1931. Andra kammaren. Nr 8 (Riksdagens protokoll 1931:8)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

lif

1931. Andra kammaren. Nr 8.

Fredagen den 30 januari.

Kl. 4.30 e. m.

§ 1.

Föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 34, angående förlängd giltighetstid för avlöningsreglementet för tjänstemän
vid domänverket;

nr 35, angående avstående av å kronans hemman i Gislövs socken av Malmöhus
län belöpande andelar i viss samfällighet;

nr 42, angående åtgärder för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande;
och

nr 43, angående anvisande av medel till statens avdikningsanslag m. m.;
samt

till behandling av lagutskott propositionerna:

nr 40, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29
juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd; och

nr 41, med förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 25 april
1919 (nr 222) angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning
av härbärge åt arbetarna m. m.

§ 2.

Vidare föredrogs och remitterades till kammarens femte tillfälliga utskott
herr Lundstedts på kammarens bord liggande motion nr 326.

Härefter föredrogs motionen nr 327 likaledes av herr Lundstedt angående Äng. mononen
revision i viss riktning av gällande utlämningslagstiftning; och yttrade därvid nr 327 '' ■

Herr talmannen: Denna motion avser en fråga av beskaffenhet att böra kammarenbehandlas
av lagutskott. Den har emellertid icke blivit väckt före utgången
av den tid, inom vilken, jämlikt § 55 riksdagsordningen, motion, tillhörande
ständigt utskotts behandling, skall göras. På grund härav finner jag mig
förhindrad framställa proposition på motionens remitterande till utskottsbehandling.

Herr talmannens propositionsvägran godkändes av kammaren.

§ 3.

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets utlåtande nr 1, statsutskottets
utlåtanden nr 1 och 11—16 samt jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

Andra kammarens protokoll 1931. Nr 8.

Hr 8. 2

Fredagen den 30 januari.

§ 4.

Herr talmannen gav nu ordet till herr Sävström, som anförde: Herr tal man!

Jag tillåter mig hemställa, att tiden för avgivande av motioner i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 40, med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd, måtte utsträckas
till det plenum, som infaller näst efter tjugu dagar från propositionens
avlämnande.

Kammaren biföll denna hemställan.

§ 5.

Avgåvos följande motioner, nämligen av:

herr Månsson i Furuvik, nr 328, angående beredande åt ungdomen av tillgång
till kroppsarbete och uppfostran till sparsamhet;

herr Johanson i Hallagården m. fl., nr 329, angående viss ändring av gällande
bestämmelser rörande upphandling av lantbruksprodukter till statliga
institutioner; och

herr Vougt, nr 330, i anledning av Kungl. Maj:ts proposion, nr 32, med anhållan
örn riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1930 fattade beslut.

Dessa motioner bordlädes.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och

nr 2, i anledning av verkställd granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

§ 8.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Olsson i Broberg	under 10 dagar	fr. o.	m. den	31	jan.,
» Eriksson i Toftered	»	10	»	>	>	31	»
» Svedman	>	10	»	7>		3	febr.
» Larson i Tönnersa		8	2*			31	jan.
» Johansson i Bro		5		»		30	» och
» Johanson i Hallagården		5	>	>	»	3	febr.
Kammarens ledamöter åtskildes	härefter	kl.	4.42	e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Lördagen den 31 januari.

3 Hr 8.

Lördagen den 31 januari.

Kl. 2.30 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 26 innevarande januari.

§ 2.

Avlämnades följande Kungl. Maj:ts propositioner, nämligen:
av herr statsrådet Gärde propositionerna:
nr 48, angående postavgifter för tidningar m. m.;
nr 49, angående anslag till reseersättning till nämndemän; och
nr 56, angående befrielse för Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt från
vissa förpliktelser beträffande gamla järnvägsbron över Ångermanälven vid
borsum m. m.;

av herr statsrådet Hamrin propositionerna:

f..nr.,47> angående bemyndigande tills vidare för Kungl. Majit att i vissa fall
försälja fast egendom, vilken tillfallit allmänna arvsfonden eller ock kronan
såsom danaarv;

nr 50, angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer;
nr 51, angående tilläggspension åt vissa i statens tjänst anställda personer;
nr 52, angående tilläggspension åt expeditionschefen i finansdepartementet
friherre Karl Skogman;

nr 53, angående pension åt förre arbetsläraren vid statens hantverksskola i
Kristinehamn för blinda C. J. Johanssons änka Ida Johansson;

^4, angående tjänstarsberäkning för pension åt lärarinnan vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda Ellen Emilia Linde; och
nr 55, angående förhöjning för år 1931 av åt vissa f. d. poststationsföreståndare
och lantbrevbärare utgående understöd; samt

av herr statsrådet von Stochenström propositionerna:

nr 44, angående försäljning till Gävleborgs läns landsting av viss del av
Hälsinge regementes förutvarande mötesplats Mohed;

nr 45, angående försäljning av den s. k. Getgärdan i Skinnarbyn i Bygdeå
socken av Västerbottens län; och

nr 46, angående försäljning av vissa delar av Vännäs mötesplats.

Ovannämnda propositioner bordlädes.

§ 3.

Föredrogos var för sig de på kammarens bord liggande motionerna; och remitterades
därvid

till kammarens första tillfälliga utskott motionen nr 328 av herr Hånsson
i Furuvik;

Sr 8.

Äng.

förstärkning
av anslaget till
Kungl. Maj As
hovhållning.

Lördagen den 31 januari.

till kammarens andra tillfälliga utskott motionen nr 329 av herr Johanson
i Hallagården m. fl.; och

till behandling av lagutskott motionen nr 330 av herr Vougt.

§ 4.

Första lagutskottets härpå föredragna utlåtanden nr 1 och 2 bordlädes åter.

§ 5.

Vid härpå skedd föredragning av konstitutionsutskottets utlåtande, nr 1, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan
Sverige och Island undertecknad konvention angående fredligt avgörande av
tvister, blev utskottets däri gjorda hemställan av kammaren bifallen.

§ 6.

Till avgörande företogs statsutskottets utlåtande, nr 1, angående regleringen
för budgetåret 1931/1932 av utgifterna under riksstatens första huvudtitel,
innefattande anslagen till kungl, hov- och slottsstaterna.

Punkten 1, angående förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning.

I enlighet med vad Kungl. Maj :t föreslagit i den till riksdagen avlatna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetaret
1931/1932 hemställde utskottet, att riksdagen måtte, i likhet med vad tor
innevarande budgetår ägt rum, till förstärkning av anslaget till Kungl. Maj os
hovhållning för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 150,000
kronor.

Sedan punkten föredragits, yttrade:

Herr Kilbom: Herr talman! Det var en tid, då det här i kammaren var
vanligt från större partier än det, jag representerar, att yrka avslag på föreliggande
huvudtitel eller att i varje fall vid detta tillfälle ge en speciell republikansk
mening till känna. Den gamla liberalismen stod på den ståndpunkten,
socialdemokraterna stodo också på den, och det finnsjäl i senare tid uppkomna
partier, som alltjämt hävda, att de intaga den standpunkten. Högern
har ju också någon gång givit till känna missnöje med monarkismen, även örn
detta har varit enbart vid de tillfällen, da man ansett att den icke tjänat dess
speciella intressen. På det hållet anser man tydligen, att den monarkiska styrelseformen
är inrättad enbart för den och de grupper i samhället, den representerar.
Det kan väl heller icke, herr talman, råda några delade meningar örn,
eller borde i varje fall teoretiskt icke göra det, att man har en förlegad styrelseform.

