1930. Andra kammaren. Nr 12

ProtokollRiksdagens protokoll 1930:12

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1930. Andra kammaren. Nr 12.

Torsdagen den 20 februari.

Kl. 3.30 e. m.

§ I Justerades

protokollet för den 14 innevarande februari.

§ 2.

Föredrogos var för sig följande å kammarens bord vilande propositioner; och
hänvisades därvid

till statsutskottet propositionerna:

nr 89, angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och
staden Kristianstad; och

nr 90, angående tillbyggnads- och ändringsarbeten för skeppsgossekårens i
Marstrand förläggning i Karlstens fästning;

till jordbruksutskottet propositionen nr 91, angående försäljning av den under
lantförsvarets förvaltning stående egendomen Arendala i Hardeberga socken
av Malmöhus län;

till bankoutskottet propositionerna:

nr 92, angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen
under militärtjänstgöring;

nr 93, angående tilläggspension åt läraren vid krigshögskolan, f. d. läroverksadjunkten
C. O. Nordgren;

nr 94, angående tilläggspension åt förre förmannen vid flottans varv i Karlskrona
H. T. Danielson;

nr 95, angående pensionsförbättring åt mästaren vid marinens centrala beklädnadsverkstad
H. Frisell; och

nr 96, angående pension åt två förutvarande båtsmän;

till statsutskottet propositionen, nr 97, angående dispositionen av förefintlig
behållning å anslag till undervattensbåtmateriel;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 98, angående försäljningspriset för
en fastighet inom Malmköpings köping; samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 103, angående avskrivning av viss del av statslån till Varberg—Ätrans
och Eksjö—Österbymo järn vägsaktiebolag; och

nr 104, angående förvärvande för telegrafverkets räkning av vissa tomter i
Göteborg.

Vid härpå skedd föredragning av propositionen nr 99, med förslag till lag Vid remiss av

örn kommunalstyrelse på landet m. m., begärdes ordet av propositionen

nr 99.

Herr Mosesson, som yttrade: Jag ber, herr talman, att få fästa uppmärk samheten

på det egendomliga faktum, att Kungl. Maj:ts proposition nr 99 utAndra
kammarens protokoll 1930. Nr 12. 1

Nr 12. 2

Torsdagen den 20 februari.

Vid remiss av delas i kammaren först vid det tillfälle, då beslut skall fattas örn remiss till
ProP°Sg*onen vederbörande utskott. Det synes, som om det icke vore för mycket begärt
(Forts) med hänsyn till dem, som intressera sig för dithörande frågor, att exemplaren
hade varit tryckta och bundna så tidigt, att kammarens ledamöter fått dem
någon timme förut.

Vidare anfördes ej. Kammaren beslöt överlämna ifrågavarande proposition
jämte det i anledning av densamma inom kammaren avgivna yttrandet till konstitutionsutskottet.

Slutligen föredrogos övriga å bordet liggande propositioner; och hänvisades
därvid

till konstitutionsutskottet propositionen, nr 100, med förslag till lag örn församlingsstyrelse
m. m.;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 86, med förslag till lag om
delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera och därav påkallade
lagförslag; samt

till statsutskottet propositionen, nr 88, angående förstärkning av tionde huvudtitelns
anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

§ 3.

Härefter föredrogos var för sig de på kammarens bord liggande motionerna;
och remitterades därvid

till jordbruksutskottet motionerna:

nr 395 av herr Sköld m. fl.; och

nr 396 av herr Heiding un. fl.; samt

till bankoutskottet motionen nr 397 av herr Olsson i Mora m. fl.

§ 4.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 26—28 och bevillningsutskottets
betänkanden nr 6—8.

§ 5.

Ordet lämnades härpå till herr förste vice talmannen, som yttrade: Herr

talman! Jag hemställer, att kammaren måtte besluta, att tiden för avgivande
av motioner i anledning av Kungl. Maj :ts propositioner nr 99 med förslag till
lag örn kommunalstyrelse på landet m. m., nr 100 med förslag till lag örn församlingsstyrelse
m. m. samt nr 86 med förslag till lag örn delning av fastighet
vid ändring i rikets indelning med mera och därav påkallade lagförslag,
måtte utsträckas till det plenum, som inträffar näst efter tjugu dagar från
den dag då propositionerna avlämnats.

Denna hemställan bifölls.

§ 6.

Avgåvos två motioner, nämligen av:

herr Anderson i Linköping, nr 398, angående minskning av antalet ledamöter
i riksdagens kamrar m. m.; och

herr Edberg, nr 399, angående sådana ändringar i grundlagarna, att den
samhällsomstörtande propagandan må kunna stävjas eller åtminstone försvåras.

Dessa motioner bordlädes.

Torsdagen den 20 februari.

3 Nr 12.,

§ 7.

Anmäldes oell godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 44. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 6 mars 1899 örn handräckning åt utländsk
domstol;

nr 45, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handräckning
vid svensk domstol åt vissa internationella organ; och

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 22 juni 1911 örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.

Till bordläggning anmäldes statsutskottets memorial, nr 29, i anledning av
kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn väckt förslag örn beredande av medel
till ett nytt postångfartyg för trafik mellan fastlandet och Öland.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

§ 10.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades

herr Ljung
» Ljunggren

under 3 dagar fr. o. m. den 22 febr. och

» 2 » » » 24 »

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3.47 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Nr 12. 4

Lördagen den 22 lebruari.

Lördagen den 22 februari.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 15 innevarande februari.

§ 2.

Avlämnades följande Kungl. Maj:ts propositioner, nämligen:
av herr statsrådet Dahl propositionen, nr 105, angående efterskänkande i
vissa fall av kronans rätt till danaarv; samt
av herr statsrådet Borell propositionerna:
nr 112, angående understöd av regelbunden luftfart m. m.;
nr 113, angående godkännande av avtal mellan kronan och Jönköpings stad
örn byte av viss mark i nämnda stad;

nr 107, angående anslag till fögderiförvaltningarna m. m.;
nr 109. angående bidrag och lån för ändrad organisation vid skyddshemmet
åkerbrukskolonien Hall; och

nr 110, med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen
den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i
riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

Enligt därom den 18 innevarande februari fattat beslut företogos nu val av
ej mindre tjugufyra valmän för utseende av dels fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret, dels ock suppleanter för riksdagens fullmäktige i nämnda
bank och kontor, än även sex suppleanter för dessa valmän; och befunnos efter
valens slut hava blivit utsedda till

valmän:

herr Borggren,

» Brännberg,

» Bäcklund,

» Edberg,

» Eriksson i Stockholm,

» Eurén,

» Fast,

» Hammarlund,

» Hamrin,

» Hollertz,

» Holmgren,

» Höglund i Göteborg,

» Jansson i Edsbäcken,

» Johansson i Uppmälby,

Lördagen den 22 februari.

5 Jfr 12.

herr Lithander,

» Ljung,

» Lovén,

» Magnusson i Tumhult,

» Paulsen,

» Ryberg,

» Wigforss,

» Wikström,

» Winkler och
» Wirsell,

var och en med 133 röster, samt

suppleanter:

herr Norsell,

» Johansson i Edsbyn,

» Hultman,

» Nilsson i Örebro,

» Hansson i Trollhättan och
» Lundström,
var och en med 42 röster.

Ordningen mellan suppleanterna bestämdes, sådan den finnes här ovan angiven,
genom lottning.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag angående de i nästföregående paragraf omförmälda
valen.

§ 5.

Föredrogos var för sig och hänvisades till konstitutionsutskottet de på kammarens
bord liggande motionerna nr 398 av herr Anderson i Linköping och nr
399 av herr Edberg.

§ 6.

Statsutskottets härpå föredragna memorial nr 29 bordlädes åter.

§ 7.

Föredrogos vart för sig statsutskottets utlåtanden:

nr 26, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående nedläggande av
statsbanedelen Dagarn—Hultebo m. m.; och

nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kanallotsarna
vid Trollhätte kanal från skyldighet att återbära andel i vissa för mycket
uppburna lotspenningar.

Kammaren biföll vad utskottet i nämnda utlåtanden hemställt.

§ 8.

Vid nu skedd föredragning av statsutskottets utlåtande, nr 28, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående fortsatta åtgärder för främjande av
sparsamhet bland skolungdomen, yttrade:

Herr Persson i Fritorp: Herr talman, mina herrar! Jag har icke annat yrkande
att göra än om bifall till det utlåtande, som nu är föredraget. Anled -

Ang.

främjande av
sparsamhet
bland skolungdomen.

Nr 12. (i

Lördagen den 22 februari.

Avg.

främjande av
sparsamhet
bland skolungdomen.

(Forts.)

ningen till att jag begärt ordet är att jag anser skäl föreligga att påtala e,n
viss åtgärd av postsparbanken, som enligt min mening icke står i överensstämmelse
med innehållet i generalpoststyrclsens skrivelse till Kungl. Majit, vilken
utgör en grundval för denna proposition. Det som jag här syftar på
återfinnes, herr talman, på sid. 9 i det nu föredragna utlåtandet. Jag kan
icke, herr talman, underlåta att läsa upp dessa rader, det tar icke så lång tid,
och kammaren har i dag synnerligen gott om tid. Det står: »I detta sam manhang

har generalpoststyrelsen slutligen understrukit, att styrelsen vid sitt
bedömande av föreliggande behov i ingen mån avsett någon utökning av postsparbankens
verksamhet till områden, där skolsparverksamhet bedrives av
enskilda sparbanker. Postsparbanken har, yttrar styrelsen, vid senaste liksom
vid nästföregående utdelning av postsparbanksböcker varit angelägen tillse,
att denna icke skedde till skolor, där efter vad banken hade sig bekant enskild
sparbank bedreve motsvarande verksamhet. I ganska många fall hade
det inträffat, att skolrådsordförande anmält vissa skolor för utdelning men
att enskild sparbank därefter öppnat verksamhet i sagda skolor, innan postsparbanken
hunnit vidtaga åtgärd.» Jag kan sluta här.

Hade vad som här uttalas efterföljts, kunde striden mellan postsparbanken
och de enskilda sparbankerna på detta område rörande skolungdomens sparsamhet
anses avblåst, men i åtminstone ett fall har denna princip icke tillämpats,
enligt vad jag fått kännedom örn genom ett till mig i dag ankommet
brev från en kamrer i en stor sockensparbank i det län, där jag är bosatt. Han
skriver: »Sparbanken har sedan 1928 utdelat till nyinskrivna skolbarn i småskolans
första klass inom hela socknen sparbanksböeker med insatt grundplåt
av 5 kronor i varje. Det sålunda utdelade beloppet har under tvenne år uppgått
till 830 kronor. För uppsamling av sparmedlen i skolorna har sparbanken
placerat sparbössor i varje klass, och tycks intresset för saken bland
såväl lärare som barn vara ganska stort. Vid jultiden förra året kom den
stora överraskningen, nämligen att postsparbanken även utdelat sparbanksböcker
till samtliga under året inskrivna skolbarn inom socknen med ett insatt
kapital av 2 kronor i varje.» Härefter nämner hail, att den, som utdelade
böckerna för postsparbankens räkning, vid överlämnandet av böckerna uppmanade
barnen på det kraftigaste att göra insättningar i desamma.

Det är gott och väl att uppmana barnen att spara, men jag tycker, att det
hos dessa barn skall framkalla villervalla i uppfattningen örn vilken bank som
är den bästa. Jag anser, att sådant icke bör få förekomma. Det är möjligt,
herr talman, att flera dylika fall ha förekommit, andra än det jag nu relaterat,
men därom saknar jag kännedom. Då jag finner det önskvärt, att något
dylikt icke upprepas, har jag velat använda detta tillfälle för att rikta en
vädjan till vederbörande verkchef att tillse det underordnade befattningshavare
följa de direktiv, som generalpoststyrelsen uttalat i det av mig nyss citerade
yttrandet.

Jag har, herr talman, icke annat yrkande än örn bifall till utskottets hemställan.

Häruti instämde herrar Magnusson i Tumhult, Anderson i Linköping, Järte
och Leffler.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Jag Ilar begärt ordet bara för att
konstatera, att det material, som den föregående ärade talaren byggde på, var
väl knapphändigt för att göras till föremål för den utläggning han gjorde.
Jag är övertygad om att generalpoststyrelsen också försöker följa de direktiv,
som givits, och det som här inträffat kan icke tolkas på sätt herr Persson i
Fritorp tillåtit sig göra.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Lördagen den 22 februari.

