1944. Ändra kammaren. Nr 18 (Riksdagens protokoll 1944:18)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1944. Ändra kammaren. Nr 18.

Lördagen den 13 maj.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollet för den 6 innevarande maj.

§ 2.

Herr talmannen meddelade, att herr Lindmark, som sedan riksdagens början
på grund av sjukdom varit hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen, denna dag
intagit sin plats i kammaren.

§ 3.

Herr statsrådet Quensel avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 253, angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.; och

nr 265, med förslag till brandlag och brandstadga m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 4-

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj:ts å kammarens
bord vilande proposition, nr 263, med förslag till förordning örn ändrad lydelse
av 6 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 384) angående rätt för svenskt
aktiebolag och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning
till konjunkturinvesteringsfond, m. m.

§ 5.

Föredrogs den av herr Blombäck vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet, angående vissa påstådda missförhållanden
i avseende å fullgörandet av arbetsgivares uppgiftsskyldighet vid
inkomsttaxeringen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6.

Föredrogs den av herr Lundh vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet, angående övervakningen och
kontrollen av ordningen i och invid internerings- och utbildningslägren för
flyktingar inom landet.

Kammaren biföll denna anhållan.

Andra kammarens protokoll 19Jt4. Nr 18.

Nr 18.

Lördagen den 13 maj 1944.

§ 7.

Föredrogs ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag, nr 419, innefattande
inbjudan till andra kammaren att förena sig med första kammaren
i dess denna dag fattade beslut, att ett särskilt utskott, bestående av tjugufyra
ledamöter, tolv från vardera kammaren, skulle tillsättas för behandling av ej
mindre Kungl. Maj:ts proposition, nr 265, med förslag till brandlag och brandstadga
m. m. än även de ytterligare framställningar, som kunde komma att av
Kungl. Maj :t eller i enskilda motioner göras i detta ämne eller andra i omedelbart
samband därmed stående frågor; och beslöt kammaren antaga berörda inbjudan.

Härefter lämnades på begäran ordet till

Herr Jonsson i Skedsbygd, som yttrade: Herr talman! Jag tillåter mig föreslå,
att kammaren måtte besluta att till detta särskilda utskott välja lika många
suppleanter som antalet suppleanter i statsutskottet eller således aderton.

Denna hemställan bifölls.

På förslag av herr talmannen, som förklarade sig hava örn tiden för valen
samrått med första kammarens talman, beslöt kammaren att vid plenum onsdagen
den 17 innevarande maj förrätta val av ledamöter och suppleanter i det
särskilda utskott, som på grund av kamrarnas nyss fattade beslut skulle tillsättas.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 21, i anledning av väckt motion örn viss ändring i stadgan örn ersättning
för riksdagsmannauppdragets fullgörande, m. m.; och

nr 22, i anledning av väckta motioner örn revision av tryckfrihetslagstiftningen
m. m.;

statsutskottets utlåtanden:

nr 128, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående statsverkets övertagande
av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar,
vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas,
m. m.;

nr 129, i anledning av väckta motioner örn anslag till statens järnvägars personals
idrotts- och friluftsverksamhet;

nr 130, i anledning av väckt motion angående utredning örn behovet av nya
järnvägsförbindelser i Norrland;

nr 131, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsfrågor
berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen i Stockholm m. m.
jämte i ämnet väckt motion; och

nr 132, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tolfte
huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag för budgetåret 1944/45 till allmänna
indragningsstaten;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
örn värnskatt för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner;

nr 35, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m., jämte i
ämnet väckta motioner; och

Lördagen den 13 maj 1944.

Nr 18.

nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av
rusdrycker, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte
i ämnet väckta motioner;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 48, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående försäljning
till telegrafverket av riksbankens fastighet i Vänersborg;

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa
fall i anledning av yrkessjukdom m. m., i vad avser punkt 6 angående livränta
till Svea Osmé Konstantia Larsson; och

nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående årligt understöd
åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 36, i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 13 § lagen
örn förenings- och förhandlingsrätt; och

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya moratoriebestämmelser
för värnpliktiga m. fl.;

jordbruksutskottets memorial och utlåtanden:

nr 35, med överlämnande till riksdagen av förteckningar över av domänstyrelsen
försålda hemman och lägenheter;

nr 36, med överlämnande till riksdagen av departementsvis uppgjorda förteckningar
över försäljningar m. m. av fast kronoegendom;

nr 45, i anledning av väckt motion angående utredning örn åtgärder för försörjning
av Holmön i Sävars socken med elektrisk kraft;

nr 46, i anledning av väckta motioner angående utbyggande av den inhemska
kvävegödningstillverkningen under statlig medverkan;

nr 47, i anledning av väckt motion angående förbättrade bestämmelser örn
utmärkning av och skydd för fiskredskap mot översegling, m. m.;

nr 48, i anledning av väckt motion angående revision av gällande jaktlag,
jaktstadga och fridlysningsbestämmelser, m. m.;

nr 49,^i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en
försöksgård i Norrbottens län, m. m., jämte en i ämnet väckt motion;

nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvesteringar
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 51, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till ersättningsanskaffningar
och förnyelsearbeten för statens reproduktionsanstalt för
budgetåret 1944/45, m. m. ;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kristillägg
för budgetåret 1944/45, såvitt angår nionde huvudtiteln;

nr 53, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44, såvitt angår jordbruksärenden;
och

nr 54, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag
till lin- eller hampberedningsanläggningar m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 10, i anledning av
motion angående utredning om åtgärder i syfte att förbilliga byggnadskostnadema;
samt

andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 9, i anledning av
väckt motion om modernisering av almanackans namnlängd.

Nr 18.

Lördagen den 13 maj 1944.

§ 9.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från konstitutionsutskottet:

nr 270, i anledning av väckt motion angående åtgärder till snabbare fyllande
av under valperiod uppkommen ledighet inom riksdagens kamrar;

från statsutskottet:

nr 261, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän jämte
i ämnet väckta motioner;

nr 262, i anledning av väckt motion angående resekostnads- och traktamentsersättning
till icke lagfaren ledamot av övervakningsnämnd ;

nr 263, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till Krigsrätterna: Avlöningar, m. m.;

nr 264, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete m. m.;

nr 265, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ersättning i vissa
fall i anledning av yrkessjukdom m. m.;

nr 266, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till landsfiskalerna m. fl.;

nr 267, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till inventering av typskogar m. m.;

nr 268, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kostnader
för allmänna fastighetstaxeringen år 1945; och

nr 269, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till statens organisationsnämnd m. m.;

från jordbruksutskottet:

nr 271, i anledning av väckta motioner örn ändrade grunder för fördelning
äv kostnad för byggande och underhåll av skogsvägar; och

nr 272, i anledning av väckta motioner angående rationell yrkesutbildning
inom skogsbruket m. m.; samt

från riksdagens kansli:

nr 245, angående bakteriologiska undersökningar av dricksvatten; och
nr 246, angående alkoholistvårdsproblemen.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag.

§ 11.

Fru Nordgren avlämnade en av henne undertecknad motion, nr 517, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition, nr 262, angående anslag till prisrabattering
å vissa livsmedel m. m.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.10 em.

In fidem
Sune Norrman.

Tisdagen den 16 maj 1944.

Nr 18.

Tisdagen den 16 maj.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 9 och den 10 innevarande maj.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionen, nr 258, angående prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område m. m.; samt

till andra särskilda utskottet propositionen, nr 265, med förslag till brandlag
och brandstadga m. m.

§ 3.

Föredrogs och remitterades till statsutskottet den på bordet liggande motionen
nr 517 av fru Nordgren.

§ 4.

Föredrogos, men-bordlädes åter konstitutionsutskottets utlåtanden nr 21 och
22, statsutskottets utlåtanden nr 128—132, bevillningsutskottets betänkanden
nr 34—36, bankoutskottets utlåtanden nr 48—50, andra lagutskottets utlåtanden
nr 36 och 37, jordbruksutskottets memorial och utlåtanden nr 35, 36 och
45—54, andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10 samt andra
kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

§ 5.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 273, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av
beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. m.;

nr 274, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående penningbidrag
och premier åt värnpliktiga m. m.;

nr 275, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre reservationsanslag m. m.;

nr 276, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av aktier
i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag;

nr 277, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av rättsmedicinalväsendet;

nr 278, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag för budgetåret 1944/45 till bidrag till fiskares försäkring;

nr 279, i anledning av väckta motioner angående förbättrande av skogsarbetarnas
bostadsförhållanden;

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

nr 280, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till tullverket; och

nr 281, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret 1944/45 till förbättrande av bostadsförhållandena
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag.

§ 7.

Herr Lindberg avlämnade en av honom och herr Cruse undertecknad motion,
nr 518, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 258, angående vissa
anslag till socialstyrelsen.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.05 em.

In fidem
Sune Norrman.

Onsdagen den 17 maj.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Riksdagsledamot fru Hildur Humla är på grund av sjukdom f. o. m. 15 maj
1944 tills vidare oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet; intygas.

Stockholm den 16 maj 1944.

Rudolf Brandberg,
leg. läkare, överläkare vid Södersjukhusets
kir. avd.

Kammaren beviljade fru Humla ledighet från riksdagsgöromålen tills vidare
från och med den 15 innevarande maj.

§ 2.

Herr statsrådet Rubbestad avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 268, med förslag till civilförsvarslag, m. m.; och

nr 269, med förslag till avlöningsreglemente för personal i det allmänna
civilförsvaret, m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

I enlighet med kammarens beslut dien 13 innevarande maj företogs nu val
av 12 ledamöter i andra särskilda utskottet. Därvid avgåvos 143 godkända

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

valsedlar, samtliga med partibeteckningen »Gemensam lista» och upptagande
namnen på nedan nämnda personer i följande ordning:

Herr Olovson i Västerås,

» Staxäng,

» Mårtensson,

» Pettersson i Dahl,

» Andersson i Tungelsta,

» Persson i Tidaholm,

» andre vice talmannen Carlström,

» Lindberg,

» Håstad,

» Hall,

fröken Öberg och
herr Mattsson.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i andra särskilda utskottet.

§ 4.

Anställdes val av suppleanter i andra särskilda utskottet. Därvid avlämnades
118 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen »Gemensam
lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande ordning:
herr Gustafson i Dädesjö,

» Ljungberg,

» Larsson i Julita,

» Carlsson i Bakeröd,

» Åkerström,

» Andersson i Mölndal,

» Skagerlund,
fru Skoglund-Lindblotm,
herr Nilsson i Göingegården,

» Thäpper,

» Levin,

» Lundh,

» Brandt,

» Pettersson i Ersbacken,

» Grym,

» Boman,

» Andersson i Gisselås och
» Svensson i Vä.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i andra särskilda utskottet.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag angående de i §§ 3 och 4 här ovan omförmälda
valen.

§ 6.

Herr statsrådet Sköld avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 271, angående tillsättande av länsombud för krigsmaterielverket; och

nr 277, angående anordnande av vissa ammunitionsförråd m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

§ 7.

Svar på fråga. Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller, som anförde: Herr
talman! Herr Karlsson i Granebo har till mig riktat följande fråga:

Har regeringen för avsikt att vidtaga sådana åtgärder eller framlägga sådant
lagförslag, som trygga arbetet vid sockerbruken och landets behov av socker,
på samma sätt som tvångsåtgärder 1941 förbereddes gentemot betodlarna?

Till svar å den ställda frågan vill jag meddela, att enligt min uppfattning
skillnaden i ståndpunkter mellan sockerbolaget och dess arbetare är ganska
ringa. Därför borde en sammanjämkning enligt de vid tvister på arbetsmarknaden
gängse metoderna kunna ske, innan strejken får så allvarliga följder, att
tillgodoseendet av landets behov av socker skulle äventyras. Att nu vidtaga
mera drastiska åtgärder synes icke vara påkallat.

Härefter yttrade:

Herr Karlsson i Granebo: Herr talman! Jag vill till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet uttala mitt tack för det avgivna svaret. Det svar
jag fått på min fråga belyser emellertid icke, enligt vad jag kail förstå, frågan
på ett uttömmande sätt. Det finns nämligen även andra meningsriktningar i saken.
Jag tänker då närmast på den debatt, som hölls här år 1941, då man förberedde
och beslöt en lagstiftning för att trygga landets försörjning med socker.
Vid den tidpunkten voro jämväl meningarna delade. De flesta av denna kammares
ledamöter insågo dock, att situationen var sådan, att en lagstiftning vöre
nödvändig som beredskapsåtgärd. Detta lagförslag mottogs, för att använda ett
milt uttryck, med blandade känslor av betodlarna. De ansågo för sin del, att
lagen skulle bli alltför hård mot denna grupp. Vi, som känna dem närmare,
lia ganska svårt att övertyga denna grupp örn nödvändigheten av denna lagstiftning.
Vi måste då försöka övertyga dem med den bästa motiveringen, som
vi kunde åstadkomma vid detta tillfälle, och det var just vad statsministern
yttrade innan beslut fattades örn denna lag. Jag ber att få citera detta statsministerns
yttrande på tal om hänvisning till beredskapslagstiftningen. Han
sade: »När regeringen har begärt dessa fullmakter, så har det också varit alldeles
klart, att regeringen är beredd att använda dem, örn så skall bli nödvändigt,
och använda dem utan hänsyn till vilken samhällsgrupp som ställer
sig upp mot det allmänna intresset. Det kan icke råda någon skillnad.»

Man läser ofta i socialdemokratiska tidningar, att det inte skulle finnas
någon direkt likhet mellan den situation, som förelåg 1941, då tvångslagen mot
betodlarna utan någon större tvekan framdrevs, och dan förhandenvarande
sockerbrukskonflikten. Naturligtvis äro fallen inte identiska. Men likheterna
äro övervägande. I bägge fallen gällde det en för folkförsörjningen livsviktig
produktion. I bägge fallen hade vederbörande part vid de tidigare förhandlingarna
fått sina fordringar delvis realiserade: betodlarna en viss prishöjning
och sockerbruksarbetarna en viss ökning av timlönen. Och verkningarna av en
långvarig sockerbrukskonflikt. kunna bli de allvarligaste för de svenska hushållen
och för de industrier, som behöva socker som råvara eller ingredienser i
tillverkningen.

Att döma av de meddelanden, som lämnats offentligheten, äro våra sockerlager
inte särskilt stora. Det vill för övrigt förefalla, som örn lagerbehållningen
även ur beredskapssynpunkt är vida mindre betryggande än man tidigare velat
tro. Men hur går det, örn strejken får fortgå länge? Redan ha stora chokladfabriker
måst slå igen. I minuthandeln börjar det bli ont om socker, säges det.
På restaurangerna ha inslträngningar måst företagas. Tusentals konditorier ställas
inför betydande besvär eller svårigheter. Och hur går det med syltningen i

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Svar på fråga. (Forts.)

höst, om våra lager länspumpas? Och hur försvagas inte i så fall vår allmänna
krigsberedskap?

Jag kan därför inte underlåta att fråga, helst statsministern eftersom han
är närvarande, hur regeringen ämnar förfara, därest konflikten drar ut på
tiden. Ämnar regeringen även då stå passiv?

Ett positivt svar på denna fråga skulle säkerligen hälsas med stor tillfredsställelse
i alla läger. Det skulle framför allt visa, att regeringen inte mäter
med olika mått, när det gäller olika samhällsgrupper. Det är inte bara betodlarna,
som äro intresserade av ett svar på denna fråga; även tandläkarna,
som i fjol utan någon betänksamhet från majoritetshåll ålades tjänsteplikt,
d. v. s. en tvångslag, måste ha samma intresse.

Jag vill i förbigående framhålla, att jag såväl när det gällde betodlingen som
när det gällde folktandvården röstade för regeringsförslagen. Det skedde trots
stora principiella betänkligheter men därför att jag ansåg, att samhällets intresse
ytterst måste stå över och gå före den enskildes. Så måste även ske, när
det gäller sockerbruken. En part kan inte få utnyttja tvångsläget inom folkförsörjningen
för att diktatoriskt hävda och genomdriva sina krav, kosta vad
det kosta vill för folkhushållet, för övriga arbetargrupper och för vår ekonomiska
försvarsberedskap. Detta kan inte vara den samhällsanda, örn vilken
det så ofta talas eller åtminstone talats.

Jag vill nöja mig med dessa reflexioner. Jag tror, att dessa träffa problemets
kärnpunkt. Eljest har frågan även en penningpolitisk sida. En allmän löneförhöjningskampanj
nu måste stå i bestämdaste motsättning till den sedan två år
förda prisstoppspolitiken. Faran för inflation blir åter hotande, om löneskruven
sättes i gång. Och tidigare har det alltid hävdats, inte minst från arbetarhåll,
att verkningarna av en inflation alltid bli svårast för löntagarna, d. v. s. arbetarna.
Jag har ingen anledning att yttra mig örn löneläget inom sockerindustrien,
utom att jag än en gång vill hänvisa till att förlikningsförslaget inrymde en
viss lönestegring. Men det kan inte kallas en konsekvent och fast penningpolitik,
örn en samhällsgrupp just på sitt avsnitt av näringsfronten tillåtes utnyttja
samhällets svaga motståndskraft för att driva in en kil i prispolitiken.
Måhända kommer det att svaras, att jordbrukets priser tidigare under krisen
delvis justerats uppåt. Jag vill härpå blott svara, att jordbruksregleringen under
kriget varit ett instrument i statens hand att hålla livsmedelspriserna nere och
hindra en oskälig prisstegring.

Med dessa reflexioner ber jag ännu en gång få tacka för det svar, som jag
erhållit från statsrådet. Men jag måste hävda, att läget är sådant, att kanske
kraftigare medel måste brukas av regeringen, örn rättelse skall komma till
stånd.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller: Herr talman! Jag
skall icke för min del förlänga debatten nämnvärt. Jag vill endast påpeka,
att den ärade frågeställaren förklarade, att det icke kan tillkomma en part
att diktatoriskt bestämma t. ex. över vår sockerförsörjning. Jag vill då erinra
honom örn, att det är ej på en part utan på två parter som en uppgörelse
hänger. Hela denna metod att vid en lönekonflikt förklara, att det alltid är
arbetarna, som uppträda som diktarorer, kan jag för min del icke anse vara
riktig. Vid varje lönekonflikt finnes det två parter. Sedan är det klart som
dagen, att man kan säga, att den ena parten t. ex. är mera omedgörlig än den
andra. Men i själva verket blir det yrkande, som ställes, till sin effekt att
regeringen skall diktatoriskt fastställa, vilken löneförhöjning,_ som får äga
rum för sockerbruks arbetarn a. En sådan ståndpunkt har regeringen, mig veterligt,
hittills icke tillåtit sig intaga i konflikter på arbetsmarknaden. Frågan

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Svar på fråga. (Forts.)

om vad som skall ske, om det icke går att finna en lösning på fredliga vägar,
ja, den frågan få vi se örn vi kunna besvara vid den tidpunkt, då det kan
konstateras, att en sammanjämkning icke visat sig vara möjlig, och den tidpunkten
är ej inne för närvarande.

Beträffande frågan örn framläggande av lagförslag vill jag säga, att det
är ju ej för riksdagen obekant, att en sådan åtgärd är överflödig eftersom
det finns en tjänstepliktslag, som kan tillgripas. Denna lag var icke tillämplig
på betkonflikten 1941. Är det så, att statsmakterna finna läget vara sådant,
att den behöver tillgripas, så är ju alltså själva beredskapslagen färdig för ett
dylikt fall. För min del är jag övertygad om, att det icke skall visa sig behövligt
att i detta fall tillgripa några drastiska åtgärder. Jag tror, att de
kommande veckorna skola visa, att mina förhoppningar äro välgrundade.

Herr Paulsen: Herr talman! Då detta är en enkel fråga vill jag endast säga
ett par ord.

Det har gjorts jämförelser mellan betodlarnas aktion 1941 och sockerarbetarnas
aktion nu. Den jämförelsen är icke riktig. Betodlarna hade den gången
blivit erbjudna mycket bra pris och år efter år fått förhöjning, under det att
sockerarbetarna stått på samma punkt i flera år. Deras avlöning är därtill
dålig. Dessa arbetare höra till de sämst avlönade arbetargrupperna i landet.
Hade det varit så, att sockerbolaget varit ett fattigt bolag, som icke kunde
betala sina arbetare hyggligt, ja, då hade man ingenting sagt därom, ty där
ingenting finns att taga, där har kejsaren förlorat sin rätt. Sockerbolaget är,
som sagt, icke något fattigt bolag, det är tvärtom ett rikt bolag. Se bara, sådana
höga arvoden bolaget giver sina styrelseledamöter, och sådana avlöningar
det giver åt sina högsta tjänstemän. Se, hur de rationalisera och ändra om på
fabrikerna. Titta på sockerbolagets: fabrikskontor i Arlöv! På tio år har kontoret
blivit upp och nedvänt tre gånger, och jag vill lova, mina damer och
herrar, att det är fint där. Mycket fint! Örn ni gå in på Skandinaviska bankens
eller på Svenska Handelsbankens huvudkontor i Stockholm tycka ni
nog, att de ha trevliga kontor, men i jämförelse med sockerbolagets kontor
i Arlöv äro de som fattighus.

Sedan ni ha sett er omkring i fabrikerna, tag då och gör en titt in i arbetarnas
hem och undersök hur de kan ha det med den ringa avlöning de ha.
Då skola ni kanhända få en föreställning örn hur det skall kännas för dessa
människor, som se vilket överflöd som råder på sockerbruken. Där har man
slungat ut pengar, men man har inte råd att betala arbetarna hyggliga löner.
Dessutom får sockerbolaget hjälp på alla sätt. Det får billiga lån från staten
— jag har åtminstone i minne ett lån på femtio miljoner kronor från staten,
till 1 procents ränta! Och staten hjälper sockerbolaget att betala betodlarna.
Jag har alltjämt i färskt minne hur det gick till när detta bolag bildades.
Hela sockerbolagets egendom var värd sammanlagt 38 miljoner kr. Men man
hade mycket pengar den gången, man hade gjort stora förtjänster, och man
var rädd för att staten skulle lägga sig i detta. Man ville därför skaffa ett
aktiekapital, som inte skulle ge större avkastning än en nätt ränta.

Då fastställde man aktiekapitalet till 135 miljoner kr. Denna väldiga »urvattning»
pågick några år, men aktiekapitalet blev så småningom ett lik i lasten
och man skrev ned det. Jag minns inte örn det var med 60 miljoner —
jag vågar inte stå för den siffran -— men faktum var att aktierna skrevos
ned ifrån 100 kr. till 60 kr. per styck. På dessa aktier betalar man nu sex %l
När man vet, att de gamla aktieägarna fingo mängder av sådana aktier —
de ha naturligtvis prånglat ut en hel del på andra händer också — förstår

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Svar på fråga. (Forts.)

man vilken ränta dessa människor ha på sina pengar, de som ha huvudparten
av sockerbolagets aktier.

Sockerbolaget vill inte betala arbetarna en hygglig lön — det har man
aldrig velat, inte åt betodlarna heller; en sådan lia de fått först sedan staten
börjat blanda sig i saken. Jag har varit med örn att odla betor till ett pris
av 1:35 för 100 kg, och arbetarna betalades uruselt. Men samtidigt utbetalade
vissa sockerbolag — det var nämligen då inte ett enda bolag utan en
priskartell —• en ny aktie för varje aktie som fanns i bolaget och dessutom
15 ä 20 %. Så har sockerbolaget handlat i alla tider, och så handlar man även
nu. Man försöker hålla sina arbetare nere på en så låg standard som möjligt.

Nu kommer herr Karlsson i Granebo med sin fråga, han som ingenting
känner till örn sockerarbetarnas förhållanden, som kanske inte ens bär sett
ett sockerbolag — han är oskyldig i det avseendet. Han vet ingenting örn
det han talar om, och därför kan han komma fram med sådan pretentioner,
allt för att försöka få regeringen att tvinga sockerarbetama att återuppta
arbetet. Jag anser för min del, att det skulle vara mycket olyckligt om de
gjorde det. Sockerbolaget bör vara skyldigt att betala sina arbetare en ordentlig
lön och att självt göra upp med sina arbetare, även örn det skulle gå
ut över aktieägarna.

Herr Karlsson i Granebo: Herr talman! Herr statsrådet framhåller, att jag
i mitt anförande endast skulle ha stämplat den ena parten såsom osolidarisk
i detta fall. Men så är ingalunda förhållandet. Saken är ju den, att Kungl.
Maj:t har tillsatt en förlikningskommission, och denna förlikningskommission
bär framlagt ett medlingsförslag. Detta förslag har godkänts av arbetsgivarparten.
Därmed är den andra parten, som inte kunnat godta detta, den
närmaste anledningen till att konflikten fortsätter.

Jag skulle också vilja framhålla, att näT det gäller en sak som denna, då
medling bär förekommit och ett medlingsförslag har förkastats, har läget förvärrats.
Det är nämligen inte så lätt att i andra hand komma fram med ett
nytt medlingsförslag, som kullkastar det tidigare avgivna. Även denna omständighet
har tillspetsat situationen härvidlag och gör det svårare än det var
tidigare att lösa denna konflikt.

Herr Hammarlund: Herr talman! Jag är något förvånad över denna debatt,
då talmannen ju särskilt har vädjat tili oss att endast tala i ett par minuter.
På grund av denna vädjan från talmannen kommer jag inte att uttala mig i
sak, då det här inte bara är sockret det rör sig örn utan även örn så mångå
andra stora problem. Det gäller exempelvis fodret till våra husdjur, som vi
inte kunna få fram på grund av denna strejk.

Jag skall som sagt inte uttala mig i sakfrågan utan förbehåller mig rätten
att väcka en interpellation, så att vi kunna få denna fråga klarlagd i hela dess
vidd.

Herr Andersson i Malmö: Herr talman! Jag beklagar, att detta ärende inte
kunnat bli föremål för en interpellation utan endast för en enkel fråga. Hade
det gällt en interpellation hade debatten kunnat omfatta allt som har sammanhang
med detta spörsmål. Nu har herr Hammarlund utlovat, att en interpellation
i ämnet skall komma, och jag skall därför inskränka mig till att yttra
endast några få ord.

Såvitt jag förstår önskade frågeställaren, att staten skulle tillgripa vissa åtgärder
för att förhindra den strejk som nu pågår vid sockerfabrikerna, liksom
staten hindrade betodlarstrejken 1941. Jag tror knappast, att dessa fall äro
analoga och att man kan göra absoluta jämförelser dem emellan. När det gällde

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Svar på fråga. (Forts.)

betodlarstrejken stodo vi inför risken att förlora en hel årsproduktion; den
risken löper man såvitt jag kan se inte nu.

Oavsett hur man nu ser på denna fråga måste man ta hänsyn till löneläget
för de arbetare det här gäller. De regler som blivit fastställda för lönestoppet
ha inte hindrat, att lågt avlönade grupper kunnat förbättra sin löneställning.
Så har skett beträffande lantarbetarna och även beträffande skogsarbetarna,
Hurudant är nu löneläget inom sockerindustrien? Det kan vara skäl i att i detta
sammanhang angiva de lönebelopp, som utgå. I Stockholm är timlönen 1 krona
34^öre, i Göteborg är den 1 krona 26 öre, i Skånestäderna 1 krona 14 öre
och på landsbygden 1 krona 6 öre. Därtill kommer då indextillägget enligt
ramavtalet på 20,7 %. Jag tror, att örn man ser på dessa siffror, kommer man
till det resultatet, att det finns rimliga skäl för en lönehöjning.

Herr talman! När staten ingrep år 1941 och höjde betpriset från 3 kronor
10 öre till 4 kronor 10 öre per deciton 16-procentiga betor, var det enligt
min mening generösa villkor, som bereddes betodlarna. Jag tror mig kunna
säga, att örn man ville vara lika generös mot arbetarna nu, bleve konflikten
icke långvarig. I likhet med herr Paulsen tror jag, att för det kapitalstarka
sockerbolaget skall det finnas möjligheter att i år visa större tillmötesgående
mot arbetarna än det som framkommit hittills vid de förda förhandlingarna.

Hans excellens herr statsministern Hansson: Herr talman! Jag har ingen anledning
att foga något till vad socialministern här yttrade. Men då herr Karlsson
till mig ställde en direkt fråga, vill jag svara.

Frågan gällde, om regeringen ämnade bli passiv. På det kan jag svara,
att regeringen icke är passiv. Regeringen är aldrig passiv vid arbetskonflikter
utan ingriper ständigt för att åstadkomma en lösning, örn konflikterna draga
ut på tiden. Regeringen är i verksamhet i denna konflikt.

Jag kan härtill lägga, när man här åberopar mitt yttrande från behandlingen
av betodlingen år 1941, att jag i dag liksom då oförändrat har den
uppfattningen, att intet enskilt intresse får göra sig gällande på ett för samhällsintresset
äventyrligt sätt. Men jag förbehåller mig att i varje fall bedöma,
hur jag bäst skall kunna tillgodose samhällsintresset. Det är icke säkert,
att man bäst gör det vid alla tillfällen med hot och våld.

Herr Liedberg: Herr talman! Såsom deltagare i debatten för några år sedan,
då denna fråga eller rättare sagt en liknande var före, har jag tillåtit mig att
begära ordet. Jag skall icke ingå på att bemöta herr Paulsens argumentering.
Jag tror, att herr Paulsen och alla andra i det svenska folkhushållet måste
vara glada och tacksamma, att företag ha råd att rationalisera. Hade detta
företag icke haft det, skulle vi alla haft dyrare socker och bolagets anställda
sämre löner.

Jag skall icke heller fördjupa mig i något resonemang örn lönelägets större
eller mindre skälighet i och för sig. Därom kan man givetvis ha delade meningar.
Överhuvud taget har jag den uppfattningen, att andra kammaren knappast
är ett lämpligt forum för resonemang örn den saken. Jag vill bara beträffande
de nu ifrågasatta lönerna säga, att det nog är så, att de enligt medlingsförslaget
komma upp i samma nivå som lönerna för chokladindustriens
och den kemisk-tekniska industriens arbetare. Det kan emellertid icke hjälpas,
att jordbrukare alltid göra jämförelser mellan sin avlöning, sill arbetsersättning,
och ersättningen för dem som leva i samma miljö som jordbrukarna.
Och i den miljön leva de flesta av sockerbruksarbetarna.

Statsrådet Möller påpekade i sitt svar, att skillnaden var ringa och att därför
en överenskommelse skulle kunna ske. Statsmakterna saknade, så vitt jag

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Svar på fråga. (Forts.)

förstod honom rätt, enligt hans uppfattning anledning att ingripa. Det var
faktiskt så, statsrådet Möller, att skillnaden var mycket ringa även år 19M,
och det hindrade icke statsmakterna att den gången begära fullmakt för att
kunna verkställa ett ingrepp. Nu svarar statsrådet Möller, att det finns redan
en tjänstepliktslag, och att beredskapslagstiftningen är färdig. Det må vara
gott och väl. Jag hör icke till dem som tro, att det är lyckligt, om samhället
täger för vana att bli skiljedomare och fälla tvångsdomar när det gäller arbetslönerna.
Det är en sak. Men örn det gäller livsviktiga förnödenheter för det
svenska folkhushållet och örn det gäller för nationen omistliga värden, som
stå på spel, är det, som statsministern nyss sade, statsmakternas ofrånkomliga
plikt att ingripa. Jag skulle icke haft så mycket att erinra mot statsrådet
Möllers svar, örn statsrådet avgivit samma beslutsamma deklaration som hans
excellens herr statsministern avgav 1941. Det tycker jag för min del hade
varit på sin plats. Jag är glad, att en dylik deklaration kommit från hans excellens
herr statsministerns sida, men hade den kommit från herr statsrådet
Möller också, tror jag att misstanken, att olika grupper här i landet behandlas
med olika hänsyn, blivit undanröjd. Trots hans excellens herr statsministerns
så vitt jag förstår otvetydiga vidhållande av sin förklaring av 1941 tycks
statsrådet Möller icke vilja ge en förklaring, att lian under vissa förhållanden
kan tänka sig ett liknande ingrepp mot en annan tredskande samhällsgrupp
!

Herr Fast: Herr talman! Denna debatt är ett eklatant bevis på att det knappast
går att utan en ytterligare reglering fortsätta med frågeinstitutet. Jag
erinrar örn att talmannen härvidlag saknar möjlighet att begränsa debatten
så som det var överenskommet när frågeinstitutet infördes. Detta är byggt
på ett förtroende till att kammarens ledamöter icke missbruka det. Dagens
debatt bör också vara en varning mot att ställa frågor i denna form, när man
vet, att den fråga man ställer är av allmänpolitiskt intresse. Jag hade tänkt
tillråda någon av kammarens ledamöter att fortsätta genom att väcka en interpellation,
så att man kunde få en allmän debatt till stånd, vilket tycks
vara behövligt. Nu har herr Hammarlund lovat göra detta. Jag tycker, att
man i varje fall icke bör fortsätta debatten utan erinra sig nödvändigheten
av att behandla en fråga som en fråga och icke som en interpellation.

Herr förste vice talmannen Magnusson: Herr talman! Jag riskerar givetvis
att av herr Paulsen betecknas såsom en av dem som icke lia en aning om vare
sig sockerbetsodlingen eller sockerindustrien. Jag måste emellertid säga, att
herr Paulsens inlägg var sådant, att man fick den uppfattningen, att han,
trots att han har sockerindustrien på nära håll, har ganska litet reda på sig
i hithörande fråga.

Jag begärde ordet av två skäl. Det ena var det, att jag fäste mig vid att
socialministern yttrade, att man icke kan från regeringens sida ensidigt fastslå,
vilken ersättning den ena parten skall erhålla, när det är en konflikt rörande
vad den ena parten skall betala och den andra parten skall ha i betalning.
Men det var väl ändå så under betodlarkonflikten 1941, att det ensidigt
fastställdes, vad den ena parten skulle lia?

Den närmaste orsaken till att jag begärde ordet var emellertid socialministerns
yttrande i slutet av hans anförande, att de kommande veckorna skulle
komma att visa, örn hans förhoppning örn avveckling av konflikten skulle gå
i uppfyllelse. .Tåg tycker, att detta är att vara litet rundhänt i fråga örn tiden.
Såsom herr Karlsson i Granebo påpekade nalkas snart den tid, då sockerbehovet
är stort på grund av den syltning och inläggning, som måste göras och

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Svar på fråga. (Forts.)

som är av oerhörd betydelse för folkhushållet. Det behöver sannerligen icke
gå många veckor, förrän sockerlagren ha blivit så små, att det kommer att
högst menligt inverka på möjligheterna att tillvarataga den stora skörd av
bär och frukt, som vi vänta. Det skulle vara ytterligt beklagligt, örn konflikten
icke dessförinnan vore löst, och om vi skulle få en ytterligare ransonering
av det värdefulla syltsockret.

Herr Lundell: Herr talman! Jag skall icke gå in i debatten med något längre
anförande. Det var närmast herr Paulsen med sina något överdrivna uppgifter,
som kom mig att begära ordet. Det föreföll av hans framställning, som
örn sockerbolagets huvudsakliga utgifter gingo till stora utdelningar åt aktieägarna.
Jag vill av den anledningen tala örn för herr Paulsen, eftersom han icke
tycks ha tagit så noga reda på saken, hur det förhåller sig med bolagets inkomster
och utgifter. De balansera för det sista året, som är redovisat i våra
vanliga uppslagsböcker, på ungefär 159 miljoner kronor. Hur stor del av
detta belopp är det som går till aktieägarna? Kan herr Paulsen säga det? 6 %,
säger herr Paulsen, som står här bredvid. Det är 4,7 miljoner kronor och alltså
inga 6 °/°, såsom herr Paulsen kanske kan räkna ut, örn han anstränger sig ett
tag. Dessa 4,7 miljoner i utdelning ha lämnats under alla åren ända sedan
1935. Aktierna äro spridda på en massa mindre innehavare, och man kan
alltså konstatera, att en innehavare, som på sina aktier hade t. ex. 500 kronor
i runt tal år 1935, även nu har 500 kronor. Man kan alltså konstatera, att han

— aktieägaren — icke fått något tillägg. Han har varken fått hel eller halv
kompensation för den rådande dyrtiden. Aktieägare kunna vara en hel del
äldre personer, som ha försökt pensionera sig själva genom att köpa stabila
aktier. De ha kommit i det läget, att de icke få något tillägg, och detta dels
på grund av bolagets egen återhållsamhet i fråga örn utdelningar, dels på
grund av riksdagens lagstiftningsåtgärder.

Nå, herr Paulsen, örn det går 4,7 miljoner kronor till aktieägarna, vart går
resten? Jo, det är ganska intressant att se på uppställningen av bolagets utgifter:
För det första bär det åtgått 91,5 miljoner kronor för inköp av råvaran

— sockerbetorna. Vart går huvudparten av detta belopp? Den får väl anses
gå till arbetslöner till betarbetarna och körkarlarna m. fl. Sedan är det avlöningar
och pensioner på ungefär 19 miljoner kronor, och vidare sådana
saker som kostnader för material och underhåll 15,5 miljoner, omkostnader, emballage,
frakter, avskrivningar o. s. v. Vilka få allt detta? Jo, det är väl till
95 % utgifter för arbetskraft. Bl. a. gå sådana utgifter till att bygga det gentil
kontoret i Arlöv och bygga örn det emellanåt, såsom herr Paulsen menade
att man gjort. Dessa pengar gå alltså till byggnadsarbetare, och jag kan
icke tro, att man är missnöjd över den användningen av bolagets inkomster.

Herr talman! Jag har endast velat konstatera, att den allra största delen,
kanske 80 %, av bolagets alla utgifter utgöra betalning av arbetskraft. Sedan
gå ungefär 3,5 ä 3 % till aktieägarna, och resten går till sådana saker som
skatter, rabatter och provisioner, räntor och avskrivningar. De sistnämnda äro
ju ingenting annat än amortering av byggnadskostnader och maskinkostnader.
Så förhåller det sig alltså, herr Paulsen, med bolagets utgifter. Jag tror icke
man kan säga, att aktieägarna på något sätt har klått allmänheten eller arbetskraften.

överläggningen var härmed slutad.

§ 8.

Föredrogs och remitterades till statsutskottet den på kammarens bord liggande
motionen nr 518 av herrar Lindberg och Cruse.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

§ 9.

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande, nr 21, i anledning av väckt mo- Motion <m
tion om viss ändring i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets ritadgan^m
fullgörande, rn. m. ersättning lör

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad mo- mcmnaupption,
nr 64, av herr von Friesen hade hemställts, att skyndsam utredning måtte dragas fullföretagas
i syfte att bereda riksdagens ledamöter möjligheten att under på- görande m. m.
gående riksdag utan kostnad företaga resor till och från hemorten, att riksdagen
redan nu ville medverka till en förenkling av kontrollen över hemresorna
m. m. samt att konstitutionsutskottet måtte med anledning härav föreslå
sådan ändring av lagtexten som eventuellt befunnes erforderlig.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen för sin del ville antaga av utskottet framlagt förslag till
lag angående ändrad lydelse av 3 och 7 §§ stadgan den 21 februari 1941 (nr
98) örn ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande;

2) att motionen II: 64 måtte anses besvarad genom vad utskottet ovan under
1) hemställt.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr Lindavist: Herr talman! Jag har begärt ordet för att yrka avslag på
det föreliggande utskottsförslaget. Det är ju ingen stor fråga denna, men då
jag har en annan uppfattning än den utskottet kommit till, har jag icke velat
uraktlåta att säga min mening.

Rätten för riksdagsmännen att få fria resor har ju diskuterats många gånger,
och kravet har utökats gång efter annan. Vi ha ju för närvarande två fria
resor i månaden eller låt oss säga 10 resor under en normal riksdag. Jag har
den uppfattningen, att detta räcker till för dem som bo på längre avstånd från
huvudstaden, men väl icke för dem som bo i huvudstadens omedelbara närhet.

Det kan dock icke finnas någon särskild anledning att för dessa, som kunna
resa hem varje dag eller i varje fall flera gånger i veckan, utsträcka rätten
till fria resor. Att jag är motståndare till förslaget sådant det här föreligger
beror därpå, att erfarenheten från min långa riksdagsmannabana säger mig,
att det icke kan vara till nytta för riksdagsarbetet, att riksdagsmännen resa
alltför ofta från huvudstaden. Jag tror, att envar skall ge mig rätt i att det
icke är önskligt, att så sker.

Jag skulle ha kunnat förstå utskottet, örn utskottet gått på den gamla linjen,
som många gånger talats örn, att man icke skulle lia denna rätt knuten till
resor endast till hemorten, utan att man under riksdagstiden skulle kunna få
göra studieresor till andra platser. Men så långt har icke utskottet velat gå.

Det skulle säkerligen kunna motiveras med att det vore önskvärt att vid vissa
frågors avgörande ledamöterna hade varit i tillfälle att pa platsen se byggnader
o. s. v., som det kan vara fråga örn. Vi veta ju, att vissa av utskotten, särskilt
statsutskottet, gör sådana resor, och jag tror, att dessa varit till stor
nytta för ledamöterna, och att de även skulle vara till nytta för sådana riksdagsmän,
som icke tillhöra utskott.

Nu har det sagts, att första kammaren bifallit utskottets hemställan utan
debatt. Det skulle därför icke var någon idé för mig att yrka avslag. Men jag
har likväl begärt ordet för att göra detta.

Så skulle jag också vilja fråga dem som stå för konstitutionsutskottets hemställan,
om det icke kunde vara skäl i att vid ett bifall till förslaget ändra
på tiden för lagens ikraftträdande. Utskottet har skrivit, att lagen skall träda
i kraft den 1 juli 1944. Jag befarar, att tiden till dess blir alltför kort. Det

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1941 fm.

Motion örn viss ändring i stadgan örn ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, m. m. (Forts.)

är icke så litet, som skall hinnas med, om det skall bli som utskottet föreslår.
Jag skulle tro, att utskottet, när det skrivit som det gjort, räknat med att
riksdagen skulle vara slut den 1 juli. Men av allt att döma kan väl riksdagen
icke vara slut den 1 juli i år. Även örn flertalet riksdagsärenden äro avgjorda
före detta datum, kan riksdagens avslutning säkerligen icke bli förrän någon
gång fram i juli. Det skulle nog vara bättre, örn man i stället bestämde ikraftträdandet
till den 1 oktober 1944 eller den 1 januari 1945. Jag förstår icke,
varför det brådskar så med genomförandet. Man säger, att om det blir höstriksdag
vill man ha de nya bestämmelserna gällande då. Men även då torde
det räcka med tidpunkten den 1 oktober. Jag skall icke peka på alla de bestämmelser,
som skola utfärdas i samband med denna sak, men jag tänker
mig, att man får först förhandla med järnvägsstyrelsen. I vad mån förhandlingarna
kunna komma att omfatta även de enskilda järnvägarna vet jag icke, men
det kan hända att så skall ske. Vidare får man väl ha förhandlingar med dem
som sköta örn flyget. Ty det är ju icke meningen att man skall ha fria resor
endast på järnvägar, utan liksom nu skall man ha rätt att använda flygmaskin,
örn det passar bättre. Dessutom böra ju i samband härmed bestämmelserna
skrivas på det sättet, att de omfatta även bilresor. Detta är ju icke aktuellt
för närvarande, men det skall väl bli sådana förhållanden också, att
vederbörande kunna använda sig av dylika resor. Allt detta gör, att den
ifrågasatta tiden, en och en halv månad, är för kort. Därför vore det önskvärt,
att örn lagförslaget skall antagas, det bestämdes att lagen skulle träda
i kraft tidigast den 1 oktober, helst den 1 januari 1945. Jag har, trots att jag
står på avslagslinjen, velat peka på denna sak för ledamöterna i konstitutionsutskottet,
ifall de vilja taga någon hänsyn därtill. Jag hoppas, att de skola
göra det, örn de nu skola driva sitt förslag.

Herr talman! Jag har den uppfattningen, som jag sade, att en utsträckning
av rätten till fria resor på det sätt här är föreslagit icke kan gagna riksdagsarbetet.
Det kan befaras, att den kan komma att skada det. Med anledning
härav yrkar jag avslag på konstitutionsutskottets hemställan.

Herr Hallén: Herr talman! Herr Lindqvist började med att säga, att han
hade den erfarenheten att det räckte med en resa var fjortonde dag. Ja, det kan
en riksdagsman säga, som — örn jag inte är felaktigt underrättad — själv haren
resa extra i veckan för annat uppdrag här i Stockholm. Det är alldeles uppenbart,
att konstitutionsutskottet inte här skulle ha föreslagit en utökning, örn
det inte faktiskt funnes behov av ett större^antal fria resor, inte bara för dem
som bo i Stockholms omedelbara närhet, utan även för dem som, fastän de bo
på längre avstånd från huvudstaden, ha så snabba kommunikationer till hemorten,
att de kunna resa dit mellan ett pär sammanträden.

Vidare säger herr Lindqvist, att han befarar att den föreslagna anordningen
skulle leda till ohägn för riksdagsarbetet genom att riksdagsmännen komma
att resa till hemorten alltför ofta. Jag vill då, såsom nästan lika gammal riksdagsman
som herr Lindqvist, tillåta mig att erinra örn, hur det var förr i världen,
när man kanske hade två fria resor under pågående riksdag. Då togo riksdagsmännen
ledigt 10—12 dagar i sträck, somliga ännu längre. Nu ha de långa
ledigheterna försvunnit. Riksdagsmännen fara visserligen flitigare hem, men
vistelsen i hemorten är mycket kortare.

Sedan kom herr Lindqvist med ett mycket originellt uppslag. Han sade att
det varit bättre, om utskottet åtminstone föreslagit fria resor under pågående
riksdag i studiesyfte. Att förutsätta att man just under pågående riksdag skulle

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motion örn viss ändring i stadgan örn ersättning för riksdagsmannauppdra geis

fullgörande, m. m. (Forts.)

ha tid att resa omkring för att allmänbilda sig när det gäller de institutioner
och företag, som finnas i riket, tycker jag vittnar om en egendomlig uppfattning
örn riksdagsmannakallet. Det är väl just under ledigheterna, som riksdagsmännen
skola studera olika landsändar och allt värdefullt, som där finns,
ty för sådant torde inte riksdagstiden annat än i undantagsfall räcka till.

Slutligen var herr Lindqvist bekymrad över att tiden skulle vara för knapp
för att kunna hörja tillämpa de nya bestämmelserna den 1 juli, och han ifrågasatte,
örn utskottet, när utskottet föreslog denna tidpunkt, var på det klara
med att riksdagen förmodligen kommer att vara samlad här i Stockholm ett
ganska långt stycke in i juli. Utskottet har nog räknat med att det tyvärr tycks
bli så, att vi få gå här ett gott stycke in på högsommaren och ändå inte ha några
garantier för att vi inte tvingas återvända under hösten, men vi ha därför
menat, att ju förr dessa bestämmelser kunna tillämpas, dess bättre är det. Att
ordna saken rent tekniskt torde inte möta några svårigheter för järnvägsstyrelsen.
Om inte annat kan det alltid bli någon provisorisk anordning för den närmaste
tiden — det ha vi gjort oss underkunniga örn.

Jag vill, herr talman, medan jag har ordet beröra också en annan sak. Det
har på en del håll i riksdagen ifrågasatts, örn man nu överhuvud taget skulle
företaga den här föreslagna reformen, då det finns en annan reform, som är
större och mer angelägen, nämligen att bereda riksdagsmännen fria resor året
örn över hela riket. Jag vill säga, att frågan örn riksdagsmännens studieresor
ligger på ett helt annat plan, och att dess lösning på intet sätt föregripes genom
att man nu avlägsnar de sista hindren för riksdagsmännen att så ofta det
är av behovet påkallat besöka hemorten, såväl när det gäller kommunala och
andra uppdrag som deras egen borgerliga näring. Därigenom ökar man också
möjligheterna för företagare och andra det praktiska livets män att åtaga sig
riksdagsmannauppdraget.

Slutligen vill jag säga, att utskottet har inte givit någon längre motivering
för sitt förslag, då vi till slut voro ense örn att det är en självklar rätt att riksdagsmännen
skola, med ordnande av sitt arbete i riksdagen och hemorten efter
bästa förmåga, inte vara hindrade av ekonomiska skäl att, så ofta det är erforderligt,
företaga en resa till hemorten. Yi anse således inte detta vara något
slags förmån, som man voterar åt sig, utan en självklar rättighet, örn vilken
det inte skulle behöva föras någon diskussion.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Lindqvist erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade: Herr
talman! Jag vore tacksam, örn konstitutionsutskottets ordförande ville lyssna
till vad jag har att säga, då jag begärt ordet just för en replik till honom.

Herr Hallén säger, att det är alldeles klart att jag går emot en utökning av
de fria resornas antal, enär jag redan har en fri resa varje vecka utöver vad de
andra riksdagsmännen ha. Vad är det för påståenden? Jag har inte fler fria resor
än herr Hallén, och det är bara påhitt, att vi inte skulle vara likställda därvidlag.

Det är klart att resor i studiesyfte framför allt måste företagas mellan riksdagarna,
men säg, herr Hallén, nog vore det fördelaktigt, örn riksdagsmännen,
när det är fråga örn stora anslag till byggnader för fabriker och andra stora
företag, byggnader, etc. hade tillfälle att, innan de toge ställning till saken,
kunde resa ut och bese de platser eller anläggningar, som det gäller.

Jag skall nöja mig med detta, herr talman, och jag skall inte bär vidare
polemisera med herr Hallén.

Andra kammarens protokoll 1944. Nr 18.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motion örn viss ändring i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, m. m. (Forts.)

Härefter anförde:

Herr Lundell: Herr talman! Jag begärde ordet samtidigt som herr lindqvist,
men av någon särskild anledning fick herr Hallén ordet mellan oss.

Det lönar sig väl inte att argumentera så mycket gentemot ett enhälligt utskott;
det lär inte bli något resultat av en sådan gensaga. Jag vill emellerid
säga, att enligt mitt förmenande är det inte tilltalande att riksdagsmännen i
ganska rask takt gå in för att bevilja sig själva ekonomiska fördelar. Jag var
mycket betänksam, när riksdagsmannaarvode! senast reglerades uppåt. Däremot
ansåg jag den ökning av de fria resornas antal, som då vidtogs, vara
ganska väl motiverad. Men därvid borde det också ha kunnat stanna för ganska
lang tid framåt. Vi mäste väl ända säga — åtminstone är det min uppfattning
— att det knappast finns något annat arbete i landet, som är så väl betalt som
riksdagsmannaarbetet, i synnerhet örn man tar i betraktande den tid, som av
ledamöterna i medeltal — jag understryker »i medeltal», ty undantag finnas
ju nedlägges på att tränga in i ärendena och på deras avgörande.

De allra flesta andra medborgare här i landet ha ju ingeli möjlighet att
genom ett enkelt beslut höja sin egen levnadsstandard, och när nu riksdagens
ledamöter ha en sådan möjlighet, förefaller det mig, att de borde använda den
mod största möjliga återhållsamhet och hellre använda den för litet än för
mycket.

Det måste också sägas, att örn nu riksdagsmännen anse att de behöva göra
tva resor per 15-dagarsperiod i stället för en resa, så räcker riksdagsarvodet
för de dagar, som vederbörande vistas i hemorten, ganska väl till för att bekosta
både resan hem och resan tillbaka till riksdagen.

Jag har nog den uppfattningen, att ett beslut i enlighet nied utskottets
förslag ytterligare kommer att öka bortovaron fran riksdagen, en ökning som
dock troligen inte kommer att bli registrerad, när man, såsom framgår av forarnleringen
av de sista satserna i utskottets utlåtande, går in för att ta bort den
anmälnmgsphkt, sorn nu föreligger beträffande hemresa, i det att vederbörande
skall begära ledighet före resan.

Herr talman! Jag måste säga, att den lösning av frågan örn riksdagsmännens
ina resor, som här föreslagits av konstitutionsutskottet, förefaller mig mycket
litet tilltalande, och jag ber att i likhet med herr Lindqvist få yrka avslag på
utskottets förslag, ehuru min motivering kanske i vissa avseenden skiljer sig
fran herr Lindqvists.

Herr Fast: Herr talman! Jag har begärt ordet för att avge en deklaration,
som jag anser nödvändig då jag deltagit i detta ärendes avgörande, åtminstone
pa ett visst stadium, men icke var närvarande vid utlåtandets justering. Jag
har inte delat utskottets mening, och jag skall i korthet ange skälen därtill.

har ansett, att utskottet icke bort i ar framlägga detta förslag av det
skälet, att vi ha att räkna med att Kungl. Maj :t nästa år kommer att förelägga
riksdagen vissa delar av betänkandet från den kommitté, som sysslat med
fragan örn riksdagens^ arbetsformer. Det är självklart, att i det sammanhanget
kunna komma lipp frågor, som beröra riksdagsmännens förhållanden, och det
ade därför vant bättre att vänta och taga allt på en gång. Det är inte trevligt
att ar efter ar taga upp angelägenheter, som beröra riksdagsmännen själva på
det satt, som den här föreliggande frågan gör.

