1943. Första kammaren. Nr !2 (Riksdagens protokoll 1943:12)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1943. Första kammaren. Nr !2.

Lördagen den 27 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 4 e. m.

Herr statsrådet Bergquist avlämnade Kungl. Maj :ts proposition nr 182, angående
fortsatt tullfrihet för viss sjukvårds-, beklädnads- och sjuktransportmateriel.

Justerades protokollet för den 20 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 8, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44
under riksstatens åttonde huvudtitel, avseende anslagen inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 183, med förslag till lag örn förskottering av underhållsbidrag till
barn (bidragsförskottslag).

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr
184, angående ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda motioner:
nr 224, av herr Norman m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
krigsmaktens reservpersonal;

nr 225, av herr Wagnsson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
krigsmaktens reservpersonal;

nr 226, av herr Forslund m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;

nr 227, av herr Källman m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret 1943/44 till avlöningar vid de allmänna läroverken
m. m.;

. nr 228, av herrar Sten och Holmström, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret 1943/44 till avlöningar vid de allmänna
läroverken m. m.;

nr 229, av herr Lindbärg m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret 1943/44 till avlöningar vid de allmänna läroverken
m. m.; samt .

nr 230, av herr Johanson, Karl August, m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till tekniska läroverk m. m.

Första kammarens protokoll 191fS. Nr 1£.

Nr 12.

Lördagen den 27 mars 1943.

Föredrogs den av herr Velander, m. fl. väckta motionen, nr 231, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till skattestrafflag, m. m.

Motionen hänvisades, såvitt angick ändring i Kungl. Maj :ts förslag till förordning
om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen, till bevillningsutskottet
och i övrigt till behandling av lagutskott.

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade proposition
nr 182.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under riksetatens
fjärde huvudtitel, avseende anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under riksstatens
sjunde huvudtitel, avseende anslagen inom finansdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under riksstatens
tionde huvudtitel, avseende anslagen inom handelsdepartementets verksamhetsområde; nr

49, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till telefonstationsbyggnad i kvarteret Jericho i Stockholm;

nr 50, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förändring i avseende
å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid
kommunikationsverken, jämte en i ämnet väckt motion;

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ökning av
malmbrytningen i Luossavaara gruvfält;

nr 52, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn anslag för
budgetåret 1943/44 till avlöningar vid universitetet i Uppsala;

nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av
en försvarets bostadsanskaffningsnämnd;

nr 54, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till uppförande
av vissa byggnader å Ladugårdsgärde i Stockholm;

nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond gjorda framställningar angående
anslag för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde ;

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående visst ägoutbyte
mellan kronan och Jönköpings stad m. m.;

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag;

nr 58, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förvärv av Malmö
—Simrishamns m. fl. järnvägar jämte en i ämnet väckt motion;

nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stat för
statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1943/44 m. m.; samt

nr 63, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen
avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde;

Lördagen den 27 mars 1943.

Nr 12.

sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt giltighet av gällande skattegruppering
m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

bevillningsutskottets betänkande!!:

nr 17, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående viss förhöjning av
understöd åt f. d. specialtobakshandlare; samt

nr 18, i anledning av väckt motion örn befrielse från skyldighet att erlägga
automobilskatt;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m.;

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn fortsatt
giltighet av lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.;

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser
angående patent vid krig eller krigsfara m. m.;

nr 20, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn fortsatt
giltighet av lagen den 80 december 1939 (nr 951) angående vissa utfästelser
rörande införsel och utförsel av varor m. m.;

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 12 december 1941 (nr 925) örn reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft och gas;

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 925) med särskilda bestämmelser
angående förmynderskap, godmanskap och boutredning vid krig
eller krigsfara m. m.;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn fortsatt
giltighet av lagen den 8 november 1940 (nr 926) med särskilda bestämmelser
angående bolag, föreningar, sparbanker, vissa andra inrättningar och
samfälligheter samt stiftelser vid krig eller krigsfara m. m.;

nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1940 (nr 473) örn förbud i vissa
fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda
bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
m. m.; samt

nr 26, i anledning av väckta motioner angående viss ändring av lagen örn tillsättning
av prästerliga tjänster;

andra lagutskottets utlåtande nr 16. ^anledning av väckta motioner örn rätt
för tjänstemannaorganisationerna att i vissa mål representeras i arbetsdomstolen,
arbetsrådet och försäkringsrådet;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till statens
centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt av vissa områden
av kronoegendomen Bergshamra nr 1 i Stockholms län; samt

nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning av vissa
fastigheter, som disponeras av veterinärinrättningen i Skara;

första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i anledning av
Täckt motion angående fördelningen av vissa lotterimedel; ävensom

Nr 12.

Tisdagen den 30 mars 1943.

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3, i anledning av
väckt motion örn åtgärder i syfte att nedbringa kostnaderna för den statliga
och kommunala administrationen.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.12 e. m.

In fidem

G. H. Berggren.

Tisdagen den 30 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 4 e. m.

Justerades protokollen för den 23 och den 24 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 9, i anledning av vissa av Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen under
nionde huvudtiteln gjorda framställningar jämte i dessa ämnen väckta motioner; nr

104, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av vissa
skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden; nr

105, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvesteringar
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 106, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dödning av inteckning
i en från fastigheten Hällebo l4 i Nydala socken, Jönköpings län, försåld
lägenhet; samt

nr 107, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för dödsboet
efter P. E. Eriksson från By, Rödön, från betalningsskyldighet till kronan
på grund av virkesköp.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under riksstatens
elfte huvudtitel, avseende anslagen inom folkhushållningsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 93, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående gäldandet av vissa
haverikostnader;

nr 94, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 till anskaffning av vissa radiostationer; -

Tisdagen den 30 mars 1943.

Nr 12.

nr 95, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för Å. B.
Jönsson m. fl. från ersättningsskyldighet; samt

nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vissa
byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 76, i anledning av väckta motioner örn vissa ändringar i lagen örn arbetarskydd
m. m.; och

nr 97, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn fastighetsbildning
i stad.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 98, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående delaktighet i statens
pensionsanstalt för läkare vid fristående centraldispensärer jämte en i
ämnet väckt motion;

nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens
pensionsanstalt för vissa icke-ordinarie lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier;
.

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt till tjänstårsberäkning
i pensionshänseende i vissa fall för befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse; nr

101, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående återbetalning av
vissa pensionsavgifter till f. d. läns jägmästaren C. O. F. Stenborg och länsskogvaktaren
A. Johansson Rova;

nr 102, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning, till
G. W. Johansson i anledning av sjukdom ådragen under militärtjänstgöring;
samt

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 15 december 1939 (nr 850) angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags
kassareserv.

Upplästes två till kammaren inkomna ansökningar, vilka jämte därvid fogade
läkarintyg voro så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Med stöd av bifogade läkarintyg får undertecknad härmed anhålla örn ledighet
från riksdagsgöromålen fr. o. m. den 29 dennes t. o. m. den 6 nästa
april.

Malmö den 28 mars 1943.

Axel Roos.

Härmed intygas, att juris doktor Axel Roos på grund av Brachialis neuralgi
är arbetsoförmögen fr. o. m. den 29 mars t. o. m. den 6 april 1943.

Malmö den 28 mars 1943.

Ivan Ekberg.

leg. lille.

Nr 12.

Tisdagen den 30 mars 1943.

Interpellation
ang. postverkets
utnyttjande
för
spridning av
utländsk pro
paganda.

Till riksdagens första kammare.

Med hänvisning till bilagda läkarintyg får jag hemställa örn ledighet från
riksdagsarbetet till och med den 10 april 1943.

Stockholm den 30 mars 1943.

Axel Löfgren.

Att riksdagsman Axel Löfgren på grund av maginfluensa fr. o. m. den 27
mars d. å. och tillsvidare under c:a 14 dagar är oförmögen att fullgöra sitt
uppdrag som riksdagsman, intygas.

Stockholm den 27 mars 1943.

Georg Engstrand,
leg. läk.

De begärda ledigheterna beviljades.

Vidare upplästes följande till kammaren inkomna ansökning:

Till riksdagens första kammare.

Under åberopande av förut av mig ingivet läkarintyg nödgas jag härmed
ånyo anhålla örn fortsatt ledighet på grund av sjukdom från fullgörandet av
riksdagsarbetet till och med den 10 april 1943.

Malmö den 28 mars 1943.

Vördsamt
William Linder.

Även den av herr Linder sökta ledigheten beviljades.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj :ts proposition
nr 182, angående fortsatt tullfrihet för viss sjukvårds-, beklädnads- och sjuktransportmateriel.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtanden och memorial nr 4,
7, 10, 49—59 och 63, sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande
nr 1, bevillningsutskottets betänkanden nr 17 och 18, första lagutskottets utlåtanden
nr 17—26, andra lagutskottets utlåtande nr 16, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 13 och 14, första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande
nr 5 samt kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

På framställning av herr talmannen beslöts att statsutskottets utlåtande nr 4,
i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under riksstatens fjärde
huvudtitel, avseende anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner, skulle på föredragningslistan för morgondagens
sammanträde uppföras näst efter sammansatta stats- och bevillningsutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Herr Andersson, Karl, erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman!
Under senare tiden har inträffat, att postverket såsom gruppkorsband befordrat
en i utlandet tryckt och genom en i Stockholm varande propagandacentral
distribuerad skrift med titeln »Örn axelmakterna förlora. ..!»

Denna skrift, som avsetts att spridas till de svenska jordbrukarna, är till
såväl bildmaterial som text en ganska ohöljd skräckpropaganda.

Tisdagen den 30 mars 1943.

Nr 12.

Interpellation äng. postverkets utnyttjande för spädning av utländsk propaganda.
(Forts.)

Den riktar sig mot tvenne till vårt land vänskapligt sinnade makter och.
dessutom mot den demokratiska samhällsordningen pa det hela taget.

Genom att utnyttja en inom postverket för legitima och kommersiella behov
avsedd bestämmelse örn s. k. gruppkorsband har den utländska propagandacentralen
kunnat utan att ange mottagarens adress och med anonymt angiven
avsändare (postbox 1212) engagera postverket och dess lantbrevbärare att sprida

denna propaganda. . ... ,

Det har på många håll väckt uppseende att i svenska statens tjänst anställda
brevbärare på detta sätt fått medverka att för utländsk räkning till svenska
jordbrukare sprida en propaganda, som såväl ur neutralitetssynpunkt som med
hänsyn till landets egna intressen inte kan anses önskvärd.

Då det skäligen kan ifrågasättas, örn dylik skräckpropaganda pa det hela
taget bör postbefordras — den kan ju väcka missförstånd med främmande

makt _ och vidare om villkoren för befordran såsom gruppkorsband i detta

fall kunna anses uppfyllda, får jag härmed anhålla örn kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet framställa

följande frågor: . , ,,

1) Har herr statsrådet observerat, att under senaste tiden postverket utnyttjats
för att till Sveriges jordbrukare sprida utländsk propaganda i form av
gruppkorsband med såväl mottagare som avsändare anonyma?

2) Är herr statsrådet i så fall beredd att inskrida mot denna trafik och förhindra
att för legitima behov avsedda bestämmelser missbrukas i propagandasyfte? På

gjord* proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens samman
träde avslutades kl. 4.16 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 12.

Onsdagen den 31 mare 1943.

Onsdagen den 31 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr talmannen yttrade: Efter samråd med talmannen i andra kammaren
°C\ ^mans^on^erensen får ja g med avseende å riksdagsarbetet vid påsktiden
meddela kammaren, att, såvitt nu kan bedömas, sista arbetsplenum före påsk
blir onsdagen den 14 april eller, örn så erfordras, torsdagen den 15 april. Riksdagsarbetet
beräknas sedan kunna återupptagas torsdagen den 29 april, då
emellertid inga plena med kamrarna komma att utsättas, utan tillfälle beredes
till utskottsarbete. Bordläggningsplena med kamrarna komma att hållas
fi™gen den 30 april och tisdagen den 4 maj, båda dagarna klockan 4 eftermiddagen.
Onsdagen den 5 maj sammanträda båda kamrarna klockan 11 förmiddagen,
därvid gemensamma omröstningar företagas. Allt detta under förutsättning
att intet oförutsett inträffar, som påkallar annan anordning.

Företogs val av tolv ledamöter i särskilda utskottet. Därvid avlämnades 81
godkända valsedlar, alla med partibeteckning »Den gemensamma‘listan» och
upptagande namnen pa följande personer i denna ordning:
herr Sandler,

» Hage,

» Andrén,

» Nilsson, Johan, i Malmö,

» Gränebo,

» Björnsson,

» Lindström,

» Mannerskantz,

» Petersson, Knut,

» Strand,

» Nordenson,

» von Heland.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.

Anställdes val av tjugu suppleanter i särskilda utskottet. Därvid avlämnades
73 godkända valsedlar, alla med partibeteckning »Den gemensamma listan»
och upptagande namnen på följande personer i denna ordning:
herr Eklund,

» Berg, Robert,

» Holmström,

» Heuman,

» Persson,

» Franzon,

» Elowsson, Nils,

» Wistrand,

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

herr Åqvist,

» Elmgren,

» Löfgren,

» Ljungdahl,

» Sandberg,

» Nisser,

» Krygel,

» Sundberg,

» Andersson, Gunnar,

» Ohlin,

» Holmbäck,

» Lodenius.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

Herr statsrådet Andersson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 187, angående
anslag till telefonstationsbyggnader i Hässelby villastad och i Lännersta.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under nksstatens
sjunde huvudtitel, avseende anslagen inom finandsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—19.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 20.

Lades till handlingarna.

Punkterna 21—27.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 28.

Lades till handlingarna.

Punkterna 29—34.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 35.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till ekattetyngda
kommuner för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 20,000,000 kronor,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att under ar 1943 av anslaget använda
ett belopp av högst 500,000 kronor för beredande av understöd åt synnerligt
skatte tyngda kommuner med avvikelse fran de i förordningen den 16 december
1927 (nr 462) stadgade grunderna beträffande dylikt understöd.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hade utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr E. Hage m. fl. (I: 161) och den andra inom andra kammaren

Arty. eloi»-bidrag till
xkattetynqda
kommuner.

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. statsbidrag till skattetyngda kommuner. (Forts.)
av herr L. E. Andersson i Hedensbyn m. fl. (II: 232), vari hemställts, att riksdagen
måtte, utöver i statsverkspropositionen nu upptagna belopp, för skatteutjämning
uppföra ett lämpligt belopp, förslagsvis 2 miljoner kronor, för att
— på sätt, som i motionerna antytts eller i övrigt bestämdes — åstadkomma
en mera tillfredsställande skattelättnad främst för de allra hårdast skattetyngda
kommunerna.

. Utskottet hade i den nu föredragna punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 161
och II: 232 till Bidrag till skattetyngda kommuner för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av 20,000,000 kronor;

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag bemyndiga Kungl. Maj :t att under
år 1943 av anslaget använda ett belopp av högst 500,000 kronor för beredande
av understöd åt synnerligt skattetyngda kommuner med avvikelse från de i
förordningen den 16 december 1927 (nr 462) stadgade grunderna beträffande
dylikt understöd.

Herr Hage: Herr talman! Ilen fråga, som här behandlas rörande en ifrågasatt
lättnad för våra allra hårdast skattetyngda kommuner, är en livsfråga
för stora delar av detta land. Detta gäller icke minst för Norrland och särskilt
för Norrbotten, men frågan berör även andra län. Det existerar även
mycket hårt skattetyngda kommuner i Jämtland, i Västerbotten, på Gotland,
i Blekinge, i Bohuslän och i Västernorrlands län.

Jag nämnde, att frågan emellertid främst berör det län, som jag representerar,
nämligen Norrbottens län, och jag skall be att få ge några exempel på,
hur det där ställer sig med skattetrycket i kommunerna. Jag vill då först påpeka
att av länets 25 landskommuner uppnår skattetrycket i 24 kommuner en sådan
höjd, att skatteutjämningsbidrag utgår, och med avseende på länets fyra
städer utgår skatteutjämning till samtliga dessa. Vidare kan framhållas, att
bland de 24 landskommuner, som ha skatteutjämning, uppnår en kommun en
nettobeskattning på något över 24 kronor per skattekrona. En kommun har ett
nettoskattetryck på mellan 23 och 24 kronor, två kommuner på mellan 20 och
21, sju kommuner på mellan 19 och 20, sex mellan 18 och 19, fyra mellan 17
och 18, två mellan 16 och 17 och en kommun mellan 15 och 16 kronor. Det
framgår av dessa siffror, att det i så gott som hela länet existerar ett skattetryck,
som är orimligt och som är mycket svårt att bära för skattedragarna.
Därtill kommer, som helt naturligt är, att dessa måste betala statsskatt och
värnskatt efter samma grunder som i andra delar av landet.

oDen omständigheten att skattetrycket i en del kommuner där uppe är så.
hårt är till stor olägenhet för dem även indirekt. Det är mycket svårt att åstadkomma
någon företagarverksamhet från privat håll i kommuner, där skattetrycket
är sådant. De löntagare, som på grund av sin tjänst tvingas att resa
dit upp och bosätta sig i de hårdast skattetyngda kommunerna, betrakta detta
nästan som ett straff. Det blir faktiskt på det sättet i de flesta fall, att även
örn vederbörande genom en förflyttning till dessa kommuner får befordran och
därmed löneförhöjning, så uppslukas denna helt och hållet av den högre
skatten.

Dessa förhållanden lia, som helt naturligt är, under flera år föranlett motloner
och framställningar, som syftat till att åstadkomma förändringar på
området. I riksdagen har det tre år å rad, nämligen 1941, 1942 och nu 1943,
väckts motioner, som avse att åstadkomma åtminstone någon lindring för deallra
hårdast skattetyngda kommunerna. En sådan motion som nu föreligger

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Äng. statsbidrag till skattetyngda kommuner. (Forts.)
till behandling har alltså blivit framförd även i år, men jag har, när jag vant
med örn att väcka denna motion, aldrig trott, att man i nuvarande situation
skulle kunna genomdriva ett beslut, som innebår att budgeten utökas med 2
miljoner kronor, såsom här ifrågasättes. Men vi som stå bakom dessa motioner
ha resonerat på det sättet, att när nu denna fråga i alia fall är under något
slags utredning, så vilja vi framföra en opinionsyttring, som skulle syfta,, till,
att denna utredning fortast möjligt måtte resultera i ett förslag. Vi ha då utgått
ifrån, att örn inte hela frågan örn åstadkommande av hjälp till de skattetyngda
kommunerna med hänsyn till det nuvarande budgetläget nu kan lösas,
så vore det rimligt, att åtminstone de allra hårdast skattetyngda kommunerna,
exempelvis de som ha en beskattning från 18 och ända upp till 24 kronor per
skattekrona, under mellantiden, intill dess reformen helt genomförts, skulle
kunna få en hacka för att i någon mån komma ur sitt ekonomiska nödläge.^
Utskottet har avstyrkt motionerna i år liksom föregående år, men jag mäste
tacksamt erkänna, att utskottets avslagsyrkande inte tagit några, bryska former.
Man kan gott säga, att detta utlåtande ger till känna en viss iorstaelse
för de hårdast skattetyngda kommunernas bekymmersamma problem. Man
ställer också i utsikt, att redan i år skulle den kommitté, som sysslar med
denna skatteutjämningsfråga, lägga fram ett förslag, och det förslaget skulle
innebära — har man sagt i utskottsutlåtandet — att endast ett mindre antal
kommuner skulle få en högre nettoskattebelastning än 15 kronor per skattekrona.
För min del skulle jag naturligtvis varit ännu mer tacksam, örn utskottet hos
den kommitté som sysslar med detta problem och vars ordförande, herr Bärg, är
medlem av denna kammare, på något sätt kunnat få klarhet örn, huruvida kommittén
har fått någon antydan från finansdepartementet, om att finansdepartementet
skulle vara benäget att — utan hänsynstagande till _ de nuvarande budgetförhållandena
— lägga fram en proposition inom rimlig fia i riksdagen.
Visserligen är det tacknämligt, att det kommer fram ett kommittébetänkande,
som uppenbarligen kommer att gå ganska långt, men det är beklagligtvis pa
det sättet, det veta vi alla. att i dessa dagar så lagras på departementens hyllor
även mycket goda förslag av social och annan innebörd — de bil liggande
och de komma kanske aldrig fram till riksdagen. 1^detta fall föreligger den
risken att för oss, som kommit till någorlunda hög ålder, lili de förslag, som
läggas på hyllorna i departementen, ingenting annat än skådebröd. Vi komma
troligen aldrig att bevittna den dag, då en sådan fråga som exempelvis den
nu förevarande kommer inför riksdagen.

Det är särskilt med hänsyn till detta, som jag och ett flertal representanter
från övre Norrland ha framburit denna motion. Och vi ha haft en alldeles särskild
anledning att föra fram den på grund av ett förhållande, som även påtala*
i utskottsutlåtandet och som vi finna vora ganska egendomligt. Här omtalas
nämligen på sidan 15 i utskottsutlåtandet, att det finns ett särskilt anslag
på 3 miljoner kronor, som skulle kunna tas i anspråk utöver det ordinarie
anslaget för att hjälpa särskilt hårt skattetyngda, kommuner. Längre ned
på, samma sida i utskottsutlåtandet får man emellertid veta, att dessa, o miljoner
inte kommit till användning i någon större utsträckning. Alltså synes
det vara så, att de bestämmelser, som Kungl. Majit utfärdat för användandet
av dessa 3 miljoner, lia förhindrat departementet att av dessa medel tillgodose
sådana kommuner, som jag här talat örn, ehuru de uppenbarligen åro
särskilt hårt skattetyngda. För oss mäste det ju te sig mycket beklagligt, att,
det skall ligga nästan 3 miljoner kronor oanvända, när det finns ett flertal
kommuner, som lia en så hög skattebelastning, nämligen netto som fran 17 eller
18 kronor ända upp till 24 kronor per skattekrona. i

Det skulle vara intressant, örn någon av de närvarande, som känner till

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. statsbidrag till skattetyngda kommuner. (Forts.)
dessa saker bättre än jag, och särskilt någon representant för utskottet, kunde
meddela, örn det verkligen inte finns någon möjlighet att hos Kungl. Maj:!
begära, att de direktiv, som nu möjligen finnas och som tyckas förhindra användandet
av dessa 3 miljoner för att hjälpa de hårdast skattetyngda kommunerna,
omändras på ett eller annat sätt.

Emellertid slutar utskottet med att förklara, att utskottet för siri del förutsätter,
_att den fortsatta behandlingen av skatteutjämningsfrågan i görligaste
man påskyndas För min del måste jag säga, att detta är en ljuspunkt i utskottets
utlåtande. Men med utgångspunkt från de förhållanden, som jag redan
antytt, löper man även efter ett sådant uttalande utan tvivel risken, att det
vackra förslag, som nu skall framläggas av en kommitté och som vi äro mycket
tacksamma för, inte kommer ut i levande livet förrän ganska långt fram
v-iu‘ i?ct vr därför motionärerna velat ifrågasätta, örn det inte skulle vara
särskilt lämpligt, örn man under mellantiden kunde åstadkomma åtminstone en
mindre reform, som inte kostade statsverket så stora summor, men varigenom
man dock något kunde hjälpa de allra hardast skattetyngda kommunerna. Det
är oletta, som ligger bakom yrkandet i de väckta motionerna.

Jag har sorn sagt inte väckt denna motion därför, att jag trodde — så gam*
Barde ^här i riksdagen — att det fanns någon möjlighet att vinna
bitan till kravet pa ett anslag på. 2 miljoner kronor. Emellertid vill jag betona,
att ett skatteutjämningsanslag, som ökar statsbudgeten med 2 miljoner
kronor, icke innebär en inflationsåtgärd av samma slag, som örn man ger
samma, anslag till något annat ändamål. Dessa 2 miljoner äro endast avsedda
att åstadkomma en skatteutjämning, d. v. s. att ge vissa kommuner ett anslag
tor att hjalpa lipp deras ekonomi, och då måste ju dessa medel tagas på andra
hail. holldén blir naturligtvis, att vissa andra skatteobjekt få ta på sig en något
okad borda via statsskatten. Jag vågar tro, att man kan ordna hela denna
sak, utan att det behover bil någon merbelastning av hela national hushållet
som sadant, utan fastmera en förskjutning i fråga örn skattetrycket mellan
olika delar av landet.

Herr talman! Utsikterna att få igenom denna motion äro ju inga men som
en opinionsyttring ber jag trots detta att få yrka bifall till motionen.

I herr Hages yttrande instämde herrar Karl August Johanson. Söderkvist.
Sven Hansson och Näsström.

Herr Nilsson, Bernhard: Herr talman! Beträffande denna fråga finns det
inte mer än en mening inom statsutskottet, nämligen att man bör göra vad som
kan göras för att lindra skattetrycket inom de hårt skattetyngda kommunerna.
Utskottet har också ägnat frågan en mycket ingående uppmärksamhet. Vi lia
på avdelningen inkallat en tjänsteman från finansdepartementet, som hållit en
föredragning och mycket ingående redogjort för tillämpningen av gällande bestämmelser
på detta område samt för förhållandena inom de kommuner, som
det här gäller. Det har emellertid av denna redogörelse framgått att de 3 miljoner,
som herr Hage nyss talade örn i sitt anförande och som äro anslagna för
ändamålet men inte kommit till användning, inte kunna användas av det enkla
skälet^att de bestämmelser, som finnas för deras disposition, icke äro tillämppa
de .kommuner som här främst äro i fråga. Det förhåller sig nämligen
matt de siffror, som finnas i motionen, icke visa rätt på alla punkter vid den
kritiska granskning, som man inom Kungl. Majit måste ägna ärenden av denna
natur.

Utskottets motivering är så grundlig och ingående, att var och en lätt kan
se hurudan ställningen har varit inom utskottet, liksom också att man genom

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Ang. statsbidrag till skattetyngda kommuner. (Forts.)
den utredning, som pågår, söker komma fram till ett resultat, som kan leda
till en förbättring av läget för våra hårt skattetyngda kommuner. Det är också
meningen att kommunalskatteberedningen skall avlämna sitt förslag under innevarande
år, enligt vad vi lia bort, och da far man väl vänta att Kungl. Maj .t
snarast tar frågan under omprövning och för riksdagen framlägger det förslag
vartill denna utredning kan föranleda.

Jag vill också påpeka att kommunerna, icke endast de hårt skattetyngda
kommunerna på landsbygden utan också alla andra kommuner, komma att få
en väsentlig lättnad från och med nästa år därigenom att vägskattebördan avlyftes
från kommunerna i och med att staten övertar väghållningen. Det innebär
givetvis inte alltid någon utjämning, men det innebär dock en lättnad beträffande
skattebördan för de hårt skattetyngda kommunerna likaväl som för
de andra.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Wiklund: Herr talman! Jag tycker inte, att man skall behöva vara
född norr örn Dalälven för att kunna behjärta de frågor, som herr Hage och
hans medmotionärer upptagit i sin motion. Men är man norrlänning och i någon
mån haft tillfälle att studera de norrländska kommunernas såväl ekonomiska
som sociala förhållanden, talar motionen till en på ett alldeles särskilt
sätt. Problemen för Norrlands vidkommande äro mångahanda, och ett av de
allra svåraste möter oss särskilt i Norrbotten, där skattetungan under många
år hämmat, ja. i viss mån lamslagit det ekonomiska livet i många kommuner.
Den ärade motionären uppvisar ju också, att även andra landsändar ha svårigheter
att kämpa med, fullt jämförbara med dem i vårt lands nordligaste län.

Orsakerna härtill äro givetvis många. Man behöver blott tänka på de glest
befolkade kommunerna, den i regel karga jorden, det hårda klimatet, de mångenstädes
små möjligheterna till en någorlunda dräglig utkomst o. s. v. för att
förstå, att trakter som dessa sannerligen inte kunna undgå att få det trångt
även ur kommunalekonomisk synpunkt. Av olika skäl har det kommit att vila
liksom en död hand över många kommuner, som sannerligen gjort sitt bästa
för att hålla huvudet ovanför vattenytan.

Det är givet, att kapitalet icke kan känna någon större lockelse till platser
med skatter på 30 kronor och därutöver. Vi lia t. ex. ett par,^ tre synnerligen
skattetyngda kommuner i Ådalen — Boteå. Styrnäs och Torsåker — som ha,
såvitt jag kan förstå, inga större möjligheter att kunna sänka sin kommunalskatt,
trots att de ligga nära kommuner med stora industrier och relativt hyggliga
skatter. Det är ju så, att om en kommun kommit upp till en viss hög skatt,
vänder kapitalet ofelbart ryggen till. Och löntagarna söka sig fortast möjligt
bort från de hårt skattetyngda kommunerna, örn inte förr så när de uppnått
pensionsåldern.

Finns det nu något sätt att hjälpa dessa skattetyngda kommuner på ett
effektivare sätt än hittills? Såvitt jag kan se, ha motionärerna pekat på en
möjlighet som förefinnes, nämligen att Kungl. Majit har rätt att i extra anslag
utdela intill tre miljoner kronor. Kungl. Majit har hittills icke utbetalt iner än
två miljoner kronor i sådana anslag. Följaktligen skulle det finnas möjlighet
för Kungl. Majit att sträcka sig betydligt längre än vad som hittills skett.
Jag vill också till herr Nilsson säga, att, såvitt jag förstår, har finansdepartementet
möjlighet att inom ramen av de principer som tillämpats i fråga örn
dessa tre miljoner kronor ytterligare hjälpa skattetyngda kommuner med dessa
pengar. Meri härutöver finnes upptaget ett belopp å 500,000 kronor för beredande
av understöd åt synnerligt skattetyngda kommuner med avvikelse från
de i den av mig nyss nämnda förordningen stadgade grunderna. Då detta

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. statsbidrag till skattetyngda kommuner. (Forts.)
anslag under senare år icke utbetalts, synes det mig här finnas en andra möjlighet
att hjälpa. Detta anslag har, såvitt jag är rätt underrättad, använts för
att hjälpa kommunerna vid speciella tillfällen, och ett sådant speciellt tillfälle
anser jag föreligger i detta fall.

