1937. Andra kammaren. Nr 42 (Riksdagens protokoll 1937:42)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1937. Andra kammaren. Nr 42.

Lördagen den 5 juni.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Sedan riksdagens båda kamrar förehaft och godkänt nedan omförmälda, uti
statsutskottets memorial nr 91 samt bankoutskottets memorial nr 33 och 51
föreslagna voteringspropositioner rörande frågor, i vilka kamrarna fattat stridiga
beslut, samt bestämt blivit, att vederbörliga omröstningar över de olika
besluten skulle denna dag äga rum, så anställdes nu omröstningar enligt nedan
intagna voteringspropositioner i följande ordning, nämligen

l:a omröstningen

(enligt bankoutskottets memorial nr 33):

»Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla vad bankoutskottet i
punkten 3 av sitt utlåtande nr 23 hemställt, eller att motionen II: 91 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda, röstar

Jaj

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bar riksdagen, i likhet med andra kammaren, bifallit den vid
punkten fogade reservationen och alltså, i anledning av förevarande motion
II: 91,^ medgivit, att förre fortifikationsarbetsförmannen Johan Axel Johansson
må från och med den 1 januari 1937 under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 504 kronor.»

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit sina platser samt votenngspropositionen
blivit uppläst, verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma med 39 Ja och 133 Nej, varjämte 10 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren samtidigt anställd,

hade utfallit med ................ 65 Ja och 51 Nej,

vadan, da därtill lades andra kammarens röster eller .. 39 Ja och 133 Nej,

sammanräkningen visade .......................... 104 Ja och 184 Nej~

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

2:a omröstningen

(enligt statsutskottets memorial nr 91, punkt 1):

»Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och herr Wistrands m. fl. och fröken Anderssons m. fl.
motioner (1:154 och II: 312), såvitt nu är i fråga, till Kommunala och enskilAndra
kammarens protokoll 1937. Nr 42. i

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

da anstalter för yrkesundervisning: Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 465,000
kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet nied andra kammaren beslutat att, med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å herr Wistrands m. fl.
och fröken Anderssons m. fl. motioner (1:154 och II: 312), såvitt nu är i fråga,
till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt enskilda anstalter för yrkesundervisning för budgetåret 1937/1938 anvisa
ett reservationsanslag av 450,000 kronor.»

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit, sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst, verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma med 54 Ja och 139 Nej, varjämte 4 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren samtidigt anställd,

hade utfallit med ................................ 60 Ja och 60 Nej,

vadan, då därtill lades andra kammarens röster eller .. 54 Ja och 139 Nej,

sammanräkningen visade.......................... 114 Ja och 199 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

3:e omröstningen

(enligt statsutskottets memorial nr 91, punkt 2):

»Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må såsom Bidrag
till undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 326,000 kronor,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat att, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag ävensom herrar Bergmans och Larssons,
Johansons i Huskvarna m. fl., Bärgs m. fl. och Anderssons i Igelboda m. fl.
motioner (1:101 och II: 201 samt 1:158 och II: 307) men med avslag å herr
Mannerskantz’ m. fl. samt herrar Lundqvists och Liedbergs motioner (1:102
och 11:221), såsom Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
m. m. för nykterhetens främjande för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag
av 333,500 kronor.»

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst, verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma med 57 Ja och 137 Nej, varjämte 6 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren samtidigt anställd,

hade utfallit med ................................ 68 Ja och 53 Nej,

vadan, då därtill lades andra kammarens röster eller .. 57 Ja och 137 Nej,

sammanräkningen visade.......................... 125 Ja och 190 Nej,

Lördagen den 6 juni 1937.

Nr 42.

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

4:e omröstningen

(enligt bankoutskottets memorial nr 51):

»Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla vad bankoutskottet i
punkten 3 av sitt utlåtande nr 44 hemställt, eller att motionen II: 338 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda, röstar

TA • • Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, bifallit den vid
TT.5QQ11 £°efde .fserIatl°nen och alltså, i anledning av förevarande motion
xil’ 1?eJr?lvlt« att förre fortifikationsarbetsförmannen Albert Emanuel
Morath ma fran och med den 1 januari 1937 under sin återstående livstid från

avöO^kronor >>V6rSe penS10ner 0ch understöd m. m. upphöra en årlig pension

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst, verkställdes omröstningen medelst omröstmngsapparat,
och utföll densamma med 45 Ja och 145 Nej, varjämte 8 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren samtidigt anställd

hade utfallit med ................................ 65 Ja och 57 Nei*

vadan, då därtill lades andra kammarens röster eller .. 45 Ja och 145 Nej]

sammanräkningen visade ........................... 110 Ja och 202 Nej!

meka aU*så besll?J.i denna: fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

§ 2.

Eöredrogos vart efter annat:

sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets memorial, nr 2, angående
ersättning at av utskottet anlitat biträde; samt

bankoutskottets memorial :

nr 77’ inS^k-tioi\{ö[ nästkommande riksdags bankoutskott; och

läggning ärende * '' ““ SV vid liand Kammaren

biföll vad utskotten i dessa memorial hemställt.

§ 3.

Dill avgörande företogs statsutskottets utlåtande, nr 200 i anledning sv ^

vS befatofngshavnre ”T, “T”''1''; P’avlönmgrförstänkZg Tt

vissa betattmngshavare 1 statens tjänst m. m. jämte i ämnet väckta motioner nin9sförstärk I

en den 19 februari 1937 dagtecknad proposition nr 196 hade Kungl Maid’ TULT*
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
tor samma dag, föreslagit riksdagen arenaen statens tjänst

dels medgiva, att provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattning
havare 1 statens tjänst finge 1 huvudsak efter av departementschefen föreslagna

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. provisorisk avlöning sjöv stärkning at vissa befättning shavare i statens
tjänst to. to. (Forts.)

grunder under budgetåret 1937/1938 utgå enligt de närmare föreskrifter, som
meddelas av Kungl. Majit;

dels till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1937/1938 anvisa såsom förslagsanslag

under andra huvudtiteln................................ kronor 320,000

» tredje » *

» fjärde » ................................ * 2,290,000

» femte , ................................ » 1,640,000

» sjätte » 5 50,000

» sjunde » *

» nionde » *

> tionde > * 390,000;

dels ock besluta, att utgifterna för den provisoriska avlöningsförstärkningen
skulle bestridas:

beträffande befattningshavare vid de affärsdrivande verken och statens pensionsanstalt
från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas,

beträffande befattningshavare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-,
bro- och vägtrafikinspektion och vid vägorganisationen i länen från statens
automobilskattemedelsfond,

beträffande befattningshavare vid stuteriväsendet från stuteriväsendets fond,
beträffande befattningshavare vid försäkringsinspektionen från försäkringsinspektionens
fond, samt

i fråga örn andra befattningshavare från de anslag i riksstaten, som äro avsedda
för provisorisk avlöningsförstärkning.

Vidare hade Kungl. Maj :t i en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr
280, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen

dels medgiva, att provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
vid folkskoleväsendet må efter vad chefen för ecklesiastikdepartementet i
statsrådsprotokollet förordat under budgetåret 1937/1938 utgå enligt de närmare
föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit;

dels ock å riksstaten för budgetåret 1937/1938 under åttonde huvudtiteln
anvisa

a) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens

tjänst ett förslagsanslag av 549,000 kronor; samt _

b) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid folkskoleväsendet
ett förslagsanslag av 2,930,000 kronor.

Enligt kungl. Majits berörda förslag skulle den provisoriska avlöningsförstaryningen
utgå dels såsom fast lönetillägg, dels ock såsom lönetillägg efter
barnantal. Det fasta lönetillägget skulle till och med 12 :e löneklassen i den i
1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagna löneplanen
och motsvarande löneklasser i de övriga löneplanerna utgå med 180 kronor och
i övrigt med 120 kronor, allt för år räknat. Barntilläggen hade föreslagits till
ett belopp av 120 kronor för barn under 16 års ålder och skulle utgå för högst
tre barn.

I sammanhang med Kungl. Maj :ts förevarande förslag hade väckts följande
motioner, nämligen

Lördalen den 6 juni 1937.

Nr 42.

Ang. provisorisk avlönings förstärkning åt vissa befattningshavare i statens

tjänst m. m. (Forts.)

inom första kammaren:
nr 229 av herr Myrdal m. fl.,
nr 235 av herr Holmström,
nr 236 av herr Rahmn m. fl. och
nr 237 av herr Gottfrid Karlsson; samt

inom andra kammaren:
nr 451 av herr Persson i Tidaholm m. fl.,
nr 461 av herr Arnemark m. fl.,
nr 462 av herr Eriksson i Stockholm m. fl.,
nr 463 av herr Lundqvist m. fl.,
nr 464 av herr Lundqvist,
nr 465 av herr Spångberg,
nr 466 av herr Senander m. fl., och
nr 558 av herr Lundqvist.

Utskottet hemställde,

l:o) att riksdagen måtte

a) medgiva, att provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
i statens tjänst och vid folkskoleväsendet finge i huvudsak efter av utskottet
föreslagna grunder under budgetåret 1937/1938 utgå enligt de närmare
föreskrifter, som meddelades av Kungl. Majit;

b) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1937/1938 anvisa såsom förslagsanslag

under	andra huvudtiteln
>	tredje
>	fjärde
>	femte	>
	sjätte	2>
	sjunde
7>	åttonde	»
$	nionde	2>
	tionde

kronor 255,000
» 40,000

» 1,620,000

» 1,470,000

» 40,000

* 900,000

» 410,000

» 165,000

» 280,000;

c) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid folkskoleväsendet
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 2,420,000
kronor;

d) besluta, att utgifterna för den provisoriska avlöningsförstärkningen skulle
bestridas:

beträffande befattningshavare vid de affärsdrivande verken och statens pensionsanstalt
från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestredes,
beträffande befattningshavare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-,
bro- och vägtrafikinspektion och vid vägorganisationen i länen från statens
automobi lskattemedelsfond,

beträffande befattningshavare vid stuteriväsendet från stuteriväsendets fond,
beträffande befattningshavare vid försäkringsinspektionen från försäkringsinspektionens
fond; samt

i fråga örn andra befattningshavare från de anslag i riksstaten, som vore
avsedda för provisorisk avlöningsförstärkning.

2:o) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet i sitt utlåtande anfört, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. m. (Forts.)

Enligt utskottets förslag skulle den provisoriska avlöningsförstärkningen utgå
allenast nied ett fast lönetillägg å 216 kronor till och med den 12 :e löneklassen
i den i förberörda avlöningsreglemente intagna löneplanen och motsvarande
löneklass i övriga löneplaner samt i övrigt med 132 kronor, allt för år
räknat. I stället för de av Kungl. Maj :t föreslagna barntilläggen hade utskottet
förordnat en höjning med 5 kronor för månad och barn av de barntillägg,
som utgå enligt gällande bestämmelser angående dyrtidstillägg. Denna förhöjning
av barntilläggen enligt dyrtidstilläggsbestämmelserna skulle utgå utan
någon begränsning med hänsyn till antalet barn och tillkomma icke blott befattningshavare
vid nyreglerade verk utan gälla såväl befattningshavare vid
de oreglerade verken som andra befattningshavare eller pensionärer.

Vid utlåtandet voro fogade reservationer:

1) av herrar Johansson i Fredrikslund, N. J. Martin Svensson, Borell, Karl
Emil Johanson och Tersson i Falla, som ansett, att den provisoriska avlöningsförstärkningen
borde utgå i form av ett lönetillägg å 228 kronor för år räknat
inom alla löneklasser, och i enlighet härmed ansett, att utskottet bort hemställa,

l:o) att riksdagen måtte

a) medgiva, att---Kungl. Majit;

b) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1937/1938 anvisa såsom förslagsanslag

under andra huvudtiteln

» tredje »

» fjärde »

> femte »

» sjätte »

» sjunde »

» åttonde »

» nionde »

i tionde »

kronor 300,000

» 55,000

» 2,110,000
» 1,690,000

» 55,000

» 1,050,000

» 600,000

> 220,000

» 330,000;

c) till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid folkskoleväsendet
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 3,290,000
kronor;

d) besluta, att---provisorisk avlöningsförstärkning.

2:o)--lika med utskottet--.

2) av herrar von Heland, Bäckström, Strindlund och Svensson i Grönvik,
som ansett, att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag;

3) av herr Jeppsson, som uttalat, att han ansett, att utskottet bort i första
hand tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag, men att han i det läge denna fråga kommit
anslutit sig till utskottets hemställan; samt

4) av herr Bäcklund.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Persson i Falla: Herr talman! Det förslag, som innefattas i föreliggande
kungl, proposition, är på sätt och vis en försöksballong. Departementschefen
vill se, huru riksdagen ställer sig till ett sådant system, att de
statsanställdas löneförmåner anpassas med hänsyn till deras försörjningsplikt.
Han säger i sitt yttrande, som återgives nederst på sidan 6 i utskottets utlåtande,
bl. a. följande: »Det är här uppenbarligen i väsentlig grad en fråga örn

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Äng. provisorisk avlönings förstärkning åt vissa befattningshavare i statens

tjänst m. m. (Forts.)

huru den allmänna opinionen både bland de statsanställda och bland medborgarna
i övrigt ställer sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt,
och huruvida statsmakterna äro villiga att godtaga den ökning av det
allmännas utgifter, som otvivelaktigt måste följa. Förslaget örn en provisorisk
avlöningsförstärkning, som utformats i främsta rummet med hänsyn till olika
löntagares behov, kan väntas skapa ökad klarhet i dessa hänseenden. Ett principiellt
avgörande i ena eller andra riktningen vid innevarande års riksdag
skulle vara till väsentlig ledning för lönekommittén vid dess fortsatta arbete.
»

Jag måste säga, att detta sätt att inhämta informationer för den vidare behandlingen
av det stora löneproblemet synes mig alltför lättvindigt. Skall något
system med lön efter försörjningsplikt, någon familjelönsprincip, komma
i fråga för statens befattningshavare, så bör den frågan tekniskt utredas och
klarläggas, innan riksdagen inbjudes att taga ställning till den. Att få ett
uttalande från riksdagen i en fråga, som riksdagen icke har materiel och möjligheter
att i dess helhet och till sina konsekvenser överblicka, kan knappast ha
något större sakligt värde. Man har här i viss mån en parallell till det sätt,
varpå likalönsprincipen infördes vid löneregleringen för folkskolans lärare,
även detta utan att någon utredning örn dess betydelse och konsekvenser i ett
större sammanhang förekommit. Nog borde statsfinansiellt mycket betydande
och stora folkgrupper nära berörande frågor behandlas på ett annat och bättre
sätt.

Utskottet bär icke följt den kungl, propositionen utan presterar ett delvis
annorlunda beskaffat förslag, som i realiteten icke ligger så långt ifrån departementschefens
förslag i propositionen. Men utskottet avböjer att taga ställning
till den av departementschefen framlagda principfrågan. Huvudreservanterna.
vilja icke i frågans nuvarande outredda skick taga ställning till detta
principspörsmål. Och vi anse oss böra markera detta klarare och bestämdare
än utskottet genom att föreslå, att den för avlöningsförstärkningen avsedda
totalsumman fördelas med lika belopp — 228 kronor för år räknat -— på varje
befattningshavare.

Jag ber med dessa ord och med hänvisning till den vidare motivering, som
finns på sidan 12 i detta utlåtande, få yrka bifall till den av herr Johansson i
Fredrikslund m. fl. avgivna, vid detta utlåtande fogade reservationen.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! ■ Jag skall följa den föregående
talarens exempel och fatta mig kort. Jag skall be att få konstatera, att vad
statsutskottets här har försökt göra är vad utskottet så många gånger eljest under
sitt arbete måste göra — att försöka nå fram till en mellanställning, där
icke någondera parten allt för mycket trampas på tårna, eller, med andra ord,
att försöka ställa kyrkan mitt i byn. När vi utarbetade detta förslag lia vi
också, såsom framgår av uttalandet på sid. 8 i statsutskottets utlåtande, utgått
från att hela frågan örn en anpassning till behovet av bidrag från statens sida i
en eller annan form i förhållande till barnantalet skulle utredas i den riktningen,
att den skall avkopplas från hela lönesystemet, vare sig det gäller det sätt,
på vilket hantverkare, skogsarbetare, småbrukare eller dylika grunda sina inkomster,
eller det gäller kommunernas, statens och de enskilda företagarnas
sätt att avlöna sin personal. Allt detta skall vara ovidkommande synpunkter,
ha vi tänkt oss, när vi skrivit, att »enligt utskottets mening bör sistnämnda
spörsmål upptagas till övervägande — fristående från frågan om utformningen
av olika lönesystem — i ett sammanhang och därvid behandlas med hänsyn
till befolkningen i dess helhet». Gör man det, tror jag man har lyckats att

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. provisorisk avlönings för stärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. m. (Forts.)

få problemet lagt under en princip, mot vars berättigande ingen saklig invändning
torde kunna göras. De invändningar som nu gjorts ha varit av det
slaget, att de varit sammankopplade i viss mån med frågan örn avlöningens
storlek.

Vi ha, som sagt, försökt att ställa kyrkan mitt i byn, och därför ha vi också
funnit en form till slut, som jag tror man kan erkänna är så anpassad, att den,
som jag sade i början av mitt anförande, icke skall stöta alltför mycket på
någondera sidan. Vi ha lågt den del av barntillägget, som vi ansett oss kunna
och böra vara med på, på det dyrtidstillägg, där nu ett barntillägg utgår, låt
vara icke så stort. Enligt utskottets förslag kommer det att bli så, att där det
nu finns 4 kronor per månad per barn vid de reglerade verken, blir det 9 kronor
per månad och barn; för de oreglerade verken, som äro mycket få, blir det
5 plus 5 eller 10 kronor tills vidare. Vi Ira också tagit oss friheten att stuva
örn Kungl. Maj :ts förslag på det viset, att den besparing, som vi kunna göra
genom att sänka det av Kungl. Maj :t föreslagna barntilläggsb.eloppet till hälften
vill vi slå ut på lönetilläggen, och vi ha försökt fördela beloppet så pass
rättvist, som omständigheterna medgivit, och vi ha därför förordat, att beträffande
det belopp, som skulle tillerkännas i lönetillägg till och med 12 :e
löneklassen, höjes från 180 kronor till 216 kronor. Utskottet föreslår även, att
tillägget från och med 13:e löneklassen skall höjas från av Kungl. Majit föreslagna
120 kronor till 132 kronor. Häremot kanske någon invänder, att detta
icke är en riktig proportion och att utskottets förslag medför ett bortkrånglande
av Kungl. Maj :ts klara principiella ståndspunktstagande i fråga örn barntilläggen.
Jag framhåller, att utskottet samtidigt i motiveringen begärt, att
en utredning skulle komma till stånd. I nuvarande situation måste utskottets
förslag därför anses vara så rättvist avvägt som möjligt.

Herr Arnemark; Herr talman! Jag kan icke lova att fatta mig fullt så
kort som de föregående ärade talarna gjort. Jag beklagar livligt, att denna
stora principfråga kommit upp till debatt i riksdagens elfte timma, så att den
i själva verket icke kan bliva föremål för den grundliga behandling, den i
själva verket förtjänar.

När regeringen kom med förslag örn provisorisk löneförstärkning åt statens
befattningshavare i avvaktan på den lönerevision, som dessa befattningshavare
nu väntat på i bortåt 10 år och fortfarande vänta på, så mottogs detta i och
för sig med glädje på tjänstemannahåll. Men tillfredsställelsen grumlades
högst betydligt på samma håll, då man fick del av själva utformningen av
denna löneförstärkning. Huvudmassan av såväl lägre som högre tjänstemän
vände sig mot barntilläggen och mot finansministerns försök att få riksdagen
att uttala sig i förväg för den s. k. behovslöneprincipen, innan 1936
års lönekommitté, som det ju åligger att pröva även denna, blir färdig med
sitt förslag i lönefrågan.

Vad man kanske fann mest ledsamt var, att detta skulle ske, utan att tjänstemännen
själva fått tillfälle att göra sin mening hörd. Och det kan icke
förnekas, att det måste te sig minst sagt underligt, att detta föreslås samtidigt
med att lagstadgad förhandlingsrätt tillerkännes statens tjänstemän.
Visserligen gavs genom den lagen ingen medbestämmanderätt åt de anställda,
men jag skulle vilja fråga: Vad skall förhandlingsrätten vara till, örn
icke personalen skall få vara med och resonera en smula, då det är fråga om
själva grundprinciperna för lönesättningen?

Man tycker också, som även en föregående talare framhållit, att det är bra
underligt, att förslag till omläggning av själva lönegrundema framlägges av

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Ang. provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens

tjänst m. m. (Forts.)

regeringen utan att vederbörande myndigheter och lönenämnder eller 1936 års
lönekommitté fått ge sin mening örn saken till känna på något vis.

Utformningen av de fasta lönetilläggen (180 kronor för löneklasserna 1—
12 och 120 kronor för löneklass 13 och däröver) måste helt naturligt hos mellangradsfolket
och de högre tjänstemännen mötas med en bestämd gensaga
på grund av sin i dubbel måtto lönenivellerande tendens. Sedan nuvarande
löneplan kom till, har det för all del vankats åtskilliga andra nivelleringsåtgärder.
Jag vill endast erinra örn maximeringen av dyrtidstilläggen, och det
dyrortstillägg, som beslöts för ett par år sedan. Beslutet därom kom dock
till under tider med dåliga statsfinanser. Någon sådan förmildrande omständighet
föreligger icke nu.

Det rättvisa och riktiga är ju det, att, då man nödgas bättra på den gällande
löneplanen, på grund av dess ålder, detta sker genom proportionella
tillägg på de ordinarie lönerna. Genom att man förfar som i propositionen
föreslagits, sker i själva verket en betydande sammanpressning av nuvarande
löneskala och ett starkt föregripande av pågående utredning.

Tyvärr har utskottsmajoriteten i fråga örn de fasta tilläggen gjort sig
skyldig till samma orättvisa som propositionen, när den föreslår 216 kronor
t. o. m. 12 :e löneklassen och 132 kronor för löneklasserna ovanför 12 :e. Jag
kan därför icke ge min röst åt utskottets förslag utan kommer att rösta för
den reservation, som avgivits av herr Johansson i Fredrikslund m. fl. och som
syftar till beredande av något mera rättvisa åt mellangruppsfolket och de
högre tjänstemännen än utskottsförslaget.

Fastän jag icke kan följa utskottet i dess hemställan, vill jag gärna erkänna,
att jag är ganska glad över att utskottet genom sitt uttalande i tredje
stycket på sid. 8 i utlåtandet nr 200 avskiljer spörsmålet örn barntilläggen
från lönediskussionen och återför det till det område, där det egentligen hör
hemma, nämligen socialvårdens och befolkningspolitikens gebit. Jag har bara
så svårt att inse det logiska i att statsutskottet, sedan utskottet skrivit bort
finansministerns barntillägg i detta utlåtande, låter det dyka upp igen —
i halvfigur visserligen — i utlåtandet nr 201.

Jag för min personliga del vill gärna utöver största möjliga skattelindringar
vara med örn barnbidrag över hela befolkningsfältet åt verkligt barnrika
familjer, som ha ett påtagligt behov därav. Men jag vill knappast vara med
örn att applicera detta stöd för barnet nr 1 och 2, med mindre att alldeles särskilt
behov föreligger. Jag är ganska rädd för den mentalitet, som håller på
att växa fram i våra dagar, att för barn skall man partout ha betalt av staten.
Jag har förut levat i den enkla tron, att barn var något, som alla sunt
funtade människor ville ha på grund av livets egen lag helt enkelt och för den
glädje det för med sig att ha barn och utan bitanke att förtjäna pengar på
dem. Att en sådan uppfattning håller på att växa sig fram bland vårt
svenska folk, betraktar jag som en av det nuvarande befolkningspolitiserandets
avigsidor.

Jag är emellertid bestämd motståndare mot att enbart för statens anställda
införa ett lönesystem byggt på behovsprincipen. Jag tror för övrigt, att ett
sådant system icke heller skulle vara gagnande ur befolkningsfrågesynpunkt
sett. Ett renodlat behovslönesystem medför lätt, skulle jag tro, att man på
grund av bristande ekonomiska resurser kommer över till ett system med
knappa löner åt de yngre ogifta befattningshavarna. Och därmed skulle man,
såvitt jag förstår, endast motverka tidig familjebildning.

Huvudskälet varför jag går emot behovslöneprincipens knäsättande är emellertid
det, att jag anser, att den leder bort från varje rationell lönesättning.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. m. (Forts.)

Principen lön för arbete har den obestridliga fördelen, att den ger möjligheter
till någorlunda riktig värdesättning av tjänsterna inbördes och att den knyter
an till löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden.

Man måste nog hålla det för tämligen uteslutet, att lönerna på den allmänna
arbetsmarknaden i någon nämnvärd utsträckning åtminstone och inom
överskådlig tid komma att utmätas efter försörjningsplikt. Såvitt jag kunnat
finna, önska varken våra arbetsgivare eller arbetare en sådan förändring.
Under sådana förhållanden böra inte heller statsmakterna slå in på den vägen,
så mycket mindre som statens befattningshavare själva i allmänhet icke
önska det.

