1937. Andra kammaren. Nr 9 (Riksdagens protokoll 1937:9)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1937. Andra kammaren. Nr 9.

Tisdagen den 9 februari.

Kl. 4 e. m.

På grund av förfall för sekreteraren tjänstgjorde undertecknad, jämlikt herr
talmannens förordnande, vid protokollet.

§ 1.

Justerades protokollen för den 2 och den 3 innevarande februari.

§ 2.

Herr statsrådet Sköld avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 83 angående
fortsatt statlig exportkreditgaranti.

Denna proposition bordlädes.

§ 3.

Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:

Ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskollärare Oskar Malmborg,
Skövde, som opererats för gallblåseinflammation är under sin konvalescens,
t. o. m. innevarande februari månads utgång, förhindrad att deltaga i riksdagens
arbete, vilket härmed intygas.

Stockholm den 6 febr. 1937.

Stig Björkman,

leg. läkare.

§ 4.

Föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till bevillningsutskottet, nr 79, angående åtgärder till sockerbetsodlingens
uppehållande;

till statsutskottet propositionerna:

nr 74, angående nybyggnad för laboratorier för gjuteriteknik m. m. vid tekniska
högskolan ävensom inredning av vissa lokaler inom fackavdelningen för
elektroteknik m. m. vid högskolan; och

nr 75, angående anslag till rasbiologiska institutet för budgetåret 1937/1938;
samt

till bankoutskottet propositionen, nr 80, angående fortsatt befrielse för riksbanken
från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

Andra kammarens protokoll 1987. Nr 9.

Nr 9.

Tisdagen den 9 februari 1937.

§ 5.

Vidare föredrogs samt remitterades till behandling av lagutskott herr Hagbergs
i Luleå m. fl. på bordet liggande motion nr 405.

§ 6.

Härefter föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtande nr 20, bankoutskottets
utlåtanden nr 5 och 6, andra lagutskottets utlåtande nr 4 samt
jordbruksutskottets utlåtanden nr 6—9.

§ 7.

Herr talmannen meddelade, att herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
tillkännagivit, att han vid kammarens sammanträde den 10 innevarande
februari ämnade besvara herr Thorells interpellation angående skärpning
av bestämmelserna örn kontroll å fodermedel.

§ 8.

Upplästes och lades till handlingarna följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet vid sammanträde med herr talmannen i
riksdagens andra kammare och de kammarens ledamöter, som
blivit utsedda att jämte herr talmannen tillsätta kammarens
kanslipersonal och vaktbetjäning, den 8 februari 1937.

S. D. Anmäldes att notarien hos kammaren, kamreraren P. Sterne, hastigt
avlidit den 5 innevarande februari.

Herrar deputerade förordnade i anledning härav till notarie kanslisten hos
kammaren revisorn G. Britth och till kanslist i Brittlis ställe filosofie kandidaten
G. A. A. Eriksson.

Ar och dag som ovan.

In fidem:

Per Cronvall.

§ 9.

Till bordläggning anmäldes andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 1, i anledning av väckt motion örn revision av förordningen den 6
augusti 1881 angående förbud mot lotterier m. m.

§ 10.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till Aktiebolaget
svenska amerika linien;

nr 20, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående lan för anordnande
av sportstuga för personalen å generalpoststyrelsens bankavdelning;

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring av
villkoren för ett till Sveriges lokomotivmäns rekreationshem å Särö beviljat
statsbidrag;

Tisdagen den 9 februari 1937.

Nr 9.

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt föreningen
till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina för verksamheten
vid åkerbrukskolonien Hall; och

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare bidrag
för budgetåret 1936/1937 till Eugeniahemmet.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag.

§ 12.

Avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Skoglund m. fl., nr 406, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
38, med förslag till förordning örn moderskapspenning m. m.;

herrar andre vice talmannen Magnusson och Sandström, nr 407, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 41, angående främjande av planmässigt sparande
samt inrättande av en statens bosättningslånefond m. m.;

herr Anderson i Norrköping m. fl.:

nr 408, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 41, angående främjande
av planmässigt sparande samt inrättande av en statens bosättningslånefond
m. m.; och

nr 409, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 41, angående främjande
av planmässigt sparande samt inrättande av en statens bosättningslånefond
m. m.; samt

nr 410, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 41, angående främjande
av planmässigt sparande samt inrättande av en statens bosättningslånefond
m. m.; och

herr Mäler m. fl., nr 411, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 40,
med förslag till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Dessa motioner bordlädes.

§ 13.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Gardell	under	2	dagar fr. o. m. den	9	fehr.,
> .Tansson i Falun	2	5	2 2 2	11	2
» Persson i Grytterud	2	7	1 2 2	10	2
» Andersson i Prästbol	2	8	2 2 2	10	2
> Olsson i Kullenbergstorp	2	3	2 2 2	9	2
5 Gustafson i Vimmerby	2	6	» » »	10	» och
» Anderson i Norrköping » Kammarens ledamöter åtskildes härefter	4 kl.	2 2 2 4,10 e. m.	12	2

In fidem
Sune Norrman.

