1938. Andra kammaren. Nr 30 (Riksdagens protokoll 1938:30)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1938. Andra kammaren. Nr 30.

Lördagen den 30 april.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Justerades protokollen för den 23 innevarande april.

§ 2.

Herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp avlämnade Kungl. Maj :ts propositioner: nr

303, angående åtgärder till stödjande av trädgårdsnäringen m. m.;

nr 304, med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa;

, nr 305, angående medgivande av vissa förmåner åt Internationella regleringsbanken
i Basel; samt

nr 306, om ändrad lydelse av § 11 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41)
angående utvidgad näringsfrihet, m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

Föredrogos var efter annan Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionerna:

nr 296, angående ytterligare anslag ur kyrkofonden till bostadsbyggnad
för en kontraktsadjunkt i Ammarnäs i Sorsele församling; och

nr 297, med förslag till grunder för dyrtidstillägg åt präster för budgetåret
1938/39;

till statsutskottet propositionerna:

nr 298, angående uppförande och underhåll av landsvägsbro mellan Sverige
och Norge över Svinesund;

nr 300, angående förvärv av aktier i Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag;
och

nr 301, angående eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs
och Närlinge fideikommissegendomar m. m.; samt

till bankoutskottet propositionen, nr 302, angående tilläggspension åt studierektorn
vid arméns underofficersskola, läroverksadjunkten C. Eneman.

§ 4.

, Vid härefter skedd föredragning av herr Bagges m. fl. på kammarens bord
liggande motion nr 479 hänvisades motionen, i vad anginge jordbruksärenden,
till jordbruksutskottet samt i övrigt till statsutskottet.

Andra kammarens protokoll 1988. Nr 80.

Nr 30.

Lördagen den 30 april 1938.

Vidare föredrogos övriga på bordet liggande motioner; och remitterades därvid till

statsutskottet motionerna:

nr 480 av herr Carlström, m. fl.;

nr 481 av herr Åqvist m. fl.; och

nr 482 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.;

till bankoutskottet motionen nr 483 av herr Weijne; samt
till jordbruksutskottet motionen nr 484 av herr Viklund m. fl.

§ 5.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden och memorial nr
109—115 samt bankoutskottets utlåtanden nr 34 och 35.

§ 6.

Föredrogs ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag, nr 434,
innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över dess första tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 6, i anledning av väckt motion om ordnande av skolkökslärarinnornas
vid fortsättningsskolorna anställnings-, bostads-, löne- och
pensionsförhållanden.

Enär andra kammaren den 27 innevarande april vid behandling av sitt första
tillfälliga utskotts utlåtande, nr 3, i anledning av en i samma ämne väckt
motion, nr 27, fattat enahanda beslut som det, vilket nu blivit kammaren delgivet,
beslöt kammaren, att delgivningen icke skulle föranleda någon kammarens
åtgärd.

§ 7.

JnUrpdlation. Ordet lämnades härefter på begäran till herr Wallén, som anförde: Herr

talman! Enligt gällande instruktioner för de statsmyndigheter, vilka verkställa
granskning av statsverkets räkenskaper, åligger vederbörande tjänsteman,
bland annat, att tillse att inkomsterna uppburits och redovisats samt utgifterna
verkställts och bokförts i enlighet med riksstat, specialstater, utfärdade
författningar och eljest givna stadganden ävensom att i övrigt vid förvaltningen
av kronans medel och andra tillgångar gällande föreskrifter blivit
följda samt nödig sparsamhet och statens bästa iakttagits. Enligt vad jag har
mig bekant, lärer talan endast föras i sådana fall, då statens intresse blivit
åsidosatt exempelvis därigenom, att inkomster influtit med för litet belopp
eller utgifter verkställts med högre belopp, än som rätteligen bort ske. Däremot
lärer icke någon skyldighet föreligga för vederbörande ämbetsverk att
vidtaga åtgärder för rättelse i sådana fall, då den enskildes intresse trätts
för nära därigenom att denne verkställt större inbetalning eller erhållit lägre
ersättning, än som enligt gällande grunder bort ifrågakomma. Särskilt i sådana
fall då de reglerande föreskrifterna äro av mera invecklad natur — jag
tänker härvid närmast på skatteförfattningarna — synas felaktigheter staten
till godo och den enskilde till nackdel lika lätt kunna uppkomma som motsatta
förhållandet. Det torde visserligen åligga den enskilde att kontrollera,
att den inbetalning han skall verkställa är riktig likasom att den ersättning
han äger uppbära är rätt beräknad. I många fall och särskilt da det gäller
skatteinbetalning torde emellertid flertalet av de enskilda skattskyldiga knappast
vara kompetenta eller äga möjlighet att verkställa sådan kontroll. Till
följd härav kan det inträffa och har även i ett flertal fall ägt rum, att en

Lördagen den 30 april 1938.

