1932. Andra kammaren. Nr 54 (Riksdagens protokoll 1932:54)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1932. Andra kammaren. Nr 54.

Fredagen den 3 juni.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Herr talmannen öppnade sammanträdet med följande ord:

Mina damer och herrar! Då vi i dag samlas, står åter en plats tom i kammaren.
Ledamoten Karl Teodor Andersson på Södermanlandslänsbänken har
hastigt och oväntat avlidit. Med Andersson bortgick en arbetets man i ordets
bästa bemärkelse. Själv utgången ur arbetarnas led var han trofast hängiven
arbetarklassens strävanden, och han hade en öppen blick för sociala reformer
på samhällslivets olika områden. I sin hemkommun och inom landstinget uppskattades
livligt hans kommunala insikter och oförtröttliga arbetsförmåga.
Många och tyngande voro hans kommunala uppdrag. Inom andra kammaren
minnas vi Andersson som den alltid intresserade, kunniga och plikttrogna folkrepresentanten
och den angenäma kamraten, som vi alla högt värderade. Frid
över hans minne!

Detta yttrande åhördes av kammarens ledamöter stående.

§ 2.

Justerades de vid kammarens sammanträde den 28 nästlidna maj förda protokollen.

I 3.

Herr talmannen gav på begäran ordet till

Chefen för jordbruksdepartementet herr statsrådet von Stockenström, som
yttrade: Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr Magnusson i Skövde
till mig framställt följande spörsmål:

Anser herr statsrådet skäl föreligga till en ingående undersökning angående
användningen av anslagen för bidrag till jorddelningsförrättningar och
för bidrag till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader i sammanhang
med skiften? samt vill herr statsrådet, därest av en sådan undersökning
framgår, att anslagen använts på mindre tillfredsställande sätt, gå i författning
om åtgärder för mer restriktiv tillämpning av bestämmelserna örn bidrag
eller tilläventyrs skärpa desamma, varav också skulle kunna följa möjlighet
att nedbringa anslagen?

Gällande bestämmelser för den ifrågavarande bidragsverksamheten återfinnas
i en kungörelse av den 22 juni 1928 (nr 295).

Bidrag till jorddelningsförrättningar utgår ur det under nionde huvudtiteln
uppförda ordinarie förslagsanslaget till dylika förrättningar. Detta anslag
har vid årets riksdag på förslag av Kungl. Maj:t sänkts från 160,000 till

140,000 kronor. Bidrag till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader
i sammanhang med skiften utgår ur nionde huvudtitelns ordinarie förandra
kammarens protokoll 1932. Nr 54. 1

Svar å interpellation.

Nr 54. 2

Fredagen den 3 juni.

Svar å inter- slagsanslag för bidrag till dylika kostnader, vilket anslag vid årets riksdag,
pellaton, likaledes på förslag av Kungl. Majit, sänkts från 300,000 till 235,000 kronor.

(Forts.) Interpellanten anser, att dessa anslag i vissa fall icke kommit till en fullt
nöjaktig användning. Han ifrågasätter, om bidrag till kostnader för utbrytning
av tomtmark och lotter för mindre jordbruk gagnat det därmed avsedda
ändamålet, nämligen beredande av ekonomisk lättnad för egnahemsköparna,
samt förmenar, att bidragens utanordnande i talrika fall fastmera medfört
ökad inkomst för jordsäljaren, som kunnat betinga sig motsvarande högre
jordpris. Vidare påtalas, att sökande till bidrag till jorddelningsförrättning
understundom företett intyg örn medellöshet, ehuru det senare visat sig, att
han ej saknat tillgångar. Interpellanten har därjämte gjort gällande, att gränsen
mellan egentliga laga skiftesförrättningar och avstyckningsförrättningar
till följd av 1926 års jorddelningslag förskjutits, varigenom t. ex. förut som
hemmansklyvning rubricerade och avstyckning närmast likartade förrättningar
nu redovisades under rubriken laga skiften. Härigenom kunde för sådan
förrättning erhållas bidrag ur anslaget till utflyttningar m. m. Interpellanten
gör i anslutning härtill gällande, att den ifrågavarande omrubriceringen av
hemmansklyvningarna haft till följd, att dessa såväl ur jordbruksekonomiska
som samhällsekonomiska synpunkter ofta mycket diskutabla förrättningar
kunde väsentligen bekostas av statsmedel. Med hänsyn till de sålunda gjorda
erinringarna har interpellanten ifrågasatt, att bestämmelserna örn bidrag borde
tillämpas mera restriktivt än för närvarande vore fallet eller tilläventyrs väsentligen
skärpas.

Då den ifrågavarande bidragsverksamheten omhänderhaves av lantmäteristyrelsen,
har jag från detta ämbetsverk införskaffat utlåtande till belysning
av de i interpellationen avhandlade frågorna.

Styrelsen har därvid framhållit, att hithörande bidragsärenden underkastas
en ingående granskning, i det varje ärende prövas av vederbörande lantmätare
och av överlantmätaren samt slutligen avgöres i lantmäteristyrelsen. Ofta infordras
därjämte yttrande från vederbörande landsfiskal rörande sökandes ekonomiska
ställning. Styrelsen har dock icke velat förneka möjligheten av att
fall kunnat förekomma, då utbetalning skett, ulan att föreskrivna villkor blivit
uppfyllda, men är övertygad örn, att sådana fall av missbruk varit mycket få
och sannolikt färre och mindre än på de flesta andra områden, där understöd
av allmänna medel utgår. Att införa ytterligare kontrollanordningar skulle
enligt styrelsen bliva för kostsamt och göra verksamheten för tung.

Styrelsen påvisar vidare genom framläggande av statistiska uppgifter, att
antalet avslag å gjorda ansökningar procentuellt betydligt ökats under de
senaste åren samt att riktlinjerna för ärendenas avgörande blivit mera restriktiva.

Det stora flertalet av bidrag till gäldande av förrättningskostnader har, enligt
lantmäteristyrelsen, utgått till personer med synnerligen blygsamma inkomster.
För senaste året utgjorde i de 2,011 fall, där bidrag beviljats, den
uppgivna taxerade inkomsten i medeltal ett belopp, som icke översteg 800
kronor. Styrelsen framhåller, att det för erhållande av bidrag icke räcker
med ett enkelt intyg örn medellöshet, utan sökanden skall på heder och samvete
deklarera sin ekonomiska ställning genom uppgifter örn senaste inkomst- och
förmögenhetstaxering, tillgångar av alla slag, försörjningsplikt, inteckningar
och andra skulder o. d., och sanningsenligheten av dessa uppgifter skall bestyrkas
av därtill behöriga personer. Lantmäteristyrelsen, som ej sällan kontrollerar
lämnade uppgifter av nämnda slag genom inhämtande av upplysningar
från ortsmyndigheter, uppgiver sig icke hava funnit, att medvetet
oriktiga uppgifter lämnats i nämnvärd utsträckning.

I avseende å frågan, om statsbidragen indirekt komma jordsäljarna till godo,

Fredagen den 3 juni.

3 Nr 54.

har lantmäteristyrelsen framhållit i huvudsak följande. Då fråga vore om Svar å interfrånskiljande
av etistaka tomter och egnahemslotter, upprättades köpehand- pellaton.
lingen vanligen före eller senast vid avstyckningsförättningen, och köparen (Forts.)
uppträdde vid förrättningen som sakägare. Därvid påfördes han i de flesta
fall enligt bestämmelserna i köpehandlingen kostnaderna för förrättningen, ett
förhållande, som syntes verka till köpesummans nedbringande. I de fall åter,
där hela fastigheter på en gång styckades, verkställdes i regel styckningen,
innan lotterna såldes, och köparna kunde således vid förrättningen icke uppträda
som sakägare och påföras förrättningskostnader. På grund härav kunde
köparna ej erhålla statsbidrag, enär bidrag endast utginge till sakägare,
som vid förrättning påförts förrättningskostnader. Då bidrag till säljare icke
finge utgå, kunde således vid dylika styckningar för exploateringsändamål
icke ifrågakomma några statsbidrag. I enstaka fall skulle styckningsföretag
möjligen kunna utföras genom försäljningar före förrättningen och därigenom
möjliggöras bidrag till indirekt vinst för säljarna, men en sådan anordning
skulle medföra vissa olägenheter och komme enligt lantmäteristyrelsens erfarenhet
icke till större användning. Styrelsen anser därför, att sannolikheten
för att styckningsföretag skulle vidtaga särskilda anordningar för att genom
bidrag av ifrågavarande slag erhålla en indirekt vinst torde vara synnerligen
ringa. Det ojämförligt största antalet bidrag till avstyckningsförrättningar
utginge också till sådana, som avsett frånskiljande av enstaka lotter. I något
enstaka fall hade tydligt försök gjorts i av interpellanten antydd riktning,
varvid av styckningsföretaget gjorts gällande, att tomtköparna visserligen ej
uppträtt som sakägare vid förrättningen, men att köpeavtal med dem dock
träffats före förrättningen. I sådana fall hade lantmäteristyrelsen avslagit
de gjorda ansökningarna. Såsom belysande för den utsträckning, i vilken förrättningskostnader
vid styckning gäldades med statsbidrag, har lantmäteristyrelsen
anfört, att under 1930 hade kostnaderna till lantmätare för verkställda
styckningar uppgått för hela riket till 881,655 kronor, under det att
statsbidragsbeloppet stannat vid 64,263 kronor.

Beträffande interpellantens uttalande örn statsbidrag till kostnader vid hemmansklyvningar
har lantmäteristyrelsen bland annat framhållit, att före 1926
års jorddelningslags tillkomst laga skiften och hemmansklyvningar varit jämställda
även i avseende å möjligheterna att få statsbidrag till förrättningskostnader,
varför någon ändring däri icke skett. En av den nya jorddelningslagens
bärande principer vore, att endast ändamålsenlig jorddelning finge komma
till stånd, och enligt styrelsens mening kunde icke göras gällande, att jorddelningslagens
bestämmelser i sistnämnda hänseende icke allmänt vunne tilllämpning.

Lantmäteristyrelsen har sammanfattningsvis uttalat, att anledning till
ändring av nu gällande bestämmelser örn ifrågavarande bidrag icke förelåge
och att en strängare tillämpning av dessa bestämmelser än den hittillsvarande
icke vore motiverad. Därjämte har styrelsen uttalat den åsikten, att anslag
till dessa bidrag vore synnerligen välbehövliga och att de vore till mycket gagn
för främjande av egnahemsrörelsen och åstadkommande av en mera lämplig
och ändamålsenlig jorddelning.

För egen del vill jag först uttala, att även jag hyser den uppfattningen, att
syftet med ifrågavarande bidragsverksamliet är behjärtansvärt. Sålunda torde
det vara ett allmänt intresse att åstadkomma lindringar i de mindre bemedlades
kostnader för åstadkommande av småbruk och egna hem samt av bättre
anordningar för jordbruket i avseende å jordens uppdelning. Utflyttningar
vid skiften äro ofta förenade med betungande kostnader, och statsbidrag härför
torde främja möjligheten att få till stånd ändamålsenliga skiften till gagn
för jordbrukets rationella bedrivande.

Nr 54. 4

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

Interpellanten torde icke heller vilja bestrida, att hithörande verksamhet
har ett gott ändamål, men han synes förmena, att den skötts på ett sätt, som
icke alltid gagnat det avsedda syftet.

Lantmäteristyrelsen har visserligen ej velat förneka, att fall av missbruk
kunnat förekomma, men gör gällande, att dessa torde vara sällsynta. Jag har
av styrelsens utlåtande och av mig i övrigt kända förhållanden fått det intrycket,
att lantmäteristyrelsen söker verka för att bidragsverksamheten utövas
på ett sätt, som gagnar det allmännas intresse. I de fall, då missbruk
uppdagats, såsom beträffande det omtalade Färila-fallet, har styrelsen ingripit
samt återfordrat oriktigt utbetalade belopp och föranstaltat om åtal mot
vederbörande lantmätare. Vidare framgår av lantmäteristyrelsens utlåtande
med tydlighet, att styrelsen vid handläggningen av hithörande ärenden noga
undersöker bidragssökandes ekonomiska förhållanden samt beaktar angelägenheten
av att bidrags utlämnande ej föranleder stegring av jordpriserna eller
främjar en olämplig jorddelning. Det synes mig därför som om man har anledning
antaga, att styrelsen vid tillämpningen av gällande föreskrifter på området
förfar med den vaksamhet, som kan vara av nöden. Med hänsyn härtill
och till vad lantmäteristyrelsen i övrigt anfört i sitt med anledning av interpellationen
avgivna utlåtande har jag icke ansett tillräckliga skäl för närvarande
föreligga för igångsättande av ytterligare undersökning i ämnet. Jag
förutsätter emellertid som självfallet, att lantmäteristyrelsen noga följer hithörande
verksamhet samt därvid icke underlåter att vidtaga eller föreslå de
åtgärder, som tilläventyrs kunna komma att visa sig erforderliga för ernående
av största och bästa möjliga effektivitet av den bidragsverksamhet, varom här
är fråga.

Under detta anförande hade herr andre vice talmannen övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar.

Härpå anförde

Herr Magnusson i Skövde: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet få framföra mitt tack för det svar, som
han lämnat, samtidigt som jag ber att få betona, att syftet med denna interpellation
ingalunda var det, som understundom i vissa fall förekommer, nämligen
att framställa för vederbörande besvärliga frågor, utan det varit syftet att
söka åstadkomma besparing på ett område, där enligt min uppfattning en viss
besparing bör kunna göras. Generellt hyser jag den uppfattningen, att jordsäljaren
bör bekosta avstyckningen och icke på något sätt välta över kostnaderna
därför på jordköparen och via denne på statsverket. Visserligen kan jag
medge, att fall finnas, då jordägaren är så litet angelägen att sälja, att han
icke vill påtaga sig de kostnader, som avstyckningen kan medföra, eller motsvarande
prutning på jordpriserna, men i mycket talrika fall är det så att om
vid försäljning fråga uppstår, vem som skall bekosta avstyckningen, vederbörande
säljare underrättar köparen, att han kan ha möjlighet att få avstyckningskostnaderna
ersatta från statsverket och följaktligen behöver han icke
tala om den saken. Denna kostnad bör emellertid som regel gäldas av säljaren.
Vidare har jag den uppfattningen, vilken halvt om halvt bestyrkts av
lantmäteristyrelsens utlåtande, att det i en hel del fall förekommer missbruk
i fråga örn sökande och utdelande av ersättning för jorddelningskostnaderna.
Jag förstår mycket väl,.att det är svårt att vid varje tillfälle pröva saken, och
att vederbörande myndigheter kunna bli förda bakom ljuset; och det torde
också i åtskilliga fall skett. Vidare har ej behovskravet alltid blivit beaktat.
Jag känner dock ett fall, där sökanden verkligen visade sig äga en förmögen -

Fredagen den 3 juni.

Nr 54.

het på 3—4,000 kronor. Det var visserligen ingen stor förmögenhet, men Svar “ ]nUr''
likväl större än att bidrag bort utgå. Sådant beviljades dock, efter besvär, av ^or^”’
regeringen.

Emellertid är det särskilt på en punkt, där det synes mig, att de nya bestämmelserna
om bidrag verka något egendomligt, och det är ifråga örn de förrättningar,
som tidigare benämndes hemmansklyvning. Lantmäteristyrelsen erinrar
därom, att i fråga örn ersättning för dessa förrättningar har ingen ändring föranletts
av den nya jorddelningslagen. Detta är riktigt beträffande själva ersättningen
för förrättningen, men genom omrubriceringen medges i detta fall bidrag
till utflyttning, en mycket betydande ändring. Medan tidigare bidrag härför
icke kunde erhållas vid hemmansklyvning kan sådant nu erhållas, och det anser
jag icke vara lämpligt eller riktigt. Ofta är det väl så, att hemmansklyvning
förekommer vid det av mig förut påpekade förhållandet, att arvsberättigade
icke kunna enas örn utlösning, vilket leder till en hemmansklyvning,
som visserligen i strängt teknisk mening ej kan anses vara någon olämplig jorddelning
och där sålunda vederbörande förrättningsman kan gå med på sådan,
men det är i alla fall en klyvning, som icke tillskapar bättre men väl sämre
brukningsdelar och ökade kostnader därigenom att den utbrutna marken mäste
bebyggas. Enligt min mening är det icke i sådant fall lämpligt eller riktigt,
att statsverket skulle vidkännas kostnader för utbrytningen och utflyttningen.

Vad så beträffar berörda anslag i övrigt har jag den uppfattningen, att man
kunde temporärt i större mått än som skett minska på desamma. Det förhåller
sig nämligen i många fall så, att vederbörande förrättningsmän inom distrikten
arbeta med en betydande balans av ärenden, och jag förmenar, att
därest genom en minskning av anslaget igångsättning av nya skiftesförrättningar
skulle förhindras eller fördröjas, skulle vederbörande tjänsteman i alla
fall icke vara utan arbete. Han kunde under tiden syssla med färdigställandet
av de redan påbörjade. Det skulle säkerligen i mycket ringa mån verka menligt,
därest staten inknappar på anslaget under det nuvarande svåra budgetära
läget.

Syftet med min framställning Ilar varit att rikta uppmärksamheten på ett
område, där man, utan att någon nämnvärd skada sker. kan i betydlig mån
minska anslaget för det kommande budgetåret, och det är med en rekommendation
för en sådan åtgärd, som jag ber att få avsluta mitt anförande och tacka
för det svar, som givits.

§ 4.

Sedan ordet ånyo lämnats till chefen för jordbruksdepartementet herr stats- Svar å interrådet
von Stockenström, anförde denne: Herr talman! Med kammarens till- pellation.

stånd har herr Hage till mig framställt följande spörsmål:

Anser herr statsrådet i likhet med interpellanten, att det är oriktigt, att domänverkets
tjänstemän i frågor av i inteTpellationen antytt slag utnyttja statens
rösträtt vid vägstämmor och avgöranden i vägfrågor? samt örn så anses,
vilka åtgärder tänker herr statsrådet vidtaga för att förhindra en fortsatt tilllämpning
av denna praxis?

I sin interpellation har herr Hage — efter erinran örn att röstvärdet å vägstämmorna
beräknades efter vägfyrktal samt att härigenom de större röstägarna
finge ett mycket stort inflytande på besluten — påtalat, att revirförvaltarna
understundom utövat kronans rösträtt å vägstämmorna för att genomdriva
egen uppfattning i en viss lokal vägfråga mot en majoritets önskemål. Detta
hade åstadkommit stark förbittring bland ortsbefolkningen. Såsom exempel på
dylikt förfarande har herr Hage omnämnt två särskilda fall. Sålunda har
hänsyftats på en i tidningen Norra Västerbotten för den 20 augusti 1931 omnämnd
vägstämma i Arjeplog, där en jägmästare »röstade omkull hela väg -

Nr 54. g

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

stämman». Vidare skulle en facklig vägkonflikt inom Pajala hava grundat sig
på bland annat ett samarbete av sådant slag mellan skogstjänsteman i statens
och enskilda bolags tjänst.

Med anledning av interpellationen har jag införskaffat utlåtande från domänstyrelsen,
som därvid även överlämnat yttranden av överjägmästaren i Övre
Norrbottens distrikt samt av den revirförvaltare, som utövat kronans rösträtt
vid förberörda vägstämma i Arjeplog.

Av överjägmästarens yttrande framgår bland annat följande.

Jägmästarna i Juckasjärvi, Vettasjoki, Gällivare, Råneträsk, Ängeså, Haparanda
och Bönälvens revir hade ej någon gång, sedan de tillträtt sina befattningar,
begagnat sig av kronans rösträtt. Övriga fyra jägmästare inom
distriktet. hade däremot begagnat sig av denna rätt i vissa fall, då de ansett
sig böra tillvarataga revirets intressen. För dessa fall lämnar överjägmästaren
följande redogörelse.

Jägmästaren i Tärendö renn har uppgivit, att han vid 3 av 36 hållna vägstämmor
vid votering använt sig av kronans röster. Vid två av dessa tillfällen
hade resultatet blivit detsamma, även örn kronans rösträtt ej utövats. (Till
ett av dessa fall återkommer jag strax.) Det tredje fallet hade gällt val av
ledamot till vägstyrelsen, därvid kronans röster varit utslagsgivande. När
mandatet för denne styrelseledamot sedermera utgick, blev han omvald utan
att röstning behövde ifrågakomma. Vad beträffar den omnämnda vägkonflikten
i Pajala har överjägmästaren anfört, att denna icke haft samband med något
röstningsförfarande samt att samarbete i detta sammanhang mellan skogstjänsteman
i statens och enskilda bolags tjänst icke ägt rum. Under 1931 hade
röstning med kronans röster icke förekommit. Vid vägstämman i Pajala den
24 januari 1932, som hade att taga ställning till den då flera månader gamla
konflikten och i samband därmed framställda krav på kollektivavtal, röstade
jägmästaren med kronans röster. Vid detta tillfälle avgåvos — enligt överjägmästaren
— 49,235 röster av 107 röstande mot 264 röster av 3 röstande. Då
kronans röster utgjorde 19,947, rönte sålunda stämmans beslut ej någon påverkan
av dessa.

