1943. Andra kammaren. Nr 29 (Riksdagens protokoll 1943:29)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1943. Andra kammaren. Nr 29.

Lördagen den 23 oktober.

Kl. 2 e. m.

§ 1.

Herr talmannen yttrade: Jag får för kammaren anmäla, att jag utfört det
mig lämnade uppdraget att i anledning av prinsessan Christinas födelse till
Hans Majit Konungen, Deras Kungl. Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan
samt Hertigparet av Västerbotten framföra kammarens lyckönskningar;
och hava dessa anmodat mig att betyga kammaren deras hjärtliga tacksamhet
härför.

Detta anförande åhördes av kammarens ledamöter stående.

§ 2.

Justerades protokollet för den 18 innevarande oktober.

§ 3.

Upplästes följande till kammaren ankomna läkarintyg:

Härmed intygas att riksdagsman Ivar Österström på grund av hjärtsjukdom
är i behov av vila fr. o. m. 23 oktober t. o. m. 31 oktober 1943 och att hån
under denna tid är oförmögen till arbete.

Stockholm den 23 oktober 1943.

Fritiof Tisell,

med. doktor.

Kammaren beviljade herr andre vice talmannen Österström ledighet från
riksdagsgöromålen under 9 dagar från och med denna dag.

§ 4.

Enligt därom dea 20 innevarande oktober fattat beslut företogs nu val avtolv
ledamöter i tredje särskilda utskottet.

Därvid avgåvos 83 godkända valsedlar med partibeteckningen »Gemensam
lista». Av dessa upp togo 82 valsedlar namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Olovson i Västerås,

» Liedberg,

» Pettersson i Hällbacken,

» Gustafson i Vimmerby,

» Andersson i Tungelsta,

» Andersson i Löbbo,

» Carlström,

» IIer mans son,

» Hansson i Vännäsby,

Andra hammarens protokoll 19JfS. Nr 89.

Nr 29.

Lördagen den 23 oktober 1943.

herr Falk,

» Mäler och
» Pettersson i Dahl.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.

§ 5.

Anställdes val av aderton suppleanter i tredje särskilda utskottet.

Därvid avlämnades 73 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Gustafson i Dädesjö,

» von Seth,

» Holm,

» Pettersson i Rosta,

» Jacobson,

» Johansson i Öckerö,

» Johnsson i Kastanjegården,

» Larsson i Östersund,

» Janson i Frändesta,

» Jansson i Hällefors,

» Jonsson i Fjäle,

» Nilsson i Göingegården,

» Andersson i Eskilstuna,

» W erner,

» Levin,

» Svensson i Ljungskile,

» Gezelius och
» Hedlund i Rådom.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag angående de i §§ 4 och 5 här ovan omförmälda
valen.

§ 7.

Interpellation. Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Herr Jacobson, som anförde: Herr talman! I nuvarande tidsläge måste man
utan klagan finna sig i en del inskränkningar och försämringar på vitt skilda
områden. Befolkningen i övre Norrland har dock svårt att förstå de olidliga
förhållanden, som råda i fråga örn jämvägskommunikationerna i deras bygder,
speciellt efter Inlandsbanan. Det är möjligt, att de tålmodiga innevånarna,
som sedan gammalt äro vana vid att bli styvmoderligt behandlade av järnvägsmyndigheterna,
stillatigande skola finna sig i det nuvarande tillståndet, men
inför planerade, ytterligare försämringar, vartill jag senare återkommer, önskar
jag fästa kommunikationsministerns uppmärksamhet på missförhållandena,
Resterna av S. J. :s förmodligen äldsta rälsbussbestånd äro i stort sett de
enda fordon, som trafikera Inlandsbanans nordligaste delar. Även örn jag
icke till alla delar kan instämma i dea kritik, som tid efter annan kommer till
synes i de norrländska tidningarnas insändaravdelningar, står det mig klart,
att en ytterligare försämring av de nuvarande järnvägsförbindelserna icke blott
vore beklaglig utan helt enkelt upprörande.

Lördagen den 23 oktober 1943.

Nr 29.

