1943. Andra kammaren. Nr 19

ProtokollRiksdagens protokoll 1943:19

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1943. Andra kammaren. Nr 19.

Tisdagen den 25 maj.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Att riksdagsman D. Blombäck på grund av halsoperation under tiden fr. o. m.
26 maj 1943 t. o. m. 28 maj 1943 är oförmögen till arbete intygas.

Stockholm den 25 maj 1943.

Johannes Ramberg,

legitimerad läkare,
docent; med. doktor.

§ 2.

Justerades protokollen för den 18 och den 19 innevarande maj.

§ 3.

Herr statsrådet Bergquist avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 277, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20
mars 1936 (nr 56) örn socialregister;

nr 281, angående utbyggande av skolhemmet Hammargården i Stockholms
län m. m.;

nr 282, angående anslag till Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation för
budgetåret 1943/44; och

nr 283, angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.
Dessa propositioner bordlädes.

§ 4.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionen, nr 243, angående anslag till förbättrande
av bostadsförhållandena;

till behandling av lagutskott propositionerna:

nr 270, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 23
oktober 1914 (nr 325) örn krigsdomstolar och rättegången därstädes; och

nr 271, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o)
och 16 :o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

till statsutskottet propositionen, nr 273, angående anslag till medicinalstyrelsen
och statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret 1943/44 m. m.;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 274, med förslag till lag angående
utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856) örn
utbetalande av krigsriskersättning till sjömän;

Andra hammarens protokoll 19^8. Nr 19.

1

Interpellation.

2 Nr 19. Tisdagen den 25 maj 1943.

till statsutskottet propositionen, nr 275, angående vissa byggnadsfrågor
m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 278, angående anslag till skogsstyrelsen
m. m.; samt

till statsutskottet propositionen, nr 279, angående ytterligare anslag till nybyggnad
för svenska träforskningsinstitutet.

§ 5.

Föredrogos var för sig följande på bordet liggande motioner; och remitterades
därvid

till första särskilda utskottet motionen nr 408 av herrar Håstad och Ryling;
till statsutskottet motionerna:
nr 409 av herr ''Allard to. fl.; och
nr 410 av herr Jansson i Hällefors to. fl.;

till jordbruksutskottet motionerna:

nr 411 av herr Hansson i Vännäsby m. fl.;

nr 412 av herr Lindmark m. fl.;

nr 418 av herr Werner m. fl.; och

nr 414 av herr Andersson i Tungelsta m. fl.;

till andra särskilda utskottet motionerna:
nr 415 och 416 av herr Andersson i Malmö m. fl.;
nr 417 av herr Johansson i Torp; och
nr 418 av herr Andersson i Gisselås m. fl.; samt

till konstitutionsutskottet motionen nr 419 av herr andre vice talmannen
Magnusson to. fl.

§ 6.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 122—128, bevillningsutskottets
betänkanden nr 27—30, bankoutskottets utlåtande och memorial
nr 55 och 56, andra lagutskottets utlåtanden nr 28—31, jordbruksutskottets
utlåtande nr 42, andra särskilda utskottets memorial nr 1 samt andra
kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

§ 7.

Herr andre vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman!
Jag hemställer, att kammaren ville besluta, att två gånger bordlagda
ärenden skola å morgondagens föredragningslista uppföras i följande ordning,
nämligen först bevillningsutskottets betänkanden nr 28 och 29, därefter statsutskottets
utlåtanden nr 122—128 samt därefter andra lagutskottets utlåtanden
nr 28—31, bevillningsutskottets betänkanden nr 27 och 30, bankoutskottets
utlåtanden nr 55 och 56, jordbruksutskottets utlåtande nr 42, andra särskilda
utskottets memorial nr 1 samt andra kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtande nr 8.

Denna hemställan bifölls.

§ 8.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Herr Hansson i Skediga: Herr talman! De stora markområden, som försvarsmakten
tagit i anspråk för flygfält, ha förorsakat ett betydligt sänkt

Tisdagen den 25 maj 1943.

Nr 19.

3

Interpellation. (Forts.)

skatteunderlag i de kommuner, som berörts härav. De allmänna omkostnader
en kommun har bli desamma och kunna icke nedbringas, när befolkningen som
en följd av dessa anläggningar minskar. Frågan skulle komma i ett annat
läge, örn i de bortflyttades ställe ett nytt skatteunderlag uppstode. De flygfält,
som här avses, komma ej att användas till fasta förläggningar. Det är
givet, att skatterna måste höjas för de kvarvarande innevånarna i kommunen,
när skatteunderlaget minskar, under det att kommunernas utgifter bli lika
stora som tidigare.

Likaså ha genom anläggningen av dessa flygfält de elektriska distributionsföreningarna
på landsbygden fått vidkännas ganska avsevärda förluster.
Föreningarnas^ distributionsområden ha uppgjorts och fastställts enligt anvisningar
av de statliga myndigheterna. Medlemmarna äro anslutna efter andelar,
som utgå efter egendomens storlek beträffande jordbrukare och efter
bostadens storlek för villaägare. På dessa andelar pålägga föreningarna medlemmarna
en fast avgift, som användes till underhåll av linjenätet och driften.
Då staten köpt upp rätt många gårdar, omfattande avsevärda arealer, minskas
härigenom föreningarnas inkomster högst avsevärt, såväl den fasta inkomsten
som den inkomst som härflyter från leveranserna av elektrisk ström. Kostnaderna
måste följaktligen slås ut både på ett färre antal andelar och mindre
strömförbrukning. I sista hand få medlemmarna bära följderna härav genom
att högre avgifter måste uttagas. Då staten bestämt distributionsområdenas
storlek och omfattning, kunna ej föreningarnas inkomster ökas genom utvidgning
av detta område. Det torde därför vara synnerligen rimligt, att staten
lämnade viss gottgörelse till föreningarna, då inkomsterna betydligt reducerats
genom dess mellankomst.

Med anledning av vad jag här anfört anhåller jag örn andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet få framställa
följande frågor:

1) Har herr statsrådet för avsikt att vidtaga sådana åtgärder att kommuner,
som genom anläggning av flygfält förlorat ett visst skatteunderlag med
åtföljande mindre inkomster, kunna erhålla ekonomisk gottgörelse?

2) Är herr statsrådet beredd att likaså vidtaga åtgärder för att bereda
de elektriska distributionsföreningarna ersättning för de dem åsamkade förlusterna? Kammaren

biföll denna anhållan.

§ 9.

Föredrogs ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag, nr 422,
innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över dess första tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 10, i anledning av väckt motion angående vidtagande
av åtgärder för en effektiviserad yrkesvägledning för ungdom.

Enär andra kammaren den 22 innevarande månad vid behandling av sitt
första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6, i anledning av en i samma ämne
väckt motion nr 219 fattat enahanda beslut som det, vilket nu blivit kammaren
delgivet, beslöt kammaren, att delgivningen icke skulle föranleda någon kammarens
åtgärd.

§ 10.

Föredrogs ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag, nr 423,
innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över dess andra tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 9, i anledning av väckt motion örn utredning angående
åtgärder för införande av deltidstjänst.

4

Nr 19.

Tisdagen den 25 maj 1943.

Enär andra kammaren den 22 innevarande månad vid behandling av sitt
tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 12, i anledning av en i samma ämne
väckt motion nr 281 fattat enahanda beslut som det, vilket nu blivit kammaren
delgivet, beslöt kammaren, att delgivningen icke skulle föranleda någon
kammarens åtgärd.

§ 11.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet:

nr 224, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret 1943/44 till Socialstyrelsen: Avlöningar
till personal för verksamheten i allmänhet;

nr 225, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understödjande
av dispensärverksamhet;

nr 226, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till
främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda
samhällen m. m. jämte en i ämnet väckt motion;

nr 227, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av
statens sakrevision;

nr 228, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avlöningsreglemente
för de högre kommunala skolorna;

nr 229, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte vissa
i ämnet väckta motioner;

nr 230, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till tekniska läroverk m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 231, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1943/44 till örn- och nybyggnadsarbeten vid
nomadskolorna jämte en i ämnet väckt motion:

nr 232, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till nybyggnad för högre allmänna läroverket i Haparanda
m. m.;

nr 233, i anledning av väckta motioner angående lektorn G. Montelins placering
i löneklass; och

nr 234, i anledning av väckt motion örn vissa dövstumprästers löneförhållanden
;

från bankoutskottet:

nr 222, i anledning av väckt motion örn pension åt förre kontorsskrivaren G.
A. Lindahl; samt

från första lagutskottet:

nr 236, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse
angående förbud mot offentliga nöjestillställningar m. m. på vissa kyrkliga
högtidsdagar;

nr 237, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 (nr 3) örn vissa tvångsmedel
vid krig eller krigsfara m. m.; och

nr 238, i anledning av Kungl. Haj:ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 14 kap. 45 § strafflagen.

§ 12.

Justerades protokollsutdrag.

Tisdagen den 25 maj 1943.

Nr 19.

5

§ 13.

Avgåvos följande motioner i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 246,
angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m., nämligen:

nr 420 av herr Lundell;

nr 421 av herrar Carlsson i Bakeröd och Gustafsson i Lekåsa;

nr 422 av herrar Pettersson i Dahl och Nilson i Spånstad; samt

nr 423 av herr Andersson i Ovanmyra m. fl.

[Vidare avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Andersson i Ovanmyra m. fl., nr 424, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 260, angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel
m. m.;

herrar Lindahl och Thäpper, nr 425, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 223, med förslag till lag örn allmänna vägar m. m.;

herr Hållgren, nr 426 och 427, likaledes i anledning av Kungl. Maj :ts prosdtion
nr 223; samt

herr Jonsson i Skutskär m. fl., nr 428, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 224, angående den statliga vägorganisationen samt vissa vägväsendet
berörande anslagsfrågor.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.20 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

6

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Onsdagen den 26 maj.

Kl. 11 f. m.

I enlighet med kammarens därom den 19 innevarande maj fattade beslut
företogos nu val av dels sex revisorer för deltagande i den granskning av statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
som skall äga rum under innevarande år, dels ock sex suppleanter för dessa
revisorer; och befunnos efter valförrättningens slut följande ledamöter av riksdagens
andra kammare hava blivit utsedda till revisorer och suppleanter, nämligen -

herr Andersson i Prästbol	till	revisor med herr Olsson i
				Mellerud	sorn	suppleant
» Björklund	>			Ward	>	>
> Björling	>		» »	Sandberg	>
» Lövgren	»	»		Paulsen	»	>
» Persson i Falla	2>			Svedman	»	» och
> Westman	>	»	» »	Gustafson i
var och en med 151 röster.				Vimmerby		1

§ 2.

I enlighet med kammarens därom den 19 innevarande maj fattade beslut företogos
val av ej mindre tjugufyra valmän för utseende av dels fullmäktige i
riksbanken och riksgäldskontoret dels ock suppleanter för riksdagens fullmäktige
i nämnda bank och kontor än även sex suppleanter för dessa valmän; och
befunnos efter valens slut hava blivit utsedda till

valmän:

herr Andersson i Falkenberg,

» Andersson i Löbbo,

» Bergström,

» Carlström,

» Danielsson,

» Ericsson i Åtvidaberg,

» Fast,

» Hagberg i Malmö,

» Hall,

» Hällgren,

» Isacsson,

» Janson i Frändesta,

» Hyling,

» Liedberg,

» Lindmark,

» Mattsson,

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

7

fru Nordgren,

herr Olsson i Mellerud,

» Paulsen,

» Persson i Tidaholm,

» Skoglund i Doverstorp,

» Svensson i Grönvik,

» Vougt och
» Westman,

var och en, med 133 röster; samt

suppleanter:

herr Wiberg,

» Nilsson i Norrlångträsk,

» Mårtensson,
fru Gustafson,
herr Sundqvist och
» Nilson i Spånstad,
var och en med 77 röster.

Ordningen mellan suppleanterna bestämdes, sådan den, finnes här ovan angiven,
genom lottning.

§ 3.

Justerades protokollsutdrag angående de i §§ 1 och 2 här ovan omförmälda
valen.

§ 4.

Föredrogos var efter annan, följande Kungl. Maj :ts a kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionen, nr 277, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 mars 1936 (nr 56) örn socialregister;
samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 281, angående utbyggande av skolhemmet Hammargården i Stockholms
län m. m.; . .

nr 282, angående anslag till Medicinalstyrelsen: Beredskapsorgonisation för
budgetåret 1943/44; och

nr 283, angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

§ 5.

Föredrogos var för sig följande på bordet liggande motioner; och remitterades
därvid

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 420 av herr Lundell;

nr 421 av herrar Carlsson i Bakeröd och Gustafsson i Lekåsa;
nr 422 av herrar Pettersson i Dahl och Nilson i Spånstad; samt
nr 423 av herr Andersson i Ovanmyra m. fl.;

till statsutskottet motionen nr 424 av herr Andersson i Ovanmyra m. fl.;
samt

till andra särskilda utskottet motionerna:
nr 425 av herr Lindahl m. fl.;

8

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

nr 426 och 427 av herr Hällgren; och
nr 428 av herr Jonsson i Skutskär m. fl.

§ 6.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 28, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7.

9r Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 29, i anledning av Kungl.
ordningen an- ^aj'' :^s proposition med förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordgående
om- ningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
sättnings- och å spritdrycker, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
utskänknings- T ,

skatt d sprit- # 1 en den 19 mars 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposidrycker,
m. m. tion, nr 190, hade Kungl Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr
155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, m. m.; samt

2) förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt å vin.

Till utskottets behandling hade överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 240 i första kammaren av herr Mannerskantz
och nr 352 i andra kammaren av herr Nolin m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 190 måtte
besluta antingen att nuvarande skattesatser å spritdrycker skola lämnas oförändrade,
eller, örn detta ej kan bifallas, att genomföra en sådan differentiering

> av utminuteringspriserna, att den första liter spritdrycker som utminuteras till
kund under varje^försädjningsperiod tillhandahålles till lägre pris än den övriga
delen av den tillåtna inköpskvantiteten»;

2) de likalydande motionerna nr 242 i första kammaren av herrar Boman
och Dahlström samt nr 353 i andra kammaren av herr Sundström i Vikmanshyttan
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition i den del, densamma avsåge höjning av priset på utminuterad
sprit;

3) motionen nr 241 i^ första kammaren av herr Gustaf Elofsson, vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition i vad
den a,vsåge en skärpning av den nu gällande beskattningen av spritdrycker
och vin; samt

4) motionen nr 351 i andra kammaren av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen, under förklarande att Kungl. Maj:ts proposition
nr 190 icke kunnat i oförändrat skick bifallas, måtte besluta, att vid
försäljning av spritdrycker från systembolagen priset för renat brännvin med
40 procents alkoholhalt skall utgöra 5 kronor för den första under varje månad
inköpta litern samt att därefter utöver inköpspriset en accis skall utgå
för varje försåld liter med 5 kronor för den andra litern och 10 kronor för den
tredje litern a all slags spirituosa, samt att i övrigt bifalla densamma».

Till behandling i. samband med förevarande proposition hade utskottet upptagit
de under motionstiden vid riksdagens början väckta, till utskottet hänvisade
likalydande motionerna nr 170 i första kammaren av herr Björck m. fl.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

9

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

och nr 245 i andra kammaren av herr Lindmark m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta kraftig höjning av beskattningen av rusdrycker samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller, att Kungl. Maj :t utfärdar
bestämmelser örn begränsning av utminutering och utskänkning av rusdrycker
i enlighet med vad i motiveringen anförts».

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 190 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas,

1) med bifall till de likalydande motionerna I: 242 och II: 353 ävensom

1 anledning av de likalydande motionerna I: 240 och II: 352 samt motionen
I: 241, i vad sistnämnda tre motioner avsåge skatt å utminuterad sprit, antaga
följande såsom utskottets förslag betecknade

(Kungl. Maj :ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155)
angående omsättnings- och utskänknings skatt å spritdrycker, m. m.

Härigenom förordnas dels att Härigenom förordnas dels . att

2 § 1 mom. samt 4 och 5 §§ förord- 4 och 5 §§ förordningen den 8 juni

ningen den 8 juni 1923 angående om- 1923 angående omsättnings- och utsättnings-
och utskänkningsskatt å skänkningsskatt å spritdrycker, vilspritdrycker,
vilken förordning gäller ken förordning gäller intill utgången
intill utgången av juni månad 1943, av juni månad ^ 1943, skola erhålla
skola erhålla ändrad lydelse på sätt ändrad lydelse på sätt nedan angives
nedan angives dels ock att för- dels ock att förordningen i såordningen
i sålunda ändrat skick skall lunda ändrat skick skall äga fortsatt
äga fortsatt giltighet intill utgången giltighet intill utgången av juni måav
juni månad 1944. nåd 1944.

2 §.

1 mom. Omsättningsskatten upptages
vid detaljhandelsbolagens inköp
av spritdrycker och utgår dels med
en grundavgift av 7 kronor, för liter
räknat, och dels med 60 procent av
det belopp, som, skatten oberäknad,
betingas vid inköp av dryckerna i buteljerat
skick.

Detaljhandelsbolagen äga —--

för omsättningsskatten.

4 §•

För spritdrycker, vilka utskänkas, skall upptagas en särskild avgift, benämnd
utskänkningsskatt.

5 §•

Utskänkningsskatten utgår med 4 kronor för liter renat egentligt brännvin
av högst 40 procent alkoholhalt, 6 kronor för liter annat egentligt brännvin
och 8 kronor för liter av andra spritdrycker.

Denna förordning ----------------~ ;

________________— -----fall stadgas.

10

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

2) antaga av utskottet framlagt förslag till förordning angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å vin;

B) att följande motioner, nämligen:

väckta inom första kammaren:
nr 170 av herr Björck m. fl.,
nr 240 av herr Mannerskantz,
nr 241 av herr Gustaf Elofsson,
väckta inom andra kammaren:
nr 245 av herr Lindmark m. fl.,
nr 351 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl., samt
nr 352 av herr Nolin m. fl.,

måtte, i den män de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Bärg, Elon Andersson, Frans Ericson, Eklund, Olsson i Gävle,
Öngård och Rosander, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition
nr 190 såvitt anginge nedan under A) 2) angivna författningsförslag icke
kunnat av riksdagen oförändrad bifallas samt med avslag å följande motioner,
nämligen de likalydande motionerna I: 240 och II: 352, de likalydande motionerna
I: 242 och II: 353, motionen I: 241 samt motionen II: 351,

1) antaga Kungl. Maj :ts förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen
den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m.;

2) (— utskottet);

B) att de likalydande motionerna I: 170 och II: 245 måtte, i den mån de
icke kunde anses besvarade genom vad reservanterna anfört och hemställt, av
riksdagen lämnas utan åtgärd;

2) av herrar Sjödahl och Falk, vilka ansett att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen matte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 190 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas,

1) (= utskottet),

2) (= utskottet),

3) i anledning av de likalydande motionerna I: 240 och II: 352 samt motionen
II: 351 antaga av reservanterna framlagt förslag till förordning örn
spritdrycksaccis;

B. (= utskottet);

3) av herrar Lövgren och Gustaf Elofsson, vilka föreslagit, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 190 i dess helhet;

4) av herr Sandberg.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Det är lyckligtvis inte ofta som bevillningsutskottet
inför kamrarna presterar ett sådant lapptäcke sorn utskottets
föreliggande betänkande, nr 29, måste sägas utgöra. Och ändå — jag förråder
nog ingen hemlighet örn jag säger det — avspegla reservationerna på
intet sätt det verkliga läget. Skulle de ha gjort det, skulle de ha varit väsentligt
fler till antalet än de reservationer, som återfinnas i det framlagda betänkandet.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

11

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, rrv. m. (Forts.) ^

För dem, som syssla med skattespörsmål, har det ju under de senast gångna
fem åren känts som en bjudande plikt att, även örn man haft erinringar
att göra mot de olika förslagen, medverka till att skapa största möjliga täckning
för den ökning av statsutgifterna, som nödvändiggjorts av den hårda
och allvarliga tid, vari vi leva. Det har gällt skatter av såväl direkt som indirekt
natur, och ehuru många gånger delade meningar rått särskilt örn de
indirekta skatterna, så ha vi varit tvungna att svälja dem.

Bland den senare gruppen av skatter lia de dominerande varit omsättningsskatterna
på tobak och sprit samt på varor i den allmänna handeln, och jag
vill här, herr talman, inom parentes säga, att den sistnämnda skatten hoppas
jag skall bli den första, som vi kunna befria det svenska folket från, när vi
en gång kunna börja avskaffa de av nuvarande krisläge betingade skatterna.

Arnd omsättningsskatten på sprit beträffar, har den ju genom riksdagens
beslut 1939 och 1942 ökats från 2 till 6 kronor, och i den nu föreliggande
kungl, propositionen föreslås en ytterligare höjning med 1 krona, alltså till
7 kronor, varjämte även en avsevärd skärpning av utskänkningsskatten skulle

vidtagas. _ lii.

Då. utskottsmajoriteten i sitt utlåtande stannat för ett avstyrkande av skattehöjningen
beträffande utminuteringen, så säger man att detta berott på att
den motivering, som presterats för denna skattehöjning, inte håller inför verkligheten
och att därmed huvudskälet för en höjning faller bort, _ _

Jag tror inte att man behöver ta upp någon tvist mellan utskottsmajoriteten
och reservanterna på den punkten. Vi äro alla överens ^ örn att en skattehöjning
i fråga örn utminuteringen av 1 krona inte kan få någon större effekt
i nykterhetsavseende eller, som det säges, inte kan stoppa eller hämma
ökningen i konsumtionen på sätt som skulle vara önskligt. Men medan reservanterna
anse, att detta inte bör vara avgörande, förmenar utskottsmajoriteten
att det under sådana förhållanden inte föreligger något skäl, varför man
skulle företaga en höjning av skatten.

Jag har en bestämd känsla av att utskottsmajoriteten här har läst finansministerns
uttalande på ett sätt som är orimligt. Man säger, att hela motiveringen
för det föreliggande förslaget skulle vara, att man därigenom kunde
åstadkomma en ökad nykterhet. Jag kan inte läsa finansministerns uttalande
på detta sätt. Han återger i departementschefsyttrandet vad kontrollstyrelsen
har anfört, och tillägger, att han i likhet med kontrollstyrelsen anser skäl föreligga
för en skärpt beskattning av spritdryckskonsumtionen och därför finnér
sig kunna biträda kontrollstyrelsens förslag. Det skulle kunna tänkas, att finansministern
har ansett det icke vara behövligt att i denna proposition undervisa
vare sig bevillningsutskottet eller riksdagens kamrar örn budgetläget. Det
kommer väl under de närmaste veckorna en proposition som redogör för detta
och ger oss en överblick över hur det härmed förhåller sig. Det kan ju också
tänkas, att finansministern har trott, att riksdagens bevillningsutskott nu, såsom
alltid förut skett, följer dessa ting med intresse och att det således icke i
varje särskild proposition behövs en undervisning om hur det budgetära läget
är. Men hur utskottsmajoriteten än försöker skjuta detta skäl angående nykterhet.
seffekten i förgrunden, kommer man inte ifrån det faktum, att det här rör
sig örn förhållanden av statsfinansiell natur. Jag skulle för min del tro, att man
kommer sanningen närmare, örn man gör gällande, att det här rör sig snarare
örn 30 milj. kr. i inkomster än örn de 20 milj. kr. som man har beräknat.

När nu utskottsmajoriteten, herr talman, har konstaterat, hur det förhåller
sig med nykterhetseffekten, så tager den upp till undersökning frågan, örn det
inte finnes andra skäl för att avstyrka förslaget, och den förmenar da i sin

12

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, rn. m. (Forts.)

motivering, att det finns intressen av betydelsefull art som skulle kunna bli
åsidosatta genom ett bifall till propositionen, varför ut skottsmajoriteten inte
har kunnat tillstyrka densamma. Vilka äro då dessa intressen som äro av så
betydelsefull art? Enligt utskottsmajoritetens synpunkter gäller det i första
hand den fara som den illegala spritdryckstrafiken kan innebära. Det är klart,
att man inte skall undervärdera denna fara, och det är givet, att man har skyldighet
att inte gå förbi detta problem. Men å andra sidan skall man inte göra farhågorna
för den illegala trafiken större, än vad de behöva vara i det nuvarande
läget. Jag tror, att man har rätt att säga, att utskottsmajoriteten i nuvarande
läge överskattar såväl smugglingen som hembränningen. Man skall emellertid
inte underskatta det tredje ledet i denna trafik som utskottsmajoriteten anfört,
d. v. s. motboksöverlåtelserna. Motboksöverlåtelser ha förekommit, allt sedan
motboken kom till. Jag tror, att man har rättighet att säga, att de komma att
finnas, så länge motboken finns till. Jag, liksom de av mina kamrater i utskottet
som ställt sig på reservanternas sida och uttalat sig till förmån för den
kungl, propositionen, betvivlar, att en skatteökning av 1 krona per liter kan
komma att få en verkan som skulle i avsevärd mån öka förekomsten av dylika
motboksöverlåtelser. Vill man komma åt dessa, vill man försöka begränsa dem,
så får man nog vandra andra vägar än att bjuda det svenska folket billigare
sprit. Men allt detta är, vill jag säga, argument från utskottsmajoritetens sida
som röra sig i utkanterna. Det stora argumentet, det som dominerar hela utskottets
ståndpunktstagande är detta: den kungl, propositionen står uppenbart
i strid med den ekonomiska politik, som riksdagen och Kungl. Maj :t äro eniga
om; den påverkar indexet och kan således komma att äventyra hela den löneoch
prisstoppspolitik, varom vi enat oss sedan i höstas. Med andra ord, utskottsmajoriteten
anser sig kunna konstatera, att finansministern och Kungl. Majit
hålla på att underminera sin egen ekonomiska politik och bjuda riksdagen att
medverka i ett sådant äventyrligt spel.