Tycka icke herrarna, att det är ett gott vinnesbörd om den höga kulturella
nivå landet intar, då landets högste och främste ämbetsman ärver sitt ämbete?
Folkets representanter ha ju ingen som helst rättighet att säga sin mening i
den frågan. Det ligger ju nära till hands att ställa upp det problemet, huruvida
exempelvis herrarna, som representera olika kommuner, skulle vilja ha
den högste kommunale styresmannens befattning ärftlig, eller om ni i ett
företag av ekonomisk natur, vari ni äro intresserade, skulle vilja lia den ledande
posten tillsatt genom ärftlighet. Måhända menar man, att dessa saker
icke kunna jämföras. Det skulle väl då vara ur den synpunkten, att man an -

Lördagen den 31 januari.

Nr 8.

ser, att både den kommunala förtroendeposten och förtroendeposten som högste
ledare för ett ekonomiskt företag icke skulle vara av samma vikt som den ställ- a„ analogi till
ning, monarkiens främste representant intar i samhället. Såvitt jag. förstår, Kungl Majda
talar en dylik uppfattning för min mening, nämligen att det är ett minst sagt hovhållning.
avvita förhållande, att den högste representanten i landet skall ha ärftligt (Fort».)
ämbete.

Men det är icke endast den sidan av saken, som motiverar, att allmänheten
på nytt bör ägna ett bredare intresse åt monarkien som statsform, ett intresse
av annan natur än det, »Musse Pigg-pressen» dagligen, eller låt oss säga en
gång i verkan, ägnar densamma. Och den fråga, man därvidlag bör intressera
sig för, är ändamålet med den hovhållning, som här finnes. År 1913, den 19
februari, yttrade en av kammaren ärade ledamöter följande örn den saken:

»Det är väl ändå icke i full överensstämmelse med det allt mera tilltagande
demokratiska åskådningssättet, att en hel krets av samhällsmedborgare skola
behöva ägna hela sin tid åt onyttig hovtjänst, jag tillåter mig använda detta
något djärva uttryck. Men det är orimligt att tänka sig, att så mycken bade
manlig och kvinnlig kraft skall tagas bort från det produktiva och nyttiga
arbetet, och att dessa människor endast skola lia till uppgift att byta örn kläder
med vissa mellanrum på dygnet för att uppträda den ena timmen i den ena
kostymen och den andra timmen i en annan kostym. Sett med min enkla syn
på tingen måste det verka skadligt, att man sysselsätter folk med sådana onyttiga
saker, och riksdagen är enligt min mening medansvarig i denna hushållning,
som icke har något som helst gott föredöme för medborgarna. Även ur
den synpunkten låter det försvara sig att borttaga hovet, ättnamn därigenomlösgör
en del människor från att ingenting göra till att göra något nyttigt och
själva förtjäna sin utkomst i samhället.»

Detta yttrande, som jag här citerat, fälldes av herr F. W. Thorsson, sedermera
finansminister, och av kammarens samtliga ledamöter, antar jag, ansedd
som en synnerligen stor rikshushållare. Hans uppfattning i anförda punkt
borde ju då också vinna en viss tilltro. Det förefaller mig, herr talman, rätt
så underligt, att man utan vidare från den stora majoriteten i riksdagen kan
gå in på att bevilja anslag av den natur, som här ifragasättes, allra helst under
tider som de nuvarande. Det är icke obekant, att över 100,000 människor
äro arbetslösa här i landet just nu. Det är heller icke obekant, att dessa säkerligen
ha försörjningsplikt emot cirka 2—3 hundratusen personer. Det är
sålunda alldeles otvivelaktigt, att bortåt en halv miljon människor, säkerligen
400,000, för närvarande i större eller mindre omfattning lida, örn icke alla av
dem den bittraste nöd så dock lida under förhållanden, som borde mana till^ annat
än lämnande av anslag av den art, som under här förevarande punkt ifragasättes.

Det är den ena sidan av saken. Den andra sidan hänför sig till den egna
ekonomiska ställningen hos dem, som skola åtnjuta det här. ifrågasätta anslaget.
Dagens tidningar meddela en nog sa intressant uppgift i detta avseende;
9.6 miljoner kronor är förmögenheten, därav placerade i svenska värdepapper
6,4 miljoner kronor. Tycka herrarna verkligen, att det är någon rint
och reson i att, då så är fallet och det alltså icke finns något som helst motiv
därför med hänsyn till vederbörandes ekonomiska ställning, lämna över cn och
en halv miljon kronor till monarkien, samtidigt som man snalar pa tusentalet
kronor, då det gäller anslag till de arbetslösa, och pa hundratalet, ja femtiotalet
kronor, då det gäller en liten pension till en ålderstigen änka efter en i
statens tjänst utarbetad man eller pension till en man, som varit i statens tjänst
och därvid ådragit sig sjukdom och förtidig arbetsinvaliditet. .Tåg kanske
finna annat, herr talman, än att detta är så pass upprörande, att man må inlägga
en bestämd protest emot dylikt.

Nr 8. c

Lördagen den 31 januari.

f-Kungamakten är emellertid -— det skall nu villigt erkännas — populärare,
avanslagotill sec*an. demokratien kom i högsätet, än vad den var tidigare. Med hänsyn till
Kungl. Maj As regeringsformen § 3 eller, rättare sagt, för att bespara talmannen mödan av
hovmining. ett klubbslag, skall jag icke inlåta mig på orsakerna till detta. Må det emel(Ports.
) lertid konstateras, att förhållandet förvisso icke är det monarkiska systemets
bärares förtjänst. Det är demokratiens förtjänst, dess mjukhet i ryggen, då
det gäller trohet mot gamla ideal, dess anpassningsförmåga, som verkligen är
enastående, dess spring i hovets trappor, dess bugande till höger och vänster,
så fort det gäller representanter för monarkien o. s. v.

Jag vill emellertid icke bestrida, att det börjar utvecklas en tendens från
monarkiens nuvarande representanter att lägga sig i allt möjligt, med vilket
vederbörande, att döma av gällande grundlag, uppenbarligen icke ha någonting
att göra. Det kan verkligen ifrågasättas, huruvida kungahusets representanter
skola lägga sig i utnämning av exempelvis chef för Dramatiska teatern
och dylikt. Jag tror icke, att ett sådant ingripande har något som helst stöd
i grundlagen. Men å andra sidan skall det också gärna medges, att dessa personer
äro föremål för en reklam så pass Barnumartad som över huvud taget
ingenting annat. Den press, vars främsta uppgift är att syssla med hovet och
dess göranden och låtanden/den borde, herr talman, icke taga munnen så full
örn sin höga kulturella nivå och den höga kultur, som råder i landet. Ty bara
det förhållandet, att allmänheten tolererar en dylik press, kan verkligen motivera
ett annat omdöme än talet örn kultur och förståelse för kultur. Dödsfall,
havandeskap och födelser, förlovningar, bröllop, allt möjligt över huvud, ett
porträtt eller vad det kan vara för någonting, ingenting är för simpelt för
denna s. k. Musse Pigg-press att syssla med, då det gäller hovet. Och det är
verkligen, herr talman, intet skämt, då jag ifrågasätter, om det icke vore lämpligt,
att vederbörande tidningar, som leva på »nyheter» av ifrågavarande slag,
också övertoge kostnaderna för hovhållningen och för monarkien. Ty jag undrar,
huru det skulle gå exempelvis med en viss veckotidning och dess ekonomi,
för den händelse den icke fick nästan i varje nummer avtrycka från de intimaste
underplagg till de mest påklädda överplagg i samband med monarkien?
Den skulle i så fall säkerligen komma att stå sig synnerligen slätt i ekonomiskt
avseende.

Det är, herr talman, även ur den synpunkten väl motiverat med en protest.
Och det synes mig, som örn det både med hänsyn till vederbörandes personliga
ställning och framför allt med hänsyn till den ställning de intaga i statslivet,
borde vara deni ovärdigt att icke bara tillåta, utan efter vad det tämligen allmänt
viskas, också uppmuntra till en sådan Barnumreklam i Musse Piggpressen.