Med hänsyn till vad jag här anfört kan jag icke finna annat än att riksdagen,
om den goda viljan verkligen finnes, mycket väl kunde hjälpa. Det verkar,
som örn man av någon egendomlig orsak liksom ville ställa dessa av skatter
kommuner i en särklass. Enligt min bestämda mening ha inga
verkligt bärande skäl anförts, varför riksdagen ej här skulle kunna räcka en
hjälpande hand.

. -Men det finns ännu ett skäl, varför riksdagen enligt min mening här börtlie
visa sin goda vilja. Man har under den diskussion, som förts, glömt att tala
örn människorna där uppe i övre Norrland. Dessa ha i många hänseenden en
helt annan livsföring än folket i andra delar av vårt land. Jag vill erinra något
örn de förhållanden, under vilka befolkningen där uppe lever. Dessa förhållanden
äro möjligen kända för flertalet i denna kammare -— kanske dock mest
genom böcker eller bilder.

•• ^ ^a erinra om att det finns gott om mil i hela Norrland, men

särskilt i Norrbotten ha de stora avstånden och de dåliga kommunikationerna
satt sin prägel på livet och därmed på människorna i dessa bygder. Litet
varstädes saknas ännu ordentliga landsvägar på många håll i länet. Man är
mångenstädes hänvisad till skogsstigar eller vattendrag, och man får ofta
ta sig fram så gott man kan.

Härtill kommer mörkret och ödemarken, som ännu i våra dagar är en bister
verklighet för manga människor där uppe. Den langa, tryckande vintern gör
också sitt till att ge livet i dessa trakter en särskild prägel. Så ha vi isoleringen
och fattigdomen, som följer släkte efter släkte såsom en föga avundsvärd
arvedel.

.Jag skulle, herr talman, kunna anföra andra skäl — framför allt psykologiska
och religiösa — för att ytterligare understryka min uppfattning örn det
berättigade i att riksdagen borde tillmötesgå herr Hages i motionen gjorda
hemställan. Jag kan icke underlåta att nämna ännu ett skäl, varför jag ställer
mig på motionärernas sida. Jag är nämligen av den bestämda meningen, att

örn riksdagen bifaller motionen — och pengar finnas för att kunna göra detta_

skulle man hos befolkningen i övre Norrland ingjuta en känsla av förtroende
och tacksamhet, som skulle ta bort den uppfattningen, att landet i övrigt icke
hyser intresse för lättande av den skattebörda, som nu tynger ett alltför stort
antal kommuner särskilt i övre Norrland.

. Herr talman! Med hänvisning till vad jag nu anfört ber jag att få yrka
bifall till motionen.

Herr Hager Herr talman! Med anledning av ett påpekande från presidiet
skall jag be att få frånträda mitt tidigare framställda yrkande och hemställa,
att riksdagen i stället för av utskottet föreslagna 20 miljoner kronor måtte
anslå 22 miljoner kronor.

Härutöver skall jag be att fa säga några ord med anledning av herr Bernhard
Nilssons yttrande i debatten. Han gjorde gällande, att de siffror, som anförts
av ang i motionen, icke kunna godtagas som grund för bedömandet av skattebelastningen^
i kommunerna. Jag vet mycket väl, vad han syftar på, när han
yttrar sig på det sättet. Det har ju också påpekats i utskottets utlåtande, att
när man skall bedöma, huruvida en kommun skall få ett visst skatteutjämningsbidrag
eller icke, gar man åtminstone i en hel del fall — icke ut ifrån det
faktiska skattetrycket, som t. ex. för Karesuando kommun är ungefärligen 24

Onsdageu den 31 mars 1943.

Nr 12.

Ant/, statsbidrag till skattetyngda kommuner. (Forts.)
kronor 50 öre enligt officiella siffror i senaste »Årsbok för Sveriges kommuner»,
utan man beräknar efter vissa principer en viss siffra som uttryck för skattetrycket.
Då kommer man i de flesta fall för dessa kommuner, som lia låt mig
säga ett skattetryck av mellan 21 oell 24 kronor, ned till ungefär 20 kronor i
stället. Men redan 20 kronor per skattekrona är ju ett oerhört skattetryck.
När man skall beräkna, huruvida en kommun skall få skatteutjämningsbidrag
eller icke, säger man då t. ex., att orsaken till att kommunen i. fråga har ett
så hårt skattetryck som 24 kronor är, att kommunen icke brytt sig örn att upptaga
lån för en viss utgift utan i stället uttaxerat hela beloppet på en gång,
eller också har man visserligen tagit upp ett lån men samtidigt bestämt, att
amorteringstiden skall bli mycket kortare än vad som är vanligt. Hade kommunen
i stället gått lånevägen och tillämpat en normal amorteringstid, skulle
skattetrycket i kommunen ha gått ned till 20 kronor i stället för exempelvis
23.

Jag kan mycket väl förstå, att man kan resonera på detta sätt, när man bedömer
frågan, huruvida en kommun skall ha skatteutjämningsbidrag och i så
fall med vilket belopp. Men faktum är dock i alla fall, att det faktiska skattetrycket
i kommunen i fråga är det, som framkommer genom de officiella siffrorna
i »Årsbok för Sveriges kommuner». Sedan kan man naturligtvis göra
gällande, att den kommunala myndigheten kanske inte har förfarit fullt lämpligt,
när den beslutat sig för att uttaxera en viss summa på en gång i stället
för att taga upp ett lån och i vanlig ordning amortera det. Men det faktiska
skattetrycket är dock — upprepar jag — det som framkommer genom siffrorna
i den officiella publikationen. Följden blir också, att man kan konstatera,
att inom en sådan kommun som t. ex. Karesuando är skattetrycket ungefärligen
tre gånger större än i Stockholm och fyra gånger större än i den skattebilligaste
landsortskommunen i landet, nämligen Lovö, som ligger strax utanför
Stockholm. Jag menar därför, att den anmärkning, som herr Bernhard
Nilsson framförde på denna punkt, icke är värd sa mycket i detta sammanhang,
som man kanske först skulle kunna tro.

Jag vidhåller, herr talman, mitt nu senast framförda yrkande.

Häri instämde herr Wiklund.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Det råder icke någon motsättning
mellan utskottet och motionärerna därom att hjälp bör beredas åt
skattetyngda kommuner. Det finns, såvitt jag kail förstå, inte heller någon
motsättning mellan Kungl. Majit och motionärerna,. ty den proposition över
vilken utskottet bär avgivit sitt utlåtande föreslår ju ett sa pass betydande
belopp som 20 miljoner kronor att fördelas bland skattetyngda kommuner och
därutöver en summa av 500,000 kronor att utdelas i exceptionella fall, där
särskilt behov så påkallar.

Man kan ju likväl inte gå på motionärernas yrkande i den form, som de
framställt sitt förslag. Det har fastställts vissa grunder, efter vilka denna
hjälp till kommunerna skall utgå. Man måste hysa vissa betänkligheter mot
att just nu på en enskild motion avvika från dessa grunder. Vid föredragning
inom utskottet av särskilt tillkallade experter på området har det meddelats,
vilket ju också står angivet i utlåtandet, att skattetrycket icke i något
fall har överstigit 20 kronor per skattekrona. Det har också meddelats, att man
endast delvis har behövt ta i anspråk det belopp på tre miljoner kronor, som
står till Kungl. Majlis förfogande att användas i enlighet med särskilda grunder.
Vidare lia vi det kända faktum, att det väntade förslaget fran konimunalskatteberedningen,
som till en av sina huvuduppgifter har just att förbereda

Nr 12.

Onsdagen den 31 mara 1943.

Äng. statsbidrag till skattetyngda kommuner. (Forts.)
ett nytt förslag till skatteutjämning, är att emotse under den närmaste tiden.
Det förefaller mig därför, som örn det vöre lämpligt att avbida detta förslag
för att först se, bur kommittén tänkt sig riktlinjerna i fortsättningen föT
denna form av hjälpverksamhet.

Herr Hage yttrade i sitt första anförande något örn att statsutskottet borde
ha förhört sig hos kommittén örn när kommittén kommer med sitt betänkande
och att vi vidare borde ha hört oss för i finansdepartementet, örn finansministern
är villig att för riksdagen framlägga ett förslag i anledning därav.
Det är väl ändå bra mycket begärt, att en kommitté på förhand under pågående
utredningsarbete skall lämna uppgifter till ett utskott rörande sitt arbete.
Ännu mera orimlig är det, förefaller det mig, att ställa kravet, att
finansdepartementet skall meddela huruvida departementet kommer att till
riksdagen vidarebefordra ett kommittéförslag, som ännu icke har avlämnats.

Att öka budgeten med två miljonär kronor i det läge, i vilket hela detta i
och för sig mycket viktiga spörsmål nu befinner sig, har förefallit utskottet
icke vara välbetänkt. Med uttalande av all önskvärdhet om att denna fråga
underkastas en både skyndsam och noggrann fortsatt handläggning till förmån
för en ökad skatteutjämning är det icke möjligt att nu gå längre än vad
utskottet har gjort. Jag yrkar därför, herr talman, bifall till utskottets förslag.

Herr Näsström: Herr talman! Vad jag mest fäst mig vid i utskottets utlåtande
är vad som står på sid. 15, där utskottet skriver: »Utskottet vill i detta
sammanhang jämväl erinra örn att kommunalskatteberedningens väntade förslag
rörande den kommunala skatten t jämningen är att emotse under innevarande
år. Enligt vad utskottet under hand inhämtat rörande riktlinjerna för
detta förslag avses att åstadkomma skatteutjämning dels indirekt genom överflyttande
av vissa utgifter på statsverket och genom jämkning i gällande statsbidragsgrunder,
dels ock genom direkta understöd. Inom beredningen uppgjorda
kalkyler synas utvisa, att uttaxering med högre belopp än 15 kronor per
skattekrona efter genomförande av nu föreliggande preliminära förslag skall
behöva förekomma i ett avsevärt lägre antal kommuner än för närvarande.»

Jag måste säga, att detta uttalande faktiskt var väntat, ty i kolonien Norrland
göra vi oss inte några illusioner örn denna sak. Vi hade dock trott, att
man kanske skulle ha kunnat komma fram till något radikalare linjer, än
vad som synes bli resultatet. En kommun kan ha över 15 kronor i skatt utan
att få något som helst skatteutjämningsbidrag, ty det är fyra viktiga poster,
som äro utslagsgivande för kommunernas rätt att erhålla skatteutjämningsbidrag,
nämligen utgifterna för kyrka, skola, fattig- och barnavård. Kommer
man icke inom dessa poster upp till ett visst angivet belopp, får kommunen
icke något som helst skatteutjämningsbidrag. Enligt mitt sätt att se vore
det enda rättfärdiga en samskatt, ty det är väl ändå många gånger fullständigt
utan en persons egen förskyllan och värdighet, örn han råkar hamna i
en kommun, som har t. ex. 7 kronor i kommunalskatt, eller i en annan kommun,
som har 20 kronor. Jag tror, att vi så småningom måste gå in för andra
sätt att lösa detta problem. Det gamla talesättet att det faktum att en kommun
har hög kommunalskatt endast beror på att kommunen har misskött finanserna
är ett stort misstag. Jag anser för min del, som sagt, att den enda
riktiga lösningen vore en samskatt, men den frågan kan ju inte diskuteras i
samband med vad som nu föreligger till behandling.

Jag har dock, herr talman, velat säga dessa ord för att framhålla, att jag
anser, att vad herr Hage här har anfört, är rätt och riktigt. Jag ber därför att
i korthet få yrka bifall till hans motion.

Onsdagen den 3 i mars 1943.

Nr 12.

Äng. statsbidrag till skattetyngda kommuner. (Forts.)

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt de därunder
förekomna yrkandena propositioner, först på bifall till vad utskottet i den nu
ifrågavarande punkten hemställt samt vidare på bifall till utskottets hemställan
med den ändring, att anslagsbeloppet bestämdes till 22,000,000 kronor;
och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Punkten 36.

Lades till handlingarna.

Punkterna 37—il.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten A2.

Lades till handlingarna.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under riksstatens
tionde huvudtitel, avseende anslagen inom handelsdepartementets verksamhetsområde.

Punkterna 1—27.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 28.

Lades till handlingarna.

Punkterna 29—67.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 68.

Lades till handlingarna.

Punkterna 69—73.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 7A.

Lades till handlingarna.

Punkterna 75—81.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 82.

Lades till handlingarna.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 49, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till telefonstationsbyggnad i kvarteret Jericho i Stockholm;
Första kammarens protokoll 19^8. Nr 18.

Nr 12.

Onsdageu den 31 mars 1943.

Anslag till
ämbetsbyggvad
d Ladugårdtgärde.

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ökning av
malmbrytningen i Luossavaara gruvfält.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets memorial nr 52, i anledning av
kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn anslag för budgetåret 1943/44 till avlöningar
vid universitetet i Uppsala, godkändes den i detta memorial föreslagna
voteringspropositionen.

Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets utlåtande nr 53, i anledning
av Kungl. Majda proposition angående inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 54, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till uppförande av vissa byggnader å Ladugårdsgärde
i Stockholm.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i proposition nr 58 gjorda framställning
hade utskottet i förevarande utlåtande hemställt, att riksdagen måtte å kapitalbudgeten
under försvarsväsendets fastighetsfond anvisa

I. under arméförvaltningens delfond till Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde

a) å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag
av 200,000 kronor samt

b) å riksstaten för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av 3.700,000
kronor;

II. under marinförvaltningens delfond till Nybyggnad för marinens myndigheter
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag
av 630,000 kronor.

Reservation hade anmälts av herrar Gränebo och Heiding, vilka likväl ej
antytt sin åsikt.

Herr Ström, Fredrik: Jag har begärt ordet för att framföra mina betänkligheter
mot att man förlägger så många viktiga statliga ämbetsbyggnader inom
ett mycket begränsat område i Stockholm, där säkerligen stora risker förefinnas
i ^händelse av krig för att förvaltningen kan i mycket stor utsträckning
lamslas. Framför allt synes man bli och böra vara betänksam, när man här
sammanför på ett och samma område så gott som alla våra viktigaste centrala
militära anstalter.

Vi befinna oss ju fortfarande enligt regeringens mening i en mycket allvarlig
utrikespolitisk situation, och vi ha fortfarande beredskapslagar för krigsfara.
Det har senast i försvarsministerns tal antytts, att vi under avsevärd tid
framåt även efter det kriget slutat torde befinna oss i mycket allvarlig belägenhet
och att vi få taga på oss mycket stora och tunga bördor och alltså
löpa betydande militära, politiska och ekonomiska risker. Kan det då vara
klokt att här gå till väga på det sätt som Kungl. Maj :t och utskottet föreslå,
så att man nu sammanför alla dessa byggnader på en begränsad plats?

Jpg . förstår att nian måste lägga de centrala verken i Stockholm, och jag
här ingenting emot det, fastän jag inte vill sticka under stol med att en egen -

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Anslag lill ämbelsbyggnad ä Ladugårdsgärde. (Forts.)
domlig snedbelastning börjar göra sig gällande för Stockholms del. Vi kunna
näppeligen ur bostadssociala synpunkter, ur kommunikationssynpunkter, ur
sjukhussynpunkt och ur flera andra synpunkter övervinna de svårigheter, som
medfölja den våldsamma ökning av befolkningen i Stockholm som har skett
under de senare åren, i all synnerhet som denna befolkningstillväxt har varit
ensidig, i det att vi lia omkring 70,000 flera kvinnor än män. Denna väldiga
befolkningsökning och snedbelastning av Stockholm, som skett under de senare
åren, har vållat Stockholms stadsförvaltning de allra största svårigheter,
och vi se icke i det oavlåtliga placerandet av nya ämbetsverk i huvudstaden
någon fördel för Stockholms stad. Vi anse att det skulle vara fördelaktigt såväl
ur rikets som även ur Stockholms stads synpunkt, örn man kunde förlägga
till landsorten en del av de ämbetsverk som nu i ständigt växande omfattning
placeras i Stockholm. Men framför allt är det bek5''mmersaint att utvecklingen
blir så ensidig, att den omöjligt kan få fortgå på detta sätt. En avsevärd del
av den tunga industrien, som har manlig personal, borde föras till Stockholm,
och en hel del av statens ämbetsverk, som övervägande sysselsätta kvinnlig
arbetskraft, borde flyttas bort ifrån Stockholm.

När man nu står inför utsikten att få ytterligare en rad av omfattande ämbetsverk
uppförd i Stockholm med samma ensidiga förhållanden i fråga örn
arbetskraftsstruktur, blir läget slutligen mycket allvarligt, och statsmakterna
kunna i fortsättningen icke bortse från dessa omständigheter.

Härtill kommer, att den bebyggelse av Gärdet, som nu fortgår, med såväl
bostadshus som ämbetsverk, kommer att i allra högsta grad förstöra de för
Stockholm, de för folkhälsan i Stockholm nödvändiga lungorna i staden. En
av dessa lungor är Ladugårdsgärdet, och örn detta område blir kompakt bebyggt
med elefantlika bostadshus och väldiga ämbetsverk, så kommer detta
att lia en mycket oförmånlig inverkan på folkhälsan och trevnaden i Stockholm.
Detta är så mycket mer att beklaga sorn även andra omständigheter,
över vilka man icke kan råda, verka i samma riktning på andra områden i närheten
av Stockholm.

Jag har den uppfattningen, att riksdagen och delvis även regeringen allt
för litet har övertänkt situationen, som dock är av en mycket stor betydelse. Jag
hade trott, då det fanns en reservation av två ledamöter av utskottet, att i denna
reservation, skulle ha utvecklats skälen för avslag och att därest reservationen
innebar, att man var tveksam, örn denna kompakta bebyggelse med militära
ämbetsverk borde förläggas till en och samma plats, jag skulle kunna
ansluta mig till en sådan reservation. Då emellertid reservanterna tydligen lia
resignerat, så kap jag inte här ställa något direkt yrkande, men jag har velat
framföra dessa synpunkter, då jag icke vill att denna sak alldeles opåtalt
skall få passera riksdagens behandling av ärendet.

Herr Lindström: Herr talman! Jag vill här säga några ord med anledning
av det anförande, som vi nyss hört från Stockholmsbänken. Statsutskottet
har observerat de risker, som herr Ström påtalade och sorn i händelse av krig
uppkomma genom att man förlägger ett stort antal viktiga ämbetsbyggnader
på samma plats. Just denna sak har påtalats i utskottsutlåtandet, men utskottet
har vid besök på platsen och vid närmare övervägande dels funnit att denna
nybyggnad innebär en betydande rationalisering av förvaltningen och dels
kommit underfund med att man kunnat och kan i de nya byggnaderna bereda
mycket goda skyddsutrymmen, som vid krig komma att innebära en betydande
.säkerhet både för personal och materiel.

Det är ju på det sättet, som utskottet också anmärker, att en hel del av
den statliga förvaltningen nu är förlagd ute i privathus. Staten betalar hyror

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Anslag till ämbelsbyggnad å Ladugårdsgärde. (Forts.)
för sådana lokaler med nära 3 miljoner kronor, och det är uppenbart, att den
kapitalinvestering som här göres kommer att innebära en mycket betydande
besparing ur statsfinansiell synpunkt.

Då herr Ström säger att det är en belastning för Stockholm att lia dessa
ämbetsverk och klagar över att det skall tillkomma nya ämbetsverk, så vill
jag understryka, att det här inte är fråga om att skapa några nya ämbetsverk,
utan ämbetsmännen finnas här förut, och det är bara fråga om att flytta en
del av dem in i nya lokaler för att på det sättet rationalisera administrationen.
Jag tror att det är en fullkomlig utopi, då herr Ström tänker sig att man
skulle kunna lägga förvaltningar av denna art var som helst ute i landet.
Dessa förvaltningar måste stå i den allra närmaste dagliga förbindelse med
den centrala förvaltningen och med Kungl. Majlis kansli, och etet skulle betyda
stora^ kostnader för staten och stora besvärligheter för administrationen,
örn man på detta område skulle åstadkomma en decentralisering. Stockholm är
nu en gång ^rikets huvudstad. Staden har många fördelar därav, och örn det
också uppstår en och annan nackdel, så har staden råd och förmåga att bära
den. Jag anser därför, att den delen av herr Ströms argumentering har litet
eller intet värde.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr förste vice talmannen: Herr talman! Det är väl mera sällsynt, att
man hör en representant för Stockholms stad uttala sina farhågor för att allt
för stora anläggningar uppföras inom huvudstaden och att nästan alla de
centrala ämbetsverken dragas till huvudstaden. Men de betänkligheter som
den ärade talaren anfört måste dock tillmätas en viss betydelse. Örn en centralisering
till huvudstaden fortsätter på det sätt, som under de senare decennierna
ägt rum, så kommer väl så småningom statens alla centrala verk och
institutioner att samlas inom huvudstaden. Den frågan ha vi emellertid knappast
att behandla, när vi skola taga ståndpunkt till det föreliggande förslaget,
utan det är nu endast fråga örn huruvida vi skola besluta byggandet av ännu
en stor ämbetsbyggnad ute på Ladugårdsgärde.

'' Då denna plats finnas redan två stora byggnader uppförda för den militära
förvaltningen, nämligen för marinen och flyget, och de omfatta närmare 800
rum. Dessa lokaler taga ju ett stort utrymme i anspråk, de ha ett fritt och
väl synligt läge, och skulle vi råka i krig, skulle de säkerligen utgöra ett
eftersökt mål för fientliga flygare. Samlar man ännu flera stora ämbetslokaler
på samma plats, så bidrar ju detta att ytterligare öka denna risk. Det
är framfor allt detta, som har varit anledningen till att två reservanter hyst
betänkligheter mot att beslut nu fattas rörande det föreliggande förslaget, och
det kan ifrågasättas, örn man behöver fatta ståndpunkt i den frågan redan i dag.
Man har löst lokalbehovet för den marina förvaltningen, man har löst det för
flyget, och här gäller det endast att utsträcka lösningen till ytterligare en
del militära förvaltningar. Men till och med statsrådet har varit svävande på
denna punkt huruvida det skulle behövas nya lokaler för detta ändamål. Han
säger i propositionen: »Någon risk för att dessa lokaler icke komma att finna
användning på lång sikt torde icke föreligga vare sig den nuvarande militära
centralförvaltningen bibehålies i princip oförändrad eller en omorganisation
av denna förvaltning kommer till stånd.» Har man alltså någon tveksamhet
om den saken, då kunde man ha dröjt ännu ett år med att besluta uppförandet
av denna byggnad.

I propositionen föreslås dels uppförande av denna nya byggnad, varom jag
nu talar, vilken skulle draga en kostnad av 3,700,000 kronor, dels en tillbyggnad
av den marina centralbyggnaden, vilken skulle kosta 600,000 kro -

Onsdagen elen 31 mars 1913.

Nr 12.

Andag till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. (Forts.)
lior, och dels sprängningar för anskaffande av skyddsrum för en kostnad
av 200,000 kronor. Mot dessa senare förslag har icke förefunnits någon
meningsskiljaktighet inom utskottet. Tillbyggnaden av marinens lokaler torde
vara nödvändig, och i den delen biträdes förslaget av samtliga utskottets ledamöter.
Det har nämligen visat sig redan nu, innan byggnaden ännu tagits
Irnit i anspråk, att den är otillräcklig för sitt ändamål. Likaså torde det vara
lämpligt att de föreslagna skyddsrummen och bombsäkra lokalerna redan nu
komma till utförande. Dessa arbeten böra helst utföras, innan de där planerade
byggnaderna uppföras. Däremot kan det ifrågasättas, örn man skall uppföra
den nya förvaltningsbyggnaden nu, då man icke har något bestämt ändamål,
för vilket den skulle användas, utan endast vet att man säkerligen
kommer att behöva lokalerna. Man kunde da ha dröjt något med att fatta detta
beslut, och det föreligger ytterligare ett skäl för att ett dröjsmål kan vara
befogat. De nuvarande byggnaderna äro uppförda enligt ett system med mycket
små lokaler för den arbetande personalen. Golvytan per rum är ungefär
9 kvadratmeter. Det är således ganska små rum vars lämplighet, som tjänsterum,
man ännu icke bär någon erfarenhet av. I tidningspressen har även framförts
en viss kritik mot ett sådant anordnande av arbetslokaler. Det blir kanske
trångt för den arbetande personalen, kanske även otillfredsställande i fråga
örn luftväxlingen i dessa lokaler, och det kan därför anföras vägande skäl
för att man dröjde något, innan man fattade beslut om uppförande av ytterligare
en liknande byggnad som de nu uppförda. Kanske man i framtiden
finner, att det hade varit bättre, örn den hade varit planlagd på annat sätt
och uppförd på annan plats än vad som nu föreslagits.

Beträffande rummens storlek kunde ju även prövas ett system med flyttbara
väggar mellan lokalerna, så att man inte helt behövt binda sig för allt
för små golvytor.

När det alltså inte kan anföras några starkt trängande skäl för att byggnaden
behöver uppföras redan nu och då man skulle vinna större erfarenhet,
om man dröjde något, hade jag från början inom utskottet starka betänkligheter
mot att beslut nu fattades i saken. Emellertid gjorde jag som herr
Fredrik Ström nämnde: jag resignerade. Man gjorde gällande, att det är ont
örn hyreslägenheter i Stockholm och att denna byggnad skulle innebära en
viss lättnad på hyresmarknaden, man framhöll att byggnaden skulle behövas
för militära ändamål eller, örn den inte skulle behövas för den militära förvaltningen,
för den civila, och detta gjorde att jag icke framfört något direkt
avslagsyrkande. När det nu emellertid blivit en rätt omfattande debatt i saken
bär i kammaren, har jag, herr talman, velat framföra dessa synpunkter och
betänkligheter, utan att göra något direkt yrkande.

Utur Ström, Fredrik: Herr talman! Gent emot niia ärade vån herr Lindström
skulle jag vilja framföra två synpunkter, som jag vore tacksam örn han
ville övertänka under sin fortsatta verksamhet inom statsutskottet. Den ena är
den snedbelastning av stockholmsbefolkningen, som sa kraftigt fortgår genom
att till Stockholm förläggas företrädesvis ämbetsverk, under det den tunga och
medeltunga industrien allt mer försvinner. Det är ett problem, som inte bara
kommunalförvaltningen utan även statsförvaltningen inom kort kommer att fa
allvarligt sysselsätta sig med. Men det var mera i förbigående, jag nämnde
denna företeelse. Vad jag egentligen ville be herr Lindström taga under beaktande,
är att han, som ändå är intresserad för Stockholms stad och har nedlagt
så mycket arbete för bevarande av Stockholms stads kulturminnesmärken,
även måtte tänka på naturminnesmärkena, och dit höra ilven Gärdet och Norra
Djurgården. De ilro näst Södra Djurgården Stockholms allra viktigaste och

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Anslag till ämbelsbyggnad å Ladugårdsgärde. (Forts.)
mest ovärderliga naturparker. Om dessa områden, som ägas av staten, bli exploaterade,
så kommer därmed Stockholms stad att både ur folkhälsans synpunkt
och ur andra synpunkter lida det allra allvarligaste men.

När man nu från reservanternas sida har hört de skäl som legat till grund
för reservationen, så.måste man väl säga sig, att reservanterna även ur andra
synpunkter än dem jag nu senast berört lia mycket starka skäl för sitt ställningstagande.
Det kan ju inte vara rimligt och klokt att i så allvarliga tider
som dessa hopa statens ämbetsverk på ett enda begränsat område med risk att
vid en olycka eller en konflikt de mest ödesdigra följder ge sig till känna. Det
andra av reservanternas skål är att det inte synes vara absolut nödvändigt
att uppföra dessa byggnader nu. Det synes mera vara fråga om en rationaliseringsåtgärd
för att nedbringa hyrorna för staten, men vi veta ju att det är
dyrt att bygga i dessa tider och att byggnaderna komma att draga väldiga kostnader.
Fråga år, örn det inte i längden skulle bli billigare att alltjämt hyra
äldre lokaler för ämbetsverken. Jag medger att herr Lindström har rätt i att
dessa ämbetsverk, varom det här nu är fråga, måste ligga i varje fall i Stockholm^
närhet, även om de icke behöva vara koncentrerade på en bestämd punkt.
Om nian nu genom den av utskottet föreslagna åtgärden icke vinner någon
ekonomisk rationalisering utan det i stället på grund av de oerhört höga byggnadskostnaderna
kan tänkas bli dyrare för statskassan att bygga, vad ha vi då
vunnit? Ar det inte då lika klokt att vila och se tiden an och nöja sig med de
smärre utvidgningarna av de militära ämbetsverken, som utskottet är enhälligt
örn? Skulle inte herr Lindström vilja redan nu taga sig en funderare över
örn det inte vore klokt att här söka vinna två viktiga saker på en gång, nämligen
att bevara viktiga delar av den naturpark som heter Gärdet och atti
rädda oss undan en ganska stor risk föf att sammanhopningen av dessa ämbetsverk
kominer att leda till olyckliga följder i händelse av krig.

Herr talman! Efter att ha hört de starka skäl som lett reservanterna ber
jag nu att få yrka avslag på utskottets förslag under punkten I, som avser
uppförande av en ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde.

Herr Lindström: Jag skall be, herr talman, att få återkomma nied några
ord nied anledning av de två senaste anförandena i denna debatt.