7 Nr 12.

Herr Persson i Fritorp: Jag vill bara säga herr Anderson i Råstock, när

han anser, att det material, som jag haft till mitt förfogande, är för ringa, att
jag visserligen icke vet, huruvida flera fall än det av mig omnämnda förekommit.
men att det har förekommit ett fall, och det anser jag vara ett fall för
mycket.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 9.

Till avgörande företogs härefter bevillningsutskottets betänkande, nr 6, i anledning
av väckta motioner angående ändrade grunder för beskattningen av
aut örn obiltrafiken.

Till bevillningsutskottets behandling hade hänvisats följande tre inom andra
kammaren väckta motioner, avseende ändrade bestämmelser i fråga örn beskattningen
av automobiltrafiken, nämligen

motionen nr 25 av herr Andersson i Rasjön m. fl., däri hemställts, att riksdagen
måtte besluta hos Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag till
nästkommande års riksdag om sådana ändrade grunder för beskattningen av
motortrafiken, att fordonsskatten kraftigt Teducerades och skatterna å förbrukningsartiklarna
gummiringar och motorbränsle höjdes i motsvarande
grad:

motionen nr 53 av herr Andersson i Dunker to. fl., i vilken föreslagits, att
riksdagen måtte besluta följande ändring av Kungl. Maj:ts förordning den 3
juni 1927 (nr 188) örn ändrad lydelse av 5 § i förordningen örn automobilskatt: 5

§•

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) ---lika--—

b) ----lika---—

c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med fem kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt minskad
med fyrahundra kilogram, dock minst med fyrtio kronor; samt

d) --- — lika---; och

motionen nr 54 av herr Andersson i Dunker to. fl., däri hemställts, att riksdagen
måtte besluta följande ändring av Kungl. Maj:ts förordning den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit:

1 §''

För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, ävensom för motorsprit,
skall i den ordning nedan stadgas erläggas särskild skatt av 8 öre för
liter.

I denna---—- såsom motorsprit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, dock att skatten å motorsprit
skall under tiden från och med den 1 juli 1930 till den 1 juli 1933 utgå
med 2 öre för liter och från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli 1934 med
5 öre för liter.

Genom förordningen — ---av tull.

Den, som----förmäles.

Utskottet hemställde, att förevarande motioner icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Äng.

främjande av
sparsamhet
bland skolungdomen.

(Forts.)

Ang.

grunderna för
beskattningen
av aittomobiltrafiken.

Nr 2.

8

Lördagen dem 22 februari.

é1ig- ... Reservationer hade likväl avgivits:

grunderna for ”

beskattningen av herr Bergman, Leander och Hamrin, vilka ansett, att utskottets yttranav
automobil- de bort hava annan i reservationen angiven lydelse; samt

trafiken. , „

'' . . av herr Heiding.

(Jörts.) J

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Andersson i Rasjön: Herr talman! Bevillningsutskottet har i det nu
föredragna betänkandet avstyrkt de väckta motionerna om att en större del
av automobilskatten skall uttagas på förbrukningsartiklar och en mindre del
i form av fordonsskatt. Att döma av utlåtandet skulle bevillningsutskottet i
sak vara så gott som enhälligt. Den reservation, som föreligger av herr Bergman
m. fl., hänför sig, som kammarens ledamöter torde finna, endast till
vissa delar av motiveringen, och vid sådant förhållande kan det synas ganska
utsiktslöst att här upptaga en debatt och uppträda till försvar för det i motionerna
framförda yrkandet. Då jag det oaktat gör detta, så är det därför att
motionärerna ha vetskap örn att denna fråga bland bilägarna ute i landet omfattas
med det allra största intresse. Och dristigheten från min sida ökas,
därigenom att jag tyckt mig finna, att utskottets motivering icke innehåller
några bärande skäl för dess avslagsståndpunkt.

Utskottet refererar först ett yttrande från ett tidigare tillfälle, då denna fråga
behandlades i riksdagen, av vilket uttalande framgår, att man redan från början
varit inställd på att automobilbeskattningen borde läggas på det sättet, att
skatten skulle drabba i proportion till vägförslitningen, men att man sedermera
kommit att beakta, att automobilägaren såsom sådan har ett visst intresse
av att det finnes goda och för automobiltrafiken lämpliga vägar. På
detta sätt har man ansett sig kunna rent moraliskt försvara den relativt höga
fordonsskatten. Därtill vill jag anföra att, såvitt jag kan se, det här icke är
fråga örn två skilda saker utan örn samma sak. Det är självklart, att automobilägarens
intresse av att det finnes goda vägar står i direkt proportion
till den omfattning, i vilken han använder automobilen. Automobilägarua lia
samma intresse av att vägunderhållet är gott som av att det finnes goda vägar,
och dessa båda intressen stå i direkt proportion till den omfattning, i vilken
automobilen användes.

Vidare kommer utskottet i år med något nytt. Man har gjort en kalkyl och
sökt utröna, i vilken proportion skatten å gummiringar och bensin står till
fordonsskatten, och därvid har man funnit, att av automobilskatternas totalsumma
63 procent härröra från skatten på förbrukningsartiklar och 37 procent
från den fasta fordonsskatten. Därav drar utskottet den slutsatsen, att skattebördan
i stort sett är väl avvägd å de särskilda beskattningsföremålen.

-lag vill häremot invända, att utskottet därvid kommit in på en sida av
saken, som icke berörts i motionen av det enkla skälet, att vi icke sett frågan
i allmänhet utan individuellt, och utgångspunkten för vår syn på saken halvard
de orättvisor, som med nuvarande ordning drabba automobilägarna i de
enskilda fallen. Utskottet svarar på något annat, än motionen innehåller, och använder
en bevisföring, som icke svarar mot motionen, då utskottet med hänvisning
till dessa siffror säger, att avvägningen är i det stora hela rättvis.

Det rätta vore utan tvivel, att hela skatten kunnat uttagas i förhållande
till vägslitningen, enkannerligen den tillryggalagda våglängden.

Utskot.tsmajoriteten har visserligen resonerat örn den olikhet i intresse, som
föreligger mellan de bilägare, vilka använda sina automobiler i jämförelsevis
stor utsträckning, och de bilägare, vilka använda sina automobiler i mindre utsträckning,
men utskottet har underlåtit att draga slutsatsen av resonemanget.
Man kan ej läsa ut ur utlåtandet, örn utskottet finner förhållandet mellan de

Lördagen den 22 februari.

9 Sr 12.

olika intressena riktigt avvägt eller icke. I det hänseendet måste konstateras, ^»flätt
det föreligger en brist i motiveringen. Här ligger tyngdpunkten i niotionema
och här borde ett svar från utskottet ha lämnats. För min del vill (lv automobil.
jag säga, att den nuvarande avvägningen ej är riktig, därför att den hårt trafiken.
drabbar de fordonsägare, som använda sina fordon i liten omfattning, un- (Forts.)
der det att de. som driva trafik i större omfattning, komma alltför billigt
undan.

Jag skall tillåta mig taga ett par exempel, som visa, hur automobilskatten
verkar, per tillryggalagd mil räknat, vid större och vid mindre användning.

Örn vi taga två automobiler, som hava lika vikt och antal hästkrafter och
draga en skatt av 90 kronor, av vilka den ena tillryggalägger 10 mil örn
dagen i genomsnitt under året, d. v. s. cirka 3,600 mil, under det att den andra
tillryggalägger 10 mil i veckan, d. v. s. cirka 500 mil örn året, får den förra
betala per tillryggalagd mil, om jag förutsätter en bensinförbrukning av 1
Uter per mil, vilket är en representativ kvantitet för mindre personbilar, 10
öre per mil, medan den andra får betala 30 öre, alltså tre gånger mer. Ingen
skall kunna säga, att dessa exempel äro konstruerade, utan det är tvärtom
ett mycket vanligt förhållande, att fordon användas i så skiftande utsträckning
som i mina exempel.

Vi ha i vår motion tryckt på. att automobilskatten är en vägskatt, och att
den därför skulle lia utformats som intresseskatt. Men den har delvis utformats
som en objektskatt, vilken lagts på blotta innehavet av fordonet, och
det gör, att många ännu i dag betrakta skatten som en lyxskatt. Så länge
vi kvarbliva vid det system vi lia, har man givit ett visst erkännande åt den
uppfattningen, att automobilskatten är en lyxskatt. Så är emellertid ej förhållandet.
I stora delar av vårt land är automobiltrafiken nu en synnerligen
viktig och betydelsefull hävstång för samfärdseln. Och det är särskilt med
tanke på förhållandena i de mera avlägsna orterna, där behovet av att hålla
bil kail vara stort, som vår motion väckts.

För övrigt skulle man kunna säga, att det nuvarande skattesystemet verkar
nationalekonomiskt oförmånligt, därigenom att. den fasta skatten på fordonet
tvingar bilägarna till förtidig utrangering av äldre men brukbara bilar
under det att importen fortgår som förut. Skatten, som den nu är lagd, främjar
icke god ekonomi och sparsamhet. Vore den mera lagd på förbrukningsartiklarna,
finge bilägarna mera intresse att ej köra i onödan. Ju dyrare
kostnaderna för gummiringar och bensin vore, dess mindre skulle man resa
för nöjes skull och en gynnsam verkan i den riktningen skulle ernås, på samma
gång skatten utmättes efter ett rättvist system.

Utskottsmajoriteten har sysselsatt sig rätt mycket med den förra året nyinförda
försäkringsplikten, naturligt nog, då den nytillkomna försäkringsplikten
i motionerna anföres som ett av de skäl, som tala för en revision av automobilbeskattningen
just nu. Utskottsmajoriteten har emellertid tillmätt detta
förhållande vida större betydelse, än motionärerna själva gjort, och det till den
grad, att man i slutorden säger något örn att Kungl. Majit äger befogenhet
att fastställa maximibelopp för försäkringspremierna och härigenom kan reglerande
inverka på premiesättningen. Därför skall Kungl. Majit ha sin uppmärksamhet
riktad på spörsmålet. Men vilket spörsmål? Icke det, som beröres
i vår motion, örn en rättvis avvägning av skatten, utan spörsmålet om
försäkringspremierna, vilkas tillkomst vi endast anfört som ett ytterligare
skäl till de föregående för revision av skattegrunderna.

Till detta vill jag säga, att det inflytande Kungl. Majit har över försäkringspremierna
aldrig kan komma att utnyttjas därhän, att en reglering kan
åstadkommas i förhållande lill fordonens användning. En sådan är omöjlig.

Det konstaterades redan i fjol vid behandlingen av försäkringslagen. Alltså

Nr 12.

10

Lördagen den 22 februari.

Äng. även om en sänkning av premierna kan åstadkommas, en sänkning, sorn ej kan
beskattningen belöpa sig till mer än ett pär, tre kronor per år oell fordon, kommer den ej
av automobil- att verka utjämnande i förhållande till de olika fordonens användande, därför
trafiken. att premierna måste sättas lika för fordon av samma slag oavsett användnin(Förta.
) gens omfattning. Därför Ilar utskottet, så vitt jag förstår, ej haft skäl att i
detta sammanhang peka på Kungl. Maj :ts befogenhet, i fråga örn premiesättning
inom försäkringsväsendet. Det vore emellertid intressant att från utskottets
sida få höra, örn jag tagit fel däri, och örn utskottet menar, att Kungl.
Majit skall ha uppmärksamheten riktad på i motionerna avhandlade spörsmål
och eventuellt framlägga förslag i det ämnet. Det framgår emellertid icke av
ordalydelsen, och jag föreställer mig också, att utskottet icke heller menat det.

Detta örn utskottets motivering!