Nr 9.

Onsdagen den 10 februari 1937.

Svar d
interpellation.

Onsdagen den 10 februari.

Kl. 11 f. m.

På grund av förfall för sekreteraren tjänstgjorde undertecknad, jämlikt herr
talmannens förordnande, vid protokollet.

Herr statsrådet Sköld avlämnade Kungl. Haj:ts propositioner:
nr 82, angående bemyndigande att med Älvsborgs läns landsting träffa avtal
om uppförande och drift av en psykoneur os anstalt; och

nr 85, angående ändrade grunder för statsbidrag till dispensärverksamhet
för tuberkulosens bekämpande.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 2.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartemeintet herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp, som
anförde: Herr talman! Med andra kammarens tillstånd har dess ledamot herr
Thorell till mig framställt följande spörsmål:

1) Hur långt har utredningen rörande kontroll å handeln med fodermedel
fullföljts?

2) Har statsrådet för avsikt att så påskynda sagda utredning att förslag
kan avgivas till innevarande års riksdag?

Jag vill först erinra därom, att riksdagen i skrivelse den 9 maj 1931, nr 192,
anhöll, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning, på vilket sätt kontroll
å handeln med fodermedel lämpligast borde ordnas, samt vidtaga de åtgärder,
vartill utredningen kunde giva anledning.

Den 31 juli 1931 uppdrog Kungl. Majit åt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
att gemensamt verkställa den av riksdagen sålunda begärda utredningen
samt att därmed och med förslag i ämnet inkomma till Kungl. Majit.

Med skrivelse den 26 juli 1935 hava sagda ämbetsverk avgivit förslag till
lag angående handel nied vissa fodermedel.

Sedan ett flertal myndigheter, föreningar m. fl. avgivit infordrade utlåtanden
över förslaget, återremitterades ärendet till ämbetsverken den 6 februari
1936.

Enligt vad jag inhämtat torde kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
inom den närmaste tiden komma att avgiva nytt förslag i ämnet. Även örn så
sker torde emellertid ärendets beredning komma att kräva rätt lång tid, varför
det ej för närvarande är möjligt bedöma huruvida proposition kan hinna föreläggas
årets riksdag.

Härpå yttrade:

Herr Thorell: Herr talman! Jag ber att få framföra min tacksamhet till
herr statsrådet för vänligheten att besvara min interpellation. Beträffande sva -

Onsdagen den 10 februari 1937.

Nr 9.

Svar å interpellation. (Forts.)

ret på den första frågan så klargör detta utredningens gång. I ögonen fallande
är här, att kommerskollegium oell lantbruksstyrelsen, som den 31 juli 1931 erhöll
Kungl. Maj :ts uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning, behövt
fyra år för fullgörande av detta uppdrag. Sedan frågan i början av förra året
återremitterats till nämnda ämbetsverk, ställer herr statsrådet nu i utsikt, att
de inom närmaste tiden komma att avgiva ett nytt förslag, men säger att det
är ovisst, örn proposition i anledning härav kan föreläggas årets riksdag. De
händelser, som inträffat under senaste året i ett av länen inom vårt land, ha ju
ytterligare aktualiserat denna fråga, som är alldeles särskilt viktig för landets
jordbrukare i dessa tider, då genom statsmakternas åtgärder priset å fodermedel
kraftigt höjts. För övrigt är det ju alltid ur flera synpunkter angeläget,
att jordbrukarna få den vara de avse och garanteras vid sina inköp. Hushållningssällskapets
förvaltningsutskott i av mig åsyftade län tillställde under
förra sommaren lantbruksstyrelsen en belysande skrivelse, varur jag tillåter
mig att citera följande: »Med hänsyn till den omfattning, som handeln med
kraftfoderblandningar numera tagit, och angelägenheten av att tillverkning av
dessa sker under betryggande kontroll, förefaller det utskottet som åtgärder
från det allmännas sida vore påkallade för att säkerställa sistberörda önskemål.
För sin del är förvaltningsutskottet av den uppfattningen, att det för
att komma till rätta med förhållandena på nyssberörda område bl. a. torde
behövas stöd av lagstiftning.» Riktigheten av den här framförda uppfattningen
kan icke med framgång bestridas, och jag ber att få uttrycka min tillfredsställelse
med att utredningen fortskrider, örn än långsamt. Ännu mera tillfredsställd
skulle jag ha varit, örn herr statsrådet velat förklara sin avsikt
vara att påskynda utredningen så att dess resultat snarast möjligt komme under
riksdagens prövning.

