1930. Första kammaren. Nr 21 (Riksdagens protokoll 1930:21)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1930. Första kammaren. Nr 21.

Lördagen den 29 mars.

Kammarea sammanträdde kl. 3.30 e. m.; och dess förhandlingar leddes av
herr andre vice talmannen.

Justerades protokollen för den 22 och den 24 innevarande månad.

^ Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 6 A, i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1930/1931 under riksstatens
sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet; nr

80, i anledning av Kungl. Majis proposition angående nedläggande av
statsbanedelen Dagarn—Hultebo m. m.;

nr 81, i anledning av Kungl. Majis proposition angående befrielse för kanallotsarna
vid Trollhätte kanal från skyldighet att återbära andel i vissa för
mycket uppburna lotspenningar;

nr 82, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående fortsatta åtgärder
för främjande av sparsamhet bland skolungdomen;

nr 84, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående avskrivning av
viss del av statslån till Varberg—Ätrans och Eksjö—Österbymo järnvägsaktiebolag;
_

nr 85, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förvärvande för
telegrafverkets räkning av vissa tomter i Göteborg;

nr 86, i anledning av Kungl. Majis proposition angående dispositionen av
förefintlig behållning å anslag till undervattensbåtmateriel;

nr 88, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för förre
löjtnanten i Norrbottens regementes reserv O. G. W. Lindh från viss ersättningsskyldighet
;

nr 89, i anledning av Kungl. Majis proposition angående befrielse för kaptenen
O. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. R. Juhlin från viss ersättningsskyldighet; nr

90, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för förre
volontären A. E. Nordin från viss betalningsskyldighet;

nr 91, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående brandskyddsanordningar
i operabyggnaden och dramatiska teaterns byggnad;

nr 92, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ändrings- och reparationsarbeten
i universitetshuset i Lund;

nr 93, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utvidgning och
förbättring av lokalerna för institutet och förskolan för blinda å Tomteboda;

nr 94, i anledning av Kungl. Majis proposition angående överlåtelse på
Östersunds stad av den Kungl. Maj :t och kronan tillkommande rätten till högre
allmänna läroverkets i Östersund byggnader;

Första hammarens protoholl 1980. Nr 21.

Nr 21. 2

Lördagen den 29 mars.

nr 95, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till vissa
kassor vid de högre allmänna läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Hälsingborg; * . o nili

nr 96, i anledning av Kungl. Majis proposition angående rätt lör lektorn

C. G. Bondeson till viss tjänstårsberäkning;

nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till
uppförande av två arbetsstugor inom Nedertorneå och Gällivare församlingar;

C nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av lappskolbordet
i Gällivare.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 79, till Konungen i anledning av Kungl. Majis proposition till riksdagen
angående godkännande av en i Genéve den 17 juni 1925 dagtecknad konvention
rörande kontroll av den internationella handeln med vapen, ammunition
och krigsmateriel.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 103, i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen örn skogsaccis;

°Cnr 104. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tullfri införsel
av två telefonkablar.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 105, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående statens avdikningsanslag; o „

nr 106, i anledning av Kungl. Majis proposition angående visst agoutbyte
mellan kronan och Nitroglycerinaktiebolaget; „

nr 107, i anledning av Kungl. Majis proposition angående försäljning av
tullverkets andel av en till Råå fiskeläges skifteslag hörande samfällighet;

nr 108, i anledning av Kungl. Majis proposition angående försäljning av
kronan tillhöriga 3/32 mantal Långforssel nr 1 i Överkalix socken samt efterskänkande
i samband med försäljningen av visst räntekrav;

nr 109, i anledning av Kungl. Majis proposition angående -vissa ettergiiter
för S. E. Carlströmer i fråga örn betalning av köpeskilling för en inköpt kronofur
Ilo’ i anledning av Kungl. Maj Is proposition angående försäljningspriset
för en fastighet inom Malmköpings köping; o

nr lil, i anledning av Kungl. Majis proposition angående avsättande till
nationalpark av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs län m. m.;

nr 112, i anledning av Kungl. Majis proposition angående befrielse för B.
Larsson med flera från vissa dem enligt kontrakt åliggande förpliktelser;

nr 113, i anledning av Kungl. Majis proposition angående medgivande för
Kungl. Maji att i vissa fall försälja kronoegendom; o

nr 114, i anledning av Kungl. Majis proposition angående efterskänkande av
en kronans fordran mot landskamreraren C. F. Johanson; olne

nr 115, i anledning av Kungl. Majis proposition angående avstående Iran
visst ersättningskrav mot jägmästaren i Halmstads revir C. E. L. von Sydow;
nr 116, i anledning av väckt motion örn viss ändring av gällande bestämmel -

Lördagen den 29 mars.

8 Nr 21.

ser angående prissättningen å tjärved inom Västerbottens och Norrbottens läns
kronoparken samt

nr 117, i anledning av väckt motion angående fullständigt frigivande av sälfångst
med sax.

Anmäldes och godkändes sammansatta banko- och första lagutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 118, till Konungen i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag örn bokföring vid enskild järnväg m. m.

.Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande nr 18, i anledning av väckta motioner angående
viss ändring i lagen örn val till riksdagens andra kammare;

statsutskottets utlåtanden :

nr 80, i anledning av riksdagens år 1929 församlade revisorers berättelse angående
verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1928—30 juni 1929;

nr 81, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande och
inredning av ett laboratorium i flygteknik vid tekniska högskolan;

nr 82. i anledning av Kungl. Majis proposition angående särskilt understöd
till skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland och Dalarna på grund av kronoparkskolonisation
m. m. jämte en i ämnet väckt motion;

nr 83, i anledning av Kungl. Maj :ts under andra huvudtiteln av statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anslag till vissa bidrag till kostnaderna
för domsagornas förvaltning;

nr 84, i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag till kammarrätten
för budgetåret 1930/1931 m. m.; samt

nr 85, i anledning av Kungl. Majis proposition angående förstärkning av
tionde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga;

bevillningsutskottets memorial nr 19, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga örn punkterna 3) och 5) i utskottets betänkande nr 16 i
anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxeförordning
och tulltaxa;

första lagutskottets memorial nr 17, angående arvode åt den, som inom första
lagutskottet biträtt vid behandlingen av Kungl. Maj Is proposition med förslag
till lag örn testamente m. m.;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 15, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 (nr 162) örn arbetstidens begränsning,
dels ock i ämnet väckta motioner;

nr 16, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 (nr 163) örn vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, dels
ock i ämnet väckta motioner;

nr 17, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan örn riksdagens
yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens
år 1929 fattade beslut, dels ock en i ämnet väckt motion;

nr 19, i anledning av väckt motion örn förhöjning av de till vissa arbetare
utgående livräntor på grund av olycksfall i arbete;

nr 20, i anledning av väckt motion med förslag till lag om arbetarsemester;
nr 21, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till lag örn del -

Nr 21. 4

Lördagen den 29 mars.

Äng. ledningen
av riksdagsarbetet.

ning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera och därav påkallade
lagförslag; samt

nr 22, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 37 § 5 mom. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom och lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen; ävensom

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 4, i anledning av väckt motion. I: 230, angående intressekontorsrörelsen
bland statens befattningshavare; samt

nr 5, i anledning av väckt motion, !: 221, angående upprättande av ett
svenskt institut för högspänningsforskning.

Avgå vos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda motioner:
nr 315, av herr Bergqvist m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag till anläggande av uthamn för Haparanda och Tornedalen vid
Karl Johans stad; samt

nr 316, av herrar Samuelson och Winberg, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till utgifter för gammalsvenskbyboma.