Nr 30.

Interpellation. (Forts.)

felaktig debitering den enskilde till nackdel icke blivit av honom påtalad i
därför föreskriven ordning. Då de granskande myndigheterna icke heller
vidtaga åtgärder, då de vid sin granskning observera felaktigheter av angiven
art, blir det begångna misstaget icke rättat. Jag vill i detta sammanhang
nämna, att även felaktigheter vid beräkningen av de grundbelopp, efter
vilka skatten sedermera uträknas, kunna uppkomma exempelvis genom felaktigt
fastställande av ortsavdrag eller dylikt. Den enskilde kan härigenom
såsom erfarenheten visat lida avsevärd förlust, vilket torde få anses lika oriktigt,
som att statsverket genom en felaktig uträkning gör en orättmätig vinst.

Då det torde vara ett allmänt intresse, att åtgärder vidtagas för att icke
blott statsverkets utan även den enskilde medborgarens intresse i angivna
hänseende bliva på bästa sätt tillgodosedda, får jag härmed anhålla om andra
kammarens tillstånd att till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande fråga:

Har statsrådet för avsikt att vidtaga sådana åtgärder att granskning av
de statliga beskattningslängderna må omfatta kontroll jämväl däröver att
den skattskyldige icke erlagt högre skattebelopp än som rätteligen bort ske
samt att den skattskyldige, i de fall då sådant förhållande konstaterats, herodes
möjlighet att återfå det för mycket erlagda beloppet?

Ifrågavarande anhållan bordlädes.

§ 8.

Vidare lämnades på begäran ordet till herr Hagberg i Malmö, som yttrade: Interpellation.
Herr talman! I 3 kap. 4 § vägtrafikstadgan äro vissa bestämmelser meddelade,
huru vägfarande skola förfara vid möte och omkörning samt i en del andra
situationer. Dessa bestämmelser bygga på principerna för vänstertrafik. Innebörden
härav är, att mötande fordon skola hålla till vänster örn varandra och
att omkörande fordon skall hålla till höger örn det fordon, som omköres.

Tid efter annan hava yrkanden framkommit örn att vårt land skulle övergå
till högertrafik. Till stöd härför har särskilt åberopats, att sistnämnda trafiksystem
är det i utlandet mest allmänt tillämpade. I de europeiska staterna
förekommer vänstertrafik, förutom i Sverige, numera allenast i Storbritannien
och Irländska fristaten samt Island och Ungern. Tjeckoslovakien har hittills
haft vänstertrafik men enligt uppgift lär övergång till högertrafik vara att
emotse. Särskilt anmärkningsvärt är att samtliga Sveriges grannländer tilllämpa
högerregeln. Beträffande de utomeuropeiska länderna må blott nämnas,
att Amerikas förenta stater tillämpa högertrafik samt att Kanada övergått
till samma system.

1927 års motorfordonssakkuniga hänvisade till att en förändring i ifrågavarande
trafikregler skulle medföra ansenliga utgifter men förklarade, att den
tid och sakkunskap, som stått de sakkunniga till buds, icke medgivit en utredning
av spörsmålets ekonomiska sida. De sakkunniga hade därför — ehuru
själva livliga anhängare av högertrafik —■ icke föreslagit någon ändring i reglerna
örn trafikriktning utan inskränkte sig till att uttala den förhoppningen,
att detta spörsmåls ekonomiska sida, som snarast syntes böra göras till föremål
för utredning, icke skulle visa sig behöva hindra övergång till högertrafik
i vårt land.

I propositionen nr 121 till 1930 års riksdag förordades, i anslutning till motorfordonssakkunnigas
förslag, att systemet med vänstertrafik tills vidare skulle
bibehållas i vägtrafikstadgan. Föredragande departementschefen framhöll
emellertid, att till följd av den alltmer ökade internationella motortrafiken det

Nr 30.

Lördagen den 30 april 1938.

