet — import av råämnet,
d. v. s. bomull, och vi dessutom helt och hållet äro beroende av import av råvaror
för tillverkning av tågvirke, som användes vid fiske, såväl av manillahampa
som kokos, så har det betytt, att dessa förnödenheter endast i mycket
begränsad omfattning kunnat köpas av fiskarena. Fiskarenas redskap, tågvirke
och nät däri inberäknade, ha sålunda undan för undan förslitits och
försämrats. Fiskarena ha, därigenom att de endast fått en begränsad tilldelning,
icke kunnat skaffa sig de redskap, som de behöva för att hålla det hela
tiptop, utan de få slita ut näten och förnödenheterna i mycket hög grad. De
pengar, som man därigenom sparar, är en dålig besparing. Det blir nämligen
nödvändigt att efter kriget försöka taga igen allt detta, d. v. s. skaffa in en
mycket större mängd av förnödenheter än man normalt skulle gjort, örn man
undan för undan kunnat skaffa sig dessa förnödenheter. Men hela denna skenbara
besparing, som fiskarena göra under kriget, och som de så väl behöva
använda för förnyande av sitt redskapsbestånd efter kriget, blir en beskattningsbar
inkomst.

Jag kan med siffror nämna ett enda exempel. Vi lia här inom landet överhuvud
taget ingen tillverkning av fina nät, d. v. s. fisknät som äro tillverkade
av finare tråd än nr 40. Där ha vi varit och äro i huvudsak helt och hållet
beroende av import. Det är huvudsakligen fina nät som användes för hela
östersjöområdet och för Öresund ända upp till gränsen mellan Halland och
Skåne, sålunda det väsentliga av vår kuststräcka. Vi hade före kriget en import
av dylika fina nät på mellan 55 000 och 60 000 kg per år. Det är sålunda
den kvantitet nät, som årligen behöver inköpas av fiskarena för att de skola
kunna hålla sitt nätbestånd i fullgott skick. Under de tre sista åren, 1940^-1943. när vi således skulle behövt köpa och importera ungefär 165 000 kg
nät, ha vi fått in något över 60 000 kg. Det föreligger således ett underskott
på närmare 105 000 kg fina nät. När dessa fina nät numera betinga ett genomsnittspris
för fiskarena av ungefär 50 kronor per kg, betyder det en summa av
mer än 5 miljoner kronor, örn således fiskarena i östersjöområdet och Öresund
hade haft möjlighet att inköpa dessa nät under året. hade hela denna summa,
d. v. s. mer än 5 miljoner kronor, placerats i nät. Eftersom denna summa på
5 miljoner kronor säkerligen är betydligt större än den till krigskonjunkturskatt
uppskattade merinkomsten för dessa fiskare, har det faktiskt betytt, att
de hade kommit ifrån hela merinkomsten, örn de hade haft möjlighet att skaffa
sig dessa förnödenheter. Att siffran 100 000—105 000 kg nät för dessa år icke
är överdriven bevisas ganska klart därav, att vi vid årsskiftet placerat beställningar
i utlandet närmande sig 100 000 kg som vi skola lia, men leveransen
har blivit fördröjd, vi ha icke fått in näten.

Det är en annan synpunkt, som jag icke kan underlåta att framhålla i
detta sammanhang. Det finns väl överhuvud taget knappast två yrkesgrupper.
som äro så nära förbundna med varandra som sjömän och fiskare, och
de ha varit det i alla tider. Befolkningen i våra fiskelägen och i samhällen,
belägna vid kusten, utgöres huvudsakligen av sjömän och fiskare.. Sjömännen
rekryteras till största delen från fiskarena och fiskarena från sjömännen,
i det att fiskarpojkarna ofta gå till sjöss i sin ungdom och när de ha hunnit

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

151

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
tröttna på sjömanslivet återvända till sin hemort och slå sig ned som fiskare.
Man kan säga att sjömän och fiskare arbeta ungefär under samma förhållanden
och taga i stort sett samma risker. När det gäller beskattningen är
det emellertid en väsentlig skillnad mellan en sjömans inkomster och en fiskares
inkomster. Sjömännen ha ju under krigsåren beviljats en rad lättnader
i sin beskattning, lättnader som jag ingalunda vill klandra. De ha tagit mycket
stora risker. Man kan därför säga, att åtminstone de lättnader som gälla
däcks- och maskinpersonal äro synnerligen befogade. Däremot kan man i vissa
fall sätta i fråga örn lättnaden varit lika befogad när det gällt befälet.
Numera får en fiskare utöver sin vanliga skatt också betala krigskonjunkturskatt
i den mån han kommer upp till ett till krigskonjunkturskatt beskattningsbart
belopp. En sjöman får naturligtvis icke någon krigskonjunkturskatt
på sin vanliga lön. Utöver sin lön har sjömannen emellertid krigsriskersättning,
vilken är fri från krigskonjunkturskatt och dessutom till väsentlig del
fri från vanlig statsskatt. Hittills har fartygsbefälet fått erlägga krigskonjunkturskatt
för tantiem och gratifikationer, som rederierna betala. I år har
ju utskottet på eget initiativ velat befria fartygsbefälet från erläggande av
krigskonjunkturskatt för dessa tantiemer och gratifikationer, men utskottet
har icke ansett sig kunna gå med på förslaget att befria fiskarena från krigskonjunkturskatt
på en inkomst, som jag utan tvekan kallar krigsriskersättning.
Det kan icke finnas något skäl för att uppehålla denna stora skillnad
i beskattningshänseende mellan sjömännen och fiskarena. Det har väckt och
väcker alltjämt mycken ond blod bland befolkningen i fiskelägena utefter
kusten, där ju sjömän och fiskare bo blandade med varandra, att i många fall
den som har den större inkomsten skall ha den mindre skatten, vilket ju icke
kan anses rimligt och riktigt.

Nu lär det vara så att det av formella skäl icke går att ställa något yrkande
örn bifall till motionen. Då första kammaren redan bifallit propositionen,
skall jag därför inskränka mig till att framställa en vädjan till finansministern,
att han ville använda de möjligheter han har att ge fiskarena ytterligare
lättnader i krigskonjunkturskatten. I det läge, vari fiskarena nu befinna
sig, är det synnerligen behövligt och önskvärt att dessa, med de små inkomster
de lia, i år bli befriade, åtminstone i stort sett, från erläggande av
krigskonjunkturskatt för den något större inkomst, som de hade 1943.

I detta anförande instämde herrar Nilsson i Landskrona och Johansson i
Öckerö.

Herr Mårtensson: Herr talman! Jag skall icke upprepa vad den föregående
talaren sagt, och jag kan därför yttra mig mycket kort.

I de väckta motionerna I: 325 och II: 515 har hemställts, att skattskyldig,
som haft sin huvudsakliga inkomst av havsfiske, helt befrias från erläggande
av krigskonjunkturskatt. Utskottet hänvisar i anledning av dessa motioner
till de skattelättnader beträffande inkomst av havsfiske, som föreslagits i
den kungl, propositionen, och anför i anslutning härtill, att behovet av skattelättnad
i här ifrågavarande avseende för inkomst av havsfiske blivit i erforderlig
utsträckning tillgodosett. Jag skall gärna erkänna att stort tillmötesgående
visats denna yrkesgrupp i fråga om beskattningen enligt krigskonjunkturskatteförordningen.
Trots de lättnader i det avseendet, som redan lia
förekommit, och de som nu föreslås i den föreliggande propositionen, råder
det emellertid ett ganska omfattande missnöje bland fiskarena över denna
skatt. Detta missnöje kommer ingalunda att minska, utan efter vad jag tror
snarare att öka ganska betydligt efter den ställning, som utskottet numera

152

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
intagit till beskattningen, av en annan yrkesgrupp, nämligen fartygsbefälhavarna.
Jag kan icke underlåta att framhålla, att jag har svårt att förstå, hur
utskottet kunnat gå in för avslag på framställningen örn befrielse från krigskonjunkturskatt
för fiskarekåren, men samtidigt bifalla en framställning i
enahanda syfte från fartygsbefälhavarna. För många kommer detta att verka
som örn utskottet vägde skälen för och mot befrielse från krigskonjunkturskatt
med hänsyn till de yrkesgrupper, som beröras olika. Jag vill med hänvisning
till det förslag utskottet framställt med avseende å fartygsbefälhavarna
hemställa till finansministern, att han ånyo ville ta frågan under övervägande
örn ytterligare lättnader från krigskonjunkturskattens erläggande
för fiskarekåren.

