1943. Ändra kammaren. Kr 5 (Riksdagens protokoll 1943:5)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1943. Ändra kammaren. Kr 5.

Lördagen den 30 januari.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Justerades protokollen för den 23 och. den 24 innevarande januari.

§ 2.

Herr statsrådet Sköld avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 17, med förslag till förordning örn erkända skatteförmedlingskassor, m. m.;

nr 18, med förslag till lag örn vapenfria värnpliktiga, m. m.; och

nr 19, angående bestridande av änkan Signe Hanna Viktoria Jernbom tillkommande
livränta.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj :ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionen, nr 14, angående befrielse för vissa personer
från betalningsskyldighet till kronan på grund av virkesköp; samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 15, angående försäljning av visst under vattenfallsstyrelsens förvaltning
stående område; och

nr 16, angående förvärv för statens vattenfallsverks räkning av enskild
kraftdistributionsverksamhet- m. m.

§ 4.

Föredrogs den av herr Lundberg i Uppsala vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men da bordlagda anhållan att fa framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet, angående vissa
förhållanden vid Kungl. Upplands regemente.

Denna anhållan blev av kammaren bifallen.

§ 5.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1943/44 under riksstatens
första huvudtitel, avseende anslagen till hov- och ^slottsstaterna

nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

Andra kammarens protokoll 19Jf8 Nr B. 1

Nr 5.

Lördagen den 30 januari 1943.

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde ;

nr 20, i anledning av Kungl. Maurts proposition angående utgifter å tilläggsnot
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; och

nr 22, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser folkhushållnings
departementets verksamhetsområde; samt

första lagutskottets utlåtande, nr 1, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn begränsning av
vinstutdelning från aktiebolag, dels ock i ämnet väckta motioner.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.04 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Tisdagen den 2 februari 1943.

Nr 5.

Tisdagen den 2 februari.

Kl. 4 e. m.

Il Justerades

protokollet för den 27 nästlidna januari.

§ 2.

Föredrogs Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande proposition, nr 17, med
förslag till förordning örn erkända skatteförmedlingskassor, m. m.; och hänvisades
propositionen, i vad angick de under punkterna 4), 5) och 12) angivna
författningsförslagen, till behandling av lagutskott, i vad angick de under
punkterna 6)—8) angivna lagförslagen, till konstitutionsutskottet, i vad angick
de under punkterna 9)—11) angivna författningsförslagen till bankoutskottet
och i övrigt till bevillningsutskottet.

Vidare föredrogos följande Kungl. Majrts på bordet liggande propositioner;
och remitterades därvid

till behandling av lagutskott propositionen, nr 18, med förslag till lag om
vapenfria värnpliktiga, m. m.; samt

till bankoutskottet propositionen, nr 19, angående bestridande av änkan
Signe Hanna Viktoria Jernbom tillkommande livränta.

§ 3.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 1, 14, 19, 20
och 22 samt första lagutskottets utlåtande nr 1.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.05 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Nr 5.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Begränsning
av vinstutdelning
från
aktiebolag.

Onsdagen (leii 3 februari.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 20, med förslag till förordning om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering,
m. m.; och

nr 21, med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 3 § förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 2.

Föredrogos, punktvis, vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 14, i anledning av Kungl. Maj :s proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 19, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde;

nr 20, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; och

nr 22, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser folkhushållningsdepartementets
verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 3.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 1, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn begränsning
av vinstutdelning från aktiebolag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 18 december 1942 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 6, vilken behandlats av första lagutskottet, hade Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag
med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning från aktiebolag.

I samband med propositionen hade utskottet till behandling förehaft flera i
anledning av propositionen inom riksdagen väckta motioner.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Nr 5.

Begränsning av vinstutdelning frän aktiebolag. (Forts.)

I motionen 11:267 hade hemställts, att riksdagen ville besluta

•att i det framlagda lagförslaget införa ett tillägg, medgivande halv kompensation
för levnadskostnadsstegring; . , .

att i förordningen örn ersättningsskatt införa ett tillägg, som skyddade pa
grund av den nya lagen ej utdelade belopp mot uttagande av ersättningsskatt.

Utskottet hemställde,

A) att det genom förevarande proposition framlagda lagförslaget måtte av
riksdagen antagas; samt

B) att de i ämnet väckta motionerna 1:127 samt II: 132, 204 och 267, i vad
de icke kunde anses besvarade genom utskottets hemställan under A), icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade avgivits av herr Karl Jolian Olsson.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Lundell: Herr talman! I en motion, avlämnad i början av fjolårets
riksdag, väckte jag förslag örn att den hittillsvarande krigskonjunkturskattelagstiftningen
skulle avlösas med en lag örn utdelningsbegränsning ungefär
av samma konstruktion som den, det nu föreliggande förslaget innehaller. Jag
hade då samma uppfattning som jag fortfarande har, att denna lag örn utdelningsbegränsning
kommer att verka skadlig pa företagsamheten, en företagsamhet
som är av särskilt stor betydelse, när det gäller att under en kristid
som den närvarande åstadkomma ersättnings varor för andra varor, som försvunnit
ur marknaden. Jag ansåg emellertid, att trots dessa olägenheter och
dessa skador en lag om utdelningsbegränsning vore ändå att betydligt föredraga
framför krigskonjunkturskattelagstiftningen, som å företagsamheten verkar
icke blott återhållande utan även rent destruktivt. Jag väckte därför, såsom
jag förut sagt, förslag örn att krigskonjunkturskattelagstiftningen skulle
ersättas med denna lag örn utdelningsbegränsning; Nu synes det emellertid
vara finansministerns och regeringens i övrigt mening, att man. skall bade ha
denna lag örn utdelningsbegränsning och dessutom ha livar krigskonjunkturskattelagstiftningen.
Denna utväg kan jag för min del icke gilla eller biträda.
Det blir två lagstiftningar, som ha ungefär samma syfte . jag kan kalla det
ett socialmoraliskt syfte •— där man vill förhindra, att vissa., företagare fa
betydligt ökade inkomster, medan enskilda personer—närmast da löntagarna
på en del håll ha fått sina försörjningsmöjligheter försämrade under kristiden
Jag finner det vara en oformlighet att ha tva olika lagar med detta syfte, och
för min del är jag beredd att godtaga denna lag örn utdelningsbegränsning
men vill i så fall ha krigskonjunkturskattelagstiftningen avskaffad.

Jag har till innevarande riksdag väckt en motion, däri jag föreslår, att man
skall förfara på det sättet, att man alltså, skall i allt väsentligt godtaga den
nu föreslagna lagen örn utdelningsbegränsning men samtidigt avskaffa eller avstå
vidare från krigskonjunkturskattelagstiftningen. Något direkt yrkande
därom har jag icke kunnat framställa i motionens kläm denna gång, därför
att ett sådant ärende skulle lia behandlats av olika utskott, utan det står endast
i korthet omnämnt i motionens motivering. Jag skall alltså nu icke .framställa
något yrkande i den riktningen, att krigkonjunkturskattelagstiftningen icke
vidare skall fullföljas.

Vad beträffar det nu föreliggande lagförslaget lider det av en del brister.
sorn sticka i ögonen, och angående vilka jag i min motion framställt vissa
yrkanden. Vad som i första hand stöter i det uti propositionen framlagda för -

Nr 5.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forts.)
slaget är, att aktieägarna icke medges någon som keist kompensation för de
stegrade levnadskostnaderna. Det finns ju en del personer, i synnerhet äldre,
som försökt att under sin aktiva ålder skapa sin egen pensionering genom att
skaffa sig vissa banktillgodohavanden, vissa obligationer och vissa aktier, och
som tänkt sig att med avkastningen av dessa kunna draga sig fram, när de
bli äldre. De komma emellertid i den ställningen, att räntan å deras banktillgodohavanden
naturligtvis icke kan på något sätt stegras efter levnadskostnaderna.
Bäntevariationerna äro beroende på helt andra grunder. Samma
är förhållandet med räntan på de obligationer, som de kunna lia. Däremot funnes
ju en naturlig möjlighet för dem att få den aktieutdelning, de möjligen
kunna åtnjuta, stegrad i den mån penningvärdet faller. Det vore en naturlig
utväg, därför att ett aktiebolag innebär ju delägarskap i de realvärden, som
ett bolag rör sig med. Jag tänker då närmast på producerande bolag, som
äro av vida övervägande betydelse. Det är därför naturligt, att ett aktiebolags
inkomst stiger i samma mån som penningvärdet faller, och det är också naturligt,
att aktieutdelningen stiger i samma mån som penningvärdet faller.
Dessutom skola vi göra klart för oss, att aktieägarna, som äga det produktiva
företaget, till följd av de ramavtal, som träffats, medgivit, att de som äro i
företaget anställda få kompensation undan för undan för det fallande penningvärdet
— visserligen icke full kompensation men ungefär halv kompensation
— och då kan man icke anse annat än rimligt, att de som åt de anställda
medgivit halv kompensation också böra vara berättigade att själva erhålla
halv kompensation, d. v. s. att företagets ägare icke skulle behöva vara
sämre ställda än de i företaget anställda i kompensationshänseende. Det vill
emellertid Kungl. Majit genom det här lagförslaget förbjuda, och den motivering
därför i penningpolitiskt avseende som anförts är efter mitt förmenande
ofantligt, svag. Detta resonemang örn köpkraften, som föres fram i
propositionen, är till sin natur mycket tvivelaktigt. Jag har ganska utförligt
berört detta resonemang i motionen, men jag skall icke trötta kammaren med
att redogöra för dessa penningpolitiska frågor.

Jag kan emellertid efter min uppfattning icke finna, att det på något sätt
skulle öka. penningvärdets försämring, örn man medgåve aktieägare lika stor
kompensation som de i företaget anställda. Jag har därför föreslagit i motionen,
att i 1 § lagförslaget skulle sättas in ett nytt stycke, som vore formulerat ungefär
pa det sätt som i motionen föreslagits, och som då skulle ge vederbörande
aktieägare, möjlighet till halv kompensation för penningvärdets fall i den mån
lagtexten i övrigt icke medger kompensation. Lagutskottet har avvisat detta
förslag utan något annat stöd härför, än att utskottet hänvisat till den penningpolitiska
argumentation, som i propositionen framlagts.

Även på en annan punkt har jag framställt anmärkning mot propositionen,
nämligen av den grund att däri icke förutsättes någon som helst ändring i
förordningen örn ersättningsskatt. Det ligger så till med ersättningsskatten,
att den skall utges av vissa aktiebolag, som icke utdela vad de skäligen på
vissa grunder kunna anses lia möjlighet att utdela. Denna ersättningsskatt är
alltså ett slags regulativ mot att delägarna i vissa bolag, som icke utdela invänta
medel, skulle undandraga sig den dubbelbeskattning, som åvilar ett
aktiebolags förtjänst. Nu kommer man här med ett lagförslag, som går delvis
stick i stäv mot förordningen om ersättningsskatt, och säger, att de få icke
utdela iner än ett visst belopp i förhållande till sitt arbetande kapital. Då
kan alltså^uppstå den situationen, att ett bolag, å ena sidan, enligt denna nya
lag icke får utdela visst belopp men, å andra sidan, på grund av förordningen
örn ersättningsskatt får betala ersättningsskatt för ett belopp, som det sålunda
är förbjudet att utdela.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Nr 5.

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forts.)

För att förekomma (lenna konflikt mellan tva stadganden i olika lagar har
jag här föreslagit, att det skulle fogas ett tillägg i förordningen om ersättningsskatt
av det innehållet, att ersättningsskatt icke skulle utgå på belopp,
sorn på grund av denna nya lag icke finge utdelas. Första lagutskottet har
något berört detta i sista stycket av utskottets eget uttalande, där utskottet
säger: »Enligt utskottets uppfattning, som även torde överensstämma med propositionens
ståndpunkt, bör stadgandet i 1 § kungl, förordningen den 26 juni
1933 om ersättningsskatt så förstås, att sådan skatt må utgå allenast i den man
utdelning på grund av den föreslagna lagens bestämmelser icke är förbjuden»,
oeh på denna grund anser man, att det icke bör göras något tillägg i förordningen
om ersättningsskatt. Man vill alltså, att taxeringsmyndigheterna, när
de behandla fall, där ersättningsskatt efter förutvarande regler skall utgå,
skola taga hänsyn till vad som står i ett utlåtande av första lagutskottet. De
skola alltså icke begränsa sig till vad som stadgas i själva texten till kungl.
förordningen örn ersättningsskatt, där man icke vill göra någon som helst ändring,
utan de skola vid sidan därav na klart för sig, att ett riksdagens utskott
i sitt utlåtande, som blivit av riksdagen godkänt, sagt, att föreskrifterna
i förordningen örn ersättningsskatt böra sa och sa tolkas. Det är ett ganska
abnormt förhållande att gå sådana vägar. Jag anser, att det varit bättre, att
man gjort detta korta tillägg till förordningen örn ersättningsskatt av i nuvudsak
den lydelse, som jag i min motion formulerat..

Herr talman! Jag skall icke upptaga kammarens tid längre. Jag vill pa
grund av det sagda hemställa örn bifall till yrkandena i motionen nr 267 i
denna kammare.

Herr Kilbom: Herr talman! Sådan denna lag är formulerad kommer den,
såsom kammarens ledamöter mycket lätt kulina övertyga sig örn, att knappast
få någon praktisk verkan. Jag vill med detta icke lia sagt, att den saknar betydelse.
Jag tror, att den kommer att lia en mycket stor psykologisk betydelse så
till vida, att den kan klargöra, att i tider som dessa få bolagen icke handha
sina vinster som de själva behaga. Jag skulle emellertid ha önskat, ° att den
satta utdelningsbegränsningen gått åtskilligt längre. Under alla förhållanden
förefaller det mig tämligen svårt att förstå, varför man icke skall kunna sänka
siffran 6 till 5. Det har anförts ett par skäl däremot. De sakkunniga säga:
»Med hänsyn till aktieplaceringens företagsekonomiska karaktär och de därmed
förbundna riskerna — — — torde procentsatsen icke böra sättas lägre än sex
procent.» Det låter ju höra sig, men är det icke så, att man därvidlag i någon
mån avsiktligt överskattar riskerna?

Örn man ser på de bolag, som ligga till grund för den undersökning, som
har gjorts, finner man, att flertalet av dem har haft en utdelning under 6 procent.
Jag förstår för övrigt icke, varför man under dylika förhallanden skall
driva upp denna sak på sätt som här har skett. Även örn man icke vill medge,
att det är riktigt att jämställa placering i aktier och placering i sparkassa eller
på kapitalräkning, föreligger dock en väsentlig skillnad pa den räntesats, som
utdelas till aktieägarna, och den räntesats, som de erhålla, som placera pengar
på sparkassa eller kapitalräkning eller i obligationer. Här skall nu medges en
utdelning med 6 procent, men örn jag tecknar obligationer finner jag, huiusom
det i dagens tidningar kungöres, att man får högst 3.5 procent. Fattigt
folk, som går till postsparbanken eller någon annan sparbank, får, om jag i
hastigheten icke minns orätt, nöja sig med 2.5 procent. Under dylika förhållanden,
herr talman, har det synts mig, som om man mycket väl skulle kunna
sänka utdelningsmaximum till 5 procent.

Även på en annan punkt förefaller det mig, som örn man borde ha gatt annor -

Nr 5.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forts.)
lunda till väga. dag hyser samma uppfattning, som opinionsvis framförts av
en av utskottets ledamöter, herr Karl Johan Olsson, nämligen att den föreslagna
mammiutdelmngen borde lia beräknats på det inbetalda aktiekapitalet i stället
för på den behållna förmögenheten. Såsom framgår av utskottsbetänkandet
skall vederbörande få utdelning icke^ blott på det han har inbetalt till bolaget
utan han skall också få utdelning på de belopp, som under årens lopp ha intjänats
till bolaget av ^de^ anställda, från direktören och ned till arbetarna. En
del elaka människor pasta, att man kan sätta dem i jämnbredd. Jag tycker det
vöre vida rimligare, om vederbörande finge nöja sig med utdelning på vad de
verkligen ha satt in i bolaget och icke få laga bestämmelser örn att de skola få
utdelning också på vad de icke ha gjort något för, d. v. s. vad arbetare och
lindra anställda lia släpat ihop åt dem. Det kan icke hjälpas, herr talman, att
jag måste finna detta vara principiellt oriktigt. Jag tycker, att man borde
lia kunnat gå väsentligt mycket längre än vad detta lagförslag gör.

Nu föreligger icke fran mm sida någon motion i något av dessa avseenden.
Det var kanske icke heller nödvändigt med hänsyn till att lagen ju är begränsad
i tiden. Jag har emellertid. den fasta förvissningen, att nästa gång detta ärende
Kommer tillbaka är situationen sådan, att man knappast behöver diskutera de
synpunkter, som jag här har anfört, utan de komma i alla fall att vinna beaktande.
Under alla förhållanden är det min bestämda förhoppning, att så
kommer att bli fallet. X tider, da man faktiskt får sa litet för de pengar, som ha
sparats, tycker jag det kunde vara tillräckligt, örn man finge 5 procent på de
pengar, som ha sparats i form av aktieköp, och att man icke till på köpet skall
lå ränta på pengar, som andra bringat samman.

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Det är närmast den presskampanj, som
Ilar förts före denna propositions behandling, och den presskampanj, som jagväntar
mig kommer att förås efter frågans behandling, som gör att jag vill
knyta några reflexioner till denna fråga. I denna kampanj har man velat framställa
saken så, som örn det här gällde att fastställa en maximering av utdelningarna
till G procent på aktiekapitalet. Det framgår emellertid mycket klart
av den föreslagna lagens avfattning, att det icke är på aktiekapitalet, vare sig
på det nominella eller det reellt inbetalda, utan på den redovisade förmögenheten,
som dessa 6 procent skola tillåtas. Det betyder, att utdelningarna i genomsnitt
komma att bli 8 och kanske upp till 10 procent på aktiekapitalet
i stället för de 6 procent, som man så listigt har förespeglat i pressen.

Härtill komma de undantag, som göras. I andra och tredje styckena av 1 §
göres en ytterligare uppluckring av den nominellt fastställda regeln. I andra
Rycket medges exempelvis, att när tre års tidigare utdelningar, alltså för åren
1937, 1938 och 1939, lia överskridit dessa 6 procent, äga företagen utdela genomsnittet
av den utdelning, som givits under dessa tre tidigare år, trots att
detta genomsnitt kan ligga väsentligt över G procent. Och i tredje stycket påpekas,
att företagen ha möjlighet att ge en utdelning, som motsvarar den, som
gavs för ar 1940. Dessutom tar man icke hänsyn till alla de företag, som ut<lelat_
gratisaktier under de senare åren just för att gardera sig mot en sådan
lagstil tning som denna, utan finner detta vara fullt acceptabelt. Denna metod
att framdeles trots denna väntade lag halla uppe utdelningen har genom regeringens
förslag, som jag förmodar kommer att godkännas av riksdagen, direkt
sanktionerats. Det finns ju också andra företag, som lia bedrivit en motsatt
utaelnmgspolitik och hållit nere utdelningarna, men lagen är ju så generös, att
den ger dem alldeles särskilda möjligheter att höja utdelningen på grund av
deras tidigare återhållsamhet.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Nr 5.

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forte.)

Om jag emellertid bortser från alla, dessa gränsfall och de möjligheter, som
där givas, finner jag ju, att man dessutom satt utdelningsprocenten sa hög, ätt
den endast tangerar ett fåtal företags utdelningsnivå. Det påpekas ju ^propositionen,
att av de 51 företag, som under åren 1937—1939 noterats på fondbörsens
Å- och A: 1-lista, ha endast 10 företag haft högre utdelning än 6 procent,
medan endast 3 företag, som år 1940 hade högre utdelning än medeltalsprocenten
för åren 1937—1939, haft högre utdelning än 6 procent för år 1940.
Jag tror, att man ur detta kan utläsa en mycket tydlig tendens, en tendens att
finna en genomsnittsnivå för utdelningarna, som håller sig under de nu medgivna
6 procenten. Det framträder en lika tydlig tendens för de högst utdelande
bolagen under dessa senare år att sänka sin utdelning till omkring eller
under 6 procent som för de lägre utdelande bolagen att sträva efter att komma
i närheten av en genomsnittlig profitkvot på under 6 procent.

Man kan därför fråga sig vad man väntar för resultat av en sadan lagstiftning
som denna. Finansministern uttalar för sin del den förhoppningen, att
»aktiebolagen icke skola utnyttja den icke obetydliga marginal för höjning
av utdelningarna som lagstiftningen i ett stort antal fall torde lämna öppen».
Såvitt jag kan förstå av detta uttalande fruktar finansministern, att denna
lagstiftning kommer att resultera i eller utlösa en strävan fran vissa företag,
nämligen de sämst ställda, att driva upp sin utdelning i närheten av den angivna
genomsnittsnivån.

Man har anfört såsom skäl för denna lagstiftning dels att man anser det
viktigt att konsolidera företagen och motverka aktieägarnas krav på högsta
möjliga utdelning, dels — jag citerar här riksbanksfullmäktige — att en sådan
lag skulle »utgöra ett viktigt stöd för strävandena att hålla tillbaka en ökning
av de avtalsreglerade penninginkomsterna». Finansministern bär därtill kommit
med ytterligare ett motiv för lagen genom att hänvisa till det söderlundska
programmet, enligt vilket det skulle vara klokt att genomföra en sådan lagstiftning
nu.

