1934. Andra kammaren (Riksdagens protokoll 1934:8)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1934. Andra kammaren.

Nr 8.

Fredagen den 2 februari.

Kl. 3 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för deri 27 sistlidna januari.

§ 2.

Ordet lämnades på begäran till

Svar d interpellation.

Hans excellens herr statsministern Hansson, som anförde: Herr talman!

Med hänvisning till vissa uppgifter rörande flygningar över svenskt område
kaj herr Lindman, med kammarens medgivande, till mig framställt följande
frågor:

1. Ämnar regeringen vidtaga effektiva åtgärder för att utröna, vilka flygmaskiner
det kan vara frågan örn?

2. Och ämnar regeringen ingripa för att förhindra ett upprepande av sådana
flygningar över svenskt område, vilka äro förbjudna?

Att flygningar av den art, som i interpellationen omnämnes, verkligen förekommit,
har ännu icke kunnat tillfullo konstateras. En del av de uppgifter,
som i detta sammanhang framkommit, torde icke förtjäna avseende. I vissa
fall har iakttagaren bevisligen misstagit sig, och även i andra fall synes fantasien
ha givits ett alltför fritt spelrum. Ändra uppgifter åter äro emellertid
av natur att förtjäna tilltro och beaktande.

Såsom herr Lindman i sin interpellation påpekat är det i allmänhet icke
förbjudet för förare av civila flygplan att överfara svenskt område. Sådant
förbud gäller dock med avseende å vissa fästnings- m. fl. områden. De första
uppgifterna, som kunde giva anledning till antagandet att flygning ägt
ram över sålunda förbjudet område, blevo synliga omkring den 20 januari och
officiellt inrapporterade till försvarsdepartementet den 26 i samma månad.
Hedan dessförinnan hade emellertid — med hänsyn till de föreskrifter som
i övrigt gälla rörande luftfart inom landet — överväganden ägt rum och åtgärder
vidtagits för att söka vinna upplysning i den fråga, som interpellanten
nu upptagit.

Planläggningen av åtgärder från de statliga myndigheternas sida tog sin
början de sista dagarna av sistlidna december. Under hela den efterföljande
tiden ha social- och försvarsdepartementen upprätthållit kontakt med varandra
i saken, liksom också med chefen för flygvapnet och landshövdingarna i de
övre norrländska länen.

Under den första halvdelen av januari ägde flygspaning rum först inom
de västerbottniska lappmarkerna och därefter i nedre Västerbotten samt över
en viss del av Bottenhavet. Såsom ett resultat av dessa spaningar torde kunna
konstateras, att några baser eller depåer för främmande flygmaskiner icke
finnas inom Västerbottens landområde, utefter den övre norrländska kusten

Andra hammarens protokoll 1984. Nr 8. 1

Nr 8.

Fredagen den 2 februari.

Svar å interpellation. (Forts.)

eller ute i Bottenhavet. Något nedslag av okända flygmaskiner på svenskt
område har heller icke kunnat konstateras.

Åtgärder för att från marken åstadkomma en effektiv luftbevakning inom
alla de områden, där man har trott sig ha iakttagit den s. k. spökflygaren,
ha också vidtagits. Resultatet har även här blivit negativt.

Vad angår Bodens fästning, har i god tid kommendanten, delvis i samarbete
med länsstyrelsen i Norrbottens län, vidtagit åtgärder för skärpt bevakning.
På framställning av militärbefälhavaren för övre Norrland ha
den 30 januari fyra flygplan beordrats till Boden.

I samråd med de militära myndigheterna ha under denna vecka ytterligare
åtgärder vidtagits för en effektiv luftbevakning.

Vissa andra vidtagna eller planerade åtgärder böra icke bringas till offentligheten.
Jag anser det icke heller lämpligt att mera i detalj redogöra för
spanings- och bevakningsåtgärderna.

Med det anförda har jag besvarat herr Lindmans första fråga. Som svar
på den andra frågan kan jag kort och gott förklara, att i den mån det skulle
visa sig behövligt, kommer regeringen naturligtvis även framdeles att ingripa
för att förhindra otillåtna flygningar över svenskt område.

Vidare yttrade:

Herr Lindman: Herr talman! Jag ber att till hans excellens herr stats ministern

få framföra mitt tack för det svar, han behagat lämna mig, och särskilt
för att han låtit mig taga del av detta svar på förhand.