Herr Bladh: Herr talman! Det föreliggande utskottsförslaget innebär i princip
ingen förändring i den av riksdagen förra året antagna förordningen örn
krigskonjunkturskatt. Ett par lättnader ha emellertid införts, och jag ber att
med detsamma få säga, att dessa lättnader avse krigskonjunkturskatten för
fiskarena och vissa fartygsbefälhavare, övriga justeringar äro av ringa betydelse
och hänföra sig mestadels till bestämmelserna örn olika beskattningsår.
Oförändrat är också — vilket ju var väntat -— herr Lundells avslagsyrkande.
Herr Lundell har under alla dessa år företrätt den meningen, att någon krigskonjunkturskatt
icke borde åläggas någon inkomst av hur utpräglad krigskonjunkturvinst
den än vore.

Bevillningsutskottet har icke kunnat se saken på det sättet. Utskottet anser,
att en särbeskattning av krigsvinster alltjämt är befogad, och att en utjämning
av de inkomstförskjutningar, som lia ägt rum, är motiverad och bör åstadkommas.
Utskottet har, såsom här har nämnts av herr Hagberg i Malmö, dessutom
tryckt på att de folkpsykologiska skälen icke få förbises. Det oaktat framhåller
utskottet, att när tiden kan anses vara inne, bör krigskonjunkturskatten
avskaffas. Herr Lundell nöjer sig icke med detta, utan han yrkar, att
skatten omedelbart skall avskaffas, De övriga högerreservanterna yrka, att
denna beskattningsform skall upphöra från och med nästa år. Man tycks på
det hållet vilja inrätta sig som örn kriget redan vore slut och som örn alla svårigheterna
nu vore över. Personligen anser jag, att den skatt som först bör avskaffas
icke är krigskonjunkturskatten, utan omsättningsskatten. Det enda
skäl, som avhåller mig från att yrka på ett omedelbart avskaffande av omsättningsskatten
är att staten för närvarande måste ha de 300 miljoner kronor
som denna skatt ger örn året. Då vi icke kunna avskaffa den skatten, som så
hårt trycker de fattiga och som drabbar även dem som icke ens fått halv kompensation
för dyrtiden, då är det för mycket begärt att vi skola lätta på skatten
för dem, som genom merinkomster skaffat sig kanske hundratals procents
överkompensation. Men skulle krigskonjunkturskatten avskaffas nu eller nästa
år, vore det väl rimligt att den övervältras icke på de små inkomsttagarna,
utan på dem som orka bära ökningen. Jag undrar just vad de stora inkomsttagarna,
som icke gjort någon krigsvinst, skulle tänka örn de finge det beskedet,
att nu skola ni betala en del av skatten för dem, som gjort stora vinster
på kriget, och det skall ni göra bara för nöjet att få väck krigskonjunkturskatten.
Staten måste för närvarande ha de pengar, som denna skatt ger. Finansministern
har beräknat att den möjligen skall kunna ge 50 miljoner kronor.
Den kan ju emellertid komma att ge betydligt mindre men dock ett belopp
som staten icke utan vidare kan avstå från.

Nu säga reservanterna, vilket herr Hagberg i Malmö redan strukit under,
att ju längre tiden går, desto värre blir det att urskilja, vad som verkligen är
krigskonjunkturvinst. Detta resonemang är fullkomligt riktigt. Det sägs ock -

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

153

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för ur 1944, m. m. (Forts.)
så, att många överklaganden ske av taxering till krigskonjunkturskatt, ja,
man skulle kunna tillägga att en hel del av dylika taxeringar också undanröjas.
Detta är också riktigt. Enligt min mening visar emellertid detta, att
våra skattedomstolar lyckats bra i sin uppgift att, då krigskonjunkturvinst
verkligen icke föreligger, frikalla vederbörande från denna beskattning. Detta
innebär att man, i den mån merinkomst i lagens mening icke föreligger, slipper
krigskonjunkturskatt. Så bör det också vara. Men den omständigheten att
skatten varje år ger åtskilliga miljoner kronor tyder väl ändå på att det alltjämt
finns krigsvinster. Härtill kommer en annan omständighet, som gör, att
man bör vara försiktig, då det gäller att avskaffa denna skatt, den nämligen
att det icke är uteslutet att då vi komma till övergången mellan krigs- och
fredshushållning en hel del spekulationsobjekt komma att träda fram. Det är
möjligt att en del människor då i ett svårt läge försöka göra sig obehöriga
vinster. Då kan denna skattelag vara bra att ha. Då kan den verka som en
skyddslagstiftning, och även ur den synpunkten kan den komma att göra
nytta.

Även en annan omständighet förtjänar att i detta sammanhang beaktas. Rätt
ofta får man höra -— vi hörde det nyss av herr Lundell — att skatten ger
statskassan förhållandevis litet. Det råder intet tvivel om att en av orsakerna
härtill är att många företagare med avsikt öka sina omkostnader mer än som
kan anses vara skäligt. Det betyder att man genom onödigt stora omkostnadsavdrag
själv reglerar sina skatter vid sidan örn vad lagen medger. Det
är riktigt och tillbörligt att de avdrag, som äro berättigade, också beviljas,
men lika angeläget är det att oskäliga avdrag icke medges. Det är önskvärt
att landskamrerarna i större utsträckning än de hittills kunna göra, emedan
de haft för litet personal att tillgå, ägna denna sida av saken sin uppmärksamhet.
Den nya taxeringsorganisationen bör göra det möjligt att åstadkomma
en rättvis och riktig beskattning även på detta område.

Så kommer jag då fram till vad herr Levin och herr Mårtensson sagt örn fiskarenas
krigskonjunkturskatt. Ingen har något emot att lätta deras skattebörda
så mycket som möjligt. Det har utskottet gjort, men jag tror att för att man
något så när riktigt skall kunna bedöma den saken måste man erinra sig vilka
avdrag som fiskarena äro berättigade till enligt det föreliggande förslaget och
vilka lättnader regeringen har beviljat dem utöver vad som inskrevs i förra
årets förordning. Först och främst äga fiskarena självfallet rätt till en jämförelseinkomst
som för andra skattskyldiga, nämligen 3 000 kronor. Västkustfiskarena,
d. v. s. de som idka havsfiske i första hand, fingo förra året detta
belopp höjt till i stort sett 4 000 kronor. Därutöver fingo de det vanliga avdraget
på 3 000 kronor. Sedan fingo de ett extra avdrag på 2 000 kronor förutom
utjämningsavdraget, som utgör 15 procent på 3 000 kronor. Detta gör tillsammans
9 450 kronor. Det betyder att de av västkustfiskarena som ha mindre inkomst
än 9 450 kronor icke komma i fråga vid taxering till krigskonjunkturskatt.
En sak att tillägga är att av vad som då återstår i merinkomst betala
fiskarena skatt endast för 70 procent av merinkomsten, under det att andra som
erlägga krigskonjunkturskatt få betala skatt på hela merinkomsten.