Chefen för jordbruksdepartementet herr statsrådet Pehrsson-!]ramstorp:
Herr talman! Det sista önskemålet, herr Thorell framställde, är ju icke lätt
att effektuera, ty det synes mig viktigt, att det förslag, som Kungl. Maj :t skall
förelägga riksdagen, blir väl genomtänkt och att förslaget icke blir behäftat
med sådana brister, att det kommer att avstyrkas till och med av organisationer,
som stå jordbrukarna mycket nära. Svenska lantmännens riksförbund,
liksom vissa andra sammanslutningar och korporationer, har avstyrkt ämbetsverkens
förslag. Man har bland annat framhållit önskvärdheten av att få en
klar utredning angående de kemiska stationerna. Man har ansett det nödvändigt
för såväl köpare som säljare att få till stånd en verkligt tillförlitlig
kontroll. Inom mitt län har sedan många år varit rätt vanligt, att vederbörande
från tillgänglig kemisk station skaffat analys angående varans proteinhalt
och sammansättning i övrigt. Jag kan nämna, att jag redan år 1909, då
jag blev erbjuden köpa ett parti foderkakor för ett pris, som föreföll ganska
billigt, som villkor uppställde att priset skulle bestämmas i förhållande till
proteinhalten. Ursprungligen hade priset satts till 12 kronor per 100 kg., men,
sedan undersökning ägt rum, reducerades priset till 7 kronor 40 öre per 100 kg.
Såväl jordbrukarnas organisationer som, och icke minst, de köpmän, vilka äro
måna örn sitt anseende, böra således vara angelägna örn att salubjudna fodermedel
äro av verkligt prima kvalitet. Från jordbruksdepartementets sida
kommer givetvis ingenting att underlåtas för att få fram ett förslag, som ur
såväl förbrukarnas som försäljarnas synpunkt är tillfredsställande.

Herr Thorell: Herr talman! Jag delar fullkomligt herr statsrådets uppfattning,
att denna utredning bör vara så grundlig och noggrann som möjligt,

Nr 9.

Onsdagen den 10 februari 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

men det är nog icke utan att jordbrukarna anse, att den tid av ö1^ år, som denna
utredning tagit, borde varit tillräcklig för att få fram ett grundligt genomtänkt
förslag.

§ 3-

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts proposition, nr
83, angående fortsatt statlig exportkreditgaranti.

§ 4.

Härefter föredrogos var efter annan följande på kammarens bord liggande
motioner; och remitterades därvid

till behandling av lagutskott motionen nr 406 av herr Skoglund m. fl.;
till statsutskottet motionerna:

nr 407 av herrar andre vice talmannen Magnusson och Sandström; och
nr 408 av herr Anderson i Norrköping m. fl.;

till bankoutskottet motionen nr 409 av herr Anderson i Norrköping m. fl.,
samt

till behandling av lagutskott motionerna:
nr 410 av herr Anderson i Norrköping m. fl.; och
nr 411 av herr Mäler m. fl.

§ 5.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 1, i anledning av
väckt motion om revision av förordningen den 6 augusti 1881 angående förbud
mot lotterier m. m., som nu föredrogs, blev ånyo bordlagt.

§ 6.

Herr statsrådet Nilsson avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 76, angående anslag till militärmeteorologisk informationstjänst;

nr 77, angående överlåtande av visst område inom Ljungbyheds municipalsamhälle
till föreningen Ljungbyheds församlingshem;

nr 78, angående försäljning av två till övningsfältet vid Rosenholm hörande
markområden; och

nr 81, angående tillägg till 9 § avlöningsreglementet den 11 maj 1928 (nr
128) för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.

"Dessa propositioner bordlädes.

§ 7.

Härefter föredrogos vart för sig samt lades till handlingarna första lagutskottets
utlåtanden:

nr 1, i anledning av verkställd granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och

nr 2, i anledning av verkställd granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Onsdagen den 10 februari 1937.

Nr 9.

§ 8.

Vid härpå skedd föredragning av första lagutskottets utlåtande, nr 3, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag ur kyrkofonden för budgetåret
1937/1938 för biträde vid handläggning av boställsärenden och vad
därmed äger samband, blev utskottets däri gjorda hemställan av kammaren bifallen.

§9.

Vidare föredrogos vart efter annat:

statsutskottets utlåtanden:

nr 1, angående regleringen för budgetåret 1937/1938 av utgifterna under
riksstatens första huvudtitel, innefattande anslagen till kungl, hov- och slottsstaterna;
och

_ nr 18, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förstärkning av
sjunde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga;
samt

andra lagutskottets utlåtande, nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag örn ändrad lydelse av 2 och 5 §§ sinnessjuklagen den 19 september
1929 (nr 321).

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

§ 10.

Till avgörande företogs andra lagutskottets utlåtande, nr 3, i anledning hy Äng. ändring

väckt motion angående ändring av 5 § m) i lagen örn arbetarskydd. av Ia3en om

_ . arbetarskydd.

1 en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 6, vilken
behandlats av andra lagutskottet, hade herr Olsson i Stockholm m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta vidtaga den ändringen i lagen örn arbetarskydd,
att 5 § m) i lagen erhåller följande lydelse:

Åt arbetare, som från årets början varit anställda hos samma arbetsgivare
eller företag, skall å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september
beredas semesterledighet under minst 15 dagar.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid anförde:

Herr Olsson i Stockholm: Herr talman! Vid föregående års riksdag framförde
jag en motion örn en ändring av arbetar skyddslagstiftningens § 5. Jag
har i år framfört ungefär samma motion men med nya synpunkter i motiveringen.
Sedan motionen väckts, ha ytterligare en rad av nya synpunkter tillkommit,
varför jag ber att en stund få taga kammarens tid i anspråk för att
framföra dessa.

