1935. Första kammaren. Nr I (Riksdagens protokoll 1935:1)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1935. Första kammaren. Nr I.

Sedan i kraft av § 49 regeringsformen och § 2 riksdagsordningen riksdagen
sammankommit till lagtima möte här i huvudstaden torsdagen den 10 januari
1935, sammanträdde riksdagens första kammare i den uti riksdagens hus för
kammaren anordnade samlingssal samma dag,

Torsdagen den 10 januari,

kl. 11 f. m.

Herr Trygger framträdde till talmansbordet och yttrade: Mina herrar!

Hälften av ett årtusende har förflutit, sedan Sveriges riksdag gjorde sitt inträde
i vår historia. Det skedde under en tidsperiod, då frågan gällde icke något
mindre än huruvida vårt folk ägde den andliga och fysiska styrka, som tarvades
för att hävda nationell front och nationell självständighet. Folket
visade sig värdigt sin forntid och vuxet sin framtid. Därom bära hävderna
vittne.

Det innebär icke någon överdrift att påstå, att vårt land även i den dag,
som är, star inför problem, till arten snarlika men i sina skiftningar rikare
och med sina risker större än vad fallet var år 1435. Man hör visserligen en
kör av stämmor, både från främmande land och i vårt eget, som förkunna, att
Sverige varit gudabenådat i sin utveckling och står starkt i sin tillvaro, medan
andra nationer vrida sig i sina sår från yttre och inre strider och i djup ansvarskänsla
söka göra sig redo att möta händelser, som kunna äventyra icke
blott deras välstånd utan jämväl deras integritet, ja, rent av deras nationella
oberoende. Är manne denna bild av situationen överensstämmande med verkligheten?
Svaret blir både ett ja och ett nej. De flesta folk ha utan tvivel
lidit oerhört i vår tid och anse sig alltjämt förpliktade att sätta in hela sin
kraft på ökandet av sina utsikter att övervinna hotande faror. Det svenska
folket åter har haft förmånen att stå vid sidan av den cyklon, som spritt förödelse
över andra länder. Men vilken bleve vår ställning, örn ovädret skulle
på nytt bryta löst? I den situationen ha vi intet heligt skyddslöfte att trygga
oss vid. Även vår välfärd hänger på vår egen andliga och materiella styrka
och på de åtgärder vi i god tid vidtagit för att ej stå handfallna inför ödets
växlingar.

Äger det svenska folket i denna dag den andliga kraft, som framför allt kräves
för de stora uppgifter, inför vilka vi kunna bli ställda? Till svar på detta
spörsmål visar man hän på den jämförelsevis goda bildning, som trängt ner
ända till djupet i vart samhälle, pa den rikedom i uppslag ej blott inom vetenskapens
område utan även i praktiska värv, som utmärker vårt folk, på den
rent mänskliga känsla av jämlikhet och solidaritet, som genomsyrat det svenska
samhället, ja på den obestridliga kärlek till fosterjorden, som är ägnad att
i nödens stund till ett samverkande brödraskap förvandla bärarna av de mest
skilda uppfattningar i samhälleliga eller andra frågor.

Allt detta ma vara gott och väl, men den vackra tavlan har ock en annan sida.
På den visar sig en svaghet, som svensken alltid ägt och vid olika tillfällen

Första kammarens protokoll 1935. Nr 1. X

Nr 1.

Torsdagen den 10 januari.

mäst samla hela sin kraft för att kunna behärska. Denna svaghet ligger i oförmågan
att viel strävan för realiserandet av det myckna väsentliga alltjämt ha
blicken riktad på det mest väsentliga, kardinalpunkten. Med andra ord: vi
ägna ofta ej tillräcklig uppmärksamhet åt spörsmålet om vad som är den oeftergivliga
förutsättningen för det nationella värdet av alla de framsteg, som utgöra
källan till vår glädje och ett föremål för främlingens beundran. En dylik
kardinalpunkt är rikets försvar; en annan, om möjligt än viktigare, är vår
befolkningsfråga. Folkets inställning till denna senare kan bliva ^ödeläggande
för land och folk. Och i själva verket ha vi kommit därhän, att vårt storvulna
folk sjunkit ner i likgiltighet för sin egen fysiska tillvaro. Huru tror man
sig kunna undanröja denna likgiltighet? Enligt modernt recept väntar mången
sig mycket av ett ekonomiskt ingripande från samhällets sida. Men familjelivet
är ett område, där ekonomiska hjälpmedel i stort sett komma till korta.
Det fordras något helt annat. Ansvarskänslans återuppväckande, familjens
stärkande genom återgång till gammal god sed och genom iakttagande av självklara
inbördes plikter. Ett folk, som vandrar självspillingens väg, förlorar
så småningom drivfjädern till stora gärningar.

