1933. Första kammaren. Nr 47 (Riksdagens protokoll 1933:47)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1933. Första kammaren. Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. ra.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 14 innevarande månad.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets
utlåtanden nr 135—139.

Vid föredragning av sammansatta stats- och bankoutskottets memorial nr 4,
angående ersättning åt utskottets vaktmästare, bifölls vad utskottet i detta
memorial hemställt.

Föredrogs och lades till handlingarna sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets
memorial nr 5, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga örn punkten 1) i utskottets utlåtande nr 2 i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående mjölkavgift m. m.
ävensom i ämnet väckta motioner.

Vid föredragning av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets memorial
nr 6, angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa
ärenden anlitat biträde, bifölls vad utskottet i detta memorial hemställt.

Vid föredragning av sammansatta banko- och jordbruksutskottets memorial
nr 4, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande sammansatta
banko- och jordbruksutskottets memorial nr 3, angående ersättning åt
utskottets sekreterare, godkändes den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen.

Herr talmannen yttrade, att för den händelse den nu godkända voteringspropositionen
bleve godkänd även av andra kammaren, enligt överenskommelse
med nämnda kammares talman gemensam omröstning i ämnet komme att
äga rum vid morgondagens sammanträde.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran första lagutskottets
utlåtande nr 55.

Fortsattes överläggningen angående punkten 11 under Avd. II Kap. I av Anslag till
den i särskilda utskottets utlåtande nr 17 intagna sammanfattningen rörande rese^ar^eten
reglerna för reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m.

Första hammarens protokoll 1983. Nr lil.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! När jag yttrar mig i

denna debatt, skall jag inte gå in på den politiska sidan av spörsmålet, i all
synnerhet som jag inte tillhör dem, vilka deltagit i de underhandlingar, som
blivit förda. Jag skall begränsa mitt anförande till vissa speciella punkter.

Innan jag gör det, skall jag emellertid med anledning av herr socialministerns
under gårdagen fällda yttrande, att det skulle vara krassa ekonomiska
synpunkter, som läge bakom högerreservanternas förslag, be att få understryka,
att de, som stå bakom denna reservation, lika varmt som någon annan
känna förståelse för de lidanden och olyckor, som den omfattande arbetslösheten
för med sig. Flertalet av dem, som stå bakom denna reservation,
deltaga ju aktivt, var och en inom sin hemort, i det arbete, som utföres i syfte
att bekämpa arbetslösheten. Den omständigheten, att man inte helt kan
godtaga det förslag, som föreligger, utan måste framföra erinringar på åtskilliga
punkter, bör inte och får inte tas som intäkt för att mot högerreservationen
och emot högern rikta sådana uttalanden. Man kan inte godkänna
allt vad som nu förelagts riksdagen, utan man måste ur den praktiska nyttans
synpunkt, och ur ekonomisk synpunkt däremot göra åtskilliga erinringar.
Det är dock ett betydande belopp — det erkändes även av talare under gårdagen
— som enligt högerreservationen skulle ställas till förfogande för bekämpande
av arbetslösheten.

Innan jag övergår till de punkter, som jag tänkt att något beröra, vill jag
med anledning av herr Wohlins yttrande under gårdagen säga några, ord.
Jag måste framhålla, att det är egendomligt att höra en förutvarande finansminister
som herr Wohlin bolla med miljonerna så lätt och lekande, som herr
Wohlin här gjorde. Han förklarade, att skillnaden mellan högerreservationen
och utskottets förslag, de 43 miljonerna — han nämnde även siffrorna 50 och
60 miljoner -—• är betydelselös i detta sammanhang. Man blir något förvånad
över att höra detta, när man minns, hur herr Wohlin år 1929, då den
budget framlades, som herr Wohlin utarbetat, trots de då flödande statsinkomsterna
gick fram med mycket sträng sparsamhet. Nu ha statsfinanserna i
betydlig grad försämrats, men herr Wohlin är som en omvänd hand. Han
förklarar nu, att det är betydelselöst, om man tar 40 eller 50 eller 60 miljoner
mer eller mindre och dock är det statsfinansiella läget i denna stund sådant,
att man behöver tillgripa en extra beskattningsåtgärd för att kunna klara
den finansiella situationen. .

Herr Wohlin åberopade i går gentemot herr Sam Larsson ett citat ur »Döbeln
vid Jutås». Jag skulle vilja anföra ett annat citat, nämligen Döbelns
ord till sin läkare, då han sade:

»Giv mig en sats, min herre,

som gör mig för i morgon sjufalt värre,

men hjälper mig i dag på mina ben.»

Man kan örn den föreliggande krishjälpens utformning, särskilt med hänsyn
till lönebestämmelsema och konfliktdirektiven säga, att den gör ont värre
och för framtiden kommer att försvåra denna form av hjälpverksamhet.

När herr Wohlin slutade sitt anförande, gay han ett ytterst erkännsamt
lovord åt bondeförbundet. Jag erinrar mig då alldeles osökt herr Wohlins
uppträdande år 1927 i skolfrågan. Herr Wohlin höll med sina dåvarande
meningsfränder bondeförbundarna en ytterst skarp vidräkning för att^.de, som
han yttrade, skrevo på en inblancoväxel på ett icke fixerat belopp på tiotals
miljoner kronor, och han slutade sitt anförande med ännu skarpare uttryck,
vilka jag nu inte skall uppta tiden med att citera. Det låter då ganska egen -

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

. Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

domligt att i nu föreliggande situation, där verkningarna, både de direkta och
indirekta, mäste bli ekonomiskt ändå mer betydande, sådana lovord, som herr
Wohlin uttalade i går, kunde fällas.

„ Liksom jag gjorde i principdebatten inom utskottet, vill jag också här tilllåta
mig säga, att man måste beklaga, att regeringsförslaget fått en sådan
utformning, att det inte kan vara möjligt att godkänna detsamma. Jag instämmer
helt med herr Sam Larsson på denna punkt. Och det är så mycket
iner beklagligt, att regeringsförslaget fått en sådan rent omöjlig uppläggning,
som vi ju befinna oss på höjdpunkten av arbetslöshet, då hjälpverksamheten
som bäst är i gång, och då det sålunda, synes det mig, hade varit
alla skäl i världen att inte ingripa störande i den hjälpverksamhet, som så väl
behövt fortsätta med sina åtgärder. I detta läge föreslog regeringen, att
arbetslöshetskommissionen skulle avskaffas, och att de arbetslösa skulle hänvisas
till de arbeten i den öppna marknaden, vilka man hade för avsikt att få
igångsatta. Nu har ju detta förslag inte vunnit utskottets bifall, och jag
skall därför inte närmare gå in på detsamma. Men det kan vara skäl i att
ännu en gång erinra, att regeringsförslaget inte var acceptabelt på denna
punkt.

Men även örn sålunda utskottets förslag innebär avvikelser och beträffande
kravet på arbetslöshetskommissionens kvarstående en avgjord förbättring i
regeringsförslaget, så är det otvivelaktigt, att de förändrade direktiv, som nu
skola givas på många olika punkter, komma att vålla mycket arbete och många
diskussioner och stora bekymmer för kommunalmännen och för de organ, som
i verkligheten skola omsätta de beslut, som här komma att fattas. Och dessa
diskussioner skola pågå och dessa instruktioner utarbetas mitt under det att
arbetslösheten befinner sig på höjdpunkten.

Jag nämnde, att regeringsförslaget led av en stor svaghet i det förhållandet,
att man tänkt sig, att arbetena i den öppna marknaden skulle kunna absorbera
den arbetskraft, som erfordrades, utan arbetslöshetskommissionens medverkan.
Redan inom utskottet gjordes den anmärkningen — och jag skall passa på
tillfället att anföra den även här, trots att en viss förändring inträtt genom
att arbetslöshetskommissionen nu skall stanna kvar -—• att när så betydande
belopp som cirka 100 miljoner anslås till offentliga arbeten, måste man hysa
en viss berättigad^ tvekan örn, huruvida mångå av dessa arbeten kunna komma
i gång inom en sådan tid, att det nu kan vinnas anställning för ett så stort
antal, som är beräknat.

Jag vill även erinra örn att det under behandlingen inom utskottet framgick,
att beträffande många av de byggnadsfrågor, som där voro föremål för behandling,
ritningar och förslag ännu inte på långt när äro färdigbeställda.
Detsamma gäller även en del byggnadsarbeten på vägväsendets område. Det
kommer alltså att ta mycket lång tid, innan vissa av dessa arbeten kunna
komma i gång. Vad byggnadsarbetena beträffar, har ju byggnadsstrejken
där gripit in och gjort utsikterna än mer osäkra.

Det är också en annan sak, som inte bör förbigås, när man diskuterar detta
problem. Man tänker sig möjligheten, att arbetslösa från andra orter skola
kunna hänvisas exempelvis till vägbyggen inom ett vägdistrikt. Det är emellertid
inte alltid så säkert, att vederbörande vägstyrelse vill ta emot arbetslösa
från andra orter. Jag har den erfarenheten i det vägdistrikt, där jag själv
är ordförande, att arbetarna i olika kommuner göra framställningar till vägstyrelsen,
att denna måtte ordna det så, att de arbeten, som ordnas i vägstyrelsens
regi, bli förbehållna åt arbetarna i den egna hembygden. Sådant
förekommer alltså, att det sker inte bara i samförstånd med utan på begäran
av arbetarna och de arbetslösa i bygden.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Nu menar man naturligtvis att genom att stimulera med större statsbidrag,
skulle det bli möjligt att få statskommunala arbeten i ökad utsträckning även
inom vägstyrelsema. Så skuldsatta som vägdistrikten äro, råder det emellertid
på många håll en stämning för att nöja sig med och endast begagna de
möjligheter, som stå till buds att få vägarbeten i gång genom de ordinarie
anslagen från sjätte huvudtiteln och därvid förbehålla dessa vägarbeten åt
arbetarna i den egna hembygden. Örn denna utveckling fortsätter i större
skala, så försvåras ju därigenom möjligheterna att få arbetare hänvisade till
andra orter. Särskilt gäller detta under vintertiden inom vissa delar av landet,
då det är nödvändigt att hänvisa arbetarna söderut. Därigenom, kunna de
möjligheter förryckas, som man avser att. vinna genom de anordningar, som
föreslagits. Nu skall arbetslöshetskommissionen vara kvar och därigenom
neutraliseras ju i någon mån denna verkan, då ju arbetslöshetskommissionen
kan utföra arbeten i egen regi. Men som regeringsförslaget var upplagt på
denna punkt, fanns det all anledning till bekymmer med hänsyn till möjligheterna
att kunna hänvisa arbetslösa till andra orter.

Herr Wohlin talade i går örn arbetslöshetskommissionens dyra arbeten.
Men herr Wohlin glömde, att det i allmänhet är sa, att det är de bästa och
skickligaste arbetarna, som längst få stanna kvar i den enskilda företagsamheten.
Det är de mindre kvalificerade — jag vill därmed inte säga någonting
nedsättande örn dem — som i första hand bli arbetslösa och som hänvisas till
arbetslöshetskommissionen, och det är naturligt, att användandet av sadan arbetskraft
måste verka i viss mån fördyrande.

Vidare är det en annan sak att ta hänsyn till, och det är, att ju mer man
beskär arbetslöshetskommissionens verksamhet, ju mer verkar detta procentuellt
sett stegrande på arbetslöshetskommissionens förvaltningskostnader.
Därför synes det mig, som örn en alltför stark begränsning av arbetslöshetskommissionens
verksamhet inte bör företagas. .

En sak, som hänger samman med detta spörsmål, har utskottet bibehållit,
nämligen bestämmelsen att med arbetslöshetskommissionens arbeten skola vara
förknippade s. k. sociala förmåner. Dessa förmåner ha utskottet förklarat
böra bibehållas. Jag undrar ändå, örn de, som gjort upp denna överenskommelse,
tänkt sig in i de konsekvenser, som därmed följa. Örn man först höjer
lönenivån till avtalsenlig lön och sedermera alltjämt bibehåller dessa sociala
förmåner, komma nödhjälpsarbetama att få en bättre ställning än de arbetare,
som skola söka sin utkomst i den öppna marknaden. Dessa sociala formaner
finnas uppräknade i en bilaga B i betänkandet på sidan 35 samt framför allt
på sidorna 44, 45 och 46. Det gäller ganska betydande förmåner. Jag skall
inte upptaga tiden med att läsa upp den redogörelse, som lämnas örn vilka dessa
förmåner äro, men jag skall be att få erinra örn att på sidan 46 förklarar den
arbetschef, som gjort upp promemorian: »Vill man uppdela totalkostnaderna

för de statliga reservarbetena, kan man i stora drag säga, att de sociala kostnaderna
utgöra 15 ä 20 % av totalkostnaderna.»

Även örn man inte tar en så hög siffra är det i alla fall ett väsentligt extra
tillägg, som här utöver den avtalsenliga lönen kommer dessa nödhjälpsarbetare

^Jag menar, att man förbisett den omständigheten, att i arbetslöshetskommissionens
nuvarande verksamhet lönerna legat under de i orten gängse lönerna,
varför de sociala förmånerna hittills icke kunnat komma att spela samma roll,
då det gällt det allmänna löneläget. Men då man höjer arbetslöshetskommissionens
löner till samma lönenivå som den allmänna marknadens och later dessa
sociala förmåner, som utgöra en icke ringa del av dagspenningen, vaxa kvar
så måste däri ligga en ökad risk för att vissa arbetare känna sig lockade till

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
dessa arbeten. De få fria resor, fri medicin, fria bostäder, fria verktyg, fri
arbetsdräkt, de få mat till lägre pris o. s. v.

Detta är en omständighet, som synes mig öka de risker, som äro förbundna
med det av utskottet föreslagna systemet. Högerreservanterna bibehålla ju
det gamla systemet i stort sett oförändrat, och vi rikta oss alltså inte mot dessa
sociala förmåner. Men vårt system är lagt så, att de inte ha den verkan, som
de få enligt utskottets förslag.

Utskottet har på en punkt gjort ett uttalande, som är ganska svårtolkat —
det återfinnes nederst på sidan 28. Jag föreställer mig, att majoriteten vid
behandlingen i utskottet hyst vissa bekymmer just för det förhållandet, att
arbetarna måhända inte frivilligt skulle söka sig ifrån dessa statsarbeten med
de förmåner, som där givas. Då har man hittat på följande uttalande: »Det

ankommer på arbetslöshetskommissionen att nedlägga ett arbete eller hemsända
arbetare, när det visar sig, att de icke göra allt vad på dem skäligen kan
ankomma för att förskaffa sig annat arbete. I syfte att i ökad omfattning föra
arbetare tillbaka till det privata näringslivet må därjämte efter prövning från
fall till fall en mer eller mindre stark inskränkning av arbetstiden kunna vidtagas.
»

Härav får man det intrycket, att man skulle avskeda arbetare för att på det
sättet återföra dem till den enskilda företagsamheten. Man lägger upp ett helt
nytt sådant system, i stället för att det nu gällande systemet bygger på den förutsättningen,
att man skall få hjälp av vederbörande arbetare själva, vilka av
egen drift skulle söka sig ut i den enskilda företagsamheten. Genom löneskalornas
anordning o. s. v. kastar man helt och hållet örn detta och lämnar åt
arbetslöshetskommissionen och arbetsledningen att avgöra, när arbetarna skola
söka sig ut i den allmänna marknaden. I detta syfte tänker man sig alltså, som
det heter, att man skall nedlägga arbetet eller hemsända arbetarna.

Det är en svår uppgift, som arbetslöshetskommissionen här fått sig ålagd,
och det är en uppgift, som kan leda till ganska svåra konflikter. När man
känner fackföreningarnas påpasslighet och inställning, så snart det är fråga örn
att nedlägga arbeten eller hemsända arbetare, kan man förstå, att i denna bestämmelse
ligger ett frö till framtida tvister på arbetsplatserna, vilket är av
ganska betänklig art.

Det förekommer ett annat uttalande på sidan 54, som jag inte heller kan
underlåta att erinra örn och som tycks ingå i den nya uppgörelsen. Det heter
kort och gott, att örn de medel, som ställas till förfogande, inte räcka, så har
regeringen till nästa år att komma fram med begäran om nya anslag. Det förefaller
mig rätt egendomligt, att man på förhand ger denna blankofullmakt att
öka anslagsbelastningen.

Jag delar till fullo under gårdagen uttalade farhågor med hänsyn till den
ökade maktställning, som fackföreningsväsendet får efter genomförandet av
detta förslag. Med den kännedom jag har från min praktiska erfarenhet på
detta område är det min uppfattning, att så snart det hela sättes i verksamhet,
kommer fackföreningarnas organisation att sättas in med sin fulla kraft för
att få fackföreningsväsendet än ytterligare utvecklat och befästat och genom
kollektivavtalslönesystemet, i den mån det är möjligt, få löneläget förhöjt och
framför allt fastlåst. De farhågor, som på den punkten uttalats, när det gäller
näringslivet och den fria utvecklingen, äro fullt befogade. Socialministern
har i den kungl, propositionen satt en mycket stor tillit till fackföreningsväsendet.
Han säger på ett ställe på sidan 80: »Jag anser mig berättigad att

räkna med den svenska fackföreningsrörelsens stöd i strävandena att undvika
arbetstvister och hastigt lösa ulbrutna konflikter under den svåra depression
som råder.»

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Jag måste för mili del säga, att herr socialministerns optimism på denna
punkt är ett misstag. Och det misstaget anser jag blivit i allra högsta grad
bekräftat just genom den nu pågående byggnadsarbetarstrejken. Här framlägger
landets arbetarregering för riksdagen ett program för arbetslöshetens
bekämpande, innefattande bland annat en mängd stora och dyrbara byggnadsarbeten,
vid vilka naturligen till övervägande grad de arbetargrupper, som tillhöra
byggnadsindustrien, skulle vinna anställning. Hur svara då dessa grupper
och denna arbetarkår? Jo, de finna det lämpligt att den 1 april gå i
strejk, en strejk, som enligt vad inom särskilda utskottet kunnat inhämtas,
kommer att räcka måhända till framemot jul, sålunda större delen av innevarande
år. De sätta således ett krokben för regeringsprogrammets förverkligande.
Dessa landets högst avlönade arbetare ha intet sinne och ingen känsla för de
arbetslösa utan finna lämpligt i denna kristid och i denna arbetslöshetstid att
gå i strejk och på det sättet förstöra möjligheterna att genomföra programmet.
När herr socialministern i propositionen är så optimistisk, är det berättigat och
befogat att erinra örn att denna optimism med hänsyn till fackföreningarna
icke är grundad. Jag känner i det avseendet fackföreningarna alltför väl. Jag
kan nämna ett exempel från min egen verksamhet. Som vägstyrelsens ordförande
satte jag i gång och har nu i gång ett vägbygge i mitt vägdistrikt.
Det började i januari månad och utföres på entreprenad. Entreprenören hade
förbundit sig att endast anställa de arbetare, som hänvisas av vägstyrelsen,
vilket sker i samråd med arbetslöshetskommittén. Dit hänvisades de mest hjälpbehövande
från de olika kommunerna — det var tretton kommuner — efter
anvisning av arbetslöshetskommittéerna eller kommunalnämnden. Vad inträffade?
Jo, en tre, fyra dagar efter det arbetet var påbörjat inställde sig några
fackföreningsherrar och gjorde anmärkning på att oorganiserade arbetare användes
samt hade, efter vad entreprenören för mig uppgivit, hotat, att arbetet
skulle bli blockerat. Framkallar det icke en upprörd stämning, när man på
detta sätt visar sig sakna känsla och förståelse för vad som göres just för att
hjälpa de fattiga arbetslösa? Fackföreningsväsendet har ett annat syfte och
en annan plan. Man vill inte blott bibehålla utan örn möjligt även höja de egna
lönerna, och de arbetslösa skola omhändertagas av det allmänna på ett annat
sätt och på det allmännas bekostnad. Det är uppenbart, att det föreliggande
förslaget, såsom också framhölls i går, i högre grad gynnar storstädernas och
de övriga städernas kommunalarbetare och byggnadsarbetare, således de bäst
avlönade arbetargrupperna, än de lägre avlönade i jordbruk och skogsbruk.

Jag tror, att det var herr Wohlin, som i går nämnde något örn femöringar
och tioöringar. Jag fattade inte riktigt herr Wohlins mening, men örn han
ansåg, att högerreservanterna bibehöllo en sådan skillnad, var det oriktigt, ty
på sid. 146 i betänkandet läses en passus i högerreservationen, där vi förklara,
att en löneskillnad av fem öre per dag saknar praktisk betydelse vid ackordsättningen
och kan borttagas. Vi ha således i motiveringen tagit bort denna
skillnad och där alltså gjort ytterligare ett medgivande.

Ett förslag i regeringspropositionen, som utskottet tagit avstånd ifrån, gäller
behovsprövningen. Jag skall därför icke närmare ingå på propositionens
uppläggning av den frågan men vill begagna tillfället att understryka, att
behovsprövningen är en utomordentligt viktig sak i hela detta hjälpsystem.
Släpper man efter på behovsprövningen, släpper man ifrån sig hela greppet
om understödsverksamheten. Jag har velat säga detta för att ytterligare
understryka vikten av att en noggrann behovsprövning äger. rum.

Jag läste i bondeförbundets tidning ett referat från partiets riksstämma i
Halmstad och kan icke underlåta, när jag nu kommit i tillfälle att yttra mig
i denna fråga, att rikta en gensaga mot ett påstående, som där gjordes av den,

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
sora deltagit i förhandlingarna och inför stämman redogjorde för deras resultat.
Örn tidningsreferatet är riktigt — och det lär lia stått även i andra
bondeförbundstidningar — hade saken framställts så, att också högern velat
avskaffa arbetslöshetskommissionen men att det från bondeförbundets synpunkt
va,r en vinst, att genom deras uppgörelse med regeringen arbetslöshetskommissionen
blev kvar. Det är att förvränga saken till det yttersta, och
jag kan icke underlåta att inlägga en gensaga mot en sådan framställning.
I sin motion, som avlämnades vid riksdagens början, har högern föreslagit att
man för att ge arbetslöshetskommissionen en starkare ställning gent emot
en politisk regering skulle inordna densamma i socialstyrelsen som en extra
byrå. Det bleve i realiteten ingen ändring, därför att samma personer skulle
sitta i arbetslöshetskommissionen och i den byrån, och förslaget gjordes, som
sagt, för att stärka arbetslöshetskommissionen. Men sedan den kungl, propositionen
framkommit och diskussionen i arbetslöshetsfrågan därefter upptagits,
ha högerrepresentanterna i utskottet aldrig fullföljt detta yrkande,
utan i det första yrkande, som framställdes från högern, heter det, i anslutning
till vad som yrkades från andra partier, att »arbetslöshetskommissionen
skall bibehållas som central myndighet för ledningen av reservarbetena och
som tillsynsmyndighet för hjälpverksamheten för arbetslöshetens bekämpande».
Det var det första yrkande, som gjordes, och det återfinnes i det gemensamma
borgerliga yrkandet av den 4 maj. När man försöker snedvrida
begreppen på det sätt, som har skett på denna punkt, har jag därför velat
begagna tillfället att inlägga en gensaga emot ett sådant sätt att argumentera,
ty det måste skapa motsättningar mellan partierna, som äro fullkomligt onödiga,
då de icke motsvaras av någon verklighet.

Socialministern yttrade under gårdagen, att under åratal den uppfattningen
varit rådande inom arbetarklassen, att prisfallet på jordbruksprodukter gått
för långt. Det är möjligt, att åtskilliga inom arbetarklassen bibringats en
sådan uppfattning, men det är endast att beklaga, att det socialdemokratiska
partiet i riksdagen icke under åratal, för att använda herr socialministerns
uttryck, ha kunnat ge denna uppfattning tillkänna, ty denna förändrade inställning
är, som vi veta, av ett ganska färskt datum.

Jag skall med hänsyn till talmannens önskan, att icke debatten måtte bliva
för långvarig, sluta med att säga, att högerreservanternas förslag innebär ett
hjälpprogram, som tar sikte på de nuvarande svårigheterna men också på möjligheterna
att anordna en hjälpverksamhet även nästa år. Det kan icke vara
oviktigt, att vid denna miljonrullningens riksdag åtminstone högern fullföljer
den traditionen att försöka föra sparsamhetens och den mera försiktiga
ekonomiska politikens talan. Det kan icke vara olämpligt att tänka på morgondagen,
ty det bör man också göra, när man behandlar spörsmål av detta slag.
Att man tänker på morgondagen, är också i arbetarklassens intresse, ty bördorna
kunna bli för tunga för landets skattebetalare och för näringslivet, och
när de bli för tunga att bära, går det till sist ut över just dem, som man har
för avsikt att hjälpa. Högerns förslag innebär ett verkligt på sociala synpunkter
grundat hjälpprogram, som i det nuvarande läget borde omfattas med
sympatier och som borde bifallas.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den av mig m. fl. avgivna reservationen.

I detta anförande instämde herr Mellén.

Herr Lindström: Herr talman! Denna fråga skiljer sig både beträffande

innehållet och behandlingen från vad vi äro vana vid i den svenska riksda -

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten ra. ra. (Forts.)
gen. Den är från regeringens och utskottets sida upplagd efter större linjer
än de vanliga. Vid frågans behandling ha de gamla partisynpunkterna upplösts,
och vi ha sett något, som åtminstone är skymten av en nationell front
i en av nationens livsfrågor. Vidare har regeringen från början och till slut
haft ledningen vid frågans behandling, varigenom de under de senare decennierna
utbildade politiska vågmästarmetoderna ha skjutits åt sidan.

I denna ovana och säregna situation, är det klart, herr talman, att man
känner sig konfunderad på ett och annat håll. De gamla cirklarna äro starkt
rubbade, man får lämna de gamla sedvänjorna, och det sitter som vanligt
hårt åt. Men jag frågar: borde man inte i denna situation i alla fall lia
kunnat hoppas på litet mera generositet ifrån dem, som frivilligt ställt sig
utanför? När man inte har velat bidraga genom sitt positiva medarbete, hade
man åtminstone kunnat göra sitt till. för att giva beslutet värdighet och stil.
Detta hade stärkt riksdagens anseende ute i landet. Men vad gör man? Jo,
i -stället öppnar man en serie småskurna processer örn kohandel, örn skvaller
från de förhandlingar sorn. ha förts, om tiderna för avsändandet och mottagandet
av brev, örn futiliteter utan all ände, och detta, herr talman, under
täckmanteln att man nitälskar om demokratien och parlamentarismen i detta
land. Jag tror, att denna oppositionens grälmakar Löfberg-attityd gör parlamentarismen
och demokratien större skada än det resoluta grepp, som bondeförbundet
och socialdemokratien med stöd av vissa representanter från andra
partier tagit för att åstadkomma resultat i landets största frågor.

Jag har redan sagt, och det bär anmärkts tidigare, att skillnaden på detta
tillvägagångssätt och det gamla vanliga är bl. a. den, att vågmästarpolitiken
har skjutits åt sidan. Den här i kammaren i går uppträdande representanten
för de frisinnade i särskilda utskottet tog upp den synpunkten men markerade
med mycket stor emfas, att det är skillnad på vågmästarpolitiken i traditionell
stil och den nya »kohandelspolitik», som har inletts. Vågmästarpolitiken hade
nämligen den ovanskliga förtjänsten, att den alltid ställde sig på de sakliga
skälens sida. Ja, man bör ju alltid böja huvudet i vördnad för det upphöjda,
och man blir nästan rörd, när man hör, hur vågmästarpolitikens s. k. saklighet
på detta sätt blir lyftad högt över jordens grus. Men, herr Sam Larsson, vad
är saklighet i politiken? Se bara på denna fråga! Icke ens alla frisinnade
äro överens med herr Sam Larsson örn vad som är saklighet i detta speciella
fall. Vad som är saklighet och vad som icke är saklighet måste hos människor,
som röra sig på jorden, i varje särskilt fall alltid bli en omdömesfråga. Och
jag tror icke, att man kan fästa så stort avseende vid misstämningen hos dem,
som vilja upphöja sina egna värdeskalor till någonting som kallas en oantastlig
salighet. Det är förmätet, det är hybris, det vittnar örn en ganska grund
människokännedom, och jag tror, att det bästa vi här kunna göra är att låta
vårt sunda omdöme fälla utslaget och vara ödmjukt medvetna om att längre
kommer aldrig vår saklighet, även när den försöker att vara såsom bäst.

Man säger nu också, att på grund av vad som bär sker komma folket och
landet att bli besvikna på demokratien. Vilket folk talar man örn? Talar
man örn det svenska folkets breda lager, eller förväxlar man sina egna stämningar
i den för sig själv pinsamma situationen med folkets tankar? För min
del skulle jag vilja tro, att det är precis detta man gör. Folket ser kallt och
realistiskt på demokratien och parlamentarismen. Folket stöder och ansluter
sig till demokratiens system, när folket ser, att demokratiens system kan fungera,
så att det löser folkets stora frågor. Det sker i detta fall, och det folk,
som är vant att tänka sunt och handla praktiskt, förstår vad som sker i Sveriges
riksdag i dessa dagar.

Här har dragits upp en hel rad av detaljfrågor i det stora komplex av

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Ansia/j till reservarbeten m. m. (Forts.)
problem, som ligger framför oss. En stor roll har lönefrågan spelat. Representanten
för den nationalekonomiska expertisen på Stockholmsstadsbänken
bar jn samma omkväde i alla de sånger han sjunger både i denna kammare och
på andra ställen. Det omkvädet är, att bara lönerna sänkas, har man fått den
rätta utgångspunkten, från vilken man kan klara upp frågorna. Herr Bagge
gick så långt, att han i sitt anförande här i går säde, att för uppsvinget efter
den förra krisen 1922 och 1923 hade Sveriges folk och Sveriges näringsliv i
hög grad att tacka den arbetslöshets- och lönepolitik, som då hade bedrivits i
landet och som åstadkommit sänkning av lönerna. Jag skall inte gå in på
frågan i dess detaljer, men jag vill påpeka för kammaren, att det ju var världskonjunkturen
som vände. Det blev nytt liv i hela världsmarknaden, och detta
var avgörande även för vårt land, när det blev liv i det ekonomiska spelet här
hemma. Jag förstår, att man tänker högt örn det gamla svenska systemet i
fråga om arbetslöshetshjälpen, men jag trodde ändå inte, att man skulle tillmäta
det en så väldig, ja, nästan outgrundlig makt, att det även kunde få
världskonjunkturen att vända.

Man är nu rädd för att de nya lönebestämningarna vid reservarbeten skola
få en farlig inverkan särskilt för lantbrukets och skogsbrukets arbetslöner.
Men om vi taga reda på det material, som meddelas i bilagorna till utskottets
utlåtande, tror jag, att vi skola få en mera realistisk syn även på den saken.
I bilagan på sid. 79 lämnas en redogörelse för lantarbetarlönerna och
skogsarbetarlönerna under förra året. Lantarbetarnas dagslöner under sommaren
voro i genomsnitt kr. 4: 42, under vintern kr. 3: 47, och skogsarbetarnas
medelförtjänst var kr. 4: 39. Örn vi sedan slå upp tabellen på sid. 90 och se
på de olika grovarbetarlöner, som arbetslöshetskommissionen har fastslagit,
komma vi till det resultatet, att det allra största antalet ligger under och vid
samma nivå som de skogs- och lantarbetarlöner, som jag nyss har talat om.
När de faktiska förhållandena äro sådana, kan man näppeligen befara, att genom
att grovarbetarlönen hädanefter blir reservarbetarlön någon revolution
skall inträffa i fråga örn prisbildningen på den svenska landsbygdens arbetsmarknad.

Detta kan man säga örn reservarbetena i samband med ifrågavarande
problem. Örn man sedan går till de allmänna arbetena och studerar den förteckning,
som förekommer på sid. 125 i utskottets utlåtande, skall man finna,
att de speciella landsbygdsarbetena, arbeten för arbetarsmåbruk, för vedeldningsåtgärder,
för torrläggningsföretag, för tillfälliga skogsvårdsåtgärder, för
bostadsbyggande och bostadsförbättrande på landsbygden, för täckdikning, för
gödselvårdsanläggningar samt för väg- och flottledsbyggnadsarbeten å enskilda
skogar, örn allt detta sammanlägges, bereda sysselsättning åt 24,365
arbetare, under det att samtliga arbetare, som beräknas bliva anställda i allmänna
arbeten äro 39,735. Den allra största delen även av dessa arbeten ligger
alltså inom de grupper, där lönevillkoren äro sådana, att man aldrig kan
befara, att de skola kunna lia den inverkan på lönenivån på den svenska landsbygden,
som man talar örn.

Herr talman! Det skulle vara mycket att säga i detta sammanhang, men
jag skall icke onödigtvis förlänga debatten. Jag fäste mig emellertid vid att
man vid överläggningen här i kammaren i går talade rätt mycket örn folket
och det folkliga. Ibland åberopar man sig även från den andra sidan på det
folkliga, understundom för att mobilisera det vid sin sida, understundom i en
mera snobbish och nedsättande ton. Herr Bagge var inne på det folkligas roll
i samband med arbetslöshetsförsäkringsfrågan. Han sade spydigt, att man
naturligtvis inte är folklig, örn man är emot arbetslöshetsförsäkringen, och han
tilläde, att det, som är högsta folklighet här i landet, är bara dåligt skämt i

Nr 47.

Tisdagen deri 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

England. För att bevisa detta sista påpekade han, alldeles riktigt, att fackföreningskongressen
och de socialistiska reservanterna i den stora Gregorykommissionen
för arbetslöshetsförsäkringsfrågans utredande ha gått emot arbetslöshetsförsäkringen.
Men jag tror. att kammaren skulle varit intresserad av
att få höra, hur det närmare låg till med den saken och hur skälen ha utvecklats
på de olika sidorna.

Fackförbundskongressen och Mr W. Ashbury och Mrs Clara Rackham, reservanter
i nämnda kommitté, ansågo, att ett försäkringssystem inte kunde
klara arbetslöshetshjälpen, och de ville därför ha fram ett annat system, som
baserade sig på den så gott som renodlade understödstankens grundval. Alla
skulle vara berättigade till understöd, så snart de blevo arbetslösa. Det skulle
alltså inte vara någon begränsning av arbetslöshetstiden, och det skulle inte
vara någon behovsprövning. För att ernå detta skulle varje försäkrad fullvuxen
man betala 6 pence i veckan, och arbetsgivarna lämna ett motsvarande
bidrag. Premien skulle vara mindre för kvinnor, lantarbetare och dylika. Det
allra mesta skulle emellertid staten betala. Kostnaderna för denna hjälp beräknades
bli 175 miljoner pounds om året, d. v. s. över 3 miljarder i svenska
kronor, av vilket belopp staten, som sagt, skulle betala det mesta.

Men kommittén själv och dess majoritet lade fram ett förslag, som med undantag
av att det avsåg en obligatorisk försäkring till sin byggnad principiellt
anslöt sig till den försäkringsform, som man tänkt införa här i landet, d. v. s.
med bestämda avgifter, bestämda karenstider, bestämda daghjälpsperioder och
allt detta, och man gjorde det på de grunder, som också anförts här, att arbetslöshetsförsäkringen
skall utgöra en första försvarslinje, då arbetslöshet drabbade
arbetarna. Jämte denna försäkring måste byggas upp ett system av
andra statliga och allmänna åtgärder, som taga stöten vid en kristidsarbetslöshet.

Gregorykommittén krävde en försäkring, som skulle gå till något över 81
miljoner pounds om året, d. v. s. över 1,5 miljard svenska kronor, av vilket belopp
staten skulle betala 58 miljoner pounds, d. v. s. över 1 miljard svenska
kronor.

Den folklighet, som herr Bagge ville komma åt med sin lilla spydighet i
går, den folkligheten har alltså accepterats av herr Bagges konservativa partivänner
i det land, som herr Bagge i sitt anförande åberopade.

Det finnes en synpunkt i högerreservationen, som jag, herr talman, skall
be att få säga ett par ord örn. Det står här på sidan 143 i utskottets utlåtande:
»Det bör ock bemärkas, att det är förenat med betydande svårigheter
å ena sidan att inom en kort tidrymd igångsätta dylika arbeten i sådan omfattning
att de kunna få någon större betydelse för den allmänna arbetsmarknaden,
och å andra sidan att avveckla de allmänna arbetena», o. s. v.

Jag skall inte fästa mig vid den sista saken, ty den är knappast aktuell nu.

Det är framför allt frågan örn igångsättningen, som är mest aktuell vid den
här tidpunkten. Nu vill jag säga, att det måste vara alldeles uppenbart, att
man har större utsikter att snabbt få igång arbeten, örn man har flera arter
av arbeten att ta till, och örn man alltså har en bredare front att röra sig på,
än om man, som högern vill, inskränker arbetsarternas antal, så att man har
färre uppslagsändar. Om man så snabbt som möjligt vill ha en god effekt
vid igångsättandet av arbetena, tror jag därför, att man gör klokast i att gå
regeringens och utskottets väg.

Slutligen vill jag, herr talman, knyta an till vad jag sade i början av mitt
anförande. Man talar örn parlamentarismens dekadans och nedgång på grund
av vad som här sker. Ja, parlamentarismen har ju alltid lågkonjunktur i de
kretsar, som på något sätt komma vid sidan av de parlamentariska avgöran -

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
deria. Det är en gammal iakttagelse, som man har kunnat göra, att de, som
haft motgångar i det politiska livet, de klaga ständigt och jämt bittert över
parlamentarismen. Ja, deras parlamentarism måste nog vara en betydligt
materialiserad idé, som på det mest omedelbara sätt sammanhänger med de
egna intressena och de egna tyckena, men jag tror inte, herr talman, att man
kan ha en alltför stor respekt för en så kallad parlamentarisk idé av det slaget.
Jag har kommit i kontakt med folket här i landet under de dagar, som
underhandlingarna om denna uppgörelse ha pågått, genom föredrag, möten
och dylikt, och jag måste säga, att den erfarenhet, jag därvid gjort, står i
den mest bestämda motsättning till vad man här säger och vad man i tidningspressen
sagt om denna uppgörelses inverkan på demokratien. Jag har,
herr talman, tyckt mig finna, att många enkla människor i landet först nu
upptäckt, att vi ha en demokrati, som betyder någonting för dem. Jag tror
därför, att så vitt sorn'' demokratien alltid måste vara förbunden med folkvälde,
så är den demokrati starkast, som genom sina egna gärningar på detta
sätt kan växa samman med folket självt. Jag tror heller inte, att någon, som
har öppna ögon i dessa dagar, har kunnat undgå att lägga märke till att
riksdagen och de parlamentariska institutionerna på ett helt annat sätt nu än
på länge ha spelat en stor roll i det allmänna medvetandet, i folkets fantasi
och föreställningsvärld. Det börjar se ut nu igen -— och det är ett mycket
hoppfullt tecken — som örn våra parlamentariska institutioner på allvar
skulle taga hand örn ledningen av den politiska utvecklingen i landet. Här
lägges grunden till någonting, som är stort och betydelsefullt, någonting,
som anknyter till det levande livet i Sveriges land. Därför att det är min
varma övertygelse, att så är fallet, och därför att denna övertygelse är styrkt
av erfarenhet och iakttagelse, vill jag, herr talman, rösta för utskottets förslag
i den nu föreliggande punkten.

I herr Lindströms yttrande instämde herrar Olof Carlsson, Wilhelm Björck,
Sjödahl, Rosén, Strömberg, Sandegård, Torsten Ström, Carl Eriksson, Granath,
Västberg, Karl Johanson, Asplund, Bergström och Nils Andersson.

Herr Nylander: Herr talman! Då jag så pass långt fram i denna debatt

vågar för en kort stund ta kammarens uppmärksamhet i anspråk, så är det
på grund därav, att jag under många år såsom ledamot av stadsfullmäktige
och drätselkammaren i min hemstad haft att syssla med dessa arbetslöshetsfrågor.
Jag kommer för den skull inte här med några skrivbordsteorier i den
ena eller andra riktningen, utan jag kommer att direkt anknyta till sådana
direkt praktiska frågor — kanske detaljfrågor — angående vilka jag har
haft tillfälle att göra erfarenheter.

Jag behöver inte här tillkännagiva min goda vilja och mitt intresse för
dessa arbetslöshetsfrågor, då jag under många år i stället har haft tillfälle att
i handling visa denna goda vilja och min förståelse för dessa angelägenheter.
Jag kommer inte heller att göra några politiska utläggningar angående det
spörsmål, som så många talare lia uppehållit sig vid här, nämligen frågan
om huruvida denna kohandel, som överenskommelsen kallats från åtskilliga
håll, överensstämmer med vårt demokratiska tänkesätt i allmänhet och med
parlamentarismen. Detta tycker jag är en fråga, som har ganska litet intresse,
när det gäller så viktiga angelägenheter, som det här verkligen gäller
att besluta örn.

Jag vill endast upphålla mig vid några få punkter, i första hand vid lönefrågan.
Jag behöver inte utlägga vad utskottets förslag i det avsendet innebär.
Det har ju under dessa debattdagar så många gånger redan utvecklats.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Men jag har fäst mig vid, att flera av de talare, som gjort sig till talesmän
för utskottets ståndpunkt, ha förklarat, att utskottets förslag inte skulle
komma att medföra några farliga verkningar för näringslivet och inte ha någon
inverkan på lönesättningen på arbetsmarknaden. Jag kan inte underlåta
att göra några enkla jämförelser med sådana siffror, som jag har tillhands
och som gälla den stad, där jag väl känner till förhållandena, nämligen Borås.
Där har arbetslöshetskommissionen fastställt en grovarbetarlön på 6:50. Den
reservarbetslön, som för närvarande utgår där, är 5:40, således 1 kr. 10 öre
lägre. Örn det nu blir arbetslöshetskommissionens grovarbetarlön, som fastställes
som den lön, till vilken arbete i större utsträckning kan bedrivas i orten,
skulle lönen bli 6:50. Jag vill med denna jämföra den nu utgående textilarbetarlönen
på samma ort. Den är 77 öre i timmen, och det ger efter 48 timmars
arbetsvecka en inkomst av 36:96 per verka, medan den njra reservarbetslönen
efter 6:50 örn dagen med 6 arbetsdagar ger 39 kronor i veckan. Således
redan här är det att observera, att den sålunda eventuellt påtänkta grovarbetarlönen
skulle komma att ligga över den lön, till vilken det stora flertalet av
stadens befolkning har att arbeta och söka sin utkomst.

Härtill kommer, att ackordsförtjänsten inom textilindustrien är ganska begränsad.
Det stora flertalet av dessa arbetare äro ju sysselsatta vid maskiner,
som arbeta med ett visst antal slag i timmen, och det går inte att göra
någon märkvärdig utökning av arbetsprestationen vid en sådan.

När det gäller ackordssättningen, finner jag, att det ligger en mycket stor
fara i de vaga uttalanden, som utskottet gjort på denna punkt. På sidan 27
i utlåtandet nummer 17 redogör utskottet för ackordssättningen och säger,
att den princip, som hitintills har varit gällande, har varit den, att ackorden
skola fastställas så, att de avse att vid normal arbetsprestation lämna en
dagsinkomst överensstämmande med den för orten fastställda reservarbetslönen.
Örn detta säger utskottet: »I detta system påkallar utskottet icke någon
ändring.»

Men i fortsättningen säger utskottet, att arbetare, som äro mera kvalificerade
eller flitiga, ha fått avdrag på sina ackord, och att de inte skulle ha
möjlighet att komma till sin rätt. Om den saken yttrar utskottet: »Vid bestämmandet
av nya ackord synes därför nedsättning icke böra ske av anledning,
som här sagts, varjämte bör eftersträvas, att ackorden fastställas för så
långa tidsperioder, som ur arbetsteknisk synpunkt äro tillrådliga.»

Ja, det är svårt att dra ut den exakta innebörden av detta mycket vaga uttalande,
men jag skulle här vilja säga ifrån, att om meningen är, att ackordssättningen
skall ske så att säga mera rundhänt och flott i förhållande till
vad som hittills har skett, då vet man ju inte alls, vad de totala dagsförtjänsterna
komma att gå upp till, och då är allt tal örn de så mycket omdebatterade
daglönerna utan någon som helst betydelse för hela problemet. Det skulle
således vara synnerligen önskvärt, att någon av dem, som representera utskottsmajoriteten,
kunde på denna punkt giva en tillräckligt klarläggande
tolkning av vad innebörden skall vara av den svävande formulering, som jag
här har påtalat.

Vidare har jag hört flera talare i går, som talade örn att ingen industriarbetare
skulle vilja söka sig till ett sådant här reservarbete, även örn lönen vid
detta vore något högre än inom den industri eller det yrke, där han är eller
varit verksam. Jag vet, att det har påtalats ett och annat fall, som legat inom
vederbörandes personliga erfarenhetsområde, men man kan häremot sätta
de samstämmiga uttalanden, som gjorts inom särskilda utskottet och som även
ha blivit bekräftade vid arbetslöshetskommissionens föredragning inom utskottet,
därav det tydligt framgick, hurusom olika kategorier av industriarbe -

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
tare och andra yrkesarbetare på förvånansvärt kort tid kunna finna sig tillrätta
såsom grovarbetare. Det är således påtagligt, att om dessa reservarbeten
komma att giva en tillräckligt god inkomst man verkligen har att räkna
med den faran, att arbetarna icke söka sig tillbaka till yrket, och det är ju
såsom utlärda yrkesarbetare vi hoppas på att få användning för vårt svenska
folk, som enligt vad det från många håll har betygats just gör sig gällande
genom sin intelligens såsom yrkesarbetare med högt uppdriven skicklighet.

Den utvidgning av de statskommunala arbetena, som utskottet föreslår och
vilken utveckling jag för min del anser vara nyttig och lämplig, kan också
komma att i det avseendet medföra vissa svårigheter. Meningen med de statskommunala
arbetena är ju, att det på annat sätt än tidigare skall beredas möjlighet
för vederbörande arbetslösa personer att få arbete i hemorten. Här
kommer således till den omständigheten, att dessa reservarbetare bo hemma
hos sina familjer, och de komma givetvis därigenom att i mindre grad än eljest
sträva efter att komma tillhaka till sina yrken.

Nu har det sagts, att man skall göra dessa reservarbeten på så sätt obehagliga
för den arbetslöse, att man skall begränsa arbetstiden, örn så eventuellt
erfordras, för att de inte skola verka alltför tilldragande. Ja, jag tror,
att man skall finna en sådan väg ganska svår att komma fram på. Örn jag
tänker mig en förläggning någonstans ute på landet, så kan man ju inte gärna
tänka sig, att arbetstiden där skall kunna nedgå hur långt som helst, till vissa
dagar i veckan eller något dylikt, då man ju måste ha hela kontingenten arbetare
förlagd på orten.

Det är en sak, som jag tror inte har blivit tillräckligt observerad i det sammanhanget.
Om arbetslöshet uppstår inom en industri eller ett företag och
det är litet att göra och beställningarna inte komma in i samma utsträckning
som förut, vad är den första åtgärden, som arbetsgivaren då vidtager? Är det
så, att han avskedar arbetarna och gör dem arbetslösa? Nej, det är inte på
något sätt förenligt med hans egna önskemål, ty han är väl i alla fall så mycket
optimist, att han hoppas på bättre tider, och för sådana vill han ha sin
arbetskraft tillgänglig. Den första åtgärden blir i stället den, att han inskränker
arbetstiden med någon eller några dagar i veckan. Man kan därför
med ganska stor säkerhet räkna med att många av de arbetslösa, som nu
söka sig ut till reservarbeten av olika slag komma ifrån industrier, där arbetstiden
redan har varit väsentligt förkortad. Under sådana omständigheter
är det ju påtagligt, att den förkortning av arbetstiden vid reservarbetena,
som utskottet talar örn, inte kan komma att verka så restriktivt, som man
avsett.

Den korta granskning av lönefrågan, som jag här har gjort, ger mig det intrycket,
att den föreslagna lönesättningen, som utskottets majoritet har samlat
sig omkring, för vårt näringsliv medför väsentliga vådor och svårigheter,
vilka endast kunna motverkas eller neutraliseras genom en allmän kraftig konjunkturförbättring,
om vi möjligen kunna få hoppas på cn sådan. I annat fall
kommer detta system, som nu har ställts i utsikt, att bli synnerligen vådligt.

Jag vill inte uppehålla mig vid konfliktdirektiven. De ha redan tidigare
hilr tillräckligt berörts, och jag vill endast anknyta till ett uttalande, som i
går afton gjordes av herr socialministern, som yttrade något örn det anslag på
5 miljoner, som utskottet föreslår för bostadsbyggande i städerna. Det gäller
ju en tertiärkredit, medan däremot primär- och sekundärkrediten förutsattes
på hittills vanligt sätt komma att givas genom enskilda långivare eller
genom banker och dylikt. Man frågar sig emellertid nu i första hand: finns
det i städerna ett verkligt behov av ytterligare bostäder? Jag har under den
tid, som utskottet arbetat med denna sak, talat och rådgjort med många kom -

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
inunalmän ifrån olika städer, även många tillhörande samma parti som regeringen,
och som väl skulle ha all anledning att uttala sitt allra bästa omdöme
örn regeringsförslaget. Jag har emellertid ganska samstämmigt fått
det svaret, att det för närvarande inte finns något verkligt behov av och något
intresse för städerna att ytterligare uppmuntra bostadsbyggandet. Saken låg
helt annorlunda till efter krigsåren, då det till städerna och de större industrisamhällena
hade strömmat in en stor mängd industriarbetare och yrkesmän,
som hade kommit ifrån landsbygden och som då i de nya bostadsorterna behövde
nya bostäder. Att saken inte ligger till så för närvarande är alldeles
uppenbart. Tvärtom kan man mycket väl nu spåra en tendens och en önskan
från städernas sida att örn möjligt få tillbaka till landet det överskott av arbetskraft,
som under högkonjunkturen strömmat in till städerna. Och att nu
genom ett nytt bostadsbyggande fastlåsa denna överskottskraft, därtill kan
det inte finnas någon anledning.

Jag erinrar mig i det sammanhanget en föredragning, som vi i statsutskottets
fjärde avdelning hade ifrån socialstyrelsen, då det gällde fastställande av
dyrtidstilläggen, och då det gällde att överväga, i vad mån hyresmarknaden
kunde tänkas komma att bli ändrad under den närmaste tiden. Det framgick
av den föredragningen, att det här i Stockholm redan finns ett avsevärt överskott
på bostäder, och man häpnar varje dag vid en promenad här i staden
över alla de anslag, »Att hyra», man får se i olika stadsdelar — det gäller
våningar av olika storlekar. Detta stora överskott på bostäder kommer enligt
socialstyrelsens meddelanden att till hösten bli ännu mera markant. Förhållandena
torde vara likartade i många andra städer.