Herr Johansson, Johan Veter, väckte en motion, nr 317, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt
vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.

Denna motion hänvisades till bankoutskottet.

Herr Bjurström avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion, nr 318,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse
av vissa delar av lagen den 2 juni 1916 örn skyddskoppympning.

Denna motion hänvisades till behandling av lagutskott.

Herr Schlyter erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman!. Det är
anledning till anmärkning mot riksdagens arbetsledning, varom remiss dock
icke begäres till vare sig konstitutionsutskottet eller något annat utskott, då
riksdagen tillräckligt dokumenterat sin oförmåga att reformera sig själv.

Däremot skall jag här inför offentligheten uppge anledningen till anmärkningen,
i förhoppning att Kungl. Maj :ts regering självmant skall finna anledning
att taga upp frågan till övervägande, särskilt efter hans excellens statsministerns
uttalande i måndags, att utskotten pa ett fullt tillfredsställande sätt
matats med arbete från regeringens sida. När jag ser justitieministern närvarande
i kammaren, tror jag också, att jag skall våga uttala den förhoppningen,
att han, som ännu inte har bevistat mer än tre riksdagar, inte skall ha hunnit
så byråkratiseras av riksdagsarbetet, att han inte skall vara i stand att finna
någon lösning. . .

Närmaste anledningen till att jag tagit upp saken just nu är den, att vi i
dag, en stor plenidag mitt under riksdagen, inte ha ett enda ärende på kammarens
bord. Det är ett stort framsteg, till vilket jag vill komplimentera dem
som ha förtjänsten därav, att kammarens plenum inte börjat klockan elva, utan
först klockan halv fyra på dagen, så att utskotten haft tillfälle att använda
förmiddagen till arbete. Förklaringen till att vi i dag inte ens ha någon tryckt
föredragningslista är ju, såsom vi alla veta, den, att i tisdags var det Marie
bebådelsedag, och dagen förut togo sig åtskilliga utskott frimåndag.

Lördagen den 29 mars.

5 Nr 21.

Emellertid ligger felet djupare än så. Bland annat råder inom riksdagen
ingen som helst rationell arbetsfördelning mellan plenidagarna. Onsdagen den
19 mars diskuterades en så viktig lag som testamentslagen mellan klockan 12
och 2 på natten. Man fick inte tillfälle att säga hälften av vad man skulle
velat andraga, för att kammarens ledamöter skulle få gå hem och lägga sig.
Påföljande båda plena slutade före middagen, och i dag ha vi som sagt intet
arbete alls.

1928 avslog denna kammare ett förslag från konstitutionsutskottet, »att riksdagen
ville---i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn verkställande av

utredning rörande erforderliga ändringar i gällande bestämmelser örn utskottens
sammansättning och arbetsuppgifter ävensom, i samband därmed, rörande de
åtgärder i övrigt, som kunna vara ägnade att främja en sund utveckling av
riksdagens arbetsformer». Den hjälplöshet, som riksdagen känner inför frågor
som dessa, dokumenterades av en ordförande i ett ständigt utskott, vilken sammanfattade
motiven till sitt avslagsyrkande så här: »Under de omständigheter,
som nu föreligga, måste jag säga, att eftersom ingen i utskottet, ingen under
denna debatt och icke heller jag själv lagt fram något praktiskt förslag av den
omfattning, att det kan tjäna till utgångspunkt för en utredning, så kan jag ej
göra annat än att jag ansluter mig till reservationen.»

Ja, icke heller jag, herr talman, tilltror mig att här komma med någon patentmedicin,
ehuru några av skälen till långsamheten i utskottsarbetet i början
av riksdagstiden torde ligga i öppen dag. Jag tror alltså, att utskottsarbetet
kan i högre grad än som nu sker intensifieras i början av riksdagen. Men viktigt
är också, att en verklig arbetsledning kommer till stånd, som kan förebygga
den nu fullständigt slumpvisa ebben och floden av utskottsutlåtanden på
kamrarnas bord.

I förhoppning framför allt, att en dylik arbetsledning skall kunna förebygga
anhopningen av stora ärenden mot riksdagens slut, då den enskilde riksdagsmannen
ofta är ur stånd att nöjaktigt sätta sig in i dem före avgörandet, har jag
velat begagna denna lediga plenidag till att bringa saken under diskussion i
kammaren.

Herr Kvarnzelius: Herr talman! Ja, herr Schlyter angav ju själv anledningen
till, att det slumpat sig så, att detta blivit en arbetslös plenidag. Det
är ju Marie bebådelsedag, som vållat litet oreda i riksdagsarbetet. Åtminstone
kan jag säga, att för statsutskottets vidkommande beror detta på, att denna
helgdag inträffade på tisdag och att vi då inställde vårt plenum och togo det
i stället i går.

Emellertid vill jag för min del säga ifrån till herr Schlyter, att om anmärkningen
skall riktas åt något håll, får han väl något närmare precisera, vem han
vill rikta anmärkningen mot, och inte så där bara i allmänhet utkasta en beskyllning;
att det brister i arbetsledningen. Jag förmodar, att man närmast syftar
på våra talmän, vilka ju äro de, som skola se till, att de olika utskotten inkomma
med betänkanden, så att inte något sådant, som i dag inträffat, behöver
ifrågakomma.

För statsutskottets vidkommande måste jag säga, att jag bestämt måste fritaga
detta utskott från att på något som helst sätt ha slarvat med arbetet under
denna riksdag. Den 18 mars 1929 hade statsutskottet avgivit 34 utlåtanden.
Samma dag i år har statsutskottet avgivit 68 utlåtanden eller dubbelt så
många. Det tyder åtmintone på, att statsutskottet för sin del inte legat på
latsidan. Vi ha avverkat alla huvudtitlar med undantag av den fjärde och
sjunde. Sjunde huvudtiteln är färdig att upptagas till behandling i statsutskottet
under nästa vecka. Behandlingen av fjärde huvudtiteln kommer att
dröja något beroende på andra omständigheter, som jag här inte torde behöva

Äng. ledningen
av riksdagsarbetet,

(Forts.)

Nr 21. 6

Lördagen den 29 mars.

Ang. ledningen
av riksdagsarbetet.

(Forts.)

gå in på. Åttonde huvudtiteln Ilar kommit tre veckor tidigare i år än förra
året. Utlåtandet angående utgifter för kapitalökning har kommit en månad
tidigare än i fjol. Jag tror sålunda, att man rättvisligen inte kan beskylla statsutskottet
för, att det inte skulle lia ställt sig till efterrättelse talmannens uppmaning
i början av riksdagen att bedriva arbetet på sådant sätt, att man_ örn
möjligt kunde undgå en förlängning av riksdagsarbetet. Örn riksdagen i år
i alla fall blir förlängd, så tror jag mig här redan nu kunna säga, att detta inte
beror på statsutskottet, utan det beror på andra frågor, som blivit lagda under
riksdagens prövning. Statsutskottet har inte vid något tillfälle varit utan
arbete, det vill jag också begagna tillfället att vitsorda, utan vi lia haft fullt
upp att göra, så att vi inte på den grund behövt inställa våra sammanträden
vid något tillfälle. ,Vi ha arbetat intensivt, och jag vill som statsutskottets
ordförande begagna tillfället att ännu en gång fritaga statsutskottet för varje
som helst beskyllning, för att utskottet inte skulle lia avlämnat tillräckligt
med arbetsmaterial till riksdagen.