Av excellensens svar framgår, att vissa planläggningar och överväganden
tidigare ägt rum och att vissa åtgärder tidigare blivit vidtagna beträffande
flygspaning och luftbevakning inom olika områden. Det framgår också, att
ytterligare åtgärder under den sista veckan blivit vidtagna beträffande Bodens
fästning för en effektiv luftbevakning. Att vissa andra vidtagna eller planerade
åtgärder icke böra bringas till offentligheten, finner jag helt naturligt.

Utöver vad som redan förekommit i denna fråga ber jag emellertid att få
tillägga ännu något. Jag skulle vilja säga, att det ju känns ganska otillfredsställande
att veta, att flygning av till exempel ett främmande lands flygplan,
även militära flygplan, kan ske över vårt land, utan att det finns möjlighet att
konstatera, varifrån dessa komma eller vart de begiva sig. Något konstaterande
att flygningar av denna art verkligen förekommit har ju enligt statsministerns
svar icke till fullo skett, även om, såsom han uttryckte sig, det finns
vissa uppgifter härom, som äro av natur att förtjäna tilltro och beaktande.
Jag är fullkomligt överens med statsministern örn, att en hel mängd ■— för att
icke säga den allra största delen — av de rapporter och meddelanden, som ingått,
att man än här och än där sett flygare eller flygplan, äro att hänföra till
en överdrivet uppjagad fantasi. Även om överdrifter sålunda utan tvivel förekommit,
föreställer jag mig likväl, att det icke kan vara möjligt att avfärda det
hela som fantasiprodukter, detta på grund av de uppgifter, som förekommit i
tidningarna av såväl militära som civila personer och icke minst pa grund av
det uttalande utav militärbefälhavaren för övre Norrlands trupper, som jag
läste i en Stockholmstidning för den 27 januari, nämligen att »flygplan iakttagits
av trovärdiga personer, militära såväl som civila-, varför man^ kan anse
fastslaget, att flygningar verkligen ägt rum inom det förbjudna området». Det
har ju också från finsk sida, liksom även från norsk sida tror jag, framförts
starka belägg för, att dylika flygningar förekommit. Jag menar med andra
ord, att även örn det finns mycken överdrift uti detta, så finns ändå grund
för påståendet, att flygningar ägt rum över de norra delarna av vårt land.

Fredagen den 2 februari.

Nr 8.

Svar å interpellation. (Forts.)

Men vare sig man nu är av den uppfattningen, att det är konstaterat,
att flygning verkligen ägt rum, eller att detta icke är konstaterat, så
menar jag likväl, att ett sådant konstaterande borde kunna äga rum på det
ena eller andra sättet, oavsett örn det kan ske genom flygspaning eller genom
observationer från marken eller kanske genom båda dessa sätt i förening.
Jag tror för min del, att man icke skall säga, att flygspaning ensamt är tillfyllest,
när det gäller så väldigt stora områden. Med hänsyn till det antal
flygmaskiner, som vi ha i tjänstgöring, det ringa antal måste jag tyvärr säga,
torde man nog kunna påstå, att en effektiv spaning icke är så lätt att anordna,
utan att. en sådan kanske lämpligast låter sig göra genom en kombination
av flygspaning och observationer från marken.

Vad som enligt min mening är det mest, jag får säga olustiga i denna sak,
är att veta, att en sådan flygning verkligen skulle kunna äga rum över en
fästnings skyddsområde eller över områden, där varje dylik flygning är förbjuden,
såsom förhållandet är uppe i vissa gränstrakter. Att särskilda åtgärder
nu vidtagits har ju genom statsministerns svar blivit meddelat. I en
fästnings försvarsmedel sådan som Boden borde väl ändå sådana anordningar
ingå, som göra det möjligt att vid varje tidpunkt genom olika anordningar,
t. ex. genom lyssningsanordningar, kunna förvissa sig om, huruvida flygplan
närma sig fästningen eller fästningens skyddsområde, och, om så visar sig
vara fallet, iakttaga, om de passera området, samt, om så sker, t. ex. genom
beskjutning eller genom belysning med strålkastare i varje fall söka förmå
dem att avstå ifrån detta eller förhindra dem därifrån.

