1937. Andra kammaren. Nr 10 (Riksdagens protokoll 1937:10)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1937. Andra kammaren. Nr 10.

Lördagen den 13 februari.

Kl. 4 e. m.

På grund av förfall för sekreteraren tjänstgjorde undertecknad, jämlikt herr
talmannens förordnande, vid protokollet.

§ 1.

Justerades protokollet för den 6 innevarande februari.

§ 2.

Hans excellens herr statsministern Hansson föredrog Kungl. Maj:ts skrivelse
till riksdagen angående förordnande av statsrådsledamöter att uppläsa
Kungl. Maj :ts ''öppna brev till riksdagen angående vissa grundlagsändringar,
innefattande, bland annat, att Kungl. Maj :t förordnat hans excellens herr statsministern
Hansson att i riksdagens andra kammare uppläsa ifrågavarande öppna
brev, varefter hans excellens herr statsministern uppläste Kungl. Maj:ts
öppna brev, nr 99 och 100, till riksdagen angående vissa grundlagsändringar.

Hessa öppna brev lades till handlingarna.

§ 3.

Herr statsrådet Pehrsson-B tamstorp avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 96, angående befrielse för Aktiebolaget svenskt konstsilke från erläggande
av accis för ett parti konstsilkeavfall;

nr 91, angående reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten;

nr 103, angående elektrifiering av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke
—Östersund och Göteborg—Uddevalla;

nr 86, angående överlåtelse av vissa markområden till Karlsborgs kommun
i Skaraborgs län och Sorsele kommun i Västerbottens län;

nr 90, angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från
sådana egendomar;

nr 101, angående lån till föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka;
nr 87, med förslag till lag örn ändring i vissa delar av utsökningslagen; och
nr 93, angående tillbyggnad till beskickningshuset i Washington.

Hessa propositioner bordlädes.

§ 4.

Föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionerna:

nr 82, angående bemyndigande att med Älvsborgs läns landsting träffa avtal
örn uppförande och drift av en psykoneurosanst.alt;

Andra kammarens protokoll 19S7. Nr 10.

Nr 10.

Lördagen den 13 februari 1937.

nr 85, angående ändrade grunder för statsbidrag till dispensärverksamhet
för tuberkulosens bekämpande; och

nr 76, angående anslag till militärmeteorologisk informationstjänst;

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 77, angående överlåtande av visst område inom Ljungbyheds municipalsamhälle
till föreningen Ljungbyheds församlingshem; och

nr 78, angående försäljning av två till övningsfältet vid Rosenholm hörande
markområden;

till statsutskottet propositionen, nr 81, angående tillägg till 9 § avlöningsreglementet
den 11 maj 1928 (nr 128) för fast anställt manskap vid försvarsväsendet;
samt

till bankoutskottet propositionen, nr 84, angående förbättrade pensionsförmåner
för förre lokomotivföraren J. F. Mattsson.

§ 5.

Vidare föredrogos var efter annan de på bordet liggande motionerna; och
remitterades därvid

till statsutskottet motionerna:

nr 412 av fröken Hesselgren m. fl.;

nr 413 av herr Mäler m. fl.;

nr 414 av fru Nordgren; och

nr 415 av herrar Andersson i Rasjön och Fast;

till behandling av lagutskott motionen nr 416 av fru Nordgren;

till statsutskottet motionen nr 417 av fru Nordgren; samt

till behandling av lagutskott motionerna:

nr 418 av herr Österström m. fl.;

nr 419 av herr Österström; och

nr 420 av herrar Andersson i Rasjön och Fast.

§ 6.

Härefter föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 2, 21
och 22, andra lagutskottets utlåtanden nr 5—8 samt andra kammarens fjärde
tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen under utgifter
för kapitalökning gjorda framställning om anslag till studielånefonden jämte
två i ämnet väckta motioner; och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen under utgifter
för kapitalökning gjorda framställning örn anslag till förskott av kostnader
för uppgörande av byggnadsplaner;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Ungern för undvikande av dubbelbeskattning; och

Lördagen den 13 februari 1937.

Nr 10.