Det första motivet bygger, såvitt jag kan förstå, på att man anser, att det
finns en motsättning mellan å ena sidan företagsledningarna och deras strävanden
att hålla nere utdelningen och å andra sidan aktieägarna och deras
strävanden att få så stor utdelning som möjligt. En sådan motsättning föreligger
emellertid enligt min uppfattning icke i verkligheten. Jag tror, att de
exempel äro lätt räknade, när en bolagsstämma har beslutat fastställa en annan
utdelning än bolagets styrelse har föreslagit. I 5,711 aktiebolag, sorn. representera
två femtedelar av samtliga bolag, äger en enda aktieägare minst
75 procent av aktierna, och det är uppenbart, att det i dessa bolag icke kan
förefinnas någon sådan motsättning mellan å ena sidan aktieägarna och å andra
.sidan bolagets styrelse, som riksbanksfullmäktige här förutsätta.

I fråga om det andra motivet skulle jag vilja först ställa den frågan vilken
penningpolitisk verkan i det så kallade Södcrlundsprogrammets anda en lagstiftning
kan lia, som enligt finansministerns nyss citerade farhåga kan leda
till en ökning av utdelningarna i åtskilliga fall. Såvitt jag kan förstå bär finansministern
i sitt resonerande själv kommit till den slutsatsen, att en sadan
penningpolitisk verkan kan lagen icke lia. Han sager exempelvis i april 1942:
»Trots de höjningar av utdelningen som under senare tid i olika fall vidtagits
synes tillräcklig anledning icke nu föreligga att låta lagen omedelbart träda
i.''kraf t.» Men den 28 december kommer lian till den slutsatsen, att lagen ändå
bör träda i kraft, och då är hans enda motivering det söderlundska programmet.
Enligt det citat jag redan har anfört angående finansministerns farhågor
kan det emellertid för honom inte ha förelegat det skälet, att denna lag skulle
leda till en verklig sänkning av utdelningarna. Vad är det i så fall för resultat

Nr 5.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Begränsning av vinst,utdelning från aktiebolag. (Forts.)
i penningpolitiskt avseende som man väntar av en sådan här lagstiftning? Herr
Kilbom Ilar nog alldeles rätt, när iian talar om att man närmast kan vänta
vissa psykologiska verkningar av denna lagstiftning. Det stämmer också med
vad riksbanksfullmäktige anse, nämligen att lagen kail lia sill betydelse för
att vid de uppgörelser örn kollektivavtal som träffas påverka lönearbetarna
och jämförliga kategorier till att hålla tillbaka sina löneanspråk. Sådana psykologiska
verkningar väntar man sig tydligen av denna lagstiftning.

Örn man utgår ifrån att aktieägarna äro brottslingar mot vilka man nu skall
stifta en lag för att hålla tummen på ögat på deni, då måste jag säga, att sällan
ha lagstiftarna försökt att göra lagen så angenäm och friktionsfri sorn möjligt
för dessa förmenta brottslingar. Det är ju tillräckligt att hänvisa till kommentarerna
på de ekonomiska avdelningarna i pressen. Professor Ohlin påpekade
i går alldeles riktigt, att det ju egentligen bara kan vara till fördel för
aktieägarna. Jag anför detta för att närmare illustrera, vad jag här sagt. Det
är ju förstås möjligt och för övrigt naturligt, att det kan finnas motsättningar
mellan exempelvis de långivande kapitalisterna och de direkta industrikapitalisterna.
Att de långivande, som ju annars kunna få en sämre ränta på sina
pengar, kunna ha ett visst intresse av att en sådan lagstiftning som denna genomföres,
vill jag icke bestrida, men jag för min del har aldrig utgått ifrån att
det skulle vara något särskilt arbetarintresse att blanda sig i den dragkamp
som sker mellan två olika kategorier av kapitalister till förmån för den ena
gentemot den andra. Det är också möjligt — fastän jag måste säga, att jag
icke alls är på det klara med den konsekvensen — att denna lagstiftning kan
monopolisera de redan stabiliserade företagen och exempelvis hindra nyetableringar
av företag. En sådan konsekvens är ju inte alldeles otrolig, därför att
det vid nyetableringar av företag förhåller sig så, att kapitalisterna inte gärna
satsa pengar och ta mer eller mindre stora risker utan att de ha på känn, att
de komma att bli rikligt belönade för dessa risker. En lagstiftning varigenom
utdelningarna i företagen alltså verkligen hållas nere kan, örn den också i huvudsak
inte har en sådan verkan för de gamla företagen, dock ha det för de
nya företagen oell i viss utsträckning tjänstgöra som ett slags spärr mot nyetablering
av företag, en sådan spärr som riksdagen ju tidigare under detta
krig genomfört för sådana som vilja starta nya företag.

Enligt min mening kan det inte vara några andra konsekvenser av en sådan
här lagstiftning, och jag kan inte finna, att man kan vinna, vad man verkligen
menar sig kunna vinna med denna lagstiftning, nämligen att därmed få ett slags
psykologiskt påtryckningsmedel på arbetarklassen och jämställda kategorier.
De företagare som eventuellt få låta en del av sin utdelning stå inne något år
göra inte något offer. Det kan i många fall kanske bara leda till det resultatet,
att de under denna tid befrias från besväret att ta ut en del av sina pengar från
ett företag och försöka placera dem i andra. Å andra sidan skulle i dessa enstaka
fall, menar jag, denna lag kunna få sådana konsekvenser, att aktierna stiga
i värde på börsen genom att företagens förmögenheter, som aktierna representera,
_ också stiga. Därigenom får man också vissa möjligheter att på börsen utnyttja
en sådan lagstiftning till sin fördel.

Nu kanske man menar, att denna lagstiftning ändå innebär ett slags tvångssparande.
Ja, i något enstaka fall gör den kanske det, men örn man hade åsyftat
ett sådant tvångssparande — det har herr Kilbom alldeles rätt i — då borde
man ha satt gränsen för utdelningarna icke obetydligt lägre. Herr finansministern
var i början av förra året inne på den tankegången, att man borde fixera
gränsen för utdelningarna till 5 %, då man ju kanske kunnat hålla inne något
mera. Utskottet har emellertid nu stannat för en gräns av 6 %, och såvitt jag
kan förstå av finansministerns uttalande, har han godtagit denna siffra och

Onsdagen den 3 februari 1943.

Nr 5.

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forts.)
retirerat från sin tidigare ståndpunkt, närmast därför att han egentligen anser,
att det har ganska ringa betydelse, vad man härvidlag gör.

Denna lag är alltså, som jag ser den, närmast ett mischmasch, örn man darmed
avser att vinna några resultat, när det gäller att förhindra en ökning av
penningkapitalet i marknaden, eller att stimulera till sparande eller åstadkomma
ett tvångssparande. Men å andra sidan •— det är framför allt därför som jag
här har tagit till orda — håller jag det icke för alldeles uteslutet, att man kommer
att utnyttja lagens förmenta effekt till tvångssparande som ett skäl för
att förverkliga de tidigare signalerade planerna på ett tvångssparande som skall
drabba de lägre löntagarna. Örn sådana avsikter verkligen föreligga eller örn sådana
försök komma att göras, har jag i vart fall fredat mitt eget samvete med
att göra det påpekandet som jag här gjort i denna fråga.

När jag nu kommit med denna kommentar till detta lagförslag, säger det sig
självt, att vi från våra utgångspunkter ha synnerligen svårt att mobilisera något
sådant positivt intresse för detta förslag som första lagutskottet tydligen
ändå har för detsamma. Ty en lagstiftning som, för att ånyo erinra örn professor
Ohlins uttalande, egentligen endast bara kan vara bra för aktieägarna, en
sådan lagstiftning som kommer omedelbart efter det att man med mycket varierande
metoder har framtvingat ett kollektivavtal som låser fast den svenska
arbetarklassens och jämförliga löntagares levnadsstandard vid en nivå som
passerats redan omkring 1925, en sådan lagstiftning har man nog inte väntat,
och det har säkert den svenska arbetarklassen icke väntat, när man i det söderlundska
programmet uppställt densamma som ett kompletterande element i de
allmänna strävanden som man menade att det söderlundska programmet skulle
ge uttryck för, nämligen att stabilisera prisnivån och förhindra, att alltför^,
mycket pengar komme ut i marknaden, vilket skulle leda till ytterligare prisstegringar.

Herr Limdberg i Hälsingborg: Herr talman! Jag skulle till en början vilja
säga, att en lagstiftning sådan som den nu föreslagna knappast är nödvändig,
när inga tendenser till ökning av utdelningarna från aktiebolagen framträtt under
den senaste tiden. Dessa äro ungefär lika stora som före kriget. Emellertid
har denna lag örn begränsning av utdelning på aktier ansetts önskvärd som en
åtgärd i kampen mot inflationen. Jag vill för min del deklarera, att jag inte
har något att invända mot lagförslaget såsom det nu föreligger. Jag vill endast
vända mig mot en teknisk detalj i lagförslaget som avser lagens giltighetstid.

Här föreslås, att lagen på en gång skall bli tvåårig. Detta rimmar föga med
den tanke som tydligen kommit till uttryck i departementschefens uttalanden
örn att denna lagstiftning »för sitt framtida fortbestånd anses knuten till» de
Övriga åtgärder som avses för bekämpande av inflationen. Jag återgiver här,
vad finansministern anfört, vilket återfinnes pa sidan 19 i utskottsutlatandet.
Det är tydligt, att denna åtgärd får ses som ett lod i alla de åtgärder som ha
vidtagits i form av överenskommelser på den allmänna arbetsmarknaden under
föregående år. Det synes mig därför vara ganska egendomligt, att myndigheterna,
här regeringen, avhända sig de påtryckningsmedel som denna lagstiftning
kunde utgöra vid fortsatta förhandlingar under kommande år. I all synnerhet
finner jag det egendomligt, att lagutskottet, när det behandlat den, motion
som avgavs i första kammaren såsom nr 127 och i andra kammaren såsom
nr 132, motiverat sitt avslagsyrkande på denna motion kort och gott sålunda:
»Då enligt utskottets uppfattning de förhållanden som ligga till grund för propositionen
torde komma att föreligga även under innevarande år, kan utskottet
icke tillstyrka bifall till motionerna.» Jag finner, att lagutskottet tydligen

Nr 5.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forts.)

— det är kanske fel, men det förefaller så — icke insett betydelsen av denna
lagstiftning såsom ett led i fortsatta förhandlingar.

„ Herr talman, jag vill icke ställa något yrkande utan bär endast velat framhålla
dessa synpunkter vid frågans behandling.

Herr Lindqvist: Herr talman! Efter de många anföranden som här hållits
bör det kanske sagås något från utskottets sida, örn icke för annat så för att
yrka bifall till utskottets hemställan. Det tjänar ingenting till att blåsa upp
denna fråga till någon särskilt stor politisk fråga, ty det torde väl vara riktigt,
såsom sagts från flera håll, att förslaget, såsom det nu bär föreligger,
har en mera psykologisk än en rent reell betydelse.

När man tager del av denna proposition, märker man väl, att vår finansminister
har gått mycket, mycket försiktigt tillväga. Det brukar ju många
gånger av hans politiska motståndare sägas, att han icke ser tillräckligt till
näringslivets behov, till dess frihet o. s. v. Men ingen torde väl kunna säga
annat, än att finansministern, . när han framlagt detta lagförslag, iakttagit
ali möjlig försiktighet, en försiktighet så stor, att säkerligen många flera än
de som yttrat sig här anse, att finansministern gått något långt i sin försiktighet.

Inom utskottet har det rått olika meningar om vissa detaljer i lagförslaget.
En mening har kommit till uttryck i utskottsutlåtandet, där en av utskottets
ledamöter uttalat, att lian anser att begränsningen av utdelningen på aktier
borde beräknas på aktiekapitalet och icke på förmögenheten. Det har också
inom utskottet höjts röster för att man borde ändra siffran 6 till 5 och icke
tillåta en så hög utdelning som till de 6 % som äro föreslagna. Det har även
böjts röster som talat för den uppfattning som kommit till uttryck i några
motioner, och som herr Lundberg här gjort sig till tolk för, nämligen att det
skulle bli en lag som bara gällde för ett ar och icke för två år, såsom förslaget
nu innebär. Vi ha emellertid inom utskottet funnit, att detta lagförslag, när
det framlagts, varit behandlat vid mer än ett tillfälle — det framgår också
av propositionen —, att olika meningar ha gjort sig gällande angående förslagets
innehall och att man sa till sist stannat för en kompromiss. Man var
da inom utskottet ense örn att man även där borde söka uppnå en kompromiss.

När herr Lundell i dag yttrade sig, ville han göra vissa jämförelser mellan
den föreslagna lagen och krigskonjunkturskattelagen. Jag behöver icke
tala örn för herr Lundell eller någon annan, att det är helt olika syften man
vill nå med dessa, båda lagar. Genom krigskonjunkturskatten vill man ju ta
in en hel del miljoner till statsverket, men när det gäller begränsningen av
aktieutdelningen, är det icke alls fråga örn att därigenom ta in någon krona
mer till staten, utan da gäller det ju, som man kan säga — ordet har förut
nämnts här — en lag örn tvångssparande. Ett tvångs sparande är ju icke alla
glada, at,. utan en del av oss äro nog rädda för det. Men från högerns sida har
det vid tidigare tillfällen någon gång här i kammaren till min stora förvåning
böjts rop pa att man icke skulle rädas för ett tvångssparande. Från den sidan
bör det alltså icke vara mycket att invända mot principen, när den på detta
sätt genomföres.

Med anledning av de i motioner framställda yrkandena örn att det skall vara
en ettårig lag, vilket yrkande även herr Lundberg givit sin anslutning, vill
jag säga ett ord. Det kan vid första påseendet förefalla, som örn det’vore
mycket goda skäl som talade för att låta lagen begränsas till att gälla blott
ett år. Sedan kunde, man ju, örn lagen visade sig behövlig, komma tillbaka
med den nästa år. Vi ha verkligen inom utskottet grubblat på den saken, men

Onsdagen den 3 februari 1943. Nr 5. 13

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forts.)
vi ha till sist stannat tor att det nog är riktigast att lagen får två åra giltighet,
d. v. s. att den skall gälla två räkenskapsår — det är icke fråga örn
kalenderår. Nu såg jag i tidningen häromdagen — och det har jag gjort vid
mer än ett tillfälle — att vissa bolag redan beslutat örn utdelning för föregående
års verksamhet. De bolag som sa gjort komma val, efter^ vad jag förstår,
att stå utanför lagen, ty lagen får väl i dessa fall icke någon tillbakaverkande
kraft. Det var ett bolag som häromdagen beslöt en utdelning av 7
kronor per aktie. Jag förmodar, att en av motionärerna i riksdagen icke är
främmande för detta bolags verksamhet. Örn hans motion skulle bifallas,
skulle såvitt jag förstår hans bolag icke komma att omfattas av lagen nästa
år heller. Om nämligen förslaget kommit för sent vid detta tillfälle, är det
väl att antaga, att det även skulle komma för sent nästa år och att lagen ej
heller då skulle komma att drabba hans bolag. .

Detta betyder icke så mycket, herr Lundberg, att vi behöva uppehålla oss
vid det. Denna lag har tillkommit som ett led i riksbankens penningvårdande
verksamhet. Det lönestopp som nu är satt för arbetarna och löntagarna i övrigt
gäller inkomster, som de ha innevarande år. Örn ett bolag driver sin verksamhet
1943, går avkastningen av detta bolags verksamhet nämnda år till
de anställda och, örn den räcker till, eventuellt ä.ven till aktieägarna. Men
medan arbetarna och övriga löntagare fa sin avlöning vecko- eller manadsvis
under det löpande verksamhetsåret, få aktieägarna sin utdelning först året
därpå. Det är emellertid samma års verksamhet som löne- och prisstoppet
skall avse. Det torde därför vara principiellt oriktigt att gå den väg som
motionärerna föreslagit. Nu har ju denna lag utan nämnvärd debatt tagits
av första kammaren, och det förstår jag mycket väl, ty var och en, som aldrig
så litet satt sig in i saken, måste säga sig att den inte är någonting att slåss

om. -lii

När herr Lundell både i sin motion och här i kammaren i dag talar om,

att det bör finnas möjlighet att ge kompensation för levnadskostnadsstegnngen
även till aktieägarna, vill jag säga, att i de fall, där bolagens verksamhet
medger utdelning, finns ju, just på grund av att man nu satt utdelnmgsprocenten
så högt som till sex, möjlighet att ge kompensation för dyrtiden. Jag
vill visst inte för min del rekommendera, att man går tillväga på det sättet,
ty enligt min uppfattning är det alldeles riktigt vad finansministern säger,
när han livligt understryker önskvärdheten av att man inte begagnar sig av
denna möjlighet att höja utdelningen, utan i stället använder medlen för en
konsolidering av företagen, vilket är till fördel inte bara för aktieägarna utan
även för de anställda och för samhället i dess helhet. Örn, såsom man får hoppas,
kriget en gång tar slut, är det nog ingen sorn vågar räkna med annat
än att även vårt näringsliv kommer att få vissa svårigheter att kämpa med,
och då är det väl till fördel frii- oss alla, örn aktiebolagens ställning stärkts
genom att man skaffat sig reserver i stället för att göra så stora utdelningar

Vidare vill jag, i anledning av vad herr Lundell i sin motion framhåller
beträffande ersättningsskatten, säga att jag har inte någon anledning att tro,
att det därvidlag kommer att möta några svårigheter för skattemyndigheterna.
Inom första lagutskottet, där vi ju vanligen inte syssla med skattefrågor,
lia vi i detta såsom i andra skatteärenden, som vi haft att taga ställning till,
konfererat med vederbörande från departementet. Vi ha därvid — vilket utskottet
också understrukit — varit överens om att man kan skriva sa som
departementschefen gjort, ty det ligger ju en skillnad i uttrycken herr Lundell,
när det såsom nu i gällande förordning bara talas örn »underlåtenhet»
att utdela för att undandraga sig skatt, och när man enligt den här före -

Nr 5.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forts.)
slagna lagen inte får utdela över en viss procent. Jag tror alltså att även den
sak, som herr Lundell här påtalat, kommer att klara sig.

Med dessa få ord — vilka val inte utgöra svar på allt som här sagts men
som kanske räcka jsom en motivering för utskottets ståndpunkt -— ber jag,
herr talman, att fa yrka bifall till propositionen och därmed till utskottets
förslag.

Herr Hilbom: Herr talman! Det har fällts ett par yttranden i debatten här,
som jag för mitt vidkommande inte kan ge min anslutning till. Men innan jag
klargör detta, vill jag säga att det var en alldeles riktig" karakteristik, som
herr Lindqvist nyss gav, då han framhöll att lagen sannolikt kommer att få
större psykologisk än finansiell betydelse. Jag vill emellertid för min del understryka,
att denna psykologiska betydelse icke får utnyttjas mot arbetarparten
vidkommande avtalsförhandlingar, och jag vill tillägga: icke heller
han utnyttjas mot arbetarparten. Arbetarna lia under hela denna kris följt
sina förhandlare på ett sadant sätt, att det inte behövs några psykologiska
pekpinnar^ för dem. Men så som lagen blivit utformad, är den inte heller av
det innehållet att den kan utnyttjas mot arbetarna.. Arbetarnas förhandlare
äro skickligt och kunnigt folk, och de skola helt visst, vid eventuella försök
att komma åt arbetarna under åberopande av att utdelningsnjutarna här ha
gjort offer, veta att tala om vad lagen i själva verket innehåller.

Då jag emellertid själv säde att lagen har en viss psykologisk betydelse, så
menade jag att den får bli en första signal till alla dem, som satsat pengar
i aktiebolag och utan hänsyn till återverkningarna i ena eller andra avseendet
bara kräva så stora utdelningar som möjligt på dessa pengar, att det nu är
slut jned de stora utdelningarna. Men den kan få en psykologisk inverkan
också i ett annat avseende, nämligen såsom en signal örn att trots alla påstådda,
risker bör det inte lämnas högre ränta på vissa placeringar. Det är
inte rim och reson i, att stora lager av sparare skola få nöja sig med den
lilla utdelning, som de få i form av sparränta på sitt kapital, samtidigt som
de, som placerat sina pengar i aktier,_ erhålla avsevärt mycket större utdelningar,
fastän dessa aktieplaceringar icke innebära någon risk.

Ur dessa, synpunkter, herr talman, tror jag att denna lag kan innebära ett
litet steg på vägen till vad jag hoppas att vi komma att besluta i fortsättningen.

Herr Lundell: Herr talman! Jag känner mig föranlåten att säga några ord
örn det som herr Kilbom yttrade i sitt första anförande, ty han gick i sitt
standpunktstagande där längre än vad de flesta andra här i kammaren gjort.