Man skulle ju, herr talman, tänka sig, att en nyhet av denna karaktär skulle
vara så uppseendeväckande, att vi alla skulle häja till inför den. Den har bara
det felet, att den är ingen nyhet. De synpunkter, som bära upp denna proposition,
äro ej nya. Örn vi gå till betänkandet och slå upp sidan 16, finnes där ett
återgivande ifrån informationsriksdagen och det anförande, som statsministern
på regeringens vägnar höll inför riksdagens båda kamrar. I detta anförande
av statsministern förekom det följande: »En ytterligare skärpning av beskattningen
skulle minska de statliga utgiftsöverskotten och den fria köpkraften.
Förvisso kan det göras gällande, att beskattningen redan drivits upp till sådan
höjd, att, något ytterligare icke är att taga. Det saknas emellertid ingalunda
tecken på att överflödig köpkraft, som icke kan finna normal användning, är
i ganska rikt mått tillgänglig inom olika befolkningsskikt och i olika avsnitt
av marknaden. Från dylikt köpkraftsöverflöd riktar sig en mer eller mindre
intensiv, varuefterfrågan mot framför allt vissa konsumtionsområden av lyxeller
nöjeskaraktär eller i varje fall mot mindre nyttiga och nödiga varor eller
tjänster. Det kan icke göras gällande, att sådana konsumtionsområden sakna
möjlighet att lämna ifrån sig åtskilligt mera till den gemensamma hushållningen
i en svår tid. En stegring kan därför komma till stånd av beskattningen
för vissa konsumtionsområden av övervägande nöjes- eller njutningskaraktär.
»

Man skall ju ha sysslat mycket ringa med dessa ting för att ej förstå, att
den proposition, som här föreligger, annonserats i detta statsministerns anförande
inför kamrarna den 2 november. Örn man icke fattade det den gången,
borde man ju ha fattat det, när Kungl. Majit den 13 november i fjol fastslog

Onsdagen den 2G maj 1943.

Nr 19.

13

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

riktlinjerna för elen ekonomiska politiken, där det klart och tydligt framhölls
i dessa riktlinjer, att såsom ett medel att nå den konsumtion, på vilken den
fria köpkraften i främsta rummet inriktade sig, skulle tjäna en ytterligare höjning
av beskattningen av tobak och alkoholhaltiga drycker.

Herr talman! I den flera dagars debatt, som följde på statsministerns anförande
vid informationsriksdagen, fanns det intet av de olika partierna och
ingen riksdagsman, som riktade någon kritik mot den framställning, som hade
förekommit i statsministerns anförande. Vid årets remissdebatt, där det ju
borde lia funnits anledning, efter det att Kungl. Majit fastställt riktlinjerna
för den ekonomiska politiken, att kritiken skulle flöda, fanns det ingen, som
påtalade, att uti dessa riktlinjer ingick en höjning av de indirekta skatterna,
som särskilt riktade sig till tobaken och till spriten. Visst är det beklagligt, att
denna omsättningsskatt på utminuteringen kan komma att påverka index. Men
i vilken form vi än skola uttaga ersättning för de miljoner, som vid ett bifall
till bevillningsutskottsmajoritetens förslag icke ställas till Kungl. Maj :ts förfogande,
kommer det att påverka index. Skulle vi exempelvis välja andra direkta
eller indirekta skatter, sker det precis på samma sätt. Således, det argumentet
kan icke tillämpas, örn man ej utgår från — vilket jag tror är den
verkliga meningen med utskottsmajoritetens förslag i detta avseende — att
åstadkomma ett skattestopp.

Är detta meningen —■ och jag tror att man kan utgå ifrån det, örn man särskilt
tar del av de uttolkningar i pressen, som förekommit från deras sida, som
ha angivit motiveringen för det här föreliggande betänkandet —- då tror jag,
att man har anledning att taga sig en mycket allvarlig funderare på hela denna
sak.

Det har under debatten i utskottet framhållits, att det finnes en bättre väg
att gå. Man skulle kunna åstadkomma bättre resultat för att draga in den överflödiga
köpkraft, som gör sig gällande, genom att gå tvångssparandets väg.
Örn man i stället för att bifalla en ökning av de direkta och de indirekta skatterna
och örn man i stället för att bifalla den här föreliggande propositionen
överginge till ett tvångssparande, då skulle man fylla en väsentligt större mission.

Herr talman! Det är möjligt. Det är möjligt, att man har rätt, när man säger,
att man skulle åstadkomma mera indragning av medel till statsverket genom
tvångssparandet. Men det är ju rimligt, att innan man avvisar den skattepost,
som det här är fråga örn, på grund av dessa hänvisningar till tvångssparandet,
skulle man se till, att tvångssparandet var en verklighet. Det finnes ingen, som
i detta ögonblick väl kan giva några garantier för vare sig att tvångssparandet
kommer eller när det kommer. Enligt min uppfattning borde sålunda takten
vara den, att intill dess tvångssparandet är genomfört kan det icke bli fråga
om att riksdagen genom ett skattestopp avhänder sig möjligheten att täcka så
mycket som möjligt av de utgifter vi under det svåra läget ha åtagit oss.

Vad sedan gäller utskänkningsskatten så tillhöra ju vi reservanter även utskottsmajoriteten.
En del av utskottsmajoriteten, som nu står för detta förslag,
skulle väl egentligen ha tillhört minoriteten, ty beslutet örn utskänkningsskattens
tillstyrkande fattades mod 12 röster mot 7. Det fanns sålunda större motstånd
än det som avspeglas av de två reservanterna, som yrkat blankt avslag.
Jag skulle emellertid icke uppehålla mig vid denna sak.

Jag skulle bara till sist vilja säga ett par ord örn en annan reservation, den
örn den differentierade skatten. Här kan jag helt ansluta mig till de synpunkter,
som utskottet tämligen enhälligt gjort gällande. Det är två man som skilja
sig ut från utskottet. Vi erinra i detta sammanhang örn, att vi ha en gång haft

14

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

en differentierad skatt; den blev precis nio månader gammal. Sedan måste man
kasta bort den. Den hade så många svagheter ur kontrollsynpunkt och ur andra
synpunkter, som säkerligen voro minst iika farliga om icke väsentligt farligare
än motboksöverlåtelserna, att riksdagen redan vid denna tidpunkt, 1920, ej
vågade reflektera på ett fortsättande av den vägen.

Sedan har riksdagen även 1939 sagt sin mening örn denna linje. Skall jag
giva till känna en personlig uppfattning, skulle det närmast vara den, att hade
jag endast att välja mellan utskottets och herr Sjödahls linje, skulle jag obetingat
välja utskottets linje. Men, herr talman, jag skulle i det sammanhanget
anse mig förpliktad till en sak, som utskottsmajoriteten icke känt sig förpliktad
till: att anvisa finansministern, på vad sätt täckning skulle åstadkommas
för det minskade beloppet.

Herr talman! Med anförande av dessa synpunkter på det här föreliggande
ärendet ber jag att få hemställa om bifall till den reservation, som är avgiven
av herr Bärg m. fl.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Tillåt mig först att närmast med anledning
av herr Olssons i Gävle anförande göra ett par inledande konstateranden! För

det första vill jag då framhålla, att den i propositionen förebragta, nykterhetspolitiskt
upplagda motiveringen är underkänd av ett enhälligt bevillningsutskott.
På den punkten råder ingen meningsskiljaktighet mellan majoriteten
och reservanterna. Detta faktum underströks ju också av den föregående
talaren. På den punkten äro vi alla eniga: motiveringen är underkänd.

För det andra: uti majoritetens utlåtande ha vissa påpekanden gjorts rörande
de mindre gynnsamma inverkningarna på levnadskostnadsindex, som skulle
följa av ett tillmötesgående av propositionen. Även härutinnan föreligger enighet
mellan majoriteten och reservanterna, ehuru reservanterna taxera dessa
ogynnsamma verkningar något mindre allvarligt än vad majoriteten gör. Men
såväl majoriteten som reservanterna ha ju givetvis den uppfattningen, att här
kommer att föreligga en icke obetydlig inverkan på levnadskostnadsindex. Reservanterna
formulera sitt ståndpunktstagande i denna detalj sålunda: »Att
skattehöjningens inverkan på levnadskostnadsindex utgör en olägenhet, kan
icke förnekas.» Det är alltså närmast en gradskillnad mellan majoriteten och
reservanterna på denna punkt.

För det tredje vill jag konstatera, att såväl majoriteten som reservanterna
påpekat, att något uttalande från departementschefens sida om att dessa 10
miljoner kronor, örn vilka vi här tvista, äro erforderliga ur statsregleringssynpunkt,
icke föreligger. För dem, som till äventyrs ha med sig den kungl, propositionen
i detta ämne, propositionen nr 190, vill jag fästa uppmärksamheten
på departementschefens uttalande, som står att läsa på sidan 13 i propositionen.
Detta uttalande, som är på ett trettiotal rader, sysslar uteslutande med den
nykterhetspolitiska sidan av saken. På slutet finnes emellertid påhäftad en
enda sats, där den statsfinansiella sidan av problemet skänkes ett beaktande
men ett beaktande endast i förbigående. Denna sats — det är ganska viktigt
att ha detta i minnet för det fortsatta meningsutbytet — lyder sålunda: »Samtidigt»
— alltså samtidigt med den nykterhetspolitiska effekten, på vilken departementschefen
hoppas -— »antages att statsverkets inkomster av spritdrycksbeskattningen
komma att öka med ungefär 20 miljoner kronor för år räknat.»

Punkt och slut. Det är allt det beaktande, som i denna proposition från departementschefens
sida skänkes den statsfinansiella sidan av saken. Reservanterna
ha som sagt icke kunnat undgå att observera detta. Men för att icke

Onsdagen den 20 maj 1943.

Nr 19.

15

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

desto mindre få en grund för sitt tillstyrkande av propositionen säga reservanterna
— detta står att läsa på sidan 15 i bevillningsutskottets betänkande
-— sig antaga, att förslaget om skattehöjning närmast skulle vara föranlett
av statsfinansiella skäl. Ett antagande örn det sannolika syftet med propositionen
ligger alltså till grund för reservanternas tillstyrkande av densamma.
Förvisso, herr talman, ett rätt ovanligt tillvägagångssätt -— för att nu icke
använda ett annat uttryck — här i riksdagen!

Efter dessa inledande konstateranden skall jag be att få övergå till att något
skärskåda propositionen i detalj. Jag kommer då att i allt väsentligt uppehålla
mig vid den nykterhetspolitiska sidan av saken, då det är på denna basis som
hela denna proposition är uppbyggd.

Kontrollstyrelsen hade fått i uppdrag av finansministern att föranstalta örn
vissa utredningar i detta ämne. Anledningen var det försämrade nykterhetstillståndet.
Finansministern ville ha en utredning, huruvida det ej skulle kunna
tänkas, att man genom en fördyring av spriten skulle kunna ernå en förbättring
i detta läge. Kontrollstyrelsen gjorde denna utredning. Kontrollstyrelsen
antog för sin del, att en förbättring av nykterhetstillståndet skulle kunna
åstadkommas genom en dylik fördyring av motboksspriten, och finansministern
accepterade denna kontrollstyrelsens ståndpunkt. Bevillningsutskottet
är emellertid, som den förste talaren redan påpekat, enigt örn att underkänna
denna motivering. Bevillningsutskottet tror ej på att man kan nå en förbättring
av nykterhetstillståndet på denna väg.

Det är nämligen så, att här ha under överläggningarna i bevillningsutskottet
gjorts konstateranden, som äro ganska märkliga. Vi ha nämligen konstaterat,
att vi lia misslyckats med nykterhetspolitiken här i landet. Jag läste i går en
ledare i Social-Demokraten, en ganska objektiv och ganska lidelsefri ledare i
dessa ämnen, där man också kom fram till den slutsatsen, att vi misslyckats
med nykterhetspolitiken. Det är ett tragiskt faktum; det är säkerligen ingen
som är glad över detta. Men kvar står det, att vi ha misslyckats. Låt oss. ett
ögonblick erinra oss, vad vi ha föranstaltat örn under de senast förflutna krigsåren
för att få en bättre ordning! Jag skall göra en liten inventering.

Vi ha höjt spritpriset fyra gånger. Får finansministern sin vilja fram i
dag, skola vi höja det en femte gång. Vi ha höjt det fyra gånger sedan 1939.
Den största höjningen var på hösten 1939. Spritpriset nu är mer än fördubblat.
Har detta haft någon inverkan på nykterhetstillståndet i gynnsam riktning?
Det hår det icke. Nykterhetstillståndet har försämrats. Vad ha vi vidare
gjort? Vi ha avskaffat efterhandsinköpen. Har detta haft någon gynnsam inverkan?
Det har det icke; nykterhetstillståndet har försämrats. För egen del
medverkade jag till avskaffande av efterhandsinköpen. Jag trodde nämligen, att
man på den vägen skulle kunna nå något resultat, men jag har tyvärr blivit djupt
besviken. Nu tror jag, att man kan våga säga, att riksdagen gjorde en dumhet,
när man avskaffade efterhandsköpen. Vi komma väl alla eller åtminstone
de flesta av oss ihåg den stora rusdrycksreformen 1937. Ett av de väsentligaste
framstegen den gången var just införandet av denna rätt till efterhandsköp.
Det var principiellt sett ett mycket viktigt steg, som bär togs. Man ville
genom dessa efterhandsköp — det utsade man tydligt i utskottets utlåtande
och även i kammardebatten — lösgöra människorna i landet från det psykologiska
beroendet av ransoneringssystemet, från hela ransoneringsmentaliteten.
Denna yttrar sig ju ofta på det sättet att människorna anse sig förpliktade
att taga ut sina litrar antingen de behöva dem eller icke. Man införde en ny
princip 1937. Man förklarade, att människorna ej behövde taga ut sina litrar,
örn de icke för ögonblicket behövde dem; deras rätt kvarstode ända. Detta var

16

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

ett betydande framsteg den gången. Tyvärr lät man det icke vara i kraft
iner än två år. Sedan avskaffade man det med känt resultat.

Vad Ilar vidare inträffat? Vi lia sänkt ransonerna. Vi ha sänkt maximiransonen
från fyra till tre liter per månad, och inköpsrätten på en stor del av
motböckerna med lägre tilldelning har även reducerats. Har detta haft någon
gynnsam inverkan på nykterhetstillståndet? Nej. Vi lia ytterligare avskaffat
den så kallade jullitern, och vi ha vidare infört skärpta regler — det skedde
hösten 1941 och i januari 1942 — för utställande av nya motböcker och
höjning av tilldelningen på äldre sådana. Har detta verkat nykterhetsbefrämjande?
Svaret på frågan måste även denna gång bli nej.

Trots alla dessa av statsmakterna beslutade åtgärder har nykterhetstillståndet
försämrats. Fyllerisiffrorna ha stegrats.

Herr Olsson i Gävle talade något örn den illegala trafiken. Han menade, att
de farhågor, som från majoritetens sida kommit till uttryck, att denna illegala
trafik skulle komma att ytterligare ökas, därest spriten än mera fördyrades,
vore överdrivna. Jag kan icke dela herr Olssons i Gävle uppfattning härvidlag.
Inom majoriteten hade vi fastmera den uppfattningen, att fullt fog finnes
för vår mycket allvarliga inställning på denna punkt. Jag vill erinra örn
några fakta i detta sammanhang. Jag har här i min hand årsredogörelsen för
år 1942 för ett av våra största systembolag här i landet, nämligen systembolaget
i Malmö, som har sin verksamhet förlagd icke bara till Malmö stad utan
även till en stor del av den tätt befolkade skånska landsbygden. Detta bolag
har 18 utminuteringsaffärer. Bolaget måste alltså anses besitta en synnerligen
ingående erfarenhet av den illegala trafiken i nuvarande läge. Jag skall
bedja att få läsa upp ett par meningar ur bolagets styrelseberättelse: »Bolagets
totala utförsäljning av spritdrycker har — som framgår av de statistiska
uppgifterna ■— under år 1942 visat ökning. Antalet fylleriförseelser har likaledes
visat uppgång. Antalet avdömda fylleriförseelser redovisas nämligen
för inom bolagets område kyrkobokförda personer med 1,271 (mot 1,213 året
förut).» Och så konstaterar detta stora systembolag: »Orsaken härtill torde
till icke ringa del vara att hänföra från motboksöverlåtelser, vartill de nu gällande
höga spritpriserna synas locka mindre omdömesgilla motboksägare.» Jag
vågar verkligen fråga kammarens ärade ledamöter, örn det är rimligt att i detta
sammanhang bortse från ett så pass auktoritativt uttalande som detta.

Jag har emellertid material även från annat håll, nämligen från länsnykterhetsnämnden
i Malmöhus län, ett material, som i går publicerades i tidningarna.
Även där beröras motboksöverlåtelserna. Jag citerar: »Ett flertal nykterhets -nämnder ha funnit ungdomsfylleriet vara i tilltagande, och som anledningar
härtill ha nämnts motboksöverlåtelser, pilsnerservering vid nöjesetablissemang
som i en del fall restaurangdansen.» Även länsnykterhetsnämnden har alltså
ansett sig böra påpeka den betydande risk, som föreligger för illegal trafik
på grund av motboksöverlåtelser, vilka i sin tur föranletts av de höga priserna.
Med mitt påpekande på denna punkt vill jag endast ha, så gott jag kunnat,
sökt visa, att herr Olssons i Gävle försök att bagatellisera majoritetens resonemang
ifråga örn de illegala verkningarna knappast kunna anses lyckade.

En nykterhetspolitik, som vill nå effekt i vårt land med den folkmentalitet
och de alkoholvanor, som råda här i Sverige, måste söka sig andra vägar än att
lita till prisförhöjningar och liknande åtgärder. Vi ha här beslutat hela
komplex av restriktioner, men åtgärderna ha icke drabbat dem, som vi avsett
att de skulle drabba. Tyvärr måste vi, örn vi vilja vara uppriktiga mot varandra,
medgiva, att vi lia misslyckats med detta. Det hyggliga klientelet, de
skötsamma, omdömesgilla människorna, ha rättat sig efter gällande bestämmelser

Onsdagen den 2G maj 1943.

Nr 19.

17

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

oell minskat sill konsumtion, de andra, som vi icke kunna komma åt, lia icke
tagit något som helst intryck därav. Häri lia vi att söka förklaringen till det
alltjämt försämrade nykterhetstillståndet. En stor del av de rapporterade fylleristerna
är nämligen icke innehavare av motbok, och dem träffar man ju icke
genom åtgärder, som taga sikte på motbokssystemet.

Vid bestämmandet av spritpriserna måste nykterhetssynpunkten vara den
huvudsakligen avgörande, men även andra synpunkter kunna tagas i betraktande.
Här har bland annat utav den ärade inledaren talats om. indexdetaljen.
Ja.g har kanske icke så stor anledning att uppehålla mig därvid. Jag har ju
redan något tidigare berört den sidan av saken. Det lär icke kunna bestridas,
att denna ifrågasatta höjning av spritpriserna påverkar index, låt vara icke
med mer än x/2 enhet, men det är dock 1/2 enhet. Vi närma oss på grund härav
ytterligare detta mycket omtalade »tak», som är lagt över hela pris- och lönestoppspolitiken
här i landet. Vi närma oss indextalet 249, som kallats »utlösningsväxeln
för ramavtalets 5 procents lönetillägg». Prisstoppspolitiken bygger
ju till icke ringa grad på allmänhetens förtroende för statsmakternas politik,
och detta förtroende, skulle, såvitt jag förstår, få en ganska allvarlig törn,
örn skatteskruven nu sattes igång igen, ty vad är det som inträffar, örn riksdagen
bifaller propositionen ifråga örn utminuteringsspriten? Jo, att staten
höjer priserna på sina varor, men samtidigt fordrar, att varken företagare
eller arbetare skola få höja priserna på sina varor och tjänster. Företagarna
få icke begära mera för sina produkter, och arbetarna få icke komma med krav
på ökade löneförmåner, ty göra de det, riskeras hela prisstabiliseringsarbetet.
Jag tror, att det är farligt att resonera som man somligstädes gör här. Man
äventyrar det förtroende, som bör bära upp hela pris- och lönestoppspolitiken.

Och så till slut något litet örn den statsfinansiella sidan av saken. Jag kan
icke finna angeläget att alltför utförligt syssla därmed, då ju departementschefen,
som jag redan tidigare påpekat, endast i förbigående omnämnt saken.
Det har sagts på sina håll under debatten i pressen, att finansministern för
budgetregleringen behöver de 10 miljoner kronor, som han skulle ga miste örn,
ifall utskottets förslag bifölles. Jag vagar pasta att detta tal icke är riktigt.
Vi veta ju alla här i kammaren, att vår budget f. n. är uppdelad på en balanserad
och en obalanserad del. Den balanserade delen av budgeten finansieras
med löpande inkomster. Den icke balanserade delen av budgeten finansieras
genom lån. Den balanserade dolén av budgeten bringas i ar att balansera utan
svårighet med de nu förefintliga skatterna, Jag vill erinra kammarens ledamöter
därom, att i årets statsverksproposition intet finnes utsagt örn att man känner
sig nödsakad utkräva nya skatter för att vinna balans av budgeten. Det är ju
alldeles nödvändigt, att vi hålla detta i minnet, när vi gå att fatta beslut i
denna sak. Budgeten är upplagd med hänsyn tagen därtill, att inga nya skatter
behövas. Detta har klart och tydligt sagts ifrån från regeringens sida. Det
enda uttalande, som i detta hänseende av regeringen gjorts i statsverkspropositionen
gäller en eventuell reform av familjebeskattmngen. Det var fråga
om en justering av skalorna för ernående av utjämning mellan å ena sidan
barnrika familjer och å andra sidan övriga skattskyldiga. Det har ryktats, att
familjebeskattningssakkunnigas betänkande icke vunnit regeringens gillande.
Vid denna tidpunkt av riksdagen lär väl icke någon proposition örn iamiljebeskattningen
vara att vänta. Det lär alltså icke bli någon justering av familj ebeskattningen.
Jag fasthållcr alltså vid mitt yttrande, att det ar möjligt för
finansministern att balansera (leii balanserade delen av budgeten utan upptagande
av nya skatter. Möjligen kan (lid, finnas anledning att vid en senare tid Anclra

kammarens protokoll lOlfS. Nr 19. ^

18

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

punkt av debatten återkomma till denna detalj. För närvarande skall jag
emellertid inskränka mig till att stanna vid vad jag här har anfört.

Jag kommer nu, herr talman, tillbaka till utgångspunkten för mitt anförande.
Det säges, som det så riktigt har blivit påpekat, i denna proposition
icke ett ljud örn att beskattningen borde höjas av något annat skäl än att konsumtionen
ökat, att nykterhetstil!ståndet försämrats på ett oroväckande sätt,
och att en fortsatt ökning med all sannolikhet kan väntas, örn icke särskilda
åtgärder vidtagas. Det är denna motivering, mina damer och herrar, som underkänts
av ett enhälligt bevillningsutskott. Konsekvensen därav borde väl ha
blivit, att samma enhällighet hade kommit till synes, när det gällt att taga
ståndpunkt till propositionen. Så har emellertid icke blivit fallet. Ett antal
reservanter Ilar brutit sig ut och förordat bifall till propositionen men på basis
av en helt annan motivering än den, som i propositionen förebragts. För min
del finner jag detta tillvägagångssätt ganska anmärkningsvärt. Skola vi i riksdagen
taga ståndpunkt till en kungl, proposition, så skola vi väl i all rimlighets
namn göra detta på basis av den motivering, som förebragts i denna proposition,
och icke, såsom reservanterna bär nu gjort, på basis av ett antagande örn
det sannolika syftet med den föreliggande propositionen. Jag är säker på,
att flertalet av kammarens ledamöter ger mig rätt däruti, att skulle vi i riksdagen
förfara på det sättet, som reservanterna förordat, så råka vi in i alldeles
omöjliga förhållanden. Då vet man till slut varken ut eller in. Vi få väl dock
hålla på någon ordning och reda, och vi få väl dock medgiva, att enda grunden
för riksdagens ståndpunktstagande till regeringen® förslag måste vara den
motivering, som regeringen förebringar för sina förslag.