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande
direkta skatter, m. m.;

bankoutskottets utlåtanden och memorial:

nr 7, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn viss retroaktiv
tillämpning, i vad avser befattningshavare vid riksbankens avdelningskontor
i Linköping, av beslut rörande Linköpings stads placering i dyrortshänseende; nr

8, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn beredande
av ersättning åt verkställande styrelseledamoten vid riksbankens avdelningskontor
i Norrköping Carl Dahl för viss merutgift för bostadshyra;

nr 9, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående fortsatt befrielse
för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med
guld; och

nr 10, nied överlämnande av redaktionskommitténs för utgivande av ett historiskt
och statsvetenskapligt arbete örn den svenska riksdagen berättelse över
kommitténs verksamhet under år 1936;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om befordran
med luftfartyg, m. m.;

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn internationella
rättsförhållanden rörande dödsbo, m. m.;

nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående beredande av bostad
för en i Ammarnäs i Sorsele församling stationerad kontraktsadjunkt; och
nr 7, i anledning av väckt motion angående ändring i visst syfte i lagen
om servitut;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 9, i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen örn värnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring;

nr 10, i anledning av väcka motioner örn ändring i lagen örn förbud i vissa
fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete; och

nr 11, i anledning av väckt motion örn statens övertagande av kostnaderna
för avlönande av pensionsnämndernas ordförande; samt

andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i anledning av
väckt motion, angående utredning av vissa frågor rörande en statlig och kommunal
bostadsproduktion.

§ 8.

Ordet lämnades nu på begäran till herr Lindberg i Umeå, som anförde: Interpellation.
Herr talman! Den 27 januari 1934 framställde herr Arvid Lindman i andra
kammaren en interpellation till hans excellens statsministern angående de s. k.
spökflygningarna i övre Norrland. Tnterpellanten formulerade följande frågor:

Ämnar regeringen vidtaga effektiva åtgärder för att utröna vilka flygmaskiner
det kan vara fråga om,

och ämnar regeringen ingripa för att förhindra ett upprepande av sådana
flygningar över svenskt område, vilka äro förbjudna?

Herr Lindman åberopade till stöd för sin framställning att militärbefälhavaren
i Boden bekräftat, att otillåtna flygningar verkligen förekommit över
Bodens skyddsområde.

Nr 10.

Lördagen den 13 februari 1937.

Interpellation. (Forts.)

I sitt svar den 2 februari meddelade statsministern »att flygningar av den
art, som i interpellationen omnämnes, verkligen förekommit, bär ännu icke
kunnat tillfullo konstateras».

På hösten samma år besökte 1930 års försvarskommission Boden och erhöll
därvid information angående de resultat till vilka man inom militärstaben
kommit vid sina undersökningar i Norrbotten och Västerbotten för att fastställa
trovärdigheten av lämnade uppgifter örn otillåtna flygningar över de
båda nordligaste länen. Redogörelsen var av hemlig natur. Det må dock vara
tillåtet meddela, att densamma icke innehöll andra uppgifter örn flygningar
än som tidigare meddelats i pressen.

I början av juli månad 1936 meddelades genom försvarsdepartementet, att
generalstabschefen generalmajor Nygren avlämnat rapport örn bearbetningen
av det material som inkommit rörande främmande flygmaskiners operationer
över svenskt område. »Den verkställda utredningen har givit till resultat», hette
det, »att det måste anses konstaterat att flygningar med flygplan, vilkas nationalitet
icke kunnat fastställas, ägt rum under vintern 1933—1934 över norra
Skandinavien såväl över svenskt som norskt område. De verkställda flygningarna
ha med stor sannolikhet ägt rum på stor höjd och oftast över mycket
glest befolkade områden. Endast på vissa för orientering lämpliga platser
synas flygarna för att orientera sig eller för annat ändamål lia gått ned på så
låg höjd att de tilldragit sig uppmärksamhet. De inrapporterade flygriktningarna
kunna därför icke läggas till grund för en säker beräkning av flygvägarna.
Man måste nämligen förutsätta, att flygplan för att möjliggöra närmare
orientering stundom måst kretsa över orienteringspunkterna, varjämte
flygplan vid vissa tillfällen kunna lia försatts ur sin ursprungliga kurs. Då
därtill kommer att flyghastigheten varit okänd, har något positivt resultat angående
flygvägarna icke kunnat vinnas vid en sammanställning av de enskilda
rapporterna. Utredningen har dock givit anledning till det antagandet, att flygningarna
i viss omfattning haft karaktären av rundflygningar av växlande utsträckning.

