1937. Första kammaren. Nr 42 (Riksdagens protokoll 1937:42)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1937. Första kammaren. Nr 42.

Lördagen den 5 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande av bankoutskottet
i dess memorial nr 33 föreslagna samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla vad bankoutskottet i
punkten 3 av sitt utlåtande nr 23 hemställt, eller att motionen 11:91 icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, bifallit den vid
punkten fogade reservationen och alltså, i anledning av förevarande motion
II: 91, medgivit, att förre fortifikationsarbetsförmannen Johan Axel Johansson
må från och med den 1 januari 1937 under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 504 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja -—■ 65 ;

Nej — 51.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

Efter det protkoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr 638. som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen därstädes utfallit med 39 ja och 133
nej samt att båda kamrarnas sammanräknade röster befunnits utgöra 104 ja
och 184 nej, vadan beslut i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 91 punkten l:o) föreslagna samt av båda
kamrarna godkända voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och herr Wistrands m. fl. och fröken Anderssons
m. fl. motioner (1:154 och 11:312), såvitt nu är ifråga, till Kommunala
och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd åt enskilda anstalter
för yrkesundervisning för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag
av 465,000 kronor, röstar

Ja;

Första kammarens protokoll 1937. Nr 48.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Den, det ej vill, röstar ''

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat att, med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å herr Wistrands m. fl.
och fröken Anderssons m. fl. motioner (1:154 och 11:312), såvitt nu är i
fråga, till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt enskilda anstalter för yrkesundervisning för budgetåret 1937/1938 anvisa
ett reservationsanslag av 450,000 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat;
och hefunnos vid omröstningens slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 60;

Nej — 60.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr 639, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen därstädes utfallit med 54 ja och 139
nej samt att båda kamrarnas sammanräknade röster befunnits utgöra 114 ja
och 199 nej, vadan beslut i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande^ statsutskottet
i dess memorial nr 91 punkten 2:o) föreslagna samt av båda kamrarna
godkända voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må såsom Bidrag
till undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens
främjande för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 326,000
kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar •

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat att. i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom herrar Bergmans och Larssons,
Johansons i Huskvarna m. fl., Bärgs m. fl. och Anderssons i Igelboda m. fl.
motioner (1:101 och II: 201 samt 1:158 och II: 307) men med avslag å herr
Mannerskantz’ m. fl. samt herrar Lundqvists och lindbergs motioner (1:102
och 11:221), såsom Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
m. m. för nykterhetens främjande för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag
av 333,500 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes omröstningen, enär omröstningsapparaten
på grund av ett tillfälligt fel icke kunde begagnas, medelst namnupprop;
och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 68;

Nej — 53.

Därjämte hade 6 ledamöter förklarat sig avstå från att rösta.

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Efter det protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och avsänt
till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr 640, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen därstädes utfallit med 57 ja och
137 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade röster befunnits utgöra 125
ja och 190 nej, vadan beslut i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande av bankoutskottet
i dess memorial nr 51 föreslagna samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla vad bankoutskottet i
punkten 3 av sitt utlåtande nr 44 hemställt, eller att motionen 11:338 icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, bifallit den vid
?Tooon foR, e reservationen och alltså, i anledning av förevarande motion
11:338, medgivit, sitt förre fortifikationsarbetsförmannen Albert Emanuel
Morath må från och med den 1 januari 1937 under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 504 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit sina platser och votenngspropositionen
upplästs, verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 65;

Nej — 57.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr 641, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen därstädes utfallit med 45 ja och 145
nej samt att båda kamrarnas sammanräknade röster befunnits utgöra 110 ja
och 202 netj, vadan beslut i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

’ * anledning av väckt motion angående reformering av åklagarväsen nr

425, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan örn
ersättning av statsverket till den, som lidit skada till följd av felskrivning i
fastighetsbok m. m.;

nr 426, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förvaring
och internering i säkerhetsanstalt, m. m.; samt

nr 430, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av 2 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl
Maj:ts regeringsrätt.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 427, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående vissa ändringar i förordningen den 3 juli 1930 (nr 310 örn

jordbrukets kreditkassor m. m.; . . , . ,

nr 428, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde
huvudtiteln gjorda framställning om ersättning till statens allmänna fastig hetsfond;

samt . . . , »

nr 429, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda iramställning
angående nionde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Vid föredragning av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets memorial
nr 2, angående ersättning åt av utskottet anlitat biträde, bifölls vad utskottet
i detta memorial hemställt.

Föredrogos bankoutskottets memorial:

nr 76, angående instruktion för nästkommande riksdags bankoutskott; och
nr 77, angående ersättning åt biträde, anlitat av bankoutskottet vid handläggning
av visst ärende.

Vad utskottet i dessa memorial hemställt bifölls.

Provisorisk
avlöningsförstärkning
åt
befattningshavare
i
statens tjänst

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 200, i anledning ^ av Kungl.
Maj:ts framställning angående provisorisk avlöningsförstärknmg at vissa befattningshavare
i statens tjänst m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 19 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 196, hade Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över imansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen

dels medgiva, att provisorisk avlöningsförstärknmg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst finge i huvudsak efter av departementschefen föreslagna
grunder under budgetåret 1937/1938 utgå enligt de närmare föreskrifter,
som skulle meddelas av Kungl. Maj:t;

dels till provisorisk avlöningsförstärknmg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1937/1938 under andra—sjunde samt nionde och tionde
huvudtitlarna anvisa såsom förslagsanslag vissa i propositionen angivna

dels * ock besluta, att utgifterna för den provisoriska avlöningsförstärknm gen

skulle bestridas: . . , ,

beträffande befattningshavare vid de affärsdnvande verken och statens pensionsanstalt
från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestredes,

beträffande befattningshavare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-,
bro- och vägtrafikinspektion och vid vägorgamsationen i länen fran statens

automobilskattemedelsfond, . . , . „ , , •

beträffande befattningshavare vid stuterivasendet fran stutenvasendets
fond

beträffande befattningshavare vid försäkringsinspektionen från försäkrmgs miPfrågabm^dra

befattningshavare från de anslag i riksstaten, som vore
avsedda för provisorisk avlöningsförstärkning.

Vidare hade Kungl. Maj:t i en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, ;nr
280, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

''Provisorisk avlöning sförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst

m. m. (Forts.)

dels medgiva, att provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
vid folkskoleväsendet finge efter vad chefen för ecklesiastikdepartementet
i statsrådsprotokollet förordat under budgetåret 1937/1938 utgå enligt de
närmare föreskrifter, som skulle meddelas av Kungl. Maj:t;

dels ock å riksstaten för budgetåret 1937/1938 under åttonde huvudtiteln
anvisa

a) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst ett förslaganslag av 549,000 kronor,

b) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid
folkskoleväsendet ett förslagsanslag av 2,930,000 kronor.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag hade utskottet förehaft
åtskilliga i ämnet väckta motioner.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

l:o) att riksdagen måtte

a) medgiva, att provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
i statens tjänst och vid folkskoleväsendet finge i huvudsak efter av utskottet
föreslagna grunder under budgetåret 1937/1938 utgå enligt de närmare föreskrifter,
som skulle meddelas av Kungl. Maj:t;

b) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1937/1938 under andra—-tionde huvudtitlarna anvisa
såsom förslagsanslag vissa under punkten angivna belopp;

c) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid
folkskoleväsendet för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av
2,420,000 kronor;

d) besluta, att utgifterna för den provisoriska avlöningsförstärkningen skulle
bestridas:

beträffande befattningshavare vid de affärsdrivande verken och statens pensionsanstalt
från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestredes;

beträffande befattningshavare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-,
bro- och vägtrafikinspektion och vid vägorganisationen i länen från statens
automobilskattemedelsfond,

beträffande befattningshavare vid stuteriväsendet från stuteriväsendets
fond,

beträffande befattningshavare vid försäkringsinspektionen från försäkringsinspektionens
fond; samt

1 fråga om andra befattningshavare från de anslag i riksstaten, som vore avsedda
för provisorisk avlöningsförstärkning;

2 :o) att följande motioner, nämligen

inom första kammaren:
nr 229, av herr G. Myrdal m. fl.,
nr 235, av herr N. Holmström,
nr 236, av herr G. Rahmn m. fl., och
nr 237, av herr G. Karlsson; samt

inom andra kammaren:
nr 451, av herr J. A. Persson i Tidaholm m. fl.,
nr 461, av herr G. Arnemark m. fl.,
nr 462, av herr E. Eriksson i Stockholm m. fl.,

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Provisorisk avlöningsfförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst
m. m. (Forts.)

nr 463, av herr R. Lundqvist m. fl.
nr 464 av herr R. Lundqvist,
nr 465, av herr A. Spångberg,
nr 466, av herr K. E. Senander m. fl., och
nr 558, av herr R. Lundqvist;

måtte, i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört,
icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Borell,
Johanson i Faleberg och Persson i Falla, som ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, reservationen visade, samt att utskottet bort hemställa,

l:o) att riksdagen måtte

a) medgiva, att---Kungl. Majit;

b) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1937/1938 under andra—tionde huvudtitlarna anvisa
såsom förslagsanslag vissa i reservationen angivna belopp;

c) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid folkskoleväsendet
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 3,290,000
kronor;

d) besluta, att —--provisorisk avlöningsförstärkning.