Jag har med vad jag bär anfört sökt att skänka någon belysning åt majoritetens
uppfattning i dessa ting. Jag ber, herr talman, att få sluta med att
yrka bifall till bevillningsutskottets hemställan.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Jag är tvungen att börja med att beklaga ett ofrivilligt förbiseende. Det har
framgått, icke minst av den siste talarens anförande, att bevillningsutskottet
eller åtminstone dess majoritet uppfattat denna proposition som — jag vill
icke säga ens »väsentligen» utan nästan enbart — motiverad av nykterhetspolitiska
skäl, och på den basen har man byggt upp ett avslagsyrkande. Hade
jag kunnat tänka mig, att utskottet skulle lia glömt hela den diskussion, som
under ett års tid och särskilt under hösten i fjol och början av detta år med
utomordentlig iver förts örn nödvändigheten av att bland annat med tillhjälp
av skattepolitiken söka suga upp den överflödiga köpkraften för att därigenom
motverka en spänning mellan medborgarnas köpkraft och de priser, som man
vill hålla, hade jag trott, att utskottet skulle glömma hela den statsfinansiella
situationen med ett underskott, som för innevarande budgetår beräknas till
mellan 1,600 miljoner kronor och 1,700 miljoner kronor och som för nästa budgetår
i statsverkspropositionen upptagits till 1,100 miljoner kronor, så skulle
jag utan tvivel ha skrivit en mycket utförlig motivering för detta förslag.

Nu tänkte jag, att dessa saker voro så självklara, att jag knappast behövde
lämna någon motivering alls, och nöjde mig — jag erkänner, att det var ett
misstag —• med att helt enkelt referera, vad kontrollstyrelsen från sina utgångspunkter
har ansett sig kunna yttra örn spritskatteförhöjningen. För kontrollstyrelsen
var det ju naturligt att peka på den effekt, som en spritskatteförhöjning
skulle kunna få på konsumtionens utveckling. Även det yttrande i propositionen,
som herr Hagberg omnämnde — »samtidigt antages att statsverkets
inkomster av spritdrycksbeskattningen komma att öka med ungefär 20 miljö -

Onsdagen den 2G maj 1943.

Nr 19.

19

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

ner kronor för år räknat» — var icke departementschefens utan ett referat av
kontrollstyrelsens yttrande. Som sagt, hade jag tänkt mig, att det hade varit
behövligt, så skulle en mycket utförlig motivering med hänvisning både till
penningpolitiken och det statsfinansiella läget ha kommit med, och jag skulle
för min del tro, att det hade gjort det omöjligt för utskottet att skriva så som
utskottet nu har gjort. Jag får be örn kammarens tillåtelse att nu komplettera
motiveringen i propositionen.

Jag skall, fastän det för mig icke är den huvudsakliga synpunkten, ett ögonblick
uppehålla mig vid nykterhetseffekten av en höjning av spritpriserna. Det
finns kanske intet område, där meningarna gå mera isär och där det är svårare
att komma med förutsägelser örn konsekvensen av olika åtgärder. Örn jag
har uppfattat utskottsmajoriteten rätt, så menar den, att risken ligger i att
vid en höjning av priset på sprit — med vårt nuvarande ransoneringssystem —
ordentliga konsumenter komma att åtminstone i någon mån inskränka sin konsumtion
med resultat, att det blir flera litrar över, varigenom marknaden för
illegal handel med legal sprit utvidgas. Den synpunkten kan naturligtvis
framföras, men man bör samtidigt beakta, att erfarenheterna hittills icke tyda
på att motboksägarna skulle taga ut någon mera betydande del av sina ransoner
för att bli i stånd att sälja sprit på en illegal marknad. Såvitt jag vet, har
ända fram till sista tiden uttagen av motboksspriten hållit sig under 80 %. Detta
betyder, att motboksägarna faktiskt i stor utsträckning ha varit lojala, vilket
man naturligtvis kunde vänta. Resultatet har blivit, att åtminstone 7 miljoner
liter, som kunde ha tagits ut av motboksägare för att att säljas illegalt, icke
blivit uttagna. Detta tyder enligt min uppfattning på att man icke skall överdriva
betydelsen av att eventuellt genom en spritskattehöjning utöver redan
»frigjorda» 7 miljoner liter ytterligare ett antal litrar — jag kan t. o. m. gå så
långt, att jag antager 1 miljon Uter — »frigöras». Det är likaså ett ganska
anmärkningsvärt faktum, att fylleriförseelserna icke ökats bland dem, som icke
inneha motbok, utan antalet fylleriförseelser har hållit sig konstant. Ett åtminstone
i mitt tycke mycket tungt vägande, för att icke säga avgörande skäl
emot uppfattningen att en spritskattehöjning skulle leda till ökad konsumtion
bland folk, som köper de s. k. överblivna litrarna, ligger däri, att de erfarenheter,
man gjort i andra länder, tala i annan riktning. Det vore ju ändå egendomligt,
örn en spritskattehöjning skulle medföra ett försämrat nykterhetstillstånd.
Det är bara en begränsad mängd sprit, som kan åtkommas på »marknaden
utanför». På det håll, där man inte har någon ransonering alls, utan där man
kan köpa obegränsade kvantiteter, om man har råd och lust, där visar det sig,
att höjda spritpriser åstadkommit en kraftig sänkning av konsumtionen. I både
England och Danmark är sålunda spritkonsumtionen mycket lägre än i Sverige.
Jag vågar emellertid, som sagt, icke uttala några bestämda meningar på denna
punkt.

Att höjningen av spritpriserna medfört minskad spritkonsumtion i vårt
land är ett av alla känt faktum. Genom den kraftiga höjningen av spritpriserna
år 193!) gick konsumtionen ned med åtminstone 20 procent. Det finns
ingenting, sorn tyder på att icke en fortsatt höjning av spritpriset skulle komma
att verka i samma riktning. Jag tror emellertid, att ett av de skäl, som gör,
att jag har vad man kan kalla en viss optimistisk förhoppning i den bär
frågan är, att när nian kommit till så höga spritpriser som vi nu kommit till,
då spelar en kronas skillnad i pris icke någon egentlig roll för dem, som vilja
använda den varan. Redan den höjning, som vi gjorde 1942, åstadkom, efter
vad kontrollstyrelsen uppgivit, icke någon minskning i spritkonsumtionen,
ökningen i konsumtionen har i stället i någon mån fortsatt. Som kontroll -

Lil I

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- ock ut stänkning sskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

styrelsen anför, och för den uppfattningen finnes det. tycker jag. skäl, har
denna höjning av spritpriserna hejdat en eljest sannolikt fortgående starkare
ökning av konsumtionen. Det resultat, som man kan vänta av en kronas
ytterligare höjning .av spritpriset torde väl bli det, att den tendens till ökning
i konsumtionen, som kunde ha föranletts av tidsomständigheterna — i främsta
rummet den fulla sysselsättningen med därav föranledda bättre inkomster i
pengar för stora delar av befolkningen — kanske komme att ytterligare hejdas.
Men om prishöjningen bara skulle medföra ett hejdande av konsumtionen
betyder det, att även kontrollstyrelsens beräkning av vad staten skulle få i
inkomster kanske håller sig i underkant. Man kanske skulle få räkna med
att den förlust för statskassan, som skulle uppstå genom utskottsma.joritetens
förslag, snarare komme att uppgå till 20 miljoner kronor än till de 10 miljoner
kronor utskottet talar örn.

Emellertid, hur därmed än må förhålla sig, så tycker jag nästan att hela
detta försök att göra denna diskussion örn en höjning av spritskatten till en
diskussion om, huruvida nykterhetstillståndet kommer att påverkas därav,
verkar som skuggboxning, då väl alla äro ense om att någon mycket markerad
inverkan i den ena eller andra riktningen inte kan väntas.

Vad är det som har legat bakom förslaget till denna höjning? Jo, just den
fråga, som utskottet, fastän på ett överraskande sätt, tagit upp, nämligen
frågan om vad vi kalla kampen mot inflationen. Utskottet har emellertid
fixerat sin uppmärksamhet så vid en enda detalj, att det alldeles glömt det
större sammanhang, i vilket hela denna fråga om beskattning och prisutveckling
måste ses. Det är alldeles riktigt att varje höjning av levnadskostnadsindex
för oss ett steg närmare den punkt, där löneavtalen i öppna marknaden
kunna leda till höjning av arbetslöner och därmed också till en höjning av köpkraften
i samhället, något som i sin tur, som vi alla veta, verkar i inflationistisk
riktning. Den saken är alldeles klar. Det är väl ingen, som föreställer
sig, att man inom regeringen — där det icke rått någon meningsskiljaktighet
i fråga örn denna proposition — att vi där icke haft upprepade anledningar
att mycket noggrant överväga följderna av att den ena eller den andra åtgärden
skulle kunna medföra en höjning av levnadskostnadsindex. Alla erinra sig
väl, att när det var tal örn vad man skulle göra med rabatterna och rabattgränserna,
anfördes som ett mycket vägande argument, att man genom att
sänka rabatterna skulle åstadkomma en höjning av levnadskostnadsindex. På
samma sätt har det varit i fråga örn jordbrukspolitik och annat.

Det förefaller, som örn utskottsmajoriteten inte hade behövt ställa sig så
okunnig örn de uppfattningar, som i det fallet härska inom regeringen. Här
är det uppenbarligen fråga om en avvägning. Hade levnadskostnadsindex legat
åtskilligt närmare den punkt, som man brukar kalla den kritiska punkten,
skulle jag säkerligen varit mycket ohågad att föreslå en åtgärd, som
skulle kunna skapa risker på detta område. Vi ha ju emellertid nu, jag vågar
uttala det med tillfredsställelse, denna politik med prisstopp och lönestopp,
som tycks ha utsikter att lyckas bättre än de flesta av oss väntade. Under
sådana förhållanden kan icke den synpunkten väga mycket — den kan, låt
mig säga väga något, men i varje fall så relativt lite i jämförelse med en
annan synpunkt, nämligen att det är önskvärt att suga upp den överflödiga
köpkraften. Därom ha vi ju tidigare alla varit överens. Detta är — jag tror
icke jag behöver tala örn det för kammarens ledamöter ■—• en uppfattning,
som icke bara hittills, innan utskottet kom med sitt utlåtande, härskat i vårt
land, utan det är ju också en gemensam utgångspunkt i olika länder för alla
åtgärder, som avse att hejda en inflationistisk prisutveckling. Till sådana

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

•21

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

åtgärder, som åsyfta att suga upp köpkraften, räknas överallt ökad beskattning.
Därigenom undvikes en ökad upplåning, som kan befaras få inflationistiska
konsekvenser. Att som man tydligen gjort — det skymtade fram också
i herr Hagbergs anförande —- då anse, att på ett genomförande av löneoch
prisstoppsprincipen måste följa som en klar konsekvens, att man också
måste genomföra skattestopp, det är en slutsats, som jag icke ser att man
överhuvud taget måste draga.

Jag vill ställa den frågan till kammarens ledamöter: örn vi hade varit i det
lyckliga läget, att vi icke behövt vänta till hösten 1942 för att genomföra ett
löne- och prisstopp och en stabilisering av prisnivån, utan i stället hade kunnat
göra det vid krigets början, är det någon, som kan tänka sig, att man här i
landet då skulle ha sagt: Ja, nu, när vi satt stopp för priser och löner, då
kunna vi icke heller höja skatterna.

Om utskottet sagt, att då en skattehöjning uppenbarligen har en primär och
gynnsam verkan i kampen mot inflationen, därför att den suger upp överflödig
köpkraft och minskar spänningen mellan köpkraft och priser,_ så går utskottet
gärna med på en dylik skattehöjning, men då utskottet är oroligt för en skattehöjnings
inverkan på indextalet, föreslås att skatterna — i varje fall de ytterligare
skattehöjningar, som kunna komma ifråga — icke längre skola tågås
med i levnadskostnadsindex. Hade utskottet dragit den slutsatsen, skulle jag
erkänt, att det hade varit skäl att resonera därom, även örn jag menar, att det
i detta ögonblick inneburit överdrivna farhågor. Den ståndpunkten kan man
företräda, även om jag som sagt tror, att den i detta läge är onödigt panikartad.
Men örn man skulle befinna sig i det läget, att en skattehöjning, som
från både statsfinansiella och penningpolitiska synpunkter anses nödvändig
och önskvärd, skulle kunna hindras med en hänvisning till skattehöjningens
inverkan på levnadskostnadsindex, anser jag den enda naturliga slutsatsen vara
den, att då finge statsmakterna upptaga överläggningar med de anställdas
organisationer för att göra det möjligt att föra en riktig skattepolitik, som
icke skulle behöva medföra höjning av levnadskostnadsindex. Vi befinna oss
icke i detta läge nu, synes det mig, och därför förefaller det mig, som om den
argumenteringen från utskottets sida kunde alldeles lämnas åsido.

Däremot finnes det en annan motivering, som jag är mycket mera böjd
för att tillskriva vikt och det är den, som säger: ha vi icke nu kommit för
långt i höjningen av just de speciella skatter, som gälla spritkonsumtionen.
Alla diskussioner örn när man kommit till en sådan gräns äro diskussioner
som måste taga hänsyn till vad jag skulle vilja kalla det psykologiska läget
hos dem, som skola betala skatterna. Den gränsen går då man kan säga sig,
att nu har man på detta skatteområde kommit till den punkt, där man icke
gärna kan gå längre, utan måste överväga, huruvida icke andra skatter i stället
borde komma till användning. Det är alldeles tydligt, att man icke skulle
kunna avvisa en sådan ståndpunkt. Den ståndpunkten innebär ju inte, att man
anser, att skatter överhuvud taget icke böra höjas, utan den innebär, att man
anser att avvägningen mellan de olika skatterna icke är gjord på det riktigaste
och rättvisaste sättet. På den punkten kanske jag har en annan mening än en
del av de organiserade nykterhetsvännerna, som kanske litet mera oreserverat
mena, att konsumtionen av en sådan skadlig vara som spriten gärna kan nedpressas,
jag vill icke säga med vilka medel som helst, men i varje fall med
en beskattning hur hög den än må vara.

Jag har aldrig kunnat frigöra mig från mina gamla föreställningar örn att
konsumtionsskatterna trots allt innbära en relativt för hård belastning på folk
med mindre inkomster. Jag har icke kunnat bortse ifrån att liven spritbeskatt -

22

Nr 19.

Onsdagen den 20 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänhningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

ningen är en form av cn sådan indirekt konsumtionsbeskattning. Jag är fullt
villig överväga, när nian kommit till en punkt, där skattebetalarna kunna säga,
att nu tycka vi att man icke skall gå vidare på den vägen, detta naturligtvis
särskilt nied hänsyn till att man här kan tala om ett relativt godtyckligt urval
av skatteobjekt, eftersom konsumtionen av denna vara icke på något sätt fördelar
sig efter folkets förmåga att betala. Det blir ju den del av befolkningen,
som har dessa vanor, sorn får betala mera än de andra, som av olika anledningar
icke äro lika angelägna örn att konsumera sprit.

Inom finansdepartementet ha vi ganska länge haft på känn, att olika skatter,
som vi fått under kristiden, kommit till under ögonblickets tryck, den ena
skatten såväl som den andra. Det har ju icke varit möjligt göra dessa skattehöjningar
efter någon förut bestämd plan. Ur den synpunkten kunde det vara
önskvärt att få en allmän översyn över huru skatterna verka för att kunna se,
om det finnes anledning ändra på den nuvarande skattefördelningen. En sådan
utredning om skattetrycket på olika befolkningsgrupper och inkomstgrupper
är i gång. När den är färdig, är det meningen att sätta i gång en översyn för
att se, örn de nödvändiga skattemedlen kanske borde tagas ut på annat sätt,
än för närvarande är fallet. Denna översyn hade jag tänkt att man skulle
kunna vänta med, tills vi genomfört den nu föreslagna höjningen av spritskatterna.
Denna kronas höjning synes mig nämligen inte egentligen rubba den
allmänna avvägning, som redan skeft.

Jag skulle gärna vilja vädja till kammaren att icke i detta ögonblick påskynda
den möjliga strid mellan företrädare för olika skatteformer, som säkerligen
efter en sådan översyn kan uppstå. Jag vet mycket väl och skall icke
dölja det för kammaren, att jag känner stämningen inom den grupp, som jag
tillhör. Jag vet, att det finnes starka röster för den åsikten, att vi redan kommit
fram till en gräns för spritbeskattningen, som man icke skall överskrida,
och att man därför, i stället för höjning av spritbeskattningen, bör taga ut de
pengar, som behövas genom höjning av inkomstbeskattningen. Det är alldeles
klart, att jag icke är främmande för att argumenten så att säga väga lika
mycket åt det ena som det andra hållet. Men jag skulle på den punkten vilja
hemställa till de ledamöter av kammaren, som helst kanske skulle önska, att
nian väljer en annan väg för att ta ut de 10 ä 20 miljoner kronorna, att vänta
tills den översyn av skattesystemen örn vilken jag talat kommer till stånd.

När jag på detta sätt gått ut ifrån att ytterligare medel för att täcka statens
utgifter behövas, mötes jag till min överraskning av den invändningen från utskottsmajoritetens
talesman, att vi ha ju pengar nog för att täcka utgifterna
på den ordinarie budgeten. Den är ju balanserad och alltså behöva vi icke
några ytterligare medel. Ja, hade jag kunnat tänka mig att den metoden för
uppdelningen av budgeten, varigenom man så att säga söker slå sönder budgeten
i en del, där man räknar med mera bestående utgifter och i en annan del
innefattande utgifter, som man hoppas skola försvinna med kristiden, skulle
leda till, att riksdagens bevillningsutskott eller riksdagen överhuvud taget
skulle säga: vi behöva inte mera inkomster, än som räcka till den s. k.
ordinarie budgeten, och vilken omfattning än de s. k. krisutgifterna
komma att få och hur länge de än komma att bestå, skola vi konsekvent
täcka utgifterna därför med lånemedel, ja, då hade jag kanske blivit litet
mera försiktig vid framläggandet av en sådan uppdelning av budgeten. Det
hela var ju ett försök att finna en första hållpunkt för att slå fast, vilka
inkomster som man nödvändigt behöver. Man skulle då kunna säga, åtminstone
så mycket pengar behövs det till utgifter, som man kan förutse komma att
bli permanenta. Ingen riksdag kan under sådana förhållanden ta ansvaret för

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

23

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

att icke så snabbt som möjligt söka tacka dessa utgifter med skatter. Men det
andra problemet står kvar. De väldiga underskott, som staten fortfarande har
kvar, komma vi ej undan med att säga, att de lia ingenting att betyda för budgetens
balansering. Jag är därmed tillbaka till fragan örn vilken inverkan
denna politik har på penningvärdet och på inflationsrisken.

När statsverkspropositionen Indes fram räknade jag för nästa budgetår
med ett underskott på endast 1,100 miljoner kronor, som icke kunde täckas
med verkliga inkomster, utan som måste täckas med lånemedel. Även denna
ur många synpunkter allvarliga situation har blivit försämrad. Inkomsterna ha
visserligen stigit, så att man kan räkna upp deni med cirka 100 miljoner kronor
i det slutliga budgetförslag, som nu kommer att föreläggas riksdagen. Men
samtidig! lia utgifterna stigit med nära 100 miljoner kronor a ordinarie driftsbudgeten.
Med den ökning av omsättningsskatten, som är föreslagen, kan aan
nätt och jämt hålla samma balans i fråga om driftsbudgeten. Men samtidigt
komma nyheter från försvarsdepartementet örn den beräknade utvecklingen av
beredskaps-staten, som gör, att det icke är omöjligt, att man måste höja den i
riksstaden föreslagna summan med icke mindre än 115 miljoner kronor. Det är
möjligt, det är icke klart ännu, att siffran kan bli lägre.

Genom den ökning av inkomsterna, som man kan räkna sig till och med den
föreslagna höjningen av spritskatten kommer balansen, när den skall fastställas
vid riksdagens slut, att bli sämre än den, som Indes fram i statsverkspropositio:
nen. Detta är icke ett tillfredsställande läge. Vi skola komma ihåg, att örn vi
skola se saken i stort, ha vi från förra aret och tills nu fått en^ inkomstökning
för statsverket av icke mindre än 400 miljoner kronor. Utan någon ökning av
skattesatserna -bär folkets inkomstökning lett till att vi fått in 400 miljoner
kronor mera än vi räknade med förra året. Hur mycket av denna statens inkomstökning
på 400 miljoner kronor — som man ju rimligtvis hade önskat skulle
bidraga till täckande av underskottet — Ilar kunnat fylla denna uppgift.'' Ja i
statsverkspropositionen räknas med 160 miljoner kronor, d v. s. att över 2UU
miljoner lia gått till fortsatta ökningar av utgifterna. Jag bär manga gånger,
när det gällt utmålningen av vårt ekonomiska och statsfinansiella läge såsom
så katastrof artat, som man på vissa håll ibland har önskat framställa det,
varit tvungen att försöka rätta till dessa överdrivna föreställningar. Men att
budgetläget är allvarligt genom att dessa inkomstökningar, som äro en följd av
en inkomstinflation, inte kunna tagas i bruk för att med hela sitt belopp minska
underskottet, är ett faktum. Det är ganska naturligt att man inte kan känna
sig tillfredsställd om den balans, som man trodde sig kunna uppgöra vid riksdagens
början, vid dess slut skulle visa sig ännu sämre beroende på att de okade
inkomsterna ha uppvägts av ännu mera ökade utgifter. ,

Det statsfinansiella och penningpolitiska hänger så intimt samman att jag
tror inte det vore riktigt, örn riksdagen ville ta på sitt ansvar att i likhet med
bevillningsutskottets majoritet antyda, att nu må hända vad som hända vill
så skola inga skatter höjas, utan alla de utgifter som riksdagen vill besluta
skola hädanefter täckas med län. Det är en finanspolitisk ståndpunkt som jag
inte kan acceptera och som jag så länge det star i min förmåga måste söka be kajag''vet

att man kommer fram till att detta hänger samman nied de väldiga
utgifter sorn vi görel och att elen sparsamhet, som heide varit nödvändig, inte
blivit iakttagen. Det är alldeles riktigt. Statsmakterna, riksdag och regering
ha inte fört vad man skulle kunna kalla för en mycket restriktiv politik pa
kort sikt. Yi ha i stället velat använda de tillgångar vi ha för att bygga ut
vårt yttre försvar utan hänsyn till vilka offer det skulle kräva av befolkning -

24

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

en. Vi ha varit tvungna att utvidga förvaltningsapparaten, vi lia åtminstone
delvis sökt hålla de av staten anställda skadeslösa — jag säger delvis hålla
dem skadeslösa — för den höjning av levnadskostnaderna som har inträtt. Vi
ha inte velat beskära de s. k. sociala utgifterna. Riksdagen har tvärtom varit
med om att besluta de nödvändiga medlen för att hindra stora befolkningsgrupper
på olika håll att pressas hårdare av kristiden än vi ansett vara skäligt. Jag
tror att denna politik på lång sikt har varit en riktig politik och jag kan inte
anse de utgifter som vi ha beslutat för onödiga, eftersom jag har varit med om
att föreslå dem och besluta dem. Men örn vi ha beslutat dessa utgifter, om vi ha
ansett att de i längden äro till gagn för vårt land och inte till skada, då tror
jag att det också är nödvändigt att vi skaffa de medel som behövas för att
täcka utgifterna.

Det är inte, det behöver jag inte säga i denna kammare, någon angenäm
uppgift att gång på gång nödgas vara den som erinrar örn nödvändigheten av
att ta på sig ytterligare bördor för att täcka utgifterna. Jag vet att det inte
är någon angenäm uppgift för riksdagsmännen och folkets representanter att
besluta örn dessa nödvändiga uppoffringar. Jag vet att riksdagen inte kan vänta
sig enbart uttryck av tacksamhet ifrån det folk, som till sist skall bära dessa
bördor. Men jag är övertygad örn att lika väl som regeringen har ansett 6ig
skyldig att föreslå dem, lika väl kommer riksdagen att vara villig att bevilja
medlen liksom också att ute bland folket försvara den politik som blivit förd.
Och jag är övertygad örn att det svenska folket såsom skattebetalare till sist
kommer att finna det bättre att få veta hurudant läget är än att finna sig i en
politik som döljer de nödvändiga uppoffringarna. När vi nu ha velat göra dessa
utgifter, när vi ha ansett dem nödvändiga, så tror jag att den skattebetalande
befolkningen skall vara villig att stödja den politik, som går ut på att
med dessa uppoffringar stärka både vårt yttre och vårt inre försvar.