Den industriella utvecklingen står inte stilla, och för varje dag som går bli
förhållandena på arbetsplatserna allt mer och mer ohållbara. Det är intet
tvivel underkastat, att man i dag i en högrationaliserad industri nästan kan
jämföra arbetarens prestation med en idrottsmans prestation. Arbetaren får
varje dag han står i sitt arbete taga ut det mesta möjliga av sin arbetskraft,
och då arbetsdagen är slut, är det icke så synnerligen mycket kvar av arbetarens
kraft. Denna anspänning av arbetarnas krafter i produktionen ha medfört
yrkessjukdomar, som äro synnerligen allvarliga. Läkarna brottas med

Nr 9.

Onsdagen den 10 februari 1937.

Äng. ändring av lagen orri arbetarskydd. (Forts.)
svårigheten att filina ett botemedel för dessa sjukdomar. En del läkare lia bestämt
förklarat, att det enformiga i själva arbetsprocessen medför en psykisk
påfrestning, som framkallar sjukdomar bland arbetarna. De lia även framhållit,
att, då det icke gives möjlighet till någon rekreation av längre varaktighet,
det icke dröjer synnerligen länge, förrän arbetaren genom dessa nya yrkessjukdomar
blir fullständigt nedbruten. En av de större stockholmstidningarna
frågade för någon tid sedan en mängd bemärkta män och kvinnor, läkare och
lekmän, jämte en del personer, som på arbetsplatserna haft direkt att göra med
detta arbetsproblem, om deras uppfattning. Därvid framkommo en rad av
synnerligen intressanta synpunkter. Således förklarar doktor Poul Bjerre, att
vår tids arbetare lider förfärligt av det monotona arbetet i fabriker och verkstäder,
och han förvånar sig över arbetarnas tålmodighet. Ilan yttrar: »Vad
de nödvändigt behöva är en stark motvikt mot enformigheten, och allra helst:
de borde inte år ut och år in tvingas att syssla med precis samma arbete. Man
bör kunna få till stånd en cirkulation inom ett stort företag, ett med lämpliga
tidsmellanrum verkställt utbyte av arbetare på de olika avdelningarna. Arbetsledarna
komma troligen att invända något örn att skickligheten och snabbheten
i arbetets utförande bli lidande på den saken, och att den sålunda kommer
att innebära ett fördyrande av driften. Men en arbetare, som känner äckel
över sitt arbete, arbetar heller inte i längden effektivt. Han måste med nödvändighet
slappna av. Arbetsglädje och trivsel är viktigare än allt annat. — Arbetare
och arbeterskor ha kommit till mig», fortsätter han, »och berättat, att
de för att skydda sig själva medvetet stått och fantiserat i sitt arbete, låtit tankarna
fladdra ut i drömmar, byggt upp underbara händelser för sig, medan
händerna gjort det mekaniska greppet. Drömmar är nog bra, men flykten
till dem är en nödfallsutväg, det kunna vi inte komma ifrån. Detta löser inte
problemet för maskinkulturens män och kvinnor.»

Professor Wigert, som också uttalat sig örn botemedlet för detta, förklarar
bland annat följande: »Botemedel? Ja, det blir nog närmast en rationell användning
av fritiden, som kan kompensera arbetets ensidighet, och så arbetsbegränsning
förstås.»

En rationell användning av fritiden kan ju ha sina svårigheter för dem, som
icke ha någon fritid alls eller blott en kort fritid. Avtal, gällande för stora
arbetargrupper, innehålla ju för många ingen fritid alls eller stadga en fritid
av endast fyra dagar. Stora arbetargrupper lia en sammanhängande ledighet
av allenast fem dagar. Läkarna ha förklarat, att en så kort ledighet icke kan
utnyttjas på ett rationellt sätt och giva den rekreation, som är nödvändig efter
ett års hetsande arbete. Några dagars avspänning för vila skänker icke nödig
rekreation. En aktad ledamot av denna kammare, fröken Hesselgren, har också
sysslat med detta problem. Hon har på denna punkt gjort ett uttalande, som
jag skall be att få återgiva. Hon förklarar på tal örn enformigheten av det
monotona arbetet: »Det märkliga är emellertid att ju mera automatiskt ett
arbete kan utföras desto lättare är det att göra sig så att säga oberoende av
detsamma. Alla undersökningar visa att det är de halvautomatiska arbetena,
som är de svåraste att uthärda. Det monotona upprepandet är där, och de avbrott,
som påkalla den arbetande!? uppmärksamhet, äro ej nog för att stimulera
intresset men hindra dock försjunkandet i de egna ''dagdrömmarna’ eller samtalen
med kamraterna eller annat av intresse, som kan gå för sig bredvid det
fullt automatiska arbetet utan att störa detta.» — Jag tror, att fröken Hesselgren
mycket väl känner till dessa förhållanden, och att detta uttalande avspeglar
den ungefärliga situationen på arbetsplatserna.