Jag kan med denna utgångspunkt inte finna, att det är riktigt att, såsom
herr socialministern i går gjorde, så högt och tydligt lovorda detta anslag
till bostadsbyggande i städerna. Han använde visst de orden, att det var ett
av de mest lämpliga anslagen, därför att det skulle komma att sättas i gång
så mycket mera pengar genom denna tertiärkredit. Jag vill säga, att hela
detta anslag verkar på mig bara som en gest —- jag vet knappast, om jag kan
kalla det för en vacker gest, men jag tror, att det är ett sådant där anslag,
som ser bra ut på papperet men som det inte blir något av. Jag för min del
har den bestämda uppfattningen, att dessa pengar hade kommit till en väsentligt
bättre användning som hjälp åt de arbetslösa, om beloppet, på sätt som
skett med andra medel, ställts till arbetslöshetskommissionens förfogande för
anordnande av reservarbeten i vanlig ordning.

Ja, herr talman, jag vill på grund av den allmänna önskan, som är till
finnandes, att denna debatt skall förkortas, inte uppehålla mig vid ytterligare
några punkter, utan jag vill endast med hänvisning till de av mig berörda
punkterna få förklara, att jag inte kan ansluta mig till det förslag, som
utskottsmajoriteten har framställt.

Herr Larsson, Sam: Herr talman! Jag skall inskränka mig till några

mycket korta repliker med anledning av socialministerns anförande i går afton.
Jag skall därvid bemöda mig om att lägga mina ord så, att jag inte
behöver få upprepad den beskyllning för att använda mycket hårda ord, som
jag fick i går av socialministern, en beskyllning, som ju måste verka alldeles
förkrossande, när den kommer från den nuvarande socialministern, vilken
denna kammare ju sedan gammalt känner för särskild mildhet i omdömen
om politiska moståndare.

Socialministern återkom vid flera tillfällen under sitt anförande i går till
ett uttalande, som skulle innebära, att man speciellt från vårt håll skulle ha
uraktlåtit att giva besked ifråga om de förslag, som framlades av statsmi -

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
nistern, och att man i stället skulle ha spekulerat i att åstadkomma en politisk
kris. Denna beskyllning för uraktlåtenhet att lämna besked nödsakar
mig att med några korta ord redogöra för vad som i det avseendet förekommit.

Den sista konferensen inför statsministern med de olika borgerliga partiernas
representanter hölls som bekant den 23 maj och avslutades, som statsministern
omnämnt, med en förklaring från hans sida, att han uttömt sina
resurser och att han, örn fortsatta förhandlingar skulle äga rum, väntade på
initiativ därtill från de andra partiernas sida. Omedelbart efter denna konferens
begärde herr Hamrin ett samtal med statsministern, och därvid framhöll
herr Hamrin nödvändigheten av att en utgångspunkt för utskottets fortsatta
arbete skapades. I sådant syfte föreslog herr Hamrin, att statsministern
måtte medverka till att ett principbeslut fattades i utskottet, för att
på det sättet arbetet skulle påskyndas. Statsministern förklarade sig villig
att överväga detta och anmodade herr Hamrin att återkomma till honom dagen
därpå, den 24 maj alltså. Vid det sammanträffande, som då ägde rum, blevo
statsministern och herr Hamrin ense örn ett yrkande, som den senare
skulle framställa i utskottet, och det skedde samma dag vid ett sammanträde
klockan 2, då herr Hamrin framställde detta yrkande, om vilket han överenskommit
med statsministern, och anslutning till det erhölls dels av utskottets
vice ordförande och dels av bondeförbundets ordförande. Beslutet fattades
då och innebar bland annat, att en förutsättningslös prövning av utskottet
skulle företagas rörande lönebestämmelserna vid reservarbetena. Detta
var alltså den 24 maj. Den 25 maj var Kristi himmelsfärdsdag. Den 26
maj började utskottets vederbörande delegation behandlingen av de särskilda
frågor, som enligt ett samstämmigt beslut närmast föregående vardag skulle
upptagas till förutsättningslös prövning. Samma dag på eftermiddagen hölls
bondeförbundets partisammanträde. Den 27, som var plenidag i riksdagen,
på eftermiddagen sammanträdde det socialdemokratiska partiet och förklarade
sin anslutning till det förslag, vartill också bondeförbundet hade givit
sin anslutning, och på kvällen den 27 offentliggjordes en kommuniké, som
utvisade, att en överenskommelse var träffad mellan partier, som representerade
en klar majoritet inom riksdagen.

Såvitt jag kan förstå, måste utskottsbeslutet den 24 maj innebära, att en
realprövning av bland annat avlöningsbestämmelserna skulle äga rum inom
utskottet. Innan detta hade hunnit ske, kom sålunda meddelandet örn överenskommelsen,
och det torde vara ganska uppenbart, att sedan meddelandet
härom offentliggjorts, var det alldeles meningslöst, att de utanför överenskommelsen
stående grupperna därefter skulle offentliggöra några särskilda meddelanden,
varigenom de icke kunde påverka en överenskommelse, som redan var
träffad.

Herr socialministern upprepade, som jag nämnde, vid flera tillfällen, att
vi skulle ha spekulerat i kris, att vi skulle ha önskat tvinga regeringen till
kapitulation på en av kärnpunkterna. Jag har redan i går sagt, att några
sådana spekulationer inte förelågo, och jag kan inte annat än upprepa det uttalandet.
Däremot måste jag ju säga, att vi inte ansågo oss skyldiga och inte
heller berättigade att giva vika på sådana punkter, där enligt vår mening
vitala intressen stodo på spel, och jag förstår inte, hur man kan sätta i fråga
en avvikelse från vad som enligt ens övertygelse bör ske. Att det loir gällde
verkligt betydelsefulla skiljelinjer, det har ju socialministern själv erkänt
genom att med en sådan bestämdhet hävda, att en uppgörelse var fullkomligt
utesluten, så snart det blev fråga om någon reduktion av grovarbetarlönerna.
Ett sådant hävdande av den synpunkten måste ju betyda, att man från re -

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni £. m.

Anslag till reservarbeten m. rrv. (Forts.)
geringens sida fäste så stor vikt vid detta, att man, all uppriktig samförståndsvilja
till trots, på den punkten icke ens kunde resonera om en jämkning.

Jag tror nu inte, att det är någon mening i att tvista med socialministern
örn vilken verkan de högre reservarbetslönerna kunna komma att ha. Socialministern
förklarade ju, att mina uttalanden och åsikter på den punkten voro
värdelösa, närmast därför att jag, som han uttryckte det, på en mycket kort
tid hade tagit alltför starkt intryck av »socialbyråkraterna» i närmast socialstyrelsen
och arbetslöshetskommissionen. Ja, herr talman, jag har nu sedan
gammalt haft den regeln för mitt handlande, att om det gäller saker, som
jag inte själv känner till, så försöker jag gärna fråga sådana människor,
som besitta sakkunskap på det område, som det gäller. Och när det rör
arbetslöshetsfrågorna, så lär väl ingen förneka, att arbetslöshetskommissionen
och socialstyrelsen äro de organ i vårt samhälle, som besitta den största sakkunskapen
på dessa områden. Jag har mycket svårt att förstå, att det skulle
vara något fel att anlita och tillgodogöra sig den sakkunskap, som på det
området kan finnas tillgänglig, och jag hoppas, att herr socialministern inte
upptar det såsom en förebråelse, om jag säger, att han själv sannerligen icke
skulle ha tagit skada till sin själ, örn han i något större utsträckning hade
anlitat den sakkunskap, som dessa ämbetsverk och institutioner ha till sitt
förfogande. Både i fråga om propositionens utarbetande och i fråga örn de
anföranden, som herr statsrådet hållit i kammaren, skulle åtskilliga misstag
icke lia behövt förekomma, om en sådan rådplägning hade ägt rum.

Herr socialministern betvivlade till och med i går, att den uppgift, som
jag hade lämnat örn ackordsförtjänsten, att den skulle överstiga reservarbetslönerna,
kunde vara riktig. På den punkten hade herr socialministern inte
ens behövt gå till »socialbyråkraterna» för att få besked. Det hade räckt,
om herr socialministern hade slagit upp det utskottsutlåtande, som nu behandlas
av denna kammare, och sett på de tabeller, som där meddelas om den
skillnad som råder mellan ackordsförtjänsten och reservarbetslönerna. Och
herr statsrådet skulle här ha funnit, att den för det sista året var genomsnittligt
omkring 10 procent. Och då statsrådet sedan sade, som jag tror
skedde under gårdagens anförande, att en betydande förbättring på det allra
sista halvåret ägt rum i fråga örn arbetslöshetskommissionens sätt att tilllämpa
de här reglerna, så skall statsrådet finna, att en motsvarande uppgift
örn ackordsförtjänsten och reservarbetslönerna för år 1929 också finnes intagen
i detta utskottsutlåtande, och den visar, att även på den tiden skillnad
och underligt nog en ännu större skillnad mellan ackordsförtjänsten och reservarbetslönerna
förelåg. Skillnaden är visserligen inte så stor, men den föreligger
i alla fall.

Herr talman! Jag har inte kunnat uraklåta att beklaga, att socialministern
på det sätt, som skedde under gårdagens anförande, ansett det lämpligt
att uttala förklenande omdömen örn tjänstemän, som syssla med dessa arbetslöshetsuppgifter
under en så svår tid som den vi för närvarande genomleva.
Och jag, som också har någon kännedom örn hur dessa tjänstemän sköta sina
uppgifter, är av den meningen, att det i riksdagen snarast borde givas uttryck
åt tacksamhet mot dessa tjänstemän, som med den största lojalitet och
plikttrohet ha fullgjort sitt arbete på detta svåra arbetsområde.

Häri instämde herrar Kvarnzelius och Bjurström.

Herr statsrådet Möller: Jag skall begagna tillfället att omedelbart replikera
herr Larsson.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslay till reservarbeten m. m. (Forts.)

Det är riktigt, att det gjordes ett s. k. principuttalande i utskottet, i vilket
bland annat ingick en förutsättningslös prövning av lönerna, men om herr
Larsson har fattat detta principuttalande som ett besked till regeringen rörande
de ståndpunkter, som man kunde förvänta, att olika partier komme att
intaga, så har i varje fall undertecknad, och jag skulle tro regeringen i dess
helhet, inte uppfattat principuttalandet såsom ett sådant svar. Det var fullständigt
omöjligt att förutse vad detta principuttalande på avgörande punkter
skulle komma att medföra för praktiska resultat, och jag måste säga, att jag
ju från begynnelsen fattade denna fråga bland annat om lönerna, då det
gällde en förutsättningslös prövning, på det sättet, att man skulle kunna diskutera
praktiskt taget vilket slags lönesättning som helst. Men det framgick
under förhandlingarna vid något tillfälle, att med förutsättningslös prövning
av lönebestämmelserna förstod man ingenting annat än att man skulle kunna
vara med, som det hette, om »någon mindre justering», men något slags ändring
i själva systemet fick inte förekomma, och det visar sig ju nu i den reservation,
som är avlämnad från frisinnat håll, att bibehållandet av systemet, låt
vara avskuret nertill, för den frisinnade ledningen i varje fall var själva huvudförutsättningen
för att man skulle kunna nå medverkan även från de frisinnades
sida. Jag måste ju säga mig, att om förutsättningslösheten i prövning
icke sträckte sig längre än att man inte fick angripa själva detta system
med reducerade löner, så hade ju regeringen, därest man fått det verkligt
klart för sig på ett tidigt stadium, kunnat lämna det besked, som jag givit
här i dag, att under sådana omständigheter man inte kunde träffa överenskommelse
med regeringen på speciellt denna punkt. Det skulle för övrigt förvåna
mig örn man inte redan inom utskottet, d. v. s. bland utskottets ledamöter,
hade saken ganska klar för sig. Det är möjligt, att det är orätt att
säga, att det har förelegat spekulationer i kris, men, mina herrar, örn utskottet
hade fortsatt behandlingen efter detta principuttalande, från vilken behandling
såvitt jag förstår regeringen praktiskt taget hade varit utesluten, och
örn man gjort uppgörelser på alla de punkter, där man gjort principuttalanden
inom utskottet, vad hade då blivit följden? Såvitt jag förstår hade följden
blivit, att man först när de definitiva besluten inom utskottet skulle fattas,
sannolikt efter längre tidsutdräkt än nu, hade kunnat komma till de förhandlingar,
som skulle lett till en uppgörelse överhuvud taget. Jag får säga, att
jag ju aldrig riktigt har förstått varför man skulle göra det där principuttalandet,
men det är ju en sak för sig. Man yrkade det bestämt från borgerligt
håll, och vi från regeringens sida ville inte motsätta oss, att det gjordes, fastän
jag inte förstod vad det skulle tjäna till, därför att det icke gav besked på de
punkter, där besked behövde givas, för att man skulle veta vad man hade
att rätta sig efter, huruvida förutsättning för en uppgörelse fanns eller inte.
Örn riksdagen i dag hade stått i den situationen, att det hade varit ett i
alla avseenden praktiskt taget fullständigt söndertrasat utskottsutlåtande med
olika slags reservationer kanske på varenda punkt, som skulle behandlas, tror
verkligen herr Larsson, att under sådana omständigheter det hade varit någon
möjlighet att inom rimlig tid få till stånd ett beslut, som hade kunnat accepteras
som en samförståndslösning? Det kan inte hjälpas, att jag har det intrycket,
att man blivit utsatt för det missförståndet, att det inte egentligen
spelade så stor roll vilken ståndpunkt regeringen intog i olika frågor, utan
huvudsaken var, att man skulle kunna träffa vissa överenskommelser inom
utskottet. Ja, örn här inte ligger — jag tillåter mig erinra örn herr Löfgrens
fråga i går — en politisk spekulation, så säger jag, att man i varje fall har
spelat hasard. Man kunde inte veta vilka de politiska resultaten av detta
slags spel skulle bli. Man tog, såvitt jag kan förstå, med (öppna eigon den ris Första

hammarens protokoll 1033. Nr hl. 2

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. rrv. (Forts.)
ken, att man, i stället för att giva besked, skulle slutligen kunna komma fram
till en mycket svårartad — det är alltjämt min övertygelse — politisk kris.

Jag nödgas tillbakavisa det påståendet, att jag skulle ha fällt ett förklenande
omdöme örn socialbyråkraterna. Det förhåller sig ej på det sättet.
Med vad jag sade menade jag, att det föreföll, som örn man egentligen inte
ansåge, att det utanför deras krets funnes något slags sakkunskap, något
slags vetande på dessa punkter, något slags omdöme om hur arbetslöshetspolitik
borde bedrivas. Det är det intrycket jag har haft mycket länge, att
de äro Gud fader i dessa frågor. Vad de säga det är riktigt, och den, som
gör gällande någon annan synpunkt, hänföres omedelbart till de osakkunnigas
skara. Nu är det emellertid så, att livet är ganska rikt. Många av de detaljfrågor,
som sammanhänga med arbetslöshetspolitiken, kunna ses från andra
synpunkter än de erfarenhetssynpunkter, som samlas upp på de statistiska
byråerna, och av dem som ha hand örn den egentliga ledningen av arbetslöshetspolitiken.
Och jag säger, att jag har den uppfattningen — det behöver
ju inte betyda något förklenande, att de i många avseenden ha misstagit sig,
kanske inte minst på det viset, att de icke lia kunnat beräkna de psykologiska
verkningarna av de åtgärder, som de ha vidtagit.

Mina herrar, det är naturligtvis inte på det viset, då jag talade om ackordsförtjänstema,
att jag har bestritt, att de i vissa fall lia kunnat stiga utöver
timlönerna, men det är känt, att först och främst ett mycket stort antal
arbetare inte komma dit, framför allt inte i början, och örn de lyckas genom
att träna upp sin arbetsförmåga åstadkomma ett resultat så att det mera allmänt
blir överstiganden av ackordssättningarna, ändras ackordssättningen, och
det är det, som verkar fullständigt förstörande på arbetslusten. Det måste
man ju förstå, när det gäller människor, som även med något överskridande
av ackordsf ört jönsten i varje fall få mycket mycket låga inkomster. Det är
ju på det sättet, att man, om man läser vissa siffror, får ett visst intryck
härav. Men örn man går till de människor, som arbeta på arbetsplatserna, så
är ju också deras erfarenhet av en viss betydelse. Efter min uppfattning
kommer det på denna punkt att hädanefter ske verkliga rättelser, så att man
inte kommer att fästa det avseende man hittills har gjort vid rätten att
förtjäna mer än dagslönerna, och jag måste ju säga, att med hänsyn till arbetslöshetskommissionens
direktiv, sådana som riksdagen själv givit dem, har
kommissionen förut inte haft någon rätt i egentlig mening att låta ackordsförtjänsten
något nämnvärt överstiga timlönerna, ty det skulle ju knäcka
hela den hittillsvarande principen på denna punkt i vår arbetslöshetspolitik.
Det är väl fullkomligt uppenbart, att när man betraktar det såsom en grundläggande
förutsättning för näringslivets tillfrisknande, att en reservarbetare
inte får förtjäna vad han kan förtjäna i samma arbete i den öppna marknaden,
bär kommissionen skyldighet att se till, att detta direktiv också blir följt.
När utskottet uttalar, att man skall undvika sådana åtgärder, som kunna
nedsätta arbetsintensiteten, så torde på den punkten för framtiden den stelhet,
som hittills rått i detta avseende, vara avlägsnad, och det betraktar jag för
min del såsom en av de största vinningarna framför allt ur arbetspsykologisk
synpunkt för framtiden.

Ja, jag har ingen anledning att ytterligare uttala mig örn dessa frågor.
Det är klart, att under debatten har fällts ganska många yttranden, som jag
inte här kan taga upp till behandling, men det finnes väl ingen anledning att
längre draga ut på debatten i denna kammare.

Herr andro vice talmannen: Herr talman! Jag skall med några ord be röra

hur jag och åtskilliga av mina meningsfränder se på de föreliggande frå -

Tisdagen dell 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
gonia, och ^jag kan då genast säga, att vi för samhällets lugna utveckling och
trivsel ansågo det angeläget, att inte denna riksdag åtskildes utan att åtgärder
vidtagits för lindrande av svårigheterna för de arbetslösa och utan att stöd
lämnats till jordbruket. Vi önskade därvid en lösning på en så bred front som
möjligt med anslutning från de flesta partiernas sida. Detta visade sig ju sedan
emellertid inte möjligt. Fran den 4 maj, då statsministern först underhandlade
med ledarna för de olika borgerliga partierna, och till den 23 maj låg ju frågan
ungefär i samma läge, och det såg ut, som om någon lösning inte skulle vara
möjlig. Perspektivet var icke alltför tilltalande. Man kunde tänka sig två
olika vägar: den ena, att landet kastades ut i en förödande valstrid, utan att
några åtgärder vidtagits vare sig för jordbruket eller för de arbetslösa. Den
andra vägen vore, att man sökte uppnå en annan majoritet. Denna väg torde
icke ha varit framkomlig, åtminstone inte över hela linjen. Nu säger visserligen
till och med herr Sam Larsson, att jordbruket skulle ha fått lika stor
hjälp, även örn icke denna koalition hade kommit till stånd. Men härom råda
nog olika meningar. Herr Örne uttalade under debatten här i kammaren i lördags,
atteni fingo jordbrukarna ett så stort program genomfört, att de inte ens
vaga drömma örn hälften därav, och herr Hagge yttrade i går ungefär
så: vad är det för mening med, att man höjer priserna på jordbrukets produkter,
ty följden därav torde väl bli ökade arbetskostnader för jordbruket! Då vill jag
lästa uppmärksamheten på, att jordbrukets arbetslöner för närvarande äro inte
alltför höga, och de äro i stort sett desamma, som ha varit rådande under hela
det senaste decenniet, men priserna på jordbrukets produkter lia ju sjunkit
avsevärt. En sänkning av produktpriserna har således ej nämnvärt påverkat
arbetslönerna i sjunkande riktning och en måttlig höjning av dessa priser skulle
eJ heller påverka dem i motsatt riktning. Vi vänta inte nu att få upp priserna
på dessa produkter ens till 1929 års prisnivå. De stödåtgärder, som äro vidtagna
för att höja mjölkpriset, skola ju baseras på ett smörpris av 2 kronor 30 öre
per kilogram, och därvid skola jordbrukarna bidraga med en del själva för att
få det priset, genom de s. k. mjölkavgifterna. Gör jag en jämförelse med vad
priset på smöret var senast 1929, så stod det då i ett medelpris av 2 kronor 91
öre. och medelpriset under åren 1925—1929 var 3 kronor 5 öre. Med ett smörpris
av 2 kronor 30 öre skulle man alltså inte behöva hysa några farhågor för
att man får upp en prisindex på smöret, som skulle verka i en sådan stimulerande
riktning på arbetslönerna, som herr Bagge ifrågasatte.

o Ser jag på andra viktiga produkter av jordbruksnäringen, t. ex. spannmålen,
så kommer ju inte ens med det nuvarande inlösningspriset på vete, som för nästa
år är tänkt skola bli 19 öre per kilogram — det rådande priset under året blir
ju inte detta, ty det kommer att ligga åtskilligt lägre — vetepriset ens tillnärmelsevis
upp till vad som var rådande före 1930. Och på animaliska produkter,
såsom kött och fliisk, äro ju priserna för närvarande orimligt låga, och de
stödåtgärder, som genom riksdagens beslut möjligen kunna verka prisstimulerande,
komma visst inte att få de verkningar, att man kan räkna på, att produktionen
stimuleras och att ökade arbetslöner bli en följd.

Jag kan inte se detta uttalande i annan belysning än att man antingen inte
har förståelse för vad jordbruket i nuvarande läge kräver eller också att det
inte finns någon allvarlig vilja att göra något åt saken. Herr Sam Larsson
fruktade, att de åtgärder, som genom denna allians, vilken betecknats med
olika, mer eller mindre smickrande namn, skulle genomföras, komme att leda
till att de nu handlande grupperna skulle komma att förtrycka andra folkgrupper
i landet. Jag hyser inga farhågor i sådant avseende. Arbetarna och bönderna,
som äro de största folkgrupperna i landet, komma säkerligen inte, om
jordbrukets och de arbetslösas ekonomiska förhållanden göras något drägligare,

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
att söka förtrycka andra befolkningsgrupper. Sådana farhågor behöver man
förvisso icke hysa, utan vad som nu behöves är, att man vidtar åtgärder för att
rätta till de snedvridna förhållanden, som ha uppstått. Och det hade varit
önskvärt, att man kunde ha nått mera samfällt stöd inom Sveriges riksdag
därom. .....

Går jag sedan något vidare bland de förslag, som jag tänkte mig möjligen
skulle kunnat genomföras, utom det nu föreliggande, kommer jag närmast till
herr Sam Larssons och hans meningsfränders förslag, vilket också sannolikt
nu skulle kunnat tänkas ha blivit riksdagsmajoritetens förslag. Hur mycket
skiljer sig då det Sam Larssonska förslaget från utskottsförslaget? Ja, beträffande
kostnaden kan man väl inte säga, att de 16 städer, där, enligt vad socialministern
i går upplyste, grovarbetarlönerna ligga i ett så högt läge, att det
kunde inverka något på den nuvarande lönesättningen, i och för sig skulle ha
den verkan, att det bleve fackföreningsmonopolism och fackföreningsterror, som
skulle bli förhärskande inom dessa arbetsområden. Jag tror, att man har sett
spöken på ljusa dagen, och jag tror, att man har överskattat betydelsen av denna
detalj alltför mycket. Man har målat ut någonting, som saknar verklig bakgrund.

Sedan kan ju sägas något örn omfattningen av de allmänna arbeten, som
skola sättas i gång. Därom kunna ju olika meningar råda, och även från vår
sida hade vi från början hyst en viss tveksamhet, huruvida det skulle vara önskvärt
att för närvarande sätta i gång allmänna arbeten i sådan omfattning som
regeringen tänkt sig. Men det kan ju å andra sidan med visst fog sagås, att
under tider, då den enskilda näringsverksamheten lider av lågkonjunkturen,
staten bör bereda de arbetare, som inte kunna erhålla arbete i den allmänna
marknaden, sysselsättning vid arbeten, som både äro nyttiga och som i framtiden
komma att ha en viss uppgift och som i angelägenhetsgrad även kunna
sägas tillhöra dem, som inte böra få anstå alltför lång tid. Örn sådana arbeten
något år skulle utföras så att säga i förskott, komme det nog inte att menligt
inverka vare sig på landets ekonomiska, liv eller på arbetslönerna på arbetsmarknaden,
åtminstone inte då de anordnas så, som man här har tänkt sig. Det
beror emellertid på tillämpningen, och regeringen får ju i och med bifallandet
av utskottets förslag en ganska vidsträckt fullmakt i det avseendet. Man har
därför anledning att ställa stora anspråk på Kungl. Maj :t, att de beslut, som nu
komma att fattas, verkställas på ett sådant sätt, att de bli till gagn såväl för
det allmänna näringslivet som även däri, att de ej komma att åstadkomma skadliga
verkningar på arbetsmarknaden. Men vilken regering, som än sitter undertider
som de nuvarande, måste få en ganska vidsträckt fullmakt. Endast på
den vägen är det möjligt att genomföra de åtgärder riksdagen beslutar, och
även de föregående regeringarna ha ju haft rätt vidsträckta fullmakter, vad
beträffar anordnandet av arbeten •— visserligen genom arbetslöshetskommissionen,
men däruti är ju inte någon nämnvärd förändring vidtagen.

jag anser således, att man blåst upp denna punkt örn lönevillkoren till alltför
stora dimensioner. Även de nuvarande arbetena under arbetslöshetskommissionens
regi ha naturligtvis sina brister, och det kan nog inte förnekas, att de,
såsom en talare yttrade i går, skapa en viss mindervärdeskänsla hos de i dessa
arbeten sysselsatta, och kan man i någon mån minska den, torde det inte vara
till någon skada, utan till gagn för hela denna verksamhet. Att inte staten
kan lägga armarna i kors under svårigheter och tider som de nuvarande, torde
väl i varje fall stå klart för var och en, och när man nu söker blåsa upp diver -genserna till sådana proportioner, som senast varit fallet, och när man säger,
att den allians, som nu är knuten, kommer att bli samhällsskadlig, men som
sannolikt, örn den varit omfattad av ytterligare två partier, skulle ha prisats

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
såsom en åtgärd av den största samhällsnytta, ja, kanske som en fosterländsk
gärning, så tror jag att man inte får blåsa upp sakerna på det sättet. Då
driver man här ett politiskt spel, som inte kan vara vare sig till parlamentarismens
eller till landets nytta. Det är framför allt för landets lugna utveckling,
för folkets trivsel och för dess bästa, som vi nu inte vilja vara med att
kasta ut landet i en förödande valstrid, utan vilja vara med att bereda den hjälp,
som vi anse, att samhället var skyldigt och kunde lämna de arbetslösa, samtidigt
som åtgärder vidtoges till stöd för jordbruket.

De yttranden, vilka, som jag förut nämnde, fällts av herr Bagge och även
av herr Löfgren och andra talare i går, vittnade om att man, alla vackra deklamationer
till trots, sannolikt inte på den borgerliga sidan skulle kunnat åstadkomma
det stöd för jordbruket, det jordbruksprogram, som nu har fått och får
riksdagens bifall.

Jag ber sålunda, herr talman, att få yrka bifall till den föredragna punkten.

Herr förste vice talmannen, som för en stund övertagit ledningen av kammarens
förhandlingar, tillkännagav, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 8 e. m.

Herr Lindhagen: Herr talman! Litet var av oss måste ju känna sig vimmelkantig,
då vi stå så här var och en som ett vajande rö i världskrisens stormar,
både institutioner och individer. Jag är vimmelkantig alldeles särskilt därför
att jag utan någon egen förskyllan och värdighet plötsligt befinner mig
i en riksdagsmajoritet i en s. k. stor fråga. Det var ganska ofta fallet vid
sekelskiftet, men sedan har det varit sparsammare med dylika befordringar.

Vi, som torde höra till ignoramus och ignorabimus, d. v. s. de, som äro och
komma att bli ohjälpliga ignoranter i den här politikens kulisshemligheter, vi
lyssna därför lystet till experterna och byggmästarna. Men tyvärr — eller
kanske enligt sakens natur, och således icke tyvärr — möter man den vanliga
erfarenheten: inga lia så olika meningar som experterna, och inte blott
olika meningar i sak, vilket är ledsamt, men också olika meningar på grund av
partiinställningar, vilket är tröstlöst. Det är således förlåtligt, örn vi tveka
att godtaga en sådan ledning som en vägledning.

En sak förstå vi emellertid, och det är, att nöden har ingen lag, och att det
därför hade varit ståtligare, tryggare och fruktbarare, om enighet kunnat vinnas,
ty tiden längtar efter samförstånd. De ständiga stridsfronterna i det
politiska spelet kunna inte vara livets mening, och i en sådan våldsam konjunkturfråga
som denna skulle man till och med kunna vara med om enighet
till varje pris, vilket ju också delvis blivit förhållandet. Skiljaktigheterna äro,
såsom erinrats, kanske inte heller så prisvärda. I olikhet med en och annan
talare, tycker jag emellertid, att det hade varit en olycka, örn inte allt, som
blivit sagt här, också fått sägas. Annars hade det lätt blivit ett träsk av
det hela, men nu är det ju ansatser till spelande liv över den njmrien tering, som
vi i alla fall med eller mot vår vilja stå inför.

Men nu kommer ignoranternas nästa fråga, och den är: vad kommer efter
detta budgetår? Nödhjälp för tillfället, för ett år, det är vad vi diskutera och
vad vi hängiva oss åt. Men regering, experter, utskottet och talarna lämna
denna fråga obesvarad, förmodligen därför att de inte kunna besvara den.
Men man kan ju giira en erinran mot alt vi förbigå den tryggt och leende,
även om det hänger över oss någonting av: efter oss syndafloden. Det lugnar
emellertid även oss andra för ögonblicket, men i nästa ögonblick tränger sig
i alla fall på oss oron över dansen på en vulkan, över dödsdansen.

Krisen är en episod eller ett sjukdomsfall i det nuvarande systemet, det är

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
det, som den nuvarande svenska statsmakten hoppas på. Men det kan ju hända,
att den är ett konstruktionsfel i systemet, en höststämning, en avslutning
på ett solvarv, och då kommer alltid det obekanta »efteråt», inte som en
uppståndelse av det gamla vanliga, utan såsom någonting alldeles nytt, örn
vilket vi inte veta mycket.

Vidare fråga vi ignoranter oss, om prissättningen, som här spelats så Hacket
om och talats så mycket örn, hoppats så mycket på och fruktats så mycket
för, fortfarande skall liksom förut bestämmas genom arbetsgivarnas lockouter
och arbetarnas strejker. Denna metod för prissättning har haft sin tid i brist
på andra utvägar. Men kan det få fortfara i evighet så? Är det livets mening?
Är det ett just system? Det kan väl ändå inte vara möjligt. Och förr
eller senare kommer då medelklassen, som får sitta emellan, att säga nej,
och att medelklassen är stor, när den blir uppbragt, det visa oss endels erfarenheterna
från Tyskland.

Vidare ställa vi ignoranter oss undrande inför ungdomsarbetslöshetens problem,
Utskottet kommer med uppenbara palliativ, och det är ju inte något
att klandra, ty saken är svår. Det hyser goda förhoppningar. Men jag tycker
också, att därbakom sticker fram någonting av räddhågan inför det nuvarande
systemets prestige. Vad är utgångspunkten för ett avhjälpande av ungdomens
arbetslöshet? Är det inte ungdomens rätt till arbete först och främst?
Näringarna, yrkena, verk och inrättningar kapitaliseras och privilegieras av
dem och för dem, som därinnanför ha sitt på det torra. Jag säger därför:
portarna till arbetet äro stängda för ungdomen och bli det för varje år allt
mer, och därför måste vi förstå så mycket i alla fall. att det första steget på
lösningen av detta problem är att öppna alla dessa portar för ungdomen. Jag
sade det för någon kort tid sedan på ett arbetarmötes demonstration första maj,
och det kom ett par arbetare efteråt och sade till mig: »Detta var ett sant ord

i rätt tid, för just det behöver sägas.» .Genom det nuvarande systemet stänger
man också ute begåvningarna, får dem inte prövade. Låt därför ungdomen
själv och deras närmaste rådgivare verkställa sorteringen och urvalet, men
låt det inte ske genom att stänga portarna till arbetet för ungdomen. Örn
detta problem tiger välfärden. Örn man ej vågar gå till grunden med tingen,
så snickras endast småverk i stora tider. Och att vårdslösa roten och ändå
ordna grenarna, det är omöjligt enligt ett gammalt ord ifrån Österns flydda
årtusenden.

Så har jag vidare såsom ignorant tittat på ordet »statsbeställningar», vartill
utskottet anslagit 10,700,000 kronor. Namnet låter ganska produktivt. Men
om man ser efter — i papperen nämligen — reser sig ett aber bakom den
summan. Det står, att 7 miljoner för ett år skola extra anslås för flottans
nybyggnader utöver de 106 miljoner, som beviljades för att amorteras i utgiftsstaten
under loppet av ett visst antal år. Men inte nog härmed. Det återstår
3,700,000 kronor av statsbeställningsanslaget, och örn det förordas ger
utskottet och följaktligen nu också riksdagen regeringen fullmakt att efter
eget gottfinnande disponera dem företrädesvis, enligt utskottets önskan, för
militära ändamål. Och därigenom skall det extra anslaget i första hand på 7
miljoner och sedan eventuellt på 3,700,000 kronor disponeras så, att man binder
sig under budgetåret för en fortsättning delvis för framtiden härav. Detta
är ju en kompromiss bakom kulisserna, och det är därför såvitt jag kunnat
finna inte sagt någonting därom någonstans. Utskottet i varje händelse talar
intet örn behovet av dessa ökade anslag, som nu sålunda skola kastas i sjön. Jo,
för statens och enskilda varvsarbetare kanske de äro behövliga, örn dessa inte
få arbete på annat håll, åtminstone för statens varvsarbetare, det är klart.
Men det heter ju, att med våra uppfinningar kan fredsindustri i ett nafs om -

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
ändras till krigsindustri, och skulle inte då också krigsindustri kunna i påfrestande
ögonblick omändras till en fredsindustri och därigenom skapa arbete
också åt statens varvsarbetare? Anslaget är för övrigt improduktivt såtillvida,
att det icke skaffar mat, kläder och bostäder på något sätt. Det innefattar
väl också ett föregripande av försvarskommissionens arbete. Försvarskommissionen
är ju tillsatt för att minska utgifterna för militärväsendet. Är
den hörd över denna äventyrliga och på lösa boliner tillämnade ökning i anslaget
till militärväsendet?

Nu lönar det sig förmodligen icke att ha en sådan mening, som den jag har.
Majoriteten beslutar, och hade icke kompromissen kommit till stånd, så hade
väl i alla fall anslaget beviljats. Men nog får det väl räknas till en av det
socialdemokratiska partiets allra största eftergifter i denna kompromiss. Och
själva titeln — det kallas statsbeställningar — är väl en skyddande förklädnad,
så att det förslår! Det hade väl bort heta beställningar av krigsmateriel med
mera, det senare ifall en eller annan hacka av de 10,700,000 kronorna skulle utfalla
för ett annat ändamål. Är man rädd för att tala örn det? I innehållsförteckningen
står det bara »statsbeställningar»!

Vidare anser sig mången av oss ignoranter även böra ägna några ord åt jordbrukshjälpens
uppkomst, dess dilemma, dess temperament och dess framtidsutsikter.
I gamla tider, då svenskarna voro för det mesta jordbrukare, var
den hjälpen självfallen från statens sida. Staten koloniserade landet oupphörligt,
och då skedde jordbrukshjälpen på det sättet. Men så kom industrin
och överflyglade modernäringen, näringarnas näring, jordbruket, och då uppstod
det fienskap och en ny klyfta mellan land och stad, såsom vanligt är i
Sveriges historia. Emellertid blev hotet från industrins sida ganska våldsamt
till och med mot de självägande böndernas bestånd, och då tillkommo
Norrlandslagarna, en expropriation av stora mått i fråga örn rätten att handla
fritt med jorden och i fråga örn rätten att behandla människorna på den köpta
jorden såsom slavar.

Efter det uppdök alltmer även de självägande jordbrukarnas ekonomiska
fråga. 1930 började det andas litet positiv politik även i detta. Land
och stad hade av vissa skäl intresse av att finna varandra, och så kom den
stora subventionen åt stora och medelstora jordbruk till stånd. Jag, som har
sysslat mycket med det mindre jordbruket, förstod inte, varför bara de stora
och medelstora jordbruken skulle understödjas, och motionerade — mitt enda
maktmedel — i anledning av propositionen, att riksdagen hos regeringen ville
begära ett behjärtande av och ett förslag till åtgärder för stödjande av även det
mindre, jordbruket och dess mångskiftande, nödlidande klientel. Och för detta
ändamål föreslogs avsättande till förfogande under nästkommande budgetår av
en subvention, motsvarande exempelvis, vad man nyligen ansett böra ifrågakomma
till flottans nybyggnader eller 106 miljoner kronor. Jag menade, att örn
man hade råd att använda 106,000,000 kronor till nybyggnader för flottan,
så hade man också råd att spendera lika mycket för att bringa det nödlidande
jordbruksfolket och de jordlösa på fotter, genom att skaffa dem mark
under fotterna. Alla partier avstyrkte emellertid detta förslag utan motivering.

Men år 1932 hade man ändrat mening. Man sade då: ''Visst skola vi stödja
även det mindre jordbruket med penningsubventioner, och då blev subventionen
en populär sak. Varför sade man nej första gången från alla partier
för att ångra sig kort efteråt utan skiftande motivering? Det var jordbrukshjälpens
evolution. Man började med de mäktiga, som man lyssnat till först,
och så kom man därefter dröjande och tveksamt till de betryckta, som tego
och ledo. Sa sker det alltid, och eftersom det sker, så är det väl en naturlig

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
lag, och då är det icke värt att klaga över deli saken. Det var det socialdemokratiska
partiet som tog initiativ till denna hjälpaktion även beträffande
mindre jordbruk, och nu är det som sagt en populär sak att vilja hjälpa det
mindre jordbruket. Det har skett en omkastning i partiförhållandena; om
den kommer att bli varaktig känner jag icke, men det är i alla fall en krusning
på det politiska dödvattnet för tillfället.

Med detta sammanhänger också frågan örn jordbrukets organisation. De
gamla lantmannapartierna tillägnade sig makten och genomförde sina krav.
Sedan gingo de bort från skådeplatsen, veko undan för industrien och stadskulturen,
och jordbrukarna blevo för en tid denna kulturs slav i det politiska
livet. o

Men det gnisslade även där i kedjorna, och då uppträdde plötsligt riksförbundet
som en sammanslutning för de större jordbrukarna och bondeförbundet
såsom en sammanslutning för de mindre jordbrukare, som icke redan befunno
sig hos liberalerna eller socialdemokraterna. Denna ^ tudelning ansågs
emellertid såsom en svaghet, och därför sammanslogos de båda förbunden till
ett förbund på följande villkor: riksförbundet lånade bondeförbundets namn,
vilket var kraftigt, i valrörelsen, men däremot gav riksförbundet åt bondeförbundet
riksförbundets själ och ledning. Dessutom träffades även en annan
överenskommelse. Bondeförbundet, som gärna ville ha tummen pa industriens
jordförvärv och på industriens jordmonopol, kunde icke släppa det, och da
lovade riksförbundet att stödja bondeförbundet i detta. Men å andra, sidan
förband sig bondeförbundet att icke röra vid de stora godsägarnas fria förfogande
över sina undersåtar, och sen fick man icke blott en utan flera lagar,
där man iakttog denna skillnad i författningen, därför att det nya bondeförbundet
var uppbyggt på sådana grundvalar, att det var tungan på vågen,
när det gällde att antaga dessa lagar. Det är alltså en naturlig företeelse,
som sker därför, att det icke kan ske på annat sätt, och därför är det ingenting
att beklaga sig över.

Under alla dessa officiella omgestaltningar i det lilla fortsatte jordbruksreformen
att oroa statsmakterna nerifrån, och bakom stodo de ännu mer eller
mindre ohjälpta jordlösa befolkningslagren. De borgerliga partierna satte
sig emot att ingripa genom lag till deras fördel och efter den 5 juni 1924 och
den G juni 1925 (se reservationen till andra lagutskottets utlåtanden nr 32 och
33 år 1933) råkade frågan allt mer i lägervall. Jordkommissionen hade enligt
sin instruktion tagit upp saken utförligt och med kraft, och socialdemokraterna
stödde i riksdagen det förslaget kr 1924. Men de s. k. borgerliga
partierna voro fortfarande eniga om att slå ned det, och sedan blev det en
tröstlös situation, och nu vilar man på hanen.

Så kom den stora ekonomiska krisen, och den grävde upp åtskilligt, som
varit begravet. Regeringen kom 1933 med ett försiktigt förslag till expropriationslagar
såsom stöd bakom dessa bemödanden. Detta förslag var enligt
min mening ofullständigt, och lagstiftningen var icke, på sätt jordkommissionen
förordat, utformad på sådant sätt, att den kunde bli effektiv. Men det
var i alla fall en princip som fördes fram, och den kompletterades vid denna
riksdag bland annat av mig i tre motioner (nr 195) samt i avhandlingar vid
andra lagutskottets utlåtanden nr 18, 32 och 33, som jag ber att få antecknat
till protokollet, ifall någon läsare i framtiden kommer att intressera sig för
detta ämne. Här bade nu varit ett tillfälle att slå ett nytt stort slag för jordreformen
genom kolonisation, som begärdes av 1925 års riksdag på motion av
mig, och det är icke minst därför, som jag också måste intressera mig för
det. Riksdagen sade: Nu skola vi börja o. s. v. att kolonisera riket å odlingsbar
mark, och mången utredning örn tillgången på odlingsbar mark i riket

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
hade föregått denna riksdagsskrivelse, och mången utredning har följt efter
densamma. Då gällde det att ha lagar till hands i mån av behov och efterfrågan
för självförsörjande jordbruk, nya arbetarjordbruk, frilösning av arrendejordbruk
och fulländning av ofullständiga jordbruk m. m. sådant.

Jag tager såsom ett exempel förbättring av ofullständiga jordbruk. ^ Där
kunde denna nödhjälp, som det nu skall givas ut så mycket pengar på, ha
uträttat någonting av det mest produktiva som man gärna kan tänka sig, och
örn man vunnit det, hade det varit en vinst icke blott för budgetaret, utan
praktiskt taget för evig tid. Det hade ock skapat sysselsättning, som uppfostrat
arbetarna och de hade fått arbeta för egen räkning. Nu gå föräldrar och
barn arbetslösa på vintrarna och delvis även på somrarna vid de ofullständiga
jordbruken.

Denna sak har jag utvecklat vid denna riksdag uti motioner och reservationer,
byggda på erfarenhet örn, huru det verkligen förhåller sig. Den saken
har nu fallit på alla de borgerliga partiernas motstånd. Alltså har det icke
i detta fall varit någon koalition mellan socialdemokraterna och bondeförbundet,
fastän detta är en jordbruksfråga. Där sprängdes koalitionen, och socialdemokraterna
fingo stå ensamma.

Man skulle kunnat börja med t. ex. att förbättra alla de utbrytningar på
olämpligt sätt, som skett till följd av 1896 års ägostyckningslag, som enligt
motiven tillkom för att de norrländska bolagen skulle få lättare att göra sig
av med den odlade jord som de icke behövde för sin näring och behålla hela
skogen. Sådana ägostyckningar ägde rum i stor utsträckning intill år 1905,
då den provisoriska norrländska ägostyckningslagen kom till.

Var skall då tillskottet av jord tagas ifrån? Den måste ligga intill det jordbruk,
som skall kompletteras, och merendels tagas från den jordbruksfastighet,
från vilken den blivit utbruten. Jorden måste utbrytas på rätt tid, i
rätt omfång, till rätt beskaffenhet och till skäligt pris. Då svaras nu som alltid
från de s. k. borgerliga partierna: det finnes så mycket, så mycket färdiga
jordbruk till salu, som skola byta ägare särskilt i södra och mellersta
Sverige. Detta är väl en bluff så stor, att man icke kan organisera någon
större.

Det kan emellertid inträffa, att bolagen beflita sig om någon större beredvillighet
att åstadkomma arbetarjordbruk. De skapa i själva verket en stor fördel
för industrien genom att på samma gång skapa skogsarbetarboställen.
Staten sköter dessutom organisationen och släpper till pengar för att köpa
erforderlig mark från skogsindustrien. Herr Tamm och förut i norrlandskommittén
herr Frans Kempe hoppades icke minst på att därigenom ock komma
ifrån lagstiftningen örn arrendejordbrukens utstyckning med tvångstillägg av
tillbehör. Kempe ville nämligen att bolagens arrendegårdar skulle få omvandlas
till skogsarbetareboställen, och Tamm har vid debatten örn arbetarejordbruk
gjort antydning, som måste tolkas så att ifrågasatt tillskott till
dem av redan odlad jord kunde få tagas av bolagens arrendejordbruk i och
för bildande av »egna hem». De sade, att man efter all beräkning kan slippa att
utstycka gamla bondejordbruk med tillbehör, plottra ut dem på arbetarjordbruk.
Detta är möjligt, men det skulle icke ens här gå, i alla fall icke
på samma flotta sätt som det skulle gå med en expropriationslagstiftning,
som möjliggiir enskilda uppgörelser.

Således, den 9 juni 1933 stod den gamla borgerliga fronten orubbad gentemot
de mest betryckta av jordbruksfolket, gentemot socialdemokraterna.
Förr i världen var det den patriarkaliska och konservativa liberalismens målsmän,
som krävde expropriationslagar. Så kom natten lill den 18 juni 1933,
och det blev nu samlad enighet örn att luckra på den norrländska förbuds -

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni £. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
lagen på det sättet, att den fick mindre ryggrad och mera möjlighet för ytterligare
utbildning av industriens jordbruksmonopol.

Ja, nu, herr talman, är situationen sådan som jag tolkat den, och jag har
tillåtit mig att göra några erinringar mot förslaget. De gå ut på, att vi måste
vara oroliga för framtiden, vi måste tänka, att vad som helst kan inträffa.
Det finnes ock åtskilligt att anmärka mot detta förslag i och för sig, och
det är bra att olika synpunkter kommit fram, även örn man skulle önskat,
att fullt samförstånd kommit till stånd i den slutliga kompromissen.

Med de erinringar jag tillåtit mig göra, herr talman, är det naturligt, att
jag icke kan yrka obetingat bifall till kompromissen, men jag kommer att
rösta för densamma.

Herr Johansson-Dahr: Herr förste vice talman! Jag är fullt medveten
örn det vågsamma och dristiga i att begära ordet i denna debatt, under vilken
före mig så många ekonomiskt insiktsfulla och politiskt tränade män
förut yttrat sig. Men frågans utomordentliga betydelse gör det nästan till
en skyldighet för var och en att deklarera sin ståndpunkt i densamma, särskilt
örn man har en uppfattning, som avviker från dem, vilka här från flertalet
av talare hävdats.

Nu vill jag emellertid anmärka, att det egendomliga inträffat, att den anledning,
som gjorde, att jag begärde ordet i dag, har bortfallit delvis i och
med den närmast föregående talarens anförande. Under hela debatten i går,
som jag lyssnade på, väntade jag att få höra en viss synpunkt framföras,
men den kom inte, såvitt den inte kom någon stund, då jag var ute, förrän
nu i herr Lindhagens anförande i dess allra första del. Och jag kunde nästan
^ha_ nöjt mig med att instämma med honom, ifall han inte sedan givit sig
ut på filosofiska och historiska utläggningar, inför vilka jag måste bekänna
mig som ignorant i hög grad. Jag skall emellertid, då jag kanske i några
stycken avviker från den mening, han har givit uttryck åt, be att i mycket
koncentrerad form få angiva den synpunkt, som jag anser här under debatten
inte alldeles bör utelämnas.

Naturligtvis skall jag inte för min del gå in på frågans politiska sida eller
yttra mig om de förhållanden, som lett därtill, att riksdagen för ögonblicket
befinner sig i den ställning som fallet är. Ännu mindre skall jag tillåta mig
att uttala något omdöme eller rikta något klander mot de representanter, som
ha förtjänsten av eller ansvaret för detta läge. Men jag skall tillåta mig
att i stället yttra några ord från en synpunkt, som inte kom fram i går åtminstone
och knappast heller under den hittills förda överläggningen i dag,
om man undantar her Lindhagens anförande. För mig synes det vara av
grundläggande betydelse för bedömandet av det föreliggande förslaget och av
de åtgärder, örn vilka det är fråga, att man gör klart för sig, vilken uppfattning
förslaget bygger på i fråga örn orsakerna till det onda, som skall
avhjälpas. Är det inte så i det praktiska livet, att man bör, ja, att man
måste först göra klart för sig, vilka grunderna och orsakerna äro till de förefintliga
missförhållanden, som man vill rada bot för? Kan man verkligen
hoppas att nå ett gott resultat med ett arbete eller med åtgärder för ett visst
syfte, därest man underlåter en sådan förberedande undersökning, på vars resultat
man sedan kan bygga?

I fråga om det föreliggande förslaget saknas nästan helt och hållet denna
väsentliga förutsättning. Man synes från början vid dess utarbetande ha
betraktat arbetslösheten såsom en följd av något slags naturkatastrof liknande
exempelvis en stor översvämning eller ett vulkaniskt utbrott, där människornas
åtgöranden måste inskränka sig till att allenast bota de för till -

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
fället uppkommande skadorna, men där ingen möjlighet finnes att undanröja
orsakerna och därigenom trygga sig mot liknande händelser i framtiden. I
motsats härtill vågar jag göra gällande, att det icke förhåller sig på det
sättet. Arbetslösheten har sina givna orsaker, vilka det i betydande utsträckning
ligger inom samhällets makt att neutralisera och undanröja, och
vi fylla såsom folkets representanter enligt min uppfattning illa vår uppgift,
örn vi vid behandlingen av detta ärende försumma denna synpunkt och lägga
våra åtgärder så, som gällde det blott att för ögonblicket rädda oss ur svårigheterna,
men icke att ordna förhållandena på ett bättre sätt för framtiden.

Måste vi icke genast erkänna, att det föreliggande förslaget i stort sett går
ut på allenast att rädda vårt land och dess befolkning undan arbetslöshetens
svårigheter under nästkommande budgetår? Örn vad som skall komma därefter
bekymrar sig förslaget ej. Visserligen förekomma i regeringens motivering
några antaganden om att vissa av de ifrågasatta åtgärderna skulle ha
konjunkturförbättrande verkningar. Men en i ekonomiska ting så insiktsfull
man som herr Wohlin förklarade i sitt stora anförande i går — visserligen
under betygande av sina sympatier för tankegången i dessa regeringens uttalanden
och förhoppningar — att han för sin del inte hade någon tilltro till
desamma. Jag dristar för min del säga, att jag håller före, att herr Wohlins
uttalande på den punkten hörde till det allra mest riktiga i hela hans anförande.

Regeringen synes vid utarbetandet av sitt förslag ha haft den uppfattningen,
att liksom arbetslösheten enligt dess mening kommit över oss som en
naturkatastrof, som en oundviklig olyckshändelse, så skall den en dag försvinna
på samma mystiska och oförklarliga sätt. Därför är allt, vad vi ha
att göra, att rädda oss för ögonblicket, för det kommande året. Vad som sedan
kan komma att inträffa, ha vi ingen kännedom örn, det ha vi intet inflytande
på, det ha vi intet ansvar för. Kanske kommer det bättre tider! Kanske
förändra sig konjunkturerna till det bättre av sig självt eller genom andra
nationers och andra statsmäns åtgöranden! Sker icke något sådant, är det
beklagligt, men det kan icke hjälpas. Vi ha i allt fall intet ansvar därför,
och vi kunna ingenting göra däråt.