Och det är en inställning, som man måste förstå. Det har påståtts på håll,
där man är anhängare av finansministerns barntillägg, att denna statstjänarnas
inställning skulle främst grunda sig på psykologiska motiv. Jag vill
minnas, att finansministern själv gav uttryck åt den uppfattningen i radiodebatten
för någon tid sedan. Jag tror icke, att så är fallet i någon nämnvärd
grad. Den bottnar nog främst i den uppfattningen, att principen lön
för arbete är sund, riktig och prövad och att tjänstemännen vid dess tillämpning
anse sig ha större garantier för att erhålla löner, som hålla sig någorlunda
i paritet med lönenivån och löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden.
Man fruktar, att ett lönesystem med diverse sorters stöd och
hjälp som integrerande delar icke skulle erbjuda samma trygghet i den vägen.
Här tror jag, mina damer och herrar, att motståndets kärnpunkt är att finna.

Man möter ibland också det talet, att statstjänarna nu hålla på att få en annan
inställning gentemot behovslöneprincipen än tidigare. Jag tror icke, att så är
fallet. Örn någon tveksamhet här och där kommit till uttryck, så får nog
detta tillskrivas den omständigheten, att man från högsta ort skrämt statstjänarna
med att, om ni icke vilja lia barntilläggen, så skola vi icke tvinga
på er dem, men då löpa ni också risken, att de pengar, som avsetts för barntilläggen,
tagas tillbaka. Få statstjänarna utan ett sådant tryck över sig ta
ställning till behovslöneprincipen på nytt, så är jag ganska säker på att det
fortfarande finnes en överväldigande majoritet emot denna princip.

Herr talman, jag skall nu bedja att med några ord få beröra den motion,
som jag väckt, vari jag hemställt, att den provisoriska löneförstärkningen
även skulle utgå till pensionerad personal i arvodesbefattning inom försvarsväsendet.
Vi som väckte den motionen, hålla före, att arvodisterna inom försvarsväsendet
ha sina arvoden bestämda efter så enhetliga grunder, att det
inte borde bereda några svårigheter att generellt innesluta dem bland dem,
som skulle komma i åtnjutande av den förmån, som riksdagen nu beslutar.

Utskottet anser emellertid icke, att skäl finnas att åtskilja dem från övriga
arvodister. Och då utskottet är enhälligt, kommer jag ej att yrka bifall till
denna motion, utan vill jag vädja till försvarsministern att ha dessa tjänstemän
i benägen åtanke och bereda dem den höjning av arvodena, som kan
anses skälig med hänsyn till den förbättring, som nu kommer andra statens
befattningshavare till del.

I själva huvudfrågan ber jag, herr talman, att, med hänvisning till vad jag
redan anfört, och icke minst med hänsyn till att jag finner det fullkomligt
orimligt, att riksdagen skulle uttala sig för en ny löneprincip, innan utredning
därom föreligger och innan man överhuvud taget vet, örn det är möjligt
att utforma en tillfredsställande löneplan efter den nya principen, få yrka
bifall till den av herr Johansson i Fredrikslund m. fl. avgivna reservationen.

Under detta anförande hade herr andre vice talmannen övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar.

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Äng. provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens

tjänst m. m. (Forts.)

Herr Lindqvist: Herr talman! För min del skall jag fatta mig mycket
kort. Jag brukar i allmänhet inte tala i lönefrågor. Det är bara några få
ord, jag här har att säga. När jag läst utskottets utlåtande, har jag haft ganska
svårt att förstå, att de, som äro principiella motståndare till regeringsförslaget,
verkligen kunnat ställa sig på den linje, som utskottet här följt. För
min del har jag icke kunnat finna, att utskottsförslaget i något avseende är
bättre än Kungl. Maj :ts förslag. Det skulle möjligen vara i det avseendet, att
utskottet i fråga om barnbidraget icke föreslagit någon begränsning med hänsyn
till barnantalet. Den lilla ändringen hade man ju gott kunnat göra i
Kungl. Maj :ts förslag.

Jag skall icke trötta med många siffror, men jag vill dock nämna några,
som jag särskilt fäst mig vid. Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle befattningshavare
med tre barn t. o. m. 12 :e löneklassen erhålla 180 kronor + 360
kronor eller således sammanlagt 540 kronor. Enligt utskottsförslaget skulle
sådana befattningshavare erhålla 216 kronor + 180 kronor eller således 396
kronor. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle befattningshavare med två barn
erhålla 180 kronor + 240 kronor eller sammanlagt 420 kronor. Enligt utskottsförslaget
skulle sådana befattningshavare erhålla 216 kronor + 120 kronor
eller således 336 kronor.

Det är icke för att säga detta, som jag närmast begärt ordet utan det är för
att framhålla de betänkligheter, som jag anser mig lia rätt att hysa inför ett
sådant förslag som utskottets. Enligt utskottets förslag kommer ett stort antal
befattningshavare att få provisorisk avlöningsförbättring utan att detta föreslagits
vare sig av regeringen eller någon motionär. Genom att en del av
den^ provisoriska avlöningsförbättringen skulle utgå i form av dyrtidstillägg
erhållas sådana resultat, som jag nyss nämnde. När riksdagen i dag kommer
att besluta i enlighet med utskottets förslag, har riksdagen sålunda icke klart
för sig vilka utgifter den beslutar. Det skulle riksdagen icke heller lia vetat,
örn riksdagen beslutat i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, kanske någon
säger. Härvid må emellertid framhållas, att Kungl. Maj :ts förslag baserats
på beräkningar, som man har anledning lita på. Skulle dessa beräkningar icke
hålla streck, så finge man vända sig till Kungl. Majit. Även utskottet har
låtit utföra beräkningar. Jag tror, att dessa beräkningar varit så noggranna
som det varit möjligt åstadkomma, men utskottet har icke kunnat räkna ut vad
de befattningshavare, som Kungl. Maj :t icke föreslagit någon provisorisk avlöningsförbättring
åt, skulle komma att erhålla.

Örn vi icke befunnit oss i riksdagens sista timme, hade jag för min del ansett,
att det varit önskvärt, att detta ärende återremitterats till utskottet för
grundligare prövning. Nu skall jag naurligtvis inte framställa något yrkande.
Som frågan ligger till, kommer jag trots de betänkligheter jag hyser att rösta
för utskottets förslag om förslaget skulle komma att ställas under omröstning.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!

Jag kan bara liksom herr Arnemark beklaga, att denna fråga kommit upp i
riksdagens sista timme och att kammarens ledamöter alltså icke komma att
ägna den så stor uppmärksamhet, som den förtjänar. Frågan har ju diskuterats
i flera månaders tid, och jag skulle därför tro, att i dess nuvarande läge
icke finns någon anledning för mig att upprepa vad jag vid olika tillfällen
sagt och skrivit. Jag skulle egentligen kunna inskränka mig till att instämma
i den reservation, som av herr Jeppsson fogats vid utskottets utlåtande. Herr
Jeppsson uttalar i sin reservation, att han anser, att utskottet i första hand

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. m. (Forts.)

bort tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag, men att han i det läge denna fråga kommit
ansluter sig till utskottets hemställan. _ I det läge frågan kommit på grund
av de mycket delade meningar, som föreligga inte minst på grund av. att . det
uppenbarligen i riksdagen finns en stor majoritet, som i detta ögonblick icke
vill taga ståndpunkt till den allmänna principen, kan jag icke se, att det finns
någon bättre utväg än att låta utskottsförslaget bli riksdagens beslut.

Jag skall emellertid använda tillfället till att bemöta ett par av de anmärkningar,
som här framkommit mot frågans handläggning.

Den förste talaren sade, att det icke vore rimligt, att man på detta sätt utan
föregående utredning kastade fram så vittgående förslag. Till denna kammares
tröst får jag säga, att han även kritiserade regeringens förslag örn lika
lön för lärarinnor och således, eftersom andra kammaren på den punkten anslöt
sig till regeringsförslaget, i sitt fördömande även inbegrep andra kammaren.

Dessa stora principfrågor äro av den natur, att de egentligen undandraga
sig den sortens tekniska utredningar, som vi bruka sätta i gång med ett halvt
dussin riksdagsmän, uttagna icke på grund av sin personliga uppfattning örn
de olika frågorna utan på grund av sin sakkunskap. Detta är överhuvud taget
icke den naturliga plattformen för en utredning i sådana frågor. I frågor sådana
som dessa komma olika människor till ytterst olika resultat beroende på
instinkter, intressen och olika samhällsuppfattningar. Jag tror sålunda icke
det är den riktiga vägen som utskottet anvisar att låta 1936 års lönekommitté
taga ståndpunkt till frågan, innan Kungl. Maj :t tager upp frågan till behandling
i riksdagen, men jag hyser ingen förhoppning att kunna omvända dem
inom riksdagen, som anse, att man bör åstadkomma en vanlig utredning, innan
man går till beslut. o

I anledning av herr Arnemarks yttrande, att det är så mycket egendomligare
att man här kastar fram ett förslag, som man vet, att stora delar av
tjänstemannakåren inte gärna vilja godkänna, samtidigt med att man vill ge
åt statstjänarna en förhandlingsordning, bör jag kanske klart uttala, att
riksdagens yttrande i anledning av detta förslag örn tillfällig löneförbättring
inte från min sida varit avsett att fattas som ett bestämt uttalande örn, att
vi nu i hela vårt lönesystem skulle införa barntillägget. Jag hade närmast
tänkt mig att riksdagen skulle, hur den nu ville, antingen understryka, att den
ansåg att så starka skäl talade för barntillägg, att den saken på fullt allvar
borde utredas av kommittén, eller också säga, att så starka skäl talade emot
barntillägg, att riksdagen inte önskade att sådant skulle komma med i en definitiv
lönereglering. Att regeringen kunnat framlägga ett förslag sådant som
detta beror helt enkelt därpå, att det härvidlag är fråga endast örn en provisorisk
avlöningsförstärkning, som faktiskt avsetts att gälla endast ett år.
Utan att sålunda behöva ta några egentliga risker för framtiden skulle man
kunna sondera den opinion, som i detta fall finns ute i landet. Det har lyckats
att på detta sätt sondera opinionen inom vissa kretsar av^ statsanställda,
vilka genom sina organisationer i stor utsträckning tagit ståndpunkt emot
barntilläggen. Vi ha däremot inte lyckats få reda på den allmänna opinionen
inom riksdagen, eftersom riksdagen inte på samma sätt som statstjänarna är
villig att direkt uttala sig i frågan. Jag beklagar detta. Man menar tydligen,
att i frågans nuvarande läge den offentliga diskussion, som ägt rum, får vara
vägledning nog. Riksdagens beslut, som jag förmodar kommer att fattas^ i
överensstämmelse med statsutskottets förslag, kanske också kan i någon mån
utgöra en riktlinje. Men jag tror, att lönekommittén kommer i ett svårare läge

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Ang. provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattning skärare i statens

tjänst m. m. (Forts.)

än den behövt komma, örn man från riksdagens sida velat ge antingen ett förord
eller också ett avböjande svar.

Örn jag sålunda i frågans nuvarande läge kan godkänna utskottsförslaget,
är jag däremot alldeles ur stånd att följa högerreservanterna. När det i propositionen
yttrades, att man vid en tillfällig löneförbättring får gå fram med
stor försiktighet, så tog detta sig uttryck däri, att man för de lägre löneklasserna
till och med den 12 :e inte vågade föreslå ett högre tillägg än 180 kronor,
och för de därutöver inte ville gå längre än till 120 kronor. Nu är avståndet
från propositionens 180 till utskottsförslagets 216 ingenting oväsentligt,
men det kanske ändå håller sig inom gränserna för vad man kan tänka
sig. Men högerreservationen innebär en höjning, som slopar den princip, som
regeringen följt, nämligen att man skulle öka mer för de lägre tjänstemännen
än för de högre, och den innebär ett föregripande av den kommande löneregleringen,
som jag i nuvarande läge anser icke kunna accepteras. Att i regeringsförslaget
ingår ett föregripande av den definitiva löneregleringen är så till
vida riktigt, som regeringsförslaget innebär en sammanpressning av löneskalan.
På den punkten tror jag mig våga säga, att regeringen verkligen önskar,
att i den kommande löneskalan skall ske just en sådan sammanpressning,
d. v. s. att den förbättring, som kan äga rum, skall bli procentuellt större för
de mindre inkomsttagarna än för de högre. Jag skulle vilja erinra herr Arnemark
örn, att även det förslag, högerreservanterna ansluta sig till, innebär en
dylik sammanpressning. Örn man ger samma tillägg för alla löneklasser oberoende
av, hur stor lönen är, innebär detta uppenbarligen också i någon mån
en sammanpressning av löneskalan. Jag är alltså något överraskad av att
högerreservanterna kunnat gå på den linjen, ty den förutsätter, att de anse
det önskvärt, att folk med lägre löner få procentuellt mer än folk med högre.
Annars veta vi ju, att de önskemål, som uttalats från mellangrupperna
och även högre upp, gingo ut på, att tillägen skulle bli proportionella
så att ingen ändring skulle ske i den inbördes relationen. Nu har man
emellertid på högerhåll accepterat tanken att ge procentuellt mera åt de lägre
inkomsttagarna. Herrarna få förlåta, örn jag inte kan förklara ett sådant förslag
annat än från den utgångspunkten, att man anser, att statstjänarna med
de lägre lönerna bättre behöva en ökning än de, som lia en högre inkomst.
Man har således där givit ett inte så litet finger åt den s. k. behovsprincipen.

Örn denna princip skall jag slutligen säga, att vad riksdagen här står inför
är frågan om, hur man skall fördela en löneförbättring till alla de anställda
på mellan 18 och 19 miljoner kronor. Den ene anser, att man når bästa
rättvisan om man fördelar pengarna med 228 kronor till varje statstjänare,
oberoende av om han har 2,000 eller 12,000 kronor i lön och oberoende av om
han endast har sig själv att sörja för eller om han har familj. Den andre anser,
att man bör ge 216 kronor upp till en viss löneklass och sedan 132 och så 5
kronor för varje barn. Slutligen har ett antal reservanter anslutit sig till det
ursprungliga regeringsförslaget, nämligen 180 kronor till löneklasserna t. o. m.
den 12 :e och 120 kronor för de högre samt 120 kronor för varje barn. Jag
kan för min del inte komma ifrån, örn jag nu har 18 miljoner att fördela bland
statstjänarna, att jag bäst använder dessa pengar örn jag fördelar dem ined
hänsyn tagen till människornas olika behov. Nu har statsutskottet i viss utsträckning
tillmötesgått Kungl. Maj:ts uppfattning på den punkten, och jag
skall därför endast tillägga, att jag i frågans nuvarande läge kail ge min anslutning
till utskottets förslag.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. ''provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. m. (Forts.)

Herr Brädefors: Herr talman! Det är obestridligt, att utskottets förslag
är bättre än regeringens framför allt vad beträffar barntillägget. Statsrådet
har själv i sitt anförande framhållit, att statstjänarna själva genom sina organisationer
tydligt och klart sagt ifrån, att de inte vilja, att lönerna skola
bestämmas efter familjens storlek. Detta är riktigt. Det är inte bara på ett
eller några få utan på massor av statstjänarmöten som man i anledning av
den kungl, propositionen sagt rent ut, att man inte vill, att statstjänstemännens
löner skola bestämmas efter vad man gör hemma i sängkammaren, utan
att lönesättningen skall bestämmas efter det arbete, vederbörande uträttat i
tjänsten. Därvidlag anser jag att utskottet givit den riktiga formuleringen
av den opinion, som departementschefen sade sig önska för lönekommitténs
vidkommande. Jag anser, att statens befattningshavare klart och tydligt sagt
ifrån, att denna fråga nu borde vara ur världen, och utskottet har också framhållit,
att det inte vill, att lönesättningen skall ske efter familjens storlek.

Jag är emellertid inte så nöjd med den andra delen av utskottsutlåtandet,
nämligen den, som rör lönetilläggets storlek. Vad utskottet här föreslår är för
mig som motionär inte tillfredsställande, och jag tror inte heller, att det är
tillfredsställande för någon statstjänare. Jag är själv statstjänare, även om
jag tillhör de grupper, som inte direkt komma i åtnjutande av dessa förmåner.
Jag tror emellertid inte heller, att de statstjänare, som direkt komma i
åtnjutande av dessa förmåner, äro nöjda eller anse, att de nu fått en sådan
löneförbättring, som de gått och väntat på i nära nog 20 års tid, och som utlovats
av statsmakterna. Visserligen är det här fråga örn ett provisorium i
väntan på den allmänna löneregleringen, men den opinion, som herr statsrådet
efterlyst både i propositionen och eljest i fråga örn förslaget till definitiv
lönereglering, som jag skulle tro inte kommer att ge mer än 200 kronor om
året, redan kommit till uttryck genom vad statstjänarna anfört i fråga om den
här föreslagna höjningen. Jag är som sagt inte nöjd med de belopp som här
föreslås. Vi ha i vår motion för löneklasserna 1—12 föreslagit 300 kronor,
vilken summa emellertid inte heller är till fyllest i förhållande till vad statstjänarna
anse sig vara berättigade till. Siffran måste betraktas såsom ett
absolut minimum i nuvarande läge och såsom ett provisorium. Jag utgår då
från samma synpunkt som statsrådet, när han talade örn det prejudikat, som
den allmänna opinionen skulle ge.

Jag hoppas, att den av utskottet föreslagna löneförhöjningen går igenom,
och att icke endast statstjänarna utan hela den allmänna opinionen efter
detta beslut skola säga, att den inte innefattar en tillräcklig löneökning för
statstjänarna, utan att lönekommittén måtte gå in för en väsentlig höjning av
de belopp, som riksdagen i dag kommer att besluta.

Jag förstår ju, att det inte är stor idé att ställa något yrkande i den riktning,
som anges i vår motions första stycke. Den del av motionen, som rör
barntillägget, anser jag tillfredsställande besvarad i utskottsutlåtandet, varför
jag därvidlag inte^ skall göra något yrkande. I fråga örn andra stycket
av vår motion nr 466 åter, som rör frågan örn själva beloppet, anser jag mig,
herr talman, böra yrka bifall till vår motion.

Herr Jansson i Falun: Herr talman! Det har gjorts erinran emot, att denna
fråga har kommit så^sent på riksdagens bord. Jag är den första att erkänna
detta ledsamma förhållande. För mitt eget vidkommande tog jag emellertid
kort efter propositionens avlämnande ståndpunkt till denna fråga, och jag
var redo att i princip tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag. På andra håll gjorde man

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Äng. provisorisk avlönings förstärkning åt vissa befattningshavare i statens

tjänst m. m. (Forts.)

emellertid alla möjliga erinringar mot det föreliggande förslaget. Jag antar,
att kammarens ledamöter känna till den storm av ovilja, som mötte den tanke,
som här framförts av departementschefen, nämligen att man vid detta tillfälle
endast skulle ta sikte på en hjälp åt de sämst ställda statstjänarna. Inför den
stormen funno vi oss inom utskottet nödsakade att så att säga vila på hanen
för att få tillfälle att resonera och konferera med statsanställda i olika grader.
Jag kan meddela, att vi i utskottet blivit föremål för uppvaktningar av
deputationer av statsanställda och sålunda haft tillfälle att höra statstjänarnas
mening örn det föreliggande förslaget. Inom de högre grupperna var meningen^
enstämmigt emot Kungl. Maj:ts förslag, inom de sämre ställda grupperna
åter, bland annat inom försvarsväsendet, reste man inte något motstånd
mot behovsprincipen såsom sådan. Yi funno således efter alla konferenser
och överväganden, att det var nödvändigt att försöka få fram en modifikation
av Kungl. Maj :ts förslag, örn vi nämligen skulle ha någon utsikt till att kunna
vinna de statsanställdas anslutning till förslaget. Jag tror mig kunna säga,
att gentemot det förslag, som nu föreligger, äro de statsanställda i åtminstone
de^ lägre graderna inte så oförsonligt ställda, som de tidigare varit i denna
fråga. Jag tror mig också kunna tillägga, att en ganska stor grupp av de
lägst ställda är åtminstone relativt belåten med det föreliggande förslaget.

Herr Lindqvist framhöll, att han ansåg utskottets förslag vara sämre än
Kungl. Maj :ts förslag, och att han inte kunde lita på utskottets beräkningar.
Jag vill med anledning härav säga herr Lindqvist, att utskottet använt expertis
och grundat sina beräkningar på ungefär samma material, som stått till
Kungl. Maj :ts förfogande. Något större fel skulle således inte begås, örn man
tar utskottets förslag i stället för Kungl. Maj:ts. Jag tror, att man i det avseendet
kan vara fullkomligt lugn. Jag och många med mig lia strävat efter
att den summa, som finansministern ansett, att man borde kunna disponera för
ifrågavarande ändamål, inte skall komma att överskridas. Jag tror mig också
kunna påstå att yi lyckats åtminstone så pass, att det överskridande, som eventuellt
kan uppsta, inte skall komma att visa sig större än det överskridande
kan komma att bli, som eventuellt skulle följa med Kungl. Maj:ts förslag.

Herr Brädefors sade, att statstjänarna ha väntat i 20 år på en lönereglering.
Trodde han kanske, att det skulle bli en lönereglering omedelbart efter den,
som genomfördes i början av 1920-talet? Jag menar, att det väl bör dröja någan
tid, innan man går in för en ny lönereglering. Jag vill gärna medge, att
det är andra förhållanden på det ekonomiska området nu än på 1920-talet,
och att konjunkturerna växlat. Jag vill emellertid erinra örn, att statstjänarna
haft sina dyrtidstillägg, vilka i viss män reglerat dessa fluktuationer.

Jag förstår, att kammaren inte önskar några långa föredrag, och jag slutar
med att förena mig med dem, som yrkat bifall till utskottets hemställan.
Jag tror, att man genom att biträda utskottets förslag i någon mån åtminstone
kan dämpa oviljan hos dem, som nu inte vilja ta ståndpunkt till frågan örn
behovsprincipen. Vi ha därför inte ansett det klokt och lämpligt att nu pressa
fram ett definitivt uttalande från riksdagens sida i den frågan. Man får
vila på saken, tills man får se det stora förslaget och hur det kommer att verka.
Herr Lindqvist sade, att vi nyligen lönereglerat för en stor del befattningshavare
— han syftade troligen härvid på lärarna — som på detta sätt skulle
får en ytterligare höjning. Lärarna komma emellertid enligt utskottets förslag
inte att få det högre tillägget, då ju för detta är föreskriven en placering
i högst 12 :c löneklassen. lie befattningshavare, som tillhöra folkskoleväsendet,
och med dem jämförliga komma sålunda att få det lägre beloppet.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. provisorisk avlönings för stärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. m. (Forts.)

Med vad jag ira sagt, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr talmannen återtog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr Hansson i Rubbestad: Herr talman! Som jag befinner mig i det läget,
att jag varken kan biträda utskottet eller någondera av reservationerna
och denna fråga är för den kommande löneregleringen en av de mest vittgående,
i vilken vi ha att fatta beslut, måste jag säga ett par ord.

Jag vill för det första säga, att det ligger en viss dualism i denna kungl,
proposition, i det att den å ena sidan föreslår fasta tillägg till befattningshavarna
och å andra sidan går in för behovsprincipen. Jag tycker, att det ligger
en motsättning i detta, ty skola vi gå in för behovsprincipen, kunna vi ju vara
överens om, att den grundlön, som är fastställd, kan räcka till för den enskilda
personen, och tillägg kan ju sedan utgå för de övriga i familjen. Nu har departementschefen
sagt, att han önskar, att riksdagen skall göra ett uttalande,
huruvida riksdagen vill gå in för behovsprincipen, eller örn riksdagen vill, att
man icke skall göra det. Detta skulle, ansåg han, vara till ledning för 1936
års lönekommitté. Jag skulle önska, att riksdagen i detta ärende intager en
annan ståndpunkt, än utskottet föreslår. Det skulle då helt säkert bliva lättare
för 1936 års kommitté att fortsätta sitt arbete. Nu har utskottsmajoriteten
försökt kringgå denna fråga. Man har sökt underlåta att göra något
principuttalande. Men örn man ser närmare på saken, har statsutskottet i
verkligheten gått in för att tillgodose behovsprincipen. Man har föreslagit, att
för varje barn skall utgå ett visst belopp, visserligen icke så högt, som Kungl.
Majit föreslagit, men man har i varje fall föreslagit ett belopp, utgörande
hälften av det tillägg, som Kungl. Maj :ts förslag inneburit. Vi hörde också av
statsrådet Wigforss, att han erkände, att statsutskottet därigenom ändå givit
ett väldigt stort finger åt behovsprincipen. Det kan man inte komma ifrån.
I och med detta ståndpunktstagande har riksdagen i viss grad gått in för att
tillgodose behovsprincipen.