Herr Hagberg i Malmö erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade:
Det är, herr talman, givetvis omöjligt att inom ramen för en två minuters
replik kommentera finansministerns intressanta anförande. Jag får därför inskränka
mig till en enda anmärkning.

Finansministern ifrågasatte, huruvida en logisk följd av pris- och lönestoppet
måste bliva ett skattestopp. För egen del hyser jag den uppfattningen, att
ett skattestopp är en logisk följd av den inledda pris- och lönestoppspolitiken,
nota bene så länge vi vilja ha detta »indextak» så lågt som statsmakterna bestämt.
Detta tak ligger nu, som här har påpekats, vid den ominösa siffran 249.
Kollidera vi med den siffran — och med varje skattehöjning som beslutas närma
vi oss den allt mer och mer — brista alla dammar som äro konstfullt uppbyggda
för att bevara det svenska penningvärdet — därest man inte genom
nya förhandlingar med de stora parterna på arbetsmarknaden kan få till stånd
ett annat avtal än det nu föreliggande. Det är väl dock inte så alldeles sannolikt,
att dessa parter äro benägna till ytterligare medgivanden utöver de mycket
betydande medgivanden, som icke minst arbetarparten gjort i detta sammanhang.

Vidare anförde:

Herr Sundström i Vikmanshyttan: Herr talman! När jag begärt ordet i
denna fråga, beror det på att jag står såsom motionär och att bevillningsutskottet
anslutit sig till den uppfattning, som jag givit tillkänna i min motion.
Liksom herr Hagberg i Malmö kommer jag här huvudsakligen att syssla med

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

25

Fortsall giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

den nykterhetspolitiska sidan av saken, och vad finansministern därvidlag
underströk i slutet av sitt anförande kan jag helt instämma uti. Jag anser
inte, att denna fråga är så beroende av nykterhetssynpunkten, att man utan
vidare bör ansluta sig till reservationen beträffande dessa 10 miljoner kronor.
Att det har blivit en nykterhetspolitisk sak av denna fråga beror uteslutande
på det sätt, varpå propositionen är skriven, och det är på propositionen som
jag har byggt min motion. Jag skall bär också försöka bevisa riktigheten
av det påstående, som jag har gjort i min motion rörande de risker som föreligga
på grund av den pågående prisökningen av spriten, en fråga som flera
gånger förelegat på riksdagens bord.

Uti Kungl. Maj:ts proposition, som nu föreligger till behandling, föreslås
en höjning av skatten på den från systembolagen utminuterade spriten med
ungefär tio procent och av skatten på utskänkningsspriten med trettio procent.
Jag har tillåtit mig att i motionen yrka avslag på höjningen av priset på den
s. k. motboksspriten. Som motiv för den föreslagna prishöjningen ha i propositionen
huvudsakligen anförts nykterhetspolitiska skäl, grundade på kontrollstyrelsens
uppgifter, på vilka finansministern sedan byggt sin proposition.
Härvid kan påpekas, att vid alla tidigare tillfällen, då vi haft att behandla
frågan örn ökning av spritskatten, har samma motivering förebragts;
man har alltid åberopat de nykterhetspolitiska skälen. Nu ha vi fått erfarenhet
av att det inte går att på denna väg åstadkomma någon större nykterhet.
Personligen har jag en från de i propositionen framförda åsikterna bestämt
avvikande mening.

I propositionen finnas tabeller, som även ge belägg för denna min uppfattning.
Örn man ser på en tabell, som återfinnes på sid. 10 i Kungl. Maj:ts
proposition, finner man där, att inköpen på motböckerna under åren 1940—
1942 stigit från 25,653 liter till 25,788 liter. Detta är visserligen inte någon
stor ökning, men det är i alla fall en ökning. Tar man då hänsyn till att under
samma period en prishöjning har företagits och att dessutom en nedskärning
av utminuteringen har genomförts ifrån 4 till 3 och ifrån 3 till 2 liter,
måste man erkänna, att ökningen är ganska betydelsefull. Detta bevisar, menar
jag, att man inte genom den föreslagna ökningen har att räkna med någon
nedgång av spritkonsumtionen på motboksinköpen. Nu anföres som orsak
till den ökade konsumtionen det goda konjunkturläge som råder. Att man
skulle kunna räkna med någon minskad konsumtion tror jag därför inte på.
Det blir en reaktion den första månaden eller kanske de två första månaderna,
men sedan kommer man snart upp till samma konsumtion som förut, det ha
vi erfarenhet utav från tidigare sprithöjningar här i landet.

En intressant uppgift i den kungl, propositionen gäller ökningen av antalet
fylleriförseelser; meddelanden härom återfinnas på sid. 9 i propositionen. Av
dessa framgår, att antalet vid domstol avdömda fall stegrats under 1942 med
icke mindre än 25 procent. Under månaderna augusti—september 1942 var
siffran den högsta som förekommit sedan 1913. Dessa siffror äro i högsta grad
anmärkningsvärda och beklämmande, och vad värre är: att ungdomsfylleriet
utgör huvudparten av dessa fall. Det är alltså då fråga örn sådana personer,
som inte själva äro innehavare av motbok. Vad säger oss detta? Jo, att motboksöverlåtelser
ske i mycket stor omfattning. Herr Hagberg i Malmö har givit
bevis för detta påstående genom citat ur Malmö systembolags årsberättelse,
uppgifter som jag också kan understryka nied exempel ur rapporten från
Dalarnas systembolag. Denna olaga trafik har dels sin orsak däri, att förtjänsten
är så stor som den är, särskilt för ungdomen, dels beror den säkerligen
också i hög grad på den omständigheten, att spriten är så dyr som den är.

26

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkning sskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

Det är ju klart, att de mindre bemedlade folkgrupperna inte lia råd att förbruka
den sprit, som de lia rätt att köpa ut. De måste avyttra en del av sin
motbokssprit för att de skola få behålla en halv eller en liter för eget behov.
Det är därpå det beror att ungdomens fylleri ökat så oroväckande som det
gjort.

Systembolaget i Falun har också i sin årsberättelse angivit precis samma
synpunkter som vi hörde från Malmö. Man slår fast, att de ökade fylleriförseelserna
i länet i huvudsak bero på överlåtelse av motbokssprit. Och vad mera
är, ökningen av fylleriförseelserna faller på ungdom under 25 år, alltså
sådana som inte lia motböcker. Vidare visar denna statistik att 64.8 procent
av de dömda icke själva äro motboksägare. Jag tycker att detta talar sitt
tydliga språk.

Såsom nämndeman och ordförande i systembolaget i Hedemora har jag haft
samma erfarenheter av denna motboksöverlåtelse, som framgå av dessa rapportei,
och det gör, att jag är tveksam, huruvida man på det här föreslagna
sättet skall kunna nå ett förbättrat nykterhetstillstånd. Jag är för övrigt
knappast tveksam utan tror, att det efter en prisökning blir ännu värre än
det är. Varje gång vi höja spritpriset ökas intresset att överlåta motboksspriten
till andra. Alltså väntar jag mig en motsatt verkan av ett tillgodoseende av
nykterhetssynpunkten än den som man i propositionen hoppas på.

För att belysa hur det kan verka med allt för stränga restriktioner tillåter
jag mig anföra ett par fall, som jag själv har varit med om, och som ha inträffat
inom Hedemora systembolags område. Det ena gällde en person, som
miste sin motbok på grund av fylleriförseelser och ständiga klammerier med
polisen. Han skaffade sig oupphörligt olaga sprit. Emellertid kom han till mig
och ville, att jag skulle försöka hjälpa honom att få tillbaka sin motbok. Fick
han det skulle han vara nöjd med en liter i månaden. »Annars», sade han, »skaffar
jag mig olaga sprit; det kan jag göra hur mycket som helst. Jag dricker allt
jag kommer över och blir alldeles förstörd på det här sättet.» Jag säde till
personen i fråga, att örn du får en liter måste du lova att inte gå på stadens
gator och föra oväsen i framtiden. I annat fall skulle han inte få boken tillbaka.
Ja, han fick igen sin motbok och har aldrig sedan han fick sin liter i
månaden varit fast för polisen. Det andra fallet gäller en person, som t. o. m.
varit intagen på alkoholistanstalt. Han förklarade för mig, att han mist sin
motbok, men att han kunde skaffa fram hur mycket sprit som helst den förutan.
Det ville han emellertid inte fortsätta med utan tyckte det var bättre, örn
han hädanefter kunde få köpa en liter i månaden på motboken. Även han fick
sin bok tillbaka och har sedan dess aldrig misskött sig.

Jag har bara velat nämna dessa exempel för att visa, hur skadligt alltför
stränga restriktioner kunna verka i vissa fall. Örn man för en alltför naiv nykterhetspolitik
kan man skada i stället för att gagna. Jag kan också räknas
till de nykterhetsvänliga i landet. Men jag anser i alla fall, att man inte kan
använda satsen, att »spriten kan aldrig bli för dyr». Man får komma ihåg, att
de som ovillkorligen vilja ha sin sprit köpa den utan hänsyn till sin ekonomi
och sin familj.

Jag har här, herr talman, endast sysslat med frågan ur nykterhetspolitisk
synpunkt. Skulle jag säga något även örn den ekonomiska sidan av saken så
blir det att jag anser, att staten i fortsättningen icke bör ockra på spriteländet
på samma sätt som hittills har skett. Därigenom åstadkommer man endast
skada, inte bara för den enskilde utan även i stor utsträckning för familjerna.

Jag måste också, herr talman, framhålla, att jag finner det högst beklagligt,
att huvudreservanterna inte ha anlagt några som helst nykterhetspolitiska syn -

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

27

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, ni. m. (Forts.)

punkter på frågan såsom motiv för sin reservation. Jag har den uppfattningen,
att är man nykterhetsman, bör man i första hand anlägga dessa synpunkter
på problemet och inte enbart statsfinansiella. Detta skulle nämligen, kunna
tolkas så, att nykterhetsvännerna här i landet anse sig kunna öka spritskatten
hur mycket som helst, eftersom de inte själva behöva betala den. Jag kan inte
alls dela den uppfattningen. Här måste man se det i stort och även tänka på de
skadeverkningar som inträffa, örn man härvidlag följer den politik, som vi ha
fört hittills. Det är med anledning av den uppfattningen som jag, herr talman,
ber att få yrka bifall till min motion och därmed även till utskottets förslag
i denna fråga.

I detta anförande, varunder herr andre vice talmannen övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar, instämde herr Andersson i Alfredshem.

Herr Lövgren: Herr talman! Det resonemang som förts av herr Olsson i
Gävle kan jag för min del inte godkänna. Det leder ju fram till den uppfattningen,
att varje skatteförslag som finansministern framlägger är sakrosankt
och får inte tummas på av riksdagen. Och örn man skulle tumma på det, så
skall man ange, på vilket sätt de miljoner det är fråga örn kunna inbringas
till statskassan. Jag kan inte godkänna ett sådant resonemang mot bakgrund
av de budgetförhållanden, som nu råda, när både inkomstsidan och utgiftssidan
i budgeten svänga på flera hundra miljoner kronor utöver den ram som är
uppdragen. Under sådana förhållanden kan en inkomstpost på 20 miljoner
kronor inte vara av den betydelse, att riksdagen skulle vara absolut piskad
att ta förslaget, även örn den finner, att det medför konsekvenser, som icke äro
önskvärda. Det förslag som nu föreligger kommer enligt min mening att få
icke önskvärda konsekvenser.

Det framgår av sifferuppgifterna i propositionen att utskänkningen har
ökat med 676,000 liter, örn man jämför året 1942 med 1939. Vidare föreligger
det minskad utminutering örn 5,759,000 liter, när man jämför samma årtal.
Nettominskningen i spritkonsumtionen här i landet är alltså 5,083,000 liter.
Samtidigt säger man, att fylleriförseelsernas antal har ökat, och man styrker
detta med siffror om att vi år 1939 hade 32,217 samt år 1942 38,500 fall av
fylleriförseelser. Detta innebär, att fylleriförseelserna stegrats från 6.4 till 7.5
promille av den straffmyndiga befolkningen. Konsekvensen av de höjningar
och skärpta restriktioner, som ha företagits under tiden efter krigsutbrottet,
har således blivit ett ökat antal fylleriförseelser. Det vore väl då logiskt att
befara, att, när man ytterligare skärper beskattningen, antalet fylleriförseelser
än mera okas, även örn man i någon män skulle lyckas pressa ned konsumtionen.
Detta är enligt mitt sätt att se precis vad som kommer att hända. Jag skall
också försöka förklara varför jag tror, att det kommer att hända.

Tidigare i debatten bär det sagts, att när priset på spritdrycker stiger till
en sådan höjd som den nuvarande, är det en hel del personer i små omständigheter
och folk, som äro ekonomiskt betänksamma, vilka icke använda hela sitt
kvantum utan överlåta en del av sin ranson till sådana personer, sorn ^ icke
kunna köpa sprit, enär de icke ha någon motbok. Ofta går det ju till pa det
sättet, att en sprittörstig ungdom får taga ut och betala hela den ranson, som
kan tagas ut på en motbok, men han får överlämna 72—1 Uter till motboksinnehavaren
och sedan behålla resten själv. Detta är en sida av den illegala trafiken,
som jag tror kommer att stegras. Framför allt kommer den att stegras
därför att den manliga ungdomen i åldern 17—25 år saknar legala inköpsmöjligheter.
Samtidigt är arbetstillgången riklig, och denna ungdom får anställ -

28 Nr 19. Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

ning under sådana arbetsförhållanden, att den får bättre betalt än vad ungdomen
kunde få före kriget, då det inte var så lätt för ungdomen att kugga
in i samhällsmaskineriet och få hög betalning. Man torde väl inte kunna straffbeskatta
ungdomen. Möjligen skulle man kunna söka sig fram genom något slags
tvångslån. Jag vill emellertid lämna därhän, huruvida detta skulle vara en
framkomlig väg. Den omständigheten alltså, att ungdomen — framför allt den
manliga ungdomen — förfogar över så pass mycket kontanter, leder till att
ungdomen, när den skall ha någon tillställning eller göra sig en trevlig afton,
tillgriper den illegala spriten, när det inte finns legal möjlighet att få sprit.

Det finns också andra former av illegal trafik än överlåtelse av motbokssprit.
Det är knappt en vecka sedan jag läste i en tidning, att polisen lagt
beslag på en fabrikör här i Stockholm. Denne hade haft lönnkrogar både i
Hagalund och Råsunda. Hans fabrik sysslade med rening av rödsprit. Hans
lager uppgick till 500 liter rödsprit, vilka efter rening skulle förvandlas till
över 1,000 liter drickbar sprit. Denne fabrikör gjorde tydligen glänsande
affärer, ty han hade börjat sin rörelse i liten skala men undan för undan utvecklat
fabrikationen. Jag misstänker, att han ingalunda är ensam i branschen,
även örn han är en av de få som lia blivit avslöjade.

Jag kan inte vidare glömma, hur det var på 1920-talet, när hembränningen
florerade. För varje steg uppåt mot högre spritpriser, som vi ta, ökas också
antalet av de personer, som själva framställa sin egen sprit genom att med
relativt enkel apparatur förvandla socker och jäst till alkohol. Sockertilldelningen
är för närvarande trots ransoneringen så pass riklig, att man ingalunda
skall bagatellisera de möjligheter, som finnas att framställa alkohol ur
socker och jäst.

Det är denna fara för en utveckling av den illegala sprittrafiken — vilken
obestridligt socialt sett får mycket vittgående konsekvenser — som har gjort,
att jag, när det gällt omsättningsskatten, förenat mig med utskottsmajoriteten
och, när det gällt utskänkningsskatten, gått fram med en reservation tillsammans
med herr Elofsson. Höjningen av utskänkningspriserna blir ungefär
30 procent, örn det nya skatteförslaget går igenom. Gentemot herr Hagberg i
Malmö, som i sitt anförande så starkt betonade det oriktiga i att staten höjer
priserna, vill jag säga, att det var inkonsekvent av honom att endast gå hfjva
vägen och yrka avslag på förslaget att höja omsättningsskatten men bifall
till det vida värre förslaget att höja utskänkningsskatten med 30 procent. Här
ha vi nämligen någonting, som vi i vår reservation ha betecknat som ocker.
Priset på en liter renat brännvin, som nu utskänkes på en första eller andra
klassens restaurang, är 16 kronor. Priset för annat brännvin är 20 kronor.
Genom den föreslagna skattehöjningen skulle priset stegras till 20 kronor per
liter för renat brännvin och till 26 kronor per liter för annat brännvin. Den
som köper en snaps på en restaurang får således valuta för ungefär fyra öre,
under det att han betalar 96 procent av priset i skatt. Under sådana förhållanden
kan man väl. inte rimligen säga annat än att det är ocker, när man
kommit till ett dylikt pris.

Den nu ifrågasatta höjningen av sprit- och vinpriserna på restaurangerna
kommer enligt min tro att leda till en ökning av en trafik, som är relativt
ny. Det har på senare år — och kanske alldeles särskilt under de båda senaste
åren — växt fram en särskild umgängesform bland ungdomen, som
man kallar knytkalas. Detta praktiseras av den ungdom, som finner, att möjligheterna
att fa en danskväll eller att gå ut på restaurang äro stängda,
antingen på grund av att myndigheterna äro för restriktiva, när det gäller
den offentliga dansen, eller på grund av att ungdomen i fråga har för lite

Onsdagen den 26 maj 1913. Nr 19. 29

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

kontanter för att kosta på sig en restaurangkväll. Knytkalasen bestå däri,
att vederbörande samlas hos någon av ungdomarna, som för kvällen kan disponera
en lägenhet. Några lia med sig sprit, andra smörgåsmat och andra
kaffesurrogat eller kanske till och med äkta kaffe. Man ställer så till en fest
och dansar till grammofonens eller radions toner, örn man icke har egen musik.
Någon gång på nattkröken visar det sig sedan, att polisen i Stockholm eller
någon av de andra städerna i landet på gatan får ta itu med ungdomliga fyllerister,
som ingalunda ha berusat sig på någon restaurang eller något dansställe
utan som komma från ett knytkalas. Jag skulle tro, att dessa knytkalas
hålla på att utveckla sig till någonting, som måste betecknas som en
moralisk fara.

Jag är ingalunda blind för statens behov att få ökade inkomster, men örn
jag väger mellan detta statens ökade behov och det skatteförslag, som här
föreligger, måste jag säga mig, att detta är en orättvis beskattning. Jag
har ingenting emot höga skatter på sprit och tobak, eftersom dessa varor äro
lyxvaror. Det skall emellertid vara någon måtta. Man skall inte driva detta
utöver gränserna för det rimliga och det befogade. Jag skall med jämnmod
ta emot en höjning av inkomstskatterna, därför att jag vet, att en sådan drabbar
rättvist, i varje fall rättvisare än den nu föreslagna beskattningen, ty. inkomstskatten
drabbar vederbörande allt efter medborgarnas förmåga. Det kan
visserligen hända, att en höjning av spritskatterna också drabbar med hänsyn
till förmågan, men det kan lika ofta, ja oftare, hända, att den drabbar
någon som i själva verket inte har någon verklig skatteförmåga. Framför
allt är jag rädd för de konsekvenser, som komma att visa sig i form av en
ökad illegal trafik. Med denna ökade illegala trafik följer alltid förakt för
lagar och författningar samt för de samhälleliga värden, som man ingalunda
har anledning att undervärdera.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag
i vad det gäller omsättningsskatten och till den av mig och herr Elofsson avgivna
reservationen, som innebär avslag på Kungl. Maj:ts proposition i dess
helhet.

Herr Sandberg: Herr talman! Föreliggande proposition om höjning av rusdrycksbeskattningen
motiveras naturligtvis både av stats finansiella och nykterhetspolitiska
skäl. Det senare skälet skjutes emellertid i förgrunden i departementschefens
motivering. Detta ger mig anledning att understryka det
beklagliga faktum att nykterhetstillståndet i vårt land försämrats.

ökningen av fylleriet gäller i särskilt hög grad både fylleriet på landsbygden
och fylleriet bland ungdomen. Beträffande fylleriförseelserna har kontrollstyrelsen
i en särskild promemoria anfört följande: »Jämfört med förkrigsläget
(åren 1935—1939) föreligger under år 1942 en ökning av antalet
vid domstol avdömda fylleriförseelser å i runt tal 25 %.» Kontrollstyrelsen
säger vidare: »Med ganska stor säkerhet måste man gå tillbaka i tiden så långt
som till år 1913 för att finna fyllerisiffror av denna storleksordning.»

Det är inte nödvändigt att här uppehålla sig vid orsakerna till den ökade
spritkonsumtionen och de ökade fylleriförseelserna. Samtidigt som tillgången
på nödvändiga konsumtionsvaror blivit knappare har penningtillgången blivit
rikligare, vilket gjort att större summor än eljest blivit över för sådant, som
måste betecknas som mindre nödvändig konsumtion. Dessutom verkar kriget
och kristiden nedtryckande och demoraliserande på människorna. Av erfarenhet
veta vi, att under tider som dessa bli människorna i ökad omfattning benägna
för nöjen och njutningar av olika slag.

30

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

Det är emellertid ett mycket beklagligt förhållande att nykterhetstillståndet
försämrats på det sätt, som man av olika iakttagelser Ilar klart belägg för.
Tiden är dock icke sådan, att man borde behöva se en dylik utveckling. Tvärtom
vore det ju önskvärt oell nödvändigt, att talet om den stramare livsstilen
i någon mån finge sin motsvarighet i verkligheten. I detta sammanhang vill
jag notera vad finansministern yttrade i slutet av sitt anförande, då han gjorde
gällande, att den av honom framlagda propositionen tjänade både det yttre och
det inre försvaret. Det yttre menade han i så måtto, att man skaffade mera
pengar, och det inre därigenom att- de föreslagna åtgärderna skulle vara ägnade
att i någon mån motverka tendensen till ökad rusdryckskonsumtion. Man
kan naturligtvis alltid diskutera, om och i vilken grad detta senare syfte verkligen
blir förverkligat, men strävandena böra givetvis gå i den riktningen. I
detta avseende är propositionen således erkännansvärd.

De statsfinansiella intressena ha naturligtvis varit i hög grad ledande, då
det gällt att avväga beskattningen på rusdrycker. Om man emellertid nu hade
velat åstadkomma en verklig minskning av konsumtionen —• även örn därmed
följt minskade statsinkomster — hade höjningen av omsättningsskatten bort
vara åtskilligt högre än den krona, som nu föreslås. Jag måste instämma i vad
som från utskottets sida sagts åtminstone däri, att det är högst tvivelaktigt, örn
det kan ernås någon nykterhetsfrämjande effekt genom den nu föreslagna höjningen
av omsättningsskatten. Jag har för min del i bevillningsutskottet yrkat
på en större höjning av omsättningsskatten än som föreslagits av Kungl.
Maj:t. Vid riksdagens början väcktes av dess nykterhetsgrupp en motion med
yrkande just i denna riktning. I anslutning till denna motion har jag i bevillningsutskottet
yrkat, att omsättningsskatten skulle höjas med tre kronor,
d. v. s. från nuvarande sex till nio kronor. Detta skulle givetvis också ha inneburit
en ytterligare höjning av priset vid utskänkningen utöver vad Kungl.
Majit föreslagit. Jag tror, att en kraftigare höjning hade varit nyttig och nödvändig
för att åstadkomma en mera märkbar konsumtionsminskning. Under
de senare åren har ju endast den skattehöjning med 3 kronor, som företogs år
1939, visat sig medföra en mera avsevärd nedgång i konsumtionen. Hade man
därför velat ernå en verklig konsumtionsminskning och, som jag även skulle
vilja tro, en verklig nykterhetseffekt, så hade man bort höja skatten avsevärt
utöver vad Kungl. Majit har föreslagit.

Jag ställde som sagt detta yrkande i utskottet, där det emellertid icke gick
att vinna bifall för detsamma, och jag har därför i frågans nuvarande läge ansett
mig böra stödja reservationen för bifall till Kungl. Majits förslag på denna
punkt. Jag håller före, att det också finns starka skäl för detta och i varje fall
starkare än för utskottsmajoritetens förslag. Örn Kungl. Majits förslag^icke i
dag skulle vinna riksdagens bifall tror jag det vore mycket olyckligt både ur
statsfinansiella och nykterhetspolitiska synpunkter. Kungl. Majits förslag innebär
dock ett steg i rätt riktning, även örn det, som jag nyss säde, enligt mitt
förmenande är för litet. Örn man nu icke skulle vilja gå med på detta förslag,
var vill man då taga de minst 10 miljoner kronor, varmed statens inkomster
genom ett avslag på Kungl. Majits förslag skulle komma att minskas? De som
nu icke vilja främst anlägga de nykterhetspolitiska synpunkterna på denna
fråga, borde dock, tycker jag, ha känsla för den statsfinansiella sidam av saken.