Jag vet inte, hur herr Kilbom egentligen resonerar i ekonomiska saker,
h ör en utomstående förefaller det vara mycket svårt att tränga igenom hans
mekanism därvidlag. Herr Kilbom sade under sitt första anförande — han
kom tillbaka till det under sitt senaste anförande också -—• att aktieägarna
borde fa nöja sig med en utdelning som ligger i nivå med den ränta postsparbanken
ger. Jag vill då fråga herr Kilbom: Tror herr Kilbom verkligen
att örn de, sorn nu ha pengar på postsparbanken, i stället använde sina medel
tor att sätta i gang ett produktionsföretag, räntan på deras pengar då säkert
komme att uppgå till i genomsnitt 3 procent? Jag undrar, örn så bomme att bli
tallet. Det kan hända, att företagets utdelning ett år uppgår tilli 0—12 procent,
men att annat år blir det inte någon utdelning alls, och det är ju dock genomsnittsprocenten,
som det egentligen är fråga om. Jag hade för ett par år sedan
ett resonemang med herr Kilbom örn Grängesbergsbola.gets utdelningar.

vnrioKllb°m uty o te, att de* var Dåligt, att. detta bolag delade ut ända upp
till 12 procent pa aktiekapitalet, men när vi gingo igenom utdelningarna för

Onsdagen den 3 februari 1943.

Nr 5.

Begränsning av vinstutdelning frun aktiebolag. (Forts.)
en tioårsperiod, visade det sig att medeltalet låg mellan 2 och 3 procent på
eget arbetande kapital — jag kommer inte ihåg den exakta siffran, men det
var någonting sådant — alltså under postsparbankens räntesats.

Det är tydligen skillnad på örn man har en stabil och jämn utdelning eller en
fluktuerande, så att man det ena året icke vet örn det blir någon utdelning alls
det nästa eller en betydlig sänkt sådan. Dessutom får man naturligtvis taga
hänsyn till att det vid aktieplaceringar alltid finns den risken, att det uppstår
sådana kapitalförluster, att det insatta kapitalet helt eller delvis försvinner.

Herr Kilbom var också inne på den saken, att aktieägarna kunde åtminstone
nöja sig med utdelning på de pengar, som de från början satt in i bolaget. Han
menade således, att örn aktiägarna under årens lopp underlåtit att taga ut
allt som kunde tagas ut, utan i stället låtit en del medel sparas inom bolaget,
så borde de inte framdeles få någon avkastning därav. Ja, varför skola då
aktieägarna överhuvud taget spara någonting inom bolaget? Då är det väl förmånligare
för dem att varje år taga ut precis allt som det vore ekonomiskt möjligt
för bolaget att dela ut. Det vore ur aktieägarnas egna synpunkter det riktigaste,
och det borde de påfordra på sina bolagsstämmor, klen inte vore det ur
hela folkets synpunkt fördelaktigast, om en sådan utdelningspolitik skulle slå
igenom. Det som sparas inom bolagen är ju en grundval för utvidgning^ av produktionsapparaten,
och detta ger ökat arbete och produkter åt hela vårt folk.
Och den omständigheten att man således spar till hela folkenhetens fromma
bör väl inte lia till påföljd att man inte får någon avkastning på sitt sparande.

Jag tycker för övrigt, att en rimlig komplettering till herr Kilboms krav på
avkastning endast på det kapital, som från början satts in, skulle vara att det
lämnades en statlig garanti för avkastning på allt sådant kapital, som sättes
in i produktionsföretag i detta land.

Till herr Hagberg i Luleå vill jag endast säga några ord. Han menade —
såvitt jag uppfattade honom rätt — att denna lagstiftning komme att verka
som en spärr mot nyetablering av företag och att detta i viss mån eller övervägande
vore av godo. Jag anser för min del, att i tider som de nuvarande är en
sådan spärr helt och hållet eller åtminstone till övervägande delen av ondo.
Folkhushållet kommer ju säkerligen under åtminstone en tidrymd av tre, fyra
år ännu att vara i största behov av ersättningsprodukter för vissa varor, som
varken kunna importeras eller nu tillverkas inom landet — jag tänker t. ex.
på brännoljor, smörjoljor, kautschuk, vissa livsmedel etc. Men hur skall man
kunna få folk att satsa pengar på att starta sådana företag, örn de inte ha
någon utsikt att få sina pengar tillbaka? Tänk er själva in i den situationen,
att man sätter in 100 eller 200 tusen i ett företag, som genom sin verksamhet
under ett par år tillför folkhushållet fullkomligt oersättliga värden, medan
de, som startat företaget, inte ha någon möjlighet att få de insatta medlen tillbaka.
Skattelagstiftningen medger visserligen, att vinsterna avskrivas, även
örn de bli mycket stora, men på detta sätt kan man ju icke få kapitalet tillbaka.
Detta kunde man annars delvis få genom att taga ut det i form av lön eller
utdelning. Resultatet blir kanske, att när företaget efter en tre, fyra års verksamhet
måste upphöra, ha aktieägarna insatt ett eget bokfört kapital på några
hundratusen kronor, vilket inte kan fås ut, då företagets realtillgångar sannolikt
äro fullkomligt värdelösa i den situation, som uppstår då freden är sluten.

Jag kan inte finna annat än att det är övervägande till skada att man för en
sådan politik beträffande dessa företag.

Till herr Lindqvist skall jag också bara säga ett par ord. Han menade, att
när det i fråga örn ersättningsskatten talas om »underlåtenhet» att utdela, medför
detta att förordningen ej träder i tillämpning, om man är förbjuden att

Nr 5.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forts.)
utdela.. Ja, men man kan ju underlåta en sak även efter ett förbud. Jag kan
inte finna att den tolkning, som kerr Lindqvist gav, var språkligt riktig. Är
det någonting, som Ilar betydelse härvidlag, måste det vara sista satsen i den
paragraf, som herr Lindqvist här fäste sig vid, men inte själva ordet »underlåtit».

I början av sitt anförande gjorde herr Lindqvist en jämförelse mellan den
föreslagna lagen och . krigskonjunkturskatten och menade, att den förra har
övervägande psykologisk betydelse, vilket däremot inte krigskonjunkturskatten
kade, ty dess betydelse låg mer på det planet, att den tillförde statskassan stora
medel. Jag är tvärtom av den uppfattningen, att både den lag, som här föreslås,
och krigskonjunkturskatteförordningarna övervägande ha psykologisk betydelse.
De lia vad jag någon gång kallat socialmoralisk betydelse. Det tagea
inte in några större belopp till statskassan genom krigskonjunkturskatten —
det iian jag försäkra herr Lindqvist. Här har visserligen talats örn att krigskonjunkturskatten
skulle avkasta 30 miljoner kronor, men då får man ju först
räkna med att de provisoriskt påförda beloppen gå ifrån, och vidare att hälften
eller kanske större delen av skatteärendena ligga vid våra skattedomstolar, och
när domstolarna så^ småningom komma med sina utslag, undrar jag örn det
kommer att ^finnas så mycket kvar av det ursprungliga bruttobeloppet. Det kommer
att bli återbetalningar av för mycket påförda belopp och betalning av ränta
därpå, och sedan är det inte mycket kvar av de 30 miljonerna.

Krigskonjunkturskatten har således efter mitt förmenande inte någon stafsfinansiell
betydelse utan endast moralisk eller psykologisk betydelse. Men den
har^ också den betydelsen, att den i betydligt högre grad än den lag, som det
nu är fråga örn, inverkar destruktivt på bolagens ekonomiska ställning. Dessutom
skulle inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten ge helt andra
belopp för närvarande, örn inte krigskonjunkturskatten funnes, ty då skulle
bolagen föra en helt annan utgifts- och redovisningspolitik än de nu göra. Nu
tvingas de att öka sina utgifter och minska sina inkomster, att hålla tillbaka
orderupptagningen etc., under bokföringsåret, och att sedan vid redovisningen
föra en mycket hårdare avskrivningspolitik än de annars skulle göra, alltså att
redovisa ofantligt mycket lägre vinster än eljest skulle vara fallet. Följaktligen
bil statens inkomster av inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten avsevärt
mycket lägre än örn inte krigskonjunkturskatten funnes. Även krigskonjunkturskattens
bruttobelopp, 30 miljoner kronor, är försvinnande litet i förhallande
till de mennkomster, som statskassan annars skulle få av de mer reguljära
skatterna.

Herr Lindqvist säger, att det är bra, om bolagen konsolidera sin ställning.
Det är jag naturligtvis fullt med på, men det är därför som jag föredrar utdelnings
begränsning framför krigskonjunkturskatt. Förordningarna örn krigskonjunkturskatt
hindra nämligen bolagen att konsolidera sin ställning. Så snart
avskrivmngsmöjligheterna äro uttömda, finns det inte någon annan möjlighet
att komma undan krigskonjunkturskatt än att föra en expansiv utgiftspolitik
och lata bil att fondera medel, som annars skulle ha fonderats.

Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Om herr Lundell fått den uppfattningen
av mitt anförande, att jag skulle anse det vara en fördel att man förhindrar
uppkomsten av nya företag för närvarande, så har han i grund missförstått
mig. Det är nog närmast en del av herr Lundells åsiktsfränder som ha
sådana uppfattningar.

I anledning av de interiörer, som herr Lundell gav från företagen när det
gäller deras möjligheter och metoder att laborera för att undgå beskattning,

Onsdagen den 3 februari 1943.

Nr 5.

Begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. (Forts.)
vill jag säga att jag tror inte att det skulle skada, om finansministern studerade
herr Lundells anförande i protokollet, ty det var mycket intressanta och jag
antar även mycket vederhäftiga informationer, som där lämnades.

Men jag begärde egentligen ordet bara för att notera, att herr Lundberg så
oförbehållsamt anslöt sig till det föreliggande lagförslaget. Detta bekräftar
det uttalande, som jag tidigare gjort örn karaktären av detsamma, att det är
sannerligen ingenting, som riktar sig mot de storkapitalistiska kretsarna.

Jag tror, att herr Lundberg misstagit sig litet, när han lägger sådan vikt vid
frågan örn att lagen skall gälla i ett eller två år. Det får man väl taga mera som
en sådan där proformasak. Finansministern har nämligen i motiveringen mycket
klart understrukit, att — jag skall citera — lagen »för sitt framtida fortbestånd
anses knuten till att den skärpta inkomstpolitiken även i övrigt anses
böra fullföljas». Örn man översätter finansministerns tillkrånglade formulering
till vanlig svenska, innebär det ju, att han menar, att denna lag göres avhängig
av att man i fortsättningen kan genomföra lönestoppspolitiken.

Ja, mina herrar, jag avvaktar verkligen med allra största lugn nästa kovändning
i fråga örn den ekonomiska politiken. Herr Lundberg kan också vara lugn
för, att den kommer.

Till slut till herr Lindqvist vill jag säga, att jag vill också instämma i hans
uttalande i åtskilliga delar, när han säger att det är ingen stor fråga och att
verkningarna äro mera psykologiska än positiva, och när han ■—• jag antar att
han därmed uttryckte sin egen mening — talar örn dem som anse, att finansministern
visat nästan överdriven försiktighet mot storfinansen. När han gör
allt detta, tänkte jag för mig själv: Det var ju finansministerns egen partivän
som talade; borde han icke efter dessa deklarationer kunna säga: »Gud bevare
mig för mina vänner; för mina fiender har jag inga bekymmer.»?

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall till utskottets
hemställan med den ändring däri, som föranleddes av bifall till det av herr
Lundell under överläggningen framställda yrkandet; och blev utskottets hemställan
av kammaren bifallen.

§ 4.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Herr Pettersson i Dahl, som yttrade: Herr talman! I vårt land finnes ett
betydande antal landskommuner med tämligen ringa invånarantal. Dessa små
kommuner äga givetvis ringa ekonomisk bärkraft men försöka ändå att på
bästa sätt fullgöra sina uppgifter. Förtroendemännen inom dessa små kommuner
äro säkert förtjänta av ett öppet erkännande för ett uppoffrande och gagnerikt
samhälleligt arbete.

Det må därför icke förvåna örn nuvarande förhållanden ge anledning till
förundran över att de nuvarande lagstiftningarna göra det möjligt att i vissa
fall minska såväl omfånget som bärkraften av nu existerande landskommuner.
Så kan ske bland annat på det sättet, att en stad med sitt område inkorporerar
delar av en angränsande landskommun. På grund av städernas tillväxt under
senare år ha inom sådana kommuner, som gränsa till en stads område, tätare
bebyggelser uppstått, och efter någon tid kommer krav på att detta område
skall inkorporeras med vederbörande stad. Ofta utgör ett sådant område den
mest skattekraftiga delen av landskommunen ifråga och denna kommer genom
inkorporeringen att vållas ett ekonomiskt avbräck, som i många fall kan förlama
kommunens möjligheter att fullgöra sin uppgift.

Andra kammarens protokoll 19JfS. Nr B.

Nr 5.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Interpellation. (Forts.)

Många exempel på detta skulle kunna anföras, då den mindre landskommunen
blivit stympad mot sin vilja och vederbörande stad fått myndigheternas
tillstånd att inkorporera. Visserligen har landskommunen någon tid fått en
mindre ersättning, men när denna upphör står den stympade kommunen där
för all framtid med sina svårigheter.

I Halland föreligger för närvarande ett aktuellt fall. Kungsbacka stad har
begärt att från Tölö kommun få inkorporera ett angränsande område, det s. k.
Varla-området. Kungsbacka stadsområde är relativt litet, och staden anser, att
tillgänglig tomtmark endast är tillräcklig några år framåt. Den anser sig i
första rummet böra sörja för att tillräckligt med mark kommer att finnas disponibel
för bostadsbebyggelse. Flera olika alternativ för inkorporering ha uppställts,
men statens myndigheter anse, att för tillgodoseendet av behov av mark
för bostadstomter inkorporeringen av Varla-området från Tölö kommun vöre
det lämpligaste. Skulle i framtiden behov av industritomter göra sig gällande
borde en inkorporering av ett område inom Hanhals kommun övervägas.

Inom Varla-området äger staden flera tomter. Medan förhandlingarna örn
inkorporeringen pågingo, överlät drätselkammaren den 9 november förra året,
under förutsättning av stadsfullmäktiges godkännande, till P. Em. Lithander
& C:o AB. i Göteborg utan vederlag vissa staden tillhöriga delar av Varla-området.
Enlikt kontraktet fick bolaget rätt att för egen eller eventuellt dotterbolags
räkning använda den överlåtna marken för industriella behov. Stadsfullmäktige
godkände den 13 november överlåtelsen. Då stadens begäran örn inkorporering
av Varla-området motiverats med behovet av mark för bostadsbebyggelse,
förefaller överenskommelsen med det nämnda bolaget synnerligen
anmärkningsvärd och stadens förebuma skäl bortfalla.

Skulle stadens begäran örn inkorporering av Varla-området bifallas, kommer
Tölö kommun att göra en avsevärd ekonomisk förlust. Kommunen har också
begärt, att Kungl. Majit måtte avslå stadens framställning. Den direkta bruttoförlusten
i skatteintäkter för Tölö kommun genom inkorporeringen utgör för
åren 1937/39 i medeltal 2,152 kronor. Då kommunen inte kan göra några inbesparingar
genom densamma blir denna förlust också nettoförlust. För Kungsbacka
stad torde däremot enligt den för inkorporeringen verkställda utredningen
en mindre vinst komma att uppstå, ehuru visserligen obetydlig.

För att ersätta Tölö kommun de förluster den gör har utredningsmannen,
stiftssekreterare F. Wildte i Göteborg, föreslagit, att Kungsbacka stad årligen
under fem år framåt skall betala 2,000 kronor. Tölö kommun skulle alltså sammanlagt
erhålla 10,000 kronor. Såsom ovan nämnts har Tölö kommun begärt
att framställningen örn inkorporeringen måtte avslås, men att örn Kungl. Maj :t
icke kan bifalla denna begäran ersättningen då ej må bli mindre än 2,000 kronor
årligen i tio år, d. v. s. sammanlagt 20,000 kronor. Göteborgs stifts domkapitel
har också funnit en ersättning av denna storlek skälig. Aven Kungsbacka
drätselkammare hade ursprungligen anslutit sig till detta förslag, men sedan
utredningsmannen föreslagit en ersättning med 2,000 kronor årligen under fem
år beslöto stadsfullmäktige att erbjuda kommunen denna ersättning. Nämnda
ersättning förordas också av kammarkollegium. Stadsfullmäktiges beslut skulle
enligt uppgift ha föranletts av en upplysning av utredningsmannen, att kammarkollegium
numera i regel brukar fastställa ersättningstiden till fem år.

Den erbjudna ersättningen måste i förhållande till de förluster kommunen
gör anses vara alltför ringa. Även örn syftet med en sådan ersättning inte är att
ersätta lidna förluster utan att bereda den förlorande kommunen möjlighet att
anpassa sin budget efter de förändrade förhållandena, synes det dock vara skäligt,
att en årlig nettoförlust på 2,152 kronor för all framtid ersättes med ett
högre belopp än 10,000 kronor.

Onsdagen den 3 februari 1943.

Nr 5.

Interpellation. (Forts.)

Då berörda fråga inte är ensam i sitt slag utan ständigt återkommande,
hemställer jag om kammarens tillstånd att till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få framställa följande frågor:

Anser inte herr statsrådet att Kungsbacka stads begäran örn inkorporering
av vissa delar av Tölö kommun bör avslås?

Örn så inte är fallet är inte herr statsrådet då villig att medverka till att Tölö
kommun erhåller det begärda beloppet pa 2,000 kronor ärligen under tio ar
framåt?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 14, till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning från aktiebolag.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 12,40 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Nr 5.

Lördagen den 6 februari 1943.

Lördagen den 6 februari.

Kl. 4 e. m.

På grund av förfall för sekreteraren tjänstgjorde, jämlikt herr talmannens
förordnande, undertecknad vid protokollet.

§ 1.

Justerades protokollen för den 30 nästlidna januari och den 2 innevarande
februari.

§ 2.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 23, angående ersättning i visst fall i anledning av olycksfall i arbete; och
nr 26, med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den
30 juni 1942 (nr 459).

Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

Föredrogos var efter annan och hänvisades till bevillningsutskottet följande
Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner:

nr 20, med förslag till förordning örn ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering,
m. m.; och

nr 21, med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

§ 4.

Interpellation. Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Herr Henriksson, som anförde: Herr talman! Under de senaste stränga
vintrarna ha frostskador i icke ringa utsträckning förekommit på varor, som
transporterats med järnvägarnas varmvagnar. Särskilt har detta varit fallet
med ömtåligare varuslag, såsom färska frukter, grönsaker, rotfrukter, ägg
°; s. v. Järnvägarna mottaga varor för transport i varm vagn och betinga
sig särskild ersättning härför, men då frostskador uppstå är det endast i speciella
undantagsfall, som godsets ägare har möjlighet att erhålla någon ersättning.

Järnvägarnas ansvarighet för skada å gods, som transporteras i varmvagn
(resp., kylvagn), är f. n. icke reglerad genom några speciella bestämmelser
utan innefattas i de allmänna bestämmelserna i järnvägstrafikstadgan. Enligt
§ 81 e) järnvägstrafikstadgan ansvarar järnvägen icke för gods, som på grund
av sin naturliga beskaffenhet är särskilt utsatt för faran att gå förlorat,
minskas eller skadas, i synnerhet att bräckas, rosta, ruttna, frysa, jäsa, smälta’
avdunsta etc. Till följd av dessa regler kan en varuägare icke få ersättning
för frostskada å varmvagnsgods såvida han icke kan bevisa att järnvägen

Lördagen den 6 februari 1943.

Nr 5.

Interpellation. (Forts.)

och dess personal varit direkt vållande till skadan. Att en sådan bevisning
i de flesta fall är omöjlig att förebringa torde var och en kunna förstå. Varuägaren
har inga möjligheter att under transporten kontrollera i vad mån
järnvägspersonalen brustit i aktsamhet vid omlastningar eller hur länge vagnen
vid övergångsstationer stått utan ånga el. dyl. Trots att järnvägarna för
varmvagnstransporter betinga sig betydande extra ersättningar — 50 % fraktförhöjning
för styckegods och 30 % förhöjning för vagnslastgods — äro de
dock befriade från en mot ersättningen svarande ansvarighet. En sådan ordning
kan icke anses rimlig.

I samband med utarbetandet av 1925 års järnvägstrafikstadga avgav den
s. k. varm- och kylvagnskommittén ett förslag till ordnande av varm- och
kylvagnstransporter. Enligt detta förslag skulle järnvägarna åläggas ett vidgat
ansvar för gods, som befordrades i varmvagn eller kylvagn. Emellertid
blev på framställning av representanter för järnvägarna varm- och kylvagnskommitténs
förslag icke inarbetat i järnvägstrafikstadgan eller på annat sätt
av Kungl. Maj :t stadfäst utan har endast »tills vidare» i vissa delar vid sidan
av järnvägstrafikstadgan varit vägledande i praxis.

De två senaste stränga vintrarna ha på ett för godstrafikanterna ganska
hårdhänt sätt aktualiserat här berörda problem. Många trafikanter såsom
trädgårdsodlare, frukthandlare o. dyl. torde icke ens ha klart för sig att de
själva stå hela risken för transporten utan leva i den tron att järnvägen, då
den betingar sig varmvagnsersättning, också ansvarar för att temperaturen
i den s. k. varmvagnen hålles över fryspunkten. De bli tågna ur sin villfarelse
först sedan skiljenämnden avkunnat sin dom på basis av järnvägstrafikstadgans
bestämmelser.