2:o) att följande---riksdagens åtgärd;

2) av herrar von Heland, Bäckström, Strindlund och Svensson i Grönvik,
som ansett, att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag;

3) av herr Jeppsson, som uttalat, att han ansett, att utskottet bort i första
hand tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag, men att han i det läge denna fråga kommit
anslutit sig till utskottets hemställan;

4) av herr Bäcklund, som dock ej antytt sin mening.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Det här föreliggande

ärendet torde ha berett bekymmer på alla håll inom _ statsutskottet och har
varit ett av de svåraste, kan man nästan säga, som vi ha haft att behandla.
Det är ju också en rätt egendomlig uppläggning, som denna fråga har fått
redan i Kungl. Maj:ts proposition. När man, såsom här är fallet, vill begära
en avlöningsförstärkning åt ett stort antal befattningshavare, och det samtidigt
sitter en lönekommitté, 1936 års lönekommitté, och arbetar, sa borde man
kanske först söka få svar på de frågor, som ligga närmast att, framställa,
nämligen frågan örn behovet av avlöningsförstärkning, det sätt pa vilket den
skall genomföras, och huruvida detta förslag föregriper 1936 års lönekommittés
arbete eller icke.

Nu är uppläggningen rätt egendomlig i fråga örn det behov, som skulle lörefinnas
av denna avlöningsförbättring. Finansministern säger i proposition
196: »Ett villkor för att en provisorisk avlöningsförbättring skall kunna
övervägas är att den av lönekommittén verkställda realprövningen skäligen
kan väntas visa, att en viss höjning av den statliga lönenivån med hänsyn till
utvecklingen inom övriga delar av arbetsmarknaden eller av andra skäl framstår
såsom motiverad.» Så fortsätter han: »Kommitténs undersökningar ha

ännu ej fortskridit tillräckligt långt för att på dem skulle kunna byggas bestämda
slutsatser i detta avseende. Med hänsjm till den allmänna ekonomiska

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst

m. m. (Forts.)

utvecklingen efter genomförandet av föregående allmänna lönereglering anser
jag mig emellertid kunna utgå ifrån, att vid den kommande löneregleringen
förutsättningar skola visa sig föreligga för en förbättring av löneläget.»
Det hela bygger således på antaganden, hur det framdeles skall komma att
se ut och hur lönekommittén skall ställa sig.

Emellertid framlägger nu finansministern ett förslag med dels en fast avlöningsförstärkning
av 180 kronor för lönegraderna 1—12 och 120 kronor för
högre lönegrader, dels s. k. barntillägg. Vad som här upprullas är ingenting
mer och ingenting mindre än ett övergivande av den princip, som vi tidigare ha
följt, nämligen att tjänstemännens avlöning skall bestämmas med hänsyn till
det arbete de utföra. Här framföres nu en avlöningsförstärkning byggd på en
helt ny princip, nämligen vederbörandes försörjningsplikt, således behovsprincipen.
Finansministern säger också själv i propositionen: »Den fråga, som på
detta sätt upprullas, är av vittgående betydelse.» Han talar örn vad som tidigare
förekommit i ärendet och säger: »Ett klart ställningstagande från statsmakternas
sida har tidigare icke ägt rum.» Så talar han örn 1925 års löneplan
och 1928 års lönekommitté, och yttrar —■ och det skulle väl vara motivet till att
denna proposition har framlagts: »Det är . . . uppenbarligen i väsentlig grad
en fråga om huru den allmänna opinionen både bland de statsanställda och bland
medborgarna i övrigt ställer sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt,
och huruvida statsmakterna äro villiga att godtaga den ökning
av det allmännas utgifter, som otvivelaktigt måste följa. Förslaget örn en
provisorisk avlöningsförstärkning, som utformats i främsta rummet med hänsyn
till olika löntagares behov, kan väntas skapa ökad klarhet i dessa hänseenden.
Ett principiellt avgörande i ena eller andra riktningen vid innevarande
års riksdag skulle vara till väsentlig ledning för lönekommittén vid dess
fortsatta arbete.»

Syftet med denna proposition är således att få utrönt, huru den allmänna
opinionen både bland de statsanställda och bland medborgarna i övrigt ställer
sig till denna nya löneprincip, och detta skulle för kommitténs fortsatta arbete
vara av värde. Ett principiellt ställningstagande i riksdagen för den
ena eller ^den andra sidan skulle således bli vägledande i fortsättningen.

Jag måste ju säga, att det är ett något egendomligt förfarande, att när
man har en stor statlig lönekommitté, som håller på med ett stort och omfattande
utredningsarbete och som bland direktiven för sitt arbete också har utredning
av denna frågas principiella innebörd, under denna kommittés pågående
arbete inbjuda riksdagen att utan någon som helst utredning ge denna
kommitté anvisning örn huru den skall lösa sin uppgift.

Nar nu finansministern föreslår riksdagen att ge dessa anvisningar, skiljer
han sig, som jag nyss nämnt, i två avseenden från den nu tillämpade principen.
Detta sker dels i fråga örn barntilläggen, dels i fråga örn den differentiering,
han gör mellan högre och lägre befattningshavare, i det han ger ett
större fast lönetillägg åt de lägre befattningshavarna och ett mindre åt de
högre.^ Det måste för mig te sig, som örn avgivandet av ett svar, som ger något
på hand åt propositionens tankar, skulle betyda ett mycket betänkligt
föregripande och- ställningstagande från riksdagens sida.

Därtill kommer, att det i denna proposition saknas varje som helst utredning
av detta vittomfattande förslag, som bara enligt propositionen skulle
kosta 19,100,000 kronor. Jag kom att syssla med detta ärende på ett rätt sent
stadium. Hade jag kommit att få med det att göra på ett tidigare stadium
— propositionen är daterad den 19 februari och lär vara avlämnad i kamrarna
den 12 mars — skulle jag nog ha övervägt att föreslå statsutskottet att

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Provisorisk avlöning sförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst
m. m. (Forts.) ..... .

remittera propositionen för yttrande till civilförvaltningens lönenämnd och till
statskontoret. Det föreligger nämligen icke. något som helst yttrande från
myndigheters sida i den föreliggande propositionen.

Nå, hur har nu opinionen, som finansministern begärt att fa höra, ställt
sig? ’ Ja, alla känna ju till, att förslaget har väckt mycket starkt motstånd
inom de tjänstemannakretsar, som närmast beröras av denna avlöningsförstärkning,
och det har uppstått mycket livlig diskussion kring detta förslag.
Statsutskottet har mottagit uppvaktningar av representanter för olika tjänstemannaorganisationer
och för den svenska landsorganisationen, arbetarnas
största fackorganisation, och dessa ha framfört sina erinringar och betänkligheter
emot det föreliggande förslaget. Från tjänstemannaorganisationernas
sida har man bland annat anfört, att denna differentiering kommer att
skapa ovilja och misstämning mellan personalen inbördes, och man kommer
där säkerligen att säga: Den har högre lön, och den har mindre men bada ta

göra samma arbete. . ,

Vidare fruktar man för att allmänheten till följd av detta barntillägg och
denna extra avlöningsförstärkning kommer att betrakta tjänstemännen med
vissa avundsjuka blickar och säga, att dessa lia kommit i en alltför gynnad

ställning. .

Vad som främst framfördes från landsorganisationens representanter var
följande. De hävdade sina mycket starka betänkligheter mot detta förslag
med hänsyn till konsekvenserna i fråga örn dess överförande på det privata
näringslivets område. Man befarade, att därest denna princip överfördes pa
det privata området, skulle det särskilt efter en depressionspenod, da avskedanden
av arbetare ägt rum, kunna uppstå svårigheter för de arbetare, som ha
barn och flera barn, att åter få anställning. Arbetsgivarna komme att söka sm
arbetskraft där den vore billigast, och det befarades, att familjeförsörjarna
kunde komma att skjutas åt sidan. ...

Vidare är man mycket rädd för att vid blivande ^avtalsförhandlingar, därest
denna princip överföres på det privata området, fa infört detta nya, som arbetarna
betrakta som ett orosmoment vid blivande avtalsförhandlingar. Landsorganisationens
representanter gingo således mycket starkt emot det här före -

liggande förslaget. „ . ...

Sedan synes det mig vara ganska klart, att skall man ga in tor en avlöningsform
med barntillägg, såsom Kungl. Maj :t har tänkt sig, så mäste detta
medföra två konsekvenser, antingen en allmän och mycket kraftig höjning av
statens och det allmännas lönekonto — något, varemot statsmakterna kanske
till slut komme att ställa sig betänksamma — eller också måste det innebära en
sänkning av deras löner, som icke ha barnrika familjer. Detta kan alitsa i tva
avseenden få ganska ogynnsamma verkningar, och det bryter helt sönder den
princip, som hittills har varit tillämpad beträffande avlöningarna, att man skall
ha avlöning efter arbete och förtjänst.

Jag vill ytterligare tillägga, att det befolkningspolitiska inslag, som man
också i denna frågas motivering återfinner, måste enligt min mening ses i sitt
större sammanhang. Befolkningsfrågan mäste lösas pa ett sadant sätt, att
den omfattar alla folkgrupper och inte bara en del, och det är uppenbart, att
örn man även i fortsättningen skall giva avlöning sfter försörjningsplikt, så
måste också den s. k. lika lönsprincipen, synes det mig, ånyo upptagas till om -

prövning i det sammanhanget.