Denna självförvållade sterilitet kan emellertid ses jämväl från en annan,
låt vara mera underordnad synpunkt. Örn den ej kraftigt motverkas, kommer
landet att undan för undan sacka av även på det ekonomiska och finansiella
området. Vi stå ej ensamma i världen. Icke minst på det ekonomiska fältet
gäller i fråga om förbindelserna mellan folken satsen: ge och få. Det folk,
som krymper, medan andra folk tillväxa, blir för vart år, som går, en sämre
kund och därmed ock en mindre välkommen säljare. Detta är en sanning, som
särskilt de små nationerna städse måste hava för ögonen.

Man invänder kanske, att vad jag nyss sagt innebär en ensidig, svartmålning.
Andra omständigheter funnes, som ge oss ett övertag i förhållande till
andra stater. Man hänvisar helt säkert på att Sverige skulle äga en ökad
styrka i att tillhöra den grupp av stater, som hava ett demokratiskt samhällsskick,
medan stora delar av världen äro lamslagna genom en tryckande diktatur.
Det vare långt ifrån mig att vilja förneka, att vi i detta avseende intaga
en gynnsam ställning. Den medborgerliga friheten i olika stycken är även
för mig en ovillkorlig förutsättning såväl för den enskildes lycka som för samhällets
väl. Men frånsett den omständigheten, att en demokrati av i dag kan
i morgon förvandlas till en diktatur eller tvärtom, återstår alltid den frågan,
huruvida det demokratiska statsskick, som man eftersträvar eller vill upprätthålla,
verkligen innefattar den medborgerliga frihet, som är framåtskridandets
livsnerv och samhällets starkaste grundpelare.

Söker man historiskt följa den demokratiska idén, sådan den uppfattats hos
olika folk och under skilda tidsperioder, framstår den i hög grad som en kameleont,
vilken som bekant äger privilegiet _ att efter behag förändra sin färg.
Denna förvandlingsförmåga hos demokratien gäller otvivelaktigt ock med avseende
på vårt land. Örn man sålunda tager del av det uttalande,_ som vår nuvarande
statsminister gjort vid beslutet om en förberedande utredning angående
arbetsfredens problem i sammanhang med andra ingripanden från samhällets
sida på vissa områden av det ekonomiska livet, har man svårt att komma till
annat resultat än att den varma kärlek till demokratien, i vilken regeringschefen
otvivelaktigt är fången, i själva verket avser icke en demokrati, i vars
växlande färgprakt dock alltid ingå frihetens ljusa botten, utan en demokrati,
som uppgått i en enfärgad, klassbetonad socialdemokrati. Jag är för min del
viss örn att en dylik demokrati ingalunda skulle vara någon tillgång för det
svenska folket vid jämförelse med andra folk. Vägen från densamma till diktaturen
bleve för övrigt kanske en dag genom, omständigheternas egen makt
kortare än mellan de särskilda rummen i kanslihuset. Och dock borde social -

Torsdagen den 10 januari.

Nr 1.

demokraterna, liksom vi andra, på grund av de senare årens händelser ute i
världen ha anledning att erinra sig de bekanta orden: »Vestigia terrent.»

Må en högre makt ge oss alla den klokhet i våra rådslag örn rikets angelägenheter,
som svarar mot vårt allvarliga uppsåt att gagna fosterlandet. Med
dessa ord förklarar jag detta sammanträde öppnat.

Sedan herr ordföranden därefter intagit talmansplatsen, tillkännagav herr
ordföranden, att han på grund av bestämmelsen i § 1 mom. 2 av kammarens
ordningsstadga anmodat kammarskrivaren i tullverket Eric Carlén att, till
dess sekreterare blivit utsedd, föra kammarens protokoll ävensom att herr ordföranden
för tillfället anställt kanslibiträden och vaktbetjäning till erforderligt
antal.