Herr förste vice talmannen sade, att det inte var klart, örn det verkligen
under den närmaste tiden fanns något behov av dessa lokaler, som nu planeras.
Departementschefen Ilar ju mycket starkt understrukit, vilket även utskottet
betonat, att det finns ett mycket stort ögonblickligt behov för en hel del av kristidsadministrationen
att få bättre och ändamålsenligare lokaler och att den
allmänna bostadsmarknaden i Stockholm därigenom kommer att få en icke
oväsentlig lättnad. Sedan är det ju meningen att arméförvaltningen skall flytta
in i de nya lokaler, som nu skulle byggas på Gärdet.

I en synpunkt vill jag instämma med herr förste vice talmannen, och det är
när han kritiserade de små utrymmena i de byggnader som redan äro uppförda
där ute. Det synes mig att snålheten i det fallet bedragit visheten.

Beträffande herr Ströms senaste inlägg vill jag säga att jag har mycket
starka sympatier för den önskan han uttalade att så mycket som möjligt bevara
Stockholms skönhetsvärden beträffande både natur och byggnader. Men
jag^vill samtidigt till herr Ström säga, att denna nybyggnad icke kommer att
i någon väsentlig mån förändra karaktären av den dei av Ladugårdsgärde,
som det nu närmast gäller. Jag skulle kunna gå så långt, att jag säger, att ur
den synpunkten har den fråga som här diskuteras ingen som helst betydelse.

. Herr Ström var också inne på den synpunkten, att det med hänsyn till de
dyra byggnadskostnaderna skulle vara olämpligt att sätta i gång dessa arbeten

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr lä.

Anslag till ämbetsbyagnad å Ladugårdsgärde. (Forts.)
nu, men jag vill då understryka än en gång, att hyreskostnaderna för en del
uv den statliga administrationen för närvarande äro så stora, att den kapitalinvestering,
som det här är fråga om, änskönt byggnadskostnaderna äro dyra,
kommer att innebära en vinst för staten, vilket ju också både departementschefen
och utskottet framhållit. . 0,

Beträffande den sociala strukturen av Stockholms befolkning, soia herr Strom
uttalade en del funderingar om, så är det ju ett stort problem, som jag inte bär
skall gå in på. Jag vill bara säga, att det kan ju inte ankomma på statsmakterna
att sörja för att Stockholm får industrier. Det är väl kommunalpolitiken,
som där har sin givna uppgift, örn det överhuvud taget skall göras någonting
från det allmännas sida. Herr Fredrik Ström bär ju som gammal kommunalpolitiker
i Stockholm haft anledning att syssla med dessa problem, och om det
på de grunder som han angivit har blivit en snedbelastning inom befolkningsgrupperna,
är skulden mera herr Ströms än statsmakternas.

Herr Ström, Fredrik: Herr talman! Jag skulle vilja svara ett pär ord på
repliken från herr Lindströms sida, att det på grund av befolkningens iStockholm
olyckliga sociala struktur företrädesvis skulle vara kommunalförvaltningen
som härvidlag hade att ingripa. Det kan inte vara riktigt resonerat, ty
om staten oavlåtligen här i Stockholm inrättar ämbetsverk, som företrädesvis
sysselsätta kvinnlig arbetskraft, så kan ju inte kommunalförvaltningen göra

Kommunalförvaltningen gör säkerligen vad den kan för att skapa industrier
i Stockholm, men den tunga industrien har, på grund av omständigheter som
jag inte här nu vill gå in på, till stor del flyttat från Stockholm och det ar
något som inte kan läggas Stockholms kommunalförvaltning till last. Dm
Stockholms stad hade i Stockholm fått behålla telegrafverkstäderna, som nu
ligga i Nynäshamn, och hade fått järnvägsverkstäderna, sorn nu ligga i Ure:
bro, här i Stockholm, hade en väsentlig förbättring i den sociala strukturen i
fråga örn vår stads befolkning ägt rum. Det är olyckligtvis så, att staten drar
ifrån Stockholm de institutioner, där männen äro sysselsatta, och förlägger till
Stockholm institutioner, där företrädesvis kvinnor äro sysselsatta. Då blir utvecklingen
sådan som den nu sedan ett avsevärt antal år tillbaka tenderat att
bli, d. v. s. kännetecknad av en väldig snedbelastning med omkring 70,000 fler
kvinnor än män. Denna proportion ökas årligen; örn utvecklingen fortgår som
hittills, så beräknas det att vi här i Stockholm efter ett tiotal år skulle vara
uppe i ett kvinnoöverskott av omkring 100,000 kvinnor iner än män, och det
mäste ju även statsmakterna inse vara något som är oriktigt. Enda sättet att
råda hot på detta missförhållande är att till Stockholm förlägga tung- och
medel tung industri, varvid även staten kan i viss man bidraga, och att till
landsorten förlägga en hel del institutioner och ämbetsverk av icke absolut
central karaktär, vilka mycket väl kunna skötas från landsorten. Detta var en

replik på den punkten. . , .. ..

Herr Lindström upplyste om något ganska intressant, nämligen att det inte
alls är säkert, att detta ämbetsverk — som ju år avsett att vara ett militärt
ilin bets ve rk — erfordras helt för militärt ändamål för den närmaste framtiden.
1 det sammanhanget upplyste herr Lindström örn att vi lia kristidskominissionerna,
som ha stora svårigheter att dras med i sina gammalmodiga lokaler, de
behöva ökat utrymme och de behöva centralisering. Är det inte ända så att
vi ha haft dea förhoppningen, den tron och den önskan att vi snart skulle bli
kvitt kristidskommissioncrna, att vi åtminstone sa snart som kriget vore förbi
skulle tämligen snabbt kunna likvidera dessa mycket dyrbara och mycket tungrodda
apparater, sorn dessutom ur många synpunkter icke bara lia fördel -

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Å-nslag till ämbelsbyggnad å Ladugårdsgärde. (Forts.)
riktig inverkan. Det kan väl ändå inte vara meningen att vi nu skola bygga
för ett kristidsämbetsverk, ett verk för kommissionerna? Jag ser, att herr försvar
sministern skakar pa huvudet, och jag antar, att lian därmed vill ha sagt,
att avsikten icke är att i dessa byggnader skola flytta in några kristidskommissioner,
som vi snarast möjligt vilja bli kvitt, utan att det skall vara uteslutande
ett militärt ämbetsverk, som skall disponera byggnaderna. Men då kvarstår
den frågan, som jag vill ställa till herr statsrådet, eftersom statsrådet
iH nu är närvarande i kammaren: Anser herr statsrådet verkligen, att vi
med full trygghet och säkerhet kulina hopa dessa militära byggnader så pass
koncentrerat på en plats som den nu föreslagna? Vore det inte bättre att förlägga
deni morn skilda områden av Stockholmsrayonen och att inte utsätta
oss iör de mycket stora risker, som i händelse av krig följa med en sådan sam
mangyttring av viktiga ämbetsverk?

Herr Lindström sade sig slutligen ha den uppfattningen, att denna ämbetsbyggnad
i och för sig inte var till någon allvarligare nackdel för Gärdet ur
naturparkssynpunkt. Ja, varje gång en byggnad uppföres på Gärdet, får man
hora, att det gor val ingenting örn just den byggnaden uppföres, och så blir
!".n uppförd. Men likadant säger man örn nästa byggnad och för var gång det
H!1V,lraP oni att uppföra någon byggnad där. På så sätt ökas bebyggelsen
pa bardet undan för undan. Det är väl herr Lindström bekant, att enbart de
nya militära ämbetsverken på Gärdet sammanlagt omfatta en väldigt stor
areal!

Ja2 v!ll erinra örn att i det markavtal mellan kronan och Stockholms stad
som tillkom vid den stora byteshandeln dem emellan, uttalades, att man skulle
förfara skonsamt med Gärdet och dess bebyggelse. Jag kan inte se, att man
förtal skonsamt, när man pa den platsen nu reser det ena komplexet av
byggnader väldigare än det andra.

Herr Heiding: Herr talman! Jag har till detta utskottsutlåtande fogat en
blank reservation därför att jag ansett det olämpligt att en sådan byggnad,
som den det bär talas örn, kommer till utförande, då man egentligen inte vet
vad den skall användas till.

Henr Lindström har visserligen framhållit, att den möjligen i framtiden
skulle komma att ^tas i anspråk av arméförvaltningen, men det har ju inte
sagts tydligt att sa skulle bli fallet. Och när man tänker uppföra en så stor
byggnad som denna för 3,^00,000 kronor, så böra väl rummen planeras så, att
byggnaden blir användbar i framtiden för det ämbetsverk, som sedan skall ta
den i anspråk. Jag anser att de ute på Ladugårdsgärde uppförda byggnaderna
inte aro byggda sa att de fullt lämpa sig för framtida bruk. Skall man då
t ort sätta att uppföra så pass stora och dyrbara byggnader, utan att ha planerat
tor framtida behov? Det har redan framhållits här, att rummen i de nyligen
uppförda byggnaderna på Ladugårdsgärde äro små, och jag skulle tro att
de just pa grund av de besparingssynpunkter, som anlades, när byggnaderna
uppiöides, icke blivit tilltagna sa att de äro lämpliga för kommande tiders
behov.

Herr Lindström talade mycket örn att dessa byggnader skulle uppföras åt
ämbetsverk, för vilkas lokalbehov nu. erläggas höga hyror, men det ligger ju
sa till, att det i alla dessa för kommissioner och andra statliga verk förhyrda,
byggnader har måst utföras en hel del omändringsarbeten. Man har således
kostat pa en hel del för att få dem lämpliga för nuvarande ändamål och för
att de skulle kunna användas under en tid framåt. Då är det väl inte lämpligt
att vederbörande kommissioner flytta ut ur dessa nyligen reparerade byggnader,
där man lagt ned så mycket pengar som man gjort på omändringsarbe -

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

2''j

Anslag till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. (Forts.)
ten, utan då vore det väl bättre att dessa byggnader åtminstone en tid framåt
finge disponeras av kristidskommissionerna, vilka jag i likhet med herr Ström
anser att man inte skall behöva bibehålla för ali framtid.

Man måste också hysa starka betänkligheter i fråga^ örn lämpligheten att
förlägga dessa stora byggnader i en enda stor klunga på en och samma plats
å Ladugårdsgärde. De bil på det sättet mycket lätta att upptäcka fran luften
och att träffas vid ett luftangrepp. För sådant fall hade. det väl varit
bättre att ha dem mera spridda ute i staden. Det kan visserligen sägas att
det går lättare att sköta förvaltningen, när man har de olika ämbetsverken liggande
så som här är planerat, men man måste också beakta de därmed förenade
stora riskerna. . .

Jag finner således, att denna fråga inte är så utredd att man nu bör ga in
för uppförandet av denna stora byggnad. När man inte har kunnat säga, vad
man skall använda byggnaden till annat än för att skaffa utrymme åt kommissioner
och för att lätta trycket på bostadsmarknaden, tycker jag knappast
det föreligger tillräckliga skäl för att nu uppföra denna, byggnad.

Det har uttalats att den nu ifrågavarande byggnaden inte skulle kunna inrymmas
i den beräknade kostnadsramen för militära byggnader, vilken godkänts
av 1942 års riksdag. Detta bör väl inte vara något skäl för att man,
om man möjligen först nu kommit att inse att den nu ifrågavarande byggnaden
bör uppföras för militära ändamål, skulle behöva gå en sådan omväg som
man här har gjort. Det är tydligt, att kostnaderna för alla dessa militära
byggnader undan för undan blivit så stora att de icke kunnat hallas inom den
beräknade ramen.

Herr talman! Jag hade icke tänkt framställa något yrkande utan hade bara
velat göra dessa invändningar. Men då nu herr Ström framställt ett avslagsyrkande
i fråga örn denna byggnads uppförande, ber jag att få instämma
i hans yrkande.

Herr statsrådet Sköld: Herr talman! Jag tillåter mig fästa kammarens
uppmärksamhet på att statsmakterna redan före krigets utbrott hade bestämt
sig för att uppföra nya ämbetsbyggnader åt såväl flygförvaltningen som marinförvaltningen.
Det var alltså redan före kriget fullständigt klart, att dessa
båda militära inrättningar behövde nya ämbetslokaler, och dessa äro nu uppförda
på Fågelbacken å Gärdet.

Dessa byggnader voro från början planlagda på ett annat sätt, ett mera
praktfullt och dyrbart sätt än det varpå de sedan blevo utförda, ty när vi
ändå måste bygga dem, gingo vi över till att bygga enkelt och praktiskt.
Och det kan ju inte hjälpas, att jag förnimmer en viss känsla av ironi i
mitt hjärta, när jag hör herr Heiding nu tala emot den sparsamhet i byggnadsavseende,
som tillämpats i fråga örn dessa ämbetsbyggnader. Det har
ju noga övervägts, att dessa byggnader skola kunna fylla sin uppgift för
framtiden, men de skola fylla den med minsta möjliga kostnad för staten
och med minsta möjliga hänsyn tagen till prakt och dylikt. Jag tror att vi
få nöja oss med denna standard för framtiden, och det skulle mycket förvåna
mig, örn herr Heiding komme att i framtiden bli förespråkare för något dyrbarare
byggnadssätt än det, som har tillämpats därute pa Gärdet.

Nåväl, när alltså planläggningen av dessa ämbetsbyggnader för flyget och
marinen skedde, övervägdes även en annan fråga. Alla känna ju till, att arméförvaltningen
är ytterligt trångbodd vid Rödbodtorget. Det var tydligt för
alla, att det i en snar framtid skulle bli nödvändigt att uppföra en byggnad
även för arméförvaltningen. Då gjordes den beräkningen, att om man uppförde
dessa byggnader enligt samma praktiska system, skulle man rätt snart

Nr 12.

Onsdagen den 31 marg 1943.

Anslag till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. (Forts.)
kunna börja genomföra detta byggnadsprogram och driva det ganska långt
utan att behöva i detalj känna till den framtida organisationen. När dessa
byggnader planlädes, bade nian pa känn att vissa för försvarsväsendet gemensamma
ämbetsverk mäste finnas och att man måste bryta ut vissa delar
ur de gamla förvaltningarna och därav göra nya ämbetsverk samt att därför
byggnadssättet borde bli sådant, att de lokaler, som skulle bli lediga, örn
man minskade ett verks omfattning, skulle kunna på ett praktiskt sätt nyttiggöras
för de nya verken. Därför Indes hela denna plan upp så att man på
Gärdet skulle bygga en rad lamellhus, där förskjutningar mellan de olika
bygrspm^dnm skulle kunna ske pa ett smidigt sätt. Redan när förslag framlades
örn uppförande av marinens och flygets byggnader, var alltså tanken
den, att man skulle fortsätta med att på samma plats förlägga icke bara
dessa delar av försvarsförvaltoingen utan även arméförvaltningen och de
eventuellt nya ämbetsverk, som man förutsåge skulle komma att inrättas.
Hela tanken bygger på att det skall bli billigt och att det skall bli lätt att
samarbeta mellan de olika institutionerna, att man skall få arbetet att löpa
smidigt med så liten byråkrati som möjligt, med användning av telefon och
personliga samtal, vilket ju befrämjas av att byggnaderna förläggas på samma
ställe.

Ja, jag skulle kanske tillägga en sak. Oavsett hur det går med det kungl,
förslag, som nu ligger på riksdagens bord örn en ny militär förvaltning, är
defc ju uppenbart för var och en, att när vi lia ökat elen normala värnpliktsutbildningstiden
till ett år, när vi ha bestämt oss för att ta in alla värnpliktiga
till utbildning och när vi lia försett försvaret nied en ofantligt stor materialutrustning,
så måste ju den gamla förvaltningsapparaten bli för liten
och en utbyggnad därav ske. Följaktligen är det en självklar sak att ökade
utrymmen åt de militära förvaltningarna komma att krävas. Det förhåller sig
därför icke så som herr Ström här har sagt, att vi inte veta, vartill dessa
lokaler, som här föreslås, skola användas; vi veta att de representera ytterligare
en etapp i den byggnation, som måste ske för att vi skola kunna tillgodose
de krav, vi inte kunna undgå att ta hänsyn till.

Jag förstår att det kan diskuteras, och det har ju blivit mycket diskuterat
även i regeringen, huruvida det kan vara lämpligt att förlägga alla dessa
lokaler på ett och samma ställe. Och jag medger, att man naturligtvis kan säga,
att den föreslagna placeringen av fastigheterna är olyckligt vald i händelse
av krig. Inom^ regeringen ha vi därvidlag vägt två ting emot varandra.

1 elen ena vågskålen lia vi lågt kostnadsfrågan, d. v. s. angelägenheten av
att tillgodose lokalbehovet pa billigaste sätt, och vidare fördelen av att på
det mest praktiska sättet ordna samarbetet mellan de olika avdelningarna,
och i den andra vågskålen ha vi lagt luftskyddssynpunkten, riskerna för
byggnaderna vid flygangrepp. Vi lia då sagt oss att det egentligen gör detsamma,
hur man i huvudstaden bygger för så viktiga ämbetsverk. När det
blir krig, kommer man ändå icke att i kritiska situationer kunna låta dessa
ämbetsverk stanna kvar i deras gamla lokaler. Lika litet som det är möjligt
för regeringen att sitta i kanslihuset, örn det blir krig och luftangrepp mot
Stockholm, lika litet blir det möjligt för dessa förvaltningar att stanna i sina
gamla lokaler. För att kunna fungera i krig måste de spridas på ett helt annat
sätt än som är praktiskt i fred. Därför kommo vi till den uppfattningen
att det praktiskt taget inte spelar någon roll, örn byggnaderna spridas mer eller
mindre, eftersom man ändå icke kan sprida dem så, att man förenar möjligheten
för förvaltningarna att.bo kvar i husen, örn det blir krig, med de praktiska
möjligheterna att arbeta i fred. Följaktligen har regeringen med berått
mod beslutat att bygga lokaler som avse fredsbehovet. Ari inrikta oss således i

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Anslag till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. (Forts.)
detta avseende icke i främsta rummet på lini- vi skola kunna tillgodose dessa

lokalbehov under krig och vid luftfara.

Nu kan man naturligtvis ställa den Hagan: varför frainlagges detta förslag
vid denna tidpunkt, varför väntar man inte i en tiel, när det är ont örn materiel
och arbetskraft, med att uppföra dessa byggnader? Härpå vill jag svara:
det är icke från försvarets sida som önskemål framställts att skulle bygga
nu, utan det är från civila myndigheters sida, icke . minst från byggnadsstyrelsens.
Det råder bostadsnöd i Stockholm. Det är icke möjligt att tylla behovet
av bostäder här. Kriskommissionerna och de militära förvaltningarna
disponera ett oerhört stort antal bostadslägenheter ^såsom expeditionslokaler.
Det gäller många hundra bostadsrum. Frågan är då, örn det är klokt att nu
endast driva fram byggandet av nya bostadshus,, samtidigt . sorn en mängd
bostadslägenheter äro upptagna av statliga expeditioner. Vid övervägandet av
det spörsmålet framkom förslaget att man lika gärna som att bygga nya bostadshus
för att lindra bostadsnöden kunde bygga ämbetslokaler för att därigenom
frigöra bostadslägenheter och på den vägen tillgodose huvudstadens
behov av bostadsutrymmen. Det är den dominerande synpunkten i förslaget,
och såsom framgår av propositionen, är det meningen att man noga skall vaka
över att de lägenheter som dessa ämbetsverk lämna efter sig efter hand som
de nya lokalerna kunna tagas i anspråk •— och de skola ju tågås i anspråk
av de verk som skola bo där i fredstid — komma att användas till bostäder.

Jag tror därför att det är ett ur alla synpunkter klokt förslag som bär
förelip-ger, och jag tycker att första kammaren gott kan bifalla det utan att
fästa sig Vid herr Ströms diskussioner örn snedbelastning av befolkningen i
Stockholm. När nu herrar Ström och Heiding lia funnit varandra, vill jag
påpeka att, såsom herr Ström vet, herr Heiding och hans meningsfränder aro
anhängare av den åsikten att statliga ämbetsverk böra flyttas ut pa landsbygden
och örn herrarna fortsätta sitt samarbete, kunna ni kanske pa den
vägen åstadkomma en minskning av den där snedbelastningen, och da slippa
vi andra att intressera oss så mycket för den saken.

Herr Heiding: Herr talman! dag begärde ordet med anledning av att herr
statsrådet i sitt anförande ville göra gällande att jag inte skulle önska att
man byggde enkelt och praktiskt. Jag anser ingalunda att man borde bygga
några lyxhus där ute på Gärdet för dessa militära myndigheter, nion även
örn man bygger enkelt, kan man i alla fall bygga dyrt när man nälli, igen
bygger i dessa tider. Faktiskt ligger det väl så till, att det för närvarande
är mvcket dyrt att bygga. Skall man då göra en mängd lnknappnmgar och
besparingar för att hålla byggnadskostnaderna inom en viss ram, är det val
ganska säkert att man inte får samma nytta av anläggningarna 1 framtiden

som man annars skulle få. , . „ , ,

Det måste väl också vara opraktiskt att ga den väg som herr sta sradet
här förordat, nämligen att bygga ämbetslokaler på Gärdet lör att pa det sattet
göra sådana bostadsutrymmen lediga, där kommissioner m. 11. nu vistas.

Sedan, såsom jag framhöll i mitt förra anförande., en hel dcl^ andi ingar företagits
i bostadshusen för att göra deni lämpade till lokaler åt kommissioner
och förvaltningar, är det nu meningen att så fort som möjligt flytta ut dessa
expeditioner och börja inreda lägenheterna till bostadsrum igen for att kunna
placera hyresgäster där. Detta får väl anses vara ett olämpligt tillvägagångssätt
En sådan omflyttning borde åtminstone ha fatt bero till elter kriget.
För övrigt har viii redan uppförandet av förvaltningsbyggnaderna tor flyget
och marinen lättat på bostadsbristen. Dessa ämbetsverk lia naturligtvis
förut haft en del lokaler som nu kunna tas i anspråk flir andra ändamål.

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Anslag till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. (Forts.)

Jag anser för min del att den byggnad, som bär föreslås, inte är planerad
pa ett sadant sätt att man kan säga vartill den faktiskt skall användas och
därför bör man i varje fall vänta med att uppföra den, tills det blivit billigare
att bygga.

Herr Ström, Fredrik: Herr talman! Statsrådet bar ju givit en verkligt klar
och tydlig bild av situationen, som vi måste vara tacksamma för att ha fått
del av, men han är enligt min tanke alltför optimistisk, örn han menar att man
genom att bygga hus åt ämbetsverk kan lindra bostadsnöden i Stockholm.
J ag tror inte att den metoden leder till det resultat han hoppas på.

Man fick nu veta av statsrådet att det egentligen inte var militära skäl
som iramtör allt påkallade^ uppförandet av denna byggnad, utan att det var
civila skäl. dag vill då fråga statsrådet, örn han verkligen är säker på att,
därest denna byggnad uppföres och en del nu av ämbetsverk begagnade bostadshus
bil lediga, dessa verkligen komma bostadsändamål till godo och
inte utnyttjas av nya kristidsämbetsverk, så att bostadsnöden i Stockholm
bur oförändrad.

Jag tror att örn man vill råda bot på bostadsnöden i Stockholm — och det
är av stor betydelse att man gör det — bör man inte använda den sparsamma
materiel och den otillräckliga arbetskraft vi äga till att bygga icke nödvändiga
hus för ämbetsverk, utan då bör man använda dem direkt till att bygga bostadshus.

Herr statsrådet yttrade att de nu ifrågavarande byggnaderna uppföras för
fredsändamål, ej för krig och krigstider. Men om man således skall evakuera
byggnaderna under krig, vore det då inte skäl att vänta nied att uppföra dem
till dess det nu pågående kriget är över, så att man åtminstone hade en förhoppnmg
att kunna få en tids lugn för nya krig? Under alla förhållanden står
det tämligen klart att man inte med hänvisning till den omständigheten, att
man bygger för fredsförhållanden och ej för krigstider, kan försvara att''alla
byggnaderna placeras så kompakt i en klunga som meningen är här. Ty det
finns val ändå något större utsikter att byggnaderna skola bli bevarade uneter
ett krig, örn de ligga något mera spridda, och därigenom bevarades ju
fett nationalekonomiskt värde som eljest skulle gå förlorat.

Jag kan salunda tyvärr inte finna att herr statsrådet har presterat en tillräckligt
stark motivering för att man nu bör uppföra en byggnad för detta
ämbetsverk, och jag måste därför vidhålla mitt yrkande.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i avseende på det under behandling varande utlåtandet yrkats dels att vad
utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, av herr Ström, Fredrih, att kammaren
skulle med avslag a utskottets hemställan i punkten I bifalla vad utskottet
i punkten II hemställt.

Sedermera gjordes propositioner enligt dessa båda yrkanden: och förklarades
propositionen pa bifall till utskottets hemställan vara med övervägande ja besvarad.

^Herr statsrådet Bergquist avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 186, angående
åtgärder för stödjande av odlingen av vissa köksväxter.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 5o, i anledning av Kungl. Maurts i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond gjorda framställningar angå -

Onsdagen den 31 mars 1943. Nr 12. 29

ende anslag för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde.

Punkten 1.

Lades till handlingarna.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3.

Lades till handlingarna.

Punkten 4.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående visst ägoutbyte
mellan kronan och Jönköpings stad m. m.; samt

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 58, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående förvärv av Malmö—Simrishamns m. fl. järnvägar jämte
en i ämnet väckt motion.

I detta utlåtande hade utskottet hemställt, att riksdagen, med bifall till
Kungl. Maj:ts i proposition nr 38 framlagda förslag och med avslag å motionen
1:203, måtte

a) besluta, att följande järnvägar, nämligen Malmö—Simrishamns järnväg,
Malmö—Trelleborgs, Vellinge—Skanör—Falsterbo och Trelleborg—Bodsgårds
järnvägar samt östra Blekinge järnväg skulle på avtalade villkor förvärvas
av staten och införlivas med statens järnvägar;

b) för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under statens alfärsverksfonder,
statens järnvägar, såsom investeringsanslag anvisa

1) till Förvärv av Malmö—Simrishamns järnväg 3,380,000 kronor;

2) till Förvärv av Malmö—Trelleborgs m. fl. järnvägar 2,724,000 kronor.

I motionen I: 203, av herrar A. I. Anderson och II. Nordenson, hade hemställts,
att riksdagen måtte avslå ifrågavarande proposition.

Herr Anderson, Axel Ivar: Herr talman! Bakom den motion som utskottet
har avstyrkt ligger naturligtvis en principiell uppfattning beträffande frågan
om statsinlösen av det enskilda järnvägsväsendet överhuvud taget. Det har
emellertid icke varit motionärernas avsikt att nu på nytt väcka denna principfråga
till debatt, utan anledningen till att en avslagsmotion i detta fall har
väckts, är att man velat rikta uppmärksamheten på att en statsinlösen av de
enskilda järnvägarna nu, såsom man kunde befara när principbeslutet fattades,
mången gång kommer att ske efter ur statens synpunkt ofördelaktiga linjer.

Beträffande nu ifrågavarande järnvägar kunna starka sakliga skäl anföras
mot en statsinlösen. Naturligtvis kunna också skäl anföras för inlösen, framför

Äng. förvärv
av Malmö—
Simrishamns
ra. fl. järnvägar.

Xr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. förvärv av Malmö—Simrishamns m. fl. järnvägar. (Forts.)
allt med hänsyn till berörda bygders intressen och det önskvärda sammanförandet
av järnvägarna till större enheter. Men fråga är, om inte betänkligheterna
i detta fall måste anses överväga. Jag tycker mig nästan i statsutskottets
utlåtande kunna utläsa ett erkännande av att motionärerna verkligen
ha goda skäl för sina betänkligheter. Emellertid har statsutskottet, såsom
motionärerna också hade väntat, avstyrkt motionen och tillstyrkt propositionen.

Jag skall nu, herr talman, endast vända mig emot ett av argumenten i utskottets
motivering, vilket jag tycker att man givit för stor räckvidd.

.Utskottet talar örn att de^av motionärerna framförda betänkligheterna beträffande
de statsfinansiella återverkningarna äro överdrivna, då de anslag det
här gäller, huvudsakligen »motsvaras av lån, som redan belasta järnvägarna
och som staten äger övertaga. Den inverkan, som hanförvärven kunna utöva
å budget och kapitalmarknad, blir alltså i verkligheten mycket begränsad»,
förklarar utskottet. Det kan man ju säga, men det krävs dock en statlig upplarling
av 838,000 kronor, och det är en icke obetydlig summa, även under nuvarande
förhållanden.

Det gäller emellertid här även järnvägar — åtminstone kan det sägas om en
av dem — beträffande vilka ett strängt sakligt bedömande borde ha lett till
nedläggande i stället för statsinlösen. En sådan åtgärd har ju vidtagits i andra
fall, da det varit fråga örn små banor som inte ansetts ha något existensberättigande.
Genom statsinlösen binder man sig nu, såvitt jag förstår, för att bibehålla
ifrågavarande bana, och det blir ju också genast fråga örn icke så obetydliga
investeringar både i denna och i övriga banor som det här gäller.

Det är inför sådana perspektiv som man måste ställa sig betänksam, och
motionärerna ha velat erinra om att dylika betänkligheter ofta komma att
föreligga när staten i framtiden skall inlösa enskilda järnvägar. Och framför
allt lia vi velat understryka, att man under nuvarande förhållanden bör gå
fram med större försiktighet än tidigare. Man bör icke annat än i verkligt
tvingande fall taga upp fragan örn statsinlösen, och detta av många skäl. icke
minst av det skälet, att det för närvarande på många områden av det ekonomiska
livet råder en ovisshet som manar till större försiktighet. Det är även
statens skyldighet att iakttaga en sådan försiktighet.