Jägmästaren i Västra Korpilombolo revir hade endast två gånger, sedan han
1916 övertog föpaltningen av reviret, begagnat sig av kronans rösträtt.

Jägmästaren i Östra Korpilombolo revir har upplyst, att han endast en gång
begagnat sig av kronans rösträtt, därvid det gällde att förhindra återval av en
vägstyrelseordförande. Efter företagen femårsrevision visade det sig, att denna
ordförande på ett par år förskingrat cirka 43,000 kronor. Domänverkets
röster hade dock i detta fall icke varit utslagsgivande, enär återval förhindrats
även utan hjälp av kronans röster.

Jägmästaren i Råneå revir har meddelat, att han under de senaste 8 å 10
åren ej begagnat sig av kronans rösträtt, men väl tidigare vid något enstaka
tillfälle deltagit i omröstningen vid vägstämmor, där det gällt att motväga andra
större vägfyrkägares -— såsom bolags •— intressen.

Överjägmästaren i Övre Norrbottens distrikt har sammanfattningsvis uttalat,
att det ej med fog kunde påstås, att jägmästarna därstädes i något fall
missbrakat domänverkets rösträtt, samt att han till förhindrande av att dylika
påståenden skulle upprepas anmodat jägmästarna att ej begagna sig av kronans
röster förrän över jägmästaren lämnat medgivande, därvid han i vart fall
ämnade samråda med länsstyrelsen.

Vad vidare angår den förenämnda vägstämman i Arjeplog den 16 augusti
1931 förekom där bland annat frågan om inkomst- och utgiftsstat för vägkassan
för 1932 och i samband därmed bestämmandet av det belopp, som skulle
utdebiteras i vägskatt. Vägstyrelsen hade föreslagit, att skatten skulle höjas
från 25 till 30 öre per vägfyrk, detta för att undvika upptagande av lån. Det -

Fredagen den 3 juni.

7 Nr 54.

ta förslag motsatte sig revirförvaltaren. Frågan gick till votering, därvid revirförvaltarens
mening segrade med 22,024 röster avgivna av 2 röstande mot
8,744 röster avgivna av 37 röstande. Av majoritetsrösterna avgåvos 21,929
av revirförvaltaren. Revirförvaltaren Ilar nu i yttrande till domänstyrelsen anfört,
bland annat, att lian ansett, att genom minskat skatteunderlag, stora vägbyggnadsanslag
och ökade underhållskostnader väghållningsdistriktet ej kunde
undgå upplåning i en snar framtid samt att det syntes honom orimligt, att
den nuvarande generationen skulle bära alla kostnader för nybyggnaderna.
Distriktet hade, enligt revirförvaltaren, under 10 år utan lån betalat 200,000
kronor till nybyggnader. Han hade vid vägstämman bland annat anfört, att
det för domänverkets del vore önskvärt, att skatterna liölles inom rimliga gränser,
då skogsbruket nu kämpade med stora svårigheter, samt hade nämnt, att
tjänstemännen tillhållits begränsa utgifterna. Slutligen har ifrågavarande revirförvaltare
uppgivit, dels att detta var den enda gången under 13 tjänsteår,
som han använt kronans rösträtt, samt att inga egoistiska motiv legat bakom
hans yrkande och votum.

Beträffande frågan, huruvida, så länge nu på området gällande bestämmelser
ägde tillämpning, rösträtt vid vägstämmor borde utövas för domänfonden tillhöriga
fastigheter genom vederbörande jägmästare, har domänstyrelsen anfört
i huvudsak följande. Förhållandena vore icke likartade inom hela landet.
I de nordligaste delarna omfattade statens domäner betydande arealer och värden,
och därstädes kunde givetvis understundom ett utnyttjande av rösträtten
bliva avgörande. Inom andra delar av landet åter framträdde kronans rösträtt
inom vägkommunerna ingalunda som en maktfaktor. Särskilt i sistberörda
delar av landet, där stora intressen kunde uppstå av den art, att domänförvaltningen
måste söka tillvarataga kronans rätt, syntes ett utnyttjande av
kronans rösträtt på vägstämmorna få anses vara fullt riktigt. Men ej mindre
viktigt syntes det styrelsen vara, att i de nordligaste delarna av landet, där
vägnätet vore under utveckling, domänverkets intressen bleve bevakade. Därvid
syntes domänstyrelsen med underlydande personal få anses fullt skickad
att bedöma och bevaka dessa intressen. Dessa torde oftast sammanfalla med
befolkningens i skogsbygden intressen. Något missbruk av jägmästarna tillagd
rätt torde icke vara att befara. Domänstyrelsen hade emellertid tidigare under
hand uppmanat överjägmästarna att ägna frågan örn utövande genom jägmästarna
av kronans rösträtt särskild uppmärksamhet, och komme styrelsen
alltjämt att vaka över att så skedde.

Såvitt framgår av den utredning, som verkställts i ämnet och för vilken jag
nu lämnat redogörelse, förekommer det jämförelsevis sällan, att revirförvaltarna
utöva kronans rösträtt vid vägstämmor. Bortsett från det förenämnda
fallet i Arjeplog, torde icke heller utövandet av dylik rösträtt hava haft någon
mera framträdande inverkan ä de beslut, som fattats vid vägstämmorna.
Såsom framgår av yttrandena både från domänstyrelsen och från överjägmästaren
i Övre Norrbottens distrikt har uppmärksamheten nu särskilt inriktats
på angelägenheten av att jägmästarna utöva ifrågavarande rösträtt med varsamhet
och omtanke. Även jag anser detta vara angeläget, liksom också att
ifrågavarande rösträtt utövas på så sätt, att motsättningar mellan domänverket
och ortsbefolkningen icke uppstå. Då jag hyser den förhoppningen, att
några berättigade klagomål härutinnan icke behöva framkomma, synes tillräcklig
anledning icke föreligga för mig att nu ifrågasätta särskilda åtgärders
vidtagande. Jag vill slutligen tillägga, att genom sakkunniga, tillkallade av
chefen för kommunikationsdepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande
ilen 29 november 1929, utredning för närvarande pågår örn revision av bestämmelserna
örn väghållningsbesvärcts utgörande på landet m. m. Jag (ar för
givet, att nian vid denna utredning, som torde vara slutförd inom en nära fram -

Svar å interpellation.

(Fort».)

Kr 54.

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

tid, har sin uppmärksamhet inriktad på frågan om grunderna för utövandet
av rösträtt vid vägstämmor.

Vidare yttrade:

Herr Hage: Herr talman! Jag skall be att till herr statsrådet och chefen
tor jordbruksdepartementet få framföra mitt tack för svaret. Jag skall samtidigt
säga, att om nu statsrådet anser, att utövandet av denna rösträtt, som
jag här fört på tal, bör ske med försiktighet och omtanke, så är det naturligtvis
ett framsteg från mina utgångspunkter. Men nog skulle jag helst sett, örn
herr statsrådet här gjort en bestämd, klar deklaration om att herr statsrådet
var inriktad på att ge direktiv, som innehöllo, att statens jägmästare icke ägde
att använda sig av statens rösträtt vid vägstämmor.

Nu kan det hända, att en. del av kammarens ledamöter icke riktigt kunna
ansluta sig till mili uppfattning, därför att förhållandena —- såsom också herr
statsrådet påpekade — äro annorlunda i andra delar av landet. Men jag måste
säga, att sådana som ^förhållandena äro i övre Norrland, kan man mycket väl
motivera en sådan ståndpunkt, som den jag här framfört. Man måste nämligen
säga sig, att det är olämpligt, när sådant kan inträffa såsom att här kommer
en jägmästare och uppträder på en stämma, där han representerar 21,929
roster och får med sig ytterligare en person — det måste vara en bolagsman
— och de representera sammanlagt 22,024 röster och därmed kunna de överrösta
de 8,744 röster, som avges av 37 röstande. Och dessa 37 röstande skulle
säkerligen blivit ännu flera, om de icke vetat med sig att de voro maktlösa.
När sadant inträffar, blir det på sätt och vis så, att staten på en omväg rent
av upphäver den kommunala självbestämmanderätten på detta område.

Då den jägmästare^ som det här är fråga örn, gör gällande — såsom också
antyddes i herr statsrådets svar -—• att han ville motverka en höjning av skatten,
så må jag verkligen säga, att det är väl något ganska otroligt, att denne
ensamme statstjänare skall kunna bedöma, vad som är till fördel för bygden
där uppe bättre än alla andra, av vilka givetvis en del under ganska lång tid
ha sysslat med kommunala frågor. De bli nu i alla fall deklasserade i kvalitetshänseenae.
på så sätt, att denne ensamme jägmästare förklarar, att den saken
begriper jag allra bäst, och därför använder jag mig av den möjlighet, jag
har, att tillgripa kronans rösträtt för att fälla avgörandet i frågan.

Jag vill alltså för min del säga, att jag är mest böjd för, att man skall försöka
komma fram till en sådan ordning, att staten överhuvud taget icke i sådana
fall utövar sin rösträtt. Och jag vill uttrycka den förhoppningen, att
den nu sittande kommittén — vägsakkunniga tror jag den heter — skall gå in
för denna linje. Jag tror. att det skulle vara synnerligen förnuftigt, om så
skedde. Ty rent principiellt måste man ju säga sig, att det inträder ett egendomligt
förhållande i en kommun, när staten på detta sätt uppträder för att
dirigera besluten. Vad är staten? Jo, staten är ju helt enkelt representanten
för alla medborgare i landet och alltså för alla olika politiska riktningar, sorn
finnas i detta land. Vad inträffar emellertid vid ett sådant tillfälle, då staten
på detta sätt framträder för att understödja en viss riktning? Jo, det inträffar,
att denna stat, som skall representera olika riktningar, kastar sig med sitt
röstande i vågskålen för en viss riktning och för densamma till seger mot alla
de andra, som också deltaga i skattebetalningen och som stå bakom såväl tillkomsten
av domänverket som hela den ekonomiska rörelse, som drives av detsamma.
Jag måste därför säga, att ur rent principiella synpunkter är det
oriktigt, att staten i ett sådant fall deltager i röstningen.

Nu är det för övrigt på det sättet, att många gånger avgöras vid sådana
vägstämmor betydande frågor av lokal natur. Herr statsrådet har antytt, att

Fredagen den 3 juni.

9 Nr 54.

de frågor, som det här närmast gällt, äro icke av sådan art, att man på något
sätt kan säga, att vederbörande jägmästare har uppträtt oriktigt. Ja, örn deli
saken kan man kanske lia olika meningar. Jag vill till exempel påpeka, hur
saken låg till i Pajala, vilket fall även berördes av herr statsrådet. Det förhöll
sig ju där på det sättet, att jägmästaren deltog i avgörandet vid en vägstämma.
Varom förhandlades nu vid denna vägstämma? Jo, man förhandlade
om, huruvida man skulle bereda möjlighet till förhandlingsordning och
fackligt avgörande på vanligt sätt mellan arbetarna och vägstyrelsen. Då uppträdde
denne jägmästare och ställde sig, med användande av statens röster, på
den sidan, som icke ville gå med på förhandlingar och som icke ville erkänna
fackföreningen. Han gick alltså emot principen örn föreningsrätten på det
fackliga området. Detta gör alltså denne jägmästare såsom representant för
staten, samtidigt som staten själv har skapat fram förhandlingsinstitut och dylikt,
varigenom föreningsrätten erkännes. Han framträder emellertid såsom
enskild person och med sin privata inställning till frågan framför han sina egna
synpunkter och använder statens rösträtt för att söka genomföra denna privata
mening. Nu är det visserligen sant, att hans röstande icke var avgörande, då
det i alla fall hade blivit samma beslut, men det är ju en sak vid sidan örn det
hela, som icke har någon vidare betydelse i denna fråga.

Jag kommer tillbaka återigen till detta, att jag tror, att det ur många utgångspunkter
skulle vara önskligt, om denna fråga bleve ordnad genom något
direktiv från herr statsrådets sida. Man kan kanske invända, att det sitter en
kommitté, vars resultat man bör avvakta. Det är givet, att denna sak måste
tagas upp av denna kommitté, och det kan ju hända, att när denna kommitté
har framlagt sitt förslag och när riksdagen har fattat beslut i anledning därav,
så blir denna sak icke längre aktuell på grund av en förändrad utformning av
bestämmelserna på här ifrågavarande område. Det är ju möjligt, men jag måste
ju säga, att med den erfarenhet jag har om vägfyrksfrågans behandling här i
riksdagen, börjar jag fullständigt förtvivla örn att vi någonsin skola komma
fram till den tidpunkten, då denna fråga blir löst. I varje fall kommer det nog
att dröja många år ännu. När jag kom in i riksdagen år 1912. så talades det
här örn denna fråga som något, som ganska snart skulle få sin lösning. År
har emellertid gått efter år, det har motionerats och interpellerats i oändlighet
örn denna sak, och fortfarande existera de gamla bestämmelserna, dessa vanvettiga
vägfyrksbestämmelser, som ge en sådan övervikt åt de stora röstägarna,
såsom också framgick av herr statsrådets redogörelse.

Jag vill dessutom säga, att många gånger kan det inträffa, att ett uppträdande
av denna art från en jägmästares sida, åstadkommer en lokal opinion mot
jägmästaren, som icke är önskvärd. Jägmästaren har ju en del saker att syssla
med, som äro av sådan beskaffenhet, att det skulle vara synnerligen önskligt,
att han hade folkets förtroende i orten. Nu måste jag beklagligtvis säga, att
det är verkligen så på många håll i övre Norrland, att det icke råder något
gott förhållande mellan jägmästaren och folket i allmänhet. Ty folket där
uppe anser på vissa grunder, att vår jägmästarkår är en ganska omöjlig institution.
Överhuvud tagel vill jag också säga, att — skall man tala örn olika
statstjänare — så tror jag, att jägmästarna med hela sin inställning nog utgöra
en ovanligt reaktionär kår, men det hör kanske icke hit. Emellertid vill
jag säga, att sådana lokala tillspetsningar i förhållandet mellan befolkningen
och jägmästaren kunna icke vara lämpliga. För några år sedan var det till
exempel fråga om att bygga en stor bro, som hade betydelse för befolkningen
och för kommunikationerna och som var behövlig. Jägmästaren gick emellertid
till stämman och lyckades — han använde statens rösträtt — avstyra det
hela. Det åstadkom mycket stark förbittring.

Jag menar alltså, att det finns många skäl, som tala för att det föreligger

Svar å interpellation.

(Forts.)

Nr 54.

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

anledning att på något sätt ordna det så, att jägmästaren åtminstone endast i
något undantagsfall finge rätt att utöva statens rösträtt -— och helst naturligtvis
icke alls.

Chefen för jordbruksdepartementet herr statsrådet von Stockenström: Herr
talman! Vad först beträffar de två fall, som herr Hage har erinrat örn i sin
interpellation, nämligen en vägstämma i Arjeplog och en vägstämma i Pajala,
vill jag understryka, att jag har icke uttalat mig till försvar för den ståndpunkt,
som vederbörande jägmästare i dessa fall intog. Jag har endast refererat,
hur det gick till.

Vad angår vägstämman i Arjeplog, så nämnde jag förut, att där träffades
faktiskt avgörandet därigenom, att jägmästaren utövade kronans rösträtt, men
jag vill dock omnämna, att vägstämmans beslut har icke blivit överklagat. Jag
skall emellertid icke göra något uttalande örn huruvida den ståndpunkt, som
jägmästaren vid det tillfället intog, var lämplig eller icke.

Vad sedan angår vägstämman i Pajala, var det 110 personer, som deltogo i
stämman, och av dessa röstade 107 på ett sätt och endast 3 på ett annat sätt,
och jägmästaren var därvid en av de 107, så att åtminstone vid det tillfället befann
sig statens ombud icke i motsättning till majoriteten av de i stämman deltagande.

Vidare vill jag endast säga, att jag för min egen del anser, att en revision
av de nuvarande grunderna för rösträttens utövande vid vägstämmor är önskvärd
och behövlig, och jag vill i likhet med herr Hage beklaga, att en lösning
icke tidigare har kunnat ske. Efter vad jag har mig bekant, har frågan emellertid
nu avancerat så långt, att ett förslag i en mycket nära framtid kommer
att framläggas av den sittande kommittén, och jag hyser för egen del också
den förhoppningen, att frågan därefter så fort som möjligt skall kunna förås
vidare och bli föremål för riksdagens behandling.

Herr Hage sade sig nu anse, att man i avvaktan på denna revision borde helt
och hållet förbjuda revirförvaltarna att använda kronans rösträtt. Jag för min
del anser dock icke, att man kan gå så långt. Jag delar för övrigt ingalunda
herr Hages nog så hårda uttalande örn jägmästarkåren, vilken jag tror utför
sitt arbete på ett plikttroget och nitiskt sätt och ofta under svåra förhållanden.
Att detta ibland sker på ett sätt, som från något håll kan väcka en viss opposition,
är ju möjligt, men jag vill dock säga, att det uttalande, som herr Hage här
nyss gjorde, synes mig alltför hårt och obefogat. Att emellertid helt och hållet
förbjuda jägmästarna att använda kronans rösträtt kan jag icke vara med örn,
dels därför att tiden kanske icke är så långt avlägsen, då en reform kommer
att ske, dels därför att det nog kan tänkas åtskilliga fall, då kronan verkligen
har intressen och fullt legitima intressen att bevaka på vägstämmorna. Nu
är det ofta så — det veta vi litet var, som varit med på vägstämmor — att det
kan vara stora motsättningar. Det kan vara olika meningar i fråga om sträckningen
av en väg. Det kan ibland hända, att ombuden från ett par socknar stå
på en annan linje än ombuden från de andra socknarna. Det kan gälla utdebiteringen
och andra frågor. Naturligtvis kan även kronan som stor jordägare
hava vissa intressen och synpunkter att därvid bevaka. Men jag ger herr Hage
rätt i och delar hans uppfattning, att en revision av nuvarande bestämmelser
är högeligen önskvärd. Jag anser också, som jag förut framhållit, att det är
en ganska ömtålig sak för kronan att deltaga genom ombud vid vägstämmor.
Jag anser därför, som jag framhöll nyss, att denna rösträtt bör utövas med
omtanke och varsamhet samt efter noggrant övervägande.

Herr Hage: Herr talman! Jag skall helt kort be att få redogöra litet för,
hur förhållandena utvecklade sig i Pajala vid det tillfälle, som herr statsrådet

Fredagen den 3 juni.

11 Nr 54.

omnämnde senast. Orsaken till, att det bley så litet röster på den ena sidan
— örn man kallar den för arbetarsidan — var, att man hade känslan av, att det
icke tjänade någonting till att gå och rösta. Det var en orsak till, att förhållandena
blevo som de blevo och att det blev så få på den ena sidan.

Sedan vill jag för övrigt säga till herr statsrådet, att jag tror, att när det
uppstår olika meningar örn vägar och sådant i en kommun, är det lika bra, att
de lokala intressena få kämpa mot varandra utan inblandning från annat håll.
Jag tror för övrigt, att de människor, som äro bofasta på platsen och kännaförhållandena,
hava alldeles givet kvalifikationer för att på bästa sätt avgöra
sådana frågor.

§ 5.

Chefen för jordbruksdepartementet herr statsrådet von Stockenström, som
nu åter erhöll ordet, yttrade: Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr
Osberg till mig framställt följande frågor:

1) Anser herr statsrådet den av två angivna egnahemslånesökande begärda
höjningen av beviljade lån från 2,700 kronor med 500 kronor till 3,200 kronor
vara berättigad?

2) Vill herr statsrådet medverka till, att grunderna för den statsunderstödda
egnahemsverksamheten ändras i syfte att staten övertager ledningen och det
ekonomiska ansvaret samt att den lokala egnahemsorganisationen överföres från
hushållningssällskapen till landstingen?