_Vad så beträffar fartygs befälet, om vilket man säger, att man icke kan begripa
hur utskottet kunnat vilja gå med på några lättnader i detta avseende för
denna kategori, vill jag också säga några ord. Vissa fartygsbefälhavares fasta
lön har hittills varit mycket liten, men utöver den lia de haft inkomster från
rederierna, sorn gått under andra beteckningar än lön. Utskottet har nu tagit
fasta på afl; riksdagen tidigare sagt, att vanlig löneinkomst icke skall beläggas
med krigskonjunkturskatt, och därför föreslår nu utskottet att fart.ygsbefälhavarna
i tillämpliga delar skola, vara berättigade till motsvarande förmån. I sak

154

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
bär man använt sig av likformighetsregeln, som finns intagen i denna förordning,
liksom den också funnits i föregående års förordningar. Det innebär i detta
fallet, att man skall jämföra 1937 och 1938 års inkomster — man kan säga
lön, men jag använder uttrycket inkomst — med 1943 års inkomst. Örn det då
befinnes, att ett företag använt vinstmedel för att höja en befälhavares inkomst,
blir företaget skattskyldigt för det beloppet. Skulle så vara, att andra medel
än vinstmedel ha använts, faller ju detta utanför ramen för krigskonjunkturskatten
och beröres således icke av denna. Utskottet har tagit fasta på detta
och har endast velat skipa rättvisa och åstadkomma jämställdhet mellan olika
inkomsttagare, ingenting annat.

Man säger här, att denna beskattning är hård, och det kan ju erkännas. Men
förordningens mening är dock icke, att den skall få en oskälig tillämpning,
utan meningen är, att den skall tillämpas med förnuft och moderation. Jag
tror att så tillämpad tillfredsställer denna förordning alltjämt det allmänna
rättsmedvetandet. För dem, som alltid bli lidande på ekonomiska kriser, är det
tryggt att veta, att örn spekulationerna skulle sätta in på nytt och man skulle
ockra på nöden, finns det en skattelag i beredskap, som kan återföra åtminstone
en del av vinsterna till staten. Emellertid vill ingen i utskottet, och jag skulle
knappast tro någon i riksdagen heller, lia denna skatt kvar en enda dag längre
än som behövs, men utskottsmajoriteten anser det vara för tidigt att redan
nu fastställa dagen, då skatten skall avvecklas, .Vi veta sannerligen icke, vad
som kan inträffa.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till bevillningsutskottets
förslag.

Herr Mårtensson erhöll på begäran ordet för kort genmäle och anförde: Herr
talman! Jag vill till en början erinra herr Bladh örn att sjömännen och fartygsbefälhavarna
redan tidigare erhållit en lättnad i sin skattebörda under krisen,
då de befriats från inkomst- och förmögenhetsskatt för en del av den krigsriskersättning,
som de ha fått sig tillerkänd. Herr Bladh framhöll att en del
rederier i allt större utsträckning tillämpat systemet att giva tantiem till befälhavarna,
varav skulle följa, att åtminstone vissa av dessa befälhavare icke
skulle ha någon lön alls. Jag kan emellertid inte tro annat än att befälhavarna
ha åtminstone en viss avtalad lön och att de utöver denna lön få viss tantiem,
som nu bevillningsutskottet föreslår skall befrias från krigskonjunkturskatt.

Det är möjligt, att fiskarkåren skulle kunna göra på samma sätt och införa
ett tantiemsystem. Den fiskare, som stod som ägare till en fiskebåt, skulle i
stället för lön kunna betala ut tantiem till de övriga fem eller sex man, som
hjälpte honom ombord. Därigenom skulle möjligen även de bli befriade från
krigskonjunkturskatt. Fiskarbefolkningen har emellertid hittills inte velat använda
denna metod, men den kommer kanske att tillämpas i framtiden.

Jag vill slutligen med ett litet exempel påvisa, vilka konsekvenser detta förslag
från bevillningsutskottets sida kan medföra. Det kan tänkas att en fartygsbefälhavare,
som har ett rederi, driver detta som familjebolag. Han är
alltså själv befälhavare på sitt fartyg, och detta bolag kan då dela ut stor del
av den inkomst, som uppstår av rörelsen, i form av tantiem till befälhavaren.

Herr Bladh, som jämväl på begäran erhöll ordet för kort genmäle, yttrade:
Herr talman! Jag ber att få erinra om att utskottet i detta utlåtande endast
sysslar med krigskonjunkturskatten och inte med förmögenhetsskatten. Följaktligen
ha vi i utskottet icke haft anledning att fatta ståndpunkt till något
annat. — Beträffande familjebolagens ställning i skattehänseende vill jag
framhålla, att vi i fjol voro överens örn att sätta en spärr just för sådana av

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

155

Förslag till förordning om krigskonjunkturslcatt för år 1944, m. m. (Forts.)
Kerr Mårtensson påtalade transaktioner. Det blir nog icke så lätt nu, när den
nya taxeringsorganisationen blivit genomförd och tillräcklig personal anställts,
att i skattelindringssyfte genomföra dessa transaktioner. Det är också alla skäl
att dylika åtgärder förhindras. Jag vill endast tillägga, att skulle finansministern
tillmötesgå herrar Levins och Mårtenssons vädjan, komme det att innebära,
att de enda som bleve hjälpta det vore de ekonomiskt bäst ställda fiskalfena
— de vilkas årsinkomst överstege 9 450 kronor — under det att de
sämst ställda inte finge ett öres skattelindring.

Härefter anförde:

Herr Olson i Göteborg: Herr talman! När man läser utskottsbetänkande!, där
det talas örn att »den minskning av skatteintäkterna, som komme att uppstå
genom krigskonjunkturskattens snara avskaffande, måste på ett eller annat
sätt täckas genom höjning av andra skatter» och än mer när man lyssnat till
diskussionen i utskottet och även här i kammaren, där på sina håll krigskonjunkturskatten
ställdes i samband med andra skatteformer, vilkas verkan på
folkhushållet väsentligt skiljer sig från krigskonjunkturskatten, kan man
icke undgå intrycket, att vid behandling av skattefrågor en viss schematisering
gör sig gällande. Skall krigskonjunkturskatten bort, så skall bolagsskatten
eller förmögenhetsskatten höjas, och först av alla skatter skall omsättningsskatten
bort, höra vi nu av herr Bladh. IConsumtionsskatter få under
inga förhållanden belasta vårt folk. Man talar härvid om krigskonjunkturskatten
och andra skatter, som äro avsedda att läggas på den s. k. bärkraften,
som örn dessa saklöst kunde skruvas i höjden utan att beröra den stora konsumerande
allmänheten. Man gör sig skyldig till en alltför schematisk uppläggning
av skattespörsmålen, när man tar så föga hänsyn till skatternas differentiering
beträffande deras verkningssätt och den inverkan de kunna få
på befolkningens försörjningsmöjligheter. Jag tänker härvid icke närmast på
försörjningen med pengar, vilka, hur nödvändiga de än äro, man i alla fall
icke kan konsumera, utan på försörjningen med varor, tjänster och nyttigheter,
d. v. s. den reala produktionen, som är folkets försörjning i egentlig
mening. Det är som om man bortsåge ifrån att skatterna i vissa fall ha
skiljaktiga syften och verkningar, vilket gör att den ena skatten ej utan vidare
kan ersättas med en annan. I stället för att beaktande borde skänkas sådana
omständigheter, nöjer man sig mestadels med en enda riktpunkt för skatternas
avvägning, nämligen den att för budgeten behövliga medel böra anskaffas
med rigoröst anlitande av befintlig bärkraft.