Beträffande det antal flygplan, med vilka flygningarna utförts, synes styrkt
att flygningarna åtminstone i vissa fall icke skett med enstaka flygplan, utan
att flera flygplan uppträtt samtidigt över skilda områden.

Utredningen har icke kunnat åstadkomma någon klarhet i frågan örn flygningarnas
basering eller vilket syfte desamma kunna ha haft. Vissa förutsättningar
tala för att flygarna åtminstone i vissa fall eller tillfälligt varit baserade
på fartyg utanför norska kusten.

Den verkställda utredningens resultat kan ur viss synpunkt betraktas såsom
relativt ringa. Det bör framhållas, att i den händelse sådana flygningar, varom
här varit fråga, åter skulle företagas, är förutsättningen för att problemet
i sådant fall skall kunna bringas till en positiv lösning, att en effektiv luftbevakning
och en väl organiserad underrättelsetjänst tillräckligt snabbt kunna
träda i funktion.»

Då generalstabschefens rapport avser de flygningar om vilka försvarskommissionen
erhöll information i november 1934, har jag ansett mig ha anledning
sätta vederhäftigheten av generalstabsrapporten i tvivelsmål. De uppgifter,
som lämnades till försvarskommissionen, verkade nämligen på mig icke fullt
övertygande.

Strax efter det generalstabschefens rapport blivit offentliggjord avlade jag
ett besök å flygdetaljen i försvarsdepartementet och anhöll att få taga del av
det material, på vilket rapporten grundats. Jag utgick nämligen från, att man
inom försvarsdepartementet noga granskat detta material innan rapporten vidarebefordrades
till offentligheten. Chefen för flygdetaljen överstelöjtnant

Lördagen dea 13 februari 1937.

Nr 10.

o Interpellation. (Forts.)

-Björnberg lämnade då den upplysningen, att något annat material än generalstabschefens
rapport icke funnits i försvarsdepartementet och att primärmaterialet,
som förvarades i generalstaben, var hemligstämplat.

Sedan generalstaben pa detta sätt bekräftat, att otillåtna flygningar över
Skandinavien förekommit, bär saken väckt stor uppmärksamhet även i utlandet,
särskilt i Tyskland och i Frankrike, där ett flertal tidningar skrivit artiklar
i ämnet och därvid förklarat, att något tvivel icke kan råda örn, att ryska
flygare företagit spaningsfårder över norskt, svenskt och finskt område.'' En
tysk tidning Kieler Neueste Nachrichten, som anses stå den marina tyska ledningen
nära, gjorde i en artikel förra hösten gällande, att spökflygningarna
voro ett led i ryska offensivplaner. I händelse av krig, skrev tidningen, kommer
Sovjetunionen att sätta sig i besittning av Narvik och malmhamnarna med
.järnvägsnät. Finland kommer att avskäras på höjden av Kemi, varigenom tillfartsvägarna
och järnvägslinjerna Uleåborg—Kemi—Torneå—Haparanda—
Luleå och Uleträsk—Kuusamo—Kemijoki kunna kontrolleras. Det gäller att
skaffa sig kontroll över de nordfinska och nordsvenska järnvägsnäten och att
sätta sig i besittning, av Kemi, Torneå, Rovaniemi och Kemijärvi samt Vitahavsvägen
Rovaniemi—Liinahamari, på vilken trupper efter att lia dittransporterats
sjövägen kunna föras ned mot Finland och norra Skandinavien. Tidningen
kunde också berätta, att flygstationernas antal på sträckan Leningrad—
Murmansk ökats från 15 ä 16 till 41.