Interpellantens första fråga avser två egnahemslåneärenden, som handlagts av
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd. Redan då
interpellationen framställdes redogjorde herr Osberg utförligt för dessa båda
fall. Vidare har jag med anledning av interpellationen genom statens egnahemsstyrelse
införskaffat yttrande från nyssnämnda egnahemsnämnd, vilken
jämväl mycket utförligt avhandlat dessa två låneärenden. Då interpellationen
och de avgivna yttrandena med bilagor tillhopa omfatta ett material av ungefär
50 maskinskrivna sidor, torde det icke lämpligen kunna ifrågakomma,
att jag upptager kammarens tid med att här återgiva alla detaljer i dessa tvistefrågor.

Saken är i korthet den, att två personer, som köpt var sin bostadstomt av herr
Osberg, hos Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap sökt egnahemslån
samt att nämnden icke beviljat så höga lånebelopp, som sökandena begärt och
herr Osberg i egenskap av egnahemsombud tillstyrkt. Efter nämndens beslut
gjordes förnyade framställningar hos nämnden, därvid sökandena begärde, att
de dem beviljade lånen måtte höjas med 500 kronor. Sedan nämnden avslagit
dessa framställningar, har frågan på olika vägar dragits inför statens egnahemsstyrelse.
Egnahemsnämnden har intagit den ståndpunkten, att en var
av dessa lägenheter icke kan av den ekonomiskt ansvarige låneförmedlaren åsättas
högre belåningsvärde än 3,800 kronor samt att lånet, som författningsenligt
måste ligga inom 50—75 procent av det utav låneförmedlaren åsätta värdet,
icke borde utgå med högre belopp än 2,700 kronor. Herr Osberg och de två lånesökandena
anse, att ett lånebelopp av endast 2,700 kronor är för knappt, för
att låntagarna skola kunna reda sig. De mena, att med hänsyn till å ena sidan
kostnaderna för tomt och byggnadens uppförande och å andra sidan låntagarnas
egna resurser m. m. ett högre lånebelopp hade varit behövligt. Till en
början hava de tydligen tänkt sig ett lånebelopp av 4.500 kronor, men sedermera
hava de stannat vid att påyrka 3,200 kronor. Skillnaden mellan de beviljade
lånebeloppen och de belopp, som herr Osberg och låntagarna slutligen
begärt, är alltså 500 kronor.

Statens egnahemsstyrelse har angående denna tvist örn lånens storlek anfört:

Svar å interpellation.

(Forts.)

Svar å interpellation.

Är 54. 12

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

»Enligt vad av interpellationen torde kunna utläsas, sj-nes interpellanten hysa
den uppfattningen, att gällande bestämmelser för den statsunderstödda egnahemsverksamheten
skulle vara så lagda, att vissa personer äro berättigade icke
blott att erhålla egnahemslån utan även att tillerkännas egnahemslån till visst
belopp. För dylik uppfattning finnes icke stöd i gällande bestämmelser. I
§ 2 av kungörelsen nr 218/1928 föreskrives, att egnahemslån ej må tilldelas
annan person än den, som besitter vissa närmare angivna kvalifikationer. Därmed
är ingalunda utsagt, att personer, som fylla angivna fordringar, även äro
berättigade till egnahemslån. Denna princip för lånebeviljandet sammanhänger
för övrigt med egnahemsorganisationens hela struktur, i det att låneförmedlarna,
på egen risk och på eget ansvar, av dem tilldelade statslån bevilja egnahemslån
till de lånsökande personer, som låneförmedlaren med stöd av givna föreskrifter
anser sig kunna godtaga såsom låntagare. Enahanda är förhållandet
med bestämmandet av egnahemslånens belopp. Härvidlag har låneförmedlaren
att med ledning av uppgjort köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,
kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräkna
belåningsvärdet å fastigheten samt på grundval av det åsätta belåningsvärdet,
med hänsyn till på frågan inverkande omständigheter, bestämma lånebeloppet
inom de i författningen fastslagna gränserna (§ 5, av kung. nr 218/
1928). Att från den centrala ledningen ingripa reglerande i förevarande avseende
är med nu gällande bestämmelser givetvis en synnerligen ömtålig fråga
med hänsyn därtill, att låneförmedlarna och icke staten bära den med lånebeviljandet
förknippade ekonomiska risken. Ledningen har härvidlag ej gått utöver
vissa direktiv, grundade på givna bestämmelser samt av statsmakterna
godtagna uttalanden i kommittébetänkanden och statsrådsanföranden.» Så långt
egnahemsstyrelsen.

För egen del finner jag egnahemsstyrelsens uttalande och ståndpunkt riktig.
Då låneförmedlarna stå den ekonomiska risken för lånerörelsen och författningen
lagt i deras hand att värdesätta lägenheterna samt då det icke framgått,
att låneförmedlaren i berörda fall brutit mot gällande låneföreskrifter, finnes
ingen befogenhet för staten att inskrida och bestämma högre lånebelopp, än det
av låneförmedlaren bestämda. Örn jag förstått herr Osberg rätt, känner han
nog till, att saken ligger på det sätt egnahemsstyrelsen och jag nu angivit, men
han har velat gå längre och från min sida få ett uttalande mot egnahemsnämnden
av den innebörd, att nämnden i dessa fall skäligen bort bevilja högre lån.
Ehuru man nog kan draga i tvivelsmål lämpligheten att här diskutera en dylik
omdömesfråga, vill jag dock, utan att därmed fälla några omdömen om de enskilda
fall interpellanten intresserat sig för, med några ord belysa spörsmålet
örn den höjd, vartill egnahemslånen lämpligen böra bestämmas. Enligt gällande
författningsbestämmelser är det av låneförmedlaren lägenheten åsätta värdet
avgörande för lånets storlek. Liksom vid all annan fastighetsbelåning mot
inteckningshypotek är det för långivaren av vikt, att detta värde sättes med
viss försiktighet och alltså under hänsynstagande till att hypoteket bör kunna
under hela lånetiden och även under ogynnsamma förhållanden bereda täckning
för lånefordran. Om det alltså ur ren långivnings- och risksynpunkt är angeläget
att åsätta lägenheterna försiktiga belåningsvärden, måste man emellertid
vid en lånerörelse sådan som egnahemslåneverksamheten å andra sidan hålla i
åtanke, att lånen icke tillmätas så små, att låntagaren saknar möjligheter att
fullfölja företaget. Man bör alltså i vart enskilt fall söka sammanjämka dessa
båda synpunkter så att å ena sidan äventyrliga risker icke uppstå för långivaren
och å andra sidan låntagaren beredes nöjaktig hjälp. Min erfarenhet från
egnahemsarbetet giver vid handen, att det i allmänhet torde vara möjligt att på
dylikt sätt tillgodose såväl säkerhets- som behovssynpunkten. Jag vill emellertid
icke bestrida, att skilda låneförmedlare härutinnan förfara något olika, i det

Fredagen den 3 juni.

13 Nr 54.

att en del förmedlare äro mera försiktiga och lägga stor vikt vid säkerhetssynpunkten,
medan andra visa större tillmötesgående mot låntagarnas krav på höga
lån. Olikheten kan ju bland annat bero på de skilda låneförmedlarnas större
eller mindre möjligheter att påtaga sig ekonomiska risker, fastighetsmarknadens
läge i olika trakter m. m. Yad särskilt angår Göteborgs och Bohus län är det
ju möjligt, att egnahemsnämnden därstädes i vissa fall förfarit med stor försiktighet
i avseende å värderingar av lägenheter.

Vad slutligen angår interpellantens andra fråga, avseende egnahemsrörelsens
överflyttande från hushållningssällskapens egnahemsnämnder till andra organ,
kan jag i korthet åberopa den ståndpunkt, som riksdagen under senaste tiden
intagit till spörsmålet om egnahemsorganisationen, ett ärende som torde vara väl
bekant för kammarens ledamöter. Den nuvarande organisationen genomfördes
efter beslut vid 1928 års riksdag. Vid 1929 och 1930 års riksdagar väcktes
visserligen motioner i frågan, men riksdagen fann icke skäl ifrågasätta någon
ändring. Vid 1930 års riksdag uttalade sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet
i sitt utlåtande nr 1, att intet framkommit, som gåve riksdagen anledning
att då till övervägande upptaga frågan örn förnyad ändring av egnahemsorganisationens
grunddrag, vadan i ämnet motionsvis framställt förslag avstyrktes.
Av utskottets ledamöter anmäldes reservation allenast av en ledamot,
herr Lindhagen. Utskottets övriga socialdemokratiska ledamöter avgåvo visserligen
ett särskilt yttrande, vari de emellertid förklarade sig avstå från att då
ställa yrkande örn ändring av egnahemsorganisationen. Riksdagen beslöt i enlighet
med utskottets förslag. För egen del anser jag icke de av interpellanten
anförda omständigheterna utgöra tillräckliga skäl för att nu vidtaga åtgärder
för egnahemsrörelsens omorganisation på sätt interpellanten antytt i sin andra
fråga.

Härpå anförde:

Herr Osberg: Herr andre vice talman! Jag skall nu be att få till herr

statsrådet framföra ett tack för det svar han givit mig på den framställda interpellationen.
Jag är nästan beredd att be örn ursäkt för att jag kommit så
sent med denna framställning. Herr statsrådet har ju nämnt, vilken omfattning
både interpellationen och icke minst svaret från nämnden haft, så att det
har varit en hel lunta att gå igenom. Men det torde icke kunna bestridas,
att jag en lång tid — den tid jag varit i riksdagen och långt dessförinnan —
hyst en varm känsla för egnahemsrörelsen. Denna fråga blir i framtiden icke
mindre aktuell än den varit på grund av den avstängda emigrationen till främmande
länder. Under årtionden tillbaka har det varit möjligheter till utkomst
företrädesvis i Amerika. Där fick man i vanliga fall sin bärgning, om man
skötte sig. Men nu har man kommit i ett annat läge och måste anlita de egna
resurserna och sitt eget land.

När herr statsrådet i interpellationssvaret nämnde mitt namn, skrattade herr
Leffler. Han tänkte: Nu är Osberg ute i ogjort väder. Herr Leffler hyser
troligen misstankar, att jag talar i egen sak.

Niir statsrådet nu givit sitt svar, har han till att börja med återgivit vad
egnahemsstyrelsen bär sagt. Det skall jag icke återupprepa. Ty statsrådet
Lar ju varit vänlig att giva mig samma svar, som han här anfört, och det framgår
härav, att han icke kunde vidtaga någon åtgärd. Ja, herr statsråd, det
hade jag knappt tänkt mig, att statsrådet kunde göra. Men jag har velat
bringa frågan inför offentlig debatt. Jag kan ju läsa hur det står i författningen.
Det är enbart, såsom betonats, egnahemsnämnderna i de olika distrikten,
som hava ansvaret och bestämmanderätten. Men vad man har rätt att
fordra, vilket jag gjort, är, att dessa egnahemsnämnder skola förstå, örn de

Svar å interpellation.

(Forts.)

Sr 54. 14

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

göra en tjänst eller en otjänst. I detta fall anser jag, att de gjort de lånesökande
en otjänst. Herr statsrådet har tillkännagivit, att lian icke kan dela
den uppfattningen, samt antytt, att egnahemsstyrelsen gjort vad på den ankommit.
Men det är en liten ljusglimt — det skulle vara litet konstigt annars
med den kännedom jag har örn statsrådet och hans goda uppsåt i vanliga fall -—
när statsrådet kommer till en passus, av följande lydelse: »Om det alltså ur
ren långivnings- och risksynpunkt är angeläget att åsätta lägenheterna försiktiga
belåningsvärden, måste man emellertid vid en lånerörelse sådan som egnahemslåneverksamheten
å andra sidan hålla i åtanke, att lånen icke tillmätas
så små, att låntagaren saknar möjligheter att fullfölja företaget. Man bör
alltså i vart enskilt fall söka sammanjämka dessa båda synpunkter så att å
ena sidan äventyrliga risker icke uppstå för långivaren och å andra sidan låntagaren
beredes nöjaktig hjälp. Min erfarenhet från egnahemsarbetet giver
vid handen, att det i allmänhet torde vara möjligt att på dylikt sätt tillgodose
såväl säkerhets- som behovssynpunkten.»

Ja, det är fullkomligt riktigt, herr statsråd, och från de utgångspunkterna,
mina herrar, skall jag söka lägga upp spörsmålet så, att var och en, som är
intresserad och vill lyssna till det, skall förstå det. Jag har, som herr statsrådet
sagt, sålt två tomter till dessa personer. Tomterna äro något över 800
kvadratmeter vardera. De äro välbelägna. Köparna fingo dem för 40 öre
kvadratmetern, alltså cirka 320 kronor per styck. Dessa personer kommo till
mig och bådo bevekande att få köpa tomterna. De äro verksamma i stenindustrien,
och tomterna ligga bra till, då desamma äro belägna vid allmän väg.
Jag var verkligen tveksam, örn jag skulle sälja dessa tomter. Personerna
ifråga önskade egnahemslån. Jag granskade förhållandena och fann, att deras
ekonomiska ställning var sådan, att de voro berättigade till lån. Vi togo del
av reglementet för egnahemsrörelsen, och kommo överens örn, att de skulle söka
lån. De voro utan bostad, den ene i synnerhet. Han började också bygga,
utan att invänta egnahemsnämndens beslut.

Nu begärde de, vill jag minnas, 4,500 kronor. Tre olika byggmästare hava
värdesatt dessa hus var för sig till styvt 6,000 kronor. Nämnden sänkte värdet
till 3,800 kronor och tillstyrkte lån på 2,700 kronor. Nu veta herrarna
att med de ringa tillgångar som de själva förfogade över jämte det tillstyrkta
lånebeloppet, är det fullkomligt omöjligt att få de egna hemmen färdiga. Det
säges också i reglementet, att husen skola vara färdiga och avsynade, innan den
sista delen fås ut. Båda dessa personer hade inga anknytningar och bekanta
på orten. Men de äro människor för det och svenskar och hava rätt att något
så när få de förmåner, som landet bjuder på. Varför bär staten gått in för
egnahemsrörelsen? Jo, det har varit en lämplig åtgärd för att hjälpa fram
ekonomiskt svagt ställda personer. Det förefaller hårt av egnahemsnämnden
att från ett faktiskt värde av styvt 6,000 kronor skriva ned det till 3,800 kronor.
De lia motiverat det med de dåliga tiderna. Det kan vara ett visst försvar.
När de kommit till detta värde, skickades en jordbrukskonsulent till
platsen för inspektion. Han sade, att på grund av de dåliga tiderna ville han
icke motsätta sig dessa värden som realisationsvärden. Men det är icke meningen,
att egnahemsbyggare, som skapa egna hem för sig och sina familjer,
skola göra det i syfte att realisera de egna hemmen. Egnahemsnämnden satte
ned lånebeloppet till 2,700 kronor. Jag hade flera överläggningar med vederbörande,
jag skrev flera brev och jag uppvaktade ordföranden i egnahemsnämnden,
landssekreterare Thorin i Göteborg. Jag sökte sammanjämka det,
så att dessa personer skulle få möjlighet att fullborda de egna hemmen. Om
den rimliga begäran blivit tillstyrkt, hade beloppet ändå legat 600 kronor under
det beräknade realisationsvärdet. Men de voro obevekliga och höllö på de
2,700 kronorna. Då vände jag mig till egnahemsstyrelsen. Jag träffade icke

Fredagen den 3 juni.

15 Nr 54.

chefen, vilken, som jag omtalat i min interpellation, var bortrest, men jag träffade
styrelsens notarie och framlade frågan för honom. Han sade, att det
beviljade lånet vore för litet, och han nämnde, att de voro berättigade till över

4,000 kronor och att det vore bäst att klaga hos styrelsen. Mot detta invände
jag: »Ni har ju intet ekonomiskt ansvar.» Hetta medgav han, men då sade
han: »Här kommer folk rätt ofta med sina bekymmer. Vi försöka att göra det
så behändigt som möjligt och lägga det till rätta. Det brukar gå bra.»

Jag sade till egnahemslånesökandena att göra ett försök hos egnahemsstyrelsen.
De skrevo och frågade, huruvida styrelsen ville medverka till det blygsamma
beloppet av 3,200 kronor. Jag vände mig ånyo till egnahemsstyrelsen
och träffade dess chef. Han tittade på förhållandena och sade: »Det är för

litet lånebelopp; det skola vi ordna upp.» Medan jag var där ringde han till
sekreteraren och han ringde även till ordföranden. Men efter vad jag kunde
förstå av chefens ansiktsuttryck, fick han icke något vänligt bemötande där
nere.

Egnahemsstyrelsen infordrade yttrande från egnahemsnämnden i Göteborg
över vad de klagande anfört. När detta svar kom egnahemsstyrelsen tillhanda,
fick jag utdrag av innehållet. Det torde vara lättförståeligt, att jag blev en
smula förvånad, när jag fick del av egnahemsnämndens utlåtande till egnahemsstyrelsen,
där det heter bland annat: »På grund av den offentlighet, som givits
åt Magnussons lån, samt med anledning av därvid gjort uttalande anhöll efter
samråd med nämndens ordförande nämndens sekreterare i brev den 18 maj
1931 till statens egnahemsinspektör, med bifogande av alla då befintliga
akter i ärendet, örn ett uttalande i frågan örn vad som kunde vara ett skäligt
lånebelopp för Magnusson.»

Med anledning av detta brev har byrådirektören i egnahemsstyrelsen i tjänssteskrivelse
den 4 juli 1931 meddelat, att egnahemsinspektörens uppfattning
var, att ärendet rörande Magnusson borde utan något uttalande från egnahemsinspektörens
sida avgöras av egnahemsnämnden.

Nå, nu skall jag gå vidare för att uppfriska minnet. Herrarna veta, vad det
står i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 217/1928 under rubrik: Statens egnahemsstyrelse
§ 2. Statens egnahemsstyrelse, med säte i Stockholm, har till uppgift
att svara för egnahemsärendenas centrala handläggning och därvid utöva ledning,
uppsikt och kontroll över låneförmedlarna i vad angår av dem utövad
statsunderstödd egnahemsverksamhet och vad därmed sammanhänger samt vidtaga
de övriga åtgärder, som enligt kungörelse och eljest meddelade föreskrifter
ankomma på styrelsen, ävensom att i allmänhet verka för egnahemsverksamhetens
ändamålsenliga bedrivande och utveckling.» För några veckor sedan
ringö de klagande sin dom från egnahemsstyrelsen, vilken var av följande lydelse:
»Egnahemsstyrelsen finner förevarande framställning icke föranleda an nan

åtgärd än att från egnahemsstyrelsen en var av sökandena skall tillställas
avskrift av egnahemsnämndens förenämnda yttrande.»

Jag skulle icke blivit så förvånad över detta yttrande av egnahemsstyrelsen,
örn icke dess chef och byrådirektör vid möte i Uddevalla i fjol i början på året
vid sammanträde med egnahemsnämnden och samtliga sockenombud fört en
talan som ej överensstämde med det beslut som fattats i denna fråga. Då höll
herr Ekerot ett ganska långt och impulsivt föredrag. Han sade: »Jag vill

lägga eder mina herrar i egnahemsnämnden .synnerligen på hjärtat att icke tilldela
egnahemslånesökandena flir små lån utan att giva dem så pass stora lån.
att de kunna få sina egna hem färdiga. Jag har den erfarenheten från min
verksamhet, att flera stupat på, att de fått för små lån, än de som fått lån i
överkant.»_ Ja så lät det vid det tillfället. Man gjorde alltså först en human
framställning till nämnden, men när denna icke brydde sig örn den, gick man
till egnahemsstyrelsen och ifrågasatte, att den .skulle försöka med sina under -

Svar å interpellation.

(Forts.)

Nr 54. 16

Fredagen den 3 juni.

Hvarå inter- ordnade. Men det hela har misslyckats. När egnahemsstyrelsen inrättades,
pellaton, hoppades jag med det intresse, jag har för egnahemsverksamheten, att det skulle
(Forts.) bli någonting uträttat därmed, till det bättre. Men det har bara lett till att
vi förlorat den präktige mannen Mannerfelt, som på ett utmärkt sätt skött saken.
Men nu är det en hel stab, en chef, en byrådirektör, en notarie och tre
riksdagsmän i styrelsen. Man kunde tro, att när det gäller en kvistig fråga
som denna, så kunde de lia kostat på sig att sända en man ned till Bohuslän.
Han kunde ha satt sig på nattåget på kvällen och varit nere följande dag samt
återvänt med nattåg igen. Det är bara två minuter att gå från en plats, som
staten trafikerar med sina bussar. Det är icke en ödemark, utan platsen ligger
väl till.