Det finns dock fall, då detta rättesnöre icke leder till målet. Tidsförhållandena
kunna nämligen vara sådana som vi nu upplevat, då landets varuförsörjning
har varit så knapp, att befolkningens standard inte kunnat upprätthållas.
Skatten kan därvid få sig tilldelad sin särskilda betydelsefulla roll. A7i
veta alla att under sådana omständigheter ograverade eller höjda penninginkomster
icke skapa större möjligheter för medborgaren att fylla sitt behov av
reala nyttigheter. När under krigstiden tillgången på dylika nyttigheter på
grund av avspärrning eller sådana omständigheter som den militära beredskapen,
vilken tager kapital och arbete från den civila produktionen, försämrats,
måste balans åvägabringas mellan penningtillgång och realtillgång genom
olika åtgärder. Förr i tiden hade man därvid prisstegringen, som trädde i
funktion som en reglerande faktor, men då den icke kan tillåtas fungera fritt
på grund av de sociala orättvisor, som bli följden därav, har den ersatts med
ett system av priskontroll och ransonering. Detta räcker emellertid icke alltid.
Utöver denna reglering måste en viss köpkraftssterilisering ske, vilket är

156

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning om krigslconiunkturskatt för år 19-14, m. m. (Forts.)
syftet med de indexreglerade lönerna och för vilken staten har ett instrument
i skatterna.

Örn nu emellertid vissa skatter vid sidan av sitt budgetära ändamål ha
till syfte att begränsa konsumtionen med hänsyn till bristande tillgång på befintliga
varor inom den ram eller gräns, som produktionsförmågan satt, så
kan en sådan skatt, t. ex. omsättningsskatten, icke utan vidare ersättas med en
skatt, som alldeles icke eller i avsevärt mindre grad träffar konsumtionen, utan
i stället träffar kapitalbildningen, som fallet är med t. ex. bolagsskatt och
skatt på förmögenhet.

Man vill förklarligt nog blott ogärna acceptera tanken att ens vid bristhushållning
skatten skall utgöra en börda för de breda folklagrens konsumtion.
Men om produktionen av folkets efterfrågade behovsattribut är otillräcklig på
grund av avspärrning eller kanske på grund av bristande kapitalbildning,
så måste konsumtionens anpassning efter tillgången medföra offer — det ligger
i sakens natur — som ej kunna hävas genom fördelning av penningar, utan som
måste bäras av det konsumerande folket självt. Det blir då bland annat skattepolitikens
sak att »förmedla den givna verklighetens tryck till människorna på
det rättvisaste och smidigaste sättet», för att nu använda Gösta Reims uttryck
i en läsvärd liten skrift »Så är det!». Jag ser att herr Hagberg i Luleå
skrattar igenkännande, när han hör det namnet nämnas. Jag skall tillåta mig
att citera ytterligare en sats ur denna med landsorganisationens initialer signerade
skrift. Däri heter det bland annat följande: »Ransoneringarna och omsättningsskatten
är naturligtvis inte några godtyckliga elakheter av Wigforss
och Gjöres utan parallellt verkande medel att genomföra den konsumtionsnedpressning,
som i alla fall måste komma på det ena eller andra sättet,
inte endast för ett litet fåtal rika utan just för de stora massorna.»

Jag har med detta velat säga, att vid bedömande av skattefrågor räcker det
icke med blott och bart den förenklade uppläggning, som bevillningsutskottets
socialdemokratiska majoritet har en viss benägenhet att förfalla till, nämligen
att statens behov av medel skola hämtas där bärkraften synes vara störst —
punkt och slut! ■—- och alldeles oberoende av örn skatten sedan kommer att träffa
konsumtion eller produktion.

När man driver denna av omtanke örn de fattigare dikterade sats -— eller
riktigare icke endast de fattigare utan hela den i relativ knapphet levande
huvudmassan av befolkningen, glömmer man lätt, att det icke blott är genom
skatt på konsumtion som bördor läggas på folket. Ännu tyngre bördor kunna
nämligen uppkomma, örn arbetsverktygen ej finnas i tillräcklig utsträckning
att sätta i de arbetandes händer eller örn dessa verktyg ej förnyas och förbättras
jämsides med den tekniska utvecklingen. Därjämte kunna bördor uppkomma,
om icke industriens och transportmedlens maskinpark ständigt anpassas efter
denna utveckling, på vilken folkets stigande välstånd baseras. Men detta förlopp
är vad man plägar kalla kapitalbildning, vilken som bekant just är strykpojken
i det rådande skattesystemet. Fastän det är uppenbart att om denna
livsviktiga funktion, varom jag nyss talat, hejdas eller bromsas, detta måste
medföra de allvarligaste följder för befolkningens materiella livsbetingelser,
synes detta förhållande alls icke utlösa några hämningar, när det gäller att
övervältra så stor del av skattebördan som sig göra låter på de kapitalbildande
krafterna i samhället.

Det kan möjligen tvistas om, men nog talar mycket för att skatt som träffar
kapitalbildningen, d. v. s. produktionsapparaten själv, har mer ödesdigra verkningar
för folkets möjligheter att upprätthålla sin standard — sina konsumtionsmöjligheter
— än skatt som direkt begränsar konsumtionsmöjligheterna.

Krigskonjunkturskatten — i och för sig motiverad men icke lika nödvändig

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

157

Förslag till förordning örn krigskonfunktur skatt för år 1944, m. m. (Forts.)
med en vitt förgrenad statlig priskontroll som utan en sådan — är en typisk
produktionsskatt med för en sådan oundvikliga skadeverkningar för själva
produktionen. Dess borttagande är därför icke blott ett företagarintresse utan
även ett konsumentintresse, som är minst lika starkt i fråga örn denna skatt
som vid borttagande av vilken konsumtionskatt som helst.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till den av herrar Axel
Ivar Anderson m. fl. avgivna reservationen.

Herr Olsgård: Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten, utan snarare
söka bidraga till att förkorta den.

Särskilt i anledning av den föregående ärade talarens anförande vill jag
säga, att det knappast förefaller mig, som om man i detta utskottsutlåtande
kan finna någon grund som utgångspunkt att söka inleda en skattepolitisk diskussion
av den omfattning, som den föregående ärade talaren gjorde. Vi borde
i stället söka hålla debatten inom den ram, som den förste talaren i debatten,
herr Hagberg i Malmö, skisserade. Herr Hagberg gav en framställning av
läget, sådant det faktiskt är i enlighet med de yrkanden, som föreligga. Att
döma av vad som förekommit i debatten efter hans anförande är det nog skäl
att vi erinra oss vad utskottet verkligen skrivit och att det på många punkter
erkänner det riktiga i de erinringar, som anförts mot krigskonjunkturskatten.
Skillnaden mellan utskottets ståndpunkt och den första reservationen ligger
väl däri -— vilket även framhölls av herr Hagberg — att, under det att man i
reservationen yrkar att riksdagen skall göra ett uttalande örn att skatten skall
avvecklas under kommande år, utskottsmajoriteten anser att vi knappast ha
möjlighet att skriva så strängt. Vi veta nämligen inte vad ett kommande år
kan innebära, och man bör därför inte rimligtvis fordra mer av riksdagen än
att den skall skriva, att det bör ligga i .Kungl. Maj:ts hand att, när Kungl.
Majit finner tidsläget lämpligt, upptaga frågan om krigskonjunkturskattens
avveckling till omprövning. Det förefaller mig som örn läget nu är sådant, att
det skulle vara onödigt att fortsätta denna debatt, där motsättningar i detaljer
bryta sig ungefär på samma sätt som skett under alla tidigare år, då vi
debatterat denna skatt. Jag vill dessutom ha sagt till alla dem, som vilja ha
olika ändringar genomförda i fråga örn utformningen av detaljer, att läget
för närvarande är sådant, att det väl knappast kan anses lämpligt att nu vidtaga
några större ändringar i denna skatt.