Så vill jag påpeka, att varken utskottsmajonteten eller reservanterna velat
gå på Kungl. Maj :ts förslag. Vi ha emellertid, när det gällt behovet av en
avlöningsförstärkning, alla varit ense örn, att i det nuvarande ekonomiska

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Provisorisk avlöning sförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst

m. m. (Forts.)

läget skäligheten talar för, att en sådan avlöningsförstärkning sker. I det
avseendet råder sålunda ingen meningsskiljaktighet. Det är i fråga om sättet
för och storleken av densamma, som det nu tvistas. Utskottsmajoriteten
tar visserligen i ord avstånd från finansministerns förslag, men det sker i
kringgående uttalanden, och i handling gör utskottsmajoriteten någonting,
som ger på hand den princip, som finansministern har begärt svar på. Utskottet
föreslår nämligen, i stället för att giva ett tillägg på barntilläggen,
ett tillägg med 5 kronor för barn på dyrtidstilläggen, sålunda ett ytterligare
barntillägg på dyrtidstilläggen. Och utskottet ger därutöver ett fast lönetillägg,
men differentierar detta fasta lönetillägg ytterligare, d. v. s. det gör
en ännu starkare skillnad mellan de högre och de lägre befattningshavarna
och ger de lägre befattningshavarna en höjning från av Kungl. Majit föreslagna
180 till 225 kronor.

Nu kunde man ju ha diskuterat möjligheten av att justera och jämka, men
i det sammanhang, vari statsutskottets förslag här måste ses, och med hänsyn
till den omständigheten, att detta statsutskottets förslag utgör svar på finansministerns
fråga i propositionen, synes det mig vara mycket betänkligt, ty
det ger ju ungefär det svar, som finansministern har begärt eller åtminstone
tycks ha önskat sig. Och detta måste, örn det skall bli vägledande för kommitténs
arbete, av denna uppfattas, som om riksdagen är inne just på de vägar.
propositionen har lagt upp.

Beträffande statsutskottets förslag att föra över barntilläggen på dyrtidstilläggen,
så har man naturligtvis gjort detta därför, att där redan tidigare
finnas de s. k. barn tilläggen: 4 respektive 5 kronor. Men jag, som har varit
med örn att behandla dyrtidstilläggen under så många år, vill erinra örn att
det varit mycken strid örn dessa dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst. Det har varit strid örn grunderna, det har varit strid örn huruvida
det skall vara fasta tillägg eller rörliga tillägg, och till slut lia vi kommit
fram till och under de senaste åren varit ganska eniga rörande tillämpningen
av dessa tillägg. För mig ter det sig så, som örn statsutskottets förslag skulle
ånyo uppriva en strid i fråga om dyrtidstilläggen, icke minst i betraktande
av den omständigheten, att kommuner och landsting lia, i den mån de tillämpat
systemet med dyrtidstillägg, i allmänhet följt de grunder, som statsmakterna
ha beslutat, och det synes mig därför, att örn man i en enda handvändning
vidtager en ändring i fråga örn dyrtidstilläggen så komma krav att resas
på att den skall tillämpas även på andra håll ute i landet inom kommuner och
landsting.

Propositionen saknar utredning. Det finnes heller ingen utredning till
grund för vare sig statsutskottets förslag eller den reservation, som högerreservanterna
avgivit. Det finnes överhuvud taget i denna fråga icke någon
utredning från några myndigheters sida. Högerreservationen, d. v. s. den
reservation, som jag m. fl. framlagt, har, som jag sade nyss, velat tillmötesgå
kravet på en avlöningsförstärkning, men vi vilja göra detta i en sådan
form, att det icke på något sätt binder 1936 års lönekommitté i dess arbete.
Därför ha vi valt den formen att giva ett fast tillägg över hela linjen lika
för alla och med en samlad slutsumma, som håller sig omkring eller något
under vad Kungl. Maj :ts förslag skulle giva. Genom det förslaget kan icke
något som helst föregripande av kommitténs arbete anses föreligga, och vi
avse icke här att giva bindande svar på de frågor, som finansministern har
uppställt i sin proposition. Man kanske får höra den anmärkningen mot reservationen,
att den ger lika för alla, och att de allra högsta befattningshavarna
inte skulle vara i behov av denna avlöningsförstärkning, men jag vill mot

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst
m. m. (Forts.)

detta redan nu ha sagt, att de högsta befattningshavarna äro ett mindretal,
och den summa, som deras tillägg utgör, betyder inte så mycket. Det stora
antalet befattningshavare återfinnes i klasserna 1—5, och för dessa innebär
ju reservanternas förslag en god avlöningsförstärkning till och med något
högre, örn man bortser från barntilläggen, än utskottet föreslår. Och vad som
har varit det viktiga är, som sagt, att det måste utfinnas en form, som inte
kan anses föregripa kommitténs arbete. Kostnaderna enligt Kungl. Maj:ts
förslag — det nämnde jag nyss — utgöra 19,100,000 kronor, enligt utskottets
förslag 18,900,000 kronor, och enligt den reservation, som bär mitt namn,
18,300,000 kronor.

Jag blev något förvånad, när jag i utlåtandet såg reservationer till förmån
för Kungl. Maj:t förslag av så pass många utskottets ledamöter. Inom utskottet
fanns nämligen ytterligare ett alternativ under övervägande, som skulle
ha kostat 16.5 miljoner kronor och som omfattades av några av dessa reservanter.

Jag har med detta, herr talman, velat förklara, hur jag och mina medreservanter
sett på denna fråga. Vi finna det förslag, som statsutskottet framlagt,
liksom naturligtvis även den kungl, propositionen, vara så pass betänkligt
ur principiella synpunkter och med hänsyn till dess inverkan på lönekommitténs
arbete, att vi ansett oss böra gå den väg, som vår .reservation
anvisar.

Jag anhåller därför, herr talman, att få yrka bifall till den av mig m. fl.
avgivna reservationen.

Herr von Heland: Herr talman! Det är beklagligt, att en så viktig fråga,
som den nu föreliggande, skall komma på kammarens bord, först då riksdagen
är under uppbrott. Trots att det således är föga givande att inlåta sig
på en längre diskussion, anser jag mig dock som reservant böra yttra några
ord.

Den stora oenigheten i utskottet framgår av att det är elva reservanter.
Fyra reservanter, och i viss mån även herr Jeppsson, uttala sitt förord för den
kungl, propositionen, men det är att märka, att vi bondeförbundsreservanter
tagit upp regeringens förslag, först sedan det alternativ, som vi hävdade i utskottet,
blivit utslaget. Vi ansågo nämligen, att Kungl. Maj:ts förslag borde
ha större utsikter än vårt i utskottet utslagna alternativ att segra i kammaren.
Det alternativ, som vi önskade få igenom i utskottet, gick ut på att man skulle
godkänna regeringens förslag beträffande de fasta lönetilläggen, men föreslå
riksdagen att i enlighet med den allmänna uppfattningen i utskottet halvera
de i propositionen föreslagna barntilläggen, dock utan begränsning till tre
barn, varigenom i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag skulle uppstå en besparing
på omkring 2.5 miljoner kronor. Enligt mitt förmenande är det god
socialpolitik, att staten, när det gäller lönefrågor, går in för behovsprincipen.
Det är helt visst överflödigt att här föra någon längre debatt örn denna principfråga.
Alla argument för och emot torde ju vara fullt kända genom den
offentliga diskussionen.

Då det, herr talman, enligt mitt förmenande är lönlöst att yrka bifall till
det alternativ, som vi försvarade i utskottet, yrkar jag bifall till den kungl,
propositionen, i förhoppning att regeringen skall bringa sin proposition till
seger.

Herr Myrdal: Herr talman! Det ärende, som vi nu i riksdagens sista timme
diskutera, är just i avseende på delproblemet, om det skall genomföras en

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst

m. m. (Forts.)

differentiering av lönerna efter barnantalet, en principfråga av mycket stor betydelse.
I propositionen har det ju också framhållits, att denna fråga är av
en stor och avgörande betydelse.

Jag har tillsammans med flera andra motionärer, såväl från denna som från
andra kammaren, gjort gällande, att denna viktiga fråga i propositionen har
blivit upplagd på ett mindre lyckligt sätt. Vad finansministern har begärt,
är nämligen inte bara ett ettårsprovisorium, utan han har samtidigt också begärt,
att däri skall ligga ett riksdagens principiella ståndpunktstagande till
familjelöneprincipen. Propositionen är, som finansministern själv har sagt,
i mycket att betrakta som en diskussionsinledning. Han har velat begagna det
tillfälle, han har som finansminister, att föra fram till debatt en idé, som annars
inte har haft klangbotten i Sverige.

Hr de synpunkter, jag lägger på denna fråga, måste det för mig vara naturligt
och mycket glädjande, att utskottet så enhälligt, som tycks vara fallet,
har vägrat ge det principiella ståndpunktstagande, som finansministern
har begärt. Utskottsma.joriteten framhåller i likhet med propositionen, att
denna fråga »sammanhänger med det stora problemkomplexet om det allmännas
möjligheter överhuvud att främja familjebildningen m. m.», men understryker
samtidigt — och det är det viktiga •— att den »berör allenast en del
av den betydelsefulla frågan örn en utjämning av de olika ekonomiska villkoren
för försörjningspliktiga och andra». Utskottet framhåller beträffande
denna större frågas övervägande tre principer, nämligen att frågan skall upptagas
i ett sammanhang, att den skall behandlas med hänsyn till befolkningen
i dess helhet och att den skall behandlas fristående från utformningen av
olika lönesystem. När utskottsmajoriteten likväl föreslår, att det skall beredas
plats för vissa, låt vara nedsatta, barntillägg inom de provisoriska dyrtidstilläggen,
är utskottet också i konsekvens med sina nyss anförda principuttalanden
angeläget att framhålla, att detta inte betyder, att man vill giva
något på hand i principfrågan och för framtiden. Ur mina synpunkter är
det också mycket tacknämligt, att även huvudreservanterna, såsom herr J. B.
Johansson nyss närmare utvecklade, ha intagit samma ståndpunkt i principfrågan.
Reservanterna säga — utan att i det hänseendet komma i strid med
utskottsmajoriteten — bl. a. följande: »I avseende härå får utskottet fram hålla,

att efter förslagets avlåtande till riksdagen en vitt utbredd opinion i
tjänstemannakretsar mot denna princip kommit till uttryck, varom kännedom
bland annat vunnits genom uppvaktningar inför utskottet av representanter
för olika personalorganisationer. Då härtill kommer», fortsätta reservanterna,
»att i de förevarande propositionerna någon utredning i ämnet — ej ens genom
vederbörande myndigheters hörande — förebragts, att, såsom i propositionen
nr 196 framhållits, differentiering av lönerna efter behovsprincipen avvisades
av 1928 års lönekommitté samt att ett ställningstagande redan nu i frågan
uppenbarligen skulle föregripa resultatet av 1936 års lönekommittés nu pågående
arbete, har utskottet ansett sig icke kunna föreslå, att något uttalande
i ämnet från riksdagens sida för närvarande göres. Utskottet får med hänsyn
till vad sålunda anförts jämväl avstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förslag
örn särskilda lönetillägg efter barnantal.»