Utskottet framhåller, att höjda spritpriser komma att påverka indexberäkningen,
vilket man ju kan beklaga. Jag vill dock understryka vad reservanterna
framhålla, nämligen att indexhöjningen blir jämförelsevis ringa. Enligt
min uppfattning kan höjningen också anses uppvägas av de vinster i andra
avseenden, som göras. Beträffande denna sak kan jag inskränka mig till att

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

31

Fortsatt giltighet aij förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

hänvisa till vad som anföres i den av herr Bärg m. fl. avgivna reservationen,
i vilken man på sid. 16 i betänkandet återger statsministerns uttalande den 2
november 1942 örn den ekonomiska politiken. Jag vill för min del också understryka
vad som i detta uttalande säges örn det berättigade i att en ökad beskattning
kommer till stånd å konsumtionsvaror, som i övervägande grad ha
nöjes- och njutningskaraktär. Jag förmenar för min del, att man icke kan göra
gällande, att spritdrycker äro någon nödvändighetsvara. Då vi beskatta flera
viktiga nödvändighetsvaror bör man ju med desto större skäl kunna lägga en
mycket hård beskattning på spriten.

Vad beträffar spritprisernas inverkan på indexberäkningen kan jag icke uraktlåta
påtala det förhållandet, att kostnaderna för spritdrycker inräknas i den
budget, som ligger till grund för indexberäkningen. För min del tycker jag, att
det icke borde vara på det sättet, utan att överhuvud taget endast nödvändighetsvaror
skulle komma i betraktande vid denna beräkning.

I fråga örn den föreslagna höjningen av utskänkningsskatten råder ju ingen
meningsskiljaktighet. Jag vill gärna understryka, att åtgärden att höja utskänkningsskatten
med 4 kronor per liter är i hög grad påkallad och torde
vara ägnad att i någon mån motverka den stegrade konsumtionen på krogarna.
Ävenledes är utskänkningsskatten på vin att hälsa med tillfredsställelse ur
nämnda synpunkt.

I den nykterhetsgruppens motion, som väcktes vid början av riksdagen och
som jag nyss omnämnde, yrkades dels på en kraftig höjning av beskattningen
på spritdrycker, dels också på en begränsning av kvantiteterna utminuterade
och utskänkta rusdrycker. Jag skall icke nu närmare gå in på den sista frågan.
Man torde dock kunna göra gällande, att samtidigt som priserna på spriten
stegras och därmed antalet överskottslitrar tenderar att öka, borde dessa
litrar indragas genom en ytterligare begränsning av utminuteringskvantiteten.
Därigenom skulle motboksöverlåtelser motverkas. Troligen borde också en
kvantitetsbegränsning kompletteras med åtminstone ett temporärt förbud mot
utlämnande av ytterligare motböcker. Hela denna fråga är emellertid mycket
svårbedömlig, och jag skall därför icke införa den i debatten och i voteringen.
Jag anser det nämligen vara viktigt, att i frågans nuvarande läge största möjliga
enighet vinnes om det förslag, som kan ha de största utsikterna att vinna
riksdagens bifall.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den av herr Bärg m. fl. avgivna
reservationen.

I detta anförande instämde herrar Lindmark, Nilsson i Norrlångträsk och
Björling.

Herr Nolin: Herr talman! Jag har jämte ett par andra av kammarens ledamöter
väckt en motion i denna fråga, i vilken vi ha yrkat avslag på Kungl.
Maj:ts proposition. Bevillningsutskottet bär för sin del kommit till det resultatet,
att utskottet avstyrker propositionen i vad avser utminuteringen men tillstyrker
förslaget i vad avser utskänkningen.

För min del har jag den uppfattningen, att en ökning av skatten på utminuterad
sprit måste komma att verka skadligt ur ren nykterhetssynpunkt, och
det är ju med denna synpunkt, som Kungl. Maj:t främst har motiverat de föreslagna
höjningarna av omsättningsskatten och utskänkningsskatten. Ifall omsättningsskatten
ytterligare liöjes, mäste man säkerligen räkna med en minskning
av utminuteringen, men denna minskning kommer att göra sig gällande
just hos de befolkningsgrupper, »som mycket lojalt använda spriten. Jag kan

32

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkning sskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

dock icke tänka mig, att det är denna grupp av konsumenter, som man särskilt
syftat till att komma åt, då det gäller att minska konsumtionen.

Då man här nu så kraftigt framhävt ekonomiska synpunkter på hela frågan,
såsom skett såväl i utskottet som här i debatten — jag tänker därvid icke
minst på finansministerns yttrande — så kan man ju icke samtidigt vilja komma
åt den lojala förbrukningen. Jag skulle därför tro, att önskemålet att begränsa
förbrukningen måste avse de grupper av människor, som missbruka
spritvarorna. Beträffande dessa tror jag för min del icke, att prishöjningen
kommer att få någon som helst verkan. Tvärtom tror jag, att den kommer att
få motsatt verkan. Enligt mitt förmenande blir det i stället i viss mån lättare
för dem, som till varje pris vilja komma åt spritvaror, att göra det. I synnerhet
gäller detta motboksspriten, som i större utsträckning än som hittills varit fallet
kommer att överlåtas på sådana individer. Detta är enligt mitt förmenande
en mycket allvarlig synpunkt. Jag vet, att bland mycket stora grupper av ungdomar,
som ännu icke ha fått inköpsrätt, göras rätt stora ansträngningar att
komma åt sprit på illegal väg och då icke minst genom överlåtelse av sprit, som
inköpts på andra personers motböcker. Detta är en mycket farlig tendens ur
nykterhetssynpunkt. Även äldre förbrukare skaffa sig på detta sätt sprit i rätt
stor omfattning. Det tillgår i stor utsträckning så, som herr Lövgren nyss
nämnde, att en person får köpa hela ransonen på en annan persons motbok. I
gengäld överlämnas kanske en eller två Uter till vederbörande motboksinnehavare,
medan resten får behållas mot betalning av hela ransonen. Detta är ett
mycket osympatiskt sätt att skaffa sig sprit och bör på alla sätt motverkas,
men det motverkas icke genom en höjning av omsättningsskatten på spritdrycker,
utan den kommer enligt mitt förmenande att verka i rakt motsatt riktning.

Vad gäller utskänkningsskatten på den sprit, som utskänkes å restaurangerna,
måste jag erkänna, att skattehöjningen icke har samma inverkan ur ren
nykterhetssynpunkt. Jag tror för min del icke, att en höjning av utskänkningsskatten
kommer att i nämnvärd utsträckning minska förbrukningen, utan förbrukningen
kommer nog, åtminstone under nuvarande förhållanden, att hålla
sig tämligen konstant. De beräknade inkomsterna till statskassan komma därför
nog också att inflyta. Jag har därför icke något att invända mot denna
skattehöjning, men beträffande omsättningsskatten på motboksspriten har jag
den bestämda uppfattningen, att man bör undvika en höjning.

Som vi alla veta förhåller det sig ju på det sättet, att staten behöver pengar.
Eftersom omsättningsskatten är en skatt, som folk i många fall förfärligt gärna
betalar, så menar man, att det kan vara lämpligt att skaffa pengar på detta
sätt efter minsta motståndets lag, som det heter. Vi kunna väl alla emellertid
vara överens örn att det ligger en liten aning av klasslagstiftning i denna skatt.
Det förhåller sig dock så, att man träffar icke genom denna skatt dem, som
ha största möjligheten att betala skatt till stat och kommun, utan man träffar
i många fall en grupp av människor, som icke ha råd att betala denna ökade
skatt. Det har ju varit kutym, att skattebehovet skall täckas på sådant sätt, att
skatterna tagas ut av de bärkraftigaste. Även örn vi nu kommit i ett sådant
läge, att man behöver taga ut så stora skatter, som man överhuvud taget kan
ta ut, anser jag dock, att skatterna böra tagas ut på inkomsterna, varigenom
de kunna rättvist fördelas, och icke på ett sätt, som i mycket stor utsträckning
kommer att drabba de mindre bärkraftiga individerna.

Med hänsyn till vad jag här har anfört kommer jag för min del icke att direkt
yrka bifall till den av mig avlämnade motionen utan vill i stället förena
mig med utskottet. Jag har efter noggrant övervägande kommit till det resultatet,
att utskottets förslag i detta fall torde vara det, som är bäst förtjänt att

Onsdagen den 26 maj 1943.

Xr 19.

33

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

antagas av kammaren, eftersom man genom höjning av utskänkningsskatten
åtminstone i ganska stor utsträckning tillfredsställer statens behov av ökade
inkomster men undviker att genom höjning av omsättningsskatten åstadkomma
ytterligare skadegörelse ur ren nykterhetssynpunkt.

Jag ber härmed, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Kilbom: Herr talman! Under den tid som jag har tillhört kammaren,
tror jag mig endast en gång ha deltagit i någon debatt angående spritfrågor,
och jag vågar kanske därför i dag taga kammarens uppmärksamhet i anspråk
under några minuter. Jag kan också säga till min vän Adolv Olsson på Gävleborgsbänken,
att jag tidigare såväl i bevillningsutskottet som i kammaren
röstat för förslag om höjningar av spritpriserna. Jag måste emellertid medge,
att jag varje gång, i varje fall under de sista åren, har gjort det med stegrad
tveksamhet. Flera gånger har jag måst ställa den frågan till mig, örn icke
denna väg måste uppgivas. Denna gång har jag sagt mig, att nu kan jag icke
vara med längre, och denna min ståndpunkt är motiverad främst av min övertygelse,
att höjningen måste få nykterhetsskadlig effekt. Resultatet blir, att
ungdomen dras in på ett område, för vilket den bör skyddas.

Samtidigt som jag sålunda ber att få motivera min ståndpunkt i utskottet
och det yrkande, som jag kommer att ställa, ber jag att på det bestämdaste
få säga ifrån, att örn man från något håll — det har ju synts antydningar
härom i pressen —• häri vill inlägga någon önskan att »ge finansministern en
varning», minska hans auktoritet o. s. v. genom att bereda honom ett nederlag,
så är dylikt ingenting annat än önsketänkande. Finansministerns auktoritet
bland det stora flertalet av Sveriges folk är så orubbad, att några som helst
spekulationer i anförd riktning icke ha någon grund för sig. Jag vill dock
liksom herr Lövgren nyss framhålla, att örn man icke fått titta på något skatteförslag,
som framlägges, då finner jag det tvivelaktigt, huruvida bevillningsutskottet
och riksdagen i fortsättningen kunna fylla den funktion, som grundlagen
väl ändå ålägger dem. Jag vill ytterligare tillägga, att tiden nu synes
börja mogna för en undersökning angående hela det nuvarande systemet för
att komma till rätta med missbruket av sprit, och det är ytterligare ett skäl,
varför jag har gått med på utskottets förslag. Det går icke, herr talman, längre
att både med den individuella kontrollen med därav följande spritbyråkrati och
samtidigt stegrade skatter komma samma resultat åstad. Han måste välja en
väg. Det är enligt mitt sätt att se icke någon reson i att man höjer spritpriserna
undan för undan och därmed fullständigt slår undan den principiella grunden
för det nuvarande kontrollsystemet.

Då man nu börjar anse, att vi icke kunna taga in mera i statskassan på
ökade spritpriser, så får man väl i all rimlighets namn bl. a. försöka minska
utgifterna för spritbyråkratien. Jag är för mitt vidkommande därtill beredd
att rösta för nya skatter, om det är alldeles nödvändigt. Och jag har ingenting
emot, herr talman, att kontrollstyrelsen — jag delar för visso med ett stort
antal av kammarens ledamöter den uppfattningen, att det är denna som ligger
bakom argumenten i denna proposition — genom bifall till utskottets förslag
får en ordentlig tankeställare, en påminnelse örn att den bör hålla litet
närmare kontakt med levande livet än vad nu synes lia varit fallet.

Det främsta skälet varför jag går med på utskottets förslag är, att ett bifall
till propositionen enligt min mening kommer att medföra ökat missbruk framför
allt i fråga örn motböckerna. Herr Olsson i Gävle medgav — och det hedrar
honom — att man icke kan underskatta faran av motboksöverlåtelser. Däremot

Andra kammarens protokoll lOJfS. Nr 19. 3

34

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

tycktes lian förmena, att utskottsmajoriteten hade överskattat faran av smuggling
och hembränning. Jag tror icke, för att taga de två sista frågorna först,
att det under nuvarande omständigheter, så länge kriget varar, är någon så
överhängande fara för smuggling, men örn vi bibehålla de nuvarande spritpriserna,
blir den faran allvarlig, när kriget tager slut och vi få förbindelser
över haven på ett annat sätt än nu, icke minst förbindelser över Östersjön, örn
man hävdar den uppfattningen, att ingen risk då skulle föreligga, förnekar
man ju hela den, erfarenhet vi gjorde under nittonhundratjugotalet, och det synes
mig vara tämligen vågat.

Yad beträffar hembränningen är jag förekommen av herr Lövgren i Boden.
Det synes mig, som örn man icke ordentligt hade reda på vad som försiggår
på många ställen i landet, örn man bestrider, att det förefinns en stegrad tendens
till att åstadkomma alkohol genom hembränning. Det exempel som herr
Lövgren anförde örn spritfabrikanten i Hagalund och Råsunda är naturligtvis
icke ett enstaka fall. Det finns många andra. Jag kan nöja mig med
ett citat ur en tidning — för övrigt en mycket välredigerad och aktad nykterhetstidning.
Där skrev man häromdagen med anledning av historien uppe i
Västernorrlands län, som jag här icke behöver beröra, bl. a. följande: »Redan
för tio år sedan blev han» —- alltså den där lantbrukaren som socialstyrelsen
anser bort interneras — »allvarligt varnad av nykterhetsnämnden och har under
flera år varit avstängd från inköp av rusdrycker och pilsnerdricka. Detta har
emellertid icke hjälpt. Ilan har kommit över så mycket alkohol han velat ha.»
Hissbruket har alltså fortgått. Herr talman, när från så auktoriativt håll kan
ges ett dylikt vittnesbörd, vilket lär vara obestridligt, då undrar jag, örn det
icke borde uppfattas som en varningssignal av alla dem, som hävda, att man
kan höja spritskatten undan för undan, utan att någon fara för illegal sprithandel
anmäler sig. Det anföres, att höjningen av den nu föreslagna kronan
kan ju inte spela så stor roll. Nej, det är möjligt att denna krona icke kan göra
det, men alla höjningar, som företagits, medverka till att hos stora grupper
av befolkningen grundlägges en uppfattning, som leder till missbruk av motboken
och underlättar trafiken att på andra sätt tillgodose önskan att erhålla
sprit.

_ Finansministern sade, att på inget område är det svårare att förutsäga verkningarna
av sådana här åtgärder, och han anförde ett par siffror, som äro
rätt intressanta. Motboksägarnas uttag ha hållit sig under 80 %, och det skulle
enligt finansministerns mening betyda, att motboksägarna varit lojala. Är
det så alldeles säkert? Är det icke tvärtom så, som här omvittnats från
flera håll, bland annat från halvofficiella myndigheter, att de 80 %, som motboksägarna
tagit ut, ha till stegrad del gått till sådana, som icke ha motböcker?
Jag tror icke, att man kan komma ifrån detta. Det är en omständighet,
som jag tjmker man borde taga hänsyn till, nämligen att hos många
ungdomar grundlägges vanan att förtära sprit, som den mycket lätt kan få
genom att komma över motböcker, som icke kunna utnyttjas av innehavarna,
alldenstund spriten enligt deras sätt att se och för deras ekonomi är för
dyr.

Jag talade för några veckor sedan med en läkare på ett av våra sjukhus,
där man har en alkoholistavdelning. Jag frågade honom vad de nya metoderna
i kampen mot alkoholismen ha medfört för erfarenheter. Han svarade
då: »I en del fall är resultatet utmärkt, men i ett stort antal fall komma dessa
efter genomgången kur utskrivna och som vi trodde botade alkoholister tillbaka
till sjukhuset. När vi då fråga varifrån de fått sprit, säga de, att motbokssprit
kan man få precis hur mycket man vill, om man bara kan betala

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

35

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

litet högre pris än som gäller på systemet.» Jag tror icke man skall alldeles
negligera heller dessa synpunkter.

Jag har i utskottet berättat, men jag måhända även här får berätta följande
historia: Jag reste för icke så länge sedan en lördagsmorgon ned från
Bergslagen till Stockholm. I ett av industrisamhällena steg det på. en hel
del ungdomar, i åldern 20 till 25 år. Jag kom att sitta på bänken mitt emot
ett par av dem, och de berättade högt örn sitt ärende. De skulle resa ner till
(Västerås och köpa sprit. De hade fem motböcker var. Utom sin egen hade var
och en fyra andra motböcker, som de skulle taga ut på. Den, ene erkände öppet,
att han fått böckerna som erkänsla för utfört arbete och den andre genom
att överlämna till motboksägaren vissa varor, som äro svåråtkomliga i den
nuvarande marknaden. Jag vill icke påstå, att denna historia är allmängiltig,
men jag tror, att den är rätt så talande för den situation vi för närvarande
äro inne i, och nog förefaller det mig, som örn man under dylika omständigheter
borde taga litet allvarligare på konsekvenserna av den illegala motbokstrafiken
än vad som från visst håll synes vara fallet, icke minst från reservanterna
i utskottet.

För att därefter gå över till att säga några ord örn den ekonomiska sidan
förefaller det mig, som örn det är minst sagt diskutabelt ur rättvisesynpunkt
att lägga särskilda bördor på en grupp människor, som också äro goda medborgare,
även örn de köpa en liter i månaden, och örn de i bostaden kanske ta
sig en snaps. Jag kan icke finna, att det är någon reson i dylikt, och följaktligen
tycker jag, att man skall taga hänsyn också härtill. Det lär väl också
vara ostridigt, att det blir vissa psykologiska verkningar av denna specialbeskattning,
och det förefaller mig vara alldeles onödigt, att man möjliggör
framskapande av åsyftade reaktioner.

Det finns massor av folk, som resonera på följande sätt — och jag är därmed
inne på att säga ett par ord örn prisstoppet: »Då det gäller våra löner
åberopar man nödvändigheten av prisstopp, faran av att index stiger _o. s. v.,
men då det gäller för staten att taga ut ökade inkomster, tager man inte alls
hänsyn till dessa förhållanden.» Jag har hört argumentet på ett fackföreningsmöte
formulerat på följade sätt: »Är det verkligen meningen, att vi nu skola
gå med på detta, men samtidigt lugnt och stillatigande finna oss i att icke
under nuvarande omständigheter kunna få ökad lön?» Naturligtvis är argumentet
icke av så stor betydelse, men jag anför det som ett exempel på den
reaktion, som förslaget framkallat.

Vad sedan beträffar risken för att höjningen av spritpriserna skulle medföra
förändringar av index, Ilar ju utskottsmajoriteten tagit hänsyn till denna
omständighet. Utskottsmajoriteten har gått med på en ökning av de spritpriser,
som icke påverka index, nämligen utskänkningspriserna, . men icke
velat gå med på en ökning av de spritpriser, som kunna påverka index. Jag
tror, att man bör taga hänsyn till det, innan man t. ex. som herr Lövgren i
Boden gör gällande, att utskottsmajoritetens ståndpunkt är inkonsekvent.

Vad sedan slutligen beträffar den fråga, som herr Adolv Olsson i Gävle
har ställt, så skall jag med största nöje taga upp en debatt på den punkten,
nämligen i fråga om var pengarna skola tagas. Här har nämnts olika siffror
örn effekten av ett eventuellt bifall till utskottsmajoritetens förslag. Herr
Olsson rörde sig med siffran 20 kanske till och med 30 miljoner, en annan
har sagt 10 miljoner o. s. v. I utskottet har emellertid gjorts en beräkning,
och den visar, att ett bifall til! utskottsmajoritetens förslag medför en minskad
inkomst, jämfört med ett bifall till propositionen, av ungefär 14 miljoner
kronor. Det, är klart, att det kan slå fel, men ungefär 14 miljoner torde man

36

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

kunna räkna med. Då återstår nu den frågan, om man, som jag gärna vill
göra, skall följa herr Olssons anmaning och försöka ange, var dessa 14 miljoner
skola tagas. Innan jag försöker ange något exempel på det, skulle jag
emellertid vilja ställa den frågan till min vän Adolv Olsson: »Ar inte förpliktelsen
att man, samtidigt som man minskar statens inkomster, skall försöka
anvisa, var man skall taga det på grund av minskningen felande beloppet
ömsesidig? Gäller den icke för min vän Adolv Olsson i lika hög grad
som för mig?» Jag tycker, att vi böra komma överens örn det, annars lia vi ju
ingen möjlighet att diskutera.

Kort efter vi behandlat denna fråga i bevillningsutskottet hade vi en annan
fråga under prövning, nämligen ett förslag örn att sänka skatten för livförsäkringsbolagen.
Jag hävdade i den diskussionen —- jag har av många skäl icke
reserverat mig — att jag tyckte, att det var litet underligt, att samtidigt som
man behövde taga ut ökade inkomster på bland annat spriten, anses tiden
lämplig att genomföra en skattelindring för livförsäkringsaktiebolagen. Jag
medgav, att det i fortsättningen kanske blir nödvändigt att ändra grunderna
för livförsäkringsbolagens beskattning, men i nuvarande situation, så länge
kriget varar, fann jag för mitt vidkommande icke tillräckliga grunder därför.
Min vän Adolv Olsson angav icke på något sätt var den genom den för livförsäkringsbolagen
medgivna skattelindringen minskade inkomsten skulle täckas.
Kanske säger han nu, att det får ju finansministern, som burit fram
propositionen, angiva. Det tycker jag emellertid är — med den kunskap örn
finanserna och arbetet i bevillningsutskottet, som Adolv Olsson besitter —-att ställa sig själv en smula onödigtvis i skuggan.

Jag skall emellertid, som sagt, gärna försöka ange, var enligt min mening
åtminstone en del pengar skulle kunna anskaffas. Först vill jag dock framhålla,
att i statsverkspropositionen äro spritskatterna upptagna till ett belopp,
som erhålles utan den nu föreslagna förhöjningen. Den gången har man följaktligen
icke — trots det av Adolv Olsson åberopade statsministertalet i
höstas •—• räknat med att det skulle bli nödvändigt med ökade skatteinkomster
genom spriten. Men vidare är det så, som från flera håll framhållits, att
i propositionen äro icke statsfinanserna det avgörande argumentet men väl
frågan örn den nykterhet spolitiska effekten. Jag fick nog det intrycket i utskottet,
då vi diskuterade saken, att nykterhetsvännerna, som de kalla sig, när
de ställa oss andra vid sidan, skyndade sig att överge den nykterhetseffekt,
som skattehöjningen skulle beräknas ge enligt propositionen, och övergingo till
den statsfinansiella synpunkten. Det vittnar gott örn deras taktiska manöverduglighet
men knappast örn trohet mot Kungl. Maj :ts förslag. Emellertid
har jag under gångna år föreslagit, att riksdagen skulle genomföra beskattning
av restaurangdansen. Bevillningsutskottet har också två gånger skrivit
därom, i fjol och i förfjol. Nu lär det komma en proposition på den punkten.
Personligen hälsar jag den med stor tillfredsställelse. Den ger naturligtvis
icke 14 miljoner kronor, men den ger i varje fall något till att stoppa igen de
hål med, som uppstå i finansministerns beräkningar, och med inkomst av restaurangdansen
har man icke räknat i den nådiga luntan. Det föreligger vidare ett
sakkunnigbetänkande i finansdepartementet, om jag icke misstager mig, där
det föreslås, att man viss tid å dagen skall genomföra beskattning av restaurangnotor.
Jag vet icke, örn det kommer proposition på den punkten. Personligen
tycker jag icke det skulle vara orättvist. Skatt på restaurangnotor är
genomförd i en rad stater, och därtill kommer att en dylik skatt inte drabbar
någon fattig, ty örn folk bar råd att en kväll gå och äta på restaurang, få de
väl finna sig i att betala något extra i skatt.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

37

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

Jag skulle till sist vilja säga, att jag undrar, om vi icke, för den .händelse
riksdagen och alla andra, som lia något att säga till örn i denna fråga, litet
starkare sätta in våra förenade krafter, skulle kunna spara på de militära utgifterna.
Genom att minska slöseriet, kanske kostnaderna för . administrationen,
skulle förvisso en del vinnas, utan att någon behövde misstänka oss
för att vi hade för litet intrese för vårt lands självständighet och för medlen
till dennas försvar.

Jag tror således, herr talman, att örn min vän Adolv Olsson vill resonera i
sak örn denna sida av frågan, skall han mycket lätt — han bär ju mycket
större kunskaper i bevillningsutskottets och skattepolitikens labyrinter an jag
— kunna ersätta de fjorton miljoner, som vi nu komma att få mindre i statskassan,
för den händelse riksdagen, som jag hoppas, bifaller bevillningsutskottets
förslag. Jag ber att på anförda skäl få yrka bifall till detsamma.