Jag begärde närmast ordet för att, likaledes i syfte att förkorta debatten,
söka klargöra ett särskilt förhållande. Det har från olika håll frågats, vilken
innebörd utskottet lägger i begreppet havsfiske, när det gäller undantagsbestämmelserna
för fiskarena. Man har undrat, örn även ostkustfisket skulle, inbegripas
under begreppet havsfiske. Från en del håll bär emellertid hävdats,
att dessa bestämmelser skola tolkas med utgångspunkt från de särskilda krigsrisker,
som fiskarena liro utsatta för, samt att undantagsbestämmelserna därför
skulle gälla endast vä,stkustfiskarena. Enligt min uppfattning måste det
dock med ledning av de diskussioner, som i denna fråga förts i utskottet, förhålla
sig på det ^ sättet, att gränsen bör dragas mellan å ena sidan havsfiske
överhuvud samt å andra sidan insjöfiske. Kungl. Maj :ts förslag bygger vidare
på en framställning från olika fiskerisammanslutningar, och bland dessa märkes
även ostkustfiskarenas förening. Hedan på grund härav måste man draga
den slutsatsen, att även ostkusten inbegripes i uttrycket havsfiske. På uttrycklig
begäran vill jag således säga ifrån, att utskottet utgått från en sådan
tolkning av begreppet. Jag förmodar att även finansministern anser en sådan
tolkning vara riktig,

15S

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning orri krig skon junk tur skatt för år 1944, m. m. (Forts.)

Som jag berörde i början av mitt anförande anser jag läget för närvarande
vara sådant, att det knappast är lämpligt att upptaga en större debatt i denna
fråga. Det torde nämligen icke vara någon utom herr Lundell, som rimligtvis
menar att det av honom i hans särskilda reservation till utlåtandet gjorda
blanka avslagsyrkandet kommer att få någon mer röst än herr Lundells. Jag
tror icke ens att det är möjligt att få riksdagens flertal att godkänna det yrkande
örn upphävande nästa år av krigskonjunkturskatten, som framställts i
den första reservationen till detta utlåtande. Det förefaller mig i stället rimligt,
att riksdagen nu uttalar, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att pröva
när tiden är inne för en avveckling av denna skatt.

Herr talman! Med vad jag nu anfört ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Lundberg i Hälsingborg: Herr talman! Jag har i denna kammare tillsammans
med herr Henriksson väckt en motion nr 514, som avhandlar vissa
spörsmål örn krigskonjunkturskatten. Yi beröra i motionen särskilt frågan
örn utjämningsbidrag och avdragsgilla avsättningar till pensionsfonder. Jag
skall emellertid inte gå närmare in på dessa spörsmål, utan endast upptaga till
behandling en del synpunkter som framförts i debatten.

Herr Sundström i Skövde citerade en nationalekonom, som uttalat att krigskonjunkturskatten
icke skulle ha haft några nämnvärt skadliga verkningar
på näringslivet. Jag vill gentemot detta påstående till en början framhålla
att det ju finns många nationalekonomer och att de, som alla veta, inbördes ha
mycket olika meningar. Jag är endast en enkel industriman, och jag kan säga
att var och en, som under de senaste åren varit verksam inom svenskt näringsliv,
har inte kunnat undgå att konstatera de olägenheter, som äro förknippade
med krigskonjunkturskatten. Det är inte endast på det sättet, att skatten i
många avseenden verkar direkt produktionshämmande. Det förhåller sig nämligen
dessutom så, vilket även herr Bladh i viss mån antydde, att krigskonjunkturskatten
därjämte kan verka i den riktningen, att omkostnadskontot
ökar. Men vad kan det betyda? Jo, i många fall att företagen kanske lägga
ned mera på underhåll av sina fabriksanläggningar än de eljest vågat göra.
Det är mycket svårt att avgöra, huruvida ett sådant underhåll är oskäligt eller
olämpligt att göra. Det låter nästan paradoxalt då man säger, att krigskonjunkturskatten
i viss mån har kunnat verka rent av konsoliderande för
företagen.

Yi få komma ihåg, att krigskonjunkturskatten tillkom framför allt av folkpsykologiska
skäl. Dessa folkpsykologiska skäl torde till en del alltjämt förefinnas.
I vilken mån de alltjämt göra sig gällande är en bedömningsfråga,
men ett är säkert, att ju längre tiden går från tidpunkten för beräkningsgrunden
för krigskonjunkturskatten, d. v. s. åren 1937 och 1938, desto nödvändigare
blir det att anpassa krigskonjunkturskatten eller helst avveckla den. Enligt
min mening vore den allra bästa vägen att successivt företaga en avveckling,
antingen genom en höjning av utjämningsbidraget, vilket vi föreslogo i den
omnämnda motionen, eller genom att helt enkelt successivt sänka skattesatserna.
Denna planläggning borde ske omedelbart, ty ju längre krigskonjunkturskatten
existerar, desto mer framträda olägenheterna med förstärkt styrka.
I fråga örn avsättningar till pensionsfonder är det ju så ofantligt mycket som
talar för en uppmjukning, ity att detta är ju direkt till fromma för de anställda
i våra företag, men icke heller dessa synpunkter har utskottsmajoriteten
velat beröra. Jag anser i det nuvarande läget det inte värt att yrka bifall till
motionen nr 514. Jag har således i detta avseende intet yrkande att göra.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

159

Förslag till förordning om krigskonjunktur skatt för år 1944, m. m. (Forts.)

Herr Lundell: Herr talman! Jag vill bara i allra största korthet komma
med några repliker till de talare av motsatt mening, som haft ordet efter mitt
första anförande.

Jag vill först vända mig till herr Sundström, när han säger att det är inte
bara folkpsykologiska skäl för krigskonjunkturskattens bibehållande utan också
statsfinansiella. Jag har nu försökt i fem års tid, visserligen bara en gång
örn året, att tala örn hur det förhåller sig med dessa statsfinansiella skäl, och
senast för en timme sedan utvecklade jag ganska utförligt, hur det blir med
detta verkliga statsfinansiella netto. Tror inte herr Sundström, att om företagarna
hålla tillbaka sin arbetstakt och örn de öka sina omkostnader, detta
kommer att inverka på det taxerade beloppet till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
både för dessa företag och för dem som annars skulle få ökat''
arbete inom företagen? Jag kan inte tänka mig att man kommer ifrån detta.

Jag beräknade den ökning, som man skulle kunna tänka sig få i de taxerade
beloppen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till kanske bortåt en
miljard, kanske mera, men jag tog inte en sådan marginal som ned till 700 000
kronor, som herr Sundström tycks ha uppfattat det, utan ned till 700 miljoner.
Det är ganska stor skillnad. Ingen människa kan ge en säker prognos örn vad
som skulle inträffat i ett sådant fall, alltså sådan att man kunde närmare bestämma
det, men det skulle med viss sannolikhet vara en stegring i de taxerade
beloppen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt på omkring 10 procent av
vad de äro för närvarande. Jag tror att en sådan stegring skulle varit ganska
säker, örn vi inte haft krigskonjunkturskatten i dessa fem år. Hur blir det då
med det statsfinansiella nettot av skatten? Jag kan inte finna annat än att det
blir ett negativt netto, d. v. s. en minskning.

Herr Sundström ansåg, att man tryggt skall överlämna åt Kungl. Majit
att avgöra när krigskonjunkturskatten bör avskaffas eller inarbetas i någon
annan skatt. Ja, det där är ju mycket hänsynsfullt mot Kungl. Majit, men
vi får väl inte alldeles glömma bort, att det är riksdagen som efter grundlagen
skall avgöra skattefrågor, och då bör riksdagen kanske något hålla på
sin värdighet och även riksdagsmännen hålla på riksdagens rätt gentemot regeringen.
Regeringen har ju en hel del andra saker att göra.