För min del vill jag icke uttala mig örn, vare sig örn jag i det slutliga loppet
kommer att gå in för behovsprincipen eller icke. Det beror på den kommande
utredningen. Den utredning, som nu föreligger från 1936 års lönekommitté,
har kommit mig att mest luta åt, att man icke bör gå in för denna princip.
Man har ju sett, hur denna princip verkat i utlandet. Det har visat sig
där att i länder, där man har synnerligen dåliga statsfinanser, har man i regel
gått in för behovsprincipen. Man giver alltså en synnerligen låg grundlön
och sedan visst barntillägg. Ett av de länder, som synnerligen kraftigt
gått in för behovsprincipen, är Tyskland. Men det är ju ett land, som åtminstone
på visst håll här i riksdagen icke anses som något föregångsland, när det
gäller andra förhållanden. I Tyskland, där man gått in för denna princip, visar
det sig, att man har nedskurit lönerna med 20 ä 22 procent sedan 1927, på
grund av att man där har infört denna behovsprincip. Liknande förhållanden
förekomma också i de länder, vilkas system angående behovsprincipen man
haft tillfälle att studera. I vårt land däremot har man av ålder velat utmäta
lönen så, att den, som har ett fast arbete, avlönas så, att han skall kunna försörja
sin familj. Den principen anser också jag vara den enda riktiga, ty
hur skulle det vara, örn det statliga lönesystemet skulle bryta avsevärt mot det
lönesystem, som gäller i privat företagsverksamhet, där lönerna kanske äro
betydligt högre. Örn man skulle utmäta lönen så lågt, att vederbörande med
begynnelselönen icke skulle kunna försörja en familj, skulle följden säkert bli

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Äng. provisorisk avlöning sförstärkning åt vissa befattningshavare i statens

tjänst m. m. (Forts.)

den, att rekryteringen till statens befattningar i hög grad försvårades. Jag anser
därför, att beslut i denna fråga om riksdagens ställning till denna behovsprincip
icke skall fattas så här på en slump, något som enligt min mening sker, örn
utskottets förslag här tages. Då en utredning pågår rörande denna fråga, en
utredning som snart kommer att framläggas på riksdagens bord, tycker jag,
att man utan vidare borde avslå denna framställning. Jag skulle naturligtvis
önska, att det belopp, som ställes till Kungl. Maj:ts förfogande och som statsutskottet
uppdelar efter vissa andra grunder än den kungl, propositionen, hade
kunnat bestämmas pa annat sätt. Då detta icke varit möjligt, har jag, som
sagt, icke nu kunnat ansluta mig till något av de föreliggande förslagen.

Jag skulle naturligtvis helst önska, att riksdagen i år bifölle Kungl. Maj:ts
förslag angående fasta tillägg, men att riksdagen avslår förslaget örn barntillägg.
Jag tror, att detta minst föregripit 1936 års lönekommitté, som helt
säkert icke kan komma förbi frågan örn dessa tilläggs förhållande till dyrtidstillägget.

Ja, herr talman, som saken nu ligger till. kan jag icke framställa något
yrkande.

Herr^Lundqvist: Herr talman! Här har redan från flera håll uttalats beklagande
över att denna fråga kommit upp i den här sena timmen av riksdagen.
Jag skall icke vidare fördjupa mig i den frågan. Skälen därtill må vara vilka
som helst. Vi äro vana vid att just fragorna örn tjänstemännens löner och dyrtidstillägg
o. s. v. av någon märkvärdig anledning alltid komma i riksdagens
sista timma. Ätt man inom tjänstemannavärlden är ledsen häröver är ett faktum,
som alla känna. Men det nyttar icke mycket till att resonera härom. Huvudsaken
är att det blir ett positivt resultat och en lösning, som är så tillfredsställande
som möjligt.

Heror11Jans?0n * Falun säde bl. a., att det är den stora tjänstemannaopinionen,
sorn vallat så mycket svårigheter den här gången, och som gjort att utskottet
icke kunnat knäcka flugan tidigare. Jag skall icke yttra mig därom, men när
nerr Jansson, såvitt jag förstod, sedan ville göra gällande att meningarna inom
tjänstemannaleden voro delade, och att man bland de lägre tjänstemännen nära
nog kunde finna en majoritet för barntilläggen eller i varje fall större förståelse
för dem, då tror jag icke att han riktigt tolkat vad som från det hållet
kommit fram. Jag tror tvärtom, att en alldeles ovanlig enighet gör sig gällande
i den här trugan bland bade högre och lägre tjänstemän.

Jag skulle också gärna, när vi ga att ta ställning till denna fråga, vilja uttala
ett tack till Kungl. Maj:t för att denna proposition överhuvud taget lagts
iram och ett tack till statsutskottets majoritet och minoritet för den behandling
sorti komnnt fräSan till del. Detta tack kan jag av fullt och uppriktigt hjärta
uttala, även om jag beträffande vissa detaljer har cn avvikande mening från
den, som kommit till uttryck i den kungl, propositionen och även i utskottsmajoritetens
förslag.

„ lackar också statsutskottets majoritet och minoritet därför att utskottet,
såvitt jag förstår tolka dess uttalande, bestämt avstått från att taga ställning
till själva den principfråga, som finansministern lagt fram. Jag tycker att
det, när det gäller en provisorisk löneförbättring, med fog kan förekomma .»lika
ningens ställningstagande i saken. Sedan är det självfallet, herr talman att
det, nar det galler cn provisorisk löneförbättring, med fog kan förekomma olika
meningar örn vilken linjo, man lämpligen bör följa. Att den lägre statstjänstemannapersonalen
ar i behov av en väsentlig löneförbättring, det är jag den allra
törsta att erkänna. Särskilt när det gäller dyrorterna, tror jag ingen gärna

Andra kammarens protokoll 19S7. Nr 1^2. 2

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. provisorisk avlöning sfär stärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. m. (Forts.)

kan påstå annat än att en ytterligare förbättring av deras löneläge är starkt
motiverad. Jag vill därför gärna uttala den förhoppningen att den lönereglering,
som kommer, även beaktar dessa synpunkter.

Det förslag, som framlagts i reservationen från högerhåll, ansluter sig till
den motion, som jag m. fl. tillåtit mig väcka. Det förslaget går ju ut på, att
praktiskt taget samtliga från de lägsta till de högsta skulle få samma lönetillägg.
Finansministern tog fasta på detta och pekade på att här har även
högern sagt ifrån att en sammanpressning av löneskalan är motiverad. När vi
från högerhåll framfört detta förslag, herr talman, är det givetvis under fullt
medvetande örn att förslaget i och för sig innebär en dylik sammanpressning,
men jag är angelägen örn att understryka, att det här är fråga örn en ren tillfällig
stödåtgärd. Jag har för min del icke tvekat att gå med på en åtgärd,
som verkar på detta sätt, därför att jag är fullt medveten örn, att det, när det gäller
den lägsta personalen, föreligger så starkt behov av tillfällig hjälp, att man
icke får rygga tillbaka för de principiella betänkligheterna. Jag förmenar
ingalunda den lägre personalen en förbättrad löneställning, det framgår av vad
jag nyss yttrade, dag hoppas att den skall få en väsentlig löneförbättring,
men det hindrar icke. att jag anser det vara både en rätt och nära nog också
en plikt att uttala, att det nog också är ganska angeläget, icke minst ur statens
egen synpunkt, att även tjänstemän i mellangraderna och de högre graderna
få en någorlunda tillfredsställande behandling i fråga örn lönesättningen. Jag
tror, att man har rätt att säga att dessa tjänstemannagruppers betydelse, både
med hänsyn till tjänsten och med hänsyn till det allmännas intresse, är av den
storleksordningen att en sund demokrati gör klokt i att i lönehänseende behandla
den på ett sådant sätt, att staten till befattningarna i dessa grader kan locka
till sig även de mera kvalificerade, de mera dugliga tjänstemännen. Jag tror
nämligen icke, att det kail ligga i statens, i demokratiens intresse att låta den
enskilda företagsverksamheten taga hand örn allt det bästa, så att staten för
sina stora verk får nöja sig med sådana tjänstemän, som icke kunna göra sig
gällande på den privata arbetsmarknaden.

Personligen anser jag det, herr talman, helt naturligt, att den linje, som
högerreservationen här förordar, är den riktiga, eftersom den praktiskt taget
helt och fullt sammanfaller med det förslag, jag själv väckt, men även därför,
att den är den enda linje, som praktiskt taget följer de önskemål, som uttalas
av en nära nog enhällig allmän opinion. Att jag rekommenderar den reservationen
torde därför ingen kunna förvåna sig över. A andra sidan är jag icke
blind eller okänslig för de skäl, som anförts för utskottsinajoritetens linje. Med
tanke ännu en gång på vad herr Jansson i Falun sade. att det fanns de, som
voro nöjda med barntilläggen, vill jag säga, att det är ganska naturligt att
tjänstemän, som sitta i en väldigt svår ekonomisk situation, med tacksamhet
tar emot vilket halmstrå, man än räcker till deni, om det kan innebära en förbättring
för dem. Örn en tjänsteman på grund av utebliven lönereglering sedan
år tillbaka har det besvärligt icke minst på grund av att han har flera barn, bör
man förstå, örn han i valet mellan vad Kungl. Maj :t har bjudit i fast lönetilllägg
och barntillägg gärna tar barntillägget. Det är också i och för sig klart,
menar jag, att man med visst fog kan rekommendera en behovsprincip som tager
sig sådana uttryck. Men det skall naturligtvis vara i en situation, då det allmänna
löneläget sackat efter på grund av en under flera år utebliven lönereglering,
varigenom de ordinarie lönerna för olika kategorier kommit att bliva alltför
otillräckliga. Det är givet, att man under sådana förhållanden, och när
det gäller en tillfällig hjälp nödgas taga större hänsyn till det rent direkta behovet,
än vad jag tror man eljest kunde göra. När det gäller en sådan till -

Lördagen den 5 juni 1937.

Ar 42.

Ang. provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattning skärare i statens
, .... . _ tjänst m. m. (Forts.)

tallig hjälp, kan man komma att taga större hänsyn till behovet än till andra
faktorer såsom utbildning, arbetsprestation och ansvar, något som vi nog alla
eljest äro överens örn bör vara det utslagsgivande, när det gäller lönesättningen
bade i enskild och statlig tjänst.

Till slut vill jag endast understryka och uttala den förhoppningen att den
lönereglering, som man i alla fall väntat på, kanske icke i 20 år — det giver
jag herr Jansson i Falun rätt i — men åtminstone i 10 år, kommer nästa år.
Jag är också glad åt, att finansministern icke lyckats få majoritet i riksdagen
tor sitt uttalande örn en ny princip för löneregleringen, ty hade så skett är
jag övertygad örn att man därigenom satt en käpp i hjulet så pass kraftigt, att
det icke skulle blivit möjligt för den sittande lönekommittén att överhuvud
komma fram med något förslag till nästa riksdag. Detta innebär också för mig
en anledning till glädje och tacksamhet över utskottets behandling av denna
truga.

Jag vill nöja 111ig med detta, herr talman, och ber att få ansluta mig till den
reservation, som avgivits av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.

Herr Anderson 1 Råstock: Herr talman! Jag konstaterar, att herr Lundqvists
tacksamhet icke sträckte sig så långt, att han ansåg sig böra yrka bilali
till utskottets hemställan. Jag satt verkligen med spänd uppmärksamhet
och lyssnade till honom. _ Det är ju ganska ovanligt, att han överhuvud
taget ar nojd med någonting 1 fråga örn löner, och mycket riktigt, min aning
bedrog mig icke Han slutade med ett helt annat yrkande än det han praktiskt
taget talade för.

Jag skall icke byta mångå ord med honom, men jag vill säga, att jag tycker,
att lian kunde hora på för en gångs skull, när jag säger ifrån, att jag
aldrig kan godkänna hans uppfattning, att sammanpressningen av löneskalan
bara ar tillfällig — 1 och med detsamma säger han ju, att den lönesättning,
som Iran fordomdags till nu ägt rum, är rättfärdig och skall bibehållas. Jag
vill icke dra lier dem, som lia det bra ställt, men jag vill lyfta upp dem. som
ha det sämre. 1 den riktningen går också det framlagda utskottsförslaget,
herr Lundqvist. Det far inte vara tillfälligt att vi råkat giva mera åt dem
som betinna sig 1 botten, den principen skola vi behålla, hoppas jag åtminstone
sa lange jag har någonting att säga till om i statsutskottet.

dag skall icke kosta på många ord beträffande hur tidigt eller hur sent
tragan örn dyrtulstillägg kommit fram i riksdagen. Det hänger i vanliga
tali pa de olika finansministrarna. _ Vare sig de äro av högerfärg eller folkpartiiärg
eller av annan kulör, så vilja finansministrarna avvakta och se huru
prisutvecklingen går, för att kunna åstadkomma möjligast säkra beräkning
beträffande de kostnader, man skall ikläda sig.

Jag kan ju få nämna för kammaren och dem av åhörarna på läktaren, som
ii lntr(jsse av llet’ att de beräkningar av dyrtidstillägg, som komma
att behandlas under nästa punkt på föredragningslistan, ursprungligen grundats
pa indextalet 158 Av statsutskottets fjärde avdelning anlitade experter
förklarade, att det mahanda vore tillräckligt att räkna med ett indextal av
hn vacker dag fingo vi från finansdepartementet besked örn att det
T”o8..-u11 ^t råkna med lägre indextal än 164. En höjning av indextalet
tran Ine till 164 betyder en ökning av statens utgifter med åtskilliga miljoner
kronor. Dessa växlingar 1 index lia varit anledningen till alf. som jag nyss
framhöll, finansministrarna gärna väntat för att se, hur utvecklingen lett sig.

Medan jag är, 1 farten, kan jag nämna, att vi i statsutskottet icke saknat
uppslag 1 lönefrågan. En dag hade vi örn jag minns rätt icke mindre än sju

Nr 42.

Lördagen, den 5 juni 1937.

Äng. provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. m. (Forts.)

olika förslag att taga ställning till. Jag gratulerar herrarna, om vi skulle
lämnat fram denna praktfulla, brokiga och färgstarka bukett till behandling
i riksdagen. Jag tror, att det då skulle varit mycket svårare för riksdagen
att taga ställning än nu, då linjerna klarnat så att de flesta av dem, som
ursprungligen ville ha endast lönetillägg, och de, som ville ha endast barntillägg,
så småningom samlat sig i princip kring Kungl. Maj :ts förslag. Men
det är, som Kipling säger, en annan historia.

Uppfattningarna ha varit oerhört skiftande. Det kan,, som jag sade i början
av mitt förra anförande, icke läggas statsutskottet till last, att utskottet
försökt ställa kyrkan mitt i byn.

Till herr Hansson i Hubbestad vill jag bara säga: Låt oss icke debattera,
hurudana förhållandena äro i diktaturländerna. Jag nämner intet land, men
jag vill säga, att ingen svensk statstjänare,, vare sig han har eller icke har
barntillägg, behöver känna sig alltför hårt distanserad av statstjänare i diktaturländerna
trots de stora barntillägg, som lära utgå till sistnämnda statstjänare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr andre vice talmannen Magnusson: Herr talman! Med anledning av
det anförande, som nyss hölls av herr Hansson i Rubbestad, vill jag konstatera,
att han ansåg sig icke kunna biträda något av förslagen^ och vidare, att han
ansåg, att utskottet alltför mycket tagit ställning till frågan örn behovsprin cipen.

_ .

Det kan nog gå till en tid att undvika att taga ställning till den fragan, men
förr eller senare komma nog även vi två att trängas in i ett gärdsgårdshörn, och
då måste vi besluta oss. Jag har biträtt utskottets förslag därför, att jag har
den bestämda uppfattningen, att jag därmed icke bundit mig på sådant sätt, att
jag icke skulle ha fria händer, när det örn någon tid gäller att definitivt taga
ställning till frågan örn behovsprincipen. Jag är fullständigt oförhindrad i det
avseendet på grund av mitt ställningstagande här i dag.

Herr Hansson i Rubbestad ansåg, att det vore nödvändigt att icke nu taga
ståndpunkt. I fortsättningen av sitt anförande gick han emellertid så starkt
emot behovsprincipen, att man icke kunde få annan uppfattning än att han är
beredd att redan i dag taga ståndpunkt. . . ,

Jag har begärt ordet närmast för att säga detta, ty det kan ju för mig ganska
snart inträffa, att jag får lov att taga ställning till problemet. Genom att rosta
för utskottets förslag anser jag mig varken ha bundit mig för eller uttalat mig
emot det ena eller andra lönesystemet. Örn mina sympatier kunna vi tala vid
ett annat tillfälle. Det kan ju för övrigt hända, att man kan tvingas att i riksdagen
biträda förslag, som man icke sympatiserar med.

Herr Persson i Falla: Herr talman! Jag måste inlägga en bestämd gensaga
mot statsrådets uttalande, att högerreservanterna skulle föregripit den pågående
löneutredningen genom sitt förslag att alla befattningshavare skulle erhålla
lika stora belopp. Högern har därmed, säger statsrådet, gått emot den
sammanpressning av löneskalan, som är en av departementschefens avgöran e
intentioner. Strax därefter säger emellertid statsrådet att även högerns förslag
innebär en sammanpressning av löneskalan. Örn högern sager han varit konsekvent,
skulle högern påyrkat proportionell lönefyllnad till alla .befattningshavare.
Ja naturligtvis anse vi det principiellt mest riktiga ha varit en proportionell
löneförbättring. Med hänsyn till att det är fråga örn ett provisorium

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Äng. provisorisk avlöning sförstärkning åt vissa befattningshavare i statens

tjänst ra. ra. (Forts.)

och att någon utredning icke föreligger beträffande möjligen förekommande förskjutningar
i olika löntagarkategoriers existensförhållanden, anse vi dock. att
ett lika stort belopp för varje befattningshavare nu kan vara lämpligt. Men
detta innebär självfallet intet ståndpunktstagande till hur löneförmånerna skola
avvägas, när örn ett eller annat år löneregleringsfrågan kommer i utrett skick
fram till avgörande. Mot den starka nivellering, som statsrådet ställde i utsikt,
måste man dock ställa sig mycket betänksam. Ett sådant lönesystem måste
medföra svårigheter för staten att fylla sitt behov av väl kvalificerade tjänstemän
för de mera krävande befattningarna. Staten måste, om den skall kunna
val fylla sina olika uppgifter, taga tillbörlig hänsyn till utbildning och kvalifikationer
i olika avseenden. I saknad av ali nödig utredning kunna vi dock
icke nu taga ställning till det stora och svåra avvägningsproblem, som blir
aktuellt, när efter pågående utredning ett regeringsförslag kommer under riksdagens
omprövning. Det är alltså icke högerreservanterna utan departementschefen,
som velat föregripa den pågående löneutredningen.

Herr Hansson i Rubbestad: Herr talman! Jag begärde ordet med anledning
av vad herr Magnusson i Skövde nyss yttrade. Han försökte göra gällande,
att jag skulle uttalat mig emot behovsprincipen. Jag betonade uttryckligen
i mitt första anförande, att jag icke tagit någon slutlig ställning till
denna fråga, men också att jag på grund av vad som framkommit vid den utredning,
som företagits av 1936 års lönekommitté, lutade åt att man icke bör
gå in för behovsprincipen. Herr Magnusson antydde, att vi helt säkert i en
snar framtid bliva tvungna att gå in för behovsprincipen. Det beror naturligtvis
på, hur förhållandena utveckla sig. Enligt min mening vore det lyckligast,
örn lönerna tillmättes så, att var och en, som har full sysselsättning,
erhåller en sådan lön, att han utan särskilda hjälpåtgärder från statens sida
kan försörja icke bara sig själv utan även sin familj. Hur skulle det gå i det
privata affärslivet, örn fabrikerna betalade sina arbetare och tjänstemän helt
låga löner och överlämnade åt staten att draga försorg örn deras familjer?
Jag anser, att en sådan utveckling icke är att eftersträva. Det blir nog ganska
svårt att gå in för den principen.

Med anledning av vad herr Magnusson yttrade i sitt första anförande
att jag _ lutade ^ åt^ behovsprincipen, vill jag icke förneka, att jag gör
det. Jag vill också påpeka, att 1928 års lönekommitté så gott som enhälligt
— det var endast en reservant ■— uttalat sig emot denna princip.

Herr andre vice talmannen Magnusson: Herr talman! Ju mer herr Hansson
i Rubbestad talar, desto tydligare blir det att han är deciderad motståndare
till behovsprincipens tillämpning.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) bifall till den vid utlåtandet fogade,
under _1) avgivna reservationen av herr Johansson i Fredrikslund m. fl. samt
3:o) bifall till utskottets hemställan med den ändring däri, som innefattades i
det av herr Brädefors under överläggningen framställda yrkandet; och förklarade
herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för
den förstnämnda propositionen. Herr Persson i Falla begärde emellertid votering,
varför herr talmannen för bestämmande av kontrapropositionen ånyo
upptog de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna
nu antogs till kontraproposition. I överensstämmelse härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Äng. provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. m. (Forts.)

Deri, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 200, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den vid utskottets berörda utlåtande fogade,
under 1) avgivna reservationen av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tillämpning av uppresningsförfarandet;
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets hemställan.

§ 4.

Till avgörande företogos vart efter annat

statsutskottets utlåtande, nr 201, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. fl. under budgetåret 1937/1938; samt

bevillningsutskottets memorial, nr 38, med föranledande av kamrarnas återremiss
av utskottets betänkande nr 34, i vad detsamma avser tullen å tobakspipor
samt huvuden och skaft därtill ävensom cigarr- och cigarrettmunstycken.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda utlåtande och memorial hemställt.

§ 5.

Äng. förslag Å föredragningslistan fanns härefter uppfört bevillningsutskottets betänka
förordning k;m(]ej nr 39) i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordkomsuoch''för-
n,''ng om extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1937 ävensom en i ämnet
mögenhets- vackt motion.
skatt för år

1937. Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Karlsson i Grängesberg: Herr talman! I den motion, som jag och

mina medmotionärer väckt, ha vi påyrkat att de större inkomsterna skulle beskattas
på e_tt kraftigare sätt än som nu sker. Utskottet framhåller, att frågan
rörande en omläggning av statsbeskattningen är föremål för utredning och
att förslag i ämnet kommer att föreläggas nästa års riksdag. I anslutning
härtill vill jag bara understryka nödvändigheten av att vid en sådan omläggning
skattebördan på ett kraftigare och mera rationellt sätt lägges på de verkligt
bärkraftiga i samhället. För att understryka kravet om att de stora inkomsterna
och förmögenheterna böra beskattas på ett kraftigare sätt än vad
nu sker, yrkar jag, herr talman, bifall till den föreliggande motionen nr 398.

Herr Anderson i Norrköping: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall

till bevillningsutskottets hemställan.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall till berörda
hemställan med den ändring däri, som föreslagits i motionen II: 398;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

§ C.

"Vidare förekom till behandling bevillningsutskottets betänkande, nr 40, i Ann. förslag
anledning av Kungl. Majt :s proposition med förslag till förordning örn sär-lill förordning
skild skatt å förmögenhet för år 1937 jämte i ämnet väckta motioner. om särskild

skatt å för Utskottets

hemställan föredrogs. Därvid anförde

Herr Nordström i Kramfors: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till
motionen nr 332 i andra kammaren.

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall till berörda hemställan med
den ändring däri, som föreslagits i motionen II: 332; och blev utskottets hemställan
av kammaren bifallen.

§ 7.

Slutligen föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 68, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg åt präster
för budgetåret 1937/1938, och biföll kammaren utskottets däri gjorda hemställan.

§ 8.

Ordet lämnades härefter på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller, som anförde: Herr Svar ä
talcan! ° Med kammarens tillstånd har herr Osberg till mig framställt föl -interpellation.
jande fråga:

Kan man till nästa riksdag motse sådant förslag till ändring av lagen örn
försäkring för olycksfall i arbete, att försäkringen obligatoriskt kommer att
omfatta alla svenska medborgare inom viss åldersgräns?

Med anledning av denna fråga vill jag till en början erinra örn en princip,
som under senare tid på flerfaldigt sätt tagit sig uttryck i lagstiftning och
rättstillämpning, nämligen principen att ett företag självt skall bära alla kostnader,
som föranledas av företagets drift. Till kostnaderna för en rörelses
bedrivande måste bland annat hänföras skador, som på grund av arbetets mer
eller mindre farliga natur drabba de i företaget anställda. Redan i 1901 års
lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete stadgades
därför skyldighet för vissa arbetsgivare att utgiva ersättning till arbetare,
som skadats till följd av olycksfall i arbetet, och till efterlevande åt arbetare,
som dödats genom sådant olycksfall. Även den nu gällande olycksfallsförsäkringslagen
av år 1916 bygger på principen, att en skada till följd av olycksfall
i arbete skall ersättas av arbetsgivaren. Rätten till ersättning garanteras
emellertid i gällande lag genom obligatorisk försäkring, grundad å avgifter
från arbetsgivarna.

De för en person eller en familj förödande verkningar, som en sjukdom, en
kroppsskada eller ett dödsfall kan medföra, äro givetvis i och för sig icke beroende
av orsaken till sjukdomen, skadan eller dödsfallet. Att den sociala
obligatoriska olycksfallsförsäkringen tager sikte endast på sådana olycksfallsskador,
som drabba arbetare i deras arbete hos arbetsgivaren, har icke heller
sill grund däri, att genom en sådan skada arbetaren eller hans familj skulle
bliva i större behov av hjälp än andra, vilka eljest genom sjukdom eller olycksfall
Priorat arbetsförmåga eller försörjare. Grunden är i stället, som jag nyss
framhållit, den, att en i arbetet liden skada regelmässigt bör ersättas av arbetsgivaren.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

Håller man detta klart i sikte måste man erkänna, att spörsmålet örn en utvidgning
av den obligatoriska olycksfallsförsäkringen i den omfattning interpellanten
ifrågasatt måste föranleda överväganden av keit annan art än dem,
som föregingo såväl den nuvarande som den tidigare lagstiftningen på detta
område. Frågan blir icke längre, huruvida förpliktelse bör åläggas arbetsgivaren
att genom försäkring garantera arbetaren eller hans efterlevande den
ersättning för skada genom olycksfall i arbetet, vars utgivande eljest skulle
ålegat arbetsgivaren själv. Spörsmålet gäller fastmera, örn man lämpligen
bör tvinga varje medborgare inom viss åldersgräns att försäkra sig själv mot
skada genom olycksfall.