Upplästes och lades till handlingarna följande från justitiedepartementet
ankomna

Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 1935.

I anledning av stadgandet i § 32 riksdagsordningen hade statsrådet och
chefen för justitiedepartementet anmodat tre bland de av riksdagen valde fullmäktige
i riksbanken och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret att närvara
vid den granskning av riksdagsmannafullmakter, som skulle inför departementschefen
företagas innan årets lagtima riksdag sammanträdde; och infunno
sig nu av fullmäktige i riksbanken herrar I. Rooth, A. Amnér och V. Larsson
samt av fullmäktige i riksgäldskontoret herrar K. Hildebrand, H. S. Tamm
och A. Lindqvist.

Till justitiedepartementet hade insänts fullmakter dels för 18 personer, som
vid val i september 1934 för vissa valkretsar utsetts till ledamöter av riksdagens
första kammare för en tid av åtta år, räknade från och med den 1 januari
1935, dels för en person, som, efter det plats övergått från en valkrets
till valkrets inom annan grupp, vid ny röstsammanräkning i september 1934
blivit utsedd till ledamot av första kammaren för tiden från och med den 1
januari 1935 till den 1 januari 1939, dels ock för fem personer, som vid nya
röstsammanräkningar blivit utsedda såsom ledamöter av första kammaren i
stället för avgångna ledamöter.

Då J. Clemedtson i Hällegård, som blivit utsedd till ledamot av riksdagens
första kammare för Blekinge läns och Kristianstads läns valkrets för tiden
till den 1 januari 1940, sedermera avsagt sig uppdraget, undantogs den för
honom utfärdade fullmakten från granskning.

Vid granskning av övriga fullmakter framställdes icke någon anmärkning
mot desamma.

Protokoll över granskningen jämte en förteckning å de granskade fullmakterna
skulle tillika med dessa överlämnas till första kammaren.

I ämbetet:

Gunnar Dahlman.

Den åberopade förteckningen, som jämväl upplästes, lydde sålunda:

Förteckning å ledamöter av riksdagens första kammaren enligt fullmakter,
granskade inför chefen för justitiedepartementet den 4 januari 1935.

Stockholms län och Uppsala län.

1. Stadsombudsmannen Oskar Emanuel Danielsson i Södertälje.

Nr 1.

Torsdagen den 10 januari.

Kronobergs län och Hallands län.

2. Lantbrukaren Johan Bernhard Johansson i Fredrikslund.

3. Fattigvårdskonsulenten Anders Andersson i Växjö.

4. Lantbrukaren Paul Werner Andersson i Köpinge.

5. Hemmansägaren Nils Johan Martin Svensson i Kompersmåla.

6. Muraren Sven Bernhard Larsson i Varberg.

7. Läroverksadjunkten Arvid Thelin i Växjö.

8. Lantbrukaren Per Johan Gustafsson i Benestad.

Kalmar läns norra och södra landstingsområden samt Gotlands län.

9. Hovjägmästaren Fredrik Carl von Miihlenfels i Ottenby.

Blekinge län och Kristianstads län.

10. Vice konsuln Nils Fredrik Swartling i Svängsta.

Göteborgs stad.

11. Redaktören Karl Alfred Rickard Lindström i Göteborg.

12. Sjökaptenen Oskar Anshelm Nordborg i Göteborg.

13. Lektorn Hakon Lauritz Edgar Sjödal i Göteborg.

14. Rektorn Gösta Erik Andreas Rahmn i Göteborg.

15. Ombudsmannen Otto Robert Wangson i Göteborg.

16. Redaktören Knut Zacharias Petersson i Göteborg.

Göteborgs och Bohus län.

17. Godsägaren Gunnar Teodor Sanne i Morlanda.

Örebro län.

18. Redaktören Olof Harald Åkerberg i Örebro.

19. Grosshandlaren Adolf Lindgren i örebro.

20. Lantbrukaren Gottfrid Karlsson i Gillberga.

21. Statsrådet Johan Fritjof Ekman.

22. Generaltulldirektören Nils Richard Wohlin i Stocksund.

VÖsterbottens och Norrbottens län.

23. Lantmannaskolföreståndaren Carl Fredrik Carlström i Övertorneå.

Enligt § 2 i ordningsstadgan för kammaren anställdes upprop av kammarens
ledamöter, varvid såsom frånvarande antecknades:

herr Linder,

» Asplund,

» Sandström.