Detta betyder, att det icke bara är det till ytterlighet specialiserade arbetet,
som medför dessa nya yrkessjukdomar, drömmerierna etc., utan att i ännu högre

Onsdagen den 10 februari 1937.

Nr 9.

Ang. ändring av lagen om arbetarskydd. (Forts.)
grad det sagda gäller den halvautomatiska, den ännu inte helt specialiserade
arbetsprocessen. Detta betyder, så vitt jag förstår, att så gott som alla större
och viktigare industrier numera i större eller mindre omfattning äro indragna
i en vad man kaller monoton arbetsprocess. De av mig här citerade uttalandena
visa också, att läget är ganska allvarligt inte bara för arbetarna själva
eller dem som äro sysselsatta inom olika företag utan även för samhället såsom
sådant. Man finner också resultat av denna utveckling uti olycksfalls statistiken,
i den utökning i fråga örn olycksfallsfrekvensen, som skett under den
senaste tiden. Under föregående år ökade sålunda olycksfallsfrekvensen i ganska
oroväckande grad. Det är miljoner och åter miljoner kronor som samhället
får kasta ut på olycksfall; för att nu inte tala om alla de lidanden som
det hela medför både för dem som råkat ut för oljmksfall och för dessas anhöriga.
Under sådana förhållanden tycker jag, att det finns mycket starka skäl
för en ändring i här ifrågavarande paragraf i arbetarskyddslagen.

Andra lagutskottet har skrivit en mycket välvillig motivering. Lagutskottet
förklarar, att det måste »anses vara ett samhällsintresse av vikt, att semesterledighet
under en icke alltför kort tid beredes arbetare». Utskottet hänvisar
också till vad departementschefen uttalat angående den redan påbörjade utredningen,
nämligen att en arbetarsemester på 4 dagar är alltför kort, och att man
bör genomföra en längre semester.

Med den motivering utskottet skrivit har, så vitt jag förstår, frågan fallit
något framåt, detta framför allt därigenom att andra lagutskottet manat på
den kommitté, som tillsatts för frågans utredning i och med att utskottet uttalat
den förväntan, »att utredningsarbetet bedrives med skyndsamhet».

Jag har emellertid, herr talman, den uppfattningen, att, oavsett det nu pågående
utredningsarbetet, vilket berör frågan i hela dess vidd, riksdagen mycket
väl skulle kunna besluta örn den av mig föreslagna ändringen i arbetarskyddslagstiftningen.
Mitt förslag innebär blott att riksdagen skulle förklara,
att en semester på 15 dagar är ett krav, som har de allra starkaste skäl för sig.
Av det skälet, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den av mig m. fl.
framlämnade motionen.

Herr Hage: Herr talman! Det förhåller sig med denna sak så — vilket också
motionären i sitt anförande berörde — att det sedan den 15 juni 1936 pågår
en utredning i frågan. Denna utredning finns emellertid inte omnämnd i motionen,
ett förhållande som något förvånar mig. Väcker man en motion i en
fråga som denna, är det ju ganska rimligt, att man i motionen i fråga meddelar,
att en utredning redan pågår.

Med hånsson till att en dylik undersökning av spörsmålet redan igångsatts,
har utskottet, som för sin del betonat, att det hoppas, att denna utredning skall
bli färdig så fort som möjligt, icke kunnat komma till någon annan ståndpunkt
än att hemställa örn avslag på motionen. Det är ju här inte fråga om ett avslag
i sak, utan endast örn vad man kallar ett formellt avslag.

Jag är övertygad örn, att det i denna kammare finns en mycket stark opinion
för uttalandet från utskottets sida, att utredningen bör ske så fort som möjligt.
Jag skall för egen del tillåta mig att ytterligare understyrka detta krav, och
från den utgångspunkten, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.

§11.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj :ts proposition, nr 84, angående
förbättrade pensionsförmåner för förre lokomotivföraren J. F. Mattsson.

Denna proposition bordlädes.

Nr 9.

Onsdagen den 10 februari 1937.

Äng. ändring av lagen om arbetarskydd. (Forts.)

§ 12.

Fortsattes föredragningen av andra lagutskottets utlåtande, nr 3; och yttrade
därvid

Fröken Hesselgren: Herr talman! Efter herr Hages yttrande är det väl
tämligen onödigt att jag tar till orda här. Då den förste ärade talaren citerade
mig tänkte jag emellertid, att jag måhända borde säga några ord. Jag är ju
också, på grund av den verksamhet jag haft, den förste att till fullo förstå behovet
av semester för arbetarna. Jag har sett detta behov växa under årens
lopp, allt eftersom rationaliseringen och mekaniseringen av arbetet blivit alltmera
framträdande.