Nu var det ju egentligen så, att herr Sundström stödde sig på professor
Johan Åkerman och ansåg, att skattens inflytande på företagens ekonomi inte
varit betydande. Jag vet inte, i vad mån professor Åkermans uttalande kan
vara grundat på någon egen erfarenhet inom företagsamheten, alltså inom jordbruk
eller inom industriföretags styrelser. Det kan ju hända att hans uttalande
vilar på lika teoretisk grund som professorer ibland lia för sina uttalanden.
Vi lia ju dock en hel del bevis för att krigskonjunkturskatten inverkar på företagsamheten.
Jag nämnde som det mest enkla exemplet hur den har inverkat
på fisket. Nu säger herr Sundström, att det är en missuppfattning. Den
har inte inverkat på fisket, och om man slutade fisket var det inte »för att
det blåste» utan därför att man inte hade någon olja mera. Varför tog då
Kungl. Majit upp denna lindring i krigskonjunkturskatten? Inte finge fiskarena
mera olja av det! Det kan jag inte tiinka mig. Dessutom minns jag
mycket väl, örn vi skola lia flera belägg i detta avseende, att för en eller annan
månad sedan var det en journalist i tidningen Social-Dcmokraten eller
Morgon-Tidningen som den nu heter, som var ute och intervjuade fiskare på
ostkusten, och där stod som rubrik över den intervjun: »Krigskonjunkturskatten
ej längre hinder för fisket» eller något liknande. En sådan rubriksättning,
som sedan utvecklades i intervjun, att lindringen har nu påverkat fiskarenas
sinnelag, att de nu inte draga sig för fisket av den orsaken, skulle väl ändå
tyda på att de tidigare dragit sig för fisket på grund av krigskonjunktur -

160

Nr 19.

Torsdagen den 35 maj 1944.

Förslag till förordning orri krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
skatten. Och jag kan inte förstå, hur en människa skall vara skapad som vet,
att örn jag nu går ut i morgon och riskerar min båt och riskerar mitt liv och
kanske åtskilliga kamraters, så få vi icke en enda krona för det, även om
vi taga hem en fångst på åtskilliga tusen kronor, men ändå ger sig ut på fiske.
Hur skall en fiskare vara beskaffad, som gör en sådan dumhet? Jag tror att
herr Sundström själv inte åtoge sig ett obegränsat tillskottsarbete, om han
på förhand fick klart för sig att detta gör jag gratis åt Kungl. Majit och
Kronan eller åt den och den. Så äro människor i allmänhet icke beskaffade.

Det var en sak till, som jag ville anföra gentemot herr Sundström, och det
var att herr Bladh, som ju är en framstående partikamrat till herr Sundström,
uttalade mycket tydligt här, att det råder väl intet tvivel om att många
företagare göra oskäliga omkostnadsavdrag. Det var inte så att avdragen voro
felaktiga, men omkostnaderna voro väl stora, och han menade att de togo på
sig för stora omkostnader. Dessa olika argument, som anförts, visa väl att herr
Sundström har fel, även örn han är i sällskap med en professor. Det måste säkerligen
lia förekommit en hel del sådant inom företagen, bromsande av företagsamhet
och ökande av omkostnader, och kanske herr Sundström hörde vad
herr Lundberg sade nyss på den punkten. Han kanske har haft möjlighet
att se mera än professor Åkerman och kanske mera än herr Sundström också.
Herr Sundström dementerade sig för övrigt i viss mån själv när han anförde
som exempel, att en läkare skrivit i en tidning att han arbetar tills han kommit
upp till den och den inkomsten, och sedan slutar han. Det var inte för att han
drabbades av krigskonjunkturskatt, utan på grund av de andra skatterna. Även
dessa äro mycket höga, och man skall nog räkna med, att när folk lärt sig att
se efter i skatteförordningarna, hur dessa skiktskalor stiga undan för undan,
de snart kunna komma till den uppfattningen, att när de komma upp till att
för varje hundra kronor som de tjäna ytterligare, det allmänna tar 50, 55
eller 60 kronor, så böra de sluta arbeta utöver denna gräns, tills det kommit ett
nytt år, då de kunna börja på ny kula igen.

I fråga om vad herr Mårtensson nämnde örn fiskarenas läge jämfört med
sjömännens, så får jag säga att jag förstår fuller väl hans missnöje och fiskarenas
missnöje. Att det blivit på detta sätt beror ju på att fiskarena i skattetekniskt
avseende äro företagare, under det att sjömän och fartygsbefälhavare
äro tjänstemän och alltså falla under den allmänna punkten, att löntagare icke
drabbas av krigskonjunkturskatt annat än i fråga örn tantiem, som nu fartygsbefälhavarna
bli befriade ifrån. Jag vill säga herr Mårtensson, att i fjol
ställde jag inom utskottet det yrkandet, att fiskarena skulle helt befrias från
krigskonjunkturskatt, och örn det yrkandet skulle ställas i dag här i kammaren,
skulle jag också rösta för det yrkandet och ge fiskarena denna preferens framför
andra företagare, därför att de äro företagare av sådan mindre storlek, att
de rimligtvis måste i skatteavseende jämställas med lönearbetare eller löntagare.

Till herr Bladh har jag inte så mycket att säga. Han har på ett mycket
pedagogiskt sätt framfört sin uppfattning här i kammaren detta år liksom
tidigare. Han sade om mig, att jag anser att hur utpräglad en krigskonjunktur
än bleve, så behövdes ingen krigskonjunkturskatt. Ja, det är ganska
rätt uppfattat. Jag har haft den uppfattningen hela tiden, och jag har stött
min mening med de argument, som herr Bladh nog måste ha uppfattat, nämligen
att övriga skatter tillsammantagna verka som en mycket stark progressiv
merinkomstskatt. Vidare att de krisregleringar vi ha, t. ex. prisregleringslagen,
måste i allt väsentligt hindra en skadlig krigskonjunktur, och slutligen
att skattens skadeverkningar inom företagen, som jag ju flera gånger har talat
om, måste man ha i minnet och se till, att man inte genom införande av en

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

161

Förslag till förordning om krigskonjunklurskatt för år 1944, m. m. (Forts.)
krigskonjunkturskatt gör större skada för folkhushållet än den nytta, som
man eventuellt skulle göra detta folkhushåll och statskassan. Alltså, jag har
fortfarande den uppfattningen, att hur utpräglad krigskonjunktur det än bleve,
ingen krigskonjunkturskatt behövs. Den uppfattningen bör dock kompletteras
med att med de åtgärder, som vi redan ha i de vanliga skatterna och i
krisregleringen, det aldrig kan bli någon utpräglad krigskonjunktur.

Herr talman! Jag ber att få yrka avslag på denna proposition nu liksom
tidigare.

Herr Johansson i Öckerö: Herr talman! Jag skall först och främst be att få
vederlägga vad herr Lundell säde örn att fiskarena på grund av krigskonjunkturskatten
slutat att fiska. Så är inte förhållandet. Herr Sundström sade
förut, att de förbrukat så mycket drivmedel sorn kunnat ställas till förfogande
för fisket, och jag vågar säga att fiskarena köpt tusentals kilo drivmedel av
jobbare på svarta börsen för att kunna bedriva fiske. Det visar, att fiskarena
inte dragit sig för fiske för krigskonjunkturskattens skull, utan de lia gjort
sin plikt när det gällt att förse vårt land med förnödenheter.