Vid besvarandet av detta spörsmål torde först böra övervägas, huruvida försäkringen
skulle avse allenast skador genom olycksfall i arbete eller överhuvud
taget alla slag av olycksfallsskador. Av den formulering interpellanten givit
sin fråga synes framgå, att han önskar försäkringen begränsad till att endast
avse olycksfallsskador i arbete. Örn man icke längre anknyter försäkringen
till ett för annans räkning utfört arbete, skulle emellertid säkerligen stora bevissvårigheter
ofta uppstå vid bedömandet av örn ett olycksfall inträffat i
eller utom arbete. Då därtill kommer att det nödläge, som försäkringen är avsedd
att förebygga, blir lika tryckande i ena som i andra fallet, synes mig
tanken på en sålunda begränsad socialförsäkring böra avvisas.

I anslutning till det sist anförda skälet vill jag vidare ifrågasätta lämpligheten
av att vid en eventuell utvidgning eller intensifiering av den del av socialförsäkringen,
som avser att bereda understöd vid nedsättning av arbetsförmågan
eller förlust av försörjare, begränsa reformen till att gälla allenast då
understödsbehovet har sin grund i skada genom olycksfall. Enligt min, mening
bör i stället det i och för sig berättigade önskemål, vartill interpellanten
gjort sig till tolk, nämligen större trygghet mot de mer eller mindre förödande
ekonomiska verkningarna av olycksfall, vinnas genom reformer på sjuk- och
invaliditetsförsäkringens områden. Frågan örn obligatorisk sjukförsäkring torde
dock icke befinna sig i sådant läge att den bör upptagas till omedelbar behandling
och skulle i varje fall kräva avsevärd tid för sin lösning. Vad invaliditetsförsäkringen
beträffar vill jag erinra, att den beslutade dyrortsgraderingen
av folkpensionerna innebär en förbättring av understöden bland annat
till de på dyrorter bosatta invalider, som genom olycksfall utanför arbetet blivit
varaktigt oförmögna till arbete. De barnbidrag, varom riksdagen nu beslutat,
äro avsedda att komma också sådana barn till godo, vilkas försörjare
genom olycksfall blivit arbetsoförmögna eller ljutit döden. Tydligt är. att
dylika och, som jag hoppas, kommande ytterligare förbättringar inom dessa
mer vittomfattande verksamhetsfält för den sociala omvårdnaden allt mer och
mer minska behovet av en sådan reform, som den interpellanten ifrågasatt.

Under detta anförande hade herr andre vice talmannen ånyo övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar.

Vidare yttrade:

Herr Osberg: Herr talman! Jag vill börja med att framföra mitt tack till
statsrådet för det givna svaret på interpellationer!. Jag må tillägga, att det
fanns vissa intressanta poänger i det, ehuru de inte gingo i den riktning jag
väntat.

I anledning av statsrådets ingress till svaret vill jag säga, att det är helt
naturligt, att på den tid, då lagen tillkom, det var ett annat läge inom vårt
land än vad nu är fallet. Då var det egentligen de, som hade anställning hos
andra, som kunde hänföras till dem man kallat för proletärer. Nu har det bli -

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

vit ett omslag. Nu är det en annan kategori människor, som man med rätta
kan kalla proletärklassen, nämligen småbrukare, hantverkare och med dem likställda.

Det är ju så, att det väl knappast någon gång händer, att, sedan man lagstiftat,
det inte visar sig, när den nya lagen kommer i tillämpning, att den är
behäftad med större eller mindre skavanker. Nu gör statsrådet gällande, att
enbart olycksfallsförsäkringen inte täcker de svårigheter, som vissa individer
råka ut för. Detta ger jag statsrådet fullständigt rätt i, och är det så, att han
vill.utvidga lagen i den omfattning, man här påvisat, skulle ingen vara gladare
än jag. Men när man lagstiftar, måste man gå etappvis och inte längre än man
anser lämpligt och genomförbart. Örn man vill frångå den nu gällande formen
för olycksfallsförsäkring, kan man enligt mitt förmenande anknyta verksamheten
till den allmänna folkpensioneringen. Den tanken kom först upp genom
det förslag, som väcktes i andra lagutskottet av numera avlidne Hjalmar von
Sydow. Det känner herr justitieministern till, som då satt ordförande i andra
lagutskottet, där det diskuterades, hur man skulle anordna det hela. Hjalmar
von Sydow framhöll som sagt då, att det inte vore otänkbart att anknyta verksamheten
till folkpensioneringen. Och det är inte utan, att statsrådet här även
alluderat på en sådan åtgärd.

Det är mig inte obekant, att statsrådet varit inne på tanken att ytterligare
låta utreda problemet örn olycksfallsförsäkringen på grund av den utredning,
som verkställts av riksförsäkringsanstalten, och därvid undersöka möjligheterna
för obligatorisk försäkring för alla. Det kan hända, att statsrådet likaledes
kommer till den uppfattningen, att man bör lägga om saken på ett annat
sätt. Jag är säker örn att med statsrådets inställning till de sociala förhållandena
statsrådet ger mig rätt i att lagen inte kan få förbli som den är i framtiden.

Jag skall taga ett ganska talande exempel. Vi ha från statens sida nödgat
människor, kan man säga, eller åtminstone gett dem en invit till att skaffa sig
arrendeegnahem, vanliga jordbruksegnahem o. s. v. Därvidlag är staten så
att säga arbetsgivare. Då bör man väl också se till, att dessa medellösa personer,
därest de råka ut för olycka i arbete, böra vara likaberättigade med sådana,
som enskilda anställa i sin tjänst. Vidare kan man gå till hantverkarna.
dag kan taga ett exempel, som jag tycker är alldeles tillräckligt för att åskådliggöra
lagens orättvisa verkningar. Vi tänka oss, att en person går till egnahemsnämnden
och begär ett egnahemslån och får det. Han får t. ex. ett lån,
som avser nybygge. Han skall odla jord, bygga bostad etc. Han är sysselsatt
med att odla upp den torva han blivit hänvisad, han spränger sten och stubbar
och råkar ut för en olycka av det omfång, att han blir invalid. Staten har
gett honom möjlighet att börja arbetet för att kunna försörja sig själv, och så
råkar han ut för denna olycka. Vad skall han nu göra? Honom bryr samhället
sig inte örn. Samtidigt pågår kanske'' ett vägbygge i närheten av egnahemmet.
Där spränges det också sten och stubbar, och en av de anställda arbetarna,
antingen en som är anställd av vägstyrelse eller någon annan, råkar ut
för en liknande olycka. Han tages örn hand av samhället, ban får livränta, örn
olyckan är så allvarlig, att han blir invalid. Jag skulle kunna nämna otaliga
sådana exempel. Statsrådet förstår nog, att ilen, som levt så länge och varit
med örn så mycket som jag, också sett många situationer och kunnat bedöma
dem — och bedöma dem korrekt.

Nu säger statsrådet, att spörsmålet skulle bli för omfattande, och att det
skulle bli svårt att fastställa, örn vederbörande drabbats av olyckan under arbetet
eller ej. Det bleve val inte märkvärdigare att fastställa den saken då än
det är nu. Det finge väl den, som råkat ut för olyckan, styrka då sorn nu.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

Om vi tänka oss här, att vi inbegrepe alla under lagen, kunde nian reformera
denna även på annat sätt. Först när lagen koni till hade vi en liten
karenstid. Den är nu borttagen. Om en person i arbetet t. ex. stukar sitt
lillfinger eller får någon annan liten skada, springer han strax till läkare.
Denne är angelägen att hålla honom kvar så länge han kan, han gör omläggningar
och sköter örn honom så länge som möjligt. I vanliga fall skulle väl
ingen människa vända sig till en läkare i ett sådant fall. Han gör det endast
därför att han har möjlighet att få ersättning några dagar för sin skada. Men
de, som jag ömmar för närmast, äro sådana, som bli skadade i den omfattning,
att det inträder invaliditet, och jag anser, att örn man ginge in för att stipulera
en viss karenstid och inte brydde sig örn sådana här småsaker, kunde man
sedan, örn det vid undersökning visade sig, att olyckan varit av det slag, att
det behövdes hjälp, ge ersättning retroaktivt.

Som frågan nu ligger till, får man väl hoppas, att den inte kommer ur världen
utan att någonting blir åtgjort. Det är så många saker, som man kan
resonera örn i detta sammanhang. Det har för övrigt tillämpats vissa metoder,
som gå i riktning mot en anknytning till folkpensioneringen. Jag skall
nämna ett fall. Det var en hemmansägare. Han utförde en dag tröskningsarbete.
Hans lille son körde hästarna, och pojken råkade få tömmarna in i
klykan i spindeln, varigenom hästarna drogos på pojken. Fadern, som stod
och matade verket, sprang fram och räddade pojken, men fick samtidigt fotleden
sönderklämd och foten måste amputeras, det blev kallbrand i benet, och
detta måste tagas av ovanför knäet. Han gick flera år utan att kunna uträtta
något och fick under tiden pensionsunderstöd. Men då ansåg pensionsstyrelsen,
att det var lämpligt, att mannen fick träben. Han var så fattig själv,
att han inte kunde bekosta det, och hail fick därför hjälp till detta. Nu hjälper
han till med arbetet på gården, och det går något så när. Alltså ser man, att
det mycket val går att göra en anknytning till folkpensioneringen.

Varför skall en del av folket vara favoriserad? Vem får egentligen betala
detta? Statsrådet säger, att det bör arbetsgivarna och företagarna göra. Men
dessa måste naturligtvis slå ut kostnaderna och lägga dem på sina varor, och
då få vi alla, som köpa varor i landet, gälda kostnaderna. Vad vore det som
hindrade, att folk i industrien, som sitter i ett gynnsamt läge, betalade en liten
avgift precis som nu till allmänna folkpensioneringen? Det som fattades,
finge det allmänna .släppa till. Det allmänna får släppa till så mycket nu till
olycksfallsförsäkringen, och då är det ändå bara halva folket, som har nytta
av denna.

Jag vet väl att de, som ha dessa fördelar, ogärna vilja lia ändring. En framstående
socialdemokrat sade till mig när jag talade nied honom örn mitt förslag:
»Vi lia en stor fördel, och vi vilja inte släppa den, men på samma gång
kan jag inte jäva påståendet, att ditt krav är rättvist.» Ingen rättänkande
människa kan påstå annat än att det är rättvist, att alla skola komma under
denna lag och få de förmåner lagen bjuder, så att inte bara somliga bli favoriserade.
Vore det så, att det vore en särskild förmögenhetsgrad för dessa, som
äro egna företagare, i förhållande till dem som äro arbetare, läge saken annorlunda
till. Men nu är det ju på det sättet, att många arbetare äro mycket
bättre situerade än arbetsgivarna. Jag skall nämna ännu ett exempel. Jag
besökte för en tid sedan ett modernt tryckeri i ett tidningsföretag. En av
medarbetarna var min ciceron. Vi gingo igenom tryckeriet, och jag frågade:
»Ar det nu så i detta företag, att någon medarbetare också är delägare eller
har visst intresse i bolaget?» Ja, det är flera, som hade en rätt stor aktiestock
i bolaget. »Nå, hur går det då med er. som äro aktieägare, örn ni drabbas av
olycka? Ni stå väl utanför olycksfallsförsäkringslagen?» — »Nej, det göra

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

vi inte. En del av oss ha aktier, men skulle vi drabbas av olycka, få vi hjälp
i likhet med vanliga anställda.» —- Ja, det är nog så i mångå fall här i landet
i industrien, att de mera omtänksamma arbetarna ha aktier i företaget, och jag
är säker örn, att därest de skulle drabbas av olycka och begärde hjälp, skulle
de också få den hjälp lagen föreskriver. Men varför skall man låta sådant
gälla endast i särskilda fall, varför inte låta hela folket inbegripas i lagens
giltighet? Och jag säger än en gång: vill statsrådet gå längre och söka få
fram hjälp åt alla, som råka ut för en olycka — det må vara i arbete eller
annorledes — är jag säker om att riksdagen kommer att beakta detta krav.

Jag lovade statsrådet att inte bli långrandig i mitt inlägg här. Det kan ju
inte fattas något beslut nu ändå, och jag skall inte uppehålla kammaren
längre. Jag hoppas, att när man tager upp spörsmålet igen, statsrådet inte
skall avvisa detsamma. Det har statsrådet enligt mitt förmenande inte gjort
genom det svar, han givit. Örn statsrådet går in för andra metoder än dem
jag skisserat upp, har jag ingenting emot det, bara de gå i den riktningen, att
folket blir skyddat och att man inte fortfarande får ha denna klasslag, så som
jag tillåter mig kalla den nu gällande ol.ycks falls försäkringslagen.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller: Herr talman!

När man framställer interpellationer och gör reflexioner i anledning av dem,
bör man gärna ha tänkt igenom spörsmålen en smula. Det förhåller sig inte så,
att samhället betalar den nuvarande olycksfallsförsäkringen, utan det är arbetsgivarna,
som betala den. Det finns inte något hinder för vilken enskild
person som helst att skaffa sig en olycksfallsförsäkring. Han får göra upp
med vederbörande försäkringsanstalt örn på vilket sätt den skall begränsas. Det
finns heller intet hinder för någon att taga en sjukförsäkring för att på det
sättet få garanterad en dagsinkomst under sjukdomstid.

Så vitt jag förstod interpellantens svar till mig nu, ville han ha det hela
omlagt så, att i själva verket samhället skall skjuta till huvuddelen av kostnaderna,
liksom det gör. när det gäller folkpensioneringen, och att man skall
taga ut någon liten avgift, som blir obligatorisk för alla. Detta måste komma
att medföra, att arbetsgivarna också begära, att samhället skall lia lika
stor andel i kostnaderna för olycksfall för deras arbetare, som det har för kostnaderna
för olycksfall för enskilda personer eller självständiga företagare.

Denna senare fråga om de självständiga företagarna är ju föremål för övervägande,
men därvidlag begränsar det sig ju i alla fall till frågan örn en viss
mindre utsträckning av möjligheterna. Och jag är säker på att en sådan form
av försäkring, även örn den genomfördes i lag, inte skulle göras obligatorisk.

Jag tror uppriktigt sagt, att, hur behjärtansvärt syftet än är, interpellantens
spekulationer äro ovanligt misslyckade med hänsyn till möjligheten att komma
till rätta med problemet.

Herr Osberg; ''Herr talman! Jag måste fråga herr statsrådet, örn det är
honom obekant, att det allmänna lagt ut mycket pengar på den obligatoriska
olycksfallsförsäkringen i form av organisationsbidrag, förvaltningsbidrag
o. s. v. Det måtte val vara känt för alla, inte minst för statsrådet.

Det är klart, att ingenting hindrar, att en person går och försäkrar sig mot
både det ena och det andra. Men vad jag vänder mig mot är, att en del av
folket skall behöva betala för denna fördel. Andra återigen slippa — det är
däri vi skilja oss åt. Statsrådet säger, att mina spekulationer äro förfelade.
Ja, det beror ,iu på vad herrar statsråd och riksdagen vilja vara med om. .Tåg
kan spekulera, och får jag inte min vilja fram. äro spekulationerna förfelade

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å
interpellation.

Svar å interpellation. (Forts.)

— det är naturligt. Men de grunder jag framfört äro riktiga, och dem kan
ingen sakligt jäva.

Hans excellens herr statsministern sade i remissdebatten i år, att han ville
vara med och lagstifta på ett sådant sätt, att det skapas säkerhetskänsla hos
folket, och socialministern har också nämnt någonting örn säkerhet.'' Då skall
man också taga hela folket med och inte bara en del. Först då kan man börja
tala örn säkerhet och förnöjsamhet. Dessa hantverkare, som jag åberopat ute
i bygderna, som sträva och arbeta, äro lika nyttiga som de som arbeta för en
arbetsgivare. Vi skola inte ringakta den fria företagsamheten. Det är egentligen
den som byggt upp landet, men den stäckes undan för undan i viss utsträckning.
Vi skola vara måna, att så inte sker. Det är därför jag anser,
att man borde göra något i denna sak för att få hela folket med och inte
bara favorisera somliga.

§ 9.

Vidare erhölls ordet på begäran av

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Westman, som yttrade:
Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr Nyblom till mig framställt
två spörsmål dels om jag har min uppmärksamhet riktad på vissa i interpellationen
berörda förhållanden och har för avsikt att vidtaga några åtgärder, och
dels örn jag alltjämt anser att frågan örn ett rättssäkerheten tryggande resningsinstitut
bör uppskjutas tills eventuellt förslag i ämnet från processlagberedningen
kan föreligga eller örn jag har för avsikt att oberoende av processlagberedningen
framlägga förslag rörande ett sådant resningsinstitut eller annan
likvärdig åtgärd.

Frågan örn en reformering av resningsinstitutet har tidigare i år varit föremål
för behandling av riksdagen. I en inom denna kammare av professor
Lundstedt väckt motion framlades sålunda ett förslag till vissa lagbestämmelser
angående återbrytande av dom, som vunnit laga kraft. Sedan första lagutskottet
avstyrkt motionen, blev densamma den 24 februari avslagen av riksdagen.
Under debatten yttrade jag i denna kammare — och detta yttrande
kan enligt min mening icke göras till föremål för mer än en tolkning — att
det på sista tiden icke förekommit något fall, då ett befogat anspråk på resning
utan prövning avvisats av högsta domstolen, och jag tilläde att frågan
örn en reform av resningsinstitutet icke genom vad som skett på sista tiden
kommit i något nytt läge. Sedan detta uttalande gjordes har intet inträffat
som varit ägnat att i denna fråga inge mig en annan uppfattning än den, som
jag då inför kammaren uttalade.

I interpellationen har interpellanten ej blott frågat om det läge, vari en viss
lagstiftningsfråga befinner sig, utan även hänvisat till ett särskilt mål. Målet
gällde en person som av högsta domstolen fällts till ansvar för bedrägeri mot
köpare av vissa obligationer. Sedan den dömde undergått straffet sökte han
resning i målet. Resningsansökningen blev emellertid av högsta domstolen
avslagen. Uppenbarligen är det av skäl, om vilka jag ej behöver erinra herr
talmannen och kammarens ledamöter, uteslutet att jag här skulle kunna ingå
på en saklig utredning av omständigheterna i detta mål. Tydligt är, att ett t
bedömande av de omfattande bevisningsfrågor, som i målet föreligga, kräver
ett noggrant inträngande i målets detaljer. Jag vill nämna att för föredragningen
av bedrägerimålet i högsta domstolen användes 20 sessionsdagar. Härtill
kommer att rättsfrågorna i målet äro till sin natur invecklade. Under diskussionen
härom ha vitt skilda teoretiska uppfattningar uttalats.^ Enligt en
mening är den dömdes förfarande överhuvud icke att betrakta såsom brotts -

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

ligt. Enligt en mellanmening är det att bedöma som bedrägeri. Enligt en
strängare mening är det begrepp som i detta fall är tillämpligt bedrägeri mot
konkursborgenärer. Den tredje — strängare — meningen omfattas enligt vad
jag har mig bekant av vissa utav våra straffrättsteoretiker.

Med anledning av att frågan örn en reform av resningsinstitutet nu för andra
gången av interpellanten framförts inför riksdagen tillåter jag mig fästa
uppmärksamheten vid att det av interpellanten omtalade fallet tydligen icke
kan åberopas såsom ett fall då domstolen avvisat en resningsansökan efter en
blott formell prövning. Samtidigt med resningsansökningen hade nämligen
högsta domstolen att pröva tretton stycken skadeståndsmål, i vilka obligationsköpare
yrkade skadestånd på grund av den dömdes bedrägliga förfarande. Av
motiveringen till utslagen framgår att högsta domstolen i nio av skadeståndsmålen,
där kärandena icke varit målsägare i bedrägerimålet, på nytt prövat
frågan örn den dömdes skuld, såvitt ansågs erforderligt för skadeståndsmålens
prövning, och därvid ånyo funnit att den dömde gjort sig skyldig till svikligt
förfarande. Föredragningen av resningsmålet i högsta domstolen tog 13
dagar i anspråk, och av de i detta måls avgörande deltagande sju justitieråden
hade endast ett deltagit i bedrägerimålets handläggning.

Interpellanten har under hänvisning till av honom berörda mål yttrat, att
det icke vöre förvånande, örn inom vida kretsar av vårt folk tilltron kommer
att vackla till den säkerhet och objektivitet inom rättsvården, som vårt folk
sedan gammalt skattat så högt. I de uttalanden, vilka interpellanten med sina
ord åsyftar, har som ett skäl för en dylik slutsats anförts, att i resningsansökningen
och i pressen framställts anmärkning mot att vissa i bedrägerimålet till
högsta domstolen ingivna sakkunnigutredningar icke omnämnts i föredragandens
promemoria. Den dömdes ombud i resningsmålet, professor Lundstedt,
har i en anmälan mot justitiekanslern, som ingavs till Kungl. Majit under det
att resningsansökningen var föremål för högsta domstolens prövning, yttrat,
att det av vad som förekommit icke funnes någon som helst anledning räkna
med att vissa aktstycken, de sakligt kanske mest imponerande i hela processmaterialet,
överhuvud varit kända för någon enda av högsta domstolens ledamöter,
när dessa företogo brottmålet till avgörande. Sedan högsta domstolen
i motiveringen till avslaget å resningsansökningen uttalat, att före bedrägerimålets
avgörande kontrolläsning inom domstolen företagits av samtliga till högsta
domstolen ingivna handlingar samt att flera av de åsyftade utlåtandena
blivit i avskrift utdelade till en var av högsta domstolens i målet deltagande
ledamöter, har emellertid professor Lundstedt i en senare publicerad skrift icke
bestritt att dessa aktstycken blivit av föredraganden i avskrift utdelade till en
var av högsta domstolens ledamöter utan i stället förklarat att varje rättslig
garanti saknades, att justitieråden verkligen tagit del av utredningen.

När första lagutskottet avstyrkte den förut berörda motionen rörande reformering
av resningsinstitutet, hänvisade utskottet till att ett av särskilda sakkunniga
upprättat förslag i ämnet lage enligt Kungl. Maj :ts remiss för yttrande
hos processlagberedningen, vilken jämväl i samband med den allmänna
rättegångsreformen hade att överväga frågan örn anordnandet av de särskilda
rättsmedlen, däri inbegripet resningsinstitutet. Jag vill erinra örn att jag i
kammardebatten i denna fråga yttrade följande: »Processlagberedningen, som
har att lägga fram ett systematiskt förslag till ny rättegångsordning, kan därvid
omöjligen underlåta att till prövning upptaga frågan om en reform av resningsinstitutet.
Vid den prövningen kommer naturligtvis den remiss, som här
talats örn, att övervägas. Men processlagberedningen är naturligtvis fullständigt
oförhindrad att upptaga problemet i hela dess räckvidd. Tidpunkten är
för övrigt icke så långt avlägsen, då processlagberedningen kommer att fram -

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

lägga sitt förslag. Jag vågar säga, att vi kunna vänta det stora förslaget under
loppet av nästa år. Sålunda kommer riksdagen ganska snart att få tillfälle
att på grundval av den utredning, som då föreligger, till debatt upptaga
frågan örn en lämplig utformning av resningsinstitutet.»

Till slut tillåter jag mig rikta en hemställan till dem, vilka mot rättsskipningens
handhavande alldeles speciellt i ett visst av interpellanten angivet mål
i pressdiskussionen riktat anmärkningar, vilka enligt interpellanten väckt djup
oro och medfört fara för att inom vida kretsar av vårt folk tilltron till säkerheten
och objektiviteten inom rättsvården kommer att vackla. Jag hemställer
till dem att överväga, huruvida den omständigheten att i ett uppenbarligen
svåröverskådligt och svårbedömt mål avkunnats en dom, som strider mot deras
uppfattning, kan vara tillräcklig grund för att framställa anmärkningar av den
räckvidd och av den generella natur, att enligt interpellanten den förställningen
framkallats, att vi i vårt land icke skulle äga »ett tryggt och opartiskt
fungerande rättsväsende», vilket utgör »en av garantierna för vårt folkliga
samhällsskicks bestånd». För min del är jag övertygad, att vårt folk i medvetande
om värdet av den rättsliga odling, som det självt uppbyggt och uppbygger,
icke låter sin uppfattning bestämmas av besinningslösa uttalanden.

Härefter anförde:

Herr Nyblom: Herr talman! Jag ber först att få tacka herr statsrådet för
att herr statsrådet besvarat min interpellation. När jag framställde interpellationen
var det i känslan av att diskussionen om rättsväsendet och rättsskipningens
handhavande tagit sådana former, att ett ingripande vore oundgängligen
nödvändigt från justitieministerns sida för att bringa klarhet i den föreliggande
situationen.