Interpellation. (Forts).

Under det att kortare sträckor i södra och mellersta Sverige tillhandahållas
ur bekvämlighetssynpunkt välrustade rälsbussar, lämna de flesta, sorn gå på
Inlandsbanan, mycket övrigt att önska. De sistnämnda bussarna gå genom
landets barnrikaste trakter. Bland passagerarna finnas ofta mödrar med barn,
folk sitter i knä på varandra, i medhavda fällstolar, i förarhytten, i bagageutrymmet
och de, som inte erhålla sittplats, få stå timtals i ett sträck.

En journalist, som i vintras kom från huvudstaden, där en del av utrymmet
i tidningspressen just då upptagits av inlägg för och emot de s. k. »boskapsbus''sarna»,
häpnade vid anblicken, hur S. J. sörjde för dessa avkrokars förbindelser.
Detta framgick också av ett reportage i Stockholmstidningen, sorn i
vintras skildrade de vidriga erfarenheter en resenär fått av järnvägskommunikationerna
under en resa på Inlandsbanan. Det är värdefullt att fa sådana
intryck fastslagna av besökande utifrån. Befolkningens egna klagomål få
eljest lätt en prägel av oberättigat missnöje, vilket det icke är fråga örn, ty
avsikten är blott att få rådande missförhållanden avhjälpta. Och det gäller icke
endast själva trafiken utan även de frågor, som stå i samband härmed. Inte
minst frågan örn de låsta väntsalarna är ett sorgligt kapitel. Av egen erfarenhet
vet jag detta, I januari månad i år hade jag och ett sällskap på 15 personer
nied bl. a, församlingens kyrkoherde i spetsen besökt Meselefors. en mindre
järnvägsstation 3 mil söder örn Vilhelmina. Vi infunno oss vid järnvägsstationen
10 minuter före rälsbussens officiella avgångstid vid elvatiden på
kvällen. Trots den rådande stränga kölden — vid tillfället visade termometern
24 minusgrader — var väntsalen vid vår ankomst låst, enligt vad som senare
upplystes om, på order av vederbörande järnvägsmyndighet. Bussen var
emellertid försenad och efter 3 timmars väntan ute i den stränga kölden reste
vi en stege mot stationsbyggnaden och väckte stationsförestandaren, som bodde
i övre våningen. Stationsförestandaren lät oss därefter komma upp i hans privata
bostad, där vi kunde värma oss. Först efter ytterligare en halv timmes
väntan anlände rälsbussen.

I vanliga fall hyser man den uppfattningen, att väntsalen årstid för att den
resande allmänheten i den skall invänta tågens ankomst. Men så är det tyvärr
icke efter Inlandsbanan. T , ,

Det finns även andra omständigheter, när det gäller trafiken elter Inlandsbanan,
som en vanlig människa icke begriper. Jag har offrat en hel eftermiddag
för att studera uppehållstiderna för de olika fägen. Vid denna, granskning
har jag icke kunnat finna ett länge tåguppehåll än det i Hoting. Dit
ankommer tåget kl. 12.42, men av någon outgrundlig anledning avgår det först
kl. 14.17. Jag har frågat de flesta stationsföreståndarna på sträckan örn orsakerna
till det långa uppehållet, men ingen har kunnat förklara, av vilken anledning
det erfordras U/2 timmes tåguppehåll för att de resande skola intaga
förtäring eller loket erhålla vatten- och vedpåfyllning. Halva uppehållstiden
skulle vara tillräcklig. Alla lia funnit det anmärkningsvärt och oförklarligt.

Men härmed må vara hur som helst. Allvarligare, är, att inom. S. J. f. n.
hysas planer på indragning av de enida snabba förbindelser, som stå resande
på Inlandsbanan till buds, nämligen rälsbusstagen 2691 och 2692, som avgu.,
resp. anlända till Vilhelmina, varje dag kl. 5.00 och 00.15. Dessa rälsbusstag
stå båda i förbindelse med Stockholmstågen. Med användande av dessa förbindelser
ankommer man således till Stockholm kl. 21.42 resp. avreser kl. 8.00.
Enligt en skrivelse, som S. J.:s trettonde trafiksektion tillställt kommunalfullmäktige
i de socknar, som beröras av denna trafik, har förslag väckts örn
att »under nästa tidtabell» inställa räl»bussingen 2691 och 2692 norr örn Hoting
och ali i stället låta rälsbusstag 2326 Östersund -Strömsund fortsatta till
Vilhelmina med ankomst dit omkring kl. 20.15, varefter bussen skulle återgå

Nr 29.