Men det är också^ ett annat och viktigare skäl som gjort, att jag ansett att
man hade bort avsta från denna framställning, nämligen att man här skapar
en haivmesyr, som egentligen ingen vill kännas vid. Så som jag ser saken

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motion örn viss ändring i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdra gets

fullgörande, m. m. (Forts.)

förefaller det ganska naturligt, att riksdagsmännen ur statsnyttans synpunkt
borde lia fria resor, inte bara till hemorten utan till vilken plats som helst.
Begreppet hemorten innebär ju helt enkelt bostadsorten, men såsom vi
veta, ha riksdagsmännen vid utövandet av sin upplysningsverksamhet många
gånger ärenden till andra platser inom valkretsen liksom även till andra
valkretsar. Ofta blir det därför platsens belägenhet, som avgör, huruvida en
riksdagsman skall kunna medverka vid ett upplysningsmöte, hålla en föreläsning
eller dylikt. Och den, som haft nöjet och förmånen att tillhöra statsrevisionen
och som vet, vilka stora fördelar det innebär att få en verkligt vid
överblick över statens verksamhet, inser också vilken nytta det skulle ha,
inte bara för riksdagsmännen själva utan också ur statens synpunkt, örn riksdagsmännen,
såsom herr Lindqvist sade, kunde vid skilda tillfällen besöka de
institutioner och företag ute i landet, som kunde beräknas bli föremål för riksdagens
prövning.

_ Enligt mitt förmenande är inte heller den lilla reform, som man nu vill
vidtaga, på något sätt tvingande, då de olägenheter, som man här åberopar,
ingalunda äro av den storleksordningen, att man inte skulle kunna vänta ännu
något år. Och jag erinrar om, att det inte är mer än några år sedan de nuvarande
bestämmelserna antogos, och att konstitutionsutskottet då inte ville gå
utöver dessa. Om man nu tar det föreliggande förslaget, kan detta komma att
utgöra hinder för större reformer på området i samband med en eventuell
reform av riksdagens arbetsformer i övrigt — herr Hallén kan försäkra hur
mycket han vill, att vi kunna fatta detta beslut nu och ett annat beslut nästa
år eller året därpå. Det är möjligt att herr Hallén till följd av detta sitt uttalande
känner sig föranlåten att inte lägga hinder i vägen för ett sådant nytt
beslut, men man lagstiftar dock inte på det sättet, speciellt inte på det område
det här gäller, att man tar en reform ena året och så kommer tillbaka nästa år
med ett annat förslag. Det resoneras nog då i allmänhet som så, att när saken
varit före så nyligen, så kan man inte genast komma med något nytt förslag,
utan det måste först gå åtminstone några år. Jag tror därför att det även ur
den synpunkten hade varit fördelaktigare örn man nu avstått från att göra en
framställning.

Jag har endast velat göra denna deklaration för att åtminstone för mitt
vidkommande lia händerna fria för framtiden.

Herr Nilsson i Göteborg: Herr talman! Jag måste bekänna, att jag är litet
överraskad över det anförande, som herr Fast här hållit. Han har ju medverkat
till att vi fått ett enstämmigt utskottsutlåtande, men här i debatten har
han — om jag inte hört fel — framhållit, att förslaget enligt hans uppfattning
inte ger tillräckligt, och att riksdagsmännen rätteligen borde äga fria
resor på alla Sveriges järnvägar.

I anledning därav vill jag nämna, att när vi behandlade denna fråga i utskottet
stod voteringen mellan dels ett sådant mer vidgat förslag och dels
det förslag, som nu ligger på riksdagens bord. Men då röstade herr Fast mot
båda förslagen, och han hade också tidigare yrkat avslag på dem. Jag är
givetvis tacksam för att herr Fast här anslutit sig till utskottet, men det
hade väl varit rimligare, när herr Fast är så radikal i denna fråga som han
nu givit till känna, att han vid detta tillfälle presenterat det längre gående
förslaget för riksdagen. Sådant som läget är är det inte omöjligt, att herr
Fast kunnat vinna anslutning från riksdagens sida till detta förslag. Det utskottsförslag,
som här föreligger, är nämligen en kompromiss mellan de olika

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motion om viss ändring i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, m. m. (Forts.)

partierna i utskottet; vi kunde inte inom utskottet komma längre än vad
detta förslag innebär.

Det förefaller mig, som örn herrar Lindqvist och Lundell, som båda yrkat
avslag på förslaget, uteslutande ha sett denna sak såsom en riksdagsmännens
egen angelägenhet. Men riksdagsmännen lia ju vid sidan av sitt riksdagsarbete
även vissa förpliktelser mot valmännen. Framför allt i det läge, som vi
nu befinna oss, är det mycket angeläget, att riksdagsmännen allt som oftast
bege sig till hemorten för att informera sina valmän örn de omfattande lagstiftningsfrågor
och andra stora och betydelsefulla problem, som riksdagen
har att behandla. Jag anser det vara ett mycket legitimt krav från valmännens
sida — det behöver därför inte vara någon partipolitisk fråga det här
gäller — att riksdagsmännen kunna komma hem och fullgöra denna uppgift,
och då bör detta kunna ske utan att riksdagsmännen själva orsakas några kostnader.

Vi få heller inte glömma, att riksdagens ledamöter i fråga örn sin borgerliga
gärning ha mycket skiftande uppgifter och olika inkomster. Jag förstår
mycket väl, att det finns de, som då och då kunna kosta på sig en extra resa
till hembygden, även örn denna är belägen på rätt stort avstånd från huvudstaden.
Det är sådana riksdagsledamöter, som lia god ekonomi, som vid sidan
av riksdagsmannaarvodet ha avlöning från statstjänst eller annan anställning
eller som lia offentliga uppdrag, vilka ge dem både goda inkomster och fria
resor. Självklart är också, att inte heller de riksdagsmän, som bo i närheten
av Stockholm eller i själva staden, veta något örn de besvärligheter, som
kunna orsakas av att de fria resorna äro så fåtaliga som de nu äro.

Men det finns andra riksdagsledamöter, för vilka förhållandena te sig helt annorlunda.
Jag tänker då särskilt på de mindre jordbrukare, som kanske icke lia
råd att anställa någon hjälp vid jordbruket under sin vistelse i riksdagen. Jag
undrar verkligen, örn dessa mindre jordbrukare och andra småföretagare hålla
med herr Lindqvist örn att det är tillräckligt med en resa var fjortonde dag.
Jag anser för min del, att det inte är någon orimlig begäran från deras sida,
liksom kanske från jordbrukarnas överhuvud taget, att få åka hem
oftare än var fjortonde dag. Jag bortser därvid från godsägarklassen,
som bär också gett sin opposition till känna. Där har man ju förvaltare,
som sköter det hela, och nian lägger sig inte själv så mycket i
det praktiska arbetet inom jordbruket. Det är givet, att man då inte har någon
känning av de svårigheter, som kunna föreligga. Men vi alla, som leva
.under andra borgerliga förhållanden än vad oppositionen mot förslaget gör,
anse att det ligger sakliga skäl bakom den framställning, som här gjorts, och
att den icke på något sätt kan tolkas såsom en strävan från riksdagens sida
att orättmätigt skaffa sig privilegier.

Det är ur den synpunkten, som också herr Lindqvist och herr Lundell böra
betrakta denna fråga. Gör man det, tycker jag att det förslag är hållbart,
som utskottet här framlagt, och jag anser mig därför kunna yrka bifall till
detsamma.

Häruti instämde herr Dickson.

Herr Fast erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade: Herr talman!
Herr Nilssons i Göteborg historieskrivning får stå för hans egen räkning,
men vare sig jag eller utskottets övriga ledamöter vill kännas vid den.
Jag har intagit den ståndpunkt, som jag deklarerat här, långt innan herr Nilsson
i Göteborg kommit in i konstitutionsutskottet. Jag har alltid vidblivit den

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motion om viss ändring i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdra gets

fullgörande, m. m. (Forts.)

'' och jag tror icke jag har sagt för mycket, örn jag säger, att det var jag som
först förde denna synpunkt på saken på tal i utskottet. När det sedan framkommit
ett förslag, som har samband med den fråga som jag, herr talman, berörde
i mitt anförande och vilken skall komma före nästa år, och man finner,
att den måste anstå i år och framdeles tagas upp i ett större sammanhang,
innebär det icke någon deklaration örn motstånd till den linje jag i dag deklarerar.

Vidare anförde:

Herr Skoglund i Doverstorp: Herr talman! Med anledning av det förslag
som konstitutionsutskottet här framlagt skulle jag för min del vilja framhålla,
att det hade varit önskvärt, att innan detta förslag kom fram, riksdagens
talmän och riksgäldsfullmäktige samt i viss mån även järnvägsstyrelsen
beretts tillfälle yttra sig i ärendet. Det är ju dock dessa tre parter
som förutsättas skola utarbeta de praktiska detaljerna och se till att det hela
verkligen går att genomföra.

Skulle det ligga grund för herr Fasts yttrande här, att vi ha utsikt att få
frågan tillbaka nästa år och då i ett bättre utrett skick, vill jag, herr talman,
säga, att då är jag för min del villig att rösta för avslag i år. Jag förstår
väl, att det finns skäl för en utökning av resorna, ty det finns många som ha
mycket betydande utgifter för resor till hemorten, men örn det är den enda
riktiga lösningen att införa rätt till obegränsat antal fria resor, kan man ju
resonera örn.

Det som därutöver gör mig litet betänksam är stycket på första sidan, där utskottet
för ett ganska långt resonemang örn rätt till fria resor över hela landet.
Man tager visserligen ingen ståndpunkt därtill i år, men i utskottets omnämnande
på denna punkt ligger faktiskt en rekommendation för detta. Jag
tänkte från början, herr talman, ställa det yrkandet, att kammaren måtte besluta
att sistnämnda stycke skulle utgå ur utskottets utlåtande. Jag gör det
icke nu, sedan det framkommit ett yrkande örn avslag, ett yrkande, som jag
uppfattar som hemställan örn uppskov till nästa år.

Herr Thorell: Herr talman! Sedan jag begärde ordet, har herr Nilsson i
Göteborg hållit sitt anförande, och då det anförandet i huvudsak rimmar med
den uppfattning jag har, har jag icke någon anledning att närmare gå in på
de saker han berörde.

Vad som närmast föranledde mig att begära ordet var herr Lundells anförande.
Han sade, att vi skola vara mycket försiktiga, så att vi riksdagsmän
icke bevilja oss själva ekonomiska fördelar. Den saken ha ju redan åtskilliga
talare berört. Det är icke meningen på minsta sätt att bevilja någon ekonomisk
fördel. Vi få knappast något mer, örn vi få ytterligare fria hemresor.
Jag kan icke förstå, att det skulle bli någon högre levnadsstandard för vederbörande
riksdagsman genom den saken, som herr Lundell sade. När man reser,
brukar man ju f. ö. rent av kosta på sig litet mer under resan, än man gör
när man är stilla på en plats.

En annan sak skulle jag vilja framhålla i detta sammanhang. Vi sträva ju
efter och lia länge gjort det att försöka få in i riksdagen folk, som i största
möjliga utsträckning ha kvar sin kommunala och enskilda verksamhet i hembygden.
Jag kan inte hjälpa, att när jag hörde herr Lindqvists i Halmstad anförande
här, undrade jag örn herr Lindqvist icke i viss mån förlorat den kontakt
med sin hembygd, som vi andra lia, så att han icke behöver resa hem, som

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motion om viss ändring i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, m. m. (Forts.)

vi andra göra. För min egen del spelar frågan knappast någon som helst roll.
Jag bor så nära, att jag under min riksdagstid knappast tar ut andra reseersättningar
än för inställelse vid riksdagens början och hemresa vid dess slut.
Jag tycker emellertid, att det är orättvist med tanke på mina kamrater ute i
landet, som ha längre att resa än jag, att de själva skola behöva kosta på sig
dessa resor. Många gånger resa de hem exempelvis för att bevista ett kommunalt
sammanträde, där de få syssla med behandlingen av frågor, beträffande
vilka vi kanske här i riksdagen lia föranstaltat om att de skola framläggas för
de kommunala myndigheternas prövning, bedömande och beslut. Det kan icke
vara riktigt rätt, herr Lundell, att dessa riksdagsmän skola kosta på sig dessa
resor själva.

Sedan sade herr Lundell, att en utökning av de fria resornas antal skulle
leda till ännu mera skolkning i riksdagen än det nu är. Vi diskuterade i utskottet
den saken, men vi kommo till en helt annan uppfattning. Vi kommo till
den uppfattningen — och det bär redan framhållits här — att örn det vore
möjligt att resa hem exempelvis över en söndag eller en annan dag, då vederbörande
eventuellt icke behövde vara i sitt utskott, och han kunde resa hem
den ena natten och tillbaka en följande, skulle han göra det, örn resan vore fri,
men om han skulle bekosta resan, bleve det ingenting av. Då skulle han i stället
stanna i Stockholm, tills det blev tillräckligt mycket att göra i hemorten
för ett längre besök där och sedan kanske stanna borta från riksdagen en hel
vecka och därigenom bli borta både från kanimarplena och utskottssammanträden.
Jag tror tvärtemot vad herr Lundell påstår, att ett ökat antal fria resor
kommer att medverka till, att det bleve bättre möjligheter att bevisa utskottsoch
plenisammanträden, än vi nu lia möjlighet till. Herr Lundell vill väl icke,
att vi skola avkopplas så mycket som möjligt från hemorten och förlora kontakten
med densamma, som är så ofantligt viktig för vårt arbete här!

Sedan talade herr Fast örn sin inställning till denna fråga. Han tyckte, att
föreliggande förslag är en halvmesyr. Herr Fast, som varit med i utskottet,
vet mycket väl, att hjärtat hos utskottets ledamöter låg på ett helt annat plan
än vad detta utskottsutlåtande utvisar, men det var litet av herr Lundells betänksamhet
att i dessa tider gå för långt som gjorde, att vi stannade vid detta
förslag. Vi ville taga ett steg framåt, men vi ansågo, att det kanske var att
gå för långt, då det nu är stopp på alla möjliga andra områden, örn vi skulle
taga steget fullt ut och gå så långt att vi införde fria resor över hela landet
och under hela året. Jag för min del kan icke hjälpa, att jag närmast sympatiserar
med en sådan lösning. Jag minns riksdagsresan till Norrland 1937. Då
gick det extratåg från Stockholms Central och i Uppsala var det skåningar
som sade: Vi ha aldrig varit längre norrut. Men dessa skånska riksdagsmän
ha såväl som vi andra varit med örn att fatta alla möjliga beslut örn de stora
norrlandsfrågorna och haft att här sitta och bedöma de stora norrlandsproblemen
utan att lia sett ens, hur Norrland ser ut från en järnvägsvagn. Jag tror,
att tankegången hos herr Fast är riktig. Men detta utskottsutlåtande såväl
som många andra saker här i riksdagen är frukten av en kompromiss, och då
jag anser, att kompromissen går i rätt riktning, kan jag icke låta bli, herr talman,
att biträda det yrkande, som redan är ställt örn bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herr Olovson i Västerås.

Herr Lundell, som nu på begäran erhöll ordet för kort genmäle, yttrade:
Herr talman! Jag vill bara replikera herr Thorell Han frågade: Hur får man

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motion om viss ändring i stadgan örn ersättning för riksdagsmamiauppdra gets

fullgörande, m. m. (Forts.)

en ekonomisk fördel genom att resa ytterligare en gång till hemorten per femton
dagars period? För de flesta ligger det nog icke till på det viset, att de,
örn de icke få denna andra fria resa, stanna i Stockholm, utan för de flesta är
det nog så, att de resa hem i alla fall, örn de ha något att uträtta i hemorten.
Örn då det allmänna betalar kostnaden även för denna andra resa, gör man en
besparing, som man alltså kan använda till andra utgifter, och det blir onekligen
en förmån för vederbörande riksdagsrepresentant.

Huruvida hemresorna skulle komma att leda till ökad sammanlagd bortovaro
från riksdagsarbetet ha tydligtvis herr Thorell och jag olika uppfattningar
örn. Vem som får rätt på den punkten kan nog bara en eventuell framtida
statistik ge besked om. Det är emellertid tvivelaktigt om vi kunna fä en sådan
upprättad, sedan de fria resorna blivit genomförda, eftersom det väl då blir
ganska litet kontroll på huruvida riksdagsmännen finnas i Stockholm eller
någon annanstans. Jag har emellertid den bestämda uppfattningen att ett obegränsat
antal fria resor skulle komma att leda till större bortovaro från riksdagsarbetet.

Härpå, anförde

Herr Hallén: Herr talman! Jag vill rätta en felsägning i mitt anförande
riktat till herr Lindqvist, när jag gjorde gällande, att han hade en extra
resa. Jag syftade på det kända förhållandet, att riksgäldsfullmäktige sammanträda
en gång i veckan och för detta ha fria resor, och menade, att herr
Lindqvist kunde begagna sig av denna möjlighet till extra resor. Mot detta
kan herr Lindqvist invända, att när man ligger i Stockholm för riksdagsarbetets
skull, bär man som riksgäldsfullmäktig icke denna rätt till fria resor.
Emellertid tror jag, att örn det vore så, att han utelutande vore riksgäldsfullmäktig
och icke dessutom riksdagsman, och riksgäldsfullmäktige samlades
vissa perioder och icke hade rätt till mer än en resa var fjortonde dag och
de då och då behövde resa hem, skulle herr Lindkvist visa litet mera förståelse
för ökade möjligheter att resa hem.

Med anledning av herr Skoglunds uttalande, att detta skulle vara en sak,
som statens järnvägar och andra bort få yttra sig i, vill jag meddela, att vi
redan haft överläggningar med representanter för statens järnvägar örn hur
''denna sak skall tekniskt ordnas.

Herr Fast menade, att det vore olämpligt att föregripa denna fråga genom
att behandla den redan i år, emedan regeringen nästa år skulle komma
med ett förslag örn riksdagens arbetsformer. Det är mycket osäkert, örn det
sker, och även örn så sker, veta vi icke, örn den detalj, som avser riksdagsmännens
arvode, tages upp av Kungl. Majit. Jag har den uppfattningen, att det
är riksdagens egen angelägenhet att därvidlag taga initiativ. I varje fall kan
man enligt min uppfattning absolut icke sammankoppla rena arvodesfrågor
med frågan örn rätten att resa hem, när man behöver det. Det är precis som
örn införande av en sådan rätt skulle innebära, att riksdagsmännen därmed
skulle skänkas en förmån eller favör. Jag anser, att så icke alls är förhållandet.
Vad vi här skola taga ställning till är följande fråga: är det skäligt, att
en svensk riksdagsman skall utan ovidkommande hinder kunna företaga en
resa till hemorten, då han finner det behövligt? Skall han ha den rätten eller
icke? Jag gitter knappast anföra något ytterligare argument för denna självklara
rätt. Sedan är det en helt annan sak — hur behjärtansvärd och riktig
den än må vara -—■ att riksdagsmännen böra ha rätt till fria resor över hela
landet året örn i studiesyfte. Den frågan ligger på ett helt annat plan. Det

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motion örn viss ändring i stadgan om ersättning för riksdag smannauppdragets
fullgörande, m. m. (Forts.)

är fråga orri riksdagsmännens allmänna utbildning på allehanda områden för
att lära känna sitt fosterland, och därvidlag är det icke enbart resor som kunna
vara av vikt utan mycket annat, och det bör behandlas i annat sammanhang,
och man föregriper icke alls den frågan genom att nu biträda utskottets förslag.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag därå; och
biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 10.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj :ts proposition, nr 267, med
förslag till förordning örn ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr
383) angående stämpelavgiften, m. m.

Denna proposition bordlädes.

§ 11.

Motioner örn
revision av
tryck frihetslag
stiftning en
m. ra.

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande, nr 22, i anledning av väckta
motioner om revision av tryckfrihetslagstiftningen m. m.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Hallén: Herr talman! Det har stått åtskillig strid örn tryckfriheten i
vårt land i anledning av de restriktioner med vilka den måst förses under
dessa år, då vår fred mången gång svävat i fara. I vissa kretsar i vårt land
har man befarat, att de gjorda inskränkningarna varit ett uttryck för ett bristande
intresse hos statsmakterna, såväl regering som riksdag, för det fria ordet
överhuvud; ja, det har ju ej saknats röster, som menat att inskränkningarna
varit inspirerade av regeringens villighet att av pur sympati för en av de
krigförande söka tysta ner alla kritiska omdömen. Det var icke många dagar
sedan en stor ledande tidning tillät sig det uttrycket, att regeringen på anmodan
av Tyskland sökt strypa tryckfriheten. När det gäller bedömandet av
den föreliggande frågan, finner jag dylikt vara synpunkter, som icke äro
värda att tagas upp till ett kritiskt bemötande. Det skall, herr talman, ingalunda
bestridas, att tryckfrihetsförordningen § 3 mom. 9 vid upprepade tillfällen
tillgripits på ganska diskutabla grunder; men att motivet alltid och
uteslutande varit vårt lands trygghet, vet hela riksdagen. Hela landet bör
också veta att man betraktat alla dessa inskränkningar under de senaste åren
som ett provisorium, som snarast möjligt bör avlägsnas.

Nu anser emellertid utskottet, att som ett led i den förberedande fredsplaneringen
bör också skapas möjlighet att avlägsna dessa skärpningar, så
snart det allmänna läget ger oss de nödvändiga förutsättningarna härför. Jag
vill också upplysa örn, att inom utskottet och inom det parti jag har äran
tillhöra har man på ett mycket tidigt stadium dryftat dessa åtgärder och
diskuterat denna sak, långt innan de motioner skådat dagens ljus, som behandlas
i det föreliggande utskottsutlåtandet. Jag vill också säga, att det
finns en del tankegångar och synpunkter framför allt i den folkfrisinnade
motionen, som utskottet på intet sätt tagit upp och icke heller berett utrymme
åt i sin motivering.

Att konstitutionsutskottet nu uppvisar en fullständig enighet anser jag
vara högst betydelsefullt. Det har på många håll i pressen påståtts, att denna

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motioner om revision av tryckfrihetslagstiftningen m. m. (Forts.)
enighet i tryckfrihetsfrågan är frukten av en kompromiss. Jag måste, herr
talman, inlägga en gensaga häremot. Ty vad är en kompromiss? Jo, en kompromiss
är en sammanjämkning av olika ståndpunkter med ömsesidiga eftergifter.
Men så kan icke detta utlåtande karakteriseras. Här ha inga eftergifter
behövt göras, därför att alla meningsriktningar varit fullt ense örn det väsentliga,
nämligen att inskränkningarna dikterats av försiktighetsskäl, att de uppfattats
som provisoriska åtgärder och därför varit avsedda att avlägsnas så
fort omständigheterna det medgåve.

Det kan icke nekas till, herr talman, att på några håll i pressen kunnat förmärkas
en viss syrlighet i tonen, då man konstaterat denna enighet. På en del
håll har man velat få monopol på vakthållningen kring det fria ordet, och
glädjen över utskottets enighet verkar därför icke alldeles odelad. Ja, man
har menat och till och med i en stor tidning ifrågasatt, att några av oss
socialdemokrater ha sockrat anrättningen för att göra den mer njutbar för
vissa borgerliga representanter, men man har underlåtit att hänvisa till några
sådana »sockrade» uttryck. Det är nog i stället så, att det är den permanenta
surheten på en del håll, som icke skulle fara illa av några sockerkom.

Nej, herr talman, man vinner ingenting på att utpeka vissa politiska grupper
som mörkmän, när det gäller tryckfriheten. Den beskyllningen bör man rikta
mot anhängare av diktatur och ofrihet, mot nazister och kommunister, som
principiellt icke kunna godkänna tryckfrihet för oliktänkande. I stället böra
vi vara stolta över som svenskar, att folkets stora flertal och dess valda representanter
akta det tryckta ordets frihet som något väsentligt för hela vårt
samhällsskick. Därigenom säkra vi också åt vårt land en plats i främsta ledet
bland kulturfolken.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Vougt: Herr talman! Då, såvitt jag vet, inga flera talare finnas antecknade,
måste jag ge uttryck åt min förvåning över det ringa intresse, som
nu visas tryckfrihetsfrågan i andra kammaren. Jag förmodar emellertid, att
kammarledamöterna i allmänhet lia den uppfattningen, att ingenting är att
säga, när konstitutionsutskottet har blivit enhälligt i sitt förslag till riksdagen.
För min del skulle jag emellertid vilja göra några påpekanden, närmast
då med anledning av den mycket långvariga fortsatta debatt, som vi fått vara
med örn i tryckfrihetsfrågan under de gångna åren eller ända sedan 1941, då
riksdagen fattade beslutet örn ändringarna i tryckfrihetsförordningen.

Jag framhöll redan då, att den tolkning, som man inlade i riksdagens grundlagsändring,
drevs betydligt mycket längre än som var sakligt motiverat. Jag
vill gå tillbaka till vad den lilla utredningskommitte, som jag tillhörde, hade
som sin motivering, när kommittén föreslog Kungl. Maj :t vissa ändringar i
tryckfrihetsförordningen. Vår tanke var då ingalunda att föreslå en censurordning,
som .skulle av Kungl. Maj :t och riksdagen kunna tillgripas mot pressen
över lag, utan vad vi syftade till var en sådan tryckfrihetslagstiftning, att
i händelse av krig statsmakterna skulle kunna täppa till munnen på det lilla
fåtal organ, örn vilka vi visste, att de skulle gå fiendens ärenden. Vi tänkte
på en handfull exiremistiska organ; jag vill icke nämna vilka tidningar vi
närmast syftade på, men det torde vara klart för alla vilka det var, vars
lojalitet man icke kunde räkna på. Detta var emellertid något helt annat än att
införa censurfullmakt, som skulle kunna utsträckas till att omfatta hela den
svenska presson. Det, framhölls också mycket bestämt, att avsikten ingalunda
var att tillgripa censuråtgärder, när det gällde den inrikespolitiska debatten.
Det underströks också mycket starkt i kamrarna, när kamrarna fattade sitt
beslut, jag tror (Ion 90 januari 1941, de svårigheter, sorn det mötte att kunna

20 Nr 18. Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motioner om revision av tryckfrihetslagstiftningen m. m. (Forts.)
fullfölja deri tanke, som utredningskommittén hade, nämligen att här kunna
infoga den förperiod före ett krig, under vilken pressorgan, som hade en mot
Sverige landsförrädisk inställning, skulle kunna förråda en del av våra beredskapsåtgärder.
Där stannade utredningskommittén vid en annan lösning, än
den som sedermera blev riksdagens, d. v. s. att ett beslut örn tillämpning av
§ 6 i grundlagen skulle kunna fattas endast sedan kamrarna givit sitt bifall
med tre fjärdedels majoritet i vardera kammaren. Jag vill nu säga med anledning
av den ganska häftiga debatt omkring dessa ting som förts, att jag alltjämt
icke kan finna att vi på något sätt förivrade oss 1941. Det har ju gått så, herr
talman, att Sverige icke kommit närmare kriget. Vi ha undsluppit att bli indragna
i kriget, men vi ha därför icke behövt tillgripa denna censurlagstiftning.
Under de omständigheter, som förelågo 1940 och 1941, kan .jag icke se
annat än att det var i högsta grad befogat att vidta de förberedande åtgärder,
som grundlagsändringen medgav.

När det nu gäller att avgöra, huruvida riksdagen bör fatta beslut örn en
första grundlagsändring redan i år eller den bör vänta till nästa riksdagsperiod,
finner jag för min del att det är klokt att gå den väg, som konstitutionsutskottet
här anbefallt. Likväl kvarstår givetvis frågan, hur vi i framtiden
skola kunna sörja för att i ett nytt orosläge i världen, då Sverige kan
botås att bli indraget i krig, vårt land icke skall stå hjälplöst mot landsförrädiska
krafter, som kunna komma till uttryck också i pressen. Statsrådet och
chefen för justitiedepartementet har ju bebådat en utredning i stort örn hela
tryckfrihetsfrågan, och utskottet har också för sin del uttalat sig välvilligt
därutinnan. Därvid kommer problemet att dyka upp igen. Vi komma icke att
kunna gå ikring det problemet med mindre än vi mot förmodan skulle segla in
i den eviga fredens rike. När den utredningen företas, tror jag emellertid att
det är lyckligt att den sker i en kyligare atmosfär än den, som rått omkring
tryckfriheten på grund av det beslut, som 1941 fattades under så pass starka
meningsskiljaktigheter, vilka vi ju allesammans minnas. Det är från dessa utgångspunkter,
herr talman, som jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr von Friesen: Herr talman! Då riksdagen i dag går att ta första steget
till återställandet av de grundlagsfästade garantierna för tryckfriheten, kari
det kanske vara av intresse att konstatera den skillnad, som råder mellan den
tidpunkt då lagändringarna antogos 1940 och 1941, då mycket starka meningsbrytningar
rådde både i riksdag och i press och ute bland folket, och nu med
den enighet, som återspeglas i det konstitutionsutskottets betänkande, vilket vi
ha framför oss på bordet i dag. Man kan väl ändå säga, att bakom den fasad av
enighet, som konstitutionsutskottets utlåtande företer, dölja sig åtskilliga nyanser
så att säga alltifrån de, som ville lia betydligt mera i utskottet — och
dit, herr talman, räknar jag mig själv och mina medmotionärer från folkpartiet
— och de, som säkerligen med stor självövervinnelse ha varit med örn att skriva
under detta betänkande, vilka alltså tycka, att man vid detta tillfälle har gått
för långt. De senares uppfattning återspeglas i viss män i den passus i utskottets
motivering, där man påpekar — skäligen överflödigt synes det mig —
att ett andra beslut ingalunda behöver fattas redan vid 1945 års riksdag utan
att man kan dröja ändå längre fram, till den sista riksdagen i perioden.

Häremot skulle jag emellertid, herr talman, vilja göra en invändning i den
män detta uttalande kan tolkas som en bestämd föresats från dessa riksdagsledamöters
sida att skjuta på frågans slutliga avgörande alltför länge. När
vi gå till inskränkningarna i tryckfriheten och fråga oss varför de genomförts
i vårt land, så ligger ju svaret mycket nära till hands. Det var ju därför att

Ons-dagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motioner om revision av tryckfrihetslagstiftningen m. m. (Forts.)
den då segerrika kontinentalmakten kände sig ömtålig för kritik från de då
ännu kvarvarande neutralas sida och ansåg sig lia makt att motsätta sig en
dylik av pressen framförd kritik. Men hur är det i dag? Jo, krigslyckan har
vänt, som det förefaller definitivt. Det är väl detta som gjort att motionärerna
uppträtt i detta läge med begäran örn avveckling av restriktionerna, och att
konstitutionsutskottet också funnit tiden lämplig att biträda motionerna. Man
kan väl knappast tänka sig en seger för samma makt i framtiden, men, herr
talman, örn det till äventyrs skulle dyka upp andra maktkombinationer i Europa
eller annorstädes, som skulle komma med liknande anspråk, som vi under
dessa år lia fått erfara, vore det då icke lämpligt att vi från vårt håll sade
ifrån, att vad som har skett det har skett en gång, men vi få icke låta avfattandet
av de svenska grundlagarna bli beroende av främmande staters önskningar.

Örn jag efter denna granskning och motivering något tittar på de texter,
som konstitutionsutskottet gjort upp och som äro fogade vid utskottets betänkande,
så fäster jag mig i första hand vid den förändrade lagtext, som konstitutionsutskottet
har kommit med till den bekanta § 3 mom. 9 tryckfrihetsförordningen.
Det har ju varit denna paragraf, som väl har varit den mest
omstridda och jag vågar säga för oss motionärer mest anstötliga. Den medger
dessa vidgade administrativa befogenheter, detta alltför lättvindiga konfiskerande
av skrifter från Kungl. Maj :ts sida. Det är just detta administrativa
godtycke, som vi vänt oss mot. Vi ha önskat, att utskottet ändå skarpare och
bestämdare än som skett hade uttalat sig mot detsamma. Man får väl uttala
en förhoppning örn, att den kommitté Kungl. Maj :t inom kort kommer att tillsätta
kommer att bli i tillfälle att ytterligare trycka på den punkten. Det kan
invändas mycket mot § 3 morn. 9 i dess nuvarande lydelse.

Utöver vad jag här framhållit är en invändning, som just är betingad av
att det går så lätt att konfiskera en skrift med hänvisning till denna paragraf,
den att Kungl. Maj :t mycket väl kan konfiskera en skrift i sådana fall, då
innehållet är smädligt och förgripligt, men där enligt bestämmelserna ett
annat lagrum skulle vara tillämpligt. Nu frågar man sig, örn det icke varit
möjligt att på något sätt koppla ihop den bekanta § 5 mom. 13 med § 3
inom. 9. Inom utskottet var också ett förslag föremål för behandling, vilket
gick ut på att man skulle göra ett tillägg till § 3 mom. 9 av den lydelse att
efter den sista meningen som lyder: »Är skriften ej smädlig eller förgriplig
men genom densamma missförstånd med utländsk makt sig yppat, må den,
utan rättegång, kunna konfiskeras», skulle tilläggas följande ord: »på sätt i
§ 5 mom. 13 sägs». Utskottet vill icke vara med örn detta tillägg till paragrafen,
efter vad jag förmodar av den anledningen, att man icke vill föregripa en mera
ingående revision av de blivande sakkunniga. Annars synes det mig ganska
rimligt örn utskottet redan nu kunnat anta denna text. Den innebär ju, att
därest § 5 mom. 13 tillämpas, så har ju regeringen möjlighet att fråga tryckfrihetskommitterade
vad de anse örn skriften i fråga, och om då tryckfrihetskommittérade
säga, att de icke anse att det är skäl till något åtal eller någon
konfiskatorisk åtgärd, skall beslutet gå tillbaka. Det ger också den som tryckt
skriften möjlighet att hos Kungl. Maj :t söka gottgörelse för de utlägg han
har baft eller de ekonomiska förluster han har lidit på grund av åtgärderna
emot honom.

Något som är mycket tillfredsställande ur motionärernas synpunkter är att
den bekanta § G försvunnit ur vår grundlagstext. Vi befinna oss i dag i det
lyckliga läget att vi kunna åberopa en viss erfarenhet från olika krigförande
länder hur censuren har verkat. Vi lia då särskilt två exempel. Det ena gäller
ett grannland, som infört en censur, om vilken man utan överdrift kan säga,

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motioner om revision av tryckfrihetslagstiftningen m. m. (Forts.)
att den i sin tillämpning varit mycket olycklig för landet i fråga. Vi kunna
emellertid också åberopa ett land, som ännu icke begagnat sig av möjligheterna
att genom lag införa censur. Jag tänker på England, som på ett alldeles
förträffligt sätt kunnat fullfölja sina krigsansträngningar utan begagnande
av i lag stadgad censur. Där går det ju enklare till. Där behövs bara ett enkelt
parlamentsbeslut för att censuren skall sättas i verksamhet. Men det är betecknande
att man ännu icke funnit anledning tillgripa något sådant. Jag är alldeles
överens med herr Vougt örn, att i ett kritiskt läge, d. v. s. under krig,
måste vi ha vissa garantier för att icke landsförrädiska element skola få bedriva
en omstörtande verksamhet, en verksamhet ägnad att försvaga krigsansträngningen.
Men jag tror att man genom ett vidsträckt publiceringsförbud,
kombinerat eventuellt med indragning av skrifter, kan nå väl så långt som
genom ett tillämpande av censurbestämmelserna och detta utan de olyckliga
skadeverkningar, som censuren otvivelaktigt för med sig.

Herr talman! Efter vad jag här anfört vill jag inskränka mig till att yrka
bifall tili utskotets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren vad utskottet hemställt.

§ 12.

Herr statsrådet Rubbestad avlämnade Kungl. Majis proposition, nr 270,
angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45.

Denna proposition bordlädes.

§ 13.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 128, i anledning av Kungl. Majis
proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser
beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna
i samma städer komma att indragas, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14.

Motioner örn
anslag till
statens järnvägars
personals
idrottsoch
friluftsverksamhet.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 129, i anledning av väckta motioner
örn anslag till statens järnvägars personals idrotts- och friluftsverksamhet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
H. Ericsson m. fl. (I: 54) och den andra inom andra kammaren av herr
Gustafsson i Bogla m. fl. (II: 108), hade hemställts, att riksdagen måtte
till statens järnvägars idrottsförbunds verksamhet för år 1944 bevilja ett anslag
av 5 000 kronor, att utgå av statens järnvägars driftsmedel.

Utskottet hemställde, att motionerna 1:54 och 11:108 icke måtte av riksdagen
bifallas.

Reservation hade avgivits av herrar Oscar Olsson, Pauli, Ward, Andersson
i Malmö och Åkerström, vilka ansett att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn utredning rörande lämpligheten
av och möjligheten för att i begränsad utsträckning och främst beträffande
de affärsdrivande verken ekonomiskt stödja idrottsliga strävanden
bland de statsanställda.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motioner om anslag till statens järnvägars -personals idrotts- och friluftsverksamhet.
(Forts.)

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Persson i Tidaholm: Herr talman! Då jag deltagit i arbetet på den
utskottsavdelning, som haft att förbereda denna fråga, dristar jag mig att här
säga några få ord.

Den föreliggande frågan är ju icke av den storleksordningen att den bör föranleda
någon allmän och större debatt. Den har emellertid inom vederbörande
utskottsavdelning behandlats synnerligen ingående, och man har därvid efter
moget övervägande kommit på olika linjer. Den motion, som här behandlats,
går ju ut på att ett anslag på 5 000 kronor skulle beviljas till stöd åt idrottsverksamheten
bland statens järnvägars anställda. Inom vederbörande utskottsavdelning
var man till en början ganska välvilligt inställd till ifrågavarande
motion. Emellertid kom man under ärendets behandling att dela upp sig på
olika linjer. Den ena företrädde den synpunkten -— och det är den linjen jag
närmast representerar —■ att de statsanställda böra få samma behandling som
de i enskild tjänst anställda. Det är ju allom bekant, att man i de större industrierna
är synnerligen välvilligt inställd mot idrottsrörelsen. Man stöder
idrottsrörelsen ganska allmänt med ekonomiska bidrag, detta trots att idrottsrörelsen
från statens sida också röner ekonomiskt bistånd. Det är icke bara för
de anställda som man härvidlag ömmar, utan vederbörande verk och inrättningar
ha ju också gagn av en idrottsligt tränad personal. Det är som sagt närmast
ur den synpunkten vi anse, att statens anställda böra få ett ekonomiskt
bidrag av statmakterna.

Från motsatta sidan hävdas, att vederbörande kunna vända sig till riksidrottsförbundet
för att få den ekonomiska hjälp, som behövs. Under ärendets
behandling inom utskottsavdelningen lämnades av en särskilt tillkallad föredragande
från riksidrottsförbundet den upplysningen, att även statens järnvägars
personal i vissa undantagsfall fått ett visst stöd från riksidrottsförbundet.
Denne föredragande upplyste nämligen, att järnvägsmännens gymnastik- och
idrottsklubb i Stockholm 1942 erhöll det storslagna bidraget av två tidtagarur,
en startpistol och en förbandslåda. Järnvägsmännens idrottsförening i Malmö
fick samma år likaledes två tidtagarur, en startpistol och en förbandslåda samt
dessutom en serie nummerlappar från 1 till 50. 1943 beviljades samma föreningett
kontant bidrag örn 75 kronor. Järnvägsmännens idrottsförening i Örebro,
som icke är ansluten till riksidrottsförbundet, erhöll 1941 två tidtagarur, en
startpistol, en förbandslåda, ett måttband, en megafon, en serie armbindlar
samt en serie nummerlappar från 1 till 100. Detta var således den generösa
hjälp, som de 4—5 000 idrottsmännen inom järnvägsmannaförbundet hittillls
erhållit från riksidrottsförbundet. Det är alldeles uppenbart, att denna hjälp
inte är av den storleksordning, att den är tillräcklig. I likhet med vad som skett
inom telegrafstyrelsen borde därför även statens järnvägar ha visat någon ekonomisk
välvilja för möjliggörande av idrottsverksamhet bland sina anställda.
Så har emellertid icke skett. Det hade därför varit önskvärt, att riksdagen behandlat
förevarande motioner något välvilligare.

Herr talman! Jag skulle visserligen helst ha velat yrka bifall till den av
herrar Oscar Olsson m. fl. avgivna reservationen samt den däri avgivna motiveringen.
Då herr talmannen emellertid förmenat, att klämmen i denna reservation
ginge utanför motionens ram, ber jag att få framställa följande yrkande,
nämligen att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn utredning
rörande lämpligheten av och möjligheten för att i begränsad utsträckning stödja
idrottsliga strävanden bland de anställda vid statens järnvägar.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motioner om anslag till statens järnvägars personals idrotts- och friluftsverksamhet.
(Forts.)

Herr Andersson i Prästbol: Herr talman! Jag vill med endast några få ord
hänvisa till att riksdagen för innevarande budgetår beviljat idrottsrörelsen ett
anslag om 1 800 000 kronor under tionde huvudtiteln. Det torde väl icke möta
hinder, att även järnvägstjänstemännens idrottsföreningar få del av detta anslag.
Därest denna fråga skall tagas upp i hela sin vidd, torde det väl ändå böra
bero på Kungl. Maj:ts prövning, hur det skall förfaras härmed. Frågan torde
ej heller enbart gälla statens järnvägars personal utan även övriga statens
affärsdrivande verks. På grund härav har statsutskottet icke ansett sig kunna
bifalla föreliggande motioner.

Herr talman! Under hänvisning till vad jag nu anfört är jag nödsakad att
yrka bifall till utskottets förslag, som innebär avslag på motionerna i förevarande
ämne.

Herr Gustafsson i Bogla: Herr talman! I egenskap av motionär i denna fråga
ber jag att få säga några ord.

Det är med icke ringa besvikelse, som jag tagit del av utskottets utlåtande
i anledning av förevarande motion, vari hemställts, att riksdagen måtte till
statens järnvägars idrottsförbunds verksamhet för 1944 bevilja ett anslag av
5 000 kronor. Vi motionärer förmena nämligen, att det är ett synnerligen litet
anslag, som vi här begärt, och att syftet med denna verksamhet både ur personalens
och inte minst statens järnvägars synpunkt i dess egenskap av affärsdrivande
verk är av stor betydelse. Statsutskottet har visserligen så till vida
ägnat några välvilliga ord åt motionens syfte, att utskottet givit sin uppskattning
av betydelsen i allmänhet av idrott i sunda former. Utskottet har
också uttalat som sin mening, att den verksamhet, som utövas av järnvägarnas
idrottsförbund för de anställdas andliga och fysiska fostran, kan vara
förtjänt ali uppmuntran. Statsutskottet har likväl trots sina vackra ord örn
uppmuntran stannat inför ett avslagsyrkande. Detta förefaller mig vara ett
egendomligt sätt att uppmuntra en god verksamhet.

Statsutskottet har varit synnerligen knapphändigt i sitt förevarande utlåtande.
Det framgår emellertid därav med ali tydlighet, att utskottet fruktat,
att ett bifall till motionen skulle medföra statsfinansiellt sett vittomfattande
konsekvenser. Jag kan icke dela dessa farhågor. Det hade för utskottet varit
lätt att begränsa konsekvensen i fråga örn anslag av detta slag till att gälla
idrottsverksamhet för personal inom de affärsdrivande verken. Jag vet inte,
örn det finns några idrottsföreningar bland personalen inom generalpoststyrelsen,
vattenfallsstyrelsen eller domänverket. Jag tror emellertid icke att de
statsfinansiella konsekvenserna skulle bli så stora, örn även idrottssammanslutningar
inom dessa verk skulle beviljas anslag. Statsutskottet har i motsats
härtill framhållit, att det skulle kunna bli ett mycket stort antal verk och
personalkårer av skiftande slag, som skulle kunna komma i fråga för dessa
anslag. Det är säkerligen icke på många områden inom statlig verksamhet
och förvaltning, som behov föreligger av särskilda idrottsföreningar. Jag kan
inte tänka mig, att kronojägare och skogvaktare, som äro spridda över hela
landet, komma att bilda egna idrottsföreningar. Samma gäller småskollärarinnor
och folkskollärare. Förhållandena äro emellertid helt annorlunda vid sådana
verk, där personalorganisationen enbart på samma plats har kanske 100-tals, ja 1 000-tals medlemmar i ungefärligen samma åldersgrupper. Jag kan
som exempel nämna, att statens järnvägar ha omkring 40 000 anställda. Omkring
10 procent av dessa eller 4 200 äro medlemmar i statens järnvägars
idrottsförbund. Jag kan inte inse, att konsekvenserna av ett bifall till förevarande
motioner skulle bli så vittomfattande, som statsutskottet här velat

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motioner om anslag till statens järnvägars personals idrotts- och friluftsverksamhet.
(Forts.)

göra gällande. Jag tycker, att statsutskottet Ilar blåst upp denna lilla fråga
till en större fråga, än vad den i själva verket är.

Herr Persson i Tidaholm erinrade om att det förekommer enskilda företag,
som mycket frikostigt understödja idrottsverksamheten bland sina anställda!
Det förefaller naturligt, att staten i sin egen verksamhet borde vara lika angelägen
som enskilda företagare att understödja strävanden bland personalen,
som uppenbarligen gagna både de anställda och företagen själva. Statsutskottet
säger sig visserligen lia beaktat det förhållandet, att de enskilda företagen
i viss utsträckning understödja idrottsverksamhet bland sin personal. Detta
har emellertid icke inverkat på utskottets ställningstagande i denna fråga.

Jag finner det skrivsätt, som utskottet använt rörande de anslag, sorn telegrafstyrelsen
beviljat dess idrottsförening i Stockholm, synnerligen anmärkningsvärt
och även beklagligt. Utskottsmajoriteten har nämligen framhållit,
att ett sådant anslag ur synpunkten av en enhetlig behandling av hithörande
frågor kan vara diskutabelt. Örn riksdagen nu antar detta statsutskottets utlåtande,
kan det medföra den konsekvensen, att telegrafstyrelsen anser sig förhindrad
att i fortsättningen bevilja dylika anslag. Det är föga värdigt riksdagen
att på ett sådant sätt bidraga till att tidigare utgående anslag för ifrågavarande
ändamål till statspersonal upphöra.

Från riksidrottsförbundets sida har i detta ärende framhållits, att statsbanepersonalen
skulle vara särskilt gynnad genom möjligheterna att erhålla
fria resor. Jag vill gentemot detta uttalande framhålla, att förmånen av dessa
fria resor för de unga järnvägsmännen är starkt begränsad. Tillfälligt anställda
få nämligen inga fria resor, utan det är först efter ett års oavbruten
tjänst, som en extra anställd befattningshavare får sex biljetter per år. Örn
en befattningshavare således exempelvis börjat sin anställning den 1 juli 1942
och varit i oavbruten tjänst till den 1 juli 1943, erhåller han, då första delen
av 1943 redan gått till ända, endast tre biljetter under den återstående tiden
av 1943. Efter vunnen ordinarie anställning, för vilket i allmänhet erfordras
minst fem års tjänst, erhålla befattningshavarna 24 biljetter per år. En järnvägstjänsteman,
som exempelvis har sex biljetter per år, har säkerligen stor
användning för dem för andra ändamål än idrottsändamål. Det händer ofta,
att en ung man från Skåne blir förflyttad till Stockholm eller tvärtom, och
under sådana förhållanden bli nog biljetterna förbrukade i samband med besök
i hemorten. Jag vill i detta sammanhang även erinra örn att järnvägsmännen
under sommarmånaderna icke få färdas å sina fribiljetter med snälltåg
under lördagar och söndagar. På den grund blir alltså förmånen väsentligt
begränsad.

Jag vill även nämna, att jag personligen haft kontakt med statens järnvägars
idrottsförbund. Vi ansågo nämligen inom statens järnvägars heinykterhetsförbund
det vara mycket värdefullt att få ett samarbete till stånd med
de unga idrottsmännen vid statens järnvägar. För att stimulera detta samarbete
skä,nkte nykterhetsförbundet ett idrottspris, som uppställdes som vandringspris
inom bandysporten. Jag hade förmånen att en vinterdag för ett par
år sedan överlämna detta vandringspris till det segrande laget i samband med
en bandymatch på skridskobanan vid Stallmästargården. Jag blev mycket angenämt
överraskad av den andliga och fysiska spänsten hos de unga järnvägsidrottsmännen.
Då dessa unga pojkar få erlägga ganska stora årsavgifter till
sin idrottsförening samt offra åtskilligt a.v sin fritid och annat, anser jag att
det hade varit betydelsefullt, om statens järnvägars idrottsförbund erhållit en
uppmuntran i form av detta anslag på 5 000 kronor.

Herr talman! Då det icke synes föreligga några utsikter att kammaren bi -

Nr 18

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motioner om anslag till statens järnvägars personals idrotts- och friluftsverksamhet.
(Forts.)

faller de i motionerna framställda yrkandena, ber jag att få yrka bifall till
det av herr Persson i Tidaholm nyss framställda yrkandet.

Herr Danielsson: Herr talman! Anledningen till att jag biträtt utslcottsmajoritetens
ståndpunkt i denna fråga är icke bristande intresse för idrotten
i allmänhet eller järnvägsmännens idrottsrörelse i synnerhet utan snarare tvärtom.
Det måste vara riktigt, som utskottet framhållit, att ett bifall till motionernas
yrkanden eller det reservationsvis framförda yrkandet måste medföra
den konsekvensen, att flera olika idrottssammanslutningar av liknande slag
komma att begära anslag för sin verksamhet. Jag hyser personligen den uppfattningen,
att om de statsmedel, som beviljats för idrottsrörelsen i landet,
icke räcka till att bevilja järnvägsmännens idrottsförbund högre anslag, bör
konsekvensen bli, att staten beviljar mera medel till idrottsrörelsen i allmänhet.
Det är visserligen sant, att idrottsrörelsen erhållit ett anslag på 1 800 000
kronor, men om detta anslag icke skulle vara tillräckligt, kan det ju höjas till
ett annat år. Det är enligt min mening bättre, att anslag till exempelvis järnvägsmännens
idrottsförbund går genom överstyrelsen för riksidrottsförbundet,
än örn anslag av denna art skulle beviljas olika sammanslutningar direkt.
Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att det särskilt på landsbygden
finns många platser, som äro synnerligen handikappade i fråga örn idrottsverksamhet,
då de ha stora svårigheter att ordningställa idrottsplatser. samt
anskaffa idrottsmateriel och anordna idrottstävlingar. Med hänsyn till idrottens
stora betydelse för vårt folk anser jag det vara nödvändigt att, örn de
till idrottsrörelsen anslagna medlen icke skulle förslå, ytterligare sådana medel
beviljas. Beträffande detta speciella fall vill jag framhålla, atting inte tror,
att järnvägsmännens idrottsförbund skulle få mindre anslag från riksidrottsförbundet
än andra idrottsföreningar. Jag anser således att den bästa lösningen
av ifrågavarande spörsmål är en höjning av det utgående anslaget till
idrottsrörelsen, för att genom en gemensam central en objektiv^ fördelning av
anslagen till olika håll skall kunna genomföras. Jag vill än en gång betona, att
denna min inställning till ifrågavarande motioner icke förestavats av bristande
intresse för idrottsrörelsen utan tvärtom.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Allard: Herr talman! I egenskap av medmotionär ber jag att få säga
några få ord i denna debatt.

Jag kan för min del inte finna något fel i att statens affärsdnvande verk
gynna korporationsidrotten. Syftet med denna är väl, att man _ skall få ett
större antal ungdomar att genom idrottslig träning hålla sig i god fysisk
kondition. .Krån det fria» näringslivets sida- Ilar man också ansett denna sak
vara av stor betydelse, och denna sin uppfattning har man även lagt i dagen
genom att understödja korporationsidrotten på flera sätt. Jag skulle kunna
andraga mångfaldiga exempel, som bevisa detta, men jag skall inskränka mig
till att anföra ett enda. _

Det finns en korporationsidrottsförening här i Stockholm, som heter Konsums
idrottsförening. Konsum ger denna förening stöd genom att lämna anslag,
som utgår med 1 krona per år för varje medlem av föreningen, som aktivt''deltager
i idrotten. Dessutom håller företaget en sportstuga åt idrottsföreningen,
för vilken nian betalar 500 kronor per ar. Man lämnar även anslag
till en del andra idrottsliga ändamål, och sammanlagt fick Konsums idrottsförening
av Konsum i Stockholm förra året mottaga icke mindre än 7 374
kronor. Dessutom lämnar Konsum ett anslag pa 2 000 kronor till den gym -

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motioner om anslag till statens järnvägars personals idrotts- och friluftsverksamhet.
(Forts.)

nastik, som bedrives genom Konsums idrottsförening. Det fria näringslivet
visar ofta stor förståelse för korporationsidrottens betydelse och för att de anställda
skola hålla sig i god fysisk form. Jag tycker därför, att statens affärsdrivande
verk borde kunna beredas möjlighet att visa, att de betrakta saken
på samma sätt. Örn kammaren här i dag följer ut skottsmajoriteten, gives icke
denna möjlighet för de affärsdrivande verken.