Upplästes en till kammaren inkommen ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Under åberopande av närslutna läkarintyg får jag härmed vördsamt anhålla
örn ledighet på grund av sjukdom från riksdagsarbetet under tiden från
och med den 10 januari 1935 till och med den 31 januari 1935.

Malmö den 8 januari 1935.

Vördsamt
William Linder.

Härmed intygas att borgmästaren William Linder i Malmö på grund av
sjukdom (genomgången operation) är hindrad deltaga i riksdagsarbetet från
och med 10 januari 1935 till och med 31 januari 1935.

Malmö 7 januari 1935.

Otto Löfberg,

med. dr, överläkare.

Den begärda ledigheten beviljades.

Torsdagen den 10 januari.

Nr 1.

Vidare upplästes följande till kammaren inkomna ansökningar:

Till riksdagens första kammare.

o På grund av tjänstegöromål förhindrad inställa mig vid riksdagens början
får jag vördsamt anhålla örn ledighet från riksdagsarbetet under tre dagar
från och med den 10 innevarande januari.

Luleå den 8 januari 1935.

C. I. Asplund,

ledamot av I kammaren
för Västerbottens och Norrbottens län.

Till riksdagens första kammare.

Med åberopande av hinder till följd av tjänstegöromål får jag härmed vördsamt
anhålla örn befrielse fran skyldighet att närvara vid riksdagens sammanträden
^från och med den 10 till och med den 13 innevarande januari.

Luleå den 5 januari 1935.

P. Sandström,

ledamot av I kammaren
för Västerbottens och Norrbottens län.

''Även de av herrar Asplund och Sandström sökta ledigheterna beviljades.

Anställdes val av talman; och utsågs därtill:
herr Vennersten ...................................... med 141 röster.

Företogs val av förste vice talman; och utsågs därtill:
herr Olsson, Olof, .................................... med 123 röster.

Anställdes val av andre vice talman; och utsågs därtill:
herr Nilsson, Petrus, i Gränebo.......................... med 92 röster.

Herr talmannen intog talmansplatsen och yttrade: Herr ålderspresident,

mina herrar! Å vice talmännens och egna vägnar ber jag att få framföra vårt
gemensamma tack för det förtroende, som nu på nytt har visats oss genom
de nyss förrättade valen.

Jag är övertygad om, att vi skola bjuda till att göra det bästa vi kunna
för att motsvara detta förtroende. För egen del anhåller jag örn att få åtnjuta
samma välvilja och samma överseende, som kommit mig till del under flera
föregående ar — ett ovärderligt och högt skattat stöd för den, som skall utöva
talmansskapet.

Sedan vi sist vörö samlade, har ju, liksom vanligen sker, åtskilliga förändringar
ägt rum i kammarens sammansättning. Ett par utav våra förra kamrater
ha lämnat det jordiska, och andra sakna vi av andra orsaker. Till dem
eller deras minne rikta vi nu ett tack för vad de här givit oss i fråga örn gott
kamratskap och goda insatser i riksdagsarbetet såväl i kammaren som i de
olika utskotten. Vi glömma därvid icke de många betydelsefulla inlägg, som
det varit dessa herrar förunnat att göra.

Å andra sidan hälsa vi våra nya kamrater välkomna och önska, att de måtte
trivas val i vår krets och känna sig hemmastadda och benägna att vårda, liksom
vi äldre, kammarens goda traditioner. Jag behöver ju inte för herrarna
påpeka, hur värdefullt det är, icke minst ur talmännens synpunkt, att umgänget
emellan oss blir flärdfritt och vänskapligt, att aktningen för varandras
ärliga övertygelse tar sig uttryck i våra inlägg i debatterna, huru heta striderna
än må bliva. Vi glömma dock aldrig, att — örn än på skilda vägar -—
vandra vi alla mot samma mål. och detta mål är ju vårt fäderneslands och

Nr 1.