Vi ha icke råd att i dessa tider låta livsmedel förstöras. En klar och rimlig
gränsdragning mellan järnvägarnas och trafikanternas ansvarighet för
varm- och kylvagnsgods kommer utan tvivel att skärpa vaksamheten hos bägge
parter.

Med hänvisning till vad jag här anfört anhåller jag örn kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet få
framställa följande fråga:

Är herr statsrådet beredd att med utgångspunkt från varm- och kylvagnskommitténs
förslag snarast föranstalta örn sådan ändring i järnvägstrafikstadgan,
att järnvägarnas ansvarighet för varmvagns- och kylvagnsgods regleras
med hänsyn till den för dylikt gods utgående högre fraktersättningen?

Kammaren biföll denna anhållan,

§ 5.

Ordet lämnades på begäran till Interpellation.

Herr Hansson i Skediga, som yttrade: Herr talman! Det har kommit till
allmän kännedom, att vid de överläggningar, som hållits av taxeringsmyndigheterna
i de olika länen angående årets taxering, vissa bestämmelser ifrågasatts,
vilka på det närmaste beröra jordbrukets och jordbrukarnas ekonomiska
förhållanden. Sålunda skola de värden, till vilka jordbrukets döda och levande
inventarier uppskattas, fastställas med ledning av de nu rådande höga priserna.

De höga priserna på såväl hästar som kor bero framför allt på tre omständigheter.
På grund av de båda föregående årens dåliga skördar måste
en onormalt stor nedslaktning och utgallring av djur under dessa år ske. I
sammanhang härmed blev uppfödningen av ungdjur av betydligt mindre örn -

Nr 5.

Lördagen den 6 februari 1943.

Interpellation. (Forts.)

fattning än vanligt. Detta har medfört en viss Knapphet i tillgången på livdjur,
när efterfrågan i år genom den förhållandevis goda skörden starkt ökat.
Det är uppenbart, att de höga priser, som nu betalas för hästar och kor.
endast komma ett litet fåtal jordbrukare till del. Jordbrukarna i allmänhet
kunna ju ej lägga ned sin rörelse, sälja sina djur och därigenom tillgodogöra
sig de höga priserna. Dessutom torde sannolikt ett kraftigt prisfall inträffa,
när freden en gång kommer.

Det kan ej vara rätt att vid uppskattningen av jordbrukarnas förmögenhet
tillämpa sådana höga värden, som bero av rent tillfälliga orsaker. Att vid
förmögenhetsbeskattningen använda dylika fiktiva värden synes mig varken
vara sunt eller stå i god samklang med talet örn prisstopp. Bestämmelserna i
lagen örn inkomst- och förmögenhetsskatt föreskriva visserligen, att jordbrukets
inventarier skola upptagas till saluvärdet, men det kan givetvis aldrig
ha varit meningen att de skola tillämpas, då exceptionella förhållanden framkallat
onormala priser. Den orättvisa, som jordbrukarna i detta fall skulle
utsättas för, framstår så mycket större som övriga näringsidkare vid sin
deklaration få nedskriva lager och inventarier till förkrigspriser. Det är ett
enkelt rättvisekrav, att jordbrukets inventarier värdesättas efter samma normer,
som användas inom andra näringsgrenar.

Vad beträffar de döda inventarier, som nyanskaffas, betinga de priser, som
i vissa fall överstiga förkrigspriserna två till tre gånger. Men det arbete,
som kan utföras med de nya redskapen, har ej blivit större. Även dylika inventarier
borde därför enligt mitt förmenande uppskattas till förkrigspriser
vid årets taxering.

Med anledning av det anförda får jag hemställa örn andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet få ställa följande
fråga:

Är herr statsrådet villig att medverka till att lämna beskattningsmyndigheterna
sådana instniktioner, ,att jordbrukets levande och döda inventarier
uppskattas till förkrigspriser vid årets taxering?

Denna anhållan blev av kammaren bifallen.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden:

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor;

nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser hov- och
slottsstaten^;

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckt motion;

nr 17, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde; och

Lördagen den 6 februari 1943.

Nr 5.

nr 21 i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning

örn kupongskatt, m. m.; och , ... -. .

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till Ijiroraning
om fortsatt giltighet av förordningen den 6 mars 1942 (nr 63) angående rätt
för Konungen att åsätta särskild tullavgift;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 2, i anledning av verkställd granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och . .......

nr 3, i anledning av verkställd granskning av militieombudismannens arn .

betsförvaltning;

andra lagutskottets utlåtande, nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967); samt

jordbruksutskottets utlåtande, nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetaret 1942/43, i vad
propositionen avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

§ 7-

Justerades protokollsutdrag.

§ 8.

Avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
17, med förslag till förordning örn erkända skatteförmedlingskasisor, m. m.,
nämligen:

nr 289 av herrar Nilsson i Göteborg och Ericsson i Kinna; samt

nr 290 av herr Pettersson i Dahl m. fl.

Dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.12 e. m.

In fidem
Gunnar Britih.

Nr 5.

Tisdagen den 9 februari 1943.

Tisdalen den 9 februari.

Kl. 4 e. m.

§ I Justerades

protokollen för den 3 och den 6 innevarande februari.

§ 2.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Härmed intygas att riksdagsman Vemer Karlsson, Grängesberg, på grund
av sjukdom (ischias) är oförmögen deltaga i riksdagens arbete t. o. m. den 20
februari 1943.

Grängesberg den 6 februari 1943.

C. G. Sundell,
provinsialläkare.

Kammaren beviljade herr Karlsson i Grängesberg ledighet från riksdagsgoromalen
under 14 dagar från och med den 7 innevarande februari.

§ 3.

Herr statsrådet Bevgquisl avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 22 med förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den
I mars 1941) (nr 117) rörande förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter
med statliga trafikmedel m. m.;

nr 25, angående lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget m. m.;

nr 27, angående överlåtelse av vissa områden till Tärna kommun i Västerbottens
län;

nr oa med förslag till lag örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall;
io?i" / Bred förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 maj
11)41 (nr 243) örn rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m.;

i erno / angående fortsatt giltighet av lagen den 10 juni

iyö2 (nr 180) örn vard av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens
lans lappmarker med flera områden; och

•n i nol 1?ed ,f°i:slag fiffig angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februan
1934 (nr 19) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.

Propositionen nr 25 remitterades genast till statsutskottet. De övriga propositionerna
bordlädes.

§ 4.

Pöredrogos var efter annan följande Kungl. Maj :ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till bankoutskottet propositionen, nr 23, angående ersättning i visst fall i
anledning av olycksfall i arbete; och

till behandling av lagutskott propositionen, nr 26, med förslag till lag örn
andrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459).

Tisdagen den 9 februari 1943.

Nr 5.

§ 5.

Föredrogos var efter annian, följande på bordet liggande motioner; och remitterades
därvid

till bevillningsutskottet motionen nr 289 av herrar Nilsson i Göteborg och
Ericsson i Kinna; samt

till bankoutskottet motionen nr 290 av herr Pettersson i Dahl m. fl.

§ 6.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 12, 13, 15—17
och 21, bevillningsutskottets betänkanden nr 1 och 2, första lagutskottets utlåtanden
nr 2 och 3, andra lagutskottets utlåtande nr 1 samt jordbruksutskottets
utlåtande nr 2.

§ 7.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 15, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde;

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; och

nr 18, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser folkhushållningsdepartementets
verksamhetsområde.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

§ 9.

Herr Mattsson avlämnade en av honom undertecknad motion, nr 291, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 17, med förslag till förordning örn
erkända skatteförmedlingskassor, m. m.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.07 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Onsdagen den 10 februari.

Kl. 11 £. m.

§ 1.

Vid remiss av Föredrogs för remiss till utskott Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
Kungl. Majus proposition, nr 22, med förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordpr°nr
22°n nin£ei1 den 1 mars 1940 (nr 117) rörande förbud mot befordran av vissa periodiska
skrifter med statliga trafikmedel m. m.

Därvid yttrade:

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Jag tänker icke i dag upprepa argumenten
mot detta transportförbud. De äro ju redan kända för riksdagen. De
äro lika kända som de torftiga argument, som ha anförts för transportförbudet,
exempelvis regeringens försök att framkonstruera en möjlighet för regeringen
och statsmakterna att å ena sidan garantera att tryckta skrifter skola komma
under allmänhetens ögon och å den andra bevisa, att staten har rätt att förhindra,
att tryckta skrifter skola komma under allmänhetens ögon. Det är
fullständigt klart för alla i denna kammare, att denna lag är grundlagsstridig,
att den kan brukas som ett repressaliemedel för att kväva en svag opposition
och att den också brukas i repressaliesyfte, att den är en sannskyldig produkt
av byråkratiskt godtycke och att den skandaliserar sina upphovsmän och den
regering och riksdag, som ställer sig bakom denna lagstiftning. Denna lag möter
i dag bara förakt hos mycket stora delar av vårt folk.

Vi sökte i fjol genom särskild hänvändelse till konstitutionsutskottet att örn
möjligt bringa ur världen detta farliga prejudikat i händerna på kommande
eventuella omstörtningsmän, men som bekant uraktlät konstitutionsutskottet
att taga upp frågan till sakbehandling. Det innebar ju i verkligheten, att den
högsta grundlagsvårdande instansen här i riksdagen ställde sig bakom en lagstiftning,
som naturligtvis var och en av dess medlemmar anser vara i högsta
grad tvivelaktig. Det talas i propositionen örn att lagen för närvarande bara
kommer till användning mot tre tidningar. I fjol nämnde man i vart fall namnet
på dessa tidningar. Jag kan ju nämna, att lagen utnyttjas mot tidningarna
Ny Dag, Norrskensflamman och Arbetartidningen, d. v. s. tre kommunistiska
tidningar.

Jag kan mycket väl förstå justitieministerns blygsamhet att icke namnge
tidningarna. Det var nämligen så, att en mycket stark opinion under föregående
år tvingade honom att genomföra transportförbud på en nazistisk tidning,
den s. k. Sverige Fritt, men, icke på grund av någon opposition eller opinion
inom landet, utan på grund av orsaker, som för mig äro okända, upphävdes
detta transportförbud efter några månader, och tidningen fick därefter utkomma
i vanlig ordning under den svenska regeringens höga beskydd. Med andra
ord när man en gång utnyttjade denna lagstiftning mot en nazistisk tidning,
så skyndade man sig snart att gottgöra detta avsteg från den linje, som man
tidigare har följt i fråga örn tryckfrihetspolitiken.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 22. (Forts.)

Man brukar denna lag mot dessa tre kommunistiska tidningar på grund därav,
att dessa tidningar icke godkände den politik, som vårt land .förde under
vinterkriget, den intervention, som genom vapenförsändelser och på andra sätt
ägde rum och som utrikesministern själv har karakteriserat sorn en politik av
i eke-krigförande. För de herrar utrikespolitiska ^experter, av vilka en höger
ledare för en tid sedan i kammaren knöt näven åt öster medan han hoppades,
att den danske kungen skulle bli frisk vilket väl symboliserar den svenska utrikespolitiken
gentemot våra två stormaktsgrannar, är naturligtvis denna lagstiftning
alldeles som beställd. ..

Vi ha, som jag sagt, herr talman, gjort vad vi lia kunnat för att bringa riksdagen
och regeringen på bättre tankar, och vi ha misslyckats, och även örn
vi icke skola upphöra att arbeta härför, så måste jag i dag uttrycka mina bestämda
tvivel på att denna lag faller förrän den siste tysken faller. Denna
transportförbudslag är en del av Sveriges insats i antikominternpolitiken. Den
bringar mera ära för dem, som nu drabbas, än för dem som ännu vilja använda
denna lagstiftning i kampen mot en oppositionell riktning. _

Med dessa få kommentarer vill jag uttrycka den förhoppningen, att. torsta
lagutskottet vid sin behandling av denna lagstiftning icke skall känna sig allt
för bundet av sitt tidigare ståndpunktstagande utan trots allt underkasta trugan
en allvarlig granskning, huruvida det icke är pa tiden att denna skändlighet
bringas ur världen.

Herr Kilbom: Herr talman! Vid höstriksdagen tillät jag mig att till vederbörande
i regeringen ställa frågan, huruvida det icke kunde tänkas, att riksdagen
finge en ordentlig översyn över hur denna och andra lagar med samma
syftning har tillämpats. Jag gjorde det, därför att det så mångå gånger fran
olika håll har hävdats, att tillämpningen varit ensidig, vilket mäste anses vara
skadligt ur många synpunkter, ävensom med hänsyn till att jag trodde, att det
skulle vara tacknämligt för regeringen att inför riksdagen redovisa, hur pass
mycket sanning det är i de ibland ovederhäftiga synpunkter, som anföras rörande
dessa förhållanden. Jag tilläde, att jag naturligtvis icke önskade, att en
dylik redogörelse skulle lämnas, örn detta skulle föranleda en onödig tidsutdräkt
av höstsammanträdet. Jag vet icke, örn denna min framställning har observerats,
och örn så är fallet, vilka skäl som ha förelegat för att man lette lämnade
den begärda.redogörelsen. Jag tillåter mig emellertid, herr talman, att i
detta sammanhang rikta den framställningen till lagutshottet. huruvida icke
utskottet i samband med denna frågas behandling ville lämna den begärda redogörelsen.

Det kan icke gagna någon part och allra minst regeringen för den händelse
breda folklager få den uppfattningen, att hithörande lagstiftning handhafts ensidigt.
T varje fall har riksdagen ingen anledning att tolerera dylik ensidighet.
Redan tidigare har för övrigt från olika ledamöter av kammaren, från olika
landsändar och vid olika tillfällen uttryckts den bestämda önskan, att lagstiftningen
icke skall handhavas ensidigt. Någon tvekan hos vederbörande inom
regeringen om riksdagens önskan i detta fall kan följaktligen icke^ förefmnas.
Jag tror för övrigt att regeringen tede» av vilja till objektivitet i fråga örn lagstiftningens
handha vande, men måste då ställa fragan, huruvida de sorn tillämpa
lagstiftningen ute i det dagliga livet behärskas av objektivitet. Det vöre
kanske nyttigt örn man i domarsäten och annorstädes bland underlydande lärde
sig att icke tolka lag efter privatpolitiska åskådningar utan verkligt objektivt.

Efter härmed slutad överläggning hänvisades ifrågavarande proposition till
behandling av lagutskott.

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Till utskottet skulle jämväl överlämnas de i anledning av propositionen inom
kammaren avgivna yttrandena.

Vidare föredrogs och remitterades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts på
bordet liggande proposition, nr 27, angående överlåtelse av vissa områden till
Tärna kommun i Västerbottens län.

Vid nu skedd föredragning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 29, med förslag
till lag örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall, m. m. hänvisades propositionen
i vad angick anslagsfrågan, till jordbruksutskottet och i övrigt till behandling
av lagutskott.

Härefter föredrogos var för sig övriga Kungl. Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och remitterades därvid

till behandling av lagutskott propositionen, nr 30, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 maj 1941 (nr 243) örn rätt för arrendator
att bortföra stråfoder m. m.;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 31, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden; samt

till behandling av lagutskott propositionen, nr 32, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) örn fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.

§ 2-

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet den på bordet liggande
motionen nr 291 av herr Mattsson.

§ 3.

Herr statsrådet Andersson avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

n.r 24, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12
maj 1917 (nr 269) örn fastighetsbildning i stad;
nr 28, angående gäldandet av vissa haverikostnader; och

nr 33, angående försäljning av viss statens järnvägar tillhörig vattenrätt
m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 4.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

* anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor;

nr W i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilliaggsstat
till nksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser hovoch
slottsstaterna; och

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilllaggsstat
till nksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

§ 5.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts &f&r

proposition angående utgifter å tilläggsstat till riksstaten lör budgetåret budgetåret
1942/43, i vad propositionen avser försvarsdepartementets verksamhetsområde, 1942/1943, i
jämte i ämnet väckt motion. vad avser l6r''

hvar adebar le,-

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren, att förevarande ärende mentets verkskulle
föredragas punktvis samt att vid de olika punkterna endast rubrikerna
skulle uppläsas.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 angående remontering. Anslag tiU

remontenng.

Sedan punkten föredragits, anförde:

Herr Svensson i Ljungskile: Herr talman! Jag träffade för någon tid sedan
en småbrukare med sin häst, och vi kommo att tala örn hästen, som var
gammal och dålig. Jag frågade honom vad han skulle göra, när den hästen stupade.
»Jo», sade han, »då skall jag sluta.» Han är nog icke den ende småbrukaren
som för närvarande håller på att komma i den ställningen, att örn hästen
stupar, så får han sluta. Det finns nämligen icke längre någon rimlig proportion
mellan priset på hästar och priset på andra jordbruksprodukter, och det är
alldeles tydligt, att till detta höga pris på hästar medverkar staten i rätt hög
grad. Vi få nu veta i detta utskottsutlåtande och i propositionen, att det är
prisstegringen på de kallblodiga hästarna, som motiverar en prishöjning på
remonterna. Å andra sidan är det ju klart, att till prisstegringen på de kallblodiga
hästarna har den av staten medgivna hästexporten i hög grad medverkat.

Detta har skett i en tid, då man försöker att få en smula harmoni i prissystemet.
Medan man på nästan alla områden driver en mycket hård prisstoppspolitik,
så medverkar man på detta område till att priset på hästar stiger på detta
onormala sätt. Arméförvaltningen har föreslagit en prisstegring av 600 kronor
för remont, alltså på en gång en prisstegring med 40 %, samtidigt som priset på
de flesta jordbruksprodukter låses fast eller pressas tillbaka, och ett par motionärer
ha ju också tyckt, att detta vore den riktiga siffran. Försvarsministern
har nöjt sig med att föreslå en beräknad prishöjning av 400 kronor, d. v. s.
ungefär 27 %, men även detta är givetvis mycket. Framför allt måste man säga,
att det passar förfärligt illa in i den ekonomiska politik som nu föres.

Jag tror icke, att det lönar sig att här ställa något yrkande. Jag har i alla
fall velat säga dessa ord. Jag tycker, att det är beklagligt, att man icke i detta
fall kan gå fram litet mera konsekvent och i harmoni med de linjer, som man i
övrigt söker följa, när det gäller priser i allmänhet och på jordbruksprodukter i
synnerhet.

Herr voll Seth: Herr talman! Med anledning av vad den föregående talaren
yttrade vill jag påpeka, att det är alldeles självklart, att när det gäller
prissättningen av jordbrukets produkter och djur man får utgå ifrån att producenterna
slå sig på den produktion, som ger bästa ekonomiska vinst. Nu är det
så, att priset på kallblodiga hästar har avsevärt överstigit det pris staten betalat
vid inköp av remonter. Kanske någon tycker, att den varmblodiga hästaveln
spelat ut sin roll. Emellertid har det ju visat sig under nu pågående
världskrig, att hästen icke Ilar spelat ut sin roll. och även i nuvarande arméorganisationen
har kavalleriet, fastän dess roll är avsevärt minskad, stort be -

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Anslag till remontering. (Forts.)

hov av lättrörliga hästar. Infanteriregementena äro utrustade med ett icke föraktligt
antal hästar. Staten köper ju in de flesta varmblodiga hästarna. Tendensen
under de senare åren har varit, att när de gamla uppfödarna gått bort,
komma inga nya. Jag vill särskilt understryka för kammaren, att uppfödarna
av varmblodiga hästar bestå till 85 % av mindre brukare och arrendatorer, och
när dessa nu äro hänvisade till staten såsom praktiskt taget den ende köparen,
ha åtminstone vi motionärer ansett, att priset för de varmblodiga hästarna har
varit för lågt Arméförvaltningen har också varit av samma åsikt, och statsutskottet
har i sitt utlåtande här mycket varsamt avstyrkt motionen. Det har
sålunda på sidan 6 i utlåtandet nr 16 sagt, att den omständigheten, att detta
medelpris nu vid anslagsberäkningen godtages •— priset är cirka 1,900 kronor
•— icke innebär ett ställningstagande till frågan vilket pris som vid inköp av
remonter bör slutligt erläggas, utan att sistnämnda fråga bör bedömas med
ledning av det utredningsmaterial, som föreligger vid den tidpunkt — våren
1943 — då inköpen skola ske. — Här har ju utskottet således sagt ifrån att
det mycket väl kan hända, att man får betala högre pris våren 1943.

Såsom motionär är jag endast tacksam, att utskottet betonat denna sak, men
samtidigt vill jag understryka, att för uppfödarna hade det varit mycket angeläget,
jag skulle nästan vilja säga nödvändigt, att de redan nu fått klart för
sig, att statsmakterna icke endast vilja höja priset till 1,900 kronor utan också
hålla sig i nivå med vad hästpriserna nu äro. Vi kunna för arméns skull icke
avvara den varmblodiga hästaveln, och därför hade uppfödarna varit förtjänta
av den uppmuntran, att utskottet, även om det icke velat bifalla motionen,
ändå bundit sig vid något högre pris än försvarsministern gått in för.

