1938. Andra kammaren. Nr 19 (Riksdagens protokoll 1938:19)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1938. Andra kammaren. Nr 19.

Lördagen den 12 mars.

Kl. 8 e. m.

§ I Justerades

protokollet för deri 5 innevarande mars.

§ 2.

Avlämnades följande Kungl. Maj:ts propositioner, nämligen
av herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp propositionerna:
nr 189, angående ytterligare statsunderstöd till Nossans reglerings företag
inom Eggvena med flera socknar av Älvsborgs och Skaraborgs län;
nr 192, angående statsunderstöd till Vens elektrifiering;
nr 210, angående anslag till sjömanshusen m. m.;

nr 211, angående den kemiska analys- och kontrollverksamheten för jordbrukets
behov;

nr 217, angående vissa åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning
inom det mindre jordbruket;

nr 221, angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark;
nr 223, med förslag till sjöarbetstidslag m. m.;

nr 226, angående dels åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur, dels
ock anslag till statens veterinärbakteriologiska anstalt för budgetåret 1938/39;
nr 232, angående bidrag till hushållningssällskapen;

nr 233. med förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor,
m. m.;

nr 235, angående anslag till lantbrukshögskolan;

nr 236, angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från
sådana egendomar;

nr 238, angående anslag till kommerskollegium och statens elektriska inspektion
:

nr 239, med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella
arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens år 1936 fattade beslut
:

nr 250, angående förvärvande av viss del av egendomen Nyckelby i Stockholms
län för trädgårdsförsök m. m.;

nr 251, angående understöd åt kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens
län:

nr 252. angående beviljande av anslag till underlättande av anskaffningen
av träkol till generatorgasdrivna motorfordon m. m.;

nr 253, angående ytterligare statsunderstöd till ett torrläggningsföretag, avseende
utdikning av sjöarna Halängen och Lunnasjön i Hultsjö socken av
Jönköpings län: och

nr 254, med förslag till lag örn handel med fodermedel: samt
Andra kammarens protokoll 1938. Nr 19.

Nr 19.

Lördagen den 12 mars 1938.

av herr statsrådet Forslund propositionerna:

nr 145, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 66 § lagen den 12
maj 1917 (nr 189) örn expropriation;

nr 174, angående förvärv av aktier i Hälsingborg—Hässleholms järnvägsaktiebolag; nr

176, angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus; nr

184, angående efterskänkande av kronans rätt till danaarv efter sömmerskan
Ada Kristina Larsson från Mortorps socken;

nr 186, angående bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm för budgetåret
1938/39;

nr 187, angående ämnesomfattningen för vissa professurer vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet;

nr 190, angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer m. m.;

nr 191, med förslag till lag örn ändring i vissa delar av strafflagen, m. nr.;
nr 193, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 25 kap. 8 § rättegångsbalken
;

nr 194, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o) och 8:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;
nr 195, angående vissa markbyten mellan kronan och Borås stad;
nr 196, angående försäljning av vissa kronan tillhöriga områden inom Bergkvara
municipalsamhälle;

nr 197, angående inköp av mark för utvidgning av Bodens ingenjörkårs
broslagningsplats vid Ängesholmen;

nr 198, angående inrättande av en statens anstalt för själsligt abnorma manliga
skyddshemselever m. m.;

nr 199, angående allmänna grunder för avskrivning av å statens allmänna
fastighetsfond bokförda tillgångar m. m.;

nr 200, angående redovisning å statens allmänna fastighetsfond av vissa
fastigheter, disponerade av Uppsala och Lunds universitet;

nr 201, med förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1938/39 m. m.;

nr 202, angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till
arv;

nr 203, angående försäljning av vissa allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter; nr

204, angående omorganisation av konsthögskolan m. m.;
nr 205, angående anslag för budgetåret 1938/39 till värme- och ventilationsanläggningar
i operabyggnaden m. m.;

nr 206, angående anslag för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning
av läroböcker;

nr 207, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12
juni 1931 (nr 233) örn behandling av alkoholister (alkoholistlag) ;

nr 208, angående anslag för budgetåret 1938/1939 till länsnykterhetsnämnderna
m. m.;

nr 209, angående förvärv av aktier i Hälsingborg—Landskrona—Eslövs
och Landskrona—Eslövs järnvägsaktiebolag;

nr 212, angående anslag till läroanstalter för dövstumma m. m.;
nr. 213, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 6 § ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400) m. m.;

nr 214, angående anordnande av bombskyddstak å kraftstationen vid Stadsforsen
i Indalsälven m. m.;

Lördagen den 12 mars 1938.

Nr 19.

nr 215, angående statsförvärv av Gävle—Ockelbo järnväg;
nr 216, angående förvärv av aktier i Kalmar nya järnvägsaktiebolag och
Sävsjöströms—Nässjö jämvägsaktiebolag;

nr 218, angående anslag till avlöningar och materiel m. m. vid universiteten
i Uppsala och Lund;

nr 219, angående inrättande av en statens polisskola m. m.;
nr 220, angående uppförande av säkerhetsanstalt för förvarade och internerade
samt ny sinnessjukavdelning inom fångvården;

nr 222, angående försäljning av kronojordlägenheterna Sockenstuguplatsen
nr 1 och Kyrkostuguplatsen nr 2 i Vittangi by, Jukkasjärvi socken;

nr 224, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och 73 §§
sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270);

nr 225, angående anslag till domkapitlen och stiftsnämnderna för budgetåret
1938/39 m. m.;

nr 227, angående beräkningen av pensionsavdrag enligt militära tjänstepensionsreglementet
för vissa icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet; nr

228, angående rätt för distriktsbarnmorskan Anna Elisabet Palmgren till
viss tjänstårsberäkning för pension;

nr 229, angående allmän arkitekttävling rörande nybyggnad för gymnastiska
centralinstitutet ;

nr 230, angående lönereglering för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor och högre folkskolor;

nr 231, angående yrkesinspektionens organisation m. m.;
nr 234, med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§
förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt, m. m.;

nr 237, med förslag till lag örn ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen;
nr 240, angående lönetursberäkning för gymnastikläraren, kaptenen J. E.
M. Danckwardt;

nr 241, med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

nr 242, med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924
(nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin, m. m.;

nr 243, med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från
gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning;

nr 244, angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer;
nr 245, angående befrielse för Hans Filip Andersson från viss ersättningsskyldighet; nr

246, angående pensionering av vissa fjärdingsman;
nr 247, angående ändrade pensionsförmåner för vissa f. d. underofficerskorpraler
vid flottan m. m.;

nr 248, angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna;
nr 249, angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda
personer;

nr 255, angående tillämpning i vissa fall av allmänna familjepensionsreglementet
å befattningshavare, som avgått med förtidspension före reglementets
ikraftträdande;

nr 256, angående pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa grupper
av befattningshavare; och

nr 257, angående anslag till underhåll av Tullgarns slott m. m.

