1943. Andra kammaren. Nr 7 (Riksdagens protokoll 1943:7)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1943. Andra kammaren. Nr 7.

Tisdagen den 23 februari.

Kl. ''4 e. m.

§ I Justerades

protokollen för den 17 oell den 20 innevarande februari.

§ 2.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Härmed intygas att riksdagsman Verner Karlsson, Grängesberg, på grund
av sjukdom fortfarande är oförmögen att deltaga i riksdagens arbete (Ischiassymptom).
Hans arbetsoförmåga kommer att vara t. o. m. 7 mars 1943.

Grängesberg den 20 februari 1943.

C. G. Sundell,

leg. läk.

Kammaren beviljade kerr Karlsson i Grängesberg ledighet från riksdagsgöromålen
under 15 dagar från och med den 21 februari.

§ 3.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 46, med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1940
(nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter,
m. m.;

nr 47, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 22 december
1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser
örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.;

nr 48, med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 21 juni 1940 (nr 561) om tilläggsskatt å bensin, m. m.;

nr 49, med förslag till förordning örn fortsatt uppskov med ikraftträdandet
av föreskriven skatt å motorsprit;

nr 50, med förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den
18 juni 1937 (nr 481) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser örn stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper;

nr 51, angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus,
m. m.;

nr 52, angående dödning av inteckning i en från fastigheten Hättebo l4 i
Nydala socken i Jönköpings län försåld lägenhet; och

nr 53, angående befrielse för dödsboet efter P. E. Eriksson från By, Rödön,
från betalningsskyldighet till kronan på grund av virkesköp.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 4.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj :ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid
Andra hammarens protokoll 194$ Nr 7.

Nr 7.

Tisdagen den 23 februari 1943.

till statsutskottet propositionerna:

nr 42, angående modernisering av flygplanskryssaren Gotland; och
.nr 43, angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande
vissa ordinarie befattningar vid kommunikationsverken;

till bankoutskottet propositionen, nr 44, angående bestridande av änkan
lora Virginia Bengtsson och Gun-Britt Bengtsson tillkommande livräntorsamt till

statsutskottet propositionen, nr 45, angående befrielse för Å. B. Jönsson
m. fl. från ersättningsskyldighet.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 2, 9 och 31,
bevillningsutskottets betänkanden nr 3 och 4, första lagutskottets utlåtanden
nr 6—9 samt jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

, _ Anmäides och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

^ i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under rikss
ta tens första huvudtitel, avseende anslagen till hov- och slottsstaten^;

... nr /.anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilllaggsstat
till nksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 30, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond gjorda framställningar angående
anslag för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde ;

“F 31. i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret 1943/44 till förskott av kostnader för
uppgörande av byggnadsplan^-

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av visst
under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående område:

§ 5.

ur oo, i anledning av jvungi. maj :ts proposition angående förvärv för statens
vatten f alls verks räkning av enskild kraftdistributionsverksamhet m. m.-,,ni'' '',z\1 anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse av rätt
till bearbetande av icke mmutmngsbara mineralfyndigheter å kronojord-ry
nL 1 anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för G.
[V. Kohlin m. fl. fran ersättningsskyldighet;

i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för luftfartsfonden för budgetåret 1943/44, m. m.- och
nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen å’kapitalbudgeten
under luftfartsfonden gjorda framställningar angående anslag för bud -

getåret 1943/44.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.06 e. m,

In fidem
Sune Norrman.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Onsdagen deli 24 februari.

Kl. 11 f. m.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chef en för socialdepartementet, herr statsrådet Möller, som anförde: Herr
talman! Med andra kammarens tillstånd har dess ledamot herr Gavelin till
mig framställt följande spörsmål:

1. Har statsrådet den uppfattningen att de nuvarande bestämmelserna för
placerande av riksarbetslag äro tillfredsställande?

2. Örn så icke är fallet ämnar statsrådet låta vidtaga några åtgärder, som
kunna bidraga till deras placering i huggningstrakter som äro mera tillfredsställande? Frågorna

ha närmast föranletts av klagomål, som framförts från ett 20-tal permitterade gruvarbetare, vilka som riksarbetslag placerats på avverkningsplatsen
Ullatti vid Gällivare i Munksunds Aktiebolags skogar. De ha anfört,
att på grund av skogens beskaffenhet rimlig dagsförtjänst icke kunde
uppnås. De undersökningar, som jag i anledning härav låtit göra, ha lämnat
följande resultat.

I början av december månad framfördes till arbetsmarknadskommissionen
vissa klagomål angående avverkningspriser och utplaceringar av vissa arbetslag
inom Norrbottens län, bl. a. från ovannämnda lag i Ullatti. De klagande
hänvisades härvid att söka biträde av skogs- och flottningsarbetareförbundet.
I vanliga fall, då klagomål örn bristande förtjänst anföres, undersökes nämligen
huruvida avverkningspriserna böra justeras genom s. k. svårighetstilllägg,
varvid skogs- och flottningsarbetareförbundets tjänstemän bruka deltaga
i förhandlingarna. I början av januari hade emellertid efter förhandlingar
utrönts, att skogen i Ullatti var av den beskaffenhet, att trots att arbetsgivaren
erbjudit de högsta huggningspriser, som äro möjliga med hänsyn
till virkespriserna, en van skogsarbetare där icke kunde uppnå normal arbetsförtjänst
under vintertid. Sedan detta anmälts till arbetsmarknadskommissionen
anbefalldes länsarbetsnämnden i Norrbottens län att verkställa förflyttning
av arbetslaget i Ullatti, vilket också skedde den 27 januari.

Det är naturligt, att speciella svårigheter föreligga för utnyttjandet av den
ovana arbetskraften i skogen. Statens arbetsmarknadskommission har också
under de senaste krigsåren vidtagit omfattande organisatoriska och andra åtgärder
för effektivt utnyttjande av densamma. Det rör sig här örn en ganska
stor apparat, då den ovana arbetskraften numera uppgår till 37,000 man, av
vilka 13,000 äro tjänstepliktiga, s. k, fyrtiotreor, 2,500 rörarbetare, bortåt
5,000 norrmän och de övriga arbetslösa.

Kommissionen har vid de olika länsarbetsnämnderna upprättat särskilda
skogsavdelningar. Till dessa äro knutna s. k. resande instruktörer, som äro erfarna
skogsmän. I instruktörernas arbetsuppgifter ingår bl. a. att i god tid
undersöka varje avverkningstrakt, där huggarkurser för ovan arbetskraft skall
anordnas. Den resande instruktören skall till länsarbetsnämnden ingiva uppgifter
örn avverkningens art, arbetspriser, förläggningarnas beskaffenhet och

Svar på
interpellation.

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Svar på interpellation. (Forts.)

belägenhet i förhållande till arbetsplats, järnvägsstation m. m. Sammanförda
i en rapport skola dessa uppgifter giva tillräcklig vägledning för den ovane
arbetaren, redan innan han tillträder arbetet, att i huvudsak skaffa sig en uppfattning
örn arbets- och bostadsförhållanden. Sedan länsarbetsnämnden med
stöd av instruktörens uppgifter godkänt en avverkningstrakt, ombesörjer
nämnden anställande av instruktör och kocka till förläggningen. Instruktören
betalas helt av länsarbetsnämnden och är skyldig att bl. a. biträda med
tillsynen av mathållningens och förläggningens rätta skötsel.

Den vid skogsarbete ovana arbetskraften måste i regel utplaceras i grupper,
som vanligen uppgå till 10—12 man, detta för att lättare möjliggöra instruktion
i fråga örn arbetsteknik och verktygsvård. Dylik instruktion utgör i flertalet
fall en förutsättning för arbetskraftens rätta utnyttjande.

Arbetslönen till den ovana arbetskraften utgår efter gällande kollektivavtal
eller — där sådant avtal ej finnes — efter på orten tillämpade priser. För den
ovane är det mangen gång svart att ta ställning till frågor, som sammanhänga
med avtalsbestämmelsernas tillämpning eller i övrigt frågor, som höra samman
med arbets- och löneförhållandena i skogsarbetet. Som jag redan nämnt,
brukar för att underlätta överenskommelser skogs- och flottningsarbetareförbundet,
på uppdrag av L. O., biträda vid träffandet av överenskommelser, som
kunna föranledas av dessa förhållanden.

I det stora hela har denna apparat fungerat tillfredsställande. Att den någon
gang kan klicka är förklarligt med hänsyn till verksamhetens omfattning
och de skiftande förhållandena i skogarna. Vid flera tillfällen har till
arbetsmarknadskommissionen framförts klagomål över arbetsplatsernas beskaffenhet.
Den ovane har ansett sig missgynnad genom att ha placerats på mindre
goda avverknmgsplatser. I regel har härvid anförts, att den ovana arbetskraften
blivit anvisad arbeten, som mera haft skogsvårdande karaktär än karaktär
av avverkningsarbete. Från fackförbundet har emellertid vitsordats, att
dessa anmärkningar ofta sammanhänga med svårigheten för den ovane att bedöma
arbetets art. I regel har missnöjet kunnat elimineras genom att överenskommelse
träffats örn efter arbetets svårighetsgrad skäligen höjda priser. Till
kommissionen har endast anmälts ett fatal fall, där ovan arbetskraft utplacerats
på avverkningstrakt av sådan beskaffenhet, att arbetsvillkoren där ej
kunnat, godkännas av skogs- och flottningsarbetareförbundet. Arbetskraften
har i sådana fall omplacerats. Ullatti var ett av dessa fall.

Vad speciellt Norrbottens län beträffar sa har i anledning av de klagomål,
som därifrån inkommit, en speciell utredning verkställts. Förhållandena ha varit
föremål för särskild behandling vid sammanträde i Luleå den 6 februari
med representanter för arbetsmarknadskommissionen, länsarbetsnämnden,
Munksunds A/B, gruvindustriarbetareförbundets avdelningar i Kiruna och
Malmberget samt skogs- och flottningsarbetareförbundet. Härvid framkom att
endast vid tre, Ullatti medräknat, av de 23 förläggningarna för riksarbetare
avverkningsförhallandena varit sådana, att de icke vunnit förbundets godkännande.
I ett av dessa tre fall gällde kritiken endast en del av avverkningstrakten.
I vissa andra fall hade de anmärkningar, som gjorts, motiverat prisjusteringar,
som vidtagits; i vissa fall hade anmärkningarna ansetts obefogade.

Att klagomal just framkommit från Norrbotten torde hänga samman därmed
att transportmöjligheterna därstädes i många fall lägga hinder i vägen
för ett utnyttjande av den bättre vedskogen. Bristen på transportmedel och
lämpliga skogsvägar gör stora skogsområden otillgängliga. Följden blir att de
mera välbelägna skogstillgångarna alltmera utnyttjas. Detta leder ofta till en
försämring av huggningsförhållandena.

Vad till sist Ullattiförläggningen beträffar har undersökningen, som fram -

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Svar på interpellation. (Forts.)

går av det anförda, givit vid handen att gruvarbetarnas klagomål, varit berättigade.
Bolaget har här anvisat en avverkningsplats, som under vintertid icke
kan anses erbjuda ens vana skogsarbetare normal arbetsförtjänst. Det måste
anses olämpligt att arbetare, som efter vädjan från arbetsmarknadskommissionen
permitterats från sitt ordinarie arbete, erbjudes huggningsarbete, som icke
ger möjlighet till dagsförtjänster, som stå i rimligt förhållande till deras normala
inkomst. Lika olämpligt är det självfallet ur bränslepolitisk synpunkt,
att avverkningstrakter med så låg produktivitet erbjudas.

Fallet Ullatti hade måhända kunnat undvikas eller i varje fall snabbare
kunnat rättas till, örn vederbörande länsarbetsnämnd med mera omsorg låtit i
god tid undersöka huggningsplatsen. . „ . .

Som svar på interpellantens frågor får jag alltså anföra, att,, så vitt jag kunnat
finna, bestämmelserna för placering av riksarbetare äro tillfredsställande.
Med hänsyn till omfattningen av den verksamhet det här är fråga örn kunna
emellertid* brister i tillämpningen i enstaka fall komma att uppstå.

Härefter yttrade:

Herr Gavelin: Herr talman! Till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
vill jag framföra mitt tack för svaret pa interpellationen. Jag^ är
synnerligen tacksam för att statsrådet företagit en sa pass grundlig undersökning
som skett, varvid i en del fall konstaterats, att klagomålen icke varit

oberättigade. _ . „

Statsrådets uttalande angående Ullattis arbetsplats ger i viss man rätt at
min och arbetarnas uppfattning, att bolaget sökt utnyttja dessa arbetares tvångsläge
på ett otillbörligt sätt. Jag har styrkts i min uppfattning, att så varit
fallet, sedan jag även erfarit, att bolaget sökt pa allt sätt fördröja och förhindra
arbetarnas förflyttning till annan arbetsplats. . _

Jag känner behov av att än en gång fa understryka, att man far icke förundra
sig över arbetarnas missmod och förbittring över skogsarbetet, sa som
händelserna utvecklats på Ullattis arbetsplats. Dessa gruvarbetare hade en
relativt god inkomst, innan de utkommenderades till skogsarbete. Nu lia de
arbetat över två månader och haft en inkomst, som i runt tal motsvarat en
tredjedel av deras inkomst i gruvan. De lia nu visserligen skickats^ till en arbetsplats,
som skall vara något bättre, men de ha inte heller där någon utsikt
att kunna tjäna mer än omkring hälften av vad de äro vana att tjäna och ha
inställt sin livsföring på.

När jag framförde min interpellation, hade jag den uppfattningen, som
statsrådet för övrigt här andragit, att det var i blott enstaka fall som dessa
missförhållanden varit rådande, att de kanhända varit begränsade till endast
min hemort. Jag har dock sedan interpellationen framställts fått uppgift örn
att det finnes flera skogsägare, som förfarit på samma sätt som Munksunds
aktiebolag. Bland annat har jag ett brev från ett riksarbetslag från Göteborg.
De hade varit anställda hos Billeruds aktiebolag pa en arbetsplats, benämnd
Sölje, i två månader. De skulle enligt anställningsvillkoren hugga resved, men
de uppgiva, att de utförde under dessa två månader endast skogsrensmng. Pa
framställning blevo de förflyttade till annan arbetsplats, men arbetet var ungefär
likartat. De anföra: »Skogsarbetet består av gallringar av timmerskog,
som skall fällas och barkas till timmer och props.»

Man har ju fått den uppfattningen bland de uttagna riksarbetarna, att det
var i huvudsak huggning av brännved, som de voro uttagna för. Även dessa
arbetare, som jag här åberopat, anföra till slut, att skrivelsen icke är hopkommen
för att vara en klagolåt, utan att de endast kräva vissa förbättringar.

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Svar på interpellation. (Forts.)

Örn sådana icke ernås, säga de, få riksarbetarna avsmak för skogsarbetet, och
landets vedförsörjning äventyras.

Då statsrådet anser, att bestämmelserna för placering av riksarbetare äro
tillfredsställande, men samtidigt genom de undersökningar, som skett, konstaterat,
att vissa missförhållanden varit rådande, anser jag för min del, att det
i varje fall är nödvändigt med en skarpare kontroll över de anvisade arbetsplatserna.

Herr Jonsson i Alsen: Herr talman! När frågan örn dessa riksarbetslag nu
kommit inför kammaren kan det vara lämpligt att anföra några skogsarbetarsynpunkter.
Vi ha på skogsarbetarn icke precis fått den uppfattningen, att
dessa riksarbetare ha blivit placerade på de sämsta avverkningarna och de
sämsta skogarna. Riksarbetarna ha tvärtom vid olika tillfällen väckt irritation
bland skogsarbetarna, ty man har där tyckt sig finna, att dessa låsarbetare
fått den bättre skogen till förfogande. Den, som känner till de faktiska
förhållandena i skogarna, förundrar sig ej, om så blivit fallet. Det är ganska
naturligt, att när man kommer med ovan arbetskraft, som skall ha instruktör
och arbeta under övervakning, det är nödvändigt att placera dessa arbetare
på en tätare avverkningsplats och i övrigt i en skog av sådan beskaffenhet,
att man kan få dem utplacerade på en begränsad ytvidd. Därför har i många
fall den situationen uppstått, att skogsarbetare — exempelvis i min hemtrakt
— som haft vetskap örn en vedavverkning, som varit någorlunda god,
och väntat att få denna avverkning, småningom funnit att där placerats ett
riksarbetslag; och dessa gamla, skogsarbetare ha sedan fått söka sig ut till
andra trakter och till mera avsides liggande avverkningar för att där arbeta
under betydligt primitivare förhållanden.. Detta har skapat en irritation, som
icke.har varit till välsignelse för bränslesituationen i landet.

Vi ha även i övrigt fått den uppfattningen, att dessa riksarbetare fått förmåner
av helt annan beskaffenhet än vad som kommer skogsarbetarkåren i övrigt
till del. Bostadsfrågan är ett ganska markant exempel på detta. Skogsarbetarna
kunna icke,.även om man skulle få gällande lag satt i bruk på alla
områden, fordra att fa bostäder av den beskaffenhet som dessa baracker som
byggas för riksarbetare lia.