Jag har, herr talman, intet yrkande att framställa.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Då den föregående ärade
talaren inte framställde något yrkande, kunde det kanske anses onödigt att
förlänga debatten. Jag vill emellertid först och främst beträffande principfrågan
säga att jag personligen har samma uppfattning som motionärerna,
nämligen att man bör gå försiktigt fram när det gäller statsinlösen av enskilda
järnvägar. Men det är en sak. En annan sak är att statsmakterna lia beslutat
att det enskilda järnvägsnätet skall förstatligas, och vid beslutets fattande
förutsattes, att detta skulle ske inom en relativt kort tidrymd, jag vill minnas
inom fem år. Senare bär på grund av väckta motioner ånyo understrukits från
statsmakternas sida att förstatligandet skall fortsätta. Det är således i överensstämmelse
med givna direktiv, när vederbörande nu inlett förhandlingar
örn övertagande av ytterligare några enskilda järnvägar. Förstatligandet har
försiggått i ett långsammare tempo än som förutsattes vid det första beslutets
fattande helt naturligt på grund av inträffade omständigheter och förändringen
av det allmänna läget. Det återstår alltså ännu åtskilligt att göra i
detta avseende.

Då utskottet gått att granska de ärenden som framlagts i Kungl. Maj :ts proposition
och denna granskning har på vederbörande statsutskottsavdelning

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Äng. förvärv av Malmö—Simrishamns m. fl. järnvägar. (Forts.)
helt naturligt måst göras särskilt noggrann med hänsyn till den i ämnet väckta
motionen — har utskottet funnit att det finns starka sakliga skäl för övertagandet
av ifrågavarande järnvägar. Det visa också de i utlåtandet intagna
kartorna, av vilka framgår att dessa järnvägar numera ligga mitt inne i statsbanenätet,
varför det ur rationaliseringssynpunkt är önskvärt att de införlivas
med statsbanorna. Vad Malmö—Simrishamns järnväg beträffar, kunna inte
mindre än sju föreningsstationer upphöra såsom sådana, när järnvägen övertages
av staten, och det är uppenbart att däri ligger en rationalisering och en
besparing och andra indirekta fördelar som också måste tågås, med i beräkningen,
när man granskar de ekonomiska kalkylerna. Denna järnväg skulle
i varje fall enligt beräkningarna ge en viss avkastning. Samma fördelar vinnas
när det gäller Malmö—Trelleborgs, Vellinge—Skanör—Falsterbo och Trelleborg—Rydsgårds
järnvägar. Även dessa ansluta sig nära till statsbanenätet.

Vad beträffar frågan örn upplåningen säges det redan i propositionen — och
det måste nian instämma i — att denna inte har den storleksordning, att den
kan inverka på kapitalmarknaden, då staten redan har en del av lånen.

Den järnväg, vars inlösen man kan hysa de största betänkligheterna emot,
är helt naturligt den sista i ordningen, beträffande vilken departementschefen
själv synes lia hyst en viss betänksamhet, då han säger att järnvägen anses
helt sakna affärsvärde. Men riksgäldskontoret har en fordran på järnvägsföretaget,
och banan ligger i anslutning till redan befintligt statligt järnvägsnät.
Att nedlägga järnvägen är en åtgärd som skulle lia en djupt ingripande
inverkan på den bygd där banan går fram, och något sådant vill man ju inte
medverka till annat än i alldeles särskilt trängande fall.

Utskottet har alltså kommit till den uppfattningen, att det finns sakliga skäl
för att införliva ifrågavarande järnvägar med statsbanenätet, och den invändning
som kan göras och som också Ilar gjorts, då man framhållit de statsfinansiella
betänkligheterna, har dock icke i här föreliggande fall en sådan
styrka, att den bör stå hindrande i vägen för. en, såsom det framgår av handlingarna,
högst nödvändig och förmånlig rationalisering av järnvägsnätet.

Jag ber med dessa ord, herr talman, att fa yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Forslund: Herr talman! dag skall inte i dag taga vipp en debatt om
statsinköpen av enskilda järnvägar. Jag har ju. tidigare gjort ett påpekande
här i riksdagen rörande det dröjsmål med statsinlösen av järnvägar som har
kunnat iakttagas. Jag vill nu endast passa på tillfället, att i motsats till herr
Anderson uttala det önskemålet, att den fortsatta statsinlösen påskyndas, för
att man, skall kunna realisera det beslut som riksdagen fattade år 1939. Det
vill synas, som örn den långsamhet i fråga örn statsinlösen, som också statsutskottets
ordförande har konstaterat, är så utpräglad, att man sannolikt icke
kan fullfölja inköpen under den period som riksdagen Ilar avsett. Jag tror
att det blir anledning att vid ett senare tillfälle i riksdagen begära ett klart
besked från regeringens sida örn vad som kommer att åtgöras i syfte att verkligen
genomföra denna aktion inom den tidrymd som riksdagen en gång har
beslutat. Det finnes enligt min mening ännu ingenting som talar för att det
skulle vara behövligt att taga längre tid på sig för att realisera riksdagens
beslut än som från början avsågs. Det är nödvändigt att regeringen tar ställning
till och lämnar ett klart besked örn huruvida inFöpen böra fördröjas av
penningpolitiska skäl. Något uttalande i den riktningen har ännu inte gjorts
ifrån — jag måste använda uttrycket — auktoritativt håll. Under sådana förhållanden
vill jag gärna passa på tillfället att nu understryka ^att regeringen
egentligen bör rätta sig efter vad statsutskottet uttalade både år 1940 och år

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. förvärv av Malmö—Simrishamns m. fl. järnvägar. (Forts.)

1941, nämligen att krisen, själv manar till att gå raskare fram än man ursprungligen
tänkt sig.

^Vad beträffar de ifrågavarande statsinköpen, varom jag inte vill framställa
något annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan, kan jag endast
konstatera att dessa köp, som ske på regeringens förslag, ge ett sämre ekonomiskt
utbyte än ett inköp av den stora Västeråsbanan skulle ha givit. Vid de
underhandlingar, som på sin tid fördes rörande statsinlösen av Västeråsbanan,
visade det sig att ett övertagande av denna järnväg skulle ha givit staten
ett bättre ekonomiskt utbyte än inköpen av dessa små Skånebanor. Enligt de
här framlagda beräkningarna skulle t. ex. Malmö—Simrishamns järnväg ge
endast, B procent, något som departementschefen har godtagit. Det förefaller
mig då förvånansvärt, att man inte kunde godtaga ett avtal beträffande Västeråsbanan,
som gav ett bättre ekonomiskt utbyte än man här får.

Vi skola emellertid inte tvista örn den saken i dag, utan det blir väl tillfälle
att göra det en annan gång.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 59, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till stat för statens
allmänna fastighetsfond för budgetåret 1943/44 m. m.; samt

nr 63, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser
kommunikations departementets verksamhetsområde.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Anv- t Föredrogs ånyo sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1,
grande-1 1 anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående fortsatt giltighet av gälJkattegrup-
lande skattegruppering m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

pering m. m. Eniigt överenskommelse mellan statsutskottet och bevillningsutskottet hade
till behandling i sammansatt stats- och bevillningsutskott hänskjutits dels
Kungl. Maj:ts den 12 februari 1943 dagtecknade, till bevillningsutskottet hänvisade
proposition nr 68, angående fortsatt giltighet av gällande skattegruppering
m. m., jämte i anledning därav väckta motioner, dels ock vissa i det följande
närmare angivna, under motionstiden vid riksdagens början väckta till
statsutskottet överlämnade motioner i ämnen, som berördes av propositionen.

I förevarande proposition hade Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 12
februari 1943, föreslagit riksdagen medgiva, att gällande skattegruppering
finge, utan hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370), erhålla förlängd giltighet till och med utgången av år 1944.

Till sammansatta stats- och bevillningsutskottet — här nedan benämnt utskottet
— hade överlämnats följande i anledning av propositionen väckta motioner,
nämligen:

de likalydande motionerna nr 205 i första kammaren av herr Bernhard Nilsson
m. fl. och nr 299 i andra kammaren av herr Nolin m. fl.,

de likalydande motionerna nr 206 i första kammaren av herr Persson m. fl.
och nr 300 i andra kammaren av herr Pettersson i Norregård m. fl. samt

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. ro. (Forts.'')

motionen nr 301 i andra kammaren av herrar Spångberg och Persson i
Växjö.

Till utskottet hade vidare överlämnats följande under motionstiden vid riksdagens
början väckta till statsutskottet hänvisade motioner, nämligen:

de likalydande motionerna nr 75 i första kammaren av herr Näslund m. fl.
och nr 103 i andra kammaren av herr Sandberg m. fl.,

de likalydande motionerna nr 108 i första kammaren av herr Elon Andersson
m. fl. och nr 157 i andra kammaren av herr andre vice talmannen Osterström
m. fl. samt

de likalydande motionerna nr 162 i första kammaren av herr Löfvander
m. fl. och nr 242 i andra kammaren av herr Andersson i Södergård m. fl.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på åberopade grunder hem ställt,

. .

A) att riksdagen måtte, med avslag å de likalydande motionerna 1: 2Uo av
herr Persson m. fl. och II: 300 av herr Pettersson i Norregård m. fl. samt de
likalydande motionerna I: 162 av herr Löfvander m. fl. och II: 242 av herr
Andersson i Södergård m. fl., bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 68 ävensom

B) att följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 205 av herr Bernhard Niisson m. fl. och

II: 299 av herr Nolin m. fl., .

2) motionen II: 301 av herrar Spångberg och Persson i Växjö,

3) de likalydande motionerna I: 75 av herr Näslund m. fl. och II: 103 av
herr Sandberg m. fl. samt

4) de likalydande motionerna I: 108 av herr Elon Andersson m. fl. och
II: 157 av herr andre vice talmannen Österström m. fl.

måtte, i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet förut
anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Hansson i Rubbestad och Hammarlund, som ansett, att utskottets
yttrande bort hava den lydelse, reservationen visade, samt att utskottet

bort hemställa, ,

A) att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj :ts förslag och med bifall
till motionerna I: 162 och II: 242 samt I: 206 och II: 300, besluta,

1) att i princip uttala sig för ett avskaffande av dyrortsgrupperingen beträffande
löner, folkpensioner, familjebidrag och de skattefria avdragen;

2) att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn förslag till nästa års riksdag
angående enhetliga för hela landet gemensamma grunder för de skattefria
avdragen samt för folkpensioner och familjebidrag;

3) att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning angående
lämpligaste sättet för avskaffandet av dyrortsgrupperingen beträffande
lönerna samt örn framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda;

4) att hittillsvarande dyrortsgruppering för löner, folkpensioner, familjebidrag
och de skattefria avdragen skulle såsom en övergångsform få gälla
tills vidare i avbidan på en definitiv reglering av dyrortsgrupperingen på
respektive områden;

B) att följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:205 av herr Bernhard Nilsson m. fl. och
TI: 299 av herr Nolin m. fl.:

2) motionen II: 301 av herrar Spångberg och Persson i Växjö;

Första kammarens protokoll 19JtS. Nr lH. 3

Nr 12.

Onsdagen den 31 mare 1943.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. (Forts.)

3) de likalydande motionerna I: 75 av herr Näslund m. fl. och II: 103 av
herr Sandberg m. fl.; samt

4) de likalydande motionerna I: 108 av herr Elon Andersson m. fl. och
II: 157 av herr andre vice talmannen Österström m. fl.

måtte, i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad reservanterna
förut anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd:

II) av herrar Bernhard Nilsson, Åqvist och Velander, som ansett, att utskottets
yttrande bort lyda så, som i denna reservation angivits, och avslutas
med en hemställan,

A) att riksdagen matte, med förklarande, att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 68 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas, samt med bifall
till de likalydande motionerna I: 205 av herr Bernhard Nilsson m. fl. och
II: 299 av herr Nolin m. fl., medgiva, att gällande skattegruppering finge,
utan hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), erhålla förlängd giltighet till och med utgången av år 1943;

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj.-t anhålla, att Kungl.
Maj .t ville, med beaktande av vad utskottet i det av reservanterna förordade
yttrandet anfört, dels i proposition till 1944 års riksdag framlägga förslag till
provisonsk dyrortsgruppering, avseende såväl löner som skatter m. m., dels
ock låta verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning av dyrortsgrupperingsfrågan
i hela dess vidd och för riksdagen vid tidpunkt, som därför
prövades lämplig, framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda;
samt

C) att följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:206 av herr Persson m. fl. och 11:300 av
herr Pettersson i Norregård m. fl.,

2) motionen II: 301 av herrar Spångberg och Persson i Växjö,

3) de likalydande motionerna I: 75 av herr Näslund m. fl. och II: 103 av
herr Sandberg m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 108 av herr Elon Andersson m. fl. och
II: 157 av herr andre vice talmannen Österström m. fl. samt

5) de likalydande motionerna I: 162 av herr Löfvander m. fl. och II- 242
av herr Andersson i Södergård m. fl.

matte, i den man de icke kunde anses besvarade genom vad reservanterna
förut anfort och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd;

III) av herr Elon Andersson, som dock ej antytt sin mening.

Herr Nilsson, Bernhard: Herr talman! Den här föreliggande Kungl Maj-ts
proposition nr 68 utmynnar i förslag örn förlängning av den nu gällande skattegrupperingen
pa tva år. Motiveringen i propositionen rör sig emellertid
huvudsakligen örn lönegrupperingen. Också de motioner, som äro väckta både
vid riksdagens början och i sammanhang med den föreliggande propositionen,
befatta sig i stor utsträckning just med lönegrupperingen vid sidan av frågan
örn skattegruppenngen. Jag behöver här inte närmare relatera propositionens
och motionernas innehåll, då detta framgår av utskottets utlåtande.

Afla som ha deltagit i ärendets behandling inom det sammansatta utskot+
ri lteie?.'' l^som också de myndigheter som ha gjort utredning be tralfande

dyrortsforhallandena, eniga om att en väsentlig förskjutning i dvrortshanseende
har skett sedan de nu gällande bestämmelserna genomfördes.
Det ^armande av de olika dyrortema, som har kunnat konstateras, var ju inte
förutsett nar den dyrortsskala konstruerades, som nu äger tillämpning.

Bondeförbundets motion, liksom också den ståndpunkt, som intas av bonde -

ODsdaeen (ien 31 mars 1943.

Nr 12.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skatte gruppering m. m. (Forts.)
förbundsrepresen tanterna i det sammansatta utskottet, gar som bekant ut på
att hela dyrortsgraderingen skulle slopas. För min del är jag livligt övertygad
om att det inte är möjligt att genomföra en sådan reform. Var och en, som
har vistats på olika orter i landet, vet av erfarenhet att det är väsentligt dyrare
att leva på den ena orten än pa den andra. Det är också uppenbart att de
omständigheter, som omnämnas både i utskottets utlåtande och i reservationerna,
inte ha kunnat föranleda en sådan utjämning dyrorterna emellan, att man
utan vidare kan slopa all gruppering. ..... „

När man år 1918 i kommunikationsverkens lönekommitté, där jag också
medverkade, gick in för en ortsgruppering i fråga örn löner, var det med tanke
på att dessas realvärde för befattningshavarna så långt som möjligt skulle bil
detsamma, oavsett i vilken del av landet vederbörande hade sin tjänstgöring
och sin bostad. Som vi veta rådde också 1918 exceptionella förhållanden med
en mycket utpräglad högkonjunktur, och det fanns ingen möjlighet att med
hänsyn till då rådande prisläge reglera lönerna. Man utgick då i stället från
den förskjutning uppåt av lönerna, som hade skett under ett antal ar före det
då pågående världskriget, och räknade med att denna stegring skulle ha fortgått
ett lika stort antal år framåt, därest inte exceptionella förhållanden hade
inträffat. På det sättet konstruerade man en lönekurva, och med utgångspunkt
från denna tillskapades den lönereglering, som beslöts av 1919 års riksdag.
Däri ingick också en ortsgruppering för befattningshavarna, då begränsad till
sju grupper. Sedermera har detta antal dyrortsgrupper ökats med en klass nederst
och en överst. På det sättet har ju skalans utsträckning blivit större,
men med hänsyn till att spännvidden mellan orterna nu blivit mindre hade det
givetvis varit en fördel örn man aldrig företagit denna utökning av dyrortsskalan.

Emellertid är ju inte en sådan genomgripande reform som att slopa dyrortsgraderingen
möjlig utan att en fullständig lönereglering genomföres. För
den händelse bondeförbundets ståndpunkt skulle vinna beaktande, uppstår frågan
örn vilken ortsgrupp i den nu befintliga skalan man skulle ta som grund
vid löneregleringen för samtliga befattningshavare. En möjlighet är ju också,
att man tänker sig en annan löneställning än den nuvarande skalan innebär.
Om ett sådant förslag genomfördes, skulle det enligt min övertygelse inte
dröja många år, förrän ett utpräglat och berättigat missnöje komme att göra
sig gällande bland de statens befattningshavare, som ha sin tjänstgöring förlagd
till de dyrare orterna, under det att de, som bo på de billigare orterna,
givetvis skulle vara belåtna med tillståndet. Ett sadant förhållande skulle
förr eller senare ta sig uttryck i en ny löneaktion, där tjänstemännen på de
dyrare orterna med största fog kunde kräva att få sina löner höjda. En reglering
då .skulle ju inte gärna kunna gå i riktning nedåt, utan sannolikt uppåt,
om man nu inte väljer den dyraste orten som utgångspunkt för regleringen.
Följden härav blir att löneskruven skulle komma i gång. något^ som man säkerligen
också på bondeförbundshåll vill undvika. .Tåg är också livligt övertygad
örn att en sådan reglering, sorn bondeförbundet här ifrågasätter, skulle
komma att påverka löneförhållandena både för industrien och jordbruket i
vissa delar av landet, som i väsentlig grad skulle beröras av densamma. När
vi i kommunikationsverkens lönekommitté gingo in för detta system med dyrortsklasser,
som sedan har tillämpats, skedde det i tanke att kunna befrämja
sparsamhet nied statens medel utan att befattningshavare i någon del av landet
skulle bli illa ställda i löneavsoende saint även att så vitt möjligt kunna
tillgodose de olika orterna.

.tåg övergår nu till att nämna några ord om den av mig m. fl. avgivna reservationen.
När man läser igenom reservationen, finner man att utskottsma -

Nr 12.

Onsdagen dea dl mars 1943.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skattegrup pering m. ni. (Forts.)
joriteten oell reservanterna äro eniga på väsentliga punkter. Såväl utskottsmajoriteten
som reservanterna anse att en grundlig utredning bör göras angående
dyrortsförhållandena när det gäller både löner oell skatter. Vidare äro
vi. eniga om att denna utredning bör ske genom särskilda sakkunniga. Majoriteten
Ilar förordat, att förslag rörande såväl skattegruppering som lönegruppering
framläggas vid 1945 års riksdag, men om detta ej blir möjligt, har
man hegart att förslag till provisorisk lösning beträffande skatteavdragen
framlägges till 1944 års riksdag. Vi reservanter lia ansett att detta senare
borde ske, men ha också önskat samtidigt förslag angående viss provisorisk
reglering av lönerna. Till skillnad från utskottsmajoriteten lia vi nämligen
inte trott att det skulle bli möjligt att genomföra en definitiv lönereglering
under ett nära liggande år. Enligt vår mening är det nödvändigt att dröja
därmed i första hand, tills kriget är slut, och huruvida det kan bli i år eller
nästa, ar, vet man ju ingenting örn. Men vidare bör en någorlunda normal
prisbildning hinna komma till stånd i stället för de nuvarande förhållandena
med prisreglering i fråga örn livsmedel, bränsle, hyror o. s. v. Vi ha inte ansett
det möjligt att under dessa exceptionella förhållanden åstadkomma en så
vederhäftig och grundligt ^ genomtänkt lönereglering, att den kunde bli bestående
för ett större antal ar framåt, allra minst då det gäller att genomföra
en omgruppering i dyrortshänseende, vilket man ju ifrågasätter både från
majoritetens och reservanternas sida.

hlär vi lia skilt oss från utskottsmajoriteten. har anledningen varit denna
relativt stora tidsutdräkt, innan en definitiv reglering kail ske. Utskottsmajonteten
förutsätter ju att dess förslag örn en definitiv reglering skall kunna genomföras
år 1945 eller eventuellt år 1946. och man säger även i sin motivering
nedtill å sid. 7: »I fråga om lönegrupperingen anser sig utskottet med hänsyn
till de med en sådan gruppering förenade omständigheterna icke kunna tillråda
ett provisorium för den korta tid, som kan antagas behövlig för genomförande
av en ny. dyrortsgruppering.» Vi reservanter ha inte trott att denna tid skulle
kunna bli sa kort, ty enligt var mening kan inte en definitiv reglering genomföras
under de närmaste åren. Detta är också anledningen till att vi ha tänkt
oss ett provisorium beträffande dyrortsgrupperingen. Vi önska givetvis inte
genom detta provisorium någon genomgripande förändring, som skulle medföra
stora merkostnader för statsverket, utan endast att de allra svåraste missförhållandena
skola kunna avhjälpas.

Jag skall, herr talman, inte längre uppehålla kammarens tid, utan ber att få
yrka bifall till den av mig m. fl. avgivna reservationen.

. Herr Åqvist: Herr talman! Det är inte många frågor beträffande vårt lands
inre förhållanden som varit så omstridda- och omdebatterade som dyrortsgrupperingen.
På en mängd möten har den diskuterats, resolutioner ha antagits,
och på olika sätt ha skäl framförts och dyrortsgrupperingens orättvisa verkningar
ådagalagts. Det är en utomordentlig förmån för oss svenskar att vi
fritt kunna diskutera våra frågor och föra fram kritik, även om det sedan
kan ta tid, innan vi nå fram till ett resultat. Detta har sin giltighet också
när det gäller frågan örn dyrortsgrupperingen.

Den nuvarande dyrortsgrupperingen är ,ju_ föråldrad, baserad som deli
är pa 1934 ars levnadskostn&dsundersökning,, vilken gjordes efter helt andra
grunder än den av socialstyrelsen nu senast verkställda. Man har också allmänt
haft den föreställningen, att gällande dyrortsgruppermg inte står i överensstämmelse
med levnadskostnaderna på olika orter, och det. har därför ansetts
att en ny, grundligare och allsidigare levnadskostnadsundersökning behövde
genomföras. Riksdagen godkände också år 1941 afl en ny undersök -

Onsdagen den 31 mars 19-13.

Nr 12.

Äng. fortsatt giltighet ar gällande skattegruppering m.m. (Forts.)
nini» skulle göras. Kungl. Maj :t uppdrog för den skull åt socialstyrelsen att
verkställa denna undersökning, vilken förelåg färdig efter cirka elva mannder,
den 20 maj 1942, och härefter anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att inkomma
med nytt förslag till dyrortsgruppering.

Genom socialstyrelsens utredning lia vi fått stiffermässigt bevisat, att den
nu gällande dyrortsgrupperingen inte är tillfredsställande. En sammanpressning
av indextalen har ägt rum, vilket innebär att man år 1941 konstaterade
mindre skillnad mellan levnadskostnaderna på de dyraste och billigaste orterna
än år 1934. Enligt gällande dyrortsgruppering skulle tagsta dyrort
ligga 48 procent under den högsta, medan socialstyrelsens undersökning av
år 1941 visade inte fullt 27 procents skillnad. Det är omöjligt att nu säga,
örn avståndet på dyrortsskalan mellan dyraste och billigaste ort bur beståndande
för framtiden eller ens örn socialstyrelsens undersökning ar 1941 ger
rätt utslag i dag. Utskottet säger härom i sitt yttrande å sid. 6: »Mahanda
är skillnaden i levnadskostnader mellan dyraste och billigaste ort för närvarande
ännu mindre än den enligt socialstyrelsens undersökning var ar. 1941.
A andra sidan kan det givetvis tänkas, att den minskade spännvidden i ortsindextalen
åtminstone i någon mån kan hava berott på de nu rådande extra
ordinära förhållandena och därav föranledda statliga åtgärder i prisreglerande
syfte samt att, sedan normala förhållanden ater inträtt, levnadskostnadsoliLheterna
kunna framträda i ökad omfattning.» Utskottet konstatera]* vidare att
ändrade grunder för dyrortsgrupperingen utan tvivel äro erforderliga, men i
likhet med departementschefen har utskottet stannat vid att den av socialstyrelsen
verkställda undersökningen av levnadskostnaderna inte lämpligen bör
läggas till grund för en ny dyrortsgruppering. Utskottsma jonte ten förordar
sedan en ny, allsidig och förutsättningslös utredning om dyrortsgruppermgens
framtida bestånd och utformning. Resultatet bör enligt utskottet kunna föreläggas
1945 års riksdag. På samma gång skulle då lösas såväl fragen örn
skattegrupperingen som frågan örn lönegrupperingen.

Enligt mitt och mina medreservanters förmenande har det utan tvivel adagalagts,
att nu gällande dyrortsgruppering i alltför hög grad avviker fran de
faktiska levnadskostnaderna på olika orter. Nuvarande dyrortsgruppering är,
såsom socialstyrelsens undersökning visar, synnerligen otillfredsställande, och
en ändring är utan dröjsmål påkallad. Vi anse dock att det kan ifrågasätta^,
om socialstyrelsens utredning av år 1941 bör läggas till grund för en mera
definitiv dyrorts gruppering och en härmed förbunden allmän lönereglering,
men samtidigt måste vi konstatera att socialstyrelsens utredning av levnadskostnaderna
1941 och de i anslutning härtill framlagda riktlinjerna för dyrortsgruppering
bättre lin nu gällande dyrortsgruppering motsvara verkligheten.
Därför synes det oss reservanter angeläget att en överarbetning och komplettering
av socialstyrelsens förslag skyndsamt verkställes, så att manjitan dröjsmål
når fram till en provisorisk reglering av detta område, vilken så långt som
möjligt beaktar de av socialstyrelsen konstaterade olikheterna i levnadskostnader
mellan olika orter. Härigenom ernås i varje fall snarast en större rättvisa
eller, örn man så vill, en mindre orättvisa, mellan olika dyrorter. Eftersom’det
är en ganska avsevärd felaktighet i.gällande dyrortsgruppering. finnes
ali anledning att rätta till detta provisoriskt för den tid som åtgår, innan
en fullständigare och ännu bättre levnadskostnadsundcrsökning samt därpå
baserat förslag till dyrortsgruppering kan föreläggas riksdagen.

IItskottsinajoriteten förmenar, såsom jag redan tidigare har nämnt, att en
utredning av dessa, förhålla liden, lik a viii sorn förslag till skatte- och lönegruppering,
bör kunna vara färdig i så god tid. att 1945 ars riksdag kan ta stallning’
härtill. Enligt mili och mina medreservanters mening är det, inte möjligt

Nr 12.

Onadagea dea 31 mars 1943.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skatte g rapper ing m. m. (Forts.)
att så forcera denna undersökning. Vi hänvisa till att socialstyrelsen år 1941
behövde elva månader för att utföra sin undersökning. Först sedan den nya
undersökningen gjorts, kan en lönereglering planeras, och de därmed förbundna
underhandlingarna med olika personalgrupper torde helt säkert inte bli
någon kortvarig historia. Det synes oss därför vara väl optimistiskt att nu
räkna med att redan 1945 kunna få dessa frågor avgjorda i riksdagen.

Härtill kommer emellertid ännu en synpunkt på föreliggande frågor, som
inte heller saknar betydelse. En förnyad levnadskostnadsundersökning kan
mahända behöva uppskjutas, till dess en stabilare prisnivå och i övrigt mera
normala förhållanden ha inträtt. Det är nämligen mycket sannolikt att olikheterna
mellan levnadskostnaderna nu och i framtiden kunna bli ganska avsevärda.
På grund av organisationsväsendets utveckling är det naturligtvis
inte ^uteslutet att priserna på viktiga förnödenheter särskilt på .jordbrukets
område komma att visa ganska^stor enhetlighet i fortsättningen. Örn man baserar
en ny dyrortsgruppering på en levnadskostnadsundersökning, vilken företages
under nu rådande labila förhållanden, lär man dock näppeligen kunna
räkna med att denna dyrortsgruppering får ett framtida bestånd av större
varaktighet. Man torde kunna vara förvissad örn att det kommer att bli flera
uppskov för verkställande av ny levnadskostnadsundersökning, åtminstone så
länge kriget varar.

Detta skulle sålunda innebära att nu gällande dyrortsgruppering, med alla
de bristfälligheter som ostridigt vidlåda densamma, finge fortsatt giltighet
linder obestämd tid framåt. Det är naturligt att vi hysa de starkaste betänkligheter
häremot och i stället föreslå att socialstyrelsens förslag av år
1942 överarbetas och kompletteras samt förelägges 1944 års riksdag såsom
ett provisorium. På så sätt får riksdagen möjlighet att rätta till de mest uppenbara
orättvisorna i gällande dyrortsgruppering liksom härav beroende löner
och skatter, yi utgå dämdd från att en ny dyrortsgruppering blir så beskaffad,
att den inte medför någon nämnvärt ökad ekonomisk belastning för det
allmänna.

, Utskotts ma jonte ten. har i sitt yttrande endast i ett avseende gått in på alt
diskutera ett provisorium, baserat pa socialstyrelsens utredning, nämligen beträffande
skattegrupperingen. Samtidigt säger man emellertid att även skattegrupperingen
bör bero, under förutsättning att förslag rörande såväl skattesom
lönegruppering kan framläggas för 1945 års riksdag. Detta visar att utskottsmajoriteten
inte är alltför säker pa att någon ny levnadskostnadsnndersökning
och därpå baserade förslag hinna föreläggas 1945 års riksdag. Örn
en ny dyrortsgruppering av provisorisk natur genomföres, anse vi att detta
inte bör hindra att frågan utredes i alla dess aspekter genom särskilda sakkunniga.