Lördagen den 23 oktober 1943.

Interpellation. (Forts.)

från Vilhelmina kl. 20.30 till Hoting. Tåg 2292 Östersund—Hoting skulle
samtidigt indragas norr örn Ulriksfors. Ett beslut i den riktningen skulle
innebära, att den direkta förbindelsen Vilhelmina—Hoting—Östersund—Stockholm
indroges och att resande till Stockholm tvingades övernatta i Hoting för
att påföljande dag fortsätta resan till Stockholm.

Det hade, anser befolkningen, varit naturligare örn en återgång till förhållandena
före kriget skett, därest en ändring verkligen anses nödvändig. Då,
alltså före kriget, utgick en rälsbuss från Gällivare kl. 7.10 på morgonen,
passerade Vilhelmina kl. 17.26 och ankom till Östersund kl. 22.00, varefter de
resande kunde fortsätta med nattåget kl. 22.40 söderut med ankomst till Stockholm
påföljande morgon kl. 7.37.

En försämring av de nuvarande kommunikationerna är fullständigt omotiverad.
Med hänsyn till tidigare av S. J. vidtagna åtgärder hyser emellertid
befolkningen allvarliga farhågor för nya omotiverade inskränkningar, och av
den anledningen hemställer jag örn kammarens tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet få framställa följande
spörsmål.

Är herr statsrådet villig,

1. att med det snaraste låta undersöka de nuvarande tågförbindelserna efter
Inlandsbanan,

2. att örn denna undersökning giver vid handen, att de nuvarande förhållandena
äro otillfredsställande, vill då herr statsrådet förhindra ytterligare
försämringar, samt

3. att örn möjligt anbefalla förbättringar, där sådana anses erforderliga?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8.

Herr Hansson i Skediga avlämnade en av honom och herr Carlsson i Bakeröd
undertecknad motion, nr 456, i anledning av Kungl. Majlis proposition, nr 332,
angående statsbidrag till social hemhjälps verksamhet.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 2.29 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Tisdagen den 26 oktober 1943.

Nr 29.

Tisdagen den 26 oktober.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Justerades protokollen för den 20 och den 23 innevarande oktober.

§ 2-

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den på kammarens bord liggande
motionen nr 456 av herrar Hansson i Skediga och Carlsson i Bakeröd.

§ 3.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till Interpellation.

Herr Andersson i Vigelsbo, som anförde: Herr talman! Genom meddelanden
nr 369 och 370 av den 15 oktober 1943 har statens priskontrollnämnd på
grund av ett Kungl. Maurts beslut den 17 september fastställt normalpriser å
rundvirke att betalas till producent för leverans vid normal leveransplats.

Med normal leveransplats avses1, enligt bestämmelsen, den närmast tillverkningsstället
belägna upplagsplatsen vid med bil farbar väg eller vid strand,
därest virket skall framforslas till vattendrag. Bestämmelsen omfattar sågtimmer,
fanertimmer, slipersämnen och sågbar kubb av furu och gran. Alla
skogsprodukter ha således härmed, i det oförädlade skick de lämna skogsägaren,
blivit föremål för priskontrollnämndens reglerande ingrepp.