Vi äro på skogsarbetarhåll icke avundsjuka på riksarbetarna för den sakens
skull. Vi tycka tvärtom, att detta är glädjande. Men vi hoppas givetvis, att
statsmakterna skola visa den välviljan mot oss att man, när denna tid är slut,
later dessa baracker stå kvar i skogarna till förfogande för de ordinarie skogsarbetarna
och alltså därigenom skapar en bättre bostadsstandard för dem.

Det skulle vara. en hel del synpunkter att anföra på hela detta problem från
skogsarbetarnas sida. Det gäller ju här dock ett begränsat avsnitt av frågan
örn riks ar betslagen. Jag skall icke taga upp tiden med detta. Jag kan dock
försäkra, att jag för egen del — och jag tror att min uppfattning delas av de
allra flesta av landets skogsarbetare — har den uppfattningen, att den radikalaste
metoden att avlägsna de olägenheter, som följa med riksarbetslagen.
vöre att avlägsna riksarbetslagen själva. Vi tro icke, att de spela en särdeles
betydande^ roll för landets bränsleförsörjning. Vi tro tvärtom, att det genom
lämpliga åtgärder vöre möjligt att få den arbetsprestation, som de utföra, utförd.
genom den ordinarie skogsarbetarkåren.

Vid den stora skogskontoret, som hölls i november här i staden, talades
iran flera nall om önskvärdheten av att vidtaga åtgärder för stimulering av
skogsarbetet även för de ordinarie skogsarbetarna, Det frambars tanken på
stats subvention i form av svårighetstillägg under vissa tider, då det annars är
svart att arbeta i skogen. Vi skogsarbetare hade åtminstone väntat att få se

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Svar på interpellation. (Forts.)

hur det blir med den saken. Nu tror jag icke, att man väntar längre. Man börjar
givetvis tänka, att vi även i detta fall liksom så ofta eljest komma att bil
bortglömda och att det hela icke leder till något resultat. Det är beklagligt
just detta. Vi ha sedan kriget bröt ut fått bevittna en ganska stor övergång
av skogsarbetare till andra yrken. Arbetsmarknadskommissionen räknar med
25 000; det är säkerligen det minsta. Denna övergång av skogsarbetare till
andra yrken fortsätter fortfarande. Det är icke någonting att vara missnöjd
över, sett på längre sikt, ty det har alltid varit så, att arbetskrafttillgången i
skogarna varit betydligt större än arbetstillgången. Det är intet tvivel att sa
blir fallet på nytt när denna tid är slut. Da är det bra, att man fatt en del
skogsarbetare placerade på andra områden. Men just under nuvarande svara
förhållanden är det beklagligt, att denna övergång av skogsarbetare till andra
yrken sker på detta sätt. Jag tror, att det vore av värde, att åtgärder vidtoges,
varigenom skogsarbetarna kunde känna, att de även i framtiden kunna arbeta
och få sin försörjning tryggad inom den egna näringen.

Herr Andersson i Göteborg: Herr talman! I anslutning till denna fråga örn
riksarbetslagen skulle jag vilja beröra de otillfredsställande förhallanden som
råda beträffande utbetalningen av familjetilläggen till riksarbetama. Det är
ju arbetsmarknadskommissionen som handhar denna utbetalning, och denna
sker mycket oregelbundet. De familjer det är fråga örn fa i allmänhet vänta
minst en månad, innan familjetillägget utbetalas, och i många_ fall blir dröjsmålet
ännu längre. I så fall tvingas familjerna att gå till fattigvården, vilket
självfallet skapar irritation. ....... v ,

Det har gjorts många försök att rätta till dessa missförhållanden, men enligt
erfarenheterna runt örn i landet äro alla dessa försök förgäves. Det verkar
faktiskt som örn arbetsmarknadskommissionen inte är vuxen uppgiften att utbetala
dessa familjetillägg. Det Ilar i en daglig tidning nyligen av en tjänsteman
i kommissionen sagts, att det nuvarande dröjsmålet, som väckt kritik över
hela landet, sammanhänger med att arbetsmarknadskommissionen är överhopad
med arbete. Jag vill då erinra örn att det dröjsmål man nu talar örn är av
gammalt datum. Det har varit på samma sätt hela tiden alltsedan dessa familjetillägg
infördes. ... r- ^ -i j. •• j

Jag har tagit upp saken i denna diskussion närmast för att rikta en vadjan
till socialministern att försöka ordna upp dessa otillfredsställande förhållanden,
vilka som sagt skapat irritation bland skogsarbetarna och bland de
familjer, som gå hemma och vänta på de familjetillägg som de äro tvungna att
ha för att kunna leva.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2.

Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagen.

Härmed får jag vördsamt anhålla om entledigande från min befattning såsom
ställföreträdare för riksdagens militieombudsman.

Stockholm den 20 februari 1913.

J. Nordenfalk,

revisionssekreterare.

Den föredragna skrivelsen lades till handlingarna.

Därefter anförde herr talmannen; Pa grund av denna avsägelse skall enligt
§ 98 regeringsformen och § G8 riksdagsordningen riksdagen förrätta nytt

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

val av ställföreträdare för^ riksdagens militieombudsman. Efter samråd med
torsta kammarens talman får jag föreslå, att andra kammaren ville besluta att
vid sammanträde onsdagen den 3 nästinstundande mars företaga val av 24

milSmbudsemanSUPPleant€r ^ Utseende av ställföreträdare för riksdagens
Detta förslag bifölls.

§ 3.

Herr statsrådet Moller avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 54, angående
vissa anslag till nksförsäkringsanstalten för budgetåret 1943/44.
Denna proposition bordlädes.

§ 4.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj :ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till bankoutskottet propositionerna:

, nr, 076n med för1sla® tiU V''18'' om fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1940
I111. .angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter,
m. m.; och

IQgq V’ “®lförslag t1iI1 la? °m fortsatt giltighet av lagen den 22 december
1939 (nr 895) angående ratt for Konungen att meddela särskilda bestämmelser
örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.;

till bevillningsutskottet propositionerna:

nr 48, med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordingen
den 21 juni 1940 (nr 561) örn tilläggsskatt å bensin, m. m.;

n/..49’, “ed förslag^ till förordning om fortsatt uppskov med ikraftträdandet
av ioresknven skatt a motorsprit; och

lsnh1n?i^!e7d/förS)1of:xti11 ff3rordnirl8 °m fortsatt giltighet av förordningen den
vrak (nri 481) an?aende rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper;

till statsutskottet propositionen, nr 51, angående anslag till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus, m. m.; samt

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 52 angående döfning av inteckning i en från fastigheten Hättebo l4 i Nydala
socken i Jönköpings län försåld lägenhet; och
nr 53, angående befrielse för dödsboet efter P. E. Eriksson från By, Rödön,
fran betalningsskyldighet till kronan på grund av virkesköp.

§ 5.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 2, i anledning av Kungl. Mai :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter
för budgetaret 1943/44 under nksstatens andra huvudtitel, avseende anslagen
morn justitiedepartementets verksamhetsområde.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren, att detta utlåtande skulle föredragas
punktvis samt att vid föredragningen av de olika punkterna endast
rubrikerna skulle uppläsas.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Punkterna 12, 14, 17, 19, 34, 43, 49 och 51.
Lades till handlingarna.

Övriga punkter.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 6.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen å kapitalbudgeten under statens. affärsverksfonder
gjorda framställningar örn anslag för budgetåret 1943/44 i avseende a postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren, att detta utlåtande skulle
föredragas punktvis samt att vid föredragningen av de olika punkterna endast
rubrikerna skulle uppläsas.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Kungl. Majus
i statsverkspropositionen

å kapitalbudgeten

under statens
affärsverksfonder
gjorda
framställningar
om
anslag för
budgetåret
1943/44.

Punkten 2.

Lades till handlingarna.

Punkterna 3—19.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 20, angående fortsatt anläggning av dubbelspår vid statens järnvägar.
•

Efter föredragning av punkten anförde:

Herr Lindahl: Herr talman! Jag har begärt ordet för att uttrycka min tillfredsställelse
över utskottets utlåtande på denna punkt, som trots sin ordknapphet
ändå innehåller vad som i det sammanhanget behöver anföras.

Jag begärde emellertid också ordet för att få tillfälle att säga min mening
örn den takt, vari dubbelspårsarbetena bedrivas. Jag vet, att riksdagen har
givit särskilda direktiv i fråga om det successiva bedrivandet av detta arbete,
men jag anser ändå att den takt, vari arbetet bedrives på de små delar av
dessa dubbelspårsbyggnader som nu äro under utförande, är litet för långsam.
Jag ser nämligen saken så att man borde söka utvinna vissa resultat av detta
dubbelspårsbyggande redan under innevarande högtrafik. Såvitt jag kan förstå
skulle en del dubbelspåranläggningar, som beräknas bli färdiga i år eller
nästa år, redan nu eller rent av tidigare ha kunnat vara färdiga för trafik.
Naturligtvis kan det också vara andra faktorer, som inte jag känner till, som
spelat in när det gällt att dirigera takten för dessa dubbelspårs färdigställande.
Det kan exempelvis vara materialbrist, men jag tror för min del att huvudorsaken
är att man vid upprepade tillfällen så väsentligt reducerat arbetarantalet
vid dessa dubbelspåranläggningar.

Man får komma ihåg, att de bansträckor, som det här är fråga örn just nu,
äro och sedan länge ha varit utsatta för en utomordentlig trafikbelastning, och
dessa sträckor äro därför i synnerligen stort behov av den utökning av kapaciteten,
som ett dubbelspår alltid innebär. Inte minst skulle dessa dubbelspåranläggningar,
om de vore färdiga, ha betydelse för att neutralisera tågförseningarna;
på dessa sträckor är ju tidtabellen sådan att talrika tågmöten upp -

Forlsatt
anläggning av
dubbelspår vid
statens järnvägar.

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Fortsatt anläggning av dubbelspår vid statens järnvägar. (Forts.)
stå under alla tider på ds^gnet, Jag föreställer mig att järnvägsstyrelsen är
synnerligen intresserad av att dessa sträckor, som nu varit under byggnad i
flera år, bli färdiga så snart som möjligt. Jag tycker också att det för statsmakterna
skulle vara en smula förargligt örn man finge dubbelspårsbyggnaderna
färdiga vid den tidpunkt, då åtminstone enligt järnvägsstyrelsens uppfattning
lågtrafiken sätter in, d. v. s. i och med fredens inträde. Förhållandet
skulle alltså bli det att vi på dessa bansträckor ha dubbelspår färdigbyggda
vid ett tillfälle, då vi på grund av lågtrafik kunna klara oss hjälpligt med
enkelspår. Naturligtvis, kan det emot mitt resonemang anföras, att det är viktigare
i dessa bränslebristens tider att rallarna bli hänvisade till skogen än att
de stanna kvar och bygga dubbelspåren färdiga. Jag är emellertid av den
uppfattningen, att ett effektivt trafikväsen är för landet i beredskapstider
minst lika viktigt som något annat, och ur försvarssynpunkt har det en utomordentlig
betydelse.

Av ett tidningsmeddelande erfor jag med en viss förvåning att arbetsmarknadskommissionen
i varje fall beträffande de avskedanden av arbetare som
gjordes vid 1943 års ingång förklarat, att man inte hade något med saken att
göra. Arbetsmarknadskommissionen tycktes ha den uppfattningen, att dessa
järnvägsbyggare lika gärna kunnat få stanna vid sitt ordinarie arbete som
att bli hänvisade till skogarna, Örn det nu är så att man på ännu högre håll
än arbetsmarknadskommissionen ansåg att dubbelspårarbetet borde anstå och
att vedavverkningen var viktigare, tycker man dock, att avstängningen av
arbetskraften kunde ha skett på ett något humanare och inte minst mera ratioavskedades
folket helt enkelt. Man tycker annars att staten
vid detta tillfälle kunde ha använt ungefär samma metoder som enskilda arbetsgivare,
när dessa hänvisat sitt folk ifrån ordinarie sysselsättning till arbetet
i skogen. Man permitterar dem med andra ord och säger att de äro välkomna
tillbaka da arbotot ator skall sättas i gang*. Jag är för min dol övertyga
(i örn att det folk, som skickades i väg den 1 januari 1943, behöva statens
järnvägar lia tillbaka vid det fortsatta dubbelspårsbyggandet. Och man
borde väl i varje fall ha övertygat sig örn att länsarbetsnämnderna varit beredda
att omedelbart ta emot den arbetskraft, som skickades iväg från ettarbete
som alla ansågo vara nödvändigt — även örn det nu inte var så nödvändigt
som att hugga i ^skogen. Nu har det visat sig att åtminstone något
tjog av dessa arbetare fatt ga arbetslösa en tid — den uppgiften ha vi i
varje fall från Skaraborgs län — på grund av att länsarbetsnämnden inte
ansag sig 1m möjlighet att för tillfället placera dem i skogen.

Jag har således, herr talman, ingenting att invända emot den uppfattning
som kommer till uttryck i utskottets utlåtande, men jag vill understryka den
mening jag här framfört, att de dubbelspårsarbeten, som nu ändå närma sig
avslutandet, borde bedrivas i snabbare takt, så att man kunde få utnyttja
dessa spår under den högtrafik som ännu en tid framåt kommer att råda. Jag
ber därför att som avslutning på detta anförande få instämma i statsutskottets
hemställan.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Andersson: Herr
talman! Jag delar i väsentliga stycken den uppfattning, som den föregående
talaren gjorde sig till tolk för. Det är givetvis önskvärt att dubbelspårarbetena
på västra stambanan fullbordas. Först därigenom får man ut någon
valuta för de mycket stora kostnader som nedlagts på arbetet i fråga, och
framför allt gäller det att färdigställa de delsträckor där arbetet kommit längst,
så^att man åtminstone på vissa sektioner av banan kan dra nytta av dubbelspåranläggningarna.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Fortsatt anläggning av dubbelspår vid statens järnvägar. (Forts.)

Emellertid ha trafikförhållandena under kriget förskjutit behovet, så att det
inte längre är på västra stambanan som belastningen är störst. När dubbelspårarbetena
där planerades och sattes i gång före och i samband med krigsutbrottet
var trafikbelastningen på västra stambanan utomordentligt stor med
hänsyn till att Göteborgs hamn då fick ta emot och avsända mycket gods. Men
för närvarande är det norra stambanan som är mest belastad sträckan Krylbo—Ånge
lär höra till de starkast trafikerade enkelspårlinjer som finnas i hela
Europa.

Föregående talare ansåg att dubbelspårarbetena borde bedrivas i snabbare
takt, så att man kunde få ut någon valuta för kostnaderna under den nu rådande
trafikkrisen. Ja. däri kan man också instämma. De nedskärningar som
skett ha heller inte gjorts efter framställning från järnvägsstyrelsen och inte
heller på mitt initiativ, utan dessa nedskärningar av arbetarstyrkan ha uteslutande
motiverats av läget på arbetsmarknaden. Man genomför nu på andra
områden de mest drastiska regleringar beträffande tillströmningen av arbetskraft,
och då kunna naturligtvis inte statens järnvägars arbeten lämnas utanför.

Beträffande de avskedanden, som förekommo vid dubbelspårarbetena på
västra stambanan vid årsskiftet, så gjordes först efter vissa förhandlingar
mellan byggnadsberedningen och statens järnvägar en del överflyttningar av
arbetskraft från platser, där arbetet ansågs mindre angeläget, till sådana platser,
där det var angeläget att arbetet kunde slutföras. Pa det sättet nedbringades
arbetarstyrkan vid dubbelspårbyggnaderna någon gång^ på hösten till omkring
1,100 man. Men med hänsyn till det trängda läget på arbetsmarknaden,
framför allt i fråga örn skogsarbetena, ansåg sig byggnadsberedningen sedermera
behöva kräva en ytterligare nedskärning av antalet _ arbetare, som voro
sysselsatta med utvidgningar och förbättringar vid statens järnvägar. Då skedde
en del avskedanden av yngre arbetare, och samtidigt gjordes en omflyttning
mellan sektionerna, så att vissa arbeten kunde hållas i gång med de äldre
arbetarna, som fingo stanna kvar. De som då entledigades hänvisades givetvis
att anmäla sig hos arbetsförmedlingen för att skaffa sig arbete, och i främsta
rummet avsågs att de skulle hänvisas till skogsarbete. Emellertid krävde vederbörande
arbetare att bli behandlade och betraktade som riksarbetslag, d. v. s.
att de skulle tillförsäkras rätt att, när de fullgjort en viss tids arbete i skogen,
få komma tilbaka till sitt förutvarande arbete. Detta kunde inte beviljas, utan
de hänvisades att ta emot arbete som enskilda arbetssökande. Det var detta
som utgjorde orsaken till den konflikt som uppstod i Töreboda och som i tidningarna
beskrevs så, att några järnvägsarbetare blivit hänvisade att söka
annat arbete, men att sådant inte stod att få. Den framställningen var ingalunda
riktig. Det förhöll sig i stället så att arbetsförmedlingen i Töreboda inte
hade möjlighet att låta dessa arbetare sändas ut som riksarbetslag.