Hans excellens herr statsministern Hansson: Herr talman! Jag har ingen
särskild anledning att fortsätta diskussionen, men jag kanske bör komplettera
min första framställning på en punkt, när herr Lindman här talar örn, att
man bör kunna konstatera örn dylika flygningar verkligen ha ägt rum.

Trots den skärpta bevakning, som har anordnats, har ännu icke någon av
bevakningspersonalen i Boden gjort några iakttagelser i detta stycke. De meddelanden,
som man stöder sig på, hänföra sig dels till iakttagelser av civila
personer och dels till iakttagelser utav hälften av en trupp, som var ute på
övning. Vi ha i detta fall haft konferenser med vederbörande militära myndigheter,
och jag är övertygad om, att man förfogar över alla de medel, som
överhuvud taget i detta fall kunna bli nödvändiga för att utföra bevakning.
Och denna bevakning fortsätter. Det kanske mera är tur, örn den leder till
något resultat, men ingenting skall försummas för att söka vinna klarhet i
denna sak.

_ Herr Kilbom: Herr talman! Egentligen kanske man inte skulle förvåna

sig över herr Lindmans interpellation här, och han har ju själv nyss genom
sitt anförande karakteriserat den på det sätt, som den förtjänar. Man må
observera vad herr Lindman yttrade. Han sade, att det icke hittills kunnat
konstateras huruvida flygning ägt rum eller icke. Men herr Lindman »föreställde»
sig likväl, att en hel del av de uppgifter, som förekommit, äro riktiga.
Och då herr Lindman »föreställde» sig detta, så ansåg han sig »kunna fastslå»,
att flygning verkligen ägt rum. Emellertid upptäckte tydligen herr Lindman
efteråt, att han var ute på hal is. och då sälte han ett stort frågetecken
och sade: Oavsett emellertid huruvida det konstaterats eller ej, så borde

det kunna konstateras, om flygning ägt rum. Först föreställde sig herr
Lindman, att flygning ägt rum, och så ansåg han det fastslaget, att flygning
ägt rum, och sedan uttalade han önskvärdheten av, att det skulle konstateras,
huruvida flygning ägt runi. Ja, herr Lindman, detta är icke på något sätt

Nr 8.

Fredagen den 2 februari.

Svar å interpellation. (Forts.)

något försök från min sida att vara elak, men örn någon av oss gjort en sådan
interpellation, hade herr Lindman ögonblickligen rusat upp och sagt, att
det där är okynnesuppträdande.

Men så kommer herr Lindman till pudelns kärna. Oavsett örn det var
riktigt vad han ansåg sig kunna fastslå, och oavsett att han tyckte det vara
önskvärt, att det blev fastslaget vad som skett, så en sak var han dock på det
klara med, nämligen att en fästning som Boden borde lia möjlighet att kunna
iakttaga, örn flygning ägt rum.

Jag skall emellertid be att få instämma med herr Lindman uti en punkt,
nämligen att det bör från myndigheternas sida bestämdare göras något för att
få ett slut på den trafik som bedrives —■ från visst håll uppenbarligen med en viss
biavsikt och från annat håll på grund av ett något underligt, kanske makabert
skämtlynne. Jag undrar, om det inte var nog så beklagligt, att tandläkarens
i Leksand skämtlynne avslöjades, innan svaret kom på denna interpellation.
Ty tänk om han icke talat örn vad han gjort, att han gjort en hel brandbomb av
silkespapper! Då hade man nog fått höra, att herr Lindman varit åtskilligt
säkrare i dag.

Statsministern meddelar, att det finns möjligheter att kunna konstatera,
örn flygning ägt rum över Bodens fästning. Jag ber att få ta fasta på
detta. Det borde efter ett sådant uttalande, som väl knappast har gjorts utan
samråd med de militära myndigheterna, vara slut på de från det hållet spridda
uppgifterna om flygningen. I övrigt lia vi sett av tidningarna, att den
finska generalstaben har haft mycket ingående spaningar uppe i Kemitrakten.
Och den har icke kunnat bekräfta på något sätt, att flygningar ägt
rum. Men den har betecknande nog visligen aktat sig för att säga motsatsen.
Jag skulle tro, att förbindelserna över Bottenhavet äro så pass intima, att det
redan nu föreligger tillräcklig anledning från svenska myndigheters sida att
säga ifrån, att här föreligger ingenting annat än spökflygning — politisk
spökflygning skall jag icke bestämt uttala mig örn, men i så fall så mycket
sämre. I vida kretsar har man den uppfattningen, att här är en ny art —
måhända oförsiktigare på grund av händelsernas utveckling -— av sågfileri, ett
förhållande, som jag icke kan underlåta att här ge uttryck åt.