Jag tillåter mig, herr talman, på principiella grunder yrka avslag på det
föreliggande utskottsförslaget.

Herr Holmgren: Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets enhälliga
hemställan.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner
först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på avslag å såväl berörda
hemställan som Kungl. Maj:ts framställning i ämnet; och blev utskottets
hemställan av kammaren bifallen.

Punkterna 2—9.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Lördagen den 31 januari.

Nr 8.

§ 7.

Å föredragningslistan var härefter uppfört statsutskottets utlåtande, nr 11,
i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln
gjorda framställningar angående anslag till nybyggnad ävensom möbler
samt arkivinredning m. m. för länsstyrelsen i Malmöhus län.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2, angående anslag till möbler samt arkivinredning m. m. för
länsstyrelsen i Malmöhus län.

Uti innevarande års statsverksproposition hade Kungl. Maj:t under punkten
56 av sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen att till möbler samt arkiv- för länsstyrel
inredning m. m. för länsstyrelsen i Malmöhus län för budgetåret 1931/1932 s«n » Malmö
anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor. us an''

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte till möbler samt arkivinredning
m. m. för länsstyrelsen i Malmöhus län för budgetåret 1931/1932 under riksstatens
sjätte huvudtitel anvisa ett extra reservationsanslag av 90,000 kronor.

Vid denna punkt voro fogade reservationer

av herr Posén, som ansett, att utskottet bort för ändamålet tillstyrka ett
anslag å 80,000 kronor; samt

av herrar Anderson i Råstock och Nilsson i Örebro, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

Efter föredragning av punkten anförde:

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Jag anser mig skyldig med några
ord motivera den ställning, som jag och en kamrat i utskottet intagit vid behandlingen
av detta ärende.

Skiljaktigheten består däri, att jag som reservant anser mig ha behövt några
fasta hållpunkter för ett ställningstagande i den riktning, som utskottet här
har intagit. Jag tyckte nämligen, att när byggnadsstyrelsen och Kungl.

Maj:t i gott samarbete lyckats få ned den ursprungligen beräknade kostnaden
ifrån 171,500 kronor till jämnt 100,000 kronor, så fanns det redan av
den anledningen goda skäl för bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Jag kan få
förråda den lilla hemligheten, att det så småningom blev klart för utskottsavdelningen,
att vi gjorde klokt i att gå på Kungl. Maj:ts förslag i denna
punkt. Och vi gjorde det därför att vi vid en närmare granskning av vad
byggnadsstyrelsen vidtagit för reduktioner kommo till den uppfattningen, att
örn man ville hålla på en solid och någorlunda tillfredsställande möblering,
så vore det klokt att slå in på den väg, som Kungl. Maj:t här har anvisat.

Jag vill säga, att för min del fäster jag ganska stort avseende vid den sidan
av saken. Erfarenheten har alltid visat, att när det gäller att så att säga
sätta upp på nytt i en offentlig byggnad — som till på köpet, såsom i detta
fall, dragit så pass avsevärda kostnader — så kan man göra större förtjänst
genom att lägga an på att få litet gedignare vara, än örn man enbart i den formella
sparsamhetens intresse helt omotiverat går att sätta ned ett begärt anslag.
örn man får beräkna leverans på en gång, är jag övertygad om, att man
kan pressa ned priserna till en sådan nivå, att det icke är annat än ett gott
resultat man når örn man förvärvar en gedignare uppsättning, örn kammarens
ledamöter vilja gå till sjätte huvudtiteln och granska, vad byggnads -

stil!/. _
anslag till
möbler samt
arkivinmlm.
bi.

Nr 8. 8

Lördagen den 31 januari.

styrelsen där lyckats åstadkomma, så skola ni finna, att det är heller icke
möbler samt spåsaker. Den summa, som jag nyss nämnde, 171,500 kronor, var nedprutad
arkivinred- till 100,000 kronor, och redogörelse därför lämnas i sjätte huvudtiteln på sini^
m. m. dorna 192-—194. Läsa herrarna detta, är jag övertygad om, att åtminstone
fät- lånsstyrel- större delen av er skall komma till den uppfattningen, att det vore klokt att
SmLrnmÖ'' & På Kungl. Majlis förslag.

(Fort».) Då, jag icke vill engagera mig alltför hårt för en sådan här i och för
‘ sig ganska obetydlig sak, herr talman, anser jag det onödigt att ingå på de
detaljsiffror, som finnas angivna i propositionen, utan skall inskränka mig
till att med det nu sagda yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman! Det förefaller mig, som om statsutskottets
vice ordförande avgivit sin reservation huvudsakligen därför att
en annan reservant, herr Rosén i första kammaren, yrkat nedprutning till

80.000 kronor på ifrågavarande anslag. Utskottet i övrigt var enigt örn att
pruta ned summan med 10,000 kronor. Jag tycker verkligen, att kammaren
skulle kunna känna sig ganska tillfredsställd med denna lilla nedprutning.

I byggnadsstyrelsens utlåtande beräknas en kostnad av 30,000 kronor till
hyllor och förvaringsfack huvudsakligen för deklarationer. Dylika skola ligga
förvarade hos K. B. tio år framåt, och man förstår ju, att det då måste
hopa sig stora luntor. Att emellertid kosta på dyrbara hyllor eller skåp för
att bereda plats för dessa deklarationer synes mig icke vara praktiskt. Prutar
man av 10,000 kronor bara på den posten, äro vi nere vid 90,000 kronor.

Jag kan icke föreställa mig, att i varje fall lantmännen här i kammaren
skola gå emot. den ifrågasatta lilla nedprutningen. Det har ju redan förut
prutats åtskilligt på det begärda anslaget, men det var också så stort tilltaget,
att det tålde att prutas på. Man yxar till summor av en sådan höjd,
att det verkligen finns prutmån på dem. När nu Kungl. Majit gjort en kraftig
nedprutning, anser jag, att statsutskottet och kammaren även kunna få
pruta en smula.

Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Jeppsson: Herr
talman! Den siste ärade talaren tycktes förmena, att den nedprutning av

10.000 kronor, som utskottet gjort på det av Kungl. Majit äskade anslaget,
skulle möjliggöras genom en sänkning av kostnaderna för arkivinredningen.
Jag ber då att i detta sammanhang få påpeka, att det belopp, som i länsstyrelsens
förslag var upptaget för arkivinredning, uppgick till 50,000 kronor.
Kungl. Majit har sålunda redan där prutat 20,000 kronor, då i det
förslag Kungl. Majit framlagt för riksdagen endast en summa av 30,000
kronor beräknats för detta ändamål. Beloppet är givetvis i och för sig ganska
högt, det medgiver jag gärna, men jag vill understryka, att Kungl. Majit
dock redan gjort en nedprutning.

För att ytterligare något beröra frågan örn arkivinredningen ber jag få
framhålla, att Malmöhus län är det folkrikaste länet i landet och att antalet
deklarationer med därtill hörande handlingar givetvis äro många och omfångsrika
i ett län som detta. T. f. landshövdingen i länet, Eiserman, är, som
vi veta, oerhört intresserad av skatteväsendet och dess utveckling, och det
har för honom varit av särskilt stort intresse att få förvaringsanordningarna
beträffande deklarationer och dithörande papper sådana, att de bliva betryggande
ur säkerhetssynpunkt, liksom ock ur andra synpunkter tillfredsställande.
Det oaktat har emellertid Kungl. Maj :t, som jag nämnde, prutat

20.000 kronor på den av länsstyrelsen begärda summan.

Den 30 augusti i fjol inkom från länsstyrelsen i Malmöhus län en skrivelse,

Lördagen den 31 januari.