Herr Falk: Herr talman! En av de bärande principerna i fråga örn beskattning
har för mig alltid varit att i görligaste mån avväga skatterna efter, förmågan
att bära dem, vilken uppfattning jag även i detta fall hävdat i bevillningsutskottet.
I detta fall rör det sig delvis örn en lyxskatt. Där skulle
nian kunna taga mindre hänsyn till betalningsförmågan och säga, att de som
icke ha råd att betala denna skatt få undvara varan. Örn man har den uppfattningen,
är det ju mycket lätt att, som Kungl. Majit gjort, föreslå en
generell höjning.

Jag betraktar emellertid denna konsumtion icke uteslutande som en lyxkonsumtion
utan som en konsumtion, som ingått i svenska folkets medvetande,
och som betraktas såsom en, örn icke nyttighetsvara så dock som en vara,
som är legaliserad av svenska staten genom att staten dels tillverkar och
tillhandahåller den och dels uppmuntrat bruket genom motbokssystemet. Det
går nämligen icke att komma ifrån, att systemet har lett dithän, att skall
en svensk medborgare betraktas som fullmyndig, måste han ha motbok. Bland
ungdomen har man den uppfattningen, att den ene icke skall vara sämre än
den andre; har han skaffat sig motbok, skall jag också ha det. Och får man en
motbok, smakar man naturligtvis också på spriten, när man får köpa den.
Om man emellertid betraktar denna konsumtion som i viss mån legaliserad
och icke uteslutande som en lyxkonsumtion, så bör man ju försöka att få beskattningen
avvägd någorlunda efter betalningsförmågan. Begränsningen av
tilldelningen har väl i främsta rummet kommit till för att folk icke skall köpa
mer sprit än vederbörande har råd till och ur nykterhetssynpunkt för att hindra
folk att missbruka spritdrycker.

Det för mig avgörande, då jag icke velat gå med på en generell höjning
av spritpriset, har varit min principiella inställning till själva beskattningen.
Jag beaktar förvisso de statsfinansiella synpunkterna och den omständigheten
att här behöva pengar anskaffas, men jag tror mig kunna finna en väg till
ökade inkomster utan denna generella höjning. Jag har tillsammans med herr
Sjödahl avlämnat en reservation, i vilken vi föreslå, att den första litern i
varje inköpsperiod icke skall bli föremål för någon höjning men väl den andra
och den tredje. Denna accis lia vi föreslagit till 2 kronor 50 öre per liter, och
den skulle då ge samma belopp som Kungl. Maj :ts förslag. Därigenom vinner
man också, att spritbeskattningen blir progressiv, så att de stora inkomsttagarna
genom den större tilldelningen få bära en större del av spritskatten.

Man har vidare lagt cn psykologisk synpunkt på denna fråga i det att man
sagt, att svenska folket icke betraktar spriten som en lyxvara utan spritbruket
såsom någonting i högsta grad lojalt. Det är alldeles givet, att det bland

38

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

de små inkomsttagarna kommer att bli en mycket stark reaktion, örn de finna,
att de undan för undan skola bära samma beskattning som de stora inkomsttagarna.
Detta har varit det egentliga motivet för oss reservanter.

I fråga örn faran för överlåtelse av motbok har herr Adolv Olsson erinrat
om erfarenheterna från förra kriget. Det är sant, att vi i det avseendet gjorde
mycket, mycket tråkiga erfarenheter, men jag tror, att herr Adolv Olsson i
allra högsta grad överdriver farhågorna för att vi nu skola få göra samma
erfarenheter. Läget är nämligen nu ett helt annat än då. För det första fanns
det då ett mycket mindre antal motböcker än nu, och för det andra fanns
det då en hel mängd kristidsjobbare, som tjänade oerhört mycket pengar och
som på alla möjliga vägar köpte upp svåråtkomliga varor. Överlåtelsen av
sprit åt jobbarna sattes då i system, och en liter sprit kunde byta ägare
för 100 kronor. Då liksom nu fanns det många människor, som icke fingo
stor del av penningöverflödet och som starkt frestades att överlåta sina motböcker
för vad de kunde få. Nu är som sagt läget ett helt annat. Sedan förra
kriget har inkomstfördelningen blivit väsentligt jämnare, och vidare bär en
betydande del av svenska folket skaffat sig motbok. Jag tror att farhågan för
att folk i någon större utsträckning skall överlåta den sprit, som kostar 2
eller 2 kronor 50 öre _ mer per liter, är ogrundad. Tilldelningen av nya motböcker
ligger ju helt i kontrollstyrelsens hand, och yngre personer, som trots
att de haft motboksåldern inne icke skaffat sig motbok, måste ju redan nu
avge en utförlig motivering, varför de senare ansöka örn att få motbok. Denna
kontroll kommer givetvis icke att slappna vid ett accisförfarande.

Då enligt min mening grunden för beskattningen bör vara förmågan att
bära bördorna, och då ett accisförfarande i någon mån skulle tillgodose denna
princip, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den av herr Sjödahl och
mig avlämnade reservationen. Skulle detta yrkande avslås, kommer jag att
rösta för utskottets förslag, men, då jag icke kan ansluta mig till utskottets
motivering, med uteslutande av denna.

Herr Olsson i Gävle erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Jag åhörde med stort intresse herr Kilboms anförande, och jag
mäste säga, att jag fick det bestämda intrycket, att han däri fick ett återfall
fran den tid, da han tog mycket lätt på saker och ting. Jag kan nämligen, herr
talman, icke tänka mig någon annan orsak till det resonemang han förde, då
han exempelvis talade örn min skyldighet att anvisa, hur vi skola få ersättning
för den minskning i skatteintäkterna från livförsäkringsbolagen, som kammarens
nyss fattade beslut innebär. Herr Kilboms uttalande tyder ju på att han
icke observerat den författning, som låg med i detta ärende och som innebär,
att skattespärren sättes till hundra procent av inkomsterna.

Sedan stod herr Kilbom bär och skröt med att utskottet godtagit utskänkningsskatten.
Men, herr Kilbom, hade icke de, som nu äro reservanter i utskottet,
röstat för utskänkningsskatten, skulle också den frågan ha hamnat
under bordet. Detta är ju sanningen, som icke gagnas av att det i dag icke föreligger
någon reservation på den punkten.

Slutligen talade herr Kilbom helt allmänt örn vad han önskade ersätta denna
skattehöjning med. Jag skulle, herr talman, haft respekt för herr Kilboms
resonemang, örn herr Kilbom slutat sitt yrkande med att utesluta utskottets
motivering. Da skulle jag trott, att han menat allvar, men det är ingen politik
som håller i längden, örn han, samtidigt som han talar om att han vill
skaffa ersättning för den uteblivna skatteintäkten, medverkar till att utskottets
motivering bifalles.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

39

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

Herr Kilbom, som jämväl på begäran erhöll ordet för kort genmäle, anförde:
Herr talman! Herr Olsson tycktes anföra som en merit,, att reservanterna
i valet mellan att staten icke skulle få några ökade inkomster och de
10 miljoner, som den stegrade utskänkningsskatten skall ge, röstat för denna
höjning. Jag trodde för min del, att de hellre skulle ta dessa miljoner än ingenting,
utan att åberopa detta såsom någon särskild merit. För min del är jag
glad över att reservanterna med herr Olsson i Gävle i spetsen kunna göra
sådana där goda gärningar.

Yad angår frågan örn motiveringen vill jag säga, att jag var beredd på att
ett yrkande örn dess strykande skulle komma. Ett sådant föreligger också
nu på talmannens bord. Jag skall be att få passa pa tillfället att till _ glädje
för herr Olsson säga, att motiveringen gärna för mig får falla. Om utsikterna
för ett bifall till herr Olssons reservation på det sättet bli större, lämnar jag
emellertid därhän.

Härefter yttrade:

Herr Andersson i Falkenberg: Herr talman! Jag. tillhör den grupp av organiserade
nykterhets män, som nästan alltid ställt sig avvisande till den höga
beskattningen av spritdryckerna. Orsakerna härtill lia varit tvenne. lien ena
är, att genom den höga beskattningen statens ekonomi fastlåses vid spritbruket
på ett sätt, som jag för min del finner mindre lämpligt. Jag förstår
nämligen icke, hur det skall kunna gå att en gang under normala förhallanden
avkoppla statens ekonomiska intressen av rusdryckshanteringen. Den andra
orsaken har varit den, att den som är slav under alkoholen icke tar någon
hänsyn till sin ekonomi utan offrar sina inkomster till sista öret, oavsett hur
det går med hans anhörigas försörjning.

Den som i likhet med mig haft tillfälle att i egenskap av ledamot i nykterhetsnämnd
icke en utan flera gånger uppträda som hjälpare och medlare i
familjer, där hustrun hotats av mannen med misshandel, och där barnen varit
undernärda på grund av faderns alkoholmissbruk, mäste fa den uppfattningen
att man här är inne på underliga vägar. Jag tror icke, att man kommer ifrån
detta obehagliga förhållande, hur mycket man än höjer spritpriset. Den som
är slav under lasten är det icke mycket att göra åt. .

Man tycker ju, att det skulle vara nästan självklart, att jag med denna inställning
skulle höra till deni som rösta emot den kungl, propositionen, men
jag vill säga, att jag kommer att rösta för bifall till densamma. Varför gör
jag detta med den inställning jag har? .Jo, det beror på att här föreligger
ett enhälligt förslag från statsrådet, som ju har att bevaka statens ekonomiska
intressen. Jag måste erkänna, att jag icke gör det i förhoppning örn att kunna
gagna nykterhets frågan som sådan, ty jag. har den bestämda uppfattningen,
att en krona mer eller mindre för spriten i det prisläge denna nu har icke
något nämnvärt kan inverka på inköpen, som väl i fortsättningen komma att
bli ungefär som förut. Jag tror icke heller, att höjningen i nämnvärd grad
kommer att inverka på motboksöverlåtelserna. Sa säger åtminstone min erfarenhet.
Så fort det blir tal örn nödvändigheten av att .begränsa spritkonsumtionen
framhålles det på ett håll, att det allena saliggörande är att man
höjer priset. På ett annat håll åter ropas: bort med Kraftsystemet och ge inköpsrätten
fri! Däremot har jag aldrig hört hur nian ställt sig till frågan örn
hur man bör förfara vid inköpen på utskänkningsställena. Personligen har
jag den uppfattningen, att om man i nuvarande tid släpper all kontroll, så
hamnar man ur askan i elden. Den inställning människorna nu lia till bruket

40

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt (flitighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, rrv. m. (Forts.)

av spriten ändrar man icke genom att göra inköpsrätten fri. Jag har ställt
mig frågan: hur skulle ungdomssuperiet gestalta sig, örn vi nu skulle avskaffa
kontrollen och ge utskänkningen fri? Jag måste svara mig, att det hela
skulle sluta i ett kaos utan möjlighet att överblicka.

Vad skall man då göra i nuvarande läge? Ja, det är ju litet svårt att kunna
ge några anvisningar, men jag skall försöka framhålla vad jag anser vara vars
och ens plikt och skyldighet just nu, och det är att man skapar en folkresning
mot den olagliga sprithanteringen. Jag vill vidare såsom en uppgift för dem
som ha hand örn försäljningen framhålla, att de böra utöva en sträng kontroll
över hur den inköpta spriten användes. Man bör kontrollera motboksinnehavet
på ett helt annat sätt än som nu i allmänhet sker. Jag har förtroendet att som
statens representant tillhöra styrelsen för systembolaget i den ort där jag är
bosatt, och jag har sålunda någon liten erfarenhet på området. Jag tror mig
kunna säga,,, att direktören för detta bolag är en av de förnämsta krafterna på
området i vårt land. Han har en positiv inställning till kontrollen som sådan,
och därvid hargan stöd av en enhällig styrelse. Hur sker nu denna kontroll?
Jorden sker på det sättet, att direktören i varje kommun sammankallar nykterhetsnämnden
till överläggning. Han har först på kontrollavdelningen plockat
ut alla motböcker, som höra till denna kommun, å vilka kan finnas anledning
misstänka att överlåtelse m. m. kan förekomma, och dem går han uu igenom
med nykterhetsnämnden. Inom denna finns personlig kännedom örn varje
motboksägare, och därför är det lätt att få reda på hur vederbörande använder
sm sprit etc. Jag skall icke ge mig in på någon längre redogörelse för hur
systemet verkar. Jag vill bara nämna, att inom ett samhälle höllos &e sammanträden
efter varandra. Vid tva av dessa var direktören för systembolaget
själv närvarande och vid det tredje en av hans närmaste män. Omkring 125
motböcker drogos m. Jag frågade, hur detta utfallit, örn det kommit många
klagomal o. s. v. Svaret blev, att 20 a 25 besvär inkommit. Na, vad säger nu
detta exempel? Jo, att av 125 motboksägare var det ungefär 100, som icke använde
sig av motboken på det sätt lagen föreskriver. Och vad bättre var: denna
granskning gav till resultat, att man fick klart för sig, varifrån den olaga
spritöverlåtelsen hade sin härstamning. Man fick på det sättet uppgift örn en
hel del personer, som olagligen skaffat sig tillgång till sprit. Jag tror, att här
vore en möjlighet att beakta för vara systembolag, och jag har den bestämda
uppfattningen, att det skulle leda till mycket goda resultat, örn ett sådan förfarande
mera allmänt komme i tillämpning.

En annan sak, som jag skulle vilja peka på, är den, att man behöver skärpt
tillsyn över de s. k. nykterhetskaféerna. Jag vill givetvis icke skära alla sådana
över en kam — långt därifrån. Men erfarenheten giver stöd för den uppfattningen,
att det finns åtskilliga sådana kaféer, som äro tillhåll för människor,
som åtkommit sprit på illegal väg. Jag anser, att det vore en uppgift att
fylla för polismyndigheterna, att de röjde upp med denna sak. Det skulle säkerligen
kunna inverka på det ungdomsfylleri, som förekommer,, och verka till förhindrande
av de olagliga motboksöverlåtelserna.

Vidare skulle jag, vilja framhålla önskvärdheten av skärpt kontroll på nöjesplatserna.
Det är sa modernt att — med rätt eller orätt — uttala klander av
restaurangdansen och det fylleri den för med sig. Det är givet, att den kan
medverka till fylleri många gånger. Men man hör aldrig eller sällan något
klander av det busksuperi, som förekommer ute på nöjesplatserna, och detta
icke enbart örn somrarna utan även örn vintrarna på de platser, där nöjeslivet
florerar. Där är ett område, på vilket man behöver ingripa och där det behöver
saneras, och där ha, tror jag, länsstyrelserna genom sina anvisningar

Onsdagen den 2G maj 1943.

Nr 19.

41

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

till landsfiskalerna, när det gäller att godtaga ordningsmän, en stor uppgift
att fylla.

Vad jag sålunda vill framhålla är, att det bör bli en folkresning mot alkoholbruket.
Ja, det är kanske att sträcka sig för långt, men säger man, att man
vill skapa en folkresning mot det olagliga alkoholbruket, tycker jag, att man
skulle kunna påräkna hjälp från alla ansvarskännande människor. Det påpekas,
när man framställer denna önskan, från många båll, att det är nykterhetsfolkets
sak att göra detta. Det må så vara, men det är icke enbart nykterhetsfolkets
skyldighet. Nykterhetsfolket förmår icke ensamt åstadkomma en
sådan folkresning, utan det behövs hjälp från alla ansvarskännande människor
i vårt land. Då vågar jag framför allt vädja till riksdagen. Det är ju ändå
riksdagen, som varit med och skapat de lagar, som reglera alkoholbruket i
landet, och vad vore då naturligare än att riksdagen själv ginge in för att stödja
en folkresning i det fallet. Det är en mycket billig fordran, och det skulle ha
en mycket stor effekt. Örn vi hjälpas åt på detta område, skall det också kunna
gå. Örn man dessutom ställer samma fordran på pressén, bör man komma fram
till ett gott resultat.

Jag skulle också vilja hemställa till kontrollstyrelsen, att den giver litet
skarpare anvisningar till sina organ när det gäller tillsynen över att motbokskontrollen
utövas mera ansvarsfullt än nu sker. Jag är övertygad örn att därest
de olika systembolagen tillämpade samma system som det i Halland tillämpade,
skulle man kunna nå fram till åtskilligt bättre resultat. Kontrollstyrelsen
kanske hävdar, att den icke har tid med sådant, och att det kostar
pengar. Jag vill icke bestrida, att det kostar pengar, men täger man hänsyn
till vad hela kontrollen kostar, måste man säga sig, att den lilla kostnadsökning,
som skulle uppstå, vore relativt liten i förhållande till det resultat
man skulle nå. Kontrollstyrelsen har sina revisorer, som resa land och rike
omkring för att kontrollera bolagens ekonomiska verksamhet. De borde kunna
giva anvisningar och råd även i avseende å motbokskontrollen.

Jag skulle med hänvisning till vad jag nu sagt alltså vilja uttala önskvärdheten
av att det blir bättre polisuppsikt över nykterhetskaféerna, framför allt
där man har anledning misstänka, att olaga sprithantering utövas, att tillsynen
över nöjesplatserna skärpes, och att det blir en strängare motbokskontroll
än hittills. Jag har den bestämda känslan, att man i så fall skulle kunna i avsevärd
mån reducera framför allt ungdomsfylleriet. Det kanske också skulle
kunna vara upptakten till en bättre allmän inställning till den betydelse, som
en väl utövad nykterhetsvård har i vårt land.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Herr Hallberg: Herr talman! Jag tror, att man ställer kyrkan mitt i byn
i denna sak örn man säger, att Kungl. Maj:ts förslag örn höjd spritskatt, när
det gäller den utminuterade spriten icke kommer att få nämnvärd nykterhetseffekt,
men att heller icke utskottsmajoritetens avslagsyrkande — d. v. s. förslaget
att skatten skulle förbli vid vad den nu är — kan medföra de farliga
konsekvenser, som bl. a. herrar Hagberg i Malmö och Sundström i Vikmanshyttan
utmålat för kammaren.

Jag skulle med anledning av herr Hagbergs påpekande om det försämrade
nykterhetstillståndet trots prisförhöjningar och andra åtgärder vilja till honom
ställa den frågan: tror icke herr Hagberg, att nykterhetstillståndet skulle ha
kunnat vara ännu sämre, därest icke dessa prisförhöjningar, kvantitetsminskningar
och andra åtgärder kommit till stånd? Det synes mig vara en betänklig

42

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

lucka i bevisföringen från herr Hagbergs sida på den punkten, liksom när det
gäller herr Sundströms i Vikmanshyttan argumentering. Jag skulle också vilja
fråga herr Sundström, vad hans makabra exempel ha med ökningen av priset
med 1 krona per liter att skaffa. Herr Sundström anförde ett par fall, då personer,
som saknat motbok, gått till herr Sundström i hans egenskap av systembolagets
ordförande och klagat sin nöd och lovat att låta bli att köpa sprit på
andra vägar, örn de finge 1 liter på en motbok. Det hade de också fått, och det
hade tagit slut med den olagliga sprithanteringen. Jag blev icke klar på vad
den saken hade att göra med den fråga vi diskutera här i dag.

När det gäller faran för ökade motboksöverlåtelser, vill jag erinra örn vad
jag tror tidigare påpekats i debatten, nämligen att riksdagen nyligen på förslag
från högerhåll skärpt lagstiftningen i avseende å motboksöverlåtelserna.
Detta i förening med det ökade intresse, som icke bara herr Andersson i Falkenberg
utan även flera kunnat förmärka på den senaste tiden hos systembolagen
att utöva kontroll över dem som förtära den sprit de sälja på motböckerna,
kan vara en* hämmande faktor i fråga örn motboksöverlåtelserna.
Jag tror för min del icke ett dugg på att höjningen av priset med 1 krona
per liter utminuterad sprit kommer att medföra flera motboksöverlåtelser än
hittills förekommit. Det är i varje fall obevisat, att det skulle bli en ökning
därvidlag.

Herr Kilbom gjorde gällande, att nykterhetsvännerna i denna fråga av rent
taktiska skäl övergivit en tidigare intagen ståndpunkt i fråga örn prisfördyringen.
Det är tydligt, att herr Kilbom icke alls känner till nykterhetsvännernas
ställningstagande till frågan örn höjd spritskatt. Jag skulle vilja säga, att
den svenska nykterhetsrörelsens ställning till hela denna fråga aldrig har varit
den, att man anslutit sig till det system, som hittills tillämpats, d. v. s. en
stegring gradvis med 60 öre en gång, 1 krona en annan gång o. s. v. Detta är
icke alls den linje, som den svenska nykterhetsrörelsen intagit. När man talat
örn höjd spritskatt som en restriktiv åtgärd, har man från det hållet utgått ifrån
att skall det bli någon verkan ur nykterhetssynpunkt av en höjd skatt, skall
man taga till ordentligt på en gång. Däremot tror man icke, att det leder till
nämnvärt ökad nykterhet, örn man tager litet i taget och gör det av statsfinansiella
skäl. Man har också från nykterhetsrörelsens sida officiellt intagit denna
ståndpunkt, även örn det, såsom vi hörde av godtemplaren herr Andersson i
Falkenberg nyss, råder delade meningar också på den kanten. En mycket kraftig
beskattning på en gång — i stil med den som genomfördes under en krisperiod
i Danmark och den som företogs i England för åtskilliga år sedan —
samtidigt med slopande av det nuvarande motbokssystemet och genomförande
av fri försäljning — det är ungefär den ståndpunkt nykterhetsvännerna intagit
i denna fråga, även örn det, som jag nämnde, bland dem finns delade meningar
om möjligheten att gå fram på en sådan väg.

För mig står det emellertid klart, när det gäller den fråga vi diskutera i dag,
att spriten en gång för alla är en lyxvara, en överflödsvara, och jag har icke
några som helst samvetsskrupler för att jag är med örn att höja priset på den
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Det är dock en vara, som vem som helst
kan frivilligt avstå ifrån, örn den blir för dyr och man icke har råd att köpa
den. Det var precis den ståndpunkten finansministern i en arbetarregering i
England, Philip Snowden, intog, då han medverkade till att genomföra en mycket
kraftig beskattning på sprit och öl i England. Det är en vara, förklarade
han — och han vände sig till Englands arbetare med resonemanget — som är
lyxbetonad, och man behöver icke draga sig för att använda den, om man behöver
draga till skatteskruven. Jag vet mycket väl, att man icke gör sig popu -

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

43

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

lär i stora kretsar, när man säger detta. Men det är min bestämda uppfattning,
och därför giver jag uttryck åt den.

Jag kommer för mitt vidkommande, även örn jag är medveten om att det
icke gäller någon nykterhetsfråga att tala örn, att utan samvetsbetänkligheter
lägga min röst för den reservation, som avgivits av herr Bärg i Katrineholm
m. fl. till vilken reservation jag, herr talman, yrkar bifall.

Herr Gavelin instämde häruti.

Herr Sundström i Vikmanshyttan erhöll på begäran ordet för kort genmäle
och anförde: Herr talman! Herr Hallberg frågade mig, vad de fall jag
nämnde i mitt första anförande hade med denna sak att göra. Jag sade då,
att jag bara ville bevisa, vilka skadeverkningar som kunde åstadkommas, örn
man undan för undan höjde priset och även vidtog andra restriktiva åtgärder.

Vidare frågade herr Hallberg, örn det kan bevisas, att ytterligare motboksöverlåtelser
komme att äga rum, örn man höjde priset med 1 krona per liter.
Herr Hallberg förnekade detta. Men, herr Hallberg, det är dock så, att det
skett en ökning av motboksöverlåtelserna efter de prisförhöjningar, som förekommit
tidigare. Då anser jag för min del, att det föreligger en viss risk
för att med den enkronashöjning, som nu är föreslagen, motboksöverlåtelserna
skola okas. Det är den risken, herr talman, som jag vill förebygga just genom
den motion, som jag avlämnat och som är av samma innebörd som utskottets
förslag. Jag tror icke, att herr Hallberg kan bevisa motsatsen, lika litet som
vi naturligtvis kunna bevisa att en ökning kommer att ske.

Härpå yttrade:

Herr Orgård: Herr talman! Jag skall inskränka mig till att göra några
korta kommentarer till den debatt, som har förts i denna fråga.

När bevillningsutskottets betänkande med dess motivering blev känt, kommenterades
det i en huvudstadstidning, där tydligen en av utskottets främsta
ledamöter hade fört pennan, under rubriken: En stoppsignal. Man drog ut
konsekvenserna av utskottets resonemang så, att det betydde, att utskottet, och
som man hoppades även riksdagen, nu äntligen skulle slå näven i bordet och
säga stopp icke bara när det gällde spritskatten utan även när det gällde
skatterna överhuvud taget. Jag undrar, örn icke det svenska folket, itali utskottets
förslag skulle bli riksdagens beslut, skulle fråga sig, varför just i
denna fråga den svenska riksdagen skulle säga stopp och för första gången
under krisen avvisa ett skatteförslag. Här har man ju, såsom det tidigare
erinrats örn, varit med örn att pressa fram tunga och kännbara skatter, ja icke
bara så höga direkta skatter att man på en del håll anser att man nått bristningsgränsen,
utan även mycket höga skatter på konsumtionsvaror. När det
gäller lyxvaror, ha vi gått in för en särskilt hög beskattning.