Torsdagen den 10 januari.

vårt folks bästa. I det långa loppet, om också inte alltid märkbart för den
enskilda individen, utjämnas kantigheter och motsättningar, och erfarenheten
för den, som levat länge nog, lär honom, att intet ännu här i vart land varit
så svårt och oöverstigligt, att inte till slut denna utjämning resulterat uti någonting,
som närmar sig idealet. Jag vill inte påstå, att detta slutmål kan
hastigt nås, men under tiden må vi kunna vara tillfreds med att tåla varandra
i tanke på att strid är liv.

Men, det yttersta ändamål, för vilket vi äro till, är dock det helas välfärd.
Jag tror icke, att det svenska folket någonsin skall urarta därhän, att man.’
släpper det väsentliga för mer eller mindre betydelsefulla oväsentligheter.
Om vi handla i överensstämmelse med denna uppfattning, gå vi utan tvivel en
ljus framtid till mötes, och vad denna riksdag särskilt beträffar, vöre det ju
glädjande, örn allt det bästa vi ha inom oss finge komma fram, på det att vi!
värdigt måtte kunna begå den minnesfest, som skall äga rum under detta riksmötes
lopp till firande av riksdagens 500-årsjubileum.

Gångna tider hålla vi i ära. Låt oss nu sörja väl för nutid och framtid, så
långt det i vår förmåga står! Icke minst ur denna synpunkt och i denna mening
önskar jag nu eder alla, kammarens ärade ledamöter, välkomna till arbetet
och ett gott nytt år.

På framställning av herr talmannen beslöt kammaren att nu företaga val av
sekreterare.

,Valet företogs, och befanns efter valförrättningens slut hava blivit till sekreterare
utsedd:

kanslirådet G. H. Berggren ............................ med 95 röster.

Kanslirådet Berggren fick nu företräda, underrättades, att han blivit av
kammaren vald till sekreterare, och övertog protokollsföringen.

In fidem
Eric Carlén.

Tillkännagavs, att Kungl. Maj :t låtit genom offentligt anslag bjuda^ och
kalla riksdagens samtliga ledamöter att fredagen den 11 innevarande månad
kl. 11 f. m. infinna sig i slottskapellet samt, efter förrättad gudstjänst, enligt
§ 34 riksdagsordningen begiva sig till rikssalen för att där inhämta vad Kungl.
Maj :t hade att meddela riksdagen.

Herr talmannen meddelade, att till kammarens förfogande överlämnats 80
inträdesbiljetter till rikssalen vid riksdagens öppnande, och hemställde, att fördelning
av dessa biljetter proportionellt i förhållande till ledamotsantalet i varje
valkrets finge ske genom sekreteraren.

Denna hemställan bifölls.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag.

Kammarens sammanträde avslutades kl. 12.10 på dagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Fredagen den 11 januari.

Nr 1.

Fredagen den 11 januari.

Kammarens sammanträdde kl. 10.30 f. m.

Herr talmannen yttrade, att lian efter samråd med andra kammarens talman
finge föreslå, det första kammaren ville besluta att vid sammanträde lördagen
den 12 innevarande månad företaga följande val, nämligen

dels av fyra ledamöter för att jämte talmannen tillsätta kammarens kansli
och vaktbetjäning,

dels av fyra ledamöter för att deltaga i talmansöverläggningarna,
dels ock av två ledamöter att hava inseende över riksdagens kansli.

Detta förslag antogs.

Herr talmannen yttrade vidare, att han, likaledes efter samråd med andra
kammarens talman, finge föreslå, det första kammaren ville besluta att företaga
vid sammanträde, som komme att hållas tisdagen den 15 i denna månad,
val av ledamöter och vid sammanträde påföljande dag val av suppleanter i de
ständiga utskotten och utrikesnämnden.

Vad herr talmannen sålunda föreslagit bifölls.

Ordet lämnades härefter till herr Nilsson, Johan, i Kristianstad, som anförde:
Jag ber att få hemställa, herr talman, att kammaren måtte besluta, att anj
talet suppleanter i de ordinarie utskotten, vad denna kammare beträffar, måtte
bestämmas till för konstitutionsutskottet 14, för statsutskottet 16, för bevillningsutskottet
13, för bankoutskottet 8, för första lagutskottet 8, för andra
lagutskottet 12 och för jordbruksutskottet 8.

Denna hemställan bifölls.

Herr talmannen meddelade, att omedelbart innan kammarens ledamöter avginge
till slottskapellet fotografering komme att äga rum i stora trapphallen.