Men det var herr Bladh som egentligen föranledde mig att begära ordet. Han
säger fullt riktigt, att fiskarena fått ganska stora lättnader, när det gäller
krigskonjunkturskatten, och det erkänner jag, och vi äro naturligtvis tacksamma
och glada för det. Men det är en fråga, som vi vilja ha besvarad och
som varje fiskare, som ligger ute i farozonen, vill ha besvarad: varför göra
våra myndigheter skillnad mellan sjöfarande, som gå ombord i handelsfartyg,
och sjöfarande, som gå ombord i fiskefartyg? Riskerna äro lika stora. Vi ha
tills dato under kriget förlorat 58 personer genom krigsorsak. Jag skulle tro,
att om nian medräknar den del av fiskarena, som ligger ute i farozonen, ha vi
procentuellt sett förlorat lika mycket folk som handelsflottan gjort. Riskerna
äro som sagt lika stora, och jag tror att den ängslan, som de hemmavarande
hysa för dem, som äro ute, är lika stor i fiskarfamiljer som hos sjöfolkets i övrigt.
Vi vilja bestämt veta, varför det har gjorts denna skillnad, varför t. ex.
lotsarna, som under kriget tjänat stora pengar och haft mindre risker än fiskarena,
äro befriade fran krigskonjunkturskatt. Vi vilja också veta, varför skillnad
från början gjorts mellan sjöfolk och fiskare. Denna skillnad bär, som
redan förut sagts bär i dag, blivit mera markerad genom de lättnader som
fartygsbefälhavare tå genom att de slippa krigskonjunkturskatt på tantiem
och gratifikationer.

fj'' förra kriget var jag ute till sjöss delvis med handelsfartyg och delvis
med fiskefartyg. Den tröst man hade när man var på handelsfartyg var den,
att båten var så stor att den inte kunde helt sprängas i trasor. Man har en
chans att rädda sig, och det var en styrka. När man reste med fiskebåt hade
man det hoppet,^ att båten var sa liten, att örn det hände något skulle den
springa i så små bitar, att man hunne varken tänka eller veta att det hänt
något.

När jag begärde ordet var det endast för att få veta orsaken till att man
gjort denna gränsdragning mellan sjöfolk och fiskare, mellan dem som segla
ombord i handelsfartyg och dem som segla ombord i fiskefartyg.

. Hen Hagberg i Lulea: Herr talman! Jag skall inte säga många ord, men
jag kan inte neka mig nöjet att ändå något ackompanjera det lilla skådespel,
sorn uppförts bär kring krigskonjunkturskatten.

Det förhåller sig på det sätt, som framhållits av herr Lundell, att örn man
ser denna skatteinkomst i belysning av vad som skett på förmögenhets- och

Andra kammarens protokoll 19Ji4. Nr 19. 1 >

162

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Förslag till förordning otti krigskonjunkturskatt för år 19U, m. m. (Fört-;.)
inkomstökningarnas område under kriget, så handlar det om bagateller. Örn
staten när alla restitutioner gått tillbaka och alla avdrag och utjämningar verkställts
under dessa år har 50 miljoner kronor till godo på grund av denna
krigskonjunkturskatt, så tänker jag att det lär väl inte bli mycket mera. Idet
är i och för sig mycket pengar för dem som fädt betala denna krigskonjunkturskatt,
ty, som det påpekas i statsverkspropositionen vid årets riksdag, är det
inte precis de stora företagarna som drabbas av krigskonjunkturskatten. ida de
bara duktiga advokater, kunna de alltid laborera med sina bolag så att de
inte behöva besväras av någon krigskonjunkturskatt. f ör smaioretagarna och
till och med fiskarena här i landet, som tjäna litet mera än tidigare, är däremot
uppenbarligen denna skatt ganska kännbar. _ Det är _ dessa,_ som fa dra ihop
dessa miljoner, som staten kommer att göra sig på krigskonju n kl urs k alten. tea

ligger det alltså till. . . . , .

Yad gäller de stora företagarna, vill jag erinra örn den utredning av professor
lundahl, som framlades i samband med statsverkspropositionen och dar
han påvisade, att förmögenheterna sedan år 1938 hade ökats med tre miljardei
eller med i runt tal 25 °/°. Tre miljarder kronor! Kngskonjunkturskatten skulle
iu ha till syfte att ta, örn icke hela den merförtjänst, som de stora inkomsttagarna
göra sig under kriget, så dock en väsentlig del nominellt har man sagt
70 % av denna merinkomst. Tankegången med kngskonjunkturskatten har ju
varit att ingen skulle kunna bli rikare på grund av kriget. I belysning av att
förmögenheterna t. o. m. 1943 ha ökats med 3 miljarder kronor verkar ju denna
krigskonjunkturskatt på låt mig säga 50 miljoner kronor närmast lojevackande
med hänsyn till den synpunkt, som det val i alla lall var meningen, att
det goda folket ute i landet skulle anlägga pa denna skatts bade materiella

och moraliska betydelse. • t „ f{. .

Denna krigskonjunkturskatt. som jag medger ar kännbar for de mindre toretagarna,
drabbar alltså icke alls den förmögenhetsbildning varom herr Olson
i Göteborg här talade så varmt. Han hade fördelen att i sitt anförande kunna
åberopa sig på den socialdemokratiska broschyr, .sorn är utgiven av landsorganisationen
Det var ju så, att herr Wigforss och jag diskuterade i konserthuset
den ekonomiska politiken under kriget, dag vet icke, örn vederbörande tyckte
att man icke kunde släppa ut denna diskussion utan att den blev försedd med
diverse randanmärkningar, och följaktligen kom denna broschyr av Gosta Helm
Vid denna diskussion förklarade herr Wigforss, att han tyckte att herr Häglid
hållit ett bra socialdemokratiskt tal, och herr Wigforss verkade närmast tillfredsställd
eller tycktes ha en känsla av att det icke var sa dumt, att det hölls
ett sådant tal under denna diskussion. Jag vill pa samma satt saga till herr
Olson i Göteborg, att i verkligheten har han har hållit ett väldigt bra anförande
i skattefrågan i jämförelse med de socialdemokratiska anföranden, som
ha hållits under detta krig mot kommunisterna och deras ståndpunkt i skattefrågor.
Men nu har han kommit i konflikt med dagens socialdemokrater, som
tydligen måste räkna över honom till bolsjeviklägret, att dorna av det tonfall,
som iae tyckte man kunde höra från hans sida. _ „ ... . , ,

Ja frågan örn kngskonjunkturskatten betraktar jag alitsa för mm del som e
fråga av ringa betydelse för dem, som skola stå för den s. k. kapitalbildningen
här i landet. Däremot medger jag som sagt, att den kan vara ganska kannb
för smärre företagare. Jag vill icke bestrida, att för deras vidkommande km dea
utöva vissa hämmande verkningar. Sett emellertid i belysning av att viander
detta krig ha haft en så exceptionell högkonjunktur som har givit den svenska
storkapitalismen så oerhörda vinster och som har ökat förmogenheterna pa de
sätt, som man kan kontrollera icke minst i statsverkspropositionen, ter sig den

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

163

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för är 1944, m. m. (Forts.)
opposition, som man här reser mot krigskonjunkturskatten, lindrigt sagt förvånande.
Men det är ju valår, och då måste man väl hitta på något för att markera
att det ändå finns en skiljelinje mellan partierna inom samlingsregeringen
i skattefrågan. Ur denna synpunkt kan man väl till nöds förstå, att man gör
denna fråga till en stor fråga.

Däremot medger jag gärna, att i andra skattefrågor finns det reella motsättningar,
och jag gläder mig åt och hoppas att de skola fördjupas allt mer och
mer och att socialdemokraterna skola stå vid sitt löfte att genomföra den särskilda
förmögenhetsbeskattningen, icke falla undan då det gäller värnskatten
o. s. v.