Herr Nilsson, Johan, i Kristianstad: Herr talman! Herr Schlyter har varit
vänlig att underrätta utskottens ordförande örn, att han komme att väcka
denna fråga på tal vid dagens plenum, och därför hade jag också begärt ordet,
innan han hade yttrat sig. Jag måste ju säga, att jag tycker, att han varit
mycket skonsam i sina anmärkningar, så att av denna anledning Ilar jag
knappast någon orsak att taga till orda här. Men då jag fått ordet, vill jag
beträffande önskemålet att kunna få in ärendena i jämn följd till kamrarna
säga, att detta är något, som är ytterst svårt att beräkna. För att så ständigt
skulle ske, borde ju utskotten stå i kontakt med varandra och komma
överens med varandra örn att söka komma in med ärendena då och då. Men,
som herr Schlyter torde veta, är det ytterst svårt att avgöra, vid vilken tidpunkt
man kan få ett visst utskottsutlåtande färdigt. ^ Sålunda är det också
mycket vanskligt att kunna bestämt säga, att ett utlåtande vid en viss tidpunkt
skall kunna komma in på kamrarnas bord. Att betänkandena kunna
komma att inflyta litet ojämnt, faller av sig självt, och beror på den natur,
som arbetet har.

Vad sedan angår, att vi denna dag så att säga blivit arbetslösa, har det väl
sin orsak i att det var helgdag på tisdag, och så behagade utskotten taga två
»helgdagar» i stället för att det egentligen endast skulle vara en. Örn det hade
arbetats på måndag, så hade kanske en del ärenden varit inne på kammarens
bord i dag. _

Att det sedan arbetas litet ojämnt i kammaren, veta vi ju alla. En dag slutar
plenum långt fram på natten, kanske klockan 1 på natten, och en annan
dag slutar det mycket tidigare. Men detta beror väl i viss man på kamrarnas
ledamöter. Det beror väl på, hur mycket de ha lust att tala, och det beror
inte alltid enbart på ärendenas natur. Men att det arbetas hela dagen, även
om det drager ut på tiden, som det gjorde härom dagen, är väl en fördel. Och
inte är det heller någon som helst nackdel, att det inte är plenum i dag utan
tvärtom. Såvitt jag kunnat utröna, ha de flesta av utskotten arbetat denna
dag, och det måste vara en fördel för arbetets fortgång.

Jag tror sålunda inte, att det är någon olycka, att det hampat sig så, som
det gjort i dag.

Vad beträffar bevillningsutskottet kan jag meddela, att där finns det ingenting
som ligger efter, utan arbetet har hela tiden fortgått. Vi lia nämligen
redan arbetat undan det material, som vi fått. En del ärenden ha inte kunnat
avgöras på grund av att det förelegat överenskommelse under hand, att ett
särskilt utskott skulle tillsättas, vilket skulle taga hand örn en del av de ärenden,
som eljest skulle lia behandlats av bevillningsutskottet.

Lördagen den 29 mars.

7 Nr 21.

Herr Lindhagen: Herr talman! Jag begärde ordet, därför att jag behärskas
av en helt annorlunda betonad sinnesstämning än herr Schlyter. Jag känner
behov att tillkännagiva, att jag kommit hit i den mest gränslösa tacksamhet
mot ödet, för att vi fått denna lilla vilostund.

Nu rår ju ingen för detta alls, icke talmannen och icke heller ledamöterna,
utan det är de så kallade förhållandenas makt, över vilka människorna inte
råda, och vi skola inte vara så gudlösa, att vi vända oss mot dem också, ty de
styra ju allt till det bästa, enligt vad vår religion lär oss.

Här är ju mycket knog i utskotten och arbetsamt, och åtskilliga utskott vid
denna riksdag äro överhopade med de mest maktpåliggande arbeten. Därför
är det underbart, att man verkligen för första gången under min riksdagsperiod,
som varit mycket lång, får uppleva, att det inte ens finns någon föredragningslista,
där man kunnat taga upp något ärende. Det är något enastående,
det vilar något av sabbat över det hela, och det är ett behövligt tankstreck
framför de kommande stormarna.

Jag tackar ödet, herr talman, för denna välsignelse, som kommit över oss
för en gångs skull. Och för övrigt har ju denna förmiddag använts av dem,
som träla i utskotten, och kanske även av utskotten själva, och de ha nog varit
glada över, att de fått denna tid att förbereda sig till de stora maktpåliggande
uppdrag, som för närvarande vila över utskotten.

Herr Schlyter talade något örn, att en så viktig sak som testamentslagen fått
diskuteras en natt mellan klockan tolv och två. Var och en har sin hobby, och
Schlyter har testamentslagen. Jag var verkligen inte med i den debatten,
fast jag är i högsta grad intresserad av dithörande frågor, ty jag sitter på
den avdelning i Stockholms rådhusrätt, som har dessa frågor örn hand. Men
jag såg av betänkandet, att det inte kunde eller behövde göras något åt saken.
Den låg tämligen klappad och klar. Det var väl inte en så märkvärdig fråga,
att den på något sätt kunde taga skada i sitt majestät av att diskuteras klockan
12 till 2 på natten.

Då jag, herr talman, väcker frågor, som gå ut över landgränserna, hänvisas
de merendels till tillfälliga utskott, de allra största världsfamnande frågorna,
de diskuteras oftast på morgonsidan, ty sådan är de tillfälliga utskottsutlåtandenas
plats på listan nu för tiden. Men jag finner mig i ödet, herr talman!

Herr Westman: Herr talman! Väl är det sant att vi i dag inte hava några
ärenden att behandla här i kammaren, men jag kan inte förstå, att denna arbetslöshet
kan vara ägnad att ingiva någon som helst anledning till oro beträffande
riksdagsarbetets gång och slutförande på lämpligt sätt inom tillbörlig
tid. Det är ju i allmänhet så, att riksdagsarbetets behöriga fortgång beror
väsentligen på arbetet inom utskotten, och det brukar ju vara så, att vi inom
kamrarna mycket väl hinna diskutera utskottsförslagen. Det brukar inte vara
så, att överläggningen i kamrarna hindrar riksdagen att slutföra arbetet inom
den tid, som är önskvärd. Det förhållande, att vi nu mitt i riksdagen inte
ha några ärenden att behandla, står, såvitt jag kan finna, inte alls i samband
med de förhållanden, som herr Schlyter ville sätta denna omständighet i samband
med. Herr Schlyter sade, att det läge, vari vi kommit, beror på långsamheten
i utskottsarbetet under första delen av riksdagen, och herr Schlyter påyrkade,
att utskottsarbetet genast från början skulle intensifieras. Men man
kan ju teoretiskt sett ställa saken på ett annat sätt och säga: Kanske beror
arbetslösheten i dag på, att utskotten arbetat så fort och alla på en gång varit
så intensiva i sitt arbete, att detta medfört en liten paus här i dag.

Beträffande det önskemål, som herr Schlyter uttalade, nämligen att man
skulle intensifiera utskottsarbetet under första delen av riksdagen, är ju detta
fullt befogat. Men vad beträffar det utskott, där jag har äran att sitta, ha vi

Äng. ledningen
av riksdagsarbetet.

(Forts.)

Nr 21. 8

Lördagen den 29 mars.

Ang. ledum- där alltid varit mycket angelägna om att göra undan allt vad vi skäligen kungen
av riks- nät göra undan redan i början av riksdagen. I år lia vi många ärenden kvar,
dagsarbete. men beror ingalunda på utskottet, utan på förhållanden, vilka berördes i
(Forts.) (jeil senaste debatten, särskilt den omständigheten, att regeringens propositioner
blivit så sent avlämnade. Andra lagutskottet har blivit särdeles missgynnat
av regeringen, och fråga är väl, om det blir möjligt för utskottet att hinna slutbehandla
de propositioner, som regeringen avlämnat, Jag syftar särskilt på
propositionen om vanartslag. Men det är en fråga, som står alldeles utan samband
med att vi i dag äro utan arbete.