Kommer jag så till reservationen, så är den så till vida mera sympatisk emot
grundtanken i motionerna, som nian där icke tar direkt avstånd från tanken
på en revision i åsyftad riktning. Men reservanterna anföra två skäl, varför
nian icke nu enligt deras förmenande bör företaga en revision. Det ena är, att
det så sent som 1927 vidtogs den senaste ändringen i fråga om automobilskattens
grunder. Till detta vill jag säga, att automobilskatten infördes 1922, att
den första gången ändrades 1924 och andra gången 1927. Således har skattegrunderna
icke tillämpats mer än högst tre år i sänder. Även om vi nu i år
skulle besluta en skrivelse till Kungl. Maj:t, såsom vi i vår motion påyrka,
lärer väl ingen förändring komma till stånd förrän år 1931 eller 1932. Alltså
skulle i varje fall den tidsintervall, som förflutit mellan den sista ändringen
och den nu ifrågasatta, bli dubbelt så lång som den, som förut förflutit mel
lan de båda föregående justeringarna av automobilskatten. Detta reservanternas
skäl kan åtminstone icke jag tillmäta någon särskilt stor betydelse.

Vidare nämner man, att experiment pågå för utfinnande av ersättningsmedel
för motorbränslet. Sådana experiment hava pågått allt sedan biltrafikens början
här i världen. Särskilt i vårt land har man intresserat sig för ersättningsmedel,
som kunna framställas av inhemsk råvara, men resultatet har icke blivit
på långt när sådant, att det motsvarat förväntningarna. Även om experimenten
tekniskt sett skulle leda till resultat, är jag för min del fulkomligt övertygad
örn att det skulle dröja tio år, innan det nya medlet kommer att tränga
ut bensinen som driftmedel för motorfordon. Vårt lands bilägare äro nämligen
i det hänseendet konservativa och synnerligen försiktiga när det gäller att
använda ett nytt driftmedel. Det torde man lia en viss erfarenhet av, när det
gällde att främja användningen av motorsprit. Jag tror således, att icke heller
detta borde få vara ett avgörande skäl, varför man icke redan nu skulle
kunna taga upp frågan örn en revision av bilskatten till prövning. Rörande
de ersättningsmedel, som framdeles kunna komma att utfinnas, får det väl bli
den tidens bekymmer att justera bilskatten i mån av behov.

Av vad jag sagt torde framgå, att jag naturligtvis icke kan vara nöjd med
det resultat, som utskottsmajoriteten kommit till, och icke heller till det resultat,
som reservanterna i sitt uttalande kommit till. Jag skall i stället sluta med
att yrka bifall till vår motion. Den går icke fullt så långt som de andra motionerna,
som äro väckta i samma ärende, då jag och mina medmotionärer inskränka
oss till att yrka på en skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn
utredning och förslag i ämnet. Även örn det vore önskvärt och behövligt, att
åtgärder så fort som möjligt vidtoges i önskad riktning, torde detta icke gå för
sig, därför att frågan om motorspritens skattefrihet komplicerar spörsmålet.
Jag har därför icke velat sträcka mig längre än till ett yrkande om utredning,
och det yrkandet förefaller mig så moderat och försiktigt avfattat, att det
borde kunna vinna riksdagens bifall. De omständigheter i övrigt, som kunna
inverka på frågans behandling, följaktligen även frågan örn ersättningsmedel.

Lördagen den 22 februari.

t1 Nr 12.

kunde naturligtvis tågås upp i samband med utredningen och tillmätas den
betydelse, som de förtjäna.

Innan jag slutar, vill jag citera ett uttalande, som bevillningsutskottet gjorde
år 1924 och som visar, att man tidigare varit inne på den rätta tankegången
i denna fråga. Det heter uti utlåtande nummer 41, som avgavs i anledning
av en föreliggande Kungl. Maj:ts proposition, bl. a.: »Då skatten å själva
fordonen åtminstone icke i hög grad tager hänsyn till den förslitning å vägarna,
automobilerna åstadkomma, verkar densamma ofta godtyckligt. Uttages
en mera avsevärd del av de behövliga skattebeloppen å denna väg, skulle
de vagnar, som kördes i yrkesmässig trafik eller eljest användes i större utsträckning,
försättas i ett i förhållande till andra automobiler gynnsamt läge.
Såsom ett särskilt skäl att icke här i landet uttaga högre skatt å innehavet
kan framhallas, att, till följd av med klimatförhållandena sammanhängande
omständigheter, möjligheten att utnyttja fordonen är väsentligt olika inom
skilda delar av landet. Härtill kommer att med gällande uppbördsförfarande
skatten å fordonen som erlägges i sin helhet vid ett och samma tillfälle för de
skattskyldiga kännes mera betungande än å ringarna eller bränslet utgående
avgifter.» •

Detta är, såvitt jag kan finna, fullkomligt riktiga synpunkter, och det är
precis samma synpunkter, som vi anfört i vår motion.

Jag skall därför, herr talman, be att få yrka bifall till densamma, d. v. s.
motionen nr 25 i andra kammaren.

Häruti instämde herrar Jansson i Edsbäcken, Olofsson i Digernäs och Selberg.

Herr Lithander: Herr talman! Det är alldeles givet, att en beskattnings form,

som träffar så många olika intressen som när det gäller den i en stark
utveckling varande automobilismen, skall bli föremål för olika önskningar och
önskemål att skipa en större rättvisa, än som nu måhända är rådande. Det
förstäf jag mycket väl, och jag förstår också, att man kan vilja söka komma
fram till en något större differentiering emellan för produktiva ändamål använda
fordon och sådana, som användas för andra ändamål. Jag ber emellertid
att få fästa den ärade motionärens uppmärksamhet på att endast så sent
som förra året hade riksdagen och dess bevillningsutskott till behandling dessa
frågor, och då ansåg man sig icke böra göra någon ändring i vad som då rådde.
Och^det torde väl i detta fall vara så, att den beskattningsform, som nu råder,
är så pass ny, att man bör väl avvakta något litet, innan man gör ändring på den.

Jag förstår den ärade motionärens önskan, att man skulle kunna göra en
överföring från det ena objektet till det andra. Men när han yrkar på att
skatten å fordon skulle kraftigt reduceras och skatten å förbrukningsartiklar
höjas i motsvarande grad, har utskottet tillåtit sig erinra om att under budgetåret
1928—1929 av den sammanlagda skatten, som då utgick, något över 25
miljoner kronor eller 63 % därav utgingo i enlighet med motionärens önskan å
förbrukningsartiklarna, gummiringar och bensin, och de övriga 37 % träffade
fordonen. Då hade man redan på förhand i icke så liten grad beviljat det, som
motionären nu önskar. Att nu på grund av en enskild motion göra en ändring
i detta mycket komplicerade skattesystem, tror jag icke vara önskvärt. Och
jag ber att få försäkra kammaren, att när dessa frågor voro före i bevillningsutskottet,
vörö de föremål för en mycket noggrann undersökning och prövning,
och man försökte komma fram till det, som ur olika synpunkter kunde anses
vara det riktiga och rätta. Vad särskilt skatten på fordon beträffar, tror jag,
örn man vill jämföra med förhållandena på många andra håll — i England t. ex..
där ar skatten på fordon åtskilligt högre — att vi i denna ofullständiga och

Äng.

grunderna för
beskattningen
av automobiltrafiken.

(Forts.)

Nr 12. 12 Lördagen deli 22 februari.

AnV- syndfulla värld, som vi leva i, i det fallet kommit till något så när rimlig rätt gltshatird

v^sa’ 0°h V1 ^ finna oss uti att åtminstone någon tid lia det såsom det är.

av automobil-I varje fall tror jag, att det knappast är möjligt att komma fram till något
trafiken, positivt resultat till ändring, med mindre än att det göres en så noggrann linnort*.
) dersökning, att det knappast är möjligt för någon annan än Kungl. Majit att
göra en sådan.

Den ärade talaren nämnde något örn att det är ett komplex av problem, som
rullat upp sig här, nämligen bl. a. frågan örn ett nytt bränsle. Det finns saker,
som komma att inverka, och vilka säkert skulle kullkasta våra önskemål, om
vi nu utan vidare prövning gjorde en ändring. Jag tror, herr talman, att man
tills vidare kan säga såsom det bekanta uttrycket: »Det är bra, som det är.»

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Det är för övrigt icke så förfärligt stor skillnad mellan reservationen _och_ utskottets
hemställan. I bägge två yrkas avslag men med något olika motivering.

Under detta yttrande hade herr förste vice talmannen övertagit ledningen av
ka^nmarens förhandlingar.

Herr Heiding: Herr talman! Bevillningsutskottet såviil som den föregående
ärade talaren anser, att skattebördan i stort sett är väl avvägd på de särskilda
beskattningsföremålen. Denna uppfattning delas emellertid icke ute i
landet av bilägarna. Dc anse, att därvidlag föreligger den orättvisan, att den,
som äger en bil, som han använder under en mindre tid av året, skall betala
lika mycket som den, som dagligen kör med sin bil. Aven för äldre bilar, som
ett större antal bilägare köpt för ett billigt pris, får betalas lika mycket som
för en lyxbil, och det är ju heller icke riktigt.

Skatten är avsedd att betala de merkostnader, som förorsakats genom motortrafiken,
och därför borde den också utgå därefter. Det var även riksdagens
avsikt, då skatten infördes, men den väg, som då ansågs vara den riktiga, har
emellertid nu efter dessa års erfarenhet visat sig vara orättvis. Skatten kunde
• till en början anses såsom en lyxskatt. Ja, man hörde även manga uttala, att
den kunde betraktas som en nöjesskatt, då flera personer skaffade sig en bil
allenast för sitt nöjes skull. Men så är icke nu fallet. Bilarna hava blivit ett
nödvändigt fortskaffnings- och transportmedel, och därför kan man icke vidhålla
en sådan uppfattning, som förut gjorde sig gällande.

Sedan den obligatoriska försäkringen vid 1929 års riksdag genomfördes, har
det för många bilägare visat sig alltför betungande att erlägga både skatt och
försäkringspremier, och därför har en stor del bilar blivit avförda ur automobilregistret
samt en del av dessa nedskrotacle. Det skulle vara mycket intressant
örn man haft tillgång till någon statistik, varav man kunde se, huru
många bilar som blivit uttagna ur automobilregistret vid 1929 års slut, och
huru många som blivit nedskrotade. Jag såg en uppgift darom i en tidning på
nyåret, och det var en rätt avsevärd siffra. Ett flertal personer, som under
senare åren köpt en begagnad bil, äro nu nödsakade att avyttra densamma pa
grund av den oberäknade utgift som tillkommit. Och da en dylik bil knappast
kan försäljas bliver nedskrotningen en följd. En utgift på cirka 150 kronor,
vartill skatt och försäkringspremie belöpa sig för en Fordbil, kan ju icke anses
vara så mycket, men när det gäller en mindre jordbrukare, en trädgårdsodlare
eller hantverkare m. fl., är denna utgift rätt så hög. Räknar man med endast
en k två dagars körning i veckan, ja. mången gång ännu mindre, förstår ju var
och en vad detta har för betydelse. Varför skall riksdagen försvåra möjligheten
för dessa bilägare att i fortsättningen behålla sina bilar, i ali synnerhet som
andra vägar finnas att tillgå, då det gäller att uttaga behövliga skatter?

Lördagen den 22 februari.

1 3 Nr 12.

Jag är fullt övertygad om att riksdagen förr eller senare kommer att inse, AnHatt
skatt å bensin för närvarande är den enda riktiga oell rättvisa mätaren,
det avses att taga ut en skatt, som är avsedd att ersätta de skador å vägarna, av automobil.
sorn uppkomma genom biltrafiken. Genom den förut omtalade nedskrotningen trafiken.
måste bensinåtgången minska, oell därav blir följden en reducering av bensin- (Forts.)
skatten. Man bar framhållit, att droskchaufförerna i städerna skulle hårt
drabbas genom en förhöjd bensinskatt. Men de köra endast korta sträckor och
därför blir bensinåtgången icke så stor- Landsvägsbilarna åter, som ha långa
sträckor att tillryggalägga, ha följaktligen större bensinåtgång, och därför är
det tydligt, att det vore en rättvisare väg att gå, örn man lade hela skatten på
bensinen. Ja. man kunde även behålla gummiskatten, det har jag intet emot,
men det vore rättvisare att lägga hela skatten på bensinen. I den motion, som
avgivits av herr Andersson i Dunker m. fl. har framställts ett yrkande på en
omedelbar nedsättning. Jag förstår mycket väl, att det kan möta vissa svårigheter,
och jag vill för den skull icke här yrka bifall till densamma utan skall
i stället senare be att få framställa ett annat yrkande.