Interpellation. (Forts.)

dock måhända torde visa sig nödvändigt, att även vårt land antoge den regel,
som tillämpades såväl i våra nordiska grannländer som i större delen av Europa
i övrigt. Departementschefen förklarade sig därför beredd att tillstyrka motorfordonssakkunnigas
hemställan, att utredning snarast igångsattes angående
de kostnader, som kunde bliva förenade med införande av högertrafik i vårt
land.

Jämväl andra lagutskottet vid 1930 års riksdag fann erforderligt utdala
önskvärdheten av att en utredning örn övergång till högertrafik igångsattes.
Vid riksdagens behandling av ärendet godkändes utskottets uttalande av första
men däremot ej av andra kammaren. På grundval av ett i vissa frågor upprättat
sammanjämkningsförslag biträdde första kammaren sedermera andra
kammarens beslut i förevarande del.

I skrivelse av den 2 mars 1935 har Svenska delegationen för nordiskt ekonomiskt
samarbete meddelat, att vid gemensamt möte med motsvarande danska,
finska och norska delegationer jämte representant för Islands regering bland
annat frågan om införande av enhetliga körregler i de nordiska länderna varit
föremål för överläggning. Den svenska delegationen hade efter prövning
av olika på saken inverkande omständigheter funnit, att en övergång till högertrafik
i Sverige skulle vara av stor betydelse för utvecklingen av automobiltrafiken
mellan de nordiska länderna. Ur de synpunkter, delegationen hade att
företräda, förordade delegationen alltså, att åtgärder måtte vidtagas i sådant
syfte. Förenämnda möte konstaterade med tillfredsställelse, att svenska delegationen
förklarade sig villig att förorda införande av högertrafik i Sverige.

I sitt Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga
m. m., avgivet den 28 maj 1935, hava 1934 års vägtrafiksakkunniga
upptagit till övervägande spörsmålet, huruvida vårt land bör övergå till systemet
med högertrafik.

Då yrkanden framställts örn övergång till högertrafik har, framhöllo de
sakkunniga, såsom skäl härför främst åberopats, att nästan alla europeiska länder
tillämpa nämnda trafiksystem. Även enligt de sakkunnigas uppfattning
utgör denna omständighet ett synnerligen starkt skäl för att vårt land bör
övergå från vänster- till högertrafik. Det är obestridligt, påpekade de sakkunniga
vidare, att automobiltrafiken mer och mer internationaliseras, vilket för
vårt lands vidkommande innebär såväl att svenskar i ökad omfattning utsträcka
sina färder till utlandet som att utlänningar alltmera förlägga automobilresor
till Sverige.

I fråga om de med det gällande systemet förenade trafikriskerna anförde de
sakkunniga följande:

»Visserligen torde den allmänna erfarenheten vara, att en automobilförare
vid färd från ett land med den ena trafikregeln till ett land med den andra regeln
förvånansvärt lätt kan anpassa sig efter den nya ordningen. Emellertid
måste det i trots härav befaras, att om en förare vid sådan färd råkar i en
kritisk situation, som kräver ögonblicklig handling och vars avvärjande ofta
blir beroende av en reflexrörelse hos föraren, denne automatiskt kommer att
förfara efter de trafikregler, efter vilka han varit van att färdas.»

Riktigheten av detta de sakkunnigas uttalande har tyvärr bestyrkts av verkligheten
i ej ringa utsträckning.

Det är alldeles uppenbart, att en övergång till högertrafik måste medföra
icke oväsentliga utgifter. De sakkuniga hade rörande de med omläggningen
förenade kostnaderna införskaffat vissa uppgifter av visserligen begränsad
räckvidd, men vilka dock, enligt de sakkunnigas mening, torde kunna tjäna till
ledning för bedömandet av de ungefärliga proportionerna å ifrågavarande kostnader.

Lördagen den 30 april 1938.

Nr 30.

Interpellation. (Forts.)

^ Till en början ville de sakkunniga som sin mening framhålla, att en övergång
till högertrafik i stort sett icke torde behöva föranleda några ombyggnadsåtgärder
med avseende å person- och lastautomobiler. Däremot lärer det
icke kunna undvikas, att en omändring av trafikregeln måste nödvändiggöra
mer eller mindre omfattande ändringsarbeten å omnibussar. Dessa äro i regel
byggda på sådant sätt, att in- och utgångsdörrar för passagerare äro placerade
å den sida, som är vänd mot gångbanan eller vägkanten, alltså för härvarande
å vänstra sidan. Då det icke bör komma i fråga, att passagerares påoch
avstigning sker på den mot trafiken riktade sidan av en omnibuss, lärer det
bliva nödvändigt, att vid en övergång till högertrafik in- och utgångsdörrar
överflyttas från vänstra till högra sidan.