Även innevarande höst ha uppgifter förekommit om spökflygningar i Norrbotten
och Västerbotten. Militärbefälhavaren i Boden har med alldeles samma
säkerhet som i början av ar 1934 gatt i god för att dylika flygningar verkligen
förekommit. Ett par fall förtjäna omnämnas. Två arbetare i Byske sågo en
kväll ett föremal röra sig i luften och kommo överens örn att det var en dubbeldäckad
flygmaskin. Föremålet kom in över land från havet, gjorde en sväng
över trämassefabriken i Byske och försvann efter en stund åter mot havet. De
hörde intet motorsurr och sågo intet ljus. Ingen annan människa i Byske samhälle
observerade fenomenet, ehuru många personer vid tillfället voro utomhus.
Bland befolkningen är den meningen spridd, att »flygmaskinen» var en havsörn.
Männen i fråga ha vid förhör inför landsfiskalen och en från Boden nedsänd
kommission bestående av en kapten och ambulansflygaren sergeant Gunnerfeldt
vidhållit att det var en flygmaskin som de sett. Det har i detta sammanhang
anförts, att . sergeant Gunnerfeldt lämpligen bort lämnas tillfälle
att företaga sin resa till Byske i flygmaskin pa kvällen, i vilket fall erfarenhet
kunnat erhållas huruvida ett sådant flygbesök kunnat äga rum utan att
observeras av blott ett mycket ringa antal personer. Det andra mera uppmärksammade
fallet av s. k. spökflygning bär just i dagarna tilldragit sig stort intresse.
Från Boden meddelas, att en major, en kapten, en fanjunkare, två fästmngspolise.
r och en ordningspolis dels sett ett mystiskt ljus röra sig i luften
inom fästningsområdet och dels hört motorsurr. Flygaren Gunnerfeldt har sedermera.
med flygmaskin rekonstruerat »spökflygningen», varvid de ifrågavarande
militärpersonerna ytterligare övertygats örn sina iakttagelsers riktighet.

I Finland däremot ställer man sig på militärt ansvarigt håll ytterst skeptisk
till spökflygarteorierna. För endast några dagar sedan har finske genera
Istabschef en K. L. Oesch gjort ett uttalande till en svensk tidning av uppseendeväckande
innehåll. Samtalet mellan tidningsmannen och generalstabschefen
refereras på följande sätt.

Fråga av tidningsmannen: Finnes det något rimligt motiv för flygningar
av här ifrågavarande slag? — »Nej, inte. så vitt jag har kunnat finna, lyder
generalens svar. — Vi lia gjort synnerligen grundliga undersökningar, men
vi ha varken kunnat konstatera, att några flygningar ägt rum, eller kunnat

Nr 10.

Lördagen den 13 februari 1937.

Interpellation. (Forts.)

filina något rimligt motiv för sådana flygningar. Därmed är det ju ingalunda
bevisat, att spökflygningar icke skulle lia ägt rum, men sannolikheten
härför är enligt min mening ytterst ringa. — Det typiska för de allra flesta
inrapporterade iakttagelserna är, säger general Oesch, att observatören antingen
sett ljus eller hört motorsurr eller liknande ljud. Det är ytterst sällan
samme person iakttagit både ljus och ljud. Båda slagen av fenomen ha i de
allra flesta fallen fått sin naturliga förklaring. Ljusen ha visat sig vara stjärnor,
bilstrålkastare m. m., och ljuden lia härrört från bil- eller båtmotorer. I
en del fall, då man vetat att ingen motor funnits i närheten men ändå hört ett
mycket tydligt motorsurr, har detta visat sig härröra från telefontrådar, som
vid växlingar i väderleken ge ifrån sig ett slags surrande och susande ljud,
som är förvillande likt surret från en flygmaskinsmotor. I de få fall, då observatören
både sett ljus och hört ljud, ha vi konstaterat, att sammanträffandet
visserligen varit egendomligt men att det hela haft en fullt naturlig förklaring.

Det är mycket svårt att tänka sig, vilket ändamål dylika nattliga flygningar
skulle lia. Kartläggning från luften är ju möjlig endast vid ljust och absolut
klart väder. Den rena övningsflygningen kan lika väl äga ruin inom
det egna landet — åtminstone har Ryssland precis samma terrängbetingelser
som Finland i detta fall. Som förberedande orienteringsövningar äro sådana
flygningar också skäligen värdelösa — flygaren måste ändå i händelse av ett
krig företa ny orientering före varje flygning. Att landsätta hemliga agenter
från luften vore meningslöst. På så sätt måste ju saken väcka uppseende
alltid finns det risk för att någon ser flygmaskinen eller finner spår av landningen.
Skall en hemlig agent ta sig in i Finland finns det ett mycket enklare
sätt: att resa den vanliga vägen eller smyga sig till fots över gränsen. Sådant
är praktiskt taget omöjligt att hindra.