Efter en anvisning från arbetsförmedlingens organ i orten hänvisades dessa
entledigade arbetare till de lokala arbetslöshetskommittéerna, vilket ju är den
väg som är utstakad i vederbörande författningar. Dessa anmälde förhållandet
till arbetsmarknadskommissionen, som meddelade beslut örn arbetshänvisning,
vilken innebar att arbetarna hänvisades att ta skogsarbete hos enskilda
skogsägare. I vilken utsträckning dotia har skett har jag inte någon möjlighet
att bedöma. Sannolikt har väl en del av de sålunda entledigade tagit anställning
som skogsarbetare, andra lia måhända skaffat sig arbete inom andra
yrkesområden, och det är möjligt att också några ga sysslolösa. Emellertid
kan efter hilnvisningsproceduren ingen av dessa arbetare komma och pretendera
på att få kontantunderstöd — i enlighet med den framställning saken
fick i tidningspressen.

Jag är den förste att beklaga att dubbelspårarbetena av dessa relaterade

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående
åtgärder
tilt förhindrande
av för
tidig skörd av
skogsbär.

Fortsatt anläggning av dubbelspår vid statens järnvägar. (Forts.)
orsaker inte kunnat bedrivas i den omfattning som såväl jag som riksdagen
vid medelsanvisningen förutsatte, men jag understryker ytterligare, att detta
är en omständighet som uteslutande beror på läget på arbetsmarknaden. Så
snart förhållandena ändras kommer givetvis dubbelspårarbetet på nytt att tagas
upp, så att hela bansträckan så fort sig göra låter kan färdigställas och
tagas i bruk.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 21—48.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 7.

Föredrogos vart efter annat:

statsutskottets utlåtande, nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning av viss statens järnvägar tillhörig vattenrätt m. m.;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering, m. m.; och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften; samt

första lagutskottets utlåtanden:

nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459); och

nr 7, i anledning av väckta motioner angående viss ändring av lagen om
adoption.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden och betänkande» hemställt.

§ 8.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 8, i anledning av väckt motion
angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skogsbär.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 194,
vilken behandlats av första lagutskottet, hade herr Pettersson i Dahl m. fl.
hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära, att sådana
bestämmelser måtte utfärdas, som förhindrade, att omogna skogsbär avplockades
och skördades.

Utskottet^hemställde, att förevarande motion, II: 194, icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade avgivits av herr Gustafsson i Lekåsa, vilken ansett, att
utskottet bort hemställa örn bifall till motionen.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Gustafsson i Lekåsa: Herr talman! I det nu föredragna första lagutskottets
utlåtande nr 8 framhalles, hurusom denna fråga vid många tidigare
tillfällen, ehuru utan resultat, varit föremål för riksdagens behandling, men
motionärerna ha ända velat under de nu rådande förhållandena på livsmedelsmarknaden
föra frågan åter på tal.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motton angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skogsbär.

(Forts.)

I utlåtandet säges: »Såsom utskottet i sitt vid föregående. års riksdag avgivna
utlåtande över den nu ånyo upptagna frågan framhållit, är det_ naturligen
med hänsyn till rådande försörjningsläge av vikt att åtgärder vidtagas
för avhjälpande av det förekommande missförhållandet att skogsbär skördas
omogna». Vi ha också i motioner både förra året och tidigare försökt få fram
en lagstiftning, varigenom man skulle kunna få äganderätten så att säga fastställd.
Riksdagen har emellertid inte varit villig att skydda skogsbären åt
jordägaren. Men det blir en annan fråga när omogna skogsbär skördas,_ de bli
då inte till den nytta de eljest skulle vara. Vid många tillfällen har jag observerat,
att det ute på våra torg, inte minst i Skaraborgs län, har saluförts
sådana bär, i synnerhet lingon, som varit plockade omogna. Det är ju av alla
känt att dessa inte ha samma värde som mogna, och lika säkert är också att
den för tidiga plockningen av nämnda bär medför en viss skadegörelse. Då
även livsmedelskommissionen haft denna fråga under övervägande och yttrat
sig i samma riktning som motionärerna skalle det ju inte ha varit omöjligt
■för första lagutskottet att föreslå en viss straffpåföljd för dem som i otid
hämta dessa bär.

Vi ha i klämmen i vår motion hemställt »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit måtte begära, att sådana bestämmelser utfärdas, som förhindra, att
omogna skogsbär avplockas och skördas». Vi mena, att man medelst en författning
— såvida syftet inte helt enkelt kan nås på administrativ väg —
skulle kunna åstadkomma något förbud för att under nuvarande förhållanden
skörda dessa omogna bär. Jag skulle här kunna redogöra för under vilka år
och under vilka förhållanden liknande motioner tidigare behandlats och också
för vilket öde de lia rönt, men jag skall, herr talman, inskränka mig till det
nu anförda och hemställer örn bifall till den reservation, som är fogad till detta
utskottsutlåtande.

Herr Grym: Herr talman! Utskottet har i sitt utlåtande framhållit, att
frågan örn åtgärder till förhindrande av skördandet av omogna skogsbär flera
gånger varit föremål för riksdagens prövning, men till något positivt resultat
har man dock icke kommit. Främsta anledningen därtill synes vara, att icke
något av de många förslag som framlagts kunnat godtagas som grund för en
lagstiftning i berörda ärende.

Örn man ägnar endast en helt flyktig tanke åt denna fråga, så förefaller
den vara ganska enkel, och det är inte utan att man ute i bygderna går och
undrar, varför inte riksdagen kan besluta örn åtgärders vidtagande för att
stävja det skadliga ofog, som plockning av omogna skogsbär i själva verket
är. Försöker man emellertid tränga litet djupare in i ärendet måste man utan
tvekan medge, att frågan egentligen är mycket invecklad och helt säkert svårlöst.
Jag för min del tror — och det är nog också så — att det är svårt att
finna något praktiskt och bärande uppslag utöver dem som redan framkommit,
som skulle kunna föra problemet närmare sin lösning.

Av de olika uppslag som framlagts och man själv haft i tankarna har jag
för min del först utmönstrat alternativet örn lagstiftning. Det är andra utvägar
som måste tillgripas och som också med ganska stor visshet i det långa
loppet äro att föredraga och så småningom kunna leda till målet. Ett förbud
■mot för tidig plockning av skogsbär skulle, särskilt i de glest befolkade bygderna,
inte giva önskat resultat, inte ens örn man skulle anställa särskilda
■vakter —- man skulle kunna kalla dem bärplockningspoliser, alltså något i stil
med jaktvårdspoliser eller skogsbrandvakter. Trots att frågan är av stor betydelse
inte enbart i de tider vi nu leva i utan alltid, så måste man dock fråga

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skogsbär.

(F orts.)

sig om det inte är tillrådligt och bäst att akta sig för att fatta sådana beslut,
vilka mahanda sa småningom ha till följd anställandet av »bärplockningspoliser».

Statens livsmedelskommission har i ett utlåtande i saken framhållit, att syftet
att förhindra plockning av omogna skogsbär kan främjas genom lämplig
propaganda och upplysningsverksamhet. Kommissionen anför också, att i
många fall ren okunnighet från allmänhetens sida är orsaken till missförhållandena.
Det torde utan tvivel vara pa det sättet, att den av livsmedelskommissionen
förordade^ åtgärden är den mest sympatiska. Örn upplysningsverksamheten
sättes i gång i tid och bedrives på ett brett lagt och systematiskt
sätt, böra helt säkert goda resultat nås.

I denna propagandas tjänst måste givetvis olika slags möjligheter utnyttjas.
Mig^ veterligen har propogandan hittills varit begränsad till tämligen snäva
områden.. Ute i bygderna ha kristidsnämnderna och på sina ställen deras bärkommittéer
haft hand örn upplysningars lämnande till allmänheten. I och för
sig har allt detta varit bra och inte utan betydelse, men jag vet av egen erfarenhet
att., det inte på långt när varit tillfyllest. Upplysningsverksamheten på
detta område måste alltså utvidgas i stor omfattning. Tidningar, radion och
lämpliga undervisningsanstalter m. m. böra tagas till hjälpmedel i största möjliga
utsträckning. Jag är inte säker på örn i våra folkskolor för närvarande
lämnas någon egentlig upplysning åt barnen i hithörande frågor, men jag har
för mig att så icke är fallet, eller också sker det i mycket ringa omfattning.
Enligt min uppfattning måste denna propaganda riktas redan till barnen i
skolåldern och från. den tid de börja skolan. Även barnen böra få fullt klart
för sig, hur olämpligt det är och hur stor skada som göres genom för tidig
avplockning av skogsbär. Vi veta ju litet var, att barnen ofta bruka berätta i
hemmen vad de fått lära och^höra i skolan. .På. detta sätt skulle man kanske
na tva mal, dels att barnen få direkt undervisning av läraren, och dels skulle
genom barnen även de äldre bli delaktiga av denna upplysningsverksamhet.
Nog vöre det väl underligt örn inte även de äldre toge intryck, åtminstone i
viss man, da barnen berättade vad de fått höra i skolan örn den skada som
astadkommes genom plockning av omogna skogsbär.

Livsmedelskommissionen borde enligt min mening få det bemyndigandet,
om den inte redan har den rätten, att i samråd med vissa andra myndigheter,
bl. a. skolöverstyrelsen, i väsentlig omfattning utvidga denna upplysningsverksamhet.
Kostnaderna kunna väl inte bli så avskräckande, och under alla
förhallanden vore de medlen väl använda.

För vår del i. den nordligaste landsändan är frågan örn plockning av omogna
lingon kanske inte så aktuell som i sydligare delar av landet. Detta torde i
huvudsak dels bero därpå att vi ha gott örn vidder och även tämligen goda
lingonmarker och dels därpa att bebyggelsen är jämförelsevis gles. Då någon
egentlig konkurrens örn plockningsställen inte behöver komma i fråga, få
lingonen mogna i fred. Undantag kunna ju förekomma, men de sakna praktisk
betydelse.

. Däremot ha vi ett annat bekymmer på samma område, och det är att plockning
av omogna hjortron sker i mycket stor omfattning. Det är alldeles bedrövligt
huru en del människor kunna handla och förstöra stora värden, då de
plocka hjortron, medan dessa ännu äro som bäst i utvecklingsstadiet. Det är
inte bara sa, att den erhållna skörden, örn man nu kan kalla den så, blir av
dålig kvalitet, utan kommande års skördar förstöras på det sättet. Vi ha, några
skogsmän här uppe, genom aren anställt på helt privat väg vissa mindre prov
och jämförelser för att undersöka örn det kommande årets hjortronskörd blir

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skogsbär.

(Forts.)

lidande genom för tidig plockning, och vi ha kommit till det bestämda resultatet,
att så är fallet. Hjortronmyrar närmast bebyggelser, vilka äro någorlunda
lättillgängliga och förut burit rikligt med hjortron, äro nu praktiskt
taget tomma på dessa utomordentligt goda och värdefulla bär. Främsta anledningen
därtill är med stor sannolikhet för tidig avplockning. Visserligen är
det sant, att mängder av även mogna hjortron, som ingen människa plockar,
bli kvar på de stora myrarna och kärren i obygden, men då äro dessa trakter
så långt bort belägna och otillgängliga, att det inte kan bli fråga örn att ta
vara på hjortronen på sådana ställen.

Att den på längre sikt tänkande delen av befolkningen där i norr anser
att åtgärder borde vidtagas, framgår bland annat av en skrivelse, som Tornedalskommunernas
förbund helt nyligen avlåtit till länsstyrelsen i Norrbottens
län. I skrivelsen säges bland annat: »Hjortronskörden har sedan gammalt haft
stor betydelse för folknäringen inom den norrbottniska skogsbygden. Genom
sin höga vitaminhalt få hjortronen ersätta frukten, som norrbottningarna ha
knapp tillgång på, beroende på de alltför höga transportkostnaderna. Sedan
bären blivit alltmera uppskattade även nedåt landet, har efterfrågan ökats, vilket
gjort, att dessa sällan få mogna i fred. Under de senaste åren ha stora
skaror hjortronplockare förstört skörden genom att insamla de omogna bären.
Härigenom har ej blott dessas näringsvärde minskats utan även plantorna skadats,
så att utsikterna till framtida skördar undergått en försämring. I vissa
kommuner inom den norrbottniska gränsbygden ha tusentals kilo värdefullt
näringsmedel spolierats. — Då hjortronskörden säkerligen i många trakter
har en vida större betydelse än jakten, vore det av behovet påkallat att samma
restriktiva lagstiftningsåtgärder, som gälla för jakten, även vidtagas till skydd
för hjortronskörden.»

Som jag redan framhållit tror .jag icke att den riktigaste utvägen att råda
bot på denna beklagliga osed är att genom lagbestämmelser stadga förbud mot
för tidig skörd av skogsbär. Det är allmänhetens korttänkthet och okunnighet
som man måste ta i tu med. Denna okunnighet är inte heller att söka enbart
bland städernas och samhällenas befolkning, utan den gör sig gällande i stort
sett överallt. Landsbygdens innevånare äro precis lika stora syndare i detta
avseende. På detta område likaväl som på många andra är det nog så, att det
behövs upplysning och åter upplysning. Då utskottet i sin motivering tagit
fasta på att propaganda och upplysningsverksamhet är av stort värde, ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Wallén: Herr talman! Då jag är från ett län, som — jag höll pä att
säga tyvärr — har en storstad i sin närhet, kan jag inte låta bli att säga ett
par ord i denna fråga, som kanske är betydelsefull för många.

Jag vill säga till kammarens ledamöter, att ni skulle få en mycket allvarlig
syn på denna sak, örn ni som jag bodde på Svartsjölandet och såge den
mängd människor som per bil och cykel på sommaren och hösten tar sig ut på
landsbygden, och tittade efter, vad de lia i korgarna när de åka hem. Det är
inte bara behövande människor, det är även folk som till och med lia egen lyxbil,
som komma ut på landet och plocka bär. Bären lia alla färger utom den
rätta, d. v. s. den röda. De äro vita, gröna o. s. v. men sakna fullkomligt varje
nyans i rött. Jag måste säga, att det skär djupt i mitt hjärta att se detta, och
hur skall det då inte te sig för allmogen där ute, som har väntat att få plocka
bären, när de blivit matnyttiga. Många stockholmsbor, som man i övrigt har
all anledning att respektera, lia ingen aning örn hur bäron skola se ut, när de

lii

Nr 7.

Onsdagen den 2-1 februari 1943.

Motion angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skogsbär.

(Forts.)

äro mogna. Lingon är för dem blott och bart lingon, så snart bären lia börjat
komma till synes —- för dem är det inte fråga om någon mognadstid.

tMan har även framhållit vilken välgörande och nyttig inverkan nyponen lia
på grund av sin stora vitaminhalt. Befolkningen på landsbygden hoppas måhända
att genom att plocka nypon kunna skaffa sig exempelvis litet nyponsoppa,
men då de skola gå ut för att plocka nypon, kan det hända att det knappast
finns ett enda kvar. Detsamma är förhållandet med blåbären. Skall det
verkligen få gå till på det sättet i längden? Skall det inte kunna skapas en
kg. som förbjuder skovling av uppenbart omogna bärbestånd, likaväl som det
gick att i lag förbjuda kräftfångst under vissa tider? Jag har svårt att riktigt
tro på den goda viljan hos lagstiftarna, när man underlåter att vidtaga sådana
åtgärder.

I Stockholms län — jag förmodar att det är likadant även i andra län i
närheten av stad — uppträda veritabla bärhyenor, som med tillhörande bihang
i stora skaror dra ut på landsbygden. Det ginge väl an örn de skaffade sig
Kajsa Wargs kokbok och toge reda på hurudana bären skola se ut innan de
plockas. Men de ta dem fullständigt omogna och förstöra därigenom en livsmedelstillgång
för andra, lojala människor.

Man talar i detta sammanhang så mycket örn propaganda och om den välgörande
inverkan, som tidningspressen genom upplysande artiklar skulle kunna
utöva. Ja, propaganda kanske kan hjälpa på bildbara människor, men jag försäkrar
att den är verkningslös på detta slags hyenor. Jag tror snarare, att den
kommer att verka i motsatt riktning. Pa grund av propagandan kommer deras
uppmärksamhet att i ännu större utsträckning fästas på dessa produkter, vilket
bara. gör dem ännu ivrigare att förskaffa sig dem. Jag tror, herr talman, att
det inte hjälper med något annat än att man snarast möjligt tillgriper en lagstiftning,
som håller tillbaka okynnesplockarna och samtidigt bereder möjlighet
för lojala och präktiga människor, som begripa sig på saken, att skörda
baren. På landsbygden, åtminstone i Stockholms närhet, är ställningen sådan,
att man i många fall skulle önska att införa skottpengar på dessa hyenor.

Herr talman! Jag har intet yrkande, men jag har inte kunnat underlåta att
säga några ord i denna ingalunda betydelselösa fråga.