De sakkunniga framhöllo även, att en omläggning av trafikriktningen skulle
medföra utgifter med avseende å spårvägstrafiken, där sådan finnes. Dessa
kostnader torde fördelas på vagnparken, på flyttning av växlar och omläggningsanordningar
och signal- och säkerhetsanordningar ävensom flyttning av
hållplatsskyltar, refuger och plattformar m. m.

Utom nu berörda kostnader torde böra räknas med utgifter för vägmärken

o. d., ävensom för särskilda av en ny trafikordning betingade omläggningar
av väg- och gatutrafiken.

Vid en sammanräkning av alla nu antydda kostnader för en övergång till
högertrafik kommo de sakkunniga fram till en sammanlagd kostnadssumma
för det dåvarande av mellan 8 och 10 miljoner kr.

Med hänsyn tagen till skilda på frågan inverkande faktorer ansågo sig de
sakkunniga böra hemställa, att en övergång till högertrafik måtte vidtagas så
snart som möjligt. De sakkunniga utarbetade i anslutning härtill förslag till
erfoderliga författningsändringar. I den kungl, propositionen nr 213 till 1936
års riksdag med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga upptog
föredragande departementschefen dock icke de sakkunnigas förslag i denna
del. Den s. k. vänsterregeln kvarstår alltså väsentligen i den utformning den
fått i tidigare författningar.

Dock kan med fog ifrågasättas, huruvida icke tiden nu är inne att till förnyat
övervägande upptaga det av 1934 års vägtrafiksakkunniga framförda förslaget
örn övergång till högertrafik i Sverige.

Som främsta motiv härför torde kunna anföras den visserligen redan tidigare
påvisbara men på senare år alltmera accentuerade internationaliseringen av
motorfordonstrafiken med därav följande risker för utländska motortrafikanter
i Sverige och för svenska i utlandet. En överblick över trafikens utomordentligt
snabba utveckling giver statistiken i fråga om motorfordonstrafiken Hälsingborg—Helsingör
och vice versa. Nämnda statistik visar följande siffror:

1924 .......... 955 st.

1925 .......... 1,430 »

1926 .......... 2,133 »

1927 3,550 »

1928 .......... 5,227 »

1929 .......... 7,209 »

1930 .......... 11,111 »

1931 .......... 14,047 st.

1932 .......... 17,384 »

1933 20,140 »

1934 .......... 22,991 »

1935 .......... 28,079 »

1936 .......... 34,882 »

1937 .......... 40,459 »

Av denna sammanställning framgår sålunda, att motorfordonstrafiken enbart
på denna led uppvisar en tiodubbling på endast tio års tid. Härtill komma
åtskilliga tusental motorfordon, som årligen begagna sig av lederna Malmö
—Köpenhamn eller Trelleborg—Sassnitz.

Av för innevarande år föreliggande siffror vill det förefalla som om trafikfrekvensen
komme att än ytterligare väsentligt ökas. Motorfordonstrafiken

Nr 30.

Lördagen den 30 april 1938.

Interpellation. (Forts.)

mellan Sverige och utlandet över följande städer gestaltar sig jämfört med föregående
år sålunda:

1937, januari.......... Hälsingborg 889 Malmö 52 Trelleborg 19

februari......... > 592 »35 »30

1938, januari.......... » 903 r 73 »19

februari........ » 894 » 71 » 15.

De risker, som med nu förefintliga skiljaktiga körregler uppstå för utländska
motortrafikanter i Sverige och för svenska motortrafikanter i utlandet, hava
givetvis uppmärksammats icke blott av motorismens ansvariga organ utan
även, icke minst på senaste tiden, av pressen. Vid De Nordiska Automobiloch
Motorcykelklubbarnas Permanenta Kommittés sammanträde i Helsingfors
den 7 september 1937 framhölls bl. a. följande:

»Från de till Sverige angränsande länderna hade framförts allvarliga
betänkligheter mot den i Sverige tillämpade vänstertrafiken, som anses
utgöra en hämsko på bilismens sunda utveckling länderna emellan. Ehuru
ingen statistik förelåge, vilken kunde i siffror belysa antalet olycksfall, som
inträffat på grund av svenska bilisters färder i högertrafikerande länder
och vice versa, stöde det enligt många samstämmiga vittnesbörd tydligt i
medvetandet, att trafikolyckorna i gränstrakterna äro oproportionerligt
många, vilket torde giva belägg för åsikten, att de olika trafikreglerna
utgöra ett förfång för den allmänna säkerheten.