Med anledning av begynnande tendenser till kraftig prisstegring å skogsprodukter
fann sig priskontrollnämnden tidigare föranlåten att fastställa normalpriser
å sågat och förädlat virke. Örn man bortser från veden, vilken varit
prisreglerad allt sedan den statliga vedregleringen kom till stånd, har den
oförädlade råvaran, sådan den avyttras av producenten, ej förrän nu varit
föremål för liknande åtgärder. Den gång då normalpriser fastställdes på sågat
och förädlat virke, en åtgärd som med hänsyn till den allmänna prisövervakningen
säkerligen var välbetänkt, var det helt säkert en allmän uppfattning
att en priskontroll på det oförädlade rundvirket ingalunda skulle visa sig vara
motiverad. Då det sågade och förädlade virket, sådant som det försäljes och
utföres i marknaden, var till sin prisutveckling spärrat med en statlig normalprisbestämmelse,
föreföll som en given följd härav att det oförädlade rundvirkets
pris alltjämt skulle förbli en förhandlingsfråga mellan skogsägarnas
organisationer och förädlingsindustrien. Då förädlingsindustriens representanter
efter de förädlade virkesprisernas normerande kommo till förhandlingsbordet
för att med skogsägareorganisationerna träffa avtal örn rundvirkets
pris, voro de redan på förhand medvetna örn vilka priser de i sin tur kunde
utfå. Då denna viktiga del av framtidsperspektiven var känd, blev det endast
förädlingskostnaden varom man kunde förhandla. Att förädlingsindustrien
skulle släppt så stor del av sin förädlingsersättning, att de enskilda skogsägarna
fått för mycket för rundvirket, förefaller, med den kännedom man
äger örn industribolagens sätt att förhandla, som i högsta grad uteslutet.

Nr 29.

Tisdagen den 26 oktober 1943.

Interpellation. (Forts.)

Skogs- och sågverksbolagen lia i gången tiel mångå gånger på ett för skogsägarna
oekonomiskt sätt utnyttjat den inbördes splittring, som där förefunnits.
Av denna anledning lia skogsägarna under senare år funnit sig föranlåtna
att medelst organisatorisk samverkan gentemot bolagens ekonomiska övergrepp
bevaka sin ekonomiska rättsställning. De enskilda skogsägarna ute i
landet ha sålunda sammanslutit sig i lokala skogsägarföreningar, i regel var
och en omfattande ett län. Dessa länsomfattande skogsägarföreningar ha senare
centralt samorganiserats i Sveriges skogsägares riksförbund. Dessa
skogsägarföreningar ha haft till sin uppgift att bistå sina medlemmar med råd
och upplysningar då det för dem gällt att på ett ekonomiskt lyckligt sätt
avyttra sina skogsprodukter. Man har dessutom uppsamlat de enskilda medlemmarnas
utbud av virke samt på så sätt kunnat med köparna (industrien)
förhandla om större partier. Detta har medfört, dels att man med större säkerhet
kunnat bedöma hur stora kvantiteter av olika virkessortiment som funnits
tillgängliga för försäljning, dels ock att man för dessa olika större samlade
virkespartier kunnat förhandla sig till ett förmånligare pris. Det måste
förefalla naturligt, att liksom denna anordning varit till ekonomisk fördel
för säljaren den borde lia varit det jämväl för köparen. Det torde nämligen
ha varit en obestridlig fördel för den köpande förädlingsindustrien att via
skogsägareorganisationen på ett tidigt stadium bliva underkunnig örn hur
stora virkespartier som finnas tillgängliga för inköp samt var de finnas.
Denna skogsägarnas kollektiva medverkan för säkerställandet av förädlingsindustriens
virkesbehov har, örn påtagliga fördelar kunnat påvisas även för
industriens vidkommande, inte alltid mötts med förståelse från berörda håll.
Man har nämligen många gånger från industriens sida funnit det mera ekonomiskt
fördelaktigt att handla på en splittrad och oorganiserad marknad, då
man varit medveten örn att man kunnat under sådana omständigheter bättre
utnyttja den enskilde skogsägarens okunnighet örn sina produkters verkliga
värde.