I själva verket skulle det efter utskottsbetänkandet att döma bara vara fem
personer inom utskottet, som stå för den principiella lanke, som Ilar kommit
till uttryck i propositionen. Nyss har emellertid herr von Heland som representant
för den större delen av dessa fem — alltså för de fyra ■— talat om,
att hail egentligen velat slopa barntilläggen helt och hållet, och afl, han alltså
i den fråga, som nu diskuteras, till och med hade en mer radikalt avvisande in -

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Provisorisk avlöning sförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst
m. m. (Forts.)

ställning än utskottets majoritet. — Ja, jag kanske missförstod herr von Heland,
och i så fall ber jag om ursäkt, men jag har väl i alla fall inte missförstått
honom så mycket, att det inte är rätt att påstå, att han icke är beredd att
stödja förslaget örn att riksdagen i år skulle taga en positiv principiell inställning
till familjelöneprincipen.

Jag har tillåtit mig att göra denna lilla analys av utskottets utlåtande och
de därvid fogade reservationerna, därför att detta utlåtande och riksdagens
nu förestående beslut måste vara av synnerligen stor betydelse •— närmast för
arbetet inom 1936 års lönekommitté, men, så som jag ser det, även för utvecklingen
av vår allmänna arbetsmarknadspolitik samt vår skatte- och socialpolitik
under den närmaste tiden.

Det skulle givetvis vara av ett stort intresse att taga upp en diskussion här
i kammaren om frågan, sådan den sakligt ligger till, och att därvid genomgå
skälen för och emot familjelöneprincipen inom statsförvaltningen. Vi kunna
inte göra det nu under riksdagens sista egentliga arbetsplenum. Men eftersom
denna tanke genom propositionens framläggande dock har framkastats
för diskussion inom riksdagen, kan jag likväl inte underlåta att mycket kort
sammanfatta de synpunkter, som jag skulle vilja lägga på detta principiella
problem.

Jag vill då först framhålla, att det skäl — och märk väl det enda skäl —
som har framförts för familjelöneprincipen inom det statliga lönesystemet är
det allmänna och allmänt erkända behovet av en utjämning av inkomsterna
efter familjernas olika försörjningsbörda. Detta behov är emellertid, det vill
jag understryka, allmänt. Det gäller alla de 1.5 miljoner barn, som finnas i
detta sammankrympande folk och inte endast de 60,000—70,000 barn, som
statstjänarna ha. Vill man därför tänka tanken ut, måste man syfta till att
en liknande utjämning skall ske även för resten av folket, det överväldigande
stora flertalet av folket.

Det har också av finansministern pekats på att familjelöneprincipen skulle
kunna genomföras även på den enskilda arbetsmarknaden. Utan att jag här
kan gå in på några detaljer, vill jag dock framhålla, att detta skulle komma
att möta mycket stora hinder och svårigheter. Den organiserade fackföreningsrörelsen
har även över allt ända sedan sin begynnelse varit emot familjelöneprincipen
och kämpat för normallöner, som man på arbetarhåll ansett vara
ett bättre instrument i sina strävanden att nå förbättrade inkomst- och levnadsvillkor.
Arbetsgivarna ha i vissa främmande länder varit intresserade för familjelönesystemet,
emedan de däri sett en möjlighet att nå en lönesparande
effekt. Jag skall inte giva mig in på exemplifikationer från dessa länder,
men vill påpeka, att här i landet, är det inte bara så, att fackföreningsrörelsen
står emot denna löneprincip, utan lyckligtvis även så, att man i arbetsgivarlägret
inte synes vara mera intresserad av ett sådant lönesystem. Arbetarparten
har på den svenska arbetsmarknaden en sådan ställning och — jag
vill tillägga, vilket kanske är lika viktigt — det råder ett så gott samarbete
mellan parterna på arbetsmarknaden här i landet, att heller inte arbetsgivarna
visat intresse för att på denna enkla väg söka nå billigare totala lönekostnader.

Emellertid är felet med en lönedifferentiering efter denna princip inte bara
det, att dess genomförande möter stora svårigheter och vanskligheter, vilka jag
här inte kunnat gå in på men som äro väl kända för alla personer, som ha
praktiskt eller teoretiskt studerat de löneteoretiska spörsmålen. Felet är dessutom,
att utom ramen för en sådan inkomstutjämning falla ju alla, som inte
ha sina inkomster i form av lön. Yi kunna nämligen inte på det viset klara
problemet för hantverkarna, småföretagarna, bönderna, småbrukarna och inte

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Provisorisk avlöningsfförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst

m. m. (Forts.)

heller för alla arbetstagare, som icke ha ett fast och stadigvarande, välreglerat
arbete. För mig är denna sida av saken av mycket stor betydelse. Jag har
sagt tidigare och vill upprepa det nu, att skomakarens och bondens familjeproblem
äro för mig lika viktiga som statstjänstemannens. Yi kunna inte
tänka oss att lösa detta problem genom ingrepp i prisbildningen. Vi kunna
inte reglera mjölkpriset efter barnantal; vi kunna heller inte låta den barnrike
skomakaren taga mer betalt för sina halvsulningar. I så fall skulle det
ju bli värst för den barnrike skomakaren själv.

Slutligen kan en sådan differentiering av inkomsterna genom ingripande i lönesättningen
bara gälla för de särskilda yrkes- och inkomstgrupperna var för
sig. Detta är ett desto större fel, efter som barnantalet är så väsentligt olika
i olika sociala klasser. Lantarbetare och skogsarbetare ha låga löner och de
ba samtidigt många barn; en uppdelning mellan skogsarbetare och lantarbetare
inbördes av barnkostnaderna hjälper dem inte långt. Nej, vad vi måste syfta
till är en allmän inkomstutjämning, och en sådan kan inte vinnas genom dylika
ingrepp i lönesättningen.

En allmän inkomstutjämning kan däremot i viss mån vinnas genom en skattedifferentiering.
Man har varit, som jag menar, omotiverat pessimistisk rörande
möjligheterna att göra någonting på skattedifferentieringens väg. Jag
tror, att detta delvis beror på ett aritmetiskt missförstånd. När man jämför,
vad man kan vinna genom skattedifferentiering med vad man kan vinna genom
lönedifferentiering, räknar man oftast bara med vad de barnrika kunna
få för nedsättning i skatt, men detta jämför man sedan med hela skillnaden
vid en lönedifferentiering mellan barnrika och barnfattiga. En riktig jämförelse
skall naturligtvis även omfatta den extra skattebörda, som måste läggas
på de personer, som ba liten försörjningsplikt, för att skatten skall kunna
bli mindre för dem, som lia en stor försörjningsplikt.

Emellertid vill jag dock genast medgiva, att för de lägsta inkomstgrupperna
kunna vi icke komma långt enbart genom en skattedifferentiering. Vi kunna
emellertid då, örn vi här tänka rent principiellt, fortsätta på denna linje och
för personer med låg inkomst och stort barnantal ha negativa skatter, d. v. s.
ge dem barnbidrag. Då äro vi inne på den allmänna barnpensioneringens linje,
som jag i och för sig är väl beredd att diskutera. I befolkningskommissionen
pågår just nu en utredning örn bur vi skola kunna genomföra en dylik barnpensionering
för fattiga, barnrika familjer.

För min del är jag rätt skeptisk gentemot en utsträckning av barnpensioneringen
även till dem, som inte iiro så fattiga och som inte lia så mångå barn,
ehuru jag väl är beredd att diskutera även den saken. Jag är skeptisk, därför
att den blir så dyrbar. Skulle vi genomföra en allmän barnpensionering,
som i storleksordning motsvarar det, som för statstjänarnas del finnes föreslaget
i den kungl, propositionen, skulle det kosta någonting bortåt 200 miljoner
kronor örn året, och skulle vi göra den mera effektiv, skulle vi snart nog
vara upp i halva miljarden. Jag är, som sagt, skeptisk emot denna linje om
en allmän kontant omfördelning, ehuru jag understryker, att den saknar de
tre principiella fel, som differentiering genom ingripande i lönesättningen, efter
vad jag nyss har framhållit för nied sig. Jag är skeptisk, därför att jag
anser, att våra finansiella resurser komma väl att tagas i anspråk för de nyttiga
och nödvändiga reformer på socialvårdens område i barnavårdande och
familjevärnande syfte, som vi äro inställda på — jag tänker på hälsovårdsarbetet,
ansträngningarna att höja bostads-, närings- och utbildningsstandarden
o. s. v. Dessa vägar att verkställa en omfördelning så att säga in natura
framstå för mig såsom mera viktiga, så länge vi inte kunna genomföra detta

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst
m. m. (Forts.)

allt på en gång. I dessa socialpolitiska åtgärder har man garanti för att
kostnaderna verkligen komma barnen till godo på det bästa och mest effektiva
sättet.