Man trodde sig ett slag ha kommit spökflygarens gåta på spåren: det var
när man på ett träsk i Kemitrakten fann spår, som man trodde vara från en
flygmaskin, och samtidigt i trakten sett två män, som talade främmande språk
och av vilka den ene så småningom anhölls.

Undersökningen visade dels, att spåren voro vanliga slädspår, dels att mannen
visserligen var en rysk agent men att han absolut inte kunnat komma luftvägen,
eftersom man mycket väl kunde följa hans väg, då han iakttagits på
olika platser.

Återstår alltså möjligheten, att flygarnas uppgift skulle vara att utse landningsplatser,
fortsätter generalen. Men dels är det absolut omöjligt att utse
sådana i mörker, och även örn det skulle spökflygas också i fullt dagsljus, vore
dylika rekognosceringar tämligen värdelösa, då det är omöjligt att från luften
bedöma ett markområdes lämplighet för landning. Man kan visserligen från
flygmaskin konstatera, örn landning är tänkbar eller otänkbar på^en viss plats,
men sedan måste markobservatörer undersöka de tänkbara områdena för att
fastslå, om dessa passa. En sådan rekognoscering måste alltså utföras genom
markobservationer för att kunna få något värde.

I vissa fall lia dock rapportörerna haft rätt i sina iakttagelser, att främmande
flygmaskiner flugit över finskt territorium. I dessa fall ha uppgifterna
varit på ett helt annat sätt koncisa och tillförlitliga. Men i alla dessa fall lia
vi konstaterat, att det rört sig örn ryska flygare, som av misstag^ råkat komma
några km på delina sidan gränsen, vilket är mycket lätt gjort, då det på^ mångå
håll är nästan omöjligt att från luften bestämma, var gränslinjen går.

Generalen nämner exempel på, att även de till synes mest bestickande och
väldokumenterade uppgifterna örn spökflygare vid en närmare undersökning visat
sig vara felaktiga, och framhåller att generalstaben, för att göra sina un -

Lördagen den 13 februari 1937.

Nr 10.

Interpellation. (Forts.)

dersökmngar så grundliga som möjligt, låtit finska flygvapnets egna flygare
gå upp och imitera spökflygare.

Verkan har blivit fullkomligt överväldigande. Maskinerna ha omedelbart
observerats, ljudet har hörts tydligt och i många minuter, och maskinerna ha
visat sig vara ytterst lätta att observera och lokalisera. Observatörernas meddelanden
lia varit av en helt annan karaktär än när det gällt spökflygarna.
»

Enligt uppgifter i pressen har militärbefälhavaren för övre Norrland generalmajor
Reuterswärd i skriftlig rapport och vid personlig uppvaktning hos
försvarsministern påyrkat vidtagande av extraordinära åtgärder till förekommande
av de mystiska flygningarna, Till Aftonbladet har generalmajoren, efter
vad tidningen uppger, gjort följande uttalande:

»Jag anser att förläggandet av tillräckligt med flyg och flygförband till
Boden och övre Norrland^ bör äga rum snarast möjligt, så att åtminstone ett
osäkerhetstillstånd uppstår för de främmande gästerna, vilka icke böra lämnas
alldeles ostörda. Nu vet man att i hela den norra tredjedelen av vårt land
ej finnes ett enda militärflygplan och det är vanskligt nog.»