9 Nr 8.

vari man begärde ett anslag av 171,577 kronor 50 öre till möblering och Äng.
arkivinredning m. m. i nya landsstatshuset i Malmö. I detta mycket stora ansUigtiXl
belopp upptogs 90,000 kronor för möbler och 50,000 kronor för arkivinred- ™°lcivinredning.
Till belysningsarmatur beräknades 12,900 kronor, till gardiner och ningm.m.
mattor något över 15,000 kronor, till linoleummattor och mattor i korridorer/0'''' länsstyreloch
väntrum 2,200 kronor samt till vissa anordningar för framdragande av sen,'' Malmötelefonledningar
1,300 kronor. Jag kan icke neka till, att jag fann summan
orimligt hög, och vid ett besök, som jag i höstas gjorde i Malmö — icke en- ° ’
bart för denna saks skull utan även av andra anledningar — besåg jag såväl
det nya landsstatshuset, vilket ännu var under uppförande, som det gamla
landsstatshuset. Besöket därstädes gjordes i sällskap med representanter
för länsstyrelsen i Malmöhus län, ävensom en representant för byggnadsstyrelsen,
byggnadsrådet Bergsten. Då vi gingo igenom lokalerna i det gamla
landsstatshuset kunde jag icke undgå att finna, att möblerna i mycket stor
utsträckning voro gamla och slitna. Jag framhöll emellertid för såväl länsstyrelsens
representant som ännu mer för byggnadsrådet Bergsten, att man
vid utarbetande av det utlåtande, som byggnadsstyrelsen skulle avgiva i ärendet,
måste bemöda sig om att iakttaga den största möjliga sparsamhet och
inrikta sig på att komma ned till ett belopp väsentligt lägre än det länsstyrelsen
kommit till. Byggnadsstyrelsen avgav så sitt utlåtande, däri man beräknade
hela kostnaden till 120,000 kronor. Byggnadsstyrelsen hade då prutat
av de 3,500 kronorna till linoleummattor och mattor i korridorer och väntrum
samt till anordningarna för telefonledningarna, vilka kostnader man ansåg
kunna bestridas av byggnadsanslaget. Dessutom hade byggnadsstyrelsen
prutat 20,000 ^kronor på de''90,000 kronor, som voro avsedda till möbler,
och föreslog alltså_ 70,000 kronor för detta ändamål. I avseende å arkivinredningen,
som vid mitt besök i Malmö ingående debatterades mellan mig
och länsstyrelsens representant samt byggnadsrådet Bergsten, hade man kommit
ned till 30,000 kronor, de 12,900 kronorna för belysningsarmatur hade
reducerats till 11,000 kronor samt de 15,000 för gardiner och mattor till

9,000 kronor. På detta sätt kom byggnadsstyrelsen fram till ett anslagsäskande
av 120,000 kronor. Då vi inom kommunikationsdepartementet gingo
att göra upp förslag till sjätte huvudtiteln, fann jag, att även sistnämnda
summa var ganska hög, och vi prutade därför ned anslaget — låt vara efter
någon konferens med byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen — till 100,000
kronor. Jag ansåg nämligen, alf man skulle kunna slå av på de 70,000 kronorna
till möbler samt på de 20,000 till belysningsarmatur, gardiner och
mattor, varigenom man således skulle komma ned till ett lägre belopp än
byggnadsstyrelsen föreslagit.

Gentemot dem av kammarledamöterna, som emellertid anse, att ifrågavarande
begärda anslag av 100,000 kronor är onödigt högt, ber jag få understryka,
att det bär gäller landsstatshuset i Sveriges folkrikaste län. Det erfordras
helt naturligt en lid del tjänstemän och lokaler, där dessa kunna arbeta.
Det gamla landsstatshuset, som snart skall utrymmas, upptager 36
tjänsterum, av vilka 5 äro mycket små. Som jämförelse vill jag nämna, att
det nya landsstatshuset rymmer 67 tjänsterum, alltså praktiskt taget dubbelt
så många sorn. det gamla. Golvytan i det gamla landsstatshuset är 1,244
kvadratmeter, i det nya 2,350 kvadratmeter, sålunda i det närmaste dubbla
siffran även där. Det är därför uppenbart, att även om man skulle kunna
använda hela den nuvarande möbleringen i det nya landsstatshuset, skulle
det erfordras betydande nyanskaffningar av möbler och andra inventarier.

Da det dessutom faktiskt är på det sättet, att en hel del av inventarierna i det
nuvarande landsstatshuset näppeligen är i det skick, att det kan komma
ifraga att överflytta dem till den nya byggnaden, blir behovet av nyanskaff -

Nr 8. 10

Lördagen den 31 januari.

Äng.

anslag till
möbler samt
arkivinredning
m. m.
för länsstyrelsen
i Malmöhus
län.
(Forts.)

ningar betydligt större än vad skillnaden i fråga om golvytor och antalet
t.iänsterum kan giva anledning till. Jag tror därför icke, att Kungl. Maj :ts
förslag innebär någonting orimligt, utan är övertygad örn att andra kammaren
gör klokt i att följa det yrkande, som framställts här av statsutskottets
ärade vice ordförande och vilket innefattar ett bifall till Kungl. Maj :ts
förslag. .

Innan jag slutar detta mitt anförande, herr talman, ber jag att fa påpeka
en passus i statsutskottets utlåtande, som jag vill beröra med några ord. Utskottet
uttalar sin förväntan, att »ingen extra belastning för ändamålet av
länsstyrelsens expensanslag må behöva ifrågakomma». Jag får säga, att jag
drager i tvivelsmål, huruvida det kan vara lämpligt att i en riksdagsskrivelse
till Kungl. Majit inrycka ett dylikt uttalande, och att på detta sätt beträffande
ett anslag, som i övrigt ställes till Kungl. Maj :ts fria förfogande att
fördela, uppställa särskilda förutsättningar för ett visst falk Jag tror icke,
att ett sådant uttalande från riksdagens sida är i minsta mån behövligt, då
jag är övertygad örn, att ett missbruk av expensmedlen till det ändamål, som
här ifrågasättes, icke behöver befaras. Om man studerar den fördelning av
länsstyrelsernas expensanslag, som under de sista åren verkställts av Kungl.
Majit, finner man, att de belopp,- som avsetts till inköp av möbler m. m., varit
relativt obetydliga. Under löpande budgetår har intet län erhållit högre anslag
för dylikt ändamål än 3,000 kronor, och de flesta län ha fatt nöja sig med
betydligt lägre belopp. , , ,,

Jag har, herr talman, endast velat påpeka dessa förhållanden och skulle
helt naturligt gärna se, att kammaren biträdde Kungl. Majits förslag.

Herr Lovén: Herr talman! Då man läser igenom utskottsutlåtandet och ser
efter, vilka oden ifrågavarande anslag varit underkastat hos de förberedande
myndigheterna, innan ärendet kommit fram till kammaren, måste man finna
det hela ganska underligt. Först har länsstyrelsen begärt 171,500 kronor.
Så har byggnadsstyrelsen behandlat saken och granskat kostnaderna, varefter
den kommer till en siffra av 120,000 kronor. Ifrån byggnadsstyrelsen
har ärendet gått till regeringen, som företagit en ytterligare sållning av kostnaderna.
Departementschefen har sålunda »med tillbörlig sparsamhet» lyckats
få ned summan till 100,000 kronor. Sedan kommer utskottet och prutar
»med nödig sparsamhet» ned anslaget till 90,000 kronor, och därefter
får en reservant med ytterligare sparsamhet ned det till 80,000 kronor. Hade
saken måst passera ännu en myndighet eller undergå ytterligare en granskning,
innan den kommit fram till kammaren, hade vi nog egentligen icke fått
några möbler alls i det nya landsstatshuset i Malmö. Vi få vara glada, att
en dylik granskning icke varit erforderlig, ty då hade det säkerligen blivit
rätt magert med möbleringen därnere.