Jag vill inte fortsätta denna korta ansats till en principdiskussion, utan vill
sluta med att säga, att jag från dessa utgångspunkter är synnerligen tillfredsställd
med att, så vitt jag förstår, utskottet praktiskt taget i sin helhet, inklusive
flertalet reservanter, icke velat giva den ledning i viss riktning åt 1936
års lönekommitté, som Kungl. Majit har begärt, och att alltså 1936 års lönekommitté
står fri att överväga hela denna fråga i dess stora sammanhang och
från de vidaste perspektiv. Från mina utgångspunkter måste jag naturligtvis,
det vill jag medgiva, ställa mig rätt betänksam till det lilla finger, som
utskottsmajoriteten vill ge familjelöneprincipen, alltså rätt betänksam mot att
man höjer barntilläggen inom dyrtidstilläggen med fem kronor. Det skulle
ha varit rakare och riktigare, att, som jag och mina medmotionärer föreslagit,
fördela hela kostnadsbeloppet på de ordinarie lönetilläggen i den proportion
ungefär, som angavs i Kungl. Maj :ts proposition. När emellertid utskottsmajoriteten
tydligt har sagt ifrån, att man därigenom icke velat ge någonting
på hand i principfrågan, är jag beredd att stödja utskottets förslag. Jag kan
göra detta med desto mindre bekymmer, eftersom ju dessa dyrtidstillägg överhuvud
taget äro av en ganska provisorisk karaktär. Deras framtida vara eller
icke vara och deras uppbyggande, om de komma att bibehållas, måste ju
från grunden omprövas av 1936 års lönekommitté. Vidare äro ju de barntillägg,
som här ges, så små, att de utan vidare kunna slopas. De kunna därför
inte föregripa löneregleringen, åtminstone inte örn denna kommer att innebära
en viss uppsättning av lönenivån. Jag kan inte gå på huvudreservanternas
linje, därför att i deras reservation föreslås en fördelning av lönetillläggen
mellan inkomstklasserna, som inte i så hög grad, som jag önskar, tillgodoser
de lägre statstjänarnas intressen, även örn det skulle ske på bekostnad
av de högre statstjänarnas intressen. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Häri instämde herr Lindström.

Herr von Heland erhöll nu ordet för kort genmäle och anförde: Herr talman!
Herr Myrdal missförstod mitt anförande.

Vi bondeförbundsreservanter, som försvarade ett annat alternativ än propositionen
i utskottet, hade samma uppfattning som utskottsmajoriteten beträffande
barntilläggen. Skillnaden bestod däri, att majoriteten önskade använda
den besparing, som man gjorde genom att halvera de barntillägg, som Kungl.
Maj :t föreslagit, till att förbättra de fasta lönetilläggen. Vi önskade, att det
belopp, som man därigenom vann, skulle bli en verklig besparing för staten.
Och man kan ju tycka, att det skulle ha varit önskvärt, örn man på detta sätt
kunde ha gjort en besparing, ty riksdagen har i år ökat de av Kungl. Maj :t föreslagna
utgifterna med 24.8 miljoner kronor.

Herr statsrådet Wigforss: Herr talman! Det är beklagligt, att denna i

många hänseenden utomordentligt viktiga fråga behandlas i riksdagens sista
timme, men det är omständigheter, som kanske ingen direkt har makt över,
som föranlett detta. Det är likaså olika omständigheter, som göra, att jag
i det läge, i vilket frågan nu har kommit, känner mig föranlåten att ansluta
mig till den reservation, som är bifogad utskottets utlåtande av herr Jeppsson
i andra kammaren, som säger, att han ansett, att utskottet bort i första hand

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst

m. m. (Forts.)

tillstyrka. Kungl. Maj :ts förslag, men att lian i det läge, denna fråga kommit,
anslutit sig till utskottets hemställan.

Då ju var och en vet, hur denna fråga ligger till, behöver jag inte upprepa
hela uppränningen till detta förslag örn barntillägg. Jag skall inte taga upp
tiden med att upprepa vad som har sagts i den offentliga debatten ifrån deras
sida, som anse, att vi sa småningom böra komma över till en fördelning av inkomsterna
även på lönevägen, som tar större hänsyn till familjernas storlek,
utan det jag tänkte yttra mig örn är vad regeringen har avsett med sitt förslag.

Man har sagt, att det inte är rimligt att begära, att riksdagen skall ta ståndpunkt
till^ ett så långtgående förslag utan föregående utredning. Så vitt jag
kan förstå, hör emellertid denna fråga örn lön efter behov till sådana frågor,
som inte med någon verklig fördel kunna göras till föremål för tekniska utredningar.
Det är med den på samma sätt som med likalönsprincipen.
När vi ha olika meningar örn likalönsprincipen, är det naturligtvis
inte, skulle jag tro, i så stor utsträckning därför, att den ene räknar
ut, att den kvinnliga arbetskraften, som han säger, i många fall blir dyrare
än den manliga. Jag tror i stället, att det är beroende på en allmän inställning,
som är sådan, att den inte kan rubbas av att några ledamöter av en
utredningskommitté skulle komma fram med ett annat förslag. Med den kännedom,
som denna^ kammare har örn hur man sätter samman en kommitté, torde
nog alla förstå, att det skulle kunna bero på en ren tillfällighet, örn en
kommitté, i denna fråga skulle ha blivit sammansatt av en majoritet av anhängare
till den s. k. behovsprincipen eller av motståndare till densamma. När
den nuvarande lönekommittén, 1936 års lönekommitté, tillsattes, utvaldes ledamöterna
utan någon tanke på vilken uppfattning de skulle representera t. ex.
i fråga om likalönen eller i fråga om behovsprincipen. Det kunde således mycket
väl lia hänt, att man i en sådan kommitté hade fått fyra riksdagsmän, som
allesamman voro mycket bestämda anhängare av ett lönesystem efter behovsprincipen,
och det kunde lika lätt ha hänt, att man fått fyra medlemmar, som
allesamman voro bestämda motståndare till denna princip. Jag tror inte, att
riksdagen skulle låta påverka sig i sin uppfattning i en sådan fråga av de personliga
subjektiva omdömen, som i det fallet fälldes av en sådan kommitté.
Därför har jag verkligen menat., att det vore riktigare, om utredningskommittén
finge^ någon klarhet över vilka uppfattningar som hysas i riksdagen om
dessa frågor lika väl som det uppenbarligen var förutsatt, att kommittén
skulle taga reda på de uppfattningar, som finnas bland tjänstemännen själva.
Nu ha åtminstone vissa delar av tjänstemannaorganisationerna ganska bestämt
uttalat sig emot en differentiering av lönerna efter familjernas behov. Andra
ha inte yttrat sig. Riksdagen däremot avböjer att taga ståndpunkt till frågan.
Denna möjlighet hade vi naturligtvis i regeringen också förutsatt skulle
kunna inträffa.. Vi ha nog ansett, att den var den minst önskvärda utgången,
och att. det varit mer önskvärt, örn kamrarna antingen sagt: Vi ha så stora
sympatier för behovslön, att vi önska, att kommittén på allvar skall se efter,
hur saken skulle kunna utföras i praktiken, eller också, att riksdagen sagt:
Vi tycka, att invändningarna mot en sådan löneprincip äro så starka, att vi
inte önska, att kommittén pa allvar sysslar med saken. Örn riksdagen gjort
något av dessa uttalanden, så hade kommittén haft en utgångspunkt, som den
nu saknar.

I det läge, i vilket frågan nu kommit, finns det nog inte annat att falla
tillbaka på än de uttalanden, som äro gjorda av statsutskottets majoritet, att
man anser, att frågan bör tagas upp, i mån den skall tagas upp, fristående
Iran lönesystemet, och att 1936 års lönekommitté är alldeles obunden av några

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Provisorisk avlöning sförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst
m. m. (Forts.)

riksdagsdirektiv. När regeringsförslaget inte vågade gå längre än till fasta
tillägg på 180 kronor för de lägre graderna och 120 för de högre, så var det
precis som det står i propositionen, därför, att om man gör en provisorisk löneförbättring,
har man all anledning att förfara med försiktighet. Man vet,
att om man en gång, även om man då utsagt, att det är ett provisorium, har
kommit till en viss lönesumma, är det mycket svårt att sedan jämka på den
neråt. Jag behöver inte uppfriska minnet hos denna kammares ledamöter
med en erinran örn med vilken energi man under den förflutna tiden, när det
gällt vissa löner, pekat på att den definitiva löneregleringen verkligen kommer
att medföra vissa sänkningar för några grupper. Och fastän riksdagen då
klart och tydligt visste, att det skulle kunna komma sådana skärningspunkter
och ändå tog den provisoriska löneförbättringen med öppna ögon, därför
att det sades, att det var en provisorisk löneförbättring, lia många inom riksdagen
känt sig så bundna att tillse, att inte någon lönesänkning på någon
punkt får inträda, att man i stället velat jämka på hela löneskalan. Med
denna erfarenhet framför sig tror jag, att man har anledning att vara försiktig,
när man går att bestämma örn en tillfällig löneförbättring, vilken dock
inte har den betydelse för statstjänarna som en definitiv lönereglering har,
eftersom detta provisorium är avsett att gälla bara ett enda år. Från. denna
utgångspunkt är redan denna jämkning uppåt av de 180 kronorna till 216
kronor för de lägre befattningshavarna, som statsutskottet företagit av den
art, att den kan ge anledning till betänkligheter, fast jag likväl tror, att man
kan våga godtaga den. Det förslag, som framkommit från högerreservanterna
att ge lika mycket hela vägen upp och höja både de 180 och de 120 kronorna
till 228 är däremot redan från denna synpunkt, så vitt jag förstår, alldeles
oacceptabelt.