Vad konsumtionsskatterna beträffar blir det en tämligen rättvis beskattning
i den meningen att den drabbar alla. Mot skatten på lyxvaror kan liksom
mot en höjd spritskatt anföras, att skatten drabbar bara vissa grupper, men
vi böra observera, att den drabbar dem, som anse sig lia råd att köpa dessa
varor! Vi studera verkningarna av dessa skatter, och örn vi märka, att på
något område en höjd konsumtion utvisar, att det finns ett överflöd på köpkraft,
äro vi genast färdiga att gripa in med en skatteökning.

Jag förstår bara icke, varför vi icke skola kunna diskutera även frågan om
höjd skatt på spritdrycker på samma tämligen lugna och objektiva sätt, som

44

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

vi använda då vi diskutera skattehöjning på övriga lyxvaror. Här har faktiskt
visat sig en ökad konsumtion, vilket ådagalägger, att det finns ett överflöd av
köpkraft. Då förefaller det naturligt att man, liksom när det gäller andra lyxvaror,
tager ut en ökad skatt.

Nu är det emellertid så, att det här kommer in andra moment i debatten.
Här komma nykterhetssynpunkterna och resonemanget örn de vådliga följder
man menar sig komma att skapas genom en förhöjning av spritskatten. Jag
är förekommen av herr Hallberg i fråga om den anklagelse, som riktas mot
nykterhetsvännerna och framför allt huvudreservanterna i bevillningsutskottet,
för att ^ vi icke i debatten anfört nykterhets synpunkter. Det beror helt
enkelt därpå att vi inskränkt oss till att diskutera den fråga, som här föreligger,
framför allt den föreslagna höjningen av skatten med en krona vid
utminutering. Detta är en mycket måttlig förhöjning av skatten, som vi anse
knappast kunna ha någon större nykterhetseffekt, i all synnerhet som det visat
sig, att. ett stort överskott av köpkraft uppstått på grund av konjunkturerna
och tidsförhållandena. Men man kan även, i likhet med herr Hallberg,
vända på frågan och dra den slutsatsen, att när frågan inskränkes till att
gälla denna krona, så borde väl även utskottets ledamöter på denna punkt
kunna resonera på samma sätt som huvudreservanterna, att denna måttliga
förhöjning knappast heller kan komma att ha några vådliga följder i avseende
å överträdelse av förordningarna. . Av de inlägg i debatten, som ha gjorts av
representanterna för utskottsmajoriteten, framgår det emellertid, att de i detta
sammanhang, inte sa mycket tänka på den nu föreslagna skattehöjningen som
spritskatten i ^och för sig och den höjd denna har nått under de senaste åren.
Från en del håll har det också antytts, att det inte är så mycket själva skattehöjningarna
som fastmer hela systemet, som är orsaken till de överträdelser,
som äga rum. Det är emellertid inte detta, som frågan nu rör sig om. Vi lia
inte möjlighet att här i dag avskaffa restriktionssystemet, och jag förmodar
att det icke heller är någon, som yrkar på en radikal sänkning av spritpriserna,
utan att det för närvarande blott gäller denna skattehöjning på en krona.

Herr Hagberg i Malmö yttrade några ord, som även kunna ge anledning till
en kommentar. Han framhöll, att örn man vill nå en effektiv verkan av vår
nykterhetspolitik, så har erfarenheten visat, att vi inte kunna gå fram på
skattehöjningarnas väg utan måste finna nya vägar. Då kan man fråga sig:
Vilka nya vägar avser herr Hagberg? Syftar herr Hagberg till skärpta restriktioner,
i den individuella kontrollen eller kunna några andra vägar anvisas?
Jag. vill även framhålla, att herr Hagberg har undertecknat utskottets utlåtande,
i vilket utskottet är enigt med huvudreservanterna i fråga örn det väsentliga,
nämligen höjningen av skatten vid utskänkning. I detta avseende är likväl
herr Hagberg med om en väsentlig höjning av skatterna på sprit, och även
emot denna kan man ju, som herr Lövgren visat, anföra, att den kan föra med
sig vådliga följder genom att stimulera till överträdelse av förordningarna.

När det nu från olika håll och framförallt från herr Kilboms sida på tal
örn den statsfinansiella sidan av saken och möjligheten att anvisa nya skattekällor
för att täppa de hål, som lia uppstått, har sagts, att man är beredd
att avslå den kungl, propositionen och i stället taga en höjning av de direkta
skatterna — det antydes också, att det är möjligt att genom indirekta skatter
skaffa ytterligare medel — ber jag att få ställa den frågan: Är inte läget
sådant, att vi ha behov av att taga ut och komma att taga ut både ökade direkta
och indirekta skatter i den mån vi ha möjlighet därtill, oavsett örn denna
proposition bifalles eller icke? Det blir således icke fråga örn ett antingen—
eller utan om ett både—och. Vi behöva dessa höjda skatter, som proposi -

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

45

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

tionen syftar till, men vi torde säkerligen dessutom vara nödgade att uttaga
alla de skatter, både direkta och indirekta, som med hänsyn till näringslivets
och folkhushållets bärkraft kunna uttagas för att på lång sikt klara den finansiella
situationen.

När det vidare gäller reservationen av herrar Sjödahl och Falk vill jag
på denna punkt deklarera, att denna inte, som kanske många anse, innebär
något slags kompromiss, åtminstone inte från min utgångspunkt. Den innebär
— jag behöver kanske inte närmare motivera det utan hänvisar till vad
som förut har sagts beträffande denna — till sina verkningar med säkerhet
en sådan försämring av nykterhetstillståndet i landet, att även vid ståndpunktstagandet
till detta förslag, i motsats till de föregående, nykterhetssynpunkterna
komma i förgrunden. Jag ber att få deklarera, att jag under inga
omständigheter kommer att rösta för denna reservation. Jag skulle till och
med snarare föredraga utskottets förslag med strykande av motiveringen, om
jag skulle ställas inför ett sådant val.

Jag har velat göra dessa anmärkningar med anledning av vad som anförts
i debatten på de punkter det här gäller. Med hänvisning i övrigt till de synpunkter,
som från huvudreservanternas sida här anförts, har jag velat judia
bifall till den reservation, som är avgiven av herr Bärg m. fl.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Herr Orgard undrade ■— örn jag nu fattade
honom rätt ■— varför vi just i denna fråga nu för första gången under krisen
skulle säga nej till ett skatteförslag. Örn herr Orgård ser saken på det sättet,
blir väl konsekvensen, att vi aldrig skola säga nej till några förslag ifrån
Kungl. Majit vare sig när det gäller skatter eller andra ting. Har man den
uppfattningen, är det rätt meningslöst för oss att resa hit. Då kunna vi lika
gärna stanna kvar i våra hemorter och göra nytta där och låta Kungl. Majit
ensam sköta det riksvårdande arbetet. Men vi fatta väl inte vår uppgift på det
sättet. Vi komma till riksdagen för att underkasta Kungl Majits förslag en
saklig och noggrann prövning och på grund därav träffa våra avgöranden. Inte
äro vi alla i varje fall besjälade av en sådan tankegång som herr Orgård framförde,
att vi skola säga ja och amen till allt, endast därför att förslagen komma
från Kungl. Majit.

Under den nu gångna delen av debatten har jag till min stora tillfredsställelse
funnit att de påpekanden, som jag tillåtit mig göra beträffande de. betänkliga
konsekvenserna av vår hittillsvarande nykterhetslagstiftning, ha blivit verifierade
på många håll. Det tillstånd, som uppkommit på grund av dessa ständiga
skärpningar av priserna etc., är beklämmande. Jag lämnade några uppgifter
från Malmöhus län, hämtade dels ur vissa uttalanden, gjorda av läns nykterhetsnämnden,
och dels ur systembolagets i Malmö senaste årsredogörelse, vilka
samstämmigt gingo ut på att antalet motboksöverlåtelser väsentligen har ökat
på grund av de höga spritskatterna. Nu meddelade herr Sundström i Vikmanshyttan
precis samma observationer ifrån Dalarna. Herr Sundström är själv
avhållsman, ordförande i styrelsen för spritbolaget och nämndeman och har,
såvitt jag förstår, ganska stora möjligheter att bilda sig en objektiv uppfattning
angående förhållandena på detta område. Han verifierade mina uppgifter
och kompletterade dem genom att påpeka en sak,. som dock är anmärkningsvärd.
Han meddelade, att 64.8 procent av dem som i Kopparbergs län dömts för
fylleriförseelser voro icke motboksägare. Den sprit, med vilken de hade berusat
sig, måste de sålunda lia fått på annat sätt, väsentligen genom motboksöverlåtelser.
Detta visar ju precis vad jag sade, nämligen att vi genom vår lagstiftning
icke lia träffat det klientel, vi syftat till, nämligen de icke sköt -

46

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

samma, de icke ansvarsmedvetna, utan vi ha träffat dem som vi icke ville träffa,
nämligen den hyggliga delen av det svenska folket.

I sitt anförande från statsrådsbänken riktade finansministern en erinran
emot bevillningsutskottets majoritet, en ganska allvarlig erinran såvitt jag kan
förstå. Statsrådet menade, att majoriteten skulle ha förbisett det allvarliga statsfinansiella
läget. Därest statsrådet hade varit närvarande i kammaren, skulle
jag med ali den kraft, varöver jag till äventyrs förfogar, ha velat för honom
framhålla, att vi ingalunda inom bevillningsutskottet ha förbisett det mycket
allvarliga statsfinansiella läget. Jag tror, att vi i detta fall äro lika uppmärksamma
som finansministern. Vi måste säga oss att läget är ytterst pressande,
vi kunna icke förbise dessa väldiga budgetunderskott o. s. v. Jag tror inte man
kan förebrå bevillningsutskottet någonting därvidlag. Men å andra sidan ha vi
självfallet inte kunnat underlåta att taga hänsyn till vad som i statsverkspropositionen
utsäges jämte det siffermaterial och de balansräkningar, som
där uppställas. Jag gjorde i mitt förra anförande det uttalandet, att de 10 miljoner,
örn vilka vi här tvista, ingalunda äro erforderliga ur statsregleringssynpunkt.
Jag vidhåller denna min bestämda uppfattning. Den bestreds ju inte
heller direkt av finansministern. Jag skall be att få erinra kammarens ledamöter,
att i förslaget till riksstat för budgetåret 1943/44 — det återfinnes på
vanligt sätt i Kungl. Maj :ts proposition nr 1 på sidorna 2 och 3 -— upptagas
de egentliga statsinkomsterna — det gäller alltså den balanserade delen av
budgeten, alltså riksstaden i egentlig mening — jämte inkomster av statens
kapitalfonder till 2,675,673,000 kronor samt de egentliga statsutgifterna jämte
utgifter för statens kapitalfonder till 2,515,255,900 kronor. Drar man utgifterna
från inkomsterna finner man, att riksstaten i sin balanserade del företer
ett överskott på 160 miljoner. Det är rätt egendomligt, att denna siffra inte
har förts fram i debatten på annat sätt än vad fallet hittills har varit; den
är dock för handen. Man skulle kunna knyta- många reflexioner till detta förhållande.
Jag skall inte göra detta nu; jag vill endast med hänvisning till denna
siffra visa, att mina uppgifter härvidlag ha varit alldeles riktiga. Nu kan
man givetvis säga, att riksdagen under de månader som gått sedan denna
riksstat framlades beslutat utgifter, som komma-mtt förändra denna siffra.
Detta är riktigt, men jag vill fästa uppmärksamheten på att vi ännu inte lia
fått de nya inkomstberäkningarna. De kunna väl endera dagen väntas till riksdagen,
föreställer jag mig. Anledning finnes att antaga, att dessa inkomstberäkningar
komma att te sig väsentligt gynnsammare än man tidigare vågat
hoppas. Det ena med det andra gör, att man nog inte begår någon överdrift,
örn man utgår ifrån, att man bär att räkna med ett ganska betydande överskott
under alla omständigheter på den balanserade delen av budgeten.

Jag skulle därutöver vilja säga några få ord beträffande resonemanget
i fråga om index. Även härvidlag har utskottet inte kunnat underlåta att
taga hänsyn till vad i statsverkspropositionen är utsagt. Jag har i mitt anförande
pekat på att den ifrågasatta skattehöjningen påverkar index med
en halv enhet. Detta har inte kunnat bestridas, men man menar att denna
höjning är så liten, att den inte spelar så förfärligt stor roll. Index ligger
nu vid 240; den kritiska punkten nå vi först vid 249. Vi ha alltså en viss
marginal att röra oss med. Jag vill då erinra örn vad finansministern själv
uttalar i samband med inkomstberäkningen i årets statsverksproposition. Han
berör på sid. 30 subventionerna och rabatterna och säger härvid: »Det finns
skäl att i detta sammanhang understryka att även med bibehållande av nämda
subventioner och rabatter riskerna för en indexstegring äro så betydande,
att gemensamma ansträngningar äro av nöden för att på alla punkter före -

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

47

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

bygga även till synes obetydliga prishöjningar, om den eftersträvade stabiliseringen
av priser och löner skall kunna förverkligas.» Detta är finansministerns
eget uttalande. Vi ha tagit herr statsrådet på orden. Vi medge, att
detta inte är någon väsentlig utgiftsökning, men vi anse, att den mer än väl
träffas av det uttalande som statsrådet här gjort. För övrigt vill jag erinra
örn att finansministern i den nyligen avlämnade valutapropositionen har ytterligare
understrukit denna sin uppfattning om angelägenheten av att med
alla till buds stående medel försöka hålla prisstegringstendenserna nere och
därmed bevara vårt penningvärde.

Reservanterna ha alltså ansett, att det icke är så farligt att gå med på den
ifrågasatta skattehöjningen, eftersom den endast ökar index med en halv enhet.
Jag vill i detta sammanhang erinra kammarens ledamöter örn vad som
förevar i kammaren för åtta till tio dagar sedan. Vi beslutade då något som
vi kallade sockerregleringen. Riksdagen beslutade en sockerreglering, som
kostade staten ungefär 19.5 miljoner. För att spara dessa miljoner hade erfordrats
en höjning av sockerpriset med endast 7 öre per kilogram. Men detta
skulle å andra sidan ha påverkat index med 0.49 enheter, och den risken, alltså
en indexökning med 0.49 enheter, vågade inte riksdagen ta, och därför beslöt
man i stället detta anslag på 19.5 miljoner kronor. I dag resonera
många på ett helt annat sätt; nu förmenar man att en höjning av
index med en halv enhet inte är så farlig. För åtta dagar sedan voro
vi fullständigt ense örn att även en sådan höjning innebar en sådan risk,
att vi för den skull måste ikläda oss en ökad kostnad på 19.5 miljoner.
Jag anser, att det väl får finnas något litet sammanhang mellan ståndpunktstagandena
här i kammaren.

Till slut ännu ett par ord. En talare, herr Hallberg, syntes göra sig till
talesman för det system, som vi gemenligen kalla det danska systemet, alltså
ett system med mycket höga spritpriser, vilket många människor anse skulle
kunna verka mera gagnelig! för nykterhetstillståndet än det svenska restriktionssystemet.
Jag vill erinra örn att denna kammare, när den 1937 beslöt den
nya rusdrycksreformen, bestämt sade nej till det danska systemet; kammaren
ansåg detta system vara orättvist och odemokratiskt. Man kan väl säga,
att ett system, som möjliggör för dem som ha större inkomster att förvärva
spritdrycker men försvårar eller gör det omöjligt för dem som ha mindre, inkomster,
är ganska odemokratiskt. På denna grund sade kammaren vid detta
tillfälle nej till detta system. Jag har svårt att förstå, att kammaren skulle
kunna ändra mening på den punkten. Kammaren bör väl vara så pass konsekvent,
att kammaren vidhåller sin uppfattning om det orättvisa i det s. k.
danska systemet.

Jag har av vad som hittills ägt rum under denna överläggning inte kunnat
finna någonting av beskaffenhet att justera den uppfattning jag tidigare har
givit uttryck åt. Fastmer tycker jag mig, herr talman, från vissa utskottsrepresentanter,
som icke tillhöra utskottsmajoriteten, ha förmärkt vissa tongångar
som ganska starkt ha närmat sig den ståndpunkt som majoriteten intager.
Jag vidhåller alltså, herr talman, mitt yrkande om bifall till utskottets
hemställan.

Herr Orgård, sorn nu erhöll ordet flir kort genmäle, anförde: Herr talman!
Herr Hagberg i Malmö ville tolka mitt anförande som om jag skulle Ira menat,
att bevillningsutskottet och riksdagen reservationslöst skulle sluka alla förslag
örn skatteförhöjningar från Kungl. Majlis sida. Herr Hagberg torde vara väl
medveten örn hur såväl bevillningsutskottet som riksdagen noggrant prövar

48

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

alla uppslag och på allt sätt söker efter utvägar i fråga om nya skatter av
både det ena och det andra slaget. Vad beträffar lyxvaror söka vi, som jag
förut nämnde, i den mån det visar sig att det finns överflödig köpkraft och
konsumtionen stiger, att företaga skattehöjningar och det skulle aldrig förekomma,
att vi skulle reflektera på avslag, om ett förslag till höjd beskattning
på någon sådan vara skulle komma från Kungl. Maj :t med den motiveringen,
att det på ett visst område finns möjligheter att taga ut ytterligare skatt. Det
anmärkningsvärda är enligt min mening, att det göres ett undantag för spritskatten,
som ovillkorligen måste anses som en lyxskatt. Spriten är någonting
som kan undvaras; den är icke en nödvändig sak. Sprithanteringen för vidare
med sig — såsom utskottet påpekat —• vådliga följder för folkhälsan. När
det då påvisas, att det alltjämt finnes överflödig köpkraft och att konsumtionen
stegrats på detta område, och fråga på grund därav uppkommer örn
höjd skatt på denna vara, då säger man likväl stopp. Det är detta som är det
anmärkningsvärda och som jag här velat påpeka.

Vidare yttrade:

Herr Nilson i Eskilstuna: Herr talman! Herr Hagberg i Malmö konstaterade
i sitt första anförande i dag, att vi ha misslyckats i försöken att skapa ett
förbättrat nykterhetstillstånd i landet med alla vidtagna restriktiva åtgärder.
Jag tyckte mig finna, att det var med vemod i rösten och under ett uppriktigt
och allvarligt beklagande herr Hagberg konstaterade detta. Jag tolkar detta
såsom ett löftesrikt tecken för framtiden, i den mån herr Hagberg i Malmö
är talesman för det parti han tillhör. Då få vi räkna med ett positivt stöd för
framtiden även av högern i vårt aktiva nykterhetsarbete. Jag tillåter mig draga
den slutsatsen, att den motion som ligger på bevillningsutskottets bord, däri
man begär, att hela detta spörsmål skall undersökas och utredas grundligt,
är säkerställd. Vi sakna emellertid såväl i herr Hagbergs i Malmö uttalande
i dag som i utskottsmajoritetens formulering någon antydan örn de nya och
mera fruktbärande vägar vi ha att beträda för att förbättra nykterhetstillståndet
i landet.

Jag har begärt ordet, herr talman, för att vädja till herr Hagberg i Malmö
att, innan diskussionen avslutas, ge oss någon antydan örn de linjer han anser
framkomliga och riktiga för att nå detta mål. Att läget är allvarligt, för att
icke säga rent av förtvivlat, torde vi nämligen alla vara överens örn. Att vi
misslyckats är uppenbart, ty restriktionssystemet har utbrett och legaliserat
alkoholkonsumtionen på ett oroväckande sätt. Jag är tacksam för att från ett
annat läger än det jag tillhör fatt detta sa oförbehållsamt konstaterat som
nyss skedde i ett anförande. Ingen nation i världen har ett så finurligt uttänkt
men så fullständigt utklassat system som vi ha i vårt land.

De prisstegringar som vidtagits under de senare aren ha varit för obetydliga
för att kunna bli effektiva. Man har liksom varit rädd för att pressa ned konsumtionen
alltför mycket, och det vill synas, som örn man vid företagna skattestegringar
tänkt i första hand på statsfinanserna och i andra hand på att pressa
ned alkoholkonsumtionen och på så sätt minska de skador den förorsakar.
Därför lia skattehöjningarna varit liksom tillvänjningsartade. Konsumenterna
ha kanske reagerat ett ögonblick, men snart har man varit i form igen och
vant sig vid de nya priserna. Vi lia haft fyra skattehöjningar under senare år,
och den nu föreslagna är den femte, har det sagts^ tidigare i dag. Örn vi tagit
dessa stegringar på två gånger eller helst pa en gang och därtill riktigt kraftigt,
hade effekten otvivelaktigt blivit ofantligt mycket bättre.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

49

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

Såsom frågan vi nu lia att behandla ligger till, bjuder den ytterst ringa av
intresse ur nykterlietspolitisk synpunkt. Det enda av sådant intresse man kail
uppleta är höjningen av utskänkningsskatten, men då Kungl. Maj :ts proposition
utgör ett litet steg i rätt riktning bör den bifallas, och då det gäller höjningen
av konsumtionsskatterna bör givetvis i första hand mera oundgängliga
konsumtionsartiklar komma i fråga. Ty ingen kan väl påstå, att alkoholen
hör till livets nödtorft. Det är rent av oförklarligt — det tillåter jag mig säga
•—- att denna njutningsvara ingår i indexberäkningen. Den borde med rätta
ha ställts utanför. Man har i mycket ömmande tonfall åter och åter talat örn
hur denna skatt" drabbar de minst bärkraftiga. Men det stora klientel av missbrukare
som sakna motböcker — statistiken visar det — torde icke betala
några skatter alls till staten. Hur billig spriten än måtte bli, bär man i det
hänseendet ingenting att vinna, och vad värre är, dessa människors levnadsstandard
skall säkerligen icke förbättras, även örn spritpriserna hållas nere
eller rent av sänkas. I det fallet är slutsatsen således tämligen oriktig.

Man har talat örn faran av motboksöverlåtelser, och det är en allvarlig historia.
Det har varit intressant att höra tonfallen då denna sak vidrörts. Örn
nu alla, som anat en sådan utveckling — både här i riksdagen och annorstädes
— ville bilda en gemensam front med svenskt nykterhetsfolk mot dessa motboksöverlåtelser,
skulle därmed mycket vara vunnet, ty dessa överlåtelser av
motbok borde stämplas i det allmänna medvetandet såsom ohederliga för att
icke säga något ännu värre.

Herr talman! Jag skall icke förlänga debatten utan slutar dessa korta anmärkningar,
vartill jag uppkallats av herr Hagberg i Malmö, med att yrka
bifall till den reservation som är avgiven av herr Bärg m. fl., och ^hoppas, att
innan diskussionen är slut herr Hagberg i Malmö är vänlig att sta till tjänst
med svar på den fråga jag tillåtit mig framställa.

Herr Lundell: Herr talman! Jag har begärt ordet för. att ange de huvudsakliga
motiven för att jag gått på utskottsmajoritetens.linje. Det kanske blir
en viss komplettering av vad som tidigare anförts i debatten. Jag skall
i varje fall icke uppehålla mig vid sådana argument som förut stötts och

blötts. . .