Men det är en sak att man erkänner detta, och att man arbetar för det, en
annan sak är att det härvidlag rör sig örn ett så pass stort hopp i fråga om
kravet på arbetarsemester som i denna motion föreslagits. Jag hoppas och
tror, att vi så småningom skola kunna komma fram till en så lång semestertid
som 15 dagar, men jag tror också att det är skäl att ta en smula försiktigt på
problemet. Jag har själv sett, hurusom man haft mycket stora svårigheter på
sina håll att ordna semesterfrågan på arbetsplatserna. Att nu ta ut steget
från ingen semester alls eller från en semester på 4 dagar till en semester på
15 dagar tror jag för min del skulle vara en oförsiktighet, detta så mycket mer
som frågan helt nyligen varit föremål för internationell behandling. Vid frågans
internationella behandling har man nämligen inte ansett sig kunna gå
längre än till en semester på 6 dagar. Kunde vi genom den utredning, som nu
pågår, taga ett steg längre, vore detta naturligtvis av stor betydelse och någonting
synnerligen önskvärt. Men härför erfordras en ekonomisk utredning, en
utredning med andra ord som visar i vilka avseenden det inom vissa industrier
uppstår svårigheter, då det gäller att anskaffa ersättningspersonal o. s. v. Den
väg som utav utskottet här föreslagits är därför givet den klokaste. Det är
emellertid klart, att den motion som här väckts måste tagas under övervägande
vid den utredning, som kommer att äga rum. Man får då se, örn det verkligen
finns någon möjlighet att gå så långt som i motionen föreslagits. Det betydelsefulla
med denna utredning är emellertid inte så mycket utrönande av i
vad män ökade semestermöjligheter kunna beredas utan fastmer detta, att själva
rätten till semester lagfästes. Såsom 5 § nu är avfattad finns det inga som
helst maktmedel så att säga att driva igenom en semester. Blir denna möjlighet
däremot lagfäst, ställer sig det hela på ett helt annat sätt. Jag förmodar,
att den hjälp som organisationerna därvidlag kunna få att bygga vidare på,
nämligen semesterns fastställande i lag, skall bli större än den som i närvarande
stund står till buds, då man endast kan räkna med 5 § såsom ett uttryck
för ett hygieniskt önskemål.

På grund av vad jag här anfört och med all känsla för behovet av semesterledighet
kan jag, herr talman, icke annat än yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall till den i ämnet väckta
motionen; och blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

§ 13.

Härpå upptogos till behandling:

statsutskottets utlåtande, nr 20, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning örn anslag till vissa engångskostnader för
försvarsväsendets byggnader m. m.; samt

Onsdagen den 10 februari 1937.

Nr 9.

bankoutskottets utlåtanden:

nr 5, i anledning av väckt motion om pension och gratifikation åt förre vaktmästaren
hos riksdagens andra kammare A. Hj. Lindgren; och

nr 6, i anledning av styrelsens för riksdagsbiblioteket framställning örn
ytterligare anslag för tryckning och bindning av tillägg till bibliotekets katalog
1927.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

§ 14.

Å föredragningslistan fanns härefter upptaget andra lagutskottets utlåtan- Äng. uppde,
nr 4, i anledning av väckta motioner örn upphävande av 3 a § i lagen den hävande av
28 maj 1920 om medling i arbetstvister. or“ medling^

Andra lagutskottet hade till behandling i ett sammanhang förehaft två inom arbetstvister.
andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 258
av herr Olsson i Stockholm m. fl. och nr 345 av herr Senander m. fl.

I motionerna hade hemställts, att riksdagen måtte upphäva »lagen örn varsel
i arbetskonflikter». (Härmed avsåges 3 a § i lagen örn medling i arbetstvister.
)

Utskottet hemställde, att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Sedan utskottets hemställan föredragits yttrade:

Herr Brädefors: Herr talman! När jag i andra lagutskottets utlåtande i
förevarande fråga läser: »Utskottet finner skäl icke föreligga, som kunna föranleda
utskottet att tillstyrka, att den år 1935 beslutade bestämmelsen örn
varsel vid arbetsinställelser upphäves», måste jag fråga mig: har icke den förändrade
sammansättning av andra kammaren, som det senaste valet medförde,
även medfört en annan inställning från riksdagens sida till den i denna fråga
hittills förda politiken? Man måste verkligen också fråga sig, örn inte arbetarmajoriteten
i andra kammaren har någon som helst skyldighet att gripa sig an
med ett nedrivande av de klasslagar, som genomfördes under den tid, då det
fanns en borgerlig majoritet inte bara i medkammaren utan även i denna.

Här anföres nu endast, att det inte skulle föreligga några, skäl att nu ta
bort dessa klasslagar. Vilka skulle då de skäl kunna vara, som utskottet eller
riksdagen skulle kunna anse motivera ett avskaffande av dessa lagar? Möjligtvis
skulle man härvidlag kunna tänka sig det skälet att lagen helt och hållet
förbjöde arbetarna att strejka. Men kanske inte heller det skälet vore tillräckligt?
Ar det inte skäl nog för ett avskaffande av såväl denna klasslag
som de andra, att de samtliga äro riktade enbart mot arbetarparten?