När man säger, att regeringsförslaget med de högre tilläggen för lägre
tjänster föregriper den definitiva löneregleringen därför att det innebär en
sammänpressning av löneskalan, så är det alldeles riktigt. Det föregripandet
och den sammanpressningen har regeringen önskat, att riksdagen skulle ge
sitt godkännande åt, och jag säger öppet, att det är regeringens uppfattning,
att när vi skola reglera löner, när vi skola se efter, örn vi kunna förbättra
statstjänstemännens löneställning, är det önskvärt, att de, som ha de mindre
inkomsterna, få en större ökning än de, som lia de högre lönerna. I någon
mån har ju redan högerreservationen inneburit en sådan sammanpressning, ty
det är självklart, att örn jag ger samma absoluta tillägg till en lön på 2,000
som till en på 6,000 eller 10,000 eller 12,000, så innebär detta en procentuellt
starkare ökning av det lägre lönebeloppet, och det innebär sålunda redan detta
en viss sammanpressning av löneskalan. Och såvitt jag förstår, kan man inte
gå mied på en sådan sammanpressning mer än från en bestämd utgångspunkt,
nämligen att folk, som har de lägre lönerna, bättre behöver tilläggen än folk,
som har de större lönerna, och jag kan däri inte se annat än ett kanske omedvetet
erkännande åt grundsatsen, att inom statens lönesystem har man anledning
åtminstone i viss utsträckning att taga hänsyn till befattningshavarnas
behov.

Jag skall inte upprepa hela den långa diskussionen. Det har sagts så mycket,
och jag Ilar själv haft så många tillfällen att yttra mig om saken, det
har talats och skrivits så mycket om denna princip, som riksdagen nu inte^ vill
taga ståndpunkt till, att jag inte anser mig i detta läge böra upptaga någon
stor principdebatt. Jag vill bara göra ett litet konkret påpekande. Riksdagen
står inför valet. Vi äro ense örn de summor det gäller; de äro ungefär lika
stora, både enligt utskottets förslag, Kungl. Maj:ts proposition och högerre -

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Provisorisk avlönings förstärkning åt befattningshavare i statens tjänst

m. m. (Forts.)

servationen. Det gäller mellan 18 och 19 miljoner, som skola fördelas på låt
oss säga 90,000 statstjänare. Reservanterna säga: Vi finna det bäst, örn man
fördelar den summan lika, oberoende av den inkomst, statstjänaren förut har,
och oberoende av hans personliga familjeförhållanden. I regeringspropositionen
och även i utskottsförslaget anser man i stället, att man når ett bättre
resultat, örn man dels ger mera till dem, som ha mindre inkomster och dels
försöker i någon mån hjälpa dem, som lia det svårast, därför att de ha familj
att försörja. Jag kan inte komma ifrån, att skola 18 miljoner fördelas på vissa
statstjänare, göra pengarna mera nytta, örn de fördelas efter behoven, än örn
de fördelas på något annat sätt, och under sådana förhållanden har jag ingen
anledning att vara ovillig gentemot statsutskottets förslag, fast det inte gått
så långt, som jag i detta fall skulle ha önskat.

Jag skall därför, som sagt, sluta med att säga, att i frågans nuvarande läge
finner jag inte någon annan utväg än att ansluta mig till statsutskottets hemställan.

Herr Bäcklund: Herr talman! Av detta utlåtande och de reservationer,

som äro knutna till detsamma förstå nog alla riksdagens ledamöter, vilket besvär
det varit på tredje och fjärde avdelningarna i statsutskottet, som gemensamt
förberett ärendet, att få fram ett antagbart förslag. Det visade sig ju
också, när utskottet sedermera handlade ärendet i plenum, att enigheten inte
heller där var så värst stor. Man har brottats med varandra örn systemen
och principerna. Det finns bara en princip, som alla förslag ha gemensamt,
och det är, att man minskat på anslagssumman. Beloppen variera något, men
intet av förslagen har nått upp till det belopp, som Kungl. Maj:t föreslog i
propositionen. Jag har vid sammanträdena på avdelningarna förfäktat den
meningen, att man borde använda åtminstone det belopp, som Kungl. Maj:!
föreslagit för de statstjänare, propositionen omfattar, och gjorde man några
jämkningar uppåt, så vore det riktigt att också öka anslagssumman på grund
härav. Jag har föreslagit, att de lärare, som få åtnjuta bidraget för det halva
budgetår det gäller för dem, skulle få 120 kronor eller 75 kronor, beroende på
vilken löneklass de stå i, och likaså att beloppen för övriga befattningshavare
skulle per år utgå med 240 kronor, där Kungl. Maj :t har föreslagit 180 kronor,
och 150 kronor, där Kungl. Maj:t har föreslagit 120 kronor.

Örn man medger barntillägg även till dem, som hava flera än tre barn,
kostar det 165,000 kronor. Utskottet har även utvidgat rätten till ökat barntillägg
för bl. a. landsfiskalerna och tagit bort maximeringsregeln, som främst
gällt för militärerna. Pensionärerna ha också föreslagits att berättigas till
det högre barntillägget. Detta gör, att nya moment tillkommit, som bort höja
utgiftssumman.

Jag har på avdelningarna och även i utskottet föreslagit den förut nämnda
ökningen i de fasta lönetilläggen, vilka tillsammans med ökningen av barntillläggen
å 60 kronor per år och barn skulle påfordra en slutlig anslagssumma
av 19,516,000 kronor. Kungl. Maj:ts anslagssumma var 19,025,000 kronor.

Redan i början av sammanträdena på avdelningarna uppvaktade representanter
från landsorganisationen, svenska järnvägsmannaförbundet och postmannaförbundet,
och de angåvo sin principiella ståndpunkt i frågan, vilken
innebar, att de ville vara med örn att fördela den av Kungl. Maj :t föreslagna
anslagssumman men inte efter samma grunder som Kungl. Majit föreslagit
i propositionen. De ville inte ha några särskilda barntillägg. Den av Kungl.
Majit förslagna summan, alltså även den del, som omfattade barntilläggen

Första kammarens protokoll 1937. Nr 2

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst
m. m. (Forts.)

borde enligt deras mening fördelas på samtliga befattningshavare och höja
de föreslagna lönetilläggsbeloppen. Det är klart, att den ståndpunkten har
jag också omfattat, men det fanns så många andra i utskottet, som hade
en annan mening och ansågo, att barntillägg skulle utgå. Resultatet blev till
sist, att man beslöt sig för att ge både någon liten förhöjning av de fasta beloppen
och även en ökning av barntilläggen enligt grunderna för dyrtidstilläggen.
Detta förslag har jag till sist ansett mig böra gå med på, därför att utskottet
har pricipiellt sagt ifrån att man ej tager någon som helst ställning
till det spörsmål, som departementschefen ansåg, att riksdagen borde yttra
sig örn nämligen behovsprincipen. Under sådana förhållanden ligger ju saken
annorlunda till, och man kan därför nu gå med på de föreslagna barntilläggen.
Jag hoppas för min del, att hos statstjänargrupperna frågan, huruvida de
vilja ha lönen bestämd på grund av barnantalet eller inte skall ytterligare
klarläggas innan lönereglerarna skola utföra sitt arbete. Jag tycker inte, att
finansministern har någon anledning att klaga över utskottsförslaget, ty nog
finns det många saker att utreda ändå, när det gäller en lönereglering. Jag
har i likhet med utskottet ansett, att samma regler angående barnbidrag böra
gälla alla behövande och inte bara statstjänarna, ty jag är i så fall inte principiell
motståndare till barntillägg, tvärtom. Men jag anser inte, att det skall
införas en sådan löneform för enbart statstjänarna, och lämna andra utanför.
Frågan bör upptagas i ett sammanhang, som utskottet säger, och då tror jag,
att man kanske kan komma på rätt väg.

Det är en ganska utbredd mening bland statstjänarna, att de alltid få
tjänstgöra som något slags budgetregulator för riksdagen. Dyrtidstilläggen,
ha alltid kommit i riksdagens elfte timme, och så är det också med frågan örn
lönetilläggen. Frågan har ju varit svår att lösa, och enighet har inte stått
att vinna i utskottet, men därom har man dock vunnit enighet i stort sett, att
1936 års lönekommitté får brottas med lönefrågorna utan att ha erhållit
något direktiv från denna riksdag, när det gäller principen örn familjebidrag.
De bägge herrar från 1936 års lönekommitté, som voro med i avdelningarna
och deltogo i debatten, voro absoluta motståndare mot att man skulle gå in
för barntillägg. De varnade på det bestämdaste mot detta, de gingo hellre
in på att höja det fasta tillägget ytterligare.