Den som någon gång varit i det gamla landsstatshuset i Malmö och sett
de möbler och utrymmen, som finnas där, förstår, att länsstyrelsen haft fog
för sitt krav. Möblerna äro förvärvade vid skilda tillfällen, och största delen
av dem äro i sådant skick, att de icke längre kunna användas. En länsstyrelse,
som fått sitt arbete utökat år från år i sådan grad som denna, kan icke
jämföras med de länsstyrelser, vilkas arbete varit ungefärligen konstant det
ena året efter det andra. Man har måst inreda nya utrymmen i den gamla
byggnaden och sätta dit litet kommissions- och kristidsmöbler av olika slag.
Främlingar, som besökt länsstyrelsen, ha förvånat sig över vilka miserabla
möbler, som bjudits länsstyrelsen. När man nu äntligen efter mångå om och
men får ett nytt landsstatshus i Malmö, då det gamla huset var i sådant skick,
att det helt enkelt icke längre kunde användas, är det icke mer än rimligt,
att det får något så när ordentliga möbler också. Men det anslag, som, efter

Lördagen den 31 januari.

11 Nr 8.

nedprutmiig i den ena myndigheten efter den andra, utskottet nu kommit fram
t.1/’ riskerar man att behöva taga med alltför mycket av de gamla möblerna.
Att de äro gamla och ur estetisk synpunkt icke tillfredsställande, är i och
tor sig ingenting att säga örn, men vad jag riktar mig mot är, att man skall
henova låta gamla obrukbara inventarier följa med och placeras i den nya
byggnaden. Det kommer sannerligen icke att hedra vare sig staten eller någon
annan, att det. nya landsstatshuset kommer att förete en så brokig blandning
i avseende å inredning och inventarier. Jag tror, att örn man prutat av
sa mycket som 71,577 kronor 50 öre kunde man stannat därvid. Det hade
anda icke blivit något överflöd eller någon lyx i fråga om inredningen — det
tinner man, örn man ser efter vad. som egentligen föreslagits. Saken har så
bra utlagts, saväl av utskottets vice ordförande som av herr statsrådet och
edelén för kommunikationsdepartementet. Men jag har ansett, herr talman
att det dock även ifrån den länsbänk, inom vars län detta landsstatshus är
beläget, borde yrkas bifall till Kungl. Maj :ts förslag.

Jag ber därför, herr talman, att fa yrka bifall till den reservation, som är
avgiven av herr Anderson i Råstock och herr Nilsson i Örebro.

I detta anförande instämde herrar Weibull och Ljung.

Äng.

anslag till
möbler samt
arkivinredning
m. m.
för länsstyre
sen i Malmö
hus län.
(Forts.)

Herr förste vice talmannen Nilsson: Herr talman! Jag skall villigt er känna,

att den nedprutnmg, som herr statsrådet gjort, ifråga örn det av länsstyrelsen
i Malmo ursprungligen begärda beloppet är ganska avsevärd, och
jag skulle för ram personliga del icke haft någonting emot att tillstyrka det
av honom askade anslaget 100,000 kronor. Emellertid är det som var man
vet, att i fråga örn ett anslag av denna natur saknar man hållbara grunder
tor dess bedömande. Med största lätthet kan ett större anslag förbrukas, men
lika säkert ett tillfredsställande resultat vid köp av inventarier även med ett
något nedsatt belopp kan vinnas.

Vid ärendets handläggning inom statsutskottet gjorde sig olika meningar
gallande. balunda yrkades det på en nedsättning av anslaget till 80 000 kronor,
och det sag ut, som örn detta yrkande skulle vinna gehör. Det var inför
den omständigheten man från deras sida, vilka ämnat tillstyrka Kungl. Maj-ts
askan.de,
dag tor min del gick på kompromisslinjen, därför att jag icke ville medverka
till att anslaget nedprutades till 80,000 kronor, vilket otvivelaktigt skulle
mni i därest man icke kunnat ena sig om det något högre beloppet
.10,000 kronor. Jag tror lör mm personliga del, att om nian använder den
i o rut var an de möbeluppsättningen i viss utsträckning, det skall vara möjligt
att sedan pa tillfredsställande sätt fylla i genom nyanskaffning. 90,000 kro?°1r.
,^r 1 a“a betydande belopp. Jag tror, att om nödig sparsamhet

lakttages skall en god och prydlig möblering kunna åstadkommas för detta
belopp. Kammaren torde göra rätt i att i detta fall understödja statsutskottets
hemställan, till vilken jag anhåller att få yrka bifall.

Herr Magnusson i Kalmar: Herr talman! Här gör man gällande, att 90,000
ar det minsta möjliga, som behövs för den ifrågasatta möbleringen. Och jag
betvivlar icke utan att man mycket väl kan göra uppköp för detta belopp när
det galler möblering av dessa lokaler.

örn man gör besök i statens offentliga byggnader, finner man — åtminstone
bär jag latt det intrycket under de fyra år, jag i egenskap av statsrevisor gjort
besök i åtskilliga oifenthga byggnader — att man genom ett klokare och sparsammare
förfaringssätt skulle lia kunnat göra avsevärda besparingar utan att
''‘“ersätta kravet på praktiska och tidsenliga möbler. Man kunde nöja sig

Nr 8.

Lördagen den 31 januari.

Äng.

anslag lill
mötter sami
arkivinredning
m. m.
för länsstyrelsen
i Malmöhus
län.
(Forte.)

med mindre anslag utan att eftersätta fordran på ändamålsenliga och praktiska
möbler. Senast i år var jag i tillfälle att se, huru man gått tillväga inom
byggnadsstyrelsen, när det gällde vissa inköp.

'' Går man som i detta fall man gjort till en antikvitetshandlare och koper, da
förstår jag mycket väl, att det blir dyrt. Men det är väl icke meningen, att
staten skall föregå med dåligt exempel, när det gäller hushållningen, sa att
man köper dyrare möbler, än det behövs. Det förefaller mig, som örn staten i
detta fall borde föregå med gott exempel, när det gäller allmän sparsamhet,
och se till att en klok hushållning föres. i

Vi tala så mycket örn sparsamhet, men det är väl på sm plats, att man någon
gång kommer från ord till handling, och jag är övertygad^ örn, att leipe
minst när det gäller inköp av inventarier, möbler och dylikt för våra offentliga
lokaler, skulle man kunna spara avsevärda belopp. Nu har herr Lovén sagt,
att det väl måste vara ordentliga möbler. Det är ingen som ifrågasatt annat,
herr Lovén, men det behövs ej lyxmöbler.

Herr talman, jag yrkar avslag på utskottets hemställan och bitail tili den
av herr Rosén avlämnade reservationen, som avser ett anslag av 80,000 kronor.

Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman! Jag tror icke, att något annat län
skulle ha så stora anspråk på möbler, som just det län, herr Lovén tillhör,

Med det yrkande, som sist gjordes, tror jag saken ligger ganska klar för
kammaren. Nog kunna vi utan att sörja gå med på statsutskottets hemställan
här. Det är ju endast fråga örn att skaffa möbler till ett trettiotal ordinarie
tjänstemän. Möjligen blir det väl en del andra tjänstemän också, men de ta
väl nöja sig med de gamla möblerna, som finnas där, sedan de blivit uppreparerade.
De biträdande tjänstemännen få naturligtvis nöja sig med mindre
vackra möbler, och då tror jag sannerligen, att det räcker med 90,000 kronor.
Tiderna äro verkligen sådana, att man tycker, att det allmänna gang pa^ gang
vräker ut penningar ganska onödigt. Det skall vara sa komfortabelt, ^sa dyrbart
och fint överallt. Vi hade en läkarebostad i Östersund, som kom pa bortåt

100,000 kronor. Är det rim och reson att bygga en läkarebostad för 100,000
kronor. Sådana oarter skola vi försöka att arbeta bort. Tiderna äro sådana,
att folk i allmänhet tycker, att det är rent slöseri med dylika anslag, och det

är det också. . , , , .