Det är lika egendomligt med egnahemsnämnden. Detta fall har varit på
tal i ett och ett halvt år. En av nämndens ledamöter bor en mil från dessa
egnahem, och han färdas förbi flera gånger i månaden, och sekreteraren i nämnden
har varit i närheten flera gånger. Men ingen har haft något intresse av
att besöka platsen. Jag har fört saken på tal inför förvaltningsutskottet, men
även där utan förståelse för personerna i fråga.

Det finns nog folk som har den uppfattningen, att somliga människor kunna
bo i rishyddor, men själva äro de måna örn att bo flott.

Fallet är beklagligt, herr jordbruksminister. Dessa människor komma att
bli ruinerade på kuppen enligt mitt förmenande. De ha gjort en god insats
själva, men de komma att mista det liela.

Nu har nämnden i sitt svar till egnahemsstyrelsen bland annat yttrat följande:
»I samband härmed tillåter sig nämnden framhålla, att interpellanten
synes hava förbisett, att det nog finnes människor med så liten vidsynthet, att
de finna, att en försäljare av tomter, som anses på grund av sin ställning i
det offentliga böra äga möjlighet att framtvinga för köparen av de försålda
tomterna lån av önskat belopp på fördelaktiga villkor, intager en gynnsammare
ställning än den tomförsäljare, som anses sakna dylik möjlighet. Ingen
lär heller tro, att dessa människor skola anse läget mindre gynnsamt därför,
att den först avsedda försäljaren tillser, att han får in köpeskillingarna, eller
finna skådespelet, där denne försäljare sätter igång låneaktionen med alla de
olika slag av medel, som han anser sin samhällsställning berättiga honom använda,
uppbyggligare därför, att han redan då fått betalt för de försålda tomterna.
» Det är underbara människor, vi ha i denna nämnd. När man talar
örn detta som ett skådespel och talar örn dessa tomter, vet jag icke, örn de
lia den uppfattning, att jag är stenhuggeriidkare och skulle ha någon förmån
av att få dessa personer bosatta på min egendom. Det är ingalunda fallet. Jag
har intet intresse av detta.

Det är vanligt, när man gör upp en sådan låneansökan, att man får ifylla
en blankett, varvid upptagas alla utgifter och tillgångar, således även tomten,
för att nämnden skall få se deras ställning. Det är underligt, att man,
därför att man har en viss samhällsställning, icke enligt nämndens mening
skall ha rätt att sälja ett par små tomter på 800 kvadratmeter vardera och
att det skall anses mindre redbart att ta betalt för dessa. Jag har aldrig
tänkt, att någon skulle förebrå mig för detta. Jag trodde, att jag skulle hjälpa
dem. Det är icke lätt att få köpa tomter i bygden. Utöver svaret från egnahemsnämnden
har dess ordförande landssekreterare Thorin och sekreteraren
Gränström tillåtit sig att sända en PM till egnahemsstyrelsen under rubrik:
»Herr Oscar Osbergs inställning till egnahemsbildningen.» Uti denna promemoria
vill det synas, som om bär nämnda herrar ville göra gällande, att jag
skulle vara att hänföra till vanlig egendomsjobbare. Det har nämligen uppgjorts
liksom en bouppteckning över mina hemmansdelar och deras taxeringsvärde
samt avfordrats landskontoret uppgift örn, vid vilken tid de blivit lag -

Fredagen den 3 juni.

17 Nr 54.

farna oell vilket taxeringsvärde fastigheterna ha samt från domhavanden infordrats
sex stycken gravationsbevis. Men inte nog med detta, utan de ha
infordrat uppgift örn hela Bärfendals kommuns taxeringsvärde. Dessa intyg
lia kostat över 21 kronor. Nu vet jag icke, herr statsråd, vem som skall betala
det, örn det är egnahemsmedlen som skola gå till detta ofog. Hade nämnden
i lika hög grad bemödat sig örn att arbeta för egnahemslånesökarnas krav
på att få de beviljade lånen höjda med 500 kronor, hade det varit mera hedrande.

Det är tråkigt, när förhållandena bli sådana, herr statsråd. Nu är det
ingenting att göra åt det, åtminstone för närvarande. Som väl är, har intresset
för egnahemsverksamheten icke slocknat. Vi lia ett utlåtande, som kommit
på bordet i dag, som ger möjlighet, därest det antages, att giva stöd åt egnahemslåntagare.

När emellertid denna egnahemsnämnd i Göteborgs och Bohus län söker inbilla
folk, att jag icke intresserar mig för egnahemsrörelsen, är det endast
bevis på att de ej följt med; jag stred i flera år, innan jag kunde få fram
premielånen. Det var år efter år avslag, men till slut blev detta beviljat,
och nu vill jag minnas, att dessa lån utgå med inemot en miljon kronor örn
året. Det är kanske många som se detta med oblida ögon men det är väl
använda pengar.

Den andra frågan gäller, att denna rörelse skulle överföras från hushållningssällskapen
till landstingen. Innan vi togo förslaget 1928, hade jag den
uppfattningen, att detta borde överföras från hushållningssällskapen, samt att
staten tog det ekonomiska ansvaret. När det sker val i hushållningssällskapen.
är det en sinkadus, vilka man väljer. Man kan välja personer, som icke
ha det ringaste intresse för egnahemsrörelsen. Men dessa, som ha behov av
lån, vare sig jordbrukslån eller bostadslån, det är den fattiga delen av befolkningen.
och de ha vanligtvis ingenting att säga till om i hushållningssällskapen.
De få sålunda aldrig vara med örn att. välja ombud, som skola handhava
deras angelägenheter. Om detta kom till landstingen, bleve det mera
stabiliserat. I och med att man överför detta till landstingen, bör naturligtvis
staten taga hand om det ekonomiska ansvaret, och hela det ekonomiska
förfarandet måste handhavas på en plats. Nu ha vi ett trettiotal kassörer
i landet. Det kan koncentreras till en enda punkt, och ett pär tre personer
kunna sköta denna verksamhet. De nämnder, som sortera under egnahemsstyrelsen
i länen, böra naturligtvis ha en viss självbestämmanderätt, men det
borde även vara klagorätt, och man borde ha män i styrelsen, som taga del
av frågorna och bemöda sig örn, att göra det bästa möjliga.

Nu har herr statsrådet här sagt, att han icke kan förorda omläggning och
påpekat, att det var så nyligen, som denna fråga var uppe. Jag förstår herr
statsrådet och klandrar honom icke för det. Herr statsrådet har ju själv lagt
fram propositionen 1928, och det vore ju nästan mycket att begära, att statsrådet
skulle gå ifrån sin egen ståndpunkt. Men det var ju på det sättet, att
herr Linder var en förutseende man, när vi behandlade detta ärende. Han
hade till utskottsutlåtandet fogat en reservation, vari han yrkade avslag på
Kungl Mii,i:ts proposition och begärde skrivelse till Kungl. Majit örn ny och
skyndsamt utredning i syfte att erhålla självständiga länsegnahemsnämnder
samt ii 11 Kungl. Majit skulle flir riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Herr Linder motiverade sitt yrkande bland annat
med följande: »Motståndet beträffande den av utskottet förordade organisationen
riktar sig främst mot att nu kanske flir oöverskådlig framtid statens egnahemsrörelse
fastlåses vid hushållningssällskapens egnahemsnämnder. Ingen
tror viii, att verksamheten, knuten till hushållningssällskapens ekonomiska in Andra

hammarens protokoll 1932. Nr 5-4.

Svar å interpellation.

(Forts.)

Kr 54. 18

Fredagen den 3 juni.

Svar ä interpellation.

(Forts.)

tressen och risker och med elen i stort sett kritiska, ofta nog till misstro gränsande
uppfattningen om småbruksnybildningen, skulle erhålla lokala organ
för effektiv jordanskaffning för nya jordbruk eller för tillägg till ofullständiga
jordbruk, och ej heller skulle någon intensivare ledning för arrendejordbrukens
frilösning vara att förvänta. Snarare har man erfarenhetsbetonad rätt
att antaga, det denna organisationsform i stort sett ej kommer att medföra de
goda ansatsernas förverkligande.» Sedan vill jag också nämna en annan sak,
som egentligen. också går mot herr statsrådets uppfattning, och det är, att
även herrar Johansson i Uppmälby, Olovson i Västerås och Adler vid samma
tillfälle avgav en reservation, där de bland annat sade: »Givet är, att égnahemsorganisationen
skall stå under statens ledning och kontroll, men det torde
måhända vara ändamålsenligare att knyta den lokala organisationen även vid
landstingen, varigenom de lokala intressena kunde bliva bevakade, och uttrycka
den förhoppningen, att Kungl. Majit tager frågan om den lokala egnahemsorganisationens
ändamålsenliga anordnande under förnyad omprövning och
därvid söker åstadkomma en lokalorganisation, varigenom egnahemsverksamheten
frigöres från hushållningssällskapen». Samtliga dessa reservanter ha
varit inne på frågan om att överföra detta till landstingen. Det är bara tråkigt,
att man icke gick in för detta 1928, ty då hade det blivit ett vida bättre
förhållandet.

Jag vill icke sia örn denna sak, men jag tror, att örn tio år ''Ilar det nog
kommit fram så många bevis på att det icke är bra, som det är, att denna
fråga kommer att lösas inom denna tidsperiod.

Jag ber, för att man icke skall tro, att jag ser alldeles för ensidigt på denna
sak, att få nämna, att man visat missnöje med nuvarande förhållanden och
givit uttryck i pressen för sina erfarenheter. Här har jag en artikel. Det
är kravet från egnahemsfolket i Grästorp. Det heter i denna artikel: »Egnahemsägarna
i Grästorpstrakten hade i dag sammanträde här för att diskutera,
vilka åtgärder som böra vidtagas för att bringa hjälp i deras betryckta
ställning. Efter en ingående diskussion beslöts antaga samma resolution, som
framlämnats till regeringen av egnahemsägarna i Kristianstads län. dock med
undantag av en punkt, som icke var tillämplig på förhållandena i Skaraborgs
län. Utöver punkterna i nämnda resolution beslöts göra två tillägg, nämligen
att de organisatoriska åtgärder, som av statsmakterna komma att vidtagas
för förbättrad avsättning till högre priser av jordbrukarnas produkter, på allt
sätt stödjas samt vidare, att egnahemsrörelsen förstatligas och att övervakningen
av densamma överflyttas från hushållningssällskapen till landstingen.»

Ja, nu skall jag snart sluta, herr talman. Jag förstår, att herrarna vilja
härifrån. Men jag vill bara göra ett litet tillägg. Jag hoppas, att ni som äro
valda till statsrevisorer, också göra en liten titt upp till egnahemsstyrelsen.
Jag kan icke tänka mig, att med den lilla uppgift, som den har att fylla,
det icke där skulle kunna göras besparingar. Jag kan icke tänka mig, att
hyran i de nya lokalerna går till mindre än 15,000 ä 20,000 kronor. Det finns
en chef, som jag antar förtjänar en 15,000 ä 16,000 kronor, en byrådirektör

12,000 å 13,000 och en notarie med 6.000 k 7,000 kronor, därjämte tre stycken
riksdagsmän med var sin tusenlapp i arvode för några få sammanträden plus
reseersättningar och dagtraktamenten, vidare skrivbiträde och vaktmästare.
Jag tror, att det vore förnuftigt, örn man gick tillbaks till det gamla systemet
med en duktig egnahemsinspektör tills man får en omläggning av systemet.
När man i egnahemsstyrelsen ingenting har att säga till om, är det bara bortkastade
pengar att ha det. som man nu har det.

Herr Magnusson i Skövde: Herr talman! Jag måste göra en liten bekännelse.
Herr Osberg förargade sig över att herr Leffler skrattade, när herr

Fredagen den 3 juni.

19 Nr 54.

Osbergs namn nämndes i interpellationssvaret. Jag får bekänna, att även jag Svaråinteroch
många med mig gjorde detsamma, och jag tror, att jag icke begår någon pellation.
indiskretion, om jag säger, att det nästan föreföll mig, som om till och med (Fort*.)

hos statsrådet förefanns vissa linjespel kring mungiporna, som kunde tydas
som ett leende. Jag kan icke neka till att, när herr Osberg höll sitt långa anförande,
erinrade jag mig en liten teckning, som finnes i kvällens Allehanda,
där en gumma säger till en viss varelse, som sitter fast i grinden: Nog är du
illa ute, min vän, men så låter du höra det också. Herr Osberg måtte .lia suttit
i sin bänk och tänkt över vittneseden, som förmanar, att »ingenting förtiga»,
men huruvida herr Osberg också tänkte på fortsättningen, att ingenting »tilllägga
eller förändra», därom kan man vara mera tveksam, när man hörde allt,
vad han här hade att föredraga.

Men för att lämna en sådan här liten avbasning åsido och yttra sig allvarligt
i frågan, så har jag närmast begärt ordet för att mycket livligt varna mot
den omorganisation av egnahemsnämnderna, som herr Osberg synes vilja förorda,
nämligen att förlägga dem under landstingen. Jag är icke till fullo tillfredsställd
med den nuvarande organisationen av egnahemsnämnderna. Men
det vore en olycka, om vi »politiserade» dessa nämnder, och detta skulle bli
fallet, om vi förläde valet av nämnderna till landstingen. Ty därav skulle
förr eller senare följa, att det vid valet tillämpades någon sorts medelproportional
mellan partierna i landstingen, något som förvisso icke skulle gagna
rörelsen.

I övrigt vill jag icke med hänsyn till den hårt anlitade tiden gå in i detta
vidlyftiga spörsmål örn egnahemsrörelsen, dess organisation och fortsatta utveckling.
Vi ha ärenden liggande på kamrarnas bord, som giva oss anledning
att senare diskutera saken.

Herr Olsson i Broberg: Herr talman! Jag hade icke tänkt att deltaga i
denna debatt, men det är åtskilligt i herr Osbergs resonemang, som gör, att jag
anser det nödvändigt att yttra några ord.

Såsom medlem av Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och dess
förvaltningsutskott känner jag mycket väl till frågan, ty den hav varit uppe
i förvaltningsutskottet — örn jag icke minns fel flera gånger. Emellertid vill
jag ifrågasätta, huruvida riksdagen är rätt forum, när det gäller att upptaga
en tvist mellan Göteborgs och Bohus läns egnahemsnämnd och två egnahemslånetagare
i länet. För var och en, som tager del av de bestämmelser, som gälla
för egnahemsnämndernas verksamhet, är det ju uppenbart, att riksdagen egentligen
icke kan någonting åtgöra i saken, liksom herr statsrådet förklarat, att
han icke heller på något sätt vill framhålla några direktiv eller synpunkter.

Man får därför hålla sig inom författningarnas och bestämmelsernas ram. Såsom
av herr statsrådets svar framgick och såsom vi i övrigt känna till, äro
egnahemsnämnderna självständiga och ansvariga organ, som ha att handhava
egnahemsrörelsen. Alltså kan ingen myndighet egentligen lägga sig i egnahemsnämndernas
göranden och låtanden. Vi lia ju också hört, vilket svar vederbörande
fått från egnahemsstyrelsen i detta fall. Nämnderna få handla på
eget ansvar. Det står i bestämmelserna, att egnahemsnämndernas ledamöter
en för alla och alla för en ii ro ansvariga för de beslut, i vilka de deltaga.

Emellertid får man ju säga, att det är beklagligt, att de, som det här är fråga
örn, kommit i ekonomiskt trångmål.

Jag kan också säga som här antyddes — jag tror av herr statsrådet —
att det nog är nödvändigt att egnahemsnämnden i Göteborgs och Bohus län
är synnerligen försiktig — och den har varit det -— med tanke på det ansvar
som åvilar nämnden, då det är fråga örn dessa lån, vilka i stor utsträckning —
särskilt i fråga örn bostadslån — beviljas åt stenindustriens utövare. Vi veta

Nr 54. 20

Fredagen den 3 juni.

Svar å i riter -pellation.
(Forts.)

ju, att dessa ha icke något som helst existensobjekt att falla tillbaka på om
industriel! i fråga icke kan upprätthållas. Deras egna hem bli ju, örn icke
stenindustrien kan fortsätta, nästan värdelösa, ty om icke förutsättningar finnas
för en människa att leva på en ort, så är det givet, att ingen heller kan gå
och köpa ett eget hem där, i synnerhet som det kan befaras, att det går därhän,
att det måste utmätas för att täcka egnahemslånen. Dessa omständigheter
göra, att egnahemsnämnden i länet nog har varit rätt försiktig i fråga örn
beviljande av egnahemslån. Å ena sidan bör ju nämnden tänka på, att den
skall hjälpa människor, som behöva hjälp för att skaffa sig ett eget hem, men
å andra sidan är det givet, att nämnden såsom den lånemyndighet, som har att
svara inför sitt hushållningssällskap, sin målsman, för de lån som beviljas
och för de säkerheter som ställas för lånen, måste tänka på, huru det skall bli,
ifall det går därhän, att dessa egnahem måste försäljas exekutivt för att täcka
lånen om vederbörande icke kunna omsätta deni. Därför tycker jag, att
det hårda omdöme, som herr Osberg här fällde örn egnahemsnämnden därnere,
är ganska obefogat. Vi ha, som jag nämnde, i hushållningssällskapets förvaltningsutskott
haft uppe frågan åtskilliga gånger — herr Osberg har
dragit den även där — men jag kan icke erinra mig, att förvaltningsutskottet
reagerat mot nämndens åtgöranden eller att det icke godkänt nämndens ståndpunkt.

Jag ville lia sagt detta, därför att jag anser, att bär har min gamle vän
Osberg låtit frågan sväva långt utöver de gränser, inom vilka den borde rymmas.
Jag tycker också, att det kan vara onödigt att uttala sådana hårda omdömen
och insinuationer, som dem han framkastade mot egnahemsnämnden i
Göteborgs och Bohus län. Jag tror, att den består av personer, vilka — såväl
statens representant som de övriga — icke förtjäna att bli behandlade på ett
dylikt sätt i riksförsamlingen.

Herr Osberg: Herr talman! Det är väl, att nian ej behöver vara beroende
av herrar Olsson i Broberg och Magnusson i Skövde, örn nian vill ha ett spörsmål
dryftat i riksdagen. Jag anser att en så vildig fråga som denna har man
rätt att draga inför riksdagens forum. Vad skulle herr Olsson säga, örn det
vore en sak som läge honom örn hjärtat, och den rönt en sådan behandling som
denna gjort. Nu vet jag, att herr Olsson och jag komma aldrig överens när
det gäller sociala frågor. Herr Olsson har talat mycket örn landstingets oförmåga
i Göteborgs och Bohuslän. Jag tycker det är egendomligt, när han själv
är ordförande i detsamma. Skulle nian resonera på det sättet herr Olsson
gjort, vore det väl bättre att lägga ned rörelsen helt och hållet. Örn herr Olsson
blivit i tillfälle taga del av det P. M.. som jag omnämnt, hade nog herr
Olsson avstått ifrån att använda ordet insinuationer.

Vad herr Magnusson i Skövde beträffar, så vände han sig mot min tankegång
antagligen på grund av sin utomordentliga högerbetoning. Ty han tänker
nog, att om socialdemokraterna få medbestämmanderätt i nämnderna, får
han icke tillräckligt att säga till örn. Det är där skon klämmer. Det är makten
det gäller. Men herr Magnusson! Socialdemokraterna får ju vara med om
att bevilja pengar åt egnahemsrörelsen. Herr Magnusson är ej belåten med den
nuvarande organisationen av egnahemsnämnderna, varför inte då föreslå en
bättre form?

Herr Magnusson i Skövde gör sig rolig över en berättelse som han lånat.
Lånade kvickheter lukta unkna, herr Magnusson.

Herr talman, denna fråga är så viktig, att vi böra taga oss tid att diskutera
den. Och den får lov att falla framåt, örn det skall bli ordning och reda i det
hela.

Fredagen den 3 juni.

21 Nr 54.

Chefen för jordbruksdepartementet herr statsrådet voll Stockenström: Herr Smr å intertalman!
I likhet med en föregående ärad talare anser jag, att varken tiden eller
platsen är lämplig för att närmare behandla den kontrovers, som synes ha
uppstått mellan herr Osberg oell egnahemsnämnden i Göteborgs och Bohus län.

Jag begärde ordet endast med anledning av vad herr Osberg yttrade örn egnahemsstyrelsen,
örn dess chef, om dess tjänstemän, örn dess arbetsuppgifter
och även om den hyra nämnden betalar. I sistnämnda hänseende vill jag säga,
att den förmodan, herr Osberg hyste, var alldeles felaktig, och att hyran endast
utgör en bråkdel av den siffra, herr Osberg nämnde. Enligt min mening är
det uttalande, herr Osberg gjorde örn egnahemsstyrelsen och dess chef och
tjänstemän, ogrundat och oriktigt. Jag tror icke, att herr Osberg skulle ha
fält ett sådant yttrande, örn han närmare känt till det sätt, varpa egnahemsstyrelsen
arbetar, de arbetsuppgifter den har och det arbetsresultat den redan uppnått
under den tid av endast några få år, som den utövat sin verksamhet.