Den varsel tid av 7 dagar, som fastställts i lagen, betyder ingenting alls för
arbetsgivarna, då de vilja tillgripa lockout. Dessa 7 dagar ha inte någon som
helst praktisk betydelse för arbetsgivarparten. För arbetarnas organisationer
åter är denna bestämmelse i många fall och i många fack till oerhört stor
nackdel, och den kan också mången gång ha ganska allvarliga konsekvenser.
Hedan vid lagens tillkomst erinrade socialstyrelsen beträffande varseltidens
längd, att fall kunde inträffa, då arbetet vore av så kort varaktighet, att tid
ej funnes för så långt varsel som en vecka. Föreskriften örn varsel tid borde
därför enligt socialstyrelsens mening erhålla en avfattning, som tilläte förkortad
varseltid, därest angriparen kunde visa, att omständigheterna ej medgivit
iakttagande av den vanliga tiden av en vecka.

Nr 9.

Onsdagen den 10 februari 1937.

Äng. upphävande av 3 a § i lagen om medling i arbetstvister. (Forts.)

Har man nu tagit denna varning från socialstyrelsen ad notam? Ja, man
påstår åtminstone i utskottets utlåtande att så är fallet, men studerar man lagens
formulering, finner man att där icke medgives denna förkortade varseltid
i sådana fall, utan där står: »därest giltigt hinder icke möter». Man gör
med andra ord en kautschukbestämmelse, som sedan i praktiska livet tolkas till
arbetarpartens nackdel. Man kan nämligen se, hur den verkar i det praktiska
livet, med stöd av uttalanden — vilka vi redan åberopat i vår motion —-av vissa fackförbundsfunktionärer, bland dem förtroendemannen i Svenska
träindustriarbetarförbundet Hils Linde, som på L. 0:s kongress i fjol, sedan
han påpekat hur varsellagen ensidigt riktar sig mot arbetarparten, bland annat
yttrade: »För ögonblicket står jag och några andra under åtal enligt denna
varsellag. Telegraf- och telefonmannaförbundet begärde av byggnadsfackförbunden
bistånd i en konflikt. Vi ansågo oss böra lämna det. Det gällde arbeten,
som kunde utföras på ett par tre dagar, och skulle vi då ha varslat på
7 dagar, så hade arbetsinställelsen varit rena meningslösheten. Hade Telegrafoch
telefonmannaförbundet varit nöjt med det? Skulle landsorganisationen ha
sagt, att det var bra gjort av byggnadsarbetarna? Ånej, risken fick naturligtvis
tas, och för närvarande stå vi, som skola anses företräda organisationen,
inför Pontius Pilatus.»

Här ställer man arbetarnas fackorganisationer inför tvenne alternativ: antingen
skola de vägra en kämpande arbetargrupp solidarisk hjälp i deras berättigade
kamp och därigenom således ställa sig på samma sida som den reaktionära
och omedgörliga statliga arbetsgivaren, eller hjälpa den kämpande arbetargruppen
och därmed själv bli lagbrytare. Denna gång valde arbetarorganisationen
den senare, för arbetarna naturliga vägen och blev också lagbrytare
— och blev följaktligen åtalad enligt denna lag.

Herr Linde anför också ett annat exempel: »För en vecka sedan fingo vi en
anmodan från målarna att ta en arbetsinställelse för att hjälpa dem. Vi kunde
inte undgå varsellagen. Men då visade det sig, att arbetsinställelsen var meningslös,
ty då veckan gått voro de arbeten, som den skulle gälla, nästan
färdiga.» På grund av dessa praktiska erfarenheter som lagen för ifrågavarande
förbunds vidkommande medfört, kommer denne fackförbundsförtroendeman
till den bestämda uppfattningen, att »lagen bör enligt mitt förmenande
bort, och jag hoppas, att de, som nu ha möjlighet därtill, ställa detta yrkande».

Denne förtroendemans politiska meningsfränder ha inte lyssnat till arbetarna
i detta fackförbund och framställt detta yrkande. Jag tycker verkligen det
är ganska märkvärdigt, att denne fackförbundsförtroendemans politiska meningsfränder
i utskottet inte ens ha understött det förslag i denna riktning,
som de fackligt organiserade arbetarna ha understött, när det kommit från annat
håll.

Vid samma kongress yttrade också en annan framstående, ledande fackföreningsmän.
nämligen herr G. Jönsson i Telegraf- och telefonmannaförbundet,
om denna lag, att den huvudsakligen var arbetarfientlig. Jag skall till kammarens
protokoll citera även hans uttalande. Han säger: »Varsellagen är ett
eklatant exempel på en sådan lag, som riktar sig praktiskt taget enbart mot
arbetarna . . . Herr Linde har här pekat på telefonarbetarkonflikten föregående
år, och den avslöjar för oss, att denna lag inom stora arbetsområden praktiskt
taget förhindrar alla möjligheter till ingripande. Ett stort hus blir nu
färdigmonterat med avseende på telefonanläggningarna på en eller två dagar.
Det finns då ingen möjlighet för byggnadsarbetarna exempelvis att hjälpa till
i en konflikt med telefonarbetarna. Under de sju dagar, då varsel skall givas,
göres telefonarbetet färdigt. Och detsamma är förhållandet vice versa:
under den tid telefonarbetarna skola varsla måste de göra arbetet färdigt.»

Onsdagen den 10 februari 1937.