Slutligen vill jag framhålla att propositionen liksom även lits kottsma jontetens
förslag i realiteten blott innebär ett skjutande på dessa frågor, ett uppskovsförfarande
som inte kommer att minska det missnöje med nuvarande förhållanden,
som förefinnes bland de av frågan berörda. Detta uppskovsförfarande
tydes säkerligen av många såsom ovilja att rätta till de största bristerna.
Det av oss reservanter förordade förslaget örn ett provisorium, baserat på socialstyrelsens
utredning och förslag av år 1942, avlägsnar de största felaktigheterna
och orättvisorna. Samtidigt bör en grundlig utredning av alla dessa
problem i hela deras vidd företagas. Därvid torde självfallet även det spörsmålet
bil föremal för klarläggande, huruvida en dyrortsgruppering överhuvud taget
är påkallad.

Vi reservanter förorda alltså att en allsidig och förutsättningslös utredning
av fragan örn dy rörts grupperingens framtida bestånd och utformning företa -

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. (Forts.)
ges samt att därför erforderliga undersökningar rörande levnadskostnadernas
lokala olikheter äga rum. Denna utredning bör utföras så snart som lämpligen
ske kan. och under tiden få vi låta en ny provisorisk dyrortsgruppering gälla.
Detta synes mig vara den säkraste, snabbaste och bästa vägen i denna fråga.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den av herrar Bernhard Nilsson.
Aqvist och Velander avgivna reservationen.

Herr Bärg, Johan: Herr talman! Jag skall inte i likhet med den föregående
ärade talaren kosta på någon tid för att söka övertyga kammaren örn att den
nuvarande dyrortsindelningen icke är tillfredsställande. Detta ha säkert alla
kammarens ledamöter klart för sig, och i den man sa inte redan förut "vant fallet,
fastän denna fråga ju ideligen dryftats inom riksdagen, har man numera
fått det allra tydligaste belägg på den saken genom de utredningar, som äro
verkställda av socialstyrelsen. Det är således en överflödsgärnmg.

Jag skall heller inte ägna någon nämnvärd tid åt att klargöra i vilka avseenden
företrädarna för utskottsmajoriteten och reservanterna äro ense. Det
framgår ju mycket tydligt av betänkandet. Jag kanske i förbifarten får säga,
att icke någon annan likhet i inställningen till detta spörsmål föreligger mellan
å ena sidan bondeförbundets representanter samt å den andra utskottsmajoriteten
och företrädarna för den reservation, som är avgiven av herr Bernhard
Nilsson m. fl., än att vi äro överens örn att den nuvarande dyrortsindelningen
är otillfredsställande. Bondeförbundets representanter ha ju, långt innan elen
i detta utskottsbetänkande behandlade propositionen framlades, varit pa det
klara med att någon dyrortsgruppering egentligen inte är behövlig. Meningarna
i det avseendet äro ju så olika, att det inte tjänar någonting till att söka sia
en brygga mellan de synpunkter som här ha anförts av företrädarna för de olika
ståndpunkterna.

Vad som är angeläget att örn möjligt klargöra för kammaren är skillnaden
mellan utskottsmajoritetens förslag och reservationen av herr Bernhard Niisson
och hans medreservanter. Utskottsmajoriteten har uttryckt sin mening i den
här föreliggande punkten på sid. 7 i betänkandet. Dä vi alla äro överens örn att
socialstyrelsens undersökning av dyrortsförhållandena och resultatet av densamma
icke lämpligen kan läggas till grund för en bestående omgruppering,
utan att en ny undersökning är påkallad, fortsätter utskottet med följande ord:
»Däremot skulle kunna tänkas att lägga socialstyrelsens förslag till grund för
en provisorisk skattegruppering. Under förutsättning att förslag till fragans
lösning rörande såväl skattegruppering som lönegruppering kan framläggas vid
1945 års riksdag anser dock utskottet — med hänsyn till önskvärdheten av att
enhetliga grunder bliva fastställda i fråga örn båda dessa grupperingar —— att,
såsom framgår av vad ovan nämnts, jämväl med framläggande förslag till ny
skattegruppering bör kunna anstå till sistnämnda års riksdag. Skulle emellertid
oöverstigliga hinder möta för framläggande av ett slutligt förslag i dyrortsgrupperingsfrågan
vid 1945 års riksdag, bör enligt utskottets mening tagas
under övervägande, huruvida icke redan till 1944 års riksdag förslag bör framläggas
rörande skattegrupperingen även örn ett sådant förslag får anses innebära
allenast ett provisorium. I fråga om lönegrupperingen anser sig utskottet
med hänsyn till de med en sådan gruppering förenade omständigheterna icke
kunna tillråda ett provisorium för den korta tid, som kan antagas behövlig för
genomförande av ny dyrortsgruppering.»

Här bär nu anmärkts, att det icke är tänkbart att förslag örn en allmän omgruppering,
som avser såväl skatteavdrag som löner, skall kunna föreläggas
1945 års riksdag. Ja. utskottet bär ju också förutsatt, att det kanske inte blir

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Ane/, fortsatt, giltighet av gällande skatte grunér ing ni. m. (Forts.)
möjligt. Men utskottet har trott att alla möjligheter icke äro uteslutna, och detta
i anledning av vad Kungl. Maj :t anfört i propositionen. Däri hemställes, att de
nuvarande bestämmelserna örn skattegrupperingen skola få gälla under detta
ar och under år 1944, men icke längre. Det säges i propositionen att en allmän
omgruppering icke gärna kan tänkas genomförd före utgången av år 1944 med
hänsyn till att en sådan omgruppering måste få karaktär av en lönereglering.
Detta ha vi mom utskottet, säkert icke utan skäl. ansett oss kunna tyda så, att
mojligheter kunna föreligga att ha en gruppering färdig till år 1945,'' omfattande
bada löner och skattevdrag. Men örn detta icke skulle lyckas, säger utskottet
vidare i det nyss anförda, bör man i varje fall kunna ha ett förslag färdigt
rörande skattegrupperingen redan till 1944 års riksdag. En omläggning
av skattegrupperingen är ju ofantligt mycket enklare än en omgruppering vad
lönerna beträffar.

ba blom utskottsmajoriteten måst fästa stort avseende vid att en genomgående
omgruppering i dyrortshänseende icke gärna kan ske utan en omfat*Fncte.
.?■neref?tering. Detta är icke bara propositionens ståndpunkt, utan även
företrädarna för herr Bernhard Nilssons m. fl. reservation ha detta klart för
-“en oa måste vi också tänka pa vad en sådan allmän lönereglering innebär.
gäller här inte allenast de hundratusentals statstjänarna, utan järnvä,
! kommunalt anställda och alla inom den enskilda företagsamheten, som i
större ober mindre omfattning lia byggt sina lönesystem på dyrortsgruppenng.
Man har här att emotse, att en så väldig apparat måste sättas i rörelse,
att man icke gärna önskar en upprepning därav gång på gång. Detta har förefallit
utskottet vara ett sa vägande skäl, att vi icke ha velat rekommendera
ett provisorium, sorn. örn det skall kallas provisorium, dock måste avses gälla
en ganska kort tid. Vi skulle då först få en lönereglering på grund av den
provisoriska omgrupperingen, och efter några få år skulle vi sedan få sätta i
gang med en lika stor procedur för att la en definitiv ordning fastställd.

Jag har inte fått riktigt grepp på örn reservanterna mena, att deri av dem
torordade provisoriska omgrupperingen skulle påkalla en lönereglering eller
3(*iie* .. jg°t riktigt klart besked kan jag icke utläsa ur reservationen, och jag
Vill Vända^mig till herr Bernhard Nilsson, som ju är kunnig på detta område,
med en fråga, örn han menar att den av reservanterna förordade provisoriska
omgrupperingen av lönerna icke skulle betinga någon lönereglering. Jag har
svart att föreställa mig, hur detta skulle vara möjligt. Därest en omgruppering
av lönerna skall ske. måste det ju, i enlighet med det utslag som de nya
levnadskostnadsundersökningarna ha. givit, innebära att spännvidden mellan
nuvarande dyraste och billigaste ort blir minskad. Detta kan väl näppeligen
ske pa annat sätt än att man av de nio lönegrupper, som nu finnas, skär bort,
lat oss säga två eller tre stycken i botten och kanske även i toppen på löneskalan.
Aven vid ett provisorium måste man förfara på det sättet. Men örn
man da slopar exempelvis de två billigaste ortsgrupperna, A- och B-orterna
sa, kommer ju desi omständigheten att inträffa, att statstjänarna och alla övriga
i dessa bada grupper flyttas upp till C-ort, med därav följande löneökningar.
Örn nu en omgruppering, som reservanterna säga, icke får medföra någon
nämnvärd merkostnad för det allmänna, måste man då också skära bort
en eller ett pär av de högsta dyrorterna, vilket betyder löneminskning på dessa
orter. Dorten och H-orten. Annars måste man spränga kostnadsramen. Herrarna
lörsta ju av detta att man, även örn det gäller ett provisorium måste stöpa
örn hela löneskalan från början till Hilt. Man kan inte undgå ''att förfara
pa detta sätt, aven om det gäller bara ett enda år.

Det är detta, som utskottets majoritet har ansett sig böra så vitt möjligt
undvika, utskottsmajoriteten anser, att en omreglering av dyrortsgruppering -

Onsdagen deli 31 mars 1943.

Nr 12.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. (Forts.)
en är ett trängande behov, men även om det gäller en provisorietid, mäste man
förfara på ett systematiskt sätt och skapa en genomtänkt lönereglering, ty annars
uppstår så vitt jag kan se en fruktansvärd oreda.

Nu har utskottet resonerat på följande sätt. Det är av vikt att komma till
rätta med detta problem på ett mera ingående och bättre avvägt sätt än vad
socialstyrelsens framlagda förslag innebär. Det kan möjligen medhinnas till
år 1945. men örn man säger 1946, måste ju tiden vara tillräcklig, örn man
lägger manken till, för att åstadkomma ett omgrupperingsförslag som efter
överläggningar om löneregleringar och allt vad till saken hörer kan föreläggas
riksdagen. Utgår man från det, är det ju ingen mening i att tänka sig ett provisorium
fram till den tiden, när det gäller lönerna. Däremot kan man, så
vitt jag förstår, mycket väl lia ett förslag vad skattegrupperingen beträffar
färdigt redan till nästa års riksdag. Det mångåriga sysslande på skatteväsendets
område, som jag har varit dömd till. har gett mig den uppfattningen. Det
blir där inte fråga om några sådana omkastningar som vid en omgruppering
av lönerna. Skattegrupperingen kan alltså bli färdig till nästa år, och därmed
hade man hasteligen fått åtminstone ett ^politiskt agitationsmoment ur
tiden, som vi litet var gott kunna undvara. När det gäller lönerna har det
emellertid förefallit oss klokare att under ett par. tre år dras med de olägenheter,
som den nuvarande ordningen innebär, än att laborera med provisorier,
vilka nödvändigtvis måste leda till så stora besvärligheter och sådana rubbningar
i lönesystemet som jag här sökt antyda.

Nu talade herr Åqvist mycket örn att man skulle rätta till de största oegentligheterna.
Menade herr Åqvist att man skulle rätta till dem utan att skära
bort några lönegrupper? Mig förefaller detta otänkbart, ty då blir det^som
det är. Skall man återigen skära bort vissa lönegrupper, blir följden, såsom
jag nyss antydde, att lönesystemet måste göras om.

Menade herr Åqvist däremot, att man endast skulle göra smärre jämkningar
och omflyttningar i fråga örn olika orter inom den nuvarande skalan, så kan
detta ske utan att man på något sätt rubbar vårt lönesystem. Men sådana
jämkningar skola, enligt vad finansministern har uttalat, göras i alla fall, och
även utskottet har understrukit att det är påkallat att sådana justeringar göras.
Är man inte nöjd härmed, utan övergår till en omstöpning ungefärligen
efter de linjer, som socialstyrelsen har angivit, möter man först alla. de skäl,
som ha anförts mot socialstyrelsens nuvarande undersökning och förslag, samt
dessutom, såsom en oeftergivlig konsekvens, att man får företa löneregleringar
utefter hela linjen. Något mellanting finnes icke därvidlag.^

Herr talman! Med vad jag nu har sagt hoppas jag i någon män ha klargjort
för dem av kammarens ärade ledamöter, som inte lia varit i tillfälle att
mera ingående följa behandlingen av dyrortsgrupperingsproblemen. vad som
är skillnaden mellan utskottets betänkande och den av herr Bernhard Niisson
lii. fl. avgivna reservationen. Jag skulle till detta endast vilja. foga. att den
nuvarande tiden icke är synnerligen väl lämpad för att vidtaga några genomgående
löneregleringar för statstjänare. Jag skulle tro att också det enskilda
näringslivets företrädare måste dela den uppfattningen, att den nuvarande tiden
är synnerligen olä,mplig för att ställa till med lönestrider. Trots .de olägenheter,
som det nuvarande lönegrupperingss.ystemet innebär, undrar jag, örn
det ändå inte ur samhällelig synpunkt är förnuftigare att dras med det, ett
par. ja örn det också bleve tre år till, än att just i dessa tider ställa till med
så omfattande och för hela vårt samhälle så genomgripande löneregleringar
som måste bli följden av en omstöpning av nyrellsgrupperingssystemet. även
om man inskränker sig till ett provisorium.

.Tåg ber. herr talman, att få yrka bifall lili ut skott et.s hemställan.

Nr 12

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. (Forts.)

Herr statsrådet Ewerlöf: Herr talman! I anslutning till vad sammansatta
stats- och bevillningsutskottets ärade ordförande nu anfört skulle jag vidja
yttra några ord.

Jag ber att få konstatera den fullkomliga enighet som nu råder därom, att
den gällande dyrortsgrupperingen är otillfredsställande och att det följaktligen
är mer än förklarligt att ett starkt missnöje med dessa förhållanden råder i
stora delar av landet. Det är då en naturlig önskan, att man så snart som möjligt
skall bli i tillfälle att råda bot på dessa olägenheter. Därför har också
hela diskussionen kommit att mer eller mindre röra sig örn den tidpunkt, nålman
tidigast tror sig örn att kunna skrida till en ändring. Inom utskottet haiman
tydligen närmast brottats med svårigheten att komma till klarhet örn, vid
vilken tidpunkt det är möjligt att genomföra mera definitiva åtgärder.

I propositionen har framhållits, att definitiva åtgärder måste anstå, till dess
läget i det hela har blivit mera stabilt; att en, definitiv reglering i detta hänseende
i själva verket mäste innebära mer eller mindre en allmän lönereglering
samt att de förhållanden, vi för närvarande befinna oss i, självfallet icke lämpa
sig för en allmän lönereglering. Denna mening synes i huvudsak ha delats

utskottets ledamöter. Man är allmänt pa det klara med att vi nu inte lämpligen
kunna skrida till definitiva åtgärder.

När det gäller vad som eventuellt kan provisoriskt åtgöras för att rätta
till de svåraste missförhållandena, har ju finansministern i propositionen uttryckligen
deklarerat den meningen, att vissa justeringar inom den nuvarande
dyrortsgrupperingens ram skola tagas under övervägande. Dessa justeringar
skulle inskränka sig till ett minimum och närmast avse uppflyttning av orter,
som av en eller annan anledning ha förändrat karaktär under den tid det nuvarande
dyrortsgrupperingssystemet bestått, varigenom behovet av ändringar
har kommit att bli särskilt påfallande.

I den reservation, som är avgiven, av herr Nilsson i Landeryd m. fl., talas
det också örn ett provisorium, som man önskar skall föreläggas nästa års riksdag.
Såvitt jag förstår, måste det provisorium, örn vilket dessa reservanter
tala, vara ett annat provisorium än det man tänkt sig i den kungl, propositionen.
Reservanterna hoppas tydligen, att detta provisorium skulle kunna
sträcka sig åtskilligt längre än vad man i propositionen vågat ställa i utsikt.

Det är inte så lätt att göra klart för sig, vilket ju också tidigare i debatten
iramhallits, hur detta provisorium skulle komma att te sig. Nog förefaller
det emellertid, som örn det i själva verket mer eller mindre skulle komma att
innebära ett föregripande av den mera definitiva lösning, som man tills vidare
mäste skjuta något på framtiden. Det förefaller därför, som örn i huvudsak
samma invändningar, som kunna göras mot lämpligheten av att nu skrida till
mera definitiva åtgärder i detta hänseende, skulle kunga riktas mot tanken
att redan till nästa ars riksdag kunna genomföra ett provisorium, som dock
kommer att mer eller mindre bli avgörande för det definitiva reglerandet av
Hagan Jag behöver ju endast peka på den omständigheten, att vi inte, så
länge kriget pågår och levnadskostnaderna alltjämt stiga, få föreställa oss,
att det skall vara möjligt att skrida till en reglering, som måste innebära en
större eller mindre nedsättning av löner för många av statens tjänstemän. Så
länge dessa labila förhallanden bestå, mäste vi skjuta denna fråga på framtiden.
Såvitt jag förstår, måste detta också utgöra ett skäl emot att i enlighet
med reservanternas förslag tänka sig att skrida till provisoriska ågärder redan
vid nästa års riksdag. Det blir väl ändå till sist Kungl. Maj:t som med
hänsyn till utvecklingen får bedöma vid vilken tidpunkt man tidigast kan
skrida till en lösning av denna fråga.

Jag hoppas med vad jag sagt ha kunnat övertyga kammaren örn att från

Onsdag-en den :!t ninis 19d-,''>.

Nr 12.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. (Forts.)
Kungl. Maj:ts sida ingenting kommer att underlåtas för att tillvarataga varje
möjlighet, som i detta hänseende erbjuder sig, för att så snart som möjligt
verkligen, åstadkomma drägligare förhållanden än de nuvarande. Med hänsyn
till vad jag i övrigt haft att anföra, måste jag dock rekommendera kammaren
att inte gå längre än vad utskottets majoritet gjort i fråga om uttalande
av önskemål örn de tidpunkter, då man förväntar att Kungl. Majit skall
ge sig till känna hos riksdagen.

Herr Persson: Herr talman! Då jag avlämnat en motion, som innebär yrkande
om avslag på förevarande kungl, proposition, ber jag att något få motivera
min ståndpunkt.

Redan vid behandlingen av hithörande spörsmål i fjol framhöll jag, att dyrortsgrupperingen
förde med sig stora orättvisor, vilka numera voro både kända
och även ganska allmänt erkända. Utskottet har ju också i år varit nödsakat
erkänna, att betydande orättvisor äro förknippade med den nuvarande dyrortsgrupperingen.
Därvid har man utgått från socialstyrelsens levnadskostnadsundersökning
för år 1941, som ju visar, att spännvidden mellan högsta och
lägsta ort har krympt samman från 48 procent till 27 procent, eller, örn man
beräknar procenten på det lägre levnadskostnadstalet, fran 93 procent till 36
procent. Det är alltså en högst avsevärd sammanpressning som har ägt rum
under åren mellan 1934 och 1941.

Utskottet har framhållit, att till denna sammanpressning, som undersökningen
konstaterat, ha i viss mån medverkat ändrade grunder för uppskattningen
av levnadskostnadstalen. De nya metoderna äro därvidlag enligt min mening,
och jag tror alla äro överens därom, bättre än tidigare. Detta torde icke kunna
bestridas. Utskottet framhåller emellertid också, att sammanpressningen i övervägande
grad har sin grund i en verklig prisutjämning. Det är otvivelaktigt
så, att under tiden mellan de nämnda undersökningarna de billigare orternas
levnadskostnader även relativt högst avsevärt ökats i förhållande till de dyrare
orternas. Jag vill erinra om att utredningsmaterialet ger vid handen, att skillnaden
mellan Stockholm såsom högsta ort å ena sidan och en del A-orter å andra
sidan endast är ungefär hundra kronor örn året beträffande normalfamiljens
livsmedelskostnader. Mellan Malmö, som lär vara G-ort, och dessa landsbygdsorter
är skillnaden endast ett par tiotal kronor, alltså en ren obetydlighet.
Trots att utskottet erkänner, att det troligen kan vara en ännu mindre skiljaktighet
mellan de olika grupperna nu än år 1941, vägrar utskottet i alla fall
att dra de nödvändiga konsekvenserna av sitt resonemang. För att i någon man
rättfärdiga sin underlåtenhet härvidlag framkastar man den obestyrkta förmodan,
att spännvidden efter kriget åter skall komma att öka. Vad menar
egentligen utskottsmajoriteten med det? Det kan väl i alla fall inte vara meningen
att låta den import, som väl ånyo en gång skall bli möjlig, ohämmat
nedpressa landsbygdsbefolkningens levnadsstandard, under det att man, därom
är jag övertygad, på allt sätt söker höja lönsamheten för stadsmannanäringarna
och därigenom konsumtionsmöjligheterna för dem, som arbeta dår. ^ Jag
hade i stället trott, att vi voro överens örn att i fortsättningen föra en sådan
politik här i landet, att alla skillnader mellan stad och land .skulle i görligaste
mån utjämnas. Med tillfredsställelse konstaterar jag, att utskottet tänker sig,
att vid den n.ya levnadskostnadsundersökning som förordas även landsbygdsbefolkningens
större kostnader för t. ex. hälso- och sjukvård och vissa resoi
skola beaktas. Jag ser emellertid, att man därvidlag gör en reservation, som
ur den meningsriktnings synpunkt jag företräder knappast kan vara fullt riktig.
Det gäller som bekant resorna till skolor.

Det torde sålunda enligt mitt sätt att se inte rada någon tvekan örn att

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. fartsatl giltighet av gällande .skallegruppering m. ni. (Forts.)
spännvidden mellan högsta oell lägsta ort, eller mellan ortsgrupperna i alimänhet
under förutsättning alltså att det föres en ekonomiskt riktig politik,
d. v. s. att inte alltför missgynnande åtgärder vidtagas mot landsbygdsbefolkningen
mäste bil åtskilligt mindre än vad t. o* m. 1941 års undersökning
har visat. Därför anser jag det vara riktigt, att i enlighet med den reservation,
som är fogad till detta utlåtande av herrar Hansson i Rubbestad och Hammarlund,
redan nu principiellt vidtaga åtgärder för att avskaffa dyrortsgruppermgen.
Även med ett något högre levnadskostnadstal på de dyrare orterna,
och särskilt^ de större städerna, komma nog dessa att te sig tillräckligt lockande
för så pass mycket folk, som lämpligen bör sysselsättas där. Befolkmngspolitiskt
sett är det nämligen ingalunda önskvärt med för många stora
städer, i varje fall inte hur stora städer som helst. Ett avskaffande av dyrortsgrupperingen
skulle alltså vara önskvärt ur befolkningspolitisk synpunkt,
och det är val en. som jag tror alla äro överens om, mycket viktig synpunkt.

Detta torde säkerligen inte heller behöva bli så dyrbart för staten. Det liar
här i debatten talats örn att man vill hålla sig vid samma kostnader för löner
och dylikt som tidigare, och den åsiktsriktning jag företräder har givetvis ingenting
att invända mot detta. Örn vi slopa dyrortsgrupperingen, är det väl ingen
som tror, att vi skulle kunna höja alla orterna upp till t. ex. Stockholms nivå
för dagen.

Vad så. skattegrupperingen beträffar, innebär den. såvitt jag kail finna,
huvudsakligen ett påbröd för de dyrare orternas innevånare. De ha fått full''
lönekompensation för levnadskostnaderna, åtminstone enligt vad 1941 års utredningsmaterial
ger vid handen. Då kan det väl inte alls vara motiverat att
dessa orters innevånare dessutom skulle slippa betala skatt för en del av sin
inkomst, en förmån som de lägre gruppernas innevånare inte skulle få. Det
skulle säkerligen inte bli någon orättvisa, i varje fall inte på långt när så stor
orättvisa som för närvarande, om man omedelbart slopade skattegrupperingen.
Det skulle endast bli en anpassning efter 1941 års undersökning.

Herr Bernhard Nilsson frågade, vilken ortsgrupp bondeförbundet ville lia
såsom normgivande, om man skulle slopa dyrortsgrupperingen? Ja, det framgår
ju ganska tydligt av våra, motioner och av reservationen. Vi lia framkastat,
att beträffande folkpensionerna ortsgrupp II borde sättas såsom norm. Vi ha
f funnit, hurusom riksdagen trots åtskilliga krumbukter måste delvis följa
i-6? Y,lje’ SOm Y* a^id förfäktat, då riksdagen sista gången beslutade om dyrtidstilläggen
pa. folkpensionerna. Det vore nog inte alls orimligt att härvidlag
tänka sig full enhetlighet.

Beträffande skattegrupperingen säges det ju uttryckligen i motionen, att
man skulle kunna tänka sig avdragen såsom de nu äro för den lägsta ortsgruppen.
Detta ha vi skrivit, emedan vi ansett det vara av intresse att få ett
så stort skatteunderlag som möjligt, då vi lia på känn, att man från regeTingshall
för närvarande är angelägen örn att få så många skattekällor som
möjligt. Detta är förvisso behövligt, men det är klart, att om riksdagen skulle
vilja sätta dessa avdrag litet högre, skulle vi inte ha alltför mycket emot det.
Vi anse dock enhetlighet härvidlag vara det viktigaste.

Jag skall även säga ett pär ord örn familjebidragen. Jag vill då erinra örn
att hyresbidrag åt de inkallade ju utbetalas efter dess verkliga kostnad på de
skilda orterna. Under sådana förhållanden måste dyrortsgrupperingen av familjebidragen
vara den minst motiverade av alla grupperingar. Vi lia för övrigt,
åtminstone i en motion i fjol, givit till känna, att vi anse ungefär medelgruppens
placering vara rimlig och rättvis.

^ ;i ''* s<! slutligen dyrortsgrupperingen av lönerna beträffar, erkänna ju reservanterna
i sin reservation, att den fragan torde kräva en gundligare utred -

Oasdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skatte gruppering m. m. (Forts.)
ning. Härvidlag Ilar inte angivits någon bestämd grupp, som skulle kunna
utgöra riktrote. Reservanterna tillägga emellertid, att de förutsätta att denna
utredning bedrives så skyndsamt som möjligt. Det tycks också vara den allmänna
meningen att så skall ske. Vi befinna oss väl därför inte heller på den
punkten i någon stark motsatsställning till andra.

Allt vad som är utrett och har kunnat framläggas i detta ärende har givit
mig liksom reservanterna, herrar Hansson i Rubbestad och Hammarlund, den
bestämda uppfattningen, att en dyrortsgruppering inte längre kan vara motiverad.
Reservanterna lia för den skull framställt det yrkande, som angives i
den vid utlåtandet fogade reservationen, till vilken jag, herr talman, tillåter
mig att yrka bifall.

I detta anförande instämde herrar Löfvander, Gustaf Elofsson, Bror Nilsson,
Egnell, Holstenson, Lodenius och Verner Andersson, friherre De Geer
samt herr Albert Andersson.

Herr Andersson, Elon: Herr talman! Det råder ingen meningsskiljaktighet
örn att den nu gällande dyrortsgrupperingen lämnar rum för många grava
anmärkningar, och i likhet med utskottets värderade herr ordförande anser jag
det ganska meningslöst att trötta kammaren med en argumentering för denna
tämligen självklara sak. Jag nöjer mig med att erinra örn att såväl Kungl.
Maj :t som utskottets majoritet och alla dess reservanter äro ense örn att dyrortsgrupperingen
är otillfredsställande både till sitt innehåll och sina verkningar.
Därtill får jag kanske lägga att nästan lika stor enighet tycks rada
örn att det är ett otillfredsställande förslag som socialstyrelsen har framlagt
på grundval av företagna undersökningar.

Däremot råder ju någon oenighet örn huruvida dyrortsgrupperingen överhuvud
taget bör bestå eller icke. En del av kammarens ledamöter, som hade
sin talesman i den senaste ärade talaren, äro redan nu på det klara med att
dyrortsgrupperingen i sin helhet bör avskaffas. Några äro kanske lika bestämt
övertygade örn att den alltjämt är och blir berättigad, till _ och med i
hela sin nuvarande omfattning. Andra — och till dem bekänner jag mig
stå tveksamma både till den ena och den andra propån. Jag kanske skulle
kunna precisera den tveksamheten på följande sätt. Jag känner mig ganska
övertygad om att den nuvarande mycket utpräglade differentieringen är onödig,
och jag hoppas att det skall vara möjligt att i avsevärd grad samarbeta
både löner och avdrag, måhända till en enhetslön och ett enhetsavdrag. I alla
händelser anser jag det emellertid först nödvändigt med en så allsidig och
förutsättningslös utredning i frågan, att säker grund för ett bedömande skapas.
Denna säkra grund är enligt min mening icke för handen, åtminstone är
den inte så fast och stabil, att jag i likhet med den föregående ärade talaren
är beredd att omedelbart yrka på principiellt beslut örn dyrortsgrupperingens
avskaffande.

Den utredning-, som jag således för min del är intresserad av, bör, såsom
utskottet framhåller i sin motivering, vara förutsättningslös. Den får alltså
ej begränsas till en levnadskostnadsundersökning, som sedan bearbetas under
den givna förutsättningen, att dyrortsgrupperingen skall vara kvar. Den bör
i stället föranleda ett övervägande av hela problemet, d._v. s._ bland annat av
om skillnaderna i levnadskostnader olika orter emellan visa sig vara så stora,
att en differentiering av löner och avdrag överhuvud taget är påkallad eller
örn måhända inte hela systemet kan avskaffas. Vidare bör man enligt min
mening — örn det skulle visa sig att en dyrortsgruppering alltjämt är motiverad
— undersöka, huruvida differentieringen måste vara så stor som nu

46 Nr 12. Onsdagen den ,31 mars 1943.

Ally. fortsatt giltighet av gällande skatte gruppering m. rn. (Forts.)
eller om man inte till äventyrs kan nöja sig med ett avsevärt mindre antal
grupper. För det tredje bör man också, örn grupperingen skall bibehållas,
överväga, ^huruvida, det är nödvändigt att den omfattar lika många områden
som nu, således bade löner, folkpensioner och skatteavdrag.