Herr Thorell: Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av herr Svenssons
i Ljungskile uttalande. Han förenklade problemet ganska våldsamt. Som
orsaker till de höga hästpriserna pekade han, såvitt jag hörde, endast på exporten
och remontinköpen. Ingendera av dessa torde ha haft någon större inverkan
på hästpriserna. Det är helt andra orsaker. Dels är det så, att traktorerna
i stor utsträckning icke ha kunnat komma till den användning som förut,
som bekant beroende på att vi lidit brist på brännolja. Vi ha ju icke längre
någon sådan,_ och alla traktorer ha icke varit sådana, att de kunna ändras örn
till gengasdrift, utan en hel del av dem stå kvar oanvändbara i sina lider eller
annorstädes. Det är den ena sidan av saken. Den andra är, att staten som bekant
vid olika tillfällen under kriget har köpt in ett mycket stort antal hästar,
och dessa hästar gå visserligen till en stor del ute hos fodervärdar och användas
i sin gamla sysselsättning, men delvis plockas de in till trupp förbanden i
mycket stort antal, och för närvarande torde ett ganska stort antal sådana ligga
inne vid olika truppförband. Det är orsaken till att vi ha så pass höga hästpriser
som vi ha.

Jag skall icke uppehålla mig vid detta längre, utan jag skall instämma med
herr von Seth, att priset borde vara högre än vad som nu föreslagits av departementschefen
och jämväl av utskottet, örn den varmblodiga hästaveln skall
få det stöd, som behövs för att få fram tillräckligt goda remonter. Det är ju
klart, att när uppfödarna fa ett pär tusen kronor för en kallblodig häst, och
den kallblodiga aveln är mycket, mycket lättare än den varmblodiga, men de
icke få mer för en remont — en remont blir ju örn icke värdelös så dock av
mindre, värde genom att den icke kommer att få så att säga tjäna sitt avsedda
ändamål, nämligen att bli inköpt av staten som remont •— uppfödarna mer och
iner komma att övergå till den kallblodiga aveln. För att vi skola kunna få
tillräckligt med remonter i fortsättningen måste priset sättas i relation till
priset på kallblodiga hästar, vi må sedan söka orsaken till att priset är så

Onedagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Anslag till remontering. (Forts.)

högt där eller där; vi ha endast att beklaga faktum. I höstas och på förvintern
var priset på hästar något lägre än i somras, men alla känna till, att sa snart
våren kommer, kommer också priset på den kallblodiga hästen att stiga avsevärt
och det just vid den tidpunkten, då remonterna skola köpas.

Jag har, herr talman, endast velat stryka under vad herr von beth har anförde,
och jag liksom han anser, att det är ganska riskabelt att i fortsättningen
hålla lägre priser för remonterna än för de kallblodiga hästarna.

Herr Orgård: Herr talman! Jag skall icke gå in på frågan örn orsakerna till
de höga hästpriserna. Jag finner det emellertid nödvändigt att med några, ord
stryka under vad herr Svensson i Ljungskile nyss framhöll, och jag gor detta
särskilt med tanke på frågans betydelse för Norrlands vidkommande.

En hel del fall, som jag har sett, ha ställt frågan i blixtbelysning. Jag tanker
då särskilt på en småbrukare, som för dyra pengar köpte en hast tor vinterkörningen
men som så när hade förlorat hästen i en sjukdom, som heter
korsförlamning. Skillnaden mellan det högsta försäkringsbelopp, som han skulle
ha kunnat få ut för den hästen, och vad han betalat för den uppgick till inemot
1 000 kronor. Var och en förstår ju vad detta betyder för smabrukarna i Norrland
med deras beroende av inkomsterna av timmerkörningen, och vi kunna
också tänka oss vad det hela betyder för vår bränsleförsörjning. Bristen pa
hästar är stor. Uppfödningen nu håller på grund av bristen pa foder icke janina

steg med uppfödningen förr. , _.

Jag ber att starkt få understryka, att fragan är vard allt beaktande. De nuvarande
priserna äro alldeles särskilt höga och kännbara för Norrlands vidkommande,
och, som den siste ärade talaren framhöll, frågan kommer att fa sm
särskilda betydelse, när man på jordbrukarhåll måste köpa nya hästar.

Med vad jag här anfört har jag som sagt endast velat stryka under de synpunkter
på frågan, som herr Svensson i Ljungskile anfört och som kunna lia
avseende på förhållandena uppe i Norrland.

Herr Paulsen: Herr talman! Jag kunde icke undgå att bli förvånad, när
herr von Seth talade om, att 85 procent av remontuppfödarna äro^ innehavare
av mindre jordbruk. Hans uttalande pa den punkten matte bero pa en felsägning.
Dessa jordbrukare ha nämligen överhuvud taget icke möjlighet att föda
upp remonter. Herr von Seth måste ha menat godsägare och storbönder. Avsäg
han dem och uttryckte sig fel, är saken förklarlig.

För min del vill jag säga, att det här är fråga örn en hjälp till de större
jordbrukarna. Vi veta alla, att den hjälp, som ges jordbrukarna, gynnar godsägare
och storbönder på ett helt annat och bättre sätt än småbrukare. Ln sadan
här höjning av priset på remonterna är just ett sätt att hjälpa de stora. Det vore
riktigare, örn man kunde hitta pa ett sätt som hjälpte de mindre jordbrukarna,
ty storgodsägarna behöva icke mer hjälp än de redan fa.

Jag har icke kunnat underlåta att med dessa ord protestera mot detta sätt
att återigen hjälpa de stora jordbruken.

Herr von Seth erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade: Herr
talman! Herr Paulsen har fått saken örn bakfoten. Jag går för min del gärna
med på att det på Skånes feta mylla finns många stora jordbruk, som bedriva
remontuppfödmng, men inom landet överhuvud taget är det de mindre jordbrukarna
som ägna sig åt den varmblodiga hästaveln. Jag har sedan 1925 varit ledamot
av Jönkiipings läns hushållningssällskaps hästpremieringsnämnd, och jag
kan försäkra herr Paulsen, att den varmblodiga hästavel, som äger rum där nere,

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Anslag till remontering. (Forts.)

icke är att förakta. Där är det uteslutande småbrukare och mindre jordbrukare
som ägna sig åt denna uppfödning.

Herr Paulsen, som jämväl på begäran erhöll ordet för kort genmäle anförde:
Herr talman! Jag vill säga herr von Seth, att vi två tydligen se saken
pa tva olika sätt. Med småbrukare menar jag verkliga småbrukare, under det
att herr von Seth ser på frågan som den godsägare han är och med småbrukare
menar 50-tunnlandsbönder. Från den utgångspunkten kan naturligtvis;
hans resonemang vara riktigt. Men hur i all världen kan herr von Seth få det
till, att småbrukarna badmöjlighet till remontuppfödning? De ha ju inga stallplatser
för ändamalet. Pa sommaren kan det väl gå an, men kur går det på vinT\r?‘-
*ar r ?|a ..^^krukarna ha fölen, när det icke finns någon stallplats?
Det är en fullständigt felaktig uppfattning, som herr von Seth här för till
torgs.

Herr von Seth erhöll på begäran ånyo ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Till herr Paulsen vill jag bara säga, att en småländsk småbrukare
icke bär mer än 10 å 12 tunnland, men han är senig och väger icke mer
än 50 a 60 kilogram.

Härefter anförde:

Herr Svensson i Ljungskile: Herr talman! Herr Thorell påstår, att jag
förenklade detta problem i mitt förra inlägg. Jag vill meddela, att det icke var
min mening att bär ingående belysa hela frågan, utan vad jag sade var endast
tänkt som ett litet observandum.

Herr Thorell säger, att man måste sätta priset på remonterna i rimlig relation
till priset på de kallblodiga hästarna, och det uttalandet är naturligtvis
1 j i rl15tlg''t; Vidare påstår herr Thorell, att huvudorsaken till att priset
pa de kallblodiga hästarna stigit så högt är bristen på dylika hästar, sedan
vr mast stalla in vara traktorer och använda hästar i större utsträckning än
tidigare. Ja, det är också min uppfattning, att man här har att söka en av
huvudorsakerna till det nuvarande läget. Men just därför passar det så fruktansvärt
illa att staten år efter år beviljar export av kallblodiga hästar och
darmed satter m en extra prisstegrande faktor utöver de andra. Att jag nämnde0
d,e „ ada Sågorna export och remontinköp berodde just på att det är dessa
tva frågor, som staten sysslar med i första hand och som det i första hand finns
anledning att här beröra.

Jag tror att det står fast, att det sätt varpå statsmakterna härvidlag handla
passar mycket illa in i den jordbrukspolitik och den allmänna ekonomiska politik,
som i övrigt bedrives för närvarande.

Herr Paulsen: Herr talman! När herr von Seth börjar tillgripa sådana
argument som smabrukarnas vikt förstår jag, att han känner sig fullständigt
bet, och darfor behöver jag icke säga mera i den här saken.

förOT?rInderaSunkt1ltad överlaggning biföU kammaren utskottets hemställan i

Punkterna 3—11.

Vad utskottet hemställt bifölls^
Punkten 12.

Lades till handlingarna.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Punkterna 13—16.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 5.

Punkten 17, angående sopbränningsanläggning
Punkten föredrogs. Därvid anförde:

vid Stockholms örlogsvarv.

Anslag till
sopbränningi
anläggning
vid Stock -

Herr Hansson i Rubbestad: Herr talman! Under denna punkt begär Kungl. holma örlog»
Hajd av riksdagen ett anslag på 100,000 kronor avsett för en sopförbränningsanläggning
vid Stockholms örlogsvarv. Marinförvaltningen har framhållit, att
det blir så mycket sopor där, att transporterna av dem ut till Huvudsta kostar
mycket pengar. Det har också gjorts gällande, att man genom ifrågavarande
anordning skulle kunna spara cirka 400 ton kol per år.

Den blanka reservation, som jag här anfört, avser icke beloppet som sadant
utan fastmera hela sättet att ordna denna sak. Som framgår av handlingarna
framlade myndigheterna begäran om denna anläggnings uppförande redan den
17 maj förlidet år. Kungl. Hajd fattade sitt beslut den 30 sistlidna juni örn
anordnande av denna sopförbränningsanläggning, men först i år kommer frågan
inför riksdagen, som nu ställes inför fullbordat faktum utan möjlighet till
att kunna pröva angelägenheten av detta anslag. _

Jag går naturligtvis ut ifrån att denna sak har varit av viss angelägenhetsgrad.
Men örn den varit så brådskande, att den inte hade kunnat anstå tills
riksdagen i år hade fattat ståndpunkt till anslaget i fråga, sa tycker jag det
hade varit möjligt att redan under fjolåret, när riksdagen var samlad, framlägga
denna sak till behandling. Jag tror det är angeläget, att riksdagen på
ett rätt tidigt stadium får vara med och besluta angående saker och ting utan
att på detta sätt behöva ställas i efterhand.

Jag har nu intet särskilt yrkande på denna punkt, men jag har velat framföra
dessa synpunkter för att det framgent skall bli möjligt för riksdagen att
få taga del av handlingarna i ett ärende på en tidpunkt, då den rätteligen bör
ha att taga ställning till saken. Det är skäl i att detta observeras, så att det
goda förtroende, som bör vara rådande mellan regering och riksdag, inte skall
förverkas.

Chefen för försvarsdepartementet, herr statsrådet Sköld: Herr talman! Jag
vill för min del gärna medge, att herr Hansson i Rubbestad formellt sett bär
alldeles rätt. Denna fråga borde ha förelagts riksdagen, innan arbetet utfördes.
Herr Hansson i Rubbestad förmenar emellertid att detta ärende hade kunnat
föreläggas förra årets riksdag, och om man ser på enbart yttre omständigheter,
är det möjligt att så hade kunnat ske. Nu förhöll det sig emellertid
på det sättet, att marinförvaltningen gjorde en ansökan att få utföra detta arbete
med anslag på förskottsstat. Den omständigheten medförde, att frågan
icke kom upp till överläggning inom regeringen omedelbart. Med hänsyn till
den stora brådska, som rådde i slutet av riksdagen, var det åtskilliga saker,
som skötos litet framåt, och man hade inte inom departementet observerat att
denna sak var av den natur, att den borde ha blivit föremål för riksdagens
behandling. Att man inte inom departementet hade observerat detta hänger
samman därmed, att vi under dessa krisår haft den praxis, att man för brådskande
angelägenheter tagit förskottsstaten i anspråk. Numera har det från
regeringens och riksdagens sida gjorts ansträngningar för att kunna dela upp
statsutgifterna mellan riksstat och förskottsstat pa ett rationellt sätt. Denna
nya ordning har icke slagit igenom på det sättet, att myndigheterna och tjänstemännen
utan vidare kunna med full klarhet avgöra, när en sak skall bekostas
över riksstaten eller över förskottsstaten. Frågan blev icke knäckt förr Andro,

kammarens protokoll 19Jt8. Nr 5. 3

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Anslag till sopbränningsanläggning vid Stochholms örlogsvarv. (Forts.)
än den blev föredragen i regeringen, där vi efter överläggningar mellan finansministern
och mig kommo till den uppfattningen, att denna utgift icke
skulle täckas över förskottsstat utan borde vara en riksstatssak. När detta
avgörande skedde var det för sent att underställa ärendet 1942 års riksdag,
och då stod man inför den frågan: skall saken vila tre kvarts år? Då vi visste,
att här kan man göra en besparing som uppgår till åtminstone 4,000 kronor
i månaden, och sålunda funno, att saken ur ekonomisk synpunkt var synnerligen
angelägen, bestämde vi oss i regeringen för att gå den informella vägen,
och vi läto marinförvaltningen bekosta anläggningen ur omhänderhavda medel.
Nu ha vi anmält saken för riksdagen, som kan ha rätt att klandra oss och
rätt att säga nej. Men jag tror att det inte finns alltför stor anledning att
klandra och att det framförallt icke finnes någon anledning att säga nej.
Detta har herr Hansson i Rubbestad även konstaterat. För min del vill jag
emellertid gärna lova, att jag å min sida skall göra vad jag överhuvud taget
kan för att sådana frågor i rätt tid komma att underställas riksdagen.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, blev utskottets i denna
punkt gjorda hemställan av kammaren bifallen.

Punkterna 18—20.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Anslag lill
markförvärv
m. m. för
mesa ammunitionsförridsbyggnader.

Punkten 21, angående markförvärv m. m. för vissa ammunitionsförrådsbyggnader.

Efter föredragning av punkten yttrade:

Herr Paulsen: Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till herr statsrådet
Sköld. Under denna punkt förekommer ett anslag på 166,400 kronor till
markförvärv. Vid 1941 års riksdag anslogo vi 540,000 kronor till byggnader
å denna mark. Jag skulle vilja fråga, hur det kommer sig, att man anslår
pengar till byggnader först och inköp av marken sedan och inte tvärtom.

Chefen för försvarsdepartementet, herr statsrådet Sköld: Herr talman! Jag
skall be att få besvara den fråga som herr Paulsen har ställt. Det händer i
dessa tider, att vi i första hand måste ha ammunition tillgänglig, och den måste
vi ha under tak. Då kan det bli nödvändigt att man bygger husen innan
man har hunnit utreda markfrågorna. Så har det varit i detta fall. Normalt
sett borde ju en sådan sak icke förekomma, men nu ha tidsomständigheterna
framtvungit sådana åtgärder.

Härmed var överläggningen slutad. Kammaren biföll utskottets i punkten
gjorda hemställan.

Punkterna 22 och 23.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 6.

Föredrogs, punktvis, statsutskottets utlåtande, nr 17, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43, i vad propositionen avser socialdepartementets verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

§ 7-

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43,
i vad propositionen avser handelsdepartementets verksamhetsområde.

Punkterna 1—1.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 5 och 6.

Lades till handlingarna.

§ 8.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 1, i anlednnig av
Maj :ts proposition med förslag till förordning om kupongskatt, m. m.

Kungl, förslag tili
förordning örn
Icavonaskatl.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Jag har ingen erinran att göra mot det
föreliggande utskottsförslaget, som jag anser vara ur alla synpunkter rimligt
i det nuvarande läget. Men när man har tvungits syssla med hithörande ting
under behandlingen av frågan örn kupongskatt, har det stått klart för mig,
att det vid sidan örn denna utdelning på aktier även finns räntor på obligationer
och räntor på banktillgodohavanden, som tillfalla personer, som få utdelning
från svenska företag men som äro bosatta utom riket och således i de
allra flesta fall undgå beskattning på avkastningen. Under de förhållanden som
dem, varunder vi nu leva, med så skärpta skatter på alla områden för dem
som bo inom landet, vore det enligt min uppfattning rimligt, att man försökte
att i detta avseende fortsätta på den väg, som man nu har slagit in på med det
här föreliggande förslaget till kupongskatt, och att beskattningen kommer att
omfatta även obligationsräntor och banktillgodohavanden i svenska banker.
Det måste nämligen anses orimligt, att det skall föreligga möjligheter för dem
som inte äro bosatta i riket att helt och hållet undgå beskattning på den avkastning,
som de kunna få på obligationer.

Min avsikt med att yttra detta är att örn möjligt intressera finansdepartementet
för att ta upp detta problem till omprövning. Jag erkänner oförbehållsamt,
att det inte är så enkelt, och det är detta som har gjort, att utskottet icke
har skrivit något i sitt betänkande örn denna sak. Men även örn svårigheter
skulle möta, anser jag det ur alla synpunkter ändå vara erforderligt att det
blir klarlagt, om vi kunna fortsätta på den väg, som vi nu ha inlett, eller om
det föreligger så stora svårigheter, att vi inte kunna bemästra dem. Jag skulle
således vilja ställa en vädjan till finansdepartementet att taga upp till omprövning
möjligheten att fortsätta på den väg, som nu är beträdd med det beslut örn
kupongskatt, som vi örn en stund komma att fatta.

För övrigt, herr talman, har jag intet annat yrkande än om bifall till vad
bevillningsutskottet har föreslagit.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Med anledning av herr Olssons i
Gävle anförande vill jag för kammaren betyga, att man inom bevillningsutskottet
över hela linjen lade i dagen Hvilg sympati för det tillvägagångssätt, som
herr Olsson i Gävle antydde, nämligen att denna beskattangsform måtte utsträckas
även till att gälla räntor på obligationer, banktillgodohavanden och
liknande. Med hänsyn till den begränsade tiden och till att utskottet inte hade

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Granskning
av justitieombudsmannens

ämbetsförvaltning.

Förslag till förordning om kupongskatt. (Forts.)
till sitt förfogande något egentligt material i ämnet och, icke minst, med hänsyn
till frågans utomordentligt komplicerade karaktär — en omständighet som
den föregående ärade talaren också underströk — vågade vi oss emellertid inte
på att skriva någonting i utlåtandet i denna angelägenhet. Det är emellertid
klart, att kunde man gå ett steg vidare i fråga örn denna beskattningsform, så
skulle man, låt vara på ett begränsat men därför icke betydelselöst område, nå
ytterligare en bit på vägen emot det mål, vi väl alla äro intresserade av, nämligen
en rationell källbeskattning. Jag vill gärna förena mig i den vädjan, som
herr Olsson i Gävle riktade till finansministern, att departementet, därest det
är möjligt, toge upp denna angelägenhet till övervägande och i sinom tid komme
till riksdagen med det förslag, som eventuellt kan bli följden av ett sådant
övervägande.

Herr talman, jag hemställer örn bifall till utskottets förslag.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 9.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 2, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen
den 6 mars 1942 (nr 63) angående rätt för Konungen att åsätta särskild
tullavgift.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 2, i anledning av verkställd
granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Efter föredragning av utskottets däri gjorda anmälan yttrade:

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Kiksdagens justitieombudsman
har att tillse, att tjänstemännen på ett riktigt sätt utföra sina åligganden, att
vaka över att de inte missbruka dem tilldelad makt, och skydda övriga medborgare
från övergrepp från tjänstemäns sida. 1 enlighet med dessa sina plikter
har nu äntligen justitieombudsmannen börjat syssla med polisövergreppen.
T berättelsen för 1942 finns dels en redogörelse för hur en rättvisans tjänare
först belagt en anhållen med handbojor för att sedan misshandla honom, och
vidare förekommer där en redogörelse för den sorglustiga razzian mot krogen
Atlantic i Stockholm. Fortsättning kommer antagligen att följa i berättelsen
för innevarande år med redogörelse för fall av rå polismisshandel, som nu äro
kända, och dessutom en redogörelse för hur justitieombudsmannen av gällande
lag förhindras att skaffa upprättelse åt personer, vilka enbart på grund av
anonyma angivelser fått utstå husrannsakan och därtill berövats sin frihet. Om
därtill justitieombudsmannen i fortsättningen skulle komma att göra sin plikt,
skulle kommande berättelser också komma att innehålla en redogörelse för hur
en mängd poliser från Stockholm och Falun den 13 november i fjol slog ned
på de internerade an t ifascistiska flyktingarna i Långmora och förde ett par
tiotal av dem till Stockholm och inspärrade dem utan anledning i fängelse
under månadtal. Det är ett för ett demokratiskt samhälle förnedrande och farligt
förhållande, som i dessa berättelser avslöjas ha inträtt.