På framställning av herr talmannen beslöt kammaren nu, kl. 10.37 f. m., att
ajournera sina förhandlingar till kl. 10.45 f. m.

Till åtlydnad av Kungl. Maj:ts kallelse avgingo herr talmannen och kammarens
ledamöter kl. 10.45 f. m. till slottskapellet, där riksdagspredikan hölls
av kyrkoherden i Heliga Trefaldighets församling i Gävle, e. o. hovpredikanten
Bengt Jonzon. Efter gudstjänstens slut begav kammaren sig till rikssalen,
i vilken även andra kammaren infann sig.

Hans Maj:t Konungen kom tillstädes och öppnade riksdagen med det i protokollsbihanget
införda tal.

Nr 1.

Fredagen den 11 januari.

Herr talmannen framträdde därpå och yttrade: Allernådigste Konung,

Eders Majit.

Den svenska riksdagen står i begrepp att under detta riksmöte fira avslutningen
av ett halvtusenårigt skede av sin historia, ett dyrbart och förpliktande
minne, såsom Eders Majit har kallat det.

Väl må man tala örn det svenska folkets underbara öden under denna tid,
öden, nära förbundna med riksdagens egna. Skiftande och rika på upplevelser
av både hugnesam och annan art hava de varit, och skulle vi söka döma örn
varthän de lett oss, så vore det måhända icke förmätet att säga, att det svenska
folkmaterialets, icke minst ungdomens, höga ståndpunkt i vår tid, andligen och
lekamligen, därom lämnar ett glädjande besked. Under dessa sekler har också
på urgammal grund den byggnad uppförts, som vi kalla vår svenska kultur,
stående på höjden av västerländsk odling och mäktig en alltjämt fortskridande
utveckling. Med känslor av tacksamhet kunna vi därför blicka tillbaka och
med tillförsikt gå framtiden till mötes.

Det blir en kommande dags uppgift att hylla minnet av den frihetshjälte,
ur vars verk den första svenska riksdagen framgick, ävensom att hedra alla
dem, som i övrigt främst medverkat till att vi allt hitintills bevarat vår frihet
och vår självbestämmanderätt inåt och utåt. Härtill har också bidragit den
samhälls- eller samhörighetsanda, som måste besjäla varje livsdugligt folk.
Till denna anda sätta vi allt framgent vår lit. East beslutna att hävda vår
ställning i världen äro vi ju alla. Ty bakom dagens stridiga partimeningar
finnes en gemensam fond av svenskhet, som skall förbliva den fasta grund,
på vilken vi vilja bygga landets och folkets framtid.

Riksdagens första kammare delar Eders Maj :ts tillfredsställelse över den
fortsatta ljusningen inom vårt ekonomiska liv och den därav föranledda gynnsamma
utvecklingen på arbetsmarknaden. Lösningen av den maktpåliggande
uppgiften att undvika nya skatter är ägnad att verka i samma riktning.

Första kammaren frambär till Konung och konungahus sina uppriktiga lyckönskningar
med anledning av prinsessan Margarethas födelse.

Kammaren betygar Eders Majit sin undersåtliga vördnad och ger därvid
uttryck åt sina varma känslor av tacksamhet och tillgivenhet.

Sedan andra kammarens talman därefter i denna kammares namn till Hans
Majit Konungen framfört andra kammarens undersåtliga vördnad, fingo talmännen
vardera mottaga, av herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
Wigforss ett exemplar av Kungl. Maj :ts proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret 1935/1936, samt av herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet Schlyter ett exemplar av Kungl.
Majits berättelse örn vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags sammanträde
sig tilldragit, varefter ceremonien å rikssalen avslutades och första
kammaren enligt beslut, fattat före avtågandet från samlingsrummet, åtskildes
vid utgången från rikssalen kl. 12.30 på dagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Lördagen den 12 januari.

Nr 1.