Därför ber jag, herr talman, att ytterligare fa yrka bifall till statsutskottets
hemställan. Jag tror icke det går att pruta ner anslaget till 80,000 kronor,
utan vi få väl nöja oss med en lika stor nedprutning, som Kungl. Maj :t gjort.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Endast ett par ord. Jag förstår
icke riktigt vad ett beslut i Jämtlands läns landsting örn att bygga en läkarbostad
kan ha för inverkan på sparsamheten här i kammaren, men det är ju sa
mycket, som man icke begriper, här i livet. Jag vill bara utöver vad spm
förut sagts påpeka, att de beräkningar, som gjorts av inom branschen sakkunniga
firmor, för en gångs skull verkligen nagelfarits från byggnadsstyrelsens
sida. Jag hänvisar ånyo till de siffror, som jag nyss nämnde i mitt förra inlägg
och som återfinnas på sid. 192—194 i statsverkspropositionen. Man tinner
där, att det lyckats byggnadsstyrelsen att få ned kostnaderna för vissa
skåp från 800 kronor till 252 kronor per styck. Med det hår sagda vili jag
icke hava påvisat annat, än att här lagts ned stor omsorg på att få kostnaderna
så billiga som möjligt. Det är dock fråga örn att tillgodose icke mindre ån
31 stycken rum mer än som funnos i det gamla landstatshuset. Det är detta,
som övertygat mig, herr talman. Jag skall icke vidare orda i saken, ty den
rör strängt taget icke mig.

Lördagen den 31 januari.

13 Nr 8.

Herr Lovén: Herr talman, blott ett par ord. Yad herr Olofsson i Diger- A,n9'' n
näs anförde visar endast, att pretentionerna äro betydligt högre i Jämtland än ^hrsam
i Skåne. I Skåne skulle vi aldrig våga oss på att bygga läkarbostäder för arkivinred 100,

000 kronor. Man kan naturligtvis köpa dyrt om man går i antikaffärer, ning m. m.
Det är jag verkligen ense med herr Magnusson i Kalmar om. Men jag kan /ör lämstyrel
samtidigt försäkra herrarna, att här kommer man icke att gå i några antik- sen^U3 i£nmo
affärer och köpa. Det är förresten så »antikt» hela det gamla möblemanget (jörts.)
där nere, så att staten kan där få antika möbler, örn staten behöver sådana.

Chefen för kommunikationsdepartementet herr statsrådet Jeppsson: Herr

talman! Bara ett par ord i anledning av herr Magnussons i Kalmar anförande.

Han yttrade, att man vid inköp av möbler borde iakttaga största möjliga sparsamhet.
Det vore icke nödvändigt att köpa det allra dyraste. Vad langår
möbleringen av landsstatshuset i Malmö vill jag påpeka, att det införskaffats
kostnadsförslag från två firmor, nämligen aktiebolaget Åtvidabergs industrier,
som för möblering av landsstatshuset begärde 99,744 kronor 80 öre och från
en annan större firma, som begärde ett betydligt högre belopp. Nu har förstnämnda
belopp av byggnadsstyrelsen nedprutats till 70,000 kronor, och därutöver
har Kungl. Maj :t företagit en nedsättning av kostnaderna, för såväl möblering
som övriga ändamål med sammanlagt 20,000 kronor. Jag tycker man
i detta fall icke gärna med rätt kan hävda annat än att Kungl. Majit verkligen
gjort avsevärda prutningar, då Kungl. Majit på ett äskande, som ursprungligen
slutade på i runt tal 171,500 kronor, prutat 71,500 kronor. Nog
har man prutat bra här, innan ärendet kommit till statsutskottet och riksdagen!

Herr Jansson i Falun: Herr täman! Jag vill bara konstatera, att den beräkning,
vilken gjorts av dem, som saken närmast rör, tilltagits ganska rikligt.
När nu byggnadsstyrelsen kunnat pruta så mycket, och sedan Kungl.

Majit kunnat pruta ytterligare antar jag, att, som herr Olofsson i Digernäs
säde, det finns rätt så starka skäl för riksdagen att försöka, örn icke även,
riksdagen kan pruta 10,000 kronor. Detta förslag vilar tydligen på föga säkra
grunder, eftersom man kunnat pruta så mycket. Jag ber, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag. Det kom fram sådana upplysningar i statsutskottet
— jag vet inte, huruvida det var riktigt eller icke —• som t. ex., att
det här var fråga örn att skaffa brandfria skåp för att förvara deklarationsblanketter
och dylikt, vilka sedan i sin tur skulle förvaras i brandfria valv.

Enligt min mening torde det böra tagas under förnyad omprövning, huruvida
det är nödvändigt med denna dubbla brandfrihet.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Det sista visar just på vilket

gungfly utskottet är ute. Herr Jansson klagar över osäkra beräkningar, men
kan icke angiva en enda punkt, på vilken det kan verkställas några justeringar
nedåt. Vad han sist berörde har byggnadsstyrelsen redan tagit ad notam.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr talmannen
givit propositioner på de därunder förekomna yrkandena, blev utskottets
hemställan av kammaren bifallen.

§ 8.

Föredrogos vart efter annat:
statsutskottets utlåtanden:

nr 12, i anledning av Kungl. Majits proposition angående förstärkning av
sjätte huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga; -

Sr 8.

Lördagen den 31 januari.

Interpellation.

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag till Inlandsbanan;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder
för främjande av sparsamhet bland skolungdomen;

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för
banförmannen vid statens järnvägar Jonas Jonsson från skyldighet att gälda
vissa skadestånds- och ersättningsbelopp; och

nr 16, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående viss omreglering
av Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolags skuld till staten; samt

jordbruksutskottets utlåtande, nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående förstärkning av nionde huvudtitelns anslag till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda utlåtanden hemställt.

§ 9.

Avgåvos följande motioner, nämligen av:

herr Edberg, nr 331, angående åtgärder till förhindrande av onödig import
utav ved och rundtimmer;

herr Weijne, nr 332, angående beredande åt ämnena modersmålet och räkning
av en stärkt ställning i folkskolornas undervisningsplan; och

herr Hansson i Stockholm m. fl., nr 333, angående arbetsförhållandena inom
det husliga årbetet.

Vidare avlämnade herr Björkman en utav herr Lithander och honom m. fl.,
undertecknad motion, nr 334, angående utredning i fråga örn vissa svenska
medborgares anspråk på skadestånd för dem genom revolutionen i Ryssland
tillfogade förluster m. m.

Ovannämnda motioner bordlädes.

§ 10.

Ordet lämnades härefter på begäran till herr Jönsson i Revinge, som anförde:
I början av december förra året ingick till regeringen en skrivelse från
egnahemsinnehavare å vissa områden i Malmöhus län av bl. a. följande innehåll: Till

Konungen.

Undertecknade, egnahemsinnehavare å de av herrar agronom G. Vestmark
och kapten P. G. Sjövall, båda i Lund, till egnahem försålda jordarna i Malmöhus
län, få med anledning av de svårigheter att fullgöra våra förpliktelser
med avseende å våra egnahemslån, vari vi råkat, underdånigst göra följande
framställning.