För min del kan jag ej undgå att finna ett sådant ställningstagande i den
viktiga frågan såsom i hög grad oriktigt.

Det finnes efter min uppfattning intet mera fåfängligt hopp, som ett folk
kan invagga sig i eller låta sig invaggas i, än det hoppet, att andra nationer
skola komma det till hjälp i ekonomiska svårigheter av den art, som det här
är fråga örn. Vart folk har, icke minst i den närvarande tiden, nog av uppgiften
att hjälpa sig självt. Men det är också i lika hög grad en vanföreställning,
att vi, att vårt svenska folk skulle sakna resurser och möjligheter
att självt för sin del med framgång bekämpa arbetslösheten icke blott så, att
man lindrar dess verkningar för tillfället, utan jämväl så, att man neutraliserar
och upphäver dess verkningar för framtiden. Det gäller blott, att man
på allvar vill nå ett sådant mål och att man är beredd att underkasta sig de
uppoffringar, som för det syftet krävas.

Arbetslöshetens orsaker äro mångahanda, och det är sant, att flera bland
dem sammanhänga med världskrisen och de ekonomiska konjunkturförhållandena
överhuvud i världen, på vilka vi endast i ringa mån kunna öva inflytande.
Men det är icke riktigt, att dessa sistnämnda orsaker äro de viktigaste,
ännu mindre att de äro de enda. De kraftigast verkande orsakerna
ligga i vår egen livsföring, i våra egna samhälleliga åtgöranden, och dessa orsaker
kunna vi i varje fall i viss omfattning bemästra.

Det är naturligtvis icke möjligt att inom ramen av ett anförande här påpeka

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
något större antal av dessa orsaker eller redogöra för dem. Jag måste i stället
söka sammanfatta dem under en gemensam formel: vi ha icke anpassat oss
efter de förändrade tids- och samhällsförhållandena, vi ha levat över våra tillgångar.
I förhållande till utlandet ha vi icke avvägt vår import efter vår export.
Jag tillåter mig anföra ur statistiken, att under de senaste 30 åren är
det endast under 8 år som vår export överstigit vår import, och att av de 8
åren 5 voro krigsåren 1914—1918. Under alla övriga år har vår import i värde
betydligt överstigit vår export. Det behöves ju icke mycket ekonomiskt
förstånd för att man skall inse, att ett land, som år efter år köper från utlandet
mer än det säljer, måste få sin ekonomi derangerad, måste komma i svårigheter.
Inom våra egna landgränser lia vi icke sörjt för en rimlig och rättvis
fördelning av de inkomster, som stå till förfogande för folkförsörjningen. Medan
vi exempelvis i fråga om statens ämbets- och tjänstemän med berömvärd
omsorgsfullhet vaka över, att lönerna noga anpassas efter vad som i varje
fall befinnes skäligt, så att ingen av dem får 100 kronor för mycket eller för
litet, så ha vi beträffande hela befolkningen i övrigt lämnat åt den rena slumpen,
huru inkomsterna fördelats mellan dess medlemmar. Vi ha inte brytt oss
örn det förhållandet, att vissa grupper inom samhället — ej blott företagare,
utan även arbetare — ej blott arbetare, utan även företagare — genom utnyttjande
av gynnsamma omständigheter, genom anlitande av den makt, som en
stark och hänsynslös organisation skänker, tillskansa sig en förhållandevis
oskäligt stor anpart av nationalinkomsten. Och såsom här i går riktigt uttalades
under debatten, så leder ett dylikt förfarande från en folkgrupp eller från
vissa folkgrupper oundvikligen därhän, att andra folkgrupper få en oskäligt
liten del av de tillgångar, som stå till buds för folkförsörjningen. Vårt land
är inte så rikt, att det kan låta alla sina inbyggare leva i överflöd. Men det
kan ge en tillräcklig utkomst åt oss alla, om tillgångarna fördelas efter rättvisa
och billighet. Vad speciellt våra kroppsarbetare angår, så beror det förhållandet,
att många av dem nödgas leva nära svältgränsen eller äro arbetslösa,
i icke ringa utsträckning därpå, att andra grupper bland dem mot billighet
och rättvisa genom sina organisationers makt tillkämpat sig större andelar
av de tillgängliga inkomsterna, än vad hänsynen till allas bästa och till nationens
gemensamma tillgångar medgiva. Jag säger naturligtvis icke, att detta
är arbetslöshetens enda orsak — jag har ju nyss framhållit en annan — som
är skuld till att vår för folkförsörjningen tillgängliga inkomst är mindre än
den kunde vara. Men jag vågar eftertryckligt hävda den meningen, att nämnda
förhållande är en av orsakerna till arbetslösheten och därtill en av de viktigare.

Jag tillåter mig nu fråga: innehållas i det föreliggande förslaget till åtgärder
för arbetslöshetens bekämpande — sådant det utgick från regeringen eller
ens sådant det kommit från utskottet — några allvarliga uppslag eller försök
att komma till rätta med här påpekade eller med andra orsaker till arbetslösheten?
Svaret måste i det hela bli: nej. Jag har nämnt, att regeringen i avseende
på vissa av sina föreslagna åtgärder uttalar en förhoppning örn en dylik
följdverkan, men den förhoppningen förefaller —- såsom jag ock antytt —- att
vara utan all grund. Det är så långt ifrån, att regeringsförslaget förordar
eller syftar till den nödvändiga anpassningen av våra levnadsförhållanden efter
tidsomständigheterna och efter vårt ekonomiska läge, att det i stället så
som ett särskilt framträdande drag har just syftet att bibehålla och fastlåsa
vår nuvarande levnadsstandard. Och i övrigt utgöres hela innebörden i förslaget,
såsom jag förut påpekat, väsentligen av en strävan att rädda oss från
arbetslöshetens svårigheter under budgetåret 1933—1934. Om vad som sedan
till äventyrs kan komma, därom bekymrar sig förslaget i det hela icke.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Jag kan för min del icke förklara mig nöjd med ett dylikt förslag. Det tiar
i stället hos mig givit upphov till en ganska stor misströstan och missräkning.
Jag har icke haft någon möjlighet att inverka på förslagets utformning till
nuvarande innehåll, men jag har antytt det vara både min rätt och min skyldighet
att säga min mening om detsamma, innan vi gå till omröstning.

Jag medger dock, att i vissa avseenden förbättringar skett under utskottsbehandlingen.
Med avseende på den föredragna punkten finner jag en sådan
förbättring föreligga i den av herrar Hamrin, von Stockenström och Sam
Larsson avgivna reservationen, vilken jag därför vid övervägande av samtliga
de omständigheter som rörande denna punkt böra beaktas för min del i
första hand kommer att stödja, och till vilken jag alltså, herr talman, yrkar
bifall.

Herr Andersson, Karl Andreas: Herr talman! Då vi, som stå utanför

denna stora uppgörelse, blivit föremål för mycket skarpt klander både i gar
och i dag, särskilt från herr Lindströms sida, ber jag, herr talman, att få till
protokollet antecknade några erinringar, även med risk att jag kommer att
upprepa något av vad som tidigare kan ha anförts. När jag hörde herr socialministern
i går och herr Lindström i dag med sådan skärpa försvara uppgörelsen
och regeringens ställning till densamma, kom jag att tänka på den franska
satsen: qui s’excuse s’accuse.

Herr socialministern framhöll med mycket stor iver, att lönerna för reservarbetena
måste höjas bl. a. för att öka köpkraften, men han underlät att framhålla,
att denna ökade köpkraft på grund av uppgörelsen på samma gång i väsentlig
mån bortelimineras genom regeringens åtgärder till fördyring av viktiga
livsmedel. Det är ju att giva med ena handen och taga med den andra.

Vidare framhöll herr socialministern med iver, att kommunerna genom höjningen
av lönerna skulle få ökade skatteunderlag. Det har redan här framhållits,
att det är principiellt egendomligt att föra ett sådant resonemang. Därtill
vill jag tillägga, att genom denna förändring av reservarbetslönerna kommer
denna synpunkt i varje fall inte att få någon nämnvärd betydelse för kommunerna
ute i landet, vilka hava ringa skatteunderlag, _ ty skillnaden mellan
det nuvarande systemet och det nya kommer där att bli ytterst ringa. Däremot
kan jag medge, att denna synpunkt har betydelse för de kommuner, som
redan lia det jämförelsevis väl ställt. Genom denna åtgärd få de betryckta
kommunerna ute i landet uti förevarande avseende icke någon hjälp, men väl de
större och bättre ställda.

Örn det i alla fall skulle tillåtas mig att såsom en, den där står utanför
hela denna uppgörelse, söka för mig rekonstruera händelseförloppet utan någon
hänsyn till detaljerna eller till formaliteterna, endast ungefär så som det
ungefärligen måste ha tillgått, så skulle det i grova drag ta sig ut på följande
sätt. Legeringen hade framlagt sitt stora projekt till arbetslöshetens bekämpande,
och det blev underhandlingar i det särskilda utskottet mellan dess olika
partier och mellan regeringen och de olika partiernas företrädare i utskottet.
Man kom till en punkt, då det bör ha stått klart för hans excellens herr statsministern,
att en uppgörelse kunde lia vunnits på villkor, som från riksdagens
sida sett voro mycket generösa. Regeringen hade ju kunnat få belopp för
detta ändamål, vilka för ett så litet land som Sverige närmast kunna karakteriseras
som fantastiska. Jag vill i detta sammanhang framhålla,^ att det
förefaller mig onödigt av herr socialministern att säga, att om man låter folket
i landet lida brist och nöd, så handlar man på ett samhällsfarligt sätt.
Så ungefär tror jag, att hans ord folio. Ingen har nämligen velat förutsätta
ett sådant tillvägagående. Tvärtom är det ju sa, att alla partier varit besjä -

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
lade av en önskan att göra mycket stora offer för att avhjälpa denna nöd och
denna brist.

Utom de stora beloppen kunde hans excellens herr statsministern påräkna
en uppmjukning såväl i konfliktdirektiven som beträffande reservarbetslönerna.
Vid övervägande härav önskade naturligtvis herr statsministern
att få ännu större tillmötesgående från riksdagens sida. Då har han på
någon punkt av förhandlingarna fått veta, att bondeförbundet var villigt att
acceptera hans linje, ehuru på villkor att Kungl. Maj :t framlade en del förslag
till stödjande av jordbruket.

Innan jag går vidare i min framställning, vill jag göra en anmärkning mot
herr socialministern med anledning av att denne i går med sådan iver förfäktade,
att dessa förslag till jordbrukets stödjande stöde i så god samklang med
regeringens allmänna inställning och icke innebure något avsteg från regeringens
tidigare intagna ståndpunkter. Jag vill inte vara den, som önskar göra
närgångna frågor till regeringen, men herr socialministern har genom sitt eget
resonemang framkallat den reflexionen: varför kommo dessa propositioner från
Kungl. Maj:t inte förr än efter den 27 maj? Svårigheterna för jordbruket ha
ju rått länge och hade inte speciellt aktualiserats den dagen, då ju prisen på
viktiga jordbruksprodukter visat en tendens att stiga.

Efter denna parentes vill jag gå vidare i min redogörelse för hur jag föreställer
mig, att den stora uppgörelsen kommit till stånd. Efter bondeförbundets
erbjudanden kom uppgörelsen till stånd efter kända linjer. Men då inträffar
det märkliga, att regeringen därmed lämnat ett av sina viktiga projekt
alldeles ur spelet. Arbetslöshetsförsäkringen har genom denna uppgörelse
äventyrats. Jag hade verkligen trott, att den var en stor angelägenhet för en
socialdemokratisk regering, då såväl denna regerings medlemmar som andra
socialdemokrater såväl inom som utom riksdagen sedan länge framhållit densamma
såsom ett av de viktigaste socialdemokratiska önskemålen. Denna frågas
lösning har, som sagt, satts på spel. Örn regeringen skulle lyckas bringa
den i hamn, skall det bli av intresse att se, om ej även detta kommer att äga
rum under ganska egendomliga former uti denna kammare.

Här har man med stor skärpa både från regeringshåll och från regeringspartiets
håll prisat den stora uppgörelsen. Det heter, att nya perspektiv ha
därigenom upprullats för demokratien, att folket i gemen uppskattar en demokrati,
som förstår att lösa de stora frågorna etc. Det sista yttrandet fälldes
av herr Lindström. Enligt min mening böra frågorna inom riksdagen lösas
efter sin egen innebörd och inte efter, i vad mån skäl kunna anföras för eller
emot lösningen av helt andra frågor. Det sistnämnda har emellertid här inträffat,
och det utgör inte en behandling av frågorna, som vi äro vana vid
här i riksdagen, såsom herr Lindström uttryckte saken. Då jag bedömer denna
stora uppgörelse, lämnar jag åsido, huruvida de framkomna förslagen i
och för sig varit riktiga eller inte. Jag ser frågan ur mera konstitutionell
synpunkt, örn jag så får uttrycka mig. Och då är detta en ny metod. Det beklagliga
är därjämte, att uppgörelsen kommit till stånd under regeringens ledning,
såsom herr Lindström försäkrade. Därmed har metoden indragits i sättet
för landets styrelse, och det är häri det farliga ligger. Riksdagens beslut i
de enskilda frågorna skall enligt min mening vara ett uttryck för riksdagens
flertals mening, och riksdagen skall vara uttryck för folkets mening. Detta
är demokrati. Den metod, som använts vid denna uppgörelse, kan enligt min
tanke omöjligen öppna några nya framtidsperspektiv för demokratien, men
väl innebär den ett frö till klassvälde.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till den vid den
föredragna punkten av herr Sam Larsson med flera fogade reservationen.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Herr Bärg: Jag skulle, herr talman, inte ha besvärat kammaren vid

denna tidpunkt, om inte herr Nylander riktat en direkt fråga till dem, som
deltagit i utskottsarbetet i detta ärende, en fråga om vad som kunde innefattas
i utskottets uttalande rörande ackorden. Denna fråga kan måhända påkalla
en liten förklaring, vilken jag skall stå till tjänst med att lämna, då jag
deltagit i utarbetandet av utskottets yttrande i berörda del.

Det säges i den nu föredragna punkten i fråga örn ackordsprissättningen:
»Vid ackordsprissättningen böra sådana åtgärder, vilka kunna medföra en
minskning i arbetsintensiteten, undvikas.» 1 den allmänna inledningen, där
lönefrågorna behandlas, har man vidrört denna sak. Förhållandet är, såsom
alla mycket väl veta, att vid reservarbetena tillämpas ackordssystemet i allra
största utsträckning. När nu, såsom jag förmodar, riksdagen kommer att
godkänna den här punkten och därvid ger arbetslöshetskommissionen det direktivet,
att den uträknade grovarbetarlönen inte bör överskridas, så är det
klart, att örn kommissionen skall noga tillse, att så blir förhållandet, kommer
kommissionen i en mycket besvärlig ställning, när det gäller att sätta ackordspris
på arbeten. Det är ju för oss alla tydligt, att en sådan ackordssättning
omöjligen kan göras på det viset, att arbetarnas dagsinkomster skola sammanfalla
med den beräknade grovarbetarlönen, ty det finns ju olika arbetsförmåga
hos människorna och mången gång också olika arbetsvilja. När den ene på
ett rimligt satt ackord kan tjäna något mera än den uträknade dagspenningen,
så tjänar den andre säkerligen åtskilligt mindre. Örn nu kommissionen skulle
tvingas att ständigt tillse, att ackordsprisen bleve sådana, att vederbörandes
dagsinkomst inte överstege grovarbetarlönen, så måste detta givetvis medföra
ett övervakande av mycket ingående art och i allmänhet ett förfarande av den
beskaffenhet, att man finge hålla ackordssättningen så lågt nere, att, såsom
det påpekas här i utlåtandet, all lust att arbeta bleve förtagen arbetarna.

Det är endast för att ge kommissionen det stöd, den kan behöva, då det
gäller att förfara på ett förnuftigt sätt vid handhavandet av dessa direktiv,
som de här orden lia influtit. De skola således innebära, att när man gjort
sitt bästa för att uträkna ackorden så, att vid normal arbetsprestation sådan
daglön uppnås, som motsvarar den uträknade grovarbetarlönen, så må det inte
lastas kommissionen, om i vissa fall arbetare genom god arbetsprestation kommer
något över denna lön. Jag tror, att detta uttrycker vad utskottet i den
berörda punkten menat med yttrandet i fråga, om nu herr Nylander kan vara
tillfreds med denna förklaring.

Jag ber att utöver dessa få ord få säga, att jag uppskattar herr Nylanders
syn på dessa ting. Såsom tränad och intresserad kommunalman har han säkerligen
många erfarenheter på området, något som han själv också påpekade.
Men motsvarande erfarenheter liro kanske olika på olika orter, och när
man de här dagarna resonerat så mycket örn fackföreningsväsendet och om
de olägenheter, det skulle medföra, känner jag på mig, att man nog i allmänhet
varit benägen att bedöma förhållandena för hela landet såsom de te sig i de
större städerna, kanske enkannerligen i Stockholm. Men dess bättre äro förhållandena
inte sådana över hela landet som de måhända te sig i något enstaka
fall här i Stockholm. På åtskilliga orter ute i landet har man för visso
en mycket god erfarenhet angående fackföreningsväsendet och fackföreningsfolkets
inställning just till arbetslöshetsproblemén. Såsom gammal kommunalman
har också jag åtskillig erfarenhet på detta område, och jag måste säga
till heder för fackföreningsfolket i den lilla stad, där jag hör hemma, att dess
representanter varit oss till ovärderlig hjälp, då det gällt ordna dessa besvärliga
förhållanden. Jag kan ju få lov att för kuriositetens skull nämna, att
den fackliga centralorganisationens ordförande i min stad är en av de verk -

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. ni.

Anslay till reservarbeten m. m. (Forts.)
sammaste ledamöterna i den kommitté, som har att ordna besvärliga angelägenheter,
som beröra arbetslösheten. När det blivit något trassel, har man
oftast vänt sig till den fackliga centralorganisationen för att kunna få en
förnuftig lösning till stånd i olika frågor, och det har aldrig misslyckats. När
herr Nylander sade sig frukta, att arbetare, som äro sysselsatta i industrien
eller i näringarna, där avkortad arbetstid till följd av bristande arbetstillgång
förekommer, skulle komma att lämna sina platser för att gå ut till reservarbetena,
så tror jag, att det kommer att bli ytterst sällan som sådant kommer att
inträffa. Under en tid, som är så besvärlig, när det gäller förhållandena på
arbetsmarknaden som den nuvarande, lämnar en människa inte i onödan en
plats, även om den är ganska mager. Jag kan också från min kommunala
erfarenhet nämna, att vid en av de större industrierna i min stad kommo arbetarna
godvilligt överens om att avkorta, det vill säga dela upp arbetstillgången
vid fabriken på så sätt, att de arbetade var och en endast 25 timmar
i veckan för att därigenom skona varandra från att gå ut i nödhjälpsarbete.
Ett sådant beslut vittnar om så god anda och sådan samhällssolidaritet, att
detta lilla inlägg gärna kan vara påkallat som en liten erinran örn att folket
i fackföreningsvärlden och fackföreningarna visst inte äro sådana fruktansvärda
odjur som man på många håll försöker utmåla dem. Då en arbetarkår,
en fackförening själv tager initiativ till att nedsätta arbetstiden till hälften
för att skona samhället och kamraterna, så är detta ett drag så erkännansvärt,
att man bör uppskatta det, och därför har jag velat göra detta lilla
inlägg.

Till sist, herr talman, vill jag säga, att det förvånar mig mindre,
då människor med mycken insikt och mycket skarpt förstånd, men som kanske
sakna erfarenhet av det levande livet, söka framhålla den oerhörda faran
av denna lönesättning. Det förvånar mig, herr talman, säger jag, mindre.
Men när jag hör praktiska män spela på samma strängar, frågar jag mig, örn
det verkligen kan vara ett så djupt liggande allvar i vad som sålunda säges,
eller örn dylikt tal inte mera avser att sätta färg på den här debatten. Om
det skulle vara så, vilket är min varma önskan, att något bättre ställning än
den nuvarande kunde beredas dem, som deltaga i reservarbetena, örn det skulle
vara så, att någon 25-öring, någon 50-öring eller i vissa fall någon krona om
dagen mera än nu skulle tillkomma dessa reservarbetare, så inte är detta något,
som revolutionerar vårt liv, fördärvar näringslivets alla utsikter och skapar
den fruktansvärda oreda som man här påstår, att det föreliggande förslaget
örn det blir genomfört, skulle medföra. Det är så orimligt, herr talman,
att jag tvivlar på, att dessa praktiska män mena allvar med vad de säga i
detta avseende.

Ett enda litet ord till! Det har talats om alla de vådor, som skulle följa
med den här nya lönesättningen. Det har talats örn näringslivets oerhörda
risker, örn vår finansiella ställning och allt det där. Men man har talat ofantligt
litet örn de människor, som det gäller att hjälpa. Är det så, att^man, såsom
alla påstå att de göra, ömmar för dessa, bör det väl ändå vara någon lisa
i bekymren, att örn det än skulle finnas risker på en eller annan punkt, det
ändock skall betyda en förbättring för dem, som lida. Det är ingen angenäm
sak att bli utkastad från sin dagliga gärning, där man kanske hela sitt liv har
trälat, för att måhända ge sig ut på vägbyggen i avlägsna orter och slita för
en mycket ringa penning, medan ens familj sitter där hemma och kanske
lider nöd, vilket i många fall är förhållandet. Det måste dock, säger jag, vara
någon lisa i dessa bekymmer, någon tröst i denna oro, örn man vet, att
detta system, som vi vänta mycket av, skall bidraga att skapa något drägligare
levnadsförhållanden för dessa människor än deras hittillsvarande. Det

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
är en synpunkt, som också är värd att beakta, att det räcker inte att räkna
nied människorna såsom med lösa nummer, som man hanterar i ett räkneproblem,
utan de äro jämbördiga med oss, som stå här och diskutera de frågor,
det här gäller. I den mån det kan vara möjligt att bidraga till en något drägligare
tillvaro för de arbetslösa, är därför den risken, örn den nu finnes, väl
värd att taga.

Jag ber, herr talman, att få ansluta mig till yrkandet örn bifall till utskottets
hemställan på ifrågavarande punkt.

Herr Hagman: Herr talman! Under de två dagar som denna princip debatt

har pågått, har jag med intresse åhört samtliga de anföranden, som
hållits i kammaren. När debatten nu lider mot sitt slut, vill jag också gärna
säga några ord, därför att även jag har en smula kännedom örn saker och ting,
som man här behandlat, ehuruväl jag begär ordet med den blygsamhet, som
bör anstå den, vilken måhända anses jävig på grund av den befattning, han
tidigare tagit med dessa spörsmål.

Jag vill då passa på att först och främst säga, att jag skall inte gå in på
några av de politiska synpunkter, som här i så stor utsträckning debatterats.
Jag skall bara beträffande ett av de spörsmål, som här behandlats, nämligen
den föreslagna lönesättningen vid de reservarbeten, som allt fortfarande skola
bedrivas, säga, att jag tror, att man från deras sida, som nu äro motståndare
till dessa löners bestämmande på föreslaget sätt, har överdrivit farhågorna,
när det gäller möjligheten för arbetarna att tillämpa de nya lönedirektiven.
Det är naturligtvis riktigt, att man inte gärna kan i det långa loppet driva
en arbetslöshetspolitik, som ställer de arbetslösa i en fördelaktigare ställning
än de, som hava arbete. Men enligt min mening blir detta inte fallet med de
löner, som nu äro föreslagna. Jag tror därför, att här har man överdrivit
farhågorna, liksom det under dessa dagar gjorts en del andra påståenden,
syftande åt olika håll, men vilka inte äro riktiga. Med dessa nu föreslagna
lönesatser skall det bli möjligt, såvitt jag förstår, att komma ifrån den sammanblandning
med fattigvården, som på sina håll förekommit i mycket stor
omfattning, och det kan ur ekonomisk synpunkt endast vara fördelaktigt,
att vederbörande arbetslösa, som nu skola erhålla sin utkomst och bärgning
genom reservarbetena, få möjlighet att fullgöra sina ekonomiska förbindelser
enbart med den arbetslön, som de erhålla genom av dem utfört arbete, utan
tillskott från fattigvården.

Men det är två saker, som jag gärna också vill ha sagda beträffande dessa
ting, närmast med hänsyn till framtiden, och det är, att jag tror man överdriver
den arbetslöshetshjälpande effekten av det hundramiljonerkronorsanslag
för arbeten i den öppna marknaden, som nu skall beviljas, och likaså att
man överdriver verkan av de löner, som här föreslås. Det blir naturligtvis
nödvändigt, att när nu på vissa områden de automatiskt verkande faktorerna
avkopplas, mycket stor uppmärksamhet, som flera talare sagt, i den praktiska
tillämpningen ägnas verkningarna, men dessa äro helt säkert inte svårare
att iaktta, än att man kan behärska problemet.

Jag hälsade på sin tid med stor tillfredsställelse socialministerns initiativ
till en jämförelse mellan kostnaderna vid av kommissionen utförda arbeten
och arbetsföretag i den öppna marknaden, därför att det var ett område som
låg obrutet och där tiden inte förut medgivit någon undersökning. Det resultat,
som framkom vid dessa jämförelser, var enligt mitt sätt att se relativt
fördelaktigt, ty jag var verkligen rädd för att kostnaderna för arbetsföretag,
som utföras av ovana arbetskrafter och utföras så att säga i otakt med den
lämpliga årstiden, d. v. s. att man har större arbetsstyrka på vintern, då de

Första hammarens protokoll 1933. Nr hl. 3

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
enskilda entreprenörerna ha mindre, och de minsta på sommaren i stället för
tvärtom, skulle visa sig ännu mer oförmånliga. Örn man beaktar dessa synpunkter,
tror jag man skall finna, att de erinringar, som gjorts mot sättet
för verksamhetens handledande, äro orättvisa.

Sedan vill jag också nied hänsyn till framtiden beröra två yttranden, som
här äro gjorda. Det ena var av herr Wohlin, som sade, att när man som
resande kommer i landets olika delar, så ser man dessa reservarbeten, som
läggas på alla möjliga och omöjliga platser, och man ser vilka kolossala sprängningsarbeten
som utföras, och herr Wohlin ansåg det alldeles klart, att det
var något tokigt med detta. Jag vill till kammarens protokoll gärna foga deli
upplysningen, att arbetslöshetskommissionen bestämmer ingalunda var en väg
skall läggas eller hur den skall byggas, utan dessa vägar ha behandlats av
vederbörande vägstämmor och av länsstyrelsen och vederbörande vägingenjör,
och kommissionen har, efter att liksom en vanlig entreprenör lia slutit kontrakt
att utföra arbetet, endast att följa de ritningar, som uppgjorts, de
profiler och balanslinjer dessa uppta, och först örn kommissionen inte gjorde
det, skulle detta ge anledning till klander. Så länge den följer ritningarna,
är det ingenting att säga örn saken. Det är således felaktigt, när man vill
göra gällande, att dessa reservarbeten skulle på något sätt bedrivas felaktigt
ur en eller annan synpunkt.

Så hade min bänkkamrat på Stockholmsbänken, herr Forssell, ett uttalande,
viket gick stick i stäv mot de synpunkter, som anförts i denna debatt örn önskvärdheten
av, att arbete i första hand beredes de arbetslösa. Herr Forssell
ville göra gällande, att man i stället skulle bedriva arbetslöshetspolitiken på
sådant sätt, att man gjorde så litet arbeten som möjligt och i stället betalade
understöd i största möjliga omfattning. Det är ett omdöme, örn vilket talaren
för närvarande nog står ganska ensam, och i varje fall ha de 1,200 kommuner,
med vilka jag haft tillfälle att samarbeta, vid åtskilliga tillfällen hävdat, att
vad de föredra är i första hand arbete och i sista hand understöd, och jag
tror endast det är på grund av bristande kännedom örn problemet, som man
överhuvud taget kan göra ett sådant uttalande som att understöd är att föredra
framför arbete.

Jag vill sluta detta mitt inlägg i debatten med att säga, att örn några dar,
då arbetslöshetssiffran kommer att meddelas, sådan den var vid utgången av
sistlidna maj månad, skall man finna en mycket stark minskning av densamma,
större än under de senaste två åren vid samma tidpunkt. Örn denna
tendens till förbättring fortsätter, så är det möjligt, att vi här ha att söka en
av de allra kraftigaste faktorerna till, att det skall bli möjligt för oss att
med de nya beslut, som här komma att fattas, på ett effektivare sätt än
förut avhjälpa de svårigheter och bekymmer, som arbetslösheten medför.

Herr Nerman: Herr talman! Jag ber att få yrka, att kammaren, med

avslag å särskilda utskottets hemställan i dess utlåtande nr 17, må, med bifall
till motion nr 144 i andra kammaren, anvisa ett anslag av 250 miljoner kronor
att ställas till regeringens förfogande för bekämpande av arbetslösheten och
dess verkningar i enlighet med de riktlinjer, som angivits i nämnda motion.

Herr Pålsson: Herr talman! Inför den snart stundande omröstningen i

denna viktiga fråga kan man här redan säga: Det är fullkomnat. Regeringen
får sin fullmakt på grund av sin uppfattning av rikets nöd och för att försöka
att av det som nu kommer att beslutas göra det bästa möjliga för de
båda parterna arbetslösa och jordbrukare, som ha det sämst ställt i landet.
Man kan med skäl säga, att det är en storartad seger, som regeringen vun -

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
nit, då det är dess intentioner, som huvudsakligen gått igenom i utskottsbetänkandet,
men måhända kommer den inom en snar framtid att visa sig som
en Pyrrhusseger. Det är ju helt och hållet beroende på, hur regeringen använder
de fullmakter den under dessa dagar erhåller, men säkert är, att det
i vissa fall är lättare att vinna en seger än att fullfölja den. I detta ögonblick
skulle jag i varje fall vilja sitta som slaven i regeringsvagnen och blygsamt
säga: Kom ihåg, att du är dödlig! Men allt är ju, som jag sade, beroende
på hur regeringen utnyttjar de fullmakter den erhåller.

Vad beträffar de arbetslösa, så komma dessa dagars protokoll att huvudsakligen
fyllas med åsikterna örn dem och med försäkringar örn den goda
viljan hos första kammaren att hjälpa dem, och jag tror även riksdagen i
dess helhet att göra det bästa möjliga för de arbetslösa. Man kan väl som
resultat av denna diskussion fastslå, att de arbetslösa komma upp i över 50
procent mer än förkrigspriserna vad grovarbetarlönen beträffar. Från den
synpunkten sett, så innebär det klubbslag, som snart kommer att falla, ett
bekräftande av att man i alldeles särskild grad velat beflita sig örn att skapa
goda förhållanden för de arbetslösa.

Men det är ju, som vi veta, även en annan part som är inbegripen i denna
överenskommelse. Denna part får tills vidare nöja sig med löften, bara löften.
Det blir beroende på regeringens goda vilja, ifall Sveriges lantbrukare skola få
motse framtiden med. större lugn än nu med tanke på sin ekonomiska lott. Härutinnan
vet man ju ingenting örn vad som kommer att ske. Det är en räcka
av fullmakter, som även i detta fall äro givna åt regeringen att fullfölja med
den goda vilja gentemot jordbrukarna, som den på sista tiden tycks ha fått.
Men man har ingenting annat att hålla sig till än uttalandena från regeringsbänken,
under lördagen av jordbruksministern och finansministern och under
gårdagen av socialministern. För första gången ha vi från en regeringsbänk,
fylld av idel socialdemokrater, fått det erkännandet, att det nuvarande priset
å jordbruksprodukter är omöjligt att bära för jordbrukets del, örn det skall
fortsätta; i så fall är ^ingenting annat än ruin för jordbrukarna att vänta.
Det har ju under föregående år sagts av flera andra, men nu ha vi även från
regeringsbänken fått bekräftelse på, att så är förhållandet. Då uppställer
sig frågan, hur regeringen skall använda de fullmakter den fått, för att påvefk.
a jordbrukspriserna på sådant sätt, att jordbrukarna kunna genomkämpa
svårigheterna för framtiden. Det gäller alla dessa jordbruksprodukter, som
kallas för vete, råg, havre, sockerbetor, potatismjöl m. m., icke allenast mjölk,
vilkas pris nu äro överlämnade åt regeringens bestämmande. Det finns ganska
säkert ingen jordbrukare i Sveriges land, som kräver att bli jämställd
med aristokratien inom fackföreningarna, nämligen de hemmaskyddade yrkena,
byggnadsindustrien och livsmedelsindustrien, som räkna sitt löneindex
i över 200.. Inte heller tror jag, att någon jordbrukare vill syfta så högt som
att ekonomiskt jämställas med till exempel banarbetare och stationskarlar, ty
alla dessa ha ju som vi veta fått tillägg på sina inkomster, som uppgå till
över 90 procent av förkrigspriset. Tvärtom tror jag, att jordbrukarna skulle
vara. belåtna med att få stanna vid samma inkomstläge som medelklassen inom
fackföreningarna. Den har i allmänhet omkring 50 procent ökning av sin
lön över förkrigspriset. Men då är frågan: Vågar och vill regeringen fullt
ut fylla de löften den givit under dessa dagar, då de själva sagt, att de nu
förstått att det var nödvändigt att skrida till en utjämning? Det är ju
ganska lätt att räkna ut hur stor denna bör vara, ifall det ligger någon mening
bakom orden. Ty säkerligen har jordbruksministern i sitt departement
papper, sorn han kan kommendera fram och sedan se vad de visa. Det är
siffrorna på jordbrukets utgiftsindex. De äro ju tydliga och klara. Under

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
fjolåret var den omkring 60 procent över förkrigspriset. Alltså föreligger
inte något hinder för regeringen att fullt oell helt bestämma vad inkomstindex
bör vara för jordbrukarna för att motsvara utgiftsindex. Skyldigheten
att äntligen göra detta bör ytterligare inskärpas för regeringen genom det
förhållandet, att inom den del av riksdagen, som hulpit den till denna väldiga
seger, nämligen bondeförbundet, var det ingen enda som svek, när frestelsen
i lördags låg nära till hands att ta en ännu säkrare ökning av inkomsterna
genom en direkt verkande tull på margarin av 30 öre. Ädla röstade med
regeringen mot sin egen fördel. Detta förpliktar regeringen att handla lika
ärligt å sin sida, som bondeförbundet handlat å sin. Det är ju faktiskt så,
att ingen enda föregående regering eller jordbruksminister fått sådana fullmakter
att handla som heder och ära kräva som den nu sittande regeringen
och den nu sittande jordbruksministern. Åt dess goda vilja är överlämnat
att handla i den räcka av frågor, som nu är beslutad. Räcker denna fullt
och helt och icke styckevis och delt?

Jag skulle gärna vilja fråga professor Westman, örn inte bondeförbundet
någon gång talat med jordbruksministern om den öking, som jordbrukets produkter
måste komma till. Jag hoppas, att så är förhållandet, så att man
inte härvidlag går in på lösa boliner. Denna fullmakt är inte bara given
av riksdagen, utan regeringen har också fått fullmakter givna av deras övermän,
fackföreningarna i Stockholms Folkets hus och i Göteborg. På båda
ställena har man, åtminstone av tidningsreferaten att döma, ansett överenskommelsen
vara god från deras sida sett. Således har regeringen nu fått fullmakt
att handla till alla jordbruksproduktprisers höjande.

Dagens protokoll har fyllts av omtanken örn de arbetslösa, och det är ju
klart, att man i 70,000 svenska hem, där arbetslösa med oro avvaktat resultatet,
blir glad över utgången av denna omröstning. Men, mina herrar,
det finns över 200,000 svenska bondehem, där man med stor oro avvaktar
resultatet av löftena för deras del. Jag vill för min del helst tro, att regeringen
är fullt hederlig och ger bönderna deras fulla rätt. Sker ej så, har
bondeförbundet sålt sin förstfödslorätt för en grynvälling. Jag vill hoppas,
att så inte har skett, utan att hederns krav tagas ad notam från regeringens
sida. Helst avvaktar jag dock resultaten, innan jag dömer i dessa frågor.
Jag vill se, vad regeringen kommer till för resultat under det år som stundar,
innan jag går in för att gynna vissa befolkningsgrupper. Jag kommer
därför vid omröstningen, för att få pröva, innan jag väljer, att nedlägga min
röst.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen, att
i avseende på den under behandling varande punkten förekommit följande yrkanden:
l:o) att densamma skulle godkännas; 2:o) att kammaren skulle godkänna
nämnda punkt med den lydelse, som förordats i den vid utlåtandet avgivna
reservationen nr 14 av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.; 3:o) att
punkten skulle godkännas med den lydelse, som förordats i reservationen nr
15 av herr Hamrin m. fl.; samt 4:o) att förslaget skulle avslås i denna del.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner jämlikt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på punktens godkännande enligt utskottets
förslag vara med övervägande ja besvarad.

Herr Johansson, Johan Bernhard, begärde votering, i anledning varav herr
talmannen upptog vart och ett av de återstående yrkandena med hemställan,
huruvida kammaren ville antaga detsamma till kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade herr talmannetL_gig anse de härå av -

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
givna svaren hava utfallit nied övervägande ja för deras åsikt, som ville
till kontraproposition antaga godkännande av reservationen nr 14.

Herr Larsson, Sam, äskade emellertid votering om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav och sedan till kontraproposition därvid antagits
godkännande av reservationen nr 15, uppsattes samt efter given varsel upplästes
och godkändes en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen angående punkten 11
under Avd. II Kap. I av den i särskilda utskottets utlåtande nr 17 å sid.
126 och följande intagna sammanfattningen antager godkännande av reservationen
nr 14 av herr Johansson i Fredrikslund m. fl., röstar

Jaj

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition i nämnda votering antagits godkännande
av reservationen nr 15 av herr Hamrin m. fl.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes omröstningen på det sätt,
att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som
ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för
nej-propositionen, reste sig från sina platser; och befanns därvid, att flertalet
röstade för ja-propositionen.

I följd därav uppsattes, upplästes och godkändes för huvudvoteringen en
omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som godkänner punkten 11 under Avd. II Kap. I av den i särskilda
utskottets utlåtande nr 17 å sid. 126 och följande intagna sammanfattningen,
Töstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes nämnda punkt med den lydelse, som förordats i den
vid utlåtandet avgivna reservationen nr 14 av herr Johansson i Fredrikslund
m. fl.

Sedan denna voteringsproposition efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes
till en början omröstning på det sätt, att efter särskilda uppmaningar
av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta för ja-propositionen, och
därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propositionen, reste sig från sina
platser. Herr talmannen förklarade därpå, att enligt hans uppfattning flertalet
röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Johansson, Johan Bernhard, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst namnupprop; och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 81;

Nej — 49.

I enlighet med den antagna föredragningsordningen fortsattes nu föredragningen
av ovannämnda sammanfattning.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Avd. I. Organisationen.

Kap. I. Centralorgan.

Punkten 1.

Godkändes.

Punkten 2 a.

Denna punkt hade följande avfattning:

Prövning av klagomål över arbetslöshetskommissionens beslut i frågor, som
röra grunderna för bestämmande av arbetslönens storlek, ankommer på en
särskild, av Kungl. Majit utsedd nämnd.

Klagomål föranleder icke att verkställigheten av beslutet uppskjutes.

över nämndens beslut får klagan ej föras.

Enligt den vid utlåtandet avgivna reservationen nr 4 bade herrar Hamrin,
von Stockenström och Sam Larsson på anförda skäl ansett, att punkten bort
i nedan angivna del hava följande innehåll:

Prövning av klagomål över arbetslöshetskommissionens beslut i frågor rörande
fastställande av grovarbetar- och reservarbetslön ankommer på en särskild,
av Kungl. Majit utsedd nämnd.

Klagomål —----förås.

Herr Larsson, Sam: Herr talman! Jag ber att få hemställa örn bifall till
den vid denna punkt av herr Hamrin fogade reservationen.

Herr Hansson, Sigfrid: Jag ber att få yrka bifall till utskottets hem ställan.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet med
därunder förekomna yrkanden propositioner, först på godkännande av den nu
föredragna punkten samt vidare på punktens godkännande med den lydelse,
som förordats i reservationen nr 4 av herr Hamrin m. fl.; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Återstående delar av Avd. I.

Godkändes.

Avd. II. Reservarbeten.

Kap. I. Gemensamma bestämmelser.

Punkterna 1 och 2 a)—c).

Godkändes.

Punkten 2 d).

Denna punkt var så lydande:

Som reservarbete må även upptagas arbete, som kommer enskild till godo,
såvida det utföres genom allmänt rättssubjekt.

Herrar Sigfrid Hansson, Bärg, Björnsson, Lindström, Västberg, Jansson
i Falun, Lindqvist, Fast, Olsson i Gävle, Norling och Andersson i Löbbo hade
enligt reservationen nr 5 på åberopade grunder ansett, att punkten bort hava
följande innehåll:

Tisdagen den 20 juni f. ra.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Som reservarbete må även upptagas arbete, som kommer enskild till godo,
såvida det utföres genom allmänt rättssubjekt samt är sådant, att det icke
kan väntas inom den närmaste framtiden komma till utförande på den öppna
arbetsmarknaden.

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Jag ber att i denna punkt få yrka
bifall till den vid utskottsutlåtandet fogade reservationen nr 5.

Herr Bagge: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets

förslag.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter jämlikt de därunder förekomna
yrkandena gjordes propositioner, först på godkännande av den nu
ifrågavarande punkten samt vidare på punktens godkännande med den lydelse,
som förordats i den vid utlåtandet avgivna reservationen nr 5 av herr
Sigfrid Hansson m. fl.; och förklarades den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 2 e)—h), 3 och 4 a).
Godkändes.

Punkten 4 b).

Denna punkt hade följande lydelse:

Till reservarbete må endast hänvisas den, som:

b) fyllt 18 år.

Enligt reservationen nr 6 hade herrar Bärg, Lindqvist och Linnér av angivna
orsaker ansett, att jämväl den, som fyllt 16 men icke 18 år, borde
kunna hänvisas till reservarbete, dock endast i sådana fall, där arbetets art
icke kunde vara ägnad att medföra menliga verkningar för honom.

Herr Bärg: Herr talman! Punkt 4 b) lyder enligt utskottets förslag:

»fyllt 18 år». Jag hemställer, att denna punkt måtte få följande lydelse:
»fyllt 16 år, dock att den, som ej fyllt 18 år, må hänvisas endast i sådana
fall, där arbetets art icke kan vara ägnad att medföra menliga verkningar
för honom».

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till

utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att därunder
yrkats dels att den nu förevarande punkten skulle godkännas, dels ock, av
herr Bärg, att punkten skulle godkännas med följande lydelse:

Till reservarbete må endast hänvisas den, som:

b) fyllt 16 år, dock att den, som ej fyllt 18 år, må hänvisas endast i sådana
fall, där arbetets art icke kan vara ägnad att medföra menliga verkningar
för honom.

Sedermera gjordes propositioner enligt dessa båda yrkanden; och förklarades
propositionen på punktens godkännande enligt utskottets förslag vara
med övervägande ja besvarad.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. jn.

Anslag till reservarbeten m. ni. (Forts.)

Punkterna 4 c)—e).

Dessa punkter lydde:

Till reservarbete må endast hänvisas den, som:

c) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

d) hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmält sig såsom arbetssökande,
samt

e) på grund av arbetslöshet, som varat minst sex arbetsdagar, efter det
ansökan örn arbetslöshetshjälp gjorts, befunnits vara i behov därav.

Herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm, Bagge, Lindman, Linnér och
Anderson i Norrköping hade enligt avgiven reservation, nr 7, på anförda skäl
ansett, att under punkten 4 jämväl bort upptagas en särskild föreskrift av
följande innehåll:

Till reservarbete må endast hänvisas den, som icke i anledning av arbetslöshet
åtnjuter fattigvård för sig eller sin familj av annat slag än som avses
i 50 § andra momentet i lagen örn fattigvården eller som, då fråga är örn fattigvård
för någon, i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare,
utgöres av vård å sjukvårdsanstalt; dock skall vad sålunda föreskrivits
icke utgöra hinder för hänvisning till reservarbete av den, som i synnerligen
trängande fall för sig eller sin familj tillfälligt åtnjuter fattigvård av
annat slag än nyss sagts.

Herr Bagge: Herr talman! Jag ber att få yrka, att det måtte göras ett
tillägg efter punkt 4 e) i enlighet med reservationen nr 7, som avgivits av herr
Johansson i Fredrikslund m. fl.

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Jag ber att få yrka avslag på

detta förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen, att
därunder yrkats dels, av herr Bagge, att under punkten 4 skulle upptagas en
särskild föreskrift av det innehåll, som angivits i den vid utlåtandet avgivna
reservationen nr 7 av herr Johansson i Fredrikslund m. fl., dels ock att
nämnda yrkande skulle avslås.

Herr talmannen anförde vidare, att propositioner komme att framställas
särskilt beträffande de nu föredragna punkterna 4 c)-—e) och särskilt angående
herr Bagges berörda yrkande.

På härefter gjord proposition godkändes punkterna 4 c)—e).

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner, först på bifall till herr
Bagges yrkande samt vidare på avslag därå; och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 5.

Denna punkt hade följande avfattning:

Vid prövning av den arbetslöses behov skall hänsyn tagas till inkomster
och tillgångar hos samtliga hemmavarande familjemedlemmar. Hänsyn bör
härvid icke tagas till sådana tillgångar som bohag eller arbetsredskap. Ej
heller må den omständigheten, att den arbetslöse har smärre besparingar eller
eget hem, utgöra hinder för hänvisning till reservarbete.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Enligt reservationen nr 8 hade herrar Jahansson i Fredrikslund, Sederholm,
Bagge, Lindman, Linnér och Anderson i Norrköping, under hänvisning
till vad som beträffande frågan örn arbetslöshetsförsäkringens anknytning
till reservarbetslinjen anförts i den av herr Trygger m. fl. vid utskottets utlåtande
nr 18 fogade reservationen, ansett, att efter punkten 5 bort införas
■en bestämmelse av följande innehåll:

Arbetslös, som är berättigad till daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa,
må, även örn behov av arbetslöshetshjälp icke föreligger, hänvisas till reservarbete.

På sätt framgick av reservationen nr 9 hade herrar Hamrin, von Stockenström
och Sam Larsson, under hänvisning till vad som beträffande frågan örn
arbetslöshetsförsäkringens anknytning till reservarbetslinjen anförts i den
av herr Hamrin m. fl. vid utskottets utlåtande nr 18 fogade reservationen, ansett,
att efter punkten 5 bort införas en bestämmelse av följande innehåll:

Därest tillsynsmyndigheten för de erkända arbetslöshetskassorna med stöd
av bestämmelserna i 15 § tredje stycket i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor
meddelat sådan föreskrift, som där avses, för riket eller viss del
därav eller för visst yrke, må arbetslös, som är berättigad till daghjälp från
erkänd arbetslöshetskassa och som beröres av den meddelade föreskriften även
örn behov av arbetslöshetshjälp icke föreligger, hänvisas till reservarbete.

Herr Bagge: Herr talman! Jag ber att få yrka, att här måtte göras

det tillägg, som föreslås i den av herr Johansson i Fredrikslund m. fl. avgivna
reservationen nr 8.

Herr Larsson, Sam: Herr talman! Jag hemställer, att efter punkt 5

måtte göras det tillägg, som innefattas i den av herr Hamrin m. fl. avgivna
reservationen nr 9.

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till

utskottets hemställan, alltså punkten oförändrad, utan de tillägg, som föreslagits.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i avseende på den nu föredragna punkten yrkats l:o) att densamma
skulle godkännas; 2:o) att kammaren skulle godkänna nämnda punkt med
det tillägg, som förordats i den vid utlåtandet avgivna reservationen nr 8 av
herr Johansson i Fredrikslund m. fl.; samt 3:o) att punkten skulle godkännas
med det tillägg, som förordats i reservationen nr 9 av herr Hamrin m. fl.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på punktens godkännande enligt
utskottets förslag vara med övervägande ja besvarad.

Herr Trygger begärde votering, i anledning varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till det under 2:o) här ovan upptagna yrkandet,
uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som godkänner punkten 5 under Avd. II Kap. I av den i särskilda
utskottets utlåtande nr 17 å sid. 12G och följande intagna sammanfattningen,
röstar

Ja;

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes nämnda punkt med det tillägg, som förordats i den
vid utlåtandet avgivna reservationen nr 8 av herr Johansson i Fredrikslund
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes till en början omröstning
på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter,
som ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som
ville rösta för nej-propositionen, reste sig från sina platser. Herr talmannen
förklarade därpå, att enligt hans uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Trygger hegärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst namnupprop; och befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 80;

Nej — 47.

Punkten 6.

Godkändes.

Punkten 7.

Denna punkt var så lydande:

Såsom familjeförsörjare anses den, som har försörjningsskyldighet mot
make eller mot harn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemensamt
bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.

Herrar Sigfrid Hansson, Bärg, Björnsson, Lindström, Västberg, Jansson
i Falun, Lindqvist, Fast, Olsson i Gävle, Andersson i Tungelsta och Norling
hade enligt reservationen nr 10 på åberopade grunder ansett, att punkten bort
hava följande innehåll:

Såsom familjeförsörjare anses den, som har försörjningsskyldighet mot
make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemensamt
bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant, så ock ogift
man gentemot kvinna, vilken såsom hustru med honom sammanbor.

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Jag hemställer, att denna punkt

måtte få följande lydelse, vilken återfinnes i min till utskottets utlåtande fogade
reservation: »Såsom familjeförsörjare anses den, som har försörjningsskyldighet
mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever
i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant, så
ock ogift man gentemot kvinna, vilken såsom hustru med honom sammanbor.»
Det sista, »så ock ogift man» etc., är ett tillägg till den av utskottet föreslagna
formuleringen. Jag vill nu icke närmare ingå härpå utan ber endast få erinra
därom, att den bestämmelse, som påyrkats i min reservation, överensstämmer
med den praxis, som har utformats av arbetslöshetskommissionen.

Herr Bagge: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag i denna punkt. Det är avfattat i enlighet med det officiella familjeförsörjningsbegrepp,
som förefinnes i andra författningar.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Herr Holmgren: Herr talman! Jag ber att livligt få tillstyrka bifall

till det av herr Sigfrid Hansson föreslagna tillägget.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden gjorde propositioner, först på godkännande av
den under behandling varande punkten samt vidare därpå att punkten skulle
godkännas med den lydelse, som förordats i den vid utlåtandet avgivna reservationen
nr 10 av herr Sigfrid Hansson m. fl.; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på punktens godkännande enligt
utskottets förslag, sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hansson, Sigfrid, begärde votering, i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som godkänner punkten 7 under Avd. II Kap. I av den i särskilda
utskottets utlåtande nr 17 å sid. 126 och följande intagna sammanfattningen,.
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes nämnda punkt med den lydelse, som förordats i den
vid utlåtandet avgivna reservationen nr 10 av herr Sigfrid Hansson m. fl.