Under de senast gångna åren ha allt fler av landets skogsägare anslutit
sig till organisationen. Dennas förhandlingsläge har därmed också förstärkts.
Att de enskilda skogsägarnas ställning gentemot de skogsköpande sågverksbolagens
fria prissättningspolitik stärkts torde från bolagens sida ha mötts
med tämligen blandade känslor. Man fick helt osökt en erinran örn denna sak
i våras, då det. inträffade, att en träffad uppgörelse mellan en norrländsk
skogsägareförening och vissa sågverk drogs inför priskontrollnämnden. Följden
blev att representanter för den säljande skogsägarföreningen nedkallades
till Stockholm och tillhöllos det olämpliga i att avpressa industrien alltför
höga priser.

Med hänsyn till de insatser, som från skogägarföreningarnas sida under
krisen gjorts för att på ett lagligt och tillfredsställande sätt medverka i vår
bränsleförsörjnings planmässiga ordnande, synes den åtgärd, som nu vidtagits
i form av rundvirkets prissättning, vara minst sagt förvånansvärd. Den förhandlingsrätt,
som i vårt demokratiska samhälle vunnit stadgad hävd och vars
förmåner och ansvar numera tillerkännas alla, har genom denna priskontrollnämndens
åtgärd fråntagits en stor och för vår folkförsörjning hårt arbetande
medborgargrupp. Bolagens härmed återvunna fria prissättningsrätt kommer
till sina ekonomiska konsekvenser att gå ut inte enbart över skogsägarna utan
jämväl över skogsbrukets arbetare, den arbetargrupp, som alltid och alltjämt
utfört det tyngsta arbetet samt för detta allt fortfarande erhåller den lägsta
betalningen.

Med anledning av ovan berörda förhållanden får jag härmed hemställa örn

Tiahagen den 26 oktober 1943.

Nr 29.

Interpellation. (Forts.)

andra kammarens medgivande att till statsrådet Domö få framställa följande
frågor:

1) Var normalpriset på rundvirke en åtgärd, som framtvingats av på marknaden
förekommande omständigheter? — samt

2) Ha skogsägarorganisationerna vid sina förhandlingar uppträtt på sådant
sätt, att statsrådet därmed ansett förädlingsindustriens räntabilitetskalkyler
så väsentligt förryckas, att därmed även det förädlade virkets normalpriser
äventyrats?

Kammaren hiföll denna anhållan.

§ 4.

Fröken Öberg erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman! En av de Inierpellai
viktigaste sociala reformer, som väntar på sin lösning, är frågan örn husmoderssemesterns
ordnande. Denna fråga har ju varit uppe många gånger och
i olika sammanhang. Fritidsutredningen fick 1941 i uppdrag att utreda densamma,
och redan på våren 1942 avlämnades kommitténs betänkande. Jag
för min del hade hoppats, att vi under 1943 skulle fått en proposition med
förslag om frågans ordnande. Så har emellertid icke blivit fallet. På grund
härav ber jag, herr talman, örn andra kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för socialdepartementet få framställa följande frågor:

1) Har herr statsrådet för avsikt att till 1944 års riksdag framlägga förslag
till ordnandet av husmoderssemester?

2) Örn så är fallet, kan det förväntas, att förslaget kommer så tidigt, att
reformen kan genomföras redan sommaren 1944?

Kammaren hiföll denna anhållan.

§ 5.

Justerades ett protokollsutdrag.

§ 6.

Avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Skagerlund m. fl., nr 457, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 345, med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379), m. m.;

herrar Sundström i Skövde och Nilsson i Kristinehamn, nr 458, likaledes i
anledning av Kungl. Majlis proposition nr 345;

herr Barnekow m. fl., nr 459, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
346, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni
1907 (nr 36 s. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom m. m.;

herr Lundberg i Hälsingborg, nr 460, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 348, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den
1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader
att anordna skyddsrum m. m.;

herr Eriksson i Stockholm, nr 461, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 353, med förslag till vissa ändringar i den till allmänna tjänstepensionsreglementet
hörande pensionsåldersförteckningen, m. m.

herr Eriksson i Stockholm, nr 462, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 360, med förslag rörande höjning av övertidsersättningen till statstjänstemän;
samt

Nr 29.

Torsdagen den 28 oktober 1943.

Interpellation.

herr Sandberg, nr 463, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 344
framlagda förslag om anslag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering.

Dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.15 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Torsdagen den 28 oktober.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Föredrogos var efter annan följande på kammarens bord liggande motioner;
och remitterades därvid

till bevillningsutskottet motionerna:

nr 457 av herr Skagerlund m. fl.; samt

nr 458 av herrar Sundström i Skövde och Nilsson i Kristinehamn;

till tredje särskilda utskottet motionen nr 459 av herr Barnekow m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen nr 460 av herr Lundberg i Hälsingborg; till

bankoutskottet motionen nr 461 av herr Eriksson i Stockholm;

till statsutskottet motionen nr 462 av herr Eriksson i Stockholm; samt

till jordbruksutskottet motionen nr 463 av herr Sandberg.

§ 2.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Herr Blombäck, som anförde: Herr talman! Under den senaste tiden har
genom pressen uppmärksamheten riktats på ett stort antal brott och förseelser
i samband med förvaringen av licenser, ransoneringskort och rabattkuponger
hos myndigheter och andra. Det förefaller, som skulle genom sådana förseelser
ett betydande antal ransoneringskuponger ha blivit ^behörigen utnyttjade.
Detta är en allvarlig sak, som givetvis måste uppröra den mot ransoneringsföreskrifterna
lojala allmänheten. Av tillgängliga uppgifter att döma
torde i ett avsevärt antal fall brotten ha möjliggjorts genom en alltför slapp
kontroll, och det bär också inträffat, att hos vederbörande kristidsmyndigheter
förvarade ransoneringskort, licenser eller dylikt på olovligt sätt åtkommits
och begagnats. Exempel finnas på att värnpliktig, som vid ett kompani
omhänderhaft makulering av ransoneringskort, sålt korten. Vid ett annat förband
försvunno vid ett tillfälle icke mindre än 18,000 kort. En annan gång
passade en pappersarbetare, som transporterade säckar med kuponger till en
fabrik för pappersmalning, på att lägga beslag på en sådan säck, medan den
tillstädesvarande kontrollanten hade sin uppmärksamhet riktad åt annat håll.

Torsdagen den 28 oktober 1943.

Nr 29.

Interpellation. (Forts.)

En tjänsteman vid industrikommissionen har gjort sig skyldig till förfalskning
av licenser å bland annat linolja och terpentin. Jag inskränker mig till
denna exemplifiering. Hos kristidsmyndigheterna ha för övrigt olagliga manipulationer
förekommit vid åtskilliga tillfällen, och man har fått det intrycket,
att de möjliggjorts bl. a. därigenom att vissa anställda icke motsvarat
de krav, som måste ställas på dem, samt att säkerhetsåtgärderna icke varit
betryggande.

Med anledning av vad som ovan anförts får jag hemställa örn kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet få
framställa följande frågor:

1. Är det herr statsrådets mening, att nu gällande anordningar med avseende
på kontrollen över särskilt myndigheternas förvaring och handhavande av
licenser, ransoneringskort, rabattkuponger och dylikt fylla sådana krav, som
måste ställas i detta hänseende?

2. Örn så ej kan anses vara fallet, är det herr statsrådets mening att i anledning
av inträffade talrika och omfattande förseelser vidtaga lämpliga åtgärder
för kontrollens förbättrande?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ B.

Justerades protokollsutdrag.

§ 4.

Avgåvos följande motioner, nämligen av:

fru Skoglund-Lindblom, nr 464, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 332, angående statsbidrag till social hemhjälps verksamhet;

fru Västberg m. fl., nr 465, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
339, angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m.; och

herr Lindahl m. fl., nr 466, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr

360, med förslag rörande höjning av övertidsersättningen till statstjänstemän.

Vidare avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 345, med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379), m. m., nämligen:
nr 467 och 468 av herr Jacobson m. fl.;
nr 469 av herr Hedlund i Östersund; och
nr 470 av herr Nilsson i Göteborg m. fl.

Härefter avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Hagberg i Malmö, nr 471, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr

361, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni
1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning; och

herr Hansson i Skediga, nr 472, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition
nr 344 framlagda förslag örn anslag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering.