Det är riktigt, att jag i min interpellation åberopat ett visst aktuellt rättsfall.
Jag har emellertid icke haft anledning att här ställa mig på vare sig den
ena eller andra sidan bland dem, som intagit en bestämd position i detta uppseendeväckande
mål. Vad jag emellertid ansett är, att detta rättsfall kommit
att tilldra sig en så betydande uppmärksamhet såväl inom som utom vårt
land samt att omständigheterna kring rättsfallet äro av sådan art, att särskilda
åtgärder kunna vara påkallade för att förhindra, att tilltron till rättsvården
kan komma att vackla. Vad som inträffat efter interpellationens framställande
har stärkt mig i min uppfattning, att något måste göras och göras
snart. Dagens morgontidningar bära vittne om att det inte bara är jag, som
vädjar till justitieministern att ägna särskild uppmärksamhet åt detta rättsfall
och omständigheterna kring detsamma. Jag vågar försäkra, att det råder en
vidsträckt opinion, som förväntar ett initiativ, ägnat att genom vinnande av
full klarhet över alla förhållanden återställa lugnet kring våra rättsvårdande
myndigheter. Jag vill erinra därom, att en rad av aktade och ansedda tidningar
runt om i landet givit uttryck för samma förväntan. Av alldeles särskilt
intresse är i det fallet vad de två stora Göteborgstidningarna Handelstidningen
och Morgontidningen haft att anföra. Saken måste betraktas såsom ytterst
allvarlig. En känd och aktad rättsvetenskapsman, tillika medlem av
denna kammare, har rest sådana påståenden mot högsta domstolen, att de omöjligen
kunna negligeras, och under de senaste dagarna lia sådana saker förekommit,
som göra situationen outhärdligt pinsam för var och en, som vill att
domstolarnas auktoritet skall bevaras orubbad och att ingen fläck får låda vid
dem, som äro satta att handha och vårda något så utomordentligt betydelsefullt
som rättsskipningen.

Jag vare sig kan eller vill döma örn vad som är rätt eller icke rätt i den
sak, som förekommit, men det synes mig absolut ofrånkomligt att för rätts -

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

våraens egen skull ett ingripande sker. Många anse, att tillräcklig anledning
finns att överväga, huruvida icke detta ingripande borde fä formen av tillsättandet
av en rikskommission för utredning av alla omständigheter krina:
rättsfallet i fråga.

Vad sedan angår frågan örn en reformering av resningsinstitutet noterar jag
med tacksamhet och tillfredsställelse, att herr statsrådet har för avsikt att
inom en snar framtid för riksdagen framlägga förslag i denna angelägenhet.
Jag är nämligen av den bestämda uppfattningen, att formerna för återbrytande
av dom, som vunnit laga kraft, måste förändras. Jag tänker då inte alls på
det särskilda rättsfall, som jag tidigare uppehållit mig vid. Jag tror, att det
överhuvud taget är ett i vida kretsar närt önskemål att möjligheterna till resning
utökas. Under de närmaste dagarna efter det jag framställde interpellakar
jag fatt mottaga brev fran skilda delar av landet, vari medborgare
pa. det allra bestämdaste understryka vikten av att denna reform snarast
möjligt kommer till stånd. Jag skall inte trötta kammarens ärade ledamöter
med att referera hela denna brevskörd, ehuruväl det kunde vara av mycket
stort intresse att i detta sammanhang göra det. Jag vill emellertid med ett
självfallet utelämnande av alla person- och ortnamn läsa upp tvenne brev, vilka
enligt min uppfattning på ett övertygande sätt visa nödvändigheten av en förändring
av resningsförfarandet. Det första av dessa brev lyder sålunda: Då
det för rättsvården torde vara av synnerlig vikt att inte alltför stora svårigheter
resas för omprövning av även av högsta domstolen avkunnade domar
dristar jag mig att — med den uttryckliga förklaringen dock, att det inte
på något sätt är min avsikt att kvälja dom —• fästa uppmärksamheten på
Kungl. Maj:ts utslag örn den s. k. G-skogen, genom vilket utslag jag och mina
medparter förvägrades rätten till densamma till favör för ett mäktigt skogsbolag,
ehuru skogen sedan flera hundra åt åtföljt våra fäders fastighet. Rättegångsförhandlingarna
ge för övrigt en belysande bild örn den ojämna kamp,
sorn ibland utspelas ute i bygderna under böndernas försök att med lagliga
medel värja sin rätt gentemot obehörigt intrång. Det är inte utan mycken
bitterhet, som jag och mina medparter förvägrats rätten till en väsentlig del
av arvet från fadren, och enär jag inte är ensam örn den åsikten att en omprövning
av målet, ehuru självfallet en annan instans än den förut dömande
skulle avgöra saken, vore väl befogad, hade framställning därom säkerligen
kommit i fråga, om ej _ resningsinstitutets nuvarande statuter lade hinder i
vägen därför. Det föreligger här det märkliga, att föredraganden i målet, som
allvarligt bemödade sig° örn att noggrant intränga i saken, föreslagit högsta
domstolen att bifalla vår talan enligt vad hans promemoria och betänkande,
varav jag har en avsknlt, utvisa. Även örn det vore så —* något, varom jag
inte kan yttra mig - att »det på sista tiden inte förekommit något fall. då
ett befogat anspråk på resning utan prövning avvisats av högsta domstolen»,
är därmed icke sagt att lall icke finnas, där part önskade omprövning för att
bli i tilli alle att framlägga synpunkter, som stå i mera överensstämmelse med
modern rättsuppfattning än vad parten i fråga hade tillfälle till under målets
tidigare handläggning. Jag vill uttryckligen förklara - - heter det slutligen
i brevet — att den sak jag Ilar framlagt, har jag gjort som enskild man och
svensk medborgare samt för alf tjäna sanningens och rättens sak i det samhälle
jag tillhör.

Sa långt det lörsta brevet. Det andra brev. som jag anser det angeläget att
i detta sammanhang få infört i kammarens debattprotokoll, är av följande lydelse:
Nyligen bär av högsta domstolen avdömts ett mål, som torde kunna utnyttjas
till stöd flir interpellationens ändamål. Det är fråga örn ett rent civilmål,
i vilket ett konkursbo förde talan örn bilt fri''.. .

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

(Här avbröts talaren av herr andre vice talmannen, som yttrade: Jag hemställer,
huruvida det kan anses riktigt att ens i citatform ingå på uttalanden,
som innebära kritik av högsta domstolen.)

Herr Nyblom fortsatte: Herr talman! Menar herr talmannen, att jag skall
avstå från att läsa upp detta rättsfall?

Då herr talmannen anser, att detta rättsfall inte bör relateras, skall jag inte
göra det, men då relaterandet av detsamma självfallet icke innebär någon som
helst kritik eller kväljande av dom utan endast ett refererande av vad som
förekommit i syfte att motivera en förändring av resningsinstitutet, har
jag ansett att det skulle vara möjligt att göra det. Jag vill emellertid inte
göra det med mindre jag först överlagt med herr talmannen härom.

Emellertid synes även detta fall, som jag här velat dra fram, vara belysande
för hurusom man på grund av resningsinstitutets bristfällighet inte kunnat
få upp saken till prövning. Jag har inte framfört det refererade rättsfallet
i annan avsikt än att utan eget bedömande av detsamma visa, att till
synes berättigade krav uppställas på en förändring av resningsinstitutet.

Till sist vill jag rätta en missuppfattning, som kommit till uttryck i herr
statsrådets svar på min interpellation. Herr statsrådet säger, att det är andra
gången som jag i riksdagen framför frågan örn en reform av resningsinstitutet.
Så är emellertid icke förhållandet. Min interpellation är den första direkta
framstöten från min sida i denna fråga och — jag upprepar det -—- jag
har tagit upp debatten i känslan av att diskussionen örn rättsväsendet och rättsskipningens
handhavande tagit sådana former, att ett ingripande vore oundgängligen
nödvändigt från justitieministerns sida både för att bringa klarhet
i den föreliggande situationen och för att erhålla bestämt besked, huruvida
en reform av resningsinstitutet vore att inom den närmaste framtiden förvänta.

Herr Lundstedt: Herr talman! Egentligen står jag sjukskriven på grund
av feber och djupgående bronkit, men när jag fick meddelandet sent i går kväll
till Uppsala örn att denna interpellation i dag skulle besvaras, ansåg jag det
vara min skyldighet att försöka infinna mig. Jag ber den ärade kammaren ha
överseende med den, så som jag föreställer mig, alltför kraxiga stämman.

Jag lyckades emellertid inte förrän vid midnattstiden i går komma i kontakt
med interpellanten. Han hade då inte någon aning örn att hans interpellation
i dag skulle besvaras. Jag tycker detta tillvägagångssätt är ganska egendomligt.
Jag menar visst inte, att herr justitieministern skulle avsiktligt ha undanhållit
interpellanten svaret, men jag menar, att det torde höra till ett sådant institut
som interpellationsinstitutet, att vederbörande så lång tid i förväg som
möjligt finge upplysning örn innehållet i svaret. Interpellationsinstitutet är
enligt min mening ett institut, som icke är till för att förvirra utan för att utreda
de föreliggande frågorna. Med detta institut kan icke förknippas intresset
att undanskymma en sak eller att giva förhastade och därigenom falska
bilder av de frågor, som ventileras. Det är uppenbart, att skall interpellationssvaret
ha någon mening, så måste interpellanten och överhuvud taget alla, som
ha sakligt intresse av ärendet, i god tid ha möjlighet att skaffa sig underrättelse
örn svarets innehåll. Jag tror, som sagt, visst inte, att herr justitieministern
har, utan är tvärtom övertygad örn att herr justitieministern icke har,
gjort något för att förhindra svarets framkomst. Men jag tror inte, att han
har bemödat sig särskilt örn att så tidigt som möjligt låta interpellanten få reda
på det. Har jag rätt i det avseendet, så vittnar ju metoden inte örn något större
intresse från herr justitieministerns sida för denna sak.

Lördalen den 5 juni 1937.

Nr 42.

, . Svar å interpellation. (Forts.)

Innehållet i svaret bär heller icke vittne om något större sakligt intresse. Jag
tror, att det hade varit lyckligare ur rättsväsendet synpunkt, om detta svar
icke hade avgivits. Intetsägande formuleringar, inslående av öppna dörrar,
fraser utan någon kärna — det är i sanning inte sådant som man väntar sig
it rån en justitieministers sida i denna angelägenhet!

Herr justitieministern upprepar i sitt svar ett uttalande, som han
gjorde under örn jag så får säga, resnings debatten, nämligen att det
pa sista tiden icke förekommit något fall, då ett befogat anspråk
pa resning utan provning avvisats av högsta domstolen, och herr justitieminis
tillägga!*, att enligt hans mening kan det uttalandet inte göras till föremai
tor mer än en tolkning. Jag vill säga att här kan, såvitt jag förstår — jag
säger inte att det faktiskt gör det men det kern mycket väl dölja sig en formuleringsskicklighet,
ett skgs Hans Brask-lapp. Väl kunde det avvisade anspråket
ha varit befogat, men det hade dock först efter prövning avvisats —
sa, Iean man läsa innebörden. Alldeles som örn det vore bättre att man efter
provning än utan prövning b,erövades sin rätt!

I sitt anförande i debatten örn resning yttrade herr justitieministern, att en
objektiv kritik av domstolarnas verksamhet enligt hans mening vore av största
gagn. Herr justitieministern
min skrift »Skall sanningen i Högbroforsmålet kunna förkvävas?» Lägger
man det ena till det andra, d. v. s. beaktas också den nyss berörda upprepningen,
synes slutledningen bli, att herr justitieministern har den uppfattningen
att min nämnda skrift saknade objektiv karaktär. Det är då egendomligt, att
mte någon av mina många motståndare i denna sak, som nu haft så lång tid
pa sig, i pressen mäktat visa upp några sakliga brister i min skrift. Det hade
darfor i den förevarande situationen, såvitt jag förstår, varit önskvärt, att
herr justitieministern hade angivit grunderna för sin ståndpunkt att min framställning
saknade objektiv karaktär.

Angående de. i nedre justitierevisionen bortkomna handlingarna har herr justitieministern
i sitt svar givit en framställning, som möjligen kan fattas på
det sattet beträffande min person, att jag skulle ha nödgats taga tillbaka något,
som jag hade sagt, Det är mycket sant, att jag i detta avseende hade begått
ett misstag, men mitt misstag bestod däri, att jag först icke förstod hur
kvalificerat grovt det slarv var, som här ifrågakommit. Man kan läsa örn den
saken på sidorna 107—109 i den skrift, som jag nyss nämnde, liksom också i
mm inlaga till regeringen förra året under titeln »Justitiekanslern och rättsvardén».

Herr talman! Jag tvekar inte att såsom liknöje för rättssäkerheten i landet
beteckna justitieministerns hållning vid den i dag. . .

(Här föll talmansklubban och herr andre vice talmannen yttrade: Jag ber
att fa erinra den ärade talaren örn att man bör iakttaga passande former, när
man talar till ett statsråd här i kammaren.)

Herr Lundstedt fortsatte: Jag är rädd att jag icke klart hörde herr talmannens
ord; förmodar emellertid att jag inte skulle lia iakttagit decorum i mitt
yttrande angående statsrådet. Jag förstår inte — smaken är ju alltid olika —
ulen jag förstår likväl inte grunden, vari en sådan anmärkning bottnar. Jag
säger emellertid, att interpellationssvaret enligt min mening endast är ett upprepande
av genomskinliga försök att tysta ned en rättsskandal, som ej går att
tysta ned. Jag säger, att svaret därför knappast ger anledning till att taga
upp en längre debatt. Det skall jag ej heller göra, men sista ordet i saken,
herr talman, är inte sagt ännu i detta ärende. Därom kan man vara förvissad.

Andra kammarens protokoll 1987. Nr h2. 3

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

Jag skall emellertid med herr talmannens benägna tillstånd tillfoga ytterligare
ett par korta anmärkningar.

Jag har under en lång tid noggrant plöjt igenom handlingarna i det mai,
varpå herr justitieministern syftat. Jag har också framlagt min mening för
allmänheten i två rättsliga utredningar Dessa utredningar ha aldrig blivit vederlagda,
och jag vågar tro, att det heller icke går, åtminstone icke i det väsentliga,
att vederlägga dem. Domen i detta mal är salunda enligt mm mening
icke’lagligen grundad. (Talaren avbröts här ånyo av herr andre vice talmannen,
som yttrade: Jag ber att få erinra därom, att högsta domstolens domar
få diskuteras endast i den ordning, som regeringsformen föreskriver, men icke
i debatt i kammaren.)

Herr Lundstedt fortsatte: Herr talman! Självfallet har jag intet annat att
göra än att rätta mig efter vad herr talmannen säger.. Jag tillåter mig emellertid
göra det påpekandet, att örn jag icke har missförstått justitieministerns
framställning, har denne själv avgivit omdömen angående dessa domar. Jag
har icke fattat grundlagen så, att man väl finge avge sina omdömen och värderingar
i detta avseende, örn de blott ginge i en viss riktning, under det att omdömena
i motsatt riktning skulle vara otillåtna. Utifrån den utgångspunkt,
herr talman, som jag dock faktiskt har, är det så mycket värre för vart rättsväsende,
örn man har avslagit resningsansökan och dömt i de mångå löij dumien
efter saklig omprövning, som justitieministern i dag har gjort gällande. Ftt
avslag av respekt för den gamla, den första domens formella rättskraft hade,
herr talman, enligt min mening varit anständigare. _

Justitieministern har åberopat några icke namngivna sträffrättsteoretiker
såsom stöd för att Högbroforsdomen skulle vara felaktig på. det sättet, att ett
strängare lagrum skulle ha varit tillämpligt. Jag tillåter mig i anledning därav
säga justitieministern, att jag inte tror, att någon enda örn sitt anseende
mån vetenskapsman, som känner alla fakta i denna sak, skulle väga påståendet,
att mannen i fråga bort fällas till straff i Högbroforsmålet V i ha val
egentligen blott trenne straffrättsexperter i vårt land, en i Lund, en i Stockholm
och en i Uppsala. Vad angår dessa såsom herr. justitieministerns sagesman
kan jag —• detta vågar jag säga på grunder, som jag icke har tillfälle eller
riktigare bemyndigande att i detta sammanhang anföra omedelbart undantaga
experten i Lund. Beträffande experten i min egen stad Ilar motsvarande
rykte som herr justitieministern nu för vidare, förts fram vid upprepade föregående
tillfällen. När jag i anledning därav förhörde mig örn hans standpunk,
backade han fullständigt, slog ifrån sig med båda händerna och säde,
att han inte var tillräckligt insatt i målet. Jag förmodar, att örn man staude
den tredje experten i samma läge, skulle han bete sig på liknande sätt.

Men när nu herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet har velat
åberopa anonyma auktoriteter, kanske jag också kan få lov att göra det. dag
skall dock tillåta mig att gå mera substantiellt till väga. Det är nämligen sa,
att jag för omkring en vecka sedan rent tillfälligtvis mottagit ett brev, berörande
jämväl denna sak, från en mycket framstående rättslärd, känd icke blott
för sitt sällsynta skarpsinne utan jämväl för sin städse ådagalagda strävan att
vara objektiv, d. v. s. att vara opartisk. Jag har inte haft tid att sätta mig i
förbindelse med honom föi att erhålla hans tillstånd att begagna hans namn,
men jag anser mig dock vala befogad i detta läge att, utan att namnge honom,
referera följande ur brevet: »Din senaste skrift», — därmed asyl tade han
»Skall sanningen i Högbroforsmålet kunna förkvävas?» —, skriver iian, »ar ju
alldeles överväldigande. Jag känner ett starkt behov av att pa något satt framträda
och säga, att du har rätt. I det längsta har jag sökt skjuta denna sak
ifrån mig, dels därför att jag från början var rätt påverkad av propagandan,

Lördagen den o juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

dels emedan jag av rent egoistiska grunder dragit mig för allt obehaget och
för att få tid och arbetskraft uppslukad av sådana saker. Emellertid tvingas
man nu just genom propagandan att bryta tystnaden. Hur det skall ske, vet
jag ännu ej, men förr eller senare måste det ske.» Jag skulle inte ha tillåtit
mig, herr talman, att andraga dessa anonyma ord, örn jag inte hade haft ett
föredöme i herr justitieministerns interpellationssvar.

Efter detta må det till sist kunna fastslås, att försvaret för Högbroforsdomarna
alltjämt går ut på att till vart pris dölja sanningen örn saken och under
åberopande av myndigheternas blotta auktoritet skymma allmänhetens
blick för vad som har passerat. Det skulle dock anstå vår tid och vårt land
illa, örn först eftervärlden skulle helt och fullt få veta, vilken ogärning, som
här har skett i hägnet av en självrådig och självsvåldig byråkrati. Det blir
allvarligare ju längre det lider, innan rättelse sker, och skadeverkningarna på
vårt rättsväsende kunna fruktas bli katastrofala. Icke gagnar det rättsväsendet
eller stärker det tilltron till detta, örn straffdomar uppbyggas på lösa
och bevisligen oriktiga påståenden eller örn försvaret för omdebatterade domar
från högsta ort byggas på sådant. En förutvarande justitieminister syntes
vara hågad utsända ett sådant försvar på marknaden. Det förefaller, som
örn den nuvarande justitieministern här ville följa hans exempel.

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Westman: Herr talman!
Jag beklagar, att den siste ärade talaren på grund av budet örn att denna interpellation
skulle besvaras har blivit kallad upp från sjukbädden. Kanske
hans anförandes häftiga ton och vissa drag däruti förklaras av hans febertillstånd.
Denna förklaring vill jag i varje fall tillgripa i fråga örn de ord, med
vilka han inledde sitt anförande. Visserligen har det förekommit i detta
ärende på många håll en anda av att misstänkliggöra alla, som icke ansluta
sig till den åsikt, som den ärade talaren omfattar, men jag vågar säga, att ett
så ogrundat misstänkliggörande som det, vilket riktades mot mig, hoppas jag
har varit sällsynt i den kampanj, som i övrigt har förts.

Jag ber först att få påpeka, att den ärade talaren ju inte är interpellant.
Jag vet icke, örn han har någon fullmakt av interpellanten att framställa klagomål
rörande det sätt, på vilket interpellanten behandlats. Jag har förut talat
med interpellanten örn det sätt, på vilket interpellationssvaret överlämnats
till honom. Han har icke framställt några klagomål till mig under det samtal
vi ha fört. För att avlägsna varje grund till missförstånd i denna sak, vill
jag nämna, att en av tjänstemännen i justitiedepartementet innan andra kammarens
sammanträde i går avslutades gjorde ett försök att här träffa interpellanten
för att till honom överlämna ett exemplar av interpellationssvaret.
Interpellanten hade emellertid avlägsnat sig före sammanträdets slut. Då avsändes
omedelbart svaret med expressbrev till hans bostad. Mera kunde man
icke göra för att förvissa sig örn att han skulle få interpellationssvaret dagen
förut. För övrigt finns det ingen som helst rätt för en interpellant att begära
få se ett svar på förhand, och allra minst har han någon rätt att fordra, att
svaret skall lämnas i så god tid, att kammarens samtliga ledamöter därom skola
kunna erhålla kännedom. Meningen med interpellationsinstitutet iir bland annat,
att man skall kunna, i fria former här i riksdagen diskutera saker, som
inte liro av den art eller så förberedda, att kammaren skall örn dem fatta något
beslut. På grund härav har det inte stadgats, att interpellanten skall ha. någon
särskild förberedelsetid för debatten. Önskar man sådan, får man väcka
en motion, som remitteras och utskottsbehandlas på sedvanligt sätt. Den vägen
Ilar den ärade lölaren förut gått i detta ärende med det resultat, som jag bär erinrat
örn i mitt interpellationssvar.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

Jag hade verkligen icke tänkt att nu begära ordet, men jag blev tvungen att
göra det för att omedelbart visa, hur ogrundat detta misstänkliggörande från
den ärade talarens sida är.

När jag nu har ordet, skall jag be att få framlägga några allmänna synpunkter
på denna fråga för att möjligen slippa besvära kammaren ytterligare
med något anförande. Jag vill då först fästa uppmärksamheten vid att jag
naturligtvis står för vad jag har sagt i mitt interpellationssvar, men jag står
inte för de konstruktioner örn innehållet däri, som den ärade talaren har gjort.
Jag har således inte alls uttalat något omdöme örn hans bok »Skall sanningen
i Högbroforsmålet kunna förkvävas?» — därför att jag inte haft den minsta
anledning att göra det. Jag har endast gjort ett citat ur den — ett ganska
kortfattat citat för övrigt.

Jag tillägger, att jag kan inte finna, när jag i boken läser igenom sidorna
107—109, som den ärade talaren hänvisade till, att dessa sidor kunna göra det
intryck, som den ärade talaren tillskrev dem. Jag kan ej heller av dem finna,
att hans avsikt varit att framkalla ett sådant intryck.

På ett primitivt stadium av rättsutvecklingen rådde icke någon arbetsfördelning
inom rättsvården, utan alla rättsvårdande uppgifter fullgjordes av bonden
på tinget, för att göra en hänvisning till vårt land. Sedermera differentierades
uppgifterna. Yi få teoretici, som syssla med att utreda den teoretiska
sidan av rätten. I första rummet bland dessa, stå naturligtvis professorerna.
Men det är ju ändå inte så, att det är professorerna, som bestämma, vad som
är rätt i ett land. Man kan inte heller utgå ifrån att det i framtiden skall bli
på det sättet, av det enkla skälet, att professorerna böra ha frihet att framställa
sina teorier utan hänsyn till vad den politiska makten i landet fastslagit
som sin ståndpunkt. Som vi veta göra de också på det sättet. Man brukar
definiera en professor med den termen, att det är en, som har en avvikande mening.
Jag känner juris professorer både inom och utom ämnet straffrätt, och
kan glädja den ärade talaren med att jag verkligen har klart för mig, att de
ha mycket olika åsikter i en mängd olika frågor. Däruti kan jag endast se någonting
fördelaktigt. Det stimulerar tilltron till det vetenskapliga arbetets frihet.
Det är intet ont i att den ene juris professorn har en mening, som avviker
från den andres, bara varje professor samtidigt som han undervisar sina
studenter om sin mening inte försummar att också tala örn för dem, hurudan
den rätt är, som verkligen tillämpas i landet av domstolarna.

Jag har i fråga örn det mål, som här berörts, åberopat, att det finns olika
teoretiska åsikter örn rättsfrågorna i målet. Detta har också den ärade talaren
understrukit. Han sade att det finns personer, som anse, att den dömde
borde ha frikänts. Det veta vi alla: däri ligger ingenting märkvärdigt. Att
det också finns straffrättsexperter, som omfatta en annan strängare åsikt, är
ett faktum, som den ärade talaren får lämna därhän på grund av professorernas
— örn jag får föreslå en formulering •— oberäknelighet i sina åsikter. Jag
skall inte gå in på några kommentarer till den dramatiska scen, som den ärade
talaren här gav oss, när han beskrev ett samtal med en av sina, kolleger.

Senare tiders utveckling har medfört en ytterligare differentiering av uppgifterna
inom rättsvården. Rollfördelningen har fortskridit, och vi ha att räkna
med en ny uppgift: advokatens. Rättegångsbiträdets uppgift är mycket betydelsefull.
Vi firade härom dagen advokatsamfundets 50-årsjubileum och hyllade
advokaterna på det hjärtligaste sätt för deras stora och viktiga insats i
vårt rättsväsende. Jag tillät mig också att i det tal, jag vid detta tillfälle
höll, framhålla -—- jag sammanfattar det för korthetens skull — att om man
har åtagit sig advokatens roll, har man därmed också avsagt sig rätten att tillägna
sig domarens. En advokat skall icke och kan icke i förhållande till sina

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

klienter vara fullt objektiv. Det är en sats, som jag vågar tro ingen bestrider.
Jag tror också, att om vi eftersträva objektivitet i våra förhandlingar i
riksdagen, skulle det vara ganska olyckligt, om det bleve vanligt, att personer,
sorn äro advokater för en sak inför domstol, toge sig före att sedermera också
göra denna sak till föremål för riksdagens överläggningar. Vi kunde ju, örn
detta bleve allmän praxis, fa en privilegierad klass av advokater, som samtidigt
vöre riksdagsmän och som naturligtvis, skulle bli mycket eftersökta, emedan
allmänheten då visste, att örn det icke gick bra i målet inför domstolarna, kunde
det bli prövat i en eller annan form i riksdagen. Dessutom skulle naturligtvis
våra förhandlingar här i riksdagen bli ytterst betyngda. När man vet,
vilket arbete det innebär att verkligen sätta sig in i de olika mål, som förekomma
vid våra domstolar, förstår man lätt, att riksdagsledamöterna skulle bli ytterst
betungade, örn de förutom det ansträngande arbetet att studera utskottsutlåtandena
och följa kammardebatterna skulle nödgas sätta sig in i de olika
rättsfallen.