Herr Schlyter uttalade i högtidliga ordalag sitt klander mot arbetsledningen
inom riksdagen, och herr Schlyter gjorde därvidlag en erinran, som hade visst
fog för sig, den erinran nämligen, att det händer, att ärendena bli ojämnt fördelade
på de olika plenidagama. Han utgick från testamentsrättens behandling
i kammaren. Jag måste säga, att jag också har varit inne på den tankegången,
att det skulle vara önskvärt, örn arbetsledningen i riksdagen bleve omorganiserad.
Enligt min tanke skulle det erbjuda vissa fördelar, örn talmanskonferensens
sammansättning ändrades så, att också utskottsordförandena blevo
ständiga medlemmar därav, så att man inom talmanskonferensen i samråd
kunde göra upp en lista, som upptog de dagar, då man approximativt kunde
beräkna, att de olika utskotten skulle kunna bli färdiga med de av dem behandlade
frågorna. Givet är, att särskilt vad lagutskottet beträffar, kan det
vara mycket svårt att hålla dessa tider, men det är klart, att örn man hade en
sådan lista uppgjord, skulle man i många fall kunna skynda på arbetet, så att
ärendena komme in tidigare. Hade jag till exempel vetat, att denna dag skulle
bli alldeles arbetslös, skulle det icke ha mött några oöverstigliga svårigheter
att ha. ordnat saken så, att vi i dag kunde ha haft arbetstidslagen på bordet.
Men då jag inte visste det, fanns det inte någon som helst anledning för mig
att vidtaga särskilda åtgärder för att pressa fram det ärendet tills i dag.
Och då var det alldeles klart och naturligt, att jag inte störde arbetets lugna
gång i utskottet och att jag inte bad reservanterna nöja sig med en extra kort
reservationstid, ty det är dock fråga örn lagtext, såsom herr Schlyter ser, även
i reservationerna. Under sådana omständigheter vill man inte onödigtvis
pressa reservanterna. Det är ju dock en viktig sak, att utskottsutlåtandena,
såväl vad beträffar själva utlåtandet som reservationerna, föreligga inför kammaren
i så väl utmejslat och utrett skick som möjligt. Därför måste man
taga hänsyn även till reservanterna, då man behandlar ett sådant ärende i
utskottet, och man måste i svåra ärenden utsätta en reservationstid på 2 eller
.‘5 dagar. Naturligtvis inverkar en dylik frist icke på något sätt på riksdagstidens
längd.

Jag har alltså kommit till den uppfattningen, att man borde taga i övervägande,
antingen huruvida man inte bör ombilda talmanskonferensen eller,
örn detta anses olämpligt, huruvida man inte vid sidan av den borde inrätta
en särskild arbetsledningskonferens, som skulle utgöra den form, varigenom
talmännen och utskottsordförandena tid efter annan under riksdagens fortgång
kunde få en lista uppgjord, utvisande de sannolika dagar, då de stora ärendena
kunde väntas vara färdiga till föredragning i plenum.

Herr Reuterskiöld: Uppriktigt sagt, herr talman, har jag inte riktigt lätt

att förstå den storm i ett vattenglas, som för närvarande drivits upp i kammaren.
Arbetslöshet för riksdagen föreligger ju inte alls; arbetslöshet för
kammaren — ja, det är mycket möjligt, men det är inte alls något ovanligt.
I början av riksdagen inträffar det gång på gång, att man har mycket korta
plena och kanske inget plenum alls på de vanliga plenidagarna. Talmannen
har också, när så varit fallet, i år meddelat saken i förväg till utskottsord -

Lördagen den 29 mars.

Nr 21.

förandena. så att utskotten kunnat ha sammanträden på dessa dagar. Det
är ett riksdagsarbete lika fullt, om det sker i kammaren eller i utskotten. Att
det föreligger en samverkan redan nu mellan talmannen och utskottsordförandena
är väl för alla känt. Talmanskonferensen kan sammanträda även med
biträde av utskottsordförandena, och detta skedde för en liten tid sedan, då
ordförandena på vanligt sätt avgåvo rapporter i talmanskonferensen örn, hur
arbetet låg, hur ärendenas behandling hade fortskridit, vad som kunde förväntas
och när det kunde förväntas. Längre tror jag inte man överhuvud
taget kan komma, och skola vi överorganisera arbetsledningen, så kan det
hända, att arbetet blir ogjort. Mig förefaller det, som örn man hade anledning
att säga, inte precis som herr Lindhagen, att man bör vara tacksam för
uppskovet, men att när tisdagen gick bort som arbetsdag på grund av helgen,
har det varit en stor fördel för riksdagsarbetet, att utskotten kunnat sammanträda
i dag, vilket genom talmännens åtgärder blivit möjligt. Det är, som
jag sade i början, en fördel, att utskotten nu i motsats till föregående riksdagar
kunnat sammanträda på flera plenidagar, då det varit litet att göra,
genom att talmännen utsatt plena till senare tider på dagen än den eljest
vanliga. Jag tror, herr talman, att den omständigheten, att denna dag inte haft
något pleniarbete, inte ger någon anledning till klagan över riksdagsarbetets
dåliga bedrivande.

Till sist vill jag bara säga, när man nu klagar över arbetsledningen och
över anordningen och organisationen av riksdagsarbetet och arbetsformerna,
att denna sak bär mångfaldiga gånger beaktats av konstitutionsutskottet, som
framlagt förslag, vilka varenda gång bifallits av andra kammaren men avslagits
av första kammaren. Ena gången har utskottet föreslagit en förutsättningslös
utredning, men då har kammaren sagt: Nej, det går inte, vi måste
ha riktlinjer. Andra gången har utskottet kommit med riktlinjer, och då har
oppositionen svarat: Herregud, sådana riktlinjer, dem kunna vi inte ta, vi måste
ha en förutsättningslös utredning. Jag erinrar mig speciellt en riksdag, då
herr Swartz motsatte sig riktlinjer och begärde en förutsättningslös utredning,
sedan han året förut fått ett förslag om förutsättningslös utredning och då
inte varit nöjd med det utan velat ha riktlinjer.

Hans excellens herr statsministern Lindman: Herr talman! Jag kan inte

neka till, att det är med ett visst nöje, som jag åhör denna debatt, därför att
jag i dag känner mig vara ur skottanjen, vilket inte var fallet i kamrarna i
måndags, både vad första och andra kammaren angår. Då var ju temat det, att
regeringens propositioner kommit alldeles för sent, men jag har knappast hört
någon påstå här i dag, att anledningen till det av herr Schlyter upptagna och
påtalade förhållandet, att denna plenidag är arbetsfri, är att regeringen inte
tidigare lämnat fram tillräckligt med propositioner. Herr Westman gjorde
visserligen en antydan örn, att det i någon mån kunde bero på detta beträffande
andra lagutskottet, men jag tror inte, att någon utskottsordförande kan stå
upp här i riksdagen och säga, att ett fördröjt avlämnande av propositioner
föranlett, att vi nu ha en ledig plenidag eller att utskottsarbetet blivit fördröjt
av den anledningen.