Herr von Heland och hans medreservanter ha det billigaste förslaget. De
vilja gå in för Kungl. Maj :ts förslag, när det gäller de fasta tilläggsbeloppen,
men de vilja inte ge någonting därutöver, det vill säga de vilja spara 6,375,000
kronor. Det är vackert att vara sparsam, men herr von Heland och jag ha
väl inte varit så sparsamma i riksdagen tidigare under detta år. Jag vet då
inte, varför sparsamheten skall komma på just när det gäller den här saken.
Vi ha gått in för att öka livsmedelspriserna, som allaredan ha stegrats, så att
vi ha stora utsikter att få räkna med ännu högre dyrtidsindex. Då tycker
jag, att det är litet egendomligt, örn man går emot en löneförbättring, som gäller
statstjänarna och framför allt dem som äro i de lägre löneklasserna. Vi
ha ju utan att knota varit med örn vissa åtgärder, som avse hjälp för den näringsgren,
herr von Heland representerar. Därför tycker jag, att herr von
Heland skulle kunna vara med örn att statstjänarna åtminstone skulle kunna
få en löneförbättring, som mera närmar sig den summa, Kungl. Majit föreslagit
i propositionen.

Herr J. B. Johanssons reservation och vad han yttrat i kammaren är naturligtvis
rätt bestickande för dem, som inte velat ha barntilläggen. Han tager
ju i sitt yttrande och även i reservationen fullständigt avstånd från dessa, men
har gjort en fördelning, som går ut på, att både hög och låg skola ha lika stort

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Provisorisk avlöning sförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst

m. m. (Forts.)

tillägg. Detta medför alltså, att de tjänstemän, som ligga över 12 löneklassen,
skola få lika mycket som de, vilka ligga under eller uti denna löneklass.
Den fördelningen anser jag inte att man kan vara med på, utan man bör i
stället biträda vad utskottet föreslagit.

Trots att jag, herr talman, haft mina betänkligheter mot att utskottet, som
jag redan nämnt, icke utnyttjar hela den av Kungl. Majit begärda anslagssumman,
har jag ändå till sist måst gå med på att stödja utskottsförslaget.
Den blanka reservation, jag har fogat till utskottsutlåtandet, innnebär, att jag
ville deklarare min pricipiella inställning och tala örn, varför jag till sist kommit
att ansluta mig till utskottsförslaget.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Det kan inte falla mig in att. i dessa
riksdagens sista timmar söka upptaga någon mera ingående diskussion med
herr Myrdal angående den ståndpunkt, han har gjort sig till talesman för.
När han vände sig mot familjelöneprincipen, grundade han den ståndpunkten
på, att den inte skulle tillgodose det allmänna behovet av inkomstutjämning,
som gav de familjeförsörjare, vilka tillika voro barnuppfostrare, de lättnader,
de behövde. Och det hade han otvivelaktigt alldeles rätt i. När man skall
bedöma den ståndpunkten, bör man dock bedöma den mot den uppläggning,
han själv gjorde av problemet, och såvitt jag kan finna, kom han själv till det
resultatet beträffande sin uppläggning, att det nog inte gick att komma fram
den vägen, därför att det skulle bli för dyrt. Jag skulle tro, att hur sympatisk
herr Myrdals linje än är i sina yttersta konsekvenser, kommer man inte
fram på den linjen.

Vad skattedifferentieringen beträffar, var han ju själv ganska överens med
sina motståndare därom, att för de små inkomsttagarna kom denna inte att
betyda så förfärligt mycket.

När herr Myrdal gick ut ifrån, att det allmänna behovet av lättnader inte
kan tillgodoses på den linje, som regeringen här har velat gå, så är det bara
några lekmannasynpunkter gent emot en sådan ståndpunkt, som jag kan komma
med. Den första av dessa lekmannasynpunkter är, att man, när det gäller
en sådan utjämning, kanske borde börja där man kan genomföra den princip,
som regeringen gjort sig till talesman för. Herr Myrdal sade, att det
gäller dock familjer med »bara» 60,000—70,000 barn. Jag tycker, att detta
inte är så »bara». Kan man börja med en så pass stor grupp, så har man
verkligen gjort en god början. Det, som skulle göra denna början omöjlig enligt
herr Myrdal, är en allmän opinion, som framkommit från fackföreningsrörelsen.
och herr Bäcklund tillfogade därtill från tjänstemannaorganisationerna.
Det är ingen människa, som inte vet, att de tongivande i fackföreningsrörelsen
och de tongivande i statstjänstemannaföreningarna stå på samma sida
som herrar Myrdal och Bäcklund. Herrar Myrdal och Bäcklund äro mycket
populära talesmän just för dessa synpunkter. Men se herrarna, det finns också
lekmän i fackföreningarna och tjänstemannaorganisationerna, som ha alldeles
samma uppfattning örn dessa spörsmål som jag, och de synpunkter, dessa
lekmän anlägga, äro inte de teoretiska synpunkter, som herr Myrdal anlägger,
utan det är praktiska synpunkter, grundade på djup och ofta bitter erfarenhet
örn vad det vill säga att vara familjeförsörjare och tillhöra de lägre
inkomstgrupperna.

När herr Myrdal sedan tog till sitt stora principiella skäl, var detta, att
problemet inte kan lösas på det angivna sättet för hantverkare och bönder,
dessa stora grupper av svenska folket. Men är ändå inte detta teoretikerns

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Provisorisk avlönings för stärkning åt befattningshavare i statens tjänst
m. m. (Forts.)

ståndpunkt att säga, att när ett stort problem inte kan lösas på samma sätt för
alla, så bör det inte heller lösas på det sätt, varpå det kan lösas just nu för
synnerligen stora befolkningsgrupper i alla fall?

Att jag här tagit till orda i denna fråga, berodde till stor del på, att så länge
frågan örn barntillägg och familjeavlöningar varit uppe här i kammaren, har
jag stått avgjort på den ståndpunkten, och vid den tid, då dyrtidstilläggen infördes
med särskilt barntillägg, var jag en av dem, som ivrigast förfäktade
denna ståndpunkt. Det kändes därför för mig som ett behov, att även vid
detta tillfälle konstatera, att frågan har utvecklats på ett från mina synpunkter
synnerligen lyckligt sätt under de senaste två årtiondena, då i alla fall
regeringen framlägger ett direkt förslag i överensstämmelse med denna princip,
varom man säkerligen inte drömde, då frågan första gången var uppe här
i riksdagen. Den starka stämning från tongivande kretsar, som jag förut
talat örn, kanske inte heller är av så förkrossande stor vikt och betydelse, att
den inte håller på att i någon mån genombrytas. Kanske regeringens uppslag
här kommer att föranleda det slutliga genombrottet på den punkten. Det finns
dogmatiker i fråga örn avlöningsprinciper lika väl som i fråga örn alla andra
principer, och den dogmatiken hoppas jag har fått en stöt genom det här
framlagda förslaget.

I frågans nuvarande läge finns det helt naturligt ingenting annat att göra
än att gå på utskottets förslag, till vilket jag följaktligen, herr talman, nödgas
tillstyrka bifall.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen, att i
avseende på det nu föredragna utlåtandet yrkats 1 :o) att vad utskottet hemställt
skulle bifallas; 2:o) att det förslag skulle antagas, som innefattades i
den av herr Johansson i Fredrikslund m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen;
samt 3:o) att kammaren skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag i ämnet.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Johansson, Johan Bernhard, begärde votering, i anledning varav herr
talmannen upptog vartdera av de båda återstående yrkandena med hemställan,
huruvida kammaren ville antaga detsamma till kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade herr talmannen sig anse de härå avgivna
svaren hava utfallit med övervägande ja för deras mening, som ville till
kontraproposition antaga godkännande av det förslag, som innefattades i herr
Johanssons i Fredrikslund m. fl. reservation.

Herr von Heland äskade emellertid votering örn kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen angående statsutskottets
utlåtande nr 200 antager godkännande av det förslag, som innefattas i den av
herr Johansson i Fredrikslund m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition i nämnda votering antagits bifall till
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet.

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Provisorisk avlöning sförstärkning åt befattningshavare i statens tjänst

Q j . ........ m. m. (Forts.)

sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen på det sätt, att efter särskilda
uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta för ja-propositionen,
och därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propositionen,
reste sig från sina platser; och befanns därvid, att flertalet röstade för iapropositionen.

I följd därav uppsattes, upplästes och godkändes för huvudvoteringen en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 200, röstar

. . Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Villner Nej, antages det förslag, som innefattas i den av herr Johansson i
.fredrikslund m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

^ Sedan denna voteringsproposition ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
pa det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter,
som ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledmöter, som ville
rösta för nej-propositionen, reste sig från sina platser; och befanns därvid, att
ilertalet röstade för ja-propositionen.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 201, i anledning av Kungl.
Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående dyrtidstillägg
at befattningshavare i statens tjänst m. fl. under budgetåret 1937/1938.

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetaret 1937/1938 hade Kungl. Maj :t, under åberopande av det vid propositionen
under rubrik »Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma
frågor. 4. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl.» fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslagit riksdagen
dels godkänna de av föredragande departementschefen förordade grunderna
“X/fllalgg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. under budgetåret
1937/1938, dels ock besluta, att dyrtidstillägg åt befattningshavare och pensionärer
vid postverket, telegrafverket, .statens järnvägar, statens vattenfallsverk,
domänverket och statens reproduktionsanstalt eller vid av nämnda verk övertagna
företag eller inrättningar samt dyrtidstillägg åt befattningshavare vid
bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, försäkringsinspektionen
och statens pensionsanstalt skulle utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens
omkostnader i övrigt bestredes, samt att, där arbetslönerna vid
försvarsväsendets verkstäder och fabriker m. fl. anläggningar vore uppdelade
i grundlöner och dyrtidstillägg, kostnaderna för dyrtidstilläggen skulle bestridas
fran vederbörande underhålls- eller anskaffningsanslag.