Från norskt, danskt och finskt håll hade ofta framhållits, att automobilresor
till Sverige ej företagas i den utsträckning, som skulle vara fallet,
därest icke Tädslan för där rådande vänsterkörning förelåge, ett förhållande,
som i viss mån verkar hämmande på det svenska turistväsendets
utveckling samt på samhörighetskänslan i Norden.

Vänstertrafiken torde utgöra ett faromoment ej endast för bilisterna
utan måhända i ändå högre grad för fotgängare. I länder med högertrafik
äro dessa vana vid att vid korsandet av väg eller gata först se åt
vänster och därefter åt höger, under det att vänstertrafiken fordrar omvänd
uppmärksamhet. Då instinkten visat sig vara avgörande för varåt
uppmärksamheten riktas och åt vilket håll väjning sker, vore det med hänsyn
till den allt mera internationaliserade vägtrafiken av vikt, att lika
bestämmelser råda i de länder, som upprätthålla regelbunden trafik med
varandra, önskemålet vore därför införandet av ensartade trafikbestämmelser
på den europeiska kontinenten, eller med andra ord, vad Norden
beträffar, övergång till högertrafik i Sverige.»

Vid ifrågavarande möte beslöt De Nordiska Automobil- och Motorcykelklubbarnas
Permanenta Kommitté vidare att genom sina ombud hos A. I. A. C. R.
(Association Internationale des Automobile-Clubs Reconnus) och A. 1. T.
(Alliance Internationale de Tourisme) hemställa att genom Nationernas förbund
frågan örn högertrafikens införande i alla länder, i första hand på den
europeiska kontinenten, måtte upptagas till behandling.

Enligt meddelande i pressen den 29 april 1938 hava Forenede Danske Motorejere,
Kgl. Dansk Automobil Klub och Turistföreningen för Danmark tillställt
danska utrikesministeriet en hänvändelse, vari man hänvisar till olägenheterna
med den rådande skillnaden i trafikreglerna mellan Sverige å ena sidan
och Norge, Finland och Danmark å den andra.

Man fäster uppmärksamheten på att i mars på inbjuden från tyskt håll
fördes förhandlingar i Berlin rörande detta förhållande mellan representanter
för tyska, holländska och nordiska motororganisationer. Det beslöts
härvid enhälligt med obetingad anslutning från de svenska deltagar -

Lördagen den 30 april 1938.

Nr 30.

Interpellation. (Forts.)

na att uppmana icke-svenska deltagare att var och en i sitt land verka för
att utrikesministerierna riktade en hänvändelse till svenska regeringen
att taga under övervägande, huruvida det icke i Sverige liksom i dess
grannländers intresse skulle vara ändamålsenligt att övergiva vänstertrafiken.

»Den i närheten av Köge den 26 ds inträffade katastrofen har», heter
det vidare, »givit detta beslut en sorglig aktualitet, och med hänsyn till
det inträffade, som synes oss visa att tiden nu är inne att handla, vilja
undertecknade organisationer härigenom enträget anmoda ministeriet att
sätta sig i förbindelse med svenska regeringen för att efterhöra om denna
skulle vara villig att låta företa en utredning rörande det snabbaste och
lättaste sättet att företa en övergång till högerregeln.»

»Frågan har en sadan betydelse, att vi», säges vidare i nämnda framställning,
»även ansett oss böra uppmana våra systerorganisationer i Norge
och Finland att rikta en motsvarande hänvändelse till sina utrikesministefi-er-
ytterligare ha vi tänkt oss vilja föreslå vederbörande organisationer
i de båda länderna samt i Sverige att representanter för alla fyra ländernas
turist- och motororganisationer (och ev. andra organisationer, som
verka för att främja reselivet och förebygga trafikolyckor) att snarast
möjligt samlas till ett möte för frågans dryftande i en av de nordiska
huvudstäderna, för att härigenom bidraga till att väcka intresse och välvilja
bland den svenska befolkningen för den önskade förändringen.»