Jag såg i en tidning i dag, att dessa båda saker, arbetsfriheten på detta
plenum och de anmärkningar, som i måndags och lördags riktades mot regeringen
för försenade propositioner, ställas i en viss kombination med varandra.
Men anmärkningarna mot regeringen äro en sak och de anmärkningar, som
framkommit i dag, en annan. Debatten i måndags går nu genom pressen under
rubriker om regeringens senfärdighet och sölaktighet. Jag förmodar, att
det efter debatten i dag kommer att gå genom pressen, att riksdagen sölar och
skjuter på ärendena. Det är bara en följd av, att sådana anmärkningar göras.

Äng. ledning
gen av riksdagsarbetet.

(Forts.)

Jfr 21. 10

Lördagen den 29 mars.

Ang. ledningen
av riksdagsarbetet.

(Forts.)

Vad särskilt andra lagutskottet beträffar, som enligt herr Westman vid ett
tillfälle inte skulle haft tillräckligt med arbete på grund av försenade propositioner,
meddelades samtidigt, att lagen örn arbetstidens begränsning skulle ha
kunnat behandlas i dag, om man velat. Jag har endast velat framhålla detta,
herr talman!

Herr Kvarnzelius: Herr talman! Jag ber örn ursäkt, att jag tar till orda
ännu en gång, men jag gör det med anledning av herr Westmans anförande.
Han nämnde där, att om han tänkt på, att det skulle bli en arbetslös plenidag
i dag, så skulle han möjligen kunnat pressa fram arbetstidslagen, och han
angav som skäl till, att detta inte skett, att vederbörande reservanter inte hade
sina reservationer färdiga. Jag förstår mycket väl, att herrarna både i första
och andra lagutskottet ha mycket svårare att avfatta sina reservationer, än
vad vi exempelvis ha i statsutskottet. Men i statsutskottet går det till på det
sättet, att när vi slutat vårt plenum, äro reservationerna i regel också färdiga
att avlämnas. De äro formulerade på förhand och framförda under debatten
i utskottet som särskilda yrkanden. Komma de i minoritet, så avlämnas de
såsom reservationer. Efter vad jag kan förstå lär det gå till på annat sätt i de
respektive lagutskotten, så att man där förbehåller sig mer eller mindre lång
reservationstid, under vilken tid man får tillspetsa sina reservationer och göra
dem så snirklade och fina som möjligt. Vi hinna inte med sådant i statsutskottet,
utan där ha vi våra reservationer färdiga i förväg, så att när plenum är slut,
så äro också reservationerna avlämnade. Örn herrar ledamöter i de båda lagutskotten
hade velat tillämpa samma metod, så hade säkerligen arbetstidslagen
förelegat i dag som debattämne. Jag kan inte se vad det skulle vara för hinder
för en ledamot i ett annat utskott att förfara på samma sätt, som vi göra i
statsutskottet, att under tiden, då ärendena behandlas i utskottet, reservanterna
göra klart för sig, vilka avvikande meningar de ha, och skriva ner dem på ett
papper, så att de lia dem färdiga vid det tillfälle, då utskottet fattat sitt beslut
och kunna avlämna dem i form av reservationer. Det skulle utan tvivel ha
varit synnerligen lämpligt i detta fall. ty då hade detta plenum sannolikt blivit
belagt för hela dagen. Om det varit så nyttigt för utskottsarbetet är ju en annan
fråga.

Herr Reuterskiöld: Den ärade ordföranden i statsutskottet rör sig tydligen
helt och hållet inom statsutskottets värld. Den ärade ordföranden tillkännagav
ju, att man vid samma plenum, som ett ärende behandlas, skall kunna vara
färdig med reservationerna. Det går för sig i ett utskott, som arbetar på
avdelningar, där avdelningarna lägga fram sina majoritetsförslag och reservanterna
därinom sina minoritetsförslag och där sedan utskottet in pleno tar
ställning blott till dessa olika förslag från avdelningarna och deras reservanter.
Men där denna arbetsordning inte förekommer, är det en ren orimlighet att
tänka sig, att reservationerna skulle kunna vara färdiga, innan man sett vad
utskottet beslutar. Ofta nog äro reservationerna riktade mot textförslag eller
utskottets motivering, och innan man sett dem, kan ingen reservation göras.

Herr Lindhagen: Jag begärde ordet, när jag hörde statsutskottets ordförandes
tal. Det kunde lätt besmitta andra ordförande att söka beröva reservanter
en rimlig tid för att avge sina reservationer.

Herr Kvarnzelius visade, att riksdagens mäktigaste utskott är så väl organiserat,
att reservationerna avlämnas samtidigt med att besluten fattas. Därmed
har Kvarnzelius avslöjat, vad vi förresten anade förut, nämligen att
ärendena avgöras på avdelningarna, och när en avdelnings förslag kommer upp
i plenum, så följa medlemmarna i de andra avdelningarna blint avdelningens

Lördagen den 29 mars.

11 Nr 21.

eller dess reservanters förslag utan att tänka själva, och då behöva de inte någon
reservationstid.

Herr Schlyter: Efter vad som förekommit under denna diskussion är det

endast ett yttrande, som föranleder en replik från min sida, och det är herr
Lindhagens, när han sade sig vara tacksam mot ödet för att han fått denna
lilla vilostund i dag. Mot utskottsordförandena i allmänhet vill jag blott erinra,
att jag inte lade tyngdpunkten på att det i dag inte var något arbetsplenum
i kammaren. Jag tog bara detta som utgångspunkt för ett framhållande
av önskemålet örn en intensifiering av utskottsarbetet i början av riksdagen
och jag framhöll att det viktiga var, att arbetet ordnades så, att vi inte
framemot slutet av riksdagen bleve överhopade med plena, till vilka vi inte
hunne sätta oss in i de olika ärendena.

Till herr Lindhagen vill jag säga, att den där tacksamheten mot ödet för
små vilostunder kan en stockholmare hysa, som bor året örn i huvudstaden, men
den känna inte vi landsortsbor, som tvingas att ligga kvar här vecka efter vecka
efter det riksdagen rätteligen bort vara avslutad.

Herr Westman: Konstitutionsutskottets ärade ordförande var nog älskvärd
att svara å mina vägnar. Jag har under sådana omständigheter endast att
säga, att vårt arbetssätt i andra lagutskottet är sådant, att någon ändring där
inte kan ske efter de linjer, som herr Kvarnzelius föreslog. Det är av ytterligt
stor vikt, när det gäller lagstiftning, att förslagen från utskotten komma väl
avvägda till kamrarna och försedda med noga genomtänkta reservationer. Det
är nämligen nästan omöjligt för en ledamot i kammaren att föreslå en ändring
i en lagtext på rak arm under debatten, och då ett dylikt förslag inte förut
varit framlagt inför kammaren i tryckt form, skulle kammaren i de flesta fall
inte våga sig på att bifalla ett sådant förslag. Eörhållandet är ju helt annorlunda
i fråga örn statsutskottets utlåtanden. När de föredragas, kan ju den
enskilde ledamoten av kammaren våga sig på att föreslå en ändring av ett belopp
eller dylikt, enär verkan av detta ofta icke är alldeles omöjligt att hastigt
överskåda.

Ordet lämnades på begäran till herr Lindhagen, som yttrade: Herr tal man!

Jag skall be att få bidraga till arbetet vid denna arbetsfria dag med en
interpellation.

Finska undersåten Herman Hurmevaara, som tillhört det finska socialdemokratiska
partiet och innehaft åtskilliga förtroendeuppdrag i rörelsen, kom år
1918 till Sverige som politisk flykting. Han har uppgivit, att politisk förföljelse
väntade honom i hemlandet, därför att han undertecknat 1917 års proklamation,
till vilken samtliga arbetarrepresentanter i 1917 års finska riksdag
anslutit sig.