Detta uttalande av generalmajor Reuterswärd måste otvivelaktigt uppväcka
den föreställningen bland allmänheten, att det är möjligt att medelst flygplan
oroa^eventuella främmande flygare så att de känna sig osäkra och fördenskull
avstå ifrån att företaga flygningar över svenskt område. Det torde icke erfordras
något större mått av flygmilitära insikter för att kunna förstå, att generalmajor
Reuterswärd är hemfallen åt en allt för stor optimism och att en
flygförläggning till övre Norrland för detta speciella ändamål är meningslös.
En stationering av militärflyg till övre Norrland temporärt torde däremot vara
att förorda. Dess uppgift borde bli att genom överraskande flygningar i mörker
utröna allmänhetens förmåga till riktiga observationer. Dylika flygningar
lia i Finland, som Duske generalstabschefen uttalat, givit överväldigande resultat
och det är att förmoda, att detsamma skulle bli förhållandet även i vårt
land. Så länge endast enstaka personer avlägga vittnesbörd örn att de sett
mystiska ljus och hört mystiskt motorsurr, ehuru förutsättningar bort vara för
handen att fenomenen kunnat observeras av många flere, komma stora delar av
vårt folk icke att bli övertygade örn att några otillåtna flygningar verkligen
förekomma. För egen del bär jag, trots energiska ansträngningar ända sedan
1934, ännu icke lyckats påträffa en enda av mig känd vederhäftig person i
Västerbotten, boende å ort, där mystiska fenomen uppgivits lia visat sig, som
sätter tro till uppgifterna örn spökflygning. På grund härav och med kännedom
om arten av de av militärstaben i Boden t. o. m. hösten 1934 verkställda
utredningarna, har jag offentligt i pressen ifrågasatt vederhäftigheten i generalmajor
Reuterswärds och generalstabens kategoriska förklaringar örn otilllåten
flygverksamhet i övre Norrland, vilket i december 1936 renderat mig en
förebråelse från generalmajor Reuterswärd för ansvarslöshet.

Att en noggrann undersökning är påkallad, är med den uppmärksamhet saken
väckt både i vårt land och andra länder ett önskemål som icke torde möta
gensaga från något håll. Man torde vid en sådan undersökning dock böra uppställa
den fordran, att i densamma medverkan påkallas av personer, vilka stå
helt oberoende av det naturliga yrkesmilitära intresset att vår militärorganisation
erhåller så stor förstärkning som möjligt, ett intresse som för övrigt helt
sammanfaller med vissa privatekonomiska intressen både i utlandet — numera
förnämligast i Tyskland — och i vårt eget land, knutna lill den industri som
tillverkar flygplan. Den tanken är för mången icke främmande, att spökflygarverksamheten
— i den mån den verkligen förekommit — är en provokation, avsedd
att göra svenska folket villigt till en ytterligare flygmilitär upprustning.

Nr 10.

Lördagen den 13 februari 1937.

Interpellation.

Interpellation. (Forts.)

Det kan erinras om, att riksdagens första positiva beslut om inköp av bombplan
sannolikt indirekt influerades av uppgifterna örn spökflygningar i Norrland.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa om
andra kammarens tillstånd att till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få framställa följande frågor:

1 :o) Har herr statsrådet för avsikt att låta verkställa en fullt objektiv undersökning
med anledning av uppgifterna örn otillåtna flygningar i övre Norrland? 2

:o) Om så är fallet, är herr statsrådet villig att tillse, att vid en sadan undersökning
medverkan påkallas av personer utanför yrkesmilitära kretsar och
som kunna anses opåverkade av önskningar att utnyttja den föregivna, otilllåtna
flygverksamheten för tillgodoseende av eljest icke motiverade militära
upprustningskrav?

Ifrågavarande anhållan bordlädes.

§ 9.

Härefter lämnades på begäran ordet till herr Brådefors, som yttrade: Herr
talman! När riksdagen medverkade till startandet av föreningen Nederkalix
industri u. p. a. uppställdes i realiteten som en betingelse, att arbetarna och
andra inom kommunen skulle satsa in pengar i företaget. I förhoppning örn
att arbetet skulle återupptagas satsades också betydande belopp av arbetare
och små jordbrukare, belopp som de av helt naturliga skäl inte förmatt inbetala.
Vid varje försök att med kraftåtgärder pressa in dessa pengar har man
också varit tvungen att konstatera svårigheterna och i stort sett avstatt fran
ett fullföljande av signalerade åtgärder.

Genom fjolårets riksdagsbeslut att låta domänverket helt övertaga driften
korrigerades de tidigare misstagen. Tyvärr ansåg sig riksdagen behöva ställa
kravet på en viss begränsad inbetalning av garanterat belopp. Därest vederbörande
alltså före februari månads utgång detta år inbetalat 20 procent av
det belopp, som han tidigare lovat satsa, skulle den återstående skulden avskrivas.
Skulle inte detta belopp vara inbetalat senast under februari månad,
ålägges den skyldige att inbetala hela det oguldna kapitalbeloppet. Hur moderat
än detta krav vid första påseendet kunde synas, kan det dock inte klaras
av åtskilliga arbetare och småjordbrukare. Svårigheterna äro ändå större,
därför att många arbetare stå som garanter för av fackföreningarna garanterade
insatser, vilka enligt uppgift lär uppgå till inte mindre än 25,000 kronor.