Samtliga dessa propositioner bordlädes.

Nr 19.

Lördagen den 12 mars 1938.

Interpellation.

§ 3.

Föredrogos följande på kammarens bord liggande motioner; och remitterades
därvid

till statsutskottet motionerna:
nr 375 av herr Hagberg i Malmö m. fl.;
nr 376 av herr Lundqvist m. fl.; och
nr 377 av herr De Geer i Lesjöfors;

till behandling av lagutskott motionerna:

nr 378 av herr Olsson i Staxäng m. fl.; och

nr 379 av herrar Olsson i Staxäng och Hansson i Hönö; samt

till konstitutionsutskottet motionen nr 380 av herrar Olsson i Staxäng och
Hansson i Hönö.

§ 4.

Vidare föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 51—
54, bankoutskottets utlåtande nr 21 samt jordbruksutskottets utlåtanden nr
25 och 26.

§ 5.

Slutligen föredrogs och lades till handlingarna jordbruksutskottets memorial,
nr 27, med överlämnande till riksdagen av förteckning över av vattenfallsstyrelsen
under år 1937 försålda och bortbytta tomter och områden.

§ 6.

Ordet lämnades härefter på begäran till herr Nyblom, som anförde: Herr
talman! Jag anhåller härmed vördsamt att få till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet framställa följande interpellation. I maj 1936
hade Riksförbundet Landsbygdens Folk anledning att i ganska skarpa ordalag
påtala ett då till dess kännedom kommet försök från statens järnvägars
sida att inom ett visst distrikt förmå jordbrukarna att underteckna kontrakt,
som inneburo att järnvägens stängselskyldighet överflyttades på jordbrukaren.

Det har sedan varit tyst örn saken, men nu inrapporteras från Skåne och
Halland att S. J. är i farten där nere med samma kontraktshistorier igen. Sålunda
har RLF :s provinsförbund i Skåne till Riksförbundet i och för åtgärders
vidtagande överlämnat följande skrivelse, vilken ytterst emanerar från Stoby
lokalavdelning:

»Hösten 1937 har från Statens Järnvägars sida gjorts försök, att få jordbrukare
och andra markägare utmed Södra stambanan att övertaga stängselskyldigheten.

Markägarna ha uppvaktats med kontrakt, vari de skola förbinda sig antingen
att tillåta stänglets borttagande omedelbart eller också övertaga detsamma
i befintligt skick, för att sedan själva underhålla detsamma, örn de så önska.

S. J. framhåller, att järnvägen har ingen skyldighet hålla stängsel och kan
således utan vidare taga bort det, att loken numera äro så tunga, att de obehindrat
kunna köra över vilka husdjur som helst. Dessa utgöra sålunda ej
längre någon Jära för trafiken’. Man påstår även, att en kommande lagstiftning
i saken blir helt till järnvägens förmån o. s. v.

En del jordbrukare ha också låtit dupera sig och undertecknat dessa kontrakt.
Man kan fråga sig, varför järnvägens ombud gå omkring med dylika
kontrakt, om det verkligen förhåller sig så, att järnvägen ej är skyldig hålla
stängsel.

Lördagen den 12 mars 1038.

Nr 19.

•j

Interpellation. (Forts.)

Det ligger emellertid nära till hands antaga, att S. J. vill förhandspåverka
en lagstiftning i frågan genom att påvisa, huru så eller så många markägare
i olika distrikt redan förklarat sig villiga att själva bekosta stängslet eller låta
taga bort det.

Sålunda framhölls, hurusom i Östergötland c:a 80 % av tillfrågade skulle
underskrivit kontraktet. Härvid är att märka, att det stora flertalet markägare
troligen icke äro jordbrukare utan småägare vid stationer eller större
samhällen. Dessa ägare ha kanske redan häck eller annat stängsel mot järnvägen
och naturligtvis inga större husdjur, varför de äro oberoende av stängslet.
Att jordbrukare i någon större utsträckning skulle gått med på dessa ofördelaktiga
kontrakt låter osannolikt.

Järnvägen har alltsedan sin tillkomst för c:a 75 år sedan själv bekostat och
underhållit stängslet. Djur, som inkommit på banan och dödats, lia ersatts,
såvida det berott på bristfälligheter i stängslet. Skall markägaren nu själv
svara för stängsel, kan det knappast bli tal örn ersättning för dödat eller skadat
djur.

Enär jordbrukarna numera i större omfattning än förr ordna fri betesgång
för sina djur, är en hägnad mot järnvägen nödvändigare än någonsin. I de flesta
fall är det också olika ägare på var sida örn banan, varför ett stängsel inte
minst av denna orsak måste finnas.

Djuren utgöra inte längre någon fara för trafiken, framhåller järnvägen.
Men trafiken innebär nu i högre grad än förr en fara för djuren, på grund av
den högre tåghastigheten och obenägenheten hos föraren att stanna.

Ett stabilt stängsel är därför ofrånkomligt.

Att vidmakthålla ett dylikt kan bli synnerligen betungande för de jordbrukare,
vars ägor sträcka sig utmed järnvägen.

Örn S. J., såväl som andra statliga inrättningar, vill rationalisera sin drift,
så att omkostnaderna i möjligaste mån nedbringas, kan däremot ingen anmärkning
göras, men örn detta skall ske genom att vältra över kostnaderna på vissa
av landets jordbrukare, måste häremot inläggas en bestämd protest.»

Så långt skrivelsen från Skåne.

Tydligen nöjer sig emellertid S. J. icke med att blott försöka locka jordbrukare
att skriva på de finurligt uttänkta kontrakten. Enligt en uppgift på ledande
plats i Södermanlands Nyheter hemställer S. J:s styrelse hos länsstyrelsen
i Södermanland och förmodligen även i andra län om borttagande av ytterligare
flera stängsel längs statsbanorna, oaktat angränsande fastighetsägare
ej äro villiga att därtill lämna sitt samtycke! Utom i sådana fall, där järnvägen
löper utmed landsväg, går fram i kärrmark, på hög bank eller i bergskärningar
ifrågasättes att järnvägen skulle befrias från stängselskyldighet även där
»endast ett fåtal kreatur förekomma invid längre sträckor av järnvägslinjen».