Punkterna 8 och 9 a).

Godkändes.

Punkten 9 b).

Denna punkt hade följande lydelse:

Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning att det motsvarar
arbetarens krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till å
arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till
den arbetslöses personliga förhållanden eller arbetets natur.

Enligt reservationen nr 11 hade herrar Sigfrid Hansson, Bärg, Björnsson,
Lindström, Västberg, Jansson i Falun, Lindqvist, Fast, Olsson i Gävle, Andersson
i Tungelsta och Norling ansett, att punkten bort i nedan angivna del
hava följande innehåll:

Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning

att det är förenat med avlöning, som icke understiger den i arbetsorten vanliga
avlöningen för sådant arbete,

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Beträffande denna punkt förhåller
det sig så, att man i särskilda utskottets utlåtande nr 18 angående arbetslöshetsförsäkring
har intagit en bestämmelse, där det bland annat heter, att erbjudet
arbete skall anses lämpligt under förutsättning, »att det är förenat med
avlöning, som icke understiger den i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant
arbete» etc. Detta är lydelsen enligt Kungl. Maj:ts förslag. I det nu föreliggande
utlåtandets motsvarande punkt har man valt ett annat uttryck. Där
heter det, att erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning, »att det
är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till å arbetsorten
förekommande avlöning för sådant arbete» etc. Enligt min mening är den först
anförda formuleringen mest tillfredsställande, och framför allt anser jag det
vara mycket angeläget, att man har samma uttryck och samma bestämmelser,
när det gäller försäkring, som när det gäller reservarbeten och kontantunderstöd.
Jag har därför i en reservation hemställt, att den förstnämnda formuleringen
måtte godkännas beträffande den nu föredragna punkt 9 b).

Jag ber att få yrka bifall till min reservation.

Herr Larsson, Sam: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till ut skottets

hemställan.

Efter härmed slutad överläggning gjorde herr talmannen i enlighet med
föreliggande yrkanden propositioner, först på godkännande av den nu ifrågavarande
punkten samt vidare på punktens godkännande med den lydelse, som
förordats i den vid utlåtandet avgivna reservationen nr 11 av herr Sigfrid
Hansson m. fl.; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen
på punktens godkännande enligt utskottets förslag, sig anse denna
proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hansson, Sigfrid, begärde votering, i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som godkänner punkten 9 b under Avd. II Kap. I av den i särskilda
utskottets utlåtande nr 17 å sid. 126 och följande intagna sammanfattningen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes nämnda punkt med den lydelse, som förordats i den
vid utlåtandet avgivna reservationen nr 11 av herr Sigfrid Hansson m. fl.

Då emellertid herr Hansson, Sigfrid, begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst namnupprop; och befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 86;

Nej — 58.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

* Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Punkten 9 c).

Godkändes.

Punkten 10.

Denna punkt lydde:

Under tiden för arbetskonflikt må ej i reservarbete sysselsättas

a) den som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål
för lockout);

b) den som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens
löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler
meddelas av arbetslöshetskommissionen.

Herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm, Wohlin, Bagge, Lindman,
Linnér och Anderson i Norrköping hade enligt avgiven reservation, nr 12, av
angivna orsaker ansett, att punkten bort hava följande innehåll:

Det ankommer på arbetslöshetskommissionen att avgöra, huruvida arbetslös
må sysselsättas i reservarbete under tiden för arbetskonflikt. Vid kommissionens
prövning skall särskilt iakttagas

att i reservarbete icke må sysselsättas den, som är indragen i arbetskonflikt
(strejk eller lockout) eller som eljest blivit arbetslös på grund av konflikten,
dock att i sistnämnda fall kommissionen äger rätt att, då särskilda skäl därtill
föreligga, medgiva undantag;

att vid allmän konflikt inom ett yrke eller en industri i reservarbete icke
må sysselsättas arbetare, som tillhöra yrket eller industrien inom landet eller
på den ort, där konflikten råder, och som icke blivit överförda till det lokala
arbetskraftsöverskottet enligt vad nedan sägs; samt

att på enahanda sätt, som nyss sagts i fråga örn allmän konflikt, skall förfaras
vid sådan partiell konflikt, om vilken det gäller, att den kan anses vara
ett led i en aktion med syfte att inverka på de allmänna löne- och arbetsvillkoren
inom området i fråga.

Har arbetare en längre tid saknat anställning i det yrke eller den industri
han tillhört eller har han därinom icke i nämnvärd omfattning haft arbete och
kan det antagas, att han icke under en närmare framtid åter kan erhålla anställning
inom yrket eller industrien, må han överföras till det lokala arbetskraftsöverskottet.
Dit överförd arbetare skall icke till följd av konflikt inom
det yrke eller den industri han tillhört vara betagen möjligheten att hänvisas
till reservarbete.

Enligt reservationen nr 13 hade herr Löfgren med hänvisning till i reservationen
anförd motivering anslutit sig i denna del till den uppfattning, som
uttalats av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.

Herr Bagge: Herr talman! På grund av vikten av innehållet i denna

punkt ber jag att få yttra ett par ord. Jag skall fatta mig mycket kort.

Vi ha på högerhåll ägnat denna punkt om konfliktdirektiven en alldeles särskild
uppmärksamhet, dels på grund av sakens vikt och dels därför, att vi gärna
ville undersöka om det kunde finnas någon möjlighet att här komma till ett
resultat, som eventuellt kunde tillfredsställa även andra partier. De nuvarande
direktiven gälla följande saker. För det första avstängas enligt nuvarande
direktiv de i en arbetskonflikt direkt deltagande. Därom råder ingen menings -

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. rrv. (Forts.)
skiljaktighet. För det andra avstängas för närvarande de s. k. sekundärt arbetslösa,
d. v. s. sådana arbetare, som på grund av en konflikt kunna bli indirekt
arbetslösa, t. ex. massaarbetarna vid en sågverkskonflikt etc.

Här lia vi för vår del funnit, att det väl kan tänkas, att i vissa fall en sådan
bestämmelse som den nuvarande skulle kunna leda till obilliga resultat, och vi
ha därför omformulerat bestämmelsen därhän, att vi föreslagit en dispensbefogenhet
för tillsynsmyndigheten, vilket medför, att all hänsyn till skälighet och
billighet kan tagas.

Vad så slutligen beträffar den enligt min mening viktigaste punkten, nämligen
den, som rör de före en konflikt inom yrket eller industrien i fråga arbetslösa,
har jag redan i går haft tillfälle att yttra mig örn innebörden av detta och
den mycket stora betydelse, som denna fråga har för förhållandena på arbetsmarknaden.
Det är ju givet, att icke alla arbetslösa inom ett yrke eller en
industri vid en konflikts inträffande böra avstängas, och därför har man hittills
gjort på det viset, att man har avfört sådana, som icke kunnat tänkas få
någon mera stadigvarande sysselsättning inom yrket eller industrien, till det
s. k. lokala arbetskraftsöverskottet, till vilket alltjämt arbetslöshetshjälp utgår
även vid konflikt. Vi lia sökt närmare studera de invändningar, som gjorts
på denna punkt, och vi ha kommit till det resultatet, att det är väsentligen i två
avseenden, som man kan rikta några befogade invändningar mot de gamla direktiven.
Det ena är att det finns folk, som ej kan tänkas komma att återfå
anställning i samma yrke eller samma industri inom någon skälig tid, och vi
yrka därför, att sådana, som icke inom en nära framtid kunna tänkas återfå
sin anställning, skola överföras till det lokala arbetskraftsöverskottet och således
åtnjuta arbetslöshetsunderstöd. För det andra har det förefallit oss, att
särskilt beträffande de s. k. diversearbetarna, en del ungdomar och f. d. yrkesarbetare,
den gamla bestämmelsen kan medföra en del obilligheter, och på
dessa grunder ha vi föreslagit en bestämmelse, som säger: »Har arbetare en

längre tid saknat anställning i det yrke eller den industri han tillhört eller har
han därinom icke i nämnvärd omfattning haft arbete och kan det antagas, att
han icke under en närmare framtid åter kan erhålla anställning inom yrket eller
industrien, må han överföras till det lokala arbetskraftsöverskottet.» För min
del kan jag icke förstå annat än att dessa ändringsförslag från vår sida täcka
varje befogad invändning mot de gamla direktiven. Jag har åtminstone under
utskottets behandling ej funnit några andra skäl angivna. Jo, det är ett skäl
till, som anförts och som jag kanske bör angiva, och det är att det sagts, att
det vore svårt för de lokala arbetslöshetskommittéerna att riktigt tillämpa de
direktiv, som här ha givits. Det är ju självfallet, att med en sådan massa olika
bestämmelser, som för närvarande reglerar arbetslöshetshjälpen, är det på
många punkter särdeles svårt för de lokala arbetslöshetskommittéerna att tilllämpa
dessa bestämmelser riktigt. Enda sättet att få någon ändring är att
kontakten mellan arbetslöshetskommissionen och de lokala arbetslöshetskommittéerna
blir bättre än förut, och därvidlag har hela utskottet uttalat sig för
en utvidgning av den s. k. sociala avdelningen i kommissionen, som framför
allt har att tillse denna kontakt mellan centralorganet och de lokala kommittéerna.

Det av herr Sam Larsson framställda förslaget är enligt min mening framför
allt bristfälligt däri, att det ej tillåter avstängning av de före en konflikt
arbetslösa, och det leder, som jag hade tillfälle att i går framhålla, till enligt
min mening orimliga resultat.

På grund av dessa skäl, herr talman, ber jag att på denna punkt få yrka
avslag på utskottets hemställan och bifall till den vid punkten av herr J. B.
Johansson i Fredrikslund m. fl, avgivna reservationen.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Herr Hagman: Herr talman! Vid denna sena timme skall jag icke ingå
på en längre utveckling av de nu gällande direktivens innebörd. Jag nöjer
mig, herr talman, med att hemställa örn bifall till utskottets förslag.

Herr Löfgren: För att icke förlänga debatten ber även jag att få in skränka

mig till att instämma i vad herr Bagge sagt, med hänvisning till de
skäl, som jag i min reservation fullständigt anfört för avslag på utskottets
hemställan och bifall till reservationen.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen enligt
de därunder förekomna yrkandena propositioner, först på godkännande av
den nu förevarande punkten samt vidare därpå att densamma skulle godkännas
med den lydelse, som förordats i den vid utlåtandet avgivna reservationen
nr 12 av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen på punktens godkännande i enlighet
med utskottets förslag, sig finna denna proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herrar Trygger, Bagge och Johan Bernhard Johansson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som godkänner punkten 10 under Avd. II Kap. I av den i särskilda
utskottets utlåtande nr 17 å sid. 126 och följande intagna sammanfattningen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes nämnda punkt med den lydelse, som förordats i den
vid utlåtandet avgivna reservationen nr 12 av herr Johansson i Fredrikslund
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes till en början omröstning
på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter,
som ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville
rösta för nej-propositionen, reste sig från sina platser. Herr talmannen förklarade
därpå, att enligt hans uppfattning flertalet röstat för ja-uropositionen.

Då emellertid herr Johansson, Johan Bernhard, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst namnupprop; och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 85;

Nej — 58.

Nu föredrogos
Punkterna 12 och 13.
Godkändes.

Kap. 11 och lil.
Godkändes.

Nr 47.

Tisdagen dan 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Övergångsbestämmelserna.

Dessa bestämmelser hade följande avfattning:

De nya bestämmelserna rörande vid reservarbeten utgående avlöningsförmåner
skola gälla från och med den dag, Kungl. Maj :t bestämmer. I övrigt skola
bestämmelserna tillämpas från och med den 1 juli 1933, dock att föreskrifterna
angående statsbidrag till statskommunala reservarbeten icke skola tillämpas i
fråga örn sådana företag, till vilka statsbidrag beviljats före nämnda dag.

Herrar Bärg, Olsson i Gävle och Andersson i Tungelsta hade enligt reservationen
nr 19 ansett, att övergångsbestämmelserna bort hava följande innehåll: De

nya föreskrifterna rörande vid reservarbeten utgående avlöningsförmåner
skola gälla från och med den dag, Kungl. Majit bestämmer. I övrigt skola
bestämmelserna tillämpas från och med den 1 juli 1933, dock att föreskrifterna
angående statsbidrag till material, arbetsledning och transporter vid statskommunala
reservarbeten må i särskilt ömmande fall tillämpas jämväl i fråga
örn sådana företag, till vilka statsbidrag beviljats före nämnda dag.

Herr Bärg: Jag ber att få yrka bifall till reservationen nr 19.

Herr Hansson, Sigfrid: Jag ber att få yrka bifall till utskottets hem ställan.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet nied
föreliggande yrkanden propositioner, först på godkännande av de nu föredragna
övergångsbestämmelserna samt vidare därpå att nämnda bestämmelser
skulle godkännas med den lydelse, som förordats i den vid utlåtandet avgivna
reservationen nr 19 av herr Bärg m. fl.; och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Utskottets hemställan i punkten I A.

I nämnda punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte till statliga
och statskommunala reservarbeten för budgetåret 1933/1934 anvisa ett reservationsanslag
av 55,000,000 kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivits i den i utlåtandet intagna sammanfattningen
med därtill hörande motivering.

Enligt reservationen nr 20 hade herrar Hamrin, von Stockenström och Sam
Larsson under åberopande av vad som anförts i reservationen nr 2 ansett, att
till statliga och statskommunala reservarbeten bort tillstyrkas ett reservationsanslag
av 70,000,000 kronor.

Herr Larsson, Sam: Herr talman! Jag ber att på denna punkt få yrka

bifall till den av herr Hamrin m. fl. avgivna reservationen nr 20.

Herr Hansson, Sigfrid: Jag ber att få yrka bifall till utskottets hem ställan.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter jämlikt därunder förekomna
yrkanden gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet i den nu
ifrågavarande punkten hemställt samt vidare på bifall till utskottets hemställan
med den ändring, att anslagsbeloppet bestämdes till 70,000,000 kronor;
och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

I punkterna I B a) 1—-12 hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte för
budgetåret 1933/1934 anvisa följande anslag, att med beteckning reservationsanslag
utgå i överensstämmelse med vad utskottet i det föregående förordat:

1. till statsbeställningar ett anslag av 10,700,000 kronor;

2. till statliga beredskapsarbeten ett anslag av 3,000,000 kronor;

3. till kommunala beredskapsarbeten ett anslag av 8,500,000 kronor;

4. till skenfria korsningar ett anslag av 7,000,000 kronor;

5. till broar och hamnar ett anslag av 6,000,000 kronor;

6. till främjande av bostadsbyggande ett anslag av 15,000,000 kronor;

7. till lån till främjande av enskild företagsamhet ett anslag av
10,000,000 kronor;

8. till subventioner till främjande av enskild företagsamhet ett anslag av

3.500.000 kronor;

9. till bidrag till täckdikningar ett anslag av 1,000,000 kronor;

10. till bidrag till gödselvårdsanläggningar ett anslag av 700,000 kronor;

11. till lån till gödselvårdsanläggningar ett anslag av 500,000 kronor;
samt

12. till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo ett anslag av

500.000 kronor.

Nu föredrogs

Punkten I B a) 1.

Enligt reservationen nr 21 hade herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm,
Wohlin, Sam Larsson, Bagge, Lindman, Nilsson i Landeryd och Anderson i
Norrköping dels — herrar Johansson, Sederholm, Bagge, Lindman, Nilsson
och Anderson under hänvisning till vad de i det föregående anfört — förordat,
att ett belopp av 10,000,000 kronor skulle ställas till Kungl. Maj :ts förfogande
till statsbeställningar för budgetåret 1933/1934, dels ock ansett, att
vad utskottet i motiveringen anfört beträffande dispositionen av anslaget till
statsbeställningar bort hava den ändrade lydelse, som i reservationen angivits.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! I denna punkt behandlas
de till särskilda utskottet remitterade motionerna örn anslag till materielanskaffning
för militära ändamål. Heservationen nr 21 skiljer sig icke från
utskottets förslag i något avseende i vad gäller anslaget till flottans ersättningsbyggnad,
vilket enligt båda förslagen upptages till 7 miljoner kronor,
som anvisas under nästa budgetår för påbörjande av en jagare, en undervattensbåt
av B-typ och en undervattensbåt av A-typ. Jag vill framhålla, att
detta ingår i anslaget till statsbeställningar, och det är således en motiveringsfråga,
hur förevarande anslag på 10,700,000 kronor skall användas.

Vad som däremot skiljer reservationen och utskottsförslaget, är det förhållandet,
att utskottet sedermera icke givit någon bestämd anvisning rörande
den återstående delen av detta anslag till statsbeställningar, under det att
reservanterna efter granskning av de till utskottet remitterade motionerna
funnit synnerligen starka skäl tala för att ett anslag av 2 miljoner kronor för
anskaffande av lavetter anvisades ävensom 800,000 kronor för anskaffande
av traktorer. Vad nu beträffar anslaget till lavetter, yrkas i motionen nr 503
i andra kammaren, att ett anslag av 5 miljoner kronor måtte anvisas för tillverkning
för fältartilleriet av 150 lavetter. Inom utskottet har vederbörande
från artilleridepartementet lämnat redogörelse i ärendet, och det framgick
därav, att det behov som framhållits är synnerligen trängande. Reservanterna
ha med hänsyn till den begränsade medelstillgången icke vågat föreslå

Första kammarens protokoll 1933. Nr 47. 4

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
mer än ett anslag på 2 miljoner kronor till lavetter. Beträffande anslaget till
traktorer föreslås 800,000 kronor. Det ingick i 1925 års försvarsplan, att
viss motorisering inom armén skulle äga rum, och detta är endast ett fullföljande
av den en gång fastställda planen. Jag vill nämna, att intetdera
av dessa anslag på något sätt förrycker försvarsrevisionens arbete. Snarare
är det så, att den här föreslagna förbättringen av vår artillerimateriel, som
jag nämnde, är synnerligen trängande och av behovet påkallad, huru än
arbetet inom försvarsrevisionen utfaller.

Jag skall med hänsyn till den begränsade tiden icke göra några längre utläggningar
i själva sakfrågan. Jag vill endast tillägga, att efter vad som
inhämtats användes såväl vid det anslag, som går till flottan, som när det
gäller de här omnämnda lavetterna och traktorerna svenskt material och svensk
arbetskraft, och man räknar med att cirka 80 procent därav skall utgå
i arbetslöner.

Vad beträffar den återstående delen av anslaget, ha reservanterna ansett,
att det bör ligga i Kungl. Maj:ts hand att inom försvarsväsendets område använda
dessa överskott, där Kungl. Majit finner det av behovet mest påkallat.

På anförda skäl, herr talman, ber jag att vid den föredragna punkten få
yrka bifall till reservationen nr 21, som avgivits av mig m. fl.

Herr Hansson, Sigfrid: Jag skall tillåta mig att kort och gott yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr Lindhagen: Jag ber att utan yrkande få åberopa vad jag anförde

örn denna punkt i generaldebatten.

Herr Wohlin: Samtidigt med att jag i egenskap av motionär uttalar min

livliga glädje över det resultat, som utskottet här kommit till med avseende
å flottans nybyggnadsanslag, en glädje, som säkerligen delas av det svenska
sjövapnets män i alla grader och som kommer att verka icke endast stärkande
för vårt sjöförsvar utan även psykologiskt uppmuntrande för sjöförsvarets
män i deras riksviktiga arbete, ber jag med avseende å den fråga, som nu föreligger,
att få ansluta mig till den av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.
avgivna reservationen.

Efter härmed slutad överläggning gjorde herr talmannen i enlighet med de
därunder förekomna yrkandena propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den under behandling varande punkten hemställt samt vidare på godkännande
av den vid utlåtandet avgivna reservationen nr 21 av herr Johansson i
Fredrikslund m. fl.; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Johansson, Johan Bernhard, begärde votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet hemställt i sitt utlåtande nr 17
punkten I B a) 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet avgivna reservationen nr 21 av
herr Johansson i Fredrikslund m. fl.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

hedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes till en början omröstning
på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter,
som ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville
rösta för nej-propositionen, reste sig från sina platser. Herr talmannen förklalade
därpa, att enligt hans uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Da emellertid herr Johansson, Johan Bernhard, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst namnupprop; och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 79;

Nej — 59.

Herr Reuterskiöld erhöll på begäran ordet och anförde: Jag ber att få

till protokollet antecknat, att då jag röstat för utskottets förslag, har det
skett, därför att jag betraktat anslaget som ett arbetslöshetsanslag och. icke
sorn ett försvarsanslag.

Punkten I B a) 2.

Herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm, Bagge, Lindman, Nilsson i
Landeryd och Linnér hade enligt reservationen nr 23 med hänvisning till vad
som anförts i reservationen nr 1 ansett, att medel till statliga beredskapsarbeten
icke borde beviljas.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Jag ber att på denna
punkt få yrka bifall till den av mig m. fl. avgivna reservationen, vilken innebär
avslag på utskottets hemställan.

Herr Hansson, Sigfrid: Jag hemställer örn bifall till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt de yrkanden,
som därunder framkommit, propositioner, först på bifall till vad utskottet i
den nu förevarande punkten hemställt samt vidare på avslag därå; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja
besvarad.

Punkten I B a) 3.

Enligt reservationen nr 24 hade herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm,
Bagge, Lindman, Nilsson i Danderyd och Linnér med hänvisning till vad
som anförts i reservationen nr 1 ansett, att medel till kommunala beredskapsarbeten
icke borde beviljas.

Herrar Hamrin, von Stockenström, Wohlin och Sam Larsson hade i reservationen
nr 25 anfört, att de under utskottets förhandlingar yrkat, att utskottets
motivering i hithörande del skulle erhålla viss angiven lydelse, samt att
de, sedan detta yrkande utslagits, röstat för avslag å anslaget till kommunala
beredskapsarbeten.

Herr Wohlin: Med åberopande av vad jag i går anförde på tal örn detta
anslag och då det villkor, som från min sida uppställts som villkor för ett
bifall, icke av utskottsmajoriteten antagits, får jag för min del yrka avslag
på detsamma.

Herr Sederholm: Jag erinrar om det uttalande, som herr Wohlin gjorde

i går. Han menade, att det vore synnerligen olämpligt att gå med på anslaget,

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.) o

nar det var fråga om att beloppet skulle kunna utnyttjas såsom bidrag till
kommunerna utan återbetalningsskyldigbet och att däremot lanevägen skulle
vara bättre. Jag vill för min del protestera mot att den vägen skulle kunna
vara bättre. Det råder därvidlag stor oklarhet. Så svävande som direktiven
beträffande detta anslags användande äro utformade, är det på intet sätt
klargjort, under vilka förutsättningar eller på vilka villkor lån skulle kunna
beviljas och icke ens örn denna möjlighet till lån skulle rymmas inom kommunernas
legala lånerätt eller örn det skulle bli en lånerätt utanför denna.
Enligt min mening är under dessa förhållanden även låneformen synnerligen
olämplig, och vad som här föreslås innebär ett frångående av de principer,
som alltid ha varit vägledande åtminstone vid prövning av större anslag från
riksdagens sida, nämligen att det skulle lämnas något så när klara och bestämda
direktiv för medlens användande. Så är icke fallet vid detta förslag,. och
jag ber, herr talman, att få yrka avslag på utskottets hemställan och bifall
till den’reservation, som har avgivits av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.

Herr Hansson, Sigfrid: Med åberopande av den motivering, som utskottet

anfört, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen i
enlighet med föreliggande yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den nu föredragna punkten hemställt samt vidare därpa att utskottets
hemställan skulle avslås i berörda del; och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Sederholm begärde votering, i anledning varav uppsadtes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet hemställt i sitt utlåtande nr 17
punkten I B a) 3, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan i berörda del.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes till en början omröstning
på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter,
som ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville
rösta för nej-propositionen, reste sig från sina platser. Herr talmannen förklarade
därpå, att enligt hans uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Wohlin begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst namnupprop; och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 79;

Nej — 63.

Punkten I B a) 4.

Enligt reservationen nr 26 hade herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm,
Bagge, Lindman, Nilsson i Landeryd och Linnér ansett, att till skenfria
korsningar borde beviljas ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. to. (Forts.)

Herr Hagman: Herr talman! I propositionen nr 212 hade Kungl. Majit
hemställt dels örn visst belopp till vägbyggande och dels örn ett anslag av
14 miljoner kronor till skenfria korsningar. I nu föreliggande förslag från
utskottet har det belopp, som skulle användas till vägar, inlagts i de 55 miljoner
kronor, som av riksdagen anvisats till reservarbeten. Till skenfria korsningar
lia däremot endast tillstyrkts 7 miljoner kronor eller hälften av det
av Kungl. Majit begärda beloppet.

Motiveringen för detta anslag återfinnes på sid. 63 i utskottets utlåtande.
Av denna motivering är det icke möjligt att räkna ut, att man vid behandlingen
av denna fråga i utskottet ansett, att för skenfria korsningar en sådan
procedur skall användas, att de s. k. konstarbetena skulle utföras på den
öppna marknaden genom entreprenör eller på annat sätt med bidrag av 7
miljoner kronor, under det att tillfartsbankarna till dylika frilagda korsningar
skulle utföras såsom reservarbeten antingen i arbetslöshetskommissionens
regi eller som statskommunala arbetsföretag genom vederbörande vägstyrelse
eller kommunen. Ku förhåller det sig på det sättet, att en sådan
kombination i flertalet fall icke gärna är praktiskt möjlig. Kommunikationsministern
anser, att de skenfria korsningarna böra utväljas i första hand ur
trafiksynpunkt, och då är det i många fall så, att de äro tillfinnandes å orter,
där det icke finnes någon arbetslöshet, vilket utesluter den statskommunala
arbetsformen. De lämpa sig icke att kombinera med statliga arbetsföretag,
därför att dessa tillfartsvägar till skenfria korsningar i regel äro
alldeles för små för att bedrivas som statliga arbetsföretag. Då har fråga
uppkommit, hur man på bästa sätt skulle kunna ordna dessa anläggningar.
Efter överläggningar mellan statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet,
ordföranden för den avdelning inom särskilda utskottet, som förberedande
har handlagt dessa frågor, och undertecknad, har jag bemyndigats
att här uttala den uppfattningen, att det bästa vore att man använde 7 milponer
kronors-anslaget till skenfria korsningar och av detta anslag betalade
samtliga kostnader jämväl för tillfartsvägarna samt att, i den mån en kombination
av angivet slag är möjlig, man ju alltid kan överväga den tankegång,
som utskottet har haft, men att kommissionen i övrigt liksom hittills
är berättigad att, där stora vägföretag förekomma i samband med skenfria
korsningar, vilka utan^ olägenhet kunna utföras såsom reservarbeten, låta dessa
arbeten utföras som sådana i sin helhet. På det sättet skulle de svårigheter,
som föreligga för en sådan sammankoppling, som nu femte avdelningen i särskilda
utskottet har tänkt sig, kunna helt övervinnas.

I övrigt hemställer jag örn bifall till utskottets förslag på denna punkt.

Herr Sederholm: Jag vill erinra örn att detta statsanslag för skenfria

korsningar närmast ^ansluter sig till det anslag, som förut har utgått och
även i år skall utgå till statliga beredskapsarbeten. Det har särskilt vid
föregående års beviljande av detta anslag understrukits, att anordnande av
skenfria korsningar vid statens järnvägar vore ett lämpligt föremål just för
statliga beredskapsarbeten. Sådana ha också igångsatts, och därvid har
själva konstbyggnaden, d. v. s. brobyggnaden eller arbetet under själva spåret,
alltid utförts av specialarbetare under järnvägens egen regi. Men ofta
nog ha då bankar eller skärningar, som många gånger betingat rätt stora
jordarbeten, av järnvägsstyrelsen eller den entreprenör, som haft hand örn
det hela, lämnats ut till entreprenad. Detta har skett även inom sådana bygder,
där dessa arbeten lämpligen hade bort kunna anordnas såsom statskommunala
arbeten.

Med det uttalande, som utskottet nu har gjort, har man icke avsett att säga,

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
att tillfarterna till skenfria korsningar alltid skola utföras såsom reservarbeten,
men det är ett framhållande av att arbetet, där så kan befinnas lämpligt,
skall utföras i sådan form oell att man icke på samma sätt som hittills skall
vara bunden av bestämmelserna för de statliga beredskapsarbetena, så att
dylika jordarbeten ovillkorligen måste utföras i fria marknaden. Jag har
själv sett exempel på sådana jordarbeten i samband med skenfria korsningar,
vilka förekommit i trakter, där man lämpligen bort kunna anordna dem såsom
statskommunala arbeten. Enligt utskottets mening böra arbetena i sådana
fall kunna utföras som reservarbeten, men givetvis -—■ och däri ansluter
jag mig till den föregående talaren — böra de icke utföras såsom statskommunala
arbeten inom andra orter än där förefintlig arbetslöshet och övriga
betingelser för anordnande av statskommunala arbeten äro för handen. Här
är det alltså en möjlighet att inom ramen av det anslag, som blir beviljat,
vare sig det blir 7 eller 4 miljoner kronor, anordna arbetena så, att antingen
hela arbetet med vägbankarna utföres genom detta anslag eller också en uppdelning
sker, så att jordarbetena utföras som statliga eller statskommunala reservarbeten,
där så befinnes lämpligt.

Jag vill erinra örn att såväl dessa bankar vid de skenfria korsningarna som
även skärningarna ofta nog äro lämpliga vinterarbeten på grund av de rätt
stora jordförflyttningar, som där äga rum och varigenom arbetet blir relativt
mindre hindrat av tjälen, än vad som kan vara fallet vid andra vägarbeten.

Vad beträffar beloppet, har jag anslutit mig till en reservation, som stannat
vid 4 miljoner kronor. Det är ju visserligen angeläget, att dessa arbeten bli
utförda, men det är dock icke så angeläget, att man icke borde kunna hinna
med en tillbörlig raskhet utföra dem med ett så pass högt anslag. Jag ber
därför, herr talman, att i anslutning till den motivering jag nu anfört och
som finnes knuten till en reservation, vilken är fogad till denna punkt, få
yrka bifall till den av herr Johansson i Fredrikslund m. fl. avgivna reservationen.

Herr Hansson, Sigfrid: Jag ber att få instämma i det som herr Seder holm

yttrat, men beträffande anslagsbeloppet tillåter jag mig hemställa örn
bifall till utskottets förslag.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter jämlikt därunder förekomna
yrkanden gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet i den nu
ifrågavarande punkten hemställt samt vidare på godkännande av den vid
utlåtandet avgivna reservationen nr 26 av herr Johansson i Fredrikslund
m. fl.; och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Punkten I B a) 5.

Enligt reservationen nr 27 hade herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm,
Bagge, Lindman, Nilsson i Landeryd och Linnér med hänvisning till
vad i reservationen nr 1 anförts ansett, att särskilt anslag till broar och hamnar
icke borde beviljas.

Herr Hagman: Herr talman! Samma synpunkt, som jag tidigare angav
under föregående punkt, synes mig lämpligen böra komma i betraktande även
vid denna punkt. I övrigt hemställer jag om bifall till utskottets under denna
punkt gjorda hemställan.

Herr Sederholm: Ja, för den händelse riksdagen skulle bifalla det yr kandet,

så ber jag att få förena mig i det uttalande, sorn1 gjorts av herr Hagman.
Jag ber emellertid nu att få yrka bifall till reservationen nr 27.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Herr Hansson, Sigfrid: Jag ber att få yrka bifall till utskottets hem ställan.

Efter härmed slutad överläggning gjordes enligt de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag å vad utskottet
i den under behandling varande punkten hemställt; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkten I B a) 6.

Enligt en beträffande förevarande punkt avgiven reservation, nr 28, hade
herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm, Bagge, Nilsson i Landeryd,
Linnér och Anderson i Norrköping ansett,

dels att utskottet icke bort förorda bifall till Kungl. Maj :ts förslag, i vad
rörde främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen,
samt att utskottet till stöd för denna uppfattning bort anföra en i reservationen
intagen motivering,

dels ock att utskottet bort tillstyrka, i stället för ett anslag till främjande
av bostadsbyggande, ett reservationsanslag å 8,000,000 kronor till främjande
av bostadsbyggande å landsbygden.

Herrar Hamrin, von Stockenström, Wohlin och Sam Larsson hade i reservationen
nr 29 anfört, att de inom utskottet yrkat, att ett reservationsanslag å

5,000,000 kronor skulle beviljas till främjande av bostadsbyggande i städerna
men förenas med villkor örn kommunal garanti, samt att de, sedan detta yrkande
utslagits, röstat för avslag å ifrågavarande anslag men däremot för
bifall till ett anslag å 10,000,000 kronor för främjande av bostadsbyggande
på landet.

Herr von Stockenström: Herr talman! I anslutning till en reservation,

avgiven av herr Hamrin m. fl., ber jag få yrka, att riksdagen med avslag å
utskottets hemställan örn ett reservationsanslag å 15 miljoner kronor till främjande
av bostadsbyggande måtte för budgetåret 1933/1934 bevilja ett reservationsanslag
å 10 miljoner kronor till främjande av bostadsbyggande å landet.

Herr Hansson, Sigfrid: Det börjar visserligen bli litet enformigt att yrka
bifall till utskottets hemställan, men jag gör det gärna även beträffande denna
punkt.

Herr Sederholm: Då den reservation, som till utlåtandet fogats under nr 28
av herr J. B. Johansson m. fl., fått en något olämplig formulering i sin kläm,
ber jag att få yrka bifall till vad den reservationen går ut på men ber att få
formulera yrkandet sålunda: att riksdagen, med avslag å utskottets hemställan
örn ett reservationsanslag å 15 miljoner kronor till främjande av bostadsbyggande,
måtte för budgetåret 1933/1934 bevilja ett reservationsanslag av 8 miljoner
kronor till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Herr Reuterskiöld: Jag kan i det stora hela ansluta mig till den reser vation,

som herr von Stockenström här förordat, men jag anser, att beloppet
borde vara lika med hela det av utskottet till främjande av bostadsbyggande
föreslagna, nämligen 15 miljoner kronor. Jag kan icke för min del, då jag både
inom riksdagen och min hemkommun motarbetat dylika anslag till bostadsbyggande
i städerna, biträda ett förslag härom. Men själva beloppet, 15 miljoner
kronor, har jag ingenting att erinra emot. Jag vill emellertid icke öka
antalet yrkanden utan nedlägger i denna punkt min röst.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen, att
i avseende på den nu förevarande punkten yrkats 1 :o) att vad utskottet hemställt
skulle bifallas; 2:o), av herr von Stockenström, att riksdagen, med avslag
å utskottets hemställan örn ett reservationsanslag å 15,000,000 kronor till
främjande av bostadsbyggande, måtte för budgetåret 1933/1934 bevilja ett
reservationsanslag å 10,000,000 kronor till främjande av bostadsbyggande å
landet; samt 3:o), av herr Sederholm, att riksdagen, med avslag å utskottets
hemställan örn ett reservationsanslag å 15,000,000 kronor till främjande av
bostadsbyggande, måtte för budgetåret 1933/1934 bevilja ett reservationsanslag
å 8,000,000 kronor till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Johansson, Johan Bernhard, begärde votering, i anledning varav och
sedan till kontraproposition därvid antagits bifall till herr Sederholms yrkande,
uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet hemställt i sitt utlåtande nr 17
punkten I B a) 6, röstar

da;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles herr Sederholms under överläggningen gjorda yrkande.

Punkten I B a) 7.

Enligt reservationen nr 30 hade herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm,
Bagge, Nilsson i Landeryd, Linnér och Anderson i Norrköping med
hänvisning till vad som anförts i reservationen nr 1 ansett, att medel för här
ifrågavarande ändamål icke borde beviljas.

Herr Wohlin hade enligt avgiven reservation, nr 31, likaledes ansett, att
medel för här ifrågavarande ändamål icke borde beviljas.

Herr Sederholm: Herr talman! I anslutning till den reservation, nr 30,

som är fogad till utskottets utlåtande under den föredragna punkten, ber jag
att få yrka avslag på utskottets hemställan och bifall till nämnda reservation.

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Jag hemställer örn bifall till ut skottets

förslag.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet med
de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner, först på bifall till
vad utskottet i den nu föredragna punkten hemställt samt vidare på avslag
därå; och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Punkten I B a) 8.

Enligt en vid denna punkt avgiven reservation, nr 32, hade herrar Johansson
i Fredrikslund, Sederholm, Bagge, Nilsson i Landeryd, Linnér och Anderson
i Norrköping med hänvisning till vad som anförts i reservationen nr 1
ansett, att medel för här ifrågavarande ändamål icke borde beviljas.

På sätt framgick av en annan reservation, nr 33, hade herrar Hamrin, von
Stockenström och Sam Larsson ansett, att utskottet icke bort förorda ifrågavarande
anslag, men i stället yrkat, att utskottet måtte föreslå ett anslag å

1,000,000 kronor att, i likhet med vad som ägt rum under innevarande och
nästföregående budgetår, ställas till Kungl. Maj :ts förfogande att användas
till främjande av företagsverksamhet, varigenom i största möjliga utsträckning
ökade arbetstillfällen kunde beredas.

Slutligen hade herr Wohlin enligt reservationen nr 34 ansett, att medel för
ifrågavarande ändamål icke borde beviljas.

Herr Sederholm: Jag ber att få yrka bifall till den reservation, nr 32,

som är fogad till denna punkt och alltså avslag på utskottets hemställan.

Herr von Stockenström: Herr talman! Vid behandlingen av dessa frågor
har jag yrkat bifall till anslaget till lån åt enskild företagsamhet. Däremot
har jag icke kunnat biträda förslaget örn subvention. I stället har jag jämte
några medreservanter ansett, att ett särskilt anslag på en miljon kronor borde
ställas till Kungl. Maj:ts fria förfogande på samma sätt, som skett under det
senaste budgetåret. Jag yrkar därför, att riksdagen med avslag å utskottets
hemställan om ett reservationsanslag å 3.5 miljoner kronor till subventioner till
främjande av enskild företagsamhet måtte för budgetåret 1933/1934 bevilja ett
reservationsanslag av en miljon kronor att, i likhet med vad som ägt rum under
innevarande och nästföregående budgetår, ställas till Kungl. Maj :ts förfogande
att användas till främjande av företagsverksamhet, varigenom i största möjliga
utsträckning ökade arbetstillfällen må kunna beredas.

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Jag hemställer även i denna punkt
örn bifall till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen yttrade, att
därunder förekommit följande yrkanden: 1 :o) att vad utskottet i den under
behandling varande punkten hemställt skulle bifallas; 2:o), av herr von Stockenström,
att riksdagen, med avslag å utskottets hemställan örn ett reservationsanslag
å 3,500,000 kronor till subventioner till främjande av enskild företagsamhet,
måtte för budgetåret 1933/1934 bevilja ett reservationsanslag å

1,000,000 kronor att, i likhet med vad som ägt rum under innevarande och
nästföregående budgetår, ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att användas
till främjande av företagsverksamhet, varigenom i största möjliga utsträckning
ökade arbetstillfällen kunde beredas; samt 3 :o) att utskottets hemställan
skulle avslås.

Sedermera gjordes propositioner enligt berörda yrkanden; och förklarades
propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med övervägande ja
besvarad.

Punkterna 1 B a) 9—12.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Punkten I B b).

I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte medgiva, att
av den i statens domäners fond ingående fonden för inköp av skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden) ett belopp av högst
700,000 kronor finge, i överensstämmelse med vad utskottet i det föregående
förordat, användas till hus-, vägbyggnads-, täckdiknings- m. fl. arbeten å
vissa styckningslotter.

Enligt reservationen nr 35 hade herrar Johansson i Fredrikslund, Sederholm,
Bagge, Lindman och Linnér ansett, att utskottet bort föreslå, att de i
ärendet väckta motionerna icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd,
samt att utskottet till motivering för denna uppfattning bort anföra en i reservationen
intagen motivering.

Herrar Hamrin, von Stockenström, Wohlin, Sam Larsson och Nilsson i
Landeryd hade enligt reservationen nr 36 ansett, att utskottet icke bort tillstyrka
medgivande att disponera visst belopp ur markinköpsfonden men att
för budgetåret 1933/1934 borde anvisas ett reservationsanslag å 700,000 kronor
till hus-, vägbyggnads-, täckdiknings- m. fl. arbeten å vissa styckningslotter
samt att i anslutning härtill utskottets motivering i detta ämne bort
hava den ändrade lydelse, reservationen visade.

Herr Sederholm: Herr talman! I anslutning till en reservation, nr 35,

som finnes fogadtill denna punkt i utskottsutlåtandet, ber jag att får yrka
bifall till reservationen och alltså avslag å utskottets hemställan.

Herr Hansson, Sigfrid: Med åberopande av utskottets motivering yrkar
jag bifall till utskottets hemställan.

Herr von Stockenström: Då jag jämte några andra reservanter ansett

det. alldeles oegentligt, att medel för ifrågavarande verksamhet, som är av rent
social och arbetslöshetsbekämpande karaktär, skulle tågås ur domänverkets
fond för inköp av skog och skogsbärande mark, har jag jämte andra reservanter
yrkat, att medel härför skola anvisas genom särskilt anslag. Jag anhåller
därför, herr talman, att få yrka, att utskottets motivering i ifrågavarande punkt
får den lydelse, som återfinnes i den av herr Hamrin m. fl. avgivna reservationen.

Herr Lindström: I den delegation i särskilda utskottet, som behandlade

denna fråga, förenade jag mig örn den uppfattning, som här har framlagts av
herr Sederholm. Örn jag hade varit närvarande i utskottet vid justeringen av
denna punkt, skulle mitt namn också ha stått för denna reservation. Den sociala
jordutredningen har föreslagit, att man skulle igångsätta ett stort reformprojekt
med jordstyckning. Saken har tagits upp i ganska stor omfattning av
enskilda motionärer, och så ha slutligen intresserade krafter i utskottet drivit
fram denna slumpsumma av 700,000 kronor. Arbetsanskaffningseffekten är
emellertid _ ganska liten. Förutsättningarna för hela arbetet äro sådana, att
det säkerligen är lyckligast, örn Kungl. Maj :t får taga initiativet och planera
det, som skall göras, när det i alla fall till syvende og sidst är fråga örn ganska
omfattande anordningar. Jag kan inte alls se, att tillräckliga skäl finnas i
närvarande ögonblick för att slå in på vare sig utskottets väg eller den av herr
von Stockenström och hans medreservanter förordade vägen, och därför skall
jag som sagt be att få förena mig med herr Sederholm i hans yrkande.

Herr Larsson, Johan August: Herr talman! Jag skulle vilja fästa upp märksamheten

på, att de flesta av de anordningar, som under dessa dagar

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
föreslagits, egentligen endast taga sikte på dagens behov. Men den motion,
som jag väckt i detta ärende, syftar kanske litet längre än så. Det är nämligen
i motionen fråga örn att genom förberedande åtgärder motverka just
uppkommandet av sådana situationer som den vi i vårt land nu kommit in i.

För inte så länge sedan såg jag i någon tidning, att nobelpristagaren Gustaf
Dahlén hade ett uttalande, som jag särskilt fäste mig vid. Han sade nämligen,
att även örn industrien skulle komma i gång i samma omfattning, som den
hade förut, kommer den på grund av den tekniska rationalisering, som nu
ägt rum, sannolikt inte att ens tillnärmelsevis kunna sysselsätta lika stor del
av befolkningen, som tidigare varit i industrien sysselsatt. Man har nämligen
sett, hur rationaliseringen gripit omkring sig under den sista tiden. Jag erinrar
mig exempelvis, hurusom i min hembygd, i Boråstrakten, det förr behövdes
en person för att sköta en vävstol i fabrikerna, medan nu en enda
man kan sköta 10—15 vävstolar. När det går till på det sättet inom industrien,
att tusentals armar år efter år kastas ut ur förvärvsprocessen, vill
jag påstå, att man inte kan undgå att beakta detta problem utan måste vidtaga
vissa åtgärder. Tänk bara på, hur höga hyrorna äro här i Stockholm oell
hur höga priserna på livsförnödenheter äro här i jämförelse med på landsbygden.
När jag var nere i Halland för ett par veckor sedan, fick jag höra,
att priset där på potatis var så lågt som 3 öre per kilogram och på mjölk
6 öre per liter. Därav förstår man, att utgångspunkterna för folkförsörjningen
äro helt andra på landsbygden än i städerna. Åldringarna på landsbygden,
som kanske få ett par tre hundra kronor i pension, men som ha ett
litet ställe, för vilket de inte behöva betala någon hyra och som kanske på
sin lilla gård kunna producera litet mjölk, fläsk, potatis och sådant, de äro
liksom avstängda från den stora kontantförsörjningen. Men deras barn, hur
skola de sysselsättas och hur skola de finna sin utkomst? Den frågan kommer
man inte förbi. I närvarande stund, då vi veta, att Amerika har stängt sina
portar för all invandring, och då industrien inte kan taga emot de unga, måste
vi vidtaga anordningar för att kunna hålla det uppväxande släktet kvar vid
jordbruket, ty förhållandet är nu ett helt annat, örn jag så får uttrycka mig,
mellan industri och jordbruk beträffande möjligheten att bereda folk arbete.
Jordbruket bereder större möjligheter till försörjning än industrien. Vi måste
se detta försörjningsproblem i ögonen, och jag tager för givet, att sociala
jordutredningen med tanke på det resultat, vartill den kommit, och de stora
utbud å billigare jordegendomar, som nu förekomma, samt till det förhållandet,
att så mycket pengar nu står till förfogande, gärna skulle vilja vara med örn
att offra mer än de 8.5 miljoner kronor, som vi anslagit till kommunala beredskapsarbeten,
för att därigenom kunna återföra så många som möjligt av
de arbetslösa till jorden.

Som jag anser, att utskottets förslag tagit sikte på motionernas syftemål,
har jag inte något annat yrkande än örn bifall till utskottets hemställan.

Herr statsrådet Möller: Jag skall endast i korthet be att få förorda ut skottets

hemställan i denna punkt.

Herr von Stockenström: Jag vill här endast såsom komplettering till mitt
tidigare yttrande, som närmast hänförde sig till motiveringen, yrka, att
riksdagen måtte till hus-, vägbyggnads-, täckdiknings- m. fl. arbeten å vissa
styckningslotter bevilja ett reservationsanslag å 700,000 kronor.

Herr Lindhagen: Herr talman! Jag ber att få uttala, i anslutning till

vad jag förut sagt under generaldebatten, att det vore bra mycket bättre, om

60 Nr 47. Tisdagen den 20 juni f. m.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)
dessa pengar användes till fullbordande eller stärkande av ofullständiga jordbruk.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att i avseende
på den nu ifrågavarande punkten yrkats l:o) att vad utskottet hemställt
skulle bifallas; 2:o), av herr von Stockenström, att riksdagen skulle, med den
motivering, som anförts i reservationen nr 36 av herr Hamrin m. fl., till hus-,
vägbyggnads-, täckdiknings- m. fl. arbeten å vissa styckningslotter bevilja
ett reservationsanslag å 700,000 kronor; samt 3:o) att utskottets hemställan
skulle avslås.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Sederholm, begärde votering, i anledning varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits avslag, uppsattes samt efter given varsel upplästes
och godkändes en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet hemställt i sitt utlåtande nr 17
punkten I B b), röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan i berörda del.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes till en början omröstning
på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter,
som ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville
rösta för nej-propositionen, reste sig från sina platser. Herr talmannen förklarade
därpå, att enligt hans uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Sederholm begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst namnupprop; och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja—77;

Nej—52.

På framställning av herr talmannen beslöts att den fortsatta behandlingen
av förevarande ärende skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 331, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln, punkt 90, gjorda framställning i fråga örn det ordinarie anslaget
till karolinska institutet: avlöningar för professorer och lärare m. fl.;

nr 332, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande
av krigsdomstolarnas verksamhet m. m.; samt

nr 333, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till
bestridande av kostnader för Svea hovrätt, dels ock Kungl. Maj :ts under riksstatens
andra huvudtitel, punkterna 12, 13 och 15, gjorda framställningar angående
anslag till bestridande av kostnader för Göta hovrätt, hovrätten över
Skåne och Blekinge samt tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter
jämte i ämnet väckta motioner.

Tisdagen den 20 juni f. m.

Nr 47.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 342, till Konungen i anledning av väckt motion örn utredning rörande
jämkning i den tekniska utformningen av dispensbestämmelserna i lagen
angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva
fast egendom.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 357, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank;

nr 358, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra
stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av §§ 9 och 17 lagen
örn rikets mynt den 30 maj 1873;

nr 359, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition örn vissa ändringar i den
vid lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk fogade åldersförteckningen;

nr 360, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn uppförande
av nybyggnad för riksbankens sedeltryckeri;

nr 361, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
m. fl. jämte i ämnet väckta motioner, allt i vad rör pensions- och indragningsstaterna; nr

362, i anledning av Kungl. Maj:ts under vissa punkter av elfte huvudtiteln
gjorda framställningar örn anslag till dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer samt åt pensionsberättigade änkor
och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.;

nr 363, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till förordning
örn ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 5 juni 1909 angående
konungariket Sveriges stadsbypotekskassa, m. m.;

nr 364, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, m. m., jämte i ämnet väckta motioner; nr

365, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa bestämmelser
i fråga örn rätt till pension för chefen för stuteribyrån hos lantbruksstyrelsen;
samt

nr 366, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under elfte
huvudtiteln gjorda framställning angående anslaget till allmänna indragningsstaten.

Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde, varefter kammaren åtskildes
kl. 5.20 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.; ock dess förhandlingar leddes till en
början av herr förste vice talmannen.

Anslag till Fortsattes föredragningen av särskilda utskottets utlåtande nr 17, i anledning
reservarbeten av Kungl. Maj :ts i propositionerna nr 211, 212 och 216 gjorda framställningar
m. m. angående anslag till arbeten till motverkande av arbetslösheten samt till be(Torts.
) kämpande av arbetslösheten jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Punkten I C.

Utskottets i utlåtandet intagna sammanfattning rörande reglerna för reservarbeten,
kontantunderstödsverksamhet m. m.

Avd. III. Kontantunderstödsverksamhet med statsbidrag.

Kap. I. Dagunderstöd.

Punkterna 1—9.

Godkändes.

Punkten 10.

Denna punkt lydde:

Statsbidrag må ej utgå för mera än sex dagar i veckan och ej heller för tid
före sjunde dagen, räknat från och med den dag då ansökan örn arbetslöshetshjälp
blivit gjord.

Herrar Sigfrid Hansson, Bärg, Björnsson, Lindström, Västberg, Jansson i
Falun, Lindqvist, Fast, Olsson i Gävle, Andersson i Tungelsta och Norling
hade enligt avgiven reservation, nr 18, ansett, att punkten bort hava följande
innehåll:

Statsbidrag må ej utgå för mera än sex dagar i veckan och ej heller för tid,
innan ansökan örn arbetslöshetshjälp blivit gjord;

samt till stöd för denna uppfattning anfört, att ändring ej borde vidtagas i
nu med avseende å karenstid gällande föreskrifter.