Herr Olsson i Broberg: Herr talman! Herr Osberg nämnde, att det här vidlag

var makten man ville komma åt. Jag förstår icke det talet. Det är väl
icke fråga om någon särskild makt på något håll. Här gäller det ju ett organ
med valda medlemmar — denna egnahemsnämnd — som har att bestämma. Men
jag får säga, att skulle egnahemsverksamheten komma att indragas under landstingen,
kunde det verkligen bli fråga örn en maktfördelning.

Vi ha i Bohuslän en rätt stor förmedling av fiskerilån, och denna verksamhet
sorterar under landstinget. Det är ju med fiskare som med mångå andra,
att de kunna komma i sådana situationer, att de ha svårt att fullgöra sina omsättningar
och räntebetalningar på de tider, som i förbindelserna äro bestämda.

Man har då tillmötesgått dem på alla möjliga sätt och låtit dem få betala i den
män de ha kunnat det under hela året. Jag vill bara nämna ett exempel på
huru det kan gå. Det var ett år åtskilliga, som trodde, att det skulle^kunna
göras mjukare och bättre bestämmelser för fiskarna i fråga om deras lån, och
de drogo därför fram frågan i landstinget. Vi fingo en stor debatt där. Saken
gjordes ut och många trodde, att fiskarna voro ganska hårt behandlade.

Man valde så en kommitté, som fick att utreda frågan och se till, huruvida
några bättre och fördelaktigare bestämmelser för fiskares låneinbetalningar
skulle kunna åvägabringas. När emellertid kommittén kom att ga närmare in
på frågan — de t. o. lii. reste upp till Stockholm och talade med myndigheterna
häruppe — så visade det sig, att både motionärerna och de, som mycket vitt och
brett ordat örn saken, icke visste vad de ville till slut. Det var ingenting att
åtgöra. Det kunde ingenting göras utöver det som redan var åtgjort-, och det
hela ledde icke till någon väsentlig åtgärd. Emellertid som sagt: så går det,
när en dylik rörelse skall sortera under ett landsting.. Jag tror salunda, att en
sådan anordning vore synnerligen olämplig. För övrigt är det ju en sak, som
man icke här behöver inlåta sig på. Eftersom den emellertid nämndes, ville
jag för mili del endast förklara, att det säkerligen vöre till skada för egnaliemslånerörelsen,
örn den skulle komma under landstingets förvaltning.

8 G.

Ordet lämnades härefter till chefen för försvarsdepartementet herr stats- Svar å luterrådet
Rundqvist, som anförde: Herr talman! Med denna kammares tillstånd peilat,™,.

har dess ledamot herr Olovson i Västerås — under framhållande att Svenska
järnvägsverkstäderna i Linköping enligt en tidningsuppgift planerade en betydande
utvidgning av sin flygplanavdelning med anledning av en beställning
å bland annat 2f> flygplan för flygvapnets'' räkning, medan samtidigt de båda

Nr 54. 22

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

statliga flygverkstäderna å Malmen och i Västerås icke vore helt utnyttjade
för tillverkning av flygmateriel — till mig framställt förfrågan, huruvida jag
har mig bekant, att det råder brist på arbete vid statens flygverkstäder och att
det samtidigt för flygvapnets räkning gjorts omfattande beställningar vid en
privat verkstad samt huruvida jag har för avsikt att vidtaga någon åtgärd,
som kan leda till att flygvapnets behov av materiel i första hand fylles genom
beställningar vid statens egna verkstäder.

Med anledning härav får jag anföra följande.

Enligt 1925 års riksdags beslut rörande flygvapnets organisation skola för
flygFftälenelens underhall och vård finnas —• förutom mindre reparationsverkstäder
vid de särskilda flygkårerna —. två större flygverkstäder, den ena å
Malmen och den andra i Västerås. Av riksdagen förutsattes, att vid de mindre
reparationsverkstäderna skulle utföras sådana underhållsarbeten, som beständigt
krävas för materielens hållande i krigsdugligt skick, medan vid de båda
större flygverkstäderna skulle utföras större reparationer samt nytillverkning
i viss utsträckning. Nyanskaffning av flygmateriel avsågs däremot skola i huvudsak
äga rum genom beställning från den civila industrien. I enlighet härmed
har flygvapnets verkstadsorganisation sedermera genomförts.

Enligt vad flygstyrelsen meddelat har mindre god tillgång å arbete tid efter
annan förekommit vid de båda statliga flygverkstäderna å Malmen och i
Västerås. Elygstyrelsen har dock i görligaste mån sökt tillföra dessa verkstäder
lämpliga beställningar för driftens ostörda gång. Vid flygverkstaden
å Malmen voro, enligt mig den 14 sistlidne april lämnad uppgift, ett 10-tal
arbetare, huvudsakligen snickare permitterade. Anledningen till permitteringen
har varit den, att man i fråga örn flygplankonstruktionerna numera gått
in för användandet i större omfattning än tillförne av stål i stället för trä,
varigenom .en reducering av antalet arbetare tillhörande yrkesgrenen snickare
nödvändiggjorts. Vid flyg-verkstaden i Västerås voro enligt likaledes den
14 sistlidne april lämnad uppgift däremot inga arbetare permitterade, men har
arbetstiden .därstädes måst inskränkas i viss grad, omkring 15 % av den normala.
Enligt vad jag erfarit, har flygstyrelsen under april månad låtit vid
denna verkstad igångsätta tillverkning av bland annat reservflottörer, varigenom
arbetstillgången anses säkerställd för en tid framåt. Därjämte har helt
nyligen beslutits att tillverka en del reservmateriel — 3 ställ flygkroppar,
vingställ m. m. till spaningsflygplan — vid verkstaden å Malmen.

I fråga örn avvägningen av den fasta arbetarstammens storlek vid de båda
flygverkstäderna framhåller flygstyrelsen, att denna i första hand bör ske med
tanke på möjligheten att inom rimlig tid därstädes kunna utföra erforderliga
reparations- och underhållsarbeten å flygmaterieleii. Dessa arbeten äro emellertid.
i viss mån säsongarbeten, i det att omfattningen därav beror på flygutbildningens
större eller mindre intensitet under olika perioder av året. Nytillverkning
av flygmateriel bör enligt flygstyrelsens åsikt utföras vid flygverkstäderna
i den utsträckning, som är nödvändig för att under de tider, då reparationsarbetena
hava mindre omfattning, utjämna arbetstillgången. ävensom
därjämte i syfte att bereda verkstadspersonalen möjlighet att bibehålla och utveckla
sin yrkesskicklighet.

Utgångspunkten för den framställda interpellationen är den av flygsts^relsen
verkställda nybeställningen å flygmateriel hos Svenska järnvägsverkstäderna i
Linköping. I avseende å den omfattning, vari nyanskaffning av flygmateriel
för. närvarande äger rum genom beställningar hos den inhemska privata industrien,
har jag från flygstyrelsen inhämtat, att hos Svenska järnvägsverkstäderna
den 12 februari 1932 beställning skett av de förut omnämnda 25 flygplanen
(skolflygplan) samt att med Svenska aeroaktiebolaget å Lidingön den 5
november 1931 träffats avtal örn leverans av 3 jaktflygplan. Av den hos

Fredagen den 3 juni.

23 Kr 54,

Svenska järnvägsverkstäderna placerade beställningen arn för närvarande 2
flygplan, avsedda såsom typexemplar, föremål för tillverkning. Enligt det
med denna firma slutna leveransavtalet skall viss del av beställningen (till större
delen snickeriarbeten) utföras vid flygverkstaden å Malmen, varigenom denna
verkstad kommer att beredas ökat arbete under nästa budgetår.^ Till jämförelse
med nyss sagda beställningssiffror må nämnas, att vid de båda statliga
flygverkstäderna för närvarande pågår nytillverkning av 12 spanings- oell 3
övningsflygplan.

De skäl, som för flygstyrelsen varit avgörande för de verkställda matenelbeställningarna
hos nyssnämnda privata företag, hava av flygstyrelsen angivits
vara följande. I första hand har flygstyrelsen härigenom åsyftat att ställa
sig till efterrättelse 1925 års riksdags beslut i vad avser sättet för nyanskaffningen
av flygmaterielen, nämligen att denna skall, såsom förut- av mig nämnts,
i huvudsak äga rum genom beställning hos den privata industrien. Nyanskaffning
av flygmateriel genom enskilda verkstäder är betingad av nödvändigheten
för flygvapnet att utan alltför stor tidsutdräkt kunna erhålla erforderlig
materiel. Ny tillverkning av flygmateriel vid de egna verkstäderna medför
nämligen — i den mån detta sker såsom utjämningsarbete vid eljest bristande
arbetstillgång — längre leveranstid än vid de enskilda verkstäderna, varest nybeställningar
kunna utföras i en följd. Under krig är det uppenbarligen nödvändigt
att taga i anspråk den enskilda industrien för materieltillverkning för
flygvapnet. Det är ur denna synpunkt av stor vikt och betydelse, att den enskilda
industrien redan i fredstid tillföres beställningar för att på så sätt bliva
i tillfälle att förbereda sig för tillverkningen under krigsförhållanden. Vid
de vidtagna åtgärdernas bedömande bör — yttrar flygstyrelsen — ej förbises,
att flygplanbeståndet ännu icke nått den omfattning, för vilken flygvapnets
verkstäder planlagts, i följd varav dessa icke kunnat helt utnyttjas.

Elygstyrelsen har i yttrande till mig meddelat, att styrelsen avser att under
hänsynstagande till förenämnda av styrelsen framförda synpunkter i görligaste
mån tillföra de egna flygverkstäderna det arbete, som lämpligen kan utföras
vid dem. . .

I interpellationen uppgives, att Svenska järnvägsverkstäderna i Linköping
skulle planera en betydande utvidgning av sin flygplanavdelning i anledningav
den därstädes gjorda beställningen. Flygstyrelsen har med avseende härå
meddelat, att en utvidgning tidigare väl varit påtänkt, men att åtgärderna härutinnan
sedermera begränsats till vissa förändringar av en redan befintlig
byggnad.

Enligt 1925 års riksdags beslut skall, såsom av det anförda framgår, förekommande
nyanskaffning av flygmateriel i huvudsak äga rum genom beställning
från den privata industrien, under det att vid de centrala flygverkstäderna
skola utföras större reparationer samt nytillverkning i viss utsträckning. Vid
sådant förhållande och då vid flygstyrelsens egna verkstäder för närvarande
pågår tillverkning av sammanlagt 15 flygplan, synes intet vara att erinra mot
att flygstyrelsen hos Svenska järnvägsverkstäderna i Linköping placerat ifrågavarande
beställning å 25 skolflygplan (flygplan av mindre dimensioner).
Uppenbarligen bör en sådan avvägning ske mellan nytillverkningen vid de egna
flygverkstädema och den hos den privata industrien placerade nyanskaffningen,
att såvitt möjligt en kontinuerlig drift vid de egna verkstäderna ripp råtthål
lea. Det lärer dock svårligen kunna undgås, att en viss ojämnhet i fråga
örn beställningarnas fördelning någon gång kan uppstå. Detta kan delvis bero
på skiftande anslagstillgång för ändamålet. Det förhållandet, att en större leverans
ofta medför ett förmånligare pris för den levererade varan, kan givetvis
ock medföra en dylik ojämnhet. .Tåg förutsätter emellertid, att flygstyrelsen
sliker tillse, att flygmaterieltillverkningen fördelas på ett sådant sätt mellan

Svar å interpellation.

(Forts.)

Är 54. 24

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forti.,

de egna verkstäderna och den enskilda industrien, att en så jämn arbetstillgång
som möjligt kommer att förefinna.? vid de förstnämnda. I detta sammanhangfår
jag meddela, att, jämlikt av Kungl. Majit den 24 september 1931 fattat
beslut, utredning pågår rörande tygverkstäderna? effektivitet och ekonomi
m. m. Härvid kommer även frågan om fördelningen av flygmaterieltillverkningen
mellan statliga och enskilda verkstäder att tagas under övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag såsom svar å interpellationen
meddela, att jag ej anser anledning förefinnas, att för närvarande vidtaganågon
åtgärd i syfte, att flygvapnets behov av materiel i första hand fylles
genom beställningar vid flygvapnets egna verkstäder.

Vidare yttrade:

Herr Olovson i Västerås: Herr talman! Vanlig artighet bjuder ju alltid,
att en interpellant frambär ett tack för det svar han får på sina frågor. Därom
ha vi ju för övrigt här under ett par timmar förut blivit underrättade. När
jag frambär mitt tack till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet,
innebär detta emellertid mera än en vanlig artighetsfras. Jag tror mig
nämligen ^i herr statsrådets svar kunna spåra något av vilja att söka göra slut
på eller åtminstone minska de verkliga missförhållanden, som jag tillät mig
påtala i motiveringen för mina. frågor. Naturligtvis är herr statsrådets svar
formellt ett försvar för flygstyrelsens handlande och dispositioner, och naturligtvis
förklarar herr statsrådet sig icke för närvarande böra vidtaga några
åtgärder i syfte att låta flygvapnets behov av materiel fyllas genom beställningar
vid flygvapnets egna verkstäder. Naturligtvis. Något annat hade jag
ju heller aldrig väntat. Men ändå har jag anledning att vara ganska belåten
med resultatet av mina påpekanden. Om jag går förbi flygstyrelsens i herr
statsrådets svar instuckna försvarstal och håller mig till vad herr statsrådet
själv har att säga, så, tycker jag mig nämligen däri finna ett löfte örn att statens
flygverkstäder i första hand skola hållas i gång. Och det var egentligen
ett sådant löfte som jag ville ha. Jag anser mig kunna utläsa ett sådant löfte
ur följande ord i herr statsrådets svar: »Jag förutsätter emellertid, att flyg styrelsen

söker tillse, att flygmaterieltillverkningen fördelas på ett sådant
sätt mellan de egna verkstäderna och den enskilda industrien, att en så jämn
arbetstillgång som möjligt kommer att förefinnas vid de förstnämnda.» Egentligen
borde det ju hava hetat ungefär så här: att tillverkningen bör så fördelas,
_ att statens egna verkstäder i första hand utnyttjas i full utsträckning.
Men jag får nöja mig med de löften, som givits, och får med Sehlstedt sjunga,
att »det är vackert så».

Detta var egentligen den artiga delen av svaret. Nu kommer den mindre
artiga. De hörbara ord, som jag uttalar, måste ju av formella skäl vara riktade
till herr statsrådet, men i mitt hjärta talar jag egentligen med flygstyrelsen.
Det heter i svaret, att enligt 1925 års riksdagsbeslut skall »nyanskaffningav
flygmateriel i huvudsak äga rum genom beställning från den privata industrien».
Jag är emellertid alltjämt okunnig örn något uttalande från riksdagens
eida, som kan motivera stora beställningar vid de privata verkstäderna,
medan arbetarna vid statens egna verkstäder till en del gå arbetslösa. Jagvar
dock med i andra kammaren även 1925, och jag var i tillfälle att övervaka
förhandlingarna i 1925 års försvarsutskott, men jag har icke kunnat påminna
mig något sådant uttalande, och jag har förgäves letat i handlingarna
efter ett uttalande, som kan ge stöd för flygstyrelsens förfarande. Själva,
skapandet av två centrala flygverkstäder för reparationer och nytillverkningar
måste ju förutsätta den meningen, att verkstäderna skola utnyttjas. Något
annat måste ju helt enkelt vara uteslutet, och det får ankomma på herr stats -

Fredagen den 3 juni.

25 Nr 54.

rådet eller flygetyrelsen att bevisa motsatsen. Tills vidare anser jag ett uttalande
om denna innebörd icke föreligga. Flygstyrelsen medger — jag håller
mig nu till referatet i herr statsrådets svar — att det varit mindre god tillgång
på arbeten vid de båda verkstäderna i Västerås och Malmen, och flygstyrelsen
bestrider icke någon av de uppgifter, som jag lämnat i motiveringen
för mina frågor, men flygstyrelsen säger sig hava i görligaste mån sökt. att
tillföra verkstäderna beställningar. Detta kan emellertid icke vara möjligt, ty
beställningar av 25 flygplan vid en privat verkstad, medan en del arbetare
voro permitterade och andra hade inskränkt tid vid statens egna verkstäder —
detta förfarande är ju det mest påtagliga bevis för att flygstyrelsen icke i
görligaste mån sökt att tillföra statens egna verkstäder beställningar. Nu
meddelar flygstyrelsen, att vissa arbeten hava satts i gång. Sålunda hava
vissa reservarbeten eller vad man skall kalla det satts i gång vid flygverkstaden
i Västerås i stället för de permitteringar, som ställts i utsikt vid den tid
i slutet av mars, när min interpellation framställdes. Vidare meddelas, att
en del snickeriarbeten, som ingå i tillverkningen av de privat beställda flygmaskinerna,
komma att utföras på statens verkstad å Malmen. Det är statens
arbete, som alltså skall utföras på statens verkstad med ett privat företag
som mellanhand. Det är, örn man skall tala flygspråk, med förlov sagt en
ganska omotiverad mellanlandning. Det fattas nu bara, att man kommer och
påstår, att riksdagen givit direktiv örn att ett privat bolag skulle vara mellanhand
mellan flygstyrelsen och statens flygverkstäder.

Men nu kommer jag egentligen till det centrala i hela historien. Det heter i
svaret, att »skiftande anslagstillgång» kan förorsaka »en viss ojämnhet ifråga
örn beställningarnas fördelning». Det är egentligen där vi hava kärnpunkten.
Att förbruka anslag alltså till beställningar vid de privata verkstäderna,
så att en del arbetare vid statens flygverkstäder få vara arbetslösa och andra
arbeta inskränkt tid, och att sedan gå fram och ropa på ökade anslag, så att
dessa arbetare kunna beredas arbete, det är ungefär på det sättet, som psalmerna
gå. Det är ingen som behöver tvivla på meningen. Det är det vanliga
svaret, som arbetarna få. när de med vederbörande resonera örn arbetsbrist:
ja, riksdagen lämnar icke tillräckliga anslag till flyget. Det förefaller emellertid,
att om anslagen betecknas som knappt tillmätta, borde de väl i första
hand utnyttjas för beställningar vid de verkstäder, staten har byggt upp.
Det är dyrbara anläggningar, ovanligt dyrbara anläggningar för den produktionen.
Ingen privat industri skulle säkerligen få kosta på så mycket för anläggning
av fabrikslokaler, maskiner, staket, bekvämligheter, vakthållning och
allt sådant, som man kostat på dessa verkstäder. Det är dyra anläggningar,
och det är stor administrationspersonal. Det är helt enkelt slöseri att icke utnyttja
dessa anläggningar och den personal, som där finns. När därtill kommer,
att sakkunskapen förklarar, och jag skulle tro att flygkommissionens
papper ge belägg därför, att de på statens verkstäder tillverkade flygmaskinerna
äro både bättre och billigare än de privat beställda. Historien om de
dåliga, dyra och de farliga flygmaskinerna är en annan, och jag skall icke inblanda
den i denna debatt. Här gäller det att få tillverkningen i all tänkbar
utsträckning förlagd till statens verkstäder. Jag skall icke diskutera allt det
andra, som gärna kommer fram, när man diskuterar flyget. Jag skall därför
nöja mig med att som resumé av vad jag anfört säga, att jag ur statsrådets
svar bär utläst ett löfte om rättelse, och till tack för detta löfte skall jag å min
sida utlova hänsynslös vakthållning kring den centrala flygverkstaden i Västerås,
och så snart jag märker något försök att undandraga denna verkstad arbete,
skall jag låta höra av mig.

Chefen för försvarsdepartementet herr statsrådet llundqvist: Herr talman!

Jag skall endast nämna några ord med anledning av vad herr Olovson yttrade

Svar d inferå
pellatiov.
(Forts.)

Nr 54.

Fredagen den 3 juni.

Svar ä interpellation.

(Forte.)

därom, att det icke skulle finnas något i 1925 års beslut, som gick ut på, såsom
anförts, att »förekommande nyanskaffning av flygmateriel i huvudsak skall
liga rum genom beställning från den privata industrien, under det att vid de
centrala flygverkstäderna skola utföras större reparationer samt nytillverkning
i viss utsträckning». Jag vill gentemot detta påstående framhålla att uttalande
av sådant innehåll gjordes av departementschefen i 1925 års förslag till
flygvapnets organisation.