Det är inte första gången, anmärker härtill Söd. Nyh., statens järnvägar
gjort försök att slippa ifrån skyldigheten att hålla stängsel utefter järnvägslinjerna,
vilka ha till uppgift att hindra betande kreatur från att komma in på
banan och skadas eller dödas av tågen. En allmän framstöt i detta syfte från
S. J :s sida, som gjordes för några år sedan, ledde emellertid till negativt resultat.
men nu synes man lia för avsikt att nå samma mål på andra vägar och
att på jordägarna återvältra skyldigheter och kostnader för stängselhållande.

Att utan vidare befria järnvägarna från stängselskyldigheten lär i varje fall
infe rå för sig, enär detta skulle innebära ändring i själva koncessionsvillkoren.
Enligt dessa är järnvägen nämligen skyldig att utan undantag hålla stängsel
utmed järnvägslinjerna och omkring den mark som genom expropriation eller
på annat sätt förvärvats med äganderätt av järnvägen, men i många fall har
genom överenskommelse med ägarna av intilliggande marker järnvägen kunnat

Nr 19.

Lördagen den 12 mars 1938.

Interpellation. (Forts.)

befrias från att hålla stängsel, där så icke varit nödvändigt nied hänsyn till
rena betesmarker. Under de senare åren synes järnvägen emellertid systematiskt
arbetat på att komma ifrån stängselskyldigheten genom att träffa separata
överenskommelser med resp. jordägare, varvid man stundom sökt bibringa
dessa uppfattningen att järnvägen icke är stängselskyldig. Att det icke förhåller
sig så framgår med önskvärd tydlighet av villkoren vid koncessions beviljande.
Ej sällan torde även den framtida stängselskyldigheten ha påverkat
prissättningen vid markinlösningarna.

Det är visserligen tacknämligt att S. J. strävar för att förbilliga driftkostnaderna,
men man kan inte vara med riktigt i galoppen, när man med åsidosättande
av bindande avtal vill övervältra kostnaderna på andra, i detta fall speciellt
lantbrukarna, ty något annat resultat kan man ej komma till om järnvägen
befrias från stängselskyldighet även där »endast ett fåtal kreatur förekomma».
Redan nu finnes det för övrigt giltiga orsaker att ägna uppmärksamhet
åt det sätt varpå S. J. fullgör sina skyldigheter i berörda avseende.
Som allmän regel gäller ätt stängslen mer och mer försämrats. G-ammal rostig
järntråd, som brister vid minsta beröring, är ett ofta förekommande stängselmaterial,
och att trådarna på långa sträckor, även intill betesmarker, ligga
nedfallna på marken hör dessvärre icke till sällsyntheterna. Fall har också
inträffat, att betande djur inkommit på linjen och blivit skadade eller dödade
och medfört stora förluster för ägarna. Visserligen åligger det järnvägen att
ersätta skador som uppstått genom dess vållande, men örn vållandet inte kan
ledas i bevis så står djurägaren där vackert. Och mången gång kan det falla
sig svårt att peka ut platsen där ett nötkreatur tagit sig in på järnvägslinjen.
I''vanliga fall nöjer sig järnvägen ej heller med mindre än att skadeståndsplikten
fastställes genom en dyrbar domstolsprocess, även örn det hela kunde ordnas
genom ett enkelt skiljedomsförfarande.

En uppmjukning av stängselskyldigheten i den utsträckning styrelsen för
statens järnvägar begärt kommer i varje fall att tillskynda jordägarna på
landsbygden inte blott större besvär utan även större kostnader. På många
ställen, där järnvägen skurit itu ägofigurerna, i vissa fall t. o. m. i sådan utsträckning
att boningshus och ekonomibyggnader kommit att ligga på var sin
sida av banan, har man redan nu tillräckligt med obehag utan att dessa skola
ökas genom att järnvägen medgives ytterligare förmåner av det slag som nu
begäres. Även lantbrukarna behöva i lika hög grad som järnvägen se till att
utgifterna ej stiga över rimliga gränser. I varje fall kan det icke anses opportunt
att låta bönderna utan ersättning svara för S. J :s skyldigheter att hålla
erforderliga stängsel utefter järnvägslinjerna.

Saken är så pass allvarlig att man kan lia anledning kräva ett ingripande
från kommunikationsministerns sida.

.Tåg anhåller därför att till herr statsrådet få framställa följande frågor:

1) Har herr statsrådet uppmärksammat de av statens järnvägar vidtagna
åtgärderna i syfte att undgå stängselskyldigheten?

2) Har herr statsrådet för avsikt att ingripa för att skydda de enskilda
jordägarnas rätt och intressen?

Ifrågavarande anhållan blev av kammaren bifallen.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 6, i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen örn landsting; och

Lördagen den 12 mars 1938.

Nr 19.

nr 7, i anledning av väckta motioner om utredning angående inrättande
av ett hälsovårdsdepartement;

statsutskottets utlåtanden:

nr 4, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna under riksstatens
fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet; och
nr 6, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna under riksstatens
sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet; första

lagutskottets utlåtanden:

nr 22, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen örn
kommission, handelsagentur och handelsresande; och

nr 23, i anledning av väckt motion örn vissa lönetillägg ur kyrkofonden åt
kyrkoherden och komministern i Södra Sallerups m. fl. församlingars pastorat;
samt

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens
behov (rekvisitionslag), lag örn skyldighet i vissa fall att i fredstid
tillhandahålla förnödenheter m. m. för krigsmaktens behov och lag om förfogande
över viss egendom för krigsmaktens behov (militär förfogandelag) ;

nr 22, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om
förfoganderätt för luftskyddets behov, dels ock en i ämnet väckt motion; och
nr 23, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 5 § lagen den 9 april 1926 (nr 66) angående anskaffande av
fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot (fartygsuttagningslagen).

§ 8.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från första lagutskottet:

nr 96, i anledning av väckta motioner angående ändring av 17 kap. 4 § handelsbaden
m. m.; samt

från andra lagutskottet:

nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 19 med förslag till
lag örn understödsföreningar m. m. samt nr 20 med förslag till förordning angående
ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn
erkända sjukkassor m. m.;

nr 98, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med anhållan örn riksdagens
yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1937 vid dess tjugotredje sammanträde fattade beslut;

nr 99, i anledning av väckta motioner örn skärpt lagstiftning rörande alkoholpåverkan
under färd med motorfordon m. m.; och

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningar
örn olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare och fångar
m. fl.

Justerades protokollsutdrag.

§ 9.

Nr 19.

Lördagen den 12 mars 1938.

§ 10.

Avgå vos följande motioner, nämligen av:

herr Nordström i Kramfors m. fl., nr 381, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 136, med förslag till lag örn avbrytande av havandeskap m. m.;

herr Persson i Falla, nr 382, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, niis?,
med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 15 §§ lagen den
27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar;
och

herr Spångberg, nr 383, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 146,
med förslag till lag örn upphävande av 18 kap. 13 § 2 mom. strafflagen, m/m.