Herr Hedlund i Östersund: Herr talman! Första lagutskottet, som har haft
att behandla detta ärende i flera omgangar, är fullt ense med motionärerna
därom, att det vore önskvärt att kunna stävja ofoget med för tidig skörd av
skogsbär. Herr Walléns skildring av förhållandena i Stockholms närhet var
måhända litet överdriven, men det ligger mycket av verklighet bakom den,
en verklighet, som även de skogsägare ! andra delar av landet, som bo i närheten
av större samhällen, ha kunnat iakttaga. Men första lagutskottet, som
tillfullo beaktat framställningarna örn att någonting bör göras för att förhindra
detta ofog, Ilar inte blivit övertygat örn att några lagstiftningsåtgärder
i detta fall äro möjliga. Mot en lagstiftning, som skulle stadga förbud att
före en viss dag plocka skogsbär, ha skogsägarna själva anmält ett mycket
bärande skäl, nämligen att bären mogna så olika. Bären på samma skogsmark
mogna pa olika tider. Hur skall det da vara möjligt att på lagstiftningens
väg fastställa den rätta dagen för plockning av bären?

^Såvitt jag kan förstå ha motionärerna även övergivit denna tanke. De ha
da i stället framfört ett annat förslag, som herr Gustafsson i Lekåsa nu presenterade
för kammaren, nämligen att man skulle straffbelägga saluförande
av de omogna hären. Det är helt naturligt, att en sådan lagstiftning skulle
i någon mån stävja saluförandet av sådana bär. Men en sådan lagstiftning

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skogsbär.

(Forts.)

torde knappast ha den verkan förslagsställarna själva tro, emedan det är en
eå ringa del av för tidigt plockade bär, som saluföres på torgen och ställes
under poliskontroll. Inte heller den vägen har första lagutskottet ansett vara
framkomlig.

Då kvarstår den enda återstående utvägen, som herr Grym i sitt mycket
klarläggande anförande anvisade, nämligen upplysningsarbete på detta område.
Den institution i vårt land, som i dessa tider har att syssla med vår
försörjningsfråga, livsmedelskommissionen, har satt igång ett upplysningsarbete,
som, även örn det inte på ett effektivt sätt stoppar för tidigt skördande
av skogsbär, dock enligt min mening kommer att medföra så pass mycket av
värde, att man inte alldeles bör överge den linjen, som livsmedelskommissionen
gått in för, nämligen ett intensivt upplysningsarbete rörande skadorna av
för tidigt plockande av skogsbär.

Det är sålunda, herr talman, ingen ovilja från första lagutskottets sida att
skydda skogsbären som gjort att utskottet inte tillstyrkt bifall till motionen.
Detta är uteslutande beroende på att något uppslag av mera effektiv natur
än en lagstiftning skulle innebära inte har kunnat presenteras. Det är därför,
herr talman, som jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Pettersson i Dahl: Herr talman! Det kan kanske anses egendomligt,
att denna motion rörande åtgärder till förhindrande av för tidig bärplockning
upprepade gånger har väckts av representanter för Halland, som inte är något
egentligt skogsland utan i rätt stor utsträckning ett slättland. Detta kanske
emellertid kan ha sina förklarliga skäl, ty innanför det släta kustlandet
ligger ett uppland, som är skogbärande. Det består av många jordlotter och
bebos av en självägande befolkning, som emellertid lever under så fattiga omständigheter,
att den behöver ha den utkomst- och försörjningsmöjlighet, som
skörden av skogsbär innebär. Från denna befolknings sida göres ständigt och
jämnt framställningar till länets hushållningssällskap örn att åtgärder skola
vidtagas till skydd för dess bärmarker, så att befolkningen själv kan dra
litet nytta av dessa marker och kanske även på dem förskaffa sig en berättigad
inkomstmöjlighet.

Förhållandena ligga måhända litet annorlunda till nere hos oss än uppe i
de trakter, som herr Grym gjorde sig till talesman för. Jag förstår mycket
väl, att problemen kunna ligga litet olika till i olika trakter av vårt land och
att det där uppe i norr inte behöver bli någon panikstämning, åtminstone inte
när det gäller lingonen. Där är det i stället det för tidiga^ skördandet av
hjortron, som medför skadliga verkningar. Det synes alltså råda samma förhållande
hos oss i fråga om våra skogsbär som beträffande hjortronen i de
norrländska länen. Herr Grym har själv omvittnat, att befolkningen däruppe
begär, att åtgärder skola vidtagas, och att den gör gällande^att detta kan ske
på detta område likaväl som i fråga om jakten. Jag förstår denna uppfattning
mycket väl. Det är ungefär samma synpunkter, som kommit till uttryck
nere hos oss.

Det återstår alltså att söka utröna vilka åtgärder som böra företagas.
Första lagutskottet säger, att det är alldeles omöjligt att göra någonting.
Jag tror inte på detta. Jag anser, att denna uppfattning bottnar i en ganska
stor konservatism från första lagutskottets sida, i det att man. inom första
lagutskottet anser, att då man år efter år har avvisat denna motion, kan man
inte för sin egen prestiges skull nu ändra uppfattning i ^detina fråga. Läget
är emellertid nu helt annorlunda än det varit förut, då liknande ^motioner
väckts. Orri man läser riksdagsprotokoll för tidigare debatter i fragan och

Andra hammarens protokoll 19J>S. Nr 7. “

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skogsbär.

(Forts.)

tager del av de argument, som då anförts här i kammaren, finner man, att
det förut hetat, att åtgärder på detta område skulle förstöra möjligheterna
för den fattigare befolkningen att skaffa sig en inkomst på bärplockning.
Läget är nu ett helt annat, och i denna debatt har jag åtminstone inte ännu
så länge hört detta skäl anföras. Denna fråga måste nu ses ur ren folkförsörjningssynpunkt;
det gäller här för samhället att vidtaga åtgärder, så att
icke den viktiga livsmedelstillgång, som våra skogsbär utgöra, blir förstörd
alldeles i onödan. Saken ligger i stället så till, åtminstone i de trakter jag
företräder, att det är den fattiga befolkningen som behöver ett skydd, så att
de inte behöva riskera att den möjlighet till ett tillskott i hushållens livsmedelstillgång,
som de lia i sina egna bärmarker, blir förstörd, innan de själva
kunna tillgodogöra sig någonting därav. Givetvis finns, herr talman,, också
den möjligheten för dem att först plocka och sedan saluföra bären och på så
sätt förskaffa sig en liten inkomst.

Det har framhållits att för tidig plockning av skogsbär äger rum på grund
av okunnighet och obetänksamhet och att de för tidigt plockade bären icke
kunna, saluföras. Jag tror i likhet med herr Hedlund, att dessa omogna bär
egentligen aldrig bli saluförda, emedan de plockas av sådana människor från
städer och samhällen, som i ren nervositet och panikstämning roffa åt sig allt
som de tro är av värde som livsmedel. Vi skola lägga märke till, att det inte
är den fattiga befolkningen som i detta fall kommer ut på landet och förstör
dessa livsmedelstillgångar, utan det är ofta välsituerade personer, som hyra
bil eller kanske flera bilar och köra ut i skogstrakterna och roffa åt sig allt
vad de kunna komma över och förstöra inte bara bärskörden för det innevarande
året utan också för framtiden, genom att de samtidigt med att de förstöra
bären även skövla bärriset, stängselanordningar o. d.

Nu anser utskottet, och herr Grym var inne på samma tankegång, att upplysningsverksamheten
i denna fråga skulle intensifieras, och herr Grym sade,
att man därvid skulle göra bruk av tidningspressen, radion m. m. På detta
sätt skulle man uppnå förbättrade förhållanden. Jag är i varje fall inte så övertygad
om att man kan komma så långt på den vägen. Jag tror, att i tider som
dessa tillgodoser sig var och en själv i första hand, när det gäller livsmedel.
Man bryr sig inte örn denna upplysning att man inte skall plocka förrän då
och då. När bären äro mogna, komma alla på en gång, och därför måste vi
skynda oss, så att vi komma före alla andra. Jag tror att detta är deras tankegång.

Nu säger livsmedelskommissionen — och det är ju livsmedelskommissionens
uttalande som första lagutskottet bygger på — att det blir nästan omöjligt
att fastställa ett visst datum för plockningens början. Det är klart, att plockningen
inte kan börja samtidigt på olika orter, ty bären mogna ju, som alla
veta. inte på en gång överallt. Men så säger livsmedelskommissionen vidare,
att när det gäller denna propaganda skall den anmoda kristidsnämnder och
bärkommittéer att tala örn, när rätta tidpunkten för plockningen är inne. Jag
skulle .verkligen vilja fråga livsmedelskommissionen och första lagutskottet,
vad skillnaden egentligen är mellan ett visst datum och denna tidpunkt. Den
är säkerligen ganska liten — jag skulle tro ingen. Det är en viss tidpunkt, när
bären äro mogna. Skall det bli en lagstiftning, måste man naturligtvis säga,
att plockningen skall börja den och den dagen och inte vid den och den tidpunkten,
så den definitionen tycker jag inte säger någonting. Jag tycker därför
att livsmedelskommissionen och första lagutskottet i detta fall ha slagit
sig själva på fingrarna.

Sedan säger utskottet, att i många fall torde ren okunnighet från allmän -

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skogsbär.

(Forts.)

hetens sida vara orsak till missförhållandena. Jag tror tvärtom att tankegången
är denna, att här få vi skynda oss och komma först, örn vi skola ha
möjlighet att få något. I södra Sverige spela lingonen den största rollen, och
beträffande dem vet var och en, att de ha en ganska lång mogningstid. Det är
inte så farligt, örn man plockar dem för mogna, ty de kunna nyttiggöras i alla
fall och bli lika goda, men däremot bli de helt förstörda, örn de plockas omogna.

Tidigare ha motioner i detta ämne varit kombinerade med krav på förbud
mot plockning nära boningsplatser och dylikt. Detta har första lagutskottet
avvisat, därför att ett stort lagförslag angående dessa saker är under utarbetande,
och till dess den nya jordabalken blir färdig skulle dessa projekt få
vila. Denna fråga har heller inte berörts i årets motion, utan nu gäller det endast,
huruvida det är möjligt att stipulera en viss tid, när man skall få lov att
skörda bären. 1935 ''fanns det i första lagutskottet majoritet för att det skulle
stipuleras ett förbud mot för tidig plockning, och man diskuterade olika möjligheter
att fastställa en viss tid för plockningen. Frågan föll även denna
gång, därför att man ville undantaga jordägarna från förbudet att plocka
omogna bär. Jag vill här deklarera, att jag anser att markägarna icke skola
undantagas. De få naturligtvis också finna sig i att icke få plocka bären i
omoget tillstånd.

Herr talman! Jag vill med detta ha sagt, att enligt motionärernas uppfattning
är det fullgoda skäl för ett bifall till denna framställning, och jag ber
med dessa ord att få yrka bifall till den reservation, som avgivits av herr
Gustafsson i Lekåsa.

Herr förste vice talmannen Magnusson: Herr talman! Jag ber kammaren
örn överseende för att jag tar till orda i denna sak. men det förefaller mig, som
örn ärendet för mångas uppfattning inte vore tillräckligt utrett. Jag är gammal
motionär i denna fråga, men som det kan inträffa, att även den ihärdigaste
motionär tröttnar, så har jag inte upprepat min framställning, men därmed
är inte att förstå, att jag skulle ha ändrat uppfattning.

Frågan örn skogsbärens bättre tillvaratagande och undvikande av deras förstörelse
genom för tidig plockning är ju mycket gammal och har vid upprepade
tillfällen, såsom det också erinras örn i utskottsutlåtandet, varit föremål
för framställning inom riksdagen. Tidigare var man ju inne på att kunna
reda ut den här saken och få en lösning därigenom att man skulle gå på äganderättsförhållandena,
varigenom ägaren av bärmarkerna skulle kunna både
själv välja tidpunkt för sin egen plockning och även välja tidpunkt för att
låta plockning ske av utomstående. Då restes emot detta den invändningen
ifrån många håll, att det skulle kunna förhindra att fattiga människor, vilka
lia en god inkomst på bärinsamling, icke skulle få åtnjuta denna inkomst och
till äventyrs stora bärmarker avlysas, där ägaren inte själv tillvaratoge bärskörden
och följaktligen densamma skulle gå förlorad, och man kan inte säga
annat än att det ligger åtskilligt i denna invändning. Man skulle visserligen
kunnat gå den vägen, att man medgivit endast att vissa begränsade områden
finge fridlysas och resten vore öppna för allmänheten och därigenom undgått
nämnda olägenhet. Det bestämda motstånd, som restes häremot, gjorde emellertid
att man tänkte sig in i andra möjligheter, och för min del kom jag till
den uppfattningen, att man skulle kunna nå ett bättre resultat genom en lagstiftning,
som stipulerade att plockning icke finge ske före en viss tid.

Det har ju framgått av debatten här, att alla äro ense riri rom, att ett för tidigt
skördande av skogsbären innebär en förstörelse i mycket hög grad av deras
näringsvärde. Vad som därvid kommer i fråga är främst lingonen, därnäst i

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skog shär.

(Forts.)

någon män hjortronen, ehuru de ha betydelse endast för norra Sverige, och sedan
i någon fastän mindre mån nyponen. Andra skogsbär, såsom exempelvis
hallon, blåbär och smultron kunna egentligen inte plockas före en nöjaktig mognad,
emedan de i så fall äro fullkomligt värdelösa. Beträffande lingonen förhåller
det sig emellertid så, att de tåla den största misshandel som något bär
tål, i det att man kan plocka dem synnerligen omogna och likaväl saluföra dem
i. ett skick, som gör att de se någorlunda acceptabla ut. Även ett halvmoget
lingon, som plockas och bredes ut till eftermognad i ett tunnt lager på en ljus
plats t. ex. en ljus vind och får ligga där i 14 dagar, ser därefter tämligen presentabelt
ut. Bären äro visserligen litet mindre, och ett övat öga ser nog, att de
fått eftermogna, men i det stora hela ha de fått den mörkröda färgen och se
bra ut. Den som köper dem och kokar sylt av dem blir emellertid besviken. Det
blir denna tunna, dåliga lingonsylt, ett tunt och ganska dåligt smakande spad
och några lingonskal, som simma däri.

Örn man nu skulle gå in för en viss begränsning, d. v. s. en tid, som skulle
bestämmas, före vilken man inte fick plocka lingon — något som, örn jag inte
missminner mig, riksdagen gick in för vid ett tillfälle, då även jag var motionär
örn en utredning av detta spörsmål och ett lagförslag var framlagt -—- så möter
detta den invändning, som herr Hedlund i Östersund här framförde och som
även utskottet och livsmedelskommissionen varit inne på, nämligen att bären
mogna så olika i olika trakter och till och med i samma skog. Jag har själv plockat
så mycket lingon i mina dagar, att jag har verklig erfarenhet av detta, och
jag kan betyga,. att så är förhållandet, men det behöver inte alls vara avgörande
och behöver icke hindra fixerandet av en tidpunkt, före vilken plockning av
lingon icke får ske, av det enkla skäl, som herr Pettersson i Dahl antydde men
som man bör särskilt understryka, nämligen att i fråga örn lingonen finns det
ingen risk för övermognad, så att bärens kvalitet därigenom försämras eller bären
falla. av. (Vi ha nog litet var, som äro från landet, gått på vårsidan och
plockat lingon. De ha visserligen varit frusna, men de ha smakat alldeles utmärkt).

Örn man sålunda skulle fixera en tidpunkt, före vilken ingen plockning av
lingon får ske, så har man den enda olägenheten att det blir en något kortare
insamlingstid, men även de tidigare mogna lingonen ha icke försämrats i kvalitet,
och man skulle nå, att lingonen inte plockas före en tidpunkt, då de äro fullt
användbara. Man skulle väl egentligen ingenting förlora på en sådan anordning.
Örn jag inte minns galet skisserade jag i min motion på sin tid, att man
skulle göra lagen fakultativ, att det skulle fixeras inom vederbörande landstings
eller hushållningssällskaps område efter samråd mellan landsting och hushållningssällskap
en tid, före vilken plockning icke fick ske, och att den fixerades
något olika inom olika större områden. Huruvida man kan dela på ett hushållningssällskaps
område vill jag i detta nu inte gå in på. Då skulle man mycket
väl kunna få en acceptabel lösning, en lösning, som inte minst skulle bli
till fördel för de fattiga, som samla in lingon, och det skulle bli till oskattbar
fördel för alla dem, som tära lingonsylt i Sveriges iand, och det är ju praktiskt
taget varje svensk medborgare.

Nu har man sagt, att den här saken kunna vi ordna på annat vis, nämligen
genom propaganda. Finns det en husmor i Sverige som inte vet, att örn hon får
tag i för tidigt plockade lingon och kokar sylt av dessa, blir den av sämre
kvalitet? Och örn jag till någon av dessa tusenden och tiotusenden, som vi möta
på vägarna, när de komma tillbaka från lingonskogen — det är inte bara i närheten
av Stockholm, som man möter dem, utan det är överallt i vårt land —
sedan jag tittat i hans eller hennes lingonkorg, säger: »Men det är ju för rasan -

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skog shär.

(Forts.)

de, dessa lingon äro inte mer än halvmogna, och det vet ni väl att det inte blir
någon god kvalitet, när ni kokar dem», då blir svaret: »ja, det vet jag mycket
väl, men örn jag skall få något med måste jag ta dem nu, och örn jag dröjer
tills de bli mogna finnas inga kvar». Det är ett nödläge, som driver dem, men
man samlar inte alls den kvalitet som skulle bli fallet, därest man skyddade
bären, så att man dröjde med plockningen till dess de blivit mogna.