I övrigt anser jag mig icke böra vidare ingå på frågan än att jag vill framhålla,
att spörsmålet örn flygverkstädernas organisation m. m. är av ganska invecklad
beskaffenhet. Det har föranlett Kungl. Majit att år 1931 fatta beslut
örn utredning av flygverkstädernas ekonomi och effektivitet, och måhända kan
man i samband därmed komma till ett bättre resultat i fråga om kontinuerlig
drift vid flygverkstäderna.

Herr Holmgren: Herr talman! Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
gjorde nyss ett fullkomligt korrekt uttalande om vad riksdagen har uttalat
år 1925. Till vad han nu yttrade skulle jag vilja lägga att riksdagen
jämväl uttalade sig örn flygverkstaden i Västerås. Riksdagen sade — det
återfinnes i särskilda utskottets betänkande nr 1, jag vill minnas, att det är på
sid. 62, men jag kan icke försäkra, att det är riktigt — där sade riksdagen emellertid:
»Dessa verkstäder avses i första hand till underhåll av sjöflygplan.»
Detta gäller sålunda verkstaden i Västerås. Örn den har riksdagen gjort ett
klart och tydligt uttalande: i första hand för underhåll av sjöflygplan, — vilket
naturligtvis icke är ett förbud att göra något annat, men dess huvuduppgift är
denna.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har emellertid i en skrivelse,
som jag har här framför mig, mycket kraftigt strukit under behovet av
en privat flygindustri här i landet. Jag hade icke tänkt att upptaga tiden
med att återge det, det tar två eller tre minuter, men eftersom herr Olovson gått
så starkt fram på denna linje, skall jag be att få återge vad kommissionen där
säger i utdrag:

»— Kommissionen vill lill en början erinra örn, att senare tiders erfarenheter
giva vid handen, att det är nödvändigt att under krig i väsentlig mån bygga
materialanskaffningen för försvarets räkning på ett utnyttjande av den privata
industriens tillverkningsförmåga. Den privata industrien måste därför i krigstid
i mycket hög grad tagas i anspråk för tillverkning av krigsförnödenheter
av olika slag. För att detta skall bliva möjligt inom rimlig tid efter krigsutbrott
måste emellertid redan i fred vissa åtgärder vidtagas med hänsyn till
den privata industrien. Ett samarbete med vetenskapliga institutioner och
forskningsorgan är ock ur denna synpunkt mången gång av behovet påkallat.
De erforderliga åtgärderna bliva emellertid inom industriens olika verksamhetsområden
av växlande beskaffenhet och omfattning allt efter tillverkningens
art och industriens förutsättningar att framställa den ifrågavarande inaterielen.
» — — —

»Står valet mellan statsdrift och enskild drift någorlunda fritt, torde väl i
de flesta fall ingen tvekan råda därom, att icke privatdriften har åtminstone
ett ekonomiskt företräde i sin större smidighet och sina vidsträcktare möjligheter
till anpassning efter växlande förhållanden.»

»Vad flygplan tillverkningen beträffar gäller det en materiel, vars utveckling
måste anses vara av stor betydelse icke blott ur militär utan även ur allmän
synpunkt. En tillverkning av flygplan inom privatindustrien synes under sådana
förhållanden naturlig, och till denna bör då den statliga verksamheten
på lämpligt sätt anslutas. Då tekniken på hithörande område emellertid utvecklats
mycket snabbt, är det tydligt, att de privata verkstäder, som kunna

Fredagen den 3 juni.

27 Sr 54.

komma i fråga, ständigt måste hålla sig i nivå med den tekniska utvecklingen,
därest en konkurrenskraftig verksamhet skall kunna upprätthållas. Det bör
därför förutsättas, att ett betydelsefullt forsknings- och experimentarbete av
dem skall komma att bedrivas, vilket i flera avseenden måste äga nära beröringspunkter
med motsvarande militära verksamhet.»

»Ett särskilt skäl för att ur militär synpunkt uppskatta förhandenvaron av
en civil flygindustri ligger däri, att det ifråga örn militärflygplan gäller en
materiel, som i krigstid med all säkerhet blir föremål för en mycket hastig och
på ett tidigt stadium inträdande avgång och där följaktligen ett starkt ersättningsbehov
redan under det första krigsskedet kommer att göra sig gällande.
Av särskild vikt måste det därför vara, att på detta område finnes en tillverkningskapacitet,
som medger en snabb utsvällning, vilket näppeligen är möjligt
på annat sätt än att i fred redan befintlig enskild flygplanindustri i vidsträckt
omfattning tages i anspråk för ändamålet.»

»Tages den privata industriens förmåga i anspråk även då det gäller utformandet
av nya konstruktioner, erhåller denna på så sätt ett ekonomiskt stöd, som
bör vara fördelaktigt för utvecklingen, samtidigt som den fond av teknisk yrkeskunnighet,
som erfordras för verksamhetens bedrivande, göres fruktbärande
för den militära flygplantillverkningen i fredstid.»

»Det måste vidare betonas, att det stöd, som ett privat flygindustriföretag,
vilket i övrigt fyller rimliga anspråk i fråga örn tekniska resurser och finansiell
soliditet, bör kunna påräkna i form av beställningar, för detta måste få
ett helt annat värde, örn dessa beställningar framgå såsom led i en möjligast
konsekvent upprätthållen anskaffningsplan och ej, såsom fallet varit beträffande
inköpen från Svenska Aerö A.-B., hava karaktären av mer eller mindre
tillfälliga och oberäkneliga upphandlingar.»

»Ytterligare en synpunkt må här framhållas, nämligen betydelsen ur krigsberedskapssynpunkt
av att flygmaterielen kan framställas av inhemsk råvara.
Det synes med fog kunna göras gällande, att med avseende å det stöd, som
från statens sida lämnas den privata flygplantillverkningen, nämnda synpunkt
må skänkas vederbörligt beaktande.»

»Av det sagda framgår, att, enligt rikskommissionens åsikt, vägande skäl, vilka
beröra såväl freds- som krigstillverkningen, tala för, att det samarbete mellan
flygstyrelsen och privatindustrien i avseende å flygplantillverkningen, som
hittills ägt rum, planmässigt utvecklas.»

Jag vill för min del till alla delar instämma i vad rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap här uttalat, och jag vill framhålla som min uppfattning,
att ett samgående i fredstid mellan de militära och de civila intressegrupperna
förefaller mig vara absolut ofrånkomligt, därest man skall kunna
komma fram till en fruktbringande utveckling på det flygtekniska området trots
konkurrens från utlandet. Men under sådana omständigheter är väl också fullkomligt
naturligt och klart, att själva tyngdpunkten av det rena konstruktionsoch
försöksarbetet måste komma att flyttas över till den civila industrien, och
att statens verkstäder mera böra hava karaktär av rena reparations- och iståndsättningsverkstäder
än vad hittills varit fallet.

Örn man nu ser på det föreliggande fallet, så måste man göra den reflexionen,
att därest man skulle gå in för herr Olovsons linje och alltså skaffa flera
arbetstillfällen till Västerås, så blir följden en precis lika stor minskning av
arbetstillfällena inom den privata industrien; alltså lika många dagsverken,
sorn man får tillökade i Västerås, lika många dagsverken blir man på annat
håll av med ute i landet. Men örn man tar från den privata industrien de ytterligt
få tillfällen, som den nu har att kunna få leverera till staten, så blir
det icke längre möjligt för den industrien att stå på egna fötter. Den går

Svar d interpellation.

(Forts.)

Nr 54. 28

Fredagen den 3 juni.

Svar d interpellation
.
(Korts.)

omkull. Vad blir facit av en utveckling efter herr Olovsons linjer? Jo, att
man får ett visst antal dagsverken mera till Västerås, men får precis motsvarande
minskning i antalet på andra håll, och därtill kommer, att man får den
minskning, som uppstår genom att företag läggas ned, och de dagsverken, som
man skulle hava, örn de vore i gång för de civila intressena, utebliva. Alltså,
det hela gör ju en förlust, det blir ökning i Västerås, men det blir minskning
överallt annorstädes, där det förekommer flygplanstillverkning eller flygindustri,
och det blir sålunda ett rent lokalt intresse, som framföres av herr Olovson.
Men vi få väl ändock lov att i denna riksförsamling tillgodose ett riksintresse.

Herr Andersson i Stockholm: Herr talman! Herr Holmgren framhöll nödvändigheten
av ett intimt samarbete mellan flygstyrelsen och enskilda företagare.
Jag skulle till herr Holmgren vilja säga, att det ju ändå är angeläget
att ha i minnet, att detta samarbete har förekommit och förekommit i sådan utsträckning,
att man haft anledning fundera över, huruvida det varit till särskild
fördel för staten, eller örn det icke i stället bedrevs på det sättet, att
det medförde en del andra konsekvenser, som jag tror riksdagen betraktar som
synnerligen anmärkningsvärda. Jag syftar på vad flygkommissionen hade
sig ålagt att utreda.

Herr Holmgren har talat örn att antalet dagsverken skulle bliva detsamma,
örn arbetet utfördes vid enskilda verkstäder eller om det utfördes vid statens
verkstäder. Det är möjligt, att antalet dagsverken blir detsamma. Men de
ekonomiska verkningarna bliva säkerligen icke precis desamma. Jag vill
återkomma till den saken örn ett ögonblick. När det gäller det riksdagsbeslut,
som fattades 1925 och som åberopats som stöd för beställningar från flygstyrelsens
sida hos enskilda företagare, är det riktigt, att det föreligger ett beslut
av riksdagen av det innehåll som här refererats. Detta vill jag icke bestrida.
Men jag måste säga, att jag haft förfärligt svårt att på något sätt kunna klara
ut, huru de där satserna ha kommit in i riksdagsbeslutet. Och nog måtte det
väl ändå vara på det sättet, att det är vissa privata intressen, som på något
sätt lyckats smuggla dit dessa satser för att få något stöd för de anspråk, de
ville framställa gentemot flygstyrelsen. Ty det är icke på det sättet, herr
Holmgren, att flygstyrelsen utan vidare, utan påtryckning har bedrivit denna
verksamhet. Utan flygstyrelsen själv vittnar om, att den varit utsatt för mycket
hårda anspråk från enskilda företags sida, som proponerade, att de, med
stöd av 1925 års riksdagsbeslut skulle tilldelas beställningar. Flygstyrelsen
har själv i en skrivelse till Konungen sagt följande örn den saken: »Frågan om
fördelningen av flygvapnets tillverkning och reparation av flygmateriel mellan
enskilda och vapnets egna verkstäder har alltsedan flygvapnets uppsättande
varit under diskussion. Från enskilda företagare på området har städse framhållits,
att med stöd av riksdagens beslut huvuddelen av nytillverkningen av
flygmateriel borde ske vid enskilda verkstäder, under det att från den vid vapnets
verkstäder anställda personalens sida hävdats, att arbete skulle i första
hand beredas vapnets egna verkstäder och beställningar först därefter överlämnas
till enskilda företag.» Därav framgår också, herr Holmgren, att det
icke är flygstyrelsen och staten själv, som utan påtryckning avgjort, huru man
skulle placera beställningarna, utan enskilda företagare ha med riksdagsbeslutet
i handen kommit upp till flygstyrelsen. Och så ha de visat riksdagens
skrivelse. Var nu så vänlig, ha de sagt — örn de nu använde det uttrycket —
och ge oss beställningarna, ty dem skola vi ha. Flygstyrelsen säger i fortsättningen,
att tillgången på medel icke har varit sådan, att man kunnat tillgodose
båda önskemålen. Och »följden har blivit, att under de gångna åren kompromissvägen
måst anlitas, vilket medfört missbelåtenhet å båda håll». Det
är flygstyrelsens uttryck. Och till detta uttalar flygstyrelsen ytterligare:

Fredagen den 3 juni.

29 Nr 54.

»Det synes på grund därav nödvändigt, att Eders Kungl. Majit utfärdar bestämmelser
att gälla för fördelningen av flygmaterieltillverkningen mellan de
enskilda oell de statliga flygverkstäderna.»

Förvisso är det av behovet påkallat, att det kommer bestämdare föreskrifter
i detta avseende till stånd. Ty jag måste säga, att jag kan då aldrig sluta
mig till den uppfattningen, att det skulle vara riktigt, att man bibehåller en
sådan ordning, där privata företagare springa i flygstyrelsen och med ett riksdagsbeslut
i handen säga, att »nu skola ni ge oss beställningar, ty det har riksdagen
sagt». Det kan icke vara ett statsintresse att handlägga angelägenheterna
med sådana synpunkter och med sådana anspråk, utan det måste väl betraktas
som ett statsintresse, att man handlägger dessa spörsmål med utgångspunkt
från vad som med hänsyn till flygmaterialtillverkningen i varje fall
kan betraktas som fördelaktigt. Nu har här sagts, särskilt av herr Holmgren,
att det föreligger ett oerhört stort behov och intresse av att man uppehåller
sådana enskilda verkstäder. Jag tror, jag här i riksdagen någon gång tidigare
erinrat örn att Aerobolaget, som ju uppehölls av staten med ganska stora beställningar,
startade sin verksamhet på ett båtvarv på Lidingön med ett aktiekapital
på 5,000 kronor. Och när det är så enkelt att starta flygverkstäder,
herr Holmgren, tycker jag icke staten skall hysa några större bekymmer. Ty
i den situationen, där herr Holmgren anser, att en oerhörd utveckling av flygmaterialtillverkningen
behöver komma, till stånd, där är jag förvissad örn att
staten kommer att offra mer än de 5,000 kronor, som skulle vara erforderliga
för att starta ett sådant företag, som ändå obestridligen levererat en hel del material
till staten.

Det är ett ganska invecklat tema att diskutera, vad som är erforderligt med
hänsyn till de intressen, som herr Holmgren företräder i fråga om verkstäder
för flygmaterial, och tiden medger naturligtvis icke att upptaga det spörsmålet
till ingående granskning. Men jag skulle vilja säga, att jag har den uppfattningen,
att är det så, att man har en stor och väl skickad arbetarstam på dessa
statens egna verkstäder, som är väl förfaren i flygmaterialtillverkning, lär det
nog vara möjligt att vid de tillfällen, då herr Holmgren anser att en utvidgning
av tillverkningen bör ske, få plats för denna tillverkning och placera ut
en del av de arbetare, man har på de statliga flygverkstäderna för att få den
kader, man behöver för att utföra verkligt yrkesarbete. Och det folk, man
behöver för att utföra det mindre kvalificerade arbetet, det går nog att leta
upp. Örn staten bara ser på spörsmålet med de utgångspunkterna, lär det icke
finnas minsta anledning att hysa några större bekymmer för var man skall få
flygmaterialen tillverkad, när man behöver den. Det är en sak, som jag är
förvissad om.

Men nu några ord angående denna beställning hos järnvägsverkstäderna i
Linköping. Herr statsrådet har sagt, att det icke finnes någonting att erinra
mot denna beställning av 25 maskiner, som här har förekommit. Ja, det första
som herr Holmgren talade om, det var, att det var nödvändigt att utföra
experiment och konstruktionsarbeten inom de enskilda företagen och detta i
samråd med flygstyrelsen. Huru är det med detta, som hittills har beställts
på de enskilda verkstäderna. Jo, jag förmodar, att alla i saken initierade veta,
att det icke är några i Sverige konstruerade maskiner. Åtminstone på några
få undantag när, är det tyska och utländska maskiner, som man tillverkar.
De här 25 maskinerna, sorn nu äro beställda, äro tyska maskiner. Det är icke
en svensk konstruktion detta, det är en tysk konstruktion, som man beställt i
Linköping, och något konstruktionsarbete i detta sammanhang har .sålunda icke
förekommit.

Men nili- det gäller beställningen för övrigt, har jag försökt bilda mig en uppfattning
örn vad den har flir ekonomiskt intresse för statens vidkommande.

Svar å interpellation.

(Forts.)

Nr 54. 30

Fredagen den 3 juni.

Svbr å interpellation.

;> orts.)

Jag har sökt att officiellt få de papper, som ge stöd åt de uppgifter, jag Ilar
förskaffat mig beträffande priset på dessa maskiner. Uppgifterna finnas hos
den kommitté, sorn har verkställt utredningen angående flygverkstädernas
organisation. Jag försökte få dessa uppgifter hos kommittén. Men man svarade
mig, att kommittén icke kunde lämna ut dem, så länge den icke slutat sin
verksamhet. Jag anser mig emellertid oförhindrad att säga, att priset på
dessa maskiner är ungefär 10,000 kronor mer per maskin, än det skulle kostat,
om man tillverkat dem vid verkstäderna på Malmen. Och det är ju ändå
den lilla nätta summan av 250,000 kronor, som staten sålunda skulle kunnat
spara eller — om man nu fått anslaget — kunnat tillverka flera maskiner för.
Och med utgångspunkt därifrån, herr Holmgren, blir det väl på det sättet, att
beträffande de 250,000 kronorna till järnvägsverkstäderna i Linköping äro
varken herr Holmgren eller jag i stånd att garantera, att det blir dagsverken
för dessa 250,000 kronor. Men hade man en beställning för dessa penningar
vid statens egna verkstäder, hade man ju ändå kunnat se till, att det blivit
dagsverken för alla dessa slantar, i den mån de icke gått åt till material från
utlandet.

Det ligger alltså icke riktigt till på det sättet, som herr Holmgren gjorde
gällande.

När det så gäller de beställningar, som järnvägsverkstäderna skulle köpa
från flygvapnets flygverkstäder på Malmen, har jag tittat i det kontrakt, som
skrivits mellan flygstyrelsen och järnvägsverkstäderna. Och det är ur detta
kontrakt, jag hämtat priset på dessa maskiner, som äro beställda. Där är föreskrivet,
att man skall beställa arbeten för ett belopp av 100,000 kronor från
flygverkstäderna på Malmen. Vingarna inklusive bensintankar och skevningsroder
tillverkas av staten för en kostnad av 3,600 kronor per styck. Ja,
verkstäderna på Malmen kunna nog tillverka maskindelarna för det pris, man
kontraherat. Jag förmodar, staten icke skall förlora på det. Men om jag
ställer detta pris i förhållande till priset för hela maskinen, som järnvägsverkstäderna
skola leverera, måste det vara klart för var och en, som det
minsta försökt att sätta sig in i dessa saker, att detta pris, 3,600 kronor, som
staten får av den för statens räkning arbetande enskilda verkstaden, är åtminstone
icke någon överbetalning, och icke någon betalning, som står i proportion
till det pris på maskinerna, som verkstaden skall erhålla. Vare sig de 35,500
kronorna för var och en av de första två maskinerna eller de 23,500 kronorna, för
de därpå följande 23 maskinerna.

Likaså skall man tillverka 23 propellrar för 275 kronor per styck vid verkstäderna
på Malmen och lämna dessa till järnvägsverkstäderna i Linköping,
för att de sedan skola leverera detta till staten. Och jag tycker det är en underlig
omgång, som, så vitt jag kan förstå, sällan förekommer annat än när det
för statens räkning skall göras beställningar, och alldeles särskilt när det gäller
försvarsväsendet.

När det gäller arbetarstyrkan på Malmen, så ligger det nog kanske till på
det sättet, att av den nu där anställda arbetsstyrkan, är det icke mer än 10
snickare permitterade. Men man skall, för att bilda sig en uppfattning av
hela detta problem, och vad det betyder för verkstäderna på Malmen, göra klart
för sig, att det tidigare skett en ganska betydande minskning av arbetarantalet,
och att man nödgats entlediga arbetare. Och jag är övertygad, att det
är riktigt, när man säger, att verkstäderna på Malmen för närvarande icke äro
till hälften utnyttjade. Och det skall åtminstone få lov att göras något utvidgning
av järnvägsverkstäderna i Linköping, för att de skola kunna effektuera
denna beställning, som de fått av statsverket. Och jag måste säga, att örn de

250,000 kronor, som man nu betalar mer för maskinerna, än de kostat, örn man
tillverkat dem på statens egna verkstäder, skola användas till utvidgning av

Fredagen den 3 juni.

31 Nr 54.

järnvägsverkstäderna i Linköping, då tycker jag, att det för statens vidkommande
icke är så särdeles väl använda penningar detta heller, därför att då
kunde staten utvidga sina egna verkstäder, om man ansåg behov föreligga att
lia reserver för ytterligare utvidgning av flygmaterialtillverkningen.