Dessa motioner bordlädes.

§ 11.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Pettersson i Rosta	under	2 dagar fr. o.	m. den 12 mars,
> Landgren	>	2	t »	3*	13 »
» Hansson i Rubbestad	>	2	2> »	>	14 »
» Pettersson i Hällbacken	>	2			14 >
> Gustafson i Kasenberg		2	> >	»	13 >
> Wallén		2		>	12 >
» Eklund	>	4			14 ,
> Leffler		4		>	12 »
» Erlander	>	2	» »	>	12 >
» Hansson i Hönö	2>	2	2> i		12 >
» Hallén	>	3	> >	>	15 » och
» Senander » 3 Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl.	8.26 e. m.	» 12 » In fidem Sune Norrman.

Tisdagen den 15 mais 1938.

Nr 19.

Tisdagen den 15 mars.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Justerades protokollen för elen 8 och elen 9 innevarande mars.

§ 2-

Herr statsrådet Engberg avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 188, med
förslag till lag angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande
samt om dispositionen av till klockar- och organisttjänst hörande
avlöningstillgångar.

Denna proposition bordlädes.

§ B.

Herr talmannen lämnade härefter på begäran ordet till . Svar å

interpellation.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp,
som anförde: Herr talman! Med andra kammarens tillstånd har herr Lövgren
till mig riktat två frågor rörande vissa innehavare av kronolägenheter i Norrland
åvilande skatter.

Herr Lövgren har till utgångspunkt för sina frågor upptagit några fall då
innehavare av kronotorp av domänstyrelsen avkrävts vägskatt, som styrelsen
förskjutit för åren 1922—1936. Enligt interpellanten skulle det hittills ha
varit en allmänt vedertagen uppfattning att de s. k. kronotorparna i de sex
nordligaste länen skulle vara befriade från lägenheterna åvilande skatter och
onera såvida icke annat uttryckligen bestämts i arrendekontraktet.

I anledning härav har herr Lövgren till mig riktat för det första den frågan,
huruvida jag icke anser, att en skatteindrivning av den art, som domänstyrelsen
här är i färd med att genomföra hos vissa arrendatorer på kronoparkerna
i Norrland, borde inställas och skattebeloppen i stället avskrivas.

Den andra frågan herr Lövgren framställt till mig är den, huruvida jag vill
medverka till utfärdande av klara och tydliga bestämmelser örn räckvidden
av dessa arrendatorers skattskyldighet, så att åtgärder av den art, som domänstyrelsen
i förut relaterade fall vidtagit, icke vidare kunna komma i fråga
och örn jag vill så långt som möjligt skydda dessa arrendatorer så att de icke
åläggas en ökad skattetunga.

Innan jag klargör min ställning till de av herr Lövgren framlagda frågorna,
torde jag få lämna en redogörelse dels för de bestämmelser, som gällt och
gälla rörande skattskyldigheten för innehavare av skogstorp, odlingslägenheter
och kronotorp, vilka torde vara de arrendatorer interpellanten avser med
sina frågor, och dels för de fall av skatteindrivning, vilka torde åsyftas.

Upplåtelserna av skogstorp i Västerbottens och Norrbottens län skedde jämlikt
Kungl. Maj:ts brev den 29 maj 1891 och kungörelsen den 27 maj 1904.
Upplåtelserna av odlingslägenheter på kronoparker och kronoöverloppsmarker

Nr 19.

Tisdagen den 15 mars 1938

Svar å interpellation. (Forts.)

inom de sex nordligaste länen skedde jämlikt kungörelse den 18 juni 1909. I
kontrakten rörande dessa upplåtelser intogs bestämmelse, att innehavaren under
de s. k. frihetsåren, de år då lägenheten brukades utan avgäld, skulle vara
fri från erläggande av skatter och onera. Efter frihetsåren inträdde emellertid
såväl avgäldsplikt som skattskyldighet för upplåtelsen enligt de för nämnda
kronomarker gällande grunder.

Före 1921 voro kronomarker, å vilka ifrågavarande upplåtelser skett, bevillningsfria.
Av allmänna utskylder och onera skulle för dem följaktligen utgöras
endast vägskatt, undantagsvis även vägunderhåll in natura, för i mantal
satt jord, utom i de fall då marken av kronan inköpts efter 1874 års början.
I sistnämnda fall skulle även efter kronans förvärv fastigheten upptagas
till kommunal beskattning i full utsträckning. Från och med 1921 pålades
emellertid staten bevillning för samtliga sina fastigheter och kommunalskatt
i större utsträckning. Från och med 1921 tillkommo alltså för de fastigheter,
som tidigare betungats av endast vägskatt och vägunderhåll, även kommunalskatt
och landstingsskatt. Även sedan bevillningen bortfallit äro dessa fastigheter
underkastade kommunal skatteplikt.

Enligt 2 kap. 23 § nyttjanderättslagen i dess ursprungliga lydelse skulle
arrendatorn ansvara för all skatt och annan tunga, som utginge för fastigheten
eller enligt lag ålåge jordägaren, dock med undantag för bevillning. Därest
under arrendetiden ny sådan skatt eller tunga tillkomme, skulle jordägaren
själv svara därför. Resultatet av dessa bestämmelser blev, att efter frihetsårens
utgång innehavare av lägenheter, som upplåtits före 1921, kommo att
svara allenast för vägskatt och i vissa fall vägunderhåll, under det att de som
fått sina upplåtelser efter 1921 finge svara för samtliga fastigheten åvilande
skatter med undantag av bevillning.

Sedan nyttjanderättslagens bestämmelser i nu förevarande hänseenden år
1928 ändrats, så att jordägaren skulle svara för all skatt och allmän tunga
med undantag av vägskatt och vägunderhåll in natura, har domänstyrelsen
meddelat bestämmelser att vid utarrendering av jordbruksfastighet under styrelsens
förvaltning skattskyldighet skulle åläggas arrendatorn enligt de nya
bestämmelserna i nyttjanderättslagen. Till följd härav behövde innehavare
av därefter överlåtna kronotorp, vilken upplåtelseform tillkom genom kungörelse
den 14 juni 1929, endast svara för vägskatt och vägunderhåll.