Innan jag gör det, skall jag emellertid be att få bemöta herr Lithander, som
anser, att skattegrunderna äro så pass nya, att man nu icke borde göra någon
ändring i desamma. De äro icke så nya. De lia gällt ända sedan 1922 och
lia, såsom herr Andersson i Rasjön upplyste, blivit ändrade flera gånger. Örn
riksdagen nu går med på den utredning, som begärts i herr Anderssons motion
kunde man tänka sig en omändring örn ett par år. Herr Lithanden åsikt, då
han sade. att det var att gå alldeles för fort fram, kan jag för min elei icke gilla.

Sedan framhöll herr Lithander, att nian icke kunde göra en ändring på en enskild
motionärs förslag. Ja. detta var icke heller meningen med herr Anderssons
i Rasjön motion, utan den skulle i så fall ske efter en föregående utredning.

Bevillningsutskottet har åberopat den obligatoriska försäkringen, ^och att
man bör vinna större erfarenhet av densamma, innan man vidtager någon åtgärd.
Visserligen kan det vara bra, om försäkringsavgifterna kunna nedbringas
— och det är ju troligt, att så kan bliva fallet — men huvudsaken är
dock att få ned skatten så pass mycket, att en bilägare kan ha råd att behålla
sin bil och icke behöver skrota ned densamma. Det blir en senare fråga, ifall
det anses, att försäkringspremierna hållas för höga, och jag antar, att även
Kungl. Majit kommer att följa denna sak med uppmärksamhet och se till, örn
det icke finns någon möjlighet att även nedbringa desamma.

Det hade varit mycket önskvärt, om riksdagen gått med på en utredning i
denna fråga, så att nian inom den närmaste tiden kunnat vänta sig något förslag.
Man får icke dröja alltför länge, då jag tror, att det eljest kommer att
visa sig, att inkomsterna av dessa skattemedel genom de äldre bilarnas allt för
tidiga nedskrotning komma att minskas.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den motion, som är avlämnad av
herr Andersson i Rasjön m. fl.

Herr Hamrin: Herr talman! Jag ber att i allra största korthet få deklarera
min anslutning till den uppfattning, som kommit till uttryck i de av herr Andersson
i Rasjön och herr Andersson i Dunker väckta motionerna, angående
behovet av en förändring i fråga örn bilbeskattningen. Redan vid behandlingen
av denna fråga år 1927 gav jag uttryck åt samma uppfattning, som jag
alltjämt har och sedermera fått förstärkt. De grunder eller den form, som
för närvarande gäller med avseende å bilbeskattningen i vårt land, år en av de
mest otympliga och, jag vågar säga, en av de mest orättvisa, som något land
Ilar. detta särskilt örn man tar hänsyn till vårt geografiska läge och våra klimatiska
förhållanden och andra omständigheter, som inverka på bedömandet

Sr 12.

14

Lördagen den 22 februari.

Äng. av denna fråga. Det förhåller sig så, att i de flesta andra länder bär man en
beskattningen annan beskattningsgrund, än vi lia här i landet. I vissa av dessa länder,
av automobil- där för övrigt bilindustrien och användandet av bilar är längre kommet och
trafiken, starkare utvecklat än i vårt land, har man också insett, att en beskattnings(Fons.
) grund, lagd på samma otympliga sätt som vår, icke är vare sig med billighet
eller rättvisa överensstämmande. Man, har också sökt att på ett effektivt sätt
införa vad man i detta avseende kan beteckna såsom en lyxbeskattning. Jag
ber i detta hänseende att få nämna, att i Belgien och Holland till exempel lägger
man en extra beskattning på de verkliga lyxbilar, som en del folk anser sig ha
råd att hålla. Jag gav också uttryck åt denna min uppfattning vid förra årets
behandling i bevillningsutskottet av bensin- och motorspritbeskattningen. Jag
framhöll då, att det blir nödvändigt att inom kort tid gå in för ändrade grunder
för bilbeskattningen.

Anledningen till att jag icke desto mindre nu kommit till den slutsats, som
jag gjort, d. v. s. avslag på de väckta motionerna, har jag och mina meningsfränder
åtminstone i någon mån angivit i vår reservation. Det är ju i alla fall
på det sättet, att den sista ändringen beträffande beskattningen vidtogs så sent
sorn vid 1927 års riksdag, och förra året beslöto vi ju en obligatorisk försäkring,
som i stort sett drabbar på samma sätt som den fasta beskattningen av bilarna.
Huruvida en bilägare, särskilt den som har en mindre bil och använder
den litet, får den fasta skatten i form av den ena eller andra avgiften, har i
detta fall ingen betydelse, ty han känner ju beloppet lika hårt tryckande i det
ena fallet som i det andra. Jag menar emellertid, att när man fattade det sista
beslutet så sent som förra året, synes det vara väl hastigt att nu direkt uttala
sig för ändrade grunder, innan man har sett, hur det för närvarande verkar.

I detta sammanhang vill jag tillägga, att det enligt min uppfattning icke betyder
något, örn några tusental eller låt oss säga ett par, tretusen bilar nedskrotas,
ty vi lia nu använt bilar i vårt land så pass länge, att det är ganska naturligt,
örn vi kommit till den punkten, att en hel del bilar behöva utrangeras.
Hesei’ man i Amerika t. ex., finner man utanför varje större stad åtminstone
s. k. bilkyrkogårdar, där hela högar av gamla bilar och bildelar ligga lagrade.
Att detta nu sker i samband med att nya fasta pålagor påläggas bilägarna i
vårt land, finner jag också vara ganska naturligt.

Vad som emellertid för mig har varit det avgörande i detta fall är, som också
omnämnes i reservationen, att man håller på med att utexperimentera ett annat
ämne att användas som drivkraft i stället för bensin eller motorsprit. Jag ber
att få erinra om att för några månader sedan förekom i tidningarna en redogörelse
för de experiment, som i detta avseende hade ägt rum, och vilkas resultat
då visade sig ganska lovande. Sedan dess har jag haft tillfälle att ha ett
samtal med en känd och framstående motorman här i landet, som även ingående
kände till industrien och erfarenheterna därifrån, och han förklarade, att vad
som blivit offentligen meddelat i tidningarna icke innebure någon överdrift,
utan att man tvärtom hade all anledning att förmoda, att man inom en nära liggande
framtid skulle ha hunnit så långt, att man kan använda billigare olja för
drivandet av våra bilar.

Min ärade vän på kopparbergsbänken sade, att det nog kommer att dröja,
innan en dylik ny olja kan komma till större användning. Ja. herr Andersson
i Rasjön, det är nog på det sättet med detta som med allting annat, att det är
priset, som bestämmer takten i fråga örn utvecklingen. Då man nu vet, att
den billigare oljan kommer att kosta endast ungefär en tredjedel mot bensinen,
så finns det nog all anledning, menar jag, att förmoda, att detta nya drivmedel
kommer att slå igenom tidigare än vad som eljest skulle vara fallet.

Det må vara härmed hurusom helst, så länge man håller på med detta problem,
och när man redan kommit så långt, som verkligen är fallet, synes det mig

Lördagen den 22 februari.

15 Nr 12.

vara all anledning att peka jämväl på detta förhållande, innan riksdagen går
att draga upp riktlinjerna för en ny beskattning. Det är ju klart, att de ändringar
i bilbeskattningen, som vi två gånger sedan år 1922 ha beslutat, ha byggt
på den gamla grunden och på de gamla erfarenheterna, men i den mån man
övergår till ett annat drivmedel, är det lika uppenbart, att man måste lägga om
liela bilbeskattningen. Nu går det ju till så, att det beviljas restitution för den
bensin, som användes exempelvis av flygmaskiner och för kemiska ändamål,
och i viss man kompenseras ju också fisket för skatten å den bensin, som användes
för motorbåtar. I den mån man övergår till en annan olja, är det givet,
att det icke går att bibehålla beskattningen på det sätt, som den nu är lagd, ty
det kan näppeligen tänkas ett restitutionsförfarande, som användes för hela det
område, där man nu använder motorer, som drivas med billigare olja. Jag menar
alltså, att man här står inför ett vägskäl, där man måste dröja något, innan
man slår in på den ena eller andra vägen.

Detta är, herr talman, i korthet, huru jag ser det föreliggande spörsmålet.
Jag hoppas livligt, att det icke skall dröja länge, förrän man kan gå från tanke
till handling med allt beaktande av de synpunkter och den uppfattning, som
kommit till synes i de väckta motionerna.

Såsom frågan nu ligger, herr talman, har jag alltså intet annat yrkande än
örn bifall till den kläm, vartill bevillningsutskottet kommit.

Herr Björklund: Herr förste vice talman! Det är klart, att alla de när varande

och bevillningsutskottet i sin helhet gärna vilja vara med om att försöka
skapa, största möjliga rättvisa på det område, som vi nu diskutera. Emellertid
få vi Jcke förglömma, att denna sak har varit uppe till prövning hos
riksdagen gång på gång under de senaste åren, och så sent som i fjol hade
vi ju ärendet uppe, i varje fall i viss omfattning. När nu bevillningsutskottet
icke Jiar kunnat tillmötesgå motionärerna, så beror det till huvudsaklig del
därpå, att utskottet tycker, att tiden fran det tillfälle, då ärendet senast behandlades,
och fram till i dag är så pass kort. Jag tänker härvidlag närmast
på utredningskravet. Vad den andra motionen beträffar, har ju den talare, som
var närmast lierad .med motionärerna, förklarat sig avstå från att yrka bifall
till motionen, och således lärer väl icke riksdagen behöva taga ställning till det
i denna motion framförda kravet.

Talarna för den andra motionen, som påyrka en utredning, ha sagt sig
hoppas, att man efter denna utredning skulle komma fram till det resultatet,
att skatten på förbrukningsmaterielen skulle komma att i väsentlig grad ökas
och en motsvarande sänkning äga rum av den fasta bilskatten. Man har också
försökt att göra detta krav till ett speciellt landsbygdsintresse, därför att
det där finns så många människor, som ha svårigheter med kommunikationer
och som därför äro nödsakade att i större eller mindre utsträckning använda
sig av det transportmedel, som bilismen erbjuder. Man får dock enligt min
mening icke förglömma, att det även på landsbygden finns en hel del bilar, som
gå i ständig trafik, och ifråga örn vilka landsbygsbefolkningen har ett mycket
stort intresse av att icke beskattningen på förbrukningsmaterielen blir alltför
hög. Jag tänker närmast på mjölkbilar och sådana, som lantmännen äro
beroende av. De äro nödsakade att hålla dem och få betala driftkostnaderna
för dem. antingen i direkt eller indirekt form. Vare sig mejeriet eller lantmännen
själva i första hand betala skatten, blir det i sista hand en fördelnmgsfråga
den gång, som mjölkpriset skall bestämmas. Jag tror därför icke,
att man kan säga, att beskattningen verkar till alla delar så orättvis, som man
här från motionärernas sida har velat göra gällande.

A andra sidan måste jag naturligtvis medge, att det ligger mycket i det

Äng.

grunderna för
beskattningen
av automobiltrafiken.

(Forte.)

Nr 12.

Avg.

grunderna för
beskattningen
av automobiltrafiken.

(Korts.)

\ Cy Lördagen den 22 februari.

exempel, som herr Andersson i Rasjön här drog fram, då han talade örn dessa
två vagnar av samma fabrikat, av vilka den ena kördes 3,G00 mil och den
andra en mycket obetydlig vägsträcka, men som ändå fingo betala lika stor
objektskatt. Däremot blir naturligtvis skatten på bensin och ringar högst avsevärt
olika i de båda fallen.

Är det emellertid så, att det finns en hel mängd bilar, som stå stilla och
som vederbörande har skaffat sig bara för att överhuvud taget lia en bil, då
tycker jag icke, att orättvisan är så stor, örn vederbörande får betala en viss
avgift för bilen och till och med en ganska grundlig avgift, ty, även örn bilen
är av enklare konstruktion och för densamma utgår det lägre skattebeloppet
— för den lättare vikttypen alltså — så kan i detta fall skatten i viss mån
betraktas som en lyxskatt. Jag menar i detta fall icke en handlande, som behöver
en bil för att transportera sina varor från järnvägsstationen till sin bod
för att förse traktens befolkning med nödvändighetsvaror, utan jag tänker
närmast på sådana bilar, vars ägare praktiskt taget icke ha någon användning
för en bil. Jag tycker icke, det är så synd om den sortens bilägare, ifall
de få betala en rätt så grundlig skatt för själva vagnen.