Nu framhåller man ifrån utskottets sida, att staten beviljar idrotten stöd,
och utskottet påpekar, att det anslag som för nästa budgetår föreslås för detta
ändamål utgör 1 800 000 kronor och att det finns möjligheter för de idrottsmän
det här gäller att kunna få del av detta anslag. Ja, det är ju klart, att
dessa föreningar även kunna få del av detta anslag, men med den mångfald av
idrottsföreningar och specialförbund av olika slag, som äro anslutna till riksidrottsförbundet,
blir detta inte något stöd att tala om. Varför skall man då
här ställa de statsanställda i en särställning i jämförelse med de privatanställda?
Örn kammaren nu bifaller det yrkande, som herr Persson i Tidaholm
ställt, gives det möjligheter för de affärsdrivande verken att efter en utredning
bevilja korporationsidrotten det stöd den behöver.

Jag ber, herr talman, att med det anförda få yrka bifall till herr Perssons
i Tidaholm yrkande.

Herr Törnkvist: Herr talman! Jag vill endast säga ett pär ord för att inte
utskottet skall framstå i alltför ofördelaktig dager, vilket synes ligga hotfullt
nära efter de anföranden, som hållits.

Det är ju inte alls fråga örn att vara ogin mot idrotten. Spörsmålet är närmast
av budgetpolitisk art och icke av den art, att man vägrar ge ett anslag
till ett nyttigt ändamål. Det synes endast vara en inre organisationsfråga,
hur man fördelar de medel, som utgå till idrotten. På de sista tio åren ha
dock ställts till idrottens förfogande i runt tal 35 miljoner kronor. Det bör väl
inte vara omöjligt att vidtaga inre organisatoriska åtgärder inom riksidrottsförbundet,
så att alla slag av idrott skola kunna få del av den hjälp, som
staten lämnar via riksidrottsförbundet. Den budgetpolitiska sidan av saken
kan val närmast karakteriseras på det sättet, att örn man går på sidan av de
allmänna åtgärder, som redan vidtagits genom beviljandet av betydande anslag
till idrottens främjande, skjuter man en bräsch i detta system för anslagsbeviljande.
På så sätt vet man inte var man till slut hamnar. Det är alldeles
uppenbart, att så snart det finns en grupp på låt oss säga 10 till 20
medlemmar av någon statstjänstemannakår på en plats, så kunna dessa bilda
en idrottsförening av något slag och utöva idrott. Det är alltså inte uteslutande
järnvägsmän, som i detta sammanhang kunna komma i fråga. Det finns
även andra statstjänargrupper, vilkas arbete är av den beskaffenheten, att
de säkerligen kunna framlägga lika starka motiv för understöd från statens
sida till en yrkesidrottsförening. Bevilja vi i det fall det här gäller ett understöd
utan att undersöka vidden av de konsekvenser, som skulle uppstå, därest
man skjuter en bräsch i principerna för beviljandet av dylika anslag, så
veta vi till slut inte, var vi tvingas att stanna. Vi kanske tvingas att göra
halt på en punkt, där en klar orättvisa på etti alldeles särskilt sätt demonstreras.
Örn det visar sig, att nian från olika håll under dessa former vill ha
anslag av staten till idrottsliga ändamål, måste statsmakterna söka åstadkomma
en allmän översyn över detta spörsmål och utarbeta en plan för hur
dylika anslag skola fördelas och vilka grupper, som skola kunna komma i åtnjutande
av hjälpen.

Andra kammarens protokoll 19kJt. Nr 18.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motioner orri anslag till statens järnvägars personals idrotts- och friluftsverksamhet.
(Forts.)

Om saken hade legat till på det sättet, som herr Gustafsson i Bogla ville
göra gällande, nämligen att inga andra än järnvägstjänstemännen skulle kunna
tänkas komma i åtnjutande av ett sådant anslag, hade problemet varit
mycket enkelt. Så förhåller det sig emellertid icke. Det är, som jag här sökt
visa, många andra, som kunna tänkas vilja lia del av ett dylikt anslag och
kunna komma att göra gällande, att när den eller den sammanslutningen får
anslag, så böra även de erhålla sådant. Vi ha ju tillräcklig erfarenhet av hur
liberal riksdagen brukar vara, när det gäller beviljandet av anslag för att
veta, att vi i så fall även skulle bevilja anslag i de övriga fallen. Detta har
hänt så många gånger i riksdagen tidigare, att man inte utan vidare kan acceptera
ett betraktelsesätt, där man helt enkelt bortser från de budgetpolitiska
faror, som föreligga.

Det är, herr talman, som jag sade nyss, närmast ett budgetpolitiskt spörsmål,
huruvida vi skola bevilja detta anslag, som ser litet ut men som utskottsmajoriteten
anser inte kan beviljas på grund av att konsekvenserna av ett
sådant förfaringssätt icke kunna överblickas.

Örn riksdagen nu bifaller statsutskottets förslag och herrarna tänka komma
igen ett annat år, vill jag rekommendera herrarna att då begära utredning
beträffande just denna art av statsbidrag till idrottsrörelsen. Som saken nu
ligger till kan jag inte anse annat än att fjärde avdelningen, som har behandlat
detta ärende, har behandlat det riktigt. Jag hemställer, herr talman,
örn bifall till utskottets hemställan.

Herr Persson i Tidaholm: Herr talman! Herr Danielsson vittnade i sitt anförande
örn sitt stora intresse för idrottsrörelsen. Jag har ingen anledning att
betvivla detta herr Danielssons intresse, men jag finner det förvånansvärt,
att det tar sig sådana uttryck som att yrka avslag på ett så förhållandevis
litet anslag, som det här gäller. Inte ens reservanterna ha emellertid yrkat
bifall till motionen, utan begära endast en utredning i frågan. Jag tycker att
herr Danielsson med sitt omvittnade intresse för saken skulle kunna gå med
på en sådan utredning.

Det talas i statsutskottets utlåtande om de vittutseende statsfinansi ella konsekvenser,
som ett bifall till motionen skulle få, och herr Törnkvist berörde i
sitt anförande just dessa konsekvenser. Skulle vi ändå inte här i kammaren
kunna vara tämligen överens om att de statsanställda böra bli föremål för
samma behandling av sin arbetsgivare som de enskilt anställda bli. Det är
det enda vi begära, och jag tror inte att man behöver befara att statsfinanserna
skulle bli så oerhört lidande, örn staten uppträdde litet humanare i
detta fall.

När man talar örn de konsekvenser, beviljandet av ett sådant anslag kan
medföra, så skall man dock komma ihåg, att det finns ett affärsdrivande verk
här i landet, nämligen telegrafstyrelsen, som årligen ställer ett anslag på
45 000 kronor till förfogande för välfärdsåtgärder för sin personal. Statens
järnvägar ha inte möjlighet att lämna ett dylikt anslag, och jag tycker att
då man nu,, som utskottet medger, redan har brutit själva den av utskottet
hävdade principen att icke bevilja sådana anslag till föreningar av statsanställda,
så kan man rimligen bevilja statens järnvägars anställda samma förmåner
som de i telegrafverket anställda.

Herr talman! Den förda debatten har inte på något sätt föranlett mig att
frångå det yrkande, som jag ställde i mitt förra anförande.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motioner orri anslag till statens järnvägars personals idrotts- och friluftsverksamhet.
(Forts.)

Herr Andersson i Malmö: Herr talman! Jag tror inte att det är riktigt att
man, såsom herr Törnkvist vill göra gällande, bör betrakta denna fråga enbart
ur budgetteknisk synpunkt. Den idrottsorganisation, det här gäller, har i
mycket ringa utsträckning fått del av de 35 milj. kronor, vilka som herr Törnkvist
nämnde staten anslagit till idrotten i vårt land.

Jag. vill i detta sammanhang nämna, att riksidrottsförbundet. som åtminstone
i sin motivering varit ganska generöst, även hänvisat till att medel
kunna ställas till förfogande ur andra fonder än sådana, som stå till riksidrottsförbundets
disposition. I fråga örn lägerveckor och fjällresor har förbundet
erinrat örn att medel till dylika ändamål torde kunna erhållas från
fonden för friluftslivets främjande, och det rekommenderar statsbanepersonalen
att hänvända sig dit. Nu är jag synnerligen övertygad om att denna fond för
friluftslivets främjande är mycket hårt anlitad och att man där icke har mycket
att hämta från dessa organisationers sida.

Det är, herr talman, vidare en annan synpunkt, som jag här särskilt vill
understryka, och det är, att det bör råda ett samband mellan vad staten gör på
detta område och vad man gör i detta avseende inom det privata näringslivet.

Jag förstår att håde herr Törnkvist och herr Danielsson, i fall behov skulle
föreligga, äro villiga att gå med på att bevilja högre anslag till riksidrottsförbundet
för den allmänna idrottens främjande här i landet. De vilja emellertid
inte vara med om att de affärs drivande verken själva under en viss kontroll
skulle lämna ett dylikt anslag. Ett sådant betraktelsesätt skulle emellertid
kunna medföra vissa betänkliga konsekvenser med avseende på den medelsanvisning,
som genom den privata företagsamheten sker till idrotten. Man
skulle kunna tänka sig, att de privata företagen komme att resonera på samma
sätt, nämligen att de icke bry sig om att göra någonting, och ansåge, att alla
anslag till idrottens främjande skulle lämnas genom de medel, som staten ställer
till förfogande för den allmänna idrottens befrämjande. Det skulle vara i hög
grad otrevligt, för den händelse man komme in på en sådan utvecklingslinje
inom de privata företagen. Jag tycker tvärtom att det är mycket vackert,
att en mängd enskilda företag söka tillgodose sina anställda på detta område
genom att till deras idrottsorganisationer anslå mycket stora belopp. Jag
tror, att det därför vore rimligt, att staten kunde gå före med gott exempel
beträffande sina affärsdrivande verk.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till det
av herr Persson i Tidaholm under överläggningen framställda yrkandet; och
förklarade herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja
för den förra propositionen. Herr Persson i Tidaholm begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 129, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det av herr Persson i Tidaholm under
överläggningen framställda yrkandet.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motioner om anslag till statens järnvägars personals idrotts- och friluftsverksamhet.
(Forts.)

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för nej-propositionen.

Kammaren hade alltså bifallit det av herr Persson i Tidaholm under överläggningen
framställda yrkandet.

Herr förste vice talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

§ 15.

Motion angå- Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 130, i anledning av väckt motion
er>ning^om'' angående utredning örn behovet av nya järnvägsförbindelser i Norrland.

behovet av nya I en inom andra kammaren av herrar Skoglund i Umeå och Mäler väckt
^Tindelse^i mo^on (H: 126) hade hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Norrland. Maj hemställa örn en uttömmande utredning rörande behovet av nya järnvägsförbindelser
i Norrland, i första hand berörande ostkustbanans förlängning
längs hela norrlandskusten upp till Torne älv.

Utskottet hemställde, att motionen II: 126 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan föredrogs; och yttrade därvid:

Herr Skoglund i Umeå: Herr talman! Jag har med intresse tagit del av
det statsutskottsutlåtande, som nu föreligger i denna fråga, närmast på grund
av att utskottet intagit en så positiv ståndpunkt till de synpunkter, som herr
Mäler och jag framfört i vår motion, i vilken vi påyrkat en förlängning av ostkustbanan
norrut.

Utskottet har ju bland annat konstaterat, att det för sin del anser att den i
motionen framförda tanken på en norrut fortsatt norrländsk kustbana alltjämt
förtjänar uppmärksammas. Man kan emellertid fråga sig, örn utskottet efter
detta mycket positiva uttalande inte borde ha dragit en annan slutsats än vad
det gjort och som resulterat i ett yrkande om avslag på den av oss väckta motionen.
Alldenstund utskottet icke ansett sig kunna bifalla vår begäran, måste
jag säga, att detta är att beklaga, därför att såväl utskottet som vi motionärer
då skulle ha kunnat nå det syfte som vi äro ense örn att betrakta som betydelsefullt.
Utskottet har emellertid i sitt utlåtande konstaterat, att man måhända
kan vinna samma resultat genom att förutsätta, att den nyligen tillsatta norrlandsutredningen
skall ta frågan under övervägande. Utskottet har icke nöjt
sig med att endast säga, att det förutsätter, utan även sagt att det förväntar,
att norrlandsutredningen skall ta frågan under omprövning.

I den promemoria, som landshövding Lindeberg på sin tid utarbetade som
ett slags programförklaring för den blivande norrlandsutredningen, påpekade
han, att förbättrade kommunikationer, inte minst förbättrade järnvägsförbindelser,
vore en förutsättning för en utvidgning och en differentiering av det
norrländska näringslivet. Man har därför anledning att förvänta, att denna
utredning också skall ta denna fråga under omprövning, men man vill då hoppas,
att den gör det i tid och handlar med största möjliga snabbhet, så att man
inom norrlandsutredningen kan resonera örn denna fråga och ta ställning till
kommunikationsspörsmålet i Norrland samtidigt som man diskuterar och tar
ställning till andra frågor, som kunna sägas vara av avgörande betydelse, då
det gäller denna utvidgning och differentiering av det norrländska näringslivet.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Motion angående utredning om behovet av nya järnvägsförbindelser i Norrland.
(Forts.)

Det förhåller sig nämligen på det sättet, såsom konstaterades i landshövding
hindebergs nyssnämnda promemoria, att en förutsättning för att man skall
kunna komma någon vart med lösandet av det norrländska näringslivets
problem, är förbättrade kommunikationer. Tidigare kunde nian använda sig av
sjöfarten, i varje fall under den tid, då den kunde pågå utan ishinder. Men
allteftersom produktionen har blivit mera rikhaltig och mera differentierad,
kan man inte begagna sjöfartsförbindelserna i samma utsträckning som förut.

Jag vill belysa detta nied ett exempel från en industrianläggning i södra
delen av Västerbotten. Den där förlagda industrien fraktar numera större
delen av sin produktion per lastbil från kusten upp till stambanan, ett avstånd
på cirka 4 till 5 mil, varifrån varorna sedan distribueras vidare. Varför förfar
man då på detta sätt? Jo, därför att den försäljning, företaget bedriver, omfattar
så små mängder och skall skickas till sådana delar av riket, att man
inte kan använda sig av sjöfartsförbindelsen. Detta sätt att frakta produkterna
fördyrar emellertid produktionen för detta företag rätt avsevärt. Man
har meddelat mig, att företagets produktionskostnader ökas med ungefär
150 000 kronor per år just på grund av dessa biltransporter. Det är klart, att
ett sådant förhållande måste komma att ekonomiskt mycket starkt betunga
den produktion, som äger rum vid denna anläggning, samtidigt som det också
försvårar konkurrensmöjligheterna för industrien i fråga och på samma gång
även förhindrar utvecklingen av det norrländska näringslivet och utgör ett
hinder för att nya industrier skola komma till stånd.

Det är kanske icke blott frågan om de nya järnvägsförbindelserna, som bör
tagas under närmare omprövning. Även de fraktsatser, som för närvarande
tillämpas, äro rätt diskutabla. Jag skall be att få anföra ett exempel på nu
gällande fraktsatser och skall därvid utgå från en ort i Västerbotten — jag
ber örn ursäkt att jag tar mina exempel därifrån, men det är ju det län, som
jag bäst känner till. Det gäller här fraktsatser för 100 kg i 10-tonsvagnar.
För rundtimmer och barrträ utgör frakten kronor 2: 03 per 100 kg, för sågade
trävaror kronor 2: 15, för snickerier, t. ex. obehandlade dörrar, kronor 2: 39,
för parkettstav 3: 08 och för ytbehandlade dörrar 4: 33. Den mera kvalificerade
produktionen tynges alltså hårt genom dessa fraktsatser.

Jag förutsätter nu, att norrlandsutredningen, när den tar itu med denna
fråga — vilket den, så vitt jag förstår, har skyldighet att göra efter de positiva
uttalanden som gjorts från utskottets sida — också tittar litet närmare
på gällande fraktsatser. Örn man verkligen är allvarligt intresserad av en
utvidgning av vårt näringsliv i Norrland — det har man ganska enhälligt
förklarat sig vara, icke minst den svenska riksdagen — bör man också vara
medveten örn angelägenheten av att förbättra kommunikationerna och framför
allt järnvägsförbindelserna genom en förlängning av ostkustbanan på sätt som
vi i vår motion föreslagit, så att den kommer att gå igenom de stora industricentra
som äro förlagda vid kusten. Man bör därutöver också emellertid titta
litet närmare på de fraktsatser som för närvarande tillämpas.

jjag bär, herr talman, med det sagda velat understryka vikten och betydelsen
av de synpunkter som utskottet anfört och vi tidigare framfört i vår motion,
och vilka vi betrakta såsom synnerligen betydelsefulla, då det gäller att
taga ställning till det mycket viktiga problem som heter utvidgning av det
norrländska näringslivet. Då jag, herr talman, till sist framställer yrkande örn
bifall till den av mig och herr Mäler väckta motionen, är det närmast därför,
att jag vill understryka angelägenheten och vikton av att åtgärder vidtagas
i det av oss påtalade syftet. Jag ber, som sagt, att få yrka bifall till motionen.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Motion angående utredning om behovet av nya järnvägsförbindelser i Norrland.
(Forts.)

Herr Andersson i Prästbol: Herr talman! Såsom även motionären här påpekat
har den tillsatta utredningen att syssla även med kommunikationsspörsmål,
framför allt gällande övre Norrland, och detta är anledningen, varför
statsutskottet icke kunnat annat än påpeka detta förhållande. Örn denna utredning,
som speciellt är tillsatt för att utreda försörjningsmöjligheterna i övre
Norrland, kommer till det resultatet, att denna järnvägsförbindelse skulle
underlätta dessa försörjningsmöjligheter för orterna där uppe, då har man att
vänta, att regeringen kommer att taga upp detta spörsmål. Statsutskottet har
därför enats om att avstyrka ifrågavarande motion, och jag hemställer, herr
talman, örn bifall till utskottets hemställan.

överläggningen var härmed slutad. Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag därå
samt bifall i stället till den i ämnet väckta motionen; och blev utskottets hemställan
av kammaren bifallen.

§ 16.

Vissa bygy- Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 131, i anledning av Kungl. Maj:ts
nadsjrågor proposition angående vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna
staden^mdian sam^ Riddarholmen i Stockholm m. m. jämte i ämnet väckt motion.

^ ProPosili°nen nr 220 hade Kungl. Majit, under åberopande av bilagt uti
* stockholm ara£ av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 3 mars 1944,
fri. m. föreslagit riksdagen att för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under rubrik
Statens allmänna fastighetsfond anvisa dels till Annexbyggnad till kanslihuset
ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor dels ock till Förberedande
åtgärder beträffande vissa byggnadsföretag i staden mellan broarna och å
Riddarholmen i Stockholm ett investeringsanslag av 350 000 kronor.

I samband därmed hade utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr F. Ström väckt motion (1:299), vari hemställts, bland
annat, att riksdagen måtte besluta 1) att avslå Kungl. Maj:ts proposition nr
220 samt 2) att begära ny utredning av frågan örn kanslihusannex i syfte
att finna lämpliga platser utanför Gamla staden och med avsikten att härigenom
skydda Gamla -staden för en successivt fortgående rivning, varigenom
skulle också avses att skydda Gamla staden för den ökade trafik, som småningom
skulle spränga dess egenartade historiska karaktär; tillika borde en
noggrannare ekonomisk prövning ske.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1:299
till Annexbyggnad till kanslihuset för budgetåret 1944/45 under statens allmänna
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1:299
till Förberedande åtgärder beträffande vissa byggnadsföretag i staden mellan
broarna och å Riddarholmen i Stockholm för budgetåret 1944/45 under statens
allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 350 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar Oscar Olsson, Lindström, Heiding,
Ekströmer, Ivar Persson, Wallentheim och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,
att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte

a) i anledning av motionen 1:299 avslå Kungl. Maj:ts förslag örn anslag
till annexbyggnad till kanslihuset samt hos Kungl. Majit anhålla örn förnyad
utredning av frågan örn lokalbehovet för Kungl. Maj:ts kansli;

b) med bifall--- 350 000 kronor.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Fma byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen

i Stockholm m. m. (Forts.)

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr Wallentheim: Herr talman! Jag har i denna fråga anslutit mig till
reservanterna. När jag gjort detta har det icke varit för att ge uttryck för
att jag skulle representera något oböjligt motstånd mot all ändring^ i den
gamla stadsbebyggelsen eller i den gamla stadsplaneringen. Jag förstår helt
och fullt, att en stad — och då framför allt en storstad —- som vill vara. ett
livsdugligt centrum för en idogt arbetande och framåtsträvande befolkning,
aldrig kan få bli ett museum, utan man måste gång efter annan naturligtvis
åstadkomma förändringar både med hänsyn till nybyggnadsbehov, trafikbehov,
sociala förhållanden och andra omständigheter av skilda slag. Men, å
andra sidan, när det gäller en gammal stadsbebyggelse som representerar
ett mycket stort historiskt värde, får man lov att gå fram med en alldeles
särskild försiktighet, och man får försöka tillgodose de krav som den tid i
vilken man själv lever kan ställa, utan att man fördenskull offrar alltför
mycket av det gamla. Jag är villig erkänna, att dessa synpunkter kommit
fram både i Kungl. Maj:ts proposition och även med stark understrykning
i utskottsutlåtandet. Jag skall gärna ärligt säga ifrån att det förslag sorn
Kungl. Majit här framlagt för riksdagen ur många synpunkter onekligen
representerar ett försök att göra det bästa möjliga i den situation som vi äro
inne i. Jag kan följaktligen på den punkten icke ansluta mig till den oreserverade
och mycket högljudda kritik som från en del håll framkommit, men,
å andra sidan, är jag icke övertygad örn att man icke skulle kunna göra det
bättre i det avseendet. Även örn, såsom jag antydde, det föreliggande förslaget,
som onekligen har sina förtjänster, är ett försök att klara upp en kinkig
situation, undrar jag ändå, örn det icke skulle vara möjligt, att om frågan
underkastades förnyad granskning: och närmare omprövning man kunde komma
med nya uppslag ■—- exempelvis just genom att söka få till stånd en arkitekttävlan.
De som sysslat med sådana bär saker ha alla den erfarenheten,
att örn man får framlagt ett förslag som blivit överarbetat och det ges tillfälle
att beakta de synpunkter som kommit fram, kan man i det avseendet
komma till en mer tillfredsställande lösning än det först presenterade. Hur
skulle det vara, örn man i detta fall verkligen sökte få till stånd en allmän
arkitekttävlan? Vore det icke något för våra arkitekter att här koncentrera
sina krafter på, söka ge utlopp åt sin fantasi och åstadkomma att en lycklig
lösning av den stadsbild som det här är fråga om skapas? Då kan man fråga:
är det värt att göra sådana ansträngningar för den sak som det nu gäller?
Enligt min mening är det verkligen all anledning att göra ett allvarligt försök.
Gamla staden i Stockholm är onekligen ur många synpunkter en efter
svenska förhållanden unik stadsbebyggelse, och jag tror också, att man skulle
kunna säga, att med hänsyn till vad som hänt ute i världen, där så mycken
förstörelse går fram över gamla kulturområden, kominer Gamla staden i
Stockholm att bli unik icke blott för vårt land utan även för betydligt större
områden.

Härtill kommer också en annan omständighet som man enligt min mening
får tillmäta mycket stor betydelse, den nämligen, att hela omgivningen vid
didia tänkta kansliannex är ytterst ömtålig. Stadsbilden är mycket känslig
för förändringar i det irna eller andra avseendet. Vi ha slottet i omedelbar
närhet, vi lia Siméon De la Vallées mycket beundrade riddarhus och det
Bondeska palatset. Det ligger sannerligen stor vikt uppå att man här försöker
få fram en stadsbebyggelse som smälter ihop till ett fördelaktigt enhetsintryck.
Vi lia onekligen många exempel på huru man vid tidigare tillfällen

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen
i Stochholm m. m. (Forts.)

farit fram Hacket hårdhänt beträffande dessa ömtåliga delar av huvudstaden
och åstadkommit förstörelse som det icke är lätt att bota. Ä andra sidan kail
jag i detta sammanhang icke komma ifrån att beklaga, att Stockholms stads
myndigheter tidigare^ icke varit mer aktiva, när det gällt denna fråga. Örn
det verkligen icke går att rädda den bebyggelse som det här är fråga om.
kan jag icke komma ifrån att största ansvaret för detta ändå faller på
Stockholms stads myndigheter som icke i tid beaktat, hur hela denna fråga
låg till, utan tillät en begynnande vandalisering av hela detta område. Det
är hart att behöva säga detta örn min födelsestad, men det kan inte hjälpas.
Men även örn Stockholms^ stads myndigheter i detta fall försummat sin skyldighet
och följaktligen, så långt man kan bedöma, ha mycket ringa skäl till
att nu föra någon talan, kan detta i varje fall icke utesluta skyldighet för
de statliga myndigheterna att försöka göra det bästa möjliga av situationen.
Jag har därför kommit till den uppfattningen, att en förnyad utredning av
frågan är motiverad. Det är sannerligen ont örn lokaler för både Kungl. Maj :ts
kansli och andra centrala ämbetsverk men å andra sidan skulle det här icke
vara fråga örn ett uppskov på någon längre tid utan ett uppskov på ett år
eller så, under vilken tid man fick tillfälle att ordentligt pröva de olika alternativen
och även eventuellt resultatet av en arkitekttävlan.

Da jag nu yrkar bifall till reservationen, gör jag det också ur den synpunkten,
^att även örn det icke lyckas att föra den till seger i denna kammare skulle
ändå ett yrkande örn bifall till reservationen och en uppslutning kring den
innebära en opinionsyttring som kan vara av väsentlig betydelse, då det gäller
den fortsatta handläggningen av hithörande frågor. Det är med denna motivering,
herr talman, jag yrkar bifall till reservationen.

Häruti instämde herr Mäler.

Herr Persson i Tidaholm: Herr talman! Beträffande denna fråga har jag
kommit i samma olyckliga belägenhet som i den föregående frågan, beträffande
vilken jag deltog i debatten. Jag tillhör fjärde avdelningen av utskottet men
har varit förhindrad att deltaga i plenarsammanträdet. Jag står emellertid på
den linje som utskottsmajoriteten företräder och vill här i korthet ange de
skäl, varför jag anslutit mig till utskottsmajoriteten.

1940 års överenskommelse mellan Stockholms stad och staten innebar ju, att
staten övertog vissa markområden i akt och mening att få tomtområden för
uppförande av vissa lokaler som voro nödvändiga ur statens synpunkt. När
denna överenskommelse slöts, restes ingen opposition från annat håll, utan
man var tämligen överens örn att detta avtal ur skilda synpunkter var förnuftigt.
Sedermera har emellertid en ganska stark opposition icke minst i pressen
och vid en del protestmöten kommit fram. Frågan har emellertid nu avancerat
så långt, att man icke rimligen kan, örn man ser på statsnyttan, taga
någon hänsyn till oppositionen. Det förhåller sig på det sättet, att staten är
nödsakad att se sig om efter lokaler för vissa myndigheter, och det är också
nödvändigt, att dessa lokaler bli så belägna, att de komma i nära anslutning
till kanslihuset.

Det har talats örn vandalism i detta fall, och det kan hända, att detta uttalande
också har ett visst berättigande, men i den mån det är berättigat kan
man hittills åtminstone icke lasta staten för att hava uppträtt med någon
vandalism. I det fallet är det Stockholms stad som får taga åt sig äran. Jag
passerade i dag på morgonen det område det nu är fråga örn och gjorde den
reflexionen, att örn det kom en främling hit till staden och såg detta område,

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen

i Stochholm m. m. (Forts.)

skulle lian kanske få den föreställningen, att detta område blivit utsatt för
bombanfall. Örn man ser området från Myntgatan, ser det ganska bedrövligt ut.
Stockholms stad har där rivit hus och ordnat till det där borta så, att det som
sagt ser ganska bedrövligt ut. Alla äro vi överens örn att någonting måste
göras. Man kan rimligen icke ha dessa gränder i det tillstånd som de för närvarande
befinna sig i. Husen i den ena gränden äro stöttade med stora bjälkar,
och lutningen på husen är ganska stor. Det kostar emellertid åtskilligt med
pengar att sanera ifrågavarande område, och statsmakterna kunna näppeligen
taga på sig de kostnader som en dylik sanering skulle innebära, utan att samtidigt
området blir ordnat på ett sådant sätt, att man där får lokaliteter som
fylla ett förnuftigt ändamål. Alla äro förmodligen redan överens örn den saken.

I det nuvarande kanslihuset finnas för närvarande ett flertal departement
inrymda. Bland de departement, som emellertid icke tillnärmelsevis kunnat inrymmas
i de lokalerna, hör finansdepartementet. Detta departement har icke
tillräcklig tillgång på lokaler, utan vissa lokaler lia måst förläggas på andra
ställen. Det är klart, att det försvårar arbetet inom detta departement att ha
det så ordnat. Det är också meningen, att försvarsdepartementet skall förläggas
till de nya lokalerna, och socialstyrelsen, som behöver nya lokaler, skall sedermera
inrymmas i försvarsdepartementets lokaler.

När man talar örn att staden mellan broarna ur historisk synpunkt är dyrbar,
kan man icke heller bortse ifrån att det som givit Gamla staden dess tradition
är i stor utsträckning det förhållandet, att just inom denna stadsdel ha
kungamakten, regeringen, riksdagen och högsta domstolen varit förlagda.
Inom denna stadsdel ha Sveriges öden under gångna tider avgjorts, och det är
väl detta som åtminstone i viss utsträckning ger en viss tradition åt Gamla
staden. Det förefaller mig, som örn det vore berättigat att bibehålla denna ärorika
tradition även i framtiden.

Ett skäl som ytterligare talar för Kungl. Maj :ts proposition, d. v. s. utskottsmajoritetens
förslag, är också, att högsta domstolen och Svea hovrätt äro
i behov av nya lokaler för att den nya s. k. processreformen skall kunna föras
ut i levande livet. Därest man skulle gå reservanterna till mötes, kunna dessa
ämbetsverk icke få sin lokalfråga ordnad inom rimlig tid. Det ligger så pass
stor vikt uppå att både Svea hovrätt oell högsta domstolen få lokaler, att
det bör tala för bifall till utskottets hemställan. Det är ingen snabb utredning
som här företagits. 1940 träffades nämligen denna överenskommelse. Det är
således efter fyra års moget övervägande som riksdagen har att taga ställning.
Jag tror, att frågan befinner sig i det läget, att det är nödvändigt, att riksdagen
i dag beslutar på sätt Kungl. Maj :t föreslagit.

Jag ber med dessa korta ord, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Eriksson i Frägsta: Herr talman! Det är kanske förmätet av en man,
sorn kommer från den rena landsorten, att blanda sig i detta resonemang för
att försöka fälla något omdöme om saken sådan den nu föreligger, men jag kan
i alla fall icke underlåta att hysa mycket starka betänkligheter, när man nu
går att i större eller mindre grad rasera eller i varje fall göra örn denna gamla
bebyggelse. Det är ju icke egentligen blott husen som sådana utan det är själva
stadsplanen, som är av mycket gammalt datum och som är väl värd att bevaras.

Här talas i olika sammanhang örn att det egentligen är Stockholms stad, som
har syndat på detta område, och följaktligen anser man att statsmakterna även
kunna följa samma linje. Detta kan jag emellertid icke anse vara riktigt. Örn
någon skall ha förutsättningar och möjligheter att väl bevara en kulturhisto -

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen
i Stockholm m. m. (Forts.)

risk plats och dess bebyggelse, så är det väl statsmakterna, vilka ju även i allra
högsta grad ha ansvaret härför.

Det är således det rent kulturhistoriska värde, som området har, som för mig
har haft avgörande betydelse och som har gjort, att jag kommit att ansluta mig
till reservationen. Örn det icke anses alltför förmätet, skall jag även be att med
några ord litet närmare få motivera även en del andra synpunkter på frågan.

Herr Persson i Tidaholm hade den uppfattningen, att det var mycket brådskande
att bereda lokalutrymmen för olika myndigheter. Det tror jag säkerligen
det är, men jag ifrågasätter, huruvida man med en lösning av den art, som det
här är fråga om, verkligen löser det stora behov av lokaler, som troligtvis finns
för verken. När man nu skall göra ett besök i ett ämbetsverk, finner man hurusom
det har olika avdelningar inrymda i olika delar av staden, i privatbyggnader
och hotell o. dyl. En del av dessa verk ha visserligen typiskt krisbetonad
karaktär och kunna sålunda framdeles avvecklas, men helt säkert stå vi inför
en mycket stark utveckling av den administrativa delen av samhällets verksamhet,
som kommer att fordra mycket stora nybyggnader vad det lider. Jag är
för min del icke alls övertygad örn att vad man tänker göra täcker ens behovet
för det ändamål, som man nu har skisserat upp, för någon längre tid framåt.
Följden kan då bli, att man önskar gå vidare och fortfarande finner det vara
nödvändigt att koncentrera allt omkring kanslihuset. Följaktligen är det icke
något som hindrar, såvitt jag kan förstå, att man kommer att fortsätta på den
nu inslagna vägen.

För min del skulle jag därför anse det vara mycket värdefullt, örn man kunde
få en ny utredning, som undersökte de behövliga lokalutrymmena för en
tämligen lång tid framåt, varvid man också skulle kunna kalkylera med det
byggnadsbestånd, som finns på Riddarholmen, och eventuellt även omdisponera
dessa utrymmen. Säkerligen skulle man finna, att man behöver ämbetsbyggnader
i tämligen stor omfattning.

I detta sammanhang vill jag också erinra örn riksdagens många gånger uttalade
önskan att man skall försöka sprida även ämbetsverken utanför centrum.
Hur skulle det vara, örn man lade en del av de centrala verken en smula ut i
periferien av Stockholms stad? Det är kanske svårt att säga, men jag tycker
icke att det borde möta alltför stora svårigheter att lägga en del verksbyggnader
längre ut, samtidigt man ju även i någon mån skulle lätta Stockholms kommunikationssvårigheter.
Det är en sak, som jag tycker vore väl värd att övervägas.

Sannolikt kommer väl riksdagen likväl i dag att besluta i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag. Man måste emellertid fråga sig örn det är riktigt. Örn
förhållandena äro sådana, att regeringen och vederbörande ansvariga myndigheter
i andra avseenden, som ha att bevaka våra fornminnen, anse att kanslihuset
ovillkorligen skall ligga på denna plats och att de kulturhistoriska intressena
äro av mindre betydelse och följaktligen få stryka på foten, då frågar
jag mig örn det icke vore riktigare ur statens synpunkt, när det gäller att förse
sig med lokaler, att göra rent hus med hela detta område för att få verkliga
utrymmen, som man kunde tillvarata på ett effektivt sätt. Det är dock landets
kanske dyrbaraste område, i fråga örn vilket man nu försöker kombinera både
historiska hänsyn och de dagsaktuella behoven, med resultat att man får en
kompromisslösning, som historien sannolikt kommer att fälla en mycket skiftande
dom över efter en hundra år, detta sagt i förbigående.

För min del tycker jag det är oriktigt att nu ta ett sådant steg, som man icke
är riktigt enig örn. Anledningen till att vissa myndigheter och särskilt statsutskottets
majoritet nu ha intagit denna ståndpunkt och gå på Kungl. Maj:ts

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen

i Stockholm m. m. (Forts.)

linje är väl helt enkelt den, att det icke har förelegat något annat alternativ.
Man säger bara kort och gott ifrån, att här skall kanslihusannexet ligga, och
då få vi lov att ta vissa hänsyn till de kulturhistoriska synpunkterna, och det
är i övrigt icke mycket att resonera om. Detta har, såvitt jag förstår, varit
underlaget för myndigheternas och även för statsutskottets bedömande. Även
denna omständighet motiverar enligt min uppfattning, att frågan tages upp i
ett nytt sammanhang. Jag vågar tro, att örn så sker skulle man också kanske
kunna finna lösningar, som bättre kunna förenas med de historiska intressena
och framför allt bättre lösa det faktiska behovet av ämbetslokaler. Det kan som
sagt vara vanskligt för mig att resonera örn dylika ting, men jag tycker mig
likväl vara tvungen att anföra dessa synpunkter.

Den nu förordade lösningen anser jag sålunda vara mycket betänklig, detta
icke endast av kulturhistoriska skäl utan även därför att man riskerar att få
en för dålig disponering av området. Allt detta gör, att man är mycket böjd
för att fordra en annan lösning av detta spörsmål. Detta har alltså för mig varit
avgörande, då det gällt att ta ställning till frågan. Jag vill emellertid icke underlåta
att framhålla, att största motivet för en ny utredning är, att man i allra
högsta grad bör bevara den karaktär av ålderdomlig bebyggelse, som nu finns
på platsen.

Det är med dessa ord, herr talman, som jag ber att få yrka bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr von Seth.

Herr Holmdahl: Herr förste vice talman! Staden mellan broarna med sin
medeltida stadsplan och sin än i dag delvis bevarade medeltida stadsbild hör
obestridligen till vår huvudstads intressantaste, vackraste och dyrbaraste värden.
Det tror jag alla av oss äro ense örn. I detta gamla Stockholm mötas forntid
och nutid på ett alldeles sällsynt fascinerande sätt. Detta gamla Stockholm
har icke blott ett stort historiskt och kulturhistoriskt värde för huvudstaden
utan givetvis för hela riket. Det är otvivelaktigt icke det minsta överord
att säga, att staden mellan broarna är en riksklenod, som bör skyddas
och bevaras. Det är därför beklagligt, att det här föreliggande förslaget synes
strida mot den allmänt erkända principen om fornminnens och kulturminnesmärkens
bevarande.

Örn man läser utskottets utlåtande finner man emellertid, att både Kungl.
Maj:t och nu också utskottet uppenbart lia känt sig bundna av redan träffade
dispositioner, framför allt då av 1940 års markavtal med Stockholms
stad. Härtill kommer det starkt växande behovet av lokaler i huvudstaden för
Kungl. Maj:ts kansli och statsförvaltningen överhuvud. Stockholms stad har
ju också lämnat sin medverkan till den lösning, som här föreligger. Man
måste nog beklaga, att den starka opposition, som på klart ideella och nationella
grunder rests mot förslaget, kommit fram först nu. Hade den kommit
fram tidigare, exempelvis i samband med ingåendet av detta markavtal mellan
Stockholms stad och staten, är det mycket möjligt, att varken Kungl.
Maj :t eller riksdagen nu hade stått i den situation, i vilken vi nu stå, där
både ekonomiska och praktiska skäl starkt tala för det föreliggande förslaget.

Med viss tillfredsställelse tillåter jag mig också konstatera, att 1942 års
stadsplan, som innebar en breddning av Myntgatan upp till 33 meter och
en rivning av en del av en mycket värdefull fastighet, genom det föreliggande
förslaget nu synes kunna undgås. Jag kan icke heller bestrida, att det

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen
i Stockholm m. m. (Forts.)

förslag till kanslihusannex, som här föreligger från arkitektens sida, har
mycket stora förtjänster och att man just från de synpunkter, som jag här
anlagt på denna fråga, måste säga att man har sökt bevara så mycket som
möjligt av den gamla stadsbilden.

Jag noterar också med tillfredsställelse, att utskottet på sid. 25 gör följande
uttalande: »I anledning av de av föreningen Kolmätargränd i ärendet
framförda synpunkterna vill utskottet framhålla, att ett bevarande av staden
mellan broarna från pietetslösa ingrepp självfallet framstår som ett vida
mer än rent lokalt intresse. De krafter, som verka härför, förtjäna också enligt
utskottets mening allt stöd.»

Jag noterar också ett annat uttalande i detta sammanhang, där utskottet
säger: »I likhet med föreningen skulle utskottet finna beklagligt örn de ingrepp,
som nu måste ske inom kvarteren närmast Myntgatan, skulle på grund
av statens växande lokalbehov följas av andra inom angränsande delar.» Sammanfattningsvis
erinrar utskottet om »att det förvisso varit önskvärt att ifrågavarande
kulturhistoriskt värdefulla del av staden mellan broarna kunnat
mera orörd överlämnas till eftervärlden».

Herr förste vice talman! Det är närmast för att understryka dessa utskottets
uttalanden, som jag för min del ber att få yrka bifall till den vid utskottets
utlåtande fogade reservationen.

Häri instämde herrar Sundqvist, Håstad och Henriksson.

Fru Rydh Munck af Rosenschöld: Herr talman! I pressdiskussionen i denna
fråga har upprepats en missuppfattning, vars felaktighet behöver kraftigt betonas.
Det har nämligen sagts vid flera tillfällen, att det enda man numera
kunde uppnå att bevara av medeltidskaraktär var själva gränderna, under
det att bebyggelsen skulle vara yngre. Sådana yttranden bygga på en uppfattning,
som man hyst intill rätt nyligen. Jag minns själv från den tid, då jag
för ett 30-tal år sedan studerade konsthistoria på Stockholms högskola, att
då vi betraktade den gamla stadsbilden och sökte historiskt inlemma den, vi
framför allt uppehöllo oss vid de vackra portalerna och att vår uppfattning
var den, att Gamla stadens bebyggelse representerade byggnadsstilen från låt
oss säga Johan III:s tid och några decennier därefter. Det är först i och
med undersökningar, som gjorts sedan det nu föreliggande projektet kom
fram, som man kommit underfund med att icke mindre än sex medeltida hus
ligga på det område som det nu gäller, hus som stå upp till tre våningars
höjd med medeltida förband. Så till vida skulle man kanske också kunna åtminstone
förklara stadens handlande år 1940, som stadens myndigheter icke
heller visste, att dessa hus voro medeltida.

Man skulle ju i detta sammanhang kunna säga, att det knappast var försvarligt,
att man icke redan den gången föranstaltade örn en närmare undersökning
av busen, men detta kan kanske i sin tur förklaras därav, att riksantikvarieämbetet
icke visste örn att försäljning var ifrågasatt förrän den redan var
gjord. Alldeles frånsett detta skulle man kanske kunna säga, att det ändå är
märkvärdigt, att man icke hyste större intresse för vår gamla stad, än att tillräckliga
arkeologiska undersökningar icke hade ägt rum, men det torde i siri
män kunna förklaras av de ytterligt små anslag, som riksantikvarieämbetet
har för undersökningar. Att en undersökning nu kommit till stånd har berott
på att byggnadsstyrelsen har släppt till medel för ändamålet.

Kanske någon vill invända, att det spelar icke så förskräckligt stor roll,
örn dessa hus äro ett eller annat århundrade äldre eller yngre, men vi lia,

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen

i Stockholm m. m. (Forts.)

herr talman, i detta land icke flera rester från medeltiden än att det vore
helt enkelt otänkbart, att ett medeltidshus utan vidare skulle rivas i någon
annan del av landet än här i Stockholm.

Jag vill visst icke frånkänna det förslag, som nu föreligger, stora förtjänster
i fråga örn lösandet av de mycket svåra uppgifter, som ha förelegat,
men man får ändå ett starkt intryck av att man på så gott som alla händer
har på känn att det är något galet i att nu fastslå en lösning, då det
alltjämt jäser av olika meningar i frågan. Jag har mig bekant, att lösningsförslag
förefinnas, som i stort sett bevara den föreslagna fasaden men som ge
utrymme för ett mer pietetsfullt bevarande av det gamla inom gårdsutrymmet.
Det är ju i alla fall något, som man borde pröva, innan man går vidare.
Reservanternas yrkande, som ju icke behöver innebära att frågans lösning
skjutes på en obestämd framtid, ger tillfälle till en välbehövlig omprövning,
sedan nya synpunkter kommit fram. Det synes mig, herr talman, vara angeläget,
att riksdagen icke nu fattar ett beslut, som helt visst framtiden kommer
att livligt beklaga och ge oss förebråelser för.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Persson i Tidaholm erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Jag vill endast gentemot den ärade föregående talarinnan
säga, att det förslag, som nu föreligger, varit underställt riksantikvarieämbetet
och att detta ämbete icke haft någon egentlig erinran mot detsamma. Dessutom
har professor Tengbom också gett förslaget sin anslutning. Detta kan åtminstone
för lekmannen utgöra ett visst stöd, då han har att ta ställning till
frågan.

Fru Rydh Munck af Rosenschöld, sorn jämväl på begäran erhöll ordet för
kort genmäle, anförde: Herr talman! Jag har senast i dag talat med den antikvarie
i riksantikvarieämbetet, som har haft denna fråga till behandling, och
lian framhöll faktiskt som sin förhoppning, att ett uppskov skulle bifallas.
Han omtalade också just dessa nya projekt, som finnas uppgjorda men som
icke funnos, då byggnadsstyrelsen avgav sitt förslag.

Vidare yttrade:

Herr Kilbom: Herr talman, mina damer och herrar! Jag har under tjugo år
varit med och arbetat för att man skulle bevara största möjliga del av den
gamla bebyggelsen i Gamla staden. Jag måste emellertid säga, att jag har nog
mer än en gång ställt mig frågan, örn vi icke förr eller senare måste välja
mellan det nödvändiga och det önskvärda. Det nödvändiga skulle då vara att
bevara den del av staden som kunde bevaras med saneringar betingade av befolkningens
behov, ty det bor dock folk där nere. Hittills har jag emellertid,
ehuru mycket av taktiska skäl, alltid hållit på att man skall vara försiktig
med ingrepp, därför att man icke vet var man hamnar, sedan man en gång
har börjat.^ Den fråga, som nu föreligger, är en illustration till sanningen av
detta påstående. Här riktades nyss av min vän herr Wallentheim en förebråelse
mot stadens myndigheter för att icke ordentligt ha tillvaratagit de
kulturella ^intressena i Gamla staden. Såvitt jag kan bedöma, syftade han
närmast på det sår, som åstadkommits på ena sidan av Myntgatan, delvis mittemot
kanslihuset. Jag vill då erinra damerna och herrarna örn att när detta
sår åstadkoms, hade Stockholms stad knappast något val. Minns jag icke fel
så betingades det av beslutet om att kanslihuset skulle ligga där det nu ligger,
vilket beslut ingalunda fattades utan ingående diskussioner med stadens myn -

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen
i Stochholm m. m. (Forts.)

digheter. Det framhölls mycket bestämt, att man. skulle ordna det så framför
kanslihuset, att de, som arbetade därinne, skulle på dagen se att göra det utan
konstgjord belysning. Man kan förstå dylika synpunkter. En annan sak är
att vi faktiskt inte ha mer kvar av den kommunala självbestämmanderätten
än att staden i en sådan situation kan bringas på knä av de statliga myndigheterna.

Jag vill emellertid bestämt hävda, att med litet förutseende från statens
myndigheters sida bade det inte alls varit nödvändigt att lägga kanslihusannexet
på den sida av strömmen, som det nu är fråga örn. Det finns tomter
och fastigheter emellan Strömgatan och Fredsgatan i anslutning till Arvfurstens
palats, som mycket väl kunde ha köpts av staten, detta så mycket mer
som de behövas. Det har sagts mig, att statens myndigheter visserligen fört
långvariga förhandlingar örn köp därav men att man funnit priset för högt.
Jag tillåter mig då konstatera, att Stockholms stads sparbank fann inte priset
för högt, då den 1941 betalade den av kronan avböjda köpeskillingen på
2 050 000 kronor och sålunda lade sig till med en fastighet, som det varit alldeles
utmärkt för staten att ha. Men det är klart, att när fastighetsfrågor skola
handläggas på sätt, som detta fall utgör ett exempel på, kan resultatet inte bli
något annat än att staten inte förrän det brinner i knutarna börjar att se sig
om efter tomter och utrymme. Det fanns i samma kvarter, där Arvfurstens
palats ligger, tre andra fastigheter, som kunde ha köpts av staten. En av dem
har nu köpts av en privat firma. Är det inte rätt belysande för de principer, som
man använder, att man kan tillåta en sådan situation uppstå, att en privat
firma förvärvar en stor fastighet alldeles intill Arvfurstens palats? När man
handhar hithörande ärenden på det sättet, tycker jag verkligen att riksdagens
ledamöter böra ha reda på saken, och jag anser nog också att statsutskottet
borde taga i håll med dessa historier.

Nu framhålles emellertid av reservanterna — jag vill beröra den saken, då
jag, trots att min uppfattning inte helt överensstämmer med reservanternas,
nog kommer att rösta för reservanternas förslag — att det är nödvändigt med
en ny arkitekttävlan. Men 1930 hade man ju en stor arkitekttävlan om hur
området kring Myntgatan skulle utformas. Till denna inbjödos fem arkitekter
och arkitektfirmor, och i programmet angavs, att förslagen borde avse det lämpligaste
stadsplanemässiga ordnandet av området jämte den blivande bebyggelsens
arkitektoniska utformning, varvid Myntgatans bredd av 16 meter borde
bibehållas oförändrad. Resultatet blev, att juryn icke ansåg sig kunna godkänna
något av de utarbetade förlagen.

Det fanns emellertid bland dessa förslag ett, som hade upprättats av arkitekterna
Hedqvist och Dahl, vilket innebar en breddning av Myntgatan till 33
meter. Därvid hade man dock inte tillmätt trafiksynpunkten avgörande betydelse,
utan man hade kommit till denna slutsats på grund av arkitektoniska skäl. Man
framhöll, att avsikten var att med bibehållande av Mynttorgets och — det ber
jag dem, som deltagit i de kufiska opinionsmötena, lägga märke till — Myntgatans
typiska stadsbild ge tillräckligt utrymme för trafiken och nytillskott
till stadsbebyggelsen på denna klassiska stockholmsmark. Och så skildrade man,
hur man tänkte sig detta.

Resultatet av det hela blev, att stadsplanenämnden i Stockholm framlade
ett förslag på basis av denna tävlan, enligt vilket Myntgatan mellan Mynttorget
och Riddarhusgränden fördelas på tvenne parallella och enkelriktade
gator.

Vad sade då statens myndighet byggnadsstyrelsen om detta projekt? Jo,
den säger — och det förtjänar att komma till kammarens protokoll: »Enligt

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Vissa byen) nåd sfrågor berörande staden mellan broarna sami Riddarholmen

i Stockholm m. m. (Forts.)

byggnadsstyrelsens mening innebure detta förslag ur många synpunkter en
god lösning till ordnande av detta stadsparti. Vid genomförande av en sålunda
ändrad stadsplan torde emellertid kronan vara berättigad att framställa krav
på gottgörelse för de olägenheter, som skulle beredas kronan genom Myntgatans
minskning med omkring en tredjedel av den i stadsplan fastställda
bredden och som skulle bestå däri, att dagsbelysningen till det nya kanslihusets
lokaler utefter denna sträcka av Myntgatan bleve något sämre än örn den gällande
stadsplanen (med 16 meters gata) genomfördes beträffande Myntgatans
bredd.»

Och vad säger en kanske ännu mäktigare statens myndighet, nämligen kronans
fastighetskommission? Jo, den säger så här: »För kronans del måste
varje mer betydande inskränkning i Myntgatans nu fastställda bredd (16 m)
uppenbarligen vara synnerligen olämplig. Dagerförhållandena i kanslihusets
mot Myntgatan belägna lokaler skulle därigenom försämras i avsevärd mån.
En byggnad av den karaktär, som kanslihuset ägde, torde också böra givas
så öppen belägenhet, som omständigheterna tilläte. Förhållandena hade icke
medgivit, att sagda önskemål kunnat tillgodoses i en i och för sig önskvärd
omfattning. Den breddning av Myntgatan, som skett genom den senast fastställda
stadsplanen, hade emellertid i angivna hänseende inneburit en given
och betydande förbättring mot förhållandena förut. Ett eftergivande av denna
förbättring genom ett sådant kanslihusets inklämmande vid allenast 10,50
meter bred gata, som det nu ifrågavarande stadsplaneförslaget innebure, skulle
medföra en avsevärd försämring.»

Det framgår således, såvitt jag förstår, att stadens myndigheter äro oskyldiga,
under det att statens myndigheter voro de, som i början av 1930-talet
gingo in för denna sak. Man får väl f. ö. i all rimlighets namn inte glömma,
att det träffats en överenskommelse mellan kronans vederbörande organ och
särskilda förhandlare, tillsatta av Stockholms stadsfullmäktige. Att sedan
en av dessa förhandlare, innan bläcket knappt hunnit torka under det aktstycke
han här varit med örn att skriva under, springer och ställer sig på möten
och utdömer det förhandlingsresultat, som han varit med örn att åstadkomma,
bör väl inte så imponera på kammarens ledamöter, att de alldeles bortse från
vad som tidigare förekommit. Inom Stockholms stad har man mycket livlig
erfarenhet av att så fort det gäller breddning av vilken liten struntgata som
helst eller rivning av vilken byggnad som helst, så finns det genast — jag
vet att jag överdriver litet, men jag gör det för att bättre illustrera vad jag
menar — tusen och åter tusen »sakkunniga», som begripa saken mycket bättre
än stadens myndigheter och som faktiskt åstadkomma mycket ohägn, även örn
de naturligtvis ledas av de allra bästa avsikter.

Man bör inte förvåna sig över örn stadens myndigheter känna sig betänksamma
inför det förslag, som här föreligger, då de kunna visa på, för det
första att de lia fått understöd från statens myndigheters sida vid en tidigare
företagen utredning, för det andra att den stadsplan, som de lia gjort upp på
grundval av denna utredning, är godkänd av Kungl. Majit, för det tredje att
de ingrepp, som företagits, lia skett nied hänsyn till kanslihuset, alltså för att
tillgodose statens intressen, allt under det statens myndigheter försuttit tiden
att skaffa sig andra tomter, till vilka kanslihusannexet lika bra örn inte bättre
kunnat förläggas.