När det gäller verkstäderna i Västerås, är det omnämnt, att örn man tillgodoser
statens egna verkstäder med arbete i första hand och gör beställningar
hos de enskilda företag, som finnas eller komma att finnas i landet, när man
har tillgodosett behovet av arbete på de egna verkstäderna, är detta med hänsyn
till statens intresse en betydligt förnuftigare politik. Men här har man
ju lämnat ut beställningar till ett enskilt företag, under det att man har måst
hålla arbetarstyrkan även på verkstaden i Västerås betydligt under vad den
skulle vara, om man skulle till fullo utnyttja denna verkstad. Och när man
har en administrationspersonal, som drager samma kostnader, även örn man
utökar arbetarantalet åtskilligt, är det uppenbart, att det icke kan vara någon
ekonomisk fördel för staten att driva sina verkstäder på det sätt som nu förekommer.
Men därtill kommer, att man nu under den gångna vintern har företagit
de inskränkningar i arbetstiden, varom här varit tal.

Jag har varit i tillfälle att deltaga i överläggningar med verkstadsledningen
i Västerås angående arbetstidsinkränkningen. Riksdagens arbetsformer tilllåta
mig icke att säga någonting, och jag kanske icke ändå skulle lia gjort det,
även örn det hade varit praxis här i riksdagen, att man yttrade sig örn statens
tjänstemäns sätt att sköta sin befattning. Men jag måste dock säga så mycket,
att i den mån statsrådet intresserar sig eller kommer att intressera sig för
denna verkstads skötsel — med detta mitt uttal avser jag icke att insinuera
bristande intresse — skulle jag gärna se, att herr statsrådet undersökte, örn det
icke skulle vara utomordentligt fördelaktigt, att det skedde ett ombyte på ledareposten
vid verkstäderna i Västerås före den tidpunkt, då det eljest är avsett
att ske sådant ombyte. Jag tror, att det med hänsyn till arbetsron och
andra förhållanden vid denna verkstad skulle vara fördelaktigare, ju förr ombytet
skedde.

När det gäller statens egna verkstäder och deras organiserande, skulle jag
verkligen vilja rikta herr statsrådets uppmärksamhet på att det ju icke kan
vara förenligt åtminstone med god ekonomi, att man ordnar det på det sätt,
som skett i Västerås, där man dels har en central flygverkstad och sedan, några
hundratal meter därifrån, har byggt en speciell verkstad för kårens räkning,
där man också skall lia personal för utförande av arbete. När det är så nära
mellan den centrala verkstaden och flygfältet vid kåren i Västerås, tycker jag
det vore förenligt både med förstånd och god statsekonomi, örn man ordnade
det på det sättet, att när reparationer behövde utföras på flygfältet, man hade
en lokal där och skickade ut folk från verkstaden för detta arbete och i övrigt
tog in arbetet till verkstaden. Det tror jag staten skulle vinna på. örn nian
ordnade det sålunda. Detta är väl ett spörsmål, som jag förmodar vi komma
att närmare ventilera senare.

Herr förste vice talman! Jag har icke kunnat underlåta att giva dessa
synpunkter tillkänna i denna fråga. Oell jag vill utöver vad jag bär sagt tillkännage,
att jag hyser den uppfattningen, att flygstyrelsen bör mera noggrant
iakttaga Kungl. Majlis beslut av den 31 dec. 1931, där Kungl. Majit
har sagt, afl; arbeten för försvarsvä sen dets räkning skola i förekommande fall,
i den mån så lämpligen finnes kunna ske, utföras vid försvarsväsendets egna
verkstäder. Örn flygstyrelsen toge största möjliga hänsyn till det beslutet och
litet mindre hänsyn till de beslut, smil privata leverantörer lia med sig, när
de springa i flygstyrelsens trappor, tror jag det skulle vara till nytta för stalén
ur ekonomisk synpunkt. Jag tror även det skulle vara till fördel, när det
gäller flygmaterialens kvalitet oell heller icke till skada, för den arbetarkarl

Svar d inter
peUatiov.
(Forts.)

Nr 54. 32

Fredagen den 3 juni.

Svara inta- som är anställd på statens egna verkstäder. När det gäller denna kår, vill jag
peUation. ‘asta uppmärksamheten på att en ''betydande del av arbetarna i Västerås flyt(l°rts.
) lats dit ifrån Stockholm, ifrån flygverkstäderna här på varvet. Och har man
• flyttat deni och ställt i utsikt stadigvarande anställning för dem i Västerås, så

torde staten ha ett ansvar för att icke ställa dem utan arbete eller med minskat
arbete. Ty deras löner äro icke sådana, att de kunna försörja sig, örn de icke
få arbeta hela den beräknade tiden, alla 48 timmarna i veckan.

Herr Anderson i Norrköping: Herr talman! Både interpellanten och den

siste ärade talaren lia ju alldeles förbigått det centrala i denna fråga, som givetvis
måste vara spörsmålet, huru den nu organiserade fredstillverkningen av
flygplan skall i händelse av mobilisering kunna utvidgas till att motsvara krigsberedskapens
behov. Det var den synpunkten, och uteslutande den synpunkten,
som låg bakom 1925 års beslut. När man, som nyss gjordes av herr Andersson
i Stockholm, påstår något annat, är detta en insinuation, sorn man måste på
det bestämdaste tillbakavisa, och som givetvis är ogrundad.

Herr Andersson i Stockholm påstår, att vissa privata intressen ha lyckats
smuggla in ett uttalande i 1925 års beslut, där man hänvisat till nödvändigheten
av att bygga upp en inhemsk flygindustri och se till, att denna industri
under fredstid får sådana beställningar, att grunden kan läggas till en industri,
som i krigstid kan fylla behovet. Jag kan hänvisa till ett uttalande i detta sammanhang,
som kanske icke för herr Andersson i Stockholm är av någon avgörande
betydelse, men som borde för herr Olovson i Västerås verka mera auktoritativt.
Det är en artikel i den socialdemokratiska tidskriften Tiden, årgång
1924, örn flygmaterialbehovens fyllande vid mobilisering. Författaren, som är
en framstående auktoritet på detta område relaterar hela problemet, undersöker
de olika möjligheterna, som här stå till buds: att koncentrera hela tillverkningen
vid statliga verkstäder eller att med bevarande i huvudsak av tillverkningen
vid de statliga verkstäderna i mindre utsträckning anlita enskilda verkstäder.
Han kommer slutligen fram till att den enda riktiga lösningen är, att fredstillverkningen
koncentreras på ett ringa antal större fabriker, som få den kapacitet,
att de vid ett krigsutbrott kunna upptaga tillverkningen i den utsträckning.
som visar sig erforderlig. Det var ju på det programmet, som 1925 års
riksdag gick in, och det är från den utgångspunkten som statsmakterna sedan
arbetat.

Nu göra somliga gällande, att denna fråga egentligen är en fråga örn konkurrens
mellan statliga och enskilda industrier. Andra se den ur rent lokala
synpunkter. Det gjorde herr Olovson i Västerås, och det har han själv öppet
medgivit. Herr Andersson i Stockholm ser naturligtvis frågan ur den statligt
anställda personalens synpunkt. Men så snävt får man icke se denna fråga,
utan det avgörande bör vara, hur vi i vårt land skola kunna bygga upp en flygindustri,
som är kapabel att möta alla de krav, som i händelse av mobilisering
komma att ställas på densamma. Därvid måste man utmönstra alternativet uteslutande
statlig drift därför, att det skulle medföra sådana orimliga kostnader
i fredstid och ändå icke lämna tillräcklig garanti för att de resurser vid krigstillfalle
skulle stå till buds, som äro nödvändiga för att fylla det då uppstående
behovet. Är man på det klara med detta, måste man se till, att den enskilda
flygindustrien redan i fredstid får växa fram under sådana betingelser, att den
vid krigstillfalle kan utvecklas till erforderlig storlek. Det är detta progam
statsmakterna arbetat med.

Jag hade väntat att i herr statsrådets svar finna den saken något kraftigare
understruken, men jag förstår mycket väl den synpunkt, som herr statsrådet
framhöll, att det här gäller en avvägningsfråga. Jag förstår också de bekymmer,
som statsmakterna ha i detta hänseende. Jag tänker på svårigheten av

Fredagen den 3 juni.

33 Nr 54.

att kunna tillgodose de behov vid flygverkstäderna, som herr Olovson i Västerås
tryckte på, när han framställde det hela som en arbetslöshetsfråga. Å andra
sidan finnes det ett statligt intresse, som jag nyss antydde, att driva upp en
inhemsk flygindustri. Detta avvägningsproblem kommer under alla förhållanden
att bliva betydligt krävande. Jag deltager i debatten här endast för att
framhålla, att de herrar, som här uppträda som representanter för de statliga
arbetarnas intressen, örn jag så får kalla det, böra icke förbise det andra stora
statsintresse, som här föreligger, nämligen att kunna skaffa oss en inhemsk
flygindustri i den omfattning, som var avsedd i 1925 års beslut.

Jag lade märke till att Olovson i Västerås mycket starkt tryckte på vissa
uttalanden i interpellationssvaret och att han gjorde ett försök att i detta utläsa
ett instämmande i huvudsak i de synpunkter, som han företrädde. Jag
har mycket svårt att tro det kan vara riktigt. Jag förlitar mig fastmer på att
statsmakternas representanter, i detta fall försvarsministern, framför allt skola
taga sikte på vad som var grundläggande för 1925 års beslut, nämligen att vi
här i landet få en inhemsk flygindustri rustad för att upptaga de uppgifter, som
den vid mobiliseringstillfälle kommer att ställas inför. Det är ett slöseri att
inte utnyttja befintliga statliga anläggningar, sade herr Olovson. Ja, men det
kan vara ett ännu värre slöseri att låta dessa statliga anläggningar växa ut med
förbiseende av möjligheten att på den enskilda företagsamhetens väg komma
fram till det mål, som åsyftas. Jag tror, att den ojämförligt billigaste vägen
i längden blir att utnyttja den enskilda industriens möjligheter i detta hänseende.
Redan vad som här omvittnats tyder ju på att det uppstår för staten en ganska
betydande risk, örn man låter den statliga verksamheten svälla ut under vissa
betingelser i sådan omfattning, att man under alla förhållanden har svårt att
giva sysselsättning åt den arbetarstam, som där finnes.

Jag har endast velat framhålla detta. Jag vill framhålla särskilt, att man
år 1925 praktiskt taget var enig om att det var nödvändigt att här i landet
bygga upp en flygindustri, grundad på privat verksamhet i stor utsträckning.
Man hade klart för sig, att man icke kunde med uteslutande användning av
den statliga vägen tillgodose det behov, som man måste räkna med. Fasthålla
man vid detta program, kan man icke gå fram så ensidigt, som interpellanten
gjorde, och inte heller som herr Andersson i Stockholm gjorde, utan då måste
man fortfarande sörja för, att denna enskilda flygindustri får de beställningar,
som äro nödvändiga för att uppehålla organisationen, 3^rkesskickligheten och
den tekniska utrustningen vid de enskilda företagen.

Herr Olovson i Västerås: Herr talman! Det är ju synnerligen olämpligt

att här taga upp en längre debatt örn allt som är att säga örn principerna för
flygväsendets organisation, flygvapnens tillverkning för framtiden och vad som
kan sammanhänga med det. Därför nöjer jag mig med att göra några korta
erinringar med anledning av vad som sagts gentemot vad jag hade att anföra
förut.

Jag är fullt medveten om vad 1925 års riksdagsbeslut innehöll, och jag är
fullt medveten om vad Kungl. Majit skrev i propositionen också. Jag är likaledes
fullt medveten örn, herr Holmgren, vad kommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
sagt. Men den kommissionen är ju icke en beslutande myndighet
här i landet — icke alls! Riksdagen har icke fattat något beslut, som kan
motivera stora beställningar till privata verkstäder, medan arbetarna vid .statens
verkstäder gå arbetslösa. Det är detta jag här sagt, och jag trotsar vem
som helst att försöka tolka riksdagens beslut på ett annat sätt, ty, som jag
sade i mitt första anförande, själva tillskapandet av statens flygverkstäder för
reparationer och nytillverkningar måste naturligtvis innebära, att de skola ut Andra

hammarens protokoll 1032. Nr 5-4. 3

Svar å interpellation.

(Forts.)

Nr hi. 34

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

nyttjas. Eller vill herrarna Holmgren oell Anderson i Norrköping eller herr
statsrådet hävda den uppfattningen, att statens verkstäder skola stå tomma
bara för att man skall uppehålla den privata industrien, så var vänliga gör det,
även om tillfället är olämpligt, men jag tror icke herrarna vilja göra det.

Här försöker man komma ifrån saken genom att påbörda mig, att det för mig
är ett lokalt intresse. Det är det visst icke. Örn flygstyrelsen eller herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet eller någon annan kan visa, att beställningarna
gå till statens centrala flygverkstad på Malmen, och det ingenting
blir över för den centrala verkstaden i Västerås, lovar jag att icke säga ett ljud
örn den saken. Vad jag vänder mig emot är, att man ger beställningar till
privata verkstäder, som till och med skola utvidgas för att kunna taga emot
alltihop, medan statens egna arbetare äro arbetslösa. Det var ju framför allt
denna utvidgning, som ingav farhågor för att man skulle göra statens egna
arbetare fullständigt arbetslösa,

Herr Anderson i Norrköping talade örn det lokala intresset. På det kan jag
ju svara honom, att han hetta ju tidigare herr Anderson i Linköping, där de
här verkstäderna ligga, och han är fortfarande östgöte, så, örn han vill anföra
den anmärkningen emot mig, att jag tager lokala hänsyn, kan jag med samma
rätt vända mig mot honom med samma påstående. Herr Anderson säger vidare,
att det är slöseri att låta statens verkstäder svälla ut. Det är väl ingen
människa, som begär, att man skall bygga till dessa verkstäder. De äro ju för
stora redan nu. Örn man går in på den centrala flygverkstaden i Västerås, får
man gå en kvart, innan man hittar någon människa! •— Det är ju ett försök
att blanda bort korten.

Jag skall sluta med att uttrycka den förhoppningen, att herr statsrådet icke
låter sig förledas av herr Andersons i Norrköping begäran örn större hänsyn
till den privata industrien i Linköping än till statens verkstäder utan står fast
vid löftet.

Chefen för försvarsdepartementet herr statsrådet Rundqvist: Herr talman!
Med anledning av herr Andersons i Norrköping anförande vill jag i likhet med
den ärade interpellanten framhålla, att det icke lärer hava varit interpellationens
syfte att ifrågasätta lämpligheten av de beslutade principerna i fråga om
flygplantillverkning, utan att det är fråga örn tillämpningen av dessa principer.

Vad riksdagens beslut av år 1925 gick ut på, är ju bekant och interpellanten,
har själv framhållit, att en uppdelning skulle ske. Han har emellertid gjort
gällande, att statens verkstäder borde få en större andel av flygplantillverkningen
än som skedde. Det är detta jag svarat på och därvid sökt utveckla, hurusom
enligt min mening skäl funnits för flygstyrelsen att förfara, som den gjort.
Jag ber vidare få framhålla, att det dock icke råder en så stor arbetslöshet, som
det måhända kan framgå av vad interpellanten nyss yttrade, utan det är ju så,
att arbetstiden måst inskränkas med omkring 15 procent vid Västeråsverkstäderna,
vilket naturligtvis från arbetarnas synpunkt är mycket beklagligt, och
att å Malmen vissa snickare äro permitterade. Dessa senare torde åtminstone
i viss utsträckning kunna återtagas nästa budgetår på grund av samarbete mellan
järnvägsverkstäderna och flygstyrelsen.

För egen del vill jag betona nödvändigheten av att komma till ett modus
vivendi mellan flygstyrelsen och den privata industrien. Det är ju även enligt
herr Olovsons uppfattning otänkbart att endast vid statens flygverkstäder ombesörja
hela nytillverkningen, och ett dylikt förfarande skulle i varje fall strida
mot förut angivna principer.

Örn det icke ordnas så, att man får en privat flygplantillverkning inom landet,
skulle riskeras, att tillverkningen i vissa fall måste gå till utlandet, särskilt

Fredagen den 3 juni.

35 Nr 54.

vid brådskande beställningar. Vad angår de omnämnda 25 övningsplanen, så
måste flygvapnet inom en relativt kort tid ha nya övningsplan. Det var otänkbart,
enligt vad jag har anledning tro, att placera hela denna beställning vid
statens flygverkstäder. Arbetarstammen vid dessa har ju måst anpassas efter
de principer, sorn statsmakterna gått in för, och sålunda bestämts i första hand
med hänsyn till möjligheten att där utföra erforderliga reparations- och underhållsarbeten.
Det sker ju en hel del haverier m. m., som kräva skyndsam reparation.
Att kasta in en stor ny beställning å statens flygverkstäder och beräkna
få den färdig inom rimlig tid, är icke möjligt.

Vid sådana förhållanden tror jag det vara även ur arbetarnas synpunkt önskvärt
att försöka komma till ett förnuftigt samarbete mellan staten och de enskilda
flygverkstäderna på det förevarande området.

Gentemot vad herr Andersson i Stockholm anförde örn det ringa aktiekapital,
varmed Svenska Aeroaktiebolaget startat, vill jag framhålla, att nämnda
bolag torde i hög grad fått erfara olägenheten av detta förhållande. Bolaget
har haft stora svårigheter att hålla arbetet i gång på grund av bristande kapital.
Det är måhända en anledning till att flygstyrelsen nu placerat denna stora
beställning hos ett företag, som anses hava erforderliga resurser, vilket, på
sätt försvarsberedskapskommissionen framhållit, är en nödvändig förutsättning
för att upptaga en tillverkning av det slag, varom här är fråga.

Jag vill ytterligare framhålla, att en utredning pågår, vid vilken behandlas
frågan om ekonomisk drift vid statens flygverkstäder. Jag är ense med herr
Olovson örn att det är önskvärt få kontinuerlig drift vid tygverkstäderna men
kan icke medgiva, att nytillverkningar i första hand skola placeras därstädes,
utan böra principerna i 1925 års försvarsordning härutinnan upprätthållas.

Herr Holmgren: Herr talman! Herr Andersson i Stockholm sade nyss, att
flygindustrien på Lidingön startat med ett aktiekapital av endast 5,000 kronor,
och han framhöll, att det tycks vara mycket lätt starta sådana företag. Det
kan ju hända, att det är lätt att starta, men säkerligen icke så lätt att driva dem,
och jag tillåter mig ifrågasätta, huruvida icke unpgiften är en något stiliserad
sanning; i varje fall är jag förvissad om att herr Andersson icke kan övertyga
någon i denna kammare, att det gå r att driva flygplan stillverkning med
ett aktiekapital av 5.000 kronor.

Herr Andersson i Stockholm: Jag vill i anledning av herr Holmgrens ut talande

säga, att är uppgiften stiliserad, är den stiliserad i patentverkets anteckningar,
ty hos patentverket finns anteckning örn att bolaget startat med
ett aktiekapital av 5,000 kronor. Är det någon som ljuger, så är det anteckningen
i patentverket, icke jag. Men jag förstår, hur saken hänger ihop: marinförvaltningen,
som gjort beställningar, betalade i förskott, liksom flygstyrelscn
har betalat 71,000 kronor i förskott till järnvägsverkstäderna i Linköping
för don beställning, sorn. man i februari månad gjorde där. Alltså, 71,000
kronor för dc två första maskinerna, och sedan kommer det väl att dugga i
fortsättningen, och då är det inte så svårt att driva flygindustri, ty det är ju
staten, som släpper till pengarna, innan man behöver inköpa någonting.

Chefen för försvarsdepartementet herr statsrådet Rundqvist: Herr talman!
Endast ett par ord. Det är av vikt ifråga örn den privata industrien att tillverkning
av flygmateriel äger rum som utfyllnad i ett annat större arbetsprogram.
Det är brist härpå, som varit en svårighet i fråga örn Aerobolaget på
Lidingön. Svenska järnvägsverkstäderna däremot kunna utföra annat arbete
i sina. verkstäder, när staten icke har tillfälle att göra beställningar av flygmateriel.
Detta är av stor betydelse i fråga örn ordnandet av flygmateriel -

Svar å interpellation.

(Forts.)

Nr 54. 36

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

Svar å interpellation.

tillverkningen vid den privata industrien. Ungefär motsvarande förhållande
gäller vid statens verkstäder, vilka hava att verkställa reparationer o. dyl., och
dessemellan utföra nytillverkningar. Jag vill slutligen tillägga i fråga örn
herr Anderssons i Stockholm prisuppgifter, att jag icke haft tillfälle taga del
av den framställning, som av honom omnämndes, men att jag icke är övertygad
örn att vid beräkning av, vad statens pris skulle bliva vid tillverkning av flygplan
k egna verkstäder, alla faktorer — såsom underhåll av byggnader m. m.,
administrationskostnader o. dyl. — blivit vederbörligen beaktade.