Lördagen den 12 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Herr statsrådet Schlyter avlämnade

dels Kungl. Maj:ts skrivelse örn förordnande av en statsrådsledamot att utöva
den befattning med riksdagsärender som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet;
dels ock Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 2, angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention örn arv, testamente och
boutredning, m. m.;

nr 3, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18
juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet, m. m.;

nr 4, med förslag till lag med vissa bestämmelser örn häradsting, m. m.;
nr 5, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 kap. 37 och 38 §§ rättegångsbalken
;

nr 6, med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken; nr

7, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1933 (nr 472) örn förbud mot politiska uniformer;
nr 8, med förslag till lag angående tillfällig ökning av justitierådens antal;
nr 9, angående försäljning av statens spannmålslagerhus i Eskilstuna;
nr 10, afgående befrielse för arrendatorn O. Karlssons stärbhusdelägare
från skyldigheten att betala viss husröteersättning m. m.;

nr 11, ^angående avskrivning av Gustaf Cedergren, Gärdslösa, skuld till
kronan på grund av vissa virkesköp;

nr 12, angående befrielse från betalningsskyldigheten för visst till ett torrläggningsföretag
inom Svedja by i Åsele socken av .Västerbottens län utgivet
statsbidrag m. m.;

nr 13, angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller
upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark;

nr 14, angående medgivande för Kungl. Maj :t att i vissa fall försälja kronoegendom
m. m.;

nr 17, angående vissa frågor rörande folkundervisningen i rikets nordligaste
gränsorter; samt

nr 22, angående bidrag till jorddelningsförrättningar m. m.

Företogs val av fyra ledamöter för att jämte talmannen tillsätta kammarens
kansli och vaktbetjäning; och befunnos efter valförrättningens slut därtill hava
blivit utsedda:

herr Björnsson..................med 90 röster,

» Borell................... »90 » ,

» Hansson, Sigfrid.............. > 90 »

» Johansson, Johan.............. » 90 »

Första kammarens protokoll 1935. Nr 1.

Nr 1.

Lördagen den 12 januari.

Anställdes val av fyra ledamöter för att deltaga i talmansöverläggningarna;
och befunnos efter valförrättningens slut därtill hava blivit utsedda:

herr Hamrin...................med 76 röster,

» Johansson, Johan Bernhard......... » 76 » ,

» Westman.................. * 76 » ,

» Åkerberg.................. * 76 »

Företogs val av två ledamöter att hava inseende över riksdagens kansli; och
befunnos efter valförrättningens slut därtill hava blivit utsedda:

herr Hiörkman..................med 51 röster,

» Wahlmark................. » 51 »

Föredrogs och lades till handlingarna Kungl. Maj :ts nästlidna dag på rikssalen
överlämnade berättelse örn vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags
sammanträde sig tilldragit.

,Vid föredragning av Kungl. Maj:ts under gårdagen på rikssalen överlämnade
proposition nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret
1935/1936, blev densamma på begäran bordlagd.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet riksdagens år 1934 församlade
revisorers berättelse örn verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1933—30
juni 1934.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet riksdagens år 1934 församlade
revisorers berättelse angående riksbanken.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet riksdagens år 1934 församlade
revisorers berättelse örn verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning för tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 m. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott justitieombudsmannens
till innevarande riksdag avgivna ämbetsberättelse.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott militieombudsmannens
vid innevarande riksmöte avgivna ämbetsberättelse.

Föredrogs och lades till handlingarna Kungl. Maj:ts skrivelse med tillkännagivande,
att Kungl. Maj:t förordnat statsrådet Karl Samuel Levinson att
under innevarande lagtima riksdag utöva den befattning med riksdagsärender
som jämlikt § 46 riksdagsordningen tillkommer en ledamot av statsrådet;

och skulle underrättelse örn denna skrivelses innehåll genom utdrag av protokollet
meddelas vederbörande utskott samt de ledamöter, som hava inseende
över riksdagens kansli.

Lördagen den 12 januari.

Nr 1.

[Vid föredragning av Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 2—14, 17 och 22 blevo desamma på begäran bordlagda.

Avgå vos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 1, av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., örn åtgärder till främjande
av, en positiv politik i vårt lands befolkningsfråga;

nr 2, av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., örn åtgärder till en effektiv
lindring i beskattningen av familjeförsörjare; och

nr 3, av herr Källman, örn ändrade bestämmelser angående rätt till ränta
vid restitution av utskylder m. m.

Ordet lämnades på begäran till herr audre vice talmannen, som anförde: Jag
ber att få hemställa, att Kungl. Maj:ts proposition nr 1 måtte uppföras sist
på föredragningslistan vid kammarens nästa sammanträde.

Denna hemställan bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.34 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.