Jag tror också att det är nödvändigt att man prövar frågan örn Myntgatans
utseende med hänsyn till den byggnad, som redan nu finnes där. Så fort kriget
tar slut, kommer säkerligen kanslihuset att kräva helt andra parkeringsmöjligheter
än (lein som nu bjudas och komma att bjudas, örn byggnadsstyrelsens,

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen
i Stockholm m. m. (Forts.)

Kungl. Maj:ts och statsutskottsmajoritetens förslag går igenom. Det skulle
förresten vara mycket roligt att få en enda liten upplysning om hur herrarna
— några damer ha visst inte varit med — tänkt sig att parkeringen skulle ske
på den gård, vilken åberopas såsom en mycket stor tillgång. Hur skall man
kunna komma in på den med till exempel bilar? Jag föreställer mig, att det
är många av dem, som arbeta i kanslihuset, som ha bil, så fort tillfälle därtill
ges. Andra lia cyklar, och deras antal är för närvarande mycket stort. Alla
dessa behöva parkera sina åkdon hela dagen. Under arbetstiden är det också en
del folk, som har ärenden till kanslihuset och som behöva korttidsparkering,
och man begär väl inte att de skola köra ned sina åkdon i någon källare. Eller
menar man, att kanslihuset .skall, såsom någon tidigare uttryckt sig, ligga för
sig självt i avskild förnämhet? Jag trodde att det såsom den mycket viktiga
byggnad det är, i det att vi där ha centrum för hela landets förvaltning, bonde
få tillförselmöjligheter så, att folk snabbt och lätt kunde komma dit. Mångå
människor, tjänstemän och andra, som ha ärenden dit, komma säkerligen åkande
bil till Stockholm. Är det då meningen att de skola stanna med bilén kanske
tre, fyra hundra meter från kanslihuset, vilket kanske för övrigt inte är så
lätt när de inte känna till parkeringsbestänimelserna här i staden? Det kan
inte vara någon riktig lösning av problemet att åstadkomma något sådant.

Detta är emellertid inte den enda punkt, som är oklar i det framlagda förslaget.
Man tycks i Kungl. Maj:ts förslag ha förbisett, att i den stadsplan,
som finns, är upptagen en arkad mot Riddarhustorget. Denna är inte alls redovisad
i den byggnadsplan, som nu föreligger.

Är det för övrigt så alldeles säkert att stadens myndigheter äro beredda
att gå med på förändringar av den nuvarande stadsplanen? Man skall inte
glömma bort, att de kunna hänvisa till att Kungl. Maj :t redan godkänt denna
stadsplan. Vilka metoder skall man då använda för att tvinga Stockholms
stadsfullmäktige och underlydande organ att på nytt ändra stadsplanen, örn
de vägra göra det frivilligt? Därom lämnas ingen som helst upplysning i de
föreliggande handlingarna. Underhand lär dock åberopas, att ett eller två av
de organ inom staden, som ha hand om dessa saker, äro anhängare av en
stadsplaneändring i här avsedd riktning. Det är möjligt att sa är förhållandet,
men jag kan däremot konstatera att Stockholms stadsplanenämnd efter
ingående diskussion uttalat sig för bibehållande av den nuvarande stadsplanen,
och jag tycker att den därvid är i sin fulla rätt.

Jag tror inte att det kan bestridas att vi, när en gång den nuvarande krisen
är till ända, ha att emotse en gatut.rafik, som nödvändiggör att varje möjligt
gatutrymme i stadens centrala delar tages i anspråk. Ätt inför dessa utsikter
förkasta en fastställd stadsplan och i dess ställe sätta en stadsplan, som
också ur trafiksynpunkt är otillfredsställande, tycker jag inte att statens myndigheter
ha någon som helst rättighet att göra.

Från dessa utgångspunkter, herr talman, vilka således avvika från dem,
som framförts av utskottet, respektive reservanterna, och vilka samtidigt utgöra
några notiser örn hur ärendet har behandlats under gångna år; visande
att Stockholms stad är i sin fulla rätt, kommer jag emellertid, såsom jag redan
anfört, till samma .slutsats som reservanterna, till vilkas förslag jag alltså ber
att få yrka bifall.

Herr Åkerström: Herr talman! Statsutskottets fjärde avdelning har tagit
god tid på sig vid behandlingen av detta ärende för att ledamöterna och deras
suppleanter skulle grundligt kunna sätta sig in i^ frågan och överväga sitt standpunktstagande
till densamma. Det är nära en månads tid, som ärendet har legat

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen

i Stockholm m. m. (Forts.)

på avdelningens bord, och under den tiden har man först under ciceronskap av
sakkunskap från byggnadsstyrelsen och kulturvårdande institutioner besökt
Kolmätargrändsområdet. Vidare har den förening, som vi nu känna under namnet
av föreningen Kolmätargränd, beretts tillfälle att uppvakta avdelningen
och där utveckla sina synpunkter, varpå avdelningen i sällskap med representanter
för denna förening ånyo besökt området och på ort och ställe övervägt de
argument, som från det hållet kunnat anföras gentemot Kungl. Maj :ts förslag.

Såsom lekman i särskilt hög grad när det gäller att bedöma kulturhistoriska
värden har jag, och jag skulle tro att detsamma är fallet med de flesta ledamöter
i avdelningen, självfallet fått lov att lystra till vad som sagts från håll,
där man bättre än vi begriper dessa ting. Men avdelningens ledamöter ha lika
självfallet fått lov att beakta också den andra sidan av saken, nämligen de
praktiska och ekonomiska synpunkter, som kunna anläggas. Den har fått taga,
och har också gjort det, synnerlig hänsyn till vad som förutsattes i det markavtal,
som upprättats mellan staten och Stockholms stad. Detta framhålles också
i utlåtandet, där det säges: »Detta område förvärvades av staten genom 1940
års markavtal med Stockholms stad. Avsikten med förvärvet var att skapa
möjligheter för ett tillgodoseende av kronans behov av ytterligare ämbetslokaler
i kanslihusets närhet. Vid avtalet förutsattes, att vissa kulturhistoriskt värdefulla
byggnader skulle bibehållas för framtiden. Detta förbehåll berör emellertid
icke bebyggelsen å det område, till vilket kanslihuset enligt Kungl. Maj:ts
förslag skulle förläggas.»

Detta markavtal lär ju vara underskrivet av den motionär, som nu vill att
Kungl. Maj:ts förslag skall avslås och ny utredning företagas. Det är ganska
underligt, att man på så kort tid helt kan ändra ståndpunkt. Det är emellertid
vad som skett beträffande en del stockholmare och då främst motionären i första
kammaren.

Herr Kilbom ställde den frågan, huruvida man inom utskottet eller från vederbörande
förslagsställares sida överhuvud taget tänkt på parkeringsmöjligheterna.
Jag erinrar mig, hurusom en av reservanterna inom avdelningen anförde,
att ett av de skäl, som gjorde att han ställde sig på reservationens ståndpunkt,
var att den ljusgård, som man tänkt sig, var för stor och tog för mycket
utrymme i anspråk. På detta svarades, att det ju ännu inte var avgjort.
örn denna plats skulle räknas som en gård eller som ett öppet torg, som kunde
användas även för andra uppgifter, men att man i varje fall tänkt sig att där
skulle finnas parkeringsmöjligheter. Det förslag, som här föreligger är ju, såsom
någon tidning skrivit, mer en arbetshypotes än ett utformat förslag.

Skulle man ytterligare lägga någon synpunkt på frågan örn parkeringsmöjligheterna.
så kan det sägas, att de tjänstemän, som skola arbeta i dessa lokaler,
i regel väl inte befinna sig i det löneläget, att de kunna hålla sig med bil.
Det är endast i undantagsfall, som man kan räkna med att så är förhållandet.

Det var någon här som säde att vi böra skjuta på denna fråga, tills vi kunna
uppnå full enighet. Ja, då lär den val aldrig få någon lösning. Det är alldeles
uppenbart, att man inte kan tänka sig ali uppnå full enighet om hur det skall
förfaras med detta område.

a Jag tror det var herr Eriksson i Frägsta, som sade att den hänsyn, som man
påstod sig lia tagit till de kulturhistoriska synpunkterna, inte var mycket värd,
och därför kom till den slutsatsen, att man borde överväga att sopa bort hela
den gamla bebyggelsen och bygga nytt. Det är också en synpunkt, men jag
undrar, örn inte Kolmätargrändsintressenterna ändå hellre skulle ta det föreliggande
förslaget inför utsikten att man gjorde rent hus på detta område. Är
det på det sättet, att de kulturella värdenas tillvaratagande genom detta förslag

Andra kammarens protokoll 19jiji. Nr 18. 4

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen
i Stockholm m. m. (Forts.)

inte Ilar något egentligt värde, kunde jag för min del gärna vara med om att
godtaga reservationen, men då borde det också vara ett tillägg, att man skulle
överväga att ta bort alla dessa byggnader. Det är alldeles uppenbart, att man
då skulle kunna få lokaler som det vore lättare att arbeta i för de tjänstemän,
som skola dväljas där dagarna igenom i fortsättningen.

Till slut vill jag framhålla, att vi på avdelningen kommo fram till den uppfattningen,
att det föreliggande förslaget ur praktiska synpunkter icke vore det
allra bästa, men att vi, på grund av att man bör ta så mycken hänsyn som möjligt
till de kulturhistoriska intressena, stannade för Kungl. Maj :ts förslag. Men
jag har det intrycket, att ännu större hänsyn till dessa intressen är det fullkomligt
uteslutet att taga. Man kan snarare säga, att vi sträckt oss väl långt i
denna hänsyn.

Jag ber, herr talman, att med det sagda få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Eriksson i Frägsta erhöll på begäran ordet för kort genmäle och anförde:
Herr talman! Endast ett tillrättaläggande. Det förefaller, som örn herr
Åkerström icke hört upp, när jag hade ordet. Jag började mitt anförande med
att stryka under de kulturhistoriska synpunkterna, och jag slutade också med
att understryka, att de äro de väsentliga. Men jag framhöll att örn de ansvariga
myndigheterna, vare sig de som ha hand örn kulturvården eller regeringen,
anse, att dessa synpunkter icke böra tillmätas så stor betydelse, så är det
väl klokare, när nu denna mark anses så värdefull ur den synpunkten, _ att man
skulle få ett annex förlagt i närheten av kanslihuset, att helt utnyttja denna
mark. Men det var under den förutsättningen, att de ansvariga myndigheterna
— jag betonar det — ansågo, att den nuvarande bebyggelsen inte hade det
kulturhistoriska värde, som den verkligen har.

Härefter yttrade:

Herr Hallén: Herr talman! Som gammal stockholmare och tidigare bosatt i
Gamla staden har jag ett speciellt intresse för denna fråga. Jag kan icke
neka till att den ligger illa till genom att den aktion som satts i gång mot det
föreliggande förslaget är ute i en ganska sen timme. Jag har själv varit med
på dessa opinionsmöten, där det gällt att rädda de medeltida gränderna, och
jag förstår tillfullo värdet av att bevara dessa historiska minnesmärken, även
örn jag icke är blind för att framförallt dessa gamla klassiska gränder icke
längre ha samma värde som förr, då de äro relativt stympade. Det fanns en
tid, då de gingo ända ned till vattnet och mynnade ut vid de gamla borgarnas
sjöbodar. Det sätt varpå de långt tidigare ha avklippts har mycket minskat
deras värde.

Jag vill nämna, att jag är beredd att stödja reservationen, även örn jag är
tveksam örn huruvida den kan lia någon utsikt att ga igenom. Det finnes emellertid
en annan linje, som jag skulle vilja erinra om och efter vilken man
skulle kunna rädda det mesta möjliga. Det är sa, att man kanske kan diskutera,
huruvida dessa gränders bevarande är det allra viktigaste och förnämsta.
Det finns också en annan synpunkt, och det är, att byggnadsverket icke får
genom sin alltför stora och monumentala, helt maskinmässiga typ liksom trycka
ned stadsdelen, verka främmande för och förryckande på densamma.

Jag vill fästa uppmärksamheten på att utskottet, sedan det erinrat om att
gatufasaderna utmed Väster långgatan liksom utmed Storkyrkobrinken skulle
bibehållas i sin nuvarande utformning, tillägger: »För de nybyggda delarna
mot Myntgatan och Riddarhustorget samt kring den runda gården har efter -

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen

i Stochholm m. m. (Forts.)

strävats en enhetlig och monumental form.» Ja, herr talman, man kan ju ge
vår funkisstil det ena eller andra namnet och säga, att det är en monumental
form, men jag ifrågasätter, örn det egentligen är en lycka, att denna gamla
lör vårt land enastående medeltida bebyggelse, som Gamla staden rymmer,
skall så totalt förryckas, som kommer att ske genom att fasaderna åt Myntgatan
och Riddarhustorget skola få denna stil. Det finns folk som beundrar
det nuvarande kanslihuset. Jag för min del tycker, att det verkar som en maskinhall
och har hela denna stereotypa, ensartade prägel som gör, att det genom
byggnadskroppens storlek och utsträckning verkar nedtryckande. Att en
pendang på andra sidan av gatan, så stor som avsetts, kommer att pressa ned
stadsdelen och verka främmande inom densamma, är uppenbart.

Då man inte kan hysa någon förhoppning örn att hela detta bygge skall gå
örn intet-eller att det skall förläggas på annat ställe, tycker jag, att man åtminstone
borde försöka rädda så mycket som räddas kan. Jag tänker då inte
så mycket på gränderna utan på exteriören. Jag skulle, herr talman, velat
ställa ett yrkande, att man i motiveringen för utskottets hemställan i stället
för den av mig citerade satsen »för de nybyggda delarna mot Myntgatan och
Riddarhustorget samt kring den runda gården har eftersträvats en enhetlig
och monumental form» skulle insättas följande mening: »Utskottet uttalar sin
förhoppning örn att vid byggnadens uppförande sådana ändringar vidtagas i
exteriören även å de åt Myntgatan och Riddarhustorget vettande fasaderna,
att byggnadens enformiga karaktär, som verkar nedtryckande på stadsdelens
typiska byggnadsstil, förmildras genom att man, så långt det låter sig göras,
låter de långa fasadernas fält brytas genom variation i fönsterplacering, olika
gavlar, frontespiser och dylikt, så att i det yttre så nära anknytning som möjligt
vinnes till stadsdelens egenartade byggnadsstil.» Det vill säga, att samma
tankegång som utskottsmajoriteten själv anför i fråga om Västerlånggatans
och Storkyrkobrinkens fasader skulle vinna sin tillämpning i fråga
om övriga fasader, så att byggnaden icke bleve denna enformiga och ensartade
länga, som kommer att förrycka stadsbilden, trycka ned den och verka
främmande.

Nu vet jag icke, herr talman, örn det tjänar någonting till att ställa ett yrkande
på att detta tillägg skall inryckas i motiveringen, då detta knappast
kan hinna påkalla tillräckligt intresse i första kammaren. Men jag vill åtminstone
för min del lia uttalat och fått till protokollet detta önskemål. För
den händelse reservationen icke kan bifallas, menar jag, att mycket vore vunnet
åtminstone i fråga om den yttre stadsbilden, i fall man kunde få slippa
detta främmande inslag, som förslaget innebär.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Andersson: Herr
talman! Jag har dess värre varit förhindrad att höra debatten i denna kammare,
eftersom debatt i samma ärende pågår i medkammaren, men jag förmodar,
att man från statsutskottets sida har försökt göra klart för kammaren, hur
stort behovet av utrymme för ämbetslokaler är i Stockholm. Staten hyr för
närvarande lokaler i enskilda hus för mycket stora belopp — omkring 2 miljoner
kronor eller kanske ännu mer. Det är alldeles oriktigt att tro, att detta iir
något tillfälligt, beroende på krisförvaltningens ansvällning. Det torde icke
vara hälften av detta hyresbehov som är föranlett av kommissionerna, och följaktligen
finns här ett konstant, upplagrat behov av ökade lokaler, som uppstått,
därför att man inte hållit jämna steg med utvecklingen utan blivit efter.
Det är gamla synder som man nu får sona.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen
i Stockholm m. m. (Forts.)

Jag håller för ganska säkert, att det redan när krisen bröt in fanns ett avsevärt
underskott på ämbetslokaler i huvudstaden. Följaktligen är det angeläget
att bygga, så fort läget tillåter det. Under krisen har det icke gått av kända
orsaker, av brist på material och arbetskraft. Men skulle man nu stå inför
en vändning och skulle framförallt det uppkomma arbetslöshet, som motiverar
igångsättandet av byggnadsarbeten för att lätta arbetslösheten, är det angeläget,
att beslut äro fattade och planer klara. Det har ju ingått som ett led i efterkrigsplaneringen,
att man skulle utföra den tekniska planläggningen så
långt, att man i händelse av behov skulle kunna sätta i gång byggen och andra
arbeten bara genom att trycka på en knapp så att säga. Det finns alltså tva
slag av motiv för detta bygge. Det ena är det trängande behovet av ämbetslokaler,
och det andra är behovet av arbetsobjekt, för den händelse sådana skulle
behöva anskaffas under en väntad kris. När nu reservanterna i statsutskottet
yrka på uppskov och ny utredning, är det ett yrkande som går stick i stäv mot
båda dessa av mig anförda intressen. Det betyder ett fortsatt uppskov i fråga
örn anskaffning av ämbetslokaler, oell det betj^der, att nian icke blir i stånd att
sätta i gång dessa byggnadsföretag under de närmaste åren, örn man så skulle
vilja.

I propositionen är ingående redogjort för de aktuella behov som sammanhänga
med det nya kanslihusbygget. Det är en hel serie av frågor, som därmed
lösas eller bringas närmare sin lösning. Det nu föreslagna bygget är själva
nyckeln till de återstående projekten. Man måste börja någonstans. Såsom det
hela är konstruerat, måste man börja bygga det nya kanslihusannexet, och sedan
följer lösningen av de andra byggnadtsfrågorna mer eller mindre av sig
självt. Jag vill ingalunda säga, att det främst är trångboddheten i kanslihuset
som är anledningen till att man nu vill bygga ett annex till detta hus. Det är
för övrigt icke så, att hela det nya huset skall tagas i anspråk för statsdepartementen
utan endast en del. I övrigt kommer byggnaden, örn denian färdigställas
inom beräknad tid, sannolikt att under de närmaste åren få disponeras
för andra behov än departementens. A_tt man föreslagit att bygga kanslihusannexet,
beror på att kronan har förvärvat tomtmarken, att den ligger bra till
och att planerna i övrigt kunnat slutföras.

Det förefaller, som örn man i utskottsutlåtandet och även i reservationen inte
bestritt ändamålsenligheten och lämpligheten av att bygga ett ämbetshus på
denna tomt. Men i debatten i medkammaren har det också anförts skäl av
praktisk och ekonomisk natur för att man icke skulle bygga där. Bland annat
har det sagts, att det vore olämpligt att hopa ämbetsbyggnader på ett ställe i
staden. Vidare Ilar det anförts, att förslaget vore onödigt dyrt på grund av
önskvärdheten av att anpassa det nya till det gamla och att huset kunde byggas
billigare, örn man nöjde sig med en tomt belägen längre bort från stadens
centrum. Därom är ju ingenting annat att säga, än att statens behov av ämbetslokaler
är så stort, att vi måste tänka på att bygga både i centrum, i närheten av
kanslihuset och riksdagshuset, och i periferien på de utrymmen som staten
förfogar över, exempelvis på Ladugårdsgärde. Detta är bara en del av det program,
som måste realiseras, och det får ingalunda betraktas såsom innebärande
någon slutgiltig lösning av frågan örn nya ämbetslokaler.

För övrigt hjälper det inte i händelse av krig att ha lokalerna spridda, .ixisken
är ungefär lika stor. varest i staden lokalerna ligga. Kommer Sverige i
krig, komma ämbetsverken att förflyttas till andra ställen i eller utanför huvudstaden,
som man skall försöka hålla hemliga. Huruvida det blir ämbetsverkshus
eller andra hus i de centrala delarna av staden som spolieras vid
bombskador kan ju ur det allmännas synpunkt smälla ungefär lika högt. Jag

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen

i Stockholm m. m. (Forts.)

menar, att man viel planläggningen av sådana här byggen ändå får tänka på
fredens behov, på det praktiska behovet. Att bygga speciellt med tanke på en
krigssituation kan inte vara rimligt. Det finns ju inte något särskilt system
att bygga, så att man fullständigt kan skydda sig mot risker, örn man inte vill
spränga in lokaler i bombsäkra skyddsrum i bergen.

Sannolikt skulle man väl kunna skaffa motsvarande antal rum med sammanlagt
lika stor eller kanske större golvyta, örn man förläde byggnaden på
en annan tomt. Självfallet förorsakas en del kostnader genom denna anpassning
mellan nytt och gammalt, genom den stora runda gården och allt det som
skall göras för att så pietetsfullt som möjligt ansluta byggnaden till den gamla
stadsbilden. Jag har emellertid ansett, att detta är kostnader som man får
bära och en olägenhet som man får taga på sig för att vinna den fördel, som
det dock innebär att få en ämbetsverksbyggnad, så centralt belägen, med kanslihuset
och övriga ämbetsverkslokaler i grannskapet.

Den huvudsakliga invändning, som rests mot förslaget och på vilken reservanterna
bygga sitt avslagsyrkande, är hänsynen till de kulturhistoriska intressen
som komma att trädas för nära, örn man river ytterligare en del av den
gamla bebyggelsen i Gamla staden. Det förefaller, som örn reservanterna tagit
intryck av den opinionsstorm, som blåst upp i detta ärende. Det är en opinion
som jag måste säga i vissa stycken har rört sig med tydliga överdrifter. Den
allmänhet som icke varit insatt i ärendet måste av diskussionen lia fått den
uppfattningen, att det här är fråga om att riva så gott som hela den gamla
staden, och då är det blott fråga om ett par, tre kvarter, som förresten förut
äro stympade genom de rivningar som förekommit, innan kronan fick marken
i sin ägo. Även örn dessa tre gränder, Kolmätargränd, Klockgjutargränd och
Stenbastugränd nu skulle försvinna finns det ändå ett stort antal gränder kvar
i staden mellan broarna av samma karaktär som dessa.

Vidare är att märka, att den bebyggelse som det här är fråga om är en
slumbebyggelse av mera utpräglat slag, än som finns någon annanstans i
Sveriges rike. Husen äro oanvändbara för varje nyttigt ändamål, och skulle
de bevaras, kunna de endast bevaras för rent museala ändamål. Då uppstår
frågan, vem som skall ta hand om husen, och kosta på dem den restaurering
som är nödvändigt. Vem skall svara för underhållet, och vartill skall man använda
dem? På dessa frågor lia utskottsreservanterna icke ansett sig böra lämna
något svar. Örn man nu räknar efter att det förslag som föreligger i propositionen
skulle draga onödigt stora kostnader, så är man väl också skyldig att
räkna med vad det skulle kosta att icke bygga där, under förutsättning att
staten skulle la hand örn de gamla husen och underhålla dem i framtiden.

Allmänheten måste också av resolutioner och tidningsuttalanden få den föreställningen,
att stadsbilden skulle helt förändras genom denna nybyggnad.
Så är ingalunda fallet. Det finns en modell uppställd i sammanbindningsbanan
som visar, hur det nya huset skall se ut och hur det skall inpassas i stadsbilden.
Av denna framgår, att såväl Västerlånggatan som Storkyrko brinken praktiskt
taget lämnas orörda, med undantag för det nedersta huset i Storkyrkobrinken.
En besökare kan gå igenom den gamla staden med samma känsla som förut.
Jag tror för övrigt, att det icke är så mångå besökare som ge sig ned i dessa
gränder, i varje fall inte landsortsbor. De flesta tycka, att gränderna se ganska
kusliga ut, så att en del inte törs gå dit.

När man nu åberopar den kraftiga opinion som har motsatt sig rivning av
de gamla kvarteren i enlighet med förslaget, är man skyldig att också taga reda
på vad de ansvariga myndigheterna i Stockholms stad ha för uppfattning. Man
kan ju icke frånkänna stadens myndigheter allt intresse för saken och inte hel -

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Vissa byggnadsfrågor berörande staden mellan broarna samt Riddarholmen
i Stockholm m. m. (Forts.)

Ier sakkunskap. Ärendet ligger för närvarande hos de kommunala myndigheterna,
därför att en ändring i stadsplanen är erforderlig för genomförandet av
förslaget, och där ha ståndpunkterna växlat. Somliga myndigheter ha tillstyrkt
och andra avstyrkt, men avstyrkandena lia icke i något fall grundat sig på
den uppfattningen, att man här skulle spoliera några kulturhistoriska värden.
Motståndet har grundat sig på praktiska skäl. Man har inte velat tillåta att
Myntgatan göres smalare, än vad den skulle bli enligt den stadsplan som förut
är fastställd. Eventuellt kan någon stor trafikpulsåder läggas förbi kvarteren,
och därför vill man ha större utrymme än vad förslaget tillåter. Det är sådana
synpunkter som diskussionen rört sig örn inom de kommunala organen.

Stockholms stad har också ett organ med uppgift att bevara de kulturhistoriska
intressena, museinämnden. Denna museinämnd har avgivit utlåtande i
klart tillstyrkande riktning. Utan någon som helst tvekan tillstyrker Stockholms
stads museinämnd föreliggande förslag och anser, att det på ett synnerligen
lyckligt sätt förenar det gamla och det nya samt att det är en stor trygghet,
att det just är staten som besitter kvartersmarken och området här; på detta
sätt har man den bästa garantien, att området icke kommer att på något sätt
förvanskas.

Jag vågar hysa den uppfattningen, att Stockholms stads museinämnd bör tillerkännas
något större auktoritet än de opinionsmöten, som hållits av folk, som
tagit denna sak på entreprenad.

Jag vill ytterligare understryka, att ett uppskov låser utvecklingen och att
det därför är synnerligen angeläget, att beslut fattas i dag. Jag rekommenderar
naturligtvis bifall till utskottets förslag, och jag gör det med gott samvete. Jag
har nämligen den uppfattningen, att de värden, som komma att spolieras, icke
äro av den storleksordning som man velat göra gällande. Det mesta av Gamla
staden blir i alla fall bevarat; den ändrar ej karaktär. De värden, som spolieras,
komma mer än väl att uppvägas av de anordningar till ökad trevnad, som man
vidtager i samband med anläggningen av den nya byggnaden.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till
den vid utlåtandet fogade reservationen; och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Wallentheim begärde
emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 131, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen, vadan
kammaren bifallit utskottets hemställan.

§ 17.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 275, angående slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1943/44
m. m.; och

Onsdagen den 17 maj 1941 fm.

Nr 18.

nr 278, angående beredskapsst-at för försvarsväsendet för budgetåret
1944/45.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 18.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 132, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under tolfte huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1944/45 till allmänna indragningsstaten.

Punkterna 1—3.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 4.

Lades till handlingarna.

§ 19.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 34, i anledning av Kungl. Förslag till
Maj :ts proposition med förslag till förordning örn värnskatt för budgetåret
1944/45 jämte i ämnet väckta motioner. budgetåret

I en den 4 februari 1944 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad pro- 1944/4o.
position, nr 82, hade Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om värnskatt
för budgetåret 1944/45.

Till utskottets behandling hade överlämnats den i anledning av propositionen
väckta motionen nr 441 i andra kammaren av herr Senander m. fl., vari
hemställts,

»att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 82 besluta
örn ett tillägg till 1 § i förslaget till förordning örn värnskatt för budgetåret
1944/45 av följande lydelse:

Person, som varit inkallad till militär tjänstgöring minst tre månader under
loppet av ett år och som vid senaste taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
haft en årsinkomst, som ej överstiger 5 000 kronor, befrias
från skyldighet att erlägga honom senast påförd värnskatt.»

Till behandling i samband med förevarande proposition hade utskottet upptagit
den under motionstiden vid riksdagens början väckta, till utskottet hänvisade
motionen nr 383 i andra kammaren av herrar Hagberg i Luleå och
Persson i Stockholm.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 82 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas och med avslag
å motionen II: 441 av herr Senander m. fl., antaga av utskottet framlagt
förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45;

2) att motionen II: 383 av herrar Hagberg i Luleå och Persson i Stockholm
örn uttagande av en extra förmögenhetsskatt icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Elon Andersson, Axel Ivar Anderson,
friherre De Geer, Velander, Björkman, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Sandberg
och Lundell, vilka ansett, att utskottets yttrande delvis bort hava annan,
i reservationen angiven lydelse.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Som kammarens ledamöter torde finna
råder här ingen meningsskiljaktighet inom bevillningsutskottet beträffande
klämmen i detta utskottets betänkande; i det hänseendet äro vi fullt ense.

Det har för utskottet gällt att taga ståndpunkt dels till propositionen i fråga
örn värnskatten och dels till ett par kommunistiska motioner, av vilka den,
som rör det så kallade engångsoffret, är viktigast. Vi äro ense örn att tillstyrka
propositionen i fråga örn värnskatten; den är nästan identiskt densamma
som den som presenterades för riksdagen förra året. Skattesatserna äro desamma,
och endast några få formella justeringar ha gjorts. Vi äro också alldeles
ense örn att avstyrka de kommunistiska motionerna. Meningarna gå emellertid
i sär beträffande motiveringen.

Från den borgerliga sidan -—• och jag tror att jag i detta speciella fall vågar
tala för den — har man gått ut ifrån att man, när man inom utskottet behandlade
dessa frågor, skulle kunna gå till väga på samma sätt som vi gjorde
förra året. Saken är nämligen den, att värnskattepropositionen är densamma
som i fjol; saken är också den, att den kommunistiska motionen örn engångs^
offret också är densamma som vi hade före i fjol. Vi förmenade då, att man
från bevillningsutskottets sida skulle kunna göra på samma sätt som vi gjorde
1943. Då voro vi ense örn att tillstyrka propositionen och att avstyrka motionerna.
Såsom motivering skrevo vi i fjol följande: »Utskottet har icke funnit
anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag. Vad beträffar det i motionerna
framställda yrkandet örn uttagande av en extra förmögenhetsskatt av
genomsnittligt 10 procent av förmögenheter å minst 20 000 kronor finner utskottet
icke skäl tillstyrka bifall till detsamma. Under åberopande av vad sålunda
anförts får utskottet hemställa» etc.

Då frågorna i år voro identiskt desamma som de, som vi hade att taga
ståndpunkt till i fjol, förmenade vi å vår sida, att det vore rimligt, örn bevillningsutskottet
skreve på samma sätt som i fjol, enär intet under mellantiden
förekommit, som vöre ägnat att förändra betraktelsesättet. Jag vågar också
säga, att det väckte ganska stark förvåning inom bevillningsutskottet, då man
från majoritetens sida tillkännagav, att man hade för avsikt att i år föreslå utskottet
en ganska omfattande och ganska detaljrik motivering. Vi, som hävdade,
att man skulle kunna handla på samma sätt som i fjol, kunde, när denna
motivering omsider kom fram, för vår del icke ansluta oss till densamma. Vi
ansågo i detta läge, att vi voro fria att för vår del hävda andra synpunkter
och för vår del presentera en annan motivering.

Allt detta gäller, som kammarens ledamöter förstå, den kommunistiska motionen
rörande engångsoffret. Det gäller icke värnskattepropositionen, om
vilken ingen meningsskiljaktighet råder.

När man läser majoritetens uttalande, som finnes återgivet på sidan 4 och
delvis på sidan 5 i betänkandet, så gör man — i varje fall gör jag det —
ungefär följande reflexion: Majoriteten har här stått inför en dubbel uppgift.
Det har å ena sidan gällt för densamma att i fråga örn engångsoffret lugna de
kretsar, som känna sig oroliga över talet och den fortgående diskussionen kring
denna angelägenhet. Att dessa kretsar numera inkludera icke ringa delar av
det socialdemokratiska partiet är ju allmänt känt; det är ju, som jag ser på
saken, alls ingenting att beklaga sig över utan snarare tvärtom. A andra sidan
har majoriteten varit ställd i det dilemmat att också nödgas lugna en oro,
som finnes i ett alldeles motsatt läger, en oro, som har sin grund i förvåning
över att intet har blivit åtgjort i fråga örn denna engångsbeskattning, till

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
vilken man vid en tidigare tidpunkt knutit ganska stora förhoppningar.

Som var och en förstår har detta varit en utomordentlig svår uppgift för
majoriteten. Jag har det intrycket, att majoriteten ej lyckats. Man har här försökt
finna en brygga mellan det möjliga och det omöjliga; det har icke lyckats:
man har enligt min uppfattning här satt sig mellan två stolar.

Örn man nu närmare granskar majoritetens utlåtande, när det gäller engångsoffret,
finner man, att majoriteten ingalunda är blind för alla de mycket
vägande anmärkningar, som kunna riktas mot en beskattning av denna innebörd.
Tvärtom nedlägger utskottsmajoriteten ganska mycken möda på att visa
vidden och omfattningen av dessa erinringar. Sålunda medger man bland
mycket annat, att läget nu så till vida har förändrats i förhållande till 1940,
då denna sak fick sin egentliga aktualitet, att de av kriget förorsakade statsutgifterna
stigit till en oväntad höjd och därigenom framtvingat påläggande
av en skattebörda av både direkt och indirekt natur, som vid krigets början
knappast hade förutsetts. Det är nästan samma påpekande som göres från reservanternas
sida. Vi reservanter anse emellertid, att man av detta konstaterande
bör draga den nära till hands liggande konklusionen att ifrågasätta,
huruvida icke den särskilda skattekraft, som finnes hos förmögenheten, nu kan
anses uttagen till fullo. Detta konstaterande gör emellertid icke majoriteten,
utan medelst en, som jag tycker, logisk kullerbytta kommer man fram till följande
uttalande: »Den omständigheten, att andra skatteformer så hårt anlitats,
synes emellertid icke utgöra ett tillräckligt motiv för att fritaga förmögenheterna
från att till fullo bära sin som skälig ansedda anpart av de ökade
bördor kristiden pålägger.»

När man emellertid gjort detta uttalande, som givetvis är gjort med hänsyn
till den senare gruppen av medborgare, som jag talade örn för en stund sedan,
är man omedelbart redo att med ett annat resonemang tillfredsställa den
andra gruppen, den, örn jag så får säga. högra sidan inom partiet. Det gör
man på olika sätt. Man anser bland mycket annat, att det bör beaktas, att
skattebefrielse kan vara motiverad även i vissa fall, då förmögenheten överstiger
det minimibelopp, som kan komma att bestämmas för skattskyldighetens
inträdande. Man har även en hel del andra konsiderationer att göra. »Sålunda
synas», säger majoriteten, »ägare av förmögenheter till belopp något överstigande
fastställt minimibelopp böra fritagas från skattskyldighet, därest förmögenheten
utgör en viktig faktor i deras försörjning.»

Med dessa resonemang tillfredsställer man de oroliga på den högra sidan.
Men sedan tillfredsställer man de oroliga på den vänstra sidan med vissa andra
resonemang, som andas sympati för denna engångsbeskattning. Det är väl
ingen större överdrift, örn man säger, att detta är ett ovanligt haltande utskottsutlåtande.

Detta engångsoffer, denna engångsbeskattning har ju spelat en stor roll i
den allmänna diskussionen. Jag har emellertid icke kunnat fria mig från en
allmän uppfattning, att begreppen rörande vad det egentligen är fråga om
liro utomordentligt dunkla på många håll och kanter. T den kommunistiska
motionen har man gått ut därifrån, att 10 procents engångsskatt på förmögenhet
ovanför 20 000 kronor ger ett nettobelopp av två miljarder kronor. Enbart
inför detta konstaterande anser man, att åtgärder böra vidtagas för en beskattning
av antydd art.

Jag skall söka att något litet uppvisa, hur svagt motiverade de förhoppningar
äro, som man knyter till ett örn jag så får säga effektivt utbyte av en
sådan beskattning. Som vi alla erinra oss var ju motivet för en sådan engångsbeskattning
det, att man på den vägen skulle söka vinna intäkter åt statsver -

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Förslåg till förordning örn värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
ket för att årligen nedbringa statens räntekostnader på den svällande statsskulden,
ett motiv, sorn naturligtvis i och för sig är utomordentligt aktningsvärt
och om vilket intet kan sägas.

Utifrån denna allmänna utgångspunkt utarbetade professor Lindahl sin
bekanta promemoria. Nu vill jag emellertid, innan jag går vidare, understryka,
att denna promemoria ej kan fattas som en utredning i vanlig mening. Det är
närmast vissa spörsmål, som där äro berörda. Professor Lindahl förklarar
själv på upprepade ställen i sitt mycket intressanta betänkande, att man ej
får fästa en alltför avgörande vikt vid hans uttalanden i det ena eller det
andra hänseendet, bland annat därför, att de ganska ofta äro tämligen vagt
avfattade. Han understryker vid flera tillfällen nödvändigheten av att, innan
han vill göra mera preciserade uttalanden, man på viktiga områden låter göra
mera omfattande utredningar än han själv varit i tillfälle att göra.

Syftet med denna engångsbeskattning, med detta engångsoffer skulle sålunda,
herr talman, vara att möjliggöra en reduktion av den under kriget starkt
ökade statsskulden. Som jag sade för ett ögonblick sedan är detta syfte naturligtvis
behjärtansvärt. Statsskulden pendlar för närvarande kring ungefär
10 miljarder kronor, noga räknat 9 917 000 000 kronor i mars i år. Om den
förräntas efter i genomsnitt tre procent, föranleder statsskulden en årlig ränteutgift
på 300 00Ö 000 kronor. Det är ju en siffra, som man bör lia i minnet
och som väl också förekommer rätt mycket i den allmänna diskussionen.

Yad kan då denna engångsbeskattning bidraga med, när det gäller att nedbringa
denna i och för sig naturligtvis tämligen tryckande statliga förräntningsbörda?
Professor Lindahl förutsätter, att örn en sådan beskattning tekniskt
kan ordnas och de inlösta statspapperen i genomsnitt förräntas med 3 V2
procent av inlösningsvärdet samt örn man räknar med en engångskatt på omkring
2 miljarder kronor, som man här diskuterar, så skulle den kunna minska
statens årliga ränteutgifter med cirka 70 miljoner kronor, eller alltså från 300
till 230 miljoner kronor. Det är naturligtvis i och för sig ett icke ringa belopp,
om man kan nedbringa statens räntebörda på detta sätt. Men jag vill
fästa kammarens ärade ledamöters uppmärksamhet på att denna siffra, 70
miljoner kronor, är en bruttosiffra, som med största sannolikhet kommer att
få vidkännas ytterst väsentliga inskränkningar. Man får nämligen också tänka
på •—• vilket professor Lindahl naturligtvis som den objektive vetenskapsman
han är omedelbart själv påpekar — att i följd av ett sådant engångsuttag
skulle de årliga statliga och kommunala skatter, som bestridas med inkomster
av de indragna förmögenheterna, naturligtvis försvinna. Dessa skatter har
man beräknat till 60 procent av de enskildas genom konfiskationen förlorade
förmögenhetsinkomster. Därav följer, att endast 40 procent av de 70 miljoner
kronor jag talat örn, d. v. s. 28 miljoner kronor skulle kvarstå som det allmännas
årliga nettobehållning av engångsbeskattningen. Denna siffra 28 miljoner
kronor är kanske också bekant. Det är vad man kommit fram till när man
skurit bort vad som fallit från de 70 miljonerna. Men tyvärr räcker det ej
med detta. Det blir icke ens 28 miljoner kronor kvar. Örn man förutsätter,
att staten på ett eller annat sätt får gottgöra kommunerna för den minskning
av deras skatteunderlag, som naturligtvis inträder, så kommer givetvis
den förbättring _ av de löpande statsinkomsterna, som åstadkommes genom
engångsbeskattningen, att begränsas med motsvarande belopp. Här är emellertid
att märka dels att förräntningen av privatkapitalet, 3 h procent, kanske
är väl lågt räknad och dels att konfiskationen kommer att minska — det är
en sak som man i allmänhet ej observerat •— den framtida avkastningen av
gåvoskatten och andra egentliga förmögenhetsskatter, varigenom nettobehåll -

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
ningen blir, om man inkluderar dessa sistnämnda omständigheter, säkerligen
lägre än de beräknade 28 miljonerna.

Men, herr talman, liela detta resonemang är fotat på den förutsättningen,
att det skattefria minimum skall sättas vid 20 000 kronor. Nu har emellertid
utskottet — och det är kanske det mest intressanta i hela majoritetens utlåtande
— gjort ett avsteg ifrån de Lindahlska kalkylerna i detta hänseende
på det viset, att man gjort en förklaring. Det kanske är angeläget att här direkt
citera vad majoriteten skriver. Utskottet anför: »Ehuru utskottet för närvarande
saknar skäl att närmare ingå på frågan, hur en skatt av förevarande
slag bör utformas, finner sig utskottet dock böra såsom sin mening framhålla,
att ett väsentligt högre minimum måste förutsättas än ovan nämnda
belopp» d. v. is. 20 000 kronor.

Jag skall icke våga några reflexioner rörande anledningen till, att man på
detta sätt har velat lämna den tidigare ganska sakrosankta tjugutusenkronorsgränsen
och ansett, att de skattepliktiga förmögenhetsägarna skola sökas
högre upp än de som ligga under 20 000 kronor. Men var och en kan ju göra
sina reflexioner rörande anledningen till att man på detta sätt velat lyfta upp
det skattefria minimum ovanför 20 000-kronorsgränsen. Det kan ju bero på
att stora medborgarlager här i landet numera äga avsevärt mer än 20 000 kronor,
medborgarlager, som man måste taga hänsyn till i detta sammanhang.
Därmed må emellertid vara hur som helst. Varje människa förstår, att ju
mera man höjer det skattefria minimum, ju längre man fjärmar sig från
20 000-kronorsgränsen, desto mindre blir givetvis utfallet av den diskuterade
engångsskatten. \rid en 20 000-kronorsgräns skulle man kunna få ut maximum
28 miljoner kronor såsom bidrag till lättandet av en räntebörda av 300 miljoner
kronor. Höjer man det skattefria minimum väsentligt, så minskas ju samtidigt
dessa 28 miljoner kronor kanske till 20 miljoner eller 15 miljoner kronor.
Det blir statens hela nettovinst av ett företag, som ur många synpunkter
är så utomordentligt äventyrligt som denna engångsbeskattning.

Jag har tämligen utförligt uppehållit mig vid denna sida av saken, ty jag
har förmärkt, att man många gånger i diskussionen kring engångsbeskattningen
förbiser den med största sannolikhet mycket ringa betydelse, som den
skulle få ur statsfinansiell synpunkt. Som jag tidigare har antytt, har professor
Lindahl ingalunda stuckit under stol med sin uppfattning härvidlag.
Han har uti betänkandet själv gjort en sammanfattning av sina reflexioner.
Jag skall icke trötta med att föredraga alltför mycket av denna hans sammanfattning,
men jag rekommenderar den till läsning för kammarens ledamöter.
Den är mycket intressant. Jag skall bara citera två satser ur densamma: »Den
föregående framställningen har ej fört fram till någon bestämd uppfattning
angående det befogade i att upptaga en engångsskatt på förmögenhet i Sverige
år 1944 eller den närmaste tiden därefter. I själva verket torde ett ställningstagande
härvidlag förutsätta en mera ingående utredning av vissa sidor
av frågan än här kan presteras.»

Under de år, som gått, har ju denna engångsbeskattning diskuterats icke
minst inom expertkretsar, i tidskriftsartiklar, i föredrag och diskussionsinlägg,
på nationalekonomiska föreningar etc. Härvid har, såvitt jag kunnat finna,
inga rekommendationer framförts till förmån för en sådan engångsbeskattning.
Däremot har man i många kretsar som vi bruka kalla auktoritativa, ansett
sig böra framföra ganska vägande erinringar emot en sådan. Ett av de
mest observerade inläggen emot engångsbeskattning på den senaste tiden har
som bekant presenterats av professor Myrdal. Professor Myrdal har i Ekonomisk
Tidskrift publicerat några reflexioner kring denna engångsskatt på

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Förslag till förordning örn värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)
förmögenhet, och därvid har han bland annat upptagit frågan, huruvida målsättningen
att nedbringa statsskulden i Sverige i detta sammanhang är tillräckligt
motiverad. Jag har kanske icke anledning att så mycket syssla med
denna del av hans uttalande. Han menar emellertid, att statsskulden i Sverige
icke är så stor i och för sig, framför allt icke i förhållande till statsskulden
i flertalet andra länder, att den motiverar en så exceptionell åtgärd
som denna. Däremot kanske jag skall fästa uppmärksamheten på ett annat
avsnitt av hans uttalande. Han säger: »Icke heller konjunkturpolitiska synpunkter
tala för en engångsskatt på förmögenhet. Fredskrisen måste väntas
medföra stora omläggnings- och anpassningsrörelser inom det ekonomiska livet
och ge upphov till en omfattande rubbningsarbetslöshet, och det framstår
särskilt otroligt, att en engångsskatt med sina transfererings- och realisationsverkningar
skulle i en sådan tid kunna bedömas annat än som synnerligen
oönsklig.» Det är ganska intressant att se, att detta uttalande till väsentliga
delar sammanfaller med det uttalande på denna punkt, som reservanterna gjort.
Professor Myrdal sammanfattar sin framställning i det slutomdömet, att det
ur statsfinansiella och konjunkturpolitiska synpunkter knappast finns bärkraftiga
skäl för experimentet med en engångsskatt, men väl viktiga skäl däremot
och att problemets kärna —- och det är naturligtvis alldeles riktigt — är den
rent politiska inställningen till förmögenlietsfördelningen mellan staten och de
enskilda och mellan enskilda inbördes. Har man direkt fördelningspolitiskt
syfte att minska enskilda personers förfoganderätt till förmögenhet, synes enligt
Myrdal för Sveriges del hela problemet örn en engångsskatt kunna avskrivas.
Nu vet jag icke, huruvida majoriteten haft några fördelningspolitiska
synpunkter i sikte, när majoriteten gått att författa sitt utlåtande. Några sådana
synpunkter Ira icke kommit till synes i utlåtandet. Fastmera utgår man
vid detta tillfälle liksom tidigare från att denna skatt avser de bidrag, som
förmögenhetsägare borde lämna till täckande av kristidens utgifter, som majoriteten
skriver. Det är samma utgångspunkt, som man haft då man tidigare
diskuterat skatten. Emellertid vore det naturligtvis av värde att från majoritetens
sida få höra, huruvida man i detta sammanhang inlägger även synpunkter,
som skulle kunna rubriceras som fördelningspolitiska. Jag vore tacksam för
ett klargörande i det hänseendet, då jag tror, att icke minst på denna punkt
debatten kommer att fortsätta ganska länge.

_ Herr talman! Jag har redan sökt att visa, att enligt den borgerliga minoritetens
sätt att se ingen saklig ändring inträffat i läget, sedan bevillningsutskottet
för några år sedan uttalade sig i denna angelägenhet. Vi äro därför
överraskade över, att majoriteten velat frångå sin tidigare ståndpunkt och
engagera sig för ganska omfattande resonemang. Jag tycker, att saken hade
gagnats bättre, örn utskottet i år kunnat bevara samma enhet i denna fråga,
som var för handen förra året. Jag beklagar, att så icke kunnat ske.

Med dessa ord, herr talman, hemställer jag örn bifall till den reservation,
som avgivits av herr Elon Andersson m. fl. Jag hemställer alltså örn bifall
till utskottets kläm men yrkar tillika, att motiveringen skall erhålla den lydelse,
som innefattas i reservationen.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Det är skäl i att från början göra en
erinran mot herr Hagbergs beskrivning av vad som förevarit i detta ärende.
Herr Hagberg var synnerligen angelägen att betona, att det var utskottets
majoritet som icke hade velat vidbliva den ursprungliga ståndpunkten, utan
nu hade hittat någonting nytt, under det att den borgerliga minoriteten velat,
att bevillningsutskottet skulle intaga samma ståndpunkt som tidigare. Hade
de borgerliga uppträtt så, herr Hagberg, så hade det nog icke varit svårt att

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Foris.)
även i år prestera ett enhälligt utskottsutlåtande. Det var icke på det sättet,
att den majoritet, som samlat sig örn utskottets föreliggande förslag, från
början ansåg det nödvändigt att närmare utveckla sin mening. Majoriteten
ville ursprungligen nöja sig med en erinran örn att vi alltjämt borde samlas
kring 1940 års uttalande. Först när man icke kunde uppnå enighet örn de
synpunkter, som år 1940 lades på detta ärende, såväl av de sakkunniga som
utav bevillningsutskottet och av den övervägande majoriteten av riksdagens
ledamöter, ansåg bevillningsutskottets majoritet det nödvändigt att så mycket
starkare understryka sin uppfattning. Vårt ståndpunktstagande har icke orsakats
av oro. Örn det nu kan skänka herr Hagberg någon lisa, vill jag meddela,
att vi varken äro oroliga för den radikala delen inom socialdemokratien
eller för de småkapitalister, som finnas inom arbetarklassen.

Det är självfallet, herr Hagberg, att man kan lia olika meningar om engångsskatten.
Man kan överhuvud taget Ira olika meningar örn hur man skall
taga ut skatter av medborgarna och utav näringslivet, men det är egentligen
icke det det gäller i det här sammanhanget, utan vad det här gäller det är,
om riksdagen skall låta frågan örn engångsskatten stå öppen eller om man skall
göra som minoriteten faktiskt vill göra stänga dörren och därmed taga avstånd
ifrån hela det ställningstagande, som togs år 1940. Jag har svårt att
tänka mig, att reservanterna mena någonting annat än att stänga dörren, då
de starkt ifrågasätta, örn icke förmögenheterna redan fått bära sin skäliga
anpart av de ökade bördorna. Därmed har man ju sagt, att det icke längre
är överensstämmande med det ståndpunktstagande, som ägde rum år 1940,
att upptaga en engångsskatt. Det var den borgerliga minoritetens strävan
att komma bort ifrån ståndpunktstagandet av år 1940 som orsakade klyvningen
i bevillningsutskottet och ingenting annat! År 1940 vörö vi ju''fullkomligt
eniga örn att förmögenheten icke borde undantagas från att lämna bidrag
till täckande av kristidens utgifter. Vi ansågo starka skäl faktör införandet
av en engångsskatt på förmögenhet, ett engångsoffer. som då redan
skett i några av de europeiska staterna. Avgörande skäl talade emellertid
för ett uppskov med uttagande av särskild värnskatt å förmögenhet. _ Därför
voro år 1940 såväl de sakkunniga som Kungl. Maj :t, riksdagens bevillningsutskott
och riksdagens kamrar eniga. Till det av bevillningsutskottet i ärendet
år 1940 avgivna utlåtandet hade fogats en reservation, men den riktade sig
icke speciellt mot vad som yttrats angående engångsoffret. Reservanten herr
Lundell yrkade avslag på värnskatteförslaget i dess helhet.

Innan man tager slutlig ställning till denna, sak, så skall man lia klart
för sig krisperiodens längd, de samlade krisutgifternas storlek m. m. Nu är
det naturligtvis diskutabelt, och det är ingen som förnekar detta,, att sedan
år 1940 åtskilliga förskjutningar ägt rum. Vi lia höjt skatterna, såväl de direkta
som de indirekta, men det har också ägt rum en annan förskjutning: utgifterna
ha stegrats på ett sätt, som ingen tänkte sig vid den tidpunkten. Vi
anse givetvis, att man skall taga hänsyn till utgifternas stegring, men att man
också skall taga hänsyn till skatternas ökning. Minoriteten vill stänga porten
och säga: härmed upphör varje diskussion om att förmögenhetsägare pa
ett särskilt sätt skulle bidraga till avlyftandet av kristidens bördor. Vi säga
tvärtom, att det är nödvändigt att hålla frågan öppen och att taga hänsyn
till allt, som har skett sedan år 1940. Vi lia icke uttalat oss örn den lampliga
tidpunkten för införandet av en engångsskatt å förmögenhet. Vi ha klart och
tydligt sagt ifrån, att därest en utredning skulle visa, att det finns andra
lämpligare utvägar att beskatta förmögenheterna än genom påläggandet av
en engångsskatt, så äro vi villiga att medverka i det avseendet. Detta är syftet
med vad vi sagt i utskottsutlåtandet, och att vi dessutom ansett oss böra

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Förslag till förordning örn värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
upptaga ett pär detaljfrågor, bör ju icke väcka förvåning på borgerligt håll. Vi
som ansett, att förmögenhetsägarna icke ha bringat sin tillbörliga andel, när
det gäller bärandet av kristidens bördor, äro icke av den meningen, att man
skall låta det gå på Guds försyn, så att vi eventuellt få uppleva en ny diskussion
efter samma linjer som vid 1942 års val.