Vidare hade Kungl. Majit i statsverkspropositionen under andra—-sjunde
samt nionde och tionde huvudtitlarna föreslagit riksdagen att till bestridande
av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst för budgetaret
1937/1938 såsom förslagsanslag anvisa under respektive huvudtitlar
angivna belopp.

Sedermera hade Kungl. Majit i tvenne särskilda propositioner, dagtecknade
den ena, nr 76, den 5 februari och den andra, nr 271, den 5 mars 19317 föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1937/1938 anvisa under fjärde huvud -

Dyrtidstillägg
it befattningshavare
»
statens tjänst
m. fl.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (Forts.)
titeln till militärmeteorologisk informationstjänst: dyrtidstillägg ett förslagsanslag
av 4,000 kronor samt under åttonde huvudtiteln till dyrtidstillägg at
befattningshavare i statens tjänst ett förslagsanslag av 5,400,000 kronor.

Med erinran, att anslagen under åttonde huvudtiteln redan i annat sammanhang
av utskottet behandlats, hade utskottet i det nu ifrågavarande utlåtandet
på anförda skäl hemställt, att riksdagen måtte

a) beträffande befattningshavare hörande under andra tionde huvudtitlarna
med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag godkänna de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över finansärenden den 4 januari 1J37
förordade grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens, tjänst
m. fl. under budgetåret 1937/1938, med iakttagande av de jämkningar i fråga
örn i dyrtidstilläggen ingående barntillägg, som av utskottet förordats i dess
utlåtande nr 200:

b) för budgetåret 1937/1938 under andra—sjunde samt nionde och tionde
huvudtitlarna såsom förslagsanslag anvisa till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst vissa under punkten angivna belopp;

att dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket, .statens
järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket och statens reproduktionsanstalt
eller vid av nämnda verk övertagna företag eller inrättningar samt dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid bank- och fondinspektionen, sparbanksmspektionen
och försäkringsinspektionen skulle utgå av de medel, av vilka verkets
eller institutionens omkostnader i övrigt bestredes,

samt att, där arbetslönerna vid försvarsväsendets verkstäder och fabriker
m fl anläggningar vore uppdelade i grundlöner och dyrtidstillägg, kostnaderna
för dyrtidstilläggen skulle bestridas från vederbörande underhålls- eller anskaffningsanslag.

Medan de av Kungl. Maj :t äskade anslagen beräknats med utgångspunkt från
en levnadskostnadsindex av 158, hade utskottet vid sina beräkningar utgått
från en levnadskostnadsindex av 164. I motiveringen hade utskottet därjämte
anfört att utskottet beträffande de allmänna grunderna för dyrtidstillaggens
utgående för budgetåret 1937/1938 icke ansett anledning föreligga att tränga
Kungl. Maj :ts förslag, som anslöte sig till nu gällande bestämmelser, i annan
mån än som framginge av vad utskottet föreslagit i sitt samma dag avgivna utlåtande
nr 200.

Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation hade herrar Johansson i Fredrikslund,
Svensson i Kompersmåla, Borell, Johanson i Faleberg och Perssom
Falla ansett, att utskottets yttrande bort. lyda så, som i reservationen angivits,
och avslutas med en hemställan, att riksdagen matte

a) beträffande befattningshavare, hörande under andra—tionde huvudtitlarna,
med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag godkänna de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över finansärenden den 4 januari lydi
förordade grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
m. fl. under budgetåret 1937/1938;

c) besluta —--(lika med utskottet).

I den av reservanterna föreslagna motiveringen hade uttalats, att utskottet
beträffande de allmänna grunderna för dyrtidstillaggens utgående under bud -

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (Forts.)
getåret 1937/1938 utskottet icke funnit anledning föreligga att frångå Kungl.
Maj .ts förslag, som anslöte sig till nu gällande bestämmelser.

Därjämte hade reservation avgivits av herrar von Heland, Bachström, Strindlund
och {svensson i Grönvik, som ansett, att utskottet bort tillstyrka Kungl.
Maj :ts förslag med de ändringar, som föranleddes av anslagens upptagande
efter utgångspunkt fran indes: 164, samt att utskottet förty bort hemställa,

att riksdagen matte---(lika med herr Johanssons i Fredrikslund m fl

reservation).

Herr Johansson, Johan Bernhard: Under åberopande av vad ,jag yttrade
med anledning av det föregående ärendet ber jag att få yrka bifall till den
av mig m. ii. avgivna reservationen.

Herr von Heland: Alla goda ting äro tre, och det blir i dag den tredje
gången, som jag försvarar en regeringsproposition mot regeringen själv.

Jag ber följaktligen att få yrka bifall till den av mig m. fl. avgivna reservationen.

Herr andre vice talmannen: Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
^»*j

.. u . m i Ii

.Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet med de
därunder förekomna yrkandena propositioner, dels på bifall till vad utskottet i
det under behandling varande utlåtandet hemställt, dels på antagande av det
förslag, som innefattades i den av herr Johansson i Fredrikslund m fl vid utlåtandet
avgivna reservationen, dels ock på godkännande av det förslag, som
inneholles i herr von He ands m. fl. reservation; och förklarades den förstnämnda
propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

förnyad föredragning av bevillningsutskottets memorial nr 38 med
föranledande av kamrarnas återremiss av utskottets betänkande nr 34, i vad
detsamma avser tullen a tobakspipor samt huvuden och skaft därtill ävensom
cigarr- och cigarrettmunstycken, bifölls vad utskottet i detta memorial hem -

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 39, i anledning av Ana extra

förmölp^J+:\?+s° f°Slt”°ni .förslag tiU förordning om extra inkomst- och och

förmögenhetsskatt for ar 1937 ävensom en i ämnet väckt motion. förmögenhets sitinner

to apUajn i937 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad pro- ***1937. ^
position, nr 32 hade Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga vid propo för

årni9f37.at f°rSlag tX forordnm£ om extra inkomst- och förmögenhetsskatt

Till utskottets behandling hade jämväl överlämnats en i anledning av nropositionen
inom andra kammaren väckt motion, nr 398, av herr Karlsson i
Grängesberg m. fl., i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta, att § 2
förordningen örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt skulle, beträffande
skattesatsernas storlek, erhålla den ändrade lydelse, som i reservationen arn

^•■VnSk0itet-,haide 1 detlon föredragna betänkandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen matte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande propo -

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. extra inkomst- och förmögenhetsskatt för ar 1937. (Forts.)
sition nr 32 saint med avslag å motionen II: 398, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt tor

år 1937.

Reservation hade anförts av herr Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt
samt herrar Elof Andersson, Velander, Eilif Sylwan och Lundell som
ansett, att utskottets motivering bort hava den ändrade lydelse, reservationen
visade.

Herr Velander: Herr talman! Jag tillåter mig hemställa, att kammaren,
med godkännande av den föreslagna motiveringen enligt den vid utskottets betänkande
fogade reservationen, matte bifalla utskottets hemställan.

Herr Bärg, Johan: Jag hemställer örn bifall till utskottets förslag och till
den motivering, som utskottet anfört i sitt utlåtande.

Efter härmed slutad överläggning gjordes enligt de yrkanden som därunder
framkommit, propositioner, först på bifall till vad utskottet i det nu
förevarande betänkandet hemställt med godkännande av utskottets motivering
samt vidare på bifall till utskottets hemställan med godkännande av den
motivering, som förordats i den vid betänkandet avgivna reservationen; OCH
förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara med overvagande
ja besvarad. _

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets betänkande nr 40, i
anledning av Kungl Majt:s proposition med förslag till förordning örn särskild
skatt å förmögenhet för år 1937 jämte i ämnet väckta motioner, biiolis
vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av första lagutskottets utlåtande nr 68, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg
åt präster för budgetåret 1937/1938, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt. _

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser

till Konungen: . .

nr 400, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning angående anslag till
skyddsuppfostran m. m. jämte i ämnet väckta motioner; och .

nr 407, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av
den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens avlöningsförmåner
m. m.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 404, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 44 § och 81 § 4 mom. lagen den 4 juni 1918 (nr

422) om fattigvården, m. m.; . ... , lo„__,

nr 405 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tili lag örn
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer m. m.; samt

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

nr 406, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag
till lag angående tillägg till lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus.

Anmäldes och godkändes sammansatta stats- och andra lagutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 421, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
örn barnbidrag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner;

onr 422, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
upphävande av 43 § lagen den 28 juni 1935 (nr 434 jorn folkpensionering;
samt

nr 423, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag till
folkpensioner och invalidunderstöd m. m.

Anmäldes och bordlädes
bankoutskottets utlåtanden :

nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag örn ändring
i vissa delar av civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442);

nr 79, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag örn ändring i
vissa delar av allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr
542);

nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag örn ändring i
vissa delar av militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (nr 167);
. 81, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillämpning av

civila tjänstepensionsreglementet å lärare vid statens undervisningsväsen;

nr 82, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
ändrad lydelse av 2 § lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension;

nr 83, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående upphörande av
tjänstepensionsrätten i statens pensionsanstalt för vissa lärare vid statens
undervisningsväsen m. m.;

nr 84, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
m. fl. under budgetåret 1937/1938, i vad rör pensionsväsendet;

. nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn anslag till dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt åt
pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst
m. fl.;

nr 86, angående provisorisk avlöningsförstärkning under budgetåret 1937/
1938 till vissa befattningshavare vid riksdagens verk; och
nr 87, angående regleringen för budgetåret 1937/1938 av utgifterna under
huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m.; samt

budgetdeputerades memorial angående arvode åt deputerades sekreterare.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 1.10 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Första kammarens protokoll 1937. Nr 4%.