Den 22 december 1918 medgav Kungl. Majit, att Hurmevaara, ehuru han ej
innehade pass, finge vistas i Sverige tillsvidare intill dess möjlighet för honom
yppades att återvända till Finland.

Någon tid därefter fick han tillstånd att taga till sig hustru och en minderårig
dotter som kvarlämnats i Finland. Detta skedde bland annat genom min
bemedling.

År 1922 blev han formellt Sovjetunionens undersåte för att med svenska regeringens
medgivande kunna resa över Ryssland till Karelen i ett speciellt handelsuppdrag.

Den 16 december 1927 beslöt Kungl. Majit återkalla 1918 års medgivande för
Hurmevaara på grund av dennes år 1922 vunna medborgarrätt i Sovjetunionen.
I detta ärende hördes ej Hurmevaara, och ej heller underrättades han örn beslu -

Ang. ledningen
av riksdagsarbetet.

(Forts.)

Begäran att fä
framställa
interpellation
i anledning av
H. Hurmevaaras
utvisning.

Jfr 21. 12

Lördagen den 29 mars.

Begäran alt fä tet. Emellertid erhöll lian fortfarande viseringar av sitt ryska pass med ''rätt
framställa apt- vistas med sin familj, nu tillökad med ytterligare ett barn, i Sverige.
i anledning°av Den 28 oktober 1929 återkallade utrikesdepartementet den meddelade viseH.
Hurme- ringen å passet. I anledning bärav föreläde tredje polisintendenten i Stockholm
vomås ut- den 31 i samma månad Hurmevaara att före den 8 november 1929 avresa från
visning. Sverige. Om dessa åtgärder underrättades ej flyktingen, förrän han delgavs
(lorta.) tredje polisintendentens beslut.

Detta beslut, som lagligen ej fick överklagas, efterkom Hurmevaara följaktligen
icke. Överståthållareämbetet förordnade då den 2 december 1929 med
stöd av 25 § i lagen den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas,
att Hurmevaara skulle förpassas ur Sverige.

Häröver anförde Hurmevaara underdåniga besvär. Uti besvärsskriften anfördes
i rättsfrågan följande:

»Mina förevarande besvär avse först och sist ett åberopande till min och min
familjs skydd av den svenska rättsordningen ävensom den spirande, på folkens
rättsmedvetande och vetenskapens landvinningar uppbyggda internationella
rätten, vilken även, i den mån internationell lagstiftning ej tillkommit, ofta brukar
tillämpas såsom oskriven lag.

I detta fall gäller det ju närmast uttolkning av lagen den 2 augusti 1927 om
utlännings rätt att här i riket vistas, vilken lag givetvis ej kan åsidosättas genom
administrativa förordningar eller administrativ praxis. Denna lag är,
liksom 1914 års lag i ämnet, uppbyggd på två huvudgrundsatser, vilka vår tids
strävanden för internationellt samförstånd väckt till liv och allt mer hävda.

Den ena är fastställandet av en rättighet för utlänning, som ej avvisats vid
första ankomsten, att få kvarstanna i landet och fredas mot administrativt godtycke.
Den andra grundsatsen avser erkännande av asylrätten för politiska
flyktingar, vilken rätt indirekt erkänts genom att utvisning ej må ske till hemlandet.
där han sannolikt skulle tilltalas eller straffas för politiskt brott. De
väsentliga undantagen från lagens hävdande av dessa två grundsatser återfinnas
i 31 och 36 §§.

Intet av de undantag, som i 31 § stadgas, är i förevarande fall för handen.

I detta sammanhang må framhållas, att 31 § modifierar sina egna undantagsbestämmelser
genom ett särskilt mänskligt hänsynstagande, som fått följande
uttryck: ''Vid bedömande av, huruvida utvisning bör äga rum, skall skälig
hänsyn tagas till utlännings levnads- och familjeförhållanden samt till längden
av den tid, han vistats här i riket.’ Denna bestämmelse infördes redan tidigare
i svensk lagstiftning såsom ett skattande åt det allmänna rättsmedvetandets
oavvisliga krav. Den är ett värn för individen, vilket icke bör kunna honom
lagligen frånhändas. Även på andra ställen i lagen (10 och 26 §§) betonas
samma hänsyn; i 10 § är uttrycket formulerat sålunda, att skälig hänsyn skall
tagas, ''förutom till omständigheterna i övrigt, särskilt till längden av den tid
utlänningen utan längre avbrott vistats i riket’, vilken formulering väl får anses
i huvudsak sammanfalla med den förutnämnda.

I förevarande fall måste beträffande mina levnadsförhållanden erinras att
jag, som numera är en jämförelsevis till åren kommen man, försörjer mig väsentligen
med stöd av min kunskap i svenska och finska språken samt svårligen
kan bryta mig nya banor i andra för mig totalt främmande länder. Mina familjeförhållanden
utmärka sig därigenom, att med mitt arbete skola också försörjas
hustru och två unga flickor, vilka alla tre, liksom jag, nu slagit rot i det
svenska samhället. Vi hava även där förvärvat en fast bostad, som är vår egen,
och detta tilliigges i sista stycket i 31 § också särskild betydelse. Beträffande
slutligen längden av vistelsen i Sverige så är den ju mycket avsevärd eller mer
än elva år. Jag och min familj kunna i själva verket anses vara vad man i
den internationella rätten kallar för domieilierade här i landet, vilket anses

Lördagen den 29 mars.

13 Nr 21.

berättiga till en hänsyn, likvärdig i väsentliga delar med den som tillkommer Begäran att fä

svenska medborgare. inte^ellation

Det undantag, som återfinnes i 36 §, bemyndigar Konungen att förordna örn; anledning av
utvisning klär sådant av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens in- H. Hannetresse
finnes påkallat’. Självfallet syftar lagen därmed icke på eventuell parti- varnas utpolitisk
anomisitet av det ena eller andra slaget. Min och min familjs ringa v™nm9-personer, åtminstone om man anlägger sinne för proportioner, kunna ej rim- 1 or ''
ligen befaras äventyra svenska rikets säkerhet eller statens intresse. En sådan
uppfattning ligger ock i asylrättens natur. Vi ansågos icke farliga såsom
politiska flyktingar lika litet som andra politiska flyktingar från Finland, och
faran är val icke större nu. Vi äro en liten spillra, som av världskriget och
dess efterverkningar blivit uppkastade på den svenska jorden, och vi ha sedan
blivit domicilierade här blott för att kunna leva i den största anspråkslöshet.

Stadgandet ifråga avser uppenbarligen allenast extraordinära fall.

Det bör kanske tilläggas, att lagrummet endast talar om det egna landets
säkerhet och intressen. Det avvisar således obehöriga anspråk från främmande
länders tillfälliga styrelser örn utvisning av personer, som blivit här domicilierade
och ej förgripit sig mot den svenska statsordningen. Detta ligger ock
i asylrättens begrepp.

Ej heller nu ifrågavarande paragraf är således tillämplig på det förevarande
fallet. Men den blir dock särdeles äventyrlig, örn vid dess tillämpning åsidosättes
en annan gammal rättsgrundsats för ali rättskipning i hela världen, nämligen
att ingen får dömas ohörd över vad som lägges honom till last. I själva
verket föreligger nu en sådan händelse. Det har ansetts icke kunna tillåtas mig
eller mitt rättsliga biträde eller någon annan person, som intresserat sig för min
familjs öde, att få del utav vad som ytterst föranlett förfarandet mot mig. Det
anses vara en hemlighet, som jämlikt tryckfrihetsförordningen ej får förrådas.