En dylik förutsättningslös och allsidig utredning har föreslagits i en motion,
som väckts i denna kammare av mig och några andra ledamöter av kammaren.
Jag konstaterar med tillfredsställelse att utskottet i sin motivering
förordar att den kommande utredning, som även departementschefen anser
nödvändig, skall ha just den omfattning och det innehåll som i denna motion
föreslås. Enligt mitt sätt att se är det vidare nödvändigt att vid den levnadskostnadsundersökning,
som är ett naturligt led i denna utredning, taga hänsyn
till en hel del hittills obeaktade omständigheter. Jag skall inte trötta
kammarens ledamöter med att redogöra för vilka dessa omständigheter äro.
Den föregående ärade talaren har redan erinrat om dem, och de finnas återgivna
i motiveringen till ett par av de i ärendet väckta motionerna. Det gäller
särskilt landsbygdsbefolkningens ökade kostnader för att komma i åtnjutande
av de fördelar av olika slag, som stadsbefolkningen har tillgång till strax
utanför dörren.

Jag menar således, herr talman, att en dylik allsidig och förutsättningslös
undersökning är nödvändig för att man överhuvud taget skall kunna bedöma
den ganska viktiga fråga som det här rör sig örn. Det är likaledes nödvändigt
att denna undersökning sker snart. Departementschefen, som ju också har förklarat
sig anse en dylik mera ingående utredning av olika möjligheter till
problemets lösning erforderlig, förutsätter i propositionen att den skall kunna
slutföras så tidigt, att förslag i ärendet kan föreläggas 1945 års riksdag. Utskottet
bär anslutit sig till den uppfattningen, och jag delar utskottets mening.
Med hänsyn till de uttalanden departementschefen gör i propositionen,
har utskottet ansett det obehövligt att föreslå någon särskild framställning
till Kungl. Maj:t örn en dylik utredning.

Jag skulle för min del gärna ha sett — och det är för att få tillfälle att
understryka^ detta som jag till utskottsbetänkandet fogat en blank reservation

att en sadan formlig hemställan hade gjorts från riksdagens sida för att
därigenom understryka den vikt, som riksdagen fäster vid frågan. Jag har
emellertid avstått från att framställa särskilt yrkande därom. Jag vill dock
i dagens debatt uttala den bestämda förvissningen att utredningen skall få
den omfattning, som utskottet förutsatt, samt att den igångsättes och bedrives
med den skyndsamhet, som är nödig, för att man så snart som möjligt skall
nå fram till ett resultat.

För min del har jag således lika litet som utskottsmajoriteten kunnat ansluta
mig till den provisoriska linje, som företrädes i den av herr Bernhard
Nilsson m. fl. avgivna reservationen. Dessa reservanter förorda ett provisorium,
grundat på socialstyrelsens undersökning och förslag. Jag har redan
framhållit att det rader stor enighet örn den nuvarande dyrortsgrupperingens
oriktighet, men att det också förefinnes en nära nog lika stor enighet örn att
socialstyrelsens i propositionen refererade förslag är orättvist och olämpligt.
Jag hänvisar till det yttrande, som finnes återgivet på sid. 20 i propositionen,
däri papekas att socialstyrelsens alla tre alternativ — således inte bara det
som slutgiltigt har angivits som ett förslag — skulle innebära, att ett stort
antal orter, som nu erhållit höjda ortsindextal, angivande lägre levnadskostnadsskillnad
i förhållande till Stockholm, skulle genom nedflyttning i ortsgrupp
i lönehänseende komma på större avstånd från Stockholm. Det måste
ju anses ganska egendomligt att en undersökning, som konstaterar att skillnaden
i levnadskostnader blivit mindre, dock skall leda till det resultatet att

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. (Forts.)
skillnaden i lönehänseende blir större. Det påpekas också i propositionen att.
man under den opinionsrörelse bland de närmast berörda, som förekommit i
anledning av socialstyrelsens förslag, har framhållit att en oförändrad gruppering
är bättre än att socialstyrelsens förslag genomföres. Jag tror således
det är oriktigt, örn man i likhet med herr Åqvist tror att ett provisorium
skulle minska missnöjet bland de av saken berörda tjänstemännen. Enligt mitt
förmenande är det ett mycket diskutabelt påstående, när reservanterna uttala
att ett provisoriskt förslag, såsom de tänka sig det, skulle inrymma möjlighet
till en anpassning efter de rådande faktiska förhållandena i väsentligt högre
grad än vad som är fallet med den hittillsvarande dyrortsgrupperingen. Det
medges, som sagt, utan tvekan att den nuvarande dyrortsgrupperingen är
olämplig, men även socialstyrelsens förslag är uppenbarligen otillfredsställande.

Ser man båda förslagen som ett provisorium, kan det komma pä ett ut vilket
man väljer. Men under sådana omständigheter är det väl ganska opåkallat
att sätta i gång hela den vidlyftiga apparat, som en allmän omgruppering
med dess konsekvenser i fråga örn lönereglering innebär, endast för att skapa
ett provisorium, som icke är bättre än det provisorium som den nuvarande
dyrortsgrupperingen får anses utgöra, i väntan på en definitiv lösning av
frågan.

Utskottets värderade ordförande bär fäst uppmärksamheten på att reservanterna
till synes ha givit ett ganska oklart besked örn vilken omfattning de vilja
giva sitt provisoriska förslag och huruvida de tro, att det kan åstadkommas
utan en lönereglering eller icke. Jag tror i likhet med utskottets ordförande,
att det inte är möjligt att åstadkomma ett provisorium utan en ganska vidlyftig
löneregleringsoperation. Detta framstår så mycket starkare som ju ett av
reservanternas argument är. att det provisoriska förslag, som de begära till
nästa års riksdag, inte skall få medföra någon nämnvärt ökad ekonomisk belastning
för det allmänna. Hur skall man kunna klara detta utan att i samband
med provisoriets utarbetande och framläggande åstadkomma en nedpressning
av vissa nu högt ställda dyrortsgrupper och ett upplyftande av andra, och hur
skall det vara möjligt att nå detta utan en ganska omfattande lönereglering?
Jag tror, att det ligger en oklarhet i reservanternas resonemang, som blir
ganska svår att förklara. Att man vid den nuvarande dyrortsgrupperingens
fastställande förutsåg, att en allmän omgruppering knappast kunde ske annat
är i samband med en lönereglering, framgår av departementschefens påpekande,
att redan 1936 års lönekommitté, på vars initiativ den nu företagna undersökningen
kommit till stånd, drog slutsatsen, att verkliga omgrupperingar inte
borde företagas annat än i samband med allmänna löneregleringar. Redan ur
denna synpunkt är enligt min mening ett provisoriskt förslag, som möjligen
skulle kunna föreläggas nästa års riksdag, inte att anse som någon särdeles påtaglig
realitet.

Herr Åqvist meddelade, att reservanterna för sin del ansågo, att det med
hänsyn till de mycket besvärliga löneregleringshistorier, sorn förekomma i samband
med en ny allmän omgruppering, inte skulle vara möjligt att till 1945
års riksdag framlägga det förslag, som utskottet åsyftar. Jag för min del anser,
att även det provisorium, sorn reservanterna tala örn, kommer att förutsätta
en ganska invecklad lönereglering, och det förefaller mig då vara ännu
mer optimistiskt att tro. att ett dylikt förslag skulle kunna föreläggas 1944
års riksdag.

Det är emellertid, herr talman, ytterligare en anledning, som gör att jag inte
kan ansluta mig till provisorielinjen. För mig är det mest angelägna i denna
fråga att fä till ständ den utredning, som utskottet, förordar och som kan ge

Xr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. (Forts.)
anledning till en på sakligt material grundad diskussion örn dyrortsgrupperingens
vara eller icke vara. Detta förefaller mig för närvarande vara den mest
trängande uppgiften. Örn man först ägnar sig åt uppgiften att utarbeta ett provisoriskt
nytt förslag, förskjuter detta i och för sig denna utrednings igångsättande
och bedrivande. Därtill kommer att ett nytt förslag, även örn det kallas
ett provisorium, måste förutsättas få en ganska lång livslängd. Man kan
inte vart eller vartannat är företa en omgruppering, som innebär en lönereglering
med dess konsekvenser även i fråga örn pensionsregleringen. Detta förutsätta
också reservanterna både i den reservation, som finns fogad till utskottets
utlåtande, och i den argumentering, som från reservanternas sida förts här
i dag. De förmena, att det är omöjligt att åstadkomma den utredning, som utskottet
begär, förrän en stabilare prisnivå och jämväl i övrigt normalare förhållanden
än de nu rådande inträtt.

Jag vill i detta avseende säga, herr talman, att jag nog delar den uppfattning,
som herr Persson i Skabersjö gav uttryck åt, nämligen att den prissänkning.
som eventuellt kan väntas äga rum, sedan normala förhållanden inträtt,
n?g kommer att ha en viss relation de olika orterna emellan och att örn prisnivån
kommer att pressas ned kommer sänkningen i så fall att bli något så när
jämn beträffande både stad och landsbygd.

Örn reservanterna anse, att deras provisoriska förslag skall få så lång livslängd,
är det emellertid ganska oberättigat att kalla det för ett provisorium.
Då är det ju detsamma som ett tämligen definitivt förslag, som kommer att få
ungefär lika lång livslängd, som en lönereglering normalt kan tänkas ha. Då
skall man inte kalla det för ett provisorium utan för ett försök att åstadkomma
en tills vidare gällande dyrortsgruppering på grundval av socialstyrelsens undersökning
och förslag, en undersökning, som jag tycker inte tagit i beaktande
en hel del omständigheter, som äro värda att beakta, och ett förslag, som av de
av saken närmast berörda stämplats såsom otillräckligt och otillfredsställande.
Det förefaller mig vara en ganska betydande överloppsgärning att införa ett
sådant provisorium.

Provisorielinjen medför således efter mitt sätt att se, att den prövning av
hela problemet, som jag för min del ser som en så viktig angelägenhet, skjutes
undan till en ganska oviss framtid. Detta är ur mina synpunkter en så uppenbar
nackdel, att jag ej kunnat ansluta mig till reservanternas yrkande örn att
riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte begära förslag örn en provisorisk dyrortsp-uppermg.
Först örn det visar sig, att denna utredning av skäl, som nu ej
kunna förutses, blir avsevärt förlängd utöver den tidpunkt, som utskottet angivit,
tror jag det blir nödvändigt att tänka på provisoriska åtgärder.

. Dm jag, herr talman, skulle sammanfatta min syn på denna fråga, skulle
jag vilja säga, att dyrortsgrupperingen ej blott i sin nuvarande utformning
utan även överhuvud taget är en högst diskutabel företeelse och att det är
nödvändigt att sa snart som möjligt fa till stand en utredning, som ger möjlighet
att diskutera frågan örn dess fortsatta bestånd. Denna diskussion bör bygga
P.a Pl undersökning, som tar hänsyn till alla förhållanden, som äro karakteristiska
för skillnaden mellan land och stad, varvid man ej heller bör förbise
de sociala faktorer, som härvidlag äro av betydelse. Förrän denna utredning
är klar, kan jag ej tillåta mig ha någon bestämd uppfattning om huruvida dyrortegruppenngen
överhuvud taget bör bestå eller ej. Det är mycket angeläget,
att denna utredning så snart som möjligt kommer till stånd, och eftersom ett
provisorium skulle kulma, medföra dess undanskjutande, betraktar jag denna
linje såsom otillfredsställande.

Med understrykande av denria utrednings betydelse ber jag. herr talman att
fa yrka bifall till utskottets förslag.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Ang. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. (Forts.)

Herr Anderberg: Herr talman! Henna fråga är av mycket stor betydelse för
stora delar av vårt land. Het gäller ju bär, såsom det sagts, inte endast en
fråga utan två, dels själva dyrortsgrupperingen i avseende å de statsanställdas
löner och dels fastställande av avdrag vid skattegrupperingen.

Hen nuvarande dyrortsgrupperingen trädde i kraft redan år 1920, och den
avsåg att genom olika totalavlöningar för befattningshavare inom olika orter
söka utjämna de lokala växlingarna i de allmänna levnadskostnaderna. Syftet
med systemet var att söka uppnå en lika reallön för befattning, oavsett i
vilken ort befattningen utövades. Statsmakterna lia emellertid räknat med att
placering å viss ort kan vara förbunden med reella fördelar och nackdelar, som
icke prisstatistiskt kunna behandlas, men som måste beaktas vid lönesättningen.

Vissa omgrupperingar ha ju företagits vid senare tillfällen, så t. ex. under
åren 1925, 1931 och 1935, och en omgruppering skulle även ha företagits år
1940, men med de betydande förskjutningar i prisläget, som skett under senare
år, och genom vad som framkommit i senare utredningar har det blivit
nödvändigt att uppskjuta en dylik omgruppering till en oviss framtid. Att
det nuvarande dyrtidsläget ej motsvarar det verkliga läget beträffande levnadskostnaderna
i landet har ju sedan länge varit uppenbart. Het utskottsutlåtande,
som här föreligger, ger klart vid handen, att så är fallet.

Herr talman, trots att jag är landsbygdsrepresentant och har känning av
de missförhållanden, som det nuvarande dyrortssystemet innebär, vill jag klart
och tydligt säga ifrån, att jag ej kan vara på samma linje som herr Persson,
d. v. s. slopa dyrortsgrupperingen. Jag vill inte medverka till att skapa nya
orättvisor på detta område. Icke minst i dessa tider är det ju av värde, att
inte blott de olika samhällslagren utan även landsbygden och städerna närma
sig varandra, och att vi söka brygga över de klyftor, som finnas. Nu gäller
det att taga bort de nuvarande orättvisorna och i stället få fram ett någorlunda
riktigt avvägt system. Het är ju det, som den ifrågasatta utredningen avser.

Här har man kommit fram med positiva riktlinjer från utskottets sida för
att nå ett resultat. Het har i den tidigare utredningen varit vissa saker, som
inte tagits i betraktande. Bet är vissa förmåner, som stadsborna ha. Man kan
tänka på kostnaderna för att få en provinsialläkare ut till en avlägsen landsbygd,
och det är många andra svårigheter, som landsbygdsfolket får vidkännas.
Het är ju ifrågasatt, att man eventuellt skulle tillgodose även en del
av dessa synpunkter. Men när man nu försöker att bota ont med värre ont —
genom att taga bort hela dyrortsgrupperingen — ställer jag mig fullständigt
oförstående till ett sådant förslag, ty jag finner de argument, som från den
sidan anföras, inte tillräckligt bärande för att kunna motivera ett sådant steg.

Het är i utskottsutlåtandet en sak, som den siste talaren särskilt poängterade
och ställde sig mycket tvekande inför. Het gäller det provisorium, som utskottet
här talar örn. Jag har fattat det så, att det endast avser skattegrupperingen.
Jag hörde också, att utskottets ordförande tydligt .sade ifrån, att det provisorium
som skall skapas endast gäller skattegrupperingen. Beträffande lönerna
får man givetvis se tiden an. Hetta krig skall viii någon gång taga slut. och
då bli vi väl i tillfälle till en reglering under en nedgångstid, och i samband
med en lönereglering kunna vi få vidtaga de förändringar, sopi bli nödvändiga.
För mig står det i alla fall klart, alf detta provisorium, så som nian
har tänkt sig det från utskottets sida, icke kan vålla några svårigheter. Bet
kan ju verka fördröjande, men den stora utredningen, som bär är ifrågasatt,
tror jag inte kan bli klar förrän till 1945 års riksdag, och vi få viii därför
avvakta vad den utredningen kommer att medföra. Skulle det visa sig, att
den medför, att vissa ortsgrupper i indexskalan bli vakanta, så få vi väl

Första kammarens protokoll 191)2. Nr 12. 4

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. fortsatt giltighet av gällande skatte gr upper ing m. m. (Forts.)
vidtaga de åtgärder, som behövas för att få ett mindre antal dyrorter än vad
vi för närvarande ha. Efter att ha övervägt saken och med beaktande av de
synpunkter, som den föregående ärade talaren anförde, har jag därför funnit,
att jag kan ansluta mig till utskottets uttalande härvidlag.

Det är klart, att en ny dyrortsgruppering komme att medföra stora förskjutningar
i lönehänseende mellan olika grupper av befattningshavare. Men i samband
med en nedgång av prisnivån kan det vara både möjligt och lämpligt
att genomföra en sådan åtgärd. Den sista tiden har ju denna fråga gått framåt.
Från alla håll har man nu varit enig örn att förhållandena inte kunna
förbli sådana som de för närvarande äro, utan att vi måste vidtaga nya åtgärder
för att lösa problemet. Det är man enig örn. Jag anser, att det utlåtande,
som här föreligger från utskottet, tillräckligt täcker de önskemål man
kan ha i fråga örn den blivande utredningen, och jag är fullt tillfredsställd
härmed. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Persson: Herr talman! Bara en liten replik till herr Anderberg. Det
gläder mig, att han betonade, att det gäller att överbygga klyftor mellan
landsbygden å ena sidan och de s. k. dyra orterna å andra sidan. Men örn vi
sålunda äro överens — som jag också förutsatte i mitt första anförande, ehuru
jag litet drog i tvivelsmål, att utskottet var fullt med på det — örn denna politik,
då menar jag, att det absolut måste gå i den riktningen, att när landsbygdens
folk kan få en något bättre standard, något bättre inkomst, som vi
alla önska, detta för med sig, att ävenledes levnadskostnaderna på landsbygden
komma att stiga. Låt oss bara tänka på en sådan sak som våra bostäder
på landsbygden. Det är bekant för alla, att de i genomsnitt äro åtskilligt
sämre än vad bostäderna äro i städerna. Vi måste sträva efter att mer och mer
närma oss de bekvämligheter, som andra samhällsgrupper kunna bestå sig.
Det vinnes ej utan kostnader. Låt oss också tänka på en annan sak, som jag
var inne på i det första anförandet: skolresorna. Det är väl ett absolut önskemål,
att begåvade barn på landsbygden beredas samma möjlighet till högre
utbildning som städernas barn, och det vinnes inte utan kostnader det heller.
Landsbygdens levnadskostnader måste enligt mitt sätt att se stiga i fortsättningen,
örn en riktig politik skall föras här i landet, och det kommer att innebära
ett närmande även av levnadskostnadstalen.

Jag vidhåller därför, att allting pekar på att jag och mina meningsfränder
bedömt situationen riktigt, och jag vidhåller alltså, herr talman, mitt vrkande.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen yttrade, att
därunder yrkats l:o) att vad utskottet i det nu föredragna utlåtandet hemställt
skulle bifallas; 2:o) att det förslag skulle antagas, som innehölles i herr
Hanssons i Rubbestad och herr Hammarlunds vid utlåtandet anförda reservation;
samt 3:o) att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades
i den av herr Bernhard Nilsson m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedermera, gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Persson begärde votering, i anledning varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen sig anse de härå avgivna svaren hava utfallit
med övervägande ja för deras mening, som ville till kontraproposition antaga

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Ang. fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. (Forts.)
godkännande av det förslag, som innefattades i den av herr Bernhard Nilsson
m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Herr Persson äskade emellertid votering jämväl örn kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen angående sammansatta
stats- och bevillningsutskotets utlåtande nr 1 antager godkännande av det förslag,
som innefattas i den av herr Bernhard Nilsson m. fl. vid utlåtandet avgivna
reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition i nämnda votering antagits godkännande
av det förslag, som innehålles i herr Hanssons i Rubbestad och herr
Hammarlunds vid utlåtandet anförda reservation.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början omröstning på det sätt, att efter
särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta
för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propostionen,
reste sig från sina platser. Herr talmannen förklarade därpå, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Persson begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 58;

Nej — 53.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och godkändes för huvudvoteringen en
omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som bifaller vad sammansatta stats- och bevillningsutskottet hemställt
i sitt utlåtande nr 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den av herr Bernhard
Nilsson m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

^ Sedan denna voteringsproposition ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter,
som ville rösta för ja-propositionen och därefter de ledamöter som ville
rösta för nej-propositionen, reste sig från sina platser; och befanns därvid, att
flertalet röstade för ja-propositionen.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutsgifter för budgetåret 1943/44 under riksstatens
fjärde huvudtitel, avseende anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner.

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Örn ökai
sparsamhet
inom den
militära förvaltningen.

Punkten 1.

I enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag hade utskottet i
förevarande punkt hemställt, att riksdagen måtte

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för försvarsdepartementet, vilka vöre påkallade vid en omorganisation av kommandoexpeditionerna
i enlighet med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 januari 1943 angivit;

b) till Försvarsdepartementet: Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisa ett
förslagsanslag av 455,000 kronor.

Herr Nilsson, Johan, i Malmö: Herr talman! I det här föreliggande utlåtandet
örn utgifterna på fjärde huvudtiteln saknar jag, efter vad som förekommit
i statsutskottet, ett principuttalande, däri vissa önskemål borde framförts
örn större sparsamhet på vissa områden inom den militära förvaltningen.
Då jag emellertid inte velat uttala missnöje på någon särskild punkt, och då
jag på grund av ledighet inte haft tillfälle ta del av utlåtandet förrän det
skulle behandlas i statsutskottet, har jag icke låtit anteckna någon reservation
utan endast inom utskottet anmält min avsikt att här i kammaren säga
några ord.

Anledningen till att jag tänkt mig ett dylikt uttalande, till utskottets utlåtande
är en föredragning inför statsutskottet av krisrevisionens ordförande.
Men eftersom denna föredragning var konfidentiell och den promemoria över
föredragningen som ordföranden senare tillställt utskottets första avdelning
är hemlig, är jag dess värre ej i tillfälle att lämna några detaljer från nämnda
föredragning utan får nöja mig med att framhålla några allmänna synpunkter.
Men först då några ord örn den allmänna debatt, som tidvis förts i pressen,
örn förment slöseri på vissa områden inom den militära förvaltningen.

Så har t. ex. markbevakningen ofta varit föremål för stark kritik i pressen.
Till markbevakningen höra som bekant för krigsmakten viktiga anläggningar,
bl. a. industrier, förråd, kommunikationsanläggningar m. fl. Här har
allmänheten, som ju inte alltid kan vara riktigt underrättad, ofta under årens
lopp krävt att myndigheterna bort nedskära bevakningsstyrkorna. Detta är ju
icke förvånande, då man vet, att avsevärda belopp åtgå till denna bevakningspersonal.

En annan punkt, där allmänheten ställt sig mycket frågande, är arméns
organisation av fältdepåerna. Den har ansetts kräva för stor personal och vara
för dyrbar. En annan av alla mera känd och diskuterad detalj är den militära
handräckningstjänsten, där både debattörerna i pressen och förut inkallade
varit ense örn att man slösat med för stora personalstyrkor. En minskning
av denna personal med endast några få procent har ansetts ge miljoner i besparingar.

Likaledes ha anmärkningar framförts mot att staten skulle erlägga för
höga avgifter för förhyrd material av olika slag, bilar och annat, att det militära
transportväsendet i allmänhet skulle vara för dyrt, att man bedrivit en
bristfällig materialvård m. m. Mot marinens hjälpfartyg har anmärkts, att
fartygshyrorna varit för höga o. s. v. Även örn det skulle kunna räknas upp
åtskilligt annat, som varit föremål för den allmänna uppmärksamheten under
dessa år av beredskap, skulle jag dock vilja inskränka mig till de angivna
exemplen. Men örn jag nu skulle bli tillfrågad, huruvida krisrevisionen haft anledning
ta hand örn dessa få av mig anförda områdena eller örn nämnda revision
satt in sin granskning på andra punkter i den föreliggande huvudtiteln,
måste jag anse mig vara förhindrad ingå härpå, då ju föredragningen i statsutskottet
som redan nämnts var konfidentiell.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

£3

Örn ökad sparsamhet inom den militära förvaltningen. (Forts.)

Utan att gå sekretessen för nära anser jag mig^ dock kunna säga, att krisrevisionen
genom sina omfattande granskningar, atföljda ibland av krävande
utredningar, Ilar utfört ett synnerligen värdefullt arbete, sorn det vore ömkligt,
att de militära myndigheterna på allt sätt sökte främja, vilket man ju
dock inte alltid kan säga ha varit fallet. . .

Man kan emellertid här ställa sig den frågan, varför krisrevisionen hemlighåller
sitt granskningsarbete. Skattedragarna få ju släppa till medlen, och det
måste väl vara riktigt, att de också fa reda pa vad medlen användas till och
det sätt, varpå detta sker. Troligen är det dock vissa hänsyn till de kontrollerade,
som gjort, att revisionen på detta sätt hemligstämplar sitt arbete för
allmänheten. För revisionen är det kanske ett sätt att na bättre samarbete
med de kontrollerade, en fråga om taktik, som ur revisionssynpunkt kanske
anses ge bättre resultat. _

Jag undrar emellertid, örn man inte i detta avseende skulle uppnå lika mycket,
örn man åtminstone offentliggör resultatet, sedan granskningen är gjord. Ett
sådant tillvägagångssätt överensstämde också bäst med vad som annars sker
i fråga örn kontroll under ett demokratiskt styrelsesätt.

Den del av krisrevisionens arbete, som statsutskottet tagit del av, motiverar
emellertid i hög grad en bestämd påminnelse till de militära myndigheterna
örn större sparsamhet med statens medel. Sveriges folk är enigt och beslutsamt,
då det gäller att värna vår frihet och uppehålla en effektiv beredskap. Men
det är också lika enigt i att kräva sparsamhet på alla områden.^ Och på de områden,
där detta brister, bör man vara angelägen att vidtaga sådana åtgärder,
att rättelse snarast sker. Ett starkt försvar är nödvändigt i denna tid av hotande
situationer, men inga onödiga utgifter, det är vad allmänheten kräver.

Men jag vill inte, herr talman, att dessa påminnelser skola uppfattas^ som
örn meningarna örn ett starkt försvar nu börja bli delade. I en tid°da väldet''
sitter i högsätet och man på alla sätt hotar de små nationer, som hålla på sin
frihet och vilja värna sin neutralitet, mäste alla krafter spännas för att vara
beredda, ifall olyckan skulle komma. Hur det skall bli efter kriget, blir en
annan sak. Skulle de stora nationerna bli tvungna att offra mera på att återuppbygga
en i spillror liggande värld än att tillverka vapen och därigenom
lätta något på de tryckande rustningsbördorna, så behöver val Sveriges folk
heller inte längre tryckas av de nuvarande stora försvarsutgifterna. Men den
dagen, den sorgen. Nu vilja vi alla ett starkt försvar, men med ett klokt användande
av varje krona. _ ...

Till sist ber jag, herr talman, att få påminna därom, att då jag inte har
riktat mig mot någon särskild punkt, så har jag ingen anledning till annat
yrkande än örn bifall till den föredragna punkten.

Herr statsrådet Sköld: Herr talman! Det finnes kanske icke någon
anledning för mig att taga till orda med anledning av vad den siste
ärade talaren har sagt, då det ju, som alla veta, är på det . sättet,
att de särskilda frågor, som han nämnde som exempel på slöseri inom
militärväsendet, ha varit föremål för ingående diskussioner _ såväl vid
informationsriksdagen i höstas som under årets remissdebatt, och jag för min
del har ingenting att tillägga till vad jag vid dessa tillfällen sagt därom, utan
kan för min del endast förklara, att de militära myndigheterna äro i full färd
med att i samarbete med krisrevisionen silka finna de utvägar till utgiftsminskningar,
som överhuvud taget gå att åstadkomma.

Men jag begärde ordet, när den föregående ärade talaren lät undfalla sig, att
det skulle vara av hänsyn till de kontrollerade, som krisrevisionen icke offentliggör
sitt anmärkningsarbete. Det kan icke vara på det sättet. Förklaringen

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Om ökad sparsamhet inom den militära förvaltningen. (Forts.)
måste vara den, att när krisrevisionen går till sitt arbete måste revisionen röra
sig med hemliga handlingar och hemliga förhållanden, och det går icke att inför
allmänheten lägga fram detaljerna i detta arbete utan att man samtidigt
komme att blotta förhållanden, som icke få blottas. Det kan inte vara så, att
det är av hänsyn till någon, som det icke blir offentlighet över dessa ting,,
och för min del måste jag säga, att det icke är något önskemål från de militära
myndigheternas sida, att här skall bedrivas något hemlighetsmakeri. Ali den
offentlighet, som kan lämnas i dessa ting, skulle från militär sida säkert vara
tacknämlig.

Herr Nilsson, Johan, i Malmö: Herr talman! Jag gjorde intet påstående
utan försökte endast att med ett par ord diskutera mig fram till vad som kunde
vara orsaken till detta hemlighållande av granskningsresultatet. Jag vet mycket
väl, att krisrevisionen har handskats med hemliga handlingar, liksom också
statsutskottet får göra ibland, men jag är inte alldeles övertygad örn att krisrevisionen,
även örn den offentliggjorde sitt resultat, behövde offentliggöra vad
som står i dessa handlingar, ty det är ju endast resultatet det gäller. Örn det
t. ex. finnes en bevakningsstyrka på ett tusen man någonstans och denna genom
krisrevisionens arbete blir nedsatt till låt oss säga 700 eller 600, så har
ju genom ett offentliggörande därav ingenting av hemliga handlingar blivit
berört. Jag ifrågasätter alltså fortfarande, om man ej offentligen borde tala
om sådana resultat.