VjJ bedömandet .av denna fråga kan man även anlägga en annan synpunkt:
det är ytterst viktigt, att man uppehåller gränserna mellan den dömande och
uen politiska makten. Det gjorde man icke i gamla primitiva tider. Erfarenheten
har emellertid visat, att den utveckling, som försiggått i denna åtskiljande
riktning, har medfört synnerligen goda verkningar. Jag förbiser icke
när jag säger^detta, att det finns exempel på moderna stater, diktaturstaterna,
som ha återgått till det primitiva systemet och ställt domstolarna i beroende
av den politiska makten. Men jag vågar säga, att dessa exempel icke äro efterföljansvärda
för dem, som vilja upprätthålla folkens frihet. Jag vill tro. att
den politiska^ makten, vare sig. den utövas av riksdagen eller av Kungl. Maj:t,
bör intaga,, låt mig säga, en viss avvaktande hållning i fråga örn rättstillämpningen.
Vi, som äro politiska förtroendemän, lia naturligtvis skyldighet — vilket
jag vid ett. föregående tillfälle har framhållit — att noggrant följa rättstillämpningen
i landet. Örn vi finna, att rättstillämpningen kommit in på avvägar,
att lagstiftningen lämnar otillräcklig ledning för bedömandet av förekommande
rättsfall, lia vi. naturligtvis all anledning att vidtaga åtgärder. Vilka
åtgärder böra vi då vidtaga? Jo, naturligtvis att så snabbt som möjligt
åstadkomma, en lagstiftning, som rättar till vad som brister. Man kan säga,
att på det viset händer det att det blir en och annan, som inte får den bästa
rätt, som man skulle vilja ge honom, och att man kommer med boten efter soten.
Ja, det är sant, men olägenheterna av att den politiska makten ingriper
i domstolarnas verksamhet äro så stora, att jag tror att det är all anledning att
man fortsätter pa den väg, som vi ha slagit in på här i landet, nämligen att
använda generella metoder för att råda bot på de brister, som vårt rättsväsende
kan ha och som naturligtvis framträda i rättstillämpningen vid våra domstolar.

Det är på denna linje vi oupphörligt arbeta här i riksdagen, och jag för min
del skall göra allt vad jag kan för att se till, att takten i lagstiftningsarbetet
skall bli så snabb som möjligt och att de olägenhter, som uppkomma genom
denna metod, skola bli sa små som möjligt. Jag ber också att med anledning
av de vädjanden, som riktats till mig, få påpeka, att det i grundlagen finns
gränser angivna för justitieministerns åtgärder med avseende på rättsvården.
Det är klart, att jag icke kan taga upp till övervägande, redan av formella
grunder, sådana förslag, som skulle strida emot grundlagen och andra laga
stadgar.

Jag skall slutligen säga några ord örn resningsinstitutet, men innan jag skiljer
mig fran det speciella rättsfall, som berörts i denna överläggning, vill jag
understryka, vad jag säde redan i mitt interpellationssvar: jag har icke uttalat
något omdöme, huruvida domarna i detta mål äro riktiga eller icke. Jag

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

har ju även anfört skälen, varför jag icke vill göra något sådant uttalande här
i denna kammare. Detta överensstämmer fullständigt med den allmänna teoretiska
linje, jag uppdragit i det föregående.

Det skulle för övrigt vara mycket besvärligt, speciellt ur justitieministerns
synpunkt, örn varje kammarledamot, som vore intresserad på ett eller annat sätt
i något mål, skulle genom en interpellation kunna avfordra honom en garanti
för att vederbörande domstol hade dömt rätt i detta mål. Det skulle väl också,
förmodar jag, trötta kammarens ledamöter att försöka bilda sig en uppfattning
örn, huruvida justitieministern i sina svar varit tillräckligt tydlig eller
för otydlig eller uttalat sig fel eller riktigt.

Jag har därför icke gått och går icke in på den del av den föregående talarens
anförande, som materiellt sett rörde sig örn bedömande av domen i det
angivna målet.

I fråga örn resningsinstitutet ligger saken, som jag förut i en föregående debatt
omnämnt, till på det sättet, att processlagberedningen skall komma in med
ett allmänt systematiskt förslag till en processreform. Jag har sagt, att jag
räknar med att få detta förslag i min hand nästa år. Jag kan glädja kammarens
ledamöter med att jag väntar, att lagtexten skall vara färdig redan i
juli månad, så att jag då kan få kännedom örn den. Sedan uppstår frågan, i
vad mån man kan inskränka motiveringen till lagtexten. I varje fall är jag
av den uppfattningen, att det är önskvärt, att motivskrivningen avslutas så hastigt
som möjligt.

Man kan således tydligen icke vinna någon tid genom att bryta ut frågan örn
resningsinstitutet ur sitt sammanhang. Det är för övrigt alldeles omöjligt att
göra en sådan utbrytning därför att, enligt vad jag hört under hand, processlagberedningen
ämnar ganska mycket förändra högsta domstolens ställning, i
instansordningen. Örn denna blir förändrad pa sätt, som jag icke nu kan gå in
på, kommer därigenom frågan örn resningsinstitutet i ett helt annat läge.

Beträffande resningsfrågan vill jag säga herrarna, att det har varit så i
vårt land en gång, att man kunde få resning nästan huru mycket man ville.
Detta medförde oordning och osäkerhet för alla människor. Man visste icke,
örn de rättsförhållanden, som en gång blivit fastslagna genom en dom, t. ex.
äganderätten till en fastighet, verkligen stodo fast; bäst det var kunde det ju
bli resning. Det var ej minst för att få slut på detta som Svea hovrätt inrättades.
Det var en av de största vinningarna med denna hovrätts tillkomst, att.
man fick en säkerhet för att en gång fällda domar verkligen skulle bestå.

Jag kommer därefter över till den motsatta synpunkten. Det kan ju hända,
att en dom. som är fälld i högsta instans, är alldeles felaktig. __ Man bör då försöka
lia så ordnat, att den dömde kan få en rättelse till stånd. Ja, det är
givet, att detta också blir vår strävan, när vi skola lagstifta örn resningsinstitutet
en gång. Man måste emellertid då naturligtvis samtidigt vara .mycket
försiktig, så att man icke råkar tillbaka till det tillstånd, som fanns i gamla
tider och som jag nyss antytt.

Emellertid förhåller det sig så, som även framgick av den förste ärade talarens
anförande, att det inte bara finnes en man här i Sverige, som anser, att
han har blivit felaktigt dömd och vill ha resning; det finns många, som anse
detsamma. Örn det nu verkligen är så, att den omständigheten, att resning har
vägrats åt en man, som genom domen inte har blivit kroppsligen nedbruten och
inte har blivit ruinerad, kan framkalla en så livlig reaktion hos en stor. del. av
vårt folk, och man samtidigt icke får höra talas om liknande reaktioner i. fråga
örn fattiga människor, som lia blivit kroppsligen skadade och fått hela sin välfärd
förstörd genom en dom, som de själva anse vara orättvis och som leva
bland oss och låta höra av sig, måste detta innebära, att denna rättskänsla icke

Lördagen den 5 juni 1937. Nr 42. 39

Svar å interpellation. (Forts.)

Ilar så många anledningar att komma i rörelse. Det är i alla fall ett vittnesbörd
om att vårt rättsväsende på det liela taget fungerar tillfredsställande, när
ett så pass lindrigt lidande, som det dock här är fråga örn, kan framkalla en
sådan storm, därför att man anser, att det har varit oförskyllt. Man brukar
höra talas örn justitiemord i främmande länder, som uppröra allmänheten. Jag
måste ändå hemställa till herrarna att medge, att jämfört med de justitiemord,
som man hör talas om i utlandet, är detta ett jämförelsevis lindrigt justitiemord.

Jag vill till slut säga, att jag är lika mån som någon örn att rätt skall ske
alla människor. Min rättskänsla har visserligen nyss betvivlats, men jag fattar
dock detta tvivel såsom framställt endast i den avsikten att skapa en mörk
bakgrund till den egna rättskänslans upphöjelse och beröm. Jag kan endast
bära ett subjektivt vittnesbörd örn att jag är känslig för att var man skall få
sin rätt i detta land, han må vara fattig eller rik, svag eller mäktig. Jag gläder
mig åt att kunna säga, att jag är övertygad örn att domarena i vårt land
äro beredda att skipa rätt efter bästa förstånd utan att rygga tillbaka inför
den omständigheten, att en svarande i ett mål intager en stark social ställning.
Jag skall uppriktigt säga, att det skulle ha väckt mycket mera genklang i mitt
hjärta, örn en storm hade framkallats av att en svag och förtryckt, fattig lidande
människa hade råkat i olycka, än den agitation gör, som nu pågår.

Emellertid följer härav naturligtvis inte alls, att jag på grund av detta
känsloläge skulle vilja ställa mig på den ståndpunkten, att man kan behandla
en rik man, som har stor makt i samhället, på ett orättvist sätt. Det anser jag
ingalunda. Jag talar endast om mitt känsloläge, som jag kan bli brännmärkt
för, örn herrarna så vilja, niell som jag på grund av min inställning haft från
barndomen och kommer att behålla, som jag hoppas, så länge jag lever.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Herr Lundstedt, som nu för kort genmäle erhöll ordet, anförde: Jag är synnerligen
ledsen över att herr statsrådet har uppfattat mina ord såsom ett
misstänkliggörande av honom. Jag var mycket angelägen att förebygga en
sådan missuppfattning. Jag sade, att jag är alldeles övertygad om, att han
inte avsiktligt i detta fall har gått till väga på ett sätt, som jag inte ansett
vara det bästa, utan att det berodde på att han inte hade det nödiga intresset
för denna sak, vilket i sin tur torde bero på att han inte haft tid att sätta
sig fullständigt in i saken. Mitt klander ligger alltså inte på något sätt på
det moraliska planet. Jag förstår också, att han inte kan avse att vara stadigvarande
ovänligt stämd emot mig, eftersom han hade den stora hjärtligheten
att ursäkta mig med det feberaktiga tillstånd, i vilket jag skulle befinna
mig. Jag behöver inte alls den ursäkten, men det var i alla fall mycket
vänligt, att herr justitieministern önskade försvara mig, och jag kommer
naturligtvis att taga fasta på det för framtiden.

Herr statsrådet betonade vidare, att jag inte är interpellant, och det är
mycket riktigt. Jag glömmer i mina anföranden ofta att sätta in sådana där
meningslösa parenteser. Här skulle den ha lytt sålunda: ehuru icke interpellant,
anser jag mig dock vara intresserad av att interpellationsinstitutet
fungerar på bästa sätt.

Till sist vill jag, örn jag hinner, rörande de många professorerna och deras
olika åsikter säga, att saken här inte ligger på detta plan. Det behövs alls
inte några vetenskapliga resonemang. Vad som behövs är sunt förnuft, förmågan
att iakttaga fakta, att lägga dem tillsammans samt att därifrån draga
slutledningar, lika enkla som att 2X2=4. Punkt och slut!

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

Vidare yttrade:

Herr Bergquist: Interpellanten Ilar till herr statsrådet och chefen (för justitiedepartementet
framfört sin tacksamhet för att herr statsrådet besvarat
hans interpellation. Det har däremot i interpellantens anförande icke framskymtat
någon som helst tacksamhet för innehållet i det svar, som herr statsrådet
bär har avgivit. Man tycker i alla fall, att det skulle finnas anledning
även för interpellanten att uttala sin tacksamhet för innehållet, om nämligen
den motivering han anfört för sina frågor har varit ärligt menad. Interpellanten
har framhållit, att det är önskvärt ur flera synpunkter, att alla anledningar
till feltolkningar eller missförstånd av justitieministerns tidigare anförande
i denna fråga bli undanröjda, och i det avseendet borde väl interpellanten
vara fullt tillfredsställd. Då justitieministern förra gången yttrade
sig i denna, fråga, voro hans uttalanden enligt min mening fullt tydliga, och
med god vilja behövde man icke misstolka dem. Efter vad som i dag förekommit,
kvarstår icke under några omständigheter någon tvekan i avseende
på innebörden. Interpellanten borde ha anledning till tacksamhet även ur en
annan synpunkt. Han har nämligen enligt motiveringen till sina frågor önskat,
att det eventuella bristande förtroendet mot domstolarna skulle undanröjas,
och justitieministern har genom sitt svar avsevärt medverkat till detta.
Även örn emellertid interpellanten icke känner någon större tacksamhet, så
är jag övertygad, att majoriteten i denna kammare har all anledning till tacksamhet
mot justitieministern för det klara och otvetydiga svar han har avgivit
i denna fråga.

Vad är det som har hänt här i landet och som har givit anledning till denna
besinningslösa kampanj, som har genomförts under den sista tiden? Allas
våra tankar röra sig kring ett enda rättsfall, och då jag något skall beröra
det, skall jag, herr talman, helt hålla mig inom de gränser, som statsrådet i
sitt interpellationssvar har utstakat.

En person har i detta land, i samband med en av de största finansiella
krascher, som gått över landet, blivit ställd under åtal vid domstol för brottsligt
förfarande. Målet har behandlats som alla andra mål. Den tilltalade
har till sitt förfogande haft den bästa juridiska hjälp, som stått att uppbringa.
Han har fått sitt mål prövat av underrätten, av hovrätten och av
högsta domstolen. Detta mål har inte skilt sig från andra mål i andra avseenden
än att det har varit ett oerhört vidlyftigt oell svårbedömt material, som
domstolarna haft att taga ställning till, och på grund av vidlyftigheten och
svårbedömbarheten av detta material har det varit svårt att taga ställning i
bevisfrågan. Det har varit svårt att avgöra, vad som skall anses styrkt i målet
eller icke, och det har också på grund av denna vidlyftighet och på grund
av vår strafflags konstruktion varit svårt att ta ställning till de rent juridiska
frågorna, huruvida de rekvisit som uppställas för ett brottsligt förfarande
föreligga eller ej. Det har också inom domstolarna rått olika meningar,
huruvida brottsligt förfarande ägt rum eller icke. Av de femton
domare i olika instanser, som haft att pröva detta mål, ha tolv funnit, att
brottsligt förfarande förelegat, under det att tre av domarena, två i hovrätten
och en i högsta domstolen, ansett, att det icke var utrett och styrkt, att
brottsligt förfarande ägt rum. Det har alltså inom domstolarna funnits olika
meningar. Knackningen av de rent juridiska tvistefrågorna har skett på
olika sätt, men det har alltså prövats fullständigt på samma sätt och med
samma grundlighet, som alla andra mål prövas, när de gå genom de olika instanserna.
Men vad är det som händer, sedan högsta domstolen har fällt
sitt avgörande i denna fråga Då vänder sig den tilltalade till en framstå -

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

, . Svar å interpellation. (Forts.)

ende juridisk teoretiker och begär hans uttalande i frågan, och denne teoretiker
gör ett uttalande och kommer med det påståendet, att domen icke
jjr tillräckligt juridiskt grundad, och att den åtalade icke gjort sig skyldig
till brottsligt förfarande. Han kommer alltså till en annan uppfattning
vid prövningen av detta mål än majoriteten av de domare, som haft att taga
befattning med det, har gjort, och därmed anser man, att nu är det klart,
att domstolarna ha gjort fel. I ett av dessa mål var det fråga om, huruvida
den säkerhet, som hade ställts för vissa obligationer, var tillräckligt stark
?**e:*1 Domstolarnas majoritet fann, att den ej var tillräckligt stark.

Nu bär den man, till vilken den tilltalade har vänt sig, gjort gällande, att örn
man bedömer saken rent vetenskapligt, är det klart och tydligt, att domen är
felaktig. Och denne, man har icke velat uppträda officiellt som försvarsadvokat
utan svept sig i vetenskapsmannens mantel och framhållit, att han
prövat det helt objektivt, och för att övertyga örn att hans mening är den
riktiga och inte domstolarnas, sa sätter han, som han säger, sitt vetenskapliga
anseende i pant pa att han har rätt och domstolarna fel. Jag kan icke underfata
att säga vid detta .tillfälle, att den mannen, som vi ha närvarande här i
kammaren, han måste i denna onda värld räkna med, att det finns människor
som icke anse, att den säkerhet han ställt för sitt påstående är fullt tillräcklig.
Det finns människor och det finns många, kanske lika starka som
han, som äro fullkomligt, övertygade örn det riktiga i bedömandet av detta
mai. Men man kan ha olika meningar örn det. Jag vill visst inte påstå, att
det ligger något oförnuftigt i detta. Man kan ha olika meningar om hur detta
mai skall bedömas. Det har ju inom domstolarna rått olika meningar, och
det råder utom domstolarna olika meningar örn det, men man kan inte säga
här, att det ena är riktigt och det andra oriktigt. Bevisningen i detta oerhört
vidlyftiga mal kan bedömas på olika sätt. Därför kan man visst säga, att
det finns skäl att diskutera, och det kan ur vetenskaplig synpunkt bearbetas
och prövas hela detta material, och man kan komma till olika uppfattningar.
Men^om man kommer till olika uppfattningar, har man därför inte rätt°att
pasta, att här har fällts en falsk dom i detta land.

.. När målet var avdömt i högsta instans, var man inte nöjd med det utan
vände sig till högsta domstolen och begärde resning. Man åberopade därvid,
att en elei av vad. som tidigare ingivits i målet inte blivit föremål för
J°mstolens prövning. Vid utredningen i denna sak blev det klart och
tydligt ådagalagt, att vad som hade ingivits i målet, också hade ställts till de
dömande myndigheternas förfogande, och att de hade tagit del av allt som
var av betydelse. Då har emellertid från herr Lundstedts sida gjorts gällande,
att det icke finns någon rättslig garanti för att så är fallet. Herr Lundstedt
bestrider icke, att allt som förekommit i målet blivit utdelat till högsta domstolens
ledamöter. Men han säger, att det icke finns någon rättslig garanti,
lör att högsta domstolens ledamöter tagit del av detta. Det finns naturligtvis
inte, herr Lundstedt., örn man skall fordra bevisning med två vittnen örn
den saken, ty mangan .inte följa justitieråden hem och se, att de läsa igenom
de handlingar de få i sin hand. Men, herr Lundstedt, då kan man också med
samma skäl göra gällande., att det icke finns någon garanti för att högsta
domstolens ledamöter verkligen lyssna till den föredragning, som äger rum för
dem. Vi måste lita på att de män, som Kungl. Majit tillsatt som ledamöter
av högsta domstolen, fullgöra sitt ansvarsfulla värv på ett riktigt sätt, och
det är, jag vill nästan använda uttrycket, otillständigt, då man framkastar
ett sadant påstående som att högsta domstolens ledamöter ha försummat, underlåtit,
helt enkelt icke brytt sig örn att taga del av det material, som ställts
till deras förfogande.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

Den resningsansökan, som ingavs, kunde enligt gällande lag icke vinna bifall,
och med anledning därav har man framställt krav på att vårt resningsinstitut
skulle underkastas en fullständig reform. Man underlåter emellertid
i denna kampanj att tala örn, såsom justitieministern har nämnt i sitt svar
här, att denna fråga örn den tilltalades brottslighet har blivit prövad i icke
mindre än tretton mål, efter det denna resningsansökan blivit avgjord. Det
har alltså blivit en reell prövning av högsta domstolen. En annan avdelning
än den som först dömde, har tagit upp saken till omprövning i hela dess
vidd och därvid enhälligt kommit till samma resultat som majoriteten i den
avdelning, som tidigare prövat målet, kommit till. När man då icke lyckas
att genom resning få någon ändring i frågan, då tillgriper man utomrättsliga
medel, och då går man fram på vägar, som enligt min mening icke kunna
anses tillåtliga, då ställer man till folkmöten, där man börjar med sprittande
jazzmusik och slutar med »Leendets land», och där emellan star man och uttalar
förkastelse över högsta domstolen och domstolsväsendet i vårt land.
Då sätter nian i gång en tidningskampanj, till vilken man hittills inte sett
motsvarighet i detta land. Jag kan förstå, att en människa, som anser sig
oskyldigt dömd, arbetar för att bli frikänd, för att få upprättelse. Det är
naturligt. Men även den människa, som anser sig vara oskyldigt dömd, måste
komma ihåg, att den icke får tillgripa vilka medel som helst, när det gäller
att vinna den upprättelse som vederbörande tror sig ha rätt till. Det är inte
tillåtet i vårt land att använda vilka vägar som helst. Man har av denna
enskilda sak, av detta rättsfall blåst upp en kampanj mot hela vår rättsskipning.
Man har tagit detta mål till intäkt för att det är något ruttet, något
galet i vår rättsskipande verksamhet, och man har åberopat detta fall och
sökt med ljus och lykta efter andra fall för att påvisa hur illa ställt det är
hos oss. Interpellanten förklarade, att han fått en mängd brev, dar man talade
örn, hur många som blivit orättvist dömda. Det förvanar mig, att hail
inte fått flera brev, ty det tror jag, att man kan få av människorna bär i landet.
Människorna äro så beskaffade, att den, som fatt sin talan ogillad på
ett eller annat sätt av en domstol, mycket sällan ansett, att den dom som är
fälld över honom är objektivt riktig. Jag tror, att herr Nyblom skulle kunna
samla en massa sådana brev, som skulle uttala misstroende mot domstolarna,
men, herr Nyblom, det är inte bevis för att det är något galet med rättsskipningen
i landet. Interpellanten har gjort gällande med skärpa att förtroendet
för rättsskipningen är undergrävt eller i varje fall börjar vackla, och man
antyder, att det blivit undergrävt eller börjat vackla på grund av den dom
högsta domstolen fällt i detta fall. Men förtroendet för rättsskipningen har
inte rubbats genom den dom högsta domstolen fällt i detta mål. Förtroendet
för rättsskipningen har möjligen börjat vackla genom den hänsynslösa kampanj,
som starka intressen, utrustade med stora resurser, satt i gång under den
sista tiden. Det är inte högsta domstolens dom utan denna grundlösa kampanj,
som kan sätta rättsskipningen i fara. Och jag tycker inte, att det är
rent spel, då man först arbetar på alla sätt för att undergräva förtroendet till
rättsskipningen och sedan springer till statsmakterna och säger: Var snäll
återupprätta förtroendet för rättsskipningen! Det är inte så man handlar,
örn man har ett levande och starkt intresse för rättsskipningen. Man gagnar
inte landet med sådana metoder. Man kanske tror sig gagna, ett enskilt
intresse, men man gör inte det heller i längden, och man gagnar ännu mindre
det allmännas intresse genom en sådan kampanj. Jag tror, att hela denna
kammare skulle kunna instämma i den maning justitieministern yttrade i slutet
av sitt svar, en maning till dem, som engagerat sig så hårt mot domstolar -

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

na, en maning till självbesinning och självprövning, om de verkligen tro sig
tjäna landets intresse med denna kampanj.

Herr Andorson i Norrköping: Herr talman! Jag vill endast anföra några
korta lekmannareflexioner till den diskussion som förts. I vårt land utdömas
tusentals straff årligen, därav fyra ä fem hundra frihetsstraff. Det är helt
naturligt, att bland dessa dömda finnas många, som enligt deras egen och kanske
deras advokaters uppfattning blivit oskyldigt dömda. Detta är icke ägnat
att förvåna, därför att människor lia i allmänhet mycket svårt att objektivt
bedöma sina egna handlingar. Helt naturligt söka de intala sig själva och
andra, att de haft andra uppsåt och motiv för sitt handlingssätt än det, som
vid domens fällande ansetts föreligga. Örn nu någon anser, att hans sak blivit
orätt bedömd, kan man ju inte rikta någon anmärkning mot honom, örn han
med de medel, som stå honom till buds och lagen medger, söker vinna upprättelse.
Men vad man måste på det starkaste reagera emot är, att personer söka
skaffa sig sin förmenta rätt med användande av metoder, som hittills, dess
bättre, varit okända i vårt land. Jag tänker därvid icke blott på det sätt,
varpå denna sak vid upprepade tillfällen förts inför den svenska riksdagen,
utan jag tänker framför allt på det sätt, varpå den diskuterats i den svenska
pressen. Man har systematiskt sökt nedsvärta och misstänkliggöra den svenska
rättsskipningen och dess utövare. Man har icke dragit sig för att utsprida
de mest fantastiska och grundlösa historier även örn deras privata förhållanden.
Jag hänvisar till en för någon tid sedan utkommen bok, som jag tror
i detta avseende slår alla rekord i vårt land. Något av det mest beklämmande
i denna sak är, att man under sken av omsorg örn det svenska rättsväsendet
satt i gång en kampanj, som uppenbarligen är inspirerad icke uteslutande av
nitälskan om rättsvården. Jag föreställer mig, att professor Lundstedt vid
mer än ett tillfälle under de senaste månaderna och veckorna har haft anledning
att göra den reflexionen, att han frambesvurit en storm, som han nu har
svårt att behärska, att hans medhjälpare i pressen gått vida längre än vad han
själv anser vara förenligt med den saks intresse, som han tror sig tjäna. Det
vore välgörande, örn han ville här öppet och klart säga ifrån detta och därmed
göra slut på en kampanj, som inte kan göra något gagn för den sak han
tror sig tjäna, men som kommer stor skada åstad, något som jag hoppas och
tror att herr Lundstedt själv icke velat åstadkomma med sina åtgärder.