För undanröjande av denna olikhet i skattehänseende hemställde domänstyrelsen
i skrivelse den 2 januari 1931, att innehavare av skogstorp och odlingslägenheter,
som efter frihetsårens utgång vore skyldiga att svara för all skatt
och tunga från fastigheten, måtte från och med 1931 befrias från skyldigheten
att svara för annan skatt och tunga än vägskatt och vägunderhåll. Sedan
Kungl. Majit i 1932 års statsverksproposition vid äskande av medel till odlings-
och byggnadshjälp till innehavare av odlingslägenheter m. fl. föreslagit
riksdagen att besluta i enlighet med vad domänstyrelsen hemställt, biföll riksdagen
detta förslag. Från och med 1931 svara alltså innehavare av dessa lägenheter
icke för annan skatt än vägskatt och vägunderhåll.

År 1935 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet utredningsmän
för verkställande av utredning rörande egnahemsverksamheten och andra
med statens verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor.
Dessa utredningsmän avgåvo den 25 januari i år förslag till ytterligare stödåtgärder
för bland annat innehavarna av de lägenheter, varom nu är fråga.
Vid utarbetandet av sitt förslag ha utredningsmännen överlagt med särskilda
av mig tillkallade representanter för domänstyrelsen och innehavare av förutnämnda
lägenheter. I sitt förslag lia utredningsmännen föreslagit vissa lättnader
i legan. Däremot lia icke framlagts några förslag till ytterligare lätt -

Tisdagen den 15 mars 1938.

Nr 19.

Svar å interpellation. (Forts.)

nåder i skattskyldigheten. Utredningsmännens framställning har föranlett
proposition till riksdagen.

Vad angår det sätt varpå de av interpellanten påtalade indrivningsförsöken
verkställts, torde jag få lämna följande upplysningar, som inhämtats från
domänstyrelsen. Sedan genom 1932 års riksdagsbeslut skattskyldigheten reglerats,
anmodade domänstyrelsen genom cirkulärskrivelse den 14 maj 1932. vederbörande
jägmästare att tillse, att lägenhetsinnehavarnas utskylder för tiden
lill och med 1930 blevo guldna, därvid avdrag å vederbörandes arbetsförtjänst
lämpligen borde göras. Därest utskylderna icke kunde indrivas före den 1
januari 1933, skulle anmälan därom göras till styrelsen. I enlighet härmed
gjordes vissa anmälningar örn bristande betalning. Dessa avsågo i allmänhet
endast smärre belopp, vilka sedermera efter hand inbetalts eller avskrivits. A
ett revir hade emellertid indrivning icke skett varje år före 1932, och i detta
fall verkställdes utredning rörande oguldna skatter för åren 1923—1930. Enligt
jägmästarens anmälan den 14 februari 1933 hade från 27 lägenhetsinnehavare
betalning icke influtit för tillhopa 3,400 kronor. Domänstyrelsen anmodade
då jägmästaren att med dessa söka träffa överenskommelse örn resterande
utskylder genom kvittning i arbetsförtjänst eller genom lämpliga avbetalningar.
I fråga örn 12 av dessa lägenhetsinnehavare gjordes vid 1937 års
utgång, alltså efter närmare fem års indrivnings försök, anmälan till domänstyrelsen
för inkassering. Denna anmälan omfattade även de senare årens
oguldna utskylder. Samtidigt avgav jägmästaren förslag till avskrivning hos
tre lägenhetsinnehavare på grund av ömmande förhållanden. I anledning härav
avskrev styrelsen tillhopa 844 kronor. Efter nyssnämnda anmälan vidtog
domänstyrelsen sina av herr Lövgren omnämnda inkasseringsförsök. Med undantag
för två fall med krav i runt tal å resp. 475 och 280 kronor avse de förnyade
kraven belopp mellan 77 och 175 kronor. Domänstyrelsen har ansett, att
några särskilda omständigheter icke framkommit, som borde föranleda, att
ifrågavarande lägenhetsinnehavare skulle befrias från att erlägga skatten.

Av vad jag anfört torde framgå att någon skattebörda utöver vad riksdagen
beslutat icke pålagts ifrågavarande lägenhetsägare samt att klara och tydliga
bestämmelser angående skattskyldigheten funnits alltsedan år 1932. Hänsyn
måste självfallet krävas för ingångna avtal, varför det får anses berättigat,
att staten gör sina anspråk gällande, då inga ömmande omständigheter
kunna åberopas som skäl för eftergift. Å andra sidan bör enligt min mening
vid indrivning av dessa utskylder all möjlig hänsyn tagas till lägenhetsinnehavarnas
ofta svåra ekonomiska belägenhet. Där verkligt behov av avskrivning
föreligger, bör sådan verkställas. Beträffande det sätt varpå indrivningen
skett framgår av redogörelsen i det föregående, att det före 1932 inom ett
revir förekommit, att indrivning icke skett varje år. Jag vill med anledning
härav uttala, att det synes angeläget tillse, att betalningarna verkställas för
varje år, så att icke större belopp måste utkrävas på en gång, vilket givetvis
gör det svårare för lägenhetsinnehavarna att uppfylla sina förpliktelser.

Slutligen vill jag med anledning av vad interpellanten i övrigt framhållit
erinra, att egnahemsutredningen alltjämt har även hithörande frågor under
behandling, varför förslag till de ändringar, som kunna befinnas påkallade,
torde vara att förvänta sedan utredningen slutfört sitt arbete. Under sådana
förhållanden anser jag det icke vara möjligt att göra något ytterligare uttalande
i dessa frågor för närvarande.

Härpå yttrade:

Herr Lövgren: Herr talman! Jag ber först att till herr statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet få framföra mitt tack för svaret på min in -

Nr 19.

Tisdagen den 15 mars 1938.

Svar å interpellation. (Forts.)

terpellation. Jag är i stort sett tillfredsställd med detsamma, men jag måste
ju säga, att det är ägnat att framkalla förvåning, när ett statens ämbetsverk
kräver skatt i efterskott för inte bara de tio år, som man enligt svensk lag
kunde lia rättighet att framställa krav för, utan för hela 15 år tillbaka i
tiden. Det var just den omständigheten, att kravet avsåg så lång tid och riktade
sig mot människor, som voro av den uppfattningen, att kravet var obefogat
— i varje fall obefogat till och nied fram till år 1932 — som föranledde
mig att framställa denna interpellation.

Nu visar det sig ju, att det inte är alla revir, som äro skötta på detta sätt,
utan att indrivningarna för nyssnämnda längre tidrymd inskränka sig till
att avse ett relativt fåtal lägenhetsägare, och i anledning därav skall jag inte
göra någon större sak av det här utan bara uttala den förhoppningen, att
när man går att slutgiltigt reglera förhållandena för dessa lägenhetsägare man
måtte taga den allra största hänsyn till dem, därför att de tillhöra den kategori
av folk här i landet, som bär dagens tunga och hetta i alldeles särskilt hög
grad. De sitta inte på livets solsida precis, de som ha kronotorp på Norrlands
kronoparker, utan äro nog i behov av gynnsammare bestämmelser i fråga om
skattskyldighet och även i fråga örn upplåtelsevillkoren för sina torp än vad
de hittills ha haft.