Det av fjolårets riksdag uppställda kravet på arbetarna och småbönderna
synes alltså inte kunna uppfyllas. Indrivningar och dylikt skulle få rent katastrofala
verkningar. Det är därför nu alldeles säkert, att fjolårets krav i
denna fråga var förhastat och delvis ogenomförbart. Därför torde det bil nödvändigt
att frågan i denna detalj upptages till ny prövning.

Enligt min mening borde riksdagen avstå från de oguldna beloppen, da staten
nu blir ensam ägare av Kalixindustrien. Men även örn man inte ville godta
denna uppfattning, är det väl alldeles givet, att staten varken kan eller bör
ruinera fattiga människor blott för nöjet att hävda en princip. För staten ror
det sig nämligen om så relativt obetydliga belopp, att de inte böra få indrivas,
örn detta skall ske genom att ruinera människor, som inte lia mer än vad de
behöva för en torftig utkomst. Att den nuvarande regeringen skulle ha en
annan uppfattning håller jag otroligt. .

Då det emellertid redan nu är tydligt, att en stor del av aktietecknarna i
Nederkalix industri u. p. a. inte ens kunna fullgöra det krav som fjolårets

Lördagen den 13 februari 1937.

Nr 10.

Interpellation. (Forts.)

riksdag uppställde, och då uraktlåtenhet att betala dels berövar vederbörande
möjligheten att erhålla nämnd nedskrivning, dels ställer frågan örn indrivning
på dagordningen, anhåller jag örn kammarens tillstånd att till statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet få framställa följande frågor:

Har regeringen blivit uppmärksamgjord på att åtskilliga av de mindre bemedlade
aktietecknarna i Nederkalix industri u. p. a. inte ha möjlighet att
inom föreskriven tid inbetala fastställda belopp? Ämnar regeringen på grund
härav vidtaga någon åtgärd för att förhindra att mindre bemedlade aktietecknare
därigenom bli lidande?

Jämväl denna anhållan bordlädes.

§ 10.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen:

från statsutskottet, nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
förstärkning av sjunde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga;

från första lagutskottet, rlr 27, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
anslag ur kyrkofonden för budgetåret 1937/1938 för biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed äger samband; och

från andra lagutskottet, nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med
förslag till lag örn ändrad lydelse av 2 och 5 §§ sinnessjuklagen den 19 september
1929 (nr 321).

Justerades protokollsutdrag.

§ 11.

§ 12.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr	Olsson i Staxäng	under	8 dagar	fr. o. m.	den	13 fehr.,
>	Liedberg	y	4	>	>	y	13	>
	Larsson i Östersund	y	6	y	y	>	15	>
fru	Johansson	y	7	y	y	>	13	>
herr	Nilsson i Landskrona	y	5	y	y	>	16	»
>	Osberg	y	2	y	y	y	15	>
»	Nordström i Torsby	y	5	y	y	y	15	y
>	Karlsson i Grängesberg	y	5	y	y	y	13	y
>	Johanson i Hallagården	y	3	y	y	y	13	y
>	Johansson i Djursnäs	y	5	y	y	y	13	y
>	Hansson i Örebro	y	4	y	>	y	13	y
y	Larsson i Julita	y	5	y	>	y	14	y
>	Andersson i Malmö	y	5	y	y	y	13	y
>	Andersson i Surahammar	y	3	y	y	y	13	y
y	Andersson i Torngård	y	5	y	y	y	15	y
y	Lindahl	y	5	y	y	y	13	y
y	Brädefors	y	5	y	y	y	17	y

Andra hammarens protokoll 1937. Nr 10.

Nr 10.

Lördagen den 13 februari 1937.

herr Lindberg i Umeå
» Wallentheim
» De Geer i Lesjöfors
fru Rönn- Christiansson

under

5 dagar fr. o. m. den 18 fehr.,

5 » > » 15 »

3 » » » 13 >

6 » » » 14 >

och

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.36 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371005