De avslöja nämligen, att upprätthållande av lag och ordning iiu blivit till
en fara för rättssäkerheten, och ändå finns inte allt med i justitieombudsmannens
berättelse, som borde ha redovisats där. Det finns inte med, därför att

ljusligen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Granskning av -justitieombudsmannens ämbetsförvaltning, (iorts.)

justitieombudsmannen underlåtit att vidtaga åtgärder i fall, där lian enligt

^DenTö''augusti\Vll^anmälde jag tillsammans nied riksdagsman Hagberg
från Luleå följande faktiska händelser inom polisens verksamhetsområde till
justitieombudsmannen. När innehavaren av en bokhandel, adress Lilla Nygatan
14 i Stockholm, den 4 juni 1941 på morgonen kom för att öppna sm affär,
fann han lådorna i affärslokalen uppbrutna och hela lagret i storsta oordning.
Innehavaren av affären trodde givetvis, att han varit utsatt for inbrottstjuvar
och anmälde saken till polisen. Där lovade man att sända ner personal för undersökning
av fallet, men det stannade vid detta lotte, och det av naturlig.!
skäl. Först senare förstod nämligen innehavaren av denna altar, att det inte
varit några vanliga inbrottstjuvar, som varit där — det var polisen sorn tidigpå
morgonen utan att underrätta af färsinnehavaren hade dyrkat sig lii i altaren
och åstadkommit oordningen oell det inbrott i lådor och annat, som hade

1 ° Jag^går vidare: den 4 juni 1941 anhölls en tidningsredaktör i Malmö och
kvarhölls av polisen under fyra dagar. Under denna tid blev han av polisen
förd ut ur landet till det av tyskarna ockuperade Danmark, till Köpenhamns
hamn, varefter han återfördes och släpptes utan någon förklaring eller ursäkt.

Den 4 juni 1941 trängde polisen in i mitt arbetsrum i mm frånvaro och lade
lieslag på en del av mitt arbetsmaterial. Trots mina protester vägrade polisen
att omedelbart återställa detsamma. Varför skedde det? Det mäste polisen reaoo-öra
för Det finns ingen orsak till ett sådant handlingssätt. Man vagrade mig
också att få en förteckning över vad man bortfört från mitt arbetsrum. Att J.ag
i egenskap av riksdagsman skulle åtnjuta ett alldeles speciellt grundlagsenlig
föreskrivet skydd, det struntar polisen i, därför att polisen har den upplattningen,
att över grundlagen står den fullmakt, som riksdagen beviljat polisen
att handla på sätt som den själv gitter. Ingen av dem — jag skulle kunna tonsätta
denna exempelsamling i oändlighet, men det sagda får vara nog c>om
på nämnda sätt skymfats och förfördelats, kunde sedermera atalas tor något
brottsligt och det av den enkla anledningen, att de inte planerat något brottsligt
eller begått någon brottslig handling.

I vår anmälan till justitieombudsmannen påvisades vidare .med konkreta
exempel hur polisen utnyttjar sin fullmakt att censurera brev till meningslöst
brevspionage mot oförvitliga människor, och detta brevspionage fortsätter i
sådan omfattning, att man nu har fastställt särskilda.blanketter, som detta nya
ämbetsverk inom postverket använder. Jag har i min ägo en sådan blankett,
som en slarvig polisspion glömt kvar i ett bearbetat brev. Man har i det .fallet
ur en rapport från en arbetarorganisation antecknat antalet försälja tidningar,
insamlade penningbelopp o. s. v., allt utgörande de mest legala, saker. Om det
nu förhölle sig så. att polisen vöre ute efter brottslingar och justitieombudsmannen
därmed ansåge sig kunna godkänna handlingssättet, skulle man lia
förstått det hela. Men så kan det inte förhålla sig, ty sådana brev, sein del
exempelvis här är fråga örn, skulle man då utan vidare lia släppt i väg''. Vad
som verkligen ligger bakom det som inträffat är att polisen har andra syften.
Den har etablerat sig som ett svenskt Gestapo mitt i det för sin demokrati beprisade
svenska samhället. . . _

Vad gäller vår anmälan till J. O. fick jag den 11 juli i fjol, alitsa nära ett
år efter det anmälan ingavs, mottaga följande underrättelse fran justitieombudsmannen:
»Härmed får jag meddela, att riksdagens justitieombudsman funnit
det den 15 augusti 1941 genom klagomål av Eder och riksdagsman Hagberg
mot polismyndigheterna i landet härstädes anhängiggjort.ärende icke föranleda
någon vidare åtgärd.» Därmed har riksdagens justitieombudsman sank -

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Forts.)
tionerat det påtalade polisövergreppet. Polisen kan lugnt fortsätta med sin
verksamhet på den inslagna vägen, och den har, som nu alla veta, även gjort
det. Polisen har nu börjat tillämpa samma metoder även mot andra än komr
murds ier, med följd att riksdagens justitieombudsman nu sökt få rättelse till
stånd. När polisen alltså till följd av en anonym angivelse, för övrigt förmedlad
till polisen av vårt lands utrikesminister, vidtar husundersökningar och obefogade
anhållanden av tre oskyldiga och oförvitliga medborgare, då ingriper
justitieombudsmannen, och det är i och för sig bra. Men när 3,000 poliser på
sin tid företogo_ husundersökning hos omkring 1,000 lika oskyldiga arbetare
och deras familjer, då tiger justitieombudsmannen. När polisen gör en löjlig
razzia mot en krog, då ingriper justitieombudsmannen och tillrättavisar de
skyldiga, och det är också bra, men när justitieombudsmannen erhåller konkreta
upjigifter fran rikdagsman örn hur polisen handlat i det av mig och riksdagsman
Hagberg påtalade fallet, _ då dekreterar justitieombudsmannen, att
klagomålen icke kunna föranleda till någon åtgärd, varefter justitieombudsmannen
försiktigtvis underlåter att intaga så val klagoskriften som sin behandling
av densamma och sitt beslut i den berättelse han har avgivit till riksdagen.

Beträffande den påtalade razzian mot krogen Atlantic kan jag ändå inte underlåta
att ur justitieombudsmannens berättelse citera något ur hans redogörelse
för den rapport från fyra kriminalpoliser, som å dragande kall och tjänstens
vägnar besökt krogen. De skildra de gräsligheter, som förekommo där och
som föranledde razzian, i bl. a. följande ordalag: »Någon damerna-s dans hade
icke förekommit. Herrarna hade bjudit upp damerna till dans från de platser,
där de sutto. En del dansanta herrar hade bytt damer upprepade gånger, under
det att andra från första stund dansat med samma damer.» — »Att en stor del
av kvinnorna voro sådana, som lafö bruka sig till skörlevnad, var fullt tydligt.
Polismännen hade dansat med några av dem och även mottagit inviter. Övervägande
antalet kvinnor hade anlänt till restauranten utan herrsällskap. Beträffande^
danspublikens uppträdande syntes detta utan överdrift kunna betecknas
såsom alltför fritt, ja i vissa fall utmanande och oanständigt. På grund
av den starka trängsel, som var rådande på dansgolvet, hade någon egentlig
dans icke kunnat utföras. Trängseln hade en del dansande tyckts utnyttja till
ett tämligen ostört omkramande av varandra, kyssande på munnen o. dyi. Vid
en del bord hade även förekommit kurtis, som måste betecknas såsom oanständig.
Man hade skalat fritt mellan borden och en del damer och herrar hade
flyttat över till varandras bord.» Ja, jag måste ju säga, att skulle nå^on förläggare
komma på elen idén att ge ut polisrapporter i tryck, så skulle tydligen
tidningen Grönköpings Veckoblad kunna läggas ner; den skulle då få en för
farlig konkurrent.

Den polisverksamhet som här utvecklat sig är emellertid inte bara av detta
mera komiska än allvarliga slag. Den har ju också en mycket allvarlig sida.
Jag har därför med det jag anfört velat fästa riksdagens uppmärksamhet vid
tre ting, nämligen 1) riksdagen har i och med sitt godkännande av polisfullmaktema
ställt de enskilda medborgarnas rättssäkerhet på spel; 2) en perfekt
arbetande justitieombudsmannainstitution är nu mera av behovet påkallad än
någonsin tidigare; 3) det är av vikt, att riksdagen inser, att dess egen ombudsman
i sin verksamhet själv handlar enligt de regler, som han är tillsatt för att
övervaka att andra följa. Det heter nämligen i justitieombudsmannens instruktion,
att han skall »anmärka och beivra sådana av domare, ämbets- och tjänstemän
begångna fel, som synas honom antingen härröra från egennytta, vrångvis®,
väld eller grov försumlighet eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares
rättigheter».

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Forts.)

Herr Hedlund i Östersund: Herr talman! Jag vill naturligtvis inte inlåta
mig i någon debatt med herr Persson i Stockholm örn vad han förmenade vara
polisövergrepp. Jag skall endast nöja mig med att meddela kammaren, att vi i
första lagutskottet vid granskning av justitieombudsmannens ämbetsberättelse,
både den tryckta berättelsen, hans diarier och allting annat funnit, att justitieombudsmannen
på ett sällsynt ståtligt sätt har fullgjort sitt uppdrag. Det är
alldeles felaktigt, herr Persson, att säga, att justitieombudsmannen inte är perfekt
och att han — det framgår nästan av herr Perssons yttrande — inte skulle
handla opartiskt. Jag inlägger en allvarlig protest mot herr Perssons sätt att
bedöma justitieombudsmannens verksamhet. Han är förtjänt av det förtroende
han har fått, och det är klandervärt av herr Persson, som inte känner alla detaljer,
att komma med en dylik anklagelse.

I detta anförande instämde herr Gustafsson i Lekåsa.

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Jag vill bara säga till herr Hedlund,
att jag har ingen anledning att ingå i diskussion, när herr Hedlund inte
själv anser sig kapabel att gå in pa de konkreta fall, som jag i mitt anförande
har berört och i vilka herr Hedlund enligt egen uppgift haft tillgång till handlingarna.
Herr Hedlund vägrar ändå att ingå på diskussion i sak, och innan
han gör det har jag ingen anledning att diskutera saken med honom.

Herr Hedlund i Östersund: Herr talman! Jag vill endast omtala, att det
meddelande herr Persson fick från justitieombudsmannen, att en av honom och
herr Hagberg i Luleå ingiven anmälan icke föranlett någon åtgärd, har givit
första lagutskottet anledning att mycket noggrant studera akten. Vi ha studerat
handlingarna och funnit att justitieombudsmannen icke kunnat avge något
annat meddelande än det herr Persson fick emottaga. Nog kunde vi, örn
vi hade papperen liggande här på pulpeten, diskutera fallet, men nu är det
meningslöst. Herr Persson påstår, att justitieombudsmannen handlat inkorrekt,
och vi som läst handlingarna äro fullt övertygade om, att han har handlat fullt
korrekt.

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Första lagutskottet har varit tvunget
att konstatera, att, såsom herr Persson framhållit^ polismyndigheterna ha gjort
husundersökning, i vissa fall i samband med anhallanden, hos ungefär ettusen
arbetare, och att man icke vid denna razzia funnit något som kunnat föranleda
ytterligare åtgärder i form av häktningar eller åtal. Följaktligen är det
faktum att första lagutskottet solidariserat sig med justitieombudsmannens uraktlåtenhet
att ingripa härvidlag ingenting annat än ett konstaterande av att sådana
åtgärder äro tillåtliga ifrån polismyndigheternas sida.

Efter härmed slutad överläggning lades utlåtandet till handlingarna.

§ IL

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 3, i anledning av verkställd
granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Efter föredragning av utskottets däri gjorda anmälan anförde:

Herr Lindberg i Stockholm: Herr talman! Jag har deltagit i utskottets
granskning av militieombudsmannens berättelse och övriga handlingar och har
i likhet med utskottet ingen anmärkning att göra mot M. O. och hans sätt att

Granskning
av militieom
budsmannen t
umbetsför
vältning

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Granskning av militieombudsmannens ämbetsför vallning. (Forts.)
sköta sitt ämbete. Däremot förekommer det i M. 0:s ämbetsberättelse och har
också förekommit i handlingar på annat håll saker och ting, som man ända
måste påtala.

Det är ganska anmärkningsvärt att M. O. i så många fall som skett varit
tvingad att ingripa mot officerare, dels på stat och dels också reservofficerare
och landstormsofficerare, för missfirmelse av underlydande och för spritmissbruk.
Det är icke mindre än 7 fall redovisade i M. 0:s berättelse, där det har
varit fråga örn missfirmelse och olämpliga yttranden, och i 5 fall har spritmissbruk
givit anledning till ingripande från M. 0:s sida. Det kan misstänkas, och
det kanske med rätta, att samtliga missfirmelsefall också ha en del med spriten
att skaffa. Ty man mäste, när man studerar dessa handlingar, fråga sig,
örn verkligen nyktra officerare bära sig åt på det sätt som skett gentemot sina
underlydande värnpliktiga eller stamanställda. Det måste även, tycker jag.
reageras en smula ifrån allmänhetens sida mot dessa officerare, som bära sig åt
på det sättet. Det gagnar inte försvarsandan inom landet i någon hög grad,
snarare tvärtom, överbefälhavaren har ju också sänt ut ett meddelande, en order
kanske man kamkalia det, till samtliga militära chefer att iakttaga ett värdigt
uppträdande både i och utom tjänsten och undvika spritmissbruk, även
örn det icke är direkt utsagt, att de helt och hållet skola avstå från spriten.

I berättelsen har M. O. även erinrat örn ett annat förhållande, nämligen att
meniga, som gjort anmälan mot vederbörande befäl, lia sagt, att de icke ha vågat
fullfölja ärendet av rädsla för repressalier. Det är således anledning att
misstänka, att en hel del missförhållanden förekomma inom det militära, som
icke anmälas till vare sig M. O. eller någon annan instans av rädsla för repressalier,
från befälets sida, Det har också i ett fall sagts, att ett vittne hade vittnat
på ett sätt, medan han var kvar i miliärtjänsten, och på ett annat sätt när
han var civil. Anledningen till att han gjort på det sättet var, att även han var
rädd för repressalier, så länge han var kvar i tjänsten. Denna rädsla för repressalier
är något som måste på ett eller annat sätt bortarbetas. Det kan icke heller
få vara på det sättet att en officer övar repressalier mot en menig man, som
gjort anmälan av ett eller annat slag. Ett sådant förfarande från en officers
sida borde ju rendera honom en mycket allvarlig näpst.

cNär man studerar dessa handlingar är det också en annan sak som man förvånar
sig över, och det är de straff som utmätas för de olika förseelserna. Man
vet ju att en men hildir straffad mycket hårt, och vi ha ju sett i tidningarna, att
en sådan kunnat få upp till ett pär månaders fängelse t. ex. för att han varit
berusad^under tjänstgöring. Såvitt jag har kunnat läsa mig till förekomma inte
några sådana domar när det gäller officerare. Däremot förekommer det ganska
ofta, att en officer, sommar gjort sig skyldig till spritmissbruk, missfirmelse
mot underlydande eller sådana saker, blir ådömd 2 till 5 dagars arrest utan bevakning.
Står verkligen ett sådant straff i någon rimlig relation till förseelsen?
Det kan man lia anledning att fråga sig. Jag vet, att det när det gäller
officerare pa stat har, sagts, att för dem är ett sådant straff en ganska allvarlig
sak, emedan de då även bli förbigångna vid befordran. Det skulle således
vara ett hinder och en svårighet för dem att bli befordrade till högre grad och
få bättre avlöningsförmåner. Kanske det är riktigt, att det är på det sättet.
Jag vill icke bestrida det, och jag betvivlar det icke heller. Men det kan ju
icke hålla streck, när det gäller reservofficerare eller landstormsofficerare, som
egentligen icke ha någon annan glädje av en befordran än den finare titel, som
de därvid komma att få. Det skadar dem sannerligen icke, örn de ha en lägre
militär titel, när de tjänstgöra i det civila livet. Det borde väl vara en annan
ordning. Man borde ge krigsdomstolarna möjlighet att utdöma straff enligt
andra grunder än som här sker.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Granskning av rnilitieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Forts.)

För några dagar sedan redovisades ett fall i en tidning. Det Inar ännu icke
kunnat komma under milititeombudsmannens behandling eller till hans hörande,
och följaktligen kan det icke sättas i samband med den nu föreliggande berättelsen.
Här meddelar Aftontidningen för den 26 januari följande. Jag skall
blott därur citera några korta satser, då det kan tjäna såsom bevis. för hur
olämpligt en del officerare uppträda, och hur det skadar den försvarsvilja, som
nu ändå verkligen finns hos det svenska folket. I denna artikel heter det: »En
värnpliktig, som av krigshovrätten och krigsrätten vid kungl. Bohusläns regemente
ådömts två månaders fängelse för att han övergivit sin post och underlåtit
att fullgöra förmans i tjänsten givna befallningar, uttalade i sina besvär
till högsta domstolen, att han vid det i målet berörda tillfället helt enkelt icke
förmått handla annorlunda på grund av trötthet.» Sedan redogöres för hur
denne man tillsammans med en del andra varit u.te på en marsch men pa grund
av skavsår icke orkat följa med truppen utan fått återvända hem, där han
skulle gå på post och stå i giv akt, vilket han emellertid icke orkat med. Man
kommenderade honom då jämte andra eftersläpare i marschen till en extra
straffmarsch på en mil, därför att de blivit överansträngda och trötta. Sedan
blir en sådan man dömd till två månaders fängelse. Det är väl att hoppas, att
högsta domstolen i detta fall kommer att rätta till vad som kan anses ha varit
vrångt. Detta är vad man kunnat läsa ut av tidningsmeddelandet. Det kan också
sägas — och det med rätta — att detta säkerligen icke är hela sanningen.
Det är riktigt, men tendensen torde finnas där, och den är —- menar jag — i
detta fall ganska allvarlig för det svenska militärväsendet.

Jag har, herr talman, givetvis intet yrkande i någon riktning. Jag har blott
velat påtala detta och vet, att krafter äro i rörelse — jag tror, att militieombudsmannen
själv försöker — för att få en sådan lagändring till stånd på detta
område, att större rättvisa skall kunna skipas.

Jag borde kanske också lia tillagt, att man bör lia rätt att av officerarna
kräva litet större hänsynsfullhet gentemot de underlydande, och att man bör
ha rätt att kräva, att de åtminstone kunna uppträda på ett ordentligt sätt i
samvaron med de värnpliktiga. Jag förstår ju, att det kan finnas anledning för
vissa reserv- eller landstormsofficerare att genom dryghet och överlägsenhet
gent emot underlydande överskyla sina bristande militära kunskaper, men då
borde det vara angeläget för andra och kunniga officerare att taga hand örn
dem och lära dem det arbete, som de äro satta att sköta, innan de tillåtas ha
hand örn en trupp eller ett helt kompani, för att icke på något sätt fördärva,
som sagt, försvarsandan hos detta folk.

Herr Olsson i Mellerud: Herr talman! Jag har för min del ingenting att erinra
mot det slut, som utskottet har kommit till, då det säger, att det icke finns
någon erinran att göra mot militeombudsmannens ämbetsförvaltning. Jag är
tvärtom villig att erkännna, att han har skött sitt fögderi med både skicklighet
och omsorg. Om jag det oaktat vill göra ett par kommentarer till detta utlåtande
beror det på vissa förhållanden inom det militära, inför vilka man har
litet svårt att iakttaga fullständig tystnad. En sådan tystnad skulle för övrigt
möjligen kunna misstolkas på det sättet, att man gör gällande, att det icke
finns någon egentlig reaktion mot vissa oegentligheter, som ha förekommit. Å
andra sidan är man alltid tveksam i fråga om sådana erinringar, därför att det
i regel rör sig om enskildheter, som i den allmänna diskussionen lätt bli generaliserade.
Sådana erinringar kunna därför många gånger bli missvisande och
kanske rent av förfela sitt syfte.

Under de senare åren ha i rnilitieombudsmannens berättelse, som ju svällt
ut oerhört, påpekats vissa missförhållanden, för övrigt ej helt enstaka sådana.

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

_ Granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Forts.)
vilka framför allt Ira gällt olämplig befälsutövning. Ofta Ilar en sådan befälsutövning
avslöjat en hög grad av klumpighet, oell vederbörande har visat sig
vara i total avsaknad av psykologisk blick. Vid åtskilliga tillfällen har befälsutövningen
till och med visat klandervärt översitteri och övermod. Vi ha tidigare
som regel då godtagit som förklaring eller lat mig säga åtminstone delförklaring
det oerhört ökade antalet inkallelser under de senare åren och den
därav följande bristen på befäl, vilken i sin tur har medfört, att man blivit
nödsakad utnyttja även mindre lämplig personal för befälsposterna. Jag erkänner
villigt, att denna förklaring är i viss utsträckning relevant ännu i dag,
men man kan dock icke dölja för sig, att den förbättring, som man hade hoppats
på och som möjligen också i någon mån förefinnes, har gått alldeles för
sakta. Den har ingalunda gått med snälltågsfart — man är snarare böjd att
tala om snigelfart. Härmed har jag ingalunda velat uttala något klander mot
den överväldigande delen av befälet, som jag vet skickligt har anpassat sig
efter en demokratisk tids syn och som har skapat ett förhållande mellan befäl
och manskap, som till sina grundbetingelser har både förtroende och samhörighet.