Jag ber att få tacka för det svar jag har fått.

Herr Jacobson: Herr talman! Då jag i egenskap av s. k. sakkunnig deltagit
i 1936 års egnahemsutredning vid behandlingen av denna fråga, vill jag,
med anledning av statsrådets yttrande, att det icke gjorts något yrkande örn
lättnad beträffande skattskyldigheten för ifrågavarande kategori, säga, att jag
för min del hyste den uppfattningen, att när det gäller kronotorparna och kolonisterna
bör den norrländska arrendelagen vara tillämplig. Nu hör jag, att
domänstyrelsen stöder sig på 1932 års riksdagsbeslut, vilket torde vara riktigt.
Men jag vill uttala den förhoppningen, att rättelse skall komma till stånd i
detta fall. Det kan icke vara rätt, att de sämst ställda arrendatorerna skola
drabbas av en strängare lagstiftning än varje annan arrendator.

I övrigt vill jag påpeka, att det förslag, som framlagts i proposition nr 221,
avser, som statsrådet säger, icke en enhetlig och allsidig lösning av spörsmålet.
Nu har endast gjorts en utbrytning av tvenne frågor, nämligen örn en
utökning av antalet fria år för kolonisterna nied ytterligare fem och örn avskrivning
av det s. k. tilläggsbidraget för lägenhetsinnehavarna och skogstorparna.
Själva den stora frågan, kronotorparnas och kolonisternas förbättrade
ställning, torde komma först nästa år i samband med 1936 års egnahemsutrednings
förslag.

Till sist vill jag endast tillägga, att när det gäller Västerbotten, där vi ha
de flesta kronotorparna och kolonisterna, har det förekommit mycken och
befogad kritik av domänverkets sätt att gå till väga vid indrivningen av dessa
skatter. Det är något fel i det nuvarande systemet, därom råder ingen
tvekan.

§ 4.

Föredrogos var efter annan Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionen, nr 145, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 66 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropria -

Tisdagen den 15 mars 1938.

Nr 19.

till statsutskottet motionerna:

nr 174, angående förvärv av aktier i Hälsingborg—Hässleholms järnvägsaktiebolag
;

nr 176, angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus; nr

184, angående efterskänkande av kronans rätt till danaarv efter sömmerskan
Ada Kristina Larsson från Mortorps socken;

nr 186, angående bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm för budgetåret
1938/39 ; och

nr 187, angående ämnesomfattningen för vissa professurer vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet ;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 189. angående ytterligare statsunderstöd
till Kossans regleringsföretag inom Eggvena med flera socknar av
Alvsborgs och Skaraborgs län;

till statsutskottet propositionen, nr 190, angående anslag till främjande av
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m.;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 191, med förslag till lag
örn ändring i vissa delar av strafflagen, m. m.;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 192. angående statsunderstöd till
Vens elektrifiering;

till behandling av lagutskott propositionerna :

nr 193, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 25 kap. 8 § rättegångsbalken;
och

nr 194, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o) och 8:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

till statsutskottet propositionen, nr 195, angående vissa markbyten mellan
kronan och Borås stad;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 196, angående försäljning av vissa
kronan tillhöriga områden inom Bergkvara municipalsamhälle;

till statsutskottet propositionerna:

nr 197, angående inköp av mark för utvidgning av Bodens ingen jÖrkärn broslagningsplats
vid Ängeskogen;

nr 198, angående inrättande av en statens anstalt för själsligt abnorma manliga
skyddshemselever m. m.;

nr 199, angående allmänna grunder för avskrivning av å statens allmänna
fastighetsfond bokförda tillgångar m. m.;

nr 200, angående redovisning å statens allmänna fastighetsfond av vissa
fastigheter, disponerade av Uppsala och Lunds universitet;

nr 201, med förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1938/39 m. m.; och

nr 202, angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till
arv;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 203, angående försäljning av vissa
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter;

till statsutskottet propositionerna:

nr 204, angående omorganisation av konsthögskolan m. m.;

nr 205, angående anslag för budgetåret 1938/39 till värme- och ventilationsanläggningar
i operabyggnaden m. m.; och

Nr 19.

Tisdagen den 15 mars 1938.

nr 206, angående anslag för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning
av läroböcker;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 207, nied förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 12 juni 1931 (nr 233) örn behandling
av alkoholister (alkoholistlag);

till statsutskottet propositionerna:

nr 208, angående anslag för budgetåret 1938/39 till länsnykterhetsnämnderna
m. m.; och

nr 209, angående förvärv av aktier i Hälsingborg—Landskrona—Eslövs
och Landskrona—Eslövs järnvägsaktiebolag.

Vid nu skedd föredragning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 210, angående
anslag till sjömanshusen m. m. hänvisades propositionen, såvitt anginge pensions-
och understödsväsende för sjöfolk samt anslag under elfte huvudtiteln,
till bankoutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och remitterades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition,
nr 211, angående den kemiska analys- och kontrollverksamheten för jordbrukets
behov.

Vid härefter skedd föredragning av Kungl. Majrts proposition, nr 212, angående
anslag till läroanstalter för dövstumma m. m. hänvisades propositionen,
såvitt anginge lagförslaget, till behandling av lagutskott och i övrigt till
statsutskottet.

Vidare föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj :ts på bordet liggande
propositioner; och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionen, nr 213, med förslag till lag örn
ändrad lydelse av 6 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr
400) m. m.;

till statsutskottet propositionerna:

nr 214, angående anordnande av bombskyddstak å kraftstationen vid Stadsforsen
i Indalsälven m. m.;

nr 215, angående statsförvärv av Gävle—Ockelbo järnväg; och

nr 216, angående förvärv av aktier i Kalmar nya järnvägsaktiebolag och
Sävsjöström—Nässjö järnvägsaktiebolag;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 217, angående vissa åtgärder till
främjande av gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket;

till statsutskottet propositionerna:

nr 218, angående anslag till avlöningar och materiel m. m. vid universiteten
i Uppsala och Lund;

nr 219, angående inrättande av en statens polisskola m. m.; och

nr 220, angående uppförande av säkerhetsanstalt för förvarade och internerade
samt ny sinnessjukavdelning inom fångvården;

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 221, angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark;
och

nr 222, angående försäljning av krono jordlägenheterna Sockenstuguplatsen
nr 1 och Kyrkostuguplatsen nr 2 i Vittangi by, Jukkasjärvi socken;

till behandling av lagutskott propositionerna:

nr 223, med förslag till sjöarbetstidslag m. m.; och

Tisdagen den 15 mars 1938.