Jag säger ärligt och uppriktigt ifrån att för majoriteten har i detta avseende,
när vi gått in i åtskilliga av dessa spörsmål, det varit angeläget att för
det svenska folket uppvisa, att det är inte riktigt, det kan inte komma att verka
på det sätt, som i den allmänna diskussionen särskilt vid 1942 års valrörelse
anfördes emot engångsoffret. Herr Hagberg i Malmö bör ju förstå, att de
skildringar som den gången lämnades av hur egnahemsägaren med villan på
20 000 kronor, även om han hade en skuld på 19 500 kronor, skulle betala en
förmögenhetsskatt som ett engångsoffer på de 20 000 kronorna och få låna
upp pengar för detta, inte är en upplysningspropaganda som vi anse det nödvändigt
bedriva i landet.

Jag stärkes ännu mer i uppfattningen att man på utskottsminoritetens sida
strävar efter att stänga igen porten för 1940 års uttalande, då jag exempelvis
tar del av ett uttalande i en mycket framskjuten tidning, som representerar utskottsminoriteten
och där man säger, att »en kraftig skärpning av fönnögenhesskatten
skall inom kort lia blivit följden, örn utskottsmajoriteten här blir
den som segrar». Het är metoder som jag trodde att man växt ifrån, nar man
diskuterade sådana spörsmål som det vi ha att göra med här i dag.

oHerr talman! Vi som bilda utskottsmajoriteten ha inte ansett, att det finns
någon som helst anledning att vika från den ståndpunkt, som vi tämligen enhälligt
intogo 1940. Vi äro beredda att vid de fortsatta undersökningarna angående
förmögenheternas skyldighet att bära sin del av bördan ta all hänsyn
till de förskjutningar, som i olika avseenden ha inträffat. Men vi äro icke beredda
att säga, att de redan nu ha burit sin del av bördan och att därför debatten
örn engångsoffret överhuvud taget skall avkopplas. Det är de synpunkterna^som
varit för oss vägledande, och jag ber att med anförande av desamma
få yrka bifall till bevillningsutskottets hemställan.

Herr Hagberg i Malmö erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Beträffande detta ärendes förhistoria tror jag att herr Olsson
i Gävle dock måste ge mig rätt när jag framhåller, att man från minoritetens
sida var redobogen att vara med örn samma uttalande som utskottet i detta
ärende gjorde förra året. Men det ville inte majoriteten vara med om. Den
ville utbygga detta uttalande med en hänvisning till vad utskottet förklarade
1940. Och det var i detta nya läge den situation uppkom, som nu tagit sig uttryck
i dessa olika skrivsätt.

I mitt anförande ifrågasatte jag huruvida man kunde anse att det var uteslutande
sakliga överväganden som buro upp utskottsmajoritetens ståndpunktstagande.
Av herr Olssons anförande framgår nu, att det även är politiska överväganden
som lia medverkat. Jag klandrar ingalunda detta tillvägagångssätt.
Det är varje meningsriktning obetaget att förfara på det sättet. Jag inkasserar
emellertid detta uttalande av herr Olsson i Gävle som ett resultat av denna
debatt, bland kanske åtskilliga andra.

Herr Olsson i Gävle, som jämväl på begäran erhöll ordet för kort genmäle,
anförde^ Herr talman! Nu har ju herr Hagberg bestyrkt att man ingen gång
velat från den stora delen av minoriteten vara med örn en sådan sak som att
hänvisa till 1940 års uttalande. Sedan är det väl självklart — det hoppas jag

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Försitta till förordning om värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)
herr Hagberg förstår — att när man. har upplevat både 1942 och t. o. m. 1928,
så har man rätt att värja sig för en återupprepning av vad som då skedde.

Vidare anförde:

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Jag har inte begärt ordet för att delta i diskussionen på annat sätt än genom
att erinra örn att örn utskottsmajoritetens förslag kommer att bli riksdagens
beslut, det ju kan tänkas att man efteråt får höra att det är inte säkert att finansministern
är med på detta uttalande, utan kanske har helt andra funderingar.

Jag har alltså begärt ordet för att säga att jag är fullt tillfredsställd med
det sätt, varpå utskottsmajoriteten motiverat sitt avslag på motionerna örn ett
omedelbart uttagande av en engångsskatt. Det enda jag kanske skulle ha önskat
är, att man för ytterligare försiktighets skull ännu mera hade preciserat
vad man menar med en avsevärd höjning utöver de 20 000 kronorna, som är
minimum vid den årliga förmögenhetsbeskattningen. Vår erfarenhet av möjligheterna
att missförstå uttalanden som inte äro tillräckligt preciserade är sådan,
att jag tror det kunde ha varit önskvärt, att man från utskottsmajoritetens sida
sagt t. ex. 50 000 kronor i stället för 20 000 kronor för att det inte skulle finnas
möjligheter att inlägga en annan mening i uttrycket än den som är avsedd.

När jag har sagt detta kanske jag kan få säga ett pär ord för att erinra örn
hur den gemensamma skrivelsen 1940 kom till. Det var icke så att det var någon
slags press från socialdemokratisk sida. Jag satt själv med i den lilla beredning,
sammansatt av alla partier, som lade fram förslaget örn att skjuta
på frågan örn förmögenhetsbeskattning till ett senare stadium. Jag kan inte
nu erinra mig och jag förmodar att ingen av de övriga ledamöterna heller kan
erinra sig, vem som först kastade fram förslaget, men att det inte föranledde
någon som helst meningsbrytning är ett faktum. Det accepterades från vilket
håll det än kom såsom en praktisk lösning av en situation, där man med sanning
kunde säga, att det inte var lätt att avgöra, hur mycket man skulle ta ut
av förmögenheterna.

Jag kan tillägga ytterligare en sak, med anledning av att herr Hagberg i
Malmö flera gånger starkt understrukit, att synpunkten när det gällde engångsskatten
skulle vara att bringa ned statsskulden. Ja, det kan man naturligtvis
säga, men deilron man säga i fråga örn alla skatter. När vi 1939 och 1940
diskuterade frågan örn denna engångsskatt på förmögenhet, anlade vi inte några
som helst andra synpunkter på denna skatt än på alla de övriga. När vi höjde
inkomstskatten, när vi införde värnskatten, när vi genomförde våldsamma
höjningar av spritskatten och tobaksskatten, när vi införde en särskild omsättningsskatt
och när vi lade skatter på många förbrukningsartiklar för att överhuvud
taget täcka statens utgifter, kunde man naturligtvis säga att alla dessa
skatter hade till syfte att halla nere summan av lånemedel och därigenom hålla
nere statsskulden. Den synpunkten skiljer således inte engångsskatten från de
andra skatterna. Fragan är bara hur man tycker att en lämplig avvägning av
beskattningen på förmögenhetsägare, på inkomsttagare och på förbrukare av
olika saker skall göras. Det är således inte någon avgörande invändning att
säga, att en sådan engångsbeskattning inte pressar ned statsskulden mer än
med ett visst belopp, den sänker inte riintan på statsskulden mer än med
vissa belopp. Den invändningen kunde man precis lika bra göra gentemot
de andra skatterna. Örn någon vill säga att örn en skatt inte ger mer än 10 eller
15 eller 20 eller 30 miljoner kronor om året, så är det en skatt som ger för litet
och därför skola vi inte införa den. så kan han ju göra det. men det betraktelsesättet
ha vi inte tillämpat tidigare.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Förslag till förordning om värnshatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)

Efter den förklaringen skall jag bara göra ett tillägg, som jag med tillfredsställelse
ser att utskottsmajoriteten gjort, och det är att 1940 voro vi, som voro
eniga örn att lägga fram detta förslag, naturligtvis fullt på det klara med att
den tidpunkt, då en sådan engångsskatt skulle tagas ut, kunde man inte i förväg
avgöra. Och jag får säga att örn någon då sagt: den skatten skola vi väl
ta ut örn det blir depression stras efter kriget — så skulle jag ha svarat att
det vore den mest olämpliga tidpunkt som överhuvud taget kunde tänkas för
att genomföra en skattehöjning.

Jag förmodar att kammarens ledamöter äro väl medvetna örn att den politik
för bekämpande av depressioner och kriser, som förts inte minst från det socialdemokratiska
partiets sida, har byggt på grundsatsen att i en depression skall
man icke höja skatterna, och därför tvingas man helt enkelt att i stället använda
lånemedel. Det är ju alldeles uppenbart att med den utgångspunkten
kan det inte vara tal örn att den lämpligaste tidpunkten för genomförande av
en engångsbeskattning skulle vara en depressionsperiod. Däremot kan man med
samma skäl säga att örn det uppkommer en spekulativ högkonjunktur, som behöver
dämpas just genom beskattning, så är frågan naturlig, huruvida inte en
engångsbeskattning är ett synnerligen lämpligt medel i en sådan situation.
Men, därom kan man inte heller med säkerhet uttala sig förrän man sett, hur
en sådan spekulativ högkonjunktur ser ut och för övrigt också hur många andra
förhållanden gestalta sig. Jag menar således att de argument som anföras på
den punkten inte träffa.

Till sist tror jag att herr Hagberg gjorde sig mycket onödiga bekymmer
med att försöka utforska, vilka olika motiv som lågo bakom den skrivning som
utskottet ha,r gjort — man ville försöka dels lugna på ena sidan och dels lugna
på andra sidan, förmodade han. Den enkla sanningen har avslöjats av herr
Adolv Olsson i Gävle: det är ingenting annat än en förberedelse för årets valrörelse,
d. v. s. ett försök — jag vet inte örn det lyckas, ty möjligheterna att
misstolka äro nästan obegränsade — att så kraftigt som vi överhuvud taget
kunna tänka oss det, förebygga ett upprepande av vad som skedde 1928 och

Herr Sandberg: Herr talman! Det framgår av föreliggande utskottsbetänkande
och av vad som yttrats tidigare av representanter för majoriteten, att
denna ansluter sig till det uttalande, som gjordes 1940 örn det s. k. engångsoffret.
Detta uttalande från 1940 var ju ganska klart positivt till förmån för
en engångsskatt pa förmögenhet, fastän man då uppsköt tiden för dess genomförande^
och icke uttalade något beträffande det närmare utformandet av skatten
i fråga. Då man nu läser utskottsmajoritetens motivering, får man alltså det
allmänna intrycket, att majoriteten också nu mycket bestämt i princip ansluter
sig till tanken på en engångsskatt på förmögenhet. Man gör t. o. m. i vissa avseenden
ganska bestämda uttalanden örn de grunder efter vilka en sådan skatt
skall utgå.

J a g kail för min del icke dela den mening, som utskottsmajoriteten givit
uttryck åt, när den oreserverat förordat en skatteform av här ifrågavarande
slag. Det är mycket begripligt, att man år 1940 kunde uttala sig så som då
skedde, ty man kunde naturligtvis icke då överblicka statens framtida medelsbehov
och huru mycket det skulle bli nödvändigt att öka skatterna, och ej
heller hade man möjlighet att närmare bedöma verkningarna i olika avseenden
av en skatt av detta slag. Under trycket av den situation som då rådde kunde
det, som sagt, vara naturligt att man uttalade sig så som då skedde. Nu har
emellertid åtskilligt inträffat som ställer denna fråga i en annan och klarare
belysning. Jag vill erinra örn vad reservanterna betona, nämligen att det skett

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
en stark ökning av skattebördorna sedan 1940 och att jämväl ägare av förmögenhet
hårt drabbats därav. I en bilaga till statsverkspropositionen, den del,
som handlar örn inkomsterna, belyses utvecklingen i fråga örn skattetrycket
de senare åren. Det framgår av den redogörelsen, att de direkta statsskatterna
från 1939/1940 och till 1943/1944 fördubblats i fråga om skattebeloppet. Detta
beror givetvis delvis på att skatteunderlaget starkt ökats. Men i ett annat
avseende,^ som härvidlag är av intresse, nämligen i fråga örn beskattningens
verkan på den behållna inkomsten, framgår det av vissa tabeller, att den behållna
inkomsten i procent av det taxerade beloppet starkt minskat vid en
jämförelse mellan åren 1938 och 1942, och detta särskilt i de högre inkomstgrupperna.
Skattetrycket och progressiviteten lia alltså gjort sig gällande i
starkt stigande grad. Man måste sålunda finna belägg på riktigheten av vad
reservanterna säga: »De av kriget föranledda statsutgifterna ha framtvingat
påläggande av en skattebörda av sådan tyngd, som vid krigets början icke
kunnat förutses och som hårt drabbat jämväl ägare av förmögenhet. Det torde
kunna starkt ifrågasättas, om icke förmögenheterna därigenom fått till fullo
bära sin skäliga anpart av de ökade bördor, som kristiden pålägger.»

Man må erinra sig, att förmögenheter drabbas särskilt hårt genom den beskattning,
som nu är för handen. Först beskattar man avkastningen av förmögenheten
såsom inkomst på vanligt sätt. Sedan räknar man som bekant Vinö av
förmögenheten såsom ytterligare skatteunderlag vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
och sedan kommer till detta den särskilda förmögenhetsskatten.
Man kan ju inte säga, att förmögenheterna sluppit lindrigt undan.
Det kan verkligen diskuteras, örn man kan gå ännu längre på vägen mot
ytterligare skärpning av förmögenhetsbeskattningen. Sedan har också sedan
1940 inträffat, att professor Lindahl avlämnat den bekanta PM av 1942,
och i denna tycker jag, att den här frågan får en sådan belysning i fråga örn
resultatet för statens del och verkningarna i övrigt av en engångsbeskattning
på förmögenhet, att man måste ställa sig minst sagt tveksam till lämpligheten
av en skatteform av detta slag. Detta har tidigare berörts av herr Hagberg i
Malmö, men jag tillåter mig ytterligare understryka denna sak.

En engångsskatt på förmögenheter över 20 000 kronor med i genomsnitt 10
procent, skulle i bästa fall medföra en total inkomst av 2 miljarder kronor,
vilken skulle leda till en sänkning av statsskulden och en minskning av ränteutgifterna.
Men vid de fortsatta beräkningarna kommer professor Lindahl till
en nettovinst för statens vidkommande av icke mer än 28 miljoner kronor om
året, detta på grund av verkningarna av kapitalkonfiskationen. Skatteunderlaget
blir ju starkt minskat för den framtida beskattningen. Dessutom får man,
som påpekades av herr Hagberg, troligen räkna med viss ytterligare reduktion
av den sålunda ifrågasatta nettoavkastningen. Härtill kommer sannolikt nödvändigheten
för statens del att flottgöra kommunerna för minskningen av deras
skatteunderlag på grund av minskningen av förmögenheterna och den därav
följande minskningen av inkomsten.

Örn man nu skulle konstruera skatten så, som utskottsmajoriteten föreslår,
och alltså sätta en väsentligt högre gräns för skattskyldigheten, exempelvis vid
det belopp som finansministern nämnde, eller 50 000 kronor, ja, då är det klart,
något som också tidigare framkommit under diskussionen, att nettobehållningen
för statens del blir mycket mindre, sannolikt betydligt mindre än elen av professor
Lindahl beräknade. Då alltså nettoavkastningen av engångsskatten under
alla förhållanden måste bli jämförelsevis blygsam, frågar man sig, örn denna
skatteform har ett värde, som uppväger de betydande olägenheter i olika avseenden,
som bli en följd av denna skatt, och örn icke ett bättre resultat kan vinnas
på annat sätt.

Andra kammarens protokoll Nr 18.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Interpellation.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)

Nyss anförde finansministern, att det icke kunde sägas vara någon avgörande
invändning mot engångsskatten, att den nedbringade statsskulden med
ett blott blygsamt belopp. Ja, det kan man ju säga. Denna invändning mot
vilken finansministern vänder sig är emellertid, som jag ser saken, dock en
illustration till det tvivelaktiga värdet av denna skatt. Man har i alla fall i diskussionen
om denna sak alltid resonerat så, att denna engångsskatt skulle
användas för att sänka statsskulden och kanske också åstadkomma en viss
förmögenhetsutjåmning. Därför kan det vara av intresse att citera ett litet
avsnitt av professor Lindahls uttalande, som berör just denna sak. Det heter
där: »Det oftast anförda motivet för en engångsskatt å förmögenhet, nämligen
att den möjliggör en reduktion av ett genom statsskuldens ökning framkallat
abnormt årligt skattetryck, torde i det svenska fallet ej kunna tillmätas
någon större bärkraft. Överhuvud hänför sig detta argument till en engångsskatt
av helt andra proportioner än den som ifrågakommer i Sverige. Dessutom tillkommer
i det svenska fallet den omständigheten, att statens årliga nettobehållning
av engångsskatten i så hög grad reduceras genom den av skatten orsakade
nedgången av de årliga skatterna. På grund härav får skatten också en
relativt liten betydelse som inkomstutjämnande faktor.»

Till detta kommer ju också, att man måste räkna med besvärligheter rent
tekniskt, när det gäller att genomföra en sådan skatteform. Detta har också
professor Lindahl berört i sin PM, där han framhåller, att det blir nödvändigt
att vidtaga noggranna och omfattande förberedelser för att kunna
bemästra de svårigheter, som taxeringsmyndigheterna komma att ställas inför.
Det är också ganska tydligt, att det kommer att uppstå svårigheter för skattebetalarna,
särskilt för dem, som lia sin förmögenhet i fast egendom, exempelvis
i form av jordbruk, och som icke förfoga över penningmedel i någon nämnvärd
utsträckning. Dessutom har en sådan person kanske större eller mindre skuld.
När han skall betala sin engångsskatt, blir han tvungen att belåna sin egendom
ytterligare. Därigenom minskas den produktiva kapitaltillgången. Han
har alltså i betydlig grad fått möjligheterna för sin fortsatta försörjning försvårade.
Han kan också försöka realisera andra tillgångar i form av inventarier
av något slag. Men även detta stöter på stora svårigheter, ty då blir han
tvungen att skatta också för den inkomst, han därigenom får. Det skulle förvisso
komma att uppstå många, kanske inte ännu förutsedda svårigheter, örn
denna skatt infördes.

Efter år 1940 har ju en väsentlig förändring i skattebördan ägt rum, och
genom den belysning frågan fått under de diskussioner, som pågått, har ju
dennas läge blivit ett helt annat än tidigare. Jag anser att sådana omständigheter
framkommit, att jag för min del icke kan vara med på en motivering av
det positiva slag, som utskottet har gjort, och jag ber därför att i fråga örn
motiveringen få yrka bifall till den till betänkandet avgivna reservationen.

Som tiden nu var långt framskriden och flera talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på förslag av herr talmannen att uppskjuta
den fortsatta handläggningen av förevarande ärende ävensom behandlingen av
övriga på föredragningslistan upptagna ärenden till kl. 7.30 em., då enligt
utfärdat anslag detta plenum komme att fortsättas.

§ 20.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Herr Hammarlund som anförde: Herr talman! Våren kom sent i år, och
återverkningarna därav inom jordbruket ha varit betydande. I Skånes skogsbygder
pågår sådden mellan regnskurarna. Gräset har börjat sticka fram,

Onsdagen den 17 maj 1944. fm.

Nr 18.

Interpellation. (Forts.)

men frosten bränner topparna och ännu duger det inte att mätta de hungriga
djuren. Kraftfodret, de importerade foderkakorna, äro för länge sedan slut,
foderbetor och betmassa likaså, men korna måste i allmänhet — med undantag
för på några soliga lägen i provinsen — hållas inne under hela denna
månad.

Läget är svårt, men Skånes bönder ge sig i allmänhet inte inför svårigheterna.
Det finns ju också prima fodermedel i landet, som kunna bereda jordbrukarna
utvägar — betfor för draghästarna, M. M.-cellulosa och melass för
boskapen. Då tillgången härpå angivits som god, är det naturligt örn
jordbrukarna räknat med att kunna tillgripa denna utväg när fodret tryter.
Döm emellertid om vår förvåning när vi vid hänvändelse till vår egen centrala
inköpsorganisation fingo beskedet, att M. M.-fodret inte kan levereras på
grund av sockerstrejken. Pa sockerfabrikerna förklarar man sig av samma
skäl inte heller kunna leverera melass och betfor varken till enskilda jordbrukare
eller till industrier för framställning av M. M.-cellulosa. Och detta
foder är enligt vår erfarenhet det enda praktiskt lämpliga sedan saftfodret
är slut.

Dessa svårigheter på grund av strejken ha kommit som en överraskning,
och man kan inte söka slå bort de därav vållade bekymren såsom överflödiga,
ty konsekvenserna kunna bli allvarliga nog. Överraskningen är också stor
bland Skånes jordbrukare över att inte regeringen, som andra gånger visat
en sådan förmåga att forcera ärendena när det passat, ännu inte kommit sig
för att göra någonting med anledning av denna för folkförsörjningen allt
annat än lämpliga strejk. Även andra samhällsgrupper ha berörts av dess
verkningar; restaurangerna se redan sin sockertillgång beskuren, karamell- och
chokladindustrien har svårigheter att hålla driften i gång och den stora allmänheten
känner oro för sina sockerransoner.

Att staten icke kan vara oberörd av denna konflikt sammanhänger också med
andra omständigheter. Den särställning som sockerproduktionen intager har
medfört att löner, priset pa råvara och färdiga produkter, liksom räntan på
investerat kapital, i realiteten äro statsreglerade. I all väsentlighet föreligger
pa alla dessa punkter ett samförstånd med staten, och en nyreglering förutsätter
i praktiken förnyad känning med staten, då det väl blir staten eller
allmänheten som får betala fiolerna.

Det bär på sista tiden på utpräglat konsumenthåll anslagits nya toner angående
den pris- och lönestoppspolitik, som hittills på just detta håll haft ett
sa kraftigt stöd. Det har därvid fran inflytelserikt forum förklarats, att lönestoppet
numera inte skall tillämpas så rigoröst, att icke hänsyn skulle kunna
tagas till de lägst avlönade arbetarnas krav på förbättrade förhållanden. Denna
uppfattning har från jordbrukarnas sida sedan flera år energiskt framförts
i fråga örn arbetet inom jordbruket, men den har ingalunda kunnat
glädja sig åt allt för mycken förståelse från vissa konsumentkretsar, just med
hänsyn till pris- och lönestoppet. För oss är det givetvis enbart glädjande i
den man vi kunna vinna förståelse för våra synpunkter.

Enligt vår mångå gånger uttalade uppfattning har det aldrig varit rimligt
att^ exempelvis de arbetare, som lasta i betorna och transportera dem
till fabrikerna, skulle ha ca 40 öre lägre lön än de, som taga emot och lasta
ur dem. Ur denna synpunkt är det en smula överraskande att finna den av
oss framförda uppfattningen anförd som skäl just för att förbättra mottagarnas,
d. v. s. sockerfabriksarbetarnas, löner.

För min del missunnar jag inte sockerfabriksarbetarna — och knappt några
andra heller att fa det bättre, men jag måste betvivla möjligheten att
förena en sådan generell utveckling med det av regeringen hittills prokla -

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1941 fm.

Interpellation.

Interpellation. (Forts.)

merade pris- och lönestoppet. Lönerna vid sockerfabrikerna äro ju i viss mån
dyrortsgrupperade, och timpenningen kan, inklusive dyrtidstilläggen, beräknas
till ungefär 1,40 ä 1,50 kr. Det synes knappast förenligt med pris- och
lönestoppsignalerna i deras Wigforss-Söder! ondska utformning, att denna
lön, som vederbörande förut funnit tillfredsställande, skulle höjas så som
föreslagits. Prisnivåns utveckling under senaste år synes icke heller tala
därför.

Det är inte heller tu tal örn att det för det stora flertalet småbrukare och
lantarbetare skulle innebära -en mycket väsentlig förbättring att erhålla en
inkomst per arbetstimme av motsvarande värde som den man här för sockerfabriksarbetarnas
del ratar såsom för låg. För bedömandet av inkomst- och
löneläget inom jordbruket, jämfört med industrien, vill jag hänvisa till statens
offentliga utredning 1944:1, av professor Lindahl m. fl., som — även
under hänsynstagande till tanken på eventuell skillnad i levnadskostnader
mellan olika orter — visar, vilka som äro att hänföra till de verkligen sämst
ställda.

Man bär gjort gällande, att arbetskonflikten vid sockerfabrikerna skulle vara
av ringa samhällelig betydelse. Jag har förut anfört fakta, som tala i annan
riktning. Därutöver kan framhållas, att en höjning av lönenivån med exempelvis
10 procent — 10 å 12 öre jämte dyrtidstillägg på timlönen —- måste anses
innebära en ganska kraftig förskjutning. Det finns heller ingen anledning
förmoda, att örn man gåve sig in på denna tolkning av lönestoppet det skulle
inskränka sig till lönerörelsen enbart i fråga örn sockerfabriksarbetarna. Den
propaganda, som bedrivits under parollen »Bryt lönestoppet.!», har avsatt spår
även inom många andra industriarbetargrupper, och åtskilligt tyder på att
de gamla ledarna icke längre känna sig så säkra i sadeln. Kanske är detta
en anledning till den mera uppmjukade hållningen till de tidigare regeringslinjerna.
Möjligen har uppfattningen ändrats örn vad som menas med sådana
strejker, som ur samhällsintressets synpunkt ingalunda äro önskvärda. Faktum
är att under senare tid lönerörelser förekommit av ett slag, som de senare
åren varit okända. Detta överensstämmer inte med tidigare givna prisoch
lönestoppsignaler. Den oro, som risken av en möjligen förändrad regeringspolitik
i dessa hänseenden kan väcka i allt vidare kretsar, kan givetvis1
komma att återverka även på den ekonomiska utvecklingen. Det synes därför
påkallat, att regeringens politik i fråga härom klarlägges. Likaså har ifrån
olika håll framhållits önskvärdheten av att riksdagens andra kammare beredes
tillfälle att debattera olika därmed sammanhängande problem på grundval
av en mera uttömmande deklaration, avgiven av regeringens främste man.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört ber jag att få hemställa örn
kammarens tillåtelse, att till hans excellens herr statsministern få rikta följande
fråga:

1) Avser regeringen att så länge kriget varar fasthålla vid den hittills
förda ekonomiska politiken?

2) Örn så är fallet, vilka åtgärder avser regeringen att i överensstämmelse
härmed vidtaga för att i anledning av den utbrutna strejken inom sockerindustrien
hävda samhällsintresset och trygga produktionen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 21.

Ordet lämnades på begäran till

Fröken Andersson, som yttrade: Herr talman! De i pressen gång på gång
återkommande notiserna om sedlighetsbrott mot minderåriga ha med rätta upp -

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Interpellation. (Forts.)

rört deri allmänna opinionen. Senast meddelades den 14 dennes en ruskig
skildring av en dylik förbrytelse mot en femårs pojke i Vitabergsparken på
Söder i Stockholm.

Förbrytaren var i detta fall en 40-års man, som enligt uppgifterna i tidningarna
tidigare gjort sig skyldig till ett otal liknande sedlighetssårande
brott. Bland annat hade han för ett tiotal år sedan eller närmare bestämt 1932
ådömts fem års straffarbete för sedlighetsbrott mot en liten flicka, också den
gången på Söder. Av dylika tidningsnotiser att döma, synes även sedlighetsförbrytarnas
antal ha stegrats oerhört under de senaste åren. Risken för
återfall vid dylika förbrytelser torde vara relativt stor, då motivet för brotten
oftast är en stark, sjuklig böjelse, även örn på denna grund straffrättslig otillräknelighet
eller förminskad sådan ofta ej kan konstateras.

Det som i dessa sammanhang upprört främst naturligtvis alla föräldrar
med små barn men självfallet också alla övriga medborgare är, att dylika individer
efter en längre eller kortare strafftid åter få tillfälle att upprepa sina
brott.

Efter allt som hänt på detta område måste man därför fråga sig med allt
fog, örn samhället verkligen saknar resurser att dels med större kraft beivra
och dels i möjligaste mån förhindra återfall i dessa fruktansvärda brott. Det
förefaller som om man alltför ofta slår sig till ro nied den upplysningen, som
i dylika fall ofta lämnas, nämligen att offren ej få »framtida men» av händelserna.
Var och en som något studerat dessa problem vet emellertid, att de
psykiska lidanden av kanske livslång varaktighet, som; ofta uppstå hos de för
förbrytelserna utsatta, ofta äro mycket svåra att objektivt fastställa. De psykiska
skador, som ett litet barn genom dylika händelser tillfogas, kan för
framtiden komma att förvrida hela dess sexualliv på ett sätt, som ur samhällets
synpunkt framstår såsom synnerligen beklagligt i vilket avseende det än
må vara. Att särskilt barnens föräldrar få en mycket stark känning av dessa
problem är helt naturligt, och dessas allmänna reaktion mot dylika händelser
är fullt förståelig. Föräldrarna ha ett legitimt och berättigat krav på att samhället
skall vaka över barnens integritet, så att dylika händelser icke inträffa
med de vådliga följder, som kunna uppstå för de minderåriga.

Det torde emellertid vara överflödigt att här gå närmare in på föreliggande
ytterst allvarliga företeelser.

Med stöd av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig anhålla örn kammarens
medgivande att till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet få framställa
följande frågor:

1. Anser herr statsrådet, att förefintlig lagstiftning på detta område erbjuder
tillräckligt skydd för minderåriga mot sedlighetsförbrytelser?

2. Om så icke är fallet, är herr statsrådet beredd att snarast medverka till
de ändringar i dessa avseenden, som av omständigheterna kunna anses påkallade? Denna

anhållan bordlädes.

§ 22.

Herr Nilsson i Kristinehamn erhöll på begäran ordet och anförde: Herr Interpellation.
talman! Vid upprepade tillfällen lia i pressen varit synliga skildringar av
förhållandena vid det s. k. svenska frivilligkompaniet i Finland. Av dessa
skildringar har framgått, att ordningen och disciplinen bland dessa svenska
frivilliga inte synes vara den bästa. I nummer 20 för innevarande år av veckotidskriften
»Se» återgives ett brev från en namngiven förutvarande medlem

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Interpellation. (Forts.)

av frivilligkompaniet. I detta brev lämnas uppgifter, som, därest de äro riktiga,
ställa kompaniet i en allt annat än smickrande dager. Följande förtjänar
att direkt citeras: »Som bekant är frivilligkompaniet icke fulltaligt utan
räknar blott 80 man. Det är en brokig samling, av vilken en del har ett direkt
kriminellt förflutet oell många sökt sig till fronten för att undfly sina tilltrasslade
förhållanden hemma. Spritmissbruket är mycket utbrett och har varit
en svår plåga under detta ställningskrig. Många medlemmar av kompaniet
lia fått matpaket från Sverige, dessa ha sedan sålts till svartabörspriser
till finnarna, och pengarna ha begagnats till spritinköp. Likaså ha svenska
kronor växlats till finnmark mot svartabörskurs och sedan omsatts i flytande
varor. Att detta inte varit populärt bland de finska soldaterna är självklart.
Dessa hysa ingen sympati för Vapenbröder’, som på detta illegala sätt utnyttja
sina tillgångar.» Brevskrivaren uppger vidare, att ett litet fåtal av
de frivilliga, som skött sig väl, flyttats över till finska förband för att slippa
samvaron med de dåliga elementen. Befälet anser skribenten icke har varit
sin uppgift vuxet och har icke lyckats upprätthålla krigstukt inom förbandet.
Även de militära prestationerna kritiseras av skribenten. Spritmissbruket
säges ha åstadkommit att bevakningen vid de svenska stödjepunkterna
skötts nonchalant, att svenskarna ibland hittats sovande på sina poster o. s. v.

Något kamratskap i egentlig mening säges inte råda inom förbandet. En
stor del av medlemmarna betecknas som aktiva nazister, och som sådana äro
de illa tålda av de finska soldaterna.

Naturligtvis kunna dessa uppgifter vara överdrivet svartmålande. Det är
t. o. m. att hoppas, att så är fallet. Ett klarläggande av hur härmed förhåller
sig synes emellertid vara av allmänt intresse. Äro de lämnade uppgifterna
riktiga, är det uppenbart, att varken finska eller ännu mindre svenska intressen
gagnas av kompaniets existens. Visserligen rör det sig örn en fullkomligt
frivillig fronttjänst, och bakom kompaniet stå väl här i Sverige uteslutande
privatsammanslutningar, men det är uppenbart, att en hel del missförstånd
kan uppstå därigenom att dessa frivilliga sammanhållas i ett speciellt
förband, som betecknas såsom svenskt. Därest icke ett hemkallande av kompaniet
är möjligt, synes det därför böra ifrågasättas, örn ej åtgärder borde
vidtagas att få det särskilda svenska förbandet upplöst. I varje fall synes
det vara önskvärt, att någon sorts kontroll utövas över hur kompaniet rekryteras.

Med hänvisning till det anförda hemställes om andra kammarens tillstånd
att till hans excellens statsministern få framställa följande frågor:

Har Ers Excellens uppmärksammat den kritik, som i pressen riktats mot
det s. k. svenska frivilligkompaniet i Finland?

Anser Ers Excellens, att — därest de i pressen synliga uppgifterna om
förhållandena vid kompaniet äro i huvudsak riktiga — anledning finns att
från svensk sida vidtaga särskilda åtgärder?

Denna anhållan bordlädes.

§ 23.

Interpellation. Ordet lämnades på begäran till

Herr förste vice talmannen Magnusson, som yttrade: Herr talman! Alltsedan
krigsutbrottet har en ständigt tilltagande ström av flyktingar sökt sig över till
vårt land och här funnit skydd och omvårdnad. Åtskilligt talar för att denna
flyktingström kan bli ännu ymnigare och skapa nya och svårbemästrade problem
till redan förefintliga. Åtskilliga missförhållanden i fråga örn flyktingarnas

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

Nr 18.

Interpellation. (Forts.)

förhållanden ha framträtt, i många fall beroende på egenskaper hos flyktingarna,
i en del fall därpå, att vården saknar nödig form och fasthet. Det bör också vid
ställningstagande till problemet observeras, att flyktingarna genom rubbningarna
i livsföring m. m. blivit så rotlösa, att de ofta e.j längre ha fullt balanserad
inställning till ett normalt samhälle och normal livsföring och därför knappast
få behandlas efter med svenska medborgare fullt jämförliga principer och regler.
Mycket har framkommit och synes nu framträda i ökad takt, som vittnar
örn ett tilltagande självsvåld hos flyktingarna och ett långt gående ockrande
på det svenska samhällets välvilja.

Jag syftar med detta uttalande icke närmast på de beklagliga missförhållanden
av sedlig art, som kommit till synes, utan på den obeständighet och dåliga
arbetsvilja, som flyktingarna i beklaglig utsträckning visat och som otvivelaktigt
tenderar att öka. Man bör nämligen observera, att många av flyktingarna
utgöras av personer, som flytt från tvångsvis ålagda arbeten, där de
varit inställda på att så långt möjligt »maska», och att denna inställning ej
försvinner med passerandet av en gräns. Vidare lockar den i vårt land rådande
större personliga friheten de vid sådan mindre vana till att missbruka densamma,
vartill kommer, generellt taget, mindre arbetsenergi än hos svenska
arbetare.

Friheten att utnyttja svensk arbetsförmedling liksom den inom många arbetsområden
förefintliga bristen på arbetskraft är ägnad att framkalla missbruk.
Tendensen att ansvarslöst taga och lämna anställningar börjar hos flyktingarna
nu taga en sådan omfattning, att statsmakterna enligt min mening
ej längre kunna eller böra stå likgiltiga, så mycket mer som inom landet befintlig
representation för vederbörande nationalitet synes ställa sig likgiltig
eller rentav gynnande till dylik obeständighet. Det inträffar sålunda ofta att
flyktingar, som anvisats och tagit arbetsanställning, där vederbörande arbetsgivare
bistått med anskaffande av bostäder och mathållning, haft besvär med
anmälan m. m., stannat blott några få dagar och därefter utan varsel gett sig
i väg, stundom t. o. m. efter erhållet förskott å arbetslön, som arbetsgivaren
funnit sig böra lämna, emedan vederbörande förklarat sig vara helt utblottad.

Uppenbarligen måste det vara en angelägenhet av största vikt att få största
möjliga antal flyktingar sysselsatta i ordnat och produktivt arbete, varutinnan
flera näringsgrenar erbjuda stora möjligheter. En dagdrivande flyktingskara
är ett större ont. Skola emellertid förhållandena få utan verksamt ingripande
utveckla sig som hittills och till synes i ökad takt, kommer snart det förhållande
att inträda, att ingen vill mottaga flyktingar i arbete, och dessa å sin sida
finna sig bäst uti att arbetsfri^; njuta en dräglig tillvaro.

Spörsmålet är så allvarligt, att det enligt min uppfattning påkallar ett kraftigt
och snabbt ingripande från statsmakterna, och jag anhåller därför örn kammarens
tillstånd att till herr statsrådet oell chefen för socialdepartementet få
rikta följande spörsmål:

1) Har herr statsrådet observerat den bristande arbetsviljan och det godtyckliga
övergivandet av arbetsanställningar, vartill flyktingar gjort sig skyldiga,
och har herr statsrådet för avsikt att, om detta visar sig vara av avsevärd
omfattning, vidtaga åtgärder som kraftigare reglera flyktingars möjligheter
att med utnyttjande av svensk statlig arbetsförmedling mottaga arbetsanställning
som de godtyckligt lämna? samt

2) Finner herr statsrådet lämpligt att med vederbörande diplomatiska representanter
diskutera problemet och påkalla deras medverkan för åtgärder
ägnade att medföra bättre ordning?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 fm.

§ 24.

Upplästes och lädes till handlingarna följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet vid sammanträde med herr talmannen
i riksdagens andra kammare och de kammarens ledamöter,
som blivit utsedda att jämte herr talmannen
tillsätta kammarens kanslipersonal och vaktbetjäning,
den 16 maj 1944.

Anmäldes att kanslisten Bengt Ericsson mottagit förordnande såsom stenograf
i första kammaren och på den grund anhållit örn tjänstledighet från sin
kanslistbefattning tills vidare från och med denna dag.

Denna anhållan bifölls; och förordnades till vikarie för Ericsson under ledigheten
studeranden vid tekniska högskolan Sven Petter Olof Nilsson.

Anmäldes vidare att kanslisten fru Ebba Ihrman efter åtnjuten tjänstledighet
på grund av sjukdom den 15 i denna månad återinträtt i tjänstgöring.

In fidem
Sune Norrman.

§ 25.

Herr Gustafson i Dädesjö avlämnade en av honom m. fl. undertecknad
motion, nr 519, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 265, med förslag
till brandlag och brandstadga m. m.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 5.05 em.

In fidem
Sune Norrman.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj.

Kl. 7.30 em.

Fortsattes det på förmiddagen påbörjade sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr förste vice talmannen.

§ 1.

Föredrogs ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag, nr 428,
innefattande inbjudan till andra kammaren att förena sig med första kammaren
i dess denna dag fattade beslut, att andra särskilda utskottet skulle behandla
jämväl Kungl. Maj :ts propositioner

nr 268, med förslag till civilförsvarslag, m. m.;

nr 269, med förslag till avlöningsreglemente för personal i det allmänna
civilförsvaret, m. m.;

nr 270, angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45; och

nr 271, angående tillsättande av länsombud för krigsmaterielverket;

ävensom de ytterligare framställningar, som kunde komma att av Kungl.

Majit eller i enskilda motioner göras i dessa ämnen eller andra i oskiljaktigt
sammanhang därmed stående frågor; och beslöt kammaren antaga berörda inbjudan.

§ 2.

Herr förste vice talmannen anmälde till fortsatt handläggning bevillnings- Förslag till
utskottets betänkande, nr 34, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med för- Prestaf
slag till förordning örn värnskatt för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta '' budgetåret
motioner; och lämnades därvid enligt förut skedd anteckning ordet till 1944/45.

Herr Lundell, som anförde: Herr talman! Det har ju redan sagts åtskilligt (1<orte->
i det här ärendet av de föregående talarna, och jag skall därför försöka undvika
att återupprepa sådant, som de redan ha framhållit.

Det föreliggande betänkandet sysslar ju en hel del med ett uttalande i motiveringen
till 1940 års värnskattebeslut. Då det ofta i den politiska propagandan
ifrån socialdemokratiskt håll har sagts, att det beslutet skulle ha varit
enhälligt, vill jag här ytterligare en gång framhålla — jag har gjort det förut
här i kammaren, för ett par månader sedan -— att beslutet så till vida icke
var enhälligt som undertecknad hade reserverat sig emot utformningen av värnskattens
skiktskala; och eftersom jag reserverat mig mot utformningen av
skiktskalan, har jag icke haft något att göra med utformningen av utskottsmajoritetens
motivering. Däremot är det en felaktig historieskrivning när herr
Olsson i Gävle säger, som han sagt här i dag, att jag skulle yrkat avdag på
hela värnskatteförslaget 1940. Att det icke överensstämmer med skrifterna
kan han lätt övertyga sig örn. Jag ansåg, att progressiviteten gick för långt,
och att man borde i den särskilt föreslagna skiktskalan för värnskattens del
nöja sig med att progressionen stannade vid tolv eller senast vid fjorton procent,
såsom det står i den reservation jag då aA^gav.

Jag har icke heller något ansvar för eller del i det uttalande ifrån särskilda
sakkunniga, som är återgivet i reciten till detta betänkande på sidan tvä. Detta
uttalande kom ju till före värnskattebeslutcn. Jag vill emellertid här tillåta

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944145. _ (Forts.)
mig att säga, att det uttalandet ifrån dessa s. k. särskilda sakkunniga är både
oklart tänkt och oklart formulerat. De synas där utgå från den uppfattningen,
att endast den särskilda skatten på förmögenhet skulle innebära beskattning
av förmögenhet, under det att inkomst- och förmögenhetsskatten, och värnskatten
betraktas som skatter på inkomst. En sådan begreppsdistinktion finner
man vid närmare eftertanke ganska svår för att icke säga omöjlig att upprätthålla.
Man får nog betrakta som förmögenhetsskatter alla skatter som äro
avsedda att bestridas med förmögenhetens avkastning och eventuellt — i den
mån ett sådant bestridande är möjligt — avsedda att bestridas med förmögenheten
själv. Sådana fall som dessa senare torde emellertid lämpligen böra
benämnas, icke förmögenhetsskatt utan förmögenhets reduktion eller förmögenhetskonfiskation.
En sådan reduktion eller konfiskation skulle emellertid, såvitt
jag förmår läsa grundlagen, icke vara tillåten, åtminstone örn man skall
läsa grundlagen som den avsågs när den skrevs.

Man kan av de skäl jag nu nämnt icke rimligen räkna den värnskatt, som vi
ha haft och lia, endast som en inkomstskatt, vilken därför som komplettering
skulle kräva en värnskatt på förmögenhet. Tvärtom är det ju så, att den värnskatt
och den höga inkomst- och förmögenhetsskatt, som vi lia haft, mycket
hårdare lia drabbat förmögenhetsägare än de s. k. rena inkomsttagarna. Lägger
man så därtill den belastning, som drabbar enbart förmögenhetsägare genom
den särskilda skatten på förmögenhet, måste man komma fram till att
förmögenheterna redan nu lia belastats betydligt mycket hårdare »till täckning
av krisperiodens utgifter», som det så vackert heter, än den repa inkomsten.

Det är ju så med den rena inkomsten, att den, örn vi se på den tabell som
finns sist i betänkandet, kan i högsta skiktet bli belastad efter nuvarande
skiktskalor med en sammanlagd skattesats till staten på 68,75 %. Lägga vi därtill
en avrundad procentsats av cirka 14 % för skatter till kommun och landsting,
komma vi upp till att högsta inkomstskiktet skulle kunna belastas med
skatter på sammanlagt 82,75 %, när det är fråga örn ren inkomst. Är det däremot
fråga örn rena förmögenhetsägare, ställer det sig annorlunda. Beträffande
dessa kommer man i många fall upp till att stats- och kommunalskatter
tillsammans taga mer än 100 % av vederbörandes inkomster i den högsta delen
av skiktskalan som vederbörande når upp till.

Jag har tidigare vid ett par tillfällen här i kammaren dragit fram, hur det
går för de förmögenhetsägare som tagit sig för att teckna 31/2 % statsobligationer.
För varje tecknat belopp av 1 000 kronor få de 35 kronor i merinkomst,
men örn den ligger inom högsta inkomstskiktet och förmögenheten i högsta
förmögenhetsskiktet, så få de betala ut omkring 7 kronor rrtöver vad de få på
sina räntekuponger för att betala merskatten på merinkomsten.

Det förefaller åtminstone mig tydligt, att både de s. k. sakkunniga och utskottsmajoriteten
1940, när den formulerade sin motivering till värnskattebeslutet,
icke tänkt efter så noga eller blivit missledda av ordets makt över tanken,
när de tänkt sig, att det skulle behövas någon särskild värnskatt på förmögenhet
för att stifta full rättvisa mellan mottagare av ren inkomst och mottagare av
förmögenhetsinkomst. Den sammanlagda skiktskala, som man hade alt göra
med vid värnskattebeslutets fattande 1940, har ju sedan höjts både i fråga örn
värnskatteskalan och i fråga om inkomst- och förmögenhetsskattesatserna. Örn
jag icke missminner mig föreslogs skatteprocenten för inkomst- och förmögenhetsskatten
höjd först efter det beslutet örn värnskatteskalan redan var färdigt.
Numera finns det därför ännu större skäl än det fanns redan då att påstå,
att förmögenheterna nog ha fått bära och nog komma att få bära sin dryga
del av krisperiodens utgifter.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag lill förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)

I fråga om rimligheten, och rättvisan i att belasta förmögenheter av olika
slag med det tänkta engångsoffret vill jag också framföra några anmärkningar,
även örn en och annan av dessa anmärkningar Ira kommit fram här i kammaren
tidigare i något annat sammanhang.

Förmögenhet i form av penningfordringar har ju minskat
mycket i köpkraft till följd av penningvärdets fall. Örn vi sätta levnadskostnadsindex
vid krigets början till 100, räknar man ju nu med en index på ungefär
140. Vidare är det ju så, att inkomsten av penningförmögenhet icke har erhållit
något dyrtidstillägg. Den har icke fått någon kompensation för det fallande
penningvärdet. Snarare har det gatt i motsatt riktning genom statens åtgärder.
Man har nämligen undan för undan försökt pressa ner räntefoten, ett
gott stycke åtminstone, för att räntan på statsskulden skulle bli mindre tyngande
för staten och kanske även för andra syftens vinnande. Dessa innehavare
av penningförmögenhet ha alltså varit sämre ställda än snart sagt alla landets
övriga invånare, som ju i gemen räknas lia fått halv kompensation och kanske
mera för dyrtiden. .

Hur går det nu, när kriget tager slut? Finansministern har ju förebadat,
att han åtminstone för sin del — och andra ha tänkt på samma sätt - icke
anser, att det kan vara klokt att återföra penningvärdet till den nivå det hade
före kriget. Detta är väl närmast en eftergift för fackorganisationernas lönepolitik.
Det är ytterst svårt, och kan ske endast efter långa strider, att få till
stånd en nominell sänkning av lönerna, även örn denna nominella sänkning
av lönerna icke skulle betyda någon sänkning av _ levnadsstandarden.
Om man tar denna fackorganisationernas inställning som ett
faktum, på vilket man icke kan rucka, är det nog ganska klokt att icke gå
ned med levnadskostnadsindex, d. v. s. höja penningvärdet. I varje fall minnas
vi, vilken olycka ett sådant höjande av penningvärdet ledde till efter förra
kriget. Finansministern har ju tänkt sig, såvitt jag förstår, att man skulle
kunna sänka levnadskostnadsindex från 140 till ungefär 130, och för min del
är jag beredd att acceptera en sådan inställning till det problemet, icke därför
att jag anser den vara särskilt rättvis — i synnerhet är den ju orättvis mot de
mindre spararna •— men därför att det nog är den klokaste vägen för att förekomma
ännu större olyckor, nämligen alltför förödande arbetskonflikter i
landet efter krigets slut. Dessa innehavare av penningförmögenhet få alltså som
totalresultat av kriget sin köpkraft sänkt i förhållandet 130 till 100 och det blir
sålunda, kunna vi säga, att engångsoffer från deras sida på mellan 20 och
25 %. Örn det blir endast ett engångsoffer kan jag icke säga, ty statsmakterna
kunna ju slarva med penningvärdet en gång till. Det är emellertid deras offer
den här gången. Kan det då vara rättvist att underkasta dessa förmögenhetsägare
därutöver en konfiskation av 10 % av deras banktillgodohavanden eller
obligationer eller reversfordringar eller vad de ha för någonting? Jag tror icke,
att någon kan hävda det. Det lär val bli mycket svårt, skulle jag tro, att få
någon allmän inställning bland svenska folket eller i denna kammare för att
det skulle vara rättvist att på det området genomföra något engångsoffer.

Hur är det sedan nied inne h a varna av vad man kallar för
»annan fastighe t», örn vi nu skola övergå till en annan grupp av förmögenhetsägare?
Ja, deras innehav har icke stigit något nämnvärt i värde,
mätt i penningar, vilket till övervägande del beror på hyresregleringen. När
fastigheterna icke få högre avkastning i penningar stiger ju icke heller deras
nominella värde i penningar. Liksom innehavarna av penningfordringar kunna
alltså icke heller innehavarna av annan fastighet uppvisa någon^stegring av sin
nominella förmögenhet. De sistnämnda lia icke heller fått någon som helst
kompensation för penningvärdets fall, vare sig genom nominell värdestegring

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)
eller ökning av inkomsterna. Hyrorna lia ju varit ganska strängt reglerade,
och det är val antagligt, att när kriget är slut kommer hyresregleringslagen
icke att slopas omedelbart, utan hyrorna komma en lång tid efter kriget att
stå kvar på samma ståndpunkt som för närvarande, d. v. s. på samma ståndpunkt
sorn.före kriget. Örn levnadskostnaderna då ha stigit nied 30 %, ha husägarna
ju i själva verket i förhållande till levnadskostnaderna fått vidkännas
en ungefär likadan förmögenhetsminskning som innehavarna av penningfordringar.
Det blir nog ganska svårt att i fråga om innehavarna av annan fastighet
finna det rättvist, att de utöver dessa offer på 20 ä 25 % skola ytterligare avstå
10 %. ~

Låt oss nu gå över till ytterligare en grupp av förmögenhetsägare, nämligen
innehavarna av jordbruksfastighet, som ju är en ganska stor
och betydande grupp i samhället. Hur har det gått med dem under kriget, och
hur skall det gå för deni efter kriget? Man kail väl räkna med att hittills ha
deras fastigheter stigit i värde i ungefär samma takt som penningvärdet fallit,
på sina håll^ kanske något mer och på andra håll något mindre, och deras inkomster
ha kanske också stigit ungefär i takt nied penningvärdets fall. Men
hur skall det bli med jordbruket efter kriget? Om jag tolkar uppfattningen
inom denna, kammare och inom det härskande partiet rätt, kan jag ju spå, att
det blir en jordbrukskris efter kriget på grund av konsumenternas uppfattning
örn att livsmedelspriserna böra sänkas. Konsumenterna ha ju majoritet bland
befolkningen i detta avseende som i de flesta andra. Efter kriget får man således
jordbrukskris, då falla fastighetsvärdena, och lantbrukarna få öka sin
lånebelastning. Därmed kommer man fram till det läge, som vi haft åtskilliga
gånger förut ute i landet och icke hunnit avlägsna oss så värst mycket ifrån
under kriget, nämligen att jordbruksfastigheterna äro intecknade ungefär i
jämnhöjd med takåsen. Då kan man naturligtvis utsätta dem för ett engångsoffer
på 10 %, men 10 % av noll är som bekant lika med noll, så att det kommer
icke att avkasta någonting åt staten.

Sedan kunna vi för fullständighetens skull ta ytterligare en rätt stor grupp
av förmögenhetsägare, nämligen aktieägare. De ha ju icke fått någon
kompensation i allmänhet för penningvärdets fall i fråga örn avkastningen,
bl. a. på grund av en lag, som vi antagit här i fjol örn utdelningsbegränsning.
Det kan vara ett och annat bolag, som har ökat sin utdelning, därför att den
icke.var uppe vid den gräns som därvidlag fastställts, men i genomsnitt Ilar
det icke gått för dem att få ökad utdelning. Dessa innehavare av sådan förmögenhet,
som till större delen eller helt legat i aktier, ha alltså knappast fått
någon kompensation eller i varje fall inte så mycket som halv kompensation
för penningvärdets fall. Aktierna ha ju delvis stigit i värde ganska mycket på
börsen, men det bereder ju ingen glädje för dem som inneha aktier i företag på
lång sikt, eller örn man tänker sig alla aktieägarna som ett helt. Denna stegring
i börsnoteri.ngarna är ju något, som icke på något sätt kan realiseras fram
av hela kollektivet aktieägare. Denna genomsnittsstegring ligger för övrigt
kanske icke så värst mycket över vad som motsvarar penningvärdets fall. Hur
går det nu på detta område efter kriget? Ja, det sannolikaste är väl ett ganska
starkt värdefall på aktier, dels på grund av den minskade sysselsättningen som
då kan väntas, dels på grund av den löneoffensiv som har bebådats av landsorganisationen.
Dessutom verkar i samma riktning det vanliga återtåget efter
en kris Hrån realvärden till penningvärden, så att folk kommer att sälja
aktier på° börsen, och noteringarna komma att falla. Jag skulle inte tro, att
det blir så särskilt mycket att få ut genom ett 10 % engångsoffer på det hållet
heller. Vi böra nämligen göra klart för oss, att örn finansministern skulle säga,
att nu kommer detta år en proposition örn engångsoffer, så skola herrarna få

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
se, hur det kommer att se ut på börsen, örn kurserna komma att gå upp eller
ned. Jag spår, att de komma att gå nedåt ganska kraftigt.