Herr Lindström: Jag vill bara tillfoga några ord till den debatt, som nu
fores. Jag skulle vilja börja med ett beklagande av att herr Johan Nilsson
i Malmö har flyttat över från statsutskottets första avdelning till dess fjärde.
Ty om han hade suttit kvar i första avdelningen skulle han ha känt till, att
denna utskottsavdelning, som ju närmast behandlar försvarsärendena, har varit
synnerligen angelägen örn att på alla viktiga punkter förskaffa sig föredragningar
^av experter, till vilka i vissa fall hela utskottet har varit inbjudet.
Vi lia också varit mycket angelägna att få se på de handlingar, oftast hemliga,
som föreligga i de olika ärendena. Och vid denna som jag tror noggranna
granskning lia vi inte haft någon anledning i detta läge att framställa några
principiella anmärkningar örn slöseri inom försvarsväsendet. Det innebär naturligtvis
icke, att det ej på vissa punkter har förekommit misstag, men jag
har fått den uppfattningen under mitt nu ganska mångåriga arbete inom första
avdelningen, att förhållandena på detta område undan för undan förbättrats
och förbättrats mycket märkbart.

Herr Nilsson, Johan, i Malmö: Detta, att första avdelningens representant
talar örn att vi ha haft föredragning av experter, tycker jag inte imponerar
så förfärligt mycket, ty jag var med vid varenda en av de föredragningar, som
ha försiggått i år och som räckte i tre, fyra dagar. Det gäller för övrigt inte
vad experterna ha sagt utan den P. M. som utgör en redogörelse för krisrevisionens
arbete. Jag vet vad som sades under dessa föredragningar, och jag
tror nied fog, att första avdelningen, örn den riktigt uppfattat vad som där
sades, bort i allmänna ordalag i sitt utlåtande om fjärde huvudtiteln ha framfört
något om den kritik, som där bjöds på. Jag har inte rätt att nämna något
av det, men örn första avdelningen hade velat avgiva ett enigt utlåtande, skulle
den i allmänna ordalag kunnat säga någonting av vad jag tillät mig framföra
i mitt första anförande.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i den under
behandling varande punkten hemställt.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 12.

Punkterna 3—5.

Lades till handlingarna.

Punkterna 6—9.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 10.

Lades till handlingarna.
Punkten 11.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 12.

Lades till handlingarna.

Punkterna 13—38.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 39.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att till Armén: Vapen och ammunition
m. m. för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 20,400,000
kronor.

Äng. hemvärnets
beväpning.

I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft tva likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr G. Branting (1:103)
och den andra inom andra kammaren av herrar C. Lindberg i Stockholm och
S. Hedqvist (11:159), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla örn ofördröjlig utredning och snabba åtgärder i och för
hemvärnets utrustande med lämpliga effektiva vapen.

Utskottet hade i den nu föredragna punkten anfört:

»Den verkställda beräkningen av förevarande anslag har icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet tillstyrker alltså den äskade medelsanvis Vidkommande

det motionsvis gjorda yrkandet vill utskottet framhålla, att
utskottet har anledning förutsätta, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet
riktad på det i motionerna berörda spörsmålet och vidtager de åtgärder som
förhållandena medgiva. Något initiativ från riksdagen i detta ärende synes
utskottet därför icke vara behövligt. Utskottet avstyrker följaktligen de föreliggande
motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till Armén: Vapen och ammunition m. m. för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 20,400,000 kronor;

b) att motionerna 1:103 och II: 159 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.»

Herr Branting: Herr talman, mina herrar! Jag konstaterar, att det har gått
med denna motion angående bättre beväpning av hemvärnet^ på samma sätt
som med en föregående motion, som jag tillät mig väcka angående förbättrad

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Äng. hemvärnets beväpning. (Forts.)

svensk representation i utlandet: Kungl. Majit Ilar själv tagit upp saken eller
tänker göra. det. Under, sådana förhållanden behövs det ju inte någon påstötning
fran riksdagens sida. Enligt vad jag erfarit, lär hemvärnet komma att
utrustas även med lätta granatkastare. Det var det vapen, som lag för min
del hade pläderat för i min motion, och jag har alltså anledning att vara nöjd.
Likväl är jag det inte fullständigt, och jag skall därför tillåta mig, herr talman,
att säga ytterligare några ord om hemvärnet, dess uppgifter och dess
beväpning.

. Vid två olika tillfällen under den allra senaste tiden har ju hemvärnet visat
sig kunna uppträda både energiskt och omdömesgillt under sin neutralitetsbeyaknmg.
Jag tror, att det fördelaktiga intryck, som man i detta sammanhang
i allmänhet har fatt av hemvärnet, är väl motiverat. Förklaringen till att hemvärnet
vid dessa tillfällen har skött sig bra ser jag däri, att det verkligen inom
ff1! institutionen finns en ^ hel del duglighet och hängivenhet att ta vara på.
^et förekommer, örn jag så får uttrycka mig, inom hemvärnet ett slags naturlig
iältmässighet, som ibland i praktiken verkar säkrare än på förhand meddelade.
instruktioner — och naturligtvis ännu bättre än icke meddelade instruktioner.

Vad jag vill framhålla är alltså, att man kan ha förtroende för den folkarmé,
som hemvärnet utgör, och det inte bara beträffande freds- och neutralitetsuppgifter
utan också i händelse av krig.

. if ^etta sammanhang tillåter jag mig erinra örn statsministerns förklaring
vid riksdagens början, att regeringen är besluten att gå in för vad man kan
kalla det totala försvaret, om sa skulle behövas. Däri inbegripes ju en försvarskamp
även av små självständiga hemvärnsförband. Men örn man, herr talman,
bär allt skäl att hysa förtroende för andan och dugligheten inom hemvärnet,
och om man i händelse av krig är beredd att lägga viktiga stridsuppgifter på
dess förband, bör det ju falla av sig självt, att man förser dem med all den
vapenutrustning, som kommer att behövas för sådana uppgifter som det härvid
kan vara fråga om, och att man redan nu vänjer detta manskap vid handhavandet
av dessa vapen. Jag syftar då särskilt på diverse sprängvapen,
landminor o. d., som krävas.för att kunna strida mot pansarskyddade trupper.
Sorn det nu är ställt, tror jag, att hemvärnsavdelningarna skulle få mycket
svart att komma till rätta också med de allra minsta luftlandsatta tanks eller
pansarbilar. Det är att befara, att sådana små pansarskyddade fordon skulle
kunna fara omkring ganska obehindrat i landet. I varje fall skulle inte hemvärnet
kunna göra mycket åt dem. Det är svårt att säga, vad hemvärnet skulle
kunna företa sig mot dessa, pansarfordon med den beväpning, som det nu har.
Naturligtvis kunna påhittiga och energiska män ibland improvisera en hel
del, men det är självfallet bättre, att de disponera över de utprövade och effektiva
don, som finnas i arméns förråd. Det är därför jag önskar, att man skall
gå några steg längre beträffande hemvärnets vapenutrustning än som för närvarande
tycks vara meningen.

Jag har, herr talman, bara velat framföra dessa synpunkter, som jag vet
delas av åtskilliga hemvärnsmän ute i landet. Detta framgår ju också av att en
motion likalydande med min har blivit väckt i andra kammaren.

Jag har intet särskilt yrkande.

Herr Andrén: Då herr Branting inte gjort något yrkande, kan jag fatta mig
mycket kort. Jag kan försäkra motionären, att det inte är av bristande intresse.
för denna sak som utskottet har skrivit såsom här har skett. Jag tror
inte jag gör mig skyldig till någon indiskretion, örn jag meddelar, att man
inom hemvämsstaben är ganska belåten med den beväpning man nu håller

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12. 57

Ang. hemvärnets beväpning. (Forts.)

på att få. Under sådana förhållanden tror jag inte, att det är motiverat, att
riksdagen skriver till Konungen för att fa en ytterligare förstärkning av

På dessa grunder, herr talman, ber jag att fa yrka bifall till utskottets
förslag.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i
den nu förevarande punkten hemställt.

Punkterna 40—42.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 43.

Lädes till handlingarna.

Punkterna 44—57.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 58.

Lades till handlingarna.

Punkten 59.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 60.

Lades till handlingarna.

Punkterna 61—65.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 66.

Lades till handlingarna.

Punkterna 67—82

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 83.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att
vid beslut örn genomförande av den av 1942 års riksdag godkända planen för
nybyggnad av örlogsfartyg, med av departementschefen föreslagna ändringar,
överskrida den av nämnda riksdag fastställda kostnadsramen, 180,000,000 kronor,
med det belopp, som vid utgången av budgetåret 1942/43 ännu ioke disponerats
av de av 1939 års lagtima riksdag anvisade anslagsmedlen till påbörjande
av två kustförsvarsf artyg; x

dels till Marinen: Fartygsbyggnader för flottan för budgetaret 1943/44 anvisa
ett reservationsanslag av 40,000,000 kronor;

dels ock medgiva, att anslaget finge enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
överskridas inom ramen av ett belopp av 180,000,000 kronor, ökat. med förutnämnda,
vid utgången av budgetåret 1942/43 förefintliga reservation.

Anslag till
fartygsbyggnader
för
flottan.

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Anslag till f arty gsby g gunder för flottan. (Forts.)

I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft följande i detta
ämne väckta motioner, nämligen

dels en inom första kammaren av friherre A. De Geer väckt motion (1:4),
vari hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t uttala det bestämda
önskemålet, att uppskov med byggande och färdigställande av motortorpedbatar
i tidigare avsett antal icke borde ske utan att utbyggande härav måtte
bedrivas trots de ökade kostnaderna för de redan beställda tvenne kryssarna; dels

en inom första kammaren av herr E. vem Heland m. fl. väckt motion
(I-101), vari hemställts, att riksdagen i samband med prövningen av Kungl.
Maj:ts förslag angående anvisande av medel till fartygsbyggnader för flottan
måtte till prövning upptaga frågan om sådan jämkning i den av 1942 års
riksdag godkända planen för byggandet av örlogsfartyg, att i första hand sådana
fartyg nömme till utförande, vilka inom kort tid kunde tillföras flottan
1 ,s7fte aft förstärka densamma, medan arbetet med kryssarnas byggande tills
vidare uppskötes;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr S. Linderot (I: 158) och den andra inom andra kammaren av herr

H. Hagberg i Luleå m. fl. (II: 229), vari föreslagits, att riksdagen med frångående
av sitt tidigare beslut för sin del skulle besluta att till 1944 uppskjuta
byggandet av de båda kryssarna samt att frågan örn ett återupptagande
av kryssarbygget skulle underställas först 1944 års riksdag.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, med avslag å motionerna 1:4, 1:101, 1:153 och II: 229
samt med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vid beslut örn genomförande av den av
1942 års riksdag godkända planen för nybyggnad av örlogsfartyg, med av
departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 januari
1943 föreslagna ändringar, överskrida den av nämnda riksdag fastställda
kostnadsramen, 180,000,000 kronor, med det belopp, som vid utgången av budgetåret
1942/43 ännu icke disponerats av de av 1939 års lagtima riksdag anvisade
anslagsmedlen till påbörjande av två kustförsvarsfartyg;

b) till Marinen: Fartygsbyggnader för flottan för budgetåret 1943/44 anvisa
ett reservationsanslag av 40,000,000 kronor;

c) medgiva, att anslaget finge enligt Kungl. Maj:ts bestämmande överskridas
inom ramen av ett belopp av 180,000,000 kronor, ökat med förutnämnda,
vid utgången av budgetåret 1942/43 förefintliga reservation.

Reservationer hade anförts

1) av herr von Heland, som ansett, att utskottets yttrande bort hava den
lydelse, reservationen ^ visade, samt att utskottet bort hemställa,

I. att riksdagen matte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:101, 1:153 och 11:229,

a) besluta, att byggandet av i 1942 års plan för fartygsbyggnader för
flottan ingående kryssare skulle tills vidare uppskjutas;

b) för fullföljande av förenämnda nybyggnadsplan i övrigt till Marinen:
Fartygsbyggnader för flottan för budgetaret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 20,000,000 kronor;

c) medgiva, att anslaget finge enligt Kungl. Maj :ts bestämmande överskridas
inom ramen av ett belopp av 180,000,000 kronor, däri inräknat det belopp,
som vid utgången av budgetåret 1942/43 ännu icke disponerats av de av 1939
års lagtima riksdag anvisade anslagsmedlen till påbörjande av två kustförsvarsfartyg; -

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Anslag till fartyg sbyggnader för flottan. (Forts.)

II. att motionen 1: 4 måtte anses besvarad genom vad utskottet i det av reservanten
föreslagna yttrandet anfört;

2) av herrar Andrén, Karl Andersson, Ohlin, Andersson i Södergård och
Olsson i Kullenbergstorp, vilka likväl ej antytt sin åsikt.

Herr von Heland: Herr talman! Vi, som önskat och önska uppskov med
kryssarbygget, förstå nu. att vi förgäves försöka hindra ett missgrepp av
statsmakten. Redan vid förra årets försvarsbeslut erkände efter debatten en
del riksdagsmän, som röstat för bifall till kryssarbygget, att de hade samma
uppfattning som reservanterna, men de säde, att de dock ansago sig bora
stödja försvarsministern. I år är det säkerligen flera, sorn resignerat under
motivering att avtal nu äro träffade. Statsrådet anförde emellertid vid mformationsdagen
den 27 februari i år bl. a. följande: »Kanske förmenar någon,
att riksdagen blir bunden just därigenom att avtal med varven traf fats.
Men så är knappt fallet, ty skillnaden i kostnader, som skulle uppsta vid ett
avbrytande av arbetet med kryssarna, mellan den tidpunkt da remissdebatten
ägde rum och den, då riksdagen kan komma att fatta beslut, är icke sa stor,
att den blir avgörande för ståndpunktstagandet.» Tydligen kunna, dock inga
argument i denna fråga, hur sakligt starka de enligt var uppfattning an aro,
inverka på riksdagsmajoriteten. Det är därför tyvärr meningslöst att paborja

en ny sakdebatt. . ,, . ,

Det må dock tillåtas mig att som motiv för ett yrkande örn bifall till nun
reservation få till protokollet antecknat, att enligt, min bestämda uppfattning
detta kryssarbygge är ett finans- och försvarspolitiskt misstag och ett olämpligt
användande av vissa metaller och råvaror. Härutöver önskar jag endast
påpeka en passus i min reservation. Där står: »Det har nämligen Jemväl pa
andra områden än ifråga örn fartygsbyggnaderna visat sig, att de till grund
för 1942 års försvarsbeslut liggande kostnadsberäkningarna för matenefanskaffning
visat sig vara behäftade med felaktigheter, vilka komma att föranleda
att kostnadsramen för försvarsväsendet ökas utöver vad som följer av
pris fördyring, om icke besparingar göras å annat område. En närmare utredning
örn de tidigare kostnadsberäkningarnas hållbarhet, synes böra av Kungl.
Majit föreläggas 1944 års riksdag.» Även örn inte min reservation kommer
att bli bifallen av kammaren — jag kommer inte att begära någon votering

_ uttrycker jag dock det önskemålet till försvarsministern, att riksdagen sa

snart ske kan får reda på vilka fördyringar som äro att vänta utöver vad som
betingas av prisnivåns förändringar och — därest försvavsramen inte skaff
sprängas — på vilka områden försvarsministern ämnar vidta inskränkningar.

Herr talman! Det är som sagt meningslöst att begära .votering, men för att
in i det sista hävda min bestämda uppfattning, yrkar jag bifall till den av
mig antecknade reservationen.

Herr Ohlin: Herr talman! Jag tillhör dem, som både i fjol och tidigare lia
uttalat sig och röstat mot beslutet örn byggande av dessa båda kryssare och
jag känner därför ett behov av att vid detta tillfälle deklarera skalen till att
jag för närvarande inte kan inta samma ståndpunkt som reservanten herr von

HJagdvill först helt kort rekapitulera de skäl, som ha varit avgörande för min
principiella ståndpunkt. Jag har ansett, att det svenska försvaret borde så långt
som möjligt stärkas under det pågående kriget och att man endast i andra
hand borde vidta åtgärder på längre sikt. Därför har det förefallit mig angeläget
att man i första rummet skulle sörja för att skaffa lättare fartyg, som

Nr 12.

Onsdagen den 31 mare 1943.

Anslag till fartygsbyggnader för flottan. (Forts.)
kunde någorlunda snabbt färdigställas. Det har också förefallit rimligt, att
man borde beakta råvaruförsörjningen och de gränser, som denna under kriget
har satt för anskaffning av olika försvarsmedel. I fråga örn sådant, som inte
kail färdigställas under kriget, har det förefallit mig lämpligt, att man skulle
avvakta erfarenheterna från den nu pågående kampen, och detta alldeles särskilt
när det gäller vilken roll större fartyg komma att spela i relativt smala
farvatten sådana som Östersjön, där de kunna befara angrepp från landbaserat
flyg. Det har till sist synts mig, som om man hade alldeles särskild anledning
till betänksamhet, när det gäller att foga in större fartyg i vårt lands
försvar vid en tidpunkt, då man kail räkna med att tillräckligt flygskydd för
dessa icke kan åstadkommas, utan att andra, mycket väsentliga försvarsuppgifter
eftersättas.

Dessa skäl lia tidigare förefallit mig vara avgörande mot det beslut, som
fattats örn byggande av de båda kryssarna. Men, herr talman, sådan som situationen
för närvarande är, när förberedelserna lia framskridit så långt, ja, när
beställningarna i stor utsträckning äro placerade, förefaller det mig, som örn
det skulle åstadkomma mycket stora olägenheter, örn beslutet nu bleve upprivet.
Därtill kommer den omständigheten, att enligt upplysningar, som försvarsministern
har lämnat och som utskottet har fått bekräftade, är det inte
möjligt att få större jagare och större motortorpedbåtar färdiga väsentligt
snabbare än dessa kryssare. Man kan beklaga, att arbetet med att konstruera
större jagare och motortorpedbåtar inte har bedrivits i stället för arbetet med
att konstruera dessa kryssare, men man måste böja sig för det faktum, som
i dag föreligger, och det torde innebära, att man icke skulle uppnå någon väsentligt
snabbare tillökning av flottans stridskrafter genom att nu övergå till
att försöka forcera fram ett jagar- och motortorpedbåtsbygge.

Skall man då i detta läge av hänsyn till råvaruförsörjningen i alla fall
tänka sig att övergiva det tidigare beslutet? Jag finner det vara ytterst tveksamt,
då jag har kommit till den uppfattningen, att råvaruförsörjningen visserligen
inte är så bra som önskvärt vore men å andra sidan inte heller sådan,
att örn kryssarbygget uppskötes detta skulle medföra någon mera väsentlig
förstärkning av vårt försvar på andra punkter under det nu pågående kriget.

Under dessa förutsättningar, herr talman, har jag inte kunnat förorda, att
man nu skulle uppskjuta bygget. Å andra sidan finner jag heller ingen anledning
att stödja ett beslut om en åtgärd, som jag anser från början ha varit
svagt motiverad. Jag kommer alltså att avstå från att rösta i den punkten.

Jag vill sedan, herr talman, endast göra ett tillägg rörande ett uttalande,
som försvarsministern gör, när han på tal om den nya minkryssaren säger:
»Ehuru nämnda kostnad under de förutsättningar, som förelegat, torde ha
kunnat bestridas med anlitande av förskotts stat» etc., har det ansetts mest
ändamålsenligt att inte förfara på det sättet. Jag ber att redan här få uttala,
att den ståndpunkten, att Kungl. Maj :t skulle kunna använda förskottsstatens
medel till att bygga större krigsfartyg, som inte alls lia varit föreslagna för
den svenska riksdagen, finner jag för min del ohållbar. Jag skall inte ta upp
tiden med att diskutera den i dag, då jag utgår från att det kommer att bli
tillfälle till en principdebatt på den punkten, när riksdagen har att ta ställning
till Kungl. Maj :ts förslag om beredskapsstat för nästa år.

I herr Ohlins yttrande instämde herrar Andrén, Siljeström och Nordenson.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Eftersom inga allvarligt
menade avslagsyrkanden framställts i de anföranden, som ha hållits, kan det
synas överflödigt, att det säges någonting från utskottets sida, men jag skall
likväl be att få yttra ett pär ord, då jag befinner mig på den andra sidan.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Anslag till fartyg sbyggnader för flottan. (Forts.)

Jag har under min mångåriga behandling av försvarsärenden och särskilt flottans
angelägenheter kommit till den uppfattningen — som också överbefälhavaren
och de militära myndigheterna ha framfört — att tillkomsten a,v kryssäre
utgjorde en av förutsättningarna för att flottan ^skulle kunna tylla sina
taktiska uppgifter. Jag skall emellertid inte heller gå in i en sakdebatt. Men
jag vill understryka, att två riksdagar tidigare lia beslutat i denna fråga och
att avtal om kryssarnas byggande är träffat. Det kan därför inte vara lämpligt
att nu riva upp ett beslut, vars verkställande redan framskridit sa långt.

Jag har också begärt ordet med anledning av ett uttalande i herr von Helands
reservation på sid. 92 rörande den förändring i byggnadsplan^, som har verkställts.
Jag vill då säga, att utskottet med sitt uttalande pa sid. 44 inte menar
mer än vad där står: »Vidkommande de av Kungl. Majit enligt den av departementschefen
lämnade redogörelsen vidtagna jämkningarna i den av 1942 ars
riksdag fastställda planen för fartygsbyggnader för flottan finner utskottet
desamma hava varit på grund av inträffade förhallanden i sak lämpliga.»
Utskottet har därmed icke tagit ståndpunkt till den rent formella sidan av
saken, vilket torde få ankomma på konstitutionsutskottet. Jag har velat saga
detta med anledning av herr von Helands uttalande på sidan 92, så. att det inte
skall se ut, som om han ensam hade tänkt på det rent konstitutionella.. Utskottet
har inte velat gå in på den delen, då den ligger under konstitutionsutskottets
domvärjo. o

Det är inte mycket att säga i detta ärende. Saken har avancerat sa långt,
att det varken synes möjligt eller lämpligt att avbryta det byggnadsarbete,
som nu har påbörjats. Det har sagts, att materialtillgången inte skulle vara
tillräcklig, men de uppgifter vi lia fått inom utskottet ha visat, att den är
bättre än vad man hade väntat.

Jag ber att få yrka bifall till statsutskottets hemställan.

Herr Lindström: Herr talman! Örn jag hade vetat, att utskottets ärade
ordförande hade begärt ordet, skulle jag icke lia besvärat talmannen. Utskottsordföranden
framhöll nämligen i stort sett de ° synpunkter, som jag för min
del i detta ögonblick anser avgörande i denna fråga. Motståndarna till kryssarbygget,
vilka här i dag ha representerats av herrar von Heland och Ohlin,^tala
ju nu också i resignationens tecken, och man har inte anledning att vänta någon
fortsatt strid örn denna segslitna fråga.

Jag vill understryka, vad både herr Ohlin och herr J. B. Johansson sade,
att de upplysningar vi lia fått angående materialtillgången ha stärkt oss, som
vilja att dessa byggen skola fullföljas, i vår åsikt, att det finns möjlighet att
fortsätta dem utan att på något väsentligt sätt inkräkta på andra för försvaret
viktiga behov.

Här har också frågan örn minkryssaren berörts. Det ä-r evident,.^ att det var
nödvändigt för flottan att så snart som möjligt få detta fartyg. Kungl. Majit
hade satt i gång åtgärder för att få det byggt, innan Kungl. Maj :t gick till
riksdagen. Jag har den uppfattningen —- som uppenbarligen strider mot herr
Ohlins — att Kungl. Majit skulle lia kunnat ta dessa medel på förskottsstat.
Vi ha många prejudikat av den innebörden. Förskottsmedel ha använts till
anskaffning av varaktigt material, som kanske kan begagnas av krigsmakten
lika länge som denna minkryssare, och riksdagen har icke protesterat mot att
detta, gått på förskottsstat. Men jag skall inte närmare ingå på detta ärende.
Det har ju antytts, att det kommer upp i annat sammanhang. Jag anser emellertid,
att det är — örn jag får använda det ordet — en renhårig handling
ifrån Kungl. Majlis sida att nu öppet begära medel för denna nödvändiga minkryssare.

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Anslag till fartyg sbyggnader får flottan. (Forts.)

För övrigt instämmer jag i yrkandet örn bifall till utskottets förslag på
denna punkt.

Herr Andrén: Herr talman! Genom att instämma i kerr Ohlins anförande
har jag redan sökt klarlägga min principiella ståndpunkt i denna fråga. Närmast
med anledning av herr J. B. Johanssons anförande skall jag tillåta mig
att säga ett par ord.

Herr J. B. Johansson erinrade örn att riksdagen redan vid ett par tidigare
tillfällen har fattat sina beslut i denna sak. Jag vill emellertid påminna om
att riksdagen vid båda dessa tillfällen har fattat sina beslut under de felaktiga
förutsättningar, som ha presenterats av Kungl. Maj :t. När kryssarpropositionen
första gången förekom här i kammaren, hösten 1940, sades det, att kryssarna
skulle vara färdiga på två och ett halvt år, således sommaren 1943, och
att de skulle kosta 50 miljoner kronor. När frågan på nytt kom före förra
varén fingo vi reda pa att de skulle kosta 57 miljoner kronor och vara färdiga
respektive den 1 augusti 1946 och den 1 januari 1947. Nu få vi i årets fjärde
huvudtitel veta, att de skola kosta 74 miljoner kronor, och till min glädje konstaterar
jag, att Kungl. Maj :t denna gång är försiktig nog att icke säga något
örn när de skola bli färdiga. Jag ber att få lyckönska herr försvarsministern
till denna nya försiktighet. Det kunde måhända med hänsyn till dessa omständigheter,
trots de två gånger fattade besluten, verkligen vara anledning att
upptaga frågan, till förnyad ^saklig behandling. Men i likhet med herr Ohlin
anser. jag. för min del, att frågan har avancerat så långt, att våra varvs- och
rustningsindustrier så ha inriktat sig på detta mål, att det icke längre föreligger
någon möjlighet att snabbare fa fram nya vapen, varför man måste resignera.
Den blanka reservation, som jag fogat till föreliggande utlåtande, är
också en reservation i resignationens tecken. Blanka reservationer lia ju ej
sällan denna karaktär.

o Med anledning av herr Rickard Lindströms senaste anförande skall jag också
be att få säga ett par ord. Herr Rickard Lindström gjorde gällande, att man
mycket val skulle kunna finansiera minkryssaren med hjälp av förskottsstaten.
Örn jag icke missminner mig, har herr Rickard Lindström varit närvarande
i statsutskottet, när tidigare beredskapsstater där förelegat till behandling,
och vid två olika tillfällen har statsutskottet gjort uttalanden, som jag
skulle vilja påminna herr Rickard Lindström örn. Det första uttalandet förekommer
i statsutskottets utlåtande nr 5 vid 1941 års riksdag, där det heter:
»Utskottet vill erinra därom, att beredskapsstaten från början avsåg den merkostnad,
som uppkommer,vid förstärkt försvarsberedskap. Det synes utskottet
böra eftersträvas att, sa långt möjligt är, endast de kostnader, som direkt sammanhänga
med beredskapsåtgärder, upptagas å staten.» Har nian gjort detta
uttalande, förefaller det mig ganska orimligt, att ett fartyg, som dock måste
anses få en ganska lång livslängd, skulle kunna finansieras på förskottsstat.
Något senare samma år gjorde utskottet i anledning av propositionen örn den
militära beredskapsstaten, följande uttalande: »Angående det under fjärde huvudtiteln
för ''Engångsutgifter (Ga)’ förslagsvis upptagna anslaget å 800
miljoner kronor vill utskottet uttala den förväntan, att det snart skall bliva
möjligt för Kungl. Maj:t att överblicka de materialbeställningar, som hittills
finansierats med detta anslag, och på den ordinarie riksstaten upptaga större
delen av de behov, som hittills blivit tillgodosedda genom nämnda anslag.»
Man erkände således den gången, att man har gått utanför den från början
tilltänkta ramen för förskottsstaten, när man gjort stora engångsbeställningar,
som rimligtvis icke höra hemma där, och man ville ha en ändring i denna praxis.
Jag finner det också högst naturligt, att man ville ha en sådan ändring. Man

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Anslag till fartyg sbyggnader för flottan. (Forts.)
måste komma ihåg, att en militär beredskapsstat dock är något som har sammanhang
med försvarets beredskap och att man icke på densamma kan plocka
in vad som helst.

Till sist kanske jag får lov att göra ännu en anmärkning. Den icke alldeles
oväntade merkostnad, som kryssarna ha dragit med sig, har självklart sprängt
den kostnadsram, som från början var tänkt för försvaret. Minkryssaren har
också dragit sitt strå till stacken. Det kunde vara mycket att säga örn den
rent formella sidan härav, men sjisom redan utskottets ärade ordförande påpekade
har statsutskottet genom det lilla uttrycket »i sak» velat antyda, att
det icke avser att gå in på den formella sidan av saken, då man kan förvänta,
att denna fråga är föremål för undersökning inför annat forum.

Man förväntar kanske icke av herr försvarsministern en så stor respekt för
andras meningar; man hade emellertid måhända kunnat vänta sig, att herr
försvarsministern i alla fall hade haft en viss respekt för den flottplan, som
har tillkommit på hans eget initiativ. Vad har emellertid skett, när herr försvarsministern
ansåg sig nödsakad att revidera flottplanen? Jo, sådana fartyg,
varom inga delade meningar ha rått, ha skjutits åt sidan till förmån för
fartyg, örn vilka i hög grad striderna ha rasat, och dessutom till förmån för
fartyg, som överhuvud taget icke ha varit på tal i diskussionen örn denna flottplan.
Det är detta som man måste finna anmärkningsvärt. Jag skall emellertid,
som sagt, icke nu gå närmare in på denna fråga.