Ja, herr förste vice talman, när man lägger tillsammans vad jag här har
sagt, finns det nog viss anledning att tro, att ifall man skulle gå motionärerna
till mötes i sådan omfattning, att de skulle få vad de ha begärt, så skulle
den tidpunkten kanske icke ligga så värst långt borta, då vi återigen skulle få
höra ett rop från landsbygden, där man ber oss att återställa skatten till vad
den var till exempel före år 1930. Det är icke tu tal örn att icke vederbörande
i förevarande fall ha nytta av att beskattningen är lagd, såsom den för
närvarande är, när det gäller den mera intensiva biltrafiken på landsbygden,
exempelvis mjölktransporter o. dyl. Det förefaller icke sa orimligt, att man
för dessa får litet billigare bensin och litet billigare gummiringar. Å andra
sidan är det klart, att man kan komma fram till det resultat, som herr Heiding
talade om, men allt detta är saker och ting, som man sannerligen icke
så där nion vidare i ett nafs kan lösa. Det fordrar säkerligen en mycket
grundlig utredning, innan man kan vara beredd att utan vidare säga, att
man skall höja skatten på bensin för att därigenom skapa en rättvisare fördelning
av bilskatterna. Bevillningsutskottet har emellertid icke funnit den
nuvarande tidpunkten lämplig för en ingående utredning.

Jag vill villigt erkänna, att det säkerligen kan anföras rätt goda skäl från
båda hållen, och angående denna beskattningsform kan man nog kivas rätt
så ordentligt. Det är icke alldeles säkert, att jag har rätt i alla mina påståenden,
men det är ej heller säkert att herr Andersson i Rasjön har rätt
i alla sina. Herr Andersson i Rasjön kan ju invända, att han endast har påyrkat
en utredning för att få fram största möjliga rättvisa. För min del
skall jag gärna, örn jag är kvar i bevillningsutskottet, vara med örn att tillstyrka
en utredning, under förutsättning att den förändring i läget inträffar,
som herr Hamrin nyss talade örn, och till och med mycket förr, men icke på
den nuvarande tidpunkten. Det har jag icke ansett vara lämpligt.

Jag vill slutligen meddela, att örn jag hade varit närvarande vid justeringen
av betänkandet, skulle jag troligen lia anslutit mig till den av herrar
Bergman. Leander och Hamrin avgivna reservationen. I sak spelar det ju
ingen roll, eftersom både utskottsmajoriteten och reservanterna komma fram
till samma resultat, men reservationen är en nyans mildare_ och mera tillmötesgående
mot motionärerna i motiveringen, och det anser jag, att jag också
skulle ha kunnat kosta på mig. Min sakliga ståndpunkt hade ju därigenom
icke förändrats. o

Herr förste vice talman! Jag ber med dessa ord att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Lördagen den 22 februari. 17

Herr Lithander: Herr talman! Den ärade talaren på jönköpingsbänken gav
uttryck åt den meningen, att vi måhända snart nog stå inför lösningen av
bränsleproblemet efter nya metoder och nya vägar. Jag vill för min del uttrycka
en livlig förhoppning örn att så snart skall bli fallet, men i så fall talar
ju också detta för att vi icke skola förhasta oss att göra någon förändring,
förrän den saken är klar.

Jag begärde emellertid ordet närmast med anledning av den jämförelse, som
en ärad talare gjorde mellan bilskatten och försäkringsavgiften. Örn jag icke
uppfattade honom orätt, ansåg han, att avgiften kändes lika tung, vare sig den
kom i den ena eller den andra formen. Bilskatten går ju till vägunderhållet
och dylika saker, under det att försäkringsavgiften är något, som avlyfter ersättningsansvaret
från bilägaren, i händelse det sker någon olycka. Den utgör
en trygghet för hela svenska folket, sålunda att ingen utsattes för personlig
skada för att sedan finna, att vederbörande bilist icke har några medel
att betala ersättning. Försäkringen avser att skapa denna trygghet. Det är
en av de få saker, som vederbörande myndighet frågar efter, när en bil far
från ett land till ett annat i turisttrafik, nämligen om ägaren har någon försäkring
gentemot tredje man. Det är en synnerligen demokratisk anordning,
som syftar till att trygga alla och envar, icke blott de, som bli skadade, utan
även de, som mot sin önskan och oförvållat vålla annan skada.

Jag tror, herr talman, att under debatten icke framkommit några skäl, som
tala för annat än bifall till utskottets hemställan, och jag ber därför att få
vidhålla mitt förra yrkande.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Herr Hamrin: Herr talman! Jag skall endast be att få komplettera mitt

förra yrkande så, att jag yrkar bifall till utskottets hemställan med den motivering,
som blivit framlagd i den reservation, som avgivits av herrar Bergman
och Leander jämte mig.

Herr Andersson i Dunker: Herr talman! Det torde väl vara så, att det

ingår i samtliga partiers program och strävan att nå största möjliga rättvisa
i beskattningen. Men i den här föreliggande frågan ha vi ett fall, där man
skulle kunna i handling omsätta sin önskan att nå större rättvisa i beskattningen.

Det har, såvitt jag hört, icke av någon talare här förklarats annat, än att
fordonsskatten för bilar är orättvis, sådan den nu är. Herr Hamrin underströk
kraftigt, att den var synnerligen otymplig och orättvis. Den tar ju alldeles
icke hänsyn till den beskattades inkomst eller till hans skatteförmåga.
Icke heller tar den hänsyn till, örn han äger någon viss fastighet, kapital eller
sådant, och icke heller till den nytta, som vederbörande har av sin bil. Den
enda grunden för beskattningen är bilens vikt. Om värdet av bilen är 1,000
kronor eller 5,000 kronor eller örn bilägaren kör 100, 500 eller 1,000 mil om
året. har ingen som helst betydelse härvidlag. Det är därför, som bilskatten
i vida kretsar ute bland vart folk betraktas, som nyss sades, såsom synnerligen
orättvis och tyngande. Just denna fordonsbeskattnings tyngd och orättvisa
känns ännu svårare efter det beslut, som vid fjolårets riksdag genomfördes i
fråga örn den obligatoriska försäkringen. Jag säger ännu en gång: Det är och
bör val vara ett allmänt intresse att få beskattningen så rättvis som möjligt.
Och min uppfattning är, att just detta är ett område, där man bör kunna rent
av omedelbart eller i varje fall inom mycket kort tid genomföra rättvisa i beskattningen.

Andra kammarens protokoll 1930. Nr IS.

Nr 12.

Ang.

grunderna för
beskattningen
av automobiltrafiken.

(Forts.)

2

Nr 12. ig

Lördagen den 22 februari.

Äng. Jag och mina medmotionärer hava i vår motion yrkat på och också utfor grunderna

för ma^ bestämmelser för en omedelbar ändring av denna beskattning. Men efter
av automobil- den behandling, som förslaget fått i bevillningsutskottet, är det naturligtvis
trafiken, ingen eller ringa utsikt att vinna gehör för ett yrkande örn bifall till vår mofForts.
) tion. Jag vill därför, herr talman, inskränka mig till att yrka bifall till den
av herr Andersson i Rasjön m. fl. avlämnade motionen. Den går endast ut
på en begäran örn utredning av denna sak.

Herr Björklund nämnde i sitt anförande här, att frågan vid många olika
tillfällen varit uppe till behandling men att den hittills alltid avvisats av riksdagen.
Det nya moment, som skulle motivera, att man toge upp frågan på
nytt, är, att beskattningen — man kan gott tala om beskattning härvidlag —
ytterligare skärpts genom det beslut, som fattades i fjol. Jag tror därför, att
tiden är inne att nu göra något på detta område. Herr Hamrin säde, att vi
skulle vänta ytterligare och se. vad det blir av de nya bränslemedel, som man
nu håller på med att ^experimentera. Jag tror emellertid icke att detta är
ett tillräckligt skäl att nu avböja en utredning. Den utredningen får givetvis
taga sikte på vilka nyheter som möjligen kunna framkomma på detta område.

Jag ber till slut, herr talman, att få yrka bifall till herr Anderssons i Rasjön
motion.

Herr Edberg instämde häruti.

Herr Andersson i Rasjön: Herr talman! Blott några ord i anledning av en
del anföranden, som här hållits.

Ingen skulle hellre än jag se, att herr Hamrin finge rätt i sin förhoppning
örn att frågan örn ersättningsmedel för de dyra bränslemedlen för motortrafiken
skulle kunna bringas till en snar och tillfredsställande lösning. Men då
jag allt fort framhärdar i min tro, att detta kommer att dröja mycket länge,
är det därför, att man sett, hur långsamt det går att här i landet vinna gehör
för det billigaste av alla driftmedel, som kan tänkas, nämligen träkolsgasen.
De kammarledamöter, som förlidet år voro i tillfälle att övervara demonstrationen
av en fransk automobil, driven med träkolsgas, kunde övertyga sig örn
att denna gas är fullt användbar och att träkolsgasdriften fungerar mycket tillfredsställande.
Därom vittnar även det förhållandet, att franska staten i stor
utsträckning gått in för att lägga örn sin motortrafik, så att den blir driven
med träkolsgas. Men hur förhåller det sig med de svenska bilägarnas sätt att
mottaga en till synes för vårt land så värdefull nyhet? Jo, enligt uppgift haltnis
dato summa en dylik bil kunnat placeras i Sverige. Härtill kan ock förtjäna
att nämnas, att inom landet i ett tiotal år pågått experiment, som lett
till synnerligen lyckliga resultat, med att tillverka särskilda gasgeneratorer
för träkolsgas att. placeras på lastbilar, traktorer, vägmaskiner och dylikt.
Men jag vädjar till herrarna: Hur ofta möter man lastbilar eller traktorer, som
drivas med träkolsgas? Det är mycket sällan, ehuru de tekniska hindren blivit
undanröjda. Örn det beror på konservatism eller fördomsfullhet, är icke
gott att yttra sig örn. Jag fruktar, att även örn det går att tekniskt lösa problemet
örn ersättningsmedel för det dyra bensinbränslet, så kommer det att
dröja ofantligt länge, innan dessa slå igenom och få den praktiska användning,
som är förutsättningen för en rubbning av grunderna för bilbeskattningen.

Herr Björklund var ett exempel på vad jag i mitt första anförande berörde,
nämligen hur svårt det är att hålla begreppen isär, när vi diskutera hithörande
spörsmål. Herr Björklund hade svårt att skilja mellan bilskatten som vägskatt
och bilskatten som lyxskatt. Just hans exempel med mjölkbilen är belysande.
Det är fullkomligt riktigt, att en omläggning i den av oss åstundade
riktningen skulle komma att drabba lastbiltrafiken något hårdare än nu. Men

Lördagen den 22 februari.

19 Nr 12.

vi anse detta rättvist, därför att just dessa tunga transporter mest skada vägarna
och mest bidraga till den ökade vägslitningen. Därför är det alldeles
riktigt, när man betraktar bilskatten som en vägskatt, att denna tunga trafik
får lämna proportionellt större bidrag till vägunderhållet.

Herr Lithander nämnde, att detta spörsmål vore så komplicerat, att det icke
vore rådligt att ge sig in på någon ändring utan en grundlig utredning. Däremot
har förut med rätta invänts, att vad man i motionen begär, är just en
utredning. Han tyckte det vara vanskligt att ge sig in på ett spörsmål av denna
omfattning, utan att förslag kommit från Kungl. Majit. Det förvånade
mig verkligen, att ett sådant yttrande kom från herr Lithanders sida. Jag har
nämligen observerat, att hans namn återfinnes under en motion, som väckts av
flera kammarledamöter och som går ut på en ändring av kommunalskattelagen
i en mycket väsentlig punkt, nämligen i fråga örn repartitionstalet för fastighetsskatten.
Här har väckts en motion örn att detta repartitionstal skulle ändras,
och under denna motion finnes herr Lithanders namn. I detta fall har
han icke inväntat initiativ från Kungl. Majit och anser tydligen icke heller,
att den tidrymd, som förflutit, sedan kommunalskattelagen antogs 1928, är för
kort för att nu påyrka en genomgripande ändring.