Då vi övertogo våra egnahemslotter, var det i förhoppning att vi såsom
självständiga jordbrukare skulle med arbete och sparsamhet kunna förskaffa
oss och våra familjer ett om än torftigt levebröd och därigenom undgå att falla
samhället till last. Trots de största ansträngningar och trots att t. o. m. släktingar
och vänner i många fall trätt emellan för att hjälpa oss, stå vi nu i
stället inför utsikten att med våra familjer bli ställda på bar backe. Redan
ha exekutiva auktioner drivit en mängd egnahemsfamiljer här nere från hus
och hem. Vi som finnas kvar ännu gå dagligen i ängslan för att få dela deras
öde.

Lördagen den 31 januari.

15 Nr 8.

Att mångå av oss överskattat vår förmåga och undertecknat köpekontrakt, Interpellation.
som vi med sedermera vunnen erfarenhet funnit orimliga, äro vi villiga att (Forto-)
erkänna. Men å andra sidan våga vi framhålla, att det är märkligt att Hushållningssällskapets
experter ävensom egnahemsnämndens ledamöter med
mångårig erfarenhet inom egnahemsrörelsen kunnat tillstyrka att upprätta
egnahem på magra, ouppodlade, vattensjuka, olämpligt belägna jordar eller
i vissa fall, att lån beviljats så att egnahemsförsäljaren får tillfälle att genom
en del manipulationer tilltvinga sig så stor förtjänst på affären, att egnahemmen
bli belastade med en skuld, så stor att deras innehavare under inga omständigheter
förmå förränta och ännu mindre amortera densamma.

Nu har visserligen på egnahemsstyrelsens initiativ en reglering av den
skuld, som ligger över egnahemslånen, blivit verkställd. Denna reglering är
emellertid av den beskaffenhet, att den icke varit oss till någon nämnvärd
hjälp. Vi våga därför hemställa örn en ny och opartisk undersökning av våra
egnahemsförhållanden.

I skrivelsen hemställes dessutom att egnahemsinnehavarna vid en dylik undersökning
måtte erhålla en representant med arvode av allmänna medel.

oAtt sökandena haft fog för att begära en ny undersökning torde bäst framgå
därav, att de missförhållanden, den första undersökningen var avsedd att
undanrödja, synas kvarstå, eftersom under det gångna året ett trettiotal exekutiva
auktioner drivit lika många familjer från hus och hem och
nya dylika auktioner ständigt utlysas. Särskilt uppseende har det också väckt,
att egnahemslånen äro ställda på omedelbar uppsägning. Det är givetvis omöjligt
för en egnahemsinnehavare att på några timmar skaffa sig ett nytt lån.

Det är tydligt att den första undersökningen icke gått till botten och funnit
den verkliga orsaken till egnahemsinnehavarnas svårigheter. En undersökning
av dessa svårigheter visar att de i ett stort antal fall härleda sig från helt
andra orsaker, än dem, som man vanligen räknar med, då man talar örn lantbrukets
svårigheter. Jag skall lämna några exempel.

Enligt uppgift i en ortstidning köpte en känd egnahemsspekulant, hr Vestmark,
1926 en egendom i Kvärk i Konga socken för 24,000 kronor. Egendomen
bestod mest av skog, varav en del granskog planterats under de senaste
tio åren. Vestmark styckade egendomen så att skogen, cirka två tredjedelar,
avskildes, resten, bestående av odlad jord och myrmarker, delades i fyra egnahem.
Enligt Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts protokoll
den 8 febr. 1927 värderades jorden till dessa egnahem jämte redan befintliga
hus till 32,100 kronor. Hela egendomen kostade 24,000 kronor, husen och
en tredjedel av jorden lånevärderades till 32,100 kronor, vilket innebar att man
enligt lag hade rätt belåna den med 26,750 kronor. Värdet av nybyggnaderna
sattes till 9,150 kronor. Egnahemslån beviljades för en summa av
29,500 kronor, premielån 2,200 kronor.

Kritiken av denna egnahemsaffär föranledde följande förklaring:

Den av utskottet valda egnahemsnämnden tillkommer att i första hand
pröva såväl köparens lämplighet som prisernas rätta avvägning med tanke på
ett framtida bärigt eget hem.

Vid förvaltningsutskottets första sammanträde den 4 januari 1927 förelåg
av egnahemsnämnden tillstyrkta 65 låneansökningar för jordbrukslägenheten
jämte ett flertal likaledes tillstyrkta låneansökningar för bostadslån.

Lånen till bostadslägenheter beviljades men beslöt utskottet bordlägga samtliga
låneansökningar till jordbrukslägenheter och uppdrog åt ordföranden, vice
ordföranden och sekreteraren att dels undersöka, huruvida styckningarna voro
sådana att med hänsyn till framtida varighet lån borde beviljas, dels huruvida
med hänsyn till frågans såväl ekonomiska som sociala betydelse styckning i
fortsättningen borde ske med enskilda personer som mellanhänder.

Nr 8.

Lördagen den 31 januari.

Interpellation. Vid närmare undersökning av frågan befanns det, att sökandena till förut(Forts.
) nämnda lån redan bundit sig genom köpekontrakt, handpenning eller på annat
sätt, varför, då utskottet meddelade, att enligt dess uppfattning intet lån
borde beviljas, låntagarna enträget begärde att få lånen, enär eljest den erlagda
handpenningen, som i vissa fall utgjorde hela sparkapitalet, vore förlorad.

Ställt inför denna situation beviljade utskottet vid sammanträdet den. 8 februari
52 av de den 4 januari bordlagda låneansökningarna och 13 vilande
ansökningar avslogos. Då utskottet hade den uppfattningen, att därest inte
egnahemslåntagarna hade bundit sig genom köp, skulle det för vissa av låntagarna
själva varit bättre, att affären varit ogjord, beslöt utskottet, att i vissa
fall gentemot säljarna skärpa villkoren för den under viss tid ouppsägbara
inteckning dessa skulle lämna köparna. Utskottet förmenade nämligen, »att,
örn inte säljarna godkände den längre lånetiden, köpet skulle gå tillbaka och
köparna återfå betald handpenning. Ytterligare påtryckningsmedel stod inte
utskottet till buds».

Bland de lån, som beviljades den 8 februari, var även de i Kvärk.

Hushållningssällskapet erkänner sålunda oförbehållsamt att uppgifterna
örn denna affär voro riktiga. Man går t. o. m. så långt att man förklarar
att två av de här gjorda styckningarna borde varit ogjorda.

Upplysningen att utskottet bordlagt låneansökningarna i fem veckor är såtillvida
märklig, som den visar att utskottet då lånen beviljades haft full vetskap
örn vad saken gällde. Man visste sålunda, att Vestmark köpt hela gården
för 24,000 kronor, att två tredjedelar frånskilts, att förutvarande ägaren
av Vestmark återköpt huvudgården och på denna sökte egnahemslån, att två
av egnahemmen skulle komma att sakna framkomliga vägar, att denna tredjedel
av gården, som man nu sökte egnahemslån på, av Vestmark försålts för
ett pris, som med cirka 70 % översteg vad hela gården kostat ett par månader
tidigare. Förvånade ej utskottet sig över att först såldes hela gården till Vestmark,
sedan återköptes en del av gården av förutvarande ägaren?

Ett par andra exempel.

I Traneröd, Konga socken, köpte Vestmark år 1925 en gård för 44,000 kronor,
taxeringsvärderad till 48,800 kronor. Hushållningssällskapets ombud
värderade jorden till 61,400 kronor samt kvarstående hus till 4,000 kronor —
summa 65,400 kronor. En del hus nedrevos. Materialet användes till nybyggnader.
Egnahemslån beviljades för 78,000 kronor. Samtliga lotter hade då
byggnader. Premielån beviljades för 4,600 kronor. Vestmark hade dessutom
inteckningar till ett belopp ej understigande 12,000 kronor.