Herr Lindman: Herr talman! Egentligen skulle det väl knappast behövas
något direkt bemötande av vad herr Kilbom sagt, och det är icke vidare uppmuntrande
att ge sig på ett sådant bemötande. Då herr Kilbom kom med den
insinuationen, att det här skulle vara någonting som igångsatts »av viss anledning»,
på samma sätt som, enligt hans förmenande, »sågfileriet» på sin
tid, så tror jag det verkade ganska litet övertygande på kammarens ledamöter.

Herr Kilbom har tydligen icke följt med riktigt vad jag sade i mitt anförande
nyss, ty hade han det gjort, hade han otvivelaktigt funnit, att vad jag
först talade om var vad statsministern sagt i sitt svar, nämligen att det ännu
icke till fullo konstaterats, att flygning ägt rum, men att det å andra sidan
finns uppgifter härom, som äro av den natur, att de förtjäna tilltro och beaktande.
Det var sålunda vad statsministern hade sagt. Därefter refererade
jag vad militärbefälhavaren för övre Norrlands trupper uttalat örn att det
kunde anses fastslaget att flygningar verkligen ägt rum. För min egen del
yttrade jag, att säkerligen en mycket stor del, för att icke säga allra största
delen av i tidningarna förekommande uppgifter vore beroende på att fantasien
blivit uppjagad. Men jag drager i all fall den slutsatsen av vad som
framkommit, att det ändå förekommit något, och det tillåter jag mig tro, även
örn herr Kilbom har en annan tro. Herr Kilbom han har en stark rysstro,

Fredagen den 2 februari.

Nr 8.

Svar å interpellation. (Forts.)

och jag har en något mera svenskbetonad tro, så att i det fallet äro vi ju av
skilda åsikter, men jag får ju lov ha min tro för mig.

Sedan uttalade jag, att vad som icke tillfredsställde mig och vad som oroat
folk det är, att det icke finns möjlighet att konstatera örn något sådant före’
kommit och alldeles särskilt, att det icke finns möjligheter att ständigt göra
sådana iakttagelser vad Bodens fästning och fästningsområde beträffar.

Jag hörde mycket väl, att statsministern i sitt sista yttrande sade, att det
numera finns möjlighet att konstatera huruvida sådan flygning sker, och jag
understryker nu, att jag konstaterat, att statsministern sagt det och att det
tillfredsställde mig i högsta grad, men jag menar, att en sådan möjlighet ständigt
borde finnas, när det gäller en fästning av Bodens betydelse.

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Jag har velat betrakta den där

historien som ett ganska festligt skämt. Jag har haft dubbel anledning därtill
på grund av att jag strax historien kom upp fick en viss kontakt med en
av dess inspiratörer. Saken var nämligen den, att en av de första dagarna
den ^här historien blev aktuell ringde en medarbetare från högertidningen
Umeåbladet upp till mig i egenskap av tidningsman. Han förklarade i huvudsak
följande.

I går, sade lian, när vi fick de där ryktena uppifrån Sorsele, satt jag och
spekulerade ut en historia. Jag gjorde det bara för att skämta med mina redaktionskamrater
och inbilla dem, att vi fått en schlager för morgondagens
första sida.. Så skrev jag, att det visat sig ryska flygare.

Så redogjorde han vidare för den där historien, och han förklarade därjämte,
altman försåg denna sin redogörelse med så mycket reservationer och orimliga
påståenden så att han nu icke ett ögonblick kunde tänka att den skulle
tågås på allvar, men genom en olyckshändelse, förklarade han, har den av
mina redaktionskamrater skickats över från Umeåbladet tillsammans med övriga
meddelanden, som förmedlas av denna tidning till Västerbottens-Kuriren,
och nu är den uppslagen i dag på första sidan med stort uppslag. Nu sitter
jag här i smeten, förklarade han, ty antagligen får jag väl sparken av T. T.
— han är nämligen T. T:s förmedlingsman — fast jag faktiskt aldrig tänkt
mig att det skulle gå till på det här sättet. Han bad mig, att jag i egenskap
av tidningsman icke skulle utnyttja historien utan det skulle få vara på det
viset. Jag förklarade ju för honom att jag naturligtvis inte hade någon vidare
anledning att från T. T. befordra en sådan där historia örn ryska flygare till
Norrskensflamman. Därför kunde han vara alldeles säker på att jag icke
skulle taga Västerbottens-Kurirens stora uppslagsartikel.