Herr Björklund: Herr talman! Jag vill bara till herr Andersson i Rasjön
säga, att jag har icke svårt att hålla sakerna isär, men jag anser, att frågan i
sin helhet är av den art, att när man skall taga upp problemet till undersökning,
är det nödvändigt att pröva det med avseende fästat vid såväl lyxskatt
som objektskatt. Det räcker icke bara med att ge en så enkel hänvisning
som att säga, att vederbörande tycks lia svårt att hålla isär begreppen bilskatten
som vägskatt och som lyxskatt, utan hela frågan måste ingående prövas.
om man skall få fram så gott resultat som möjligt av en utredning.

Jag begriper mycket väl herr Anderssons tankegång, men han inriktar sig
på en linje, som jag för min del icke vill vara med om. Jag tror, att skall
man gå till en utredning, och den ligger nog icke så långt borta, då skall hela
problemet prövas, för att man skall få fram det bästa möjliga resultat, och
sannerligen man då kan komma förbi lyxskatten som sådan, ty den har rätt
stor betydelse i avseende på det, som vi här i dag diskutera.

Herr förste vice talmannen Hamilton: Herr talman! De talare, som yttrat
sig här i dag, ha med undantag av herr Lithander varit eniga örn att det nuvarande
sättet för bilskattemedlens utgående icke är rättvist. Det är icke rättvist,
att den, som kör några 100 mil örn året, skall betala lika stor fordonsskatt
som den, som kör 10,000 mil örn året. Det är sålunda klart, att en ändring
måste ske. Flertalet av dem, som äro mot en ändring, förmena att tiden
icke är inne härför. Men motionären, herr Andersson i Rasjön, begär endast
en utredning, och som förut sagts, en utredning tar alltid tid. Det synes mig,
att man icke borde motsätta sig denna begäran örn en utredning, som i varje
fall en gång kommer att försiggå. Därom är icke tu tal.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till den av herr Andersson i
Rasjön m. fl. i ämnet väckta motionen.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) bifall till det av herr Hamrin under
överläggningen framställda yrkandet samt 3:o) bifall till den av herr Andersson
i Rasjön m. fl. i ämnet väckta motionen; och förklarade herr talmannen
sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för den förra propositionen.
Herr Andersson i Rasjön begärde emellertid votering, varför herr talmannen
för bestämmande av kontrapropositionen ånyo upptog de båda återstående

Aniy.

grunderna för
beskattningen
av automobiltrafiken.

(Forts.)

Nr 12. 20

Lördagen den 22 februari.

Äng.

grunderna för
beskattningen
av autmnobilIrafiken.

(Forts.)

Ang. en
särskild stämpelavgift
för
vissa lyxvaror.

propositionerna, av vilka därvid den under 3:o) angivna nu antogs till kontraproposition.
I överensstämmelse härmed blev efter given varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd samt anslagen: .

Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hemställan i utskottets
förevarande betänkande nr 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den av herr Andersson i Rasjön m. fl. i
ämnet väckta motionen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit ännu en gang uppläst, företogs omröstning med tillämpning
av uppresningsförfarandet; och befanns därvid flertalet hava röstat tor
ja-propositionen, vadan kammaren bifallit utskottets hemställan.

§ 10.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 7, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående godkännande av ett mellan Sverige och Persien
slutet bosättnings-, handels- och sjöfartsavtal; och blev utskottets däri gjorda
hemställan av kammaren bifallen.

§ 11.

Slutligen upptogs till behandling bevillningsutskottets betänkande, nr 8, i
anledning av väckt motion örn fortsatt giltighet för förordningen örn utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor m. fl. lyxvaror.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 56 hade fru Nordgren föreslagit, att riksdagen måtte besluta, att förordningen
av den 17 maj 1923 (nr 113) om särskild stämpelavgift i vissa tall vid
köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror, med 1929 ars ändring,
måtte förlänas fortsatt giltighet till den 30 juni 1931.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Vid betänkandet voro fogade reservationer:

av herrar Bärg, Bergman, Leander, Hamrin, Nilsson i Hörby, Åström, Olsson
i Gävle, Heiding och Werner, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte med bifall till förevarande motion besluta, att förordningen
den 17 maj 1923 (nr 113) örn utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa
fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror skulle,
19 § med ändrad lydelse enligt förordning den 5 april 1929 (nr 52), aga
fortsatt tillämpning till och med den 30 juni 1931; samt

av herrar Björnsson och Lövgren.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Efter det beslut, som första kamma ren

nyss fattat, nämligen att med 51 röster mot 32 bifalla reservationen, synes
det väl vara överflödigt att här i kammaren draga upp någon längre debatt
i föreliggande ärende.

Lördagen den 22 februari.

21 Nr 12.

Jag vill emellertid gentemot utskottsmajoriteten, när den såsom huvudargument
för sitt ståndpunktstagande anför bevillningsutskottets uttalande i
fjol, bestämt bestrida, att detta uttalande är av den karaktär, att riksdagen
därmed skulle vara bunden. Ty när man ifrån bevillningsutskottets sida och
ävenledes från herr statsrådets och chefens för finansdepartementet sida gålin
för den tolkningen av fjolårets bevillningsutskottsutlåtande, utesluter man
helt och hållet den debatt, som fördes i ämnet i denna kammare, där det av
utskottsmajoritetens representanter framhölls och fick stå fullkomligt oemotsagt,
att man icke kunde inlägga den tolkningen i utskottets utlåtande, att
bevillningsutskottet skulle ha sagt ifrån, att om detta ärende återkomne på
annat sätt än i form av en kunglig proposition, så vägrade bevillningsutskottet
att taga lipp det till saklig prövning. Jag tror däremot, att det är rimligt
och riktigt att ge den tolkningen åt bevillningsutskottets uttalande i fjol, som
gavs av utskottsmajoritetens talesmän i denna kammare, att utskottet förklarat,
att därest saken icke komme upp på annat sätt, skulle utskottet icke använda
sin initiativrätt.

Det har under den debatt, som förts såväl i utskottet som i dag i första kammaren,
liksom i fjol talats örn, att detta vore en kvarleva från kristiden. Det
är ett ben, som man måste kasta åt det s. k. norrlandsfrisinnet, för att de(t
icke skulle i bygderna driva alltför mycket demagogi. Herr talman! Jag
finner mig i alla dessa erinringar — personligen är jag varken norrlänning
eller frisinnad, och de böra således icke kunna drabba mig — men jag skulle
i alla fall vilja säga, att även örn jag icke är norrlandsfrisinnad, så tror jag,
att man kan ha skäl för den synpunkten, att det läget, då man står inför att
vilja fördyra snart sagt allt vad till livets nödtorft hör, det läget inbjuder icke
till avskaffandet av en lyxskatt av förevarande slag.

Jag vill icke upptaga någon vidare debatt, utan jag skall med dessa få
erinringar be att få hemställa örn bifall till den föreliggande reservationen.

Herr Lithander: Herr talman! När den siste ärade talaren ville göra gällande,
att när man står i begrepp att fördyra livsmedlen, skall man samtidigt
icke taga bort en lyxskatt, så får jag lov att säga, att då har han litet grand
slagit in på den väg, som vi klandrat dem där uppe i Norrland för, nämligen
att. ge denna sak en annan valör, än den i verkligheten har.

Jag är förvissad örn att den ärade motionären har varit besjälad av en önskan
att här skipa en viss'' rättvisa, så att all lyx skall beskattas som den lyx
den är. Men jag kan ju icke vara med om att gilla, vad som i motionen på ett
ställe framhållits. Det står där nämligen, att dyrare bröd och billigare pärlor
rimma illa mot vartannat. Det visar, att den ärade motionären har uppfattat
denna fråga alldeles felaktigt. Motionären har velat beskatta någonting, som
är lyx, och satt detta i motsatsförhållande till det stöd, som är ifrågasatt att
givas åt olika näringar.

Nu är det emellertid så, att den skatt, som den ärade motionären vill pålägga,
träffar den lojala handeln men premierar den illojala. Den försäljning,
som äger ruin i den lojala handeln, bokföres, redovisas och beskattas, men det
blir en direkt premiering av den illojala handeln, örn motionen bifalles. Personer,
som icke föra ordentliga böcker, som icke lia en känd och aktad rörelse
utan som driva sin rörelse på hotellrum och genom besök i hemmen o. s. v., de
betala sannerligen icke denna skatt för sin rörelse. Det blir en direkt premiering
av dem. De kunna säga: Köp av oss, så slipper ni betala skatt. Det är
vad som vinnes härigenom.

Derhän jag, herr talman, för min del icke vara med om./ Jag har under
en följd av år förfäktat den meningen, i början skäligen ensam, men till slut

Äng. en
särskild stämpelavgift
för
vissa lyxvaror.
(Forts.)

Jfr 12. 22

Lördagen den 22 februari.

Ang. en
särskild stämpelavgift
för
vissa lyxvaror.
(Forts.)

har jag fått hela bevillningsutskottet med mig. Det ligger någonting i, att
Kungl. Majit efter den skrivelse, som kom från bevillningsutskottet i fjol, i
år icke lämnat fram någon proposition. Det beror måhända på att Kungl.
Majit ser litet djupare på dessa frågor, än vad motionären tydligen har gjort.
Kungl. Majit vet, att denna skatt ger en relativ obetydlighet i förhållande till
vad den kostar. Det är bortåt 150 kontrollörer, som skola gå i olika stadie]!
land och rike runt och utöva kontroll. Ändå kunna de icke träffa den väsentliga,
stora trafiken i detta fall. Denna kontroll kostar över 10,000 kronor per
år, plus de ersättningar, som utgå för resor och annat. Det var en aktad ledamot
av bevillningsutskottet, chef för ett av statens största verk, som har med
denna sak att göra och som förklarade, att örn det arbete, som denna sak ålägger
befattningshavarna inom hans speciella verk och riksbanken, skulle värderas
till vad det arbetet i verkligheten kostar statsverket, skulle staten icke få
något enda öre utav denna skatt. Det går till kostnaderna alltsammans. Är
det rimligt då, herr talman, att vidmakthålla en sådan beskattning, bara för
att den fått den felaktiga rubriken att vara en beskattning av lyxvaror, när
man med åtgärden endast vinner att direkt giva premium till dem, som vilja
förfara illojalt? Dem säger man: »Ni ser, att riksdagen fattar år efter år beslut
om denna skatt. Ni gagnerar på det; ni slipper betala skatt.» Det skulle
icke förvåna mig, örn dessa herrar eller damer, som driva den trafiken, av
tacksamhet uppvakta motionären med något — jag vet icke vad — ett smycke,
ett pärlhalsband eller något i den vägen. Och de kunna taga ett ganska dyrbart
sådant, ty de äro henne mycken tack skyldiga. Men en sådan gåva blir
sannerligen icke beskattad så, som den ärade motionären vill, att den skall
beskattas. Ty dessa personer gå icke och köpa den i någon av de stora affärerna,
utan de göra nog upp för egen del, utan att de träffas av skatten.

När den ärade motionären säger, att dyrt bröd och billiga pärlor rimma illa
mot varandra, vill jag säga, att den ärade motionärens partikamrater i det
socialdemokratiska partiet i Tyskland hava visat ett större mod, ty de hava
tagit bort lyxskatten på pärlor och sådant, därför att den kunde icke tillämpas,
men ökat ut tullarna på bröd mera än vad det är fråga örn i detta land.

Jag tycker, att vi kunna se denna sak, herr talman, sådan den i verkligheten
är. Denna skatt ger icke statsverket något, men den premierar den illojala
handeln. Det kan jag för min del, herr talman, icke vara med om, utan
jag ber, herr talman, att få yrka bifall till bevillningsutskottets hemställan,
vilket innebär avslag på motionen. Jag hoppas, att vi här skola fatta ett förnuftigare
och förståndigare beslut, än vad den i övrigt högt ärade första kammaren
nyss gjort.