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Vid denna punkt ha jag och mina
partivänner anmält en reservation. Den gäller karenstiden. Jag skall inte
inlåta mig på, en argumentering till förmån för de synpunkter, vi ha gjort oss
till tolk för i utskottet, utan skall inskränka mig till att yrka bifall till reservationen.

Herr Bagge: Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag i denna

punkt.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först på godkännande av den nu förevarande
punkten samt vidare därpå att punkten skulle godkännas med den lydelse, som
förordats i reservationen nr 18 av herr Sigfrid Hansson m. fl.; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 11.

Godkändes.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Anslag till reservarbeten m. m. (Forts.)

Kap. II.

Godkändes.

Avd. IV och V.

Godkändes.

Utskottets hemställan i punkten I C.

Bifölls i vad den ej besvarats genom kammarens föregående beslut.

Punkten II.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten III.

I denna punkt hade utskottet hemställt, att i punkten uppräknade motioner
— i vad de avsåge i utlåtandet behandlade frågor — måtte, i den mån de icke
kunde anses besvarade genom vad utskottet hemställt under I och II, icke föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I motionen 11:487, av herr N. Holmström m. fl., hade hemställts, att riksdagen
ville i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 211 hos Kungl. Majit
hemställa örn åtgärder i syfte att bemyndiga truppförbandscheferna att utöver
fastställda stater anställa visst antal kortfristvolontärer för medel ur arbetslöshetsanslagen.

Enligt reservationen nr 37 hade herrar Johansson i Fredrikslund, Westman,
Sederholm, Wohlin, Bagge, Lindman, Nilsson i Landeryd och Linnér ansett,
att utskottet bort föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn
utredning och framläggande för nästa års riksdag av det förslag i förevarande
ämne, vartill utredningen kunde giva anledning, samt att utskottet till stöd
härför bort anföra en i reservationen intagen motivering.

Herr Sederholm: Med avseende på motionen nr 487 i andra kammaren

tillåter jag mig i anslutning till reservationen nr 37 att yrka bifall till vad i
denna reservation blivit påyrkat.

Herr Hansson, Sigfrid: Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr förste vice
talmannen, att med anledning av vad därunder yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande utskottets i den nu föredragna punkten gjorda
hemställan, i vad den Torde motionen II: 487, och särskilt angående utskottets
hemställan i övrigt.

I fråga om utskottets hemställan, i vad den rörde motionen II: 487, fortsatte
herr förste vice talmannen, hade yrkats dels att densamma skulle bifallas, dels
ock att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades i reservationen
nr 37 av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.

Vid sedermera enligt berörda yrkanden gjorda propositioner bifölls utskottets
hemställan i nu förevarande del.

Därefter bifölls på gjord proposition vad utskottet i övrigt hemställt under
punkten III.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordningsförslag
om
erlcända
arbetslöshetskassor
m. TO.

Föredrogs ånyo särskilda utskottets utlåtande nr 18, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition nr 209 med förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition, nr 209, hade Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
lag angående ändring i vissa del av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar,

lag angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader
för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen,
förordning örn erkända arbetslöshetskassor,

förordning örn riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jämlikt lagen
angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader för
de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen samt
förordning örn ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 31 mars 1922 (nr
130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

I samband med propositionen nr 209 hade utskottet till behandling förehaft
följande med anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 318, av fröken Hesselgren och herr Bergström,
nr 319, av herr Löfvander m. fl.,

nr 334, av herr Larsson, Sam, och herr Andersson, Elof, och
nr 336, av herr Pålsson, samt

inom andra kammaren:

nr 488, av herr Gustafson i Vimmerby m. fl.,

nr 489, av fru Nordgren m. fl.,

nr 496, av herr Spångberg m. fl.,

nr 497, av herrar Hagberg i Luleå och Brädefors,

nr 498, av herr Jeppsson m. fl., och

nr 499, av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl.

I de likalydande motionerna I: 319 och II: 488 samt i motionen II: 499 hade
yrkats avslag å förevarande proposition. I motionen 1:336 hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att landsorganisationen skulle åläggas att för varje
medlem i till den ansluten fackförening årligen betala ett belopp av 10 kronor
till arbetslöshetsförsäkringen. I de likalydande motionerna 1:334 och 11:498
samt 1:318 och 11:489 hade yrkats vissa större eller mindre jämkningar i
förslaget.

I motionerna 1:334 och 11:498 hade vidare hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att förslag snarast möjligt måtte föreläggas
riksdagen till sådana stadganden, som avsåge genomförande av planmässighet
och enhetlighet inom samhällets hela sociala hjälpverksamhet.

I motionerna 11:496 och 11:497 hade framlagts förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet på anförda skäl hemställt,

A) att riksdagen måtte antaga det vid Kungl. Maj :ts proposition nr 209 fogade
förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912
(nr 184) örn understödsföreningar;

B) att Kungl. Maj :ts i ifrågavarande proposition framlagda förslag till lag
angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader för

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordningsförslag örn erhända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen icke
måtte av riksdagen bifallas;

C) att riksdagen, med förklarande att det vid ifrågavarande proposition fogade
förslaget till förordning örn erkända arbetslöshetskassor ej kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga under punkten infört
förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor;

D) att Kungl. Maj:ts i ifrågavarande proposition framlagda förslag till

1) förordning om^riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jämlikt lagen
angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader för
de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen samt

2) förordning örn ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 31 mars 1922
(nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

icke måtte av riksdagen bifallas; ävensom

E) att de i anledning av ifrågavarande proposition väckta motionerna av
fröken Hesselgren och herr Bergström (I: 318) ävensom fru Nordgren m. fl.

(II:489),

herr Löfvander m. fl. (1:319) ävensom herr Gustafson i Vimmerby m. fl.
(11:488),

herrar Sam Larsson och Elof Andersson (1:334) ävensom herr Jeppsson
m. fl. (11:498),
herr Pålsson (1:336),
herr Spångberg m. fl. (11:496),
herrar Hagberg i Luleå och Brädefors (11:497) samt
herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl. (11:499),

i den mån de icke blivit tillstyrkta eller eljest beaktade genom vad utskottet
förut hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vid utlåtandet funnos fogade åtskilliga reservationer. Enligt en av dessa
hade herrar Trygger, Johansson i Fredrikslund, Bagge, Lindman, Linnér och
Petersson i Lerbäcksbyn

a) ansett, att utskottets utlåtande bort hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 319 av herr Löfvander
m. fl. och II: 488 av herr Gustafson i Vimmerby m. fl. ävensom II: 499 av herr
Petersson i Lerbäcksbyn m. fl., avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 209 samt

B) att de i anledning av ifrågavarande proposition väckta motionerna av
fröken Hesselgren och herr Bergström (I: 318) ävensom fru Nordgren m fl.

(11:489),

herrar Sam Larsson och Elof Andersson (1:334) ävensom herr Jeppsson
m. fl. (11:498),
herr Pålsson (I: 336),
herr Spångberg m. fl. (11:496), samt
herrar Hagberg i Luleå och Brädefors (II: 497)
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

b) för den händelse yrkandet örn avslag å Kungl. Maj:ts proposition icke
skulle av riksdagen bifallas, ansett, att vissa paragrafer i förordningen örn
erkända arbetslöshetskassor borde hava den ändrade lydelse, som i reservationen
angivits;

Första kammarens protokoll 198S. Nr 47.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag örn erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

c) under den under b) angivna förutsättningen ansett, att utskottets motivering
i vissa avseenden borde erhålla den ändrade avfattning, reservationen visade.

Enligt en annan reservation hade herrar Westman och Pehrsson i Bramstorp
ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet finner, att det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till arbetslöshetsförsäkring
är utarbetat med stor omsorg och innebär, att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens
princip tillämpas på ett sätt, som undanröjer åtskilliga
av de vådor, varmed den frivilliga försäkringens system visat sig vara förenat.
Om utskottet likväl icke anser sig kunna tillstyrka bifall till förslaget, är detta
beroende dels därpå att vissa viktiga frågor i förslaget enligt utskottets mening
icke kunna sägas hava blivit lösta på ett tillfredsställande sätt, dels ock därpå
att ett införande av en arbetslöshetsförsäkring ej lämpligen bör ske under så
svåra depressionstider som för närvarande.

Bland de frågor i förslaget, som enligt utskottets mening ej lösts på ett tillfredsställande
sätt, vill utskottet här endast framhålla förhållandet till fattigvården,
avgränsningen av de s. k. självständiga företagarna och behandlingen
av hemarbetarna.

Att försäkringen ej bör genomföras under nuvarande svåra arbetslöshetstider,
finner utskottet med fog kunna göras gällande. Det allmännas alla krafter
erfordras för att lindra följderna av massarbetslösheten. Ett positivt beslut,
som nu fattades i frågan, skulle ej medföra någon omedelbar lättnad med
avseende å arbetslösheten men väl bringa staten stora utgifter i en nära framtid.
Härtill kommer, att det under nu rådande massarbetslöshet erbjuder särskilda
svårigheter att verkställa den prövning av de försäkrades arbetsvillighet,
som är en nödvändig förutsättning för att en försäkring av ifrågavarande
art skall kunna verka på det sätt, som avses.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A) att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 319 av herr Löfvander
m. fl. och II: 488 av herr Gustafson i Vimmerby m. fl. ävensom II: 499
av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl., avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 209 samt

B) att de i anledning av ifrågavarande proposition väckta motionerna av
fröken Hesselgren och herr Bergström (I: 318) ävensom fru Nordgren,

m. fl. (II: 489),

herrar Sam Larsson och Elof Amdersson (I: 334) ävensom herr Jeppsson
m. fl. (II: 498),

herr Pålsson (I: 336),

herr Spångberg m. fl. (II: 496), samt

herrar Hagberg i Luleå och Brädefors (II: 497)

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Enligt en tredje reservation hade herrar Hamrin, Wohlin och Sam Larsson a)

ansett, att utskottet bort tillstyrka viss ändrad lydelse av 15 § i förordningen
om erkända arbetslöshetskassor:

b) under hänvisning till reservationer vid utskottets utlåtande nr 17 ansett,
att utskottets motivering bort i vissa delar hava den lydelse, som i reservationen
angivits.

Rörande sättet för utlåtandets föredragning yttrade

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! I avseende å föredragningen av

särskilda utskottets utlåtande nr 18 får jag hemställa, att detsamma må före -

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordnings för slag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
tagas till avgörande punktvis nied iakttagande, att punkten C behandlas först
samt punkterna B och D i ett sammanhang; att punkten C företages till
avgörande på det sättet, att först föredrages det av utskottet tillstyrkta förordningsförslaget
paragrafvis och i den mån så erfordras momentvis och
styckevis i följande ordning: 15 § andra stycket, 16 §, 21 § 1 mom. första
och andra styckena, 1 §, 2 § o. s. v. i paragrafordning med siutstadgande och
rubrik sist, varefter utskottets hemställan föredrages; att vid behandlingen
av den paragraf, varom först uppstår överläggning, denna må omfatta utlåtandet
i dess helhet, samt att författningstext ej må behöva uppläsas i vidare
mån än sådant av någon kammarens ledamot begäres.

Vad herr Sigfrid Hansson sålunda hemställt bifölls.

Punkten C.

b tskottets förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor.

15 § andra stycket.

Ifrågavarande paragraf innehöll tre särskilda stycken, så lydande:

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på
grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet
lämpligt arbete, må understöd icke utgivas för de fyra närmast följande veckorna
efter det sådant förhållande inträffat.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning,
att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning, som icke understiger den i arbetsorten vanliga
avlöningen för sådant arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt
att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till
sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur.

Vad salunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å
konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal
eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda beskaffenhet,
att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat; dock att inom
område, där kollektivavtal gäller, sådan förklaring skall äga giltighet allenast
för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må hänskjutas
till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

Under punkten b) i den av herr Trygger m. fl. avgivna reservationen hade
för paragrafens andra stycke föreslagits följande avfattning:

Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning,
att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande lill
i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete,

Enahanda lydelse hade förordats jämväl i den av herr Hamrin m. fl. avgivna
reservationen.

Herr statsrådet Möller; Herr talman, mina herrar! Riksdagen har i dag
och i går sysselsatt sig huvudsakligen med problem om hur man skall kunna
bekämpa den aktuella arbetslösheten. Det förslag, som nu förekommer till behandling,
är det första regeringsförslag i arbetslöshetsförsäkringsfrågan, som

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag örn erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
har förelagts den svenska riksdagen. Efter årtiondens utredningar och mödor
av allehanda slag har äntligen den svenska riksdagen presenterats en proposition
rörande statsbidrag till en arbetslöshetsförsäkring. Jag finner det inte
vara nödvändigt att vid denna tidpunkt under riksdagen gå in på^ något försök
att skildra olika system för arbetslöshetsförsäkring eller ens något försök
att ur mera principiella synpunkter motivera det förslag, som har förelagts
riksdagen i år. I själva verket ha vi, även om det inte förelegat något regeringsförslag
här i riksdagen, ända sedan år 1924 gång. på gång diskuterat frågan,
huruvida en statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring borde införas i vårt
land eller inte.

Det är ju bekant för alla, att i olika former så gott som alla civiliserade länder
försökt att åstadkomma försäkringar även på detta område. Med hänsyn
till den åskådning, jag representerar, har jag betraktat den som ett nästan
självklart komplement till andra socialförsäkringsgrenar, motiverad framför
allt med hänsyn därtill, att den moderna industrialismen medför en osäkerhet
och en otrygghet för den enskilde lönearbetaren, som på något sätt behöver
hävas. Jag tror inte, att man med framgång skall kunna bestrida, att arbetslöshetsförsäkringen,
om den blir väl utformad, så att den motsvarar rimliga
behov, tillhör de delar av ett lands lagstiftning, som kan påverka den allmänna
medborgarandan bland dem, som utsättas för arbetslöshetens olycka kanske
många gånger under sitt liv, på ett —- jag höll på att säga ur vanlig konservativ
synpunkt — synnerligen gynnsamt sätt. _

Det. är för den, som känner till arbetarens liv, ingen hemlighet, att om det
finns något, som är svårt för honom, är det känslan av ständig osäkerhet i
existensen. Han har arbete under vissa tider. Han är nästan alltid det första
offret — jag menar då inte alla arbetare, men ett stort antal av dem —
för konjunkturförsämringar, och när han befinner sig i det läget och sedan
hans egna besparingar, om han ens haft tillfälle att göra några sådana under
den tid lian haft arbete, jämförelsevis snabbt smält ihop, känner han sig som
en av samhället på intet sätt omhändertagen medborgare. Nu lia ju arbetarna
själva, i den mån de ha ansett sig kunna ha råd därtill, försökt skaffa hot för
detta onda genom att bilda kassor, som skulle bereda en viss underhållsmöjlighet
under en kortare arbetslöshetstid. Det är efter min uppfattning ett synnerligen
hedrande drag hos den svenska arbetarklassen, att det för närvarande
finns omkring 325,000 arbetslöshetsförsäkrade lönearbetare i detta land, ja,
jag kan betrakta även deras familjer som till viss grad försäkrade på grund
av dessa försäkringsformer.

Vi veta mycket väl, att försäkring förekommer för de arbetargrupper, som
ha en jämförelsevis liten arbetslöshetsrisk. När arbetslöshetsrisken blir mycket
stor, räcka inte de egna resurserna till för att upprätthålla en försäkring
av denna typ. Denna försäkringsform är alltså möjlig bland de arbetare,
som lia jämförelsevis små arbetslöshetsrisker, och dels bland dem, som befinna
sig inom arbetarklassen på en något högre löneskala, såsom typografer och
metallarbetare —- numera ha även textilarbetarna en kassa — alltså en hel
råd av de yrken, som anses lia det jämförelsevis väl ställt. Textilarbetarnas
arbetslöshetsrisk tillhör obestridligen de mindre, även örn deras avlöning är
jämförelsevis låg. _ .. ..

På andra områden har ju den svenska staten ansett sig böra bispringa de
människor, som ha befunnit sig i det läget, att de med mycket små resurser ha
försökt hjälpa sig själva. Sjukförsäkringen är på sitt sätt en ren parallellform
till arbetslöshetsförsäkringen, sådan den föreslås i både den kungl, propositionen
och i det föreliggande utskottsutlåtandet. Nu är det ingen, som bestrider,
att en arbetslöshetsförsäkring är behäftad med vissa svagheter. Det ligger i

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag örn. erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
sakens natur, och det framgår ju först och främst därav, att man aldrig vågat
sig på en arbetslöshetsförsäkring, som har gällt hela arbetslöshetsrisken, utan
att man alltid begränsat försäkringens effektivitet på det sättet, att man har
sagt, att endast den första arbetslöshetstiden kan man bli försäkrad emot. En
sådan begränsning är som sagt genomförd praktiskt taget i alla länder. Jag
tror, att det finns något land, där försäkringstiden går upp till 26 veckor örn
året, somliga medge inte mer än 90 dagar, och i det förslag, som föreligger här,
anses, att man bör kunna för en period av 12 månader försäkra människor
för 120 dagars arbetslöshet. En sådan begränsning är given. Under en kris
sådan som den, vi nu genomleva, är en försäkring ingenting annat än, såsom
det heter i utskottets utlåtande, en första försvarslinje. Å andra sidan tror
jag det är en riktig och klok gärning, att samhället uppmuntrar även den form
för självhjälp, som består i att arbetarna bilda frivilliga kassor för försäkring.

Jag vet, att det särskilt står i högerreservationen, att man enligt högerns
mening här bär en icke försäkringsbar risk att räkna med överhuvud taget.
Ja, jag vet inte, om det tjänar mycket till att gå in på något slags bevisning
för den ena eller andra meningen. Försäkringsinspektionens förutvarande
chef förklarade på sin tid i ett utlåtande, att risken icke var försäkringsbar,
därför att den försäkrade själv kunde framkalla försäkringsfallet. En person
kan med andra ord själv göra sig arbetslös och därefter få ut understöd ifrån
försäkringen. Men jag tror inte, att det finns någon försäkringsform, som
icke kan föranleda missbruk. Det är min uppfattning, att örn man tagit hänsyn
till argument av den arten, skulle staten icke ha gått in för att stödja den
frivilliga sjukförsäkringen. Såtillvida befinna vi oss i dag i samma situation,
som tidigare, att den svenska högern inte heller ville stödja den frivilliga
sjukförsäkringen, utan förslaget därom genomfördes under starkt motstånd
ifrån högerpartiets sida. Missbruk kunna icke undvikas. Det finns människor
av olika moralisk halt. Inom sjukförsäkringen är det väl känt, att det
finns en speciell form av sjukdom, som kallas för helgsjukdomar, d. v. s.
sjukkurvan i sjukkassorna stiger under pingstarna, jularna och påskarna. Ett
brandförsäkringsbolag kan inte med säkerhet skydda sig mot risken för mordbrännare.
De bli visserligen, örn man lyckas få bevisning emot dem, dömda
till stränga straff, men det finns väl ständigt i svenska fängelser en eller
några mordbrännare åtminstone. Skall man argumentera på det sättet, att en
försäkringsform icke är godtagbar, örn den kan missbrukas, ja, då tror jag
icke, att någon försäkring alls skulle kunna införas.

Vidare är det klart, att det kan finnas gradationer av missbruk, och man
kan naturligtvis frukta, att missbruken bli mycket vanligare i den ena försäkringsformen
än i den andra. Men jag vill fästa uppmärksamheten på att
man med den nu föreslagna anordningen på den punkten torde ha åstadkommit
den starkaste kontroll, som överhuvud är möjlig. Det kan inte finnas
något intresse för de arbetslöshetsförsäkrade i allmänhet att se genom fingrarna
med sådana arbetare, som skapa sina arbetslöshetsfall själva, ty det
kostar ju deras kamrater pengar. De få betala för varje sådan missbrukare
av försäkringen därigenom att deras avgifter bli höjda, örn arbetslöshetsfallen
bli alltför många. Och man skall observera, att, som förslaget är byggt, kontrollen
i allt väsentligt ligger i de egna arbetskamraternas händer. Jag tror
därför inte, att man får tillmäta den inviindningen alltför stor betydelse. Om
man försöker bestämma avgifterna efter rimliga grunder, d. v. s. efter noggranna
utredningar —- måhända sedermera även erfarenhetsmässigt justerade
— så att de kunna räcka till för en utgiftssumma av en viss storlek, och begränsar
den försäkringstid, som skall svara mot varje avgift o. s. v., tror jag,

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
att man i fråga om möjligheterna att tala om försäkringsbar risk har kommit
så långt, som man överhuvud kan komma. Och jag vågar säga, att det omdömet,
att det här föreliggande förslaget till arbetslöshetsförsäkring icke
kan räkna med verkligt försäkringsbara risker, inte är korrekt. Jag tror man
har rättighet att påstå, att förslaget är så uppbyggt, att med de avgifter, som
där beräknas, och med de statsbidrag, som där beräknas, det ingenting annat
är än verkligt försäkringsbar risk, som kassorna få taga. Sedan kommer ju
till att socialstyrelsen naturligtvis måste vaka över att avgifternas storlek
blir rimlig i förhållande till de risker, som olika kassor ha. Jag vill fästa
uppmärksamheten på att statsbidragen äro så beräknade, att maximibidraget
i själva verket utgår först vid en arbetslöshet på 21 procent, och en arbetslöshet
på 21 procent är en väldig arbetslöshet, som i själva verket kommer upp i
kristidernas arbetslöshet. Sedan är det klart, att örn arbetslösheten blir mycket
lång, såsom den varit under den nuvarande krisen, måste man på annat
sätt ingripa än som är möjligt ensamt genom försäkringen för att försöka bota
de sår, som arbetslösheten tillfogar samhället.

Det finns ett annat argument, som städse anföres emot införande av en försäkring
i vårt land, och det är de dåliga erfarenheter, som man i utlandet har
haft av arbetslöshetsförsäkringen. Det är framför allt Tyskland och England
som därvid åberopas. Ja, mina herrar, det är ju riktigt, att man har haft
vissa ogynnsamma erfarenheter, ehuru ni få ursäkta mig, örn jag har den bestämda
meningen, att de äro av en tendentiös agitation i synnerligen hög
grad överdrivna. Om arbetslöshetsförsäkringen, såsom man också påstår,
skulle vara arbetslöshetsskapande i och för sig, d. v. s. örn själva dess existens
skulle rent av hjälpa till att skapa arbetslöshet, ja, då återstår att förklara,
varför arbetslösheten t. ex. i Amerika har varit väsentligen större — även
relativt -—■ än i England. Amerika har, såvitt mig är bekant, inte någon
arbetslöshetsförsäkring, under det att England har en sådan. Det återstår
att förklara, varför vi i Sverige, vilket land man ju hittills har lyckats rädda
från arbetslöshetsförsäkringens olycka, ändå har nåtts av en sådan massarbetslöshet,
som vi känna till både under åren 1920 till 1923 och under det
nu sist förflutna året. Jag tror för min del, att den argumentationen alldeles
skjuter över målet. Den användes för att skrämma dem, som av mångå skäl
inte ha tillfälle att personligen fördjupa sig i detta ämne, för verkningarna
av försäkringen, utan att det egentligen finns någon verklig grund för påståendena.
Men det finns ett land, där man har haft arbetslöshetsförsäkring
sedan år 1907, d. v. s. nu i 26 år. Det är ganska egendomligt, att bland det
erfarenhetsmaterial, som man ständigt anför här i landet, ganska få upplysningar
förekomma örn verkningarna av arbetslöshetsförsäkringen i det landet,
nämligen Danmark. Danmark har som sagt haft sin försäkring under många
år. Den är byggd, tror jag, så tillvida på samma sätt som det svenska förslaget,
som den bygger på frivilligt bildade kassor, vilka även där erhålla
statsbidrag. Örn man ginge till Danmark — jag bestrider naturligtvis inte,
att det även i Danmark förekommit missbruk av försäkringen — skulle man
få ganska svårt att måla lika svart beträffande verkningarna av försäkringen,
som man har trott sig ha skäl att göra med hänsyn till verkningarna i Tyskland
och England. Vad Tyskland beträffar anmäler ju det helt och hållet sitt
utträde ur bilden, eftersom det finns så många andra orsaker till den jättelika
arbetslösheten i Tyskland och överhuvud taget till de sociala förhållandena
där. Det är ganska orimligt att tala örn arbetslöshetsförsäkringen såsom
något alldeles extra, som skulle ha framkallat några alltför våldsamma
svårigheter, vilka eljest inte skulle förekommit, i detta på olika sätt så hårt
drabbade land.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

Men låt mig lägga ned tvisten örn detta, huruvida försäkringen haft goda
eller dåliga verkningar i de länder, som lia genomfört den. Det är då en sak,
man kan konstatera, och det är, att i dessa länder åtminstone inte finns något
politiskt parti, som har krävt, att arbetslöshetsförsäkringen skall avskaffas.

Man bär —- det ligger i sakens natur, och det skulle vi även här få uppleva,
om den svenska riksdagen beslöte att genomföra en arbetslöshetsförsäkring
—■ man har krävt reformer inom försäkringen, men ingen — jag vågar väl
säga, att ingen människa, som känt något ansvar — har ur eventuellt konstaterande
missförhållanden dragit den slutsatsen, att man skulle förkasta hela
försäkringstanken igen, om jag undantar labour party’s män i Gregorykommittén.
Men jag vet inte örn till exempel herr Bagge skulle vilja utbyta deras
system mot ett förslag till arbetslöshetsförsäkring. Nej, jag kan förstå detta.
Därför är det inte mycken glädje att från herr Bagges ståndpunkt åberopa
den ställning, som de intagit, till frågan örn samhällets skyldighet gentemot
de arbetslösa. Detta är vad jag för närvarande har att anföra av mera allmän
argumentering i denna fråga. Skulle debatten nödvändiggöra det, får
jag väl återkomma.

Jag nödgas nu uppehålla mig vid det förslag, som närmast omfattas av den
frisinnade gruppen, kanske inte hela gruppen, men av majoriteten inom densamma,
därför att det har sitt intresse att, i den mån man kan, undersöka,
vilka verkningar ett genomförande av de frisinnades förslag i detta avseende
väsentligen skulle komma att medföra.

Skiljaktigheten mellan regeringens förslag och de yrkanden, som göras av
de frisinnade, framträder i främsta rummet på två punkter. Den ena är,
att man i stället för regeringens förslag, att såsom lämpligt arbete skall anses
ett sådant, som erbjudes efter i orten »vanlig» lön, vill på den punkten från
de frisinnade — närmast från herr Larsson — förändra det till att det skall
erbjudas till »skälig» lön. Jag kan för min del inte erkänna, att det är någon
förtjänst hos en lagstiftning att göra alltför elastiska uttryck, som skola bli
föremål för tolkningar, vilka — då det kanske gäller hundratals olika lokalkassor,
som skola tolka reglerna — måste bli olika. Jag kan inte erkänna,
att det egentligen är en lämplig metod, då man har andra utvägar. Det är
emellertid min uppfattning, att vad det praktiska resultatet beträffar, torde
det bli föga skillnad mellan »skälig» lön och »vanlig» lön, ty den, som skall
avgöra, örn lönen är skälig, kan därvid inte undgå att taga en mycket bestämd
hänsyn till, vilken lön som brukar betalas i en ort för motsvarande
arbete. Men när han skall taga den hänsynen, huru skall ha då bära sig åt?
Skall han anse, att om det erbjudes arbete, som ligger tio procent under, så
vore det skäligt? Jag säger för min del, att jag inte kan förstå annat, än att,
i den mån den får verkningar, skapar den tvister, som inte på något sätt
äro nödvändiga ur försäkringssynpunkt. I själva verket skulle det inte spela
någon som helst roll. Jag förstår inte riktigt, att man till den grad förälskat
sig i uttrycket »skälig» lön, att man betraktar det som något slags
oeftergivlig förutsättning för en medverkan till införande av en försäkring.
I själva verket är det väl så, att detta inte är det frisinnade partiets egen
uppfinning, utan det är hämtat ur 1928 års betänkande, där den borgerliga
majoriteten för sin del föreslagit en sådan formulering.

Den andra punkten, som emellertid i mitt tycke är mycket allvarligare, är
att man önskar gå tillbaka till utredningens resultat, så att arbetarna skola
under loppet av två år hava inbetalat 52 veckoavgifter för att vara berättigade
till bidrag ifrån försäkringen. För min del erkänner jag utan vidare, att när
dessa ting först diskuterades, skulle jag lia trott, att en bestämmelse av denna
karaktär var mycket tillfredsställande. Men att så ej var fallet framgår av

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
utredningar rörande effekten av en sådan bestämmelse. Dessa utredningar
visade tyvärr även inom sådana delar av arbetarklassen, där man föreställer
sig, att stabiliteten är mycket betydande, att det endast är konjunkturarbetslöshet.
som egentligen drabbar den, som t. ex. bland metallarbetarna. Med
en sådan bestämmelse, som att 52 veckoavgifter skola erläggas under loppet
av två år, skulle under ett år som 1930 endast 26 procent av de arbetslösa
veckornas antal ha blivit försäkringsmässiga. Det är alltså bara en fjärdedel
av hela arbetslösheten inom denna kår.

Går jag sedan över till vissa andra grupper av arbetare i samhället, framför
allt en del grovarbetare och sådana, bli hjälpmöjligheterna med denna bestämmelse
i mycket hög grad begränsade. Nu har det varit en strävan, som
varit gemensam för herr Larsson och mig i varje fall, att försöka konstruera
detta försäkringsförslag på det sättet, att man skulle kunna säga till skogsoch
lantarbetarna i vårt land: »Nu har staten skapat en försäkring, som gör
det möjligt för eder att reda upp åtminstone en väsentlig del av er årliga arbetslöshet.
Ni skola kunna uppehålla edra familjer. Ni skola slippa skingra
edert bohag, och ni kunna nu hålla eder ekonomiskt flytande under arbetslöshetsperioden.
»

Även örn man bestämmer en inbetalning av 52 veckoavgifter på två år, så
tror jag, att verkningarna för lantarbetarnas del komma att bli jämförelsevis
gynnsamma, ty jag tror inte, att det där är en så ständig arbetslöshet, att de
inte skulle något så när kunna inmönstras i systemet. Men vad däremot landets
skogsarbetare beträffar, är arbetslösheten där så stor och omfattande
eller, rättare sagt, arbetstiden för varje år för en stor del skogsarbetare så
kort, att de allra flesta komma att stupa på denna bestämmelse. De komma
inte att få någon ersättning för de avgifter, som de inbetalt, därför att de
måste hava fullgjort dessa 52 veckor på två år. I regeringens förslag föreslås
därför, att man skulle förstärka försäkringseffektiviteten på det sättet,
att man medgav, att 52 veckoavgifter fingo inbetalas under loppet av tre år.
Därefter kan vederbörande åtnjuta rätt till försäkringsbidrag. Man kan å
ena sidan tycka, att det är en mycket egendomlig konstruktion, att ett års avgifter
alltså få inbetalas under loppet av tre år, men å andra sidan är hela
försäkringsarten av den beskaffenhet, att man måste göra sådana bestämmelser,
om försäkringen skall komma att föra till målet, d. v. s. ge avsett
gagn.

Nu är det klart, att denna bestämmelse, varigenom man på det sättet utsträcker
den tid, under vilken veckoavgifter få betalas, på vilka försäkringsrätten
skall grundas, åtminstone till en viss grad försvagar kassornas soliditet.
De få nämligen mycket större risker. Det är intet tvivel örn den saken.
Men genom en sådan förändring i lagen kan nian åstadkomma bland annat en
förbättring i effektiviteten för järnbruksarbetarna med 54 procent, räknat för
år 1930, och jag måste för min del säga, att på denna punkt är de frisinnades
ståndpunkt så svår att acceptera, att det är mycket smärtsamt att behöva
göra det. Av detta skäl kan det inte vara någon glädje för Sveriges
riksdag att genomföra en arbetslöshetsförsäkring, som arbetarna eller åtminstone
större delen av arbetarklassen inte vill ha, därför att man tycker, att
den täcker alldeles för litet av de risker, som arbetarna ständigt måste räkna
med.

Den tredje punkt, där det finns olikhet mellan regeringens förslag och de
frisinnades ståndpunkt, utgör arbetsgivarbidragen. Det föreslås nu inte här
något arbetsgivarbidrag till själva försäkringen och detta av skäl, som jag inte
vet, örn jag behöver komma in på. Jag är ingalunda någon principiell motståndare
till. att arbetsgivarna skola betala bidrag till försäkringen, men jag

Tisdagen den 20 juni e. ra.

Nr 47.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
tror, att man måste uppskjuta påläggandet av verkliga arbetsgivarbidrag,
till dess den dag kommer, då det stora flertalet arbetare äro försäkrade, ty så
länge endast en tredjedel eller någonting sådant äro arbetslöshetsförsäkrade,
är det ganska orimligt att pålägga arbetsgivarna över lag — d. v. s. sådana
arbetsgivare, vilkas arbetare inte alls äro arbetslöshetsförsäkrade — avgifter
till förmån för arbetare vid andra företag, ty det blir det ju i verkligheten.
Detta har gjort, att jag för min del inte velat föreslå något arbetsgivarbidrag
i den form av frivillig försäkring och med den utsträckning, man kan beräkna,
att försäkringen inom den närmaste tiden kan komma att få. Men för att
ändock kunna åtminstone till en viss grad inbegripa arbetsgivarstöd åt denna
försäkring, har det föreslagits tre kronors bidrag per år för sådana arbetsgivare,
som ha minst tio årsarbetare. Dessa pengar skola användas för att
finansiera framför allt de ökade utgifterna för arbetsförmedlingen, som ju
bli oundgängliga, om man genomför arbetslöshetsförsäkring. Men vidare: för
att till en viss grad finansiera förvaltningen av försäkringen skulle kassorna
liksom vid sjukförsäkring erhålla ett särskilt förvaltningsbidrag, en krona per
år och medlem. I detta avseende har den frisinnade ståndpunkten inte velat
acceptera dessa ytterst moderata arbetsgivarbidrag. Örn ett jätteföretag med
5,000 årsarbetare — jag vet knappast, örn det finns så stora företag i vårt
land, men kanske något — skulle bidraga till denna försäkring, skulle hela
beloppet uppgå till 15,000 kronor örn året, d. v. s. en spottstyver i en budget,
som ett företag med så många årsarbetare enligt sakens natur har. Skulle
det vara så, att det vöre tjugu arbetare, fick arbetsgivaren betala en avgift
till denna försäkring på 60 kronor örn året, och jag kan för min del inte erkänna,
att det är något orimligt anspråk. Hade man genomfört en försäkring
i en annan form, hade arbetsgivaren fått betala kanske 40 procent av kostnaderna,
om man t. ex. gått på den obligatoriska linjen för hela försäkringen.

Jag skall inte taga upp den tvistefrågan, huruvida man bör, såsom de frisinnade
yrka, göra detta i form av lagstiftning eller om man skall ordna frågan
i likhet med sjukförsäkringen. Det är klart, att detta icke är någon huvudpunkt.
Jag kan dock inte riktigt förstå, varför det skall vara nödvändigt
att skaffa sig en återförsäkring i den ena kammaren mot eventuella förändringar,
som medkammaren skulle vilja vara med om. Ur alla synpunkter
är ju denna försäkring uppbyggd ungefär på samma sätt som den frivilliga
sjukförsäkringen. Emellertid är det som sagt ingen viktig punkt. Jag tycker
dock, att då de frisinnade själva menat, att grunden till statsbidrag åt
sjukförsäkringen på sin tid kunde gå utan lag, så kunde de väl vara med om
detta, även då det gäller denna försäkring.

Ja, mina herrar, jag har nu i korthet genomgått de skiljaktigheter, som finnas
mellan dem, som äro principiella anhängare av en försäkring, och de åsikter,
som jag företrätt i saken. Jag vill emellertid säga, att även örn jag anser
mig lia rätt att på anförda skäl hysa betänkligheter mot de förslag, som
här finnas, skall jag tillstyrka det parti, jag tillhör — liksom jag tillstyrkt
i regeringen — att man utan bråk accepterar det förslag, som närmast företrädes
av herr Sam Larsson, d. v. s. att man på punkten rörande »vanlig» lön,
där den frisinnade ståndpunkten råkat i minoritet, antager den frisinnade reservationen
och på den andra punkten, där de frisinnade dikterat utskottets
utlåtande emot propositionen, utan vidare går på utskottsförslaget. Jag gör
detta av det skälet, att jag tycker tiden vara inne, då det borde bliva slut på
själva striderna örn den principen, huruvida det här i landet skulle få finnas
en statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring eller inte.

Det är åtminstone min allvarliga övertygelse, att det inte kan vara klokt oell
rimligt att alltjämt hålla Sverige utanför den stora krets av stater, som lia

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
accepterat även denna såsom en försäkringsgren. Örn det finns en möjlighet
att i detta avseende europeisera — örn herrarna tillåta uttrycket — även vårt
land, vill jag inte på grund av invändningar mot vissa, i och för sig ganska
viktiga ändringsförslag äventyra den möjligheten i dag. Det är klart som
dagen, att örn man äntligen får en arbetslöshetsförsäkring genomförd här i
landet, finns det ju möjlighet att i sinom tid skrida till en reformering. Jag
kan säga kammaren — och jag hoppas, att man inte missuppfattar detta,
eller vill taga det till en särskild intäkt för att gå emot försäkringen — att
jag själv har den bestämda känslan, att även de försäkringsförslag, som föreligga
såväl i regeringspropositionen som i utskottets utlåtande, inom några
år på vissa punkter kunna komma att underkastas justeringar med hänsyn
till de erfarenheter, som man gör. Det kan inte hjälpas, att även örn massor
av länder genomfört en sådan försäkring, behöver man ändå själv inom sitt
eget land erhålla erfarenhet örn verkningarna, en erfarenhet, som jag är
övertygad örn, att den här lika litet som i andra länder skulle leda till, att
man ville, förkasta försäkringen igen, utan i stället skulle medföra justeringar
och rimliga uppmjukningar och förbättringar, där erfarenheten som sagt
hade visat, att sådana vore nödvändiga.

Ja, herr talman, det är bekant, att utgången i denna kammare avvaktas med
den allra största spänning. Första kammaren har sin konstitutionella befogenhet
att fälla även det mycket moderata förslag till arbetslöshetsförsäkring,
som nu föreligger. Jag skulle våga vädja till de ledamöter, som ännu inte
definitivt intagit sina bestämda ståndpunkter, huruvida det inte vore en gärning
av klokhet och vidsynthet att inte längre resa hinder för en arbetslöshetsförsäkring
hos oss. Det är dock i stort sett så, att de, som framför allt vänta på
detta riksdagsbeslut, det är de arbetargrupper, som inte haft tillräckliga
ekonomiska resurser att själva skapa sina kassor. Det är följaktligen framför
allt de sämst ställda delarna av den svenska lönearbetarklassen, som nu
avvakta riksdagens beslut.

Jag tror inte, att det vore nyttigt eller klokt, örn första kammaren skulle
bereda dem den besvikelsen att avvisa de möjligheter till en lösning, som här
föreligga. Vi befinna oss i en tid, vars oro ju redan satt djupa spår i denna
riksdags förhandlingar. Det är inte det ringaste tvivel örn att ett positivt
beslut i dag kunde bidraga till att de sämst ställda i samhället finge sin känsla
av, att de voro föremål för en viss omvårdnad och omtanke, stärkt. Och,
mina herrar, kan man med gott samvete bidraga till att den känslan stärkes,
då gör man en fosterländsk gärning i ordets sanna betydelse.

Herr Bagge: Herr förste vice talman! I likhet med socialministern skall
jag inte alls inlåta mig på detta vidlyftiga problem i hela dess vidd, utan
jag skall endast be att få peka på ett par huvudpunkter, som varit ledande
för vår reservation. Såsom i motiveringen till denna reservation starkt framhålles,
är anledningen till att vi reserverat oss icke någon som helst motvilja
mot socialförsäkringen såsom sådan. Jag kan ju peka på att de konservativa
partierna i Sverige många gånger på det kraftigaste hjälpt till med
att arbeta fram socialförsäkringen här i landet. Det som emellertid är av
vikt att komma i håg, är att en socialförsäkring för att verkligen göra skäl
för sitt namn måste ha vissa förutsättningar.

I den allmänna entusiasm för socialförsäkringen som rådde efter de stora
bismarckska reformerna och fram över de följande decennierna, trodde man
nästan, att man skulle kunna lösa snart sagt alla sociala problem med hjälp
av socialförsäkring. Men man har så småningom funnit, att man därvidlag

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordningsförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
gått över gränserna för vad som är möjligt. Tränger man in i socialförsäkringen
sådana områden som inte äro försäkringsbara, antingen därför att risken
inte är försäkringsbar eller därför att de människor, som skulle försäkras,
inte lia tillräckliga inkomster för att betala ordentliga avgifter, så blir det
ingen försäkring i egentlig mening, utan det bela urartar till stora system av
automatisk utbetalning av kontantunderstöd.

Den, som har följt dessa frågors behandling på de senaste årens internationella
socialpolitiska kongresser, som jag varit i tillfälle att göra, har ett mycket starkt
intryck av att man överallt har en erfarenhet av nödvändigheten att på något
sätt ordentligt dra upp rågångarna mellan de områden, där man verkligen
kan åstadkomma en riktig socialförsäkring, och de områden, där man måste
hjälpa folk på annat sätt. Ty annars kommer man bara till de mångahanda
bekymmer och svårigheter, varom mycket har vittnats.

Särskilt gäller naturligtvis detta på ett sådant område som arbetslöshetsförsäkringen.
Jag tror inte man behöver säga som socialministern, att de
svårigheter, som framhållits ifråga örn arbetslöshetsförsäkringen, skulle ha
varit föremål för agitatoriska överdrifter, i varje fall säkerligen inte inför de
fora, där jag hört dessa bekymmer framläggas. Då frågar socialministern:
varför tar man inte bort dessa arbetslöshetsförsäkringar, där de visat sig ha
dåliga och tråkiga konsekvenser? Nej, helt naturligt därför, att när folk
Ilar betalat in avgifter och fått de rättigheter, som därmed följa, kan man
inte ta bort försäkringarna utan vidare. Socialförsäkringarna bli förankrade
i det politiska livet på ett sådant sätt, att det helt enkelt är politiskt ogenomförbart
att göra något sådant, hurudana konsekvenserna än månde bli.

Detta är, som sagt, särskilt betänkligt, när man kommer in på detta område.
Vi äro väl i själva verket alla ense örn, att när man gör ett automatiskt
system av kontantunderstöd, som omfattar arbetsföra, är man inne på ett
mycket betänkligt plan. Jag vill bestämt påstå, att arbetslöshetsrisken icke
är en försäkringsbar risk. Mindre kanske av den anledningen, som socialministern
främst tryckte på, nämligen att på detta område svårigheterna att
stävja missbruk måhända äro större än på andra områden. Detta är inte alls
för mig huvudsaken. Det väsentliga är helt enkelt, att man överhuvud taget
inte kan förutse och ordentligt beräkna de risker, som det här är fråga om.
Man har i det föreliggande förslaget på olika sätt begränsat försäkringen
och supplerat den med andra former av hjälp o. s. v., för att kunna konstruera
upp någonting som skulle kunna anses vara försäkringsbar risk. Jag kan i
alla fall inte medge, att det har lyckats, fastän jag gärna erkänner, att detta
förslag är betydligt mycket bättre, som jag ser saken, i synnerhet som det är
baserat på frivillig försäkring, än vad fallet är med åtskilliga av de utländska
stora s. k. arbetslöshetsförsäkringarna.

Klart är emellertid, att det står kvar, att risken icke är beräknelig. Örn
risken för arbetslöshet skulle kunna beräknas, då skulle vi ju kunna bl. a.
beräkna konjunkturerna och konjunkturväxlingarnas omfattning. Detta är
någonting som är fullkomligt omöjligt. Även korttidsarbetslösheten växer
enormt under en depression. Då anhopas de arbetslösa, även de korttidsarbetslösa.
Nu säges, att enligt detta förslag skulle de försäkrade själva få taga
»den första stölten» vid en sådan depression. Men sedan? Örn man inte kunnat
beräkna omfattningen av arbetslösheten så betyder det ju, att de avgifter,
som tidigare ha bestämts, jämte de bidrag, som lämnas från staten,
inte räcka till för att, betala ut de stadgeenliga försäkringarna. Man har
då tre möjligheter. Antingen får man inskränka på dessa ersättningar, eller
också få kassorna låna eller också får staten lämna ett ökat bidrag. För min
del tror jag, att det senare alternativet kommer att bli slutet på det hela.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag orri erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

Ty har man en gång ordnat ett system med en rätt till kontant ersättning, så
och så stor, vid inträffad arbetslöshet, skall ingen få mig att tro, att man på
något sätt skall kunna rucka på en dylik bestämmelse.

I själva verket skulle jag vilja säga, att detta icke är någon försäkring och
aldrig kan bli någon försäkring. Det är automatiska kontantunderstöd åt de
arbetslösa med bidrag från arbetarna själva. När dessa bidrag ta slut på
grund av att man inte kunnat beräkna omfattningen av arbetslösheten, så
måste, som sagt, på något vis medel skjutas till eller också måste den s. k.
försäkringen läggas ned. Jag tror därför inte att de gränser, som uppdragits
i betänkandet, komma att hålla vid en verklig påfrestning.

Vidare ha vi frågan örn sammanhanget med lönen. Det var ju den saken
som gjorde, att en minoritet inom 1926 års arbetslöshetsförsäkringskommitté
inte vågade gå på försäkringsbogen. Det är ju uppenbart, att när det skall
bestämmas, vilka som äro oförvållat arbetslösa, kan man inte säga, att det är
en människa, som inte har arbete överhuvud taget, utan man måste säga, att det
är en människa, som inte tar arbete av viss beskaffenhet och framförallt inte
tar arbete, som är avlönat på ett visst sätt. Med andra ord, det måste bestämmas
vad som är skälig lön för att man skall kunna konstatera, vem som
är oförvållat arbetslös. I och med detsamma som det allmänna sålunda måste
bestämma, vad som är skälig lön, betyder det att man håller uppe en viss
lönenivå.

Om man nu såsom jag — då herr Lindström inte är närvarande, behöver jag
ju inte vara rädd för att säga det ännu en gång — har den uppfattningen
efter många års arbete och studier på detta område, att det råder ett intimt
samband mellan lönenivån och arbetslöshetens omfattning, kan det inte hjälpas,
att man kommer att ställa sig tveksam mot dylika förslag, även när de
äro så begränsade som här är fallet. Jag vill också påstå att med denna begränsning
blir förslaget föga effektivt i förhållande till hela det stora arbetslöshetsproblemet,
såsom också socialstyrelsen påvisat i sitt yttrande över förslaget.

Vidare är att märka en annan sak, nämligen att förslaget faktiskt i praktiken
måste innebära en begränsning till fackföreningskassorna. I och för
sig är det ingenting ont i det. De fackföreningar, som skaffat sig arbetslöshetskassor,
ha enligt min mening gjort ett mycket gott arbete, värt allt erkännande.
Men man kan väl ändå inte se bort ifrån den omständigheten, att dessa
statsunderstödda kassor faktiskt komme att administreras av fackföreningarna,
och i detta ligger otvivelaktigt en fara för att de komma att utnyttjas
i fackföreningspolitikens tjänst.

Jag tror inte heller på att den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen
skulle komma att väsentligen utvidgas utöver den nuvarande rayonen för
fackföreningarnas arbetslöshetskassor. Jag vet mycket väl att man försökt
konstruera den statliga subventionen på ett sådant sätt — tekniskt mycket
skickligt gjort för övrigt -—- att subventionen skulle teoretiskt bli större för
de arbetargrupper, som ha det sämre ställt. Men detta system blir i alla fall
föga effektivt i praktiken. Särskilt gäller detta landsbygdens befolkning.
Vi veta hur svårt det är att få denna befolkning med t. ex. i sjukkassorna.
Skillnaden mellan danskt sjukkasseväsende och svenskt ligger i mycket stor
utsträckning däri, att man i Sverige inte fått med landsbygdens folk i sjukkassorna.
Det är svårt att överhuvud taget organisera lantarbetarna, vare sig
i fackföreningar eller i sådana här olika slags frivilliga kassor. Örn nu denna
försäkring dessutom faktiskt blir anknuten till de gamla fackföreningsorganisationerna,
så får jag säga, att jag i allra högsta grad betvivlar, att den
kommer att få någon som helst avsevärd betydelse för de sämst ställda arbe -

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
tare, om vilka socialministern talade. Vi se också att man inte vågat taga
med hemarbetarna, som ha det sämre ställt än några andra.

Men de som inte komma med i de statsunderstödda kassorna, de måste naturligtvis
betala sin skatt som alla andra och med hjälp av dessa skatter understödjas
sedan de kassor, som företrädesvis komma de bättre ställda till
godo. Jag tycker inte att detta är riktigt.

Jag kan mycket väl förstå, att man kan ställa sig tveksam inför dessa frågor i
de äro mycket svåra och det gäller i stor utsträckning omdömesfrågor. Men
jag skulle vilja säga, att örn man är tveksam, har man väl anledning att i nuvarande
läge betänka sig. Det nuvarande tidsläget är sannerligen inte något
motiv för ett påskyndande av denna sak. Denna reform får ju inte någon
betydelse för den nuvarande arbetslösheten. Den kommer att lägga på nya
bördor, örn något år eller något dylikt, då vi inte veta hur vi ha det, men
någon betydelse för den nuvarande arbetslösheten kan den inte alls få.

Dessutom tillkommer en annan sak, nämligen att hela frågan om organisationen
i stort av vår socialförsäkring och vår fattigvård ligger i stöpsleven
och är under utredning. Jag har —- tyvärr, höll jag på att säga — haft att
göra med den saken också, och jag kan inte förstå annat än att det vore oklokt
att nu låsa fast sig vid ett system, som sedan knappast går att i någon väsentlig
mån ändra — detta visar erfarenheten från utlandet — vilka resultat den
än i verkligheten kommer att uppvisa.

Slutligen vill jag säga, att det beslut som nu fattats örn arbetslöshetshjälpen
i övrigt borde i någon mån påverka situationen i olika avseenden. Dels blir
det inte samma effektivitet i fråga om prövningen av arbetsvillighet o. dyl.,
dels har man svårt att se, hur det hela skall kunna samorganiseras. Vi ha i
varje fall inte några linjer uppdragna för detta. Jag ber därför, herr förste
vice talman, att få yrka avslag på Kungl. Maj:ts proposition i enlighet med
den reservation, som avgivits av herr Trygger m. fl.

Herr Westman: Herr talman! För min del har jag vid flera föregående

tillfällen, då denna fråga befunnit sig på ett förberedande stadium, haft anledning
uttala mig i densamma. Jag har aldrig intagit den ståndpunkten, att
jag skulle vara en förhandsmotståndare till en frivillig arbetslöshetsförsäkring.
Jag har tvärtom insett den stora betydelse ur psykologisk synpunkt,
som en väl avvägd arbetslöshetsförsäkring har för vår arbetarklass, och hur
de betrakta denna försäkring som en åtgärd, ägnad att åtminstone i någon
mån rädda dem från det fruktansvärda spöke, som arbetslösheten utgör för
våra skötsamma arbetare.