Vad då först angår den statsfinansiella synpunkten, hörde, jag redan pa finansministern,
att han var mycket bekymrad för de 10 miljoner kronor som
kanske icke komma att flyta in. Läser man däremot propositionen, finner man,
att den statsfinansiella synpunkten icke verkar att vara huvudorsak utan mer
framkommer såsom en biprodukt i en process för vinnande av ett nykterhetspolitiskt
syfte. Men hur blir det då med minskningen i statsinkomsterna, om man
nu icke höjer omsättningsskatten, eller rättare hur blir det med den uteblivna
ökningen av statens inkomster? Det är klart, att utskänkningen kommer att
minska en del genom den kraftiga höjning av utskänkningsskatten, som utskottsmajoriteten
accepterat i enlighet med propositionens linje, men utminuteringen
lär väl tämligen säkert komma att öka i stället. Konsumtionen kommer
att i viss mån trängas över på utminuteringen. Örn man skulle få en ökning
av utminuteringen som gåve cirka en miljon liter såsom ökat underlag för omsättningsskatten,
skulle detta ge ungefär 7V« miljoner kronor. Får man in detta
belopp på grund av ökningen av underlaget för omsättningsskatten och sedan
ytterligare 10 ä 12 miljoner på ökningen av utskänkningsskatten, såsom det är
beräknat, då har man ungefär de 20 miljoner kronor som finansministern vill
ha. Detta får man alltså i alla fall. Det är mycket möjligt, att .ökningen av
underlaget för omsättningsskatten blir ändå större. Varför kan jag emellertid

Andra kammarens protokoll 191^3. Nr 19. 4

50

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

icke underlåta att tro, att detta underlag kommer att ökas? Jo. om vi se på de
siffror som äro anförda överst på sid. 11 i Kungl. Maj :ts proposition, finna vi,
att mellan åren 1940 och 1941, då någon ökning av skattesatsen icke ägde rum,
underlaget för omsättningsskatten ökades med nära 1 miljon liter. Från 1941
till 1942 — här skedde i början av år 1942 en höjning av omsättningsskatten
med 1 krona — ökades trots detta underlaget för omsättningsskatten visserligen
icke med fullt detsamma men med 0.84 miljoner liter. Varför skulle denna
höjning av underlaget för omsättningsskatten plötsligt avbrytas ett år, örn
man icke höjer omsättningsskatten? Det skulle då vara på grund av den
minskning i utskänkningskvantiteten som inträtt. Men jag kan icke finna —
det rör sig nämligen där örn relativt små kvantiteter i jämförelse med utminuteringskvantiteterna
— annat än att konsumtionen kommer att trängas över
på utminuteringen, och ökningen av underlaget för omsättningsskatten kommer,
skulle jag tro, att bli mer än 1 miljon liter. Härmed äro de statsfinansiella
olägenheter som finansministern nied sådan iver talat örn bragta åsido.

Omsättningsskatten sammanhänger icke omedelbart med konsumtionssiffrorna
— vilket man kan se, örn man jämför de olika tabellerna i propositionen
•—• utan omsättningsskatten håres upp, när detaljhandelsbolagen köpa från
partihandelsbolaget. Jag kan emellertid icke finna någon orsak till att det
skulle bli nedgång i den hittills uppåtgående trenden. Man kan icke säga,
att det går icke att få mycket mera från motböckerna. På dem har icke utköpts
mer än 80 procent av den medgivna kvantiteten. Det kommer vidare
ständigt nya årsklasser som begära att få motbok; ökningen av motböckernas
antal har också varit rätt betydlig. Jag tror, att de statsfinansiella betänkligheter
som så livligt framhöllos av finansministern äro överdrivna, och det kommer
nog icke att visa sig, att de ha grund för sig på det sätt finansministern
tänkt sig.

En annan synpunkt som haft betydelse för mitt ställningstagande till propositionen
är den penningpolitiska frågan örn denna skattehöjnings inverkan
på indexen — icke blott den index som reglerar tjänstemännens kristillägg
utan även den index som reglerar de stora lönearbetande massornas s. k. rörliga
tillägg. Kristillägget för statstjänstemännen är visserligen avsett att icke
stiga över IG procent förrän index med 1935 till bas kommit upp till siffran
160. Då skall, såvitt jag förstår, denna kompensation med ett steg gå upp
från 16 till 20 procent. Med nuvarande underlag för det rörliga tillägget
skulle det bli cirka 20 miljoner kronor. Man skulle alltså kanske på grund av
den här stegringen av index kunna ställa det så för sig, att man ett kvartal
eller kanske ett halvt år tidigare, än man eljest skulle göra, kommer upp i
detta läge, då man får göra en merutgift på 20 miljoner kronor örn året för
kristillägget till statstjänstemännen. För detta budgetår åtminstone hade man
föga glädje av den ökade inkomsten av den höjda omsättningsskatten. Tänker
man sig nu, att kristillägget icke stege på detta sätt, d. v. s. trappstegsvis utan
i stället stege kontinuerligt med index, skulle en stegring av index på 0.32 enheter
— detta står angivet i utskottets betänkande — medföra en kompensation
av 0.16 procent i kristillägget och, såvitt jag kan se, skulle det med årets
underlag betyda en ökning av kristillägget med 0.7 miljon kronor. Vi finna
alltså, att det är inte bara fråga örn inkomster, när man höjer sådana skatter
sorn ingå i index, utan det är också fråga örn en ökning av statsutgifterna som
sammanhänger med dessa inkomster.

_ Det kan vara rätt intressant att på grund av de siffror, som finnas i propositionen
överväga, hur detta inverkat under de närmast föregående åren. Enligt
propositionen har under åren 1939—1942 uppbörden av omsättningsskatten gått
upp från 110.7 miljoner till 216.9 miljoner kronor, d. v. s. med cirka 106 mil -

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

51

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

åi spritdrycker, m. m. (Forts.)

joner kronor. Hur mycket — kan man lia anledning fråga sig — av detta
belopp går via index till stegrade statsutgifter för statstjänstemannens löner?
Jag skall icke här nu lämna någon redogörelse för hur mycket det. blir i miljoner,
alltså hur stor debetsidan av denna skatteökning blir i miljoner. Men
det blir åtskilliga.

Vidare ha vi en mycket större post att göra med här. Hur mycket Ilar denna
höjning av omsättningsskatten som skett under tiden 1939—1942 — alltså 3
kronor en gång och 1 krona cn gång eller 4 kronor tillsammans — inverkat på
de arbetarlöner som beröra statens finanser, alltså statens utgifter för byggnader
och material m. m. till t. ex. försvaret? Hur många miljoner tro kammarens
ledamöter, att det blir utöver dem som gått till statstjänstemännen? Räknar
man på det sättet skall man finna, att det bär en mycket stor, en tyngande inverkan,
att spritpriserna inräknas i både den index som reglerar statstjänstemannens
kristillägg och den som reglerar arbetarnas rörliga lönetillägg. Hade
så icke varit förhållandet, skulle jag för min del varit betydligt mindre betänksam
inför att ansluta mig till Kungl. Maj:ts proposition.

Nu sade finansministern, att man från utskottets sida i detta sammanhang
kunnat föreslå, att ur beräkningen av index för dessa löner skulle rensas ut
den post som rör spriten. Jag har för min del många gånger här i kammaren
— nästan varje gång dessa indexberäkningar varit på tal — framhållit, hur
olämpligt det är att ha de direkta skatterna ingående i dessa indexberäkningar.
Det är naturligtvis lika olämpligt, när det gäller skatterna å sprit och tobak.
Nu är det emellertid så, att ett enkelt påpekande i ett bevillningsutskottsbetänkande
lär icke åstadkomma någon ändring i detta, utan en sådan ändring kan
ske först efter mycket långvariga överläggningar och utredningar. Statsmakternas
hastighet, när det gäller att besluta i en sadan här fråga, är såsom vi
alla veta icke så värst stor.

Frågan om hur dessa indexförhållanden inverka på arbetslönerna på den
stora avtalsmarknaden behöver jag icke extra belysa efter vad jag redan sagt
och sedan jag påpekat hur ofantligt dessa arbetslöner måste ha inverkat på de
stora utgifter staten haft under dessa år för t. ex. försvarets uppbyggande.

Efter detta penningpolitiska resonemang kom finansministern in på en annan
tankegång. Han framhöll önskvärdheten av att suga upp överflödig köpkraft,
och detta skulle ske genom skatter eller lån. Med min uppfattning örn vad spritskatterna
i alla fall komma att ge kan jag räkna med, att denna överskjutande
köpkraft kommer att bli uppsugen ändå på grund av det ökade underlaget för
omsättningsskatten. Detsamma kommer alltså i alla fall att inflyta till statskassan.
Sedan kan man fråga sig, örn resonemanget om köpkraften är så förfärligt
hållbart. Örn staten med ena handen samlar in köpkraften från vissa
personer som konsumera sprit samt med den andra handen ger ut till en del
andra personer som kanske icke så mycket fråga efter sprit som efter en del
andra varor, vad blir det då för minskning i den köpkraft som efterfrågar dessa
andra varor ute på den fria marknaden? Jag kan icke finna, att denna beskatt -ningshistoria inverkar på något sätt minskande på köpkraften. Örn dessa omstridda
10 miljoner kronor i omsättningsskatt icke skulle vara avsedda för att ges ut
till något nytt anslag, skulle de viii i alla fall minska statens upplåning med
10 miljoner kronor. Då komme ju motsvarande upplånade medel att gå ut i
marknaden, eller med andra ord man behövde upplåna 10 miljoner kronor mindre.
Jag kan icke förstå, att man med det resonemanget kan få fram något
säkert ostridigt inflytande på den köpkraft som blir kvar i allmänhetenshand.

Vad .jag här sagt utgör de huvudsakliga synpunkter som för mig utgjorde
motivet för att ansluta mig till utskottsmajoriteten. Det är emellertid en annan

52

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen omgående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

punkt som jag också skulle vilja säga ett par ord om, nämligen något som herr
Falk berörde i debatten. Han hade ett resonemang som jag fullt måste gilla.
Han sade ungefär så, att spriten icke får anses såsom någon slags abnormitet
och bör icke behandlas såsom något som med all makt och alla medel skall
tryckas tillbaka. Spriten är för många människor en vardagsvara och däri ligger
absolut ingenting ont. Konsumenterna därav skola icke i all tid vara något
slagt samhällets strykpojkar som i alla lägen av statsmakterna skola avkrävas
ökade skatter, rent av trakasseras. Ingen kan påstå, att spriten, nyttjad
i måttlig utsträckning, är skadlig. Man har även från läkarhåll tänkt motsatsen.
Någon skämtsam läkare lär ha yttrat: Örn människorna visste hur nyttig
spriten är, skulle de supa ihjäl sig. Men det får naturligtvis icke gå till sådana
överdrifter, utan örn en person använder, låt oss säga, en ä två liter i månaden
kan den icke ha det minsta skadliga inflytande på vederhörandes vare sig fysiska
eller andliga vitalitet, utan kanske tvärtom. Det är missbruket av spritdrycker
vi skola komma åt, och det är jag lika intresserad av som någon annan
av kammarens ledamöter.

Jag har tidigare sagt, att jag inte tror så mycket på de metoder man hittills
sökt använda — detta med restriktioner, skattehöjningar och alla möjliga inkrånglade
anordningar. Jag kastade fram härom året ett förslag, som enligt
nain mening kunde leda till resultat. Riksdagen avvisade visserligen detta, men
det kan komma fram andra förslag som äro bättre. Det är för övrigt icke säkert,
att det förslaget var dåligt, därför att det avvisades av riksdagen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Bergvall: Herr talman! Det har för mig varit en tillfredsställelse
att kunna konstatera, att de nykterhetspolitiska synpunkterna skjutits tillbaka
i dagens debatt. Jag hör inte till dem, som äro övertygade örn att höjda spritskatter
är någon lämplig väg att främja nykterheten på, och jag är inte alls
blind för att höga skatter i kombination med vårt nu gällande restriktionssystem
till och med kunna åstadkomma direkta olägenheter ur nykterhetssynpunkt.
Men jag tror att det skulle vara en överansträngning av den här
frågans räckvidd, om man skulle vilja göra den till en stor nykterhetspolitisk
fråga. Såvitt jag kan se kan denna höjning av omsättningsskatten — jag rör
mig bara med den sidan av problemet, ty det är ju den enda man debatterat
— med en krona medföra varken någon effekt ur nykterhetssynpunkt eller
några skadliga verkningar på detta område. Jag tror alltså att man kan avskriva
den synpunkten helt och hållet. Det återstår alltså att taga ställning till
frågan från statsfinansiella utgångspunkter och med utgångspunkt från de
riktlinjer för vår allmänna ekonomiska politik, som dragits upp av statsmakterna.

Ur statsfinansiell synpunkt är det en sak som är självklar för mig, och
det är den, att det i och för sig är fördelaktigt om vi kunna öka våra skatteintäkter.
Det ekonomiska läget för staten är ju sådant, att ökade skatteintäkter
bara måste vara en fördel.

Tydligt är emellertid, att vi redan dragit åt skatteskruven så pass hårt,
att det inte går att dra åt den så värst mycket hårdare, i varje fall innan
situationen blir åtskilligt mera pressande än vad den är för närvarande. Jag
kan också ^första dem som tycka, att örn vi nu höja omsättningsskatten på sprit,
kunna vi åstadkomma en ojämn belastning — vissa grupper av samhällsmedborgare
drabbas åtskilligt hårdare än andra — men med hänsyn till det allmänna
ekonomiska läget i landet, till denna skatts karaktär att dock vara en
lyxskatt och till andra omständigheter tycker jag inte, att i nuvarande ur

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

53

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

statsfinansiell synpunkt beträngda situation betänkligheterna mot att acceptera
höjningen kunna få vara avgörande.

En sak, som överraskat mig i denna debatt, är den kritik, som anknutits
till det system vi nu ha för statsutgifternas bestridande. Man delar upp statsutgifterna
i två partier: den ena delen skall balanseras av löpande inkomster,
den andra delen skall finansieras lånevägen. Nu tycks man på vissa håll
vara av den uppfattningen, att eftersom vi klara den första uppgiften att balansera
den ena delen med löpande inkomster, skulle det inte vara angeläget
med nya skatter. Denna uppdelning av budgeten har jag för min del alltid betraktat
som en sederegel, närmast för finansministern och hans kolleger i regeringen
men också för riksdagens ledamöter, som anger de minimikrav vi måste
ställa på oss. Vi kunna inte nöja oss med en sämre balansering av budgeten
än den. Men kunna vi med skattemedel täcka sådana utgifter, vilkas bestridande
med lånemedel man till nöds kan acceptera, måste det bara vara en
betydande fördel.

Jag kommer sedan till en fråga, som ganska nära berör mig i den verksamhet
jag nu har, nämligen till frågan örn denna skattehöjnings betydelse med
hänsyn till prisstoppspolitiken. I detta avseende skulle jag vilja föra följande
resonemang. Jag har alltid, när jag haft tillfälle att tala örn läget i prisstoppsavseende,
gjort gällande, att den marginal vi ha för prisstegringar, som
äro tillåtna, innan vi få en stegring också av lönerna, är ganska knapp. Det
rör sig för helt år räknat, örn man räknar från den period, med vilken vi
började, inte om mer än c:a 4 %, alltså bara 1 % i kvartalet. Men jag har alltid
tillagt, att denna marginal är speciellt knapp därför, att vi måste räkna med
att en del av den skall tagas i anspråk just för skatteökningar. Detta kan leda
mig bara till en enda reflexion, nämligen den att det varit mycket önskvärt,
örn vi haft ett index konstruerat på ett annat sätt, men det kan inte leda mig
till den ståndpunkten, att man, därför att man har en knapp marginal, skall
anse sig förhindrad att överhuvud taget höja skatter som inverka på index.
Ett sådant ståndpunktstagande skulle enligt min mening innebära en ganska
orimlig konsekvens, som, det tvekar jag inte att påstå, skulle stå i mycket
dålig överensstämmelse med det P. M. från direktör Söderlund, som är det
grundläggande dokumentet i detta sammanhang. Han räknar med — i bevillningsutskottets
betänkande finnes för övrigt ett uttalande av statsministern
i riksdagen med samma innebörd återgivet -— vissa skattehöjningar som ofrånkomliga.
Det är Val också att märka, att vi för närvarande efter ett halvt år
av prisstoppspolitik befinna oss i det läget, att vi visserligen alltjämt ha anledning
att vara mycket vaksamma, att i möjligaste mån sätta stopp för alla
prishöjningar, men att läget dock inte är i egentlig mening kritiskt. Vi ha ifrån
den 1 oktober, då vi hade ett index av 239, och till den 1 april detta år, således
efter ett halvt år, inte hunnit längre än till 240. Det kan hända att vi på
grund av omsättningsskatten, örn den går igenom, och vissa andra omständigheter
få en ny obetydlig stegring den 1 juli i år, men jag tycker dock inte
man har rätt att säga att situationen är så kritisk, att vi av den anledningen
skola vägra acceptera en skatt, som vi ur andra synpunkter anse vara behövlig.

Jag vill i detta sammanhang tillägga att jag känner ett behov att varna
mot den synpunkten, att man skall godtaga don del av skattehöjningen som
inte direkt påverkar index, men slopa den som påverkar index. Jag gör det
framför allt därför, att jag tror, att man skall akta sig för att inrikta prispolitiken
på det sättet, att det blir cn indexpolitik, så att man accepterar alla
möjliga prishöjningar bara inte dem som avspegla sig i index. Tvärt örn mås -

54

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m. (Forts.)

te etet vara en fundamental uppgift för dem, som ha något att göra på detta
område, att se till att prisförändringarna i möjligaste mån återspeglas av index,
ty eljest kommer så småningom ett misstroende att växa upp mot detta
sätt att överhuvud taget mäta priser och avväga löner.

Jag vill inte förneka —• jag vill tillägga det för att vara fullständig — att
ur en synpunkt sett kan höjningen av omsättningsskatten måhända oförmånligt
påverka arbetet på att hålla priserna stabila, och det skulle vara ur psykologisk
synpunkt. Folk kan reagera på det sättet, att de inte äro villiga
att underkasta sig de uppoffringar, som det innebär att hålla nere sina egna
priser, när staten höjer skatterna. Jag är emellertid inte så rädd för den synpunkten,
ty jag tror. att näringslivets män — och det är dem det här främst
gäller —- inte ha så förfärligt svårt att hålla isär skattesynpunkter och frågan
om varuprishöjningar. Jag tror att de väl skola förstå, att den del av fördyringen
av våra levnadskostnader, som hänför sig till skattehöjningar, få vi
dragas med, men den är intet skäl för prishöjningar av annan natur.

Summerar jag mina synpunkter vill jag säga, att även örn jag under normala
förhållanden är starkt kritisk mot höjda spritskatter, så tycker jag att man
med hänsyn till nuvarande statsfinansiella läge bör acceptera den kungl, propositionen.
Min sista konklusion blir den, att jag icke tror, att detta kan allvarligt
försvåra möjligheterna att på ett framgångsrikt sätt fullfölja den
prispolitik, som vi nu under ett halvt år med tämligen lyckligt resultat ha
hållit på att genomföra.

Herr Sundström i Vikmanshyttan: Herr talman! Då jag yrkat bifall till
min motion och till utskottets förslag, har jag gjort det med annan motivering
än den utskottet anfört för sin hemställan. Jag yrkar därför bifall till klämmen
i utskottets förslag, men att motiveringen måtte strykas.

Herr Lindmark: Herr talman! Jag kan instämma med herr Lundell däruti
att det är egentligen missbruket som har åstadkommit nyktefbetsverksamhet
här i landet. Skulle verkligen människorna ha varit mäktiga behärskning,
så att icke missbruk av alkoholhaltiga drycker förekommit, så hade naturligtvis
ingen behövt arbeta för nykterhetens främjande i landet. Men nu råkar
det inte vara på detta lyckliga sätt. Det är tvärt örn så. att den som tar det
första glaset lätt faller offer för missbruk, och därför är det så viktigt att man
försöker få den kunskapen spridd bland vårt svenska folk, att man icke skall
låta sig frestas av det första glaset utan helt avstå från det och därmed också
undgå följderna, som vi sorgligt nog ha så rika exempel på.

Jag begärde otdet närmast med anledning av vad herr Hagberg i Malmö har
sagt här i dag. Jag förvånar mig över att herr Hagberg i sitt sista anförande
upprepade sitt resonemang om de 160 miljoner, som utgöra överskott i vår ordinarie
budget. Efter det att finansministern så klart och redigt utlagt, hur saken
verkligen ligger till. så skulle herr Hagberg icke försökt sig på ett ytterligare
resonemang. Vi behöva inte gå in på några siffror. Alla veta vi. att det
är ett stort deficit i vår stat på grund av försvarsansträngningarna, på grund
av beredskapen, och att det vill mycket till om vi inom nära liggande lid skola
kunna betala allt vad svenska staten har blivit skyldig och på samma gång
svara för de löpande utgifterna.

I sitt tidigare hållna anförande uttalade herr Hagberg en sådan sats som
att vi ha misslyckats i vår nykterhetspolitik. Jag måste då ställa en fråga
till herr Hagberg. Jag begär icke att den skall bli besvarad nu, men till ett stilla
övervägande vill jag rekommendera frågan: hur skulle det ha sett ut i vårt land,

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

55

Fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker, m. m. (Forts.)

om vi icke haft det brattska systemet att tillgå? Vi måste nämligen komma
ihåg, att det fannsicke något annat system som vi hade utsikt att få genomfört.
Vid den tid då det genomfördes, var det det enda som gick att genomföra,
och örn man jämför nykterhetstillståndet eller berusningstillståndet nu och för
25 år sedan måste vi ju konstatera en utomordentligt stor skillnad. Detta konstaterande
upphäver icke något av vad kontrollstyrelsen har sagt i fråga örn
dagens nykterhetsläge. Kontrollstyrelsen har ju förklarat, att missbruket av
starka drycker är i stigande, icke minst ibland vår ungdom, och detta är ju i
högsta grad att beklaga. Nej, vi skola vara tacksamma för att vi på sin tid
kompio in på det brattska systemet. Detta betyder dock icke att det icke skulle
kunna tänkas något bättre. Det betyder icke heller att vi behöva fortsätta med
det i alla tider. Det kan bli en annan och bättre lösning som vi gå emot. Jag
hoppas, att man framför allt på övertygelsens och upplysningens väg skall lära
sig inse, hur viktigt det är med nykterhet, och framför allt att ungdomen må
fatta detta och låta det bli ett av sina ideal att icke bruka spritdrycker, ett
bruk som så lätt övergår till missbruk.

Jag har väckt en motion å riksdagens nykterhetsgrupps1 vägnar, och i klämmen
där förekommer ett så starkt yrkande som att riksdagen måtte besluta
kraftig höjning av beskattningen av rusdrycker. En kraftig höjning innebär
något helt annat än vad som framkommit i den kungl, propositionen. Jag tror
att de ha rätt som i dag ha sagt, att denna stegring av skattesatserna med små
belopp är icke en lycklig och riktig lösning. Det skall vara en kraftig ansats,
det skall vara ett betydande belopp, så att höjningen verkligen får den nykterhetsgivande
effekt som är avsedd. Som nu läget är ha vi givetvis intet annat
att göra än att välja mellan de alternativ, som förefinnas, och i valet mellan
utskottets utlåtande och kläm och herr Bärgs reservation anser jag ingen tvekan
kunna råda.

Jag yrkar bifall till reservationen av herr Bärg m. fl.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav propositioner
på l:o) bifall till utskottets hemställan; 2:o) bifall till den av herr
Bärg m. fl. avgivna vid betänkandet fogade reservationen; 3:o) bifall till
den av herrar Lövgren och Gustaf Elofsson avgivna, vid betänkandet fogade
reservationen; 4:o) bifall till den av herrar Sjödahl och Falk avgivna, vid betänkandet
fogade reservationen; samt 5:o) bifall till utskottets hemställan med
uteslutande av dess motivering; och fann herr talmannen den under 2:o) angivna
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Hagberg i Malmö
begärde emellertid votering, i anledning varav och sedan till kontraproposition
antagits den under l:o) angivna propositionen efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller den vid bevillningsutskottets förevarande
betänkande nr 29 fogade, av herr Bärg m. fl. avgivna reservationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets hemställan.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositioncn
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen, vadan kammaren
bifallit den av herr Bärg lii. fl. avgivna, vid betänkandet fogade reservationen.

56

Nr 19.

Onsdagen den 26 maj 1943.

§ 8.

Herr statsrådet Ewerlöf avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 276, med förslag till förordning angående tillämpning av vissa särskilda
bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942 i fråga örn taxeringsförfarandet
år 1944;

nr 287, angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. m.;
nr 288, med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
och 5 § förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt; nr

289, angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms
stad för tiden 1 oktober 1943—30 september 1944; och

nr 290, angående anslag till kostnader för årlig taxering, m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 9.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:
nr 122, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1943/44 till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning jämte en
i ämnet väckt motion;

nr 123, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 till ersättning för förfogande över
vissa fartyg;

nr 124, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret 1943/44 till förlagskapital för inköp
av förnödenheter m. m.;

nr 125, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till
folkskoleväsendet för budgetåret 1943/44;

nr 126, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till Krigsrätterna: Avlöningar m. m.;

nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för
budgetåret 1943/44 till Yrkesinspektionen m. m.; och

nr 128, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till Statens sinnessjukhus: Avlöningar m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 10.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 244, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, såvitt angår jordbruksärenden; nr

245, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av statens veterinärbakteriologiska anstalt m. lin;

nr 246, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ändrade bestämmelser
rörande fridlysning av björn och lo;

nr 247, i anledning av väckt motion angående utredning örn de norrländska
ägostyckningsinnehavarnas levnadsförhållanden och försörjningsbetingelser;

nr 248, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast egendom; och

nr 249, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående åtgärder till stöd
för de renskötande lapparna m. m.

Onsdagen den 26 maj 1943.

Nr 19.

57

Vidare anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 242, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker, m. m.; och

nr 243, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),
m. m.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.40 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

5

Andra kammarens protokoll 19k-3. Nr 19.