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet Dahl: Herr talman! Den

förevarande motionen riktar sig visserligen icke mot en åtgärd men väl mot en
underlåtenhet från finansdepartementets sida. Det är då kanske också i sin
ordning, att jag ber att få säga några få ord.

Till en början vill jag försäkra, att då jag ansett mig icke böra förorda proposition
i ämnet, har det icke berott på vare sig bristande omsorg örn statens finanser
eller på någon meningsskiljaktighet därutinnan, att lyxen så vitt möjligt
skall beskattas. Jag har till att börja med icke gjort något annat än effektuerat
riksdagens i fjol uttalade mening, sådan jag åtminstone kunnat utläsa den
ur bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande förlidet år. Jag
har icke kunnat finna någon sådan mening i utskottets ordalag, som en föregående
ärad talare här ville utläsa ur detsamma. Jag har icke kunnat finna något
annat jin att utskottet och riksdagen menat, att denna beskattningsform vore
av den art, att den icke skäligen borde upprätthållas. Jag har så mycket hellre
kunnat ansluta mig till denna riksdagens mening, sorn, jag livligt delar den upp -

Lördagen den 22 februari.

23 Nr 12.

fattning, som jag sålunda fann, att riksdagen gav sin anslutning. Det borde Äng. en
icke råda någon meningsskiljaktighet, att varje beskattning bör göras sådan, sar*famitfffr
att den verkar rättvist inom sitt omåde. Men jag tror heller icke, att det är vism iyxvaror_
någon meningsskiljaktighet därom, att denna form för beskattning icke kunnat (Forte.)
ordnas så, ari den verkar rättvist. Den verkar tvärtom orättvist i dubbelt avseende,
först, som en talare redan framhållit, däri, att den träffar den lojala
handeln men är fulkomligt verkningslös gentemot den illojala. Efter alla vittnesbörd
synes denna illojala handel hava en betydande omfattning. Därtill kommer
svårigheten ari öva kontroll på den betydande införsel, som äger rum från
utlandet genom resande. Beskattningen vållar också orättvisa genom att den
minskar omsättningen för den lojala handeln och flyttar den över till den illojala.

Därigenom verkar den också till skada för staten, då den minskar inkomsterna,
skatteunderlaget hos den lojala handeln. Jag tror för min del, att det finnes
fullgoda skäl ari avskaffa denna skatt, som ger så litet i inkomst. Men jag förstår,
att den är mycket sympatisk till sitt syfte. Det är uppenbarligen där, vi
hava anledningen till att man icke vill släppa den. Den verkar psykologiskt
sympatisk: lyxen skall man söka träffa med beskattning. Men när det visar sig
så svårt att få en ändamålsenlig form för denna och att skatten vållar större
olägenheter än den medför inkomster för statskassan, då måste det vara tid att
övergiva denna beskattningsform.

Saken är emellertid obetydlig, och första kammaren har redan givit uttryck
för en annan mening. För min del bär jag med det största jämnmod samma utgång
här i denna fråga. Men jag anser, att hänsynen till lojala näringsintressen
har varit tillräcklig anledning för mig att ansluta mig till den ståndpunkt,
jag intagit.

Under detta anförande hade herr förste vice talmannen ånyo övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar.

Herr Hamrin: Herr talman! Jag skulle icke hava besvärat kammaren med
att yttra något i denna fråga, örn icke min ärade vän på gävleborgsbänken kastat
in en liten nypa politik i frågan. Jag förstår icke det klander, som man
riktat mot en viss grupp bland mina meningsfränder för det de väckt denna
fråga på tal tidigare, samtidigt som man ju förordar skattens bibehållande och
alltså anser den berättigad. Då äro vi, synes det mig, på samma linje. Som
frågan nu ligger till i år, är det så, att vi från vår sida biträda en från socialdemokratiskt
håll väckt motion. Man borde i det avseendet varken i utskottet
eller kammaren sätta något samband mellan detta ståndpunktstagande i denna
fråga och vad som möjligen förekommit tidigare från visst håll.

Jag skall, herr talman, bara tillägga några få ord. Här göres gällande i utskottets
betänkande från majoritetens sida, att denna skatt kan knappast komma
att fylla någon statsfinansiell uppgift. Det är alldeles riktigt. Men vad man
härvidlag bör betänka, det är, att vi hava en hel del indirekta skatter, som, när
man plockar sönder hela komplexet av dessa skatter, visa sig i många fall giva
mycket mindre än denna. Vi hava ju omkring 1,200 tullrubriker. Men inom
dessa finner man, att en hel massa upptaga lyxtullar och finanstullar, som var
och en för sig ge mycket mindre än 80,000 kronor. Är det icke besvärligt, tro
herrarna, ari plocka in dessa pengar? Jo, det betyder, ari man får mäta, väga,
kontrollera, skriva räkningar och journaler i långa banor och göra allt möjligt
för att få in några kronor. Vill man föra det resonemanget, att skatten på
80,000 kronor icke har någon statsfinansiell betydelse, kan man föra det lika
bra i fråga örn en mångfald andra sådana skatter.

Det andra skälet skulle vara, att det vore så svårt att kontrollera. Jag vill
säga herr Lithander, att örn det finnes en grupp medborgare i landet, som ha

Nr 12. 24

Lördagen den 22 februari.

Ang. en
särskild stämpelavgift
för
vissa lyxvaror.
(Forts.)

tillfälle och råd att skaffa sig pärlor och diamanter och liknande men som därvid
göra sig till lagbrytare, så icke skall svenska riksdagen böja sig för ett sådant
skäl. Det borde tillkomma oss att skärpa kontrollen och tvinga dessa,
som till större delen befinna sig bland »the upper ten thousend» att fylla sin
plikt mot samhället och lagen samt betala skatten, särskilt om det är så, som
herr Lithander säger, att det förekommer obskyra mellanhänder, som erbjuda
överklassen dessa varor billigare bara därför, att man icke vill betala skatten.
Då medverkar även köparen å sin sida till lagbrott. Det borde herr Lithander
icke taga i försvar.

Slutligen blott några ord mot utskottet och herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet beträffande tolkningen av förra årets bevillningsutskotts
utlåtande. Jag ber därvid att få betyga, att för min del opponerade jag mig mot
den sista delen på sid. 2 i bevillningsutskottets betänkande. Det framgår ju
av stiliseringen, att det ingalunda varit utskottets enhälliga ståndpunktstagande,
att skatten skulle bort. Det hade ifrågasatts inom utskottet att taga bort
den, men utskottet säger, att dessa skäl böra icke vara avgörande, och det slutar
med att säga, att örn skattens principiella berättigande råder ingen meningsskiljaktighet.
Och till yttermera visso beslöt riksdagen, att skatten skulle fortfara
att utgå. Icke finnes det därför något stöd i vare sig utskottets eller riksdagens
ståndpunktstagande för herr statsrådets åtgörande att icke även i år införa
denna skattepost vid inkomstberäkningen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Fru Östlund instämde häruti.

Herr Olsson i Gävle: Herr förste vice talman! Jag antar, att det icke

är någon mer än herr Hamrin här i kammaren, som fattat mitt yttrande örn
norrlandsfrisinnet så, som han gjorde. Jag erinrade, särskilt med hänsyn
till herr Lithanders yttrande i fjol om att detta vore något, som vore nödvändigt
för norrlandsfrisinnet, därom, att det vid ärendets behandling inom
utskottet i år talats om norrlandsfrisinnet. Men jag tilläde, att trots att jag
varken är norrlänning eller frisinnad, anslöt jag mig till deras synpunkter,
i föreliggande ärende. Att detta kan vara någon kritik mot herr Hamrins
partivänner, kan jag åtminstone för min del icke fatta.

Herr förste vice talman! När jag har ordet, skall jag mot vad herr Lithander
här anförde bara be få erinra om, att här föreligger i den statistik, som finnes
i utskottets utlåtande, ett klart bevis för, att det måtte väl ändå icke vara
så farligt beträffande den lojala handeln. Skattesumman har ju ökats väsentligt
och under det sist gångna året sprungit upp från 63,000 kronor till
80,000 kronor.

Herr Lithander anförde, att kontrollkostnaderna äro så omfattande. Ja,
jag erkänner, att kontrollen kostar mycket pengar. Men när herr Lithander
å andra sidan talade om, vad generaldirektören för postverket anförde i fråga
om det arbete, som krävdes i detta verk för denna sak, bör det också eirinras
om, att på fråga, hur många befattningshavare man skulle kunna indraga i
postverket, om man avskaffade skatten, fick man svaret, att det vore självfallet,
att man icke kunde indraga någon enda. Således bör icke det, som
herr Lithander i den delen anförde vara ett argument för avskaffande av
skatten. Jag vidhåller därför, herr förste vice talman, mitt yrkande örn bifall
till reservationen.

Herr Lithander: Herr talman! Jag ber att få bestrida, att den ärade talaren
på jönköpingsbänken i protokollen vare sig i år eller något annat år,
som vi haft denna fråga före, ur mina anföranden kunnat utläsa ett enda ord,

Lördagen den 22 februari.

25 Nr 12.

sorn försvarar dessa saker. Jag gör anmärkning på det och konstaterar faktum.
Det är så, att tack vare det beslut, som vi en lång följd av år fattat
och måhända även komma att fatta nu, tillföres faktiskt en i hög grad betydande
trafik den illojala handeln från den lojala. Jag kan omnämna för
kammaren — jag har gjort det även vid ett tidigare tillfälle —, huruledes en
annons föll under mina ögon, där det står följande: »Diamanter, smarag der,

pärlor» — så kommer säljarens namn. Det är ett obskyrt namn, men
en sådan person, som har kontor i London, Paris och Newyork. Sedan heter
det: »Köpas kontant. Full diskretion. De högsta priser betalas för först klassiga

stenar, diamanter, smaragder, pärlor, rubiner, äkta juveler.» Och
så uppger han sin adress på ett hotell i Stockholm, och att han fortfarande
är kvar några dagar där. Finns det någon i denna kammare, som tror, att
denna person går till postverket och betalar den skatt, som den lojala handeln
har att erlägga? Den mannen är ingalunda ensam. Det är att direkt premiera
den illojala handeln. Yern som är köpare lämnar jag därhän. Jag vet
icke, vad herr Hamrin menar med överklass eller icke. Det får han göra upp
för sig själv. Men faktum är, att den trafiken pågår, och statsverket förlorar
inkomster därpå. Det är. som herr statsrådet sade, att föra över från
den lojala till den illojala handeln.

De ärade ledamöter av kammaren, som vilja rösta för bifall till utskottets
förslag och avslag på motionen, kunna göra detta med mycket lugnt samvete,
ty de främja vad som är riktigt och rätt.

Till den ärade talaren på gävlebänken vill jag säga, att när han som argument
mot vad jag sade angående de kostnader, som påvilade statsverket, örn
det skulle räknas ut, vad denna kontroll kostar i verkligheten — det gäller
två av statens stora verk — så har jag den högste chefens ord i det ena verket.
Han sade i bevillningsutskottet, att örn staten skulle göra denna beräkning,
skulle det visa sig att staten icke finge något till övers av denna beskattning.
När den ärade talaren ställde frågan, örn någon befattningshavare
kunde indragas, ifall skatten borttoges, så är det alldeles givet att svaret
måste bli nej, ty detta arbete är av natur att kunna utsorteras på så många
personer, att det icke kan bli fråga örn att draga in någon ordinarie plats
på grund av minskade göromål. Men lika tydligt och klart är, att örn staten
betalar sina befattningshavare, är det för att de skola förrätta ett nyttigt
arbete, som skänker staten något. Tiden går i alla fall åt. Alltså det skälet,
att man som en direkt följd icke kan indraga några tjänster, det väger ingenting
alls. Men jag skulle vilja göra gällande, att om statens befattningshavare
ifråga få syssla med för staten givande och nyttiga saker, så kan det
hitta på att hända, att man slipper sätta till nya befattningar, därför att
vederbörande hinna med sina sysslor. Och även på det sättet är någonting
att vinna.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla mitt yrkande.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr förste vice talmannen
gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på avslag
därå samt bifall i stället till den av herr Bärg m. fl. avgivna, vid betänkandet
fogade reservationen; och fann herr förste vice talmannen den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Votering begärdes likväl av herr
Lithander, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes samt anslogs:

Den, som vill, att kammaren, med avslag å bevillningsutskottets hemställan
i utskottets förevarande betänkande nr 8, bifaller den av herr Bärg m. fl. avgivna,
vid betänkandet fogade reservationen, röstar

Ja;

Äng. en
särskild stämpelavgift
för
vissa lyxvaror.
(Forts.)