Det har ansetts vara en stor tillgång för vårt demokratiska land, att här
råder en praktiskt taget oinskränkt tryckfrihet. En sådan ordning förutsätter
emellertid, att pressens män känna sitt ansvar. Skulle metoder av det slag
jag här antytt bli vanliga i svensk press, måste den frågan tränga sig fram,
om vår tryckfrihet kan i fortsättningen få stå obeskuren. Man bör med hänsyn
till händelserna ute i världen i våra dagar mer än någonsin slå vakt örn
de grundvalar, på vilka vårt demokratiska samhälle vilar. En av dessa och
kanske inte den minst viktiga av dem är försvaret för rättsskipningen. Ha
de personer och de tidningsorgan, som nu med stora ord och tvärsäkra påståenden
gå i elden för den dömde och därvid uteslutande påstå sig föra rättens
talan, ha de gjort klart för sig de konsekvenser en sådan kampanj, som
de föra, kan medföra? Ha de gjort klart för sig vilket ansvar de taga på sig?
Det kan komma en dag, då de få bittert ångra, att de medverkat i en kampanj,
vars resultat kan bli, att den svenska pressens yttrande- och handlingsfrihet
begränsas och att förtroendet för vår rättsvård och rättsskipning äventyras.
Det ilr icke så, herr Lundstedt, att vi, som här stå på annan ståndpunkt än
den han inlagit, visa liknöjdhet för det rättsfall som här berörts. Jag tror
mig våga påstå, att många med mig, som i detta fall representera den sven -

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

ska pressen, ha många gånger under de gångna månaderna med bävan och oro
frågat sig: Vad är sanning, finns det någon möjlighet att här döljer sig något
bakom, som vi icke ha någon aning örn? Vi ha försökt efter bästa förstånd och
samvete bilda oss en uppfattning, och därvid ha vi inte kunnat komma till
annan övertygelse än den, att ingenting inträffat, som varit ägnat att rubba
förtroendet till den svenska rättsvården. Vi äro övertygade örn att våra domstolar
i fråga om oväld och skicklighet inte stå tillbaka för något annat lands.

Jag har, herr talman, känt ett behov av att här säga detta, och jag tror, att
jag har bakom mig en ganska stor del av den svenska pressen.

Herr Lindskog: Herr talman! Alla de i vårt land som äro måna örn allmänhetens
förtroende för vårt rättsväsende och att det inte skall rubbas, ha
enligt min uppfattning all anledning att vara justitieministern uppriktigt
tacksamma för hans svar, som sannerligen inte var så avfattat, att det behöver
i något avseende bli föremål för olika tolkningar. Och minst av allt var
det intetsägande. Jag tror också, att vi kunna vara honom tacksamma för det
andra anförandet han här höll, vilket ställde saken i ytterligare belysning.
Avgöranden i rättsfrågor i högsta domstolen äro ju grundade på den principen,
att majoritetens i ett dömande kollegium mening blir den bestämmande.
Det mål, som närmast givit anledning till den framställda interpellationen, är
ju, som justitieministern riktigt anmärkt, svåröverskådligt och svårbedömligt.
Det är i och för sig ingalunda märkvärdigt eller ovanligt, att omdömena kunna
falla olika angående ett så beskaffat mål. Det förtjänar ju dock att märkas,
att i föreliggande fall av de 13 olika justitieråd, som vid två olika tillfällen
handlagt ärendet, endast en velat helt och hållet frikänna.

Vad som emellertid i verkligheten skapat den irritation, som man åtminstone
påstår på sina håll ha gjort sig gällande, är den omständigheten, att den
dömde själv och hans närmaste medhjälpare, när de inte ansett sig kunna gilla
eller åtnöjas med den dom, som blivit i laga ordning fälld, använt metoder, som
dess bättre äro enastående i detta land. Den dömde har, utom andra ytterst
anmärkningsvärda metoder, använt sin bestämmanderätt över och äganderätt
till en viss press för att söka frambesvärja den uppfattningen, att en rättskränkning
begåtts och att rättssäkerheten vore i fara. Och den opinion, som
han och hans medhjälpare sålunda frammanat, har sedan använts som argument
i striden. Jag erinrar örn vad justitieministern nyss nämnde, att högsta
domstolen använt 20 sessionsdagar till föredragning av målet och 13 dagar
till föredragning av resningsmålet. Det är uteslutet, att den stora allmänheten
själv kan ha vare sig lust eller förmåga att i ett mål av så invecklad beskaffenhet
bilda sig en egen uppfattning. När man här blott för några dagar
sedan i den av den svarande ledda pressen talade örn en kraftig folkmening
eller en mäktigt växande opinion, är det sannerligen inte svårt att förstå, hur
denna s. k. folkmening, som nog torde vara ganska begränsad, och denna opinion
fabriceras. Jag erinrar örn en liten karakteristisk episod, som illustrerar
detta tillvägagångssätt. Professor Lundstedt anförde i en interpellation den
25 april 1935 ett långt citat ur en huvudstadstidning, som, för att använda
hans egna ord vid tillfället, förde ett öppet språk till den dömdes favör. Herr
Lundstedt nämnda icke tidningens namn. I verkligheten var det emellertid
just en av de tidningar, som stodo under den dömdes inflytande. Jag har velat
erinra örn denna episod för att något belysa den teknik som användes, när
man på detta sätt bollar fram och tillbaka med citat. Det kan också ha sitt
intresse att peka på den hållning, som svarandens press intar gentemot den
stora delen av den svenska pressen, som i detta avseende står helt fri och
obunden. När denna fria press önskar betrakta frågan som avgjord genom

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

högsta domstolens avgörande vid tva olika tillfällen och därför inte längre
önskar befatta sig med densamma, föres ett våldsamt språk mot, som det heter,
»tigarna», mot »den generade tystnaden» i den pressen o. s. v. Om däremot
alldeles exceptionella omständigheter, såsom just i dessa dagar, ha tvingat
denna fria press att på nytt säga ut sin mening, talas det örn, att nu börjar
presshetsen ånyo, nu går drevet igen o. s. v.

Jag uttalar mitt djupa beklagande och mm oförbehållsamma häpnad över
a.tt man verkligen anser sig kunna tro, att man med dylika otillständiga medel
gagnar den salfor vilken man kämpar. Till sist — och därmed slutar
jag — ber jag att få helt och fullt understryka slutorden i justitieministerns interpellationssvar,
vari han gav uttryck at sin förhoppning, att vårt folks upprättning
örn var rättsodlings säkerhet och trygghet icke skall bestämmas av
besinnmgslösa uttalanden.

Herr Höglund: Herr talman! Jag vill självfallet icke på minsta sätt rikta
ling emot den tidigare fungerande talmannen, när han ansåg sig böra nedklubba
ett par av talarna i denna debatt. Det vore kanske oriktigt att inför
detta forum och i detta sammanhang söka föra någon diskussion örn rättfärdigheten
i dessa klubbslag, klen när klubban föll för herr Nyblom, kom jag
att erinra mig ur var nksdagshistoria en episod, som går omkring 300 år
tillbaka i tiden. Det var en bonderepresentant på drottning Kristinas tid,
som hade uppträtt mycket aggressivt i en viss fråga. Detta hade förargat de
höga herrarna i adelsståndet, som vände sig till drottningen med en hemställan
örn, att hon ville skarpt näpsa denne bonde. Drottning Kristina avböjde
emellertid förslaget med den klassiska motiveringen, att på en fri riksdag
borde man fa fritt framlägga sina skäl. Jag tror, herr talman, att den svenska
riksdagen icke bör käuna sig vara i en ofriare ställning nu än den var
för 300 ar sedan pa drottning Kristinas tid. Jag tror också, att örn en svensk
bonderepresentant bär i kammaren fritt utvecklar sina skäl i en viss fråga
pa saklig grundval, vi alla må bäst av att tillåta honom göra detta. Varken
högsta domstolens, auktoritet eller andra kammarens auktoritet har något att
vinna pa att han inte far lov att göra detta. Så som detta spörsmål har fångat
det allmänna intresset, och så som diskussionen här har kommit att röra
sig omkring vissa konkreta ting, kan ju en interpellation sådan som den föreliggande
inte gärna besvärs. eller bli fruktbargörande, örn man inte, i viss
man åtminstone, far ge sig in pa saker, som möjligen genom en hårdragen
tolkning av vissa grundlagsbestämmelser inte här borde bil föremål för diskussion.
Själv skall jag försöka, herr talman, att inte allt för mycket pröva
tålamodet hos den, som här för klubban.

Jag vill inledningsvis uttala mitt beklagande av att herr justitieministern
inte .kunnat, ställa i utsikt en snabbare lösning av frågan örn införande av ett
resningsinstitut än som skett i svaret på interpellationen. Justitieministern
anförde i sitt sista ..yttrande skäl, som man måste erkänna äro plausibla, såvitt
man kan förstå vid ett hastigt bedömande, nämligen att detta problem
hänger intimt samman med högsta domstolens omorganisation, och att det
måhända inte är möjligt att bryta ut frågan ur sitt sammanhang för att få
fram den till en tidigare behandling. Förstår jag hans svar rätt, skulle det
knappast vara .troligt, att Kungl. Maj :t inför nästa riksdag kan förebringa
ett förslag i fråga örn resningsinstitutet. Detta är, säger jag -—. även örn objektiva
skäl tvinga därtill — ytterligt beklagligt, emedan man måste förutse,
att hela denna för vart land och även för riksdagen pinsamma diskussion
sålunda kan komma att fortfara under en ganska lång tidsperiod, innan man
kan komma därhän, att saken örn möjligt blir föremål för förnyad prövning.

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

Jag måste i detta sammanhang rikta mig emot heij Anderson i Norrköping
liksom också emot den siste ärade talaren, vilka båda med mycken patos
framhöllo, att den agitation och den verksamhet, som förekommit på sina
håll i pressen, med nedsättande omdömen om högsta domstolen för dess utslag
i ett här omnämnt fall, skulle kunna komma att medföra rent utav, att
man finge införa nya bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, som hindrade
framförandet av en dylik kritik. Jag tror, att det dummaste man kan göra
i detta läge är att komma med sådana hotelser. Å. ena sidan vill man sålunda
hindra eller i vart fall icke påskynda utvecklingen därhän att en dom av
högsta domstolen skall kunna bli, i vissa särskilda fall, föremål för resning,
å andra sidan sätter man i fråga, örn man inte skall lagstifta för att förhindra
den allmänna meningens dom över högsta domstolen._ Jag tror, att
varken högsta domstolen eller utvecklingen tjänar på att man i denna diskussion
kommer med sådana försök till restriktioner. Här står uppfattning
emot uppfattning, och ingen kan bestrida, att vardera uppfattningen örn en
viss utgång av ett i högsta domstolen avdömt speciellt mål bär starka skäl
för sig, ehuru säkerligen flertalet av kammarens ledamöter icke är redo att
säga, vilken uppfattning man anser vara den riktiga. Men när^ läget är så
pass invecklat och så pass svårbedömbart som även talarna ifrån den motsatte
sidan erkänt, skall man inte försöka komma med tvångsåtgärder för
att förhindra en diskussion i ärendet.

Jag måste även rikta ett ord mot herr justitieministern,. som i sitt anförande
betonade, att i det påtalade fallet gällde det en man i hög social ställning,
som hade vissa möjligheter att mobilisera ett starkt försvar för sin sak,
men att han skulle ha känt det mera tilltalande, örn det här hade gällt en
fattig människa, som hade lidit skada. Då skulle han nämligen mera ha
kunnat förstå, att en sådan här stark opinionsrörelse kunde komma i gång.
Detta var väl åtminstone tankegången i justitieministerns yttrande, som jag
inte här har ordagrant till hands. Jag erkänner, att det låg något rörande i
ett sådant resonemang. Det rörde mitt hjärta, där det finns kvar något litet
av klasskampens eld, när jag hörde, att det skulle vara särskilt de fattiga
som det gällde att försvara, och att man inte kunde omfatta en sådan här sak
med samma lidelse, när det gällde en person i hög social ställning. Jag tror
emellertid icke, att denna agitation kan hålla streck, och då allra minst för
en regering, som strävar att realisera likhetens och folkhemmets idé. Detta
påminner alltför mycket örn det resonemang, som vi hört vid ett föregående
tillfälle från kommunistiskt håll, och som man även hör under hand, nämligen
att eftersom det rör en kapitalist har man intet intresse av att blanda
sig i saken. Nu tror jag för min del, att den fattige, örn vi med det begreppet
innefatta arbetarklassen i vårt land, inte har något intresse av att en lik
person oskyldigt dömes till fängelse. Den har icke något intresse ^av att ställa
sig likgiltig för hur det går i en sådan sak. Det är väl tvärtom så att om, jag
säger örn, en högt socialt ställd person kan bli orättfärdigt dömd till straffarbete,
det torde förefinnas ännu större risker för att den fattige i samhället
kan bli orättvist dömd till straffarbete, ty den fattiges ställning och möjlighet
att försvara sig mot orättfärdiga domar äro mycket mindre. Jag kan
erinra om, att det inte är så förfärligt många år sedan en person, som i historien
mest är känd under namnet Smed-Emil, blev under uppseendeväckande
förhållanden berövad en del av eller kanske hela sin egendom. Det fanns
ingen annan möjlighet för honom att fullfölja sin talan för att fa rättvisa,
vilket han ju inte fick, än den att den tidning jag företräder öppnade en insamling
för ändamålet. Det är emellertid icke sagt, att man alltid kan göra
insamlingar till fattiga människor, som behöva juridisk hjälp. Det är icke

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

så i verkligheten, herr statsråd, att så fort det gäller en fattig människa alla
träda till och vilja hjälpa honom. Även för honom kostar det merendels
mycket pengar att kunna genom en process tillkämpa sig sin lagliga rätt.

Jag tar emellertid med tillfredsställelse fasta på vad justitieministern här
klart yttrade, nämligen att han icke uttalat sig örn, huruvida ifrågavarande
dom är riktig eller oriktig. Jag tror, att det är av vikt att fastslå, att landets
justitieminister gjort ett sådant uttalande, då man dels på grund av att
föregående yttranden varit oklara, vilket också interpellanten anspelar på,
och dels på grund av att det svar, som avgivits i dag, örn man icke läser det
rätt, lätt nog kan få den uppfattningen, att dessa uttalanden kunna tas till
intäkt för att justitieministern med sin höga auktoritet skulle vilja täcka den
omstridda domen.

Jag skulle för min del inte ha begärt ordet i denna sak, örn jag inte föranletts
därtill av några uttalanden under diskussionen och av ett yttrande i
slutet av justitieministerns svaromål, däri han manade vårt folk att inte låta
sin uppfattning bestämmas av »besinningslösa uttalanden» i denna sak. Dessa
slutord kunna möjligen hänföras till de första orden i samma stycke: »Till
slut tillåter jag mig rikta en hemställan till dem, vilka i pressdiskussionen
mot rättsskipningens handhavande alldeles speciellt i ett visst av interpellanten
angivet mål riktat anmärkningar, vilka enligt interpellanten väckt djup
oro och medfört fara för att inom vida kretsar av vårt folk tilltron till säkerheten
och objektiviteten inom rättsvården kommer att vackla.» Så generellt
som herr statsrådet här uttryckt sig i dessa slutord befarar jag, att hans ord
av välvilligare uttolkare kunna komma att utläggas mot den del av pressen,
som överhuvud taget uti detta ärende framställt några kritiska anmärkningar
eller företrätt, låt mig säga, eftersom jag har ordet här, samma uppfattning
som jag har haft i denna sak. Jag finner det därför påkallat att, med hänsyn
även till andra yttranden i denna diskussion örn hur pressen ställt sig härvidlag,
anföra några citat ur vederhäftiga och ansvarsmedvetna tidningar
örn vad som sagts från den sidan jag företräder. Till dessa tidningar vågar
jag, herr statsråd, räkna även den jag har äran redigera, nämligen tidningen
Socialdemokraten. Äras alltså den som äras bör, tidningen Socialdemokraten!
Jag skall göra ett kort citat, som emellertid kan sägas i sig innefatta den kritik,
som framförts i den tidning jag själv representerar vid några tillfällen
på ledareavdelningen. Jag markerar, att det citat jag här anför är skrivet
i början av april, sedan professor Lundstedt publicerat sin senaste skrift i
ämnet, och att det är första gången jag själv offentligen uttalade att jag ansåg,
att herr Lundstedt även i sak hade rätt. Tidigare hade jag begränsat
mig till att kräva en resning av domen i fråga. Jag vill tillägga att vad jag
här citerar på sitt sätt också är en polemik mot vissa uttalanden, som fallit
i denna debatt. Jag skrev sålunda i denna artikel följande: »Att högsta domstolen
kan begå misstag är icke uteslutet. Man behöver icke gå tillbaka till
den politiska processen IDIT», då åtminstone en av de anklagade, Ivan Oljelund
■—- de övriga skola vi ej lala örn i detta sammanhang — föll offer för en
klar och ostridig justitieförbrytelse. Men vi nämna fallen Mannby och Olsson
i Östmark; den sistnämnde avtjänade oskyldig fem års straffarbete. Det
finns sakkunniga, som även bestrida andra domars laglighet. Någon ofelbarhet
kan sålunda erfarenhetsmässigt icke tillerkännas högsta domstolen.
Men det värsta är icke, örn den begår fel. Det värsta är. om detta fel icke
kan rättas sedan det påvisats, och örn domstolens auktoritet till varje pris
skall upprätthållas, även till det pris, som innebär straffarbete för oskyldiga.
Den svenska demokratien har alltför stor benägenhet att solidarisera sig med
byråkratien, oell den är sjiilv ganska inmängd med byråkratiska element av

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

stort inflytande. Därför är det ingen lätt sak att ge sig i kamp med rättsbyråkratien,
kanske den starkaste av all byråkrati. Men det kan icke hjälpas.
Högbroforsmålet visar, att det icke är väl beställt i vårt rättsväsende, och då
är det en bjudande nödvändighet att den kampen föres vidare.»

Vad som här särskilt tryckes på är frågan om själva resningsinstitutet och
nödvändigheten av att få fram normer för en prövning, undantagsvis, av
mycket omstridda domar i högsta domstolen. Detta uttalande är även ett
starkt markerande av det oriktiga i att söka omge högsta domstolen med en
sådan nimbus som att det överhuvud taget inte kan tänkas, att den kan fälla
en felaktig dom.

Det är en omständighet, som jag inte skulle ha berört, örn inte herr Anderson
i Norrköping varit inne på vissa händelser under de senaste dagarna.
Jag måste dock konstatera, att vissa mystiska händelser omkring en ganska
framskjuten juridisk personlighet ingalunda lia varit ägnade att i allmänhetens
ögon stärka det anseende, som vårt högsta rättsväsende bör inneha.

Det är emellertid icke blott Socialdemokraten och en hel del andra socialdemokratiska
tidningar som givit uttryck åt den uppfattning, jag här omnämnt.
Det är även en stor del vederhäftiga och ansedda tidningar av annan
politisk färg som gjort detsamma. Jag skall, herr talman, endast citera ett
par korta uttalanden. Det ena är ur Göteborgs Handelstidning för blott
någon vecka sedan, där en penna, som efter allt att döma är redaktörens
egen, professor Segerstedts, skriver bland annat följande: »På det hela taget
är historien örn Högbroforsmålet mycket olycklig. Den har faktiskt rubbat
allmänhetens tilltro till den svenska rättsskipningen. Det kommer att taga
år, innan den skadan botas. Det finns få olyckor jämförliga med den att
tilltron till domstolarnas oåtkomlighet för opinionens vindkast rubbas.» Göteborgs
Handelstidning representerar kanske närmast sin egen redaktör, av
stor personlig auktoritet. Politiskt sett står den ju annars folkpartiet nära.
En annan av folkpartiets tidningar i Göteborg, nämligen Morgontidningen,
innehöll också för en vecka sedan en artikel, där det bland annat heter örn
denna sak: »Resning hade varit på sin plats framför allt därför att det hade
varit enda vägen att begränsa det onda, som från denna sjuka punkt håller
på att sprida sig till förhållandet mellan juristbyråkratien och allmänheten i
dess helhet.» Sedan Morgontidningen påpekat, hur svårt det nu är att finna
någon väg ur denna tilltrasslade juridiska situation, säger tidningen bland
annat: »Däråt återstår måhända endast en sak att göra, att nästa år välja
en J. O. med vaket sinne för förhållandet mellan allmänheten och rättsvården
och med vilja att så långt hans befogenheter medge söka återföra det till
en sundare bas.»

Jag skall inte trötta med flera citat. Jag vill således bara framhålla, att
dessa uttalanden i en stor del av pressen inte gärna kunna falla under den
karakteristik, som finns i slutorden i herr statsrådets yttrande örn besinningslösa
uttalanden. Detta är uttalanden som fällts först efter mycket lång besinning
och först under de senaste veckorna efter den föregående diskussionen
i pressen, efter de broschyrer och motskrifter, som utkommit i saken, och sedan
vederbörande utan tvivel noga tänkt sig före, innan de inför offentligheten
framträtt med ett ställningstagande. Ty det är alldeles påtagligt, att
en redaktör med ansvarskänsla — och jag tror vi kunna säga örn lejonparten
av den svenska pressen, att den står så högt, att dess redaktörer få tillerkännas
egenskapen att äga ansvarskänsla för vad de skriva i så viktiga ting som
dessa —- inte skriver någon sådant utan att noga ha övervägt saken och skaffat
sig en verklig övertygelse och därför icke trampar i klaveret på något
besinningslöst sätt.

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

o Nu faller det mig icke in att förutsätta, att herr justitieministern avsett
sådana här uttalanden. Kanske begränsar sig hans uttalande till en eller
två tidningar. Jag kan icke bedöma detta. Det kan hända att det fällts
överord av ett eller annat slag på något håll i pressdiskussionen i denna sak.
Det är ganska meningslöst att, som herr Anderson i Norrköping gjorde, dra
in i debatten boken »Kreuger kommer tillbaka», eller vad den nu heter. Vad
tjänar det till att peka på det som rör sig i periferien i denna diskussion och
de metoder som här använts, något som i vart fall ingen riksdagsman vill ta
ansvaret för eller lia det ringaste med att göra. Det kan mycket väl hända,
att här kommit till synes sådana metoder, som vi allesamman, örn vi granskade
dem, skulle ogilla. Men det är icke ett avgörande skäl i själva sakfrågan
eller frågan örn huruvida vi böra forcera fram ett resningsinstitut eller
ej. Men vi skulle anse det behjärtansvärt, om herr statsrådet och chefen för
justitiedepartementet möjligen kunde göra något för att bringa till en förnuftig
lösning denna mycket otrevliga sak, som är otrevlig icke bara för den man,
som enligt^ sin egen mening drabbats av en orättvis dom, utan också otrevlig
för hela ^vårt^ rättsväsende och allmänheten. Det är mycket säkert, det kan
man utgå ifrån, att diskussionen ingalunda kommer att avstanna, och att den
opinion, som finns, icke kommer att känna sig nöjd med blott tomma diskussioner,
eller att man, såsom det skett i stor utsträckning i fråga örn professor
Lundstedts senaste inlaga, helt enkelt tystat ned den och lämnat densamma
obesvarad, dälden tydligen icke kunnat besvaras av dem, som skulle vara
bäst rustade på den andra sidan att göra det — man tänkte sig förmodligen,
att kritiken komme sa småningom att tystna. Jag tror icke att en sådan taktik
kommer att lyckas. Den opinion, som jag själv är med om, anser nämligen,
att här står kampen mellan rätt och rättsbyråkrati, och vi hoppas i alla fall
på att det i längden skall bli rätten, som i den kampen avgår med segern.

Herr Olovson: Herr talman! I rak motsats till herr Höglund har jag den
uppfattningen, att här står icke en strid mellan rätt och rättsbyråkrati, utan
bär står en strid mellan andra krafter, av vilka jag icke vill nämna den ena
vid namn. Jag har naturligtvis icke begärt ordet för att på något som helst
sätt fälla ett omdöme örn den juridiska bärigheten i den dom, varom här är
fråga, utan uteslutande därför, att det skulle bli ett tillfälle för mig att reagera
mot de metoder, som man använder och använt sig av i strävandena att för
enskild mans^ skull nedsvärta det svenska rättsväsendet. Här sätter man samhällets
väl på spel för en viss enskild mans mål, fastän man icke ens vet, örn
det målet är värt att vinna.

Jag har också begärt ordet för att bereda mig själv den tillfredsställelsen
att få säga interpellanten, att jag aldrig kan bibringas den uppfattningen, att
denna interpellation är förestavad av någon rättslidelse. Det kan synas vara
hårt sagt, men det är avsett att vara det.

Beträffande rättsväsendet få vi säga oss, att alla människor äro behäftade
med fel och brister, så ock när det gäller det svenska rättsväsendet. Det förutsattes
också, att en domstol kan fälla en felaktig dom, och det är därför, som
vi ha de tre instanserna — underrätter, hovrätter och högsta domstolen — där
de efter varandra, få pröva, den ena den andras utslag. I och för sig är det
icke så märkvärdigt, om en domstol träffar ett felaktigt avgörande, men den
största garantien för att en dom är enligt lag får viii anses ligga däri, att
alla tre instanserna kommit till samma resultat.