Slutligen avgåvos följande motioner i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 346, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
14 juni 1907 (nr 36 s. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom m. m., nämligen:
nr 473 av herr Hansson i Skediga;
nr 474 av herr Jonsson i Alsen;
nr 475 av herr Andersson i Vigelsbo m. fl.;

Nr 29.

Torsdagen den 28 oktober 1943.

nr 476 av herrar Gezelius och Håstad;

nr 477 av herrar Andersson i Surahammar och Enhsson i Sandby;
nr 478 av herr förste vice talmannen Magnusson;
nr 479 av herrar Norup och Persson i Norrby; samt
nr 480 av herr Jansson i Hällefors och Jonsson i Fjäle.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.08 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Lördagen den 30 oktober.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Härmed intygas att riksdagsman Ivar Österström, född 26 augusti 1887,
som fr. o. m. 25 oktober 1943 vårdats för Intoxicatio acuta, utskrevs 28 oktober
1943 och tills vidare är oförmögen till arbete.

Stockholm den 28 oktober 1943.

G. Nylin.

Överläkare.

Kammaren beviljade, med bifall till därom skriftligen gjord framsta Ilning,
herr andre vice talmannen Österström fortsatt ledighet från riksdagsgöromålen
till och med den 12 november 1943.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande på kammarens bord liggande motioner
och remitterades därvid

till statsutskottet motionerna:

nr 464 av fru Skoglund-Lindblom;

nr 465 av fru Västberg m. fl.;

nr 466 av herr Lindahl m. fl.; och

nr 467 av herr Jacobson m. fl.

Vid härpå skedd föredragning av en av herr Jacobson m. fl. avgiven motion,
nr 468, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 345, med förslag
till förordning om ändring i vissa delar av taxerings förordningen den 28 september
1928 (nr 379), m. m. hänvisades motionen, i vad angick godkännande
av det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till förstärkning av personalen
vid länsstyrelserna och Överståthållarämbetet, till statsutskottet och i övrigt
till bevillningsutskottet.

Lördagen den 30 oktober 1943.

Nr 29.

Härpå föredrogos övriga å bordet vilande motioner och remitterades därvid till

statsutskottet motionen nr 469 av herr Hedlund i Östersund:

till bevillningsutskottet motionen nr 470 av herr Nilsson i Göteborg m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen nr 471 av herr Hagberg i Malmö;

till jordbruksutskottet motionen nr 472 av herr Hansson i Skediga; samt

till tredje särskilda utskottet motionerna:

nr 473 av herr Hansson i Skediga:

nr 474 av herr Jonsson i Alsen;

nr 475 av herr Andersson i Vigelsbo ni. fl.;

nr 476 av herrar Gezelius och Håstad;

nr 477 av herrar Andersson i Surahammar och Eriksson i Sandby;
nr 478 av herr förste vice talmannen Magnusson;
nr 479 av herrar Norup och Persson i Norrby; samt
nr 480 av herrar Jansson i Hällefors och Jonsson i Fjäle.

§ B Herr

talmannen lämnade på begäran ordet till Interpellation.

Fröken Andersson, som anförde: Herr talman! Ehuru medicinalstyrelsen i
augusti 1939 på begäran av herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
inkommit med utredning och förslag beträffande frågan, huruvida och
under vilka former det allmänna måtte kunna medverka till pensionering av
äldre, i privatvård arbetande sjuksköterskor har sedermera icke någonting blivit
åtgjort i denna sak.

Vid 1940 års lagtima riksdag väcktes inom båda kamrarna en motion (nr
1: 76: II: 133), vilken på grundval bland annat av medicinalstyrelsens förslag
utmynnade i en hemställan örn anslag å 50,000 kronor till åldersstöd
åt privatsköterskor. Visserligen avslog riksdagen motionen på grund av att
det med hänsyn till frågans räckvidd vore ofrånkomligt att — därest förutsättningar
ansåges föreligga för en pensionering genom statens försorg i förevarande
fall — ett riksdagens beslut i ämnet grundades på förslag från
Kungl. Maj:!. Inom vederbörande utskott ställde man sig emellertid välvillig
till saken och uttalade, att »sociala och humanitära skäl tala för att ifrågavarande
sjuksköterskors pensioneringsförhållanden kunna bringas till lösning».