Nr 19.

nr 224, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och
73 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270);

till statsutskottet propositionen, nr 225, angående anslag till domkapitlen
och stiftsnämnderna för budgetåret 1938/39 m. m.;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 226, angående dels åtgärder mot
smittsam kastning hos nötkreatur, dels ock anslag till statens veterinärbakteriologiska
anstalt för budgetåret 1938/39;

till bankoutskottet propositionerna:

nr 227, angående beräkningen av pensionsavdrag enligt militära tjänstepensionsreglementet
för vissa icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet;
och

nr 228, angående rätt för distriktsbarnmorskan Anna Elisabet Palmgren
till viss tjänstårsberäkning för pension;

till statsutskottet propositionerna:

nr 229, angående allmän arkitekttävling rörande nybyggnad för gymnastiska
centralinstitutet;

nr 230, angående lönereglering för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor och högre folkskolor; och

nr 231, angående yrkesinspektionens organisation m. m.;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 232, angående bidrag till hushållningssällskapen.

Vid härpå skedd föredragning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 233, med
förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor, m. m., hänvisades
propositionen, såvitt anginge förordningsförslaget, till behandling av
lagutskott samt i övrigt till statsutskottet.

Slutligen föredrogos var efter annan övriga å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till bevillningsutskottet propositionen, nr 234, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
örn automobilskatt, m. m;

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 235, angående anslag till lantbrukshögskolan; och

nr 236, angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från
sådana egendomar;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 237, med förslag till lag örn
ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen;

till statsutskottet propositionen, nr 238, angående anslag till kommerskollegium
och statens elektriska inspektion;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 239, med anhållan örn riksdagens
yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens
fjärde sjöfartskonferens år 1936 fattade beslut;

till statsutskottet propositionen, nr 240, angående lönetursberäkning för
gymnastikläraren, kaptenen J. E. M. Danckwardt;

till bevillningsutskottet propositionen, nr 241, med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 242, med förslag till lag örn

Nr 19.

Tisdagen den 15 mars 1938.

fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m.;

till bankoutskottet propositionerna:

nr 243, med förslag till lag örn rätt för Konungen att medgiva undantagman
gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning; oell
nr 244, angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer;

till statsutskottet propositionen, nr 245, angående befrielse för Hans Filip
Andersson från viss ersättningsskyldighet;

till bankoutskottet propositionerna:

nr 246, angående pensionering av vissa fjärdingsman; och
nr 247, angående ändrade pensionsförmåner för vissa f. d. underofficerskorpraler
vid flottan m. m.;

till statsutskottet propositionen, nr 248, angående vissa stödåtgärder inom
malmkommunerna;

till bankoutskottet propositionen, nr 249, angående understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer;
till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 250, angående förvärvande av viss del av egendomen Nyckelby i Stockholms
län för trädgårdsförsök m. m.; .

nr 251, angående understöd åt kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens
län; .

nr 252, angående beviljande av anslag till underlättande av anskaiinmgen
av träkol till generatorgasdrivna motorfordon m. m.; och

nr 253, angående ytterligare statsunderstöd till ett torrläggningsföretag,
avseende utdikning av sjöarna Kalängen och Lunnasjön i Hultsjö socken av
Jönköpings län;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 254, med förslag till lag örn
handel med fodermedel;

till bankoutskottet propositionerna :

nr 255, angående tillämpning i vissa fall av allmänna familjepensionsreglementet
å befattningshavare, som avgått med förtidspension före reglementets
lkräftträdäiiidG * och

nr 256, angående pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa grupper av
befattningshavare; samt

till statsutskottet propositionen, nr 257, angående anslag till underhåll av
Tullgarns slott m. m.

§ 5.

Vidare föredrogos och remitterades till behandling av lagutskott följande på
bordet liggande motioner, nämligen

nr 381 av herr Nordström i Kramfors m. fl.;
nr 382 av herr Persson i Falla; och
nr 383 av herr Spånr/berfi.

§ 6.

Härefter föredrogos. men bordlädes ånyo konstitutionsutskottets utlåtanden
nr 6 och 7. statsutskottets utlåtanden nr 4 och (5, första lagutskottets utlåtanden
nr 22 och 23 samt andra lagutskottets utlåtanden nr 21—23.

Tisdagen den 15 mars 1938.

Nr 19.

§ 7.

Ordet erhölls nu på begäran av herr Olsson i Staxäng, som yttrade: Herr
talman! På grund av omfattningen av de med Kungl. Maj ;ts propositioner nr
207, 208 och 231 avsedda ärendena tillåter jag mig anhålla, att kammaren
måtte besluta utsträckning av motionstiden i anledning av dessa propositioner
till det kammarens sammanträde, som infaller näst efter tjugu dagar från
propositionernas avlämnande.

Denna hemställan bifölls.

§ 8.

Härpå gav herr talmannen på begäran ordet till herr Hagberg i Luleå, som
anförde: Herr talman! Jag hemställer, att motionstiden beträffande Kungl.
Maj:ts propositioner nr 190, 223 och 224 måtte utsträckas till 20 dagar.

Jämväl denna hemställan bifölls.

§ Il Herr

Skoglund, som nu på begäran erhöll ordet, yttrade: Herr talman! Ge- Interpellation.
nom Gamla Norbergs häradsrätts utslag den 1 sistlidne februari dömdes elektrikern
Bror Folke Björkin för det han i syfte att gå främmande makt tillhanda
insamlat uppgifter, vilkas meddelande till främmande makt kan skada
rikets försvar samt för det han i avsikt att bereda, sig fördel obehörigen givit
annan del av yrkeshemlighet att hållas i fängelse ett år sex månader.

Av domsmotiveringen framgår att Björkin vid olika tillfällen under år 1937
sammanträffat med en person å en främmande makts legation i Stockholm,
vilken uppenbarligen handlat såsom representant för denna främmande makt,
samt att Björkin av honom mottagit penningar såsom ersättning för vissa,
på nämnda persons begäran av Björkin anskaffade uppgifter rörande hårdmetalltillverkningen
vid Fagersta bruk.

Den omständigheten, att medlemmar av främmande stats legationer här i
riket kunna bedriva verksamhet i syfte att förskaffa sig kännedom örn fabrikationshemligheter
av värde för vår försvarsberedskap, måste uppenbarligen
ingiva den största oro.

Enligt en i tidningspressen synlig kommuniké har den svenska regeringen i
anledning av vad som förevarit framfört föreställningar till den främmande
maktens i fråga -—- Sovjetunionen — sändebud i Stockholm och därvid uttalat
sin bestämda förväntan, att mellanhavanden av denna art icke vidare skola
förekomma.