Att hushållningssällskapet, några månader efter det att fastigheten sålts för

44,000 kronor, lånevärderade den till 65,400 kronor är endast ett upprepande
av vad som tidigare förekommit. Då man enligt lag får lämna fem sjättedelar
av värdet i lån, innebär det, att egendomen kan belånas till cirka 55,000
kronor i det skick, som den befann sig utan några nybyggnader.

I Tibbaröd, Röstånga socken, beviljades år 1925 och 1926 fem egnahemslån.
Förut omtalade godsägare Vestmark hade där köpt en egendom. Den
odlade jorden jämte husen såldes nästan omedelbart. På ett skogsområde av
80 ä 90 tunnland avverkades skogen, varefter området uppdelades i fem
egnahem. Området lånevärderades till 45,000 kronor utan hus. Vid beviljande
av dessa egnahemslån föreskrevs dels att vissa områden skulle nyodlas och
dels att säljaren av jorden åtoge sig att, på sätt som av jordbrukskonsulent
Hjalmar Paulsen kunde godkännas, sörja för att låntagarna fingo väg öster
ut fram till stora vägen mellan Billinge och Röstånga. Ännu efter fem år
är denna väg ej påbörjad, men samtliga lån äro utbetalda.

Utskottet har i sitt uttalande den 20 sept. sagt, att det i vissa fall skärpt

Lördagen den 31 januari.

17 Nr 8.

villkoren för jordsäljaren. Detta saknar dock varje som helst betydelse, i de Interpellai
fall då lånen utbetalats, utan att utskottet förvissat sig om att de uppställda (Forti.)
villkoren uppfyllts.

Detta några exempel på egnahemslånepolitik, som förefaller minst sagt egendomlig.

Att det här ej gäller endast några enstaka fall synes framgå därav att, då
saken påtalades vid hushållningssällskapets senaste sammanträde den 15 december,
svarade en av sällskapets revisorer, enligt referat i pressen, att sällskapet
kommer att göra stora ekonomiska förluster. Revisorerna hade visserligen
en längre tid känt till förhållandet men icke ansett sig böra anmärka
därpå. Av det anförda kan man icke undgå att få den uppfattningen, att svårigheterna
för en stor del av egnahemsinnehavarna i Malmöhus län ytterst
bottna i det sätt, på vilket egnahemmen startats. Att egnahemmarna själva
bära sitt ansvar, därigenom att de undertecknat köpekontrakt, som vid
närmare eftertanke visat sig vara för dem omöjliga att uppfylla, förnekas
säkerligen icke av dem. Det är däremot ägnat att förvåna, att ett statligt organ
som hushållningssällskapet genom för höga jordvärderingar givit jordsäljarna
möjlighet att av egnahemmarna få priser, som ej stå i något som
helst rimligt förhållande till det verkliga jordvärdet. Dessutom torde man
ha rätt att fordra, då sällskapet uppställt särskilda villkor för säljaren för
att hjälpa köparen av ett eget hem, att sällskapet tillsett, att dessa villkor
uppfyllts innan lånen utbetalats.

Att vissa egnahemmare, trots att de haft att förränta ett belopp, som med
50 i mångå fall 100 % överstiger verkliga värdet, ändock under ett flertal år
betalt sina räntor, visar att hos dem ej saknats vilja att betala.

Då, som jag redan nämnt, ett större flertal egnahemsinnehavare i Malmöhus
län sväva i fara att inom den närmaste tiden av hushållningssällskapet avhysas
från sina småbruk, får jag, då det alltså brådskar, i anslutning till
vad här sagts till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ställa följande
frågor:

1 :o) Har en undersökning av egnahemsförhållandena i Malmöhus län i enlighet
med de i skrivelsen från egnahemsinnehavarna angivna riktlinjer igångsatts?
Ha vid denna undersökning egnahemsinnehavarna varit företrädda genom
en av dem utsedd representant?

2:o) Har regeringen, därest denna undersökning bekräftar att en missriktad
egnahemslånepolitik till stor del förorsakat den misär, i vilken egnahemsinnehavarna
råkat, för avsikt att föranstalta örn att medel ställas till förfogande
så att de egnahemsinnehavare, som bevisligen gjort sig därav förtjänta,
få stanna kvar på egna hem?

Ifrågavarande anhållan bordlädes.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag.

§ 12.

Till bordläggning anmäldes statsutskottets utlåtanden:

nr 2, angående regleringen för budgetåret 1931/1932 av utgifterna under
riksstatens andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet;
och

nr 17, i anledning a,v Kungl. Ma,j:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag till elektrifiering av banan Järna—Norrköping—Malmö
in. fl. linjer jämte i ämnet väckta motioner.

Andra hammarens protokoll 1981. Nr 8.

Nr 8. 18

Lördagen den 31 januari.

§ 13.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Olsson i Rimforsa
Ljung
Lundström

Johansson i Fårekulla
Hammarlund
Holmqren
Jönsson i Revinge
Pehrsson i Göteborg
Mårtensson
Heiding

Anderson i Storegården

■»

under

dagar fr. o. m.

den

febr.

och

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3.48 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Söndagen den 1 februari.

19 Mr 8»

Söndagen den 1 februari.

Kl. 8 e. m.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:

Riksdagsman Otto Johansson är på grund av hjärtsjukdom oförmögen till
arbete fr. o. m. 2/2 t. o. m. 14/2 1931, vilket härmed intygas.

Stockholm den 31 januari 1931.

Gottfrid Thorell,

leg. läkare.

§ 2.

Föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionen, nr 49, angående anslag till reseersättning
till nämndemän;

till bevillningsutskottet propositionen, nr 48, angående postavgifter, för
tidningar m. m.;

till statsutskottet propositionen, nr 56, angående befrielse för Sollefteå
tingslags väghållnings distrikt från vissa förpliktelser beträffande gamla järnvägsbron
över Ångermanälven vid Forsmo m. m.;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 47, angående bemyndigande tills
vidare för Kungl. Maj :t att i vissa fall försälja fast egendom, vilken tillfallit
allmänna arvsfonden eller ock kronan såsom danaarv;

till bankoutskottet propositionerna:

nr 53, angående pension åt förre arbetsläraren vid statens hantverksskola
i Kristinehamn för blinda C. J. Johanssons änka Ida Johansson;

nr 54, angående tjänstårsberäkning för pension åt lärarinnan vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda Ellen Emilia Linde; och

nr 55, angående förhöjning för år 1931 av åt vissa f. d. poststationsföreståndare
och lantbrevbärare utgående understöd; samt

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 44, angående försäljning till Gävleborgs läns lansting av viss del av
Hälsinge regementes förutvarande mötesplats Mohed;

nr 45, angående försäljning av den s. k. Getgärdan i Skinnarbyn i Bygdeå
socken av Västerbottens län; och

nr 46, angående försäljning av vissa delar av Vännäs mötesplats.

Nr 8.

Söndagen den 1 februari.

§ 3.

Vidare föredrogos var efter annan de på kammarens bord liggande motionerna;
och remitterades därvid

till kammarens andra tillfälliga utskott motionen nr 331 av herr Edberg;

till kammarens första tillfälliga utskott motionen nr 332 av herr Weijne;

till kammarens fjärde tillfälliga utskott motionen nr 333 av herr Hansson

i Stockholm m. fl.; och

till kammarens femte tillfälliga utskott motionen nr 334 av herr Lithander
m. fl.

§ 4.

Vid härpå skedd föredragning av herr Jönssons i Revinge vid kammarens
nästföregående sammanträde gjorda, men da bordlagda anhållan, att till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet få framställa spörsmål angående
egnahemsförhållandena i Malmöhus län, blev berörda anhållan av kammaren
bifallen.

§ 5.

Statsutskottets utlåtanden nr 2 och 17, som nu föredrogos, bordlädes åter.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 8.10 e. m.

In fidem
Per Cranvall.

Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

310484