Emellertid har ju historien sedan utvecklat sig. Det visade sig tydligen
vara en mycket effektfull och god sak det där för den övriga delen av tidningspressen
med resultat att man började att smycka ut denna uppdiktade
historia, som sedan har kommit igen i olika variationer under de veckor, som
gått sedan dess, och till och med regeringen har sett sig föranlåten att ingripa
och har enligt vad statsministern förklarat mobiliserat alla tänkbara resurser
för att verkligen avslöja den s. k. spökflygaren.

Jag har för min del hela tiden haft den uppfattningen, att det var en drift
med svenska folket, men att det var ett skoj, som samvetslöst utnyttjades för
att efter gammalt känt mönster användas för vissa politiska syften, nämligen
för anskaffande av ett starkt luftförsvar. Det kanske mest humoristiska
i hela saken är det sätt, varpå tidningspressen har behandlat den. Jag föreställer
mig att det skulle kännas ganska underligt för herr Lindman att interpellera
i den här saken och i all synnerhet att uppträda i dag efter Nya Dagligt
Allehandas konstaterande på söndagen och en ledande artikel dagen där -

Nr 8.

Fredagen den 2 februari.

Svar å interpellation. (Forts.)

på, på måndag. På söndag avslöjade som bekant Allehanda hela historien
från Leksand. Den förklarade, att det var ett skoj av en skojfrisk tandläkare,
som ville driva litet med svenska folket och utnyttja den här masspsykosen,
som skapats genom tidningspressens olika variationer och mer eller mindre
olikartade meddelanden örn saken. Det meddelandet förser sedan Nya Dagligt
Allehanda med följande egna kommentar: »Så nu har man fått förklaringen
—• utan provningsanstalten — till de kulörta pappersbitarna, trasslet
och fotogenlukten. Och tandläkaren med medskämtare ha fått sig ett gott
skratt. Man får hoppas, att skrattet smittar av sig. Det skulle säkert vara
välgörande i dessa spökflygartider.» Efter denna mycket nyktra kommentar
till skämtet i Dalarna är man dagen därpå färdig skriva en ledande artikel,
däri man utnyttjar dessa spökflygarhistorier för att motivera högerns
krav på ökade rustningar, trots att man dagen förut förklarat, att det tydligen
är skoj, och trots att man hoppats att hela svenska folket skulle få sig ett
gott skratt genom detta skämt, som ju är behövligt i dessa spökflygartider,
är man dagen därpå färdig förklara, att herr Lindmans interpellation kom i
grevens tid och att det i närvarande stund torde få anses som ett faktum, att
flygare av okänd nationalitet och i okänt syfte fullständigt ostörda kunnat
utsträcka sina raider över vårt land. Jag har, som jag redan sagt, hela tiden
betraktat alla dessa rykten örn spökflygning som dikt och fria fantasier. Jag
kan hålla med örn vad en militärexpert förklarade för någon vecka sedan, att
det är möjligt, att en flygare har setts över svenskt område — det är icke
förbjudet för utländska flygare att flyga över svenskt område — men att detta
i övrigt måste hänvisas till den fria fantasien, till den masspsykos, som skapats
bland annat genom tidningspressens skriverier örn saken.

Det är min uppfattning örn det där, att det är en sådan masspsykos, men
den har suggererat massor av folk till att tro, att de sett något mystiskt, men
har å andra sidan framför allt satt fart på en hel massa lustigkurrar, som
velat begagna detta för att gyckla med tidningspressen och svenska folket,
som trott tidningsskrivarna i det här fallet.

Örn jag skulle säga något mer i den här frågan skulle det vara för att uttrycka
min förvåning över herr Kilboms förklaring nyss, därför att det var
inte så många dagar sedan han i sin tidning hoppade på mitt partis huvudorgan
Ny Dag därför, att den förklarat, att det var bara ett gyckelspel hela
denna spökflyghistoria.