Nu har jag gått igenom de viktigaste slagen av förmögenhetsinnehavare. Det
skulle vara roligt att höra, örn det är någon, som tror, att man kail komma
så värst långt med ett engångsoffer på något av dessa fyra områden, nämligen
beträffande innehavare av penningfordringar, annan fastighet, jordbruksfastighet
eller aktier. Jag tror icke, att man kommer långt på något av dessa
områden.

Jag skall icke uppehålla mig mera vid den saken utan skall avslutningsvis
bara säga några ord örn hur det kommer att gå, när ett eventuellt engångsoffer
skall uttagas. Jag har ju redan berört detta en smula, men jag skulle
vilja något skarpare formulera vad jag på den punkten har att säga. Man har
säkerligen att befara, att ett framtida beslut om en engångsskatt av ifrågavarande
karaktär kommer att föregås och efterföljas av sådana omläggningar
och omplaceringar inom nationalförmögenheten och näringslivet, att äventyrliga
konsekvenser komma att uppstå för hela folkhushållet. Det är klart, att
sådana omläggningar komma att influera också på underlaget för övriga skatteformer
och detta efter mitt förmenande på ett sådant sätt, att örn vi ta detta
engångsoffer i samband med uppbörden av de vanliga skatterna och summera
engångsoffret plus skatter under loppet av, låt mig säga, en femårsperiod, engångsoffret
icke kommer att ge något som helst netto åt statskassan utan i
stället ett betydande deficit. Dessutom blir det väl så, när man skall börja
taxera till detta engångsoffer och bestämma vad var och en skall betala, att
omplaceringarna tillsammans med redan försiggångna och framtida förändringar
i penningvärdet komma att göra det så gott som omöjligt att åstadkomma
en de skattskyldiga emellan rättvis taxering. Förmögenhetsägarna äro ju
icke uppdelade i de fyra kategorier jag talade örn, utan förmögenhetsägarna ha
ju vissa delar av sin förmögenhet placerade i värdepapper och andra delar i
fastigheter eller på annat sätt, och denna uppdelning kommer under efterkrigskrisens
förlopp att undan för undan ändras. Hur man där skall kunna skipa
någon slags rättvisa är ett problem, som jag tror att finansministern och
många med honom komma att få möjlighet att bryta av sig hornen på.

Beträffande utskottets uttalande i de satser, som återfinnas på s. 4, där
man varit angelägen örn att ge vissa förklaringar till professor Lindahls promemoria,
har det redan sagts tämligen öppet här, att det ligger valpolitik
bakom det hela! Så är nog också fallet.

När finansministern uttalade sig i kammaren strax före middagsavbrottet
sade han, att han i fråga örn formuleringen av detta betänkande var skäligen
överens med utskottsmajoriteten. Ja, det kan väl ingen tvivla på den saken;
det var väl att slå in öppna dörrar att komma med en sådan förklaring, ty var
och en i kammaren känner ju till, hur goda förbindelserna äro mellan majoriteten
i bevillningsutskottet och finansministern. Ett godkännande av utskottets
formulering tycker jag därför verkar ganska mycket av ett godkännande
av den egna formuleringen. Finansministern sade, att örn han skulle önskat
något tillägg eller att något mera skulle lia sagts i utskottets uttalande så
skulle det ha varit en liten precisering av vad man menar med uttrycket, att
ett väsentligt högre minimum måste sättas än det i utskottsutlåtandet nämnda
beloppet eller 20 000 kronor. Såvitt jag fattade honom rätt nämnde han någonting
bortåt 50 000 kronor. Jag skulle vilja ifrågasätta, om det icke vore lämpligare
att nu icke såsom utskottsmajoriteten göra något uttalande på den punkten
utan att man i stället inom det stora partiet låter sina egnahemsägare företaga
en liten omröstning örn var den där gränsen lämpligen bör sättas, så att
engångsoffret icke kominer att drabba för många av de egna valmännen.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag tili förordning om värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)

Finansministern sade vidare, att när man skall sätta i gång med detta engångsoffer
bör man givetvis välja tidpunkten så att man icke hugger till med
det t. ex. under förloppet av efterkrigsdepressionen. Detta är naturligtvis
mycket klokt, men det kan ju hända, att efterkrigsdepressionen på det sättet
blir oerhört mycket förlängd och kanske håller på ända tills finansministern
till sist finner sig nödsakad att lägga fram denna proposition örn engångsoffret.
Då först skola herrarna få se, hur det kommer att gå. Ingen depression
har ännu varit så djup, att den icke kan bli ännu djupare.

Herr Olsson i Gävle, som ju talade för utskottsmajoriteten, sade att han icke
var orolig vare sig för den radikala delen av arbetarklassen eller för de socialdemokratiska
förmögenhetsägarna. Detta sade han på grund av någon insinuation,
såvitt jag minns av herr Hagberg i Malmö. Är icke detta överord,
herr Olsson i Gävle? Jag tycker, att oron i båda riktningarna skiner igenom
skäligen tydligt i den del av motiveringen, som det här är fråga örn.

Herr talman! Jag skall icke uppta tiden längre utan ber att få sluta mitt
anförande med att yrka bifall till reservationen.

Herr Olsson i Gävle erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Det är bara ett par misstag, som jag skall be att få korrigera.

Jag hade ett bestämt minne av att herr Lundells reservation 1940 gick ut
på avslag, men att han också samtidigt frigjorde sig från engångsoffret. Jag
ber att få rätta misstaget. Hans reservation gick ut på en ändring av skiktskalan,
men han yttrade icke ett ord om.engångsoffret. Nu försöker han göra
gällande, att han icke hade med motiveringen att göra. Men örn det gäller en
sak så uppseendeväckande att man anser sig kunna stämpla den som ett brott
mot grundlagen, tycker jag att det funnits anledning att åtminstone säga några
ord örn den saken.

Sedan må det ju vara hänt, örn hela denna tankegång är oklar, som ligger
bakom de sakkunnigas ståndpunktstagande 1940. Jag har ett bestämt minne
av att tanken första gången kom upp från borgerligt håll. I varje fall anser
jag mig böra till kammarens protokoll anteckna, att jag icke delar herr Lundells
mening om de missledda borgerliga ledamöterna i sakkunnigberedningen.
Den aktade partivän till herr Lundell, som icke blott var sakkunnig utan som
också 1940 undertecknade bevillningsutskottets betänkande, vill nog icke ha
angivet som orsak till sin omvändelse, att han var missledd 1940. Och örn det
nu skulle vara på det sättet, herr Lundell, att han var missledd och högern
följde honom, betyder detta då icke, att hela högern var missledd vid detta
tillfälle?

Herr Lundell, som jämväl på begäran erhöll ordet för kort genmäle, anförde:
Herr talman! Jag vill bara i allra största korthet säga herr Olsson i Gävle,
att något sådant där som att det skulle Ira förekommit något slags missledande
av den högerman, som fanns med — eller kanske var det flera — bland de sakkunniga,
har åtminstone icke jag uttalat i mitt anförande här i dag. Det vare
mig fjärran att göra något sådant påstående. Jag sade något örn att vederbörande
icke tänkt så noga efter eller blivit missledda av ordets makt över
tanken. Detta är väl icke detsamma som att de skulle ha blivit missledda av herr
Olsson i Gävle, örn han var med, eller av finansministern.

Vidare yttrade:

Herr Senander: Herr talman! Örn man skulle döma efter herr Lundells
svartmålning, ligger kapitalismen i det här landet i själatåget. Tyvärr är det

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)
icke så väl. Den svenska kapitalismen lever och frodas, och gång efter annan
får man bevis för att den icke bara lever utan också lever i högönsklig välmåga.
Man behöver bara studera de stora bolagens bokslut och vid ett eller annat
tillfälle uppmärksamma vad industriens talesmän lia att säga för att man skall
finna, att det hela visst icke är så förfärligt som herr Lundell försöker göra

det till. T ,

Yi ha två motioner, som utskottet behandlat i detta sammanhang. 1 den
ena yrkas på en engångsbeskattning av förmögenheter över 20 000 kronor, och
den andra avser att beredskapsinkallade med viss minimiinkomst skulle befrias
från värnskatt. Den förstnämnda motionen har fått vad man brukar kalla en
välvillig behandling i utskottet, under det att den senare, den örn värnskatten,

blankt avvisats. . . ,

Beträffande engångsskatten på förmögenheter är ,iu som nämnts utskottet
välvilligt inställt. Av utskottets uttalande att döma innebär det, att en dylik
skatt bör uttagas med det snaraste. Utskottet anser, att de synpunkter, som
1940 års riksdag anförde, »i det väsentliga fortfarande äga giltighet». Så vitt
jag kan förstå måste detta förnyade utalande^tolkas så, att utskottet nu anser
tidpunkten vara lämplig för införandet av engångsskatt pa förmögenhet. Under
förutsättning att denna vår tolkning är riktig kunna vi ju känna oss relativt
tillfredsställda med utskottets beslut.

I trots härav skulle jag emellertid vilja säga några ord område utskottets
uttalande och den reservation, som de borgerliga fogat vid utlåtandet i fråga.
Utskottet förklarar, att »ett förändrat läge såtillvida inträtt, att de av kriget
förorsakade statsutgifterna stigit till en oväntad höjd och därigenom framtvingat
påläggande av en skattebörda av bade direkt och indirekt natur, som
vid krigets början knappast hade förutsetts».

Detta uttalande försvagar avsevärt utskottets utlåtande och kan taktiskt
tydas som en reservation för en lindrigare beskattning av förmögenheterna än
vad vi förutsatt i vår motion. Det är sant, att uttalandet i och för sig är riktigt,
men örn utskottet därmed vill lia sagt, att förmögenhetsinnehavarna icke tala
så mycket mera, så måste man reagera. Det är nämligen ett faktum, som icke
kan bortförklaras genom några som helst siffermanipulationer, att förmögenhetsägarna
också blivit rikare än vad man vid krigets början kunnat förutse.
''År 1939 utgjorde den samlade beskattningsbara förmögenheten 12 mil,garder
354 miljoner kronor. År 1942 hade den stigit till 14 miljarder 301 miljoner
kronor. Det var en liten nätt förmögenhetsökning på i runt tal 2 miljarder kronor.
För år 1943 föreligga ännu icke några siffror beträffande förmögenhetsutvecklingen,
men man kan ändå dra vissa ganska säkra slutsatser. o

Enligt riksräkenskapsverkets inkomstberäkningar för nästa budgetar kan
man räkna med en stegring av det sammanlagda taxerade beloppet av mellan
8 och 10 procent. Det skulle betyda, att den samlade nationalinkomsten under
år 1943 stigit med över 1 miljard kronor. Med hänsyn till lönestoppet under 1943
är självfallet ökningen av arbetarnas inkomster minimal. Enligt finansministerns
beräkningar uppgår ökningen också till endast 1,7 procent. Följaktligen
faller inkomstökningen till övervägande del pa bolagen och de stora mkomst -

" Detta betyder självfallet, att också förmögenheterna ökat avsevärt under
förra året — detta trots prisstoppet eller kanske i ännu högra grad tack vare
lönestoppet. Därvid har man ändå icke tagit i betraktande alla de möjligheter
bolagen ha att komma undan en verklig taxering av deras inkomster och törmögenheter.
Man får också en liten aning om i vilken utsträckning bolagen
begagna sig av sina möjligheter, da riksräkenskapsverket tvingats uttala, att
»sedan den fria avskrivningsrätten införlivats med skattesystemet, det taxerade

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)
beloppet i hög grad bestämmes av bolagens avskrivningspolitik och sålunda kan
avvika från den verkliga inkomsten». Den gamla grundlagssatsen, att »svenska
folket äger sig självt beskatta» har alltså här omskrivits till att »bolagen äga
sig själva beskatta».

Jag skall inte trötta med att rada upp exempel på vilka väldiga vinstökningar
som skett inom näringslivet under förra året. Men ett exempel kan jag inte undgå
att omnämnda. Det är den nu så aktuella kullagerkoncernen. Dess nettoinkomst
ökade i fjol med 21 790 000 kronor eller från 46 220 000 kronor till
över 68 000000 kronor. Bolaget ställer därmed icke mindre än över 104 milj.
kronor till bolagsstämmans förfogande. Aktieägarna erhålla en liten nätt utdelning
av 24 procent.

Alldenstund herr Lundell var inne på saken skulle jag i detta sammanhang
vilja framhålla, att den lag, som vi nyligen beslutat förlänga och som
skulle begränsa bolagens utdelningar till 6 procent, är fullständigt värdelös.
Kullagers aktieägare erhålla nu en utdelning på 24 procent, vilket kan betraktas
som ganska märkligt mot bakgrunden av att lagen föreskriver en begränsning
till 6 procent. Det är emellertid inte så konstigt som det ser ut.
Kullagerkoncernen begår intet lagbrott, örn den överskrider den lagstadgade
maximigränsen för utdelningen. Lagen är nämligen så finurligt formulerad,
att man får utdela 6 procent på den behållna förmögenheten. Kullagerkoncernen
har ett aktiekapital på endast 65 milj. Ursprungligen var det på 130 milj. Men
strax före krigsutbrottet betalade bolaget tillbaka halva aktiekapitalet till
aktieägarna. Den behållna förmögenheten hos bolaget är naturligtvis mångå
gånger större än aktiekapitalet. Därför kan man dela ut 24 procent på aktiekapitalet
till aktieägarna utan att kollidera med den värdelösa lagen om begränsning
av bolagens utdelningar.

Det var för övrigt ganska betecknande att i dag se, vilken rubrik som tidningen
Dagens Nyheter hade ansett Amra lämplig att sätta över meddelandet
örn SKF:s bokslut. Rubriken löd: »Kullagers bokslut mörklagt men lysande».
Detta kan man säkerligen instämma i.

Jag har med vad jag här sagt velat påvisa, att även örn skatterna för bolagen
blivit större än vad som beräknades vid krigsutbrottet, så ha samtidigt
deras vinster och förmögenheter ökat i en väsentligt större omfattning än vad
bolagen kunnat drömma örn vid denna tidpunkt. Det finns därför ingen anledning
att hysa betänkligheter mot en kraftig förmögenhetsbeskattning.

Parollen örn bördornas rättvisa fördelning bör äntligen ges en mera reell innebörd
än hittills. De stora massorna ha, hur mycket man än påstår motsatsen,
fått draga det tyngsta lasset under kristiden. När en familj med ett
barn och en nettoinkomst av 2 500 kronor örn året får i direkta och i indirekta
skatter erlägga 472 kronor, så är detta en skattebörda som depna familj inte
kan bära utan att det allmänna får träda hjälpande emellan. Örn man ställer
detta exempel emot aktieägarna i SKF med deras utdelning av 24 procent, så
inser man vilken ironi det ligger i talet örn bördornas rättvisa fördelning.

Detta borde de borgerliga reservanterna framför allt skriva sig till minnes,
då de klaga över »näringslivets» hårda skattebörda. Man häpnar faktiskt
över deras fördomsfrihet, då de exempelvis skriva, att »det torde kunna
starkt ifrågasättas, örn icke förmögenheterna därigenom fått till fullo bära
sin skäliga anpart av de ökade bördor, som kristiden pålägger». De borgerliga
tala ofta och i högstämda ordalag örn »samhällssolidaritet». Men ideligen bekräftar
verkligheten vad vi kommunister alltid ha sagt, nämligen att de borgerligas
samhällssolidaritet icke sträcker sig en millimeter utöver deras profitintressen.
Det är därför som vi också förklarat, att skall man kunna lösa
efterkrigstidens svåra problem i en riktning, som gagnar de arbetande mas -

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)
sorna och förverkliga de planer, som uttryckas exempelvis1 i arbetarrörelsens
efterkrigsprogram, så kan detta inte ske i samverkan med företagarna och
kapitalismen. Kapitalismen kommer icke frivilligt att påtaga sig de offer, som
fordras för att åstadkomma en lösning. Ovilligheten att ens offra 10 procent
av förmögenheterna, vilket i och för sig och relativt sett är ett ganska litet
offer, visar, att det fordras krafttag för att bryta motståndet från de besuttnas
sida, då det gäller lösningen av efterkrigsproblemen.

Herr Hagberg i Malmö presterade ett mycket konstifikt resonemang rörande
verkningarna av engångsbeskattningen. Enligt hans mening skulle det
egentligen inte vara någon affär alls för staten att kassera in det belopp på 1 V2
miljard kronor, som det skulle bli fråga örn. Hur det nu var kom han emellertid
fram till en siffra pa 28 milj. örn året, vilket skulle utgöra statens vinst
pa engångsbeskattningen. Hade han hållit på en stund till, skulle han säkerligen
enligt samma metod ha kunnat bevisa, att förtjänsten skulle bli plus
minus noll. Hela hans resonemang vilade på det antagandet, att skatteunderlaget
skulle minskas, örn man uttoge en engångsbeskattning. I och för sig
skulle detta naturligtvis komma att ske. Men, herr Hagberg, all beskattning
minskar ju skatteunderlaget och inte bara en engångsbeskattning på förmögenheter.
Jag förmodar, att herr Hagberg inte av denna anledning vill avstå
från all beskattning.

Låt mig emellertid betrakta saken från en annan sida, och jag tror att hela
herr Hagbergs resonemang faller platt till marken. Örn man använder låt oss
säga l/2 miljard, som man kail beräkna att få in på denna engångsbeskattning,
till att exempelvis nedskriva statsskulden, så betyder detta, att ränteutgifterna
komma att minskas med något över 50 milj. kronor örn året. Detta
räknade herr Hagberg inte alls med. Minskas alltså statsutgifterna med detta
belopp, behöver inte staten så stort skatteunderlag som tidigare. Återbetalar
staten 1 V2 miljard på statsskulden till långivarna, betyder detta dessutom,
att skatteunderlaget pa nytt ökar, för såvitt pengarna finna placering vilket
man ju förutsätter skall bli fallet. Nog förefaller det att vara en förtjänst
för staten, örn den förstärker sin kassa med dessa 1V2 miljard kronor. Detta
faktum går inte att komma ifrån med sådana konstifika siffertrollerier, som
herr Hagberg excellerade i.

Beträffande frågan örn engångsbeskattning vill jag till sist säga, att vi
trän vart hall hälsa med ° tillfredsställelse, att utskottet gått vår motion örn
en sadan beskattning så långt till mötes, att utskottet sagt ifrån, att en förmögenhetsbeskattning
bör ske, och vi hoppas nu endast, att den skall genomföras
så snabbt som möjligt. Vi beklaga emellertid, att man inte omedelbart
iorordar ett uttagande av denna engångsskatt, ty det är självfallet lättare att
genomföra denna åtgärd sa länge vi ha högkonjunktur. När lågkonjunkturen
sätter in, blir det uppenbarligen svårare att taga ut en sådan skatt. I detta
fall har jag emellertid intet annat yrkande än örn bifall till utskottets förslag.

Däremot kan, jag inte ansluta mig till utskottets ställningstagande till vår
motion örn befrielse från värnskatt för de beredskapsinkallade. Vi anse nämligen
detta krav vara i hög grad berättigat. Själva beredskapstjänsten orsakar
sa stora rubbningar i ekonomien för de sämst ställda, att det är oriktigt
att de också skola erlägga den särskilda skatt, som utgår till försvaret De
beredskapsmkallades tribut till försvaret är stor nog utan att de skola påläggus
den extra beskattning, som värnskatten utgör. Inte minst med hänsyn
till att man hittills har skonat förmögenhetsinnehavarna under hela kriget
hade det varit befogat,^ att utskottet hade visat litet mera generositet mot dem,
sorti stå pa vakt vid vara gränser, och i den ena eller andra formen tillstyrkt
vad vi yrkat 1 vår motion.

Andra hammarens protokoll 1944. Nr 18. «

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)

Herr talman! Jag ber med vad jag här har anfört att få yrka bifall till
den motion, som jag avgivit beträffande befrielse från värnskatt för beredskapsinkallade
eller motionen nr 441 i denna kammare.

Herr Hammarlund: Herr talman! Den förste talaren i denna debatt har
utförligt redogjort för reservanternas ståndpunkt i denna fråga, och jag kan
därför fatta mig mycket kort. Då emellertid bevillningsutskottets samtliga
borgerliga medlemmar stå som reservanter i denna fråga, kanske det kan vara
lämpligt att det även från bondehåll säges några ord örn hur vi se på detta
spörsmål.

Talesmännen för utskottets förslag ha under denna debatt ofta framhållit,
att man från de borgerligas sida ställde sig mycket välvillig gentemot tanken
på denna engångsbeskattning år 1940, och de ha menat, att det är de borgerligas
skyldighet att fortfarande hålla fast vid denna ståndpunkt. För min
egen personliga del anser jag emellertid, att mycket har ändrat sig sedan 1940.
Beskattningen har sedan dess gång efter annan oavbrutet ökats. Man har tagit
ut så mycket på förmögenheterna — och naturligtvis inte blott på förmögenheterna
utan även på alla andra tänkbara skatteobjekt — att vi väl knappast
kunde drömma örn något liknande, när vi skrevo så välvilligt örn denna engångsbeskattning
år 1940. Förmögenheterna befinna sig således inte i en
bättre ställning i beskattningshänseende än andra skatteobjekt. Detta framgår
även av de uttalanden från sakkunskapen, som vi gång efter annan ha fått
höra. Jag skall inte närmare fördjupa mig i denna fråga, då herr Hagberg
i Malmö ganska utförligt redogjort för saken.

Den ställning jag i bevillningsutskottet intagit i denna fråga, grundar sig
på att jag anser denna beskattning orättvis. Jag tillät mig att i utskottet anföra
ett exempel för att påvisa detta, och jag tar mig friheten att här i kammaren
komma med samma exempel. En tjänstemannafamilj hemma i min egen
socken, där mannen hade en ganska god lön, hade tre söner. Föräldrarna läto
dessa barn få en, såsom man säger ute på landet, fin uppfostran. De fingo
taga studenten och ha sedermera blivit läkare eller veterinärer eller någonting
dylikt. Denna familj har under årens lopp använt hela sin inkomst för barnens
uppfostran. Örn nu en engångsbeskattning skulle genomföras, kan man
inte ta ut någonting hos denna familj, emedan denne tjänsteman inte äger
någonting. Trots detta anser jag emellertid, att ett mycket stort värde är
kapitaliserat i denna tjänstemannafamilj, ty de examina, som dessa tre pojkar
ha förts fram till, äro värda lika mycket som ett stenhus i en stad, för att
begagna ett uttryck, som en gång fälldes här i kammaren. Trots att det här
gäller ett avsevärt kapitaliserat värde, förefinnas alltså inga möjligheter att
uttaga någon skatt på detsamma.

För att ytterligare illustrera det orättvisa i denna beskattning skall jag tilllåta
mig att anföra ännu ett exempel. En jordbrukare, som bor alldeles intill
denna tjänstemannafamilj, hade också tre söner. Dessa fingo emellertid redan
efter det de hade slutat folkskolan och blivit konfirmerade börja arbeta på gården.
De fingo ingen stor lön — jag minns från min egen barndom hur förhållandena
kunde te sig på en liten gård; det blev kanske en ny kostym vartannat
år och litet vad man brukar kalla för spelmanspengar, när vi skulle
gå ut och roga oss. Likadant var det i denna familj. Barnen ha inte fått
någon betalning för det arbete de utfört, utan pengarna ha nedlagts i gården.
Man har avbetalat skulder, man har kanske byggt nya hus, man har skaffat
sig moderna maskiner. Ha barnen någon gång knotat och sagt: »Vi få ingenting
för vårt arbete», ha far och mor svarat: »Visst få ni det — när vi en gång
sluta eller sälja gården, få ni vad här är efter oss.» När vi en gång skola ta

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)
ut denim engångsskatt, kan det i manga hein vara barnens pengar, som vi lägga
beslag på. Hade barnen i denna familj flyttat in till staden och börjat arbeta
där inom industrien eller någon annanstans, hade de möjligtvis haft ett eget
sparat kapital. De förmögenheter som finnas inom jordbruket äro däremot
nedlagda i jorden oell djuren, och dessa tillgångar kunna omsättas i kontanter.
Det kan likväl i ett sådant hem, som jag nyss skisserade upp, trots att
familjen betraktas som smått förmögen, uppstå stora svårigheter att skaffa
fram denna engångsskatt i kontanter, därför att egendomen fortfarande är
skuldbelastad, kanske till 2/3 av taxeringsvärdet, och man inte kan låna mera
pengar på den. Då får man ge sig ut i bygden och försöka skaffa borgen på
ett lån för att betala in denna förmögenhetsskatt. Det är uppenbart, att en
sådan engångsskatt i detta fall skulle verka på ett synnerligen orättvist sätt.

Det gäller väl emellertid även på detta område, att det inte finns någonting
ont utan att det har någonting gott med sig. Detta hot örn en engångsskatt får
val lära jordbrukarna att genast betala ut vad barnen rätteligen böra ha för
sitt arbete och inte vänta härmed med risk att staten tar, inte 10 procent av förmögenheten
utan 100 procent av det som barnen borde ha haft för sitt arbete
hemma på gården. Finansministern framhöll i sitt anförande, hur praktiskt
det hela var ordnat. Jag vill emellertid för min del påstå raka motsatsen, ty
att så inte är förhållandet har det praktiska livet lärt mig.

Jag skall be att i detta sammanhang få framhålla en annan omständighet,
som visar hur ojämnt en sadan beskattning skulle verka. Det har blivit mycket
modernt, särskilt bland äldre jordbrukare, att köpa en livränta för en del av
sitt kapital. De som köpt sådana livräntor skulle komma att klara denna engångsskatt
utan något besvär. Att jag säger detta beror inte på någon ovilja
från min sida att hära de bördor, som kunna påläggas — jag vill gärna ge
kejsaren vad kejsaren tillhörer — utan endast på att jag anser, att man kan
finna mera praktiska vägar för att driva in de behövliga medlen.

Herr Senander lämnade i sitt anförande exempel på vissa stora industrier,
som hade tjänat kolossalt mycket pengar.. Jag gjorde därvid den reflexionen’
att även örn. dessa stora industrier inte bli föremål för någon engångsbeskattbil
de i alla fall mycket hart beskattade. Det verkade precis som örn herr
henander var avundsjuk på dessa stora företag för att de hade tjänat så mycket
pengar. Jag tycker för min del, att det tvärtom är mycket bra, att en dej industrier
och även jordbrukare tjäna litet pengar. Staten får då ett bättre skatteunderlag,
och.vi få då större möjligheter att reda upp våra dåliga affärer.

Herr Olsson i Gävle sade, att utskottsmajoriteten inte ändrat ståndpunkt sedan
sist. Men är det inte så, herr Olsson i Gävle, att skrivsättet i bevillningsutskottets
betänkande blivit betydligt hårdare i år? Herr Olsson menade att de
borgerliga »stängt dörren», såsom han uttryckte sig, emedan det är valår i år

H1; oi1''1'' PH01}! GälvlTe’ b.lev° mte de borgerliga i utskottet i år ställda inför
ett fullbordat faktum? Ja, jag bara frågar. Nu bör man inte låta vad som sägs
i utskottet sippra ut, men sa mycket kan jag säga, att man inte i år gjort
den minsta ansträngning att ena de skilda intressena, utan den socialdemokratiska
ståndpunkten var genast klar — ja. jag tror den var färdig innan förhandlingarna
i utskottet började. Vi ha ju nu hört. att detta var upptakten till
årets valrörelse och att man ville dra upp skiljelinjen emellan socialdemokraternas
och de borgerligas politik. Och gärna får man göra detta för min.

V1^» herr talman, yrka bifall till herr Elon Anderssons m. fl. reserva -

Herr Björklund: Herr talman! Yi befinna oss dessbättre i detta land fortfarande
i ett sadan!, läge, att vi kunna ha tillfälle att småträta litet grand örn

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
våra angelägenheter och t. o. m. småträta om en sådan sak, som vi varit ense
om för så lång tid tillbaka som för fyra år sedan.

När min gode vän bakom ryggen på mig, herr Hammarlund, säger, att socialdemokraterna
ha gjort de borgerliga sa att säga urarva i utskottet därigenom
att de inte fått yttra sig, så talar han väl en smula mot bättre
vetande. Jag kan näppeligen finna något annat uttryck som täcker vad jag
menar. Vi ha nämligen i utskottet gång på gång erbjudit de borgerliga — detta
torde väl de övriga borgerliga utskottsledamöterna kunna vittna örn ■ - att
skriva tillsammans på det sättet, att utskottet belt enkelt med åberopande av
och fasthållande vid vad både utskottet och riksdagen uttalade 1940 kort och
gott yrkade avslag på herr Senanders m. fl. motion. Jag tror inte att detta
skall gå att förneka. När man ifrån de borgerligas sida inte ville vara med örn
den sortens enkla skrivning och vi på vår sida icke ville släppa det uttalande,
som riksdagen gjorde 1940, fanns det ingen annan utväg än att var och en fick
gå åt sitt håll.

Vad var det för resten vi gjorde 1940, och i vilken stämning skedde det ^
Räknade vi så förfärligt noga den gången med våra penningpåsar, eller var det
inte fastmera på det sätttet, att inte bara vi här i riksdagen utan hela svenska
folket voro eniga örn att här skulle det skaffas kapital, och att det kapitalet
skulle användas för ett visst ändamål. Vi skulle med andra ord söka skapa
ett sådant försvar, att vi örn möjligt skulle kunna hålla oss utanför kriget. Vi
voro den gången eniga. Jag anser att vad som sades då, det skall från alla
parters sida obrottsligen hållas även i dag, och framför allt bör det hållas ända
tills man har gjort en undersökning och sett, huruvida man verkligen kan ta
ut så stora belopp genom den skatt, som här är föreslagen. Men det är inte för
mig det väsentliga, huruvida man får 20 eller 28 eller 52 eller 1 eller 2 miljoner
kronor genom denna skatt. Ty är det så, att den svenska riksdagen har
varit enig om att nian skall vidtaga en viss åtgärd, då tycker jag att den
svenska riksdagen har skyldighet att inlösa de växlar, den utställt i detta avseende.
Detta säger jag till håde borgerliga och socialdemokrater.

Det är nu en gång för alla på det sättet, att när nöden är som störst, när
faran hotar som värst, då är man villig att släppa efter på sina principer. Detta
gäller oss lika val som det gäller de borgerliga. Vi gingo den gången med
på en skatt, som vi under normala förhållanden icke skulle lia varit med om —
vi skulle inte lia svalt omsättningsskatten ifrån det partis sida som jag tillhör,
örn vi inte ansett, att vi voro nödsakade härtill med hänsyn till det läge. som
rådde då och som fortfarande råder ute i världen. Vi beräknade då, att denna
skatt skulle ge 200 miljoner kronor per år. Den ger 300 miljoner och väl det.
Vi ha med andra ord beskattat de fattiga i samhället ganska grundligt genom
denna skatt. Naturligtvis ha även de förmögnare folkskikten varit med örn att
betala skatten. Men örn vi fortfarande skola hålla fast vid den gamla tesen,
att skatt skall utgå efter rättvisa och förmåga, få vi väl ändå säga, att örn vi
ha dragits med denna omsättningsskatt under dessa f5rra år och — Gud nåde
oss — även få dragas med den i fortsättningen under ganska lång tid framåt,
så är det på grund av den skuldsättning, som vi trots de höga skatterna tvingats
att ådraga oss. Under sådana förhållanden anser jag, att det är rimligt, att
man från vår sida vidhåller kravet på att de borgerliga nu icke skola dra sig
för vad de accepterade 1940. De borgerliga anse kanske, att faran i dag icke är
fullt så stor som då, och man menar, att den tidpunkt är kommen, då man anser
sig ha rätt att försöka dra sig ur spelet och frångå ett uttalande, som man den
gången kanske tog alltför lätt på.

Min gode vän herr Hammarlund fällde nyss det yttrandet, att exempelvis sådana
personer, som för sina rätt avsevärda förmögenheter inköpt livränta,

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag lill förordning örn värnskatt för budgetåret 1944145. (Forts.)
skulle bli befriade från den skatt, varom nu är fråga. Detta överensstämmer i
varje fall inte med min uppfattning. Jag tror knappast, att det finns någon
inom mitt parti, i varje fall icke någon bland partikamraterna inom bevillningsutskottet,
som delar herr Hammarlunds tolkning av bestämmelserna i detta
avseende. En livränta är dock en kapitaltillgång, och den bör liksom allt
annat kapital beskattas. Det finns exempelvis möjligheter att belåna en livränta.
Belåningar ha kanske fått tillgripas förr för att betala alla de skatter,
som vi ha. »Sju från ett går inte», då måste man låna. Lånemöjligheten står
ju öppen för alla utgifter och kanske framför allt beträffande sådana nödvändiga
utgifter som skatter. Jag har inte alls den uppfattningen, att de personer,
som skaffa sig livräntor av olika slag, skola komma undan den rimliga
börda, som de böra bära för det allmännas bästa. Jag kan gärna hålla med
herr Hammarlund, att örn så icke vore förhållandet skedde en orättvisa i detta
avseende. Vi lia emellertid begärt denna ytterligare utredning för att få förhållandena
fullständigt klarlagda. Jag har själv varit den, som i utskottet pekat
på de förhållanden, som herr Hammarlund här anfört beträffande livräntorna.
Jag går till och med ännu längre än herr Hammarlund och anser, att man
nog bör undersöka, i vad mån inte särskilt de större pensionerna skulle kunna
läggas under den här ifrågasatta beskattningen.

Herr Lundell har ju i denna debatt gjort vissa försök att »måla hin på väggen».
Han förklarade bland annat, att under förutsättning att det socialdemokratiska
partiet även i fortsättningen skulle få regera i detta land skulle
det bli både den ena och andra sortens kris — jordbrukskriser m. m. — och
förhållandena i landet skulle bli alldeles förskräckliga. Jag vill fråga herr
Lundell, örn det inte i fortsättningen är onödigt med detta »trams». Jag vill
dessutom fråga: hur har jordbruket det för närvarande? Ha socialdemokraterna
överhuvud taget försökt beröva jordbruket någonting? Är det inte tvärtom
på det sättet, att alla här i kammaren varit ense örn att den för landet så
viktiga näring, som jordbruket utgör, skulle få den hjälp den behövde? Denna
hjälp äro vi beredda att ge även i fortsättningen. Jag vill inte vara med om
att åter igen skapa nya träfar på jordbrukets område, lika litet som jag vill
vara med örn att skapa dem inom industrien. Jag anser, att herr Lundell kan
vara olyckskorp lagom.

Jag vill än en gång betona, att det hade funnits möjligheter till en överenskommelse
inom utskottet i denna fråga, örn de borgerliga hade velat vara
med örn ett mycket enkelt^ skrivsätt i utlåtandet, som endast skulle hänvisat
till vad vi förbundo oss till 1940. Då hade inte hela denna långa historieskrivning,
som i dag föreligger i utlåtandet, behövt vara med, utan man hade
kunnat nöja sig med endast en hänvisning till uttalandet 1940. Jag kan inte
finna annat än att framför allt de, som anse att denna beskattning kommer
att ge staten så obetydliga inkomster, borde inte ha varit rädda för en utredning
av fragan. De skulle tvärtom ha varit glada däröver, då man därigenom
skulle få belägg för sina påståenden.

Jag skall inte här ge mig in på någon längre utläggning vare sig beträffande
vad skatten kan ge eller om den är rättvis etc. Dylika synpunkter ha
framförts alldeles tillräckligt i denna debatt. Jag vill därför endast hålla mig
till vad alla voro överens om 1940. Jag begär, att den svenska riksdagen skall
infria, den växel, som den utställde den gången. Detta kan icke vara någon
orimlig begäran, särskilt som de borgerliga böra vara de, som i första hand
skulle hälsa en utredning med tillfredsställelse, då de därigenom skulle kunna
bevisa, att staten ingenting har att vinna på en skatt av förevarande art.

Herr förste vice talman! Jag kan för min del icke acceptera den ståndpunkt,
som de borgerliga nu intagit i denna fråga, nämligen att man skall ta avsteg

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till förordning örn värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
från vad riksdagen sade 1940 under motivering att det hänt så mycket på detta
område under den mellanliggande tiden, att det icke är rimligt att 3''tterligare
beskatta förmögenheterna. Jag måste för den skull yrka bifall till utskottets
hemställan.

I detta anförande instämde herrar Karlsson i Grängesberg och Nilsson i
Kristinehamn.

Herr Hammarlund erhöll på begäran ordet för kort genmäle och anförde:
Herr talman! Jag tror, att herr Björklund missförstått mig. Han talade nämligen
hela tiden örn skrivsättet från 1940, under det att jag talade örn de mjukare
skrivsätten från 1941—1943. Under sådana förhållanden lia vi kanske
rätt båda två på denna punkt.

Herr Björklunds resonemang om att man även skulle kunna beskatta livränta
faller på sin egen orimlighet, ty den som bekommer livräntan har redan
lämnat kapitalet ifrån sig till försäkringsbolaget och har således endast den
fördubblade räntan att hålla sig till. Den enda utvägen vore att beskatta kapitalet
hos försäkringsbolaget. I varje fall går det icke att beskatta något
kapital hos exempelvis den gamle bonde, som jag nämnde i mitt förra anförande,
vilken lämnat allt sitt kapital ifrån sig och i stället inköpt en livränta.

Herr Björklund nämnde vidare, att enighet borde lia kunnat uppnås i denna
fråga, då man endast hade att gå tillbaka till 1940 års skrivsätt. Örn man från
socialdemokratisk sida verkligen velat uppnå enighet i denna fråga, kan jag
icke förstå varför man nödvändigtvis skulle behöva gå så långt tillbaka som
till 1940. Kunde man inte i stället ha använt de mellanliggande årens skrivsätt?
Under sådana förhållanden hade man säkerligen lättare kunnat enas.

Herr Lundell erhöll likaledes på begäran ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Jag har ett mycket gott minne av en framstående socialdemokrat
här i kammaren, som alltid var vid ett väsentligt bättre lynne efter
än före middagsrasten. Jag vet inte, örn detta berodde på den friska luft,
som han inandades under middagsrasten, eller örn det hade andra orsaker. Jag
tillåter mig nu undra över vad för slags luft herr Björklund inandats under
denna middagsrast, då herr Björklund mot oliktänkande i grov ton använder
sådana ord som att han inte vill höra något »trams» vidare i kammaren beträffande
vad som kan komma att hända jordbruket efter krigets avveckling.
Nog har väl herr Björklund måst märka, att det hörts en del toner från landsorganisationen,
toner, som varit ganska bestämda i fråga om att jordbruket
skott sig under kriget och därför skall klämmas åt efter dess slut. Herr Björklund
kanske inte delar denna landsorganisationens uppfattning. Jag frågar
emellertid, vem som är mäktigast, herr Björklund eller landsorganisationen.

Herr Björklund underströk så starkt att, om den svenska riksdagen en gång
varit enig i en fråga, skall ett sådant beslut hållas. Jag har hittills förgäves
sökt driva- denna tes flera gånger tidigare, då bevillningsutskottet och den
svenska riksdagen enstämmigt förklarat, att olika skatter var för sig varit av
rent tillfällig natur, och att de därför skulle avvecklas snarast möjligt. Herr
Björklund vet lika väl som jag, att det aldrig skett några sådana avvecklingar,
utan att de tillfälliga skatterna en efter en lia inarbetats i skattesystemet.
Första gången ett tydligt sådant fall förekom var, när den extra inkomst- och
förmögenhetsskatten tillgreps i en krissituation. Denna skatt blev emellertid
icke avvecklad, och vid senare tillfällen har det tillgått på samma sätt med
andra s. k. tillfälliga skatter.

Herr Björklund, som jämväl på begäran erhöll ordet för kort genmäle, anförde:
Herr talman! För att stärka herr Hammarlunds minne ber jag att få

Onsdagen den 17 maj 1044 eili.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
erinra om följande. — Jag håller här i min hand det ordagranna utkast till
utlåtande, som vi föreslagit de borgerliga i utskottet att antaga. I detta förslag
skrcvo vi bland annat följande: »I motionen II: 383 har yrkats, att av
förmögenheter å minst 20 000 kronor måtte uttagas en extra förmögenhetsskatt
av genomsnittligt 10 procent. Med anledning härav får utskottet under
hänvisning till den ovan lämnade redogörelsen anföra, att de skäl, som voro
bestämmande för 1940 års bevillningsutskotts ställningstagande till frågan örn
införande av en engångsskatt å förmögenhet, enligt utskottets mening fortfarande
äga giltighet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen.»

Detta förslag till utlåtande föredrogs gång på gång i bevillningsutskottet.
Herr Hammarlund vet lika väl som jag, att så är förhållandet, och därför böra.
vi icke tvista mera örn denna sak. Det har flera gånger påpekats, att ett enstämmigt
uttalande i denna fråga gjordes redan 1940.

Till herr Lundell vill jag endast säga, att jag inte alls är någon mäktig
man. Landsorganisationen är betydligt mäktigare än jag. Jag har emellertid
hört uttalanden därifrån, vari det poängterats nödvändigheten av att lantarbetarna
— och därmed naturligtvis även lantbruket som sådant — i fortsättningen
få intaga en sådan ställning i fråga om utkomstmöjligheter, att de icke
åter sjunka ned till 1932 eller 1933 års nivå.

Härpå yttrade:

Herr Hansson i Skediga: Herr talman! De stora frågor, som nu föreligga
till behandling här i riksdagen, lia uppkommit i anslutning till alla de fordringar
och offer i avseende på krigsmaktens beredskap m. m., som samhället
nödgats uppställa. Alla de stora fordringar, som ställts på samhället ur försvarssynpunkt,
lia emellertid lösts i enighetens tecken. Nu stå vi kanske vid
en skiljeväg. Vi måste försöka klara upp även de svåra ekonomiska frågor, som
ställas på samhället, när kriget en gång tagit slut. Är det då nödvändigt, att
dessa frågor skola behöva leda till stridigheter partigrupperna emellan? Vad
som behövdes, när vårt land mötte detta stora världskrig, var framför allt kraft
och vilja att få vårt land på starka fotter. Jag är säker örn att vi alla äro
besjälade av viljan att lösa alla de svårigheter, som måste lösas, för att vi
skola undgå krigets fasor.

Det väsentliga i nu förevarande spörsmål är frågan om att fördela skatterna
rättvist. Jag har under denna debatt mycket ivrigt lyssnat till de argument,
som framförts både för och emot denna engångsbeskattning. Jag har då
ställt mig frågande till hur våra småbrukare, som kanske ha en fastighet med
någon skogsmark samt hästar, kor och inventarier, vilka nu tagas upp till toppvärden,
skulle drabbas av en större eller mindre engångsbeskattning. Jag vet
inte, varifrån en sådan småbrukare skall taga pengar till dessa skatter utöver
de tidigare. Jag kan inte förstå annat än att lånevägen är den enda möjligheten.
Jag anser, att underlaget för kommande skatter genom en engångsbeskattning
måste bli undergrävt. Jag föreställer mig emellertid, att detta problem
skall kunna lösas på något sätt. Jag förutsätter dock att statsmakterna,
därest en engångsbeskattning av förmögenhet en gång beslutas, inte komma
att sänka förmögenhetsgränsen så lågt, att skatten skulle drabba, landets småbrukare
och ytterligare försvåra deras ekonomiska existensmöjligheter.

Det finns även andra grupper i samhället, som icke blivit särskilt omnämnda
i denna debatt. Från min hemkommun, där jag har en sådan ställning, att jag
kontrollerar vissa tjänstemäns avlöningar, vet jag, att det finns många tjänstemän,
som lia en årlig inkomst på 4—5 000 kronor. Dessa tjänstemän ha ordnade
pensionsförhållanden, och deras pension utgår med ungefär 3 000 kronor årligen.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag lill förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
Det skulle alltså för dem röra sig om en kapitaliserad tillgång på ungefär
100 000 kronor. Jag vill då ställa den frågan, örn det inte är rimligt och rättvist,
att en sådan kapitaltillgång skall beskattas, då exempelvis ett par gamla,
som med stor möda lyckats spara ihop några tusen kronor som sitt enda stöd
för att på sin ålderdom slippa ligga andra till last, skola drabbas och i engångsskatt
få erlägga exempelvis 10 procent av värdet av en av dem ägd
fastighet, som värderats till över 20 000 kronor. Den som åtnjuter pension har
också sparat medel för att trygga sin ålderdom, men hans kapitaltillgång kommer
icke att beskattas, utan han får uppbära pensionen ograverad. Jag har
velat anföra detta för att mina synpunkter må bli beaktade av den utredning,
som kanske kommer att verkställas i denna fråga. Det är nämligen av yttersta
vikt, att en sådan utredning söker åstadkomma rättvisa beskattningsförhållanden.

Jag framhöll i början av mitt anförande, att vi under enighetens tecken pekats
lösa de stora frågor, som hittills under detta krig hopat sig på landet.
Under sådana förhållanden borde vi väl kunna lösa denna skattefråga på ett
sådant sätt, att skattedragarna komma att behandlas rättvist. Örn förmögenhetsgränsen
sättes så lågt som till 20 000 kronor, skulle en småbrukare, som har
en fastighet taxerad till 15 000 kronor samt hästar, kor och inventarier, komma
att drabbas av en engångsskatt på detta skatteunderlag, som vid en närmare
undersökning befinnes vara synnerligen svagt. Man måste häpna över
att finansministern i dag kunde förklara, att denna fråga icke vållade honom
några betänkligheter. För min del är jag verkligt betänksam, örn man vill gå
så långt ned som till 20 000 kronor. Det kommer att drabba de gamla, som
kanske ha sparat ihop ett belopp eller som ha en stuga som är värd 15 000
eller 20 000 kronor. Jag beklagar verkligen, örn man skulle vilja ta ut en sådan
skatt, och de följder, som det skulle föra med sig.

= Jag hoppas, som jag sagt redan två gånger tidigare, att när riksdagen en
gång kommer att ta ställning till denna fråga, man även då skall i enighetens
tecken försöka lösa de svårigheter, som blivit en följd av kristiden. Man har
visserligen sagt, att man skall taga undan dem som ha pension, och jag missunnar
icke dem detta på något sätt, men skola vi hjälpas åt att bära krisens
bördor, finns det inget orättvisare än att lägga hårdare skatter på den ena gruppen
än på den andra. Vi böra bära bördorna gemensamt även i fortsättningen.

Herr talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Innan denna debatt avslutas är det
kanske icke alldeles onödigt att ägna en kort kommentar åt det anförande,
som finansministern höll tidigare på dagen. Detta finansministerns anförande
var ju som alltid ytterst bestickande och som alltid ytterst elegant och skickligt
framfört. Jag vågar emellertid ifrågasätta, huruvida icke desto mindre
detta finansministerns anförande åtminstone i visst hänseende skulle kunna ge
anledning till ett par erinringar.

Finansministern menade, att man måste betrakta den ifrågasatta engångsbeskattningen
på samma sätt som alla andra skatter. Alla våra skatters uppgift
är, menade han, ytterst att hålla nere statens upplåning och därmed
också begränsa statens räntebörda. Detta resonemang är naturligtvis i och
för sig riktigt, det vill jag självfallet icke bestrida, men icke desto mindre
ifrågasätter jag dock, huruvida icke här förefinnas ganska djupgående olikheter
mellan denna ifrågasatta beskattning och de övriga.

Först och främst få vi ju hålla i minnet, att den övriga beskattning vi ha
är vad man generellt skulle kunna kalla en inkomst- och förmögenhetsbe -

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
skattning, sorn. dels tar i anspråk viss del av inkomsten, alltså viss del av avkastningen
på arbetet, dels också viss del av avkastningen på förmögenhet.
Den nu ifrågasatta skatten är emellertid upplagd efter en helt annan linje.
Den är icke avsedd att taga i anspråk någon del av avkastningen, utan den
är avsedd att taga i anspråk en viss, ganska betydande del av själva fundamentet
för det liela, alltså göra något som man utan några som helst konsiderationer
kan kalla för en konfiskation. Där ha vi en mycket väsentlig olikhet.

En annan olikhet är den, att det uttryckligen tillkännagavs, när diskussionen
örn denna skatt först kom till stånd, d. v. s. när de sakkunniga tillsattes,
att avsikten var att med intäkterna av detta engångsoffer nå ett visst
bestämt avgränsat syfte, nämligen att därmed vinna en avbetalning å statsskulden
och en minskning av statens räntebörda. Detta bestämda syfte läsa
vi örn till och med i det betänkande, som vi ha framför oss i dag och där man
mycket ordentligt, det må jag säga, citerar uttalandena av år 1940, i vilka
det mycket frimodigt sägs ifrån att avsikten med denna transaktion är att
skaffa medel för täckande av kristidens utgifter. Därmed har man ju mycket
bestämt angivit det speciella syftet nied denna beskattning.

Jag vill också erinra om att den sakkunnige, professor Lindahl, också för sin
del mycket bestämt har angivit detta speciella syfte med det s. k. engångsoffret.
Jag behöver endast läsa två rader i ingressen till hans betänkande, där det
under rubriken skattens syftemål heter, att i Sverige skulle en engångsskatt
å förmögenhet givetvis — utredningsmannen anser det så självklart, att han
använder ordet givetvis —• lia till syfte att möjliggöra en reduktion av den
under kriget starkt ökade statsskulden. Här har man alltså ett ytterligare bevis
på denna beskattningsforms säregna karaktär.

Jag har velat lämna dessa upplysningar med anledning av den, örn jag så
får säga, generalisering, som finansministern tidigare i dag framförde.

I ett hänseende är jag emellertid, och jag skyndar att begagna mig av detta
sällsynta tillfälle, böjd för att instämma med finansministern. Finansministern
beklagade, att utskottets majoritet, vars utlåtande han tydligen på förhand
var mycket noga underrättad örn, dock i ett hänseende icke hade uttryckt sig
tillräckligt tydligt, och det gällde den mycket intressanta satsen rörande var
det skattefria minimum skulle sättas. Tidigare har man ju alltid diskuterat
denna fråga från den utgångspunkten, att detta minimum skulle vara 20 000
kronor. Utskottsmajoriteten anser emellertid att det icke räcker — tydligen
beroende på omständigheter, som vi kanske själva kunna tänka oss var de höra
hemma — utan menar att ett väsentligt högre minimum måste sättas än förenämnda
belopp. Finansministern hade här velat lia en siffra. Han nämnde själv
siffran 50 000 kronor.

För egen del har jag ingen anledning att icke instämma i detta beklagande
över att majoriteten icke nämnt siffran 50 000 kronor såsom det skattefria minimum.
Jag tycker, att det skulle ha varit ganska värdefullt att få det fastslaget,
ty därigenom hade man ju i så fall fått papper på att de förmögenhetsägare
här i landet, som befinna sig under 50 000-kronorsgränsen, äro sådana som
äro tolerabla, om jag får använda det ordet, under det att de som befinna sig
över dessa 50 000 kronor, liro s. k. kapitalister, misstänkta figurer, som man
skall behandla på ett alldeles särskilt sätt.

Anledningen till att jag är så glad över detta är att här har man på mycket
kort tid gjort högst betydande framsteg, när det gäller definitionen av begreppet
kapitalist. För ett par månader sedan började begreppet kapitalist vid 20 000
kronor. Vi hade en överläggning här i kammaren i anslutning till omsättningsskatten,
och jag erinrar mig, att herr Nilsson i Kristinehamn mycket energiskt
argumenterade utifrån 20 000-kronorsstrccket. Nu har man emellertid under lop -

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till förordning orri värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
pet av några få månader, kanske veckor, lämnat denna gräns och menar, att man
nog skulle kunna draga sig uppåt ett ganska långt stycke. För egen del har ,iag
ingenting emot att man fortsätter på denna vandring, ty skall det fortsättas i den
takt, som man här är inne på, så kanske man, när vi träffas nästa gång för att
diskutera dessa ting, finner att majoriteten anser lämpligt, att det skattefria
minimum sättes vid 60 000 eller 75 000 kronor eller något dylikt. En sådan
utveckling går helt i stil med de uppfattningar som jag har, och jag vill som
sagt instämma i finansministerns beklagande och hoppas, att örn majoriteten
till ett annat år skall göra ett sådant uttalande, man då kanske skall kunna
förena sig örn ett mera preciserat angivande av vad man menar med tolerabla
kapitalister och icke tolerabla kapitalister.

Herr Senander höll här ett anförande ■— jag tror icke det är anledning att
gå in på detta i några detaljer — där han menade, att all beskattning minskar
skatteunderlaget. Det tycker jag är en ganska horribel sats. Jag vet icke, att
någon yttrat något dylikt tidigare. Beskattningen minskar väl icke skatteunderlaget
annat än under den förutsättningen, att den tar bort någon del av
själva underlaget, men så länge man håller beskattningen vid avkastningen kan
man icke minska underlaget. Det är emellertid det sistnämnda man gör med
ett engångsoffer.

Herr Skoglund i Doverstorp: Herr talman! Det har varit av mycket stort
intresse att lyssna på denna ganska långa debatt. Då jag nu vågade fresta herr
talmannens tålamod med att begära ordet var det för att ange några slutsatser,
som jag har kommit till efter att ha åhört debatten.