Då jag icke är jurist utan i högsta grad lekman, skall jag icke försöka att
bedöma den juridiska sidan av saken. Här har man emellertid åberopat vad
elika tidningar sagh Herr Höglund citerade deni, eller, rättare sagt, valda

Andra kammarens protokoll 19S7. Nr kii. 4

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

stycken ur valda tidningar, och han menade, att dessa tidningsredaktörer
handla under ansvar. Den mängd tidningar, som skriva på annat sätt, torde
väl också få tillerkännas någon ansvarskänsla. Jag kan räkna mig bland
dem, som skriva annorlunda. Utan att citera kan jag referera. Jag har hävdat
den meningen — och jag har fått det intrycket, att jag här talar på en
mycket utbredd opinions vägnar — att denna handling eller dessa handlingar,
som varit under domstolarnas bedömande, äro straff varda. Däremot har jag
icke yttrat mig örn, huruvida den handlingen eller dessa handlingar varit sträft -bara enligt lag. Men när det nu är så, att en handling, som anses vara straffvärd,
av domstolarna i alla instanser betraktats och bedömes jämväl såsom
straffbar, finns enligt min mening ingen som helst anledning att ge uttryck
för klagomål och bekymmer. Den meningen har jag givit offentlighet åt i den
tidning, jag har äran redigera, och samma mening har ett stort antal tidningar
i landet givit uttryck åt. Örn handlingen icke varit straffbar, när den dock
ansetts vara straffvärd, då skulle det funnits anledning till oro i landet. Då
hade det funnits anledning att interpellationsvägen begära en lagändring för
att få straffvärda handlingar även förklarade straffbara, och en sådan interpellation
skulle jag lia betraktat såsom uttryck för rättslidelse. Tilltron till
rättsvården har på intet sätt rubbats av domen i Högbroforsmålet, och någon
oro förmärktes icke heller, när det utslaget föll, men med uppoffring av tydligen
betydande belopp lyckades man slutligen få i gång en opinionsrörelse
för att skapa den oro, som man ville begagna sig av. När interpellanten klagar
över denna oro, då låter det icke såsom ett uttryck för en ärlig mening,
ty när man är rädd för oron omkring Högbroforsmålet, skalig man väl icke
begagna riksdagens andra kammare för att skapa fram en sådan oro. De
metoder, som här kommit till användning, lia förut berörts. Jag erinrar örn
den mest nattsvarta nidskrift, som någonsin blivit tryckt på svenska språket.
Jag erinrar örn återköpet av två stora tidningar, och jag erinrar örn tilldragelser,
som offentligen blivit betecknade såsom provokation. Här säger nu herr
Höglund, att sådant skall nian icke syssla med här. Jo, herr Höglund, det
skall man. Jag betraktar interpellationen såsom en fortsättning på en kampanj,
där man jämväl begagnat sig av sådana metoder, och det anser jag vara
andra kammaren ovärdigt.

Det Ilar sagts i den offentliga diskussionen, att demokratien råkat i fara på
grund av denna dom i Högbroforsmålet. Jag tillåter mig hävda den meningen,
att demokratien icke kan taga skada av en sådan dom. Däremot skulle
det vara en dödsstöt mot demokratien, örn det här i landet skulle kunna sägas,
att straffvärda handlingar icke bli bestraffade.

Herr Nyblom: Herr talman! Herr Olovson tog i mycket hårt. Han representerar
här den ena uppfattningen i denna fråga. Det finns andra, som företräda
en motsatt uppfattning. Örn vi taga honom såsom den yttersta exponenten
för dem, som hysa den uppfattningen, att Högbroforsdomen är riktig,
kunna vi ställa honom mot en annan, som är lika extrem i åsikter och uttalanden.
Då få vi fram i koncentrerad form en bild av den stora diskussion, som här rullats
upp. Vi lia sett och iakttagit den oro, som denna diskussion väckt hos mångå
medborgare, och man har frågat sig: vad skall det bli av detta? Det är icke
rätt, såsom herr Bergquist vill göra gällande, när han till mig riktade en särskild
fråga. Han sade ungefär detta: Här ha ni frambesvurit en opinionsstorm, och
sedan springer ni till riksdagen med en interpellation. Jag har, herr Bergquist,
icke varit med om att frambesvärja någon opinionsstorm i landet. Jag har i
den tidning i Hudiksvall, som jag är redaktör för, icke skrivit ett ord örn
denna sak. Jag har icke alls på något sätt allierat mig med tidningsintressen

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Foris.)

av det ena eller andra slaget, som gjort uttalanden i denna sak. Jag står
fri, men jag Ilar sagt, att det är för det svenska rättsväsendet och för den svenska
rättsskipningen angeläget, att man tar hänsyn till de skador, som kunna
uppstå, då det uppstår en sådan debatt örn detta mål och domen däri såsom
i detta fall skett, och man icke ingriper för att söka ställa till rätta. Jag har
icke velat intaga någon bestämd ståndpunkt. Jag har i mitt första anförande
uttalat, att jag varken kan eller vill bedöma, vad som är rätt eller orätt, men
jag har vädjat till dem, som makten hava, att försöka ordna det så, att icke
rättsväsendet lider en allvarlig skada på grund av det som inträffat. Alla
äro väl av den uppfattningen, att vad som förekommit i dessa dagar är farligt
för rättsväsendet. Pressdiskussionen kring en viss person i framskjuten
ställning inom vårt rättsväsen inger betänkligheter. Bör denna sak icke prövas?
Jag vet icke vad som är rätt eller orätt, men det svenska rättsväsendet
kan komma att lida skada, om man icke ingriper i tid.

Herr Olovson må gärna beskylla mig för både det ena och det andra. Jag
vill icke beskylla herr Olovson för någonting. Herr Olovsons uppfattning i
sak respekterar jag, men jag begär också respekt för min uppfattning, ty i
en sann demokrati, där det råder riktiga former, bör man respektera varandras
uppfattning och icke komma med så insinuanta framställningar, som herr
Olovson gjort. Vi ha rätt var och en att hysa vår mening och hävda den.
Jag kommer att göra det, oberoende av örn det skulle vara ett helt koppel
av mäktiga herrar, som skulle vilja anfalla mig för den saken. Jag har i detta
fall den verkliga rättslidelsen, herr Olovson! Jag vill, att den svenska rätten
skall vårdas och bevaras från skador. Jag erinrar ännu en gång örn det, varmed
jag slutade mitt första anförande, nämligen att jag tagit detta steg med
min interpellation i känslan av att diskussionen örn rättsväsendet och rättsskipningens
handhavande tagit sådana former, att ett ingripande från justitieministerns
sida vore oundgängligen nödvändigt både för att bringa klarhet
i föreliggande situation och för att erhålla ett bestämt besked örn huruvida
en reform av resningsinstitutet inom den närmaste framtiden vore att förvänta.
Jag har med tacksamhet och tillfredsställelse noterat till kammarens
protokoll, att herr justitieministern lovat att inom kort tid för riksdagen framlägga
förslag rörande en reform av resningsinstitutet. Den tacksamheten noterade
icke herr Bergquist. Han lyssnade icke till mig, utan han ville i varje
fall lägga sitt anförande så, att han på något sätt kunde komma åt mig. Jag
vet med mig, att jag uppträtt på ett sådant sätt, att jag med öppen panna kan
träda ut och försvara min ställning. Jag har ingenting att förebrå mig.

Herr Lundstedt: Herr talman! Jag skall yttra mig synnerligen kort fattat.

Jag kan väsentligen hänvisa till det utredande anförande, som hölls
av herr Höglund och som har gjort det överflödigt för mig själv att framställa
vissa repliker. Jag vill emellertid säga, att situationen är ganska egendomlig.
På den ena sidan kan man komma med ganska kraftiga anklagelser,
men om man på den andra sidan, dit jag då räknar mig, skall försvara sig,
råkar man i konflikt med regeringsformens 90 § och blir nedklubbad. Det
är alldeles omöjligt för mig att vederlägga hela herr Bergquists framställning
utan att gå in på saker, i fråga om vilka grundlagen kan tolkas så, att man
icke här får diskutera dem.

Jag skall emellertid taga upp ett pär punkter i herr Bergquists anförande.
Han hånade mig, därför att jag skulle ha satt mitt vetenskapliga namn i pant.
Jag kan icke komma ihåg, när jag gjorde det. Det är i alla fall ganska Ilinge
sedan, men det bär sagts så många gånger, att jag vill måste ha gjort det, ehuru
jag icke klin komma ihåg, att det skett. Säkerligen har jag dock aldrig

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

sagt, hur mycket den panten var värd. Jag har aldrig sagt, om den var högvärdig
eller mindervärdig. Om jag emellertid satt mitt namn i pant för den
växel, som då utfärdades, har jag då icke rätt att säga, att jag nu också har
infriat skulden, vare sig panten var hög eller låg. Ingen Ilar sakligt kunnat
antasta mig för de meningar, bakom vilka jag satte mitt vetenskapliga namn
i pant. I varje fall är denna sålunda ograverad.

Vidare fann herr Bergquist det vara upprörande ja otillständigt, att jag hade
sagt, att det icke fanns några rättsliga garantier •— han betonade icke ordet
rättsliga, vilket jag emellertid gjort mycket energiskt — för att högsta domstolen
hade läst vissa handlingar. Situationen är den, att den formella garanti,
som här kan anses lia rättslig karaktär, är att det framgår av promemorian,
att en handling har kommit till domstolens kännedom. Men ifrågavarande
handlingar finnas icke på något sätt antydda i promemorian! Nu ha icke heller
högsta domstolens ledamöter påstått, att de ha läst dessa handlingar, men
jag säger, att även örn de påstå, att de ha läst dem, så innebär icke detta påstående
någon rättslig garanti. Detta har jag offentligen uttalat dels muntligt,
dels i skrift. Det har ansetts vara en oerhörd kränkning av högsta domstolen.
Vad jag sagt är dock ingenting annat, än att moralen icke stiger med
rangskalan. Vad det här är fråga örn är endast sanningskärleken. Vad jag
sagt är sålunda detta, att sanningskärleken icke i princip är större hos den
främste än hos den lägste i samhället. Det är en sats, angående vars ofrånkomlighet
var och en borde kunna övertyga sig.

Vidare skulle jag ha ställt till med folkmöten. Är detta ett folkmöte? Jag
bär talat inför många människor många gånger, men jag har aldrig i mitt
liv ställt till med något folkmöte. Däremot har jag talat på vissa folkmöten,
majmöten och sådant. I det fall, som här åsyftas av herr Bergquist, vilket
väl skall vara Auditoriummötet, hade jag blivit inbjuden att hålla ett föredrag
i det ämne, som vi nu ständigt tangera, vilken inbjudan hade utställts av
en mängd vetenskapsmän. Jazzmusiken och »Leendets land» och allt vad herr
Bergquist talade örn kunde jag icke det allra minsta rå för och hade icke något
som helst därmed att göra. Jag höll ett anförande, och i det anförandet
sades icke ett ord, som icke sedan stått i tryck. Ehuru det är många månader
sedan dess, har man icke kunnat sakligt angripa det. Under dessa omständigheter
kan man icke ha ett sakligt intresse för ämnet, när man strör omkring
sig med alla dessa glosor och förolämpningar, bl. a. att jag här mera
vore folkmötesagitatorn än vetenskapsmannen.

Örn det icke toge så lång tid, skulle jag gärna tillmötesgå herr Anderson i
Norrköping nied att ange min inställning till pressen i denna sak. Jag hänvisar
där till vad herr Höglund anförde.

Jag vill till slut, herr talman, passa på att något vidröra ett uttalande av
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet, ett uttalande som jag icke
hann beröra under min tvåminutersreplik förra gången. Han sade, och det
bär påpekats ofta i agitationen, att örn det nu är så, att här har gjorts något
orätt, skulle det väl vara vad man kallar ett justitiemord, och man borde då
jämföra detta med dylika i utlandet. Innebörden av detta uttalande var väl
den, att vad som här förekommit kan icke på något sätt sättas i paritet med
sådana justitiemord, varom vi hört talas från utlandet. Ja, jag tror nog, att
man kan diskutera den saken. Jag ber er alla beakta, att intresset numera icke
rimligen för den, som bryr sig om att sätta sig in i saken, kan kretsa kring
en enskild man. Det är här något helt annat, som står i förgrunden, nämligen
att den svenska byråkratien synes slå allt starkare och starkare vakt omkring
försöket att förkväva sanningen i denna sak. Detta är enligt min mening vad
som nu står i förgrunden, Det är detta, som är det allvarliga. Jag tror icke,

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

att man skall kunna peka pa ett rättsfall fran utlandet, där motsvarande företeelser
lia mera markant framträtt än som skett i detta fall från vårt land.
Det må emellertid vara hur som helst med den jämförelsen. Enligt min menmg,
och det har varit ledmotivet för mig både i mina anföranden här i riksdagen
och i hela mitt arbete i denna angelägenhet, finns det intet mer angeläget
i en demokrati än att söka skaffa största möjliga garantier för att persöner
icke dömas oskyldiga och för att, därest de dömas oskyldiga, de likväl
skola kunna vinna sin fullständiga rehabilitering.

Herr flagge: Herr talman! .Tåg har endast begärt ordet för att beklaga,
att herr Höglund har dragit in herr andre vice talmannens sätt att leda förhandlingarna
i debatten. Det bruka vi ju icke göra i kamrarna, även när
man kan ha en annan mening än talmannen örn det ena eller det andra. Det
har ansetts icke vara gentlemannamässigt att så göra, eftersom ju talmannen
uppenbarligen icke kan ingå i svaromål. Det kan icke heller anses vara klokt,
eftersom ett undergrävande av talmannens auktoritet indirekt också träffar
kammaren.

För min del skall jag icke följa herr Höglunds dåliga exempel och ange
mm personliga uppfattning i denna sak.

Herr Höglund erhöll nu ordet för kort genmäle och anförde: Herr tal man!

Jag vill endast erinra örn att jag uttryckligen betonade, att jag icke
klandrade den fungerande talmannen. Jag saknar befogenhet att göra det
och anser det olämpligt att göra det. Jag uttalade emellertid en principiell
uppfattning örn yttrandefriheten i kammaren, och det anser jag icke alls på
något sätt innebära vare sig att lasta den fungerande talmannen eller att bryta
mot gängse praxis i detta fall.

Härefter yttrade:

Hägberg i Lulea: Herr talman! Jag hade icke haft för avsikt att
blanda mig i diskussionen, men herr Höglund gjorde en apostrofering, som
jag finnér det vara skäl att bemöta. Redan då vi tidigare behandlade Kreugerfrågan
här i riksdagen, hade jag tillfälle att taga avstånd från herr Höglunds
försök att uttolka min uppfattning i denna sak på ett visst sätt. Han
säde, att för herr Hagberg i Luleå och för kommunisterna är det tydligen
avgörande, att den dömde är kapitalist. Jag sade, att detta innebar en feltolkning.
Jag bär icke alls från det förhållandet, alf, Kreuger är kapitalist,
tagit ställning i fråga om den dom, som har fällts. Herr Höglund hörde mig
också avgiva denna förklaring.

Nu kan det ju vara en tämligen underordnad sak för mig personligen, örn
fortsätter att framställa min. uppfattning på detta sätt, men
när han gör det för att brännmärka en viss grupp i denna kammmare, som har
argumenterat emot den ståndpunkt, som herr Höglund själv företräder, då
verkligen ånyo ta avstand. Det är ju ändå en mer än vanligt beklämmande
metod att gentemot justitieministern — jag vill icke på något som
helst sätt uppträda som hans försvarsadvokat utan tar det endast som exempel
'' och gentemot andra, som företräda en annan uppfattning än som motsvarar
herr Höglunds, göra gällande, att de argumentera på ett sätt, som ungefärligen
påminner örn den kommunistiska ståndpunkten, nämligen att därför
att Kreuger är kapitalist, anse de domen under alla förhållanden vara
riktig. Jag vill understryka ännu en gång, att det är icke därför att Kreuger
är kapitalist, som jag för min del tagit ställning på det sätt, som varit mig

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

Svar å interpellation. (Forts.)

möjligt i denna fråga, utan därför, att jag anser, att den dom, som fallit, har
varit sakligt motiverad med hänsyn till vad som bringats i dagen.

Jag vill i detta sammanhang även erinra örn vad jag tidigare har sagt,
nämligen att med namnet Kreuger är så mycken skadegörelse mot det svenska
folket förknippad, att jag för min del, även örn jag icke tror mig ha förmåga
att kunna tränga in i sakens juridiskt-teoretiska spetsfundigheter, likväl anser,
att det är ingen fara för att den dom, som har fällts, har varit för sträng.

När jag nu ändå tagit ordet, skall jag be att få ge ännu en synpunkt på denna
fråga. De, som här tala för ett återupptagande av detta mål, säga sig
företräda omsorgen örn rättsvården i vårt land och säga sig vara besjälade
av ett verkligt rättspatos. Man åberopar därvid en opinion, som har skapats.
Denna opinion är väl dock örn något ett exempel på vad man kan förmå med
nuvarande industrialiserade propagandateknik. Jag skulle för min del vilja
säga till vederbörande, att örn man skulle lyckas upphäva den dom, som högsta
domstolen har fastställt i fallet Kreuger, vore det en långt större skada för
den svenska rättsvården än örn Kreuger eventuellt till och med skulle ha blivit
oskyldigt dömd. När folk i allmänhet betrakta Kreuger domen, fästa de
sig mindre vid de juridiska petitesserna men mera vid allmänna skadeverkningar,
som ha åstadkommits under Kreugerepoken mot det svenska folket.
De hysa den övertygelsen, att den dom, som fälldes i Kreugermålet, var en
ringa repressalie, örn jag får använda det uttrycket, för all den skada, som
bringades genom Kreugerepoken och genom denna epoks huvudansvarige mot
svenska folket.

Herr Höglund: Herr talman! Jag har här ingen möjlighet att verifiera
herr Hagbergs uppgift örn vad han yttrade vid ett föregående tillfälle, när vi
diskuterade denna sak. Jag får naturligtvis taga för kontant vad han nu säger,
att han aldrig avsett att yttra sig på det sätt, som jag påbördade honom. Det
är dock karakteristiskt, att han likväl i slutet av sitt anförande nu hade en
vändning, som i verkligheten innehaller samma tankegang, mot vilken jag rik
tade mig. Folk dömer endast, sade han, efter de allmänna skadeverkningar,
som Kreugeraffären har medfört, och man tycker därför det kan vara rättvist,
att den man, som på ett eller annat sätt var engagerad och råkat illa ut, blir
dömd. Därför vore det värre, om domen upphävdes, även örn den i och för snicke
skulle vara lagligen grundad. Jag kan icke finna annat än att herr Hagberg
med ett sådant uttalande i själva verket bestyrker riktigheten i sak av
vad jag i mitt föregående anförande angrep honom för.

Herr Olsson i Mellerud:: Herr talman! Jag har under denna diskussion
suttit och gjort ett par reflexioner, som jag skulle vilja ge uttryck åt. Interpellanten
och med honom herr Höglund ha vid upprepade tillfällen gjort gällande,
att vårt rättsväsende kommer att lida en obotlig skada, örn ett ingripande i
denna sak icke kommer till stand. Jag förmodar, att med detta ingripande
åsyftas åtgärder, avsedda att undanskaffa den dom, som det här är fråga örn.

Nu frågar jag mig: huru reagerar lekmannen inför en sådan situation, och
hur skulle svenske menige man reagera? _ I en . rättsangelägenhet är det ju en
mycket väsentlig sak att upprätthålla likhet inför lagen. . Ingenting rubbar
rättsväsendets grundvalar på ett så effektivt sätt, som om likheten inför lagen
sättes i fara, eller örn likheten inför lagen icke kan anses vara tillfreds,ställande.
Då frågar sig givetvis menige man i en sådan situation som denna: Här lia
domstolarna i alla tre instanserna dömt. Här har högsta domstolen vid lipprepade
vändningar ånyo prövat målet och kommit till det resultatet, att här
föreligger ett brottsligt förfarande. Om det varit en menig man, en fattig,

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

Svar å interpellation. (Forts.)

hade han utan vidare fått nöja sig med en sådan situation som denna. Men då
det gäller en man med betydande resurser, då är det möjligt att ett ingripande
skall komma till stand med den effekt, som interpellanten och förmodligen även
herr Höglund avse. Är det icke sannolikt, att denne menige man skulle resonera
på det sättet, att hade det varit fattiga människor, hade de fått nöja sig,
men då det är fråga om en man med mycket stora ekonomiska möjligheter, köper
man sig en större eller mindre bunt Stockholmstidningar, som tydligen stå
till förfogande för snart sagt vad som helst, samt sätter i gång en landsomfattande
propaganda och skaffar sig med penningens hjälp den rätt, som man
icke fatt pa annat sätt. Detta är den naturliga reagensen hos menige man.
Jag tror, att herrarna vid skrivbordet ha uppfattat allmänhetens syn på saken
på ett fullkomligt oriktigt sätt.

. ?err Wallén: Herr talman! När man nu också börjar draga in menige man
i denna diskussion, kan jag icke underlåta att säga ett par ord, eftersom jag
ganska väl känner stämningen. Skola vi analysera frågan, är det väl en grupps
av storfinansen kamp mot en annan grupp från storfinansen och ingenting
annat. Det var en viss grupp inom storfinansen, vars gamklor sattes i ett rikt
byte inkl. i en rik tidning. Så ligger väl saken till, om vi gå till grund och
botten. Därför har också allmänheten sa småningom börjat reagera mycket
starkt. Jag vill säga justitieministern, att riksdagsman Nyblom är icke den
ende inom denna kammare, som anser, att här bör göras något. Det är icke blott
jaS> som delar hans uppfattning, utan jag kan försäkra herr justitieministern,
att det är rätt många även bondeförbundare, som ha liknande tankar, fastän de
kanske icke tycka det är trevligt att säga det offentligt här i kammaren. Det
är inte alltid lätt att gå mot strömmen.

Herr talman! Om herr^justitieministern kunde åstadkomma en rikskommission,
som toge hand örn fragan i hela dess vidd, så skulle det göra mycket gott.
Skulle man vid det tillfället kunna återfinna den av mig för fyra år sedan i
riksdagen efterfrågade Ivar Kreugers dagbok, varom jag ännu icke fått något
svar från justitieministern, skulle jag vara mycket tacksam. Ingen bör skyddas
och ingenting döljas i denna fråga, som tilldrager sig stort intresse även
utom landets gränser. Mannamån får ej ens misstänkas i svensk lagtillämpning.

§ 10.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen:

från statsutskottet:

nr 400, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag till
skyddsuppfostran m. m. jämte i ämnet väckta motioner; och
• 1 anlednmg av Kungl. Maj :ts proposition angående reglering av den

vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens avlöningsförmåner
m. m.;

från sammansatta stats- och andra lagutskottet:

nr 421, i anledning av dels Kungl. Majis proposition med förslag till lag
örn barnbidrag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner;

nr 422, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till lag angående
upphävande av 43 § lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering;
oell

nr 423, i anledning av Kungl. Majis framställning angående anslag till
tolkpensioner och invalidunderstöd lii. lii.;

Nr 42.

Lördagen den 5 juni 1937.

från andra lagutskottet:

nr 404, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 44 § oell 81 § 4 inom. lagen den 4 juni 1918 (nr 422)
örn fattigvården m. m.

nr 405, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer m. m.; och
nr 406, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
tillägg till lagen den 22 juni 1928 (nr 302) örn vissa av landsting eller
kommun drivna sjukhus;

från första lagutskottet:

nr 424, i anledning av väckt motion angående reformering av åklagarväsendet; nr

425, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om
ersättning av statsverket till den, som lidit skada till följd av felskrivning i
fastighetsbok m. m.;

nr 426, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om
förvaring och internering i säkerhetsanstalt, m. m.; och

nr 430, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av 2 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt; samt

från jordbruksutskottet:

nr 427, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning
angående vissa ändringar i förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets
kreditkassor m. m.;

nr 428, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde
huvudtiteln gjorda framställning örn ersättning till statens allmänna fastighetsfond;
och

nr 429, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående nionde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

§ 11.

Till bordläggning anmäldes:
bankoutskottets utlåtanden :

nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag örn ändring i
vissa delar av civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442);

nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag örn ändring i
vissa delar av allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr
542); . . .

nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag örn ändring i
vissa delar av militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (nr 167);

nr 81, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpning av
civila tjänstepensionsreglementet å lärare vid statens undervisningsväsen;

nr 82, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 § lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension;

nr 83, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphörande av
tjänstepensionsrätten i statens pensionsanstalt för vissa lärare vid statens undervisningsväsen
m. m.;

nr 84, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl.
under budgetåret 1937/1938, i vad rör pensionsväsendet;

Lördagen den 5 juni 1937.

Nr 42.

nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn anslag till dyrtidstilllägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.;

nr 86, angående provisorisk avlöningsförstärkning under budgetåret 1937/
1938 till vissa befattningshavare vid riksdagens verk; och
nr 87, angående regleringen för budgetåret 1937/1938 av utgifterna under
huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m.; samt

budgetdeputerades memorial angående arvode åt deputerades sekreterare.

§ 12.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.11 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Andra kammarens protokoll 1937. Nr 42.