§ B.

Herr statsrådet Möller avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 87, angående ytterligare statsbidrag för undersökning rörande reglering
av Lyckebyån;

nr 88, angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnens torrläggningsföretag
i Örebro län;

nr 89, angående disponerande av avkastningen av statens hästavelsfond;
och

nr 79, med förslag till förordning om blindhetsersättning m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§4.

Föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionen, nr 73, angående ändring av tiden för avskrivning
av prästerskapets till statsverket indragna tionde från vissa församlingar
i Kopparbergs län;

Fredagen den 2 februari.

Nr 8.

till bevillningsutskottet propositionerna:

nr 78, angående åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande;
nr 70, angående ändring i vissa postavgifter; och

nr 71, med förslag till förordning angående postverkets ansvarighet för försändelser
och medel, som mottagits till postbefordran; samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 74, angående nedsättning av räntan för egnahemslån till statens järnvägars
personal vid Notviken och Ulriksdal;

nr 75, angående likviderandet av vissa av vattenfallsstyrelsen utfärdade
reverser; och

nr 76, angående efterskänkande av återbetalningsskyldighet beträffande
vissa av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta dyrtidstillägg.

§ 5.

Vidare föredrogos var efter annan samt hänvisades till särskilda utskottet
de på bordet liggande motionerna:

nr 512 av herrar Andersson i Rasjön och Andersson i Ovanmyra;

nr 513 av herr Osberg; och

nr 514 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.

§ 6.

Slutligen föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 1
och 12—15 samt första lagutskottets utlåtanden nr 3-—5.

§ 7.

Avgåvos följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 21,
med förslag till lag örn allmänna vägar m. m., nämligen av:
herr Westman m. fl., nr 515;
herr Pettersson i Rosta m. fl., nr 516;
herr Gustafsson i Välsnäs m. fl., nr 517;
herrar Johanson i Hallagården och Bengtsson i Kullen, nr 518;
herr Bäcklund m. fl., nr 519;
herr Andersson i Höör m. fl., nr 520;
herr Skoglund m. fl., nr 521;

herrar Andersson i Dunker och Johansson i Bro, nr 522;

herr Hällgren, nr 523; saint

herr Pettersson i Hällbacken, nr 524.

Ifrågavarande motioner bordlädes.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes:

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation;
och

nr 2, i anledning av väckta motioner om epidemisjukvårdens och barnmorskeväsendets
överförande till landstingens förvaltningsutskotts eller deras
sjukvårdsavdelningars verkställighet och förvaltning samt örn förste provin -

Nr 8.

Fredagen den 2 februari.

sialläkares inträde såsom självskriven ledamot av förvaltningsutskott eller5
dess sjukvårdsavdelning; samt

jordbruksutskottets memorial, nr 3, angående överlämnande till särskilda
utskottet av väckt motion örn höjning av maximiantalet ledamöter i vägstyrelse.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

§ io.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades: herr Carlström under 7 dagar	fr. o. m.	den	3 fehr.,
» Frankenberg		7		>		3	»
» Högström		7	>		>	5	>
» Andersson i Ovanmyra		5		»	■»	3
» Hammarlund		6	T>	>	■»	3	»
» Olsson i Mora	2>	6	>	>	>	5	>
» Johansson i Silingeborg	»	3	3>		»	4
» Eriksson i Falun	3>	4	3>	>	>	3	»
» Hallén		6			>	4	» och
» Ljunggren	>	6		»		5

Slutligen blev en från fru Gillner-Ringenson inkommen, av läkarbetyg åtföljd
ansökning örn ledighet från riksdagsgöromålen under fyra veckor från
och med den 1 februari av kammaren bifallen.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3.40 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Lördagen den 3 februari.

Nr 8.

Lördagen den 3 februari.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Herr statsrådet Ekman avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 81, angående
försäljning av Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens egendom
å Spetsbergen.

Denna proposition bordlädes.

§ 2.

Föredrogos var för sig samt hänvisades till jordbruksutskottet Kungl.
Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner:

nr 87, angående ytterligare statsbidrag för undersökning rörande reglering
av Lyckebyån;

nr 88, angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnens torrläggningsföretag
i Örebro län; och

nr 89, angående disponerande av avkastningen av statens hästavelsfond.