Jag vill då konstatera, att finansminister Wigforss och herr Senander på en
punkt voro fullständigt överens. Båda tackade för utskottets utlåtande och voro
belåtna. Herr Wigforss tog ordet för att konstatera, att han var helt införstådd
med och gillade utskottets utlåtande. Herr Senander var också belåten. När de
sedan emellertid skulle förklara av vilken anledning de voro belåtna skilde
de sig åt ganska väsentligt. Herr Senander läser utskottets utlåtande på det
sättet, att utskottet rekvirerar förslag till ett så gott som omedelbart genomförande
av engångsbeskattningen. Herr Wigforss ville däremot försöka förklara
utskottets uttalande på ett helt annat sätt. Han säger att motivet till att utskottet
skriver som det gör är valtaktiska skäl. Det är för att de borgerliga icke i
valrörelsen skola kunna komma med misstydningar och tala örn en engångsskatt.
För att ytterligare förstärka detta intryck höjde han förmögenhetstalet 20 000
kronor till 50 000 kronor. Nu måste jag säga, att det hade varit ganska intressant
både för riksdagen och för svenska folket att få veta litet närmare vad utskottet
avsett och vad det egentligen är fråga om.

Jag kan, herr talman, icke komma till annan slutsats än att utskottsmajoriteten
nog leker med tanken på en engångsskatt, men tror att svenska folket
reagerar så pass hårt mot en sådan, att man drager sig för att säga ut vad man
vill. Endast herr Senander vågar tala örn den.

Herr Nilsson i Kristinehamn: Herr talman! I anledning av vad herr Hagberg
i Malmö nämnde örn ett tidigare anförande av mig i en tidigare debatt,
skulle jag för ordningens skull vilja påpeka, att herr Hagberg fullständigt har
missmint sig innehållet i detta anförande. Jag hävdade icke då, att 20 000 kronor
skulle vara gränsen, utan jag sade tvärtom, att man måste gå väsentligt
högre än 20 000 kronor. Detta skedde i en polemik mot herr Senander.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! I anledning av vad herr Nilsson i
Kristinehamn nu yttrade vill jag bara säga, att örn jag har missuppfattat ho -

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45. (Forts.)
nom, skyndar jag mig att korrigera detta. Jag vill i så fall uttrycka min stora
glädje över att herr Nilsson i Kristinehamn redan då ansåg, att ett skattefritt
minimum av 20 000 kronor var för litet.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav först
beträffande utskottets hemställan propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan dels ock på bifall till utskottets hemställan med den ändring däri,
att motionen II: 441 bifölles; och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

Härefter framställde herr talmannen beträffande motiveringen propositioner
dels på godkännande av utskottets motivering dels ock på godkännande av den
motivering, som föreslagits i den vid betänkandet fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Hagberg i Malmö begärde emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner bevillningsutskQttets motivering i
utskottets förevarande betänkande nr 34, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt den motivering, som föreslagits i den
vid betänkandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning.

Herr talmannen tillkännagav, att han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen. Herr Hagberg i Malmö begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 102 ja och 62 nej, varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets motivering.

§ 3.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 35, i anledning av Kungl. Förslag till
Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändring i kommunalskattelagen den % om and28
september 1928 (nr 370), m. m., jämte i ämnet väckta motioner. Z7vJhlcaui

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Jag skall be att
få börja denna debatt med en liten kort deklaration. Den är litet egendomlig,
ty jag får lov att uttala min tillfredsställelse med ett utskottsutlåtande, som
åtminstone formellt innehåller avslag på regeringens proposition, d. v. s.
icke på propositionen örn fastighetstaxering men i fråga om den nyhet i propositionen,
som ingick i frågan om den nya skogsbeskattningen.

Jag vill bara förklara, att när sakkunniga efter mycket arbete hade utarbetat
denna nya metod, blev jag för min del övertygad örn, fastän saken är
mycket invecklad, att detta i längden borde vara en riktigare metod än den
gamla, men jag hade samtidigt klart för mig, att förutsättningarna för att
sätta ut denna nya metod i praktiken möjligen icke förelågo annat än i begränsad
utsträckning. Jag hade då att välja mellan att antingen låta frågan

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag Ull lag örn ändring i kommunalskattelagen, m. ra. (Forts.)
vila och icke i så fall fortsätta med full kraft på de förberedelser, som skulle
vara nödvändiga för den nya metoden, eller också att lägga fram förslaget till
denna riksdag med den utsikten, att riksdagen efter prövning skulle säga, att
metoden ser icke illa ut men det är för tidigt att nu omedelbart besluta sig
för att genomföra den. Jag valde den sista utvägen, och resultatet har blivit,
att utskottet, såvitt jag förstår, har i princip uttalat sig för den nya metoden,
men på grund av de farhågor, som finnas för att den icke omedelbart skulle
kunna praktiseras, har velat uppskjuta ett ställningstagande till nästa fastighetstaxering.
Jag tror för min del, att det är ett lyckligt resultat, och jag kan
alltså bara hoppas, att utskottets utlåtande blir godkänt.

Herr Lundell: Herr talman! Jag har tillåtit mig att till detta betänkande
knyta en liten reservation — liten så till vida att den endast tar sikte på ett
stycke i motiveringen, nämligen andra stycket på s. 29. Det stycket omfattar
i majoritetens formulering tre rader och uttrycker, att majoriteten accepterar
departementschefens uppfattning om att nästa allmänna fastighetstaxering
bör äga rum år 1945. För min del skulle jag önskat, att utskottet vid sitt
ställningstagande uttalat sig något mera reserverat, och det är detta jag utformat
i min reservation, där jag sagt: »Utskottet anser tvingande skäl icke
förefinnas för ytterligare uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering och
tillstyrker sålunda, att denna äger rum år 1945. Utskottet kan dock icke bortse
från de obestridliga olägenheterna av att i nuvarande spända läge nedlägga
tid och omsorg på att fastställa nya taxeringsvärden, som måste komma att
avspegla kristidens avspärrning, regleringar och försämrade penningvärde.
Olägenheterna av ett ytterligare uppskov till 1948 torde i jämförelse härmed
icke ha blivit alltför stora.»

Den formulering jag här föreslagit ger ändå icke ett fullgiltigt uttryck för
min egen uppfattning, utan innehåller även den ett visst mått av kompromiss.
Det hade varit bättre, när man nu redan flyttat den taxering som egentligen
skulle ägt rum 1943 till 1945, att man tagit steget fullt ut och låtit
den stå över ända fram till 1948, då den alltså kommit jämnt tio år efter den
fastighetstaxering som senast ägt rum. Det måste nämligen vara olämpligt att
under nuvarande onormala förhallanden försöka fixera taxeringsvärden som
skola gälla någon viss tid framåt, under vilken tid vi då måste basera oss på
de nuvarande onormala förhållandena på guund av avspärrning, prisregleringar,
andra regleringar och försämrat penningvärde.

Det förhåller sig väl så, om vi se på olika fastighetsslag, att s. k. annan
fastighet stigit mycket litet i värde, detta förnämligast på grund av hyresregleringen,
och då kan en omtaxering icke få något större inflytande på det
kommunala skatteunderlaget, icke ens i de kommuner, där sådana fastigheter
finnas i mera betydande utsträckning, d. v. s. i stadskommuner.
o Jordbruksfastigheterna ha däremot stigit i värde med i medeltal ungefär
så mycket som motsvarar penningvärdets fall, och där kan man säga, att en
omtaxering ger ökat antal fastighetsskattekronor, men hur blir det då med
de kommunala inkomstskattekronorna ( Örn man anser, att jordbruket något
sa när förräntat sig under kriget och att jordbrukarnas inkomster således
verkligen uppgått till garantiskatteinkomsten, då har ökningen av antalet garantiskattekronor
icke någon annan betydelse än att det blir en motsvarande
sänkning av antalet kommunala inkomstskattekronor och det sammanlagda
underlaget för kommunalskatten blir icke på något sätt förändrat. Det blir
icke något ökat skatteunderlag beträffande jordbruksfastigheter i en kommun,
där jordbruksfastigheter finnas i större eller mindre antal.

Vad skall under sådana förhållanden en sadan fastighetstaxering nu egent -

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förstad till lag om ändring i kommunalskattelagen, m. m. (Forts.)
ligen tjäna för praktiska ändamål? Jag förstår det icke för min del, och jag
tror knappast, att någon annan heller kan anföra tillräckligt vägande skäl
för att det skulle vara nödvändigt att nu företaga denna fastighetstaxering,
som ju måste leda till mycket arbete och kostnader. För landet är det bättre,
örn jordbrukarna i denna tid sköta sin jord än att de sitta i diverse beskattningsnämnder.
Jag skulle gärna velat ställa ett direkt yrkande på att med
denna fastighetstaxering skulle anstå till 1948. Det låter sig emellertid icke
göra i samband med förevarande proposition, då den frågan egentligen avgjordes
i fjol och icke beröres av de direkta förslag som ställts i den proposion
som i år är framlagd liksom icke heller i det betänkande som bevillningsutskottet
har avgivit, i annan mån än i motiveringen, där man säger sig acceptera
departementschefens uppfattning. Jag får därför nöja mig med en reservation
i fråga om denna motivering.

Utöver vad jag sagt örn detta stycke, d. v. s. örn lämpligheten av att ha
taxering nu 1945 eller icke ha någon taxering förrän 1948, vill jag endast
fästa uppmärksamheten på två små stycken till i betänkandet. Det ena stycket
står nederst på s. 37, där det heter: »För vinnande av ökad kännedom
örn den nya metodens verkningar synas även ytterligare provtaxeringar böra
äga rum.» Jag vill understryka, att det är nog behövligt att göra åtskilliga
provtaxeringar och viktigt att lagen icke framlägges för att tjäna såsom rättesnöre
vid några skogstaxeringar förrän man finner, att dessa provtaxeringar
verkligen ge rättvisande resultat. Det förekommer även i årets proposition
provtaxeringar från ett antal socknar, och där ha sådana svängningar i resultaten
av dessa provtaxeringar förekommit, att resultatet i några fall visat
40 procent eller mera för högt värde och i andra fall ett kanske lika mycket
för lågt värde. Detta när man jämför med de värden som man erhåller efter en
noggrann beräkning av skogsbeståndet. En metod som icke är mera utvecklad
än att den leder till sådana resultat vid en provtaxering är det naturligtvis
icke lämpligt att föra ut i praktisk tillämpning ännu. Jag tillåter mig
därför särskilt understryka nödvändigheten av att innan denna metod nästa
gång föres fram man gör provtaxeringar, som man sedan kontrollerar och
eventuellt åter låter utföras av ett flertal olika nämnder, givetvis på samma
skogs fastigheter. Därest det då skulle visa sig, att man kom till något så när
samstämmiga resultat, kan man säga, att metoden är tillräckligt utvecklad.

Sedan skulle jag också vilja fästa uppmärksamheten på ett litet stycke på
s. 39, där det står: »Beträffande avdraget för allmänna kostnader, vilket
enligt 1937 års skogsvärderingsinstruktion skulle utgöra Vs, har utskottet
ansett sig böra godtaga den i propositionen föreslagna nedsättningen av detta
avdrag till 3/io.» Det finns ingen särskild motivering för denna obetydliga
nedsättning av avdraget för allmänna kostnader från 33 1U procent till 30
procent, utan det är blott ett accepterande av propositionens förslag utan något
som helst hållbart underlag. Det bär icke framförts något som kunde
bestyrka, att denna sänkning är riktig, men utskottet har ändå accepterat
densamma, eftersom den är tämligen betydelselös. Följden härav har emellertid
blivit, att man fått lov att omarbeta de skogsvärdetabeller som funnos
sedan förra taxeringen. Det hade varit onödigt.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Herr Jonsson i Skedsbygd: Herr talman! Efter den deklaration som herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet avgivit är det kanske fullständigt
onödigt att orda något i denna fråga. Jag begärde emellertid ordet, när
jag såg, att herr Lundell antecknat en reservation —■ en reservation vars syfte
jag faktiskt icke kan utläsa — och jag bär därför trott, att jag, örn man

94 Nr 18. Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen, m. m. (Forts.)
ville på något sätt kritisera vad utskottet kommit till, skulle ka tillfälle att
försvara utskottets ställningstagande. Jag är mycket tacksam för att herr
statsrådet utan vidare accepterat utskottets förslag — tvärtemot herr statsrådets
eget förslag. Det är också glädjande, att herr statsrådet på detta sätt
kan finna sig i att en proposition blir avslagen.

Anledningen till att utskottet gått emot denna proposition är, såsom herr
Lundell nyss berörde, och vilket herr statsrådet också berört, att enligt utskottets
uppfattning de förutsättningar, som måste finnas för ett taxeringsförfarande
enligt denna proposition, icke förelågo. Denna uppfattning har utskottet
också fått bestyrkt av de hörda myndigheter som närmast syssla med
dessa frågor, nämligen landets skogsvårdsstyrelser och jägmästare. Den nya
metoden är grundad på en — kan man säga — så stelt inställd uppskattning
av skogsbeståndet, att man utan att få tillräckligt noggrann uppskattning av
detta kan komma till häpnadsväckande resultat. De provtaxeringar som verkställts
-— jag tänker då närmast på en socken i Kalmar län — visa, att man
kail komma till resultat som skilja sig på icke mindre än 40 procent. För en
liten fastighet t. ex. har man kommit till det resultatet, att skogen skulle
taxeras till omkring 4 600 kronor. Efter uppräknande av skogen fann man,
att fastigheten egentligen borde taxeras till 8 083 kronor. Går man till tabellerna
och undersöker var felet kan ligga, finner man, att det ligger däri, att
man vid uppskattningen icke tillräckligt noga skilt på de olika virkesbestånden
och deras grovleksklasser. Man har tagit till för litet av de sortiment som
äro dyrbarast, nämligen de sortiment som ligga över 25 centimeter i grovlek.
Var och en som sysslat litet med skogstaxeringsfrågor vet, hur svårt det är
att få en riktig uppskattning av skogsbeståndet. Den svårigheten ha vi haft
med den gamla metoden, när det gällt att uppskatta den relativa skogstillgången,
men man har dock efter upprepade taxeringar och efter de jämkningar
som fått vidtagas under årens lopp så småningom kommit fram till en viss
jämnställdhet mellan olika fastigheter. Utskottet har icke varit berett att utan
vidare kasta bort dessa gamla principer, som man arbetat efter, och ge sig in
på någonting nytt som är ännu mer invecklat. I stället för att blott bedöma
den relativa skogstillgången skulle man bedöma skogstillgången, fördelad på
olika storleksgrupper. Man skulle först dela upp i procent barr- och lövskog,
och lövskogen skulle man i de södra delarna av landet dela upp i två prisklasser.
Barrskogen skulle man procentuellt dela upp i gran- och furuskog samt
därefter barrskogen i tre olika storleksgrupper med olika prissättning för
varje storleksgrupp. Utskottet ansåg icke, att man utan vidare kunde acceptera
ett sådant förslag, eftersom de förutsättningar, som måste finnas för en
sådan uppskattning, icke förelågo.

Jag är icke övertygad örn att våra skogsmyndigheter ens till 1948 kunna hinna
göra den grundliga uppskattning som är nödvändig för att denna metod
skall kunna ge det bästa möjliga resultat. Man talar visserligen örn riksskogstaxeringar,
men dessa kunna endast ge jämförelsetal över hela fältet och kunna
icke ligga till grund när det gäller enskilda skogsfastigheter. Därför kräves
ett fullständigt bedömande av varje fastighet utav fullt sakkunniga personer
för att komma till ett någorlunda ordentligt resultat. Jag tror därför, att
den första åtgärd som bör vidtagas är, att våra skogsvårdsmyndigheter få i
uppdrag att under den tid som förflyter till nästa taxering skaffa sig en ingående
kännedom om skogsbestånden på olika fastigheter. Först då finns det
möjlighet att komma till någorlunda rättvisande resultat.

Det är också en annan sak som utskottet fäst sig vid i detta avseende,
nämligen de olika markvärden som framkomma på grund av taxeringsförfarandet
enligt nya metoden. Markvärdena variera från praktiskt taget noll och

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag till lag om ändring i kommunal skattelag en, m. m. (Forts.),
ingenting alls i norra delarna av landet för att sedan i södra Sverige komma
upp till mellan 200 och 300 kronor per hektar skog, i bästa läge naturligtvis.
Detta kan inge vissa betänkligheter, när det samtidigt i propositionen är föreskrivet,
att såsom skogsmark skall upptagas all mark som kan bära skog,
även örn densamma av ålder legat skoglös. Man kan ta ett exempel. Man
taxerar en skoglös mark, som mycket väl kan bära skog, till låt oss säga
200 kronor per hektar. För att få skog att växa på denna mark nödgas markägaren
vidtaga vissa kultiveringsåtgärder — kanske plantering. Härigenom
kan värdet på marken höjas med t. ex. 200 kronor, och alltså blir markvärdet
400 kronor per hektar. Iyiapitaliserar man detta värde, 400 kronor, fram till
dess skogen blir mogen, kommer man upp till en rent häpnadsväckande summa.
Utan att behöva lägga till skatter som vid stigande taxeringsvärden år
efter år utgå på fastigheten i fråga kommer man upp till en summa av 10 000
ä 12 000 kronor per hektar, som denna hektar skulle avkasta när skogen är
färdig att avverka. Viar och en som är en liten smula hemma i och kan få
en överblick över vad en hektar skogsmark kan avkasta förstår, att detta
icke kan vara rimliga proportioner. Utskottet har därför också pekat på detta
förhållande. Jag skulle vilja tillägga, att man nog måste skapa möjlighet
för att en sådan mark, där skog icke kan växa utan kultiveringsåtgärder —
utan särskilda kostnader med andra ord •—- kan uppskattas efter särskilda
grunder, så att det blir ett mycket lågt uppskattningsvärde. Det förfarande
som föreslagits i propositionen lämnar knappast någon möjlighet därtill. Detta
förhållande bör också tagas under övervägande. Generellt skulle jag vilja säga,
att det förslag som förelåg, medförde en sådan avsevärd stegring i skogsvärdena,
att man åtminstone i södra och mellersta Sverige icke ett ögonblick
kunde reflektera på att godtaga dessa siffror. En överslagsberäkning i Jönköpings
län t. ex. visade, att med utgående från de faktorer, som lågo till grund
för förra fastighetstaxeringen, taxeringsvärdena där skulle stiga med inte
mindre än 118 procent, således betydligt över saluvärdena.

För övrigt kan det inte vara riktigt att skogarna uppskattas till sitt fulla
värde. Skogen har ju att bära förutom fastighetsskatten en hel del andra skatter.
Vid avverkning får skogsägaren ju betala inte bara den vanliga inkomstoch
förmögenhetsskatten, utan därtill också skogsaccis och skogsvårdsavgift.

Vidare bör man vara försiktig med att uppskatta skogsbeståndet så högt
att man därigenom tvingar eller åtminstone gör det förmånligt för ägaren att
avverka skogen innan den har nått någorlunda full mognad. Om taxeringsvärdet,
efter vilket fastighetsskatten skall utgöras,. blir för högt, lockar det gärna
ägaren att i förtid avverka skogen för att slippa denna kapitalbeskattning.
Jag tror att man får gå försiktigt fram, så att man inte får för höga taxeringsvärden.

Utskottet har nu för nästkommande taxering stannat vid att föreslå, att densamma
skall ske efter gamla metoder. De enda ändringar som gjordes voro ju,
att kapitaliseringsprocenten höjdes till 4, varjämte man inom utskottet för
enighetens skull gick med på att sänka omkostnadsavdraget från 1/3 till 30
procent. Jag har inte accepterat dessa 30 procent såsom någon för alltid given
norm, som man skall vara skyldig att följa, men detta kompromissförslag
i närvarande stund var det enda möjliga att genomdriva. Det kommer att medföra
en höjning av taxeringsvärdena nied ungefär 2 ä 3 procent, och tillsammans
med den höjning, som prisstegringen i övrigt har genomfört, komma
troligtvis skogs fastigheterna att vid taxeringen höjas med något mellan 30
och 40 procent, således enligt min mening fullt tillräckligt för att svara mot
den värdestegring, som inträtt på grund av penningvärdets fall.

Jag har, herr talman, velat göra dessa kommentarer till den kungl, propo -

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till
ändring av
förordningen
angående försäljning
av
rusdrycker,
m. m.

Förslag lill lag örn ändring i kommunalskattelagen, m. m. (Forts.)
sitionen och utskottets förslag, och jag har givetvis intet annat yrkande än om
bifall till utskottets hemställan.

Herr Orgård: Herr talman! Efter vad som här yttrats skulle man kanske
ha anledning att ingå på vissa reflexioner däröver, men det förefaller mig som
örn vi få tillfälle att diskutera den nya metoden för skogsuppskattning vid ett
senare tillfälle, när förutsättningar för dess tillämpning föreligga. Utskottet
har nämligen framhållit, att förslaget skall överarbetas, och vi ha ju inom utskottet,
sedan vi hört sakkunniga från olika håll, enats örn att den föreslagna
metoden ur teknisk synpunkt är att föredraga, och det är endast rent praktiska
skäl som gjort, att vi inte anbefallt den till användning vid nästa års taxering.

Jag begärde emellertid ordet för att till utskottets motivering foga en synpunkt,
som jag för min del vill särskilt framhålla. Jag ber att få instämma
med både herr Lundell och herr Jonsson i Skedsbygd när de uttala, att förutsättningen
för att den nya metoden skall slå väl ut är, att det finns en rationell
grund att bygga på, när det gäller uppskattning av skog. Jag vill
inom parentes säga, att det gäller ju också för den nu tillämpade metoden.
Det förutsättes, att de i propositionen angivna förberedelserna för taxeringen,
d. v. s. riksskogstaxeringen och metoden med typskogar, skola fullföljas och
utvecklas för att skapa en säkrare grundval, när den nya metoden en gång
skall tillämpas. Utskottet säger också i anslutning till propositionen att det
hoppas att den nya metoden, när den kommer i tillämpning, skall i högre grad
än den gamla stimulera intresset bland jordbrukarna för uppskattning av deras
skogar.

Det var till detta resonemang jag ville göra en hemställan till finansministern
och jordbruksministern. Det är ett utomordentligt allmänt intresse från
denna synpunkt, att det finns säkra utgångspunkter vid taxeringarna, att det
finns uppskattningar av ena eller andra slaget att bygga på. Jag undrar,
om inte redan nu, under den tid vi ha kvar till dess, som vi hoppas, den nya
metoden kommer att införas, utöver fortsättandet av riksskogstaxeringen, åtgärder
kunde vidtagas för att stimulera de enskilda skogsägarna till att i större
utsträckning än hittills upprätta hushållsplaner eller åtminstone företaga uppskattning
av sina skogar. Örn det kunde i större utsträckning ske, skulle här
skapas ett betydligt säkrare underlag. Jag vill således hemställa till finansministern
att i samråd med jordbruksministern upptaga den frågan till dryftande,
i vad mån och på vilket sätt ett sådant uppskattningsarbete, helst upprättande
av hushållsplaner, hos de enskilda jordbrukarna kan åstadkommas.
För övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 4-

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 36, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändring i förordningen den
18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 10 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 241, hade Kungl. Maj.-t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning örn ändring i förordningen den 18 juni 1937
(nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Onsdagen den 17 maj 194-1 em.

Nr 18.

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

m. m. (Forts.)

I anledning av propositionen hade väckts följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 321 i första kammaren av herr Velander
m. fl. och nr 512 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 241;

2) de likalydande motionerna nr 322 i första kammaren av herr Boman
rrv. fl. och nr 511 i andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta icke bifalla det i propositionen
framställda förslaget; samt

3) de likalydande motionerna nr 323 i första kammaren av herr Akerberg
m. fl. och nr 513 i andra kammaren av herr Sundström i Skövde m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
örn förnyad utredning och, därest utredningen därtill föranledde, för
riksdagen framlägga förslag till lösning av frågan örn restaurangbolagens organisation,
varvid i motionen under sex punkter angivna riktlinjer borde vinna
beaktande.

Motionerna hade, i vad angick anslagsfrågan, hänvisats till statsutskottet
och i övrigt till bevillningsutskottet.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 241, till den del densamma hänvisats till bevillningsutskottet,
och med avslag å de likalydande motionerna I: 321 av herr Velander
m. fl. och II: 512 av herr Hagberg i Malmö m. fl., de likalydande motionerna
I: 322 av herr Boman m. fl. och II: 511 av herr Andersson i Falkenberg
m. fl. samt de likalydande motionerna I: 323 av herr Åkerberg m. fl. och
II: 513 av herr Sundström i Skövde m. fl., samtliga motioner i vad desamma
hänvisats till bevillningsutskottet,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
örn ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av
rusdrycker; samt

2) tillkännagiva, att de vid propositionen fogade förslagen till bolagsordning
för det njm restaurangbolaget samt till avtal mellan staten, å ena, och
bolaget respektive stamaktieägarna, å andra sidan, icke — utöver vad i utskottets
motivering anförts — föranledde någon erinran från riksdagens sida.

Reservationer hade avgivits:

1) av herrar Velander, Björkman, Hagberg i Malmö och Henriksson, vilka
ansett att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte i anledning av de likalydande
motionerna I: 321 av herr Velander m. fl. och II: 512 av herr Hagberg
i Malmö m. fl., de likalydande motionerna 1:322 av herr Boman m. fl. och
II:511 av herr Andersson i Falkenberg m. fl., samt de likalydande motionerna
I: 323 av herr Åkerberg m. fl. och II: 513 av herr Sundström i Skövde m. fl.,
samtliga motioner i vad desamma hänvisats till bevillningsutskottet,

1) avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 241, i vad densamma
hänvisats till bevillningsutskottet; samt

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förnyad utredning av frågan om
förändrad organisation av den av systembolagen bedrivna utskänkningsrörelsen,
vilken utredning förutsattes komma att äga rum i samband med den tillämnade
fortsatta utredningen angående systembolagens organisation i övrigt; samt

II) av herr Sundström i Skövde, som ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen
att i anslutning till de likalydande motionerna I: 323 av herr Åkerberg
m. fl. och II: 513 av herr Sundström i Skövde m. fl., i vad desamma hänvisats
till bevillningsutskottet, besluta:

Andra kammarens protokoll Nr 18.

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
m. m. (Forts.)

att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om förnyad utredning och, därest
utredningen därtill föranledde, för riksdagen framlägga förslag till denna
frågas lösning, varvid i anförda motioner i sex punkter angivna riktlinjer borde
vinna beaktande.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Jag bär begärt ordet i början av denna debatt för att försöka klarlägga, vad
den fråga, som nu är före, egentligen gäller. Jag bara beklagar att kammarens
ledamöter äro så fåtaligt närvarande, ty det förefaller, som örn man i den offentliga
diskussionen skulle ha förbisett några av de avgörande faktorerna. Man
har i denna diskussion resonerat, som om den framlagda propositionen hade till
uppgift att skapa ett nytt stort statligt centraliserat bolag. Det är i stället på
det sättet, att vi redan ha ett allmänt företag, som praktiskt taget ligger helt
i samhällets hand men där hela beslutanderätten har kommit att vila hos ett ämbetsverk.
Det har kommit till på grund av en serie sammanstötande omständigheter.
Kontrollstyrelsen har haft till uppgift att vårda sig örn nykterhetslagstiftningens
tillämpning. Den har därför kommit att få det avgörande inflytandet
över distributionen av alkohol, och i den mån systembolagen ha utvecklat
sig till att bli moderbolag för restaurangbolag har kontrollstyrelsen faktiskt blivit
den avgörande instansen även i den stora affärsrörelse, som restaurangbolagen
bedriva.

Vi ha alltså utan att statsmakterna på något sätt haft tillfälle att överväga
den lämpliga organisationen kommit fram till en anordning, där ett ämbetsverk,
tillskapat för helt andra uppgifter, har fått, skulle jag vilja säga, ett av de
mest svårskötta områdena inom det ekonomiska livet på sin lott att bestämma
över. Detta faktum har länge varit bekant. Det är ganska många år sedan jag
först hade anledning att uppmärksamma det. Det var på olika vägar detta
fördes till min kännedom, även på den vägen att man kraftigt underströk, att
kontrollstyrelsen numera inte längre var ett litet ämbetsverk, som lämpligen borde
ledas av en överdirektör, utan tvärtom hade vuxit ut på ett sådant sätt att
den kunde jämföras med våra stora affärsdrivande verk, vilket borde återverka
även på kontrollstyrelsens ställning och på chefens ställning. Emellertid, den
första anledningen till att denna fråga blev på allvar upptagen var, att besparingsberedningen
redan tidigt under sitt arbete uppmärksammade dels de möjligheter
som skulle kunna föreligga till besparingar genom en annan organisation
av rusdryckshanteringen, dels — vilket mycket kraftigt underströks •—
det egendomliga förhållandet att ett ämbetsverk, tillskapat för helt andra ändamål,
på detta sätt hade blivit affärsdrivande. Man skulle kunna tillfoga, att
ledningen i detta ämbetsverk inte bara hade vad man brukar kalla för den
verkställande direktörens befogenheter utan dessutom också hade befogenhet att
vara företagets revisor. Det är nämligen, som var och en vet, kontrollstyrelsens
ställning såsom reviderande organ för systembolagen och restaurangbolagen
jämte den direktivgivande uppgift, som chefen för kontrollstyrelsen har, som har
lett till att de olika företagen — nu talar jag närmast örn restaurangbolagen —
inte kunna företaga sig något av ekonomisk betydelse utan att få godkännande
från kontrollstyrelsen, och det innebär i grund och botten att kontrollstyrelsen
har blivit både chef och revisor.

När detta uppmärksammades inom besparingsberedningen, tillsattes en liten
utredningskommitté, som ganska snart kom med förslag örn att både systembolagen
och restaurangbolagen skulle skiljas från kontrollstyrelsen och göras till

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

Förslag lill ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

m. m. (Forts.)

två fristående stora bolag, ett gemensamt systembolag oell ett gemensamt
restaurangbolag. Förslaget gick ut på remiss, blev upptaget delvis välvilligt,
delvis onådigt — jag skall inte gå in på den saken alls. Emellertid, på grund
av de under krisen rådande förhållandena fick frågan vila, fastän jag hela
tiden har haft klart för mig att statsmakterna måste taga ställning till den, och
det är det som har lett fram till den proposition, som nu föreligger.

Då kan man naturligtvis fråga sig, som många ha gjort, varför bara frågan
örn restaurangbolagen tagits upp tili övervägande och inte frågan örn systembolagen,
såsom det ursprungliga förslaget innebar. Jag kan mycket enkelt svara,
att det är beroende på att visserligen de missförhållanden eller den oriktiga
organisation, som jag här har påpekat, gälla både systembolagen och restaurangbolagen,
men man kan inte komma förbi det faktum, att systembolagen
fortfarande inte äro rent af färsdrivande företag, utan äro i betydande utsträckning,
som alla veta, nykterhetsvårdande organ, och att alltså de invändningar,
som kunna göras emot att skapa ett enda stort systembolag, kunna komma
från ett helt annat håll än de invändningar, som kunna göras
mot att frigöra restaurangbolagen från kontrollstyrelsens överinseende. Särskilt
med hänsyn till att hela frågan örn vår rusdryckslagstiftning i
betydelsen av restriktionssystem är kastad i stöpsleven — den snabbutredning,
som nu föreligger, har ännu inte lett till något resultat, och den stora utredning,
som riksdagen begärt örn hela problemet, måste omedelbart komma — förefaller
det mig vara ganska litet mening i att, innan denna utredning satts i gång
och innan vi alls tagit ståndpunkt till restriktionssystemets framtid, föreslå en
så radikal ändring av restriktionssystemet som ett enda stort systembolag skulle
innebära. Jag uttalar därmed inte någon personlig mening om, huruvida ett
systembolag eller många systembolag är lämpligast ifrån nykterhetssynpunkt,
men jag tror att det är en övervägande mening bland deni som äro anhängare av
detta sjästern, att örn den individuella kontrollen skall ha någon mening, den
knappast kan utövas av ett enda stort företag. T vilket fall som helst, detta är
anledningen till att frågan örn systembolagen har skjutits åt sidan, så mycket
mer som ju alla måste erkänna, att det är två ganska skilda ting, å ena sidan
att sälja sprit och vin och å andra sidan att sköta en restaurangrörelse. Det är
möjligt, såvitt jag förstår, för ett ämbetsverk att sälja alkohol. Man behöver
inte ha någon särskild affärstalang, man behöver inte vara särskilt skickad att
sköta ett affärsföretag för att kunna få den svenska allmänheten att köpa sprit.
Däremot är skötseln av en restaurang något helt annat, och jag är därmed framme
vid frågan om vilka olägenheterna äro i fråga örn restaurangrörelse med den
nuvarande anordningen.

Man må ha vilken mening som helst örn den utsträckning, i vilken det allmänna,
låt oss säga staten, bör syssla med ekonomisk verksamhet, mea vi
borde väl alla kunna vara överens örn att örn det allmänna Ilar övertagit en
viss del av näringslivet, så bör det vara ett gemensamt intresse att dessa företag
äro organiserade på det mest praktiska sätt, och det finns väl ändå ingen
som skulle vilja påstå, att den lämpligaste formen för att bedriva en ekonomisk
verksamhet, vilken den än må vara., skulle vara ett vanligt svenskt ämbetsverk.
Ännu mera gäller detta när vi komma fram till en ekonomisk verksamhet
av den typ som restaurangrörelse innebär. Sålunda i och för sig, även örn
inte några andra invändningar hade funnits, så förefaller det mig som örn den,
som har i viss mån ansvaret för de allmänna företagens skötsel, hade en skyldighet
att se till att organisationen av dessa företag blir lämpligt ordnad. Det
kan man inte påstå att den är, när ett vanligt svenskt ämbetsverk har hand
örn en affärsrörelse. Man får komma ihåg — och jag säger detta därför att

100

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
m. m. (Forts.)

vad jag nu sagt innebär icke på något sätt någon kritik av den rörelse,. som
kontrollstyrelsen numera bedriver — att det laar varit en lycklig tillfällighet
att chefen för kontrollstyrelsen haft intresse och läggning för att _ på samma
gång vara affärschef, men ingen kan väl tänka sig, att när man väljer chef för
ett sådant ämbetsverk som kontrollstyrelsen man skall ständigt ha som första
ledstjärna att det skall vara en person som är lämplig att stå i spetsen för
en stor affärsrörelse av just detta slag. Bortsett från allting annat föreligger
det således anledning att söka finna en annan anordning än den nuvarande.
Men då därtill kommer att detta ämbetsverk på grund av de omständigheter
som jag redan nämnt, på grund av den förening av direktivgivning och revision,
som nykterhetslagstiftningen har medfört, inte bara har blivit affärsdrivande,
utan dessutom har blivit sin egen revisor, så förstår var och en att alla, som
syssla med denna sak och velat se saken objektivt, ha sagt sig att detta är i
längden ohållbart. Det är först i den reservation, som här föreligger vid utskottets
betänkande, som en grupp av ansvariga medborgare har sagt, att
hittills har det inte föranlett några egentliga olägenheter och därför kunna vi
mycket väl låta det fortsätta. Jag tror att den andra kläm, som finns och
som gäller utredning, innebär väl i viss mån även fran reservanternas sida ett
erkännande av att man inte i längden vill taga ansvaret för det nuvarande tillståndet.
_ pool

Örn det är på det sättet, uppstår i grund och botten bara en fråga: pa vad
sätt skall man ersätta den verksamhet, som nu utövas av kontrollstyrelsen
genom de olika restaurangbolagen? Vilken organisation skall man sätta i stället?
Då finns det väl praktiskt taget bara två linjer. Örn man inte skall ha ett
ämbetsverk brukar man säga: vi kunna välja den aktiebolagsform, som visat
sig lämplig för så mycket annan verksamhet, både enskild och offentlig.^Det
finns ingen anledning att välja en annan form än aktiebolagsformen, och frågan
är bara: skall man skapa ett stort bolag eller skall man skapa flera. Det
faktum att vi för närvarande ha fem restaurangbolag kunde ju närmast peka
i den riktningen, att nian säger: frigörelse ifrån kontrollstyrelsen gar bara till
på det sättet, att vi göra fem stycken allmänna bolag, som inte ägas av systembolagen
och inte stå under kontrollstyrelsen, utan där styrelse sätts till pa
annat sätt. Dessa fem bolag få agera liksom nu fastän på en friare bas och med
en annan sorts övervakning och revision än den nuvarande.

Den andra vägen är att säga: det finns så stora fördelar förbundna med en
enhetlig organisation, att man bör pröva en sådan. Sakrevisionen, som sist
yttrat sig i denna fråga, föreslog att man i stället för ett stort restaurangbolag
skulle skapa tre eller fyra, och det anfördes vissa skäl härför, som utan tvivel
äro av en viss vikt, såsom att det skulle vara en viss tävlan mellan dessa företag
och att ett företag icke skulle få bli för stort o. s. v. Det är skäl som kunna
anföras, och den som har läst departementschefsyttrandet i delina proposition
har nog fått klart för sig, att det varit med en viss tvekan, som valet har
utfallit till förmån för det enhetliga bolaget. . . .. .

Jag skall i korthet angiva, vilka de avgörande skälen för mig vant, när jag
valt det enhetliga bolaget framför t. ex. tre eller fyra bolag eller de nuvarande
fem. Det är helt enkelt så, att örn nian föreslår flera bolag, så innebär det, att
man tror sig redan nu i förväg kunna ''avgöra, vilken som är den lämpligaste avgränsningen,
geografiskt sett t. ex., mellan dessa olika bolag. Man vet sa litet
örn framtiden, och man vet inte, örn dessa företag komma att växa. nedan
som de äro, äro de för stora. Kanske inte alla, men åtminstone ett av dem ar
så stort, att det mycket väl kan sättas i fråga, huruvida det icke Iran vissa
synpunkter sett skulle vara en fördel, att detta bolag delades upp pa liera.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

101

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

m. m. (Forts.)

Om man — vilket jag tror är riktigt, när det gäller en sådan verksamhet liksom
när det gäller mången annan verksamhet — vill se till, att de enskilda
enheterna icke bli så stora, att de överstiga förmågan hos ledningen, som skall
ta ansvaret för dessa enheter, att så att säga individuellt sköta dem, så är det
ytterst svårt att avgöra, hur stora företagen skola vara, och det är framför
allt omöjligt att i förväg avgöra, hur många de skola vara.

Då kommer den frågan,, örn det icke skulle kunna finnas möjligheter att,
fastän man formellt skapar ett enda stort bolag, inom ramen för detta stora
företag få en decentralisering av själva driften som tillmötesgår de önskemål
som jag nyss nämnde. Örn det är möjligt att inom ett stort företag åstadkomma
en sådan decentralisering av driften, då är uppenbarligen denna form för
organisationen att föredraga framför en organisation, där man i förväg försöker
avgöra, hur många driftsenheter som skola finnas. Det är det ena av de
skäl som förmått mig att i detta fall stanna vid det enhetliga bolaget. Det har
jag gjort under den uttryckliga förutsättningen, att detta icke får leda till
vad jag skulle kunna kalla en standardisering och en stelhet, som på andra
områden och icke minst på detta säkerligen icke är av godo.

Man kan emellertid icke komma ifrån, att ett stort företag har vissa fördelar
som de mindre icke lia. Själva det faktum, att dessa stora företag kunnat
utveckla sig på det sätt som de gjort, hänger utan tvivel samman just med att de
äro så stora som de äro. Det är fördelarna av storinköp och överhuvud taget
av den stora gemensamma hushållningen. Dessa fördelar äro på vissa punkter
alldeles uppenbara, och jag har därför kommit till den slutsatsen, att om
man skall ersätta det nuvarande systemet, som — jag vill upprepa det, ty det
är ett avgörande faktum — för närvarande är ett centraliserat system, där man
har en ledning med utomordentliga maktbefogenheter, med ett stort statsföretag,
så kan man göra det och samtidigt åstadkomma en sådan decentralisering
som det med den nuvarande organisationsformen icke är möjligt att genomföra.
Det är alltså så långt ifrån att det förslag som här framställts skulle vara
ett steg i riktning mot en ytterligare centralisering och byråkratisermg, att
det tvärtom är tänkt som en utväg för att komma ifrån den centralisering och
den byråkratisering som för närvarande kan förefinnas.

Jag vill härtill foga en sak som utskottet uppmärksammat, vilket jag med
tillfredsställelse noterat. Ni veta, att systembolagen icke bara äro till för att
främja nykterheten, utan, också till för att skaffa staten inkomster. Man har
följaktligen icke kunnat undgå att inom systembolagen och inom hela denna
rörelse, som växt fram ur systembolagen, i viss mån anlägga fiskaliska synpunkter
på rörelsen. Man har betraktat det som ett tecken på framsteg och
duglighet, när företaget har kunnat leverera in så stora överskott som möjligt.
Jag är inte av den meningen, att detta är den riktiga synen på restaurangbolagens
verksamhet. Att systembolagen äro ett skatteinstrument, är uppenbart,
men restaurangbolagen kunna icke vara och få icke vara skatteinstrument,
Restaurangbolagen äro avsedda att på ett för nykterheten lämpligt sätt
sköta en viss del av låt mig säga den allmänna behovstillfredsställelsen. De
äro till för allmänhetens skull och icke för statens fiskaliska intressen. Det
är alltså önskvärt, att man inom ledningen för ett företag gör klart för sig,
att avsikten icke är att skaffa största möjliga överskott att leverera in till
statskassan, utan att avsikten är att tillgodose allmänheten på bästa möjliga
sätt. Det uttryck som detta fått i utskottsbetänkandet noterar jag som sagt
med tillfredsställelse, och .jag är övertygad örn att en från systembolagen och
kontrollstyrelsen skild restaurangrörelse kan lättare tillgodose dessa allmänna
önskemål än den nuvarande organisationen.

102

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag lill ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
m. m. (Forts.)

När man gentemot detta — oell det är det sista jag Ilar skall säga — Ilar
anfört, att företagets ledning kommer att vara centraliserad till Stcckliolm
och att det icke kan vara lämpligt, att hela landet på detta sätt i fråga örn
restaurangrörelsen, i den mån denna ligger under detta bolag, styres ifrån
huvudstaden, vill jag återigen erinra örn att denna rörelse för närvarande är
på detta sätt centraliserad. Där finns icke någon styrelse sammansatt av representanter
för olika landsdelar. Örn man skapiar ett enhetligt företag, kunna i
dess styrelse sättas in representanter för de olika delarna av landet, varvid
deras synpunkter kunna göra sig gällande i den högsta ledningen, vilket nu
icke är fallet. Då kommer det, vilket jag redan nämnt och vilket jag nu upprepar,
att finnas möjligheter att sträva efter en sådan decentralisering i själva
skötseln som är önskvärd inom denna del av näringslivet. Jag för min del
syftar då icke närmast på de lokala förtroendemän som finnas omnämnda i
propositionen och som utskottsmajoriteten också har tagit upp och ytterligare
vill skapa en starkare ställning åt genom att tala örn att det skall finnas
skyldighet från restaurangledningens sida att konferera med dem, utan jag
tänker närmast på själva den av bolaget tillsatta ledningen för de olika företagen.
Det är deras rörelsefrihet som jag menar blir en annan och större efter
en sådan, ny organisation.

Till avslutning vill jag bara säga, att vilken positiv lösning man än väljer,
så kan den diskuteras. Om utskottet efter övervägande kommit till den uppfattningen,
att det visserligen finns skäl för att inrätta ett enda restaurangbolag,
men att det finnes starkare skäl för att skapa flera bolag, då
skulle jag sagt, att det visserligen strider mot den uppfattning till vilken
jag kommit, men jag erkänner, att man här kan ha delade meningar, och jag
skulle ha tillagt: låt oss försöka; visar det sig att det är olämpligt med denna
lösning av frågan, så är det ingen svårighet att vidtaga en ändring. Nu
ha emellertid de som icke velat följa utskottsmajoritetens uppfattning örn det
enhetliga bolaget ställt sig på en negativ ståndpunkt och icke velat ge några
direktiv för vad som skall göras. Det är detta som är så otillfredsställande,
att jag knappast kan antaga, att deras förslag blir riksdagens beslut. I alla
händelser har jag ansett mig skyldig att lägga fram denna sak för riksdagen,
för att örn riksdagen skulle vara av en annan mening och anse, att det ingenting
vore att invända mot det nuvarande tillståndet och att det kunde fortsätta,
ansvaret i alla händelser icke skulle komma att vila på mig personligen
utan på folkrepresentanterna. Jag tror. att var och en, som verkligen sätter
sig in i frågan, skall se, att det som föreslås ingenting annat är än att den
bestående centraliserade, byråkratiska organisationen ersättes med en centraliserad,
friare organisation, inom vilken möjlighet till decentralisering kan, förekomma.
Jag är övertygad örn att den som ser saken på detta objektiva sätt
skall finna, att en lösning är nödvändig samt att den bästa lösningen ligger i
utskottsmajoritetens förslag.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Jag tror icke att jag röjer någon
hemlighet, när jag meddelar, att man inom bevillningsutskottet, när detta ärende
behandlades där, från alla håll lade i dagen en synnerlig skepsis beträffande
det föreliggande förslaget. Vid de första överläggningar vi bade var
det, såvitt jag erinrar mig, ingen enda inom utskottet som uttalade sig till
förmån för propositionen. Det var först efter ganska långvariga och tidsödande
överläggningar som ledamöter av utskottet ansågo sig böra ge till känna en
uppfattning som i någon mån åtminstone graviterade mot förståelse för propositionen.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

103

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

m. m. (Forts.)

Att en sådan tveksamhet var för handen, är ingalunda svårt att förstå. För
var och en som har läst propositionen och de där refererade remissyttrandena
är det ju uppenbart, att man bland alla de myndigheter som här kommit i
åtanke har lagt i dagen en synnerligen stor tveksamhet och anfört mycket
vägande erinringar mot detta förslag. Av dessa remissvar har naturligtvis utskottet
tagit intryck. Utskottet har emellertid också och kanske ännu
mer tagit intryck av den ställning som departementschefen ansett sig
böra intaga till frågan. Icke heller departementschefen har lagt i dagen
någon alltför prononcerad övertygelse rörande det riktiga i det här
föreslagna tillvägagångssättet, och jag vill fästa uppmärksamheten på att
även i det anförande som finansministern just nu har hållit från statsrådsbänken
skymtade precis samma tveksamhet som man har kunnat konstatera
i hans departementschefsuttalande till propositionen. Ja, han gick så långt,
att han förklarade, att örn man kunnat ena sig örn en sådan anordning, som
ifrågasatts av sakrevisionen, med tre bolag eller något sådant, så skulle han för
sin del icke haft något att däremot erinra.

Denna tveksamhet från majoritetens sida har naturligtvis satt mycket stora
spår efter sig i den motivering som majoriteten här åvägabragt. Med hänsyn
till den långt framskridna tiden skall jag icke ingå på något alltför detaljerat
omnämnande av detta majoritetens förslag till motivering. Jag vill emellertid
framhålla som min mening, att denna motivering är mycket rikligt försedd
med reservationer och invändningar i olika hänseenden. Den går heller icke
fri från anklagelser för självmotsägelse på ganska avgörande punkter. Jag
skall här endast dra fram ett enda exempel på hur tveksam även majoriteten
är, när den skall rekommendera riksdagen att antaga detta förslag.

På ett ställe vill utskottet understryka, att en central ledning för ifrågavarande
restaurangrörelse torde vara starkare och bättre skickad än en decentraliserad
att objektivt bedöma olika lokala önskemål ävensom frågor rörande
den socialvårdande verksamheten. Majoriteten menar sålunda, att t. ex.
någon generaldirektör i Stockholm skulle vara bättre skickad att uttala sig
örn de lokala önskemålen beträffande huru restaurangerna skola drivas än
låt mig säga befolkningen i Malmö och skulle vara mera kapabel att uttala sig
örn hur befolkningen i Malmö skulle vilja lia denna sak ordnad än befolkningen
i Malmö själv. När emellertid utskottsmajoriteten gjort detta uttalande,
så är den icke mera övertygad örn bärigheten av detsamma, än att den på
nästa sida tar tillbaka alltihop och gör mycket starka uttalanden till förmån
för ett genomgående och ett kontinuerligt lokalt inflytande på verksamheten.
Ja, den går så långt, att den vill, att detta skall inskrivas i avtalet. Man
säger: »Icke desto mindre torde uttryckligen böra föreskrivas, att det skall
åligga riksbolaget att i sådana fall, där bolagets dispositioner kunna tänkas
komma att beröra de lokala intressena, rådgöra med de delegerade, som för
detta ändamål utsetts av vederbörande kommun. Den ifrågavarande bestämmelsen
synes lämpligen kunna intagas i det avtal som, enligt vad i propositionen
föreslagits, skall upprättas mellan staten och det nya restaurangbolaget.
» Man är alltså å ena. sidan alldeles övertygad örn att det bästa sättet
att tillfredsställa de lokala synpunkterna är uttalanden från en central ledning
i Stockholm, men å andra sidan förklarar man, att det är nödvändigt
att göra en särskild anordning för att tillgodose önskemålen i de olika orterna.
Det finns ju ingen möjlighet att finna en linje mellan dessa båda uttalanden.
På samma sätt skulle man kunna fortsätta att granska detta majoritetens förslag
till motivering.

Som finansministern här mycket riktigt antytt, ehuru jag tyvärr måste säga,

104

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
m. m. (Forts.)

att lian blott alltför kort uppehöll sig vid den sidan av saken, så förhåller
det sig så, att upptakten till hela detta ärende, och det måste man hålla fast
vid, är ett förslag från besparingsberedningens sida. Detta är anledningen till
att vi nu Ira hela denna fråga framför oss. Besparingsberedningen förmenade,
att man genom en dylik koncentration av restaurangbolagen till ett enda
restaurangbolag liksom genom en koncentration av systembolagen till ett enda
stort systembolag skulle kunna vinna besparingar. Det är utgångsläget för
hela denna fråga. När man sedan emellertid går att undersöka, vilka besparingar
som man skulle kunna vinna, när det gäller restaurangbolagen, så får man
inte veta något som helst örn resultatet härav. Man måste konstatera, att de
sakkunniga, såsom det står i betänkandet, avstått från att framlägga något
siffermaterial med den, synes det mig, ganska sällsamma förklaringen, att det
givetvis vore svårt att något så när exakt beräkna storleken av den vinst som
kan uppkomma vid en omorganisation. Men om detta förslag skulle utgöra
ett led i statsmakternas allmänna besparingssträvanden, så tycker man ju dock,
att det skulle vara av värde för riksdagen att få någon enda siffra på vad
denna besparing skulle kunna röra sigom. Någon sådan siffra har icke ställts till
vårt förfogande. Vi tilläto oss inom utskottet att rikta frågor till de tillkallade
sakkunniga, men jag måste tyvärr säga, att vi fingo intet svar på dessa frågor.
Utskottet är på denna punkt lika klokt nu som det var, när propositionen presenterades.
Nu har man emellertid, då någon klarhet härutinnan icke kunnat
vinnas, helt enkelt undanskjuta denna, den primära anledningen till upptagandet
av hela denna fråga. Den har man undanskjutit, och i stället har man
blåst upp en detalj i spörsmålet till att få en allt dominerande betydelse, nämligen
frågan örn kontrollstyrelsens s. k. dubbelställning, ett spörsmål som tidigare
skänkts mycket liten uppmärksamhet, helt enkelt av den anledningen
att någon som helst olägenhet av denna kontrollstyrelsens dubbelställning icke
har kunnat förmärkas. Jag vill för min del gärna medge, att det inte är
tillfredsställande som det nu är med att ha kontrollstyrelsen som ett, såsom
finansministern här sade, på en gång kontrollerande och direktivgivande organ.
Ser man det hela formalistiskt, är detta — det är klart — ingen tillfredsställande
ordning; det är ett slags skönhetsfläck på det hela. Men några praktiska
olägenheter av detta ha ej påvisats. Om kammarens ledamöter haft tillfälle
och tid att gå igenom remissyttrandena, skola ni finna, att däri icke
framförts några, erinringar i detta hänseende. Jag vill här endast referera
till ett enda uttalande; jag gör det därför att det är ganska belysande. Det
är nämligen socialstyrelsen, som i detta sammanhang uttalar, att de sakkunniga
icke närmare utvecklat, i vilka hänseenden den såsom principiellt oriktig betecknade
ordningen — alltså kontrollstyrelsens dubbelställning — medfört
praktiska olägenheter av sådan betydelse, att det rimligen borde komma i fråga
att undanröja dessa genom vittgående reformer. Även på denna punkt är man
alltså utan svar på sina frågor: Vari bestå dessa olägenheter, som nu anses
så viktiga, att denna reform, rörande vilken man i övrigt är ytterst tveksam,
skall behöva genomföras?