När jag nu kommit in på denna fråga, som intresserar mig och där jag i
någon mån kan räkna mig såsom sakkunnig, skall jag be att fa säga, att när
man talar örn den skada, som den för tidiga plockningen tillfogar lingonskörden,
kan man genast mönstra ut sådant tal som att den skulle skada plantan
och inverka på nästa års skörd. Jag gör däremot en liten reservation beträffande
hjortronen, beroende därpå att omogna hjortron sitta hart fast, och när
man skall ta loss dem är det alltid den risken, att när man rycker till lossar
man den mycket späda och löst sittande hjortronrevan från fästet i mosstuvan,
och det kan inverka på nästa års skörd. Beträffande lingon äger dock något
sådant inte alls rum. Vidare är det beträffande hjortron det förhållandet, att
där kan man tala örn övermognad och en mycket snabb sådan, och där bli förhållandena
mycket olika gentemot lingonen, men hjortronen spela, som jag
nämnde, inte någon vidare ekonomisk roll i landet söder om Dalarna.

Man behöver dock inte alls åberopa talet örn att för tidig plockning försämrar
nästa års skörd, utan det räcker med att påpeka, att man pa ett fullkomligt
vansinnigt sätt slösar med den stora tillgång, som den svenska lingonskörden
dock utgör. Man försämrar möjligheterna för den stora menighet, som
insamlar dessa lingon, och det är i mycket stor utsträckning småfolk. Jag
är övertygad örn att örn man verkligen gjorde ett allvarligt försök att lösa
denna fråga, exempelvis genom tidsbegränsning, sa skulle det visa sig,^ att
det är framkomligt, och jag är övertygad örn att vi skulle kunna inom något
eller några år konstatera, att det har mött allmän tillfredsställelse bland vårt
bärplockande folk. Det behövs inte för att åstadkomma något sådant att införa,
såsom herr Grym nämnde, någon bärplockningspolis eller dylik. Det är tillräckligt
örn fjärdingsmannen posterar vid vägarna och kontrollerar, huruvida
någon kommer från bärskogen med lingonkorgar i olaga tiel. För övrigt skulle
vi säkert härvidlag ha mycket stor hjälp av allmänheten själv, ty det ligger i
den ansvarskännande härplockande allmänhetens eget intresse att tillse, att,
när vi nu ha en lag, som är avsedd att skydda lingonskörden så att den inte
förstörs, inte den eller den springer åstad för tidigt och rycker bort de omogna
lingonen. Jag tror man också kan räkna med anmälan från sådant håll och
att en lagstiftning blir effektiv utan dyrbarare övervakningsåtgärder från det

allmännas sida. . o

Jag har velat säga detta här, därför att det ingalunda är någon liten truga
som det här rör sig örn. Det är i främsta rummet en fråga för landets allmoge
och småfolk, men det är även en fråga för stadsborna, som därigenom få tillfälle
att köpa och samla lingon av bättre kvalitet än vad som nu är förhållandet.
Det är en fråga, som bör finna sin lösning, och jag får hoppas att när den
återkommer vid ett senare tillfälle, som inte bör dröja så länge, man då också
verkligen skall kunna nå ett positivt resultat.

Jag ber, herr talman, att få förena mig i yrkandet örn bifall till reservationen.

Herr Jacobson: Herr talman! Herr Hedlund i Östersund framhöll i sitt anförande,
att det skulle uppstå stora svårigheter för en dylik lagstiftning. Jag
är den förste att erkänna detta, men å andra sidan måste jag säga, att de nu -

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående åtgärder till förhindrande av för tidig skörd av skogsbär

(Forts.)

varande förhållandena, åtminstone när det gäller hjortron, inte äro sådana de
borde vara. Det måste finnas, möjlighet att på något sätt stävja den rovdrift,
som för närvarande bedrives, i all synnerhet som en hel del av det som skördas
inte kommer till någon nytta.

Nu rekommenderar man upplysningsverksamhet, propaganda. Det göra både
herr Hedlund, utskottet och livsmedelskommissionen. Ja detta, mina damer
och herrar, är alldeles utmärkt, men vem skall i främsta rummet vara föremål
för denna upplysning? Det är inte ortsbefolkningen. Den är nämligen inte så
galen att den ger sig ut och plockar hjortron i lappmarken sista dagarna i
juni. Det är inte heller de organiserade ressällskapen. Det är de enskilda, det
är de där herrarna och för all del även damerna -— de äro kanske i majoritet —
som komma från kuststäderna i sina gengasbilar och bussar. Det är de, som
äro farliga, och jag tror inte det biter någon propaganda eller upplysning på
det sällskapet.

Jag har den bestämda uppfattningen att vi måste kräva att något göres på
detta område,^ och jag kan inte finna att ett bifall till herr Petterssons i Dahl
motion kan pa något sätt skada saken. Vi fa sedan ta oss en funderare på hur
man skall övervinna^ de svårigheter, som komma att uppstå — det har herr
Hedlund rätt i - så att inte tidningarna dagarna före bärskörden bli fulla
av annonser, att där far man skörda bär men inte där. Jag förstår väl svårigheterna,
men man måste komma fram på en väg, som på något sätt skapar
bättre förhållanden än de nuvarande.

Jag ber att pa det allra livligaste fa yrka bifall till den reservation, som
finns bifogad utskottsutlåtande!

var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner dels
pa bifall till utskottets hemställan dels ock pa avslag därå samt bifall i stället
till motionen II: 194; och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr Gustafsson i Lekåsa begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller första lagutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

i_-rVnn?er ?ej’ haTrT kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan,
bifallit motionen II: 194.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning,
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen vadan
kammaren bifallit utskottets hemställan.

Motion angående
utredning
om rätt
för hustru att
bära sitt eget
i stället för
mannens
däldnamn.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 9, i anledning av väckt motion
angående utredning örn rätt för hustru att bära sitt eget i stället för mannens
släktnamn.

•n en inom ändra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 201,
vilken behandlats av första lagutskottet, hade fröken Hesselgren m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående utredning om rätt för hustru att bära sitt eget i stället

för mannens släktnamn, (borts.)

Majit måtte låta verkställa utredning i fråga om rätt för hustru att bära sitt
eget i stället för mannens släktnamn samt för riksdagen framlägga det förslag,
som därav kunde föranledas.

Utskottet hemställde, att förevarande motion, II: 201, icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade avgivits av herrar Schlyter, Branting, Brandt, Lindblom
Olsson i Mellerud och Lindberg i Stockholm samt fru Gustafson, vilka ansett,
att utskottet bort hemställa, att riksdagen i anledning av förevarande motion
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa
utredning av frågan om rätt för hustru att bära sitt eget i stallet för
mannens släktnamn samt för riksdagen framlägga det förslag, som därav
kunde föranledas.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid anförde:

Fru Gustafson: Herr talman! Denna fråga kan väl tyckas icke ha sa, stor
betydelse då den, som vi veta, endast berör ett litet fatal av ledets kvinnor.
Men då den är en rättsfråga, har den därmed sa stor betydelse, att den berättigar
både till en motion örn utredning och till överläggning i riksdagen.

Ett onödigt förbud irriterar alltid. Det skapar opposition och trots aven tios
den mest lojale medborgare. Jag skall icke gå in på motionen och dess yrkande.
Det gör säkerligen andra, som kommer upp efter mig- Jag väntar detta särskilt
av fröken Hesselgren med den auktoritet och sakkunskap hon har dels
som ordförande i kvinnoarbetskommittén, dels som samlande representant för
de kvinnoorganisationer, som stå bakom motionen. Jag skall endast bemöta
ett par invändningar, som fördes fram under fjolårets debatt i fragan i fors a
kammaren. Där kom man i debatten med gamla antikviteter fran diskussionerna
örn kvinnans likställighet med mannen, örn kvinnans rätt till lika arv,
om rätt för kvinnor till utbildning vid universiteten, örn den kvinnliga rosträtten,
örn upphävande av mannens målsmanskap. De gamla argumenten örn
faran för hemmens upplösning och störande av familjelivets helgd, som dragits
fram i dessa diskussioner, upprepades nu för att visa faran, som kunde uppsta,
örn vi återförde lagstiftningen i fråga örn rätt för gift kvinna att bära sitt eget
efternamn till vad den var före år 1920. Mina damer och herrar! De finnes andra
orsaker till hemmens upplösning och störande av familjelivets helgd. Nar vi ta
behandla lagförslag örn familjeplågare och hustrumisshandlare, skola vi kanske
finna de djupa orsakerna till hemmens upplösning och störande av familjelivets

När jag icke går in på motionen är det av de skäl jag nyss anförde. Jag
skall endast hålla mig till utskottets motivering för avslag. När man laser
denna måste den förefalla skäligen svag. Efter att först ha refererat förra
årets behandling av frågan och efter att noggrant ha avtryckt utskottets da
avgivna utlåtande med dess tillstyrkande har utskottet i år intet annat skal.
för avslag än att motionen i fjol avslogs. Men vi ha alldeles nyss halt en debatt
örn en motion, som ständigt återkommer. Riksdagsledamöterna ha rätt att kornma
igen med sina motioner, likaväl som utskotten ha rätt att ändra asikt i en
fråga. När så utskottet i sitt utlåtande drager växlar på ett så osäkert värde
som den strömska motionen i första kammaren, är^det att komma med en svag
motivering. Utskottet hänvisar alltså till förra arets behandling av fragan
och säger sedan: »Vid nu angivna förhållanden och då riksdagen i annat,
större sammanhang torde få tillfälle att taga frågan örn gift kvinnas rätt till

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående utredning om rätt för hustru att bära sitt eget i stället

för mannens släktnamn. (Forts.)

eget släktnamn under förnyad omprövning, får utskottet hemställa, att förevarande
motion II: 201, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
Det ar litet oförsiktigt \i veta ju, att i år blir det icke tillfälle att taga upp
saken ty det blir säkerligen ingen kommitté, som skall utreda alla de frågor
nerr b from motionerat örn, en motion där för övrigt icke med ett ord beröres
trugan örn hustrus rätt att bära sitt eget släktnamn.

! Detta är ingen stor fråga, men det är en rättsfråga. Det
blir i fortsättningen som hittills, att gifta kvinnor få behålla sin gamla svenska
irutitei tillsammans med mannens namn. — Men så händer det ofta att
gifta kvinnor bara en titel, som de icke ha rätt att bära. Jag ber att få fästa
uppmärksamheten pa hela den underliga floran av — innor, som förekommer
i det svenska samhället — öyerståthållarinna, biskopinna, amiralinna, generalkonsulmna,
justitierådinna, doktorinna o. s. v. Alla dessa fruar taga titlarna
Iran mannen som forvarvat dem genom arbete, studier och uppoffringar Man
laser notiser fran stora fester örn hur professor N. N. kom med sin charmanta

+>ill0fhS!tr°SJia,/Cll-nnf+n I''.lktl?t s,er’ lmr1liari släpar med sig sitt ljuva bihang
til beskadande Detta ar något, som det borde vara en enhällig opinion förhaller
man pa den gamla hederliga frutiteln, bör den också användas, så att
^VT?rl0r 1ik;e enkelt.usurpera titlar, som de icke ha rätt till.

Uter denna lilla utvikning ber jag att få sluta med att säga, att det icke

Si Teon reV° n!V de svenska hemmen, örn man återgår till lagstiftningen
före 1920, som tillät gifta kvinnor att behålla sitt flicknamn. Den ställde
icke till någon skada eller någon oreda i det svenska samhället. Men den nya
lagen har medfört svårigheter, såsom också i motionen har framhållits. Man
bor genom den begärda utredningen finna vägar att lösa dessa frågor.

Herr talman. Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till reservationen.

r ®r^s*on: Herr talman! Jag anser mig här representera landsbygdens
attida ,as“9drar; sorn få leva och dö ganska namnlösa. Det gör, att jag har
mycket litet förståelse för att denna fråga har en så stor betydelse, som mina
vmnliga kamrater i riksdagen vilja tillmäta den. Med risk för att bli den
enda av kvinnorna i riksdagen, som har denna uppfattning, ber jag att få
saga, att jag icke begriper, varför frågan just nu skall behöva tagas upp till
syssla med ^ utredmng’ när nksdagen har så många viktiga problem att

För oss landsbygdens kvinnor spelar det ingen roll, örn vi heta Andersson,
Pettersson eller Eriksson. I mm hemtrakt är det få gifta kvinnor som begagna
sig av dubbelnamn Äktenskapet håller på att förlora sin prestige som
sammanhålla nde enhet, I mitt tycke bleve det ett ännu större sammelsurium,
örn familjemedlemmarna skulle kunna ha olika namn. Den lilla rest, som finns
kvar av mannens ställning som familjeöverhuvud genom att samtliga familjero
1®n}.mar. bara hans namn, tycker jag vi skola låta honom behålla. Jag förstar
heller icke, varför i detta namnbytenas tidevarv det skall vara så svårt för
en gitt kvinna att göra sm mans namn lika känt som sitt eget. Fru Ronneback
ar säkerligen lika väl känd under det namnet som under namnet LindqvistRetersson.
Jag formodar, att svenska folket icke har så svårt att lära sig affärskvmnornas
och idolernas nya namn, som de fått genom sina giftermål. Och
barnen, skola de halsin fars eller sin mors namn? Eller står det dem fritt att
välja mellan dessa bada? Några syskon välja kanske det ena, några det andra,
och da bär det, sorn jag säde, ett enda sammelsurium.

Vad motionen syftar till är att åt kvinnorna bevara deras kända namn, som
de burit före äktenskapet. Men jag kan icke förstå, varför det icke går lika

Onadagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående utredning om rätt för hustru att bära sitt eget i stället

för mannens släktnamn. (Forts.)

bra att fortsätta med en verksamhet med ett nytt namn och göra^ detta lika
känt som det förutvarande namnet. I dessa tider, då allting ändras så fort, tyctor
jag, att denna sak är en så liten detalj i det stora maskineriet, att det icke
är någonting att syssla med.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till första lagutskottets hemställan.

Häruti instämde fru Biörck.

Herr Lindqvist: Herr talman! Jag kan i rätt mycket instämma med den
föregående talarinnan. Hennes anförande åtföljdes av sådana bravorop, att
man knappast behöver misstänka, att det är någon större grupp här i kammaren,
som tänker gå med reservanterna.. _ ,

Jag måste säga, att det förvånar mig, att denna motion har kommit tillbaka
redan i år. Den blev ju avvisad i fjol. Beslutet var så. gott sora enhälligt i
andra kammaren. I första kammaren var det visserligen icke så stor majoritet,
men det är ju samma ledamöter i stort sett i kamrarna i ar, och jag hade verkligen
trott, att de damer, som motionerat örn saken, skulle ha varit så taktiskt
kloka, att de dröjt till ett annat år.

Liksom fru Gustafson vill jag säga, att denna fråga icke är någon stor fråga.
Det finns ingen anledning att blåsa upp den. Intresset för en lösning på den
väg motionärerna ha ifrågasatt är synnerligen litet. Det kanske är en handfull
kvinnor, som ha några önskningar åt det hållet. Man hänvisar visserligen till
uttalanden från kvinnoorganisationerna, men det är icke säkert, att medlemmarna
i dessa äro särskilt intresserade av saken.

Utskottet har skrivit en kort motivering för sitt avslagsyrkande. Det hänvisar
till att riksdagen i fjol avvisade motionen, och i anledning därav hemställer
utskottet om avslag även i år.

Fru Gustafson har nog, trots att hon sitter i utskottet, missuppfattat vad
utskottet skrivit, när fru Gustafson tror, att utskottets omnämnande av Fredrik
Ströms motion skulle innebära, att utskottet tänkt sig ett upptagande av frågan
i samband med de utredningar Fredrik Ström har ifrågasatt. I en del
kvinnofrågor av mycket större vikt än denna hade vi nog haft en utredning
i gång, örn icke kriget hade kommit emellan. När kriget en gång är slut, skola
vi väl tro, att en hel del av de olösta kvinnofrågorna skola komma upp till
prövning. Jag anser för min personliga del, att man då mycket väl kan pröva
även denna namnfråga. Men att nu skriva till kungen bara i denna sak finner
icke heller jag lämpligt.