Vid härefter skedd föredragning av propositionen, nr 79, med förslag till
förordning örn blindhetsersättning m. m. hänvisades densamma, i vad den avsåge
anslag till ersättning åt blinda m. m., till statsutskottet och i övrigt till
behandling av lagutskott.

§ 3.

Vidare föredrogos var efter annan samt överlämnades till särskilda utskottet
de på bordet liggande motionerna:
nr 515 av herr Westman m. fl.;
nr 516 av herr Pettersson i Rosta m. fl.;
nr 517 av herr Gustafsson i Välsnäs m. fl.;

nr 518 av herrar Johanson i Hallagården och Bengtsson i Kullen;
nr 519 av herr Bäcklund m. fl.;
nr 520 av herr Andersson i Höör m. fl.;
nr 521 av herr Skoglund m. fl.;

nr 522 av herrar Andersson i Dunker och Johansson i Bro;

nr 523 av herr Hällgren; och

nr 524 av herr Pettersson i Hällbacken.

§ 4.

Föredrogos, men bordlädes åter andra lagutskottets utlåtanden nr 1 och 2.

§ 5.

Vid nu skedd föredragning av jordbruksutskottets memorial, nr 3, angående
överlämnande till särskilda utskottet av väckt motion örn höjning av
maximiantalet ledamöter i vägstyrelse blev utskottets däri gjorda hemställan
av kammaren bifallen.

Andra kammarens protokoll 1934. Nr 8.

Nr 8.

Lördagen den 3 februari.

§ 6.

Härpå föredrogos vart efter annat samt lades till handlingarna första lagutskottets
utlåtanden:

nr 1, i anledning av verkställd granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och

nr 2, i anledning av verkställd granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

§ 7.

Härefter förelåg till avgörande statsutskottets utlåtande, nr 1, angående regleringen
för budgetåret 1934/1935 av utgifterna under riksstatens första huvudtitel,
innefattande anslagen till Kungl, hov- och slottsstaterna.

Äng. för- Efter föredragning av punkten 1, angående förstärkning av anslaget till
stärkning av Kungl. Maj :ts hovhållning, erhölls på begäran ordet av

anslaget till

Kungl.Majus Herr Spångberg, som yttrade: Jag är mycket medveten örn att riksdagen

hovhållning. kommer bifalla regeringens hemställan för detta miljonanslag till kungahuset.
Det föreligger som vanligt ett enhälligt utskott, och jag skall som vanligt,
trots detta, taga mig friheten att yrka avslag, då jag anser, att det tillhör
de anslag, där besparingar borde göras, och de anslag, som kunna anses
såsom onödiga. .

Då jag läste motiveringen för detta anslag i statsverkspropositionen, sa
tyckte jag mig nästan förnimma, att regeringen liksom bad örn ursäkt för att
man icke hade begärt ännu mera i anslagsväg. Man motiverade detta med, att
kungen hade tillkännagivit, att han önskade avstå 50,000 kronor av förstärk -ningsanslaget, och att kronprinsen hade tillkännagivit, att hail för sin del önskade
avstå 15,000 kronor av sitt förstärkningsanslag. Nu återstår det ju
ändå 1,634,000 kronor, så att det man avstår är ju icke så synnerligen stor
slant, relativt sett. Men jag undrar: skulle man icke kunna slippa att få denna
motivering undan för undan, att kungen önskade att avsta ett visst belopp.
För det första är det ju på det sättet, att riksdagen har beviljat ett förstärkningsanslag
på 100,000 kronor respektive 55,000 kronor åt kungen och kronprinsen
under de senaste två åren, och det är ju alitsa icke något nytt. För
det andra lär väl varken kungen eller kronprinsen ha någon rätt till detta
anslag, varför man i stället bort kunna vänta, att regeringen å sin sida, i stället
för att hänvisa till att kungen önskade slippa erhålla så mycket pengar,
försökt göra en besparing. Man skulle nästan, höll jag pa att säga, kunnat
vänta sig något dylikt av en arbetarregering.

Nu står man inför den förunderliga situationen, att kungen själv här i landet
torde ha påpekat inför arbetarregeringen, att det går icke att vräka ut så
mycket pengar som helst. Man måste ju ändå göra små besparingar ävei^i t
detta anslag. Jag har så många gånger tidigare principiellt och ur ekonetf
ska sparsamhetssynpunkter motiverat avslag på detta förslag, att jag y,\
skall uppehålla tiden längre, utan vill bara, med erinran om detta, yrka avslag
på föreliggande anslag.