Ytterligare en omständighet tillkommer. Kontrollstyrelsens uppgivna dubbelställning
är ju egentligen densamma till systembolagen som till restaurangbolagen.
Då frågar man sig: Hur kan man tillåta denna dubbelställning att
fortfara i fråga örn systembolagen men icke i fråga örn restaurangbolagen?
Finansministern medger här, att det icke är så farligt att låta det vara som
det är i fråga örn systembolagen, därför att systembolagen utöva annan verksamhet
än restaurangbolagen. Systembolagen äro rena distributionsföretag.
Det behöves inga särskilda kunskaper för att tillhandahålla allmänheten de

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

105

Förslag lill ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

m. m. (Forts.)

varor som systembolagen tillhandahålla, medan restaurangbolagen bedriva en
verksamhet, som fordrar grundliga yrkeskunskaper. Detta är i och för sig
alldeles riktigt. Men är det så, att ur allmän synpunkt det är betänkligt, att
kontrollstyrelsen är på en gång kontrollerande och direktivgivande i fråga
örn ett organ, är det naturligtvis lika betänkligt i fråga örn ett annat organ,
alldeles oavsett vad det ena eller andra organet sysselsätter sig med.

Nu har man ju från reservanternas sida kunnat framföra många andra
erinringar mot detta förslag. Ett argument, som vi särskilt ha använt oss
av, är farhågorna för att ett sådant restaurangbolag lätteligen skulle komma
att omvandlas till ett skatteinstrument. Vi ha funnit fog för dessa farhågor
i det förhållandet, att detta allmänna riksbolag skulle konstrueras alldeles
efter en mall, upplagd inom de två stora monopolen för spriten och tobaken.
Dessa äro ju utpräglade skatteinstrument numera. Vi fruktade, att samma
öde komme att övergå det stora riksbolaget för restaurangdrift.

Jag är mycket glad att finna, .att vår argumentering på denna punkt uppmärksammats
i ve.sentlig män av majoriteten, som tagit så starka intryck av
vår argumentering, att man i sitt förslag till betänkande ju gör ett mycket
bestämt uttalande mot varje tanke på att använda ett sådant riksbolag såsom
skatteinstrument. Det heter: »I första hand anser utskottet det vara angeläget
betona att, därest det nu föreslagna riksbolaget kommer till stånd, utvecklingen
icke får drivas därhän, att detta bolag betraktas såsom ett skatteinstrument;
det nya bolaget skall alltså icke tjäna fiskaliska intressen, utan bolagets rörelse
skall — självfallet med beaktande av sociala synpunkter — drivas så,
att fördelarna av en god skötsel komma konsumenterna själva till godo.». Jag
tycker, att det är ett betydande framsteg, att man fått in detta även i majoritetens
förslag till utlåtande. Jag vill också uttrycka min tillfredsställelse
med den enligt min mening kategoriska förklaring, som departementschefen
lämnade i denna mycket viktiga fråga, då han uttalade: »Riksbolaget
kan icke och får icke vara beskattningsinstrument.» Orden folio orda grant på
detta sätt. Detta uttalande från finansministerns sida är enligt min mening
förbindande för framtiden. Jag vill hoppas, att det också håller.

Mycket mera skulle förvisso vara att säga i denna angelägenhet. Jag skall
endast sluta med ett par ord.

Jag har alltid för min del i den mån det varit mig möjligt reagerat mot
denna tendens här i landet att till huvudstaden centralisera den ena stora
verksamheten efter den andra. Jag behöver icke här utveckla, vad det betyder
för landsorten att på det sättet som nu sker berövas det ena stora företaget
efter det andra. Det måste innefatta ett lamslående i icke ringa grad av den
ekonomiska självverksamheten ute i landsorten. Det innebär också något .annat,
som man ej får glömma: det innebär ett berövande för landsorten av
ganska betydande skatteobjekt, vilka tillföras huvudstaden, som redan nu, det
må jag säga, har sitt skatteunderlag tillgodosett över hövan. ^ Jag är ledsen
över att icke denna synpunkt har vunnit ett större beaktande från majoritetens
sida än vad fallet är här. Jag tycker, att vi alla skulle kunna förena oss i
ett allmänt uttalande mot dessa tendenser. De äro icke lyckliga för landsorten,
och jag tror, uppriktigt sagt, i det långa loppet icke för huvudstaden
heller. Hela näringslivet skulle må bättre i det långa loppet av utvidgad decentralisation
i stället för den alltmera prononcerade centralisation, som kommer
till synes.

Som jag flera gånger påpekat har majoriteten med sitt sätt att se lagt i
dagen stor tveksamhet. Departementschefen själv dolde ingalunda den tveksamhet
han hyste inför detta projekt. Under sådana förhållanden undrar jag,

106

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
to. to. (Forts.)

huruvida det är alldeles nödvändigt att just i dag gå till avgörande i denna
fråga. Man brukar alltid säga, att i tveksamma fall skall man icke handla.
Det är ganska länge sedan i varje fall bevillningsutskottet varit så tveksamt
örn ett ärende som det varit örn det förevarande. Jag tror, att det är ganska
länge sedan finansministern själv varit så tveksam som han i kväll givit till
känna att han är. Jag undrar, örn det icke under sådana förhållanden vöre
klokt att följa högerreservationen. Jag vill fästa uppmärksamheten på att
högerreservanterna önska icke, att detta förhållande med kontrollstyrelsens
dubbelställning skall fortfara. Högerreservanterna äro ingalunda blinda för
olägenheterna av denna ordning; den är otillfredsställande, som jag själv tidigare
anfört. Men jag menar, att det borde tagas under övervägande, huruvida
man icke skulle kunna klara upp denna fråga på ett annat och bättre
sätt än man gjort i propositionen och som föranlett så många erinringar även
från majoritetens sida.

Med dessa ord, herr talman, tillåter jag mig hemställa örn bifall till deri av
herr Velander m. fl. avgivna reservationen.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! När bevillningsutskottet gick till behandling
av denna sak var det, som herr Hagberg sade, en tämligen stark
tveksamhet i utskottet. Men tveksamheten gällde icke det som herr Hagberg
här ville göra gällande. Jag tror, att man har rätt att säga, att praktiskt taget alla
de tveksamma — till dem hörde jag personligen — icke voro tveksamma örn att
något måste göras, utan tveksamheten gällde den form, som skulle växa fram
för att bota det, som man ansåg icke vara riktigt och rimligt i detta avseende.
Vi godtogo nämligen finansministerns uttalande på sidan 57 i propositionen,
där han säger, att han anser förhållandet, .sådant det regleras i rusdrycksförsäljningsförordningen,
d. v. s. kontrollstyrelsens dubbelställning av både direktivgivande
och dechargebeviljande part, vara av den art, att en ändring nu måste
företagas. På denna punkt rådde varken från min sida eller från åtskilliga andras,
som tillhörde utskottsmajoriteten, någon som helst tveksamhet.

Herr Hagberg gör nu gällande, att denna dubbelställning är i och för sig
orimlig, ja den är principiellt naturligtvis sådan, att den knappast borde lia
kommit till någon gång — men att den dock ej är av den art, att man fördenskull
nu omedelbart borde gå till en reformering. Jag vill säga herr Hagberg,
som ju tillsammans med mig i rätt stor omfattning bidrog till 1937 års beslut,
att hade man den gången kunnat ana en sådan expansion av dessa restaurangföretag
som vi under dessa sex år fått uppleva, tvivlar jag på att riksdagens
bevillningsutskott skulle ha följt Kungl. Majit den gången. Jag tror tvärtom,
att bevillningsutskottet den gången, örn man kunnat ana, att man skulle få
företag, som rörde sig med en omsättning av 110 miljoner kronor årligen — enligt
den senaste uppgiften vi fingo i utskottet, örn jag icke minnes fel — hellre
skulle lia bibehållit den form, som då fanns till.

Nu säga ju reservanterna, som herr Hagberg företräder, att det hela är bara
en sexårshistoria, men hela utvecklingen har ju ägt rum under dessa sex år.
Hade utvecklingen ägt rum ännu snabbare, hade den kanske varit ännu farligare.

Men det stora argumentet, som man anser vara ett starkt skäl mot att handla
nu, är att samma förhållande gäller i fråga örn systembolagen. Det är riktigt
på ett sätt. Jag lägger i min argumentation, varför man icke skall taga båda
på en gång, icke huvudvikten vid detta, att det är en så enkel sak att i systembolagen
sköta distributionen och att det där icke behöves sakkunskap på samma
sätt som det behöves i ett restaurangföretag, utan jag lägger den därvid, att det

Onsdagen den 17 maj 1944 eiri.

Nr 18.

107

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

m. m. (Forts.)

är orimligt att rasera 1937 års beslut i fråga om systembolagen, därför att det
sammanhänger nied den individuella kontrollen. Jag kan för min personliga del
säga, att skola vi lia en individuell kontroll, då måste lekmannainflytandet, sådant
det finnes kvar i de systembolag vi ha, beredas en smula inflytande eller
åtminstone vara en instans, till vilken allmänheten kan vända sig. En individuell
kontroll, koncentrerad i ett enda systembolag med anställda tjänstemän med
kontrollrätten över det svenska folket helt i sin hand, tror jag ej bör tilltala
någon av oss.

Det är mina skäl, varför jag har bestämt hävdat, att frågan om systembolagen,
som ju i och för sig är en enkel organisationsanordning, bör prövas i samband
med spörsmålet ont den individuella kontrollen, örn ransoneringen, om bibehållandet
överhuvud taget av detta system, som vi för närvarande ha; därför
tillhör denna fråga med naturnödvändighet den utredning, som riksdagen beslöt
i fjol och som det är min förhoppning — liksom det var herr^ Wibergs i
Malmö häromdagen — att finansministern snarast möjligt sätter i gång. Det är
rätt egendomligt, att man nu från så mångå håll, när det gäller restaurangbolagen
åberopar den i fjol beslutade utredningen och vill hänga restaurangbolagen
på denna utredning och göra så mycket stort av denna utredning. Jag uppskattar
ju, att man i dag kommit till den ståndpunkten, men jag kan icke finna,
det annat än en smula egendomligt, att de, som i fjol ej bara röstade mot utredningen
utan använde hela sin kraft för att stjälpa möjligheterna till denna
utredning, nu föra fram den i ljuset såsom det stora argumentet för sin ståndpunkt.

Den tveksamhet, som gjorde sig gällande i utskottet, rörde framför allt punkten,
örn det var ett riksbolag som var lösningen här eller örn man kunde tänka
sig några andra vägar. Vi, som ha sysslat en smula med dessa ting under årens
lopp här i riksdagen och bevillningsutskottet, stannade särskilt inför två spörsmål
i detta sammanhang. Det var risken för att ett bolag sådant som det som
var föreslaget i den kungl, propositionen lätt nog kunde bli ett skatteinstrument,
som det ju icke kunde vara avsett att vara. Vi hade ju med öppna ögon, när det
gällde vin- och spritcentralen och när det gällde tobaksmonopolet, lagt upp det
efter dessa linjer: när det gällde tobaksmonopolet klart angivande, att allt det
staten skall taga ut skall tagas ut i form av skatter, varigenom detta bär blivit
ett av de stora skatteinstrumenten; och när det gällde vin- och spritcentralen
har man dels följt skattevägen och dels av vissa handelspolitiska skäl följt vägen
att taga en handelsvinst, som således via vin- och spritcentralen inflyter
till statskassan.

Men här har det ju icke varit så. Redan 1937, när vi behandlade den nu gällande
rusdrycksförordningen, påtalades det ju från olika håll, att man i dessa
restaurangbolag borde kunna sänka matpriserna. Det var särskilt i rikets andra
stad som denna rörelse drivits på sådant sätt, att den gav stora vinster just pa
maten, varför det skulle finnas stora möjligheter att förbilliga denna. Man påstod,
att denna politik drevs med hänsyn till de privata restaurangföretagen.
Det fanns sålunda all anledning att frukta, att ett företag av denna art lätt kunde
utveckla sig till att bli ett nytt skatteinstrument.

Det andra spörsmålet gällde det kommunala inflytandet, som visserligen icke
är stort för närvarande. Ty om vi gå till de fem olika företagen och titta, få vi
ju se, att det långt ifrån är alla kommuner, som ha några försänkningar till
dessa olika bolagsstyrelser.

Dessa båda om jag så får säga huvudanmärkningar föranledde utskottet
att söka sig fram efter andra linjer för att om möjligt få fram ett alternativ
till den kungl, propositionen. Yi voro inne på vägen, örn man skulle

108

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag lill ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
m. m. (Forts.)

kunna skapa en lösning genom att taga tre eller fyra bolag. Vi voro inne på
linjen om man exempelvis skulle kunna genom att flytta över revisionen och
dechargeförfarandet till statens sakrevision vinna ett bättre resultat än det
den kungl, propositionen åsyftade. Vad vi däremot voro tämligen lätt överens
örn var att det var ingen väg för statsverket att medverka till att ovanpå fyra
eller fem aktiebolag göra ett statligt holdingbolag. Det var en väg, som, örn
den kunde undvikas, också borde undvikas.

Vi prövade oss fram efter dessa vägar. Men efter hand som vi tittade på
dem och prövade dem, kommo vi till det resultatet, att ingen av dem kunde
anses vara bättre än det förslag som Kungl. Majit framlagt i propositionen.

Örn man, som det ju var nödvändigt, måste utgå ifrån att dessa tre eller
fyra aktiebolag i alla fall måste söka skapa ett samarbete och få ett gemensamt
direktörsråd på ett eller annat sätt för att tillgodogöra sig bästa möjliga
resultat, så måste man ju säga sig, att den enda vinst, som skulle följa
av att bibehålla dessa tre eller fyra bolag skulle vara, att örn man för ett
bolag beräknade 16 styrelseledamöter och styrelsesuppleanter så skulle man
— örn man hade fyra bolag — få 48 stycken till utöver de 16. Samma förhållande
skulle ju gälla revisionen, och vi kunde icke vid prövning av dessa
olika alternativ anse, att det vore fördelaktigt att på detta sätt utvidga organisationen,
ty, mina damer och herrar, den saken måste vi nu ha klar för
oss, att de nuvarande aktiebolagen icke kunna bibehållas i den form och med
den sammansättning av styrelser och revisioner, som de för närvarande fått.
Örn vi skulle bibehålla tre eller fyra eller fem bolag i landet, så måste det ju
vara med styrelser sammansatta på ett sådant sätt, att det allmännas inflytande
garanterades. Det allmännas inflytande kan bevillningsutskottet icke anse
vara så representerat i systembolagen, att det kan helt överlåtas åt dessa att
ordna det hela. Det är ju självfallet, herr talman, att man naturligtvis alltid
kan tvista örn dessa ting. Man kan tvista örn det på det sättet, som herr Hagberg
har gjort och som jag bär gjort. Man kan exempelvis låta beskattningsfrågan
bli en stor dominerande fråga, men i samma ögonblick skulle man ju
också nödgas framhålla, att komunalskatteberedningen i sitt betänkande föreslår,
att alla företag av denna art skola beskattas interkommunalt och att
det således icke skall bli Stockholms stad, som kommer att få vinsten, då
kommunalskattefrågan lösts. Tvärtom tror jag det kommer att framkalla ett
ramaskri i Stockholm, då åtskilliga av de företag, som nu beskattas i Stockholm,
i enlighet med kommunalskatteberedningens förslag komma att taxeras
för interkommunala ändamål. Jag tvivlar icke ett ögonblick på vilken ställning,
som exempelvis andra kammaren kommer att intaga vid behandlingen
av kommunalskatteberedningens förslag.

För att vara på den säkra sidan har emellertid utskottets majoritet ansett
sig särskilt böra understryka, att riksbolaget icke får bli ett skatteinstrument.
I den delen hade herr Hagberg icke något att erinra mot utskottets
utlåtande. Den vinst, som uppstår, skall i en eller annan form återskänkas
till konsumenterna, således antingen genom prissänkning eller genom förbättring
av standarden. Yi lia också ansett oss böra särskilt understryka, vad som
intagits i § 3 i avtalet angående bolagets skötsel. Bolaget skall drivas så, att
man tillvaratager alla ekonomiska intressen. Detta får icke tolkas som om
det vöre meningen, att bolaget skulle drivas i syfte att bereda staten vinst.
På denna punkt, där tveksamheten i utskottet var stor, har man, skulle jagtro,
skapat garantier mot överraskning. I den andra tveksamma punkten —
jag syftar på frågan örn det kommunala inflytandet — har utskottets majoritet
sagt, att det kommunala inflytandet måste ordnas så att vid alla tillfäl -

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

109

Förslag lill ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

m. m. (Forts.)

len. då det gäller anordningar av lokal art, bolaget skall vara skyldigt att
träda i förbindelse med de kommunala representanterna. För att ytterligare
stryka under angelägenheten härav, har bevillningsutskottet icke blott skrivit
detta i sin motivering utan hos Kungl. Maj :t anhållit att det skulle skrivas
in i avtalet mellan staten och företaget. Såsom jag förut här påpekat, är det
naturligtvis alltid så, att nian i spörsmål av den storleksordning som det,
vilket bär föreligger, kan vara tveksam. Man kan i olika detaljer ha skiljaktiga
meningar, men jag kan försäkra, att bevillningsutskottets majoritet
försökt att skapa garantier för att hindra allt, som kan medföra fara. I detta
sammanhang vill jag framhålla, att i 6 kap. i Kungl. Maj :ts förslag till förordning
örn ändring av rusdrycksförsäljningsförordningen ingå vissa bestämmelser
i syfte att bringa ur världen de irritationsmoment, som förefunnits mellan
företagen och deras personal. Man har velat uppnå detta syfte genom att
göra kontrollstyrelsen till förhandlande organ i löne- och pensionsfrågor. Det
blir praktiskt taget kontrollstyrelsen, som blir den verkliga arbetsgivaren,
och personalen får sina frågor lösta på samma sätt som andra förhandlingsberättigade
personalgrupper. Det skulle ju kunna sagås mycket mer i detta
ärende, men jag tror, att detaljerna sakna intresse vid denna tidpunkt.

Med anförande av dessa synpunkter hemställer jag, herr talman, örn bifall
till utskottets här föreliggande förslag.

Under detta anförande hade herr andre vice talmannen övertagit ledningen av
förhandlingarna.

Herr Olofsson i Höganäs: Herr andre vice talman! Vi ha i en motion hemställt,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Majit måtte föranstalta örn förnyad utredning och, därest_utredningen
därtill föranledde, för riksdagen framlägga förslag till lösning av
frågan örn restaurangbolagens organisation. Vårt syfte med detta utredningskrav
är att få till stånd en undersökning av möjligheterna att kunna lösa organisationsfrågan
genom tillskapandet av ett s. k. holdingbolag. Genom en
sådan organisation skulle man kunna bibehålla de mera lokalbetonade bolagen,
vilket måste anses som en fördel då det gäller en sådan rörelse sorn denna.. Man
skulle samtidigt vinna samma resultat som det avses i propositionen. Vi motionärer
hysa den uppfattningen, att man med bibehållande i någon form utav
de nu verkande mycket välskötta smärre bolagen skulle kunna vinna en
bättre anpassning till de lokala förhållandena och de lokala kraven. Man skulle
överhuvud taget kunna ge bättre utrymme för de lokala intressena. Av det
utav bevillningsutskottet nu tillstyrkta förslaget framgår det icke, vilka ekonomiska
fördelar man skulle vinna genom att ha ett enda stort riksbolag. Man
har helt enkelt sagt att huvudsyftet icke är att skapa en bättre organisation i
ekonomiskt avseende. Huvudändamålet med omorganisationen är att eliminera
den dubbelställning, som kontrollst7/relsen intager såsom både direktivgivande
och kontrollerande organ. Denna dubbel ställning kan naturligtvis tänkas bli
ohållbar i framtiden. Jag vill påpeka, att även denna dubbelställning bringåsen
upphöra genom en organisation av det slag, som föreslagits i denna motion.
Enligt det i motionen framlagda förslaget skulle centralbolaget övertaga den
direktivgivande verksamhet, som för närvarande utövas av kontrollstyrelsen.
Jag vill understryka, att varken motionen nr 513 eller herr Sundströms i Skövde
reservation syftar till annat än en utredning. Vilken inställning man än har till
holdingbolagsorganisationen så kan det icke var orimligt, att man också undersöker,
vilka eventuella fördelar en sådan organisation skulle kunna medföra i

Ilo

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
m. m. (Forts.)

detta sammanhang. Man bör undersöka detta, innan man vidtager en så omfattande
omorganisation som den av bevillningsutskottet nu tillstyrkta. Här
har i debatten framförts skäl emot ett stort riksbolag. Det har också framförts
skäl för ett sådant, och jag skall icke, herr talman, upprepa vad som redan
sagts i detta avseende utan inskränker mig kort och gott till att yrka avslag på
propositionen och bifall till den av herr Sundström i Skövde avgivna reservationen.

Herr Andersson i Malmö instämde häruti.

Herr Olsson i Gävle erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Det är naturligtvis alldeles riktigt, att man kan upprätta fem
bolag och bygga upp ett holdingbolag. Om man vill bereda det allmänna ett
direkt inflytande och icke bara ett indirekt genom systembolagen, får man
således fem gånger sexton, d. v. s. åttio styrelseledamöter plus holdingbolagets
sexton styrelseledamöter. Man får nittiosex styrelseledamöter i stället för sexton.
På samma sätt mångdubblas suppleanternas antal.

Härefter anförde:

Herr Henriksson: Herr talman! När jag läste Kungl. Maj:ts nu föreliggande
proposition, fick jag omedelbart ett mycket starkt intryck av att man i propositionen
ställt problemet på huvudet. Ju mer jag har försökt sätta mig in
i dessa frågor, desto mer har jag också blivit styrkt i denna min uppfattning.
Såsom herr Hagberg påpekat, så har ju hela detta problem aktualiserats av
besparingsberedningen. Utgångspunkten har alltså varit att nå besparingar.
Det ena avsnittet av problemet rör ju utminuter!ngen av spritdrycker. Beträffande
detta avsnitt föreligger det en utredning, som med klara siffror visar,
att man skulle nå mycket betydande besparingar genom ett förenhetligande av
organisationen. Detta avsnitt har emellertid Kungl. Maj :t lagt på hyllan, trots
de besparingsmöjligheter, som här finnas. I fråga örn det andra avsnittet, som
gäller utskänkningsrörelsen, finns det icke några påvisbara siffror, varav
Kungl. Maj :t kan bilda sig en uppfattning örn i vad mån besparingar skulle
kunna göras. Både utredningsmännen och departementschefen röra sig med allmänna
talesätt och antaganden örn att man skulle kunna nå vissa besparingar,
antaganden, som emellertid vid en närmare granskning visat sig ganska ihåliga.
Det avsnittet har emellertid departementschefen tagit upp och lagt fram
ett förslag till en ganska genomgående omorganisation. Man måste vad säga,
att slutresultatet av besparingsberedningens initiativ är ganska överraskande.

Finansministern låter besparingsmotivet försvinna, och i stället tager han
fram ett annat huvudmotiv för sitt i propositionen framförda förslag. Han
tager upp den redan förut här diskuterade frågan örn kontrollstyrelsens dubbelställning.
För min del har jag icke hört talas örn att något skulle ha inträffat,
som gör den frågan så brännande, att man icke skulle kunna skjuta
upp dess lösande till dess att problemet i dess helhet är omprövat. Örn så sker
får riksdagen tillfälle att samtidigt taga ställning till både det ena och det
andra avsnittet av problemet och de olika lösningar och alternativ, som kunna
finnas, och därtill få fram mera klargörande siffror beträffande vad som
skulle vara att vinna, örn man ginge den ena eller den andra vägen. Departementschefen
säger emellertid i propositionen, att han har funnit kontrollstyrelsens
dubbelställning vara så otillfredsställande ur såväl principiella som
praktiska synpunkter, att han anser, att en ändring bör komma till stånd. Den
uppfattningen har han emellertid endast pär det gäller restaurangbolagen

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

lil

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

m. m. (Forts.)

och icke då det gäller systembolagen, oaktat kontrollstyrelsens ställning till
sistnämnda bolag är densamma. Statsrådet framhöll i sitt anförande, att det
var stor skillnad på att sälja sprit och vin och att sköta ett afförsföretag av
den typ restaurangbolagen representera. Det vore, förmenade han, icke lämpligt
att ett ämbetsverk skulle sköta den sistnämnda uppgiften. Man kan i det
sammanhanget fråga sig, vad det egentligen är för skillnad på det ena ämbetsverket
och det andra, om man nu avser att bygga upp ett nytt ämbetsverk,
som skall handhava restaurangrörelsen. Såvitt jag fattat besparingsberodningen
och de tillkallade utredningsmännen rätt, så har huvudspörsmålet för besparingsberedningen
varit att få till stånd ett enhetligt bolag för utininuteringen
av spritdrycker. En sådan åtgärd förefaller också mig att värr rationell.
Frågan örn den monopoliserade detaljhandelsförsäljningen av buteljerad
sprit från det statliga partihandelsbolaget är ju en rent organisatorisk distributionsfråga.
Det är alldeles uppenbart, att vi nunna vinna stora besparingar,
örn de nu arbetande fyrtioen systembolagen slås tillsammans till ett. Man vinner
på så sätt också en mera enhetlig behandling av kunderna, vilket i detta
fall, såvitt jag kan förstå, endast är till fördel. Departementschefen avvisade
emellertid förslaget örn det enhetliga riksbolaget för utminuteringen med det
motivet, att man måste tänka på den individuella kontrollens betydelse. Herr
Olsson i Gävle var också inne på den frågan och yttrade sig med mycket stor
skärpa och nästan patetiskt örn betydelsen av den individuella kontrollen. Det
är emellertid då ganska intressant att taga del av vad kontrollstyrelsen säger
just om systembolagens och deras styrelsers betydelse, då det gäller den individuella
kontrollen. I sitt yttrande, som återfinnes på s. 45 i den kungl, propositionen,
säger kontrollstyrelsen bland annat: »Styrelsen anser sig emellertid
böra framhålla, att för tillämpningen i allmänhet av föreskrifterna rörande
den individuella utininuteringskontrollen bolagsstyrelserna spela en underordnad
roll. Dylika ärenden handläggas nämligen i regel icke av bolagsstyrelserna.
» Längre fram i yttrandet heter det: »Såvitt kontrollstyrelsen kunnat
inhämta, har arbetsordningarnas föreskrift örn vissa ärendens hänskjutande
till styrelsen» —• i detta fall hänsyftar man på bolagsstyrelserna — »icke föranlett
sådant hänskjutande annat än i rena undantagsfall. Av det anförda torde
framgå, att systembolagens handhavande av det individuella restriktionssystemet
åtminstone icke hittills krävt förhandenvaron av lokala organ med bolagsstyrelsernas
sammansättning, och att hithörande ärenden väsentligen handlagts
av bolagets funktionärer i ledande ställning.»

Jag tycker att detta uttalande är ganska anmärkningsvärt, och man får väl
förutsätta att kontrollstyrelsen är det mest sakkunniga organet på det här området
och det som har bäst reda på hur denna individuella kontroll utövas i
praktiken. Man kan fråga sig, huruvida den invändning som finansministern
och herr Olsson i Gävle gjort har så stort värde efter det besked kontrollstyrelsen
har lämnat.

Innan jag lämnar frågan örn ett enhetligt riksbolag för utminutering av
spritdrycker skulle jag vilja fästa uppmärksamheten på den omständigheten
att örn man bildar ett enhetligt systembolag kan man också därmed nästan
automatiskt lösa frågan om kontrollstyrelsens dubbelställning. Det är ju för
närvarande systembolagen som äga restaurangbolagen. Om man får till stånd
ett enhetligt systembolag blir detta ägare till restaurangbolagen. Rikssystembolaget
borde då kunna överta vad man kallar de direktivgivande uppgifter,
som kontrollstyrelsen nu har, och man skulle inte av detta skäl behöva göra
några djupare ingripanden beträffande restaurangbolagens ställning och organisation.

112

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
m. m. (Forts.)

Statsrådet Wigforss framhöll, att hail ansåg att restaurangrörelsen, borde
skiljas ifrån systembolagen. Grundskälet angavs vara att systembolagen skulle
handha beskattningsuppgiften. Jag kari inte anse annat än att även den avgränsningen
skulle kunna lösas örn man ginge den väg jag antytt. I varje fall
borde väl denna möjlighet närmare utredas innan man skrider till definitivt beslut.
Jag förmenar nämligen att riksdagen icke fått tillräckligt material för
ett rätt bedömande av hela detta spörsmål och att hela frågan bör bedömas i
ett sammanhang både beträffande systembolagsorganisationen och restaurangbolagsorganisationen.

Det är ju allmänt känt att detta projekt örn ett s. k. riks-SARA väckt betänkligheter
i vida kretsar, och betänksamhet, har också varit till finnandes i
stor utsträckning inom utskottet. Herr Olsson i Gävle yttrade att utskottsmajoriteten
varit tveksam. Tveksamheten gällde icke huruvida någonting borde
göras för att lösa kontrollstyrelsens dubbelställning, utan på vilket sätt man
skulle gå till väga. Ja, man kam väl anse att även utskottsminoriteten varit
tveksam örn den saken. Det är av det skälet utskottsminoriteten förmenar, att
man borde få frågan mera fullständigt belyst och få möjligheter att bedöma
problemets båda avsnitt i ett sammanhang och inte nu rusa i väg med en lösning,
som ur många synpunkter dock måste anses otillfredsställande.

Statsrådet Wigforss yttrade i sitt anförande att örn det allmänna övertar
något avsnitt av näringlivet, bör man se till att det får den mest praktiska
organisationen. Den uppfattningen kan jag dela, men jag ställer mig för min
del avvisande emot antagandet, att den utväg som finansministern i nu förevarande
fall anvisar skulle vara den mest praktiska. Jag har i stället en mycket
stark känsla av att man med en lösning enligt detta förslag i stället hamnar
i en byråkratisering och en koncentration, som långt ifrån leder till det
resultat, som man säger sig åsyfta. Jag skall något återkomma till detta.

Först vill jag emellertid framhålla att utskottsmajoritetens uttalande i
många fall verkar, som örn ifrågavarande utskottsledamöter själva icke vore
fullt övertygade örn riktigheten av sin argumentering. Örn kontrollstyrelsens
dubbelställning säger utskottsmajoriteten: »Utskottet kan visserligen biträda
den uppfattningen, att olägenheterna av kontrollstyrelsens dubbelställning hittills
icke varit av mera framträdande slag, så mycket hellre som samarbetet
mellan kontrollstyrelsen och restaurangbolagen givit ett utmärkt ekonomiskt
resultat.» Utskottsmajoriteten säger alltså här att det inte förekommit några
framträdande olägenheter, och då förstår man heller inte varför man inte skulle
kunna vila på hanen ett år tills en bättre utredning är frambragt. I stället
lät det ju nästan som örn herr Olsson i Gävle menade, att det var någon överhängande
fara, som man här måste försöka väja för.

Yad besparingsfrågan beträffar, som ju i någon mån kom bort redan i propositionen,
är det märkligt att konstatera att utskottsmajoriteten därom yttrar:
»I förevarande fall är alltså besparingsfrågan icke den centrala.» Utskottsmajoriteten
synes alltså helt ha avskrivit besparingsfrågan. Men så tillägger
utskottet i en passus, som jag tycker är av ett visst intresse: »För övrigt kan
det ju ej rimligen ifrågasättas, att en sammanslagning av restaurangbolagen,
på sätt i propositionen förordats, till endast ett restaurangbolag skulle medföra
ökade kostnader.» Där vill t. o. m. utskottet tydligen värja sig för möjligheten
att det skulle kunna bli ökade kostnader. Den känsla som nog legat bakom detta
uttalande är enligt min uppfattning inte så galen, ty för min del tror jag, att
örn man skapar ett nytt centralt ämbetsverk för den statliga restaurangrörelsen
är det mycket sannolikt att det kommer att medföra ökade kostnader.

Det blir onekligen en mycket, mycket tung administrationsapparat. Örn man

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

113

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

m. m. (Forts.)

skall bedöma den lämpliga storleken av ett företag måste man självfallet bedöma
den i förhållande till vad det är för verksamhet, som företaget skall bedriva.
En affärsrörelse av sådan karaktär som restaurangrörelsen, fordrar en
mycket individuell skötsel. Den fordrar nära kontakt mellan ledningen för
företaget och själva restaurangverksamheten. Inköpsfrågan ligger inte heller
till som exempelvis inom en industri, utan här gäller det färskvaror i stor utsträckning,
vilka måste inköpas på den ort där restaurangen är belägen. Även
örn man nu koncentrerar ledning och administration är det uppenbart att en
hel del arbetsoperationer måste ske lokalt. Kontroll, redovisning och bokföring
m. m. skulle däremot skötas centralt. En dylik anordning måste medföra en
synnerligen tungrodd apparatur med ett blankettskrivande av betydande omfattning.

För övrigt vill jag påpeka att redan med den nuvarande organisationen för
restaurangbolagen har åtminstone ett pär av dem nått en storleksordning som
närmar sig bristningsgränsen. Den uppfattningen har bolagscheferna själva givit
uttryck åt vid samtal, som jag haft med dem. Det förefaller då ganska egenartat
örn man efter dylika erfarenheter nu skulle skapa ett företag, som skulle
omfatta hela landet.

Herr statsrådet säger att hans skäl för bildandet av ett riks-SARA icke är
att nå en centralisering utan en decentralisering. Jag har för min del ganska
svårt att förstå, hur det skall kunna bli en decentralisering, örn man slår ihop
fem företag till ett och att det skulle innebära en större centralisering att bibehålla
de fem företagen. Den paradoxen lämnade inte herr statsrådet någon förklaring
på och jag måste beteckna hans yttrande såsom ganska egendomligt.
Resultatet av vad man nu är i färd med att göra måste bli en uniformitet i fråga
örn rörelsens skötsel, som ingalunda kan vara lämplig.

Det är ett annat avsnitt av detta problem som jag anser att man inte kan gå
förbi utan vidare. Det gäller ett dylikt jätteföretags expansionslusta. Vi ha
åtskilligt att lära av vad som redan hänt i den vägen. Jag vill påpeka — vilket
också herr Olsson i Gävle vitsordade och som vitsordats i många sammanhang —
att folkrestauranger äro mycket lukrativa företag. Nu är det, som alla känna
till, så att det endast är de allmänna restaurangbolagen som lia rätt att driva
folkrestauranger. En privat företagare får icke kombinera sin rörelse med en
tredjeklassavdelning. I det avseendet ha de allmänna restaurangbolagen helt
monopol. De göra goda vinster på dessa folkrestauranger, och vinsterna ha
använts till betydande investeringar i restaurangföretag av första klass och i
hotellföretag. Restaurangbolagen ha exempelvis köpt upp åtskilliga''stadshotell
i landsorten. Det finns faktiskt anledning fråga huruvida alla dessa investeringar
verkligen äro ekonomiska ur alla synpunkter. Visserligen kan det ju
lokalt mången gång tyckas väldigt fint om man får ett gentilt och dyrbart
stadshotell, men när det skall göras investeringar med allmänna medel bör
man väl i alla fall bedöma investeringen i förhållande till företagets art, omfattning
och räntabilitet.

När man skall försöka bilda sig en uppfattning örn hur det för närvarande
går till på detta område, är det inte så lätt att komma till någon klarhet. Jag
har emellertid försökt få ta del av något siffermaterial. De olika restaurangbolagen
avgiva rapporter, i vilka man redovisar vinst eller förlust på varje
restaurang för sig. Denna vinst eller förlust är emellertid framräknad, innan
några avskrivningar gjorts eller skatter betalats. Inte heller förekommer i dessa
rapporter någon belastning för centrala administrationskostnader. Avskrivningar.
skattebelastningar och centrala administrationskostnader bokföras alltså

Andra kammarens protokoll 10AA. Nr 18. 8

114

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
m. m. (Forts.)

centralt i bolagen. Därav följer att man lätt får skeva begrepp örn de olika
restaurangernas räntabilitet och örn investeringarnas lämplighet. Jag skall
såsom ett exempel nämna Karlskrona, där det allmänna restaurangbolaget barett
mycket förnämligt hotell. Det har sagts mig — jag kan inte absolut garantera
att siffran är riktig — att det hotell man köpt kostade omkring 500 000
kronor att bygga, och senare är det renoverat av restaurangbolaget för ett par
miljoner kronor. År 1942 redovisade Karlskronaföretaget en vinst på rörelsen
av 44 000 kr, men centralt har »VARA» detta år på Karlskronainvesteringen avskrivit
350 000 kr. Alingsås uppvisar en vinst på 30 000 kr. — centralt har
skrivits av 130 000 kr. Jag vill fråga: Är det arbetarna i Göteborg som via
folkrestaurangerna fått betala dessa investeringar i dyrbara hotell- och restaurangbyggnader?
, ,

Det har alltid varit svart att fa en insyn i de statliga monopolbolagen, och
det berör också utskottet i sitt betänkande rörande restaurangbolagen. Utskottet
säger att verksamheten icke lämnar rum för tillräcklig insyn. Det har
många gånger framhållits det önskvärda i att statsrevisorerna skulle få undersöka
dessa förhållanden, så att riksdagen mera direkt kunde få en uppfattning
örn vad som sker.

Herr talman! Enligt min uppfattning är den föreslagna koncentrationen till
ett riksbolag för restaurangrörelsen vådlig och det ur mångå. synpunkter. Den
är vådlig för konsumenterna bl. a. därigenom att man kan få en uniformitet i
skötseln, som långt ifrån är önskvärd. Den är vådlig också ur den synpunkten
att företaget genom sin storlek och sin överorganisation kan bli en för staten
dyrbar historia. Vidare kan den vara vådlig därigenom att expansionslystnaden
kan bli ännu större än för närvarande, så att vi så småningom eller kanske
ganska snart, örn man skall döma efter takten under de senaste sex åren,, endast
lia statliga restauranger över hela landet. Vi få med andra ord vad. jag vill
minnas att herr Ward i sin tidning häromdagen kallade »den kungl, riksserveringen».

Med hänvisning till de synpunkter jag här framfört ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till reservationen.

Fru Ekendahl: Herr talman! Jag har inte begärt ordet för att delta i denna
principdebatt, huruvida det skall bildas ett landsomfattande restaurangbolag
eller inte, utan för att få tillfälle att ställa en fråga i anslutning till den del
av propositionen, som berör de anställdas löne- och anställningsvillkor.

Uti propositionen säger departementschefen bl. a.: »Då det nuvarande förfarandet
vid avtalsförhandlingarna mellan systembolagen och deras .personal
otvivelaktigt medför olägenheter i vissa avseenden, synes en ändring böra

komma till stånd.» .

Departementschefen yrkar sedan, »att systembolag icke ma fatta beslut i
frågor rörande lön till befattningshavare i ledande ställning inom bolaget,
rörande grunder för avlöning till annan personal eller för pensionering av personal
eller rörande understöd till anställd person som till följd av ålder eller
annan orsak är oförmögen till tjänstgöring samt att det i stället tillkommer
kontrollstyrelsen att i den ordning Konungen bestämmer avgöra dessa frågor».

Utskottet, som gjort detta yrkande till sitt, säger inte heller något örn restaurangpersonalen
utan talar endast örn dem som äro anställda hos systembolag.
Det är angeläget för mig att få reda på, hur finansministern och utskottet sett
på denna fråga, hur löneförhandlingar och förhandlingar rörande arbetsförhållanden
skola företagas för den personal, som kommer att anställas eller som
är anställd hos det riksomfattande bolaget.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

115

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,

itc. itc. (Forts.)

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Jag skall be att med detsamma få svara på fru Ekendahls fråga.

När nu frågan örn systembolagspersonalens förhållande till vederbörande
arbetsgivare tagits upp, hänger detta samman med att systembolagen fortfarande
skola stå under kontrollstyrelsens inseende. Vid de förhandlingar,
som då och då föras, har det uppstått en del svårigheter av den anledningen,
att det icke varit fullt klart, vem som i sista hand är arbetsgivare i förhållande
till systembolagens personal. Det är nämligen dels systembolagens arbetsgivareförening
men i sista hand har kontrollstyrelsen alltid kunnat inlägga
sitt veto. Detta har varit till stort besvär vid förhandlingar, och därför
har i propositionen föreslagits tillskapandet av en enhetlig arbetsgivarepart,
vilken i detta fall blir kontrollstyrelsen. Att icke även frågan örn restaurangpersonalens
förhållanden upptagits beror därpå, att, sedan man skapat ett
särskilt restaurangbolag, komma varken kontrollstyrelsen eller systembolagen
att ha någonting med dessa arbetsförhållanden att göra. Det blir det nya
bolaget, som får förhandla med sina arbetare på samma sätt som våra övriga
statliga bolag få göra.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr andre vice talmannen
framställde propositioner på l:o) bifall till utskottets hemställan; 2:o) avslag
å utskottets hemställan och bifall i stället till den av herr Velander m. fl. avgivna,
vid betänkandet fogade reservationen; och 3:o) avslag å utskottets
hemställan och bifall i stället till det av herr Olofsson i Höganäs under överläggningen
framställda yrkandet; och fann herr andre vice talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Hagberg i
Malmö begärde emellertid votering, varför herr andre vice talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr andre vice talmannen nu fann den under 2:o) angivna
hava flertalets mening för sig.

Beträffande kontrapropositionen äskade likväl herr Olofsson i Höganäs votering,
i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående
bevillningsutskottets betänkande nr 36 antager bifall till den av herr
Velander m. fl. avgivna, vid betänkandet fogade reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
bifall till det av herr Olofsson i Höganäs under överläggningen framställda
yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för nej-propositionen, vadan
kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen antagit bifall till det av
herr Olofsson i Höganäs under överläggningen framställda yrkandet.

T överensstämmelse härmed blev efter given varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets-hemställan i utskottets
förevarande betänkande nr 36, röstar

J a;

116

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Förslag till ändring av förordningen angående försäljning av rusdrycker,
m. m. (Forts.)

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan, bifallit
det av herr Olofsson i Höganäs under överläggningen framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter ånyo intagit sina platser och nyssnämnda
voteringsproposition blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning
genom uppresning; och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets hemställan.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

§ 5.

Föredrogos vart efter annat bankoutskottets utlåtanden:

nr 48, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående försäljning
till telegrafverket av riksbankens fastighet i Vänersborg;

nr. 49, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ersättning i vissa
fall i anledning av yrkessjukdom m. m., i vad avser punkt 6 angående livränta
till Svea Osmé Konstantia Larsson; och

nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående årligt understöd
åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 6.

Motioner om Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 36, i anledning av väckta molagen
^oner angående viss ändring av 13 § lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

om förenings och

förhand- Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

liw awint

Herr Håstad: Herr talman! Jag tar trots den sena timmen till orda i denna
fråga, därför att jag vet, att densamma intresserar en stor grupp av samhällsmedlemmar.
Dessutom är det ju icke andra lagutskottets fel att dess frågor,
som ofta sker, komma på sladden i föredragningslistan och mestadels
få behandlas nattetid.

Beträffande innehållet i förenings- och förhandlingsrättslagen ber jag att
inledningsvis få erinra om, att en tvist mellan parterna under vissa betingelser
kan från opartisk ordförande hänskjutas till skiljenämnd, som dock ej
har att avgiva annat än ett rådgivande utlåtande. Från sådan behandling genom
skiljenämnd äro emellertid undantagna tvister, vilka, som det står i lagen,
äro av beskaffenhet att höra under domstol. Det är just på denna sista
punkt, som herr Siljeström i första kammaren och jag i andra kammaren
framfört ett yrkande i en motion. Vi ha ansett att även tvister örn avskedande
skulle kunna räknas till sådana tvister, som skulle kunna hänföras till
skiljenämndsförfarande. Vår allmänna utgångspunkt har då varit det allbekanta
faktum, att frågor rörande avskedanden i många fall kunna vara känsliga
och ömmande frågor, framför allt när det gäller gamla tjänstemän, som
ha svårt att erhålla ny anställning.

Det framgår icke uttryckligen av lagtexten, hur man skall bedöma tvister
örn avskedande. De kunna emellertid, såsom framhållits i yttrandena, vara av
två slag. Det kan vara sådana, där klara bestämmelser finnas i avtalet örn

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

117

Motioner örn viss ändring av 13 § lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

(Forts.)

grunderna för ett avskedande. I sådana fall är rättsmomentet uppenbart och
civildomstol eller arbetsdomstol rätt forum för deras slitande. Men en tvist
kan också uppstå, när inga sådana regler föreligga i avtalet. Arbetsgivare
bär då ensidig rätt att uppsäga vederbörande och avskeda honom. Därvidlag
kunna dock rent humanitära eller billighetssynpunkter komma in, och just därför
vill man att dessa skola underkastas en opartisk granskning ur skälighetssynpunkt.
Såvitt jag kunnat bedöma efter samtal med personer, som deltogo
i utarbetandet av 1936 års lagstiftning, var man då av den uppfattningen,
att lagens fredskapitel även skulle reglera skälighetstvister gällande avskedandefrågor
av det senare slaget. Tyvärr kom behandlingen av lagstiftningen
de sista dagarna av 1936 års för övrigt ganska hetsiga riksdag att försiggå
så hastigt, att utskottet aldrig kom att taga ståndpunkt till eller överhuvud
taget omnämna dessa tvistefrågor; det lämnade sålunda därhän örn vissa avskedandefrågor
vore av natur att lämpligen kunna hänskjutas till skiljenämnd.
I vart fall blev det en stor överraskning för många intresserade, enkannerligen
för arbetstagarparten, när man fann att socialstyrelsen införde den praxis
•— örn den därtill inspirerats av arbetsdomstolens ordförande eller ej kan jag
ej säga — att alla avskedandefrågor voro att hänföra till sådana frågor, som
skulle falla under domstolsbehandling, och att således skiljenämndsförfarandet
icke skulle förekomma i dylika fall.

I skilda yttranden — jag tänker särskilt på yttrandet från arbetsdomstolens
ordförande liksom på andra lagutskottets utlåtande — har man nu velat
göra gällande, att man skulle komma i kollision med vissa rättsprinciper, örn
man tilläte att två statliga organ, dels skiljenämnd, dels domstol, skulle kunna
yttra sig eller fälla ett avgörande i samma frågor. Det är givet, att här
föreligger ett problem, som man icke utan vidare kan förbigå och som mera
utförligt skulle ha kunnat behandlas i motionen. Vårt syftemål har emellertid
varit, att till sådana skälighetsmål, som det här talats om, borde hänföras
sådana tvister örn avskedande, där inga klara regler i avtalet finnas, utan
där bedömandet skulle göras ur billighetssynpunkter. I dylika fall vet man
nämligen redan från början, vilken mening domstolen skulle ha. Den skulle
blott kunna konstatera, att arbetsgivaren har ensidig rätt på detta område.
Med hänsyn till detta förhållande skulle domstolen inte behöva träda i funktion.
Man skulle nöja sig med det till intet förbindande skiljenämndsförfarandet.
Jag kan icke se, att så stora vådor skulle uppstå, örn man ginge fram
den vägen. Jag finner för min del, att andra lagutskottet i sitt utlåtande i
hög grad överdrivit sina rättssynpunkter.

Jag skulle kunna gå vidare här och även beröra ett annat avsnitt av yttrandet
från arbetsdomstolens ordförande. Detta har ej behandlats i utskottets
utlåtande, men jag vill ändock peka på det. Han säger, att man, örn man
tilläte ett skiljenämndsförfarande, skulle komma i kollision med kollektivavtalslagens
4 §, där det heter, att tvister örn avtal under den tid avtalet
löper ej få föranleda konflikt. Genom att förenings- och förhandlingsrättslagens
fredskapitel giver part rätt att vidta stridsåtgärd, sedan ett skiljenämndsutslag
icke accepterats av part, skulle, menar justitierådet Lindhagen,
en konflikt kunna uppkomma, medan avtalet löper, och detta skulle då
stå i strid med kollektivavtalslagens principer. Ja, denna motsägelse är alldeles
riktig, men denna tolkning synes mig ganska hårdragen och kan underkastas
diskussion. I vart fall kan den inte rimma med lagstiftarnas syften.
När kapitlet örn fredsförpliktelse infördes i förenings- och förhandlingsrättslagen
kunde det nämligen aldrig lia varit meningen att där antasta en
sådan fundamental princip i kollektivavtalslagen som förbudet att öppna kon -

lis

Nr 18.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Motioner örn viss ändring av 13 § lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

(Forts.)

flikt under den tid avtalet löper. Skulle emellertid arbetsdomstolens ordförande
lia rätt i sin tolkning, vore det ej svårt att bota denna svaghet. Man
behöver bara göra en ändring i föreningsrättslagen och förbjuda stridsåtgärd
i den mån den strider mot kollektivavtalslagen.

Jag vill här korteligen slå fast, att den omständigheten att förenings- och
förhandlingsrättslagen givits den mycket restriktiva tolkningen medfört, att
en del tjänstemannaorganisationer antingen icke registrerat sig enligt fredskapitlet
eller också — detta gäller ett stort förbund — återtagit sin registrering
under hänvisning till just denna omständighet.

Utskottet har nu sökt gå fram en annan väg, och jag finner det mycket tacknämligt,
att det ställt sig så positivt till det syftemål, som föresvävat motionärerna.
Man rekommenderar nämligen, i anslutning till socialstyrelsens yttrande,
att tillskapa en tjänstemännens skiljenämnd av samma frivilliga slag
mellan parterna som den så kallade arbetsmarknadsnämnden enligt Saltsjöbadsavtalet.
Man hänvisar härvid till de goda resultat, som nåtts genom att
avskedandefrågor kunnat hänskjutas till denna nämnd, vars utslag uppenbarligen
i allmänhet respekterats av parterna. Jag finner, som sagt, detta utskottets
förslag mycket tacknämligt och vill endast knyta två reflexioner till denna
utskottets betydelsefulla rekommendation. För det första talar önskvärdheten
för, att det för tjänstemännen blir flera skiljenämnder och ej endast en, med
hänsyn till att arbetsförhållandena äro så olika bland dem och att hänsyn
rimligen bör tagas till olika sedvänjor inom olika tjänstemannagrupper. Den
andra reflexionen finnes antydd i utskottsutlåtandet. Örn arbetsmarknadens
båda parter skulle ställa sig andra lagutskottets och — som jag hoppas —
riksdagens rekommendation till efterrättelse, kvarstår i alla fall, att dessa skiljenämnder
endast kunna avdöma tvister örn avskedandefrågor, där båda parterna,
alltså även arbetsgivareparten äro organiserade. Så är för närvarande i åtskilliga
fall ännu icke fallet. Det blir alltså beroende på utvecklingen, örn full
effektivitet skall komma att givas dessa frivilliga överenskommelser.

Detta är i stort sett, herr talman, vad jag velat säga. Jag vill avvakta utvecklingen
och se, dels huruvida olika skiljenämnder komma att tillsättas, dels
de resultat, som kunna komma att nås på denna väg. Ivan man nå ungefär
samma syftemål frivilligt som genom att ändra lagstiftningen, må det hälsas
med tillfredsställelse. Sker det icke. är det ofrånkomligt, att frågan på nytt
tages upp i riksdagen. Under alla förhållanden blir det, skulle jag tro, förr
eller senare önskvärt att taga upp hela denna lag till översyn, eftersom den
uppenbarligen tillkom i ganska stor brådska och eftersom erfarenheten visat
behovet av en formell revision. Detta är orsaken till att jag nöjt mig med en
blank reservation.

Jag skall ej, herr talman, framställa något yrkande utan vill sluta med att
ytterligare understryka förhoppningen att de syftemål, som föresvävat oss —
tjänstemännens ökade trygghet i anställningen — skola främjas på den väg
utskottet anvisat.

Fröken Hesselgren: Herr talman! När den siste talaren själv framhållit, att
utskottet anvisat en framkomlig väg, tror jag, att man kan vara berättigad
säga, att utskottet efter den motion, som väckts i frågan och efter de uttalanden,
som gjorts av såväl arbetsdomstolen som socialstyrelsen, knappt kan gå
längre denna gång. Utskottet har ej heller på något sätt bundit sig för, att man
icke längre fram kanske måste taga ett ytterligare steg, men tillsvidare har
det förefallit utskottet, som den riktiga vägen vore att peka på de försök, som
med sådan framgång gjorts av arbetsgivareföreningen och landsorganisationen.

Onsdagen den 17 maj 1944 em.

Nr 18.

119

Motioner örn, viss ändring av 13 § lagen örn förenings- och förhandlingsrätt.

(Forts.)

Det har icke ställts något yrkande, men jag ber ändå, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 7.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 37, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående nya moratoriebestämmelser för värnpliktiga m. fl.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8.

Föredrogos och lades till handlingarna jordbruksutskottets memorial:

nr 35, med överlämnande till riksdagen av förteckningar över av domänstyrelsen
försålda hemman och lägenheter; och

nr 36, med överlämnande till riksdagen av departementsvis uppgjorda förteckningar
över försäljningar m. m. av fast kronoegendom.

§ 9.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen

från första lagutskottet:

nr 283, i anledning av väckt motion med förslag till lag örn vissa ändringar
i 8 kap. strafflagen;

nr 284, i anledning av väckta motioner angående revision av 8 kap. strafflagen
m. m.; och

nr 285, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel
vid krig eller krigsfara m. m.; samt

från andra lagutskottet, nr 282, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till kungörelse örn ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan den 20
november 1931 (nr 364).

Vidare anmäldes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr
286, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning örn ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att utskottets hemställan
i dess betänkande nr 36 bifölles även av första kammaren.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 12.01 på natten.

In fidem
Sune Norrman.