Jag har haft tillfälle att i det särskilda utskottet och på den avdelning, som
varit delegerad för att närmare studera denna fråga, ta en ganska ingående
kännedom om Kungl. Maj :ts förslag, och jag måste säga, att jag fattat en
verklig beundran för detta förslag för det tankearbete, som genomförts med
stor precision, och för den sinnrika konstruktion, som utmärker detsamma.
Utan minsta fråga har detta förslag på en hel del punkter avvärjt de farliga
följder, som kunna följa med en illa avvägd arbetslöshetsförsäkring och som
lett till att man i utlandet har gjort olyckliga erfarenheter av en sådan försäkring.

Jag har emellertid, trots detta, inte kunnat bli övertygad om att rätta stunden
nu är inne för att fatta ett positivt beslut i denna fråga. Det kanhända
förefaller egendomligt att jag tagit till orda före herr Sam Larsson. Men
efter herr socialministerns anförande återstår det ju inte så mycket arbete
för herr Sam Larsson, när han kommer att förorda sin reservation. Herr
socialministern har ju slagit upp dörrarna på vid gavel, och herr Sam Larsson

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordnings förslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

Ilar ju endast att rida in som den förnämste kämpen på arenan. Herr socialministern
Ilar ju nämligen sagt, att han accepterar de yrkanden, som herr Larsson
framställt i sin reservation. Men även örn nu detta förslag skjutes i förgrunden
och jag sålunda har att räkna med, att det är mot det förslaget och inte
mot utskottsförslaget, som jag har att rikta mina invändningar, kan jag inte
slopa dessa invändningar och förorda ett positivt beslut i ärendet.

De betänkligheter jag hyser äro koncentrerade till följande punkter. Först
och främst finner jag, att den bestämmelse, som 7 § innehåller angående vilka
som skola vara uteslutna från delaktighet i försäkringen, är lagd på sådant
sätt, att en stor del av landsbygdens befolkning inte kan bli delaktig i försäkringen.
Jag tänker därvid på den bestämmelsen som säger, att den, som
mer än fem månader under ett år varit självständig företagare utan att samtidigt
vara lönearbetare i annans tjänst, skall vara utesluten. Denna bestämmelse
är motiverad därmed, att försäkringen skall avse lönearbetarna. Men i
och med detta har man uteslutit de personer, som vi ha i så stort antal på
vår landsbygd, vilka _på en gång äro lönearbetare och självständiga företagare.
Vi ha dessa mindre arrendatorer och jordägare, som visserligen arbeta
på sina jordbruk, men som samtidigt utfylla sitt behov av inkomster genom
tjänst som lönearbetare hos någon företagare. Jag tänker exempelvis på en
sådan talrik klass som skogskörarna uppe i Norrland. De lia sitt eget ställe
och samtidigt en häst, med vilken de göra körslor i skogen åt något bolag. Örn
nu arbetet tryter för en sadan man och bolaget inte kan använda honom som
förut, utan han på grund av bristande arbetstillgång hos bolaget blir hänvisad
till att leva på sin egen torva i mer än fem månader, så är han utanför försäkringen.
Till den olycka, som träffar honom på grund av de nedgående konjunkturerna
inom trävarubranschen, kommer detta att han uteslutes från delaktighet
i arbetslöshetsförsäkringen. Detta är naturligtvis ur de synpunkter,
som ligga mig örn hjärtat, en mycket stor svaghet i förslaget.

.En annan svaghet framträder i 21 § 5 morn., vilket gäller hemarbetarna.
Vi veta alla, att i stora delar av vårt land finnes det en klass, som arbetar
och leyer under likartade ovissa förhållanden som industriarbetarna, men som
till skillnad mot industriarbetarna utföra arbetet i sina hem åt arbetsgivaren,
medan industriarbetarna ju göra det inom arbetsgivarens område på en fabrik.
Dessa hemarbetare äro uteslutna. Jag förstår mycket väl att det kan möta
stora svårigheter att behandla hemarbetarnas problem. Men jag kan inte finna,
att det är ylen nödvändiga och riktiga lösningen att man helt enkelt utesluter
dem från arbetslöshetsförsäkringen. Ytterligare utredning är enligt
min mening erforderlig för att man skall kunna överblicka verkningarna i
här anförda avseenden.

Vidare har jag inte kunnat finna att det sätt, på vilket utskottsförslaget
och för övrigt också herr Sam Larssons förslag löser frågan örn förhållandet.
mellan arbetslöshetsförsäkringen och fattigvården, är tillfredsställande.
I själva verket skjutes ju lösningen av denna fråga undan till framtiden.

Härtill kommer en annan synpunkt, nämligen att det nuvarande tidsläget
är alldeles särskilt ogynnsamt för införandet av en arbetslöshetsförsäkring.
Jag känner mycket väl till det argument, som ofta framföres, och som lyder
sa, att man just i en depressionstid skall införa en arbetslöshetsförsäkring, ty
därigenom vinner man säkerhet när de goda tiderna komma för att den också
håller. Jag ber emellertid att få säga, att detta argument förefaller mig mera
vara av .teoretisk än. av verkligt praktisk natur. Låt oss se hur situationen är.
Här befinna vi oss i en syndaflod av arbetslöshet över hela vårt land. För en
sådan massarbetslöshet är arbetslöshetsförsäkringen inte något botemedel.
Den kan inte ha någon omedelbar verkan för att undanröja vådorna av den

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordnings förslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
nuvarande massarbetslösheten. Vidare medför denna massarbetslöshet en alldeles
särskild svårighet. När man inför en arbetslöshetsförsäkring, är det en
alldeles nödvändig sak att man har någon möjlighet att kontrollera de försäkrades
arbetsvillighet. Man kan inte betala ut arbetslöshetsförsäkring åt
personer utan att man vet, att dessa äro villiga att mottaga det arbete, som
kan erbjudas. Men för närvarande möter det ju nästan oöverstigliga svårigheter
på grund av den bristande arbetstillgången att kunna kontrollera de försäkrades
arbetsvillighet. Örn man i den situationen inför arbetslöshetsförsäkring,
medför det under sådana omständigheter ökade kostnader inom en nära
framtid för staten.

Jag kan därför inte finna, att man nu i detta ögonblick bör skrida till en
positiv lösning i denna fråga genom att antaga det föreliggande förslaget.
Jag förstår mycket väl, att örn frågan nu faller, ha vi att motse ett nytt förslag
i ärendet. Jag tror visst inte att ett avslag nu kommer att göra slut på
denna fråga för all framtid. Jag hoppas det inte heller. Jag räknar heller
inte alls med den möjligheten, att ett kommande förslag ur mina synpunkter
skulle erbjuda en sämre lösning än den nuvarande. Tvärtom hoppas jag att
ett kommande förslag skall bli bättre utarbetat även i de delar, i vilka jag nu
inte finner frågan vara på ett tillfredsställande sätt förberedd.

Det är med hänsyn till denna min åskådning, som jag nu vågar ta på mig
ansvaret att yrka avslag på det föreliggande förslaget. Jag gör det i den
formen, herr talman, att jag yrkar bifall till den reservation, som avgivits
av mig och herr Axel Pehrsson. I denna reservation finnas ju i korthet anförda
de synpunkter, som jag här utvecklat och som varit ledande för mig då
jag framställt mitt yrkande.

I herr Westmans yttrande instämde herrar von Heland och Löfvander.

Herr Bergman: Jag har, herr talman, inte haft någon särskild anledning
att bidraga till de bägge gångna dagarnas ordflöde, då jag inom utskottet
har aktivt medverkat endast inom en avdelning, vars frågor komma att av
kammaren behandlas först senare. Jag har icke heller deltagit i besluten angående
den fråga, som just nu behandlas, och jag kunde därför även i denna
stund ha iakttagit tystnad. Det hade för mig personligen varit det angenämaste,
icke minst därför att det råder delade meningar örn denna sak även
inom mitt eget parti.

Då jag emellertid länge varit och allt fortfarande är en anhängare av den
sociala försäkringstanken, anser jag mig här böra säga ett par ord för att deklarera,
varför jag i föreliggande politiska och finansiella läge har svårt att ge
det framlagda förslaget min röst. Man kan vara hur varm vän som helst av
arbetslöshetsförsäkring, utan att därför kunna acceptera varje förslag därom.
Det behöver ju knappt sägas. Det är kanske riktigare att säga, att just
därför att man är en varm vän av en sådan försäkring, som kan bereda arbetaren
den trygghet, som man så gärna önskar och unnar honom, måste man
vara angelägen örn att förslaget blir så bra som möjligt, innan man medverkar
till dess definitiva genomförande. De förbättringar, som min ärade
partivän, herr Sam Larsson, har påyrkat, ha ju accepterats av regeringen och
därmed har lösningen i väsentlig grad närmat sig den punkt, där betänkligheterna
skulle kunna få vika, men det finns förvisso åtskilliga farliga och
svaga sidor kvar ändå.

Man kan icke bortse ifrån de vanskligheter, som erfarenheterna ifrån andra
länder lia bragt i dagen. Det anfördes av herr statsrådet och chefen för
socialdepartementet, att uppgifterna örn de svåra vanskligheter, vilka hittills

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
gjorda försök med arbetslöshetsförsäkring ha mött särskilt i England och
Tyskland, samt det myckna missbruk m. m., som där förekommit, skulle ha
varit överdrivna samt att dessa uppgifter torde ha lämnats i agitationssyfte.
Det kan vara möjligt att så i viss mån är förhållandet, och jag anser det vara
ganska troligt, att mycket som sagts under agitationen kan vara överdrivet.
Det finns emellertid så många vederhäftiga iakttagare och så många sociala
forskare på ifrågavarande område, vilkas sanningskärlek och sakkunskap på
intet sätt kunna betvivlas, som ha lämnat uppgifter av den beskaffenhet, att
man absolut icke kan tillsluta ögonen för de svårigheter, som uppstått; och
man måste därför, innan man ger sig in på ett sådant försök hos oss, i varje
fall med all makt sörja för att man icke råkar ut för samma missförhållanden.

Nu är det redan sagt, och det är alldeles riktigt, att det förslag, som här
föreligger, är ett förtjänstfullt försök att i åtskilliga avseenden undgå dylika
svårigheter, men det är dock långt ifrån fulländat, och herr statsrådet erkände
själv, att han var medveten därom. Han medgav, om jag förstod honom
rätt, att såväl regeringens eget förslag, som det förslag, som han nu anslöt
sig till, ehuru han inte precis ville medge, att detta egentligen vore bättre
än regeringsförslaget, behövde förbättras. Det fanns svagheter i detta förslag
som han erkände. Han såg dem redan nu, men hänvisade till att man
får reformera senare. Att emellertid med öppen blick för de påtagliga svagheterna
acceptera till genomförande ett förslag av denna beskaffenhet utan
att först avlägsna de svagheter, man redan ser däri, anser jag icke vara att
tillråda.

Det har i den reservation, som den föregående ärade talaren, herr Westman,
tillsammans med en hans partivän har avgivit, pekats på åtskilligt i den
vägen, och han anförde några exempel härpå. Jag skall ej upprepa vad han
sade i detta avseende — jag ansluter mig i huvudsak till vad han yttrade —
men det är en enda sak, som jag vill ytterligare understryka, och det är förhållandet
till fattigvården. Den saken är inte uppklarad, och det är utomordentligt
viktigt, att den blir det, innan man fattar definitivt beslut i denna
fråga. Jag vet ju väl, att det föreslås en skrivelse i denna sak, men ingen
vet nu, vad den kan leda till för resultat. Den saken borde ha varit klar, och
man borde ha kommit till ett resultat på den punkten, innan man skrider till
ett definitivt beslut.

Trots allt skulle jag kanske ändå på grund av det varma intresse, jag har
för denna socialförsäkring, kunnat låta betänkligheterna fara, då själva kärnan
i saken är mig i hög grad sympatisk, och jag hyste vid utskottsarbetets
början verkligen den förhoppningen, att det skulle kunna bli möjligt att i en
stor samförståndslösning av alla de arbetslöshetsfrågor, vilka förelågo såsom
denna riksdags stora huvuduppgift, även kunna få med arbetslöshetsförsäkringen
i en något så när tillfredsställande form. De förutsättningar, från
vilka jag och flera med mig sålunda utgingo, föreligga icke nu, som var och
en i dag vet. Det blev ingen sådan samförståndslösning, som det borde lia
blivit och som skulle varit det enda verkligt värdiga resultatet av arbetet under
de sista månaderna. Efter vad som nu har passerat, är ju situationen en
helt annan än den var, när arbetet började. Om det nu vore så, att arbetarna
själva under det år, som stundar, tillfogades några olägenheter därigenom, att
det nu föreliggande förslaget icke i dag accepteras av riksdagen, finge man
kanske bortse även ifrån detta. En personlig misstämning bör ju inte få avgöra
ställningstagandet till en i och för sig viktig sak. Så är emellertid,
som vi allesammans veta, inte förhållandet. Den nu föreliggande arbetslösheten
påverkas icke genom denna för normalare tider avsedda försäkring. Hu -

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag om erhända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
vudsaken är ju, att arbetslösheten avhjälpe<s, där den uppstår, och framför
allt att dess orsaker motarbetas. Det sista är ännu viktigare. Därför och då
jag är övertygad örn att Sveriges arbetares intressen kunna bättre tillgodoses
än på det sätt, som här föreslås, och att de ha intet att förlora — men allt
att vinna — på att saken upptages till ny prövning, kan jag icke rösta för förslaget,
sådant som det föreligger i dag. Man kan vara övertygad örn, att en
god lösning för arbetarklassen och för hela samhället av frågan örn arbetslöshetens
bekämpande icke äventyras därigenom att nu föreliggande förslag avvisas.
Försäkringstanken dör ju inte därmed.

Det bör ju för övrigt vara motbjudande, synes det mig, för regeringen och
dess parti att lösa den ena frågan med det ena partiets tillhjälp och den
andra frågan med det andra partiets tillhjälp på det vanliga vågmästarevis,
som man nu tyckes räkna med. Det är ju för den metoden, som man aldrig
har tröttnat att göra indignerade anmärkningar mot oss, som förut kallades
för vågmästarepartiet. Detta s. k. vågmästeri är ju inte alls slut. Vad man
kallat så måste alltid finnas, där det finns flera partier, av vilka intet har
majoritet. Det som nu har hänt är endast, att vågmästarskapet har skiftat
bärare. För närvarande är det bondeförbundet, som har fungerat såsom
vågmästare. Nu hörde vi en representant för detta parti alldeles nyss från
denna plats uttala sin mening i försäkringsfrågan, och han gjorde det på ett
sätt, som måste verka sympatiskt på regeringen, synes det mig, därför att
han framhöll vilka förtjänster förslaget hade och hur positivt intresse han
hade för saken, ehuru han nu röstar nej. Det är precis detsamma, som jag
också velat säga. Jag har även ett stort intresse för saken, och jag vill visst
inte genom några undanflykter, genom att blott för syns skull peka på en
bättre lösning i framtiden komma ifrån saken. (Skratt.) Jag hoppas verkligen
på en sådan lösning. De av herrarna, som inte tro på den deklarationen,
kunna ju fråga även den föregående ärade talaren, örn han menar vad han säger.
Jag har samma rätt som han att bli trodd på mitt ord, så mycket mera,
som jag vid flera föregående tillfällen både i ord och handling visat mitt intresse
för denna sak.

Jag hänvisar emellertid till vad som anförts dels i den reservation, som jag
förut nämnt, dels också i ett särskilt yttrande, som en av mina partivänner
avgivit på sid. 81 och vari jag finner skäl vara framlagda, som äro av den
beskaffenhet, att var och en, som allvarligt ser på denna sak, måste respektera
dem. Jag får för min del för närvarande ansluta mig till detta av herr von
Stockenström avgivna särskilda yttrande; och då han icke framställt något direkt
yrkande, utan blott, som sagt, avgivit ett särskilt yttrande, måste jag vid voteringen
ansluta mig till den reservation, som här har avgivits av herr Westman
och herr Pehrsson i Bramstorp, till vilken reservation jag alltså, herr
talman, yrkar bifall.

Häri instämde herrar Kvarnzelius, Carl Carlsoon, Auguat Johansson och
Bäckström.

Under herr Bergmans anförande hade herr talmannen infunnit sig och övertagit
ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr Larsson, Sam: Jag föreställer mig, att kammaren håller mig räk ning

för, örn jag vid denna tidpunkt inte alltför mycket upptager tiden. Jag
har så mycket mindre anledning att göra det, som jag förut under denna riksdags
lopp — särskilt under remissdebatten — relativt utförligt angav min
ställning till arbetslöshetsförsäkringsfrågan.

Första kammarens protokoll 1''J.i.l. Nr 47.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag orri erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

Jag anser mig emellertid vara nödsakad att taga upp några synpunkter, som
i ett par föregående anföranden lia kommit till uttryck därför, att jag menar,
att dessa uttalanden äro av den beskaffenheten, att de böra erhålla någon ytterligare
belysning. Herr statsrådet erinrade vid debattens början örn, att
det redan under ett pär årtionden har förelegat strävanden för att lösa arbetslöshetsförsäkringsfrågan
i vårt land, och det kan i detta sammanhang få erinras
örn att det just i år i själva verket är jämnt 25 år sedan den första motionen
i denna fråga väcktes i riksdagen. Det var nämligen vid 1908 års
riksdag, som herr Edvard Wavrinsky framlade en motion med hemställan om
utredning av arbetslöshetsförsäkringsfrågan. För min del har jag den alldeles
bestämda övertygelsen, att det förslag till lösning av denna fråga, som
nu föreligger och till vilket socialministern har förklarat sin anslutning, är
av den beskaffenheten, att det bör genomföras och att dess genomförande
skulle vara till fördel, till en betydande fördel för vårt lands utveckling på
hithörande område.

Jag har nämligen i motsats till några av de föregående talarna — särskilt
herr Bagge — den meningen, att man vid detta förslags utformande har tagit
vederbörlig hänsyn till de erfarenheter, som ifrån utlandet äro att hämta av
där begångna missgrepp. I själva verket skulle jag vilja säga, att hela utformningen
av detta förslag i arbetslöshetsförsäkringsfrågan är ett enda hänsynstagande
just till sådana erfarenheter. Man har på punkt efter punkt undersökt,
hur verkningarna varit av den ena eller andra bestämmelsen, där den
varit tillämpad på andra håll i världen, och försöket att hämta de lärdomar
av där gjorda erfarenheter, som varit möjliga att överföra på våra förhållanden.
När man sedan säger som herr Bagge, att det egentligen icke hjälper
med att införa bestämmelser örn att försäkringen skall hava en begränsad
räckvidd till exempel eller att införa andra bestämmelser, som avse att ge
den sådan utformning, som skulle förebygga missbruk, därför att det i längden
kommer att bli så, att dessa bestämmelser inte komma att följas, ty efter
någon tid kommer man att rucka på dem, ändra på dem och göra det ena eller
det andra avsteget från den plan, som nu är upplagd — när man säger detta,
upprepar jag, betyder det ju, att man avsäger sig möjligheten att överhuvud
taget utarbeta något förslag, som skulle kunna tillfredsställa rimliga anspråk,
ty uppställer man regler och avgränsningar i olika avseenden, vilka på vissa
punkter åtminstone, föreställer jag mig, herr Bagge finner någorlunda tillfredsställande,
då blir förslaget inte desto mindre otillfredsställande, därför
att man förmenar, att ändringar sedermera komma att vidtagas på dessa punkter.
Det förefaller mig, som örn det resonemanget omöjligen kan vara riktigt.

Jag måste också säga, att det förvånar mig i hög grad, när man från olika
håll, både från herr Bagge och herr Westman, vänder sig mot sådana bestämmelser
i det föreliggande förslaget, som ha till uteslutande syfte att förhindra
missbruk av försäkringen. Det är exempelvis fallet i fråga om den bestämmelse,
som herr Westman särskilt omnämnde i § 7, som vill införa en föreskrift,
som utestänger från möjligheten att åtnjuta försäkringsförmåner sådana
personer, som egentligen inte kunna betraktas som lönearbetare och rörande
vilka det alltså inte finnes någon möjlighet att konstatera, huruvida arbetslöshet
egentligen föreligger. Precis samma förhållande är det i fråga örn
hemarbetarna, som också berördes. Det är självklart, att man icke har uteslutit
dem ifrån försäkringen för att man skulle missunna dem den förmånen
att få vara med. Det är ju helt enkelt därför, att det icke kan kontrolleras,
örn en människa, som sitter och arbetar i sitt hem, arbetar eller är arbetslös.
På den punkten måste man, örn någonstans säga, att den människans arbetsförhållanden
icke innebär en försäkringsbar risk.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

De bestämmelser, som i de här bägge avseenden äro införda, äro införda
uteslutande av månhet örn att försäkringen inte skall missbrukas, och just erfarenheterna
från andra länder giva vid handen, att sådana bestämmelser äro
oundgängligen erforderliga. Det förefaller mig därför vara underligt, att
man just från deras sida, som tala örn, hur svårt det är att verkligen beteckna
arbetslösheten som en försäkringsbar risk, och som göra gällande, att erfarenheterna
från utlandet visa på en mångfald missbruk, vill vända sig mot sådana
bestämmelser i det föreliggande förslaget, som äro införda enbart i det
syftet att förhindra missbruk av försäkringen.

Såsom en särskild punkt, på vilken anmärkning kunde göras, framhöll herr
Westman och även herr Bergman förhållandet till fattigvården. På den punkten
ha ju både Kungl. Majit och utskottet sagt, att det icke är tillfredsställande
och att man inte nu kunde få ett uppordnande av detta förhållande, men
att man a andra sidan inte velat avsta ifrån att genomföra försäkringen, tills
den saken kunde ordnas. I utskottets betänkande ingår nu också ett förslag
om skrivelse till Kungl. Majit med hemställan om en snar utredning av den
saken.

Jag skall inte gå vidare in på detta, men jag upprepar, vad jag sade tidigare,
att jag är övertygad örn att det förslag i arbetslöshetsförsäkringsfrågan,
sorn ^ här föreligger, är av den beskaffenheten, att man med gott samvete kan
tillråda riksdagen att giva sin anslutning till detsamma.

„JaS skall slutligen taga upp ännu en synpunkt, som berördes av flera föregående
talare, nämligen örn det just nu är lämplig tidpunkt att fatta ett beslut
i denna fråga. Då måste jag upprepa och såsom min synpunkt ange vad
som här redan har framhållits, nämligen att det ur olika synpunkter måste
anses vara rimligt och riktigt att besluta organiserandet av en arbetslöshetsförsäkring,
där själva organisationsarbetet tager åtskilliga år, innan det är
slutgiltigt genomfört, vid en tidpunkt, då man kan vänta, att någorlunda normala
tider stunda. Det är bättre ur olika synpunkter, örn det organisationsarbetet
får påbörjas vid en begynnande normal period än örn det skall komma
att upptagas vid slutet av en högkonjunktur, när en depressionsperiod stundar.
^era skäl, so0mo jag int„e narmare skall gå in på, förefaller det mig
därför, som om det så långt ifrån skulle vara händelsen, att den nuvarande
tidpunkten skulle vara^ särskilt olämplig, att den tvärtom enligt mitt
förmenande erbjuder många fördelar framför andra perioder och detta
framför allt, örn det skulle komma att fattas ett beslut under högkonjunktur,
och organisationen skulle börja träda i verksamhet just när depressionen
satte in.

Jag har sålunda, herr talman, den uppfattningen, att det nu föreliggande
förslaget är av sadan beskaffenhet, att dess genomförande kan förordas, och
att tidpunkten för ett positivt beslut så långt ifrån är olämplig, att den tvärtom
måste betraktas såsom den ur flera synpunkter allra lämpligaste för ett
begynnande realiserande av arbetslöshetsförsäkringsorganisationen. Jag har
i likhet med herr statsrådet och chefen för socialdepartementet för min del den
bestämda övertygelsen, att ett beslut i positiv riktning i denna fråga skulle
vara av den allra största betydelse inte blott för de arbetslösa, utan även för
den sociala utvecklingen i sin helhet här i landet.

Jag ber sålunda, herr talman, för min del att få hemställa om bifall till
den reservation, som på denna punkt, § 15, är framburen av herrar Hamrin,
Wohlin och mig.

I detta anförande instämde herrar Thorén, Löfgren, Elof Andersson, John
Björck, Edward Larson och Hansén.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

Herr Wohlin: Herr talman! Den föreliggande frågan tillhör ju icke

de reformförslag, som efter ofullständiga utredningar och utan noggrant
övervägande föreläggas riksdagen till antagande.

Spörsmålet örn en försäkring mot arbetslöshet väcktes, som alla veta, i den
svenska riksdagen för tjugufem år tillbaka och har sedan dess varit föremål
för åtskilliga omfattande och grundliga undersökningar. Civilministern i den
Hammarskjöldska regeringen uppdrog redan 1915 åt den då sittande socialförsäkringskommittén
att verkställa utredning i ämnet och för mera än tio år
sedan avgav nämnda kommitté betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling
och statsbidrag till frivilliga arbetslöshetskassor. Denna kommittés
ordförande, som reservationslöst tillstyrkte förslaget, var presidenten
Anders Lindstedt, vilken ju är en av den svenska socialförsäkringens förnämsta
personligheter, som på sin tid medverkade till den stora folkpensioneringens
genomförande och vars samhällssyn och omdöme örn försäkringsfrågor
säkerligen icke kunna av någon skattas nog högt.

I en reservation till denna kommittés betänkande, avgiven av bland andra
herr Kvarnzelius, som helt nyss instämde i ett avslagsyrkande med. avseende
å denna fråga, finnes en rad skäl uppräknade till förmån för en frivillig arbetslöshetsförsäkring,
som väga ganska tungt till förmån för en sådan anordning.
Det framhålles i denna av herr Kvarnzelius biträdda reservation,
att införandet av ett sådant system är att föredraga framför hjälpåtgärder
av annan natur mot arbetslösheten och detta saväl ur statsfinansiella som
socialt etiska synpunkter. En arbetslöshetsförsäkring grundar sig på den sunda
principen örn hjälp till självhjälp och kan väl lagd och väl begränsad bil av
stor betydelse för arbetslöshetens bekämpande. Reservanterna diskutera vidare
åtskilliga invändningar, som naturligtvis alltid kunna göras i en så omstridd
fråga som denna, men de avsluta likväl sin reservation med att framhålla,
att de vilja tänka sig en sådan arbetslöshetsförsäkring införd, när mera
stabila förhållanden åter inträtt för näringslivet och å arbetsmarknadens och de
förorda med hänsyn därtill någon tids anstånd med förslagets förverkligande.
Det var 1922. Sedan dess ha elva år gått, och nu bör väl denna anståndstid
— detta »någon tids anstånd» — för förslagets förverkligande rimligen vara

utlupen. . ,

Under den därefter följande tiden har fragan varit föremal för en rad av
sakkunnigeutlåtanden. Jag vill endast erinra örn 1924 års arbetslöshetssakkunniga,
om 1925 års arbetslöshetssakkunniga, örn de 15 sakkunniga, vilka
avgav o utlåtande över sistnämnda sakkunnigebetänkande, örn 1926 års arbetslöshetssakkunniga
samt örn den utomordentligt omfattande och ingående s. k.
arbetslöshetsutredningen, vilken sistnämnda för övrigt fortfarande sitter och
behandlar frågan örn medel för arbetslöshetens bekämpande. Jag tror, att
det finnes få motstycken i svenskt officiellt utredningsväsen, där man finnér
en sådan serie aktstycken, som jag nu berört och som staplade på varandra
nå en ansenlig höjd. Menar någon, att den sista s. k. arbetslöshetsutredningen
ytterligare borde få fortsätta sitt arbete före detta ärendes avgörande i riksdagen,
så vågar jag svara med att beteckna det mesta. av denna utrednings
resultat som produkter av ett högkvalificerat socialpolitiskt arbete, där vetenskapligheten
och grundligheten ej lämna något övrigt att önska, men vilket
tiden för länge sedan har ridit förbi. Denna utredning har gått sin gang
efter grundliga vetenskapliga riktlinjer och trots givna direktiv för arbetets
slutförande är det ännu icke färdigt. Jag tror att man har rätt att säga,
att efter ett fjärdedels sekel av utredningar är den föreliggande Dagan tillräckligt
utredd för att man skall kunna taga ståndpunkt till densamma. Vid
upprepade tillfällen i riksdagens vederbörande utskott, nämligen andra lag -

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
utskottet, har frågan också under de sista åren förevarit, utan att någon principiell
ståndpunkt mot försäkringen intagits ens av utskottets för en socialpolitisk
reform som den förevarande mindre intresserade medlemmar.

Arbetslöshetsförsäkringen ligger i själva verket, mina herrar, i linje med
och ingår som ett avslutande led i de moderna industriländernas socialförsäkringssystem.
Den allmänna pensionsförsäkringen — den största och dyrbaraste
delen av vår socialförsäkring — tillkom på sin tid under samverkan
mellan de bästa positivt reformvänliga krafterna i vårt land, och den svenska
konservatismen spelade vid detta verks genomförande en ledande roll. Att
brister vidlåda denna väldiga byggnad erkännes av alla, och en samling framstående
experter äro sysselsatta med deras avhjälpande. Men ingen enda i
denna församling bär väl den avlägsnaste tanke på att vilja kullstörta denna
för de små och fattiga i samhället så djupt betydelsefulla gren av folkförsäkringen.
Olycksfallsförsäkringen har likaledes under medverkan från skilda
håll nått sin nuvarande omfattning, och örn meningarna än voro delade beträffande
sjukförsäkringen, så berodde motståndet till dess genomförande
väl knappast på principiella invändningar, utan merendels på dess praktiska
utformning samt på statsfinansiella betänkligheter. Åtskilliga konservativt
tänkande personligheter här i riksdagen medverkade för övrigt, om jag icke
missminner mig, härom året till dess genomförande. Det förhåller sig i själva
verket så, att den nutida socialförsäkringen bygger — och det har utvecklingen
i främmande länder visat — på djupt liggande samhällsbevarande och vad man
kallar »borgerliga» instinkter och tankegångar. Denna väldiga gren av den
nyare tidens socialpolitik står i själva verket i den starkaste motsättning till
allt, som är samhällsupplösande, skadligt och förkastligt i tidsrörelserna, till
hela det marxistiska betraktelsesätt, som felbedömer de civiliserade nationernas
samhällsekonomi och som ser vägen mot framtiden gå genom katastrofer och
proletära revolutioner. Och allt detta, mina herrar, gäller även med avseende
å idén om en försäkring mot oförvållad arbetslöshet, ja, det gäller i all synnerhet
örn en sådan_ anordning. Det samhällssystem, som vi i god bemärkelse
kalla det kapitalistiska — där näringslivets frihet, den enskildes möjligheter
till ekonomiskt och socialt uppåtstigande, arbetarklassens förborgerligande,
den fria cirkulationen olika stånd och yrken emellan och allt vad härmed sammanhänger
är framåtskridandets livsnerv — detta ekonomiska system, som vi
konservativa i möjligaste mån vilja bevara, det kan ju svårligen någonsin så
gestaltas, att icke under tider av vikande konjunkturer arbetslöshet avlöser
de goda årens fulla sysselsättning av samhällets produktiva medlemmar. Vad
är då naturligare än att man, som en samhällets försvarsanordning under depressionerna,
äger en försäkring mot den oförvållade arbetslösheten, till vars
kostnader de tusentals och hundratusentals merendels egendomslösa löntagarna
själva väsentligen bidragit med inbetalningar av sina löner? Vad är
ur samhällsbevarande synpunkt riktigare och mera tilltalande jin att arbetarna
därigenom starkare knytas till det näringsliv, varav deras öde beror, vad är ur
konservativ synpunkt mera tilltalande än att de gå där och satsa sina andelar
för att åtminstone i viss grad skydda sig själva och sina familjer mot en olycka,
som vid sidan av sjukdom, olycksfall och död är en bland de största en människa
kan raka ut för? Är icke detta långt bättre än det demoraliserande
systemet med rena statsunderstöd, som endast är en annan form av fattigvård?
Lyfter det icke arbetaren till ett högre moraliskt plan, skapar det icke hos
honom större självtillit och känsla av eget värde, sammangjuter det icke arbetarklassen
mera organiskt med samhällets övriga folkgrupper att på delta
sätt veta: till denna dagshjälp jag nu får, när fabriksporten är stängd, till
den har jag själv med uppoffringar bidragit, till denna dagshjälp kan jag

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag orri erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
i viss grad själv anse mig äga rätt, denna dagshjälp är något annat än det
rådande samhällssystemets nådegåvor oell allmosor. Tjugufem år, mina herrar,
bör väl ändock vara en tillräcklig tid för att nian skall förstå åtminstone
så mycket av arbetslöshetsförsäkringens djupa och stora innebörd.

Nu tror jag nog icke, att det är så mångå, som vilja underkänna synpunkter
som dessa. Det är säkerligen en rad andra skäl, som äro utslagsgivande
för flertalet motståndare till denna försäkring, åtminstone vid ett tillfälle som
detta. De kunna betecknas som praktiska invändningar, de kunna rubriceras
som otillfredsställelse över en del av det föreliggande förslagets detaljer, de
kunna bygga på en annan uppfattning om hur försäkringen i princip bör läggas,
de kunna hänföras till farhågor för fackföreningsväldets stärkande och
för kommande års statsfinanser. Jag förstår och respekterar dem i mycket,
men jag kan för min del icke tillmäta dem utslagsgivande betydelse, och i åtskilligt
betecknar jag dem som invändningar av sekundär vikt. Det är få specialister
på ett område som det förevarande, för vilkens kunskaper och insikter
jag har så stor respekt som för herr Bagge, och jag måste ju medgiva, att
mycket av det, som han såväl nu som tidigare anfört mot arbetslöshetsförsäkringen,
givetvis äger en viss tyngd, men det har för mig gällt att väga vikten
av dessa invändningar mot de fördelar och de skäl av motsatt natur, som för
mig framställt sig vid frågans bedömande.

Utan att på grund av den framskridna tiden gå allt för mycket in på förslagets
detaljer vill jag likväl tillåta mig framhålla, att i valet mellan den
obligatoriska och den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen biträder jag för min
del obetingat den senare linjen, som ju även är följd i det föreliggande förslaget.
Det kommer att gå långsammare med arbetslöshetskassornas bildande,
men så mycket mer av intresse och initiativ hos arbetarna själva kommer i
stället att fordras. Den så mycket omtalade försvårade riskutjämningen och
svårigheten att vinna anslutning från arbetaregrupper, som äro mest i behov
av försäkringen, har i det föreliggande förslaget genom statsbidragets konstruktion
väsentligt förminskats. Det allmännas kostnader för anordningen
växa också långsammare, när man väljer den frivilliga linjen. De obligatoriska
fordringarna för rätt till medlemskap samt den långa raden av uteslutningsgrunder
trygga arbetslöshetskassorna tämligen väl mot medlemskap av
personer, som antingen principiellt icke böra höra dit eller som förverkat rätten
att förbli medlemmar. Härutinnan erinrar jag endast örn det automatiska
uteslutandet av medlem, som efter viss tids förlopp fortfarande häftar för
avgift eller uttaxering, samt örn den självklara bestämmelsen, att medlem,
som deltager i strejk eller är föremål för lockout, icke kan erhålla understöd.
Att de säkerligen onödiga samt socialt och politiskt olyckliga s. k. Stripadirektiven
bortfallit, har jag redan i annat sammanhang under gårdagen hälsat
med tillfredsställelse, men vad konfliktdirektiven i övrigt beträffar har jag
i den nu föreliggande frågan liksom i den stora fråga, som tidigare varit före,
för min del anslutit mig till den formulering av konfliktdirektiven i § 16, som
är föreslagen i den av herr Trygger m. fl. avgivna reservationen. Därest det
föreliggande förslaget i fråga örn reglerna för erbjudet arbetes lämplighet
med hänsyn till lönens storlek varit detsamma som Kungl. Maj:ts förslag, så
hade jag icke kunnat ansluta mig till det hela, men efter den deklaration, som
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet för en stund sedan avgav
förefaller det mig uppenbart, att det icke blir Kungl. Maj:ts förslag på denna
punkt, örn vilket nu omröstning kommer att stå, utan det blir örn det förslag
härutinnan, som innefattas i den av herrar Hamrin, Sam Larsson och
undertecknad avgivna reservationen. Enligt denna reservation skall den, som
avvisar erbjudet lämpligt arbete, icke få understöd ur arbetslöshetskassorna för

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
de fyra närmast följande veckorna, och erbjudet arbete skall anses lämpligt
under förutsättning, att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig
i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete. I
tveksamma fall äga arbetslöshetskommittéerna påkalla råd och bistånd från
tillsynsmyndighetens sida, och tillsynsmyndighet är samma socialstyrelse, som
alla i vårt offentliga liv tillerkänna en eminent sakkunskap i frågor som denna
och som ju även på ett tidigare skede var ifrågasatt som central myndighet
för den verksamhet, som har hand om reservarbeten här i landet. Ingen kan
vidare bestrida, att icke reservarbeten äro nödvändiga som komplement till
arbetslöshetsförsäkringen, och med avseende å lönedirektiven vid reservarbetena
bygger ju majoritetsförslaget på herr Sam Larssons linje, som jag för
min del omöjligt kan tycka vara äventyrlig för dem, som här tilläventyrs hysa
några farhågor. Med avseende å längden av den tid, varunder avgiftsbetalning
skall ha ägt rum för att skapa rätt till understöd, har Kungl. Maj :ts
proposition, såsom tidigare påpekats, väsentligen omarbetats med viss begränsning
till visst verksamhetsområde samt med en avsevärd kostnadsminskning
såväl för försäkringstagarna som för statsverket. Ehuru herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet med ledsnad anslöt sig till denna förändring
i Kungl. Maj :ts proposition, så anslöt han sig likväl till densamma, och
de voteringar, som eventuellt komma att äga rum örn denna punkt, komma sålunda
att gälla förslaget i den avfattning det fått i herr Sam Larssons reservation.
Och även här ställer jag mig personligen på sådant sätt, att denna
omarbetning är en förutsättning för att jag skall kunna biträda förslaget. Arbetsgivarebidragen
ha helt och hållet bortfallit. Så är det kapitlet örn hur det
skall gå med de utförsäkrade och alla härpå grundade invändningar. Jag svarar
för min del: reservarbetslinjen skall ju finnas, och man bör icke, för att
arbetslöshetsförsäkringen icke bringar den fullständiga och permanenta hjälpen,
undervärdera dess betydelse under försäkringsperioden. Man får icke
— om man överhuvud taget förstår arbetslöshetsförsäkringens stora idé —
kasta hela reformen över bord, därför att den icke ensam förmår rädda den
oförvållat arbetslöse i senare skeden.

Mest vägande synes mig vara den erinran mot förslaget, som har avseende
å förhållandet mellan å ena sidan de olika formerna av arbetslöshetshjälp och
å andra sidan fattigvården. Det är otvivelaktigt, att sammanblandning här i
stor utsträckning förekommer samt att man för närvarande icke kan ernå ett
fullständigt avskiljande från arbetslöshetshjälpen av samtidigt utgående fattigvård.
Emellertid är denna fråga, som känt, föremål för en allsidig omprövning,
och alla äro ense örn att här en bättre ordning är av nöden. Att för denna
saks skull nu stjälpa arbetslöshetsförsäkringen synes mig likväl icke böra komma
i fråga och detta så mycket mindre som bättre gränsregleringar på detta
område icke behöva nämnvärt försvåras eller försenas genom att arbetslöshetsförsäkringen
nu träder i kraft.

Arbetslösheten är icke en försäkringsbar risk, förklara försäkringsmatematici.
Det är måhända riktigt från deras synpunkt, som syssla med dödlighetsoch
livslängdstabeller och mera i den stilen. Men icke heller sjuklighetsstatistiken
giver, som herr statsrådet för övrigt även erinrade örn, någon starkare
matematisk grundval för sjukförsäkringen, och för övrigt är det nog icke matematikerna,
som skola ha sista ordet i en sådan socialpolitisk fråga som den
förevarande. Jag vill i detta sammanhang med anledning av herr Westmans
erinringar mot förslaget — som ju i huvudsak hade till syfte att påpeka vissa
punkter i detsamma, vilka borde giiras till föremål för en fortsatt utredning,
innan ett förslag av denna natur borde antagas -—■ erinra icke minst kammarens
lantmän därom, att såsom förslaget nu föreligger — byggt på frivillighetens

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni t>. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
väg utan bidrag från arbetsgivarnas sida — är det i själva verket, även om
man kallar det för en arbetslöshetsförsäkring, lika mycket ett slags statsunderstödda
frivilliga understödskassor, som man ju på andra områden, icke minst
från jordbrukets representanter, betraktar med sympati. Jag vill vidare framhålla,
att, ehuru anordningen skall genomföras på frivillighetens väg, så är det
meningen att så småningom få även jordbrukets och skogsbrukets arbetare med
i försäkringen. Visserligen är jag fullt medveten örn att det icke blir de, som i
främsta rummet komma i åtnjutande av anordningens fördelar. Det är givet,
att det först blir industriens mest högtkvalificerade arbetare eller i varje fall
den stora industriens arbetare, som komma att bilda sådana kassor som de föreslagna,
men de äro ju också i särskilt behov av en anordning, som under tider
av »normal» arbetslöshet, som det heter, tryggar deras tillvaro. Säkert är
emellertid, att med den organisationsförmåga, som vi äga i vårt land, så nog
komma jordbrukets och skogsbrukets arbetare så småningom med, och nog
komma också de med tiden att föras in under denna försäkring och bliva delaktiga
av detta systems otvivelaktigt gynnsamma verkningar. Det har från intresserade
och framstående män på jordbrukets område framhållits, att den
svenska industriens expansionsförmåga troligen icke under det kommande årtiondet
blir lika stor som tidigare, och att möjligheterna för en fortsatt folkström
från landsbygden till industrien komma att bli mera begränsade, vilket också
blir en följd av att födelsetalet gått starkt tillbaka i vårt land. Den omständigheten
leder många lantmän till den tanken, som jag hört under de gångna veckornas
diskussion, att den normala arbetslösheten så småningom skulle försvinna, därigenom
att jordbrukets folk i ökad omfattning genom1 byggandet av nya egnahem
och lämplig styckning av stora godskomplex komma att hållas kvar vid jorden.
Detta framtidsprogram för bevarande av landsb5''gdens folk vid jordbruket och
jorden torde väl alla ge sin varmaste anslutning. Har man emellertid den uppfattningen,
ja, då äro å andra sidan riskerna för arbetslöshetsförsäkringen självfallet
förminskade, eftersom möjligheterna för anordningens utsvällning med
därav följande alltför stora kostnader komma att betydligt begränsas.

Slutligen har det sagts, att tidpunkten för den ifrågavarande reformen ännu
icke skulle vara kommen. Jag behöver egentligen icke uppehålla mig närmare
vid den punkten, ty den har berörts senast av herr Sam Larsson, liksom den
har berörts så många gånger under de gångna veckornas och månadernas diskussion.
I den mån den synpunkten föres fram från den mera tveksamme eller
villrådiges sida i syfte att slippa taga ståndpunkt till frågan förtjänar ju invändningen
mindre beaktande. De allvarliga granskarna åter — och de äro
ju till finnandes i denna församling — mena att arbetslöshetsförsäkringen för
närvarande saknar aktualitet, eftersom den icke hjälper mot den rådande massarbetslösheten,
och att med beslutet därom följaktligen utan olägenhet kan
anstå. Ja, visst är det klart, att massarbetslösheten fordrar andra och större
hjälpaktioner — det veta vi ju alla — och visst är det även uppenbart, att arbetslöshetsförsäkringen
i de länder, där den tidigare införts, icke är något
skyddsvapen av nämnvärd effekt under den jättestora arbetslöshetskris, som
nu råder. När man talar örn arbetslöshetsförsäkringens förolyckande i andra
länder är det talet naturligtvis också sant, försåvitt man därmed åsyftar detta
förhållande. Men ingen går nu in för arbetslöshetsförsäkringen här i landet
med tanke på dagens enorma svårigheter. Försäkringen måste —• som utskottet
skriver — för att kunna bli bestående, sätta sig ett noga begränsat mål före,
det målet bör vara att bereda de försäkrade bistånd under tider av arbetslöshet,
som även under mera normala förhållanden på arbetsmarknaden icke kunna
undgås. Det är vid sådant förhållande ur flera synpunkter icke en olägenhet,
men tvärtom en fördel att genomföra reformen under en depressionstid som den

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordningsförslag orri erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
rådande, eftersom systemet därigenom får en längre tid för sin utveckling,
möjligheterna att pröva sig fram på ett relativt försiktigt sätt bli större och
slutligen kostnaderna för det hela först längre fram i tiden komma mera att
träda fram. För övrigt på tal örn kostnaderna: de skulle vid fullt utbildad
försäkring, omfattande landets samtliga statistiskt registrerade lönearbetare,
sammanlagt uppgå till omkring trettio miljoner kronor årligen, varav arbetarna
själva skulle bidraga med omkring hälften. Skillnaden är omkring femton miljoner
kronor, och den skillnaden måste dessutom bedömas med hänsyn till att
kontantunderstöden under kommande perioder av mera normal arbetslöshet
väsentligt komme att minskas. Har man tagit den allmänna pensionsförsäkringen
och har man tagit den obligatoriska sjukförsäkringen, där de
automatiska utgiftsstegringarna på statsbudgeten äro mycket betydande, nog
bör man väl också kunna taga en försäkring som den förevarande, som är
så pass billig, när till förmån för samma försäkring — på sätt jag förut anfört
— kunna anföras så starka och vägande socialpolitiska och samhällsbevarande
motiv.

Mina herrar, endast några slutord. Flertalet av oss i denna församling äga
vår goda bärgning. Många av oss tillhöra de besittande klasserna. Ingen av
oss vet av personlig erfarenhet, vad det vill säga att vara en yngre eller äldre
man, som utan eget förvållande helt plötsligt berövas sina existensmöjligheter
och kastas ut i arbetslöshetens olycka. Åtskilliga av oss sitta som statstjänstemän
med säkrade löner, pensioner och familjepensioner, dyrtidstillägg, semestrar
och annat mera. Jag har redan i går framhållit, att jag icke gör anspråk
på att personligen så känna de arbetslösas liv, som man egentligen borde göra
för att rätt bedöma en fråga som den förevarande. Men nog borde vi väl alla
ändock förstå, att de sinnesstämningar arbetslösheten alstrar äro förödande för
dem som därav oförskyllt drabbas, och nog borde vi alla besinna, att dessa sinnesstämningar
utgöra en stor fara ej blott för den levande men även för kommande
generationer. Vi äro, dess bättre, äntligen i färd med att göra något
mer effektivt till skydd och hjälp för hundratusentals mindre jordbrukare i
vårt land, vilkas osäkra ställning helt naturligt måste alstra ett svalare intresse
för de grupper av samhällsmedborgare, varom nu är fråga. Vore det
icke i en sådan stund anledning att låta motståndet och invändningarna gentemot
denna reform bytas i bättre förståelse för dem, som det nu gäller, och som
ett led i den allmänna stora hjälpaktionen för skilda samhällsklasser, jordbruksbefolkningen
därunder inbegripen, acceptera även denna arbetslöshetsförsäkring,
som sedan årtionden så livligt efterlängtats av arbetarna själva och till
vilken de knyta måhända mycket överdrivna men likväl vissa förhoppningar?
Det är sannolikt, att min vädjan förklingar ohörd hos flertalet: jag har likväl
ansett det vara en plikt att göra den. — Än mera. Vi konservativa ställa på
landets samtliga vapenföra befolkning oeftergivliga krav på att, örn en olycka
skulle inträffa, gå man ur huse till fosterlandets försvar mot främmande inkräktare
och våldsmän. Vi vilja även i onda tider som de nuvarande hålla försvarsviljan
levande ej blott hos de bättre ställda, men ända ned i folkets djupaste
bottenlager. I detta avseende driva vi i dessa dagar en ansvarsmedveten
och av övertygelse uppburen kampanj till förmån för stärkt försvarsvilja hos
Sveriges folk. Den fattige löntagaren i vad yrke det vara må skall ock ut,
örn det gäller — det är vår fordran — han skall, örn vapenför, offra sitt blod
på slagfältet, och han skall bli liggande där, det är vår fordran. Låten då
också dessa egendomslösa löntagare och arbetare bättre känna sin samhörighet
med det gemensamma fosterlandet, förvägren dem icke den i grunden blygsamma
förmån, varom striden nu står! Även denna min vädjan skall säkerligen
avvisas av många, men flör den konservativa folkpolitik på lång sikt, jag per -

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
sonligen företräder, är det i vilket som helst fall en plikt att tala rent ut och
att varmt vädja örn ett bifall till det föreliggande förslaget.

Jag yrkar, herr talman, på den nu föredragna punkten bifall till den av herr
Hamrin m. fl. avlämnade reservationen.

Herr Hagman: Herr talman, mina herrar! All erfarenhet giver vid han den,

att behovet av en arbetslöshetsförsäkring sammanfaller med industriens
utveckling. Redan vid början av 1800-talet hade de engelska industriarbetarna
känt behov av en sådan försäkring och bildat frivilliga arbetslöshetskassor.
Örn man går till vårt eget land, har detta behov här gjort sig gällande
först mycket senare. Om herrarna någon gång ville kasta en blick i
riksdagens stora register från 1867 och framåt, skola ni finna, att ordet arbetslöshet
och arbetslöshetsförsäkring förekommer första gången så sent som
1908. Det var detta år som ledamoten av den svenska riksdagen Wavrinsky
väckte den motion, som omnämndes av den föregående ärade talaren, vilken
ju för övrigt på ett utomordentligt målande sätt skildrade den lidandets historia,
som arbetslöshetsförsäkringsfrågan i vårt land har genomgått.

Jag skall inte uppehålla mig längre vid dessa utredningshistorier. Jag
har personligen tillhört samtliga de utredningskommittéer, som ha arbetat
med denna fråga i vårt land, och jag har noga följt denna frågas öden och
utveckling. Jag vågar därför göra gällande, att det förslag, som nu ligger
på bordet, är utarbetat med hänsyn till dessa olika utredningar och med hänsyn
till de erfarenheter, som man gjort i utlandet beträffande denna fråga.

När jag talar örn utlandet, vill jag begagna tillfället att till denna kammares
protokoll omnämna, i vilka länder, man redan har skridit till positiva
åtgärder i denna fråga. Arbetslöshetsförsäkringen delar man upp i obligatorisk
och frivillig försäkring. Den obligatoriska försäkringen finnes genomförd
enligt uppgifter, som utarbetats av den internationella arbetsbyrån i
Genéve för några år sedan, i följande länder och vid angivna tidpunkter:
England sedan 1911, Italien 1919, Österrike 1920, Ryssland 1921, Australien
1922, Polen 1924, Tyskland 1927. Den frivilliga försäkringen har genomförts
i vissa kantoner i Frankrike sedan 1905, i Norge sedan 1906, Danmark
1907, Holland 1917, Spanien 1919, Schweiz 1919, Belgien 1920, Tjeckoslovakien
1921.