Jag vill säga de ärade kvinnliga ledamöterna här i kammaren, som äro intresserade
av saken, att detta är en fråga, som möjligen kan i en framtid lösas
på det sätt ni önska. Men för närvarande finns det icke mycket intresse för en
sådan lösning. Det är ingen fara, örn professor Svartz dagligen kallas professor
Svartg, även om hon heter Malmberg. Det gör heller icke. så mycket,
örn en av de kvinnliga riksdagsledamöterna heter Hanna Rydh i stället , för
Hanna Munck af Rosenschöld. Det betyder så oändligt litet. Och det finns icke
tillräcklig anledning att skriva till kungen örn denna sak, när man endast kan
peka på att det är en handfull kvinnor, som äro intresserade av frågan.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fröken Hesselgren: Herr talman! Jag har både i dag och under den tid,
som gått sedan jag motionerade, blivit förebrådd, att jag tagit upp denna fråga
igen, då den ju var före i riksdagen förra året och då föll. Men skulle riksdagens
ledamöter i allmänhet resonera på det sättet, skulle de icke få igenom

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående utredning om rätt för hustru att hära sitt eget i stället

för mannens släktnamn. (Forts.)

många saker. Det finns så oändligt många frågor —- det torde de flesta närvarande
ledamöterna erkänna — som man fått föra fram gång på gång, innan
de verkligen gått igenom. Det gamla latinska ordspråket talar örn droppen,
som faller så länge på stenen, att den till sist urholkar den. Denna motion i år
är bara en sådan droppe. Jag har icke någon överdriven tro på att saken kommer
att gå igenom här i kammaren. Men eftersom utskottet kunde ändra sig,
så att det i dag avstyrker efter att i fjol ha tillstyrkt motionen, skulle man
ju kunna tänka sig, att andra kammaren också kunde ändra sig. Så har skett
förut.

När jag emellertid granskat, hur det gick till, då utskottets förslag avslogs
förra året, har jag fått den känslan, att man den gången kanske icke så noga
tänkte sig in i saken. Det var ungefär ett hundratal ledamöter, som voro borta
vid omröstningen. På grund av en tillfällighet blev det ingen debatt i denna
kammare, och i första kammaren var det sju röster, som fällde förslaget. Jag
är övertygad örn att många av de motioner, som kommit igen, haft mycket
mindre stöd för att komma igen än denna motion.

Utskottets ärade talesman har förebrått oss — och det gjorde en kvinnlig
ledamot nyss bär också — att vi kommit fram med en så obetydlig sak under
dessa bistra tider. Men, mina damer och herrar, går man igenom listan på motionerna,
tror jag nog, att man finner åtskilliga, som icke behandla mera betydande
ämnen än denna.

Det är ett gammalt krav man nu för fram för att få reda i den oreda, som
uppstod efter 1920. Vi skola komma ihåg, att före 1920 hade kvinnorna den
rättighet de här begära. Det talades örn, vill jag minnas, förra året i första
kammaren — och det är möjligt, att det sagts där även i år — att det skulle
verka upplösande på familjebanden, om man gjorde ett medgivande som det
föreslagna. Det är underligt, att familjebanden skulle vara starkare nu än under
tiden före 1920. Örn vi jämföra styrkan hos familjebanden före och efter
1920, är jag rädd för att resultatet utfaller till den senare tidens nackdel.
Sålunda kan detta icke vara något skäl för att man skulle låta bli att genomföra
denna reform. Skälet till att vi ha fört fram detta krav igen och komma
att föra fram det ända tills det går igenom är den omständigheten, att det känns
som en alldeles onödig pålaga och orättvisa, att den människa, som före sitt giftermål
under sitt eget namn har skaffat sig en goodwin — vare sig det är som
läkare, som affärskvinna eller på vilket område det vara må — icke skall vara
berättigad att behålla detta sitt flicknamn, da hon gifter sig, genom en enkel
överenskommelse mellan man och hustru. Så vitt jag förstår, är det helt och
hållet deras egen ensak, hur de vilja göra upp en sådan angelägenhet. Det har
visserligen sagts, att den lilla resten av mannens överhuvudskap .skulle fara illa
av en sådan bestämmelse. Det tror jag icke. Herrar riksdagsledamöter, som äro
gifta, hålla nog hårdare på sitt överhuvudskap än att de skulle låta namnfrågan^
inverka pa detsamma. Ni kunna vara alldeles lugna för att mannen skulle
behålla sitt herravälde i hemmet, även örn föreliggande förslag skulle bifallas.
Att undantag finnas, känna vi ju till.

Alltså, herr talman, menar jag, såsom också framgick av kvinnoarbetskommitténs
betänkande, att detta är en fråga, som det är skäl att upptaga till verklig
utredning. Vi äro så blygsamma denna gång, att vi icke begära genomförande
av en lagändring, som vi gjorde förra året, utan vi hemställa endast, att
Kungl. Majit ville utreda denna sak. Jag kan icke tro, att det skulle vålla så
stort besvär för Kungl. Maj :t att utreda saken, och därför tycker jag, att det
skulle vara klokt av de ärade kammarledamöterna att rösta för denna utredning.
Det skulle vara bra, när vi komma tillbaka med detta förslag, som tyvärr

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående utredning om rätt för hustru att bära sitt eget i stället

för mannens släktnamn. (Forts.)

har fallit i första kammaren. Andra kammaren brukar ju ibland visa sig litet
mera förstående och vidsynt i sin uppfattning än första kammaren. I förhoppning
örn att denna kammare skall göra det denna gång i _ motsats till torra
gången, ber jag, herr talman, att fa yrka bifall till reservationen.

Heir Olsson i Mellerud: Herr talman! Het finns vissa frågor, som locka
fram känslosynpunkter och bli bedömda med känsloskäl. När jag koni hit till
riksdagen en gång i världen — det är länge sedan nu — var det vissa religiösa
problem, som brukade diskuteras varje riksdag, och som brukade locka fram
känsloutbrott nästan på samma sätt som nu, när det gäller att bedöma en fråga

av detta slag. 0 ... ... „ .

Jag har deltagit i utskottets behandling av detta ärende saval föregående
år som i år. Jag skall villigt erkänna, att denna fråga enligt mitt förmenande
är av ganska liten räckvidd. Det är ingen fråga av någon större betydelse.
Men det skulle å andra sidan vara felaktigt att, som särskilt fru Eriksson
nyss gjorde gällande, säga, att det icke finns yiciqtci skäl, som tala för förslaget.
Det är ju ändå på det sättet, att i och med att kvinnorna ha inträtt
på den allmänna arbetsmarknaden utanför hemmet, så ha förhållandena rätt
väsentligt förändrats, och det är särskilt fallet, när det gäller kvinnor, som
driva affärsverksamhet, eller kanske i ännu högre grad, när de äro sysselsatta
inom de fria yrkena, exempelvis som läkare eller tandläkare. Där förekommer
det ju rätt ofta i alla fall, att kvinnan före sitt giftermål har skaffat sig ett
namn, som det skulle vara ekonomisk förlust att ändra. År 1920 sökte man
lösa detta problem genom att lämna en möjlighet till dubbelnamn, men lat
mig säga, att den metoden är den sämsta av alla. Det finns väl ingen som vill
påstå, att systemet med en lång rad av dubbelnamn är vare sig praktiskt eller

^Nu^förstår jag, att det är så många, som lia den uppfattningen, att ett medgivande
för kvinna att även efter giftermålet bära sitt flicknamn, skulle innebära
en uppluckring, som man säger, av äktenskapet. Det Ilar ju tidigare
bemötts genom att man visat på att gift kvinnas rätt att använda sitt llicknamn
faktiskt var förhållandet före 1920. Vad man nu begär är ju ingen nyhet.
Det är ju endast ett återställande av den lagbestämmelse i giftermalsbalken,
sorn sålunda gällde före nämnda lagändring. Man mäste a andra sidan också
erkänna, att den olägenhet, som reservanterna 1920 påvisade, har blivit större
i den män som kvinnorna i allt större utsträckning ha trätt in på den allmänna
arbetsmarknaden. Märk väl, att man redan 1920 var så tveksam, att törsta
kammaren med endast två rösters majoritet gick med på den bestämmelse, som
nu kritiserats. I andra kammaren var det, vill jag^ minnas, tio ä femton rösters
majoritet för samma lagbestämmelse. Den vilar sålunda enligt mitt förmenande
på en ganska bräcklig grund, och det synes mig, att man skall bedöma en
sådan här fråga med kallt förstånd utan att draga sådana slutsatser, som man
på sina håll tycks vara benägen att göra. Det är ju icke alls _ fråga om, att
barnen skola få än det ena än det andra namnet, utan de skulle ju enligt framställningen
fortfarande behålla det namn de få genom äktenskapet, alitsa iaderns
namn. Jag är oförmögen att förstå vad som skulle förloras, örn man skulle
gå med på en sådan jämkning av bestämmelserna, som nu bär är föreslagen.
Jag kan icke inse, att man förlorar någonting, men man visar tillmötesgående
mot en viss grupp av kvinnor, låt vara att den icke innefattar någon
majoritet, och kanske icke ens f. n. utgör någon särskilt stor grupp. Man visar
sagda grupp ett tillmötesgående, som synes mig befogat, och jag är tämligen
säker på att den, som får vara kvar här i kammaren något tiotal år framåt,

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående utredning om rätt för hustru att hära sitt eget i stället

för mannens släktnamn. (Forts.)

säkerligen kommer att få se denna framställning realiserad i en eller annan
form. Jag återkommer sålunda till detta: frågan är icke stor, den är ganska
liten, men det finns å andra sidan knappast någon anledning att av någon
aversion emot det sätt, på vilket framställningen nu återkommit till riksdagen,
ga emot densamma.

För min del är jag beredd att yrka bifall till reservationen.

oFru Rydh Munck af Rosenschöld: Herr talman! Jag ber att i likhet med
några av de föregående talarna fa uttrycka min häpnad över utskottets motivering
till avslagsyrkandet. Man motiverar det med att inga nya skäl lia
framförts utöver vad som framfördes i fjol. Men de skäl, som i fjol voro starka
nog att fa utskottet att gå med på motionen, måste väl räcka i år också, och
utskottets mening, att motionen då var berättigad, borde väl också i år stå
kvar. Het förefaller som örn utskottet, i likhet med någon av talarna här förut,
tyckt, att frågan var så liten, att man icke borde taga upp den till behandling.
Jag skulle då för min del vilja säga, att är det så, att kammaren
icke önskar frågan tillbaka ar efter ar, vore det enklast att nu gå med på
reservanternas yrkande.

För den som har följt namnfrågan igenom historien förefaller det fullkomligt
ofattbart, att ^överhuvud taget en debatt i den här frågan skall behöva
töras. Vi kunna gå århundraden för att icke säga något årtusende tillbaka i
övenges hävder, och så fort. vi. spåra namn på människor överhuvud taget,
sa. är det namn, som samma individ, man eller kvinna, har burit genom livet.
Vi veta visserligen, att släktnamn icke förekommo i äldsta tider. Det är en
sen företeelse bland vår allmoge. Man har hetat Erik Anders son eller Kristina
Olofs dotter, men det förekom aldrig, att Kristina Olofs dotter, när hon gifte
sig med Erik Anders son, bytte bort namnet Olofs dotter. Släktnamn tillkom
hos adeln. Bärlim kvmorna sekler igenom burit sitt fäderneärvda släktnamn.
Vi kunna ga sa långt fram i vår tid som in pa 1800-talet och finna, att så
har varit fallet. Vi kunna tydligt genom brevväxlingar från historisk tid
säga, när ett nytt namnskick kom, som bröt gammal svensk tradition. Ett typiskt
exempel att studera är Carl Gustaf Tessin och hans maka Ulla Sparre.
När . Tessin var svensk ambassadör i Paris och hans hustru skrev hem tili
Sverige, skrev hon under sina brev Ulla Sparre, men när hon skrev till sina
franska vänner skrev hon Ulla, comtesse. de Tessin, därför att i Frankrike
var det skick och sed. Pa det sättet at sig seden mer och mer in bland den
svenska adeln och det högre borgarskiktet, som började anlägga släktnamn i
likhet med adeln. Vad var det, som gjorde, att allmogen började antaga släktnamn:
Jo, det var den stora samhällsomvälvning, som ställde familjen i en
annan relation till samhället. När man levde ute i sin egen bygd kände alla
varandra. Man visste vilka Kristina Olofs dotter och Erik Anders son voro
och att de voro gifta med varandra. Man behövde inte någon annan beteckning.

Men när samhället omvandlades, när människorna kommo i närmare kontakt
med varandra, när de samlades kring industricentra o. s. v., behövde man
kunna särskilja människorna, och man skapade släktnamn. Så komma vi fram
till den fullkomligt abnorma situationen, att en kvinna icke heter dotter utan
son, fru Andersson. Fru Andersson är en abnormitet. Det märkliga är, att
det är först, när samhällsförhållandena lia blivit sådana, att man och hustru
sta som fullt likaberättigade och i samma mån till familjens försörjning bidragande
inom hemmet, när hemmet icke längre ger arbete åt alla kvinnor och
kvinnorna söka sig ut i yrkesarbete utanför hemmet, som vi bli reaktionära
pa ett alldeles nytt förvånansvärt sätt. Kvinnor som arbeta utanför hemmet

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående utredning om rätt för hustru att bära sitt eget i stället

för mannens släktnamn. (Forts.)

finna emellertid ofta, att det är med deras yrkesutbildning förenligt, ja, för
dem i hög grad befrämjande, att alltjämt som i gamla tider ha ett genom livet
gemensamt namn. Men då har samtidigt en ny rörelse satt in, som gör det på
samma gång naturligt, att hustrurna i de familjer, där mannen är den, som
utåt representerar familjen genom sitt yrkesarbete, börja antaga hans namn.
Vi ha ju icke haft — det veta vi ju — en lagbestämmelse på den punkten
förrän 1920. Och när vi då komma fram till att genom äktenskapsbalken fastslå,
att kvinnan bör, som det en kort tid hade varit hävd, bära mannens namn,
då är det någonting, som redan är omodernt, därför att en ny rörelse har
börjat göra sig gällande, som fordrar rättighet för kvinnorna att bära sina

egna namn. .

Det är icke något snobberi av ett litet antal kvinnor, att de vilja ha kvar
sitt släktnamn. Det är en nyttighetsåtgärd. Det är av den största betydelse för
af färsdrivande kvinnor och för ett icke litet antal intellektuella. Jag har i dag
på morgonen haft ett långt samtal med en dam, som —- jag kan lika gärna
säga det — driver en damfrisering i staden, och som visat på för mig, hur
besvärligt det är för henne att icke alltjämt och i alla livets skiften fa ha samma
namn. Eftersom det var någon av utskottets representanter, som här nämnde
mig som ett exempel, kan jag, fastän det egentligen är för personligt att
draga fram det, säga, att när jag första gången som ung gifte mig med en
kollega — det var 1919, då fanns alltså inget hinder för mig på något sätt
att bära mitt namn — av mm make ombads att i badas vart intresse icke byta
bort mitt eget namn. »Du kommer alltid att ångra det», säde han, »och. för
mig är det mycket enklare, att vi äro två olika personer, vilkas skrifter ^icke
kunna förväxlas.» Det är icke bara att arbeta fram ett nytt namn; för manga
av oss ställer det bara till krångel, örn vi byta detta namn, icke bara för oss
själva utan även för andra. Varför skall en bibliotekskatalog taga upp tva
olika namn på samma persons författarskap? Det är fullkomligt ofattligt för
den, som har en tjugufemårig erfarenhet av ett hem, att höra, att den inbördes
Ställning, som där råder, skulle ha det minsta nied namnfrågan att göra,
och att höra sådana känsloskäl anföras som att familjens helgd skulle fordra
samma namn. Jag instämmer till fullo med fru Ruth Gustafsons tal här förut
örn vad det är som i våra dagar framför allt stör familjens helgd.

Men egentligen behöva vi väl här icke alls . diskutera, örn stora kategorier
svenska kvinnor vilja bära sitt flicknamn alltjämt. För mig är det ofattligt,
att representanter för kvinnorna kunna säga: »Vi lia aldrig tänkt göra någonting
annat än bära våra mäns namn, alltså få ni andra göra likadant.» Det
är Icke det vi diskutera, såvitt jag förstår, här i dag, örn alla kvinnor böra
bära sina egna namn alltid, eller örn alla kvinnor böra bära mannens namn.
Det är icke fråga örn den saken. Det är fråga örn att skapa en lojal möjlighet
för de kvinnor, som vilja och lia nytta av det, att bära sina flicknamn. Det
är märkvärdigt att i en tid, da vi lala. örn svensk tradition, örn svensk livsform
och örn vilja att hålla på svensk demokrati, så äro vi färdiga att ge upp det,
vi vilja icke stå för att hävda det i en sådan enkel sak som detta. Jag vädjar
till kammarens ledamöter att icke, när ni nu gå att fatta ett beslut, hur ni skola
rösta, tänka som så: »Jag skulle aldrig vilja, att min hustru alltjämt hette
sitt flicknamn.» Det är nämligen icke det saken gäller. Fatta icke heller er
ställning till frågan som ett uttryck för vad ni tycka är lämpligt. Det är
icke fråga örn det heller, utan det är fråga örn att visa lojalitet mot i sin tur
lojala medlemmar av det svenska samhället, medborgare, som betala sin skatt,
medborgare, som ofta sträva under ganska svårt kompromissande mellan att
sköta ett hem och draga försorg örn barn samt ett arbete utanför hemmet, ett

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående utredning örn rätt för hustru att bära sitt eget i stället
för mannens släktnamn. (Forts.)

arbete, som samhället av i dag icke kan undvara. Äro verkligen motståndarna
mot detta förslag så litet säkra på att de lia rätt, att de icke ens våga låta
frågan utredas, så förefaller det verkligen vara bra litet skäl bakom ett sådant
ståndpunktstagande. En utredning borde vara det minsta man borde gå
med på. Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen.