Jag ber med dessa få ord, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gav först beträffande
utskottets hemställan propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels
ock på avslag såväl därå som å Kungl. Maj ds förslag i ämnet; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Härefter framställde herr talmannen beträffande motiveringen propositioner
dels på godkännande av utskottets motivering dels ock på godkännande av
den motivering, som föreslagits i den av herr Axel Ivar Anderson avgivna, vid
utlåtandet fogade reservationen; och blev utskottets motivering av kammaren
godkänd.

§ 7.

Föredrogos vart efter annat:

första lagutskottets utlåtanden:

nr 32, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag ur kyrkofonden
för budgetåret 1944/45 för biträde vid handläggning av boställsärenden
och vad därmed äger samband;

nr 33, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket; och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken, m. m.; samt

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 38, i anledning av dels Kungl. Majda proposition med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 (nr
234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m.. dels ock i ämnet väckta motioner;

_nr 39, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2 morn. lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning
:

nr 40, i anledning av väckta motioner örn visst tillägg till övergå.ngsstadgandet
i lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling;
och

nr 41, i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen den 25 juni 1909
(nr 56, s. 1) angående naturminnesmärkens fredande, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

164

Nr 19.

Torsdagen den 25 maj 1944.

Motion om
viss ändring
i lagen om
arbetstidens
begränsning.

§ 8.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 42, i anledning av väckt motion
om viss ändring i lagen örn arbetstidens begränsning.

Utskottets hemställan föredrogs; och yttrade därvid

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Jag har ingen anledning att vara missnöjd
med utskottet. Tvärtom, utskottet har med sitt förslag örn att hela frågan
skall utredas, i princip accepterat det resonemang sorn vi fört i syfte att
åstadkomma, att åttatimmarslagen även genomföres för sjukvårdspersonalen.
Vi ha naturligtvis rent principiellt den uppfattningen, att åtta timmar är en
normal arbetsdag som man borde egentligen eftersträva för alla arbetarkategorier.
Vi ha emellertid icke denna gång särskilt pekat pa detta principiellt
mänskliga krav att eftersträva en normal arbetsdag, utan lagt huvudvikten
på den knapphet, när det gäller arbetskraft, som för närvarande råder inom
sjukvården. Denna knapphet på arbetskraft haller pa att taga rent katastrofala
former. Den framtvingar nedläggande av den ena anläggningen efter
den andra som Ilar till syfte att bereda sjukvård. .

Om det icke vore så, att talmannen gärna vill hinna nied föredragningslistan
nu före middagen, skulle jag närmare gått in på detta. Det är emellertid i
stort sett ganska känt —- vi ha nämnt en del exempel i^ vår motion hur
drastiskt knappheten på arbetskraft verkar på våra sjukvårdsinrättningar bär
i landet.. Utskottet anser — det var detta som jag tänkte framställa en liten
fråga om — att det icke kan ansluta sig till vår uppfattning, att man i avsevärd
mån icke kan avhjälpa bristen på arbetskraft genom att förkorta arbetsveckan
till 48 timmar. Jag skulle vilja understryka, att jag är egentligen enig
med utskottet däri. Jag tror icke, att enbart en förkortning av arbetstiden
till åtta timmar örn dagen kan lösa det knapphetsproblem som för närvarande
är aktuellt vid sjukvårdsanstalterna. Jag tror, att det är alldeles riktigt
såsom det påpekas från olika håll, att lönefrågan är synnerligen brännande
och att man, därest icke man löser den frågan, icke kan komma till
rätta med arbetskraftsproblemet för våra sjukhus. Därför fattar jag icke alls
utskottets politik mot den uppfattning som vi motionärer företräda, ty vi lia
icke ställt frågan om arbetstiden såsom den första, utan såsom den andra huvudsakliga
orsaken till knappheten på arbetskraft. Jag kan nämna exempelvis
landsorganisationen, som i sitt yttrande ställt just den langa arbetstiden pa
våra sjukhus såsom den främsta orsaken till knappheten på arbetskraft. Jag
är alltså för en gång ense med utskottet örn hur man skall gradera orsakerna.
Jag skulle vilja framhålla, att lika viktigt som det är att lösa lönefrågan för
sjukvårdspersonalen, lika viktigt är det att lösa arbetstidsfrågan på ett sådant
sätt, att sjukvårdspersonalen får en människovärdig arbetsdag och får regelbunden
arbetstid, så att fritiden icke splittras sönder o. s. v.

För vår del mena vi, att man icke skulle behöva göra en särskild utredning örn
denna fråga, och föreslå därför, att detta undantag tages bort i gällande arbetstidslag,
varigenom sjukvårdspersonalen automatiskt skulle hänföras till densamma.
Detta vill man nu tydligen icke vara med om. Man vill gå den vanliga
vägen med utredning. Ja, gärna för mig får man utreda, men då hoppas
jag, att denna utredning sättes i gång och blir färdig så skyndsamt som möjligt.
Jag vill således icke resa något större motstånd mot en utredning örn
lagen örn arbetstid, fastän jag anser den vara ganska meningslös. Här ha vi
åtminstone över ett halvt dussin lagar angående 48-timmarsveckan för alla
olika arbetargrupper. Man skulle naturligtvis kunna rationalisera och taga
dem alla tillsammans i en enda lag. Man kunde då göra de undantag och förtydliganden
för olika grupper som skulle vara eventuellt nödvändiga. Men det

Torsdagen den 25 maj 1944.

Nr 19.

165

Motion örn viss ändring i lagen om arbetstidens begränsning. (Forts.)
är, som sagt, ingeli anledning att klyva ord med utskottsmajoriteten örn den
saken. Det är dock så, ^att örn man får en förkortad arbetstid är allt förträffligt,
och då har man nått det väsentliga. Det är därför, herr talman, ganska
naturligt, att jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Jag känner mig
ganska tillfredsställd och hoppas, att utredningen fort kommer till stånd och
att man ger denna sjukvårdspersonal en åttatimmars arbetsdag.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren vad utskottet hemställt.

§ 9.

Föredrogs ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag, nr 463,
innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över dess första tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 10, i anledning av väckta motioner angående åtgärder mot
landsbygdens ^avfolkning och angående en allsidig utredning örn landsbygdens
befolkningsfråga m. m.

Enär andra kammaren den 3 innevarande månad vid behandling av sitt tredje
tillfälliga utskotts utlåtande, nr 8, i anledning av två i samma ämnen väckta
motioner nr 173 och nr 244 fattat enahanda beslut som det, vilket nu blivit
kammaren delgivet, beslöt kammaren, att delgivningen icke skulle föranleda
någon kammarens åtgärd.

§ 10.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från bevillningsutskottet:

nr 293, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m.;

nr 302, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
örn värnskatt för budgetåret 1944/45; och
nr 303, i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition med förslag till lag örn
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m., jämte
i ämnet väckta motioner; samt

från riksdagens kansli:

nr 297, angående åtgärder för förbättrad simkunnighet; och
nr 298, angående avgångsbetyg från folkskolan.

Vidare anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

fran andra lagutskottet, nr 299. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni
1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning; samt

från bankoutskottet:

nr. 300, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa
fall i anledning av yrkessjukdom m. m.. i vad avser punkt 6 angående livränta
till Svea Osine Konstantia Larsson; och
nr 301, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående årligt understöd
åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.

166

Nr 10.

Torsdagen den 25 maj 1944.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag.

§ 12.

Herr Hermansson avlämnade en av honom undertecknad motion, nr 535, i an
ledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 274, angående vissa anslag till brand
väsendet.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 5.22 em.

In fidem
Sune Norrman.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

442524