Ytterligare motiv utöver vad som ovan anförts för en övergång för Sveriges
vidkommande till högertrafik synes föreligga däruti, att det alldeles övervägande
antalet bilar, som äro i bruk här i landet, med avseende å styranordningarnas
placering, till vänster å fordonen, äro konstruerade för högertrafik. På
senare år har motorfordonsbeståndet i vårt land tillvuxit högst avsevärt i omfattning.
Enligt föreliggande uppgifter uppgick den 31 december 1937 antalet
motorfordon till 236,111. Det är givet att i samma mån som antalet för
högertrafik konstruerade vagnar okar, så öka också, vid fasthållande av vänsterregeln,
riskerna för olyckor, i synnerhet vid omkörning av framförvarande
fordon. I detta sammanhang må erinras därom, att enligt den nyligen utkomna
berättelsen från statistiska centralbyrån över »Olyckor vid trafik med
motorfordon år 1936» oförsiktig omkörning ingår med 16 % i de fall, där körsättet
föranlett olyckan.

Som en invändning emot en övergång till högertrafik plägar anföras farhågor
för allvarliga olyckor under den tid, då omläggningen pågår. Erfarenheten
giver emellertid vid handen, att dessa farhågor näppeligen kunna anses
befogade. 1934 års vägtrafiksakkunniga hade från Kanada, vilket land i
början av 1920-talet för att anpassa sig efter Amerikas förenta stater övergick
från vänster- till högertrafik, inhämtat vissa uppgifter i förevarande hänseende.
_ Dessa, synas närmast giva vid handen, att den i Kanada vidtagna omläggningen
icke föranlett någon ökning i antalet trafikolyckor. En sådan
stegring lärer för övrigt kunna motverkas genom att en eventuell omläggning
sker vid en tid av året, då trafiken är mindre livlig, och genom att densamma
föregå.s av effektiv upplysningsverksamhet.

Dä, 1934 års vägtrafiksakkunniga i sitt den 28 maj 1935 avgivna betänkande
hemställde örn övergång snarast möjligt till högertrafik i Sverige, skedde det
nied bl. a. följande principiella motivering:

»De sakkunniga skulle icke hava anledning att förorda en övergång till
högertrafik för Sveriges del, örn det förefunnes något hopp om att andra
länder skulle komma att lämna högerregeln för att i stället välja den i
vårt land tillämpade vänsterregeln. Detta liirer emellertid få anses ute -

Nr 30.

Lördagen den 30 april 1938.

Interpellation. (Forts.)

slutet. Med hänsyn härtill och till de fördelar, som ur olika synpunkter
måste anses vid en alltjämt stegrad förbindelse mellan länderna vara
förenade med internationellt enhetliga regler på förevarande område, förorda
de sakkunniga för sin del, att även vårt land övergår till högertrafik.
Om en dylik övergång skall ske, kan det icke vara till annat än fördel,
att densamma nu bringas till genomförande utan ytterligare uppskov.
Härigenom vinnes även den beaktansvärda fördelen, att de med en omläggning
förenade kostnaderna utan tvivel bliva mindre, än om frågans
avgörande uppskjutes.»

Mot den princpiella riktigheten av detta uttalande synas inga befogade erinringar
kunna framställas.

Med åberopande härav och vad jag här förut i övrigt anfört anhåller jag örn
kammarens tillstånd att till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande spörsmål:

1. Anser herr statsrådet den på senare år alltmera framträdande internationaliseringen
av motorfordonstrafiken motivera en övergång för Sveriges
del från vänster- till högertrafik för att därigenom i trafiksäkerhetens intresse
vinna anpassning till inom det överväldigande antalet kontinentala länder
tillämpat system?

2. I så fall, har herr statsrådet för avsikt att snarast låta verkställa en
förnyad och på nu rådande förhållanden baserad utredning av samtliga på frågans
bedömande inverkande faktorer av ekonomisk och annan art?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets memorial och utlåtande:

nr 12, angående granskning av de i statsrådet förda protokoll; och

nr 13, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen örn vägdistrikt; statsutskottets

utlåtanden:

nr 116, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till läroanstalter
för dövstumma m. m., utom såvitt angår upphävande av lagen angående
dövstumundervisningen, ävensom i avseende å i ämnet väckta motioner;

nr 117, i anledning av väckt motion angående utredning örn ersättning för
olycksfall i arbete åt arbetaren hos statens arbetslöshetskommission S. K. E.
Bergman;