Denna författning hemligstämplar emellertid inom förevarande område allenast
ministeriella handlingar, d. v. s. i huvudsak skriftväxlingar med andra utländska
makter. Därav synes följa, att min utvisning påkallats av en utländsk
makt, och denna kan ej vara någon annan än styrelsen för mitt hemland, Finland.

Ingen lärer kunna bestrida, att Finland är mitt hemland i realiteten, Finland
är också det land, varifrån jag hit inkommit. Jag är fortfarande finsk flykting
och ingenting annat. Sovjetryssland är för mig och min familj främmande. Vi
kunna icke språket, vi hava inga relationer till någon, som kan ge oss arbete och
utkomst, vartill stora svårigheter även i och för sig föreligga. Det var endast
en tillfällighet, som gjorde att jag formellt blev rysk undersåte för att kunna
erhålla passvisering till ett par resor till Karelen med svenska regeringens
begivande för att förhandla om mitt uppdrag under någon tid att vara handelsdelegerad
i Stockholm för Karelen.

Jag har aldrig förstått, att min konstitutiva egenskap av finsk flykting kunnat
så lätt ersättas med ett papper utan reellt innehåll, och har fortfarande, trott
mig kunna vistas här såsom finsk politisk flykting, obekant som jag tillika
varit med de åtgärder, som från utrikesdepartementet vidtagits i motsatt syfte
genom att återkalla i tysthet mitt tillstånd och sedermera även mitt visum. .

Lagen av år 1927 har genom sitt kapitel örn utlännings förpassning ur riket
nu till synes givit rum för ett godtyckligt administrativt förfarande vid sidan
av de garantier däremot, som införts även i den nya lagen fran 1914 års lag.

Det enklaste sättet att kringgå lagens ledande principer på detta sätt skulle
infattas i 25 §. som i detta fall åberopas. Den pålägger utlänning skyldighet
att innehava legitimation samt gör honom förfallen till försummelse härutinnan
genom att den legitimation, som han innehar och med fog kunnat fortfarande
påräkna, fråntages honom utan att han fått någon kännedom örn an -

Nr 21.

Begäran att få
framställa
interpellation
i anledning av
H. Hurmevaaras
utvisning.

(Forts.)

14 Lördagen den 29 mars.

ledningen därtill. Tillika vägras honom upplysning om de orsaker, som ligga
bakom ett sådant beslut. Det kan väl ej vara lagens mening att på detta sätt
draga ett streck över de framsteg i grundsatser, som lagen velat genom andra
bestämmelser upprätthålla. Även en sådan ordning för utvisning kan icke
tänkas böra ifrågakomma, örn icke bakom densamma föreligga enahanda
uppenbart bevisliga undantag, som medgivits från de konstitutiva bestämmelserna
örn rätt för domicilierad utlänning att oförkränkt vistas i landet samt
där också i realiteten åtnjuta asylrätt.

Även för bemötande av denna ytterligt formella grund för min utvisning
enligt 25 § åberopas därför allt vad jag ovan i sak anfört. I sammanhang
därmed tillåter jag mig bos Eders Kungl. Majit utbedja mig laga rättegångsförmåner
genom att ej dömas ohörd utan få undantagslöst del av vad som till
äventyrs lägges mig till last. Intill dess så skett, bestrider jag riktigheten och
befogenheten av de påståenden, som må ha anförts mot mig.»

Denna utveckling av rättsfrågan är enligt min uppfattning riktig. Den
17 december 1929 ingavs ytterligare till Kungl. Majit en petition till värn örn
asylrättens behöriga handhavande. Den hade talrika underskrifter, särskilt
från universitets- och högskolekretsar.

Efter åtskilliga polisutredningar, varöver Kungl. Majit den 25 januari 1930
anbefallde Överståthållarämbetet att inhämta Hurmevaaras yttrande, har
Kungl. Majit den 7 mars 1930 förordnat jämlikt 36 § i ovannämnda lag att
Hurmevaara skulle inställas till förhör inför Överståthållarämbetet.

Efter det sådant förhör ägt rum, har Överståthållarämbetet i underdånig
skrivelse den 11 mars 1930 samt genom tjänstgörande tredje polisintendenten
utlåtit sig på följande sätt:

»En fullt klarläggande utredning angående arten och omfattningen av den
verksamhet, som Hurmevaara bedrivit och alltjämt bedriver här i riket, har
icke kunnat vinnas, framför allt på grund av Hurmevaaras vid förhöret ådagalagda
ovilja att besvara härom framställda frågor.

Av vad i ärendet tidigare förekommit och av Hurmevaaras eget uppträdande
under omförmälda förhör har dock Överståthållarämbetet bibringats en bestämd
uppfattning att Hurmevaaras uppgift i Sverige bland annat avser organiserandet
av samarbete mellan svenska och utländska representanter för
meningsriktningar, vilka syfta till att med våldsamma medel omstörta den
bestående samhällsordningen.»

Därefter har Kungl. Maj :t den 21 mars 1930 funnit »med undanröjande
av överklagade resolutionen, jämlikt 36 § i lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings
rätt att här i riket vistas, gott förordna, att Hurmevaara skall från
riket utvisas, ävensom förklara det vara honom förbjudet att utan Kungl.
Majits tillstånd återvända till riket vid äventyr, som i 41 § samma lag sägs».

Jag har genomläst den i justitiedepartementet förvarade akten och instämmer
i polisintendentens yttrande, att ingenting av vikt blivit bevisat. Allraminst
i fråga örn äventyrande i rimlig mening av rikets säkerhet och sannskyldiga
intressen. Bland handlingarna saknas emellertid de i polisrapporterna
åberopade »meddelanden från chefen för detektiva centralpolisen i Helsingfors».
Dessa äro således fortfarande hemliga.

På grund av vad sålunda anförts samt nied anledning av polisundersökningarnas
magra innehåll och liknande tidigare erfarenheter tillåter jag mig hemställa
om kammarens tillstånd att få till statsministern framställa följande
frågor:

1) anser regeringen det vara en tillbörlig svensk rättsordning, att utländsk
flykting, som här åtnjutit långvarig asylrätt, ja, till och med enligt internationell
rättsuppfattning domicilierats, plötsligt utan att varskos eller underrättas
om anledningen förelägges att inom en vecka lämna riket;

Lördagen den 29 mars.

15 Nr 21.

2) anser regeringen det vara en tillbörlig svensk rättsordning, att ett sådant Begäran att få

barbari söker rättfärdiga sig genom polisutredningar, som verkställas först L

elter beslutets lånande; . . i anledning av

3) anser regeringen det vara en tillbörlig svensk rättsordning, att dylika be- H. Hurmeslut
uppbyggas åtminstone delvis på omständigheter som i utrikesdepartemen- vaaras uU
tet — enligt en enligt min uppfattning för övrigt övervägande laglös praxis

— bemlighålles för parten, hans rättsbiträde och den svenska allmänheten; 1 r ''

4) anser regeringen det vara en tillbörlig svensk rättsordning, att asylrätten
förverkas bland annat genom upplysningar om, att flyktingen hyser de
politiska åsikter, för vilka asylrätten åtnjutits, och understundom sällskapar
med svenska politiska meningsfränder samt att polisundersökningarna såsom
här skett böra ivrigt sysselsätta sig med denna angelägenhet;

5) är regeringen i sistnämnda händelse beredd förelägga riksdagen förslag
till inrättandet för politiska flyktingar av någon asyl med fri inackordering,
där de kunna hållas obesmittade av tillåtna kommunistiska eventuellt fascistiska
inhemska oroselement;