Nr 9.

Ang. upphävande av 3 a § i lagen örn medling i arbetstvister. (Forts.)

Ja, ,så där ungefär verkar denna lag. Det kan inte bestridas av någon att den
endast träffar arbetarna och deras organisationer och att den endast är menlig
för dessa men inte är menlig för arbetsgivarna. För dem betyder denna
sjudagar svar sel ingenting.

Vi ha som sagt redan anfört dessa uttalanden i vår motion, och för övrigt
torde åtminstone inte arbetarrepresentanterna i utskottet vara obekanta med de
stämningar som råda inom den fackligt organiserade arbetarklassen mot denna
varsellag. Och dessa stämningar äro inte enbart förefintliga bland de organisationsmedlemmar,
vilka befinna sig på arbetsplatserna, utan även inom
organisationernas toppar, d. v. s. fackförbunden. Därför måste man gå in för
att såväl denna klasslag som många andra klasslagar, vilka under de senare
åren genomförts av den borgerliga majoriteten i riksdagen, måste undanröjas,
örn man skall ha någon anledning påstå, att nu är det arbetarklassens majoritet
som regerar Sverige.

Herr talman! Med denna motivering ber jag att få yrka bifall till motionen
nr 345.

Herr Österström: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall til] utskottets
hemställan.

Herr Olsson i Stockholm: Jag ber att få yrka bifall till de motioner som
äro väckta i denna fråga.

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall till de i ämnet väckta motionerna;
och fattade kammaren beslut i enlighet med utskottets hemställan.

§ 15.

Slutligen föredrogos jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående placering i lönehänseende
av kronojägaren A. W. Andersson;

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medgivande för
Kungl. Majit att i vissa fall försälja kronoegendom m. m.;

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för
Kungl. Maj :t att godtaga ackord å kronans fordringar för försålda kronoegendomar;
samt

nr 9, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående avstående i vissa
fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt
till sådan mark.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 16.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden:

nr 2, angående regleringen för budgetåret 1937/1938 av utgifterna under riksstatens
andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet;

nr 21, i anledning av vissa av Kungl. Majit under rubriken Utgifterna: För
flera huvudtitlar gemensamma frågor framlagda förslag; och

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande av
nya maskiner för mynt- och justeringsverkets räkning;

Nr 9.

Onsdagen den 10 februari 1937.

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 5, i anledning av väckt motion om anläggande av gång- och cykelbanor på
vägarna m. m.;

nr 6, i anledning av väckta motioner angående upphävande av lagarna örn
kollektivavtal och örn arbetsdomstol;

nr 7, i anledning av väckt motion örn vissa ändringar i lagen örn kollektivavtal;
och

nr 8, i anledning av väckt motion örn befrielse från avgift till folkpensioneringen
för vissa tjänstemän och arbetare i statens tjänst m. fl.; samt

andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr 1, i anledning av
väckt motion, angående tillgodoseende av behovet av allmänna samlingslokaler.

§ 17.

Justerades protokollsutdrag.

§ 18.

Avgåvos följande motioner, nämligen av:

fröken Hesselgren m. fl., nr 412, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 39, angående förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande
mödra- och barnavård;

herr Mäler m. fl., nr 413, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 39,
angående förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande
mödra- och barnavård;

fru Nordgren, nr 414, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 39, angående
förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande mödraoch
barnavård;

herrar Andersson i Rasjön och Fast, nr 415, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 39, angående förbättrad förlossningsvård samt anordnande av
s. k. förebyggande mödra- och barnavård;
fru Nordgren:

nr 416, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 38, med förslag till
förordning om moderskapspenning m. m.; och

nr 417, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 38, med förslag till förordning
örn moderskapspenning m. m.;

herr Österström m. fl., nr 418, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
38, med förslag till förordning örn moderskapspenning m. m.;

herr Österström, nr 419, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 38,
med förslag till förordning örn moderskapspenning m. m.; samt

herrar Andersson i Rasjön och Fast, nr 420, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 40, med förslag till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor
m. m.

Dessa motioner bordlädes.

§ 19.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
fröken Hesselgren under 6 dagar fr. o. m. den 12 fehr.,

herr Nilsson i Kristinehamn » 5» » »12»

» Senander > 2» » »11»

» Hoppe » 8 » » » 13 »

	Onsdagen den	10 februari	1937. Nr 9.	15
herr Norling	under	4 dagar fr. o. m. den	11	fehr.,
	Landgren	>	5		11	>
''t	Spångberg	>	5	> 3> >	11	>
>	Dahlbäck	>	7	» » »	11
>	Andersson i Munkaljungby	>	5	> » J	11
>	Persson i Undersvik	>	3	» > »	12	>
*	Hilding		den	12 fehr.,
>	Gustafsson i Bogla		3 dagar fr. o. m. den	14	fehr.,
>	Hällgren	»	7	2> » $	11	T>
2>	Vougt	I>	5	J > >	11	2>
>	Hagberg i Luleå	*	6		11	» och
>	Lundell	»	5		12

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 12.06 e. m.

In fidem
Sune Norrman.