Man kan därför utan tvekan göra gällande, att vi ingalunda befinna oss
på något oprövat område, och även örn kritikerna ha rätt härutinnan, att försäkringen
i dessa länder har lett till skiftande resultat, beroende på att man
har fått pröva sig fram med ledning av gjorda erfarenheter, är det ändå så,
att det inte i något land hittills har framställts förslag örn dessa försäkringsformers
avskaffande.

I vårt eget land ha arbetarnas egna sammanslutningar varit nödsakade
att med egna medel bära de bördor, som en dylik anordning medför. Det
finns redan i vårt land inte mindre än 24 stycken dylika arbetslöshetskassor
med cirka 375,000 medlemmar, som sedan år 1910 utbetalt av egna sammansparade
avgifter ett belopp av ej mindre än 35 miljoner kronor.

Jag vågar därför göra gällande, att det är oriktigt, när man här påstår,
att vi befinna oss på ett oprövat område och att vi böra vänta ännu någon tid,
innan vi gå in för ett positivt avgörande i denna fråga.

Jag vill erinra örn, att efter valen till andra kammaren 1911 i vårt land,
när det liberala partiet under Staaffs ledning steg in i andra kammaren med
ett ledamotsantal av 102, var en av de första åtgärder, som denna regering
vidtog, att sätta i gång en utredning beträffande frågan om en arbetslöshetsförsäkring,
och till 1914 års första riksdag framlades förslag

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
om att ett belopp av 300,000 kronor skulle anvisas, avsett att användas
för den oförvållade arbetslöshetens bekämpande. På grund av de
händelser, som inträffade 1914, kom detta förslag aldrig under riksdagens
prövning, då ju riksdagen sorn bekant upplöstes den 5 mars 1914, och vid
en senare riksdag under sommaren kom frågan icke upp till behandling.

Det kan vara intressant att konstatera detta intresse från det liberala partiets
sida redan 1911, när i dag framstående ledamöter av detta parti lia funnit,
att man ännu måste vänta någon tid. Jag syftar härvid på herr Bergmans
uttalande örn att det förslag, som nu föreligger, visserligen är så bra
som möjligt, men att det har vissa svaga punkter kvar, och att arbetarna
därför bara ha att vinna på, att frågan ej avgöres i dag. Det hade varit i
högsta grad önskvärt, örn vi också av talaren fått veta, var de svaga punkterna
befinna sig, så att vi, örn vi skola vänta till ett annat år, hade tillfälle
att justera förslaget i åsyftade delar. Dessa hemligheter röjde emellertid
inte talaren, och vi äro alltså fortfarande lika okloka beträffande var de svaga
punkterna ligga. Jag är för min del benägen för att stämpla de anförda synpunkterna
mera som svepskäl än som verkliga realiteter, såsom nu läget är här
i dag. Då herr statsrådet och chefen för socialdepartementet här för sin del
anfört, att Kungl. Majit kan acceptera en lösning av detta problem i överensstämmelse
med den promemoria från de sakkunniga, som utarbetades under
vintern innevarande år inom socialdepartementet, vill jag för min del
också här ge min anslutning till de reservationer, som avgivits av herr Hamrin
och herr Sam Larsson. Jag vill dock begagna tillfället att ett ögonblick
dröja vid de erinringar, som ha gjorts av några talare i afton.

Jag vänder mig därvid först till herr Bagge, som har sagt, att risken vid
en arbetslöshetsförsäkring är omöjlig att beräkna, och att fackförbunden
komma att sköta örn kassorna. Det är alldeles klart, att lika väl, som en risk
kan vara svår att beräkna på andra områden, kan den vara svår att beräkna
här. Men talaren är alldeles säkert underkunnig örn, att det nu föreliggande
förslaget är konstruerat på ett sådant sätt, att statens risk är avgränsad vid
ett antal arbetslöshetsdagar per medlem och kassa av 21. Hur stor arbetslösheten
än blir, kommer påfrestningen på statens kassa inte att överskrida
detta dagantal. Denna begränsning har inte funnits i något tidigare förslag,
och arbetslösheten skulle ha en katastrofalt stor omfattning, därest någon
kassa skulle få ett arbetslöshetstal av 21 dagar per medlem. Det är vidare
oriktigt att göra gällande, att fackförbundens kassor, som nu finnas, komma
att vara desamma vid ett genomförande av statsbidragstanken, ty de skola
ju bilda självständiga understödsföreningar, som skola inregistreras enligt
lagen örn dylika Och med socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. Även örn
det naturligtvis blir samma människor i dessa kassor som i våra fackförbund
och i våra sjukkassor, bör man ju inte förenkla problemet ända dithän att man
gör gällande, att det blir fackförbundens arbetslöshetskassor.

Beträffande de erinringar, som framställdes av herr Westman, måste jag
Säga, att det är alldeles nödvändigt i ett land, vars industriella liv har en
sådan struktur som vårt, att man har någon avgränsning mellan de självständiga
företagarna och de rena lönearbetarna. Jag iir beredd att uppta en
diskussion med vem som helst om att man inte kan finna någon mer fördelaktig
lösning än den, som är skisserad i det nu föreliggande förslaget.

Att hemmaarbetarna inte kunna medtagas är viii klart utan vidare, precis
på samma sätt som man inte kunnat medtaga dessa grupper i lagen örn
arbetstidens begränsning. Det är kontrollsynpunkterna, som här ha fällt utslaget.

Jag återgår så till herr Bagge, som jag vill ge ännu en replik. Herr Bagge

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

För ordnings för slag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
tillhör själv den kommitté, som är en dotterkommitté så att säga till 1926 års
arbetslöshetssakkunniga, tillsatt 1927 och vars uppgift ju är att örn möjligt
avskaffa själva arbetslösheten genom att avskaffa dess orsaker. Det var
intressant att höra, att herr Bagge inte anförde detta som motiv för att vi
inte behöva införa någon arbetslöshetsförsäkring, att när hans kommitté i
sinom tid kommer fram med sitt förslag, bortfaller själva anledningen till att
överhuvud tala om någon arbetslöshetsförsäkring. Jag tror, att jag på denna
punkt kan instämma i den föregående ärade talarens uttalande örn att denna
kommittés mycket intressanta arbete närmast kommer att få vetenskaplig betydelse
och bli av deskriptiv karaktär, men jag tror inte, att man i ett industrialiserat
land kan hysa några framtidsförhoppningar örn ett avskaffande
av själva arbetslösheten.

Sedan har jag hört de gamla vanliga skälen örn att tidsläget är olämpligt,
och det är ju alltid olämpligt för dem, som inte vilja någonting. I tider av
mycket stor arbetslöshet säger man, att det är olämpligt att införa en arbetslöshetsförsäkring,
och i tider av liten arbetslöshet är det ju också olämpligt,
ty då behöver man den inte.

Det tillhör nog de starkaste svepskälen, när man finner tidsläget vara
olämpligt. Arbetslöshetsförsäkringens lidandes historia påminner örn en annan
fråga, som också var föremål för långvarig och mångårig behandling i
vårt land, nämligen vår gamla, segslitna rösträttsfråga. Men herrarna kunna
vara fullkomligt övertygade därom, att lika väl som man inte kom ifrån en
lösning av rösträttsfrågan genom att avslå densamma år från år, lika litet
komma herrarna ifrån en lösning av arbetslöshetsförsäkringsfrågan även i
vårt land, ty den kommer att tillhöra de obehagliga barn, som varje år göra
sig påminta. Det kan ju emellertid hända, att vi behöva åtskilliga valrörelser,
innan frågan är mogen för sin lösning, och att ytterligare ett antal av
de personer, som själva känna var skon klämmer, måste taga säte och stämma
i Sveriges riksdag innan frågan bringas fram till sin lösning, men jag är
fullkomligt övertygad därom, att den dag en gång skall komma, då, likaväl
som vi i dag kunna säga, att de olycksaliga Stripadirektiven av 1926 ha gått
i graven, också motståndet mot arbetslöshetsförsäkringens idé kommer att
falla till föga, och jag hoppas för min del, att herrarna i dag skola finna
tiden vara inne för att gå till ett positivt beslut. Jag tillåter mig till sist att
hemställa örn bifall till den föredragna punkten i den formulering, vari densamma
är intagen i herrar Hamrins och Sam Larssons reservation.

I herr Hagmans yttrande instämde herrar Sigfrid Hansson och Bärg.

Herr Nerman: Herr talman! Jag tillåter mig att ytterligt kort motivera,
hur jag som representant för den kommunistiska riksdagsgruppen kommer att
rösta i föreliggande fråga.

Vårt parti har alltid utgått från den obligatoriska försäkringen som den
enda riktiga, eftersom vi anse det vara samhällets skuld, att människor oförskyllt
lida av arbetslöshet. Samma uppfattning har hela arbetarrörelsen och
hade också socialdemokratien ännu helt nyss. Dess riksdagsgrupp motionerade
1929, 1931 och ännu 1932 örn obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Vad som nu har föreslagits av det socialdemokratiska Kungl. Maj:t är en
förfuskning av arbetslöshetsförsäkringen, är ingen egentlig arbetslöshetsförsäkring
utan en vanlig frivillig försäkring. Visserligen få de frivilligt försäkrade
statsbidrag, d. v. s. de få själva vara med och betala en gång till,
men företagarna, arbetsköparna, äro befriade från egentliga bidrag: enligt
den socialdemokratiska regeringens förslag skulle de bara betala en smula till
förmedlingen och förvaltningen.

Tisdagen den ''20 juni e. m.

Nr 47.

Förordningsförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

Härtill kommer, att ersättningsbidragen äro eländigt små och att man måste
—■ enligt Kungl. Maj:ts förslag —- ha haft arbete och betalt försäkringspremier
i 52 veckor under 3 år, d. v. s. ha haft arbete tredjedelen av tiden, för
att alls få något med av ersättning — har man haft arbete mindre, då får man
enbart betala, och alla, som inte alls ha arbete, få alls ingenting. Även örn
regeringens nödhjälpsprogram kan ge 75,000 man arbete, så bli ändå lågt räknat
100,000 utan arbete och därmed utan försäkring.

Härtill kommer, att den för arbetarna förhatliga arbetslöshetskommissionens
direktiv alltjämt bli kvar och sammanbindas med försäkringen, även enligt
regeringsförslaget. Redan detta förslag borde vara oantagligt för varje
ombud valt av socialistiska arbetare, och jag tror inte någon av folkmajoritetens
valmän i höstas gav oss fullmakt att rösta för det.

Men nu har det förslaget ytterligare försämrats av utskottet: arbetsköparnas
bidrag ha helt slopats, tiden för obligatoriskt arbete och premieinbetalning
har ökats till 52 veckor på 2 år, arbetslöshetskommissionsdirektiven ha åter
stramats till. Socialdemokraterna upprätthålla ännu i sin reservation sina
krav i övrigt men inte i fråga örn direktiven.

I motion 11:496 har den riksdagsgrupp jag tillhör, i enlighet med tidigare
uppfattning, som vi inte lia velat svika, visat upp, huru vi anse, att en verklig
arbetslöshetsförsäkring skall se ut. I föreliggande punkt på dagordningen kari
jag alltså inte annat än yrka bifall till motion TI: 496, och när den har avslagits,
lägga ned min röst, eftersom både utskottets och samtliga reservanters
förslag äro för mitt parti oantagliga.

Herr Trygger: Herr talman, mina herrar! Jag skall försöka att vara kort, enär
vi redan ha hållit på alltför länge med denna sak. Redan i går utvecklade jag
mera generellt min ståndpunkt till denna arbetslöshetsförsäkring. Nu skall
jag be att få taga upp till granskning några av de argument, som äro anförda
till förmån för densamma. Det har åberopats, att man har hållit på så länga
med att utreda denna fråga, att den nu borde vara mogen för ett avgörande,
som skulle gå i den riktningen, att man bifölle det nu föreliggande förslaget.
Emellertid kan väl detta inte rimligtvis vara något skäl._ Ty först och främst
kan det ju mycket val ha varit fallet att när man började arbeta på en utredning
beträffande en arbetslöshetsförsäkring situationen var sådan, att försäkringen
lämpligen hade kunnat införas, men att den situationen sedermera
har förändrats. Vidare kan det hända, att man under mellantiden har skaffat
sig så många andra sociala försäkringar, att samhället inte rår med att taga
ännu en dylik försäkring. Herr Wohlin frågade: när vi nu ha den allmänna
pensionsförsäkringen, olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen, varför skola
vi då inte också kunna taga denna arbetslöshetsförsäkring? Men jag vill
erinra honom därom att, som han själv erkände, utgifterna för dessa försäkringar
växa automatiskt. Jag vill också erinra honom därom, att krav på
utvidgning av den allmänna pensionsförsäkringen med större bidrag från densamma
står på dagordningen, och att man således där står inför ökade utgifter.
Man kan alltså inte komma ifrån, att man måste grundligt undersöka
vad samhället överhuvud taget kan bära. Nog kan man göra upp en önskelista
på allt vad man gärna skulle vilja ha. Den enskilde kan ju göra detta
och gör det ofta, men har han något förstånd, så undersöker han, innan han
försöker realisera dessa önskningar, huruvida det finnes någon möjlighet föi
honom att rå med allt. Ra samma sätt mäste väl samhället handla. Det
måste i varje fall undersöka, huruvida det har den finansiella kraft, att det kan
giva sig in på något ytterligare. Piil sak är kanske i och för sig god, men

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
huruvida samhället skall giva sig in på densamma, det beror på örn samhället
rår med det. Annars slutar det hela i utarmning av samhället. Nog kunna
vi försäkra varandra här i Sverige både för det ena och det andra, för understöd
i olika riktningar, men vem skall betala allt detta? Hela folket får ej
förvandlas till understödstagare samtidigt som de försvinna, vilka ha någonting
att bidraga med till dessa understöd. Det är väl ett förhållande, tycker
jag, som är så naturligt, att jag inte kan förstå hur man kan se bort från det.
Herr Wohlin sade, att det nu inte gäller mer än 30 miljoner kronors kostnad
för dessa erkända arbetslöshetskassor. Ja, vad hela kostnaden kommer att
gå till är ju svårt att precis beräkna, men till 32 ä 33 miljoner skulle den
gå enligt Kungl. Maj:ts beräkningar. Således skulle det förslag, som nu
föreligger, för staten sluta vid ett belopp på något över 16 miljoner, men,
mina herrar, såvitt jag erinrar mig, räknar den kalkyl, som ligger till grund
för denna beräkning i den kungl, propositionen, med en arbetslöshet sådan den
var i Sverige 1929—1931. Emellertid erinra vi väl oss allesamman, att året
1929 var ett briljant år, kanske det bästa vi någonsin ha haft, och 1930 var
också ett relativt gott år. Och även 1931 hade man det i början av året inte
så dåligt. Sålunda: dessa kalkyler komma kanske rakt icke att hålla streck.
Det är all sannolikhet för att kostnaderna för staten bli högre än vad som är
beräknat.

Nu säger man, att det är en skyldighet för samhället att understödja de
behövande. Ja, det är ingen, som förnekar att när nöd föreligger skall samhället
ingripa för att hjälpa den, som är nödställd, så att han verkligen kan
existera. Men, mina herrar, därvidlag bör det ske en behovsprövning, men
här är det inte fråga om ett understöd från statens sida till den, som kan visa
upp ett verkligt behov av hjälp, utan här är det fråga örn att med statens
medel bidraga till att giva honom en rätt, som skall läggas till den rätt, som
han har förvärvat sig själv. Det är ju som sagt så, att kostnaden för staten
beräknas uppgå till ungefär hälften av hela kostnaden för den hjälp, som
skall lämnas enligt dessa bestämmelser. Man kan omöjligen såsom stöd för
förslaget åberopa de skäl, som man kan åberopa för nödhjälp överhuvud taget,
utan arbetslöshetsförsäkringen är en sak alldeles vid sidan av denna nödhjälp.
Den innebär en ren gåva från statens sida till den, som har gått in i en erkänd
arbetslöshetskassa och lämnat bidrag till densamma. Nu har jag åtminstone
den uppfattningen, att de, som egentligen skulle komma att få nytta av den
anordning, som nu föreslås, äro i stort sett de bättre ställda bland arbetarna.
Det är intet tvivel örn den saken, att de, som i första rummet skulle komma
i åtnjutande av denna extra gåva, äro industriarbetare, som redan äro organiserade.
Jag vill säga, att bestämmelserna i detta förslag visa alldeles tydligt
på, att de organiserade arbetarna komma att få en särskild fördel och
försprång framför andra. Ty de, som redan ha arbetslöshetskassor, kunna
lätt förvandla dessa kassor till erkända sådana, och därmed är saken igång
ögonblickligen, såvida de ha så mycket medel, att de i dessa erkända kassor
kunna insätta vad som enligt stadgarna fordras för att kassorna skola få träda
i verksamhet.

Vidare, när det gäller utbetalande av understöd från en sålunda bildad kassa,
ha de rättighet att räkna med avgifter, som de erlagt till den förra kassan.
Dessa kassor komma så att säga juridiskt sett att smälta ihop till en
enhet. Det är som örn allt hade existerat tidigare, och uppfylla de då förutsättningarna
även för den föregående tiden — de förutsättningar som äro
stadgade i denna förordning — blir följden den, att den erkända arbetslöshetskassan
träder i verksamhet mycket snart, under det att det för andra arbetare,
som icke förut varit organiserade, och framför allt för sådana, som icke fidi -

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
gare haft några kassor, kominer att dröja åtskilliga år innan de få någon fördel
av försäkringen.

Herr Wohlin gjorde gällande såsom ett bevis på visheten i bestämmelserna
i denna förordning, att de sämst ställda arbetarna bli mera understödda,
under det att de bättre ställda arbetarna icke få så stora understöd.
Det är ett misstag från herr Wohlins sida. Det är visserligen alldeles riktigt
att, om man räknar procentvis, statsbidraget är större till den, som skall
få en daghjälp av 2 kronor, än till den, som t. ex. får en dagbjälp av 6 kronor.

1 förra fallet är vid 21 understödsdagar per år och medlem procenten bestämd
till 75 — staten betalar 1 kronor 50 öre av de 2 kronorna —- under det
att den är bestämd till 40, när det är 6 kronor i daghjälp — staten betalar då

2 kronor 40 öre. Örn vi undersöka statsbidragen till dessa olika klasser av
arbetare —- och jag vill säga, att storleken av dagbjälpen i själva verket vilar
på den avlöning arbetarna lia inom sina yrken och på den plats, där de
bo — finna vi, att de sämre lottade, de, som få 2 kronor i daghjälp, under
den förutsättning från vilken jag utgått kosta staten i daghjälpsbidrag 1
krona 50 öre, och de bättre lottade, de som få 6 kronor i understöd, kosta staten
2 kronor 40 öre. Det torde således icke vara berättigat att säga, att denna
anordning är gjord så, att de bättre ställda arbetarna få stå tillbaka för de
mindre väl ställda, utan sanningen är, att staten ger det största bidraget till
de förra.

Det har åberopats här, att man överallt i utlandet har arbetslöshetsförsäkring,
låt vara att det icke är en frivillig försäkring utan i de flesta fall en
obligatorisk försäkring, men det är principiellt sak samma. Man hör ju ofta
bär i Sverige det talet, att i det och det landet ha de så och så, där göra
de så och så, och därför måste vi göra på samma sätt. Det åberopas även
bär i dag. Men när man undersöker, huru det gått i utlandet, är det obestridligt,
såvitt mig är bekant, att dess arbetslöshetskassor i närvarande stund
ligga i trasor, de kunna icke funktionera; de ha visat sig icke kunna funktionera,
så snart påfrestningen blivit stark. Man har icke på den inslagna
vägen lyckats åstadkomma det resultat, som man hade velat, men däremot
har man åstadkommit vad man icke velat, d. v. s. arbetslöshetsförsäkringen
genom omständigheternas egen makt förvandlats ifrån en försäkring till ett
understödjande av de nödställda med allt större och större bidrag från staten.
Den har således enligt min uppfattning ingalunda fyllt sin uppgift. Att
man icke vill avskaffa dessa kassor beror, såsom redan påpekats av en föregående
talare, därpå, att det icke är så lätt, när man till en stor samhällsklass
har givit någonting, som den betraktar såsom en förmån, att taga det
tillbaka. Men i verkligheten är det för närvarande på åtskilliga ställen så,
att dessa kassor äro i samma belägenhet som den romerska äganderätten, som i
undantagsfall blev så svag att den endast hade skenet av äganderätt, ett s. k.
nudum dominium, men icke desto mindre åtminstone bland juristerna fortfarande
upptogs såsom någonting som existerade.

Herr socialministern syntes göra gällande, att det blir mindre arbetslöshet,
där det finnes arbetslöshetsförsäkring än där en sådan icke finnes, och han
gjorde därvid en jämförelse mellan England och Amerika. Otvivelaktigt är
ock att arbetslösheten i England för närvarande icke är så stor som i Amerika.
Jag erinrar mig dock, att jag beträffande England sett en arbetslöshetssiffra å
3,000,000. När man tager i betraktande, att folkmängden i Amerika är omkring
3 gånger så stor som i England, borde Amerika uppvisa en arbetslöshetssiffra
å 9,000,000, men jag bar sett både siffran 10 och 12,000,000. Men
detta betyder uppenbarligen ingenting. Tager jag såsom exempel ett land,
vars arbetslöshetsförsäkring vunnit beröm av socialministern, nämligen Dan -

Nr 47.

Tisdagen deri 20 juni e. m.

Förordnings förslag örn erhända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
mark, så är det möjligt, att jag misstager mig, men jag vill erinra mig, att
vid en viss tidpunkt för icke så länge sedan Danmark hade lika stor arbetslöshet
som Sverige. Och då Sverige har en betydligt större folkmängd, skulle
socialministern, örn han tillämpade det exempel på samma sätt som han
gjorde i det föregående, komma till följande deklaration: »Titta på Dan mark!

Där ha de arbetslöshetsförsäkring, och där ha de mycket större arbetslöshet
än i Sverige, som saknar arbetslöshetsförsäkring.» Alla sådana
jämförelser äro enligt mitt förmenande farliga att göra.

Sedan skulle jag vilja säga några ord med anledning av vad herr Sam Larsson
gjorde gällande mot herr Westmans yttrande med avseende å företagare
och hemarbetare. De äro i förslaget uteslutna, och de äro många, Vi hörde,
att detta var ett av de skäl, som herr Westman åberopade för att han icke
kunde vara med örn det förslag, som herr Larsson numera omfattar, således
att vi skulle antaga utskottets förslag med den förändring, som han i sin reservation
föreslagit.

Den, som varit företagare mer än 5 månader under året, kan icke få vara
med och få något understöd. Han får icke vara med därför, att det skulle
lia så stora svårigheter med avseende å kontroll o. s. v.; därför måste man
utesluta honom. På samma sätt är det med hemarbetarna. De kunna icke få
vara med, därför att det skulle möta stora svårigheter med avseende å kontrollen.
Det vore svårt att kontrollera, dels örn de äro lönarbetare och dels örn
de verkligen äro arbetslösa, när de begära ersättning.

Vad nu först företagarna beträffar kunna vi tänka på en sådan företagare
uppe i Norrland, en som försörjt sig genom lönearbete under minst 7 månader
under vart och ett av två år och varit med i en arbetslöshetskassa. Det tredje
året får han icke något lönearbete under så lång tid, och följaktligen anses
han som företagare. Han har en liten gård, som han lever av under mer än
5 månader. Vad blir då följden? Jo, den, att han köres ut ur kassan, och
vad han tidigare har betalt får han icke tillbaka. Det står tydligt att den,
som under de sista 12 månaderna mer än 5 månader varit företagare, skall
uteslutas.

Och varför kan man med avseende å hemarbetaren icke kontrollera, att en sådan
arbetare verkligen är lönarbetare? Man behöver ju bara gå till hans arbetsgivare
och fråga, och detta bör väl icke vara så ansträngande. Sedermera,
när han begär daghjälp på grund av försäkringen, varför kan man då icke
kontrollera, att han verkligen såsom han uppgivit är arbetslös? För min del
kan jag icke förstå, att det kan vara några svårigheter i detta fall. Jag
erinrar om, att en vanlig lönearbetare, som är medlem i en erkänd arbetslöshetskassa
och som icke arbetar i sitt hem utan hos arbetsgivaren, behöver icke
arbeta mer än en enda dag under en vecka för att lia rättighet att betala veckoavgift
och sålunda vinna möjlighet att få understöd, när han för den föreskrivna
tiden av 52 veckor under loppet av 2 år, såsom det av utskottet föreslagits,
har betalat avgifter. Det är ganska märkvärdigt, att man skall vara
så sträng med avseende på kontrollen i fråga örn den ene men i fråga örn den
andre nöja sig med det faktum, att han icke arbetar på lön mer än en dag i
varje avgiftsvecka. Han har ändå rättighet att stanna kvar i kassan.

Till sist vill jag vidröra en särskild punkt, nämligen att det vid arbetslöshetsförsäkringen
icke föreligger någon försäkringsbar risk. Med avseende
å denna fråga gjorde socialministern gällande, att, ifall arbetare skulle söka
få understöd utan att därtill vara berättigade skulle nog kamraterna i kassan
hålla tummen på ögat på dem, och sådana försök skulle sålunda lätt kunna
undertryckas. Även herr Wohlin hade ett yttrande med avseende å risken.
Han angrep påståendet att man icke kan beräkna risken. Det vore i själva

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordnings förslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
verket ett påfund av de s. k. sakkunniga, herrar matematici. De anse sig icke
kunna beräkna risken eller, rättare sagt, de nöja sig icke nied en beräkning
av risken, som vi andra mycket väl kunna nöja oss med. Ja, visst kan man
göra det. Det är klart, det kan man också i vanliga försäkringsbolag. Man
kan nöja sig med att taga risker, som de sakkunniga avstyrka, men då blir
.slutet också, att bolaget går omkull, och samma är naturligtvis förhållandet
beträffande arbetslöshetskassorna. Man kan anordna dem så, att de reda
sig en tid men sedermera icke kunna fortsätta. Men detta kan väl icke vara
riktigt.

För mig är emellertid den stora risken en helt annan. Det är icke den individuella
arbetarens förfarande, hans möjlighet att skoja, örn jag så får uttrycka
mig, som är det farliga. Det är icke heller det betänkligaste att själva
beräkningen rent matematiskt av denna risk erbjuder synnerligen avsevärda
svårigheter, utan den verkligt allvarliga fara, som föreligger, är, att de, som
i ett land bestämma arbetarnas lönepolitik, därmed i själva verket också bli
de. som bestämma risken för dessa kassor. Föra fackföreningarna en lönepolitik,
som undergräver näringslivets förmåga att använda arbetare, så finnes
det ingen möjlighet för vare sig en arbetslöshetskassa eller för någon
annan att rå på den arbetslöshet, som därigenom uppkommer. Detta är för
mig det viktigaste skälet varför jag icke kan vara med örn det föreliggande
förslaget, och jag ber därför att få yrka avslag å detsamma.

Herr statsrådet Möller: Herr talman! Jag ber bara att få rätta ett missförstånd.

Det var förvånansvärt, att herr Trygger uppfattade min jämförelse mellan
Amerika och England på det viset, att jag skulle föreställa mig, att det
är bristen på arbetslöshetsförsäkring i Amerika, som framkallat arbetslösheten.
Jag kan icke ha uttryckt mig på det sättet. Jag polemiserade mot
den uppfattningen, att arbetslösheten i England beror på, att det finns en
arbetslöshetsförsäkring där. . Det är eljest en mycket populär uppfattning,
som ytterst energiskt hävdats t. o. m. från sådana håll, som anse sig särskilt
sakkunniga på detta område.

Beträffande Amerika drog jag den slutsatsen, att arbetslöshetsförsäkringen
icke hade det sammanhang med arbetslösheten, som man velat göra gällande.
och därför har parallellen mellan Danmark och Sverige för mig intet
intresse. Den betyder icke, att man ur den omständigheten, att det finnes en
arbetslöshetsförsäkring, kan draga några slutsatser örn, att det uppstår arbetslöshet.
En sådan kan uppstå på grund av andra orsaker. Men siffrorna
voro riktiga. Danmark hade för några månader sedan 194,000 arbetslösa,
men siffran har mycket snabbt sjunkit till 89,000. Jag tror, att, örn vi här i
landet hade ett försäkringssystem, skulle det snart visa sig, att arbetslösheten
i Sverige är större än de officiella siffrorna giva vid handen.

Jag skall icke ingå på något vidare bemötande, ty jag anser, att det icke
fyller något ändamål. Men örn det är så, att man från högerhåll verkligen är
intresserad för att hemarbetarna skola bli arbetslöshetsförsäkrade, så förbluffar
det mig, att man icke har föreslagit det. Det hade varit en enkel sak att
föreslå det, så att hela denna sak hade kunnat bli ordentligt prövad. Jag
medgiver, att det ges vissa svårigheter härvidlag, eftersom det finnes en massa
hemarbetare, beträffande vilka det skulle bli ytterst dyrbart att kontrollera,
örn deras uppgifter, att de äro arbetslösa, äro riktiga eller icke.

Herr Lindley: Herr talman! Högerns politiska inställning till detta

förslag synes mig bottna i den enfaldiga föreställningen, att ett bifall till

Första kammarens protokoll 1983. Nr 47. 7

>r 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sfer slag om erkända arbetslöshetskassor rn. m. (Forts.)
förslaget skulle stärka den fackliga rörelsens kampmöjligheter. Jag vågar
påstå, att denna inställning härleder sig från oförmåga att djupare kunna
tränga in i den fackliga rörelsens verksamhet. Herr Trygger slutade sitt anförande
med att just peka på den punkten, såsom varande den mest väsentliga
i högerns motstånd mot arbetslöshetsförsäkringen, och det framträder också
i den reservation, som avgivits av herrar Trygger och Johansson i Fredrikslund
med flera. Det står där på sid. 71 andra stycket följande: »Förhållandet
sammanhänger med att arbetslöshetsförsäkringen i de former, som hittills
använts för densamma, är en försäkring mot risken att behöva taga arbete
under en viss lön.» De sista orden äro kursiverade — det enda, som är kursiverat
i hela reservationen — och det betyder väl att det är en väsentlig punkt
i motståndet mot arbetslöshetsförsäkringen.

Jag vill till detta säga, att detta ståndspunktstagande — att vägra att godkänna
arbetslöshetsförsäkringen — icke harmonierar med den ståndpunkt man
intagit beträffande andra statliga understödsåtgärder, såsom tullförhöjningar,
spannmålsreglering, mjölkavgifter, acciser m. m. sådant. Det svär ju
mot den uppfattning, som man har på det området, och jag tycker, att det är
en iögonfallande inkonsekvens.

Jag är emellertid icke nog förmäten att tro, att ett påpekande av detta förhållande
kommer att lia något inflytande på högerns votum i denna fråga,
men jag tycker ändå, att man skulle kunna undersöka, huruvida det finnes
något fog för reservanternas påstående örn arbetslöshetsförsäkringens konserverande
inflytande på löneläget. Det är ju allmänt bekant, att nästan alla
länder ha infört arbetslöshetsförsäkring och att Sverige i detta fall utgör
ett av de få undantagen. Huru förhåller det sig nu i andra länder, som ha
arbetslöshetsförsäkring? Kan man påstå, att arbetslöshetsförsäkringen där
haft sådant konserverande inflytande på löneläget? Man klagar över, att vi i
vårt land ha. ett oresonligt högt löneläge. Men vi ha ingen statsunderstödd
arbetslöshetsförsäkring, och likväl skulle, enligt vad man påstår, löneläget
vara högt i detta land. \Tore det då icke skäl att grundligt undersöka just
detta säregna förhållande eller, låt oss säga, undersöka teoriens riktighet i
vårt eget land? Är löneläget högre inom de yrken eller fackorganisationer,
som ha arbetslöshetsförsäkring och alltså lägre inom de yrkesgrupper och
fackorganisationer, som sakna arbetslöshetskassor? Jag vågar påstå motsatsen.
Med undantag för vissa grupper såsom lantarbetare, skogs- och flottningsarbetare
och ävensom möjligen sågverksarbetare, beroende på den fruktansvärt
dåliga konjunktur, som rått inom dessa fack, vågar jag påstå att
löneläget inom de organisationer, som sakna arbetslöshetskassor, är högre än
vad löneläget är inom de organisationer, som lia arbetslöshetskassor. Jag
skall återkomma till det senare och peka på, huru det kommer sig, att detta
förhållande kan uppstå.

Jag vill medgiva en sak. nämligen att arbetslöshetskassorna ha ett mycket
sammanhållande inflytande på medlemmarna inom fackorganisationerna. Medlemmarna
inom fackorganisationer, som ha arbetslöshetskassor, äro icke så
värst hågade att springa ifrån organisationen, att uraktlåta att betala sina
kontingenter och på det sättet bli strukna, utan de upprätthålla medlemskapet
för att i händelse av oförutsedda omständigheter, arbetslöshet och dylikt kunna
få det understöd, som de äro berättigade till. Men jag påstår, att detta
icke har det ringaste inflytande på kampdugligheten och förmågan att
upprätthålla löneläget inom fackorganisationerna. Det är helt andra faktorer,
som avgöra detta, och jag vill såsom fackföreningsmän påstå, att
en stor stridskassa inom ett fackförbund har betydligt större betydelse
för lönelägets upprätthållande än en arbetslöshetskassa någonsin kan

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
få. Jag skall vara öppenhjärtig nog att Ilar uttala en uppfattning
som jag vet kommer att utnyttjas mot oss av kommunister och syndikalister.
Jag vågar nämligen påstå, att en arbetslöshetskassa inom ett fackförbund
utgör ett återhållande hinder i den fackliga kampen. Det är min erfarenhet.
Om man har en arbetslöshetskassa, så medför oletta för det första,
att nian måste lägga stora ekonomiska bördor på medlemmarna i form av försäkringsbidrag,
och på grund av detta måste nian ställa stridskassan på inknappning,
ty medlemmarna ha endast en begränsad förmåga till offervillighet,
och ju mera man tager ut för det ena ändamålet ju mindre kan nian få
för det andra ändamålet. Det är en sida av saken.

En annan sida är, att de ledande inom ole fackorganisationer, där det finnes
arbetslöshetskassor, måste koncentrera sin uppmärksamhet på dessa omständigheter.
De måste gräva ned sig i statistik, försäkringstekniska frågor
och därmed sammanhängande spörsmål, och ole ha därför icke tillräcklig tid
att kunna ägna sig åt att bevaka medlemmarnas löne- och arbetsvillkor. Alitsa,
just genom att det finnes sådana kassor, försvagas kampmöjligheterna.
Jag började min bana såsom fackföreningsmän i England, det är nu snart
50 år sedan. Jag fick grunderna till min fackliga kunskap där, och jag känner
mycket väl till den engelska fackföreningsrörelsens utveckling under
gångna tider. I England har man i motsats till i Sverige inom fackföreningsorganisationerna
sökt skapa en serie av understödsföretag för alla upptänkliga
oförutsedda omständigheter, såsom arbetslöshetshjälp, sjuk- och begravningshjälp,
understöd åt efterlämnade änkor och barn, ålderdomsunderstöd,
juridisk hjälp, som kan vara behövlig enligt vissa regler med mera — alla
dessa frågor ha de engelska fackorganisationerna tagit upp och sökt lösa. Men
i och med att de gjort detta har själva arten av deras verksamhet blivit ändrad
från att vara en kamporganisation för medlemmarnas löne- och arbetsvillkor
till att bli vad man i England kallar »a friendly society», d. v. s. en förening,
som har till uppgift att bevaka medlemmarnas sociala intressen m. m.
Det är helt naturligt, att detta skall ha en återhållande inverkan på organisationer,
som skulle ha andra huvuduppgifter.

Nu säde herr Kagge i sin framställning, att denna arbetslöshetsförsäkring
administreras av fackföreningarna och att däri skulle ligga en fara. En fara
för vern? Det vill jag verkligen fråga: en fara för vem? Jo, jag skall säga
det: för fackorganisationen. Det är där, faran ligger; det är inte någon fara
för samhället i detta fall. Jag har således en helt annan uppfattning av denna
fråga, men den är grundad på femtio eller åtminstone fyrtiosex års erfarenhet,
och det bör väl väga något.

Nu synes man här i landet ha givit sig in på helt andra linjer, än man har
gjort i andra länder. Här försöker man renodla fackorganisationerna till att
bil rena kamporganisationer, och sedan uppstämmer man klagolåtar över fackorganisationerna
och vill ha en hindrande lagstiftning. För en del år sedan
genomförde vi här i riksdagen en skärpt lagstiftning örn ekonomiska föreningars
inregistrering och kontroll. Fackföreningarna nödgades då släppa en
hel del sådana verksamhetsgrenar, som de förut hade påtagit sig, såsom s.jukkasseverksamhet
och begravningshjälp m. m. Man tog bort detta från fackorganisationerna
genom att kräva, att denna verksamhet skulle skötas av inregistrerade
föreningar, och då fackorganisationerna naturligtvis inte ville inregistrera
sig som fackorganisationer och alltså ställa sig under främmande
kontroll, måste de avstå från detta. Men samtidigt, det är ett faktum, gjorde
man fackföreningarna till renodlade kamporganisationer. Detta var enligt
mitt förmenande felaktigt.

Skulle jag se på denna fråga uteslutande från mitt eget fackförbunds syn -

100

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
punkt, så skulle jag kanske kunna instämma i herr Tryggers oell flera andras
avslagsyrkanden, och jag är säker på, att på en blivande kongress skulle
jag t. o. m. få applåder och bifall för detta, och jag skulle inte alls behöva
riskera något svårare angrepp därför, ty de synpunkter, jag här framfört, dem
kunna medlemmarna fatta, och dessutom är det så — och det sticker jag inte
under stol med — att det här föreliggande förslaget lämpar sig inte för vårt
förbunds vidkommande. Det är en stor grupp inom vårt förbund, som inte
kan anpassa sig efter de här fastställda reglerna för bildande av arbetslöshetskassa.
Jag behöver bara nämna en sådan grupp som hamnarbetarna, för att
genast konstatera, att de äro omöjliga att inrangera i en arbetslöshetskassa enligt
här fastställda grunder. Först och främst är det inga hamnarbetare i mellersta
och södra och västra Sverige, som lia arbete varje dag. De kunna vara
arbetslösa längre och kortare perioder, det finns perioder, som man i södra
Sverige brukar kalla för barkmånader, då det är mycket litet trafik och då
de kanske kunna gå t. o. m. tre veckor eller en månad utan att få göra ett
enda handtag. Och de kunna ju på grund av detta, även om de försäkrat
sig i en arbetslöshetskassa, inte få något understöd, därför att ett villkor för
att de skola få understöd är ju, att de skola gå till ett arbetsanvisningskontor
och söka arbete. De kunna alltså icke utan detta få något understöd, och
det är ju alldeles naturligt, att detta betyder detsamma som att de skulle lämna
sin anställning och sin möjlighet att kunna komma tillbaka och få arbete,
när arbete kommer in. Alltså finns det ingen möjlighet att kunna inrangera
dem i arbetslöshetskassa. Dessa arbetare åtnjuta endast ersättning under de
dagar, de ha arbete, och arbetsgivaren har inget ansvar för dem annars. Under
nuvarande tider skulle inte arbetsförmedlingen kunna bereda deni något
annat än tillfälligt arbete, men de vilja naturligtvis inte uppoffra möjligheten
att kunna ta arbete i hamnen, pär något fartyg kommer in, för annan tillfällig
anställning.

Men titta vi på motsvarande arbetargrupper i Norrland finna vi, att dessa
visserligen kanske enligt det föreliggande förslaget, därför att de äro säsongarbetare,
skulle kunna inrymmas i en arbetslöshetskassa, men å andra sidan
är deras arbete av sådant slag, att jag inte tror de skulle kunna kvalificera
sig för understöd. En del av dem, synnerligast i de nordligaste delarna
av landet, ha ju så pass kort säsong, att veckoinbetalningarna för de veckor,
de lia arbete, inte skulle kunna kvalificera dem för understöd. Det är precis
med dem, som med de grupper, som herr Westman påpekade: de självständiga
företagarna. Dessa hamnarbetare äro också självständiga företagare.
De ha kanske en liten jordlapp, där de under den övriga delen av året kunna
utföra en del arbete, och de skulle alltså inte kunna kvalificera sig för att
kunna komma i åtnjutande av understöd.

Herr Trygger var inne på samma fråga, men jag tror, att örn ett förslag,
som tar sikte på dessa grupper, lägges fram för herr Trygger, för att han
skall intaga ståndpunkt till densamma, är jag alldeles säker på att herr Trygger
inte skulle vara med på att bifalla ett sådant förslag som att inrymma
denna grupp i en arbetslöshetsförsäkring. Jag tror helt visst, att den dag.
då detta bleve lagt fram för herr Trygger för definitivt godkännande, då komme
herr Trygger nog att vägra i vändningen och ävenså herr Westman.

Däremot är det ett faktum, att vi ha en mycket stor grupp inom vårt förbund,
som mycket väl skulle kunna ansluta sig till en arbetslöshetsförsäkringskassa,
och det är t. ex. alla vecko- eller månadsavlönade chaufförer,
kuskar av olika slag och många andra, och det är kanske den största gruppen
inom vårt förbund. De skulle alltså kunna inrangeras. Men då komma vi i
det svåra predikamentet: hur skall då ett förbund som vårt, som är så illa

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

101

Förordnings förslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
sammansatt, kunna starta en arbetslöshetskassa, från vilken en del av medlemmarna
på grund av dessa förhållanden ovillkorligen måste uteslutas? Det
skulle ju medföra split och kiv inom denna organisation, och det skulle ju bli
till skada för oss. Men å andra sidan komma säkerligen dessa medlemmar,
som äro kontinuerligt sysselsatta och som äro månads- eller veckoavlönade, att
pocka på vår organisation för att få oss att inrätta en arbetslöshetskassa för
deras vidkommande, för att undvika denna osäkerhet, som de nu måste leva
under, då de kunna råka ut för arbetslöshet. Det är därför, som problemet
tor vårt vidkommande sannerligen är ganska svårt. Å andra sidan är jag ju
fullt medveten örn att ifall inte vi göra någonting, så blir det såsom det varit
förut, nämligen att när det blir arbetslöshet och vi inte ha någon försäkringskassa,
få vi säga till medlemmarna: »Var så god, ni får gå till samhället, fattigvården
eller något annat håll, så få de försöka skaffa er de nödiga betingelserna
för att kunna uppehålla livet. Vi ha inte kunnat bilda någon försäkringskassa.
» Men detta är väl ändå inte lämpligt och moraliskt försvarbart
att ställa sig på en sådan linje.

En talare yttrade under lördagsdebatten något om understödsandans utbredande,
vilket borde motarbetas, och herr Trygger har just nu varit inne på
precis samma kapitel. Men det råder en rysligt stor skillnad mellan lära och
leverne i den frågan. Här föreligger ju ett förslag, varigenom större möjligheter
skulle kunna givas åt arbetarna att själva bidraga till att försäkra sig
mot vad engelsmannen brukar kalla »a rainy day», en regnig dag, d. v. s.
mot oförutsedda omständigheter. Därför borde man kunna försöka hjälpa
fram en sådan tendens att inte arbetarna, så snart de bli arbetslösa, skola gå
till fattigvården eller någon annan dylik institution för att den skall dra försorg
örn dem. Nog är det bättre att skapa någonting för dem att trygga sig
till i dylika kalamiteter, och nog tycker jag samhället borde uppmuntra en
sådan strävan. Jag vill också säga, att jag tror, att ett sådant förslag till arbetslöshetsförsäkring
skulle väl även kunna hjälpa kommunerna i mycket stor
grad, kommunerna, som nu få taga hand örn dessa arbetslösa och försöka
giva dem understöd på bästa möjliga sätt. Därför tycker jag, att åtminstone
de kommunala representanterna borde lämna förslaget sitt understöd i stället
för att springa efter ett sådant där irrbloss, som man här fört fram, nämligen
möjligheten att kunna påverka någon att taga anställning för lägre lön,
och att bara för den sakens skull stjälpa möjligheten att framskapa arbetslöshetskassor,
ty det är ju, som jag förut sagt, kärnan i motståndet, att man
tror, att en arbetslöshetsförsäkringskassa skall stärka fackorganisationerna,
vilket jag bestrider.

Allt vad man här sagt örn arbetslöshetsförsäkringens bristande effektivitet
under nu rådande förhållanden skall jag ju medge. Det torde inte i närvarande
stund kunna göras så värst mycket, men det kommer väl normala tider
någon gång, och även örn jag inte, herr talman, är så synnerligen intresserad
av herr Sam Larssons reservation, som innebär ett försvagande, så finns
ju för mig ingen annan möjlighet än att yrka bifall till densamma för att åtminstone
få något gjort på detta område.

Herr Hansson, Sigfrid: Vi befinna oss i den situationen, att det kom munistiska

partiet i denna kammare vid denna för arbetareklassen viktiga
frågas avgörande kommer att förena sig med dem som yrkat avslag på propositionen.
Jag vill bara konstatera detta, men därjämte vill jag gärna passa
på tillfället att framställa en fråga till ifrågavarande partis representant,
herr Nerman. Det förefaller som örn hans ståndpunktst »gande berodde på ett
missförstånd av innebörden av det föreliggande förslaget. Han uttalade sig

102

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordnings förslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
nämligen på det viset, att nian fick det intrycket, att han trodde, att arbetarna,
som låta försäkra sig i dessa kassor, skulle betala avgift två gånger, först
sin egen premie och sedan en gång till, som han yttrade sig. Jag förstår uppriktigt
sagt inte, var han fått detta ifrån. Antagligen har han väl velat göra
gällande, att arbetarna i egenskap av skattedragare få i sin mån bidraga till
statsbidraget till de erkända arbetslöshetskassorna, men det kan ,ju inte bli
detsamma som att arbetarna erlägga premier två gånger. Vidare beror det
tydligen på ett missförstånd från herr Nermans sida, när han säger, att han
inte vill gå med på Kungl. Maj :ts av utskottet tillstyrkta förslag, därför att
A. K:s direktiv finnas inrymda i detsamma. Men det är ju inte alls på det
viset. De s. k. A. K.-direktiven äro som bekant utmönstrade från förslaget,
och de direktiv, som föreslås här, överensstämma med dem som utarbetades
av 1926 års arbetslöshetssakkunniga, vilka för övrigt inom arbetarevärlden
vunnit gillande.

Jag skulle kunna nöja mig med detta, men jag skall, herr talman, också tilllåta
mig göra ett påpekande med anledning av herr Tryggers anförande. Herr
Trygger anmärkte i anslutning till sitt yttrande om att arbetslöshet icke skulle
vara försäkringsbar risk, att det blir egentligen de som bestämma lönepolitiken,
som komma att bringa arbetslöshetskassorna på obestånd. Jag har
förut från samma håll hört med mycket skärpa uttalas, att arbetslöshetskassorna
egentligen bli ett instrument i deras händer, som bedriva lönepolitik i
vårt land till arbetarnas förmån. Vart har logiken tagit vägen? Är det ena
riktigt, måste det andra vara oriktigt. Jag tror att herr Trygger råkade bevisa
litet för mycket i sin iver att misskreditera det föreliggande förslaget.

Herr talman, jag ber att få yrka bifall till den av herrar Hamrin och Sam
Larsson till utskottets utlåtande fogade reservationen, och jag vill sluta med
att rikta en varm vädjan till dem av kammarens ledamöter, som anse, att
denna fråga äntligen bör bringas till en lösning, att de nu också medverka till
densamma genom att rösta för denna reservation.

Herr Nerman: I den detalj, där herr Hansson var osäker, om han fattat

mig rätt, har han fattat mig rätt.

Hans excellens herr statsministern Hansson: Jag har märkt, att kamma ren

längtar att komma till slutet av denna debatt, och det kan jag väl förstå
efter de prövande dagar, vi nu haft. Jag skulle emellertid vilja fästa uppmärksamheten
på vad jag tycker vara en egendomlighet i situationen. Såvitt
jag förstår, skulle det naturligen här vid omröstningen finnas en betydande
majoritet för genomförande av en arbetslöshetsförsäkring. Det socialdemokratiska
partiet har länge arbetat för en sådan försäkrings införande. Det
frisinnade partiet har visat vid denna riksdag ett betydande intresse för att
åstadkomma en positiv lösning av frågan. Liberala representanter lia anslutit
sig till den frisinnade linjen, och örn jag kan läsa rätt i bondeförbundets
reservation, har bondeförbundet icke någon principiell invändning att göra
mot införandet av en arbetslöshetsförsäkring. Det förklaras också i reservationen
uttryckligen, att man finner, att det förslag, som nu föreligger, undanröjer
de risker, som tidigare ansetts vara förenade med införande av arbetslöshetsförsäkring.
Man önskar kompletteringar på ett par punkter och tvekar
rörande den lämpliga tidpunkten att genomföra försäkringen, men någon
principiell invändning finns inte. Jag hörde inte heller någon sådan invändning
göras ifrån talaren för den reservation, som har avgivits av herr Westman
och herr Pehrsson i Bramstorp. Jag tror mig alltså vara berättigad att
stryka under det konstaterande, jag gjorde från början, att här tydligen

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47

103

Förordnings förslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
finns en betydande majoritet, som anser, att arbetslöshetsförsäkringen bör
införas i vårt land och att vi efter alla dessa års utredningar äntligen kommit
fram till en lösning, som kunde anses från olika håll acceptabel. Det
skulle då vara ganska märkligt, om som ett resultat utav denna utveckling
till det bättre en för stora lager av vårt folk så viktiga fråga inte skulle
vinna en lösning i som jag tror det rätta psykologiska ögonblicket. Jag delar
den uppfattning, som här framförts av herr Sam Larsson, att just nu är
den lämpligaste tidpunkten att fatta ett beslut örn försäkringen för att kunna
utnyttja de krisår, då denna försäkring icke kan komma till praktisk användning,
för att organisera upp försäkringen, så att man kan tillgodogöra sig
den under år av låt mig säga mera normal arbetslöshet och inte löpa den
risken, att man organiserar den så sent, att när man en gång skulle dra nytta
av försäkringen, effektiviteten inte kan uttagas.

Det finns en annan synpunkt, som gör, att jag verkligen skulle vilja be
första kammarens ledamöter noga betänka, om man inte borde förena sig i
ett positivt beslut. Olyckligtvis har icke vid uppgörelsen i krisfrågorna den
allmänna samling, som vi alla från början åstundade, kunnat åstadkommas.
Det är möjligt, att örn den samlingen hade kunnat åstadkommas, uppgörelsen
också hade inrymt arbetslöshetsförsäkringen. Utav en talare i dag har
jag fått det intrycket, att det är i hög grad förargelse över, att inte den allmänna
samlingen kunnat åstadkommas, som gör att han i detta ögonblick
är beredd att rösta avslag å det föreliggande försäkringsförslaget.