6) anser regeringen det vara en tillbörlig svensk lagtillämpning och rättegångsordning,
att utvisning av flykting äger rum »av hänsyn till rikets säkerhet
eller eljest i statens intresse», även då till och med polismakten nödgats
medgiva, att en fullt klarläggande utredning därom icke kunnat vinnas;

7) anser regeringen det vara tillbörlig svensk rättsordning, att vid utvisning
föga eller ingen hänsyn tages till lagens stadgande, att vid bedömandet »skall
skälig hänsyn tagas till utlännings levnads- och familjeförhållanden samt till
längden av den tid han vistats här i riket»;

8) anser regeringen, att tillbörlig svensk lagtolkning kräver att vid bedömandet,
örn svenska rikets säkerhet eller statens intressen äventyras, ej behöver
eller bör anläggas sinne för proportioner;

9) vilket öde har regeringen tillämnat den utvisade Herman Hurmevaaras
hustru och två flickebarn, vilka jämväl äro människor samt, ehuru ej formellt
utvisade, dock i sin försörjning äro beroende av familjefadern;

10) anser regeringen det även överensstämma med en tillbörlig svensk asylrätt,
att vi, såsom i detta fall synes åtminstone delvis ägt rum, låta i utvisningssyfte
dirigera oss av myndigheter i den politiska flyktingens verkliga
hemland ;

11) anser ej regeringen, att i en rättsstat hemliga handlingar i allmänhet
ej böra få ligga till grund för avgöranden om enskildas rätt och säkerhet;

12) anser ej, uppriktigt sagt, regeringen tiden omsider böra vara inne att
skapa en internationell rättsordning till skydd mot administrativt godtycke
för utlänningarnas rimliga rättigheter i främmande länder, och kan det förväntas
initiativ från den svenska regeringen till ett sådant framsteg på detta
försummade område inom den internationella rätten.

Denna anhållan blev på begäran bordlagd.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.27 e. m.

In fidem
G. II. Berggren.

Nr 21. 16

Tisdagen den 1 april.

Kammaren sammanträdde kl. 3.30 e. m.

Justerades protokollet för den 26 nästlidne mars.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 83, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende
å löneställning oell antal av vissa ordinarie befattningar vid postverket,
telegrafverket och statens järnvägar m. m.; samt

nr 87, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldandet av staten
åliggande kommunala och andra utskylder för vissa försvarsväsendets fastigheter.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i gällande
bestämmelser örn pensionering av icke-ordinarie personal vid statens järnvägar
m. m.;

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i
för statens pensionsanstalt gällande stat;

nr 101, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens
pensionsanstalt för befattningshavare hos centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund; samt

nr 102, i anledning av väckta motioner rörande understöd åt efterlevande till
vissa i statens tjänst anställda personer.

Herr talmannen yttrade: Jag får för kammaren tillkännagiva, att efter

samråd med andra kammarens talman och efter överläggning inom talmanskonferensen
rörande arbetet under tiden'' närmast före och efter påsk överenskommits,
att sista arbetsplenum före påsk kommer att hållas onsdagen den 9
i denna månad, eventuellt med arbetsplenum, örn så påfordras, även föregående
dag, och att första arbetsplenum efter påsk äger rum torsdagen den 24 dennes
klockan 1 eftermiddagen, därvid gemensamma omröstningar komma att
företagas enligt då föreliggande godkända voteringspropositioner. Jag tilllåter
mig ytterligare en gång fästa herrarnas uppmärksamhet på, att tiden för
första sammanträdet efter påsk, i motsats till vad som varit vanligt under
närmast föregående år, satts till klockan 1.

Föredrogs herr Lindhagens anhållan att få till hans excellens herr statsministern
framställa spörsmål i anledning av H. Hurmevaaras utvisning ur riket.

Herr talmannen hemställde, huruvida kammaren medgåve, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas; och förklarade herr talmannen sig finna de härå
avgivna svaren hava utfallit med övervägande ja.

Tisdagen den 1 april.

17 Nr 21.

Herr Widell begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition:

Den, som medgiver att herr Lindhagens ifrågavarande spörsmål må framställas,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Tinner Nej, lämnas icke det begärda medgivandet.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes till en början omröstning på det
sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som
ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för
nej-propositionen, reste sig från sina platser.

Då herr talmannen fann tvekan kunna råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst namnupprop; och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 47;

Nej — 43.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran konstitutionsutskottets
utlåtande nr 18 samt statsutskottets utlåtanden nr 80—85.

Föredrogs och företogs punktvis till avgörande bevillningsutskottets memorial
nr 19, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om punkterna
3) och 5) i utskottets betänkande nr 16 i anledning av vissa motioner, avseende
ändringar i gällande tulltaxeförordning och tulltaxa.

De i detta memorial föreslagna voteringspropositionema godkändes.

Vid föredragning av första lagutskottets memorial nr 17, angående arvode
åt den, som inom första lagutskottet biträtt vid behandlingen av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag örn testamente m. m., bifölls vad utskottet i
detta memorial hemställt.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran andra lagutskottets
utlåtanden nr 15—17 och 19—22 samt första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtanden nr 4 och 5.

Herr förste vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag hemställer,
att kammaren ville besluta, att andra lagutskottets utlåtande nr 15, i
anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning, dels ock
i ämnet väckta motioner, samma utskotts utlåtande nr 16, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 4 juni 1926 örn vissa inskränkningar beträffande tiden för förlägFörsta
hammarens protokoll 1930. Nr 21. 2

Nr 21. i g

Tisdagen den 1 april.

gande av bageri- och konditoriarbete, dels ock i ämnet väckta motioner, och
samma utskotts utlåtande nr 17, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition
med anhållan örn riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1929 fattade beslut, dels ock en i ämnet väckt
motion måtte i nu nämnd ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda
ärenden på föredragningslistan för morgondagens plenum.

Denna hemställan bifölls.

Herr Möller avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion, nr 319, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) örn arbetstiden å svenska fartyg
(sjöarbetstidslagen).

Motionen hänvisades till behandling av lagutskott.

Avgåvos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda motioner:
nr 320, av herr Forssell, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren;

nr 321, av herr Rydén, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder för beredande av nya lokaler för naturhistoriska riksmuseets etnografiska
avdelning m. m.;

nr 322, av herr Rydén, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
exploatering av Ladugårdsgärdet m. m.; samt

nr 323, av herrar Berling och Kropp, i anledning av Kungl. Majbts proposition
angående Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande till
staten.

Upplästes följande inkomna läkarintyg:

Att riksdagsman Isak Svensson på grund av akut infektion av de övre luftvägarna
tillsvidare är förhindrad deltaga i riksdagsarbetet intygas.

Stockholm d. 31. 3.1930.

B. Enocksson,

leg. läk.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:

nr 5, angående regleringen för budgetåret 1930/1931 av utgifterna under
riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet;

nr 78, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i anledning av väckta
motioner örn anslag till svenska eldbegängelseföreningen; och

nr 79, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn Kungl. Maj:ts
under tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående
anslag till försäkringsinspektionen;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn bostadsrättsföreningar
m. m.; och

nr 19, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn fortsatt
giltighet av lagen den 20 juni 192ä angående förverkande i visst fall av
spritdrycker och vin; samt

Tisdagen den 1 april.

19 Nr 21.

jordbruksutskottets memorial nr 32. angående kamrarnas skiljaktiga beslut
i fråga örn anslaget till jordbruksdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.02 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Rättelse.

I protokoll nr 19 för den 22 mars f. m.

står å sid. 26 rad 2 uppifrån fångvårdsstyrelsen,
läs byggnadsstyrelsen.