Jag har gjort en annan iakttagelse, som den föregående ärade talaren också
var inne på och som jag icke vill undanhålla kammaren, och det är det missbruk
av spritförtäring, som förekommer i alltför stor utsträckning enligt vad
som framgår av den nu föreliggande berättelsen. Jag hänvisar exempelvis till
punkterna 17, 18 och 19 i redogörelsen för anhängiggjorda åtal. Särskilt synes
sådant missbruk ha förekommit på vissa håll vid flottan. Ett par ärenden,
som röra befälet på ett par hjälpkryssare, synas vara särskilt anmärkningsvärda.
Det framgår av berättelsen, att den ena av dessa hjälpkryssare varit ett
stabsfartyg, som befunnit sig i första beredskap, och att det gällt en kritisk
situation vid utbrottet av kriget mellan Tyskland och Ryssland. De förhållanden,
som här ha avslöjats, ge vid handen, att det brustit alltför mycket i ansvar
på ledande poster å fartyget ifråga. Vad som gör intrycket ännu pinsammare
är, att man även på visst högre håll synes sakna blick för nödvändigheten av
en kraftig reaktion mot dessa missförhållanden. Militieombudsmannen har ingripit
med kraft och med energi reagerat mot missförhållandet, men det är
icke roligt att se, att han nödgades gå ända till Kungl. Majit för att hävda sin
mening i fall, som för lekmannen te sig ganska solklara.

Det är ännu en sak, som jag vill framlägga för kammaren och som jag måhända
vid annat tillfälle, motionsledes eller på annat sätt, kan få återkomma
till. Jag har under en lång följd av år haft mina funderingar huruvida strafflagen
för krigsmakten står i överensstämmelse med vår tids syn och med vår
tids rättsmedvetande. Jag kan icke hjälpa, att jag alltmera kommit till den
uppfattningen, att krigslagstiftningen har kommit väsentligt på efterkälken
och att den behöver en grundlig översyn. Detta gäller icke minst den del av
lagstiftningen, som rör disciplinstraffen. Det förekommer olika arter av arrest.
Det finns bland annat arrest utan bevakning, det finns vaktarrest. det finns
skärpt arrest och det finns sträng arrest. Den stränga arresten skall avtjänas
i mörkt rum. Jag vill inom parentes säga, att denna stränga arrest förefaller
mig vara det rena barbariet. Den tillämpas dess bättre tydligen ytterst sällan,
men jag tror, att den är färdig att likvideras. Jag vänder mig emellertid också
mot den bestraffningsform, som heter arrest utan bevakning. Jag medger villigt.
att det kan tänkas och säkerligen också finnas sådana fall, då denna bestraffningsform
är ändamålsenlig och kan ge ett gott resultat, men det förutsätter
ovillkorligen, att det hos vederbörande bestraffningsobjekt finns en mycket
hög grad av ambition, örn denna bestraffningsform skall verka på avsett
sätt. Finns icke denna ambition — och det förekommer sådana fall, då man bär

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Forts.)
anledning tvivla därpå — är denna bestraffningsform helt säkert ganska meningslös.

hl amnda bestraffningsform har också ett annat fel. Enligt strafflagen för
krigsmakten möter det intet hinder, att arrest utan bevakning får tillämpas
över hela registret, men i praktiken tillämpas den, jag vågar säga praktiskt
taget uteslutande, för en viss personalgrupp, nämligen å personer i befälsställning.
Detta medför, att denna straffart får en ganska osmaklig bismak av
klasslagstiftning, och att den redan ur denna synpunkt borde vara färdig för

likvidation. _ 0 ,

Jag frågar mig vad anledningen kan vara till att man icke har tankt pa att.
i strafflagen för krigsmakten införliva exempelvis dagsbotssystemet, som såvitt
jag förstår har lyckats synnerligen väl i den civila strafflagen. Det ger
goda resultat, det är avpassat efter vederbörandes ekonomiska ställning och
inkomster o. s. v. Jag kan icke för min del som lekman se något som helst hinder
för att denna underliga bestraffningsmetod — arrest utan bevakning —
med fördel skulle kunna ersättas med dagsbotssystemet.

Örn justitieministern hade varit närvarande skulle jag ha _ velat^ anbefalla
denna sak till övervägande. Jag har efter att under en lång följd av år ha sysslat
med granskning av militieombudsmannens ämbetsberättelse kommit till den
bestämda uppfattningen, att framför allt strafformen arrest utan bevakning i
många fall är ineffektiv. Den är en antikverad straffreaktion, som enligt min
mening skadar den militära rättsskipningen i mer än ett avseende och som bör
lämna rum för en korrektare och rationellare strafform.

Herr Soilander: Herr talman! De båda föregående talarna ha^haft mycket
‘änkvärda ord att säga i denna fråga, men jag anser mig ända böra lämna
mitt bidrag till diskussionen. .

Militieombudsmannens ämbetsberättelse är enligt min mening ett mycket
anmärkningsvärt dokument. Den lämnar värdefulla illustrationer till^missför
hållandena på det militära området. I denna berättelse få vi veta åtskilligt
om många officerares försumlighet och nonchalans vid utövandet av sina tjänsteplikter.
Vi få veta en del om självsvåldigt utnyttjande till egen fördel av
officerarnas rättigheter, om misshandel, trakasserier, grov missfirmelse mot
underordnade, om straffmarscher och straffkommenderingar, örn officersfyllen
m. m. Redan av militieombudsmannens berättelse far man salunda en mycket
skrämmande bild av tillståndet inom statsrådet Skölds domäner. Men den ger
enligt niia mening — och såsom det också tidigare framhållits av herr Lindberg
i Stockholm — icke en verklig bild av tillståndet på det militära området.
Det förekommer ännu flera utslag av den reaktionära anda, som behärskar
många officerare. Många övergrepp, såsom också tidigare framhållits,
ha icke blivit anmälda och därför inte beivrade. Orsakerna härtill äro inte
svåra att komma underfund med, och i viss utsträckning framgå de av militieombudsmannens
berättelse. Manga underordnade väga icke av risk för nya
trakasserier och övergrepp göra anmälan örn missförhållandena. Dc liesta torde
emellertid dra sig för att göra anmälan, därför att de helt enkelt sakna
förtroende för den militära rättsskipningen. Jag tror icke, att de härvidlag
inbegripa militieombudsmannens ämbete. Denna institution betyder och har betytt
ett ganska stort framsteg på detta område. Denna misstro fran de underordnades
sida, som i många fall avhaller dem fran att göra anmälan örn missförhållandena,
gäller rättsinstanserna på det militära området och deras handhavande
av rättsskipningen. Att denna misstro inte saknar grund Damgar av
militieombudsmannens berättelse. Å ena sidan ådömas för grova förseelser, be -

-14

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

^Granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Fort?.!
gångna av officerare, uppseendeväckande låga straff, för att icke säga meningslösa
straff, eller också slätar man över med ett frikännande, medan nian
a o andra sidan, icke lägger fingrarna emellan, då det gäller förseelser begångna
av underordnade.

Jag skall här taga några exempel ur militieombudsmannens berättelse, vilka
tala sitt tydliga språk. En kapten hade dömt sex värnpliktiga till vardera tio
dagars skärpt arrest, Deras brott bestod i att de icke i rätt tid inställt sig till
tjänstgöring vid kompaniet. Orsaken var, att de vilseletts av en polismans och
befattningshavares tolkning a,v kungörelsen om inkallelse till tjänstgöring
Kaptenen ansåg sig emellertid böra vägra dessa värnpliktiga tillfälle att styrka
sina uppgifter och dömde dem utan vidare för rymning. Han sökte sedan
spela storsint och göra gällande, att han därvid förfarit mycket milt, därför
att de värnpliktiga egentligen skulle ha ådömts fängelse eller straffarbete.
Militieombudsmannen löranstaltade örn atal, och kaptenen dömdes av krigshovrätten
till arrest utan bevakning i fyra dagar! Vidare fick han till
en var av de sex värnpliktiga utge i skadestånd 25 kronor. Proportionen mellan
brott och straff är allt annat än rimlig. Kaptenen hade genom sitt tilltag
utdömt sammanlagt sextio dagars skärpt arrest mot oskyldiga värnpliktiga.
Men hans straff härför inskränker sig till det, jag måste säga. meningslösa
^straffet av arrest utan bevakning under fyra dagar och 150 kronor i skadestånd.
Man kan ju föreställa sig, vilken fruktan kaptenen måste känna inför
ett upprepande av sin förseelse i framtiden!

En löjtnant, som misshandlat en värnpliktig med en käpp, dömdes av regementskrigsrätten
till arrest utan bevakning i tvä dagar. Krigshovrättcn, där
miltieombudsmannen föranstaltade örn överklagande av regementskrigsrättens
utslag, höjde visserligen straffet till sex dagar, men fortfarande utan bevakning.
Ordföranden i krigshovrätten ville döma honom till vaktarrest i sex dagar
men detta var tydligen att gå för långt. Det rörde sig jn bara om misshandel
av en värnpliktig! En fänrik, som knuffat en värnpliktig mot ett taggtrådsstängsel,
så att denne skadat sig i handen, och som dagligen betecknade
de värnpliktiga som »busar», »idioter» etc., ansågs vara nog straffad med arrest
utan bevakning under åtta dagar. En reservlöjtnant bade använt de grövs
ta okvädmgsord mot manskapet, kallat dem »landsförrädare», »drumlar», »slöfockar»
och förklarat, att en pjäsriktare borde kastas på sophögen och’ skju
las, och att den som klagade på tjänstgöringen skulle han genast med eger
hand slå ihjäl. Regementskrigsrätten förfor mycket milt mot mannen och döm
de honom till arrest — naturligtvis alltjämt utan bevakning. Samma straff
under fyra dagar träffade en kapten, som till en värnpliktig yttrat, att har;
borde ställas vid väggen och skjutas. Vidare hade denne kapten vägrat diarielöra
och till regementschefen vidarebefordra en av 155 värnpliktiga vid kompaniet
undertecknad skrivelse^! regementschefen med begäran, att "denne skulle
ingripa för att fa till stand ett bättre uppträdande från kaptenens sida.
Men som sagt det blev endast arrest utan bevakning i fyra dagar. En reserv^
officersaspirant, som slängt ett kulsprutegevär i huvudet på en värnpliktig
och sagt,o att han hade lust att sticka järnspetsen på en signalflagga genom
bröstet på honom, så att den kom ut i ryggen, ansågs av regementskrigsrätten
ha handlat av oförstånd i tjänsten! Naturligtvis blev det endast arrest utan
bevakning.

Av ett alldeles speciellt intresse är fallet Béve. Denne löjtnant hade en all
deles speciell smak för uttrycket »förbannade djävla idiot». Dessutom hade
han gjort bruk av skidstaven genom att slå en man i huvudet upprepade gånger.
Han förklarade övermodigt, att han med glädje skulle se, att saken anmäldes:
till militieombudsmannen, då detta endast skulle skaffa honom meriter. Detta

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Granskning av milit »(ombuds mannens ämbetsförvaltning. (Forts.)
anser jag vara belysande för vissa officerares uppfattning om militieombudsmannens
verksamhet. Denne herre var nian särskilt angelägen om att urskulda.
Försvarsområdesbefälhavaren sparade icke på lovorden i sitt över anmälan
avgivna yttrande. Men så hade löjtnanten också •— jag citerar ur försvarsområdesbefälhavarens
yttrande — »med utmärkelse gjort tjänst som frivillig dels
under finska vinterfälttåget 1939—40 dels under belägringen av Hangö». Där
hade han — naturligtvis som alla andra svenska Finlandshjältar gått främst
j striden och fått truppen med sig. Försvarsområdesbefälhavaren förklarade
också entusiastiskt -— och nu citerar jag också — att »de som kände honom
-gick med honom genom eld och vatten». Att han knackat en man i huvudet med
skidstaven ansåg försvarsområdesbefälhavaren icke kunna tolkas som våld eller
misshandel. Det är klart, att en sådan hjälte måste dömas milt. Det blev
två dagars arrest utan bevakning. Man får ju vara tacksam för att inte, kompaniombudet
i stället bestraffades. Denne som gjort anmälan i saken påstods
nämligen ha begått tjänstefel genom sitt åtgörande, och det var förmodligen
endast det förhållandet, att han återkallade sin anmälan, som gjorde, att han
undgick bestraffning.

Fallet Fevrell är utförligt relaterat i militieombudsmannens berättelse, dag
skall icke nu ingå på någon kritik av handläggningen av denna fråga. Så mycket
vill jag emellertid framhålla i detta sammanhang, att överstelöjtnant Fevrell
alltjämt befinner sig i tjänst, trots att en enhällig opinion i landet dömt
honom som en nazistsympatisör och krävt ingripande mot honom. Detta faktum
jämte det fortsatta tolererandet av åtskilliga andra nazist- och axelsympatisörer
inom försvarsmakten rimmar enligt min mening dåligt med statsministerns
manhaftiga förklaring mot femte kolonnen under remissdebatten.

Militieombudsmannens berättelse borde utgöra en tankeställare för^ regeringen
och samlingspartierna. Den visar, att vi inom försvarsmakten ha åtskilliga
officerare, som äro behärskade av en reaktionär anda, vilken tar sig uttryck
i att de ibland uppträda som verkliga råskinn gentemot sina underlydande.
Berättelsen understryker än en gång behovet av en verklig demokratisering
av försvaret, icke minst en demokratisering i fråga örn den militära,
rättsskipningen. Det går icke att söka skyla över missförhållandena med en hänvisning
till nödvändigheten att upprätthålla disciplin och manstukt, som man
ofta får höra, då det gäller fall som beröras i militieombudsmannens berättelse.
Disciplinen stärkes icke genom att de överordnade utan större risker för strängare
påföljd uppträda brutalt gentemot sina underordnade. Det betyder tvärtom,
att disciplinen och förtroendet för försvarsmakten undergrävas. Det betyder, att
officerskårens anseende nedsättes till obehag även för de officerare och de
äro icke så få — som behärskas av ett demokratiskt och humant sinnelag.

Jag anser det vara på tiden, att statsrådet Sköld rensar upp ogräset på det
militära området. Hittills har statsrådet Sköld tyvärr riktat sina ansträngningar
i det avseendet åt fel håll, inrättat militära koncentrationsläger för radikala
beredskapsinkallade o. s. v. Han har också prickat oförvitliga svenska
arbetare som »villkorliga fosterlandsförsvarare» o. dyl., allt detta medan det
verkliga ogräset inom försvarsväsendet växt i höjden. Jag vill emellertid hoppas,
att det icke växt statsrådet Sköld över huvudet. I varje fall böra krafterna
inriktas på att äntligen göra slut på missförhållandena på det. militära
området, och militieombudsmannens berättelse talar enligt min mening ett mycket
kraftigt språk örn behovet av att åstadkomma en ändring till det bättre.

Herr talman! Jag har intet yrkande.

Herr Fröderberg: Herr talman! dag är delvis förekommen av föregående
talare, särskilt herr ländberg i Stockholm, men jag vill likväl säga några ord

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Forts.)
om sättet att utmäta straff för förseelser i det militära. Jag skall be att få
uppehålla mig särskilt vid punkten 9 å sid. 22 i militieombudsmannens ämbetsberättelse.

Det gällde här ett självständigt landstormskompani, som enligt utrustningsplanen
skulle ha en ^personbil, en lastbil och en motorcykel. Vederbörande förbandschef
tog sig da för att därutöver bland annat taga ut sin egen privatbil
och lät sedan staten betala till en början visst belopp per kilometer och senare
visst belopp per dag. Han begärde icke tillstånd härtill av sina överordnade
myndigheter och styrkte icke alls, att han behövde denna bil. När den behövde
repareras, fick kronan betala reparationskostnaderna. När saken sedan blev
föremal för atal och kom till krigsrätt, som hölls vid det förband, under vilket
kompaniet i fråga sorterade, dömdes vederbörande till två dagars arrest utan
bevakning. Jag känner till en hel del förseelser på det militära området under
de tre sista aren, som varit smasaker jämfört med detta, men där man utdömt
mycket strängare straff. I det nu nämnda fallet tillkom för övrigt en annan
sak, som gjorde förseelsen synnerligen försvårande, nämligen att vederbörande
i sina rapporter rörande motorfordonsbestandet och drivmedelsförbrukningen
icke tagit upp den ifrågavarande bilén. Han hade således lämnat falska rapporter,
men trots detta blev straffet sa ringa. Han dömdes för oförstånd i tjänsten
och som en förmildrande omständighet anfördes, att han endast under mycket
kort tid varit i tjänst som officer och därför fått mycket kort tids utbildmng
och övning. Dettmar alldeles sant, och det är ju beklagligt, att man under
de första krigsåren måste använda så mångå landstormsofficerare med ringa
eller mycket obetydlig utbildning, men måste man det?

Jag skulle i detta sammanhang vilja peka på en annan sak. Det visade sig
under den första krigsvintern, att massor av inkallade pensionerade officerare
och underofficerare icke kunde utstå de strapatser, som fordrades vid linjeförbanden.
Mångå av dem fingo i stället tjänstgöra i depåer men många blevo
också hemskickade utan att inkallas vidare. Vid en hel del fristående små landstormsförband
om kompanier eller plutoner fordras det icke så stor vitalitet och
kanske icke heller så stor skicklighet i vapnens bruk men väl större kunskap i
förvaltningsfrågor. Varför skulle man icke till chefer för dessa små förband
i stället för undermåliga landstormsofficerare kunna taga pensionerade officerare
och framför allt pensionerade underofficerare? Det förefaller emellertid
vara omöjligt. Chefen måste ha en med träns kring kragen, även örn han
knappast Ilar någon kompetens alls. Här finns enligt min mening något att
göra.

När militieombudsmannens ämbetsberättelse kom i tryck, skrevo tidningarna
en hel del om den. En tidning — jag kommer icke ihåg den exakta formuleringen
_— ifrågasatte med tanke på de olika straff, som utdömdes i likartade fall.
i vissa fall ett par dagars arrest utan bevakning och i andra fall mycket strängare
straff, örn här verkligen förelåge likhet inför lagen. Jag vill icke yrka på
någon anmärkning i det av mig förut berörda målet, men jag tycker, att målet
icke borde ha fått stanna vid den fältkrigsrätt, som nu meddelade det slutliga
utslaget, utan att det borde ha gått till krigshovrätten. I och med att räkningarna
hade betalats av krigskassören vid det större förbandet, samma förband
som tillsatte krigsrätten — försvarsområdet förmodar jag — hade ju ledningen
där på sätt och vis blivit meddelaktig och borde alltså icke ha fått döma"]
egen sak. utan krigshovrätten borde lia fått taga hand örn målet.

Jag har, herr talman, icke något yrkande.

Herr förste vice talmannen Magnusson: Man måste erkänna, att kammarens
tre kommunister sorgfälligt använda varje möjlighet, som kan ges, att

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Forts.)
göra reklam för sig själva och sin åsikt här i kammaren. Det var ju också att
vänta, att de icke skulle försumma föredragningen av vare sig justitieombudsmannens
eller militieombudsmannens berättelser utan att också därvidlag göra
cin stämma hörd här i kammaren. Jag har haft anledning vid åtskilliga tillfällen
under den sista tiden göra mig den frågan, huruvida verkligen vad de
ha att förkunna är värt något kammarens större intresse, sadant som detta
stundom kommer till synes.

För att närmare hålla sig till det nu föreliggande spörsmålet, har ju herr
Senander särskilt begagnat militieombudsmannens ämbetsberättelse för att
samla ihop allt, som varit möjligt att anföra i fråga örn de enstaka missgrepp
av militära befälhavare, vilka på vissa håll ha förekommit. Det förefaller mig
emellertid vara synnerligen orättvist att bedöma en kår av den storleksordning,
som försvarsbefälet utgör, på grundval av militieombudsmannens ämbetsberättelse,
eftersom det ju ligger i sakens egen natur, artill militieombudsmannen
samlas allt vad ofördelaktigt kan sägas örn dessa såväl som att dit anmälas
alla de missgrepp eller övergrepp, som kunna ha ägt rum från denna
stora kårs sida. När, som nu har varit fallet, det dels har förekommit en forcerad
militär utbildning, dels samlats en mängd människor, vilka icke alla
kanske varit av så lätthanterligt slag, dels också använts en hel del ovant reservbefäl
eller nyskolat sådant, är det alldeles uppenbart, att det funnits åtskilliga
personer på bägge hållen, som mindre väl ha iyktat sin uppgift, och
att det följaktligen blivit en del beklagliga sammanstötningar. Det vore emellertid
i högsta grad orätt att bedöma vårt militära befäl på grundval av sådana
berättelser eller omständigheter.

Jag har med det sagda icke på något sätt velat försvara de misstag eller
övergrepp, som kan ha skett. De, som äro intresserade för det svenska försvarsväsendet,
och det är ändå flertalet av kammarens ledamöter, beklaga dylika,
ty de skada i oerhörd grad det svenska försvarsväsendet, vilket också noga bör
besinnas av vårt befäl, såväl högre som lägre. Jag tror också, att det stora flertalet
av dem långt bättre än tidigare nu fatta sin uppgift, icke som några de
där ha att endast befalla utan som personer, som i främsta rummet ha att verka
såsom uppfostrare och såsom ledare. Jag tror, att den känslan är för närvarande
allmän hos det svenska militärbefälet.

När jag nu i alla fall har tagit till orda, skall jag be att få påpeka en annan
omständighet. Den kommer, förmodar jag, väl ganska snart under kammarens
handläggning, eftersom det har kommit en proposition berörande de s. k. samvetsömma.
Det gäller det förhållandet, att åtskilliga av de civila värnpliktiga

_ de nämnas ju i allmänhet för samvetsömma — vid åtskilliga tillfällen ha

visat sådan uppfattning, att jag tror de äro inne på vägar, som icke ha med
verklig samvetsömhet att göra. När exempelvis en sådan civil värnpliktig vägrar
att hissa svenska flaggan eller vägrar att civilklädd arbeta^vid ett vägarbete
under motivering, att vägen kan tjäna militära ändamål, då förefaller det
mig, att det knappast är något vaket samvete, som bestämmer en sådan vägran,
utan snarare ett i hög grad förvillat samvete.