Herr Hedlund i Östersund: Herr talman! Om en enda kvinna skulle bli
lidande av de bestämmelser, som finnas i namnfrågan, och örn man i minsta
mån skulle kunna anse, att kvinnans rätt på något sätt vore kränkt genom
namnbestämmelserna, skulle jag för min del vara med om den begärda utredningen.
Jag har emellertid mycket svårt att förstå det lidande, som doktor
Hydh har att utstå genom att hon bär sitt flicknamn i förening med det namn
hon har att bära som gift. Hennes vetenskapliga verksamhet markeras redan
av det första namnet. Hon är känd som arkeolog, och här i kammaren har
hon gjort^ sig känd som en mycket intressant historisk berättare. Jag kan
icke förstå, att hennes auktoritet på minsta sätt kan komma i skuggan, örn
hon bär sitt namn fru doktor Hanna Rydh-Munck af Rosenschöld. Jag kan
icke inse, att de intellektuella kvinnor, som äro gifta och som utöva vetenskapligt
författarskap, på något sätt skulle kunna lida något av att de använde
sitt och mannens namn i förening.

Jag vill vidare säga, att talet örn att första lagutskottet skulle ha sadlat
om endast kan anföras av personer med mindre erfarenhet av riksdagsarbetet.
Örn motionärerna, vilka klandra den förmenta ändrade inställningen från första
lagutskottets sida, göra sig besvär med att läsa utskottsutlåtandet från i
fjol och av i ar, skola de finna, att det icke är samma personer, som deltagit
i ärendets behandling i utskottet i fjol och i år. Herr Lindqvist och jag deltogo
icke i utskottsbehandlingen i fjol, men vi röstade emot förslaget i kammaren.
Vad var då, naturligare än att vi i år i första lagutskottet bibehöllo vår
uppfattning från i fjol och förde den till torgs i utskottet. Det är icke den
omständigheten att riksdagen i fjol avslog motionen som varit avgörande för
mig, då det gällt att gå på avslagslinjen. Jag har sakliga skäl härför.

Visst har det sitt värde både för mig och övriga kammarledamöter att doktor
Rydh här redogjort för namnfrågans historia, och jag är den förste att erkänna,
att här i riksdagen saknas åtskilligt i fråga örn historiska kunskaper
för att man grundligt skall kunna sätta sig in i ett ämne som detta. Jag förstår
däremot icke, att det som var tradition för hundratals år tillbaka skall
behöva ligga till grund för våra beslut i dag. Det var reaktionärt, säger man,
att riksdagen 1920 genom ändringen av giftermålsbalken och den därav följande
kyrkobokföringen berövade kvinnorna rätten att bära sitt flicknamn.
Jag har under mnm riksdagsår lärt mig att riksdagen, när samhällsförhållandena
utveckla sig sa att en viss tradition blir så gott som lag, icke drar sig
för att skriva in detta nya i lagen. Före 1920 hade — antagligen på grund
av de motiv, som så temperamentsfullt anfördes av fru Eriksson på Västmanlandsbänken
— utbildat sig en viss praxis på detta område. Redan när folk förlovade
sig, broderade fästmörna linnet med den blivande mannens namn. Det
var ingen människa som tänkte annat då Edit Andersson gifte sig med Verner
Hedlund än hon också skulle heta Edit Hedlund. Det var tradition, och den
traditionen fastställdes i lag. Lagstiftningen tänkte emellertid också på de
kvinnor, som på grund av vetenskaplig verksamhet eller andra förhållanden
ville markera, att de fortfarande existerade, och därför skrev lagstiftaren in
rätten att anmäla dubbelnamn. Jag förstår icke varför herr Olsson i Mellerud
reagerar mot dubbelnamnen. Jag tycker att de äro vackra. Den föregående

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående utredning om rätt för hustru att bära sitt eget i stället

för mannens släktnamn. (Forts.)

ärade talarinnans namn är icke bara klangfullt och vackert; det är charmerande,
rent av.

Jag har icke anlagt den synpunkten på frågan att det här skulle gälla
äktenskapets helgd. Det har heller ingen i första lagutskottet sagt, att äktenskapet
skulle spolieras genom att kvinnan skulle få rätt att bära sitt flicknamn.
Men nog är det, tycker jag, litet märkvärdigt att icke, när en så allvarlig
överenskommelse skall träffas som ett äktenskaps ingående, man icke
utåt på något sätt markerar enigheten inom hemmet. Jag skulle gärna för att
behålla den enigheten gått med på att mannen fått antaga kvinnans namn i
förening med sitt eget. Det ligger icke något äktenskapsupplösande i vare
sig dubbelnamnet eller i det förhållandet att kvinnan får bära sitt släktnamn.
Men nog får äktenskapet en prägel av löslighet — icke minst med hänsyn
till barnens namnfråga — örn makarna uppträda under skilda namn. Den saken
kunna vi icke komma förbi. Vi ha som bekant en grupp i samhället som
heter de utomäktenskapliga barnen. Man frågar ju alltid vem som är far till
barnen. Skulle kvinnan bära sitt flicknamn, fick man säga: Vem i all världen
är mor till det här barnet? Ur den synpunkten har frågan en viss betydelse.

Motionärernas förslag är opraktiskt och fyller inga rättvisa krav, och det
finns inga bärande skäl att bifalla framställningen. Doktor Rydh säger, att
det här icke är fråga örn något snobberi. Javäl, men det är ett stort utslag
av kvinnans nyckfullhet, och därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Fru Rydh Munck af Rosenschöld erhöll på begäran ordet för kort genmäle
och yttrade: Herr talman! Herr Hedlund i Östersund sade sig icke förstå mina
och andra kvinnors skäl. Vi begära det icke heller, men vi kunna å andra sidan
icke förstå, att herr Hedlund i Östersund och hans meningsfränder skola
kunna taga skada av vad vi heta.

Här har talats örn dubbelnamnen, och herr Hedlund i Östersund talade örn
mitt klangfulla dubbelnamn. Själv brukar han emellertid bara mitt flicknamn,
när han talar till mig.

Men låt oss nu icke hänga upp oss på mitt namn, och låt oss icke heller tala
örn barnens namn, ty det hör icke till diskussionen. Till den hör att vi begära
rätt för de kvinnor, som så vilja, och icke för de andra att bära det namn,
som de ärvt och som ingen i samhället kan ta skada av att de bära.

Fru Gustafson erhöll jämväl på begäran ordet för kort genmäle och anförde:
Herr talman! Herr Hedlund i Östersund hade vissa funderingar om
vem som kunde vara mor till ett barn i ett äktenskap där hustrun behåller
sitt flicknamn. Men moderskapet är ju ett faktum, som ingen kan komma
ifrån. Vare sig modern är gift eller ogift går ju den saken att ta reda på.
Några bekymmer i det avseendet tror jag ingen behöver hysa i händelse av
en utredning av frågan.

Herr Hedlund i Östersund, som likaledes på begäran erhöll ordet för kort
genmäle, yttrade: Herr talman! Jag vill replikera fru Rydh, när hon säger,
att även om jag icke kan förstå motionärernas krav, så bör jag kunna gå
med på deras yrkande. Jag tillhör emellertid de människor, som icke gå med
på det, som de icke begripa i lagstiftningsfrågor. Det borde också motionärerna
göra.

Att jag använde namnet doktor Rydh var bara för att debatten skulle få ett
litet mildare tempo.

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

Motion angående utredning om rätt för hustru att bära sitt eget i stället

för mannens släktnamn. (Forts.)

Vidare anförde:

Fru Rönnebäck: Herr talman! Eftersom mitt namn nämnts i debatten och
anförts i bevisföringen till förmån för utskottets motivering, skall jag be att
få påpeka en sak.

Man. har här anfört, att kvinnor, som önska behålla sitt eget namn även
efter giftermålet, ha möjlighet att så göra genom att använda dubbelnamnet,
vilket herr Hedlund i Östersund nyss drog en lans för. Det finns många som
göra det. Här i riksdagen med dess tjuguen kvinnliga ledamöter är det icke
mindre än fyra — och tills för kort tid sedan var det fem — som bära dubbelnamn.
Alltså använda sig 25 procent av dubbelnamn, eftersom det f. n.
icke finns något annat sätt att pa laglig väg få behålla det egna namnet.
Jag tillhör också som bekant dem, som använt sig av denna utväg.

När jag emellertid funnit mig föranlåten att underkasta mig proceduren
med namnändring, är det därför, att jag har haft ledsam erfarenhet av de besvär
och trassel det innebär att behöva dragas med ett dubbelnamn. Naturligtvis
skulle jag lika gärna ha kunnat stryka mitt eget släktnamn och kallat mig
rätt och slätt Petersson, men eftersom vi inom familjen varit eniga örn att utbyta
det namnet mot ett annat, blev det Rönnebäck i stället.

Mitt fall kan alltså endast tjäna som bevis för otillförlitligheten i den nödfallsutväg,
som här anvisats de kvinnor, som av olika anledningar vilja ha
kvar sitt eget namn. Mitt fall utgör också ett bevis och kan vara ett ytterligare
motiv för att man nu vidtager en ändring i enlighet med motionärernas
förslag.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr Kilbom: Herr talman! Då jag föregående år icke var i tillfälle att
ge tillkänna min mening i denna fråga, skall jag nu be att få ta kammarens
tid i anspråk ett par minuter.

Jag finner detta krav både berättigat och rimligt. Jag kan således icke ansluta
mig till dem som hävda, att ett bifall till motionen skulle medföra familjebandens
upplösning. Det förefaller mig som örn de, som resonera på det
sättet, bra litet ha studerat de faktorer, som konstituera sammanhållningen
inom familjen. De tyckas hysa den uppfattningen, att ett tvång gentemot den
ena parten skulle kunna skapa bättre förutsättningar för sammanhållningen
inom familjen än motsvarande frihet.

Så tror jag, herr talman, att en dylik uppfattning icke bara är reaktionär
utan också fullkomligt stridande mot den mening, som nu i alla framskridna
länder gör sig gällande i fråga örn familjebildningen. Jag är emellertid å
andra sidan också övertygad örn, att en del kvinnor, som ofta och i oträngt
mål ta kvinnosaken till intäkt för vissa underliga framstötar, faktiskt skada
sin sak.

Man har invänt emot det nu framförda kravet, att det är så litet, att det
icke i och för sig spelar någon roll. Denna invändning talar lika mycket för
att man skall gå tillmötes motionärernas uppfattning, så mycket mer som den
»ordning, som de gå till storms emot, knäsattes 1920 med endast två rösters
majoritet. Ingen vill väl beskylla riksdagen av år 1920 för att ha handlat så
lättsinnigt, att minoriteten var uttryck för en tillfällig eller en icke genomtänkt
ståndpunkt. Det är emellertid ett annat skäl, som gör att jag kommer
afbrösta för reservationen, och det är: vi ha så många frågor, som verka
splittrande på familjelivet och som skapa motsättningar makarna emellan,
så att vi icke behöva ha flera än som äro nödvändiga. Då det kan anföras prak -

Onsdagen den 24 februari 1943.

Nr 7.

Motion angående utredning om rätt för hustru att bära sitt eget i stället

för mannens släktnamn. (Forts.)

tiska skäl för att de kvinnor, som exempelvis driva affärer eller som i annat
avseende inta en självständig ställning, ha fördel av den anordning, som reservanterna
föreslagit, vad finns det då för anledning för riksdagen att gå
emot det förslaget? Härtill kommer att det nu bevisligen finns kvinnor, som
anse, att den nuvarande ordningen i namnfrågan innebär en orättvisa mot dem.
Då ett avskaffande av denna orättvisa icke på något sätt kan medföra skadliga
konsekvenser, tycker jag, att man bör gå motionärerna tillmötes.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock pa avslag dära
samt bifall i stället till den vid utlåtandet fogade reservationen; och förklarade
herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för den
förra propositionen. Fröken Hesselgren begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes
:

Den, som vill, att kammaren bifaller första lagutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan, bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen, vadan
kammaren bifallit utskottets hemställan.

§ 10.

Föredrogs, punktvis, jordbruksutskottets utlåtande, nr 3, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för vissa personer från betalningssksddighet
till kronan på grund av virkesköp.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 11.

Ordet lämnades på begäran till

Herr Hedlund i Rådom, som yttrade: Herr talman! Priserna å sågtimmer
sättas vanligen under förra hälften av varje awerkningssäsong och bruka därefter
icke ändras under säsongen. Så var ock förhållandet beträffande utdrivningsperioden
1941—1942. För innevarande säsong hade i enlighet med denna
praxis vid tiden för prisstoppets ikraftträdande den 31 oktober 1942 prissättning
å sågtimmer icke kommit till stånd. De före prisstoppet senast tillämpade
priserna hänföra sig således till den prisbildning, som ägde rum ungefär vid
årsskiftet 1941—1942. På flertalet lulli i landet har priset å sågtimmer för
den pågående säsongen ännu icke satts. Från såväl köpare- som säljarehåll anser
man det emellertid självfallet, att årets priser skola komma att överstiga vad
som betalades i fjol. Då arbetskostnaderna tillåtits att stiga sedan dess, synes
nämligen en höjning av virkesprisema vara en ofrånkomlig konsekvens, vilken

Andra kammarens protokoll IQJfS. Nr 7. 3

/ /iler peilat tern.

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

i n ter imitation. (Forts.)

också för övrigt dragits av myndigheterna vid normalprissättningen å bl. a.
massaved.

De gällande prisregleringsbestämmelserna föreskriva emellertid en mycket
omständlig procedur för att landets skogsägare skola få komma i åtnjutande
av den självklara prisökningen. De åsyftade föreskrifterna äro förutom prisregleringslagen
statens priskontrollnämnds meddelanden nr 198 och 210. Med
stöd av prisregleringslagen har sålunda i förstnämnda meddelande föreskrivits
bl. a., att den som yrkesmässigt säljer sågtimmer icke må utan tillstånd höja
det pris, som han den 31 oktober 1942 betingat sig, förrän en vecka förflutit
från det han inkommit till nämnden med anmälan örn den tillärnade prishöjningen
och skälen därtill. Tiden kan av nämnden utsträckas till en månad. Det
förklaras ock, att örn näringsidkaren tidigare drivit handel med sådan förnödenhet
men icke salufört eller noterat visst pris för densamma just den 31
oktober 1942 skall det sagda gälla örn de priser, som voro gängse i orten nämnda
dag. Vidare föreskrives i meddelande nr 210 att därest vid tiden för prisstoppets
införande icke heller funnits något å orten gängse pris för ifrågavarande
förnödenhet det av näringsidkaren senast tillämpade priset är att anse som
prisstoppspris. Slutligen må i detta sammanhang erinras örn att priskontrollnämnden
kan på ansökan besluta att för näringsidkare, som tillhör branschorganisation,
förevarande anmälningsskyldighet må, i vad den gäller av organisationen
godkänd prishöjning, fullgöras av organisationen. Har organisationen
på detta sätt tillerkänts rätt alf göra anmälan i näringsidkarens ställe, är
priskontrollnämnden icke längre skyldig delgiva näringsidkaren beslut örn att
tiden, under vilken prishöjning ej får ske. blivit utsträckt, utan det är tillfyllest
örn organisationen erhåller del av beslutet. Organisationen är då skyldig afl
omedelbart underrätta näringsidkarna.

Det ovan sagda betyder alltså, att skogsägarna vid försäljning av sågtimmer
icke kunna överskrida det för avverkningssäsongen 1941—1942 erhållna priset
- - eller örn försäljning icke då ägt rum, det pris, som utvunnits vid försäljning
något tidigare år - förrän en vecka, event, en månad gått till ända efter det de
underrättat priskontrollnämnden örn det pris de ämnat betinga sig.

Man synes med fog kunna sätta i fråga, örn här föreligger en ordning, som
är försvarbar; detta icke blott på grund av de olägenheter som dröjsmålet med
försäljning stundom kan vålla skogsägarna utan framför allt med hänsyn till
den enormt stora apparat som igångsättes. Ägarna av bondehemman med skog
uppgå enligt den officiella statistiken till inte mindre än bortåt 300,000, låt
vara att en del av dessa fastigheter äro små och att såväl med hänsyn härtill som
på grund av andra omständigheter alla skogsägare icke komma att sälja sågtimmer
i år. Den förenkling i anmälningsförfarandet, som kan vinnas för de organiserade
skogsägarnas vidkommande, men som i stället kan komma att innebära
en rätt tyngande belastning av organisationerna — vilken dessa i vissa fall för
övrigt kunna tveka att taga på sig — berör ingalunda tillräckligt stort antal
skogsägare för att anmälningarnas omfattning skall komma att stanna vid rimliga
proportioner.

Den här omförmälda anmälningsplikten gäller som bekant en hel mängd
andra varor än sågtimmer. Att komplikationer av här påtalat slag inträtt just
för sågtimret beror uppenbarligen på att de priser, som gällde under föregående
säsong, med hänsyn till omkostnadsstegringen icke torde kunna läggas till
grund för försäljningarna under innevarande år samt att vid beslutet örn prisstoppet,
vilket fattades vid den nya säsongens början, något marknadspris för
denna säsong icke hunnit utbildas.

Samtidigt som olägenheterna av prisregleringsförfarandet äro i tekniskt
hänseende särskilt framträdande beträffande sågtimret, råkar det emellertid

Onsdag*!! den 24 februari 1943.