Såsom framhållits i motionerna måste ett pensioneringsbeslut i förevarande
fall grundas på billighetsskäl och på statens uppskattning av värdet och
betydelsen av privatsköterskornas verksamhet. Bärande skäl torde kunna förebringas
för att ifrågavarande sköterskor erhålla viss hjälp för ålderdomen,
utan att man därför behöver skapa något till sina finansiella konsekvenser
svårberäkneligt- prejudikat i avseende å andra liknande tänkbara samhällsgrupper.
Den ifrågavarande verksamheten har skapat en för samhället nödvändig
sjukvårdsreserv eller beredskapskår, vilken otvivelaktigt betytt en
direkt ekonomisk fördel för det allmänna i så måtto att sjukhusvården ej
behövt anlitas i den utsträckning, som eljest blivit ofrånkomlig.

I detta sammanhang må framhållas, att man från sakkunnigt läkarhåll
vid flera tillfällen pläderat för en ökad hemsjukvård, vilken skulle icke endast
avlasta poliklinikernas stora arbetsbörda utan även bidraga till att häva
den på vissa håll förekommande svåra platsbristen på sjukhusen. Ett stöd åt
privatsjukvården på sätt som här föreslagits skulle därför vara av stort värde
ur allmän social synpunkt.

Nr 29.

Lördagen den 30 oktober 1943.

Interpellation. (Forts.)

Med anledning av vad sålunda anförts får jag hemställa om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet framställa
följande fråga:

Är det herr statsrådets mening att i anledning av den av herr statsrådet
föranstaltade samt av medicinalstyrelsen verkställda utredningen till nästa
riksdag framlägga förslag rörande åldersstöd åt privatsköterskor?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes bevillningsutskottets betänkanden:
nr 54, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående bemyndigande
för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva skattskyldig rätt att vid taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. åtnjuta avdrag för gåva,
avsedd för internationellt hjälparbete; och

nr 55, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn tillfällig nedsättning av skatten för vissa automöbiler jämte en i ämnet
väckt motion.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag.

§ 6.

Avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Majlis proposition,
nr 332, angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet, nämligen
nr 481 av fru Rydh Munch af Rosenschöld m. fl.;
nr 482 av herr Hallberg; och
nr 483 av fröken Andersson m. fl.

Vidare avgåvos följande motioner, nämligen av:

herrar Svensson i Alingsås och Nilsson i Göteborg, nr 484, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 339, angående statsbidrag till daghem och
lekskolor m. möllerr
Thorell m. fl., nr 485, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
345, med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379), m. m.;

herrar Blombäck och Grym, nr 486. likaledes i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 345;

herrar Hagberg i Luleå och Senander, nr 487, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 360, med förslag rörande höjning av övertidsersättningen till
statstjänstemän;

herr Håstad m. fl., nr 488, likaledes i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 360;

herr Hagberg i Luleå, nr 489, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 365, angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1943/44;

herrar Persson i Falla och Janson i Frändesta, nr 490, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 345, med förslag till förordning örn ändring i vissa
delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) m. möllerr
Lundberg i Hälsingborg m. fl., nr 491 och 492, likaledes i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 345;

herr Henriksson, nr 493, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 350,
med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 14 juni 1940 (nr 478) örn nöjesskatt;

Lördagen den 30 oktober 1943.

Nr 29.

herr Hedlund i Östersund, nr 494, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 352, med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 11 juni 1937
(nr 344); samt

herrar Thorell och Birlce, nr 495, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition
nr 344 framlagda förslag örn anslag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering.

Slutligen avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 346, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom m. m., nämligen: nr

496 av herr Norup;

nr 497 av herr Hagberg i Luleå;

nr 498 och 499 av herr Stattin m. fl.; samt

nr 500 av herr Janson i Frändesta m. fl.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.12 e. m.

In fidem
Sune Norrman.