Herr Andersson i Stockholm: Herr talman! Jag vill tillägga: det kom mer

till en utgift, som jag icke talade om nämligen att man får hålla särskild
kontroll vid verkstaden i Linköping. Det kostar cirka 1,000 kronor per maskin
enligt vad som uppgifvits för mig. Det tillkommer alltså. Min uppgift var
icke fullständig, men icke felaktig i den riktning, som herr statsrådet här gjort
gällande. Jag kan naturligtvis icke bestrida, att det är ett intresse för den
privata industrien att få sådana här beställningar, och detta alldeles särskilt
örn man får dem på så goda villkor, som man fått de sista vid järnvägsverkstäderna
i Linköping.

§ 7.

Efter att ånyo hava erhållit ordet yttrade chefen för försvarsdepartementet
herr statsrådet Rundqvist:

Herr talman! Med denna kammares tillstånd har dess ledamot herr Sandström
till mig framställt det spörsmålet, huruvida det är min avsikt »att vidtaga
sådana åtgärder, att den av statsutskottet i dess yttrande nr 4 vid 1929
års riksdag, som godkänts av riksdagen, tillstyrkta lyftkransanordningen vid
Gustaf sviks örlogsdepå snarast måtte komma till utförande».

Vid besvarandet av det utav interpellanten framställda spörsmålet anser jag
mig först böra i korthet redogöra för dispositionen av den vid örlogsdepån befintliga
dockanläggningen; därefter övergår jag till att rekapitulera vad som
förekommit med avseende å frågan örn dockanläggningens utrustande med lyftkransanordningar.

Genom brev den 28 oktober 1921 godkände Kungl. Majit ett mellan marinförvaltningen
å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt aktiebolaget
Mohögs mekaniska verkstad, å andra sidan, upprättat kontrakt,''
varigenom kronan på ett år till bolaget utarrenderade nämnda dockanläggning,
bestående av torrdocka, vissa byggnader m. m. enligt i kontraktet lämnad specifikation.
Kontraktet blev sedermera förlängt att gälla till och med utgången
av år 1923. Det årliga arrendet utgjorde enligt detta kontrakt 30 % av den
behållning å avgifterna för begagnande av dockan och för vinterförläggning i
densamma ävensom för angörande av kajerna och änkling inom det arrenderade
området, som uppkomme efter det avdrag skett för kostnaderna för elektrisk
ström till dockans utpumpning. Berörda avgifter voro i sin tur fixerade uti
ett av Kungl. Majit i anslutning till kontraktet fastställt reglemente och taxa
för begagnande av dockan m. m. Enligt kontraktet ålåg det bolaget att lämna
kronans fartyg företrädesrätt vid dockningar och reparationer framför enskilda
fartyg enligt i kontraktet närmare angivna regler. Kronan skulle vid dockans
begagnande endast betala bolagets utlägg för handräckning, förbrukade
materialier, elektrisk ström m. m. Bolaget skulle under arrendetiden på ett
fullt tillfredsställande sätt underhålla de anläggningar och byggnader m. m..
som av bolaget disponerades, ävensom hålla dessa brandförsäkrade till värden,
som av marinförvaltningen godkändes. Kronan å sin sida skulle under arrendetiden,
utan kostnad för bolaget, tillhandahålla en montör för tillsyn och skötsel
av transformatorstation, dockpumpar m. m.

Fredagen den 3 juni.

37 Nr 54.

Efter därom av marinförvaltningen gjord framställning medgav Kungl.
Majit genom brev den 7 december 1923, att marinförvaltningen finge å Kungl.
Maj :ts och kronans vägnar sluta avtal med bolaget angående fortsatt utarrendering
av dockanläggningen under en tid av 15 år, räknat från oell med den 1
januari 1924 eller alltså till och nied 1938 års utgång. Enligt det av Kungl.
Majit därvid godkända förslagskontraktet bestämdes den årliga arrendesumman
till 50 % — i stället för förut 30 % — av behållningen å avgifterna för
dockans begagnande, övriga arrendevillkor bibehöllos i stort sett oförändrade.
I samband härmed fastställde Kungl. Maj :t förslag till nytt reglemente
och taxa för dockans begagnande, att lända till efterrättelse från och med den
1 januari 1924 och tillsvidare, till dess annorlunda bestämdes.

Sedan bolaget hos marinförvaltningen anhållit örn fastställelse av nytt reglemente,
innebärande tillämpning av lägre taxa för begagnande av dockan, gjorde
marinförvaltningen i skrivelse den 18 juni 1929 framställning till Kungl.
Majit i sådant syfte under framhållande därvid, bland annat, att ämbetsverket
hyste den uppfattningen, att genom tillmötesgående av det utav bolaget framförda
önskemålet dockningsintensiteten skulle komma att ökas och därmed
även kronans inkomster av dockanläggningen. Sedan kommerskollegium och
länsstyrelsen i Västernorrlands län hörts i ärendet, fastställde Kungl. Majit
genom brev den 28 februari 1930. i enlighet med det ingivna förslaget, nytt
reglemente och taxa för begagnande av dockan, att lända till efterrättelse från
och med april 1930 tillsvidare, till dess annorlunda bestämdes.

Såsom interpellanten erinrat, hemställde marinförvaltningen i sill skrivelse
den 31 augusti 1928 angående sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret 1929/
1930 örn anvisande av ett extra reservationsanslag av 36,000 kronor för utrustning
av Gustavsviks örlogsdepå med lyftkransanordningar. Denna hemställan
var föranledd av en utav bolaget hos marinförvaltningen i ämnet gjord
framställning, vilken ämbetsverket förklarade sig finna väl grundad och vars
realiserande enligt ämbetsverkets mening innebure avsevärda fördelar såväl
ur synpunkten av anläggningens räntabilitet som med hänsyn till marinens och
handelssjöfartens behov. Anslagsäskandet upptogs ej i 1929 års statsverksproposition.
Erågan bragtes emellertid inför riksdagen genom tvenne i ämnet väckta
likalydande motioner (I: 61 och lii 223). Statsutskottet, som behandlade motionerna
i samband med anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader
m. m., yttrade i sitt utlåtande nr 4 — på sätt i interpellationen återges
-— att utskottet, som i ärendet inhämtat närmare upplysningar, funnit
det vara för statsverket ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt, att de av motionärerna
och marinförvaltningen föreslagna lyftkranarna snarast anskaffades,
varigenom ökade inkomster skulle tillföras det ifrågavarande anslaget. Beträffande
kostnaderna för anskaffningen. 36,000 kronor, vore utskottet av den
meningen, att dessa kunde inrymmas under anslaget utan att slutsumman av
detsamma behövde ökas. Vid sådant förhållande syntes det utskottet, att något
särskilt beslut ej av riksdagen behövde fattas rörande dea motionsvis
gjorda framställningen. Riksdagen godkände statsutskottets förevarande uttalande
och anmälde detta beslut i sin skrivelse nr 4 A. Riksdagsskrivelsen
överlämnades enligt Kungl. Majlis beslut den 16 maj 1929 till marinförvaltningen
för kännedom och efterrättelse.

Interpellanten har nu riktat uppmärksamheten på, att de avsedda lyftkransanordningarna
ännu ej anskaffats. .Tåg har med anledning härav inhämtat
marinförvaltningens yttrande, och får jag, på grundval av ämbetsverkets
uppgifter, rörande denna sak meddela följande.

I skrivelse till marinförvaltningen den 27 november 1929 hade bolaget meddelat,
att enligt av bolaget infordrade anbud en fast 25-tonskran kunde anskaffas
och uppsättas för 33,508 kronor och att en rörlig 2-tonskran kunde

Svar å interpellation.

(Forts.)

Nr 5*. 38

Fredagen den 3 juni.

Svar å inter- anskaffas för 27,300 kronor, i vilket senare pris även ingick kostnaderna för
peUution. erforderlig spåromläggning m. m. Bolaget hade hemställt, att marinförvalt(iorts.
) ningen måste ställa 36,000 kronor til bolagets förfogande för inköp och montering
av den fasta 25-tonskranen. Marinförvaltningen hade i skrivelse den
9 maj 1930 svarat bolaget, att ämbetsverket kunde bekosta anskaffandet av
nämnda kran endast under förutsättning, att bolaget dels för framtiden åtoge
sig kranens underhåll och brandförsäkring i likhet med övrig av bolaget arrenderad
materiel i Gustavsvik, dels till ämbetsverket erlade ett årligt arrende
för kranen av 3,000 kronor. Detta belopp motsvarade enligt marinförvaltningens
mening ränta och amortering å kronans anskaffningskostnader för kranen.
Emellertid hade bolaget i skrivelse den 23 oktober 1930 meddelat, att
bolaget, ej kunde antaga dessa villkor, men att bolaget vore villigt ansvara för
reparationer och underhåll av kranen ävensom betala ett årligt belopp av 300
kronor. Efter ytterligare övervägande hade marinförvaltningen i skrivelse den
13 januari 1931 tillkännagivit för bolaget, att ämbetsverket ansåge frågan örn
anskaffning och. uppsättning på statens bekostnad av en 25-tons svängkran
vid dockanlägg-ningen för det dåvarande förfallen.

De medel å anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m.,
vilka enligt marinförvaltningens skrivelse till bolaget den 9 maj 1930 ansetts
kunna disponeras för anskaffning och uppsättning av kranar, hade därefter,
enligt vad marinförvaltningen meddelar, till största delen måst avses för andra
ändamål i följd av den minskade medelsanvisningen å underhållsanslaget.

Enligt gällande arrendekontrakt ålåge det bolaget att på ett fullt tillfredsställande
sätt underhålla av detsamma disponerade anläggningar och byggnader
m. m. Detta åliggande hade. anför marinförvaltningen, emellertid bolaget
utfört på ett mindre tillfredsställande sätt, som tvingat marinförvaltningen
till upprepade erinringar. De avgifter, som det ålegat bolaget att erlägga till
kronan, hade ofta influtit försenade, och genom en säregen tolkning av dockningstaxan
hade bolaget velat undandraga sig erläggande av vederbörligt
belopp. Under sådana förhållanden torde det — yttrar marinförvaltningen
— vara förklarligt, att ämbetsverket ej varit benäget att till bolagets förfogande
ställa och i dess vård anförtro ytterligare dyrbar och ömtålig materiel
utan att ökad inkomst tillförsäkrades kronan å anläggningen, särskilt med
hänsyn till att inkomsten dittills icke ens täckt de årliga utgifterna. Någon
garanti för att kranarnas tillkomst skulle stimulera verksamheten vid dockan
förefunnes givetvis icke, och att densamma vore så obetydlig berodde väsentligen
på ^förhållanden, å vilka ämbetsverket icke kunde öva något inflytande.
På sålunda angivna grunder förmenade marinförvaltningen, att ämbetsverkets
åtgärder i ärendet ur såväl affärs- som förvaltningsmässig synunkt
överensstämde med statens intressen. Med hänsyn till de knappa medel, som
numera beviljades för underhåll av flottans fartyg och byggnader, ansåge ämbetsverket
att en anskaffning av lyftkranar för dockanläggningen ej kunde
ske på bekostnad av underhållsanslaget utan eftersättande av nödvändiga underhållsarbeten.
Örn åter särskilt anslag ställdes till ämbetsverkets förfogande
vore dock intet att erinra mot kranarnas anskaffning, men holle ämbetsverket
dock före, att en förhöjning av arrendet motsvarande skälig ränta och amortering
å anskaffningskostnaden vore fullt berättigad.

Interpellanten begär som sagt av mig besked, huruvida jag har för avsikt
att föranstalta därom, att Gustavsviks örlogsdepå snarast utrustas med lyftkransanordningar.
Med framhållande härvid till en början, att marinförvaltningen
icke till Kungl. Maj:t gjort någon anmälan rörande resultatet av sina
förut berörda underhandlingar med bolaget angående förevarande fråga, får
jag för egen del anföra följande.

Såsom 1929 års riksdag i anslutning till statsutskottets utlåtande framhöll,

yredagen den 3 juni.

39 Nr 54.

torde det för statsverket vara ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt, att lyftkransanordningar
anskaffas vid Gustavsviks dockanläggning. Marinförvaltningen
Ilar, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, förklarat sig ej hava något
att erinra mot att anskaffning sker av dylika anordningar, dock att ämbetsverket
förutsätter, att särskilda medel för ändamålet ställas till förfogande
samt att bolaget till kronan betalar skälig ränta och amortering å anskaffningskostnaderna.
Vad angår frågan örn beredandet av för anskaffningen erforderliga
medel, bör förnyad undersökning ske, huruvida ej ifrågavarande
kostnader kunna, såsom 1929 års riksdag avsåg, inrymmas under anslaget till
underhåll av flottans fartyg och byggnader. Vidkommande frågan i vad
mån bolaget skäligen bör till kronan, i form av ökat arrende eller på annat
sätt, utgiva ersättning i anledning av kronans utlägg för lyftkransanordningarna
— en fråga till vilken såvitt jag kunnat finna 1929 års riksdag icke
tagit ståndpunkt — torde det få ankomma på Kungl. Majit att, efter med bolaget
förda ytterligare underhandlingar, träffa avgörande härutinnan.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får jag såsom svar på den framställda
interpellationen uttala, att min avsikt är att vidtaga åtgärder i syfte
att för dockdriften vid Gustavsviks örlogsdepå erforderliga lyftkransanordningar
må bliva anskaffade.

Härpå anförde

Herr Sandström: Herr talman! Jag ber härmed att till herr statsrådet

och chefen för försvarsdepartementet få frambära mitt vördsamma tack för
det svar, jag nyss fått emottaga å min förfrågan angående effektuerande av
riksdagens år 1929 till Kungl. Majit avlåtna skrivelse angående anskaffande
av lyftkransanordning till Gustavsviks örlogsdepå.

Jag får samtidigt uttala min tillfredsställelse över att herr statsrådet uttalat
sin avsikt vara att vidtaga åtgärder i syfte att för dockdriften vid denna
örlogsdepå erforderliga lyftkransanordningar må bliva anskaffade, på grund
varav det alltså nu kan förväntas, att denna statens fartygsdocka äntligen
bliver försatt i ett sådant skick, att den kan fullt tjäna det med densamma
avsedda ändamålet.

Jag kan dock ej underlåta att i detta sammanhang något påtala det sätt,
varmed kungl, marinförvaltningen ansett sig böra behandla denna angelägenhet,
vilket handlingssätt klart belyser artskillnaden mellan förvaltningsmetoderna.
då det gäller statliga företag och sådana, som ägas av enskilda företagare.
Hade i detta fall Gustavsviks dockanläggning ägts av ett privat industribolag,
vars bolagsstämma medgivit utförandet av nyttig och nödig komplettering
av anläggningen, så hade givetvis bolagets styrelse ofördröjligen
gått i författning örn beslutets effektuerande, då det ju alltid måste ligga en
verksstyrelse varmt örn hjärtat att försätta sin anläggning uti tidsenligt och
konkurrensdugligt skick.

Här har ifråga örn denna lyftkransanläggning motionerats i riksdagen och
beslut fattats såväl i statsutskottet som i riksdagen örn densammas anskaffande,
men kungl, marinförvaltningen, som har hand örn anläggningens förvaltning,
gör sitt bästa för att omintetgöra saken. Det talades ej ett ord i riksdagsskrivelsen
till Kungl. Maj :t örn att arrendatorn av örlogsdepån skulle deltaga
uti anskaffningskostnaden. Jag vill dock ej här så mycket anmärka på
att kungl, förvaltningen ändå försökte fä något bidrag från det arrenderande
bolaget. Detta överensstämmer enligt min mening nied .sund aflarskutym.
Men däremot är det icke sund aflarskutym att, som kungl, förvaltningen här
gjort, i ultimatumform fordra, ali arrendatorn skall betala så gott som hela
anskaffningskostnaden, vilket blivit fallet, örn det såsom kungl, förvaltningen

Svar å interpellation.

(Forts.)

Nr 54. 40

Fredagen den 3 juni.

Svar å interpellation.

(Forts.)

påyrkat pålagts en årlig avgäld för begagnade av den beslutade anläggningen
av 3,000 kronor. Hela anskaffningskostnaden beräknades ju till 36,000
kronor.

Kungl, marinförvaltningen hade i sina pelita angående medelsbehovet för
budgetåret 1929/1930 själv begärt dessa lyftkranar och förklarat denna framställning
vara grundad på att en sådan komplettering innebure avsevärda fördelar
såväl ur synpunkten av anläggningens räntabilitet som nied hänsyn till
marinens och handelssjöfartens behov. Såvitt jag kunnat finna hade icke
kungl, förvaltningen i sin motivering för detta anslagsbehov anfört, att den
ämnade av dockarrendatorn utkräva sådan ersättning såsom villkor för kranarnas
anskaffande, att staten praktiskt taget finge anläggningen gratis.
Det torde i kungl, förvaltningens framställning ej ens omnämnts, att den hyste
planer på att av dockarrendatorn begära någon som helst avgift.

Nåväl! Kungl, marinförvaltningen fick genom enskilda motioner sin framställning
beviljad av riksdagen, och medel för önskemålets förverkligande funnos
ostridigt disponibla för ändamålet av s. k. reservationer.

Det må då ej vara ägnat förvåna, att man finner det synnerligen egendomligt,
att kungl, förvaltningen icke nöjde sig med den årliga ersättning av
300 kronor som det arrenderande bolaget frivilligt utfästa sig att betala till
staten samtidigt som bolaget förklarade sig villigt ansvara för kranens reparationer
och underhåll. Det kan i samband därmed erinras örn att en dylik
lyftkran brukar hava ganska lång livslängd, örn den väl underhålles, 30 ä 40
år eller mera. I stället för att godtaga detta erbjudande, förklarade kungl,
förvaltningen på eget bevåg ärendet avskrivet, då bolaget ej ville betala de
äskade 3,000 kronorna, och har sedan ej vidtagit några åtgärder för att effektuera
riksdagens beslut. Ett dylikt tillvägagångssätt av en kungl, förvaltning
måste med ett lindrigt uttryck betecknas såsom »mindre lämpligt». Vart
tog det nu vägen med hänsynen till marinens och handelssjöfartens behov av
lyftkran, som ämbetsverket tidigare ordat örn? Förelåg kanske inte längre
ett sådant behov? Jo! Säkerligen gjorde det så, men det var väl så, att den
ärevördige S:t Byråkratius kom emellan på något sätt, och då fingo alla hänsyn
vika.

Nu säger kungl, förvaltningen, att det arrenderande bolaget skött sina åtaganden
gentemot kungl, förvaltningen på ett mindre tillfredsställande sätt.
Därom kan jag ej yttra mig, då jag ej känner till saken. Men det vet jag, att
arrenderandet av denna anläggning ej varit någon god affär för bolaget utan
tvärtom lämnat förlust. Men det var ju för att förbättra affären såväl för
staten som bolaget som förslaget örn lyftkransanordningen kom upp. Det ansågs
ju, att därigenom ett ökat antal dockningar skulle komma till stånd och
därmed ökad rörelse och inkomst.

Knappast kan därför sägas, att de små förefintliga tvistefrågorna mellan
kungl, förvaltningen och arrendatorn kunna utgöra något verkligt skäl för
kungl, förvaltningen att slopa planen på installerande av lyftkransanordningar.

För närvarande befinner sig vår rederinäring liksom så gott som alla andra
näringar i en vågdal. De sjögående fartygens antal har oupphörligt nedgått
och samtidigt har också arbetet vid våra fartygsvarv och dockor i hög grad minskats.
Men det skall väl åter en gång komma liv och lust i affärerna mellan
och inom de olika staterna, och, då detta sker, ligger det vikt uppå, att även
Gustavsviks örlogsdepå blivit avhjälpt från den brist, som den nu lider av genom
frånvaron av lyftkransanordningar.

§ 8.

Jordbruksutskottets härpå föredragna utlåtanden nr 88—93 bordlädes åter.

Fredagen den 3 juni.

41 Nr 54.

§ 9.

Ordet lämnades härefter till herr Holmgren, som yttrade: Herr talman!

I fråga örn föredragningslistan för morgondagens plenum hemställer jag, ^ att
statsutskottets utlåtande nr 126 och andra lagutskottets utlåtande nr 38 måtte
uppföras i nu nämnd ordning närmast efter konstitutionsutskottets memorial
nr 33, att andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 måtte
sättas sist samt övriga ärenden i den ordning de äro upptagna på dagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 7.14 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Andra kammarens protokoll 1982. Nr 54.