nr 118, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående avstående till
viss del av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter häradsdomaren Johan
Alfred Nilsson från Torpa socken;

nr 119, i anledning av väckt motion angående understöd åt stenarbetaren
Axel Svensson i Emmaboda; och

nr 120, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition om ändrad löneställning
för vissa befattningar vid statens kommunikationsverk m. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

bevillningsutskottets betänkande, nr 18, i anledning av väckta motioner örn
sänkning av tullen å vissa inom byggnadsindustrien använda varor;

bankoutskottets utlåtande, nr 36, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förslag till förändringar av riksdagshuset och dess omgivningar jämte
en i ämnet väckt motion;

Lördagen den 30 april 1938.

Nr 30.

första lagutskottets utlåtanden och memorial:

nr 34, i anledning av väckt motion med vissa önskemål i avseende å en framtida
revision av lagen örn avbetalningsköp;

nr 35, i anledning av väckt motion örn avskaffande av prästexamen; och
nr 36, angående arvode åt den, som inom första lagutskottet biträtt vid behandlingen
av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till gruvlag m. m.
■dels ock i ämnet väckta motioner;

andra ^lagutskottets utlåtande, nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition^
angående anslag till läroanstalter för dövstumma m. m., dock endast såvitt
angår förslaget till lag örn upphävande av lagen den 31 maj 1889 angående döv«tumundervisningen; jordbruksutskottets

utlåtanden och memorial:

nr 69, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen, kapitalbudgeten,
gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvesteringar i arrendeegnahemsfonden
och arrendelånefonden;

nr 70, i anledning av dels Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen under
nionde huvudtiteln gjorda framställningar rörande anslag till kolonisation, dels
Kungl. Maj :ts proposition angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare
å kronomark och dels i ämnet väckta motioner;

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till den
lägre mejeriundervisningen m. m.;

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt kemisk-växtbiologiska
anstalten i Norrbottens län;

nr 73, i anledning av Kungl. Majda proposition angående anslag till lantbrukshögskolan;
och

nr 74, med överlämnande till riksdagen av förteckningar över av domänstyrelsen
försålda hemman och lägenheter; samt

andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 4, i anledning av väckt motion, II: 336, angående minskning av timantalet
i läsämnena i realskolans nedersta klasser; och

nr 5, i anledning av väckt motion, II: 328, angående undervisning i allmän
lagkunskap vid vissa undervisningsanstalter för den mognare ungdomen samt
i det fria folkbildningsarbetet m. m.

§ 10.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet:

nr 8, ^angående vissa av Kungl. Majit för budgetåret 1938/39 under riks•statens
åttonde huvudtitel gjorda framställningar m. m.;

från bevillningsutskottet:

nr 211, i anledning av väckta motioner örn höjning av tullen å bobiner och
spolpipor av papper;

från första lagutskottet:

nr 225, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 25 kap. 8 § rättegångsbalken; och

nr 226, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillsynen över anordnande
och begagnande av hissar i boningshus m. m.;

Andra hammarens protokoll 1938. Nr 30.

Nr 30.

Lördagen den 30 april 1938.

från andra lagutskottet:

nr 212, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen den»
14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar; och

nr 213, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 66 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation;,
samt

från riksdagens kansli, nr 210, angående utredning örn skärgårdarnas trafikproblem.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag.

§ 12-

Herr Ericsson i Kinna avlämnade en av honom undertecknad motion, nr 489.
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 286, med förslag till lag örn semester
m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 13.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Hedlund i Häste	under	3 dagar fr. o. m. den 30	april,
Hellberg	>	4	» » T>	30	>
Andersson i Grimbo	>	4	> > >	2	maj, april,
Uddenberg	>	3	> > >	30
Hallagård		3	> 1 >	2	maj,
Andersson i Prästbol	>	5	> > >	2	>
Svensson	>	4		30	april,
förste vice talmannen Jeppsson	>	4	> » »	30	>
Sjögren	>	5	» > »	3	maj, april,
Anderson i Norrköping	>	2	> > >	30
Skoglund	>	2	> > »	30	>
Hansson i Hubbestad	»	2	3> > >	1	maj,
Sundberg Fast	> >	den & majr 2 dagar fr. o. m. den	1	>
Wallén	>	3	> » >	30	april.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl, 4.36 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

382059