Vidare anförde:

Herr Törnkvist i Karlskrona: Herr talman! Som kammarens ledamöter

torde finna av betänkandet, föreligger här icke något motionsvis framställt
yrkande, som utskottet behövt taga hänsyn till. Utskottet har därför haft

Lördagen den 3 februari.

Nr 8.

Äng. förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning. (Forts.)
rätt att draga den slutsatsen, att det var allmän belåtenhet i detta avseende
även bland kommunisterna, eftersom de icke utnyttjat denna möjlighet.

Jag hemställer örn bifall till utskottets förslag på denna punkt.

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Jag förmodar, att om det förelegat
en motion örn avslag, hade den inte spelat någon roll för herr Törnkvist i
Karlskrona och hans kamrater. I fjol förelåg nämligen en sådan motion, men
det inverkade inte alls på vederbörandes ställningstagande. Det blev likadant
i alla fall.

När jag likväl anser det nödvändigt att säga ifrån, att vi inte vilja vara
med örn att ge ett enhälligt understöd åt monarkien, finns det ju särskild anledning
att påminna örn det jubileum, som i dessa dagar infaller, nämligen
bondetågets 20-årsjubileum, en tilldragelse i svensk politik, som visar och påminner
det svenska folket örn att monarkien städse är ett redskap, färdigt att
brukas i reaktionens händer, och även om denna institution håller på att avskaffa
sig själv, kan den dock i åtskilliga situationer användas för att tjäna
intressen, som äro mot den svenska arbetarklassen fientliga. Just därför anser
jag, att det är min plikt att yrka avslag på detta förslag.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner
på de därunder framkomna yrkandena; och biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 2—5.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 8.

Avlämnades följande Kungl. Maj:ts propositioner, nämligen:

av herr statsrådet Engberg propositionerna:

nr 61, angående omorganisation av latinlyceilinjen vid statens provskola, nya
elementarskolan i Stockholm; och

nr 84, angående rätt för vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, S. L. C.
Aspegrén och K. J. Elfström att för placering i löneklass få tillgodoräkna
viss tjänstgöring; samt

av herr statsrådet Leo propositionerna:

nr 77, angående förstärkning av sjätte huvudtitelns anslag till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga;

nr 82, angående ersättning till styckjunkaren J. Ohlsson för visst av honom
till kronan inbetalt belopp; och

nr 88, angående avyttring av statens järnvägar tillhöriga andelar i samfälligheter
till Kingstads m. fl. byars skifteslag i Söderala socken.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 9.

Slutligen föredrogos vart efter annat
statsutskottets utlåtanden:

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande till
svenska järnvägsmännens vilohemsförening av en statens järnvägar tillhörig
byggnad i Björkliden m. m.;

Nr 8.

Lördagen den 3 februari.

nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för chauffören
A. K.. Andersson och stationskarlen J. A. Johansson från skyldighet
att till statens järnvägar gälda vissa ersättningsbelopp;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående vissa redovisningsåtgärder
i anledning av överlåtelse från statens järnvägar till domänverket av
nämnda järnvägars slipersfaktori vid Piteå; och

nr 15, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående fortsatta åtgärder
för främjande av sparsamhet bland skolungdomen; samt

första lagutskottets utlåtanden:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn upphävande
av 17 kap. 32 § första punkten rättegångsbalken m. m.;

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändring
i vissa delar av 27 och 30 kap. rättegångsbalken m. m.; och

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet
m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

§ 10.

Herr Hagberg i Luleå avlämnade en motion i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 38, med förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor
m. m.

Denna motion, som erhöll ordningsnumret 525, bordlädes.

§ IL

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Hansson i Rubbestad	under	8 dagar fr. o. m. den
» Hedlund i Östersund		8 » * »
» Hagman	>	3 » » »
» Flyg	»	7 » » »
» Björck i Kristianstad		7 » » »
» Pettersson i Dahl	»	6 » » »
» Hagberg i Luleå		13 » »s
Kammarens ledamöter åtskildes härefter	kl 11.35 f. m.

7 fehr.,

6 »

5 >

3 »

6 »

5 » och

6 > .

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

340531