Jag beklagar, örn man låter bestämma sig av sådana synpunkter. Man
skulle säkerligen icke ute bland de breda lagren av vårt folk förstå sin riksdag,
om utav dylika skäl vad en majoritet anser naturligt inte kunde bli realiserat.
Även örn arbetslöshetsförsäkringen inte kan omedelbart få någon
praktisk betydelse, så omfattas den av de stora arbetarmassorna med ofantligt
intresse. Man har gått i förväntan, att denna riksdag skulle äntligen vara
färdig att lösa ett krav, som så länge stått på dagordningen. Det kommer
säkerligen att hos dessa massor väcka stor besvikelse, örn ett sådant positivt
beslut uteblir. Besvikelsen blir så mycket större, örn man icke rätt kan förstå
den verkliga orsaken till, att detta positiva beslut uteblir. Det skulle säkerligen
göra en utomordentligt god psykologisk effekt i denna bistra tid, örn
riksdagen här visade sig ha tagit varning utav ett fel, som har begåtts många
gånger i flydda tider, nämligen att inte göra reformerna förr, än de så att
säga piska sig själva fram. Reformen blir kanske, när den görs på, det sättet,
till sin praktiska betydelse inte mindre, men man försummar att tillgodogöra
sig det betydelsefulla intrycket på vårt folk av att den reform som göres får
en karaktär av skänk av riksdagen med god hand till det folk, vars intressen
den satts att vårda.

Jag tror att första kammaren skulle begå ett stort misstag, örn den nu
inte utnyttjade ett så lägligt ögonblick som detta för att visa, att man verkligen
vill utvidga den samhälleliga omvårdnaden på alla de områden, där det
är rimligt att göra det, såsom i ett fall som detta, då så stora folklager med
stora förväntningar motse riksdagens beslut.

Herr Hammarskjöld: Herr talman! Det har icke varit och är icke heller

i detta ögonblick min avsikt att ingå på frågan örn arbetslöshetsförsäkringens
värde eller icke-värde i och för sig, icke heller på något kritiserande av det
föreliggande förslaget, men jag anser mig skyldig att fästa unpmärksamheten
på en omständighet, som enligt mitt förmenande gör den nuvarande tidpunkten
så olämplig som det gärna är möjligt för att fatta ett sådant beslut
som nu förordats.

104

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

Vi veta, att, hur lätt vårt folk än tar på finansiella och ekonomiska frågor,
så uppstår ju dock då och då oro över de växande statsutgifterna, och det som
då mest väcker oro, är den automatiska utgiftsstegringen, som icke genom
några beslut kan ändras eller förebyggas, sedan man en gång börjat. Den
automatiska utgiftsstegring, som här är i fråga, kan ju måhända förefalla
icke så överväldigande stor, men den är dock ett plus till de föregående automatiska
utgiftsstegringarna. Dessutom visar all erfarenhet, icke minst från
andra sociala försäkringar, att örn man väl har tagit ett steg i den riktning,
som här föreslås, så utvidgas kraven undan för undan. Det kommer att heta,
att försäkringen icke är effektiv, att det icke är rättvist att utesluta den och
den gruppen, att det icke är rättvist att uppställa de och de uteslutmngsgrunderna,
o. s. v. För närvarande stå vi ju vid en tidpunkt, då vi för några timmar
sedan fattade beslut om efter svenska förhållanden oerhört stora utgifter.
Ingen av oss vet, hur den närmaste framtiden kommer att gestalta sig.
Ingen vet, vilka svårigheter, som komma att möta, då det gäller att balansera
nästa års budget. Det förefaller mig då vara i dålig mening svenskt, örn man
tänker sig så litet för, att man i samma ögonblick eller åtminstone på samma
dag, som man beviljat hundratals miljoner, tillika ikläder sig för framtiden
en automatisk utgift av denna art.

Jag kan icke följa herr Wohlin i hans lyriska flykt, men då han ansåg lämpligt
att tala örn arbetslöshetsförsäkringens införande såsom en skyldighet mot
de unga män, som kunna komma att kläda blodig skjorta för fosterlandet, kan
jag inte underlåta att erinra därom, att penningknappheten för några månader
sedan ansågs vara så stor, att man inte hade råd att öva dessa samma unga män.

Jag tror att man gör de unga männen, örn den dagen stundar, att de måste
gå ut och kläda blodig skjorta, som det heter, större tjänst genom att bereda
dem möjlighet att försvara landet än genom att tillförsäkra dem större eller
mindre arbetslöshetsersättning. Under dessa förhållanden och utan -— jag
upprepar det — att på något sätt ta ställning till själva frågan arbetslöshetsförsäkring
eller icke arbetslöshetsförsäkring eller till det nu föreliggande förslagets
förtjänster eller brister, anser jag det i nuvarande situation och på
denna dag oundgängligt för mig att förena mig i avslagsyrkandet.

Herr Wohlin: Herr Hammarskjöld vet mycket väl, att jag med lika

starka känslor av bitterhet och oro som han betraktar det beslut, som denna
riksdag tidigare fattat angående inställande i stor skala av årets vapenövningar.
Jag vet att herr Hammarskjöld känner min ställning till den frågan. Jag
får med anledning av hans yttrande anmärka, att nämnda beslut, som jag i likhet
med honom anser ödesdigert för vårt nationalförsvar, har framsprungit ur
en folkstämning, som jag skulle önska att genom medel av den natur, varom här
är fråga, och genom andra medel, som väcka ökat förtroende för det svenska nationalförsvaret
inom sådana lager av vårt folk, där detta förtroende hittills icke
varit tillräckligt starkt, kunna förändra därhän, att vi med större framgång
skola kunna arbeta för försvarsväsendets upprätthållande efter de grundsatser,
som härutinnan förena herr Hammarskjöld och mig.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen yttrade, att
i avseende på det under behandling varande stycket yrkats l:o) av herr
Larsson, Sam, att detsamma skulle godkännas med den lydelse, som förordats
i den av herr Hamrin m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen; samt 2:o)
att förslaget skulle avslås i nämnda del.

Herr Westman erhöll på begäran ordet och anförde: Jag hade yrkat

bifall till den av herr Pehrsson i Bramstorp avgivna reservationen.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

105

Förordning sförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)

Herr talmannen yttrade, att enligt hans uppfattning herr Westmans berörda
yrkande i förevarande sammanhang finge anses innebära avslag å det
föredragna stycket av 15 § samt att herr talmannen, örn anledning därtill
gåves, ville i annat sammanhang återkomma till frågan om motiveringen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner, först på godkännande av
det nu ifrågavarande stycket enligt utskottets förslag samt vidare enligt de
under l:o) och 2:o) här ovan upptagna yrkandena; och förklarade herr talmannen
sig finna propositionen på bifall till herr Sam Larssons yrkande vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Johansson, Johan Bernhard, begärde votering, i anledning varav och
sedan till kontraproposition därvid antagits avslag, uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition:

Den, som beträffande andra stycket av 15 § i särskilda utskottets förslag
till förordning örn erkända arbetslöshetskassor bifaller herr Sam Larssons
därom gjorda yrkande, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslås förslaget i nämnda del.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes omröstningen, enligt av
herr Johansson, Johan Bernhard, jämte 19 av kammarens övriga ledamöter
före voteringspropositionens godkännande framställd begäran, medelst, namnupprop;
och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 67;

Nej — 71.

Vid omröstningen röstades

ja av herr förste vice talmannen, herrar Klefbeck, Lindley-, Hagman, Löfgren,
Fredrik Ström, Olof Carlsson, Branting, Möller, Wahlmark, Johan
Larsson, Forslund, Lindström, Källman, Carl Svensson, Wilhelm Björck,
Åkerman, Norman, Bärg, Viktor Larsson, Oscar Olsson, Oscar Gottfrid Karlsson,
Bergström, Pauli, Larsén, Thorén, Wagnsson, Wohlin, Linder, Elof Andersson,
Östergren, Jacob Hansson, August Nilsson, Johan Nilsson i Malmö,
Berling, Hjalmarsson, Alfred Andersson, Lindblad, Sjödahl, Rosén, Holmgren,
Karl Andreas Andersson, Björnsson, Sandegård, John Björck, Torsten
Ström, Strömberg, Schlyter, Sandén, Örne, Gottfrid Karlsson, Petrén, Dalberg,
Åström, Sandler, Carl Eriksson, Norling, Granath, Lindhagen. Walles,
Vennerström, Sam Larsson, Nils Andersson, Västberg, Asplund, Karl Johanson
och Hansén; samt

nej av herr andre vice talmannen, herrar Trygger, Stendahl, Forssell.
Bagge, Borell, Hammarskjöld, Reuterskiöld, Rydberg, Sederholm, von Heland,
Tamm, von Stockenström, friherre Lagerfelt, herrar David Pettersson,
Björkman, Westman, Oscar Ericson, Ekman, greve Spens, herrar JohanssonDahr,
Martin Svensson, Johan Bernhard Johansson, Bissmark, Per Gustafsson,
Thelin, Johan August Larsson, Erik Anderson, Wijkström, Gunnar Bodin,
Roos, Johan Nilsson i Kristianstad, Forssberg, Alexander Nilsson. Ehrnberg,
Anton Pettersson, Henriksson, von Geijer, Pålsson, Jönsson, Öhman,
Löfvander, Boman, Nordborg, Widell, Sundberg, Mellén, Bengtsson, Johan
Johansson. Nylander, Lundell, Fritiof Gustafson, Ernst Svenson, August Jo -

106

.Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordningsförslag om erkända arbetslöshetskassor m. m. (Forts.)
hansson, Bergman, Hellberg, Karl Bodin, Kvarnzelius, Ernfors, Bjurström,
Carl Carlsson, Per Andersson, Velander, Tjällgren, Frändén, Bergqvist, Gabrielsson,
Jonsson, Sandström, Lindmark och Bäckström.

Herrar Nerman, Hallin, Sigfrid Hansson, Edward Larson och Åkerberg
förklarade sig avstå från att rösta.

Med anledning av omröstningens utgång föredrogos nu i ett sammanhang

Övriga delar av förevarande förordning sför slag.

Avslogos på yrkande av herr Bagge.

Utskottets hemställan i punkten C.

Förklarades besvarad genom kammarens beslut i avseende å förordningsförslaget.

Punkten A.

På yrkande av herr Bagge avslogs utskottets hemställan.

Punkterna B och D.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten E.

Herr Westman: Jag hemställer, att denna punkt måtte få den lydelse,

som den erhållit i den av mig avgivna reservationen. Till detta yrkande, som
är av rent formell natur, ber jag få foga det yrkandet, att utskottets motivering
matte avfattas i enlighet med det förslag, som framlagts i den av mig och herr
Pehrsson i Bramstorp avgivna reservationen.

Herr Trygger: Jag skall be att få yrka, att den motivering, som är

anförd i den av mig m. fl. avgivna reservationen, måtte läggas till grund för
beslutet om avslag.

Herr Hansson, Sigfrid: Jag ber att få förena mig med herr Westmans

yrkande.

Herr Larsson, Sam: Jag ber för min del också att få förena mig i det

yrkande, som herr Westman framställt.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att därunder
yrkats dels, av herr Westman, att kammaren skulle godkänna punkten B i
den av honom och herr Pehrsson i Bramstorp vid utlåtandet avgivna reservationen
och i samband därmed jämväl antaga den motivering, som innefattades
i berörda reservation, dels ock, av herr Trygger, att kammaren skulle godkänna
punkten B i den av honom m. fl. avgivna reservationen och i samband därmed
jämväl antaga den motivering, som innehölles i sistnämnda reservation.

Sedermera gjordes propositioner enligt dessa båda yrkanden; och förklarades
propositionen på bifall till herr Westmans yrkande vara med övervägande
ja besvarad.

Herr talmannen uppstod nu och avlägsnade sig, varvid ledningen av kammarens
förhandlingar övertogs av herr förste vice talmannen.

Tisdagon den 20 juni e. ni.

Nr 47.

107

Föredrogs ånyo särskilda utskottets utlåtande nr 19, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 210 med förslag till lag angående ändrad lydelse av
1 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal.

I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition, nr 210, hade Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att antaga viel propositionen fogat förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att förevarande proposition nr 210 måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade avgivits av herrar Trygger, Johansson i Fredrikslund,
von Stockenström, Westman, Bagge, Lindman, Olsbon i Kullenbergstorp, Linnér,
Pehrsson i Bramstorp och Petersson i Lerbäcksbyn, vilka anfört:

»Det i propositionen nr 210 framlagda författningsförslaget sammanhänger
med det i Kungl. Majrts proposition nr 209 framlagda förslaget om införande
av ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring. I vid utskottets utlåtande
nr 18 fogad reservation hava vi förklarat oss anse, att utskottet bort avstyrka
sistnämnda förslag.

Med hänvisning härtill hava vi ansett, att utskottet bort hemställa örn avslag
jämväl å Kungl. Majrts förevarande proposition nr 210.»

Herr Trygger: Jag skall be att få yrka bifall till den av mig m. fl. avgivna
reservationen.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr förste vice talmannen,
att i avseende på det nu föredragna utlåtandet endast yrkats att kammaren
skulle godkänna den av herr Trygger m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Därefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare enligt berörda yrkande; och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogs ånyo särskilda utskottets utlåtande nr 20, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition nr 215 angående anslag till vissa kostnader för
arbetslöshetsförsäkringens organisation m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition, nr 215, hade Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för nämnda dag. föreslagit riksdagen att dels till vissa
kostnader för arbetslöshetsförsäkringens organisation m. m. för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av 50,000 kronor, dels ock godkänna
av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade grunder för användningen
av nämnda anslag.

1 samband med propositionen nr 215 hade utskottet till behandling förchaft
följande med anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren nr 335, av herr Andersson, Elof, och herr Larson,
Edward, samt

inom andra kammaren nr 500. av herr Mosesson.

T dessa motioner hade yrkats, att riksdagen måtte besluta, att grunderna
för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor skulle antingen införas i för -

Ang. viss
ändring i
lagen om
försäkringsavtal.

Ang. statsbidrag
till
erkända
arbetslöshetskassor.

108

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Lagförslag
om offentlig
arbetsförmedling.

Äng. statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. (Forts.)
ordningen om erkända arbetslöshetskassor eller meddelas i särskild av Kungl.
Maj:t och riksdagen gemensamt antagen förordning.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet av angivna orsaker hemställt,

_ A) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 213 och med
bifall till de i motionerna I: 335 av herrar Elof Andersson och Edward Larson
samt 11:500 av herr Mosesson gjorda yrkanden, måtte för sin del antaga
under punkten infört förslag till förordning om statsbidrag till erkända
arbetslöshetskassor;

B) att riksdagen måtte till vissa kostnader för arbetslöshetsförsäkringens
organisation m. m. för budgetåret 1933/1934 under femte huvudtiteln anvisa
ett extra förslagsanslag av 50,000 kronor att användas i enlighet med av
departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 17 mars
1933 angivna grunder.

Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation hade herrar Trygger, Johansson
i Fredrikslund, von Stockenström, Westman, Bagge, Lindman, Linnér, Olsson
i Kullenbergstorp, Pehrsson i Bramstorp och Petersson i Lerbäcksbyn ansett,
att utskottets utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:

»I tidigare utlåtande denna dag, nr 18, har utskottet avstyrkt Kungl. Maj:ts
förslag örn införande av ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring. I anslutning
härtill hemställer utskottet,

A) att riksdagen må avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 215,
samt

B) att i anledning av propositionen väckta motionerna 1: 335 av herrar Elof
Andersson och Edward Larson samt 11:500 av herr Mosesson icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Herr Trygger: Jag skall be att få yrka bifall till den av mig m. fl. avgivna
reservationen, i fråga örn punkterna A och B.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes propositioner,
först på bifall till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet
hemställt samt vidare, enligt herr Tryggers yrkande, därpå att kammaren
skulle antaga det förslag, som innefattades i den av honom m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarades den senare propositionen vara med
övervägande ja besvarad.

Föredrogs ånyo särskilda utskottets utlåtande nr 21, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition nr 213 med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition, nr 213, hade Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att

dels till offentlig arbetsförmedling för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra
förslagsanslag av 300,000 kronor,

dels ock antaga vid propositionen fogat förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling.

I samband med propositionen nr 213 hade utskottet till behandling förehaft
följande med anledning av propositionen väckta likalydande motioner, nämligen -

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

109

Lag förslå!) orri offentlig arbetsförmedling. (Forts.)

inom första kammaren nr 317, av fröken Hesselgren och herr Bergström,
samt

inom andra kammaren nr 490, av fru Nordgren m. fl.

I dessa motioner hade yrkats, att i 3 § i lagen om offentlig arbetsförmedling
måtte intagas en bestämmelse örn att bland såväl arbetsgivarnas som arbetarnas
ledamöter respektive suppleanter i arbetsförmedlingsanstalts styrelse borde
finnas en kvinna.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte

A) med avslag å berörda motioner av fröken Hesselgren och herr Bergström
samt fru Nordgren m. fl. (1:317 och 11:490) bifalla Kungl. Maj:ts i
proposition nr 213 framlagda förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling,

B) under femte huvudtiteln till den offentliga arbetsförmedlingen för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av 300,000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar Trygger, Johansson i Fredrikslund,
von Stockenström, Westman, Bagge, Lindman, Olsson i Kullenbergstorp,
Linnér, Pehrsson i Bramstorp och Petersson i Lerbäcksbyn, vilka ansett, att
utskottets utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:

»I tidigare utlåtande denna dag, nr 18, har utskottet avstyrkt Kungl. Maj hs
förslag örn införande av ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring. Vid
sådant förhållande är utskottet ej nu berett att med stöd av den föreliggande
utredningen taga ståndpunkt till frågan örn innehållet av de för ernående av
förbättringar i förmedlingens organisation erforderliga åtgärderna.

För budgetåret 1932/1933 är till den offentliga arbetsförmedlingen anvisat
ett extra förslagsanslag örn 260,000 kronor. Samma anslag torde böra anvisas
för budgetåret 1933/1934.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I) att riksdagen må avslå Kungl. Maj:ts i förevarande proposition nr 213
framlagda förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling,

II) att riksdagen må under femte huvudtiteln till den offentliga arbetsförmedlingen
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av
260,000 kronor, samt

lil) att de i anledning av förevarande proposition nr 213 väckta motionerna
I: 317 av fröken Hesselgren och herr Bergström och 11:490 av fru Nordgren
m. fl. icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Herr Trygger: Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall till den

av mig m. fl. avgivna reservationen.

Herr Reuterskiöld: Herr talman. Jag kan inte finna annat, än att detta
förslag i och för sig äger så stora fördelar och äger så litet sammanhang med
det föregående, att det vore för vår offentliga rätt särdeles förmånligt att få
det trots de övriga förslagens fall. Jag förstår ju väl, att det finns punkter i
detsamma, som äro beroende av den föregående frågans behandling, men såvitt
jag kan se, gäller det här endast en enda punkt, nämligen sista stycket
i § 8. och jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts
proposition med den ändringen, att § 8 stannar vid ordet »understödsorgan»
i sista stycket, och att alltså orden »samt, örn arbetaren är medlem av erkänd
arbetslöshetskassa, till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten
över de erkända arbetslöshetskassorna» utgå.

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. ni.

Lagförslag om offentlig arbetsförmedling. (Forts.)

Herr Hansson, Sigfrid: Herr talman! Med hänsyn till utgången av vo teringen

angående arbetslöshetsförsäkringen är jag mest benägen att yrka bifall
till den av herr Trygger m. fl. avgivna reservationen beträffande anslagsbeloppet.
Jag kan inte nu på rak arm bedöma, huruvida den föreslagna lagen
örn offentlig arbetsförmedling lämpligen kan genomföras annat än i samband
med en arbetslöshetsförsäkring.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Här föreslås att ålägga
landstingen att inrätta arbetsförmedlingsanstalter, således att genomföra en
stor organisation, för vilken själva grunden genom det tidigare fattade beslutet
har bortslagits. Det förefaller mig rätt oförsiktigt att med det på fri
hand av herr Reuterskiöld gjorda ändringsyrkandet anta ett förslag, som
uppbyggts under helt andra förutsättningar.

Jag instämmer således i herr Tryggers yrkande.

Herr Larsson, Sam: Herr talman! Det är ju uppenbart, att det förslag

till utbyggande av arbetsförmedlingen, som här föreligger, är uppgjort under
förutsättning av att en arbetslöshetsförsäkring skulle genomföras. Å andra
sidan är det också klart, som herr Reuterskiöld framhöll, att det i och för
sig skulle vara önskvärt att få den offentliga arbetsförmedlingen ordnad efter
förnuftigare och i många avseenden mera praktiska och effektiva grunder
än de som för närvarande tillämpas och att få en lag örn offentlig arbetsförmedling.
Detta är i och för sig i hög grad önskvärt, men vad som kan
sättas i fråga är, om det skall göras på grund av det förslag som nu föreligger
och som är direkt utarbetat med hänsyn till andra förutsättningar. Det
torde vara ändamålsenligt att åtminstone avvakta en överarbetning av förslaget,
innan en ståndpunkt tages till frågan, i synnerhet som det inte är i
och för sig oundgängligt, att beslut fattas nu.

Jag ber således, herr talman, att få instämma i det yrkande, som framställts
aV herr Trygger.

Herr Tryggor: Ja, herr talman, jag hörde icke det första, som herr Larsson
sade, men utskottet säger ju uttryckligen i sin motivering: »Även om en arbetslöshetsförsäkring
icke skulle komma att nu genomföras, torde vissa förbättringar
i förmedlingens organisation böra eftersträvas, men utskottet är i
sådant fall ej berett att med stöd av den nu föreliggande utredningen taga
ståndpunkt till frågan örn innehållet av de för en sådan eventualitet erforderliga
åtgärderna, utan torde för nu nämnt fall Kungl. Maj :ts förslag i sådant
hänseende böra avvaktas.» Man skall komma ihåg, att denna arbetsförmedling
skulle kosta en summa av 2,700,000 kronor, varav 900,000 kronor skulle
komma på landstingen och vissa städer samt 1,800,000 på staten.

Herr Reuterskiöld: Ja, herr talman, jag skall inte uppta kammarens tid

länge med att förorda mitt förslag, fast jag vidhåller detsamma. Jag tillåter
mig påpeka, att såvitt jag kan se innebär detta lagförslag ingenting annat i
sak än ett fastslående av det som gäller utan lagsitftning för närvarande.
Staten understöder de nuvarande offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, som
underhållas av landsting och städer. Skillnaden är den, att i stället för några
spridda kungl, förordningar får man en lag gällande för hela riket — det är
alltid en fördel^— får man en offentlig organisation — det är en bestämd
fördel — och så blir detta förhållande ordnat.

Jag vet väl, att utskottet ansett sig i detta sammanhang inte böra ingå på
en prövning av saken, och jag kan heller inte begära, att kammaren skall

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

lil

Lagförslag orri offentlig arbetsförmedling. (Forts.)
följa mig i denna punkt, men min personliga övertygelse är, att lagen ingenting
annat är än en kodifikation av nu gällande rätt.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr förste vice talmannen
yttrade, att i avseende på det nu ifrågavarande utlåtandet yrkats dels att
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning skulle bifallas med den ändring
i förslaget till lag örn offentlig arbetsförmedling, att därur uteslötes de i 8 §
fjärde stycket förekommande orden »samt, örn arbetaren är medlem av erkänd
arbetslöshetskassa, till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten
över de erkända arbetslöshetskassorna», dels ock, av herr Trygger, att
kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades i den av honom m. fl.
vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare enligt berörda yrkanden; och förklarades propositionen på bifall
till herr Tryggers yrkande vara med övervägande ja besvarad.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning av särskilda utskottets utlåtande
nr 16, i anledning av vissa utav Kungl. Majit i statsverkspropositionen
under utgifter för kapitalökning gjorda framställningar angående anslag dels
till torrläggningsföretag, dels ock till skogsvårdsåtgärder, jämte i dessa ämnen
väckta motioner, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo särskilda utskottets utlåtande nr 22, angående redovisning
i riksstaten för budgetåret 1933/1934 av vissa anslag för offentliga arbeten
m. m.

I detta utlåtande hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte besluta,

I. att fem under punkten omförmälda, med 1—5 betecknade anslag skulle
i riksstaten för budgetåret 1933/1934 uppföras bland Verkliga utgifter och
på sätt under punkten angivits;

II. att anslaget till inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare skulle i
riksstaten för budgetåret 1933/1934 med beteckning reservationsanslag uppföras
bland Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet, statens
järnvägar; samt

III. att 47 under punkten omförmälda, med 1—47 betecknade anslag skulle
i riksstaten för budgetåret 1933/1934 med beteckning reservationsanslag uppföras
bland Utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till statsverket, under
rubriken Anslag till allmänna arbeten.

Äng. vissa
anslags redovisning
i
riksstaten.

I tre vid utlåtandet såsom bilaga fogade tabeller (tab. I—III) hade utskottet
lämnat en sammanfattande översikt av de utav utskottet tillstyrkta
anslagen ävensom beträffande det sätt, på vilket dessa — i anslutning till de
grundlinjer, utskottet i motiveringen angivit — syntes böra uppföras i riksstaten.

Ileservation hade anförts av, utom andra, herrar Sigfrid Hansson, Björnsson,
Hagman, Sandén, Forslund, ■Jansson i Falun. Lindgvist, Olsson i Gävle,
Andersson i Tungelsta, Andersson i Löbbo och Andersson i Malmö, vilka anfört: »I

sitt här förevarande utlåtande har utskottet i såsom bilaga intagna tab.
I—III lämnat en sammanfattande översikt av de utav utskottet tillstyrkta
anslagen ävensom beträffande det sätt, på vilket dessa — i anslutning till de

112

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Äng. vissa anslags redovisning i riksstaten. (Forts.)
grundlinjer, utskottet i sitt utlåtande angivit — syntes böra uppföras i riksstaten.

Härvid har utskottet i tab. III upptagit det av utskottet tillstyrkta, anslaget
till statsbeställningar under rubrik Försvarsdepartementet.

Vid sin behandling av frågan om den närmare dispositionen av berörda anslag
har utskottet (utlåtande nr 17, sid. 55—59) angivit, att av anslaget till
statsbeställningar, 10,700,000 kronor, ett belopp av 7,000,000 kronor skulle
användas till flottans ersättningsbyggnad, under det att utskottet beträffande
dispositionen av återstoden av anslaget icke gjort något bestämt uttalande. Då
denna återstod enligt vår uppfattning bör kunna komma till användning för
ändamål, som falla under annat eller andra departements handläggning, finna
vi — med hänsyn tillika till att syftet med här förevarande anslag är motverkande
av arbetslösheten — lämpligast, att anslaget uppföres under rubrik
Socialdepartementet.»

Herr Wohlin: Herr talman! Jag hemställer örn bifall till utskottets

hemställan med den ändringen, att under punkt III såsom punkt 28 upptages
»anslag till om- och tillbyggnad vid universitetsbiblioteket i Lund» och att
med hänsyn därtill de förut under nr 28—47 upptagna anslagen betecknas
med nr 29—48. Vidare hemställes, att i utskottets utlåtande ävensom i den
vid utlåtandet som bilaga fogade tab. III vidtagas de förändringar, som erfordras
med anledning av riksdagens beslut att till örn- och tillbyggnad vid
universitetsbiblioteket i Lund bevilja ett belopp av 400,000 kronor samt därav
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Som kammaren behagade finna, är detta yrkande föranlett av ett beslut,
som riksdagen tidigare fattat, och har således huvudsakligen formell karaktär.

Herr statsrådet Wigforss: Jag känner mig nödsakad att besvära kam maren

med några korta anmärkningar till hela detta betänkande örn finansieringen
av de stora arbetslöshetsanslagen. Både på grund av den sena timmen
och på grund av att regeringens förslag i det väsentliga äro bifallna skall jag
fatta mig mycket kort. Men jag kan inte underlåta att vid detta tillfälle uttala
en varning, som kanske verkar litet egendomlig i min mun, eftersom det
är på mitt förslag, som riksdagen har gått in på de nya och under vissa förhållanden
riskabla vägarna att låna för ändamål, som man tidigare inte ansett
sig böra låna för. Jag säger, att jag vill uttala en varning, därför att
jag kan inte underlåta att av det betänkande, som här föreligger från utskottet,
både i fråga om finansieringen och i fråga örn amorteringen draga den
slutsatsen, att det har hänt, som det så ofta händer, att när man väl har begått
något, som man anser vara en synd, så tycker man, att det inte gör så
mycket, örn man syndar litet mer eller litet mindre.

Det är ju så, att vi under långa tider ha ansett det vara mycket, mycket
äventyrligt att inte balansera budgeten i den betydelsen, att allt som inte kan
kallas för räntabla utgifter skall täckas med skattemedel. När nu emellertid
alla riksdagens partier ha beslutat sig för att frångå denna gamla princip och
att med lånemedel bestrida utgifter, som inte ge avkastning i pengar, så har
jag för min del och regeringen, när statsverkspropositionen gjordes upp, ansett
det vara av allra största vikt att hålla fast vid, att dessa lån skola återbetalas
på en kort tid, och även om det bland dessa anslag fanns en del, som
man möjligen skulle i vanlig kommersiell mening kunna kalla räntabla, så
skulle man inte räkna för noga med det utan gå in för, att även sådana lån
skulle hastigt återbetalas.

Nu framgår det av utskottsbetänkandet, -att man inom utskottet har an -

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

113

Ani/, vissa anslags redovisning i riksstaten. (Forts.)
strängt sig att försöka avlasta en del av dessa lån så att säga, för att kunna
göra dem till lån på lång tid och därigenom kunna bringa ner det årliga belopp.
som behövs för amortering av lånen. Jag vill inte påstå, att den argumentering,
som utskottet använt gentemot finansministern, är ologisk. Jag
kail till och med erkänna, att utskottet har pekat på en punkt i statsverkspropositionen,
som kan ge ett ganska gott stöd åt utskottet, då det föreslår att
sänka amorteringssumman från 40 till 25 miljoner kronor. Det är alldeles riktigt,
att i statsverkspropositionen skrevs, då dessa 40 miljoner föreslogos som
amorteringssumma, att man räknade med, att även örn man ett följande år
skulle behöva fortsätta med upplåningen, så skulle dessa 40 miljoner räcka
till, och nu säger utskottet med visst fog: vi finna inte nödvändigt att redan
nu taga hänsyn till sådana kommande eventualiteter, och när vi inte göra det,
kunna vi minska amorteringssumman från 40 miljoner ned till 25 miljoner.
Jag skall på den punkten inte göra någon invändning, eftersom utskottet på
samma punkt uttryckligen tillfogat, att örn man skulle behöva låna ett kommande
år, eller om av några andra anledningar ökad amortering skulle visa
sig önskvärd, så kan ju regeringen komma tillbaka och föreslå denna ökade
amortering. Alltså: det finns fri väg för ett nytt övervägande av saken. Men
jag har velat erinra om, att när man slagit in på denna nya väg, är det nog
skäl, att man beträder den med så stor försiktighet som möjligt; att man alltså
inte försöker komma ifrån amorteringen, som ju i grund och botten endast
är ett försök att med skattemedel under några år täcka det, som efter våra
vanliga principer skulle ha täckts på ett år. Och jag kan inte underlåta att
påpeka, att den reservation, som ifrån högerhåll avgivits, vandrar på samma
väg som utskottet. Om jag får lov att ett litet ögonblick upptaga kammarens
uppmärksamhet, gör jag det därför, att jag på den punkten kan belysa det under
dessa dagars debatter ofta hörda talet örn det äventyrliga i utskottets förslag
i jämförelse med det relativt försiktiga i högerreservanternas.

Som alla erinra sig, utgör skillnaden i de utgiftssummor, som ifrågasättas,
ett så stort belopp som 43 miljoner. Men den, som ser närmare efter och frågar,
till vilka ändamål dessa 43 miljoner skola gå, finner till sin överraskning,
att av dessa. 43 miljoner gå 10 miljoner till lån åt enskild industriell verksamhet.
7 miljoner till bostadsbyggen, väsentligen i städerna, och 8V2 miljoner
till kommunala beredskapsarbeten. Summan utgör något över 25 miljoner,
och lägg märke till. att dessa 25 miljoner äro just de 25 miljoner, örn vilka
utskottet fullständigt enhälligt har sagt, att dem behöver man inte så snabbt
amortera, därför att dessa 25 miljoner äro av den natur, att man kan räkna
med att få igen pengarna, och därför kunna de tagas på långa lån. Om man
kail taga dessa 25 miljoner på långa lån, så betyder det, att däri kan inte
ligga något äventyrligt. Det äventyrliga skulle ligga i de återstående 18 miljoner,
som skilja utskottsförslaget från högerreservanternas förslag. Jag kan
emellertid på den punkten, fastän jag inte har någon anledning att gå in på
reservanternas förslag, påpeka, att jag inte är säker på, att alla, som skrivit
under reservationen, eller alla, som uttalat sig för den, lagt märke till, att
reservationens författare begått det, jag vet inte, örn jag skall säga, förklarliga.
felet, att när nu summan sänkts från 180 till 137 miljoner, nöja sig med
att utan vidare säga: då kunna vi också utan vidare minska upplåningsbehovet,
som utskottet fastställt till 125 miljoner, med de där 43 miljonerna och
alltså gå ned till 82 miljoner — och så opererar man med ett belopp, som skal!
amorteras på kort tid av endast omkring 80 miljoner. Man har då förbisett
en ganska väsentlig sak att från dessa 125 miljoner, som utskottet laborerar
med, äro uteslutna de 25 miljoner, som skola tagas på långa lån. Men eftersom
dessa 25 miljoner inte förekomma i högerreservationen, kommer man, örn

Första kammarens protokoll 1033. Nr 47. 8

114

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Äng. vissa anslags redovisning i riksstaten. (Forts.)
man vill räkna på samma sätt som utskottet, inte ned till en utlåningssumma
som skall korttidsamorteras på 82 miljoner utan, såvitt jag förstår, till en
sådan summa på 107 miljoner. Nå, detta vare sagt endast i förbigående: det
som jag begärde ordet för att understicka, är, att jag tror, det vore klokt, att
man inte, då man gett sig in på dessa nya och som jag nämnde under vissa
förhållanden riskabla vägar, försöker utnyttja dem på sådant sätt, att man till
sist förlorar alla hållpunkter, då det gäller frågan om budgetens balansering.
Jag tror, att det är skäl att säga detta, därför att jag mycket väl förstår, att
man i det läge, där det gäller att skaffa pengar till denna amortering, lätt
frestas att resonera så: vi kunna göra amorteringen litet mindre. Men om
vi erinra oss, med vilken styrka vi hållit fast, att varje års budget skall balanseras,
tror jag, att vi ha skäl att pålägga oss vissa bördor, då det gäller amorteringen,
för att inte hamna i en verklig lånehushållning på de punkter, där
man måste hålla fast vid, att skattehushållningen i längden är den enda riktiga.

Med dessa ord kan jag lämna detta finansieringsbetänkande, och örn det
tillåtes mig att samtidigt säga ett ord om det nästa, eftersom det förslaget
varit behandlat under den allmänna principiella diskussionen, så att jag slipper
begära ordet vid nästa betänkande, som ju gäller den amortering, som
skall skaffas och som man fastställt till 25 miljoner. När man i detta betänkande
säger, att man inte behöver mera än 25 miljoner,_ det vill säga 10 miljoner
utöver den förut utgående arvsskatten och därför inte behöver gå in på
den nya arvsskatteformen, kvarlåtenskapsskatten, så kan jag mycket väl uppskatta
den argumenteringen också. Jag vill endast här redan vid detta tillfälle
uttrycka min förvåning över, att den form för en utbyggd arvsbeskattning,
som i regeringspropositionen framföres, nämligen kvarlåtenskapsskatt,
på många håll tycks ha blivit uppfattad såsom någonting så avvikande från
den förutvarande arvslottsskatten, att den förmodats ha några andra syften
än denna gamla arvsskatt, och att det därför vore något alldeles särskilt önskvärt
att undgå just denna form. Jag kan uppriktigt förklara, att för min del
spelar det en fullständigt underordnad roll, örn denna ökade arvsskatt tages
ut på arvslotterna eller på det oskiftade arvet. Det är ur vissa synpunkter,
som jag inte närmare skall gå in på, mera praktiskt att fördela en arvsbeskattning
på båda dessa former. Men under nuvarande förhållanden,_ då inan
från utskottets sida ansett, att man kan nöja sig med en så relativt liten höjning
som de 10 miljonerna, finner jag det mycket förklarligt, att man inte
ansett nödvändigt att gå in på en ny form av arvsskatt, och jag skall således
inte på den punkten göra några invändningar mot utskottets förslag.

Herr Björnsson: Jag ber få instämma i de synpunkter, som statsrådet och
chefen för finansdepartementet lagt på principerna för vårt budgetväsen, men
jag vill tillåta mig att erinra därom, att i samband med behandlingen av detta
utlåtande nr 22 ha vi framför allt att hålla oss till de reservationer, som finnas
fogade vid detta utlåtande. Och av den reservation som undertecknats av herrar
Johansson i Fredrikslund med flera framgår, att reservanterna inte polemiserat
mot de grunder, som föreslagits för finansieringen av de belopp, som
riksdagen i dag har beslutat. Man har i reservationen uteslutande yrkat, att
under förutsättning av bifall till högerreservanternas förslag i de avseenden,
vi tidigare behandlat, skulle vissa poster sättas ned till lägre belopp, men man
har inte haft någon anmärkning att göra mot det sätt, varpå utskottet föreslagit
finansieringen av de högre statsutgifter, som man vid detta besluts fattande
kunde förutse, och som nu av riksdagens första kammare i varje fall
beslutats.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

115

Ang. vissa anslags redovisning i riksstaten. (Forts.)

Jag vill i detta samband erinra, att de beslut, som framgå av utskottets utlåtanden
nr 22 och 23, äro resultatet av en kompromiss, som bland annat hade
till syfte att ge uttryck åt enhälligheten i fråga om meningarna beträffande
finansieringen av de belopp, man räknade med skulle beslutas av riksdagen.
Man har ansett, att en sådan fullständig enighet skulle vara av visst värde, och
.jag tycker, att det nu med hänsyn till verkställandet av den upplåning, som
på grund av beslutet måste komma att ske, kan vara skäl att understryka denna
fullständiga enighet i detta sammanhang.

Men, herr talman, jag har inte begärt ordet enbart för att säga detta. Jag
vill erinra, att det förekommer en reservation, som undertecknats av herr Sigfrid
Hansson, mig och övriga socialdemokratiska ledamöter, som deltagit i detta
beslut, och vilken reservation avser sättet för uppförandet av vissa anslag under
försvarsdepartementets huvudtitel. Det gäller anslaget till statsbeställningar,
därvid anvisats ett reservationsanslag av 10,700,000 kronor. De direktiv
som utskottet har lämnat för användningen av detta belopp, 10,700,000 kronor
finner man i motiveringen till utskottets utlåtande nr 17 på sid. 58—59. Av
den motiveringen framgår, att 7 miljoner äro avsedda till ersättningsbyggnad
för flottan, och att återstående 3,700,000 skola av Kungl. Majit disponeras för
statsbeställningar av olika slag. Man har erinrat om, att det föreligger uttalade
önskemål angående vissa militära företag såsom till exempel önskemålet
örn åstadkommande av flygfältsbelysning och så vidare. Vidare nämnes, att
motionsvis framförts krav på statsbeställningar för andra militära ändamål
varjämte förekomma andra riksdagens prövning icke underställda förslag. Utskottet
säger: »Avgörande för prövningen av vilka ändamål, som här lämpligen
kunna komma i fråga, bör särskilt vara dels angelägenhetsgraden, dels
önskvärdheten av att arbetstillfällen i så stor utsträckning som möjligt beredas
inom olika verksamhetsgrenar — särskilt sådana, där brist på arbetstillfällen
för närvarande råder — inom skilda delar av landet.» Av detta framgår klart
och tydligt, att utskottet har velat beträffande dispositionen av denna rest på
3,700.000 kronor skjuta arbetslöshetsproblemet i förgrunden. Det är självfallet,
att för ett mycket stort antal av utskottets ledamöter har även användningen
av beloppet 7 miljoner kronor till ersättningsbyggnad för flottan dikterats
av önskan att skapa arbetstillfällen, men detta gäller lika mycket örn det
övriga beloppet. Örn det då visar sig, att det finns tillfälle till lämpliga statsbeställningar,
som inte skulle tillgodose militärväsendet utan civila ändamål,
så förefaller det mig orimligt att uppföra hela anslaget under försvarsdepartementets
huvudtitel. För alla dessa ändamål gemensamt skall vara önskemålet
att skaffa arbetstillfällen, och vid sådant förhållande har det förefallit oss rimligt,
att man uppför detta reservationsanslag till statsbeställningar på 3,700,000
kronor under socialdepartementets huvudtitel.

Herr talman! Jag hemställer örn bifall till det yrkande, herr Wohlin tidigare
gjort, med den ändring, som framgår av den till utskottets yttrande fogade reservation,
som är undertecknad av herrar Sigfrid Hansson med flera.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Det kan ju inte vara

meningen att föra över någon del av detta anslag, som skall anvisas för försvarsändamål,
till socialdepartementet. Under rubriken »statsbeställningar»
har särskilda utskottet behandlat frågan örn ersättningsbyggnad för flottan
och vissa till utskottet remitterade motioner rörande anslag till militära ändamål.
Beträffande ersättningsbyggnaden vid flottan har utskottet föreslagit,
oell riksdagen i enlighet med nu fattat beslut beviljat anvisande för nästa budgetår
av 7 miljoner kronor, således cirka två tredjedelar av det belopp, som
statsbeställningarna utgöra, vilka två tredjedelar direkt skola gå till försvars -

116

>r 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordningsförslag
orri
kvarlåtenskapsskatt.

ra. ra.

Äng. vissa anslags redovisning i riksstaten. (Forts.)
ändamål. I övrigt ha motionerna i betänkandet avvisats, och vidare har utskottet
sagt, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, laur användningen
skall ske av den återstående delen av detta för statsbeställningar avsedda
anslag. Den omständigheten, att man har gjort, en liten omformulering
och lämnat en viss rörelsefrihet för det återstående beloppet, kan väl ej motivera
att föra över anslaget i sin helhet på socialdepartementet.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka avslag på den av herr Björnsson avgivna
reservationen, d. v. s. jag yrkar bifall till utskottets hemställan med det
av herr Wohlin gjorda ändringsyrkandet.

Herr Westman: Jag ber att få förena mig i det yrkande, som framställts
av herr J. B. Johansson.

Herr Björnsson: Jag skall tillåta mig att erinra örn, att under social departementets

huvudtitel är uppfört ett anslag till statliga beredskapsarbeten
på 3 miljoner kronor. Detta anslag kommer tämligen säkert att användas
för ungefär samma ändamål, som tidigare har skett beträffande motsvarande
anslag, d. v. s. för arbeten vid statens järnvägar, telegrafverket, för vissa arbeten
med kaserner o. dyl. Där har man således ett sådant anslag, som avser
bl. a. militära ändamål eller i varje fall tidigare i stor utsträckning har
utnyttjats för militära ändamål och som sannolikt även i fortsättningen kommer
att anlitas för militära beställningar eller arbetsuppgifter. Den omständigheten,
att ett anslag står uppfört under socialdepartementets huvudtitel,
innebär således rakt icke, att man ej skulle kunna använda något av det anslaget
för militära ändamål, och det är dock blott två tredjedelar av detta anslag,
som riksdagen utryckligen har angivit skola komma flottan till del.
Linder sådana förhållanden förefaller det mig vara mest konsekvent att sammanföra
detta anslag, som nu står uppfört under försvarsdepartementet, med
anslaget till statliga beredskapsarbeten under socialdepartementet.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr förste vice talmannen, att
därunder yrkats dels, av herr Wohlin, att vad utskottet i det nu förevarande
utlåtandet hemställt skulle bifallas med den ändring, att under III såsom
punkt 28) upptoges »anslaget till örn- och tillbyggnadsarbeten vid universitetsbiblioteket
i Lund» och att med hänsyn härtill de förut under nr 28)—17)
upptagna anslagen betecknades med nr 29)—48), samt att kammaren i. samband
härmed skulle besluta, att i utskottets utlåtande ävensom i den vid utlåtandet
såsom bilaga fogade tab. III skulle vidtagas de förändringar, som
erfordrades med anledning av riksdagens beslut att till om- och tillbyggnadsarbeten
vid universitetsbiblioteket i Lund bevilja ett belopp av 400,000 kronor
samt därav för budgetåret 1933/1934 anvisa ett reservationsanslag av 200.000
kronor, dels ock, av herr Björnsson, att kammaren skulle med bifall till herr
Wohlins berörda yrkande vidtaga den ytterligare ändring i omförmälda bilaga,
som förordats i herr Sigfrid Hanssons m. fl. vid utlåtandet avgivna reservation.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare enligt berörda yrkanden; och förklarades propositionen på bifall
till herr AVohlins yrkande vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogs ånyo särskilda utskottets utlåtande nr 23. i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning örn kvarlåtenskapsskatt m. m.
ävensom i ämnet väckta motioner.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

117

Förordnings för slag om kvarlåtenskapsskatt m. rn. (Forts.)

I en den 3 januari 1933 dagtecknad, till särskilda utskottet hänvisad proposition,
nr 34, hade Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

dels förordning om kvarlåtenskapsskatt,

dels ock förordningen om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva.

I samband med förevarande proposition hade åtskilliga inom riksdagens
båda kamrar väckta och till särskilda utskottet hänvisade motioner upptagits
till prövning.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

1) förklara, att det i Kungl. Maj:ts proposition nr 34 framlagda förslaget
till förordning örn kvarlåtenskapsskatt icke kunnat av riksdagen antagas;

2) med tillkännagivande, att det i nämnda proposition framlagda förslaget
till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
(nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva ej kunnat av riksdagen i oförändrat
skick bifallas, antaga under punkten infört förslag till förordning örn
ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 381) örn arvsskatt
och skatt för gåva;

3) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta föranstalta
örn en allsidig utredning rörande dels frågan örn beredande av möjlighet
till särskild uppskattning av det värde, vartill fast egendom skulle för
beräknande av arvsskatt upptagas, dels ock frågan angående arvsbeskattningen
vid fall av urarvakonkurs samt för riksdagen snarast möjligt framlägga
de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning; samt

4) besluta, att följande i utlåtandet behandlade motioner, nämligen

inom första kammaren i

a) nr 175, av herr Bergman,

b) nr 221, av herr Bissmark,

c) nr 223, av herr Borell m. fl., och

inom andra kammaren:

d) nr 100, av herr förste vice talmannen Bengtsson,

e) nr 385, av herrar Andersson i Rasjön och Olsson i Mora,

f) nr 386, av herr Ossbahr m. fl.,

g) nr 387, av herr tullgård,

h) nr 390, av herr Flyg m. fl., samt

i) nr 391, av herr Anderson i Norrköping m. fl.,

i den mån dessa motioner icke blivit av utskottet tillstyrkta eller eljest beaktade,
icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr Borell: Herr förste vice talman, mina herrar! Jag ber att få be kräfta

vad herr Björnsson yttrade örn att någon skiljaktighet i princip beträffande
sättet för finansieringen av det belopp, som riksdagen skulle komma att
besluta för arbetslöshetens bekämpande, icke har förelegat inom utskottet och
således ej heller någon skiljaktighet beträffande sättet för anskaffande av det
belopp, som erfordras för amortering på kortare tid av den summa av de stora
beloppen, som ansetts böra på kortare tid amorteras. Den reservation, som
är fogad till detta utlåtande och som innefattar en skärpning av arvslottsbeskattningen,
lägre än den, som förekommer i utskottets förslag, innebär således
icke något principiellt ståndpunktstagande i annan riktning än majori -

118

Nr 47.

Tisdagen den 20 juni e. m.

Förordningsförslag om kvarlåtenskapsskatt. m. m. (Forts.)
tetens förslag utan är endast föranlett av den skiljaktighet i utgångspunkterna,
som föreligger. Det beror således på att vi ha kommit till lägre totalbelopp
och lägre belopp i fråga om vad som på kortare tid skall amorteras.
Det är således alldeles självklart, att jag icke yrkar bifall till reservationen
i den nu föreliggande situationen, och detta är ju så pass självklart, att jag
knappt skulle behöva särskilt påpeka det för kammarens ledamöter. Men
jag har gjort det särskilt med anledning av ett yttrande, som fälldes av herr
Wohlin i gårdagens debatt. Örn jag förstod herr Wohlin rätt, gjorde han
ett angrepp mot högern, därför att högern icke ville sträcka sig längre med
avseende på arvslottsbeskattningen. Det torde väl vara uppenbart, att detta
angrepp är fullkomligt obefogat, då vårt ståndpunktstagande i detta avseende
endast är en logisk följd av vårt utgångsläge.

Vad beträffar kvarlåtenskapsskatten, yttrade herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet, att hail trodde, att man hade några dunkla föreställningar
om, att han hade något särskilt syfte med uttagandet av denna beskattning.
Så torde icke vara förhållandet. Motståndet mot kvarlåtenskapsskatten
från vår sida vilar på, att denna beskattning enligt vår uppfattning
är uppbyggd på principer, som icke kunna av oss godkännas. Den utgör principiellt
sett en beskattning på en persons förmögenhet, som uttages först efter
dennes död. Jag skall vid denna sena timme inte närmare ingå på de ojämnheter
i beskattningen, som därav bli en följd, och på de praktiska olägenheter,
som därav skulle föranledas. Jag vill endast betona, att vårt motstånd således
beror på denna principiella inställning från vår sida, att en sådan beskattningsform
icke är tillrådlig eller lämplig.

Herr Wohlin: Herr talman! Det lönar sig icke att vid denna sena timme
säga många ord örn denna sak. Jag har emellertid fått uppfattningen, att
ett misstag insmugit sig i reservationen av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.
Den summa, som är avsedd för upplåning på kort sikt, är med de utgångspunkter,
som där äro givna, för lågt beräknad. Skälen äro nyss angivna av
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet. När man nämligen yrkat
avslag på vissa stora poster i anslaget på hundra miljoner, så har man därmed
rubbat på möjligheten av att beräkna 25 miljoner såsom långtidsupplåning.
Det blir en mindre summa, som då kan gå såsom långtidslån, och det blir en
större summa, som bör upptagas som korttidslån. Det är emellertid en anmärkning
mera i förbigående, och jag skall icke närmare stanna vid densamma.

Med avseende å frågan om de båda skatteskalor, som här föreligga till behandling
— den ena föreslagen av utskottsmajoriteten och den andra föreslagen
i reservationen — får jag för min del uttala detsamma, som jag tillät
mig anföra under gårdagen, nämligen att skillnaden med avseende å avkastningen
av dessa båda skatteskalor är relativt obetydlig. Jag tror, att det
måhända — icke minst med hänsyn till vad jag nu anfört örn reservanternas
beräkning av korttidsupplåningen — även för deras vidkommande hade varit
lämpligt att reflektera på en något högre skatteskala än den, som de ha begränsat
sig till.

För min del får jag, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan i
förevarande avseende.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i det
under behandling varande utlåtandet hemställt.

Vid förnyad föredragning av särskilda utskottets utlåtande nr 24, i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning örn an -

Tisdagen den 20 juni e. m.

Nr 47.

119

slag till avskrivning av visst i fonden för förlag till statsverket ingående lånekapital,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

På framställning av herr förste vice talmannen beslöts att handläggningen
av återstående ärenden på föredragningslistan skulle uppskjutas till morgondagens
sammanträde.

Justerades ytterligare protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 1.15 på natten.

In fidem
G. H. Berggren.