Jag har velat begagna detta tillfälle att påpeka även denna omständighet.

_ Ja# förslår, att herr Mosesson, som nu hegärde ordet, har känt sig träffad

av detta tal, men jag tror, att även ett påpekande härutinnan nu förtjänar att

göras från denna plats. ..

Jag har, herr talman, i varje fall velat begagna detta tillfälle lör att saga,
att man icke får bedöma svenskt försvarsväsen och svenska officerare eller befälskären
på det sätt, som skulle kunna bli fallet, örn man läte vad som här har
framkommit stå utan någon gensaga.

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Glitter &''
tillägg Mtat för
budgetåret
1942/43, i
vad avser
jordbruksdepartementets

verksamhetsområde.

Granskning av milit ieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Forts.)

Herr Mosesson: Herr talman! Jag kan instämma i vad herr förste vice talmannen
sade örn att deticke är lämpligt att här tala örn de undantag från regeln,
som ha skett, på sådant sätt, att man därmed vill liksom giva sken utav
att hela kåren eller en väsentlig del av densamma skulle skicka sig på ett otillbörligt
sätt, men jag förvånar mig över att herr förste vice talmannen, sedan
han sagt dessa sanna ord, drar fram sådana missförhållanden, som han gjorde
Ya“ b^räffar de kallade samvetsömma. När vi i de sakkunniga utarbetade
det förslag till lag, som nu i allt väsentligt föreligger i propositionen nr 18, inkallade
vi de flesta av de personer, som mest hade haft med dessa samvetsömma
att göra, och vi fingo då av dem höra det vitsordet, att de samvetsömma
äro lojala och arbetsamma. Örn detta är riktigt, så skola undantagen från regeln
ej heller i det fallet särskilt utmärkas.

Hmr Sellander: Herr talman! Gentemot herr förste vice talmannens och
herr Mosesson® anmärkning mot mitt anförande, att jag skulle ha generaliserat
och bedömt hela officerskåren efter de fall, som förekomma i militieombudsmannens
berättelse, vill jag endast erinra därom, att jag var mycket noga med
fl1 anförande framhålla, att dessa fall icke alls voro utmärkande för
officerskåren i sin helhet, och jag talade ju örn att de fall, som finnas omnämnda
i mihtieombudsmannens berättelse, äro ägnade att draga ned hela officerskårens
anseende till skada även för de officerare, som ha en demokratisk och
frisinnad laggning. Så fort man icke kan på annat sätt polemisera mot oss kommunister,
ser det ut, som örn man måste uppfinna något, som passar såsom
angreppspunkt, vilket herr förste vice talmannen och herr Mosesson ha gjort
i detta fall.

Herr förste vice talmannen Magnusson: Herr talman! Jag ber endast att få
sia fast som ett resultat av den här förda debatten, att herr Senander har erkänt,
att de a,v honom framdragna missförhållandena icke få läggas officerskaren
eller militärbefälet såsom sådant till last. Detta är i alla fall en vinet
av debatten.

Vidare yttrades ej. Utlåtandet lädes till handlingarna.

§ 12.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 1, i anledning av Kungl. Maj-ts
proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom D
varnphktslagen den 30 december 1941 (nr 967). S

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 2, i anledning av Kungl. Mai-te
proposition angående utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/
4d, i vad propositionen avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren, att detta utlåtande skulle
uppläsas^ PUnktviS Samt att vid oIlka Punkterna endast rubrikerna skulle

Punkterna 1—i.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Punkten 5, angående kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebola gets

verksamhet. samband med

svenska

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid anförde: spannmåls Herr

Carlström: Herr talman! Anslaget under denna punkt avser ju täckandet
av kostnaderna för svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet. Urn
man studerar propositionen och betänkandet, finner ^man, att dessa kostnader
beräknas under innevarande konsumtionsår, örn jag får uttrycka mig sa, uppgå
till 100 miljoner kronor och litet mera. Av dessa kostnader utgöra 57,25ö,UUU
kronor kostnader för reglering av handeln med oljekraftfoder och fodercellulosa.

Örn man då ser efter, vad kostnaderna för oljekraftfodret beräknas ga tili,
nämligen 22 miljoner kronor, återstå för cellulosan 35,255.000 kronor.

Vid behandlingen i fjol av frågan om den myckenhet fodercellulosa som borde
beställas för året — det var för övrigt så sent som den 27 juni — hade tran
Kungl. Maj :ts sida föreslagits, att staten skulle binda sig för en kvantitet av

550.000 ton. Visserligen fick man meddelande om att fabrikerna eventuellt
skulle vara villiga att gå med på en nedprutning därav med 25 % i händelse
man längre fram fann att kvantiteten var för stor. I varje fall skulle dock den
kvantitet som kontrakterades även med denna nedprutning bil ganska stor. V i
från vårt håll yrkade inom jordbruksutskottet på en nedsättning med 50 b av
den kvantitet som man ämnade binda sig för. Efter allt att döma kunde
redan då bedöma skörderesultatet något så när, då det gällde stråfoder, vilket
foder cellulosan i huvudsak är ägnad att ersätta. Emellertid ville varken utskottet
eller riksdagens kamrar gå med på vårt förslag, utan man gick in för
Kungl. Maj :ts förslag med den eventuella nedskrivning av kvantiteten med
25 % som sedermera skulle kunna ske.

Om man nu studerar läget och ser efter, huru mycket av denna cellulosakvantitet
som hittills under förbrukningsåret kommit till användning, finner man,
att det försålts 55,000 ton, och man beräknar att till den 1 juli i år kunna sälja
ytterligare 40,000 ton, d. v. s. sammanlagt 95,000 ton. För närvarande finnas

140.000 ton oriven cellulosa i lager vid fabrikerna samt 90,000 ton riven och
vid''riverierna i södra och mellersta Sverige inneliggande cellulosa. Detta gör

230.000 ton. Utöver dessa partier har man bundit sig för köp av 133,000 ton.

De lagrade och under året köpta kvantiteterna fodercellulosa uppgå alltså
sammanlagt till 363,000 ton. Den 1 juli beräknar man att lia ett överskott eller
ett lager på 320,000 ton. Av detta lager har man, sägs det, vissa förutsättningar
att kunna sälja till utlandet 10,000 ton utan någon förlust, och av återstoden
skulle ungefär hälften, som utgöres av sulfatcellulosa, kunna användas
för papperstillverkning. Men det återstår i alla fall cirka 160,000 ton till utfodring.
.

Man kan ju säga, att det inte är så lätt att vid ett års början bedöma, hur
mycket man behöver av en sådan här vara. Vi hade dock, som jag nyss säde,
hunnit fram till den 27 juni, när frågan behandlades här i kammaren, och då
kunde man säkerligen, såsom vi då påpekade, räkna med att stråfoderskörden
skulle bli sådan att jordbrukarna inte behövde använda cellulosa i någon större
utsträckning. Nu har man trots en livlig propaganda för cellulosafodret icke
kunnat komma fram till mer än 55,000 ton försåld cellulosa, och i bästa fall
räknar man med, som jag nyss sade, att ytterligare 40,000 ton skulle kunna
säljas före den 1 juli. Man har alltså all anledning att spörja sig, om det
verkligen var nödvändigt att förra aret besluta sig för en kvantitet av den
storleksordning som här nämnts, vilket säkerligen kominer att medföra utgifter
på åtminstone 10 miljoner kronor, som kunnat undvikas, om man velat begränsa
kvantiteten till vad vi reservanter inom utskottet föreslagit. Man talar

Andra kammarens protokoll 19^3. Nr 5. 4

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Anslag till kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets verk samhet.

(Forts.)

i dessa tider ganska mycket örn subventionssystemets farliga verkningar, och
man talar örn att man bör iakttaga all möjlig sparsamhet. Men när man handlar
på detta sätt, kan man icke undgå att råka i en sådan situation, att man kommer
att få vidkännas ganska stora förluster.

Nu kan det visserligen sägas, att man icke vet, hur nästa skörd kommer att
se ut och att man kan lagra den cellulosa som måste användas för foderändamål.
Men kostnaderna för lagring m. m. gå alltid till mycket stora summor.
Det hade alltså säkerligen varit bra, om man i fjol hade kunnat i vart fall
stanna vid vad vi reservanter föreslagit. Man kan ju säga, att det är lätt att
vara efterklok, men i detta fall ligger det så till, att man i somras kunde med
ganska stor bestämdhet konstatera, att de kvantiteter som man då gick in för
voro alldeles för stora.

Jag har fogat en blank reservation till detta utlåtande. Jag kunde inte göra
annat, därför att vi sta inför ett fullbordat faktum, och det går icke att göra
ogjort, vad som gjorts. Vi ha nu inte annat att göra än att anvisa medel till
täckande av de kostnader det här är fråga örn. Men det vore kanske lämpligt
att i detta sammanhang erinra kommissionerna örn att de skola försöka anlägga
htet mera försiktiga synpunkter, när de göra upp sina förslag och komma
in med dem till regeringen. Jag tror, att det är nödvändigt, att man även
tran detta hall försöker att allvarligt pröva, örn vad man föreslår är av sådan
karaktar att det kan sägas vara till nytta och vara behövligt för folkförsöriningen.
J

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pelirsson-Bramstorp:

,6 h,err Carlström anförda siffrorna visa, att inköpen stannat
vid bO a 70 % av den kvantitet som beräknades vid förra årets riksdag Det är
klart, att örn man på förhand vetat, vad som skulle komma att ske, kunde kanske
inköpen ha stannat vid en ännu mindre kvantitet. Men det är väl inte riktigt
att påstå, att vi, när vi diskuterade denna fråga förra året, kunnat förutse,
hurudant skörderesultatet skulle bli. Dessutom är det inte heller riktigt att
saga, att lodercellulosan uteslutande ersätter stråfoder, därför att cellulosan
ar ett toder i mer koncentrerad form än stråfodret och kan följaktligen ersatta
aven spannmål vid utfodring av vissa djur, örn man skulle ha tillräckligt
med stråt oder. Da man räknade med en större åtgång av den kvantitet som
kopts, iorutsatte man, att jordbrukarna skulle trots den större fodertillgången
ytterligare kvantiteter cellulosa för att därigenom få spannmål över
till flaskproduktionen Att så icke blivit fallet, kan ju bero på många omständigheter.
Men jag vill framhålla, att det är inte någon stor skillnad mellan
den kvantitet som kontrakterats och den kvantitet som reservanterna förra året
talade om.

Herr Carlström erhöll begäran ordet för kort genmäle och yttrade: Herr
talman, ötatsradet sade att man i våras inte visste vad som kunde komma
att behovas. Ja, men örn man utgick ifrån att det under vintern efter det
verkliga missväxtår^ 1941 inte användes mer än 400,000 ton cellulosa, så
var det väl alldeles klart, att med de skördeutsikter, som funnos förra våren
skulle det inte behövas 550,000 ton under det konsumtionsår, som man då
stod inför.

. Ridare beklagade statsrådet, att lantbrukarna inte i någon större utsträckning
gatt över till utfodring med cellulosa vad hästarna beträffar, något som
han anser hade varit klokt att göra. Jag vill då fråga: kan det verkligen vara

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Anslag till kostnader i samland med svenska spannmålsaktielolagets verk samhet.

(Forts.)

anledning för staten att med tillhjälp av subvention — i detta fall en mellanavgift
på 12—15 öre per kg cellulosa — försöka få till stand en sadan omlaggning
av foderstaten för hästarna, örn. det nu är sa, att man har tillräckligt
med havre för utfodringen, något som jag tror att man anser är tallet. o

Jag menar således, att örn man varit litet mer förutseende i varas, sa borde
man ha låtit bli att binda sig för en kvantitet, som var onödigt stor, och på
detta sätt undvikit en förlust på kanske 10 miljoner kronor. Hade man loljt
reservationen, hade vi nu haft i det närmaste 100,000 ton mindre i lager.

Vidare anförde:

Herr Svensson i Ljungskile: Herr talman! T anledning av vad herr statsrådet
sade örn att det var svårt att förutse vilka kvantiteter fodercellulosa,
som kunna behövas, så skulle jag vilja erinra örn ett resonemang som fördes
här i kammaren tidigt i fjol somras och som byggde pa det enkla faktum,
att en normal svensk stråf od erskörd gott räcker för ett normalt svenskt hu.-djurshestånd. Nu visste vi i fjol somras, att nötkreatursbestandet gatt ned med
10—15 procent, men då visste vi också, att en strafoderskord, som lag 10—lo
procent under det normala, skulle räcka. Det var redarn juni månad, efter den
nederbörd som då fallit, klart att hur det än skulle ga med kärnskogen och
skördens kvalitet i olika avseenden, skulle vi fa en ganska god sträf odensköld.
Jag kan därför inte inse, att det vid midsommar i fjol fanns den ringaste svårighet
att bedöma detta problem på ett annat och riktigare satt an vad som
skett från statsmakternas sida. Saken påpekades bade här i kammaren och i
pressen, men resultatet blev att vi nu stå med stora lager av cellulosa liksom

för övrigt även av halm. , ,...

Men detta är hara en sida av problemet. Det har här tidigare anförts, att
det skadar inte att man skaffar sig lager. Jag vill gentemot detta bara genmäla,
att funnes det god tillgång på arbetskraft och material, sa vore* det givetvis
bara bra, om man i viss utsträckning lagrade fodercellulosa. Men de 820.000
ton cellulosa, som vi nu fått över, representera ungefär 3 miljoner kubikmeter
bränsle, och man tycker också att den arbetskraft, som använts vid förädlingen
av denna cellulosa, kunnat tågås i anspråk för andra uppgifter. ..

Man må se detta problem från vilken sida som helst,, sa skall man anda tinna,
att vad som nu skett passar illa ihop med den ekonomiska situation, varl v'' ?e"
finna oss. Man tycker verkligen, att saken hort kunna ordnas pa ett ur det helas

synpunkt mer tillfredsställande sätt. „ ...

Det är också bedrövligt, att i ett läge. då det räknas sa noga på miljonerna,
när det t. ex. gäller att höja fläskpriset några ören, så skall man. pa detta satt
kasta hort 10—15 miljoner kronor på grund av felaktig kalkylenng, och detta
alldeles i onödan enligt mitt förmenande.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet^ Pehrsson-Hrarnstorp:
Herr talman! Det är alldeles självklart att örn man — såsom tycktes vara fallet
med den siste ärade talaren — hade någon hök. där man kunde läsa och se,
hurudan framtiden skulle bli, så skulle man på förhand kunna avgöra ganska

många saker. . ... , .. ... .. ,, u ..

Jag skulle emellertid till herr Svensson i Ljungskile vilja saga, att det ar
inte på det sättet, att fodercellulosan uteslutande ersätter, strå fodret. Vi farm
höra ganska många klagomål över att foderspannmålen till hästarna inte räcker
eller att man inte får någon alls, och detta heror ju på att skörden inte var
sådan att vi kunde avsätta några större kvantiteter för detta ändamål. Men

Nr 5.

Onsdagen den 10 februari 1943.

Interpellation.

Anslag till kostnader i samband med svenska spannmålsak tiebolag ets verk samhet.

(Forts.)

då kan cellulosan även i viss utsträckning ersätta den spannmål, som tilldelas
tor ioderiörbrukning.

° Carlström vill jag säga, att när lian här talar örn att efter missväxt år

mte, förbrukades mer än 440,000 ton cellulosa, så borde han samtidigt
t° ju i 0m aff dessa 440,000 ton förbrukades ungefär på ett halvår.

Jordbrukarna törnmo då till insikt örn vad cellulosan verkligen betydde, och
ulri ei,|U,i^nras att efterfrågan fortsatt på ett sådant sätt, att vi riskerat
a \t- för att ha varit för litet förutseende och haft för små lager.

När man nu bedömer det förhållandet, att det finns vissa kvantiteter cellulosa
i lager, vilket ju kommer att draga med sig en del kostnader, får man
emellertid ta hänsyn dels till att cellulosan kan användas till andra ändamål
men dels också till att vi ännu inte veta, hurudan 1943 års skörd blir. Följaktligen
är det viktigt, inte bara att vi ta väl vara på det stråfoder, som blivit
över av 1942 ars skörd, utan också att man har ett beredskapslager av det er laii?

°SOm svart läge visat sig vara så värdefullt. Hade vi inte

lall natt tillgång till detta ersättningsfoder, är jag övertygad örn att både
konsumenter och andra här i landet skulle lia fått göra den erfarenheten, att
produktionen av för folkhushållet mycket viktiga förnödenheter i hög grad

Herr Svenssen i Ljungskile: Herr talman! Jag vill bara framhålla, att
redan tran första början fanns i vårt resonemang inrymt det argumentet, att
man genom att ge hästarna cellulosa skulle kunna spara spannmål för andra
andarna1 Het förutsätter emellertid, att man ger säd till hästarna. De, som
ora sa hart med sina hästar, att de måste fodra med några kilo säd örn dagen,
kunna naturligtvis också ge cellulosa och därvid spara säd, men det finns
småbrukare har i landet, som köra så litet att hästarna få leva på hö och halm.
-Da får man inte någon besparing av säd genom övergång till utfodring med

foderstat ^ ^ ^ a anledmngei1 att sädea ända ar utesluten ur hästarnas

Dessutom vill jag säga, att hade man verkligen velat spara säd för fläskproduktion,
da skulle man inte ha gjort relationen mellan priserna på cellulosa

cellulosa16 Sadan’ att antbrukare inte vilja sälja havre för att i stället köpa

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, biföll kammaren utskottets
hemställan i förevarande punkt.

Punkterna 6—10.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 14.

Ordet lämnades på begäran till

Herr Skoglund i Umeå, som anförde: Herr talman! Under de senaste åren
bär fisket mångenstädes i vårt land bedrivits i större omfattning än tidigare,
vilket ur folkförsörjningssynpunkt varit av icke ringa värde. Med hänsyn till
det rad an d e forsö r jnin gs läge t är det givetvis av vikt att fisket även i fortsättningen
kan bedrivas i största utsträckning. Förutsättningarna härför äro dock
inte utan vidare för handen. En av dem är nämligen att det finns tillgång till
for fiskets bedrivande erforderlig redskap. Läget är i det avseendet inte fullt

Onsdagen den 10 februari 1943.

Nr 5.

Interpellation. (Forts.)

tillfredsställande. Till följd av intensiteten _ i fisket — inte minst under fjolåret
—— Ilar förslitningen av redskapen varit större än vanligt samtidigt sora
avspärrningen försvårat eller omöjliggjort för fiskarena att förnya sitt redskapsbestånd.
På grund av dessa förhållanden är fiskerinäringen i dag i stort
behov av nya redskap, framförallt fintradiga sådana. Hur skall det för övrigt
vara möjligt att i fortsättningen bedriva ett omfattande fiske, om det inte finns
tillräckligt med redskap? Ett sådant förhållande måste komma att inverka pa

fångstresultaten. ,

I olika sammanhang och vid skilda tillfällen har det ryktats, att statsmakterna
lyckats träffa föranstaltningar, som skulle vara ägnade att säkerställa
tillgången på för fiskerinäringens behov nödvändiga redskap. Huruvida därvid
också strömmingsfiskets behov av skötar skulle bli tillgodosett är emellertid:
obekant. Frågan tarvar följaktligen ett närmare klarläggande, särskilt som det
inte varit möjligt att överhuvud taget få någon bekräftelse på de uppgifter, som
lämnats. Genom det sistnämnda förhållandet sakna fiskarena för närvarande
möjlighet att avgöra i vad mån de kunna erhålla redskap eller inte och vilken
omfattning en eventuell tilldelning därav kan beräknas fa. För fiskarbefolkningen
är det emellertid angeläget att i tid få vetskap därom, varför densamma
bör informeras om de åtgärder statsmakterna vidtagit för att tillgodose
fiskets utövare med deras behov av redskap. Med hänsyn härtill är det önskvärt
att en klarläggande redogörelse lämnas för vad som hittills blivit åtgjort
i fråga om fiskets redskapsförsörjning och vilka möjligheter som förefinnas
för att åstadkomma en tillfredsställande sådan. Lämpligen bör detta ske genom
ett auktoritativt uttalande i saken.

På grund av det anförda får jag därför anhålla om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet få
framställa följande frågor: ..... ,

1. Anser statsrådet möjlighet föreligga att tillgodose fiskerinäringens behov
av redskap? , „ . , , ... ,

2. Vilken omfattning kan i så fall en tilldelning därav beräknas ia under

innevarande år?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 15.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde; och

från jordbruksutskottet nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen
avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Vidare anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 21, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om kupongskatt, m. m.

§ 16.

Justerades protokollsutdrag.

Nr 6.

Onsdagen den 10 februari 1943.

§ 17.

Avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr
18, med förslag till lag örn vapenfria värnpliktiga, m. m., nämligen:
nr 292 av herr Gustafsson i Bogla m. fl.;
nr 293 av herr Edberg;
nr 294 av herr Mosesson m. fl. och
nr 295 av herr Hallén m. fl.

Dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 1.45 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

430677