Herr statsrådet Sköld: Herr talman! Jag hade för min del icke tänkt att
deltaga i denna diskussion som ju närmast består av vittnesbörd ifrån personer
som ha resignerat. Till den kategorien brukar jag aldrig räkna mig, och
därför hade jag icke heller tänkt att blanda mig i körén. Men jag tycker, att
den siste ärade talarens anförande ändå uppfordrar mig till att ge en replik.

När han framställer saken som så, att jag icke skulle Ira respekt för någonting,
må det vara hans mening. Det är visserligen riktat mot mig, men det
intresserar mig icke. När hail emellertid förklarar, att jag icke ens har respekt
för den flottplan, som jag själv har framlagt, och att jag skjuter undan fartyg,
som äro önskvärda för alla, till förmån för fartyg, som endast äro önskvärda
för vissa, är det väl ändå rimligt att något se till sammanhanget.

Jag har aldrig förnekat, att det år 1942 fanns anledning till ordentliga överväganden
örn huruvida kryssarna skulle byggas eller ej. Det var icke tal om
annat än att de förutsättningar, varpå Kungl. Majit och riksdagen grundat
sitt beslut år 1940, voro oriktiga. Det var så! Yi kunde icke få dessa fartyg på
två och ett halvt år och sågo redan då, att kostnaderna blevo väsentligt större.
Men riksdagen bestämde sig då med mycket stora majoriteter för att kryssarna
ändock skulle byggas, trots att de icke skulle bli färdiga förrän under år
1946. Riksdagen tog sin ståndpunkt, och det var Kungl. Maj :ts skyldighet att
effektuera beslutet. I detta beslut ingick, att konstruktionen av kryssarna
skulle gå före konstruktionen av de större jagarna, Det finns icke resurser till
att jämsides bedriva detta väldiga konstruktionsarbete. Riksdagens beslut följdes
således, när kryssarna gåvos förtur och de stora jagarna sattes i andra rummet.
Här är intet smussel i den saken utan öppet och ärligt spel!

Vad sedan betrilffar motortorpedbåtarna, vet ju herr Andrén lika bra som
jag, att det beror på konstruktiva orsaker, att vi icke ha kunnat få fram dem,
och icke på några försök att skjuta undan dem till förmån för andra fartyg.

Utöver detta skall jag inte säga annat än att den som lever får se. Det var
ju en gång så, att det fanns en stark opinion här i Sverige mot byggandet av
F-båtarna, Jag tror, att vi kunna säga, att den opinionen var felaktig. F-båtarna
medförde, att deri svenska flottan under femton års tid var en maktfak -

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Anslag till fartyg åbyggnader för flottan. (Forts.)
tor i Östersjön och att den fortfarande vid detta världskrigs utbrott hade en
mycket stark ställning. Jag tror, att det kan vara värt att vänta och se, hur
de tider bli, som komma efter år 1946. Det kanske blir bäst, att man väntar
med omdömena örn huruvida beslutet örn kryssarna var ett finanspolitiskt och
försvarspolitiskt misstag. Jag för min del är belåten med att vänta tills den
tiden kommer med sin dom.

Herr von Heland: Herr talman! Det gläder mig, att herr försvarsministern
förklarar, att han gärna vill vara med örn att döma år 1946, eller när kryssarna
äro färdiga. Även jag kommer att med intresse avvakta den. tidpunkten.
Då jag emellertid icke tillhör dem, som resignerat, ber jag att få göra en liten
replik.

Jag måste nämligen framhålla, att jag icke har samma optimistiska inställning
till materialfrågan som den som här har deklarerats. Det är ju tydligt,
att man kan draga olika slutsatser av vad som föredrages i ett utskott. För
min del måste jag säga, att jag icke har samma optimistiska syn efter de föredragningar^
som jag åhört, som vissa andra talare här i kammaren. Det är ju
icke lämpligt att här gå in på några detaljer. Jag skall endast ordagrant anföra,
vad som i princip framhölls av den sakkunnige från den kommission,
som har med materialläget att göra. Han förklarade, att de givetvis ej gärna
se, att kryssarna kastas in i marknaden, ty de draga mycket material, och vi
ha ont örn material. Dessutom är, betonade han, kryssarbygget en besvärlig
belastning för verkstäderna och ingenjörerna.

Denna lilla ingress till den redogörelse, som vi sedan fingo, kanske icke säger
så mycket, och jag skall icke vidare uppehålla mig vid materialfrågan. Jag
har endast med detta velat påpeka, att man kan ha dragit olika slutsatser av
föredragningarna.

Herr Petersson, Knnt: Herr talman! Motionärerna i ämnet ha icke haft
några större förhoppningar örn att deras yrkande skulle bifallas av riksdagen.
Att motionen ändock framlades berodde på — åtminstone var detta anledningen
till att jag undertecknade den — att vi ville ge riksdagen ett tillfälle att, örn
den så önskade, ytterligare taga saken under omprövning. Det har nu visat sig,
att statsutskottet icke uppskattat denna inbjudan från motionärernas sida, och
då är det naturligtvis icke vår mening att föra processen vidare.

Det kan kanske ändå vara tillåtet att skicka med en liten lyckönskan när
dessa kryssare nu sent omsider skola gå av stapeln. Örn jag tillåtes att formulera
den, skulle jag vilja uttrycka den så, att jag tillönskar dem en mycket
fredlig framtid. Såvitt jag förstår, är detta förutsättningen för att de
överhuvud taget skola fylla sin uppgift. Kunna vi se framåt mot några årtiondens
fred, tror jag nog, att herr statsrådet kan få rätt i att kryssarna skola
bibringa yttervärlden uppfattningen om en flotta, som representerar en betydande
maktfaktor i Östersjön. Skulle det däremot gå den andra vägen och vi
skulle råka in i krigiska förvecklingar, är jag icke lika säker på att vi skulle
vara lika betjänta av dessa nya fartyg. I krig måste man ju riskera de vapen,
som man har nytta av, och jag är icke så säker på att vår flotta i händelse av
krig skulle vara så angelägen örn att riskera dessa båda enheter.

För min del måste jag emellertid till denna lyckönskan även foga vissa tvivelsmål.
Jag tror, att kryssarna komma att föra med sig betydande olägenheter.
En av dem är, att det marina tänkandet — om man nu får använda en
så egendomlig sammanställning av ord — kommer att bindas vid föråldrade
betraktelsesätt och en otidsenlig taktik, vilket jag för min del finner mycket
betänkligt. Jag anser, att det skulle vara högst önskvärt, örn vi kunde kom -

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Anslag lill fartyg sby g glinder för flottan. (Forts.)
ina fram till en radikal förnyelse av vår flottpolitik, men jag är rädd att kryssarna
i det avseendet komma att stå i vägen.

Till sist kan jag icke underlåta att instämma i vad som redan sagts tran
Älvsborgsbänken i anledning av ett yttrande, som fälldes här fran Göteborgsbänken
örn minkryssaren och den därmed sammanhängande anslagsfrågan.
Herr Lindström menade, att detta anslag mycket väl kunde ha gått på förskottsstaten.
Det var intet som hindrade detta, och det finns åtskilliga prejudikat
på den saken, menade han. Det lät nästan somen rekommendation. Jag
hoppas, att departementschefen icke kommer att följa ett så dåligt råd, och
jag finner det märkvärdigt, att det kommer fran en ledamot av statsutskottet,
det utskott som ju dock borde känna sig förpliktat att varda och hävda riksdagens
medbestämmanderätt i anslagsfrågor. Till vad som redan ^har sagts
från Älvsborgsbänken i detta ämne skulle jag vilja foga även det påpekandet,
att det dock är en viss skillnad mellan förhallandena nu, sedan vi ha fatt eu
femårsplan för försvaret, och de förhållanden som radde innan denna femarsplan
var av riksdagen beslutad och godkänd. Jag tillåter mig uttala förhoppningen,
att örn det kommer några ytterligare väsentliga ändringar i femarsplanen,
de då i vederbörlig ordning måtte föreläggas riksdagen till provning.

Efter härmed slutad överläggning gjordes enligt de yrkanden, som därunder
framkommit, propositioner, först pa bifall till vad utskottet i den nu föredragna
punkten hemställt samt vidare pa antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr von Heland vid punkten avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja
besvarad.

Punkterna 81—91.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 92.

Lades till handlingarna.

Punkterna 93 och 94.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 95.

Lades till handlingarna.

Punkterna 96—98.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 99.

Lades till handlingarna.

Punkterna 100—124.

Vad utskottet hemställt, bifölls.

Punkten 125.

Lades till handlingarna.

Första kammarens protokoll 194S. Nr l''it.

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Punkterna 126—143.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 144.

Lades till handlingarna.

Punkterna 145—149.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 150.

Lades till handlingarna.

Punkten 151.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 152 och 153.

Lades till handlingarna.

Punkterna 154—170.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 171.

Lades till handlingarna.

Punkten 172.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 173.

Lades till handlingarna.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets betänkanden:

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss förhöjning avunderstöd
åt f. d. specialtobakshandlare; och

nr 18, i anledning av väckt motion örn befrielse från skyldighet att erlägga
automobilskatt.

Vad utskottet i dessa betänkanden hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo första lagutskottets utlåtanden:

nr 18, i .anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.:

nr 19, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser
angående patent vid krig eller krigsfara m. m.;

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

nr 20 i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 951) angående vissa utfästelser
rörande införsel och utförsel av varor m. m.;

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om lortsatt
giltighet av lagen den 12 december 1941 (nr 925) örn reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft och gas;

nr 22, i anledning av Kungl. Majda proposition med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 925) med särskilda bestämmelser
angående förmynderskap, godmanskap och boutredning vid krig eller
krigsfara m. m.;

nr 23, i anledning av Kungl. Majda proposition med förslag till lag örn fortsatt
giltighet av lagen den 8 november 1940 (nr 926) med särskilda bestämmelser
angående bolag, föreningar, sparbanker, vissa andra inrättningar och samfälligheter
samt stiftelser vid krig eller krigsfara m. m.;

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1940 (nr 473) om förbud i vissa

fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda bestämmelser
örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
m. m.; samt

nr 26, i anledning av väckta motioner angående viss ändring av lagen örn
tillsättning av prästerliga tjänster.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av andra lagutskottets utlåtande nr 16, i anledning
av väckta motioner örn rätt för tjänstemannaorganisationerna att i vissa
mål representeras i arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkringsrådet, bifölls
vad utskottet- i detta utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 13, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående upplåtelse till
statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt av vissa områden
av kronoegendomen Bergshamra nr 1 i Stockholms län; och

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av
vissa fastigheter, som disponeras av veterinärinrättningen i Skara.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5,
i anledning av väckt motion angående fördelningen av vissa lotterimedel.

T eti inom första kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott för
behandling hänvisad motion, nr 95, av herr Gustaf Elofsson m. fl., hade yrkats,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skulle begära, att vid fördelningen
av lotterimedlen hänsyn måtte tagas till de synpunkter, som i motionen
framförts.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet anfört bland annat följande: »Motionärerna

förorda anslag av lotterimedel till bl. a. landsbygdens frivi!
liga ungdomsorganisationer för underlättande av deras studieverksamhet samt

Äng. fördelningen
av
loftcrimedel.

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943

(18

Äng. fördelningen av lotterimedel. (Forts.)
stipendier till landsbygdens ungdom för bevistande av högre skolor. Frågan
om ökat ekonomiskt stöd till det frivilliga folkbildningsarbetet är redan
föremål för utredning av 1939 års ungdomsvårdskommitté, och vid årets riksdag
föreligga motioner örn anslag till stipendier för landsbygdsungdoms studier
vid högre skolor liksom studier per korrespondens, varför dessa speciella
former redan äro under utredning eller komma att prövas av riksdagen i annat
sammanhang.

Utskottet finner dock i likhet med motionärerna, att ett bättre tillgodoseende
av landsbygdens kulturella behov är berättigat, och för utjämnande, av de
stora skillnaderna i kulturellt och socialt hänseende mellan landsbygd och stad
torde det vara av betydelse med en för landsbygdens vidkommande förmånligare
fördelning av lotterimedlen. Som skolöverstyrelsen jämväl påpekat har
statsutskottet i ett utlåtande vid fjolårets riksdag kraftigt understrukit dessa
synpunkter och förutsatt att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag, ägnat
att i möjligaste män tillgodose det av utskottet uttalade önskemålet, därest så
icke kunde ske inom ramen för det äskade anslaget. Riksdagen har genom bifall
till detta utlåtande således redan givit sin anslutning till det i motionen
framförda önskemålet, och under sådana förhållanden synes det ej motiverat
att ånyo göra^framställning härom hos Kungl. Majit.

Utskottet får sålunda hemställa, att förevarande motion icke måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda.»

Herr Elofsson, Gustaf: Herr talman! När man ser på utskottets utlåtande
över den motion, som jag har väckt om en rättvisare fördelning av lotterimedlen
till landsbygden, finner man, att utskottet är ense med mig örn att den
nuvarande fördelningen icke är rättvis. Trots detta anser emellertid utskottet,
att vi icke skola ge några direktiv till Kungl. Maj :t utan att det hela skall få
fortsätta på samma sätt som hittills.

Under förra året utbetalades det av lotterimedel 4,212,000 kronor. Därav har
Operan fatt 1,277,300, Dramatiska teatern 403,700, Göteborgs lyriska teater
296,000, Göteborgs stadsteater 210.800, Hälsingborgs stadsteater 126,500, Riksteaterns
publikorganisation 350,000 kronor o. s. v. Detta blir sammanlagt
2,664,300 kronor, som utdelats, eller 63 procent av den tillgängliga summan.
Även den andra delen av beloppet har i huvudsak tillfallit konserthus samt
konsert- och orkesterföreningar, vilka främst lia sin verksamhet förlagd till
städerna. Endast cirka 200,000 kronor, eller 5 procent av hela anslagsbeloppet,
ha. tillfallit landsbygden.

Av de yttranden, som ha avgivits av de olika institutioner, som utskottet har
hört i saken, framgår, att de flesta av de hörda institutionerna äro överens örn
att landsbygden borde ha en större del av lotterimedlen. Det kan väl t. o. m.
ifrågasättas, örn icke anslagen till sådana institutioner som Kungl, operan och
Dramatiska teatern borde ingå i statsbudgeten och icke såsom nu sluka nästan
hela utdelningen från lotteriniedelsfonden, som i stället borde fördelas lika
över hela landet. Det är visserligen ett par enstaka institutioner, som lia avstyrkt
framställningen, men örn man närmare studerar, vilka det är som avstyrkt,
finner man, att det i huvudsak är sådana institutioner, som äro förlagda
till städerna, och man kan ju inte förtänka dem, att de vilja behålla den förmån,
som de haft förut. När man emellertid från statsmakternas sida gång på
gång gjort gällande, att man borde försöka jämna vägen mellan stad och landsbygd
och förbättra förhållandena på olika områden, måste det väl ändå anses
vara en rimlig begäran, att även landsbygden i samma mån som städerna skall
bli delaktig av lotterimedlen, som väl inkomma till staten i minst samma utsträckning
från landsbygden som från städerna. På landsbygden ha vi inga

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Äng. fördelningen av lotterimedel. (Forts.)
konserthus, samlingslokaler och dylikt, men våra lantmannaskolor och andra
undervisningsanstalter tvingas ofta att brottas med de allra storsta ekonomiska
svårigheter. Om man begär ett anslag av statsmedel till dem, ar det
oftast mycket litet eller nästan ingenting som man får. Jag anser dariot att
man ifrån statsmakternas sida mera borde tänka pa landsbygdens förhållanden
vid fördelningen av lotterimedlen. Man bör icke bara utgå ifrån, att man
skall bereda städernas invånare den allra största omvårdnad, linder det att
landsbygden tillbakasättes på alla områden. Då det fran statsutskottets sida ai
efter år påpekats, att det borde ske en rättvisare fördelning av lotterimedlen,
anser lag, att regeringen, som svarar för hela landets välfärd, bör taga denna
fråga under övervägande och se till att det icke får fortsätta pa samma saf
sorn hittills. I stället för att som nu omkring 90 procent av lotterimed en
■danna i städerna »böra», låt mig säga, 40 procent överflyttas till landsbygden
och städerna få behålla 60 procent. Jag tycker, att detta är en sa rimlig begårån,
att jag förvånar mig över att utskottet icke kar kunnat ga med pa att
framlägga ett förslag till Kungl. Maj :t just på denna punkt. .

Jag förstår ju, att jag icke har några utsikter att kunna vinna gehör tor
min framställning gentemot ett enhälligt utskott, men jag kail, herr talman,
ändå icke underlåta att yrka bifall till den motion, som .lag har avgivit.

Häri instämde herrar Tjällgren, Björck, Bror Nilsson, Wiklund. Lodenius
och Albertsson.

Herr Ericsson, Herman: Herr talman! 1938 års riksdag fattade ett beslut
i frågan örn hur lotterimedlen skulle fördelas. Det beslöts att de pengar, som
inf löfö på lotterispel, skulle fördelas så att hälften skulle gå till statskassan
och den andra hälften tillföras lotterimedelsfonden. Det blev emellertid större
anslutning till lotterierna än man hade tänkt sig, och de summor som milote
blevo ju rätt stora — för nästa år beräknas beloppet uppgå till inte mindre an
26,5 miljoner, och redan vid 1941 års riksdag var det uppe i 15 miljoner kronor,
1941 års riksdag beslöt därför med hänsyn till det behov, som statsbudgeten
hade av medel, att överföra en väsentlig del av den hälft, som lotterimedelsfonden
skulle ha, till den allmänna budgeten odi att tillföra lotterimedelsfonden
ett belopp på endast 3,5 miljoner. I fjol tillförde man denna fond
en summa av 5 miljoner. Statsutskottet uttalade, när fragan da behandlades,
följande: »Av sistnämnda belopp belöpa 1,718,000 kronor a Stockholm. Av
redovisningen över anslagets disposition att döma synas övriga städers och
landsbygdens berättigade anspråk på stöd för kulturell verksamhet på grund
av anslagets begränsning icke kunnat i tillräcklig grad tillgodoses. Det framstår
emellertid som en angelägenhet av vikt, att detta i fortsättningen blir möjligt.
Därest så icke kan ske inom ramen för det nu äskade anslaget, förutsätter
utskottet, att Kungl. Majit förelägger riksdagen förslag, ägnat att i möjligaste
mån tillgodose det av utskottet uttalade önskemålet.»

Vi ha förut i dag vid behandlingen av tionde huvudtiteln avgjort frågan örn
avsättningen till lotterimedelsfonden för nästa budgetår, och därvid har statsutskottet
understrukit vad det anförde i fjol. i samma ordalag som deln ,jag nyss
citerade. Statsutskottet har alltså även i år uttalat, att, Kungl. Majit borde
lia sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande, i all synnerhet som man
nu för budgetens räkning tar så mycket även av den del, som enligt 1938 års
beslut rätteligen borde ha tillförts lotterimedelsfonden.

Första tillfälliga utskottet ansluter sig till vad statsutskottet sålunda uttalat,
men vi ifrågasätta samtidigt, huruvida man inte ur detta sammanhang borde
rycka loss de två stora posterna som gå till Stockholm, för 1942 icke mindre

Nr 12.

Oliseh),Keil deli 31 mars 1943.

Ane/, fördelningen av lotterimedel. (Forts.)
än 1,277,300 kronor till Operan och 403,750 kronor till Dramaten. Vi undra
om inte dessa båda anslag borde bestridas ur statsbudgeten. I sådant fall skulle
ju av lotterimedlen merdan en och en halv miljon frigöras, som skulle kunna
fördelas på de mera tillfälliga anslagsbehoven på landsbygden.

Det har liksom blivit hävd att Operan, teatrar, konserthus o. s. v. i städerna
skola ha anslag av lotterimedlen. Och det torde val också vara på det sättet
att man inte gärna kan begära, att dessa institutioner skola få sina anslag uteslutande
av de kommuner, där de äro belägna. Framför allt kan man inte begöra
att Operan skall få det stora anslag, som den behöver, uteslutande av
stockholms stad, såsom motionärerna förutsätta. Vi anse att Operan liksom
Dramaten är en hela folkets kulturhärd, som även landsbygdens invånare i
mycket stor utsträckning besöka när de äro resande i Stockholm. Därför bör
det också anslås medel ur den allmänna budgeten till dessa institutioner.

Utskottet understryker för sin del landsbygdens behov av ökade anslag ur
lotterimedelsfonden. Och i den man de stadigvarande behoven inte kunna täckas
genom den allmänna budgeten, sa bör landsbygdens behov av anslag för
kulturella ändamål tas ur den allmänna budgeten, såsom statsutskottet har
förutsatt.

Vi ansåg0 med hänsyn till den motivering, som statsutskottet i fjol anförde
tor sin ståndpunkt och som det även i år starkt understrukit, ingen anledning
finnas att nu ge det direktiv till Kungl. Maj :t, som motionärerna påyrkat. Vi
kunde i utskottet heller inte vara med om motionärernas tanke att man skulle
bilda ett. landsbygdens eget lotteri. Vi äro inte säkra på att den anordningen
skulle bli så lycklig. Vi tro att det är bättre att man har endast ett lotteri,
men att man strävar efter att få de medel, som inflyta, rättvist fördelade. Och
hade man inte behövt ta så mycket av den hälft, som rätteligen borde ha tillförts
lotterimedelsfonden, till den allmänna budgeten, så hade det funnits tillräckligt
med medel. Då hade det blivit nära 10 miljoner över för de tillfälliga
anslagen., sedan de fasta anslagen, som man kan beräkna till något över 3 miljoner,
blivit tillgodosedda. Jag anser att motionärerna i stället borde ha väckt
en motion i anledning av statsverkspropositionens tionde huvudtitel, där avsättning
till lotterimedelsfonden föreslås. Den motionen borde ha begärt en
höjning’ av anslaget till lotterimedelsfonden från 4,5 miljoner till ett högre belopp.
Det hade varit en bättre väg än att motionera örn att i en skrivelse ge
Kungl. Majit direktiv örn ändrad fördelning av lotterimedelsfonden.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Kerr Persson: Herr talman! Utskottets utlåtande är ju till synes enhälligt.
Pa dock i viss män tillkännagivit en avvikande mening under utskottsbehandlingen
ma det tillatas mig att inför kammaren avgiva en kort deklaration.

I sak äro ju utskottet och motionärerna överens. Då vi i utskottet fingo
statsutskottets uttalande från i fjol under våra ögon, ansåg jag att detta innebar
ett starkt stöd för motionärernas syfte. När vi i det tillfälliga utskottet
fattade vart beslut räknade jag med att statsutskottet ytterligare skulle understryka
sin mening i år. Jag antog också att ett justerat statsutskottsutlåtande
skulle föreligga innan vi skulle justera vårt eget betänkande. Då jäg
mte hade tillfälle att närvara vid justeringen kunde jag inte ytterligare efterlysa
statsutskottets ståndpunkt. Örn emellertid det i dag behandlade statsutskottsutlatandet
örn lotterimedelsfonden funnits till påseende och föredragits
i det tillfälliga utskottet vid justeringen av dess utlåtande, så hade jag

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Ang. fördelningen av lotterimedel. (Forts.)
säkerligen anmält reservation. Jag hade nämligen hela tiden hoppats att statsutskottet,
när regeringen icke beaktat dess uttalande från i fjol, skulle ha
skärpt sitt uttalande i år. Även örn jag nu väntar och hoppas att regeringen
skall ta intryck av de sålunda två gånger upprepade hemställandena från
statsutskottet, anser jag i alla fall, i det läge vari frågan nu kommit, att skäl
verkligen föreligga för riksdagen att genom en särskild skrivelse göra sin
mening i detta ärende gällande hos Kungl. Maj:t.

Jag anser mig därför, herr talman, oförhindrad att instämma i herr Elofssons
yrkande.

Herr Elofsson, Gustaf: Jag vill bara till utskottets ärade ordförande säga,
att jag i motionen ingalunda påyrkat att Operan eller Dramaten inte skulle
få några anslag av lotterimedel. Men jag Ilar sagt att när det gäller så stora
anslag, som dessa institutioner kräva, kan man ifrågasätta huruvida de inte
borde ingå i stadsbudgeten i stället för att som nu sluka nära nog hela det
belopp, som finns tillgängligt i lotterimedelsfonden.

Utskottets ärade ordförande ansåg att det varit bättre att vi motionerat örn
att lotterimedelsfonden borde tillföras större belopp. Emellertid skulle jag
väl tro att utskottets ärade ordförande har reda på att statsbudgeten alltjämt
är hårt ansträngd. Vad jag ville komma till var en rättvis fördelning av de
belopp, som verkligen finnas tillgängliga. Annars tror jag nog också, att vi
bli skattetyngda tillräckligt ändå och att de belopp, som tillföras den allmänna
budgeten av lotterimedel, mycket väl behövas. Men jag har intet annai
yrkande, herr talman, än att de belopp, som finnas att fördela, skola fördelas
lika mellan stad och landsbygd, så att även landsbygden kan få sina kulturella
behov tillgodosedda.

Herr Eriksson, Herman: Herr Elofsson erkänner nu att det faktiskt vunnit
hävd att Operan och Dramaten skola ha stöd av det allmänna. Och då spelar
det ju ingen roll varifrån pengarna tas, örn det är från lotterimedelsfonden
eller från allmänna budgeten. Nu har utskottet ifrågasatt, huruvida inte anslagen
till Operan och Dramaten, d. v. s. de två största anslagen från lotterimedlen,
borde tas ur den allmänna budgeten. Det är i denna punkt vi tycka
att nian bör ta ärendet under en viss omprövning. Men när det förhåller sig
så, att Kungl. Majit inte avsatt mer än 4.5 miljoner kronor till lotterimedelsfonden,
och såväl motionären som jag anse att de kulturella institutioner,
som äro hela folkets gemensamma egendom, böra ha anslag av det allmänna,
så blir det inte mer att ta ur lotterimedelsfonden till de tillfälliga anslagsbehoven.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter i enlighet nied de därunder
förekomna yrkandena gjordes propositioner, först på bifall till vad utskotlet
i det under behandling varande utlåtandet hemställt samt vidare på bifall
lill den i ämnet väckta motionen; och förklarades den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Herr statsrådet Bergquist avlämnade Kungl. Majlis propositioner:
nr 18,5, med förslag till förordning om särskilt undantag från skyldighet att
utgiva lqgfartsstämpel och skatt för gåva efter vissa lantmäteriförrättningar
inom Kopparbergs län; samt

nr 188. angående reglering av sockernäringen i riket m. m.

Nr 12.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Örn förbilligande
av den
statliga och
kommunala
administrationen.

Föredrogs ånyo första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3,
i anledning av väckt motion örn åtgärder i syfte att nedbringa kostnaderna för
den statliga och kommunala administrationen.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 196, hade herr Sandegård hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn åtgärder i syfte att nedbringa kostnaderna
för den statliga och kommunala administrationen.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.

Herr Sandegård: Herr talman! Jag ber att med några ord få en liten smula
redogöra för tanken i den föreliggande motionen. Den avser ett mycket begränsat
avsnitt av det besparingsarbete, som vi alla veta är i gång. Den är
en fortsättning egentligen på en debatt -— om man nu kan kalla det fölen
debatt — som förekom här i fjol när statsrevisorernas berättelse föredrogs
och då det i en av de punkter, som förelågo för kammaren att taga
ställning till, hemställdes från, statsrevisorerna att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning
rörande frågan örn bortarbetande av öretalen från kronodebetsedlarna.
Jag tillät mig då att uttala en vördsam önskan örn att man, när man, nu skulle
utreda en så relativt liten sak, något måtte utvidga området för den begärda
utredningen. Jag syftar i all enkelhet på en liten aktion mot det skrivraseri
i detta land, som nästan saknar motstycke. Jag säger i motionen bl. a. att det
kunde vara värt både möda och tid och kostnad att åstadkomma en approximativ
uträkning av antalet människor, pennor, skrivmaskiner och pappersark,
som årligen åtgå för att mätta ett till synes oväsentligt behov av utredningar,
statistik, betyg och intyg från myndigheter av alla slag, samt
blanketter, där de svenska medborgarnas alla namn, data och omständigheter
.skola fästas på papper.

Utskottet har enhälligt avstyrkt motionen med den vanliga motivering, som
man består en motionär, när man visserligen, å ena sidan finner att han nog
har rätt till en stor del, men å andra sidan anser att det dock inte är nödvändigt
att fatta ett särskilt beslut i ärendet. Utskottet har sålunda med en
motivering, som jag kanske i någon mån kan nöja mig med, givetvis avstyrkt
även denna lilla propå.

Jag är angelägen att därutöver endast få understryka, att motionen avsett
en mycket begränsad men dock konkret del av ett spörsmål, vilket man
ändock enligt min mening borde ta en smula allvarligare på än vad det vill
förefalla —- jag ber om ursäkt för att jag uttrycker saken så — att utskottet
bär gjort.

Emellertid får jag hoppas att detta önskemål så småningom i alla fall genom
omständigheternas tryck och kanske också genom en så småningom framväxande
opinion skall tillgodoses. Jag nöjer mig nu med att understryka vad
utskottet förklarar, nämligen att det är av synnerlig vikt att kostnaderna för
den statliga och kommunala administrationen begränsas i möjligaste mån, och
att det för vinnande av detta syfte icke minst är betydelsefullt att vidtaga
sådana förenklingar i förvaltningsarbetet, som låta. sig genomföra utan
att kravet på säkerhet eftersättes,

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Sedan överläggningen ansett* härned slutad, bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.

Onsdagen den 31 mars 1943.

Nr 12.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 185—188.

Anmäldes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 108, till Konungen,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att utskottets hemställanden
i utlåtande nr 63 bifölles även av andra kammaren.

Justerades protokollsutdrag för denna dag. varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.B6 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

fallön Ä Ibalaio/; .A .4 ianaåav-iJjlof! .Stöl atloffJöot?

Första kammarens protokoll 19JfS. Nr 12.