Nr 7.

Interpellation. (Forts.)

vara så, att beliovet av prisreglering här icke kail vara särdeles stort. De sågade
varorna äro ju underkastade normalprisreglering och konsumenterna därför
redan skyddade mot prisstegringar å dessa förnödenheter.

Jag tillåter mig hemställa örn kammarens tillstånd att under åberopande av
ovanstående till herr statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet
framföra följande frågor: ..

1) Anser statsrådet tillräckliga skäl föreligga för att landets skogsägare
skola skriftväxla med statens priskontrollnämnd angående den höjning av sågtimmerpriserna
i förhållande till fjolårets, som med hänsyn till arbetskostnadsstegringen
och den därav föranledda ökningen av bl. a. normalpriserna a massaved
torde få anses som självklar?

2) Örn så icke är fallet, är statsrådet beredd att medverka till en ändring
i detta avseende?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 12.

Herr Janson i Frändesta erhöll på begäran ordet och anförde: Herr tal- imer pellan,
man! De s. k. riksarbetslagen ha under den tid de fungerat varit utsatta för
viss kritik. En av de främsta anmärkningarna har riktats mot avlöningssystemet,
som gynnat riksarbetarna i förhållande till de ordinarie skogsarbetarna.

Detta lönesystem har, enligt vad som uppgivits, medfört vissa konsekvenser.

Det är svårt att skapa sig en föreställning örn hur utbredda dessa missförhållanden
äro, men jag anser dock det vara av intresse, att dessa närmare diskuteras
i kammaren på grundval av de upplysningar herr statsrådet kan giva.

Sålunda har framhållits, att exempelvis arbetare, som under normala förhållanden
arbetat såsom sågverksarbetare under en kort säsong, och därefter
regelbundet varit sysselsatta såsom skogsarbetare, nu åberopa sitt sågverksarbeta
i avsikt att få anställning såsom riksarbetare för att erhålla de därmed
sammanhängande högre ersättningarna.

Vidare har framhållits, att riksarbetare i ej få fall sluta sin anställning .såsom
sådana, när de extra löneförmånerna börja sjunka.

Ytterligare har märkts en tendens att ordinarie skogsarbetare, av missnöje
med den sämre löneställning de intaga i förhållande till riksarbetarna, slutat
sitt arbete i skogen för att söka anställning i industrien. Efter en viss tids arbete
där ha de sedan sökt arbete i skogen, men genom att de då kunnat rubricera
sig såsom industriarbetare, erhållit riksarbetarförmåner.

Då systemet med riksarbetare nu tillämpats en längre tid bör man ha hunnit
samla betydande erfarenheter av dess för- och nackdelar och därför nu
vara i stånd att bedöma dess lämplighet samt även kunna utfärda anvisningar
för undanröjande av missförhållanden i samband därmed, örn det dock anses
önskvärt att fortsätta på den inslagna vägen.

På grund av det ovan anförda hemställes örn kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet framställa följande frågor:

Vilka erfarenheter ha myndigheterna haft av de s. k. riksarbetslagens verksamhet,
särskilt med hänsyn till rekryteringen och konsekvenserna av det nu
tillämpade löne- och ersättningssystemet?

samt avser herr statsrådet att nu underkasta användningen av s. k. riksarbetare
en omprövning med hänsyn till här framförda synpunkterf1

Denna anhållan blev av kammaren bifallen.

Nr 7.

Onsdagen den 24 februari 1943.

§ 13.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från bevillningsutskottet, nr 39, i anledning av Kungl. Maj:te proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; samt

från första lagutskottet, nr 38, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag örn ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni
1942 (nr 459).

§ 14.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 2.08 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Lördagen den 27 februari 1B43.

Nr 7.

Lördagen den 27 februari.

Kl. 4 e. m.

Förhandlingarna vid detta sammanträde leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 56, angående temporär utsträckning av rätten för fiskefartyg att intaga
gods från provianteringsfrilager i vissa städer; ''

nr 57, angående utsträckning i vissa fall av i 8 § 1 mom. tulltaxeiorordningen
stadgade tidsfrister för åtnjutande av tullfrihet;

nr 58, angående uppförande av vissa byggnader å Ladugårdsgärde i stock holm; nr

59, angående anskaffning av vissa radiostationer;

nr 60, angående delaktighet i statens pensionsanstalt för läkare vid frista ende

centraldispensärer; . .

nr 61, angående delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa icke-ordinarie

lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier;

nr 62, angående rätt till tjänstårsberäkning i pensionshänseende i vissa
fall för befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse;

nr 63, angående anslag till telefonstationsbyggnad i Trollhättan;
nr 64, angående örn- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Boden;
nr 65, angående anslag till statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens
alkoholistanstalt därstädes;

nr 68, angående fortsatt giltighet av gällande skattegruppermg m. m.;
nr 69, angående återbetalning av vissa pensionsavgifter till f. d. länsjägmästaren
C. O. F. Stenborg och länsskogvaktaren A. Johansson Rova;

nr 72, angående viss ökning av malmbrytningen i Luossavaara gruvfält; och
nr 73, angående anslag till statens intressekontor m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 2.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts proposition, nr
54, angående vissa anslag till riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1943/44.

§ 3.

Herr andre vice talmannen lämnade på begäran ordet till

Herr Hallsson i Skediga, som anförde: Herr talman! Den nuvarande krisen
har på många områden fört med sig förhållanden, som nödvändiggjort ingripanden
från samhällets sida. Problemet att anskaffa livsmedel och bränsle hav
krävt ingripanden i näringslivet och även dragit med sig den konsekvensen,
att våra transportmedel blivit i hög grad ansträngda. Bristen pa olja och bilgummi
har gjort, att automobiltrafiken icke i önskvärd omfattning kunnat
sättas in för avhjälpande av det ökade transportbehovet, utan tvärtom ha mycket
hårda restriktioner rörande transport med bilar fått lov att införas. Proble -

I uter pellana».

Nr 7.

Lördagen deri

februari 1943.

Interpellation. (Forte.)

met med upprätthållande av biltrafiken i tor samhället nödvändig omfattning
.^cks bli mera brännande dag för dag. Det torde stå klart för en var, att det
är en nödvändig sak, att dessa transportmedelsresurser i största möjliga grad
koncentreras på de transporter, som för samhället äro absolut oundgängliga.
dag har den bestämda uppfattningen, att mer äin hittills måste beaktas nödvändigheten
av att lastbilstrafikens resurser i första hand ställas till förfogande.
ilar det gäller transport av livsmedel och ved. Samhällets försörjning nied
bränsle nödvändiggör transporter på landsvägar i sådan omfattning, att dessa
transporter icke kunna verkställas med hästar. Likaså har den utveckling,
jordbrukets ekonomiska föreningar åstadkommit beträffande koncentration av
mejeri- och slakteridrift, skapat transportbehov medelst bilar, som icke kan
ersättas pa annat sätt. För att icke skapa kaos i samhället måste dessa transportbehov
tillfredsställas.

Då tillgången på bilgummi liksom även på smörjolja är i hög grad begränsad
och utsikterna för import praktiskt taget obefintliga, måste de egna lagren
inom landet på bästa sätt utnyttjas. Därför har bl. a. förslag framkommit
om ökat utnyttjande av personbildäck genom användande av s. k. p-boggiesystem.
Erfarenheten visar emellertid, att detta p-boggiesystem mera passar
i stadstrafik och på jämna vägar. Däremot passar det icke på ojämna vägar
samt vid livsmedels- och vedtransporter. Det förefaller mig därför naturligt,
att p-boggiesystemet anbefalles till den trafik, som berör städerna och de stora
permanentbelagda vägarna, och att reserver av lastbildäck reserveras för de
oundgängliga transporterna av livsmedel och ved på ojämna vägar och under
svåra transportförhållanden.

En sali till mäste också stå klar. Det är tydligt, att detta p-boggiesystem icke
är lämpligt att bibehålla, när normala fredsförhållanden åter inträda. Det innebär
alltså, att de vagnar, som nu byggas om för p-boggie, så fort det blir normala
tider få lov att åter ombyggas till vanligt bildäckssystem. Med hänsyn
till detta måste man starkt ifrågasätta, huruvida det är skäligt att på ägarna
av sådana bilar Vägga en kostnad av 2,000—3,000 kr., då de kanske efter något
eller några år stå inför problemet av ännu en ombyggnad. Skulle avspärrmngstiden
bli lång, föreligger också stor risk, att lagret av persondäck, lämpliga
för p-boggies, även tar slut. Då stå dessa bilägare med de nedlagda kostnaderna
på, vagnarna utan möjlighet att driva desea.

Man måste också slutligen lägga ren rättvisesynpunkt på dessa frågor. En
lastbilägare, som äger bilar, vilka utföra körningar, där p-boggiesystem kail
användas, kommer i. väsentligt sämre ställning än den, vilken på grund av sina
körningars art åtminstone för närvarande slipper p-boggiesystem. Rättvisan
kräver, alf de olika företagarna bliva något så när jämställda. Man måste
också säga, att åläggandet är av sådan art, att det är fullt motiverat med ett
statligt ekonomiskt stöd.

Med anledning av de skäl, som jag här anfört, hemställes örn andra kammarens
tillstånd att fa rikta följande frågor till herr statsrådet och chefen för
folkhushållningsdepartementet.

1. Är försörjningsläget beträffande lastbildäck verkligen sådant, att det vant
nödvändigt meddela innehavare av tillstånd till beställningstrafik för godsbefordran
förelägganden att omändra sina lastbilar till bruk med personbilsgummi,
s. k. p-boggie, i så stor utsträckning som skett, och har herr statsrådet
beaktat det prekära läge, särskilt ur ekonomisk synpunkt, som på grund av
dessa förelägganden kommer att uppstå?

2. Har herr statsrådet i detta sammanhang beaktat den för vår folkförsörjning
allvarliga inverkan i fråga örn tillgången på erforderligt antal lämpliga
lastbilar, särskilt beträffande skogsbrukets, byggnadsindustriens, försvarets

Lördagen den 27 februari 1943.

Nr 7.

Interpellation. (Forts.)

och jordbrukets behov, som denna ombyggnadsskyldighet säkerligen kommer
att åstadkomma?

3. Kan det förväntas, att genom statens medverkan bidrag kan lämnas för
ombyggnad av lastbilar till användning av klenare bilringssystem, och att dessa
ombyggnadsförelägganden helt komma att beröra dem, som ha de största
förutsättningarna att kunna utnyttja p-boggies i trafiken pa stadsgator och
permanentbelagda vägar?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4-

Ordet lämnades på begäran till Inierjxllat;

Herr Håstad, som yttrade: Herr talman! 1939 års riksdag beslöt avlåta en
skrivelse till Kungl. Majit med hemställan »örn en allsidig och förutsättningslös
utredning av frågan örn en omläggning av riksdagens budgetarbete i syfte att
häri ernå större ändamålsenlighet, planmässighet och enhetlighet». Skrivelsen,
som föranleddes av väckta motioner, tillstyrktes av budgetdeputationen och
antogs utan något motstånd i riksdagen. Konstitutionsutskottet framhöll bl. a.
att samarbetet mellan de budgetbehandlande utskotten ej nått önskvärd fasthet,
att ska.tteregleringens fastställande framstår som en ren expeditionsakt, och
att den rådande ordningen framförallt i svåra budgetlägen kan tänkas medföra
olägenheter av framträdande art.

Sedan detta beslutat fattats, ha snart fyra år gått utan att regeringen veterligen
åtgjort något för att effektuera den av riksdagen uttalade önskan.

[ J. O :s berättelse i år redovisas skrivelsen såsom alltfort beroende på Kungl.

Maj :ts prövning. Örn krigsutbrottet och alla därmed uppkommande nya problem
till en början möjligen kunde utgöra ett skäl att skjuta på_ utredningen
till lugnare tider, borde andra synpunkter nu tillmätas större vikt. De ekonomiska
problemen ha ju numera som följd av krigs- och krisutgifterna skjutits
i förgrunden i förut icke jämförlig omfattning, och de torde komma att
bli de dominerande i riksdagsarbetet inom överskådlig tid. Riksdagens budgetbehandling
har dessutom fått en allt större vikt på grund av statsverksamhetens
expansion även under fredstid. Splittringen av riksdagens beredning
utav ekonomiska frågor på nästan alla riksdagens utskott, utan att någon
koordination sker, kan inte i längden vara försvarlig. Riksdagens arbetsformer
för behandlingen av ekonomiska frågor, vilka ha uppkommit under annat tidevarv,
måste ju förr desto bättre anpassas efter riksdagens nutida uppgifter.

Det måste därför nu i ännu högre grad än 1939 finnas skäl att låta frågan
örn riksdagens budgetbehandling underkastas den utredning, som riksdagen
begärt. Helst borde utredningen ej inskränkas enbart till riksdagens budgetbehandling
utan vidgas till att avse hela komplexet av frågor, berörande den
ekonomiska politiken överhuvudtaget, t. ex. valutapolitik, näringspolitik, prispolitik,
vilket allt måste ses i sitt stora, enhetliga sammanhang. Det ges -synes det mig — så mycket starkare skäl att inte längre dröja med att igångsätta
utredningen, som införandet av »större ändamålsenlighet, planmässighet
och enhetlighet» kan tänkas kräva grundlagsändringar; ett fortsatt dröjsmål
med utredningen över nästa års lagtima riksdag skulle nämligen göra definitiva
grundlagsändringar inte möjliga förrän — normalt — vid 1949 års riksdag,
alltså mänskligt att döma först åratal efter det fredsslut, på vilket vi
hoppas, och efter den svåra övergång till fredsekonomi, som vi motse.

Jag utbeder mig därför andra kammarens tillstånd att få vördsamt framställa
följande frågor:

Nr 7.

Lördagen den 27 februari 1943.

Interpellation. (Forts.)

Föreligger någon särskild anledning för herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
att ha dröjt med att igångsätta den av 1939 års riksdag
begärda utredningen örn en enhetligare budgetbehandling?

Har herr statsrådet för avsikt att igångsätta den nu och i så god tid, att
eventuella grundlagsförslag kunna behandlas första gången vid nästa års
lagtima riksdag?

Denna anhållan blev av kammaren bifallen.

§ 5.

Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under riksstatens
tredje huvudtitel, avseende anslagen inom utrikesdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående anslag å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 till nybyggnader för sjökrigsskolan;

nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt giltighet
för förskottsstaten för försvarsväsendet; och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 till lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget
m. m. jämte en i ämnet väckt motion;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn ersättning till E.
Hedblom i anledning av sjukdom ådragen under militärtjänstgöring;

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn bestridande av änkan
Signe Hanna Viktoria Jernbom tillkommande livränta;

nr 6, i anledning av väckt motion om gratifikation och pension åt förre
vaktmästaren å riksdagens tryckeriexpedition J. D. Bergstrand;

nr 7, i anledning av väckta motioner örn gratifikationer åt änkorna efter
två hos riksdagens andra kammare anställda vaktmästare; och

nr 8, i anledning av väckt motion om förhöjd pension åt förre trädgårdsmästaren
vid Tumba bruk J. Th. Jansson;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) örn fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.;

nr 11, i anledning av väckta motioner om lika arvsrätt för utomäktenskapliga
och inom äktenskap födda barn;

nr 12, i anledning av väckta motioner om ändring i gällande arvslagstiftning
i syfte att säkerställa hemmavarande barns rätt till ersättning för arbete
i hemmet; och

nr 13, i anledning av väckt motion om viss ändring av § 13 ordningsstadgan
för rikets städer;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 2, i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen örn folkpensionering; nr

3, i anledning av väckt motion angående utredning örn höjning av inträdesåldern
för medlemskap i erkända sjukkassor;

Lördagen den 27 februari 1943.

Nr 7.

nr 4, i anledning av väckt motion om viss ändring i 19 kap. 10 § jorddelningslagen; nr

5, i anledning av väckta motioner örn viss ändring i lagen örn semester ;
nr 6, i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen örn rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område; nr

7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
jämkning av arrendeavtal i vissa fall, m. m.; och

nr 8, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 maj 1941 (nr 243) örn rätt för arrendator
att bortföra stråfoder m. m.;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till^ lag örn
jämkning av arrendeavtal i vissa fall, m. m., såvitt angår anslagsfråga; och
nr 5, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående överlåtelse av vissa
områden till Tärna kommun i Västerbottens län;

andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 1, i anledning av
väckt motion angående förbud för ungdom under aderton år att vinna tillträde
till offentlig danstillställning; samt

andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 1, i anledning av väckt motion angående viss ändring i statens järnvägars
taxebestämmelser; och

nr 2, i anledning av väckt motion angående viss minskning av beredskapstiden
för årsklass 1943.

§ 6.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet, nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av viss statens järnvägar tillhörig vattenrätt m. m.;

från bevillningsutskottet, nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning örn ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering,
m. m.; samt

från jordbruksutskottet, nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående befrielse för vissa personer från betalningsskyldighet till kronan på
grund av virkesköp.

Vidare anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 40, till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss
ändring av lagen om adoption.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.20 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Andra kammarens protokoll 19J/.3. Nr 7.