Då något vidare i ärendet icke blivit bekant och bi. a. kännedom saknas
huruvida den eller de medlemmar av den sovjetryska legationen, vilka varit
delaktiga i saken allt fortfarande trots vad som inträffat härstädes företräda
sitt land och örn den ställning, som den ryska handels delegationen intagit i
frågan, beder jag till hans excellens herr ministern för utrikes ärendena få
framställa följande frågor:

1 :o) Kvarstå ännu de personer inom den sovjetryska legationen och handelsdelegationen,
som äro inblandade i dessa mål, på sina poster?

2:o) Vilka åtgärder kommer, örn så är fallet, regeringen att vidtaga i syfte
att förhindra fortsatt verksamhet till skada för vårt land och dess försvarsväsen
från medlemmar av beskickningen eller den ryska handelsdelegationen?

Ifrågavarande anhållan bordlädes.

Andra hammarens protoholl 1938. Nr 19.

Nr 19.

Tisdagen den 15 mars 1938.

1 nterpellation.

§ 10.

Herr talmannn gav härefter på begäran ordet till herr Hagberg i Luleå,
som anförde: Herr talman! Det sätt, varpå ett suveränt rike i dessa dagar

inlemmats i ett annat större rike har överallt vållat den största oro och förbittring.
Genom det österrikiska statsöverhuvudets president Miklas förklaring
har det klarlagts att det inte ens förelåg den formella anledning till ingripande
för Tyskland, som dess telegramtjänst förmedlat till världen.

Örn folkförbundet och dess medlemsstater tolerera det skedda utan några
motåtgärder så prisgivas därmed principiellt de svagare staterna åt de starkares
godtycke. Om de små och svagare staterna inte nu företaga sig något för
att hävda den internationella folkrätten, örn inte ett verkligt kollektivt uppträdande
kommer till stånd, så är därmed också de övriga småstaternas självständighet
i omedelbar fara.

Därför har enligt min mening vårt land och de nordiska staterna just nu
särskild anledning att pröva lämpliga åtgärder för sin egen säkerhet. För
dagen bör i vårt land särskilt prövas dels frågan örn en försvarspakt mellan de
nordiska staterna, dels vilka förändringar som är nödvändiga för att framtvinga
en verklig solidaritet mellan de till folkförbundet anslutna staterna.
Enligt min mening bör folkförbundet inkallas för att dryfta läget och Sverige
bör där framföra förslag, dels om revision av pakten som omöjliggör att
maskerade angrepp betraktas som varande utanför N. F :s intresseområde,
dels örn sådana förändringar, som framtvinga ett solidariskt stöd åt den överfallne,
dels slutligen om åtgärder för att göra slut på interventionen i Spanien,
då Spanien uppenbarligen är det pris, som Italien begärt för att tolerera den
tyska annekteringen av Österrike. Därjämte är det nödvändigt att förhandlingar
omedelbart inledas mellan de nordiska staternas regeringar för att åstadkomma
en nordisk solidaritetsfront gentemot angrepp på ett eller flera nordiska
länder. Ett nordiskt försvarsförbund i samverkan med de stater som
önska bevara freden, framstår i dag enligt min mening som en nödvändighet.

Med hänvisning till detta anhåller jag om kammarens tillstånd att till excellensen,
ministern för utrikes ärendena få framställa dessa spörsmål:

Ämnar regeringen framföra krav örn att folkförbundet inkallas och med
kortaste tidsutdräkt behandlar det förändrade läge som uppstått genom Österrikes
annektering?

Ämnar regeringen taga något initiativ i syfte att göra slut på de västeuropeiska
staternas och folkförbundets undfallenhetspolitik?

Anser ej regeringen att det inträffade motiverar sådana förändringar i folkförbundets
pakt, som dels skärper solidaritetsförplikielserna, dels fastslår förpliktelsen
att ingripa även vid maskerade angrepp mot någon av medlemsstaterna? Ämnar

regeringen föreslå några åtgärder för åstadkommande av ett nordiskt
försvarsförbund?

Jämväl denna anhållan bordlädes.

§ 11.

Slutligen gav herr talmannen på begäran ordet till herr förste vice talmannen,
som yttrade: Herr talman! Jag tillåter mig hemställa, att kammaren
måtte besluta, att å morgondagens föredragningslista bland två gånger bordlagda
ärenden uppföras först konstitutionsutskottets utlåtanden nr G och 7 i nu
nämnd ordning, därefter statsutskottets utlåtande nr G, därefter statsutskottets

Tisdagen den 15 mars 1938.

Nr 19.

utlåtande nr 4 och därefter övriga ärenden i den ordning, i vilken de förekomma
å dagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls.

§ 12.

Till bordläggning anmäldes andra lagutskottets utlåtande, nr 24, i anledning
av dels Kungl. Maj :ts proposition angående utsträckt tillämpning i visst
avseende beträffande statens arbetare av lagen den 26 juni 1936 (nr 383)
angående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete, dels ock motion örn viss ändring av nämnda
lag.

§ 13.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet:

nr 101, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av
vissa anslag under femte huvudtiteln;

från bevillningsutskottet:

nr 102, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316); samt

från jordbruksutskottet:

nr 105, i anledning av väckt motion örn ersättning till förste statsmeteorologen
Bruno Rolfs dödsbo för vissa av Rolf havda utgifter för uppehållande
av arbetet vid Vassijaure (numera Abisko) naturvetenskapliga station;

nr 106, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse från
viss betalningsskyldighet på grund av statsbidrag till ett sjösänkningsföretag
av sjön Suolojaure i Arvidsjaurs socken av Norrbottens län; och

nr 107, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd
till ett torrläggningsföretag inom Millesviks och Eskilsäters socknar
av Värmlands län.

§ 14.

Justerades protokollsutdrag.

§ 15.

Avgåvos följande motioner, nämligen av

herr Johansson i Mysinge m. fl., nr 384, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 127, angående folktandvård;

herr Lundqvist, nr 385, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 180,
angående anslag till påbörjande av vissa till Stockholms garnison hörande
truppförbands och anstalters utflyttande till Järvafältet; och

herr Lindahl m. fl., nr 386, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
169, med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932
(nr 200) angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av
ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m.

Dessa motioner bordlädes.

Nr 19.

Tisdagen den 15 mars 1938.

§ 16.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Andersson i Malmö under 5 dagar fr. o. m. den 17 mars,

» Törnkvist »10» » >17» och

» Lindberg i Umeå » 4 » » » 17 » .

Kammarens ledamöter åtskildes därefter kl. 4.43 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

asis 70