Nr 12.

26

Lördagen den 22 februari.

Ang. en
särskild stämpelavgift
för
vissa lyxvaror.
(Forts.)

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tillämpning
av uppresningsförfarandet; och befanns därvid flertalet hava röstat för japropositionen,
vadan kammaren med avslag å utskottets hemställan bifallit
den av herr Bärg m. fl. avgivna, vid betänkandet fogade reservationen.

§ 12.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet:

nr 2 A, angående vissa av Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1930/1931 under riksstatens
andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet;

nr 18, angående vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1930/
1931 i avseende å postverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk;
och

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur Ovanåkers
pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers församlings kyrka
m. m.; samt

från jordbruksutskottet:

nr 48, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av
nionde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga; nr

49, i anledning av väckt motion angående åtgärder till stödjande av fiskerinäringen;
och

nr 50, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen angående försäljning
av en kronan tillhörig fastighet i Ystad.

§ 13.

Upplästes ett till kammaren inkommet protokoll, så lydande:

År 1930 den 20 februari sammanträdde kamrarnas valmän för att utse revisorer
och revisorssuppleanter för granskning av riksbankens avdelningskontors i orterna
räkenskaper och förvaltning; och befunnos efter valens slut hava blivit utsedda till

|revis»rer:

vid kontoret i Göteborg

herr Dahlström, A., expeditionsföreståndare, Göteborg,
» Rodhe, C. W., överstelöjtnant, Göteborg,

» Hjort, Gustaf, direktör, Göteborg,

» Karlsson, Edvin, f. d. riksdagsman, Tuve,

vid kontoret i Malmö

herr Persson, Alfred, lantbrukare, Vadensjö,

» Lundgren, Axél, redaktör, Malmö,

» Rydén, A., kamrer, Hököpinge,

» Sylvan, IL, agronom, Nyboholm,

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

med 33 röster

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

Lördagen den 22 februari.

27 Nr 12.

vid kontoret i Falun

herr Olsson, Åhlmans Olof, f. d. riksdagsman, Insjön,

» Skarstedt, W., f. d. riksdagsman, Falun,

» Backelin, IL, landstingsman, Falun,

» Eronn, A., f. d. riksdagsman, Leksand,

vid kontoret i Gävle
herr Hållander, Älb., handelsföreståndare, Gävle,

» Lindblom, Edie., handlande, Gävle,

» Hygren, G., konduktör, Gävle,

» Nyberg, N. A., trävaruhandlare, Gävle,

vid kontoret i Halmstad
herr Linder, J. R., skollärare, Tvååker,

» Svensson, Gustav, skomakaremästare, Slöinge,

» Johansson, Äng., lantbrukare, Skällentorp, Slöinge,
» Brodin, O., direktör, Halmstad,

med 33 röster

» 33 »

» 33 » ’

» 33 » !

J

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

vid kontoret i Härnösand
herr Berglund, Enar, landstingsman, Strömnäs,

» Törner, A., direktör, Härnösand,

» Hesse, Samuél, advokat, Härnösand,

» Hallin, Erik, landstingsman, Örnsköldsvik,

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

vid kontoret i Jönköping

herr Johansson, Edvard, landstingsman, Häradsköp, Skillingaryd,
» Andrén, Fredrik, ingenjör, Jönköping,

» Pettersson, J. Äng., landstingsman, Huskvarna,

» Fors, N., ekonomichef, Jönköping,

med 33 röster »

33 » >

» 33 » ,

» 33 » ;

vid kontoret i Kalmar
herr Nilsson, V., rostmästare, Kalmar,

» Modéer, Seth, handlande, Mönsterås,

» Olsson, John. skräddare, Kalmar,

» Sjöberg, S., godsägare, Färjestaden,

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

vid kontoret i Karlskrona

herr Rydén, Magnus, förste marinintendent, Karlskrona,
» Appelkvist, Caspar, handelsföreståndare, Ronneby,

» Berg, Robert, f. d. riksdagsman, Karlskrona,

» Kloo, O., f. d. riksdagsman, Karlskrona,

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

vid kontoret i Karlstad

herr Berg, N. A:sou, f. d. riksdagsman, Munkfors,

» Göthberg, A. Hf. d. riksdagsman, Munkfors,

» Lindh, A., landstingskamrer, Karlstad,

» Svensson, Johan, lantbrukare, Heljetorp, Väse,

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » j

vid kontoret i Kristianstad
herr Svensson, M., kontorsbiträde, Kristianstad,

» Jönsson, Sven, f. d. riksdagsman, Fridhill,

» Lorenzen, H. öhr., kamrer, Karpalund,

» Olsson, Otto Jlantbrukare, Hammenhög,

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

Nr 12. 28

Lördagen den 22 februari.

vid kontoret i Linköping
herr Träff, J. A., f. d. riksdagsman, Mjölby,
friherre Hermelin, Gösta, Ulvåsa,
herr Hanzén, J., redaktör, Linköping,

» Rydén, C., järnvägskontrollör, Linköping,

vid kontoret i Luleå

herr Bäckström, Amandus, kommissionär, Öjebyn,

» Sandström, Robert, handlande, Gammelstad,

» Nycander, II., landstingsdirektör, Luleå,

» Groth, Gustaf, konsul, Luleå,

vid kontoret i Mariestad

herr Wallin, Erik, handelsföreståndare, Lidköping,

» Andersson, Justus, kommunalordförande, Karlsborg,

» Johansson, K. E., landstingsman, Faleberg, Larv,

» Kjelldorff, I. W., lantbrukare, Delebäck, Hova,

vid kontoret i Norrköping

herr Eriksson, Karl, f. d. riksdagsman, Lundby, Okna,

» Lagerbäck, E. A., kassör, Norrköping,

» Eriksson, Josef, f. d. riksdagsman, Finspång,

» Jonsson, Edvard, inspektor, Fiskeby,

vid kontoret i Nyköping

herr Lundbom, Erik, f. d. riksdagsman, Stigtomta,

» Carlsson, E. G., stadsstyrelseledamot, Katrineholm,

» Juhlin, Ragnar, lantbrukare, Ellesta, Vrena,

» Granath, E. A., lantbrukare, Kälkesta, Jönåker,

vid kontoret i Sundsvall

herr Gustafsson, Gid., redaktionssekreterare, Sundsvall,

» Carlström, L. W., bageriföreståndare, Sundsvall,

» Thor, C. G., förvaltare, Nedansjö,

» Karlsson, Rob., f. d. riksdagsman, Gasabäck, Söråker,

vid kontoret i Umeå

herr Lagerkvist, Emil, f. d. riksdagsman, Umeå,

» Johansson, K. A., lokomotivförare, Vännäs,

» Karlsson, N., nämndeman, Tavelsjö,

» Conradson, R., apotekare, Nordmaling,

vid kontoret i Uppsala
herr Tapper, K., kassör, Uppsala,

» Ekstrand, Åke, e. o. hovrättsnotarie, Uppsala,

» Norén, K., vattenrättsnämndeman, Häggeby,

» Wahlstedt, Uno, bagare, Uppsala,

vid kontoret i Visby

friherre Kruuse af Verchou, H., major, Tingstäde,
herr Kahlström, K., f. d. riksdagsman, L:a Atlings, Atlingbo,
» Karlström, Hugo, f. d. riksdagsman, Mörby, Västkinde,

» Engström, Herman, landstingsman, Slite,

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

med 33 röster,

» 33 » ,

fi 33 )) ,

» 33 » ;

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

med 33 röster»

» 33 » >

» 33 » >

» 33 » ;

med 33 röster»

» 33 » »

» 33 » ,

» 33 » ;

med 33 röster»

» 33 » >

» 33 » ,

» 33 » ;

med 33 röster,

» 33 » ,

» 33 » ,

» 33 » ;

med 33 röster»

» 33 » »

» 33 » »

» 33 » ;

Lördagen den 22 februari.

29 Nr 12.

vid kontoret i Vänersborg

herr Lindkvist, G. E.. rådman, Åmål, med

» Sjölin, Bengt, ingenjör, Trollhättan »

» Andersson, Folke, trafikassistent, Uddevalla, »

» Broucdl, Paul, lantbrukare, Pjukarp, Almestad, »

vid kontoret i Västerås

herr Johansson, K., lantbrukare, Vretberga, Medåker, med

» Landstätt, R., kamrer, Västerås, »

» Andersson, Fr. 0., fjärdingsman, Hallstahammar, »

» Sandell, Arvid, häradsdomare, Näs, Tillberga, »

vid kontoret i Växjö

herr Ljungkvist, J. M., garvare, Växjö, med

» Johansson, G. W., hemmansägare, Ostad, Täckaregård, Väckelsång,
»

» Hultin, Gustaf, lokomotivförare, Älmhult, »

» Bondeson, N. A., f. d. riksdagsman, Strömsnäs bruk, »

vid kontoret i Orebro

herr Vindahl, A., f. d. riksdagsman, Örebro, med

» Åqvist, Torsten, direktör, Örebro, »

» Molin, C. A., f. d. riksdagsman, Aspa, »

» Fromell, A. R., kontorschef, Örebro, »

vid kontoret i Östersund

herr Olsson, Per, mejeridisponent, Östersund, med

» Olsson, 0. P., affärschef, Östersund, »

» Pålsson, Olof, hemmansägare, Söre, Lit, »

» Henriksson, Henrik, d. y., disponent, Offne, Trångsviken, »

suppleanter:

vid kontoret i Göteborg

herr Eneroth, Ture, arrendator, Högen, Jonsered, med

» Carlbring, Einar, disponent, Göteborg, »

» Fagerberg, J. A., spårvägskonduktör, Göteborg, »

» Andersson, Emil, lantbrukare, Järnbrott, »

vid kontoret i Malmö

herr Mårtensson, Per, lantbrukare, Pärup, Ö. Sallerup, med

» Hermansson, J. W., lagerbokhållare, Malmö, »

» Weibull, Alexander, lantbrukare, Sofieholm, Kulladal, »

» Thomasson, G., lantbrukare, Hejdeholm, Hurva, »

vid kontoret i Falun

herr Maritz, Per, kommunalordförande, Leksand, med

» Eriksson, Ollas E., f. d. riksdagsman, Fors station, »

» Ohlsén, Olof, handlande, Orsa, »

» Minör, P. A., landstingsman, Falun, »

vid kontoret i Gävle

he:r Berg, Fredrik, direktör, Gävle, med

» Norell, J. A., fabrikör, Söderhamn, »

» Hellström, IL, kapten, Gävle, »

» Carlsson, Pontus, målaremästare, Gävle, »

33 röster,
33 » ,

33 » ,

33 » ;

33 röster,
33 » ,

33 » ,

33 » ;

33 röster,

33 » ,

33 » ,

33 » ;

33 röster,
33 » ,

33 » ,

33 » ;

33 röster»
33 » »

33 » >

33 » ,

31 röster,
31 » ,

31 » ,

31 » ;

31 röster,
31 » ,

31 » ,

31 » ;

31 röster,
31 » ,

31 » ,

31 » ;

33 röster,

31 » ,

31 » ,

31 » ;

Nr 12. 30

Lördagen den 22 februari.

vid kontoret i Halmstad
herr Persson, P., f. d. riksdagsman, Tofta,

» Nilsson, C. L., landstingsman, Olofsbo, Falkenberg,

» Andersson, Janne, byggmästare, Falkenberg,

» Lindblad, H. F., folkskollärare, Sibbarp,

vid kontoret i Härnösand

herr Lidström, P., f. d. riksdagsman, Häxmon, Ådalsliden,

» Carlsson, E., ekonomichef, Sollefteå,

» Lindeborg, J., kamrer, Härnösand,

» Bouvin, A., handlande, Sollefteå,

vid kontoret i Jönköping
herr Karlsson, Anton, järnarbetare, Jönköping,

» Gelotte, B. E., f. d. riksdagsman, Tranås,

» Svensson, Johan, nämndeman, Fållinge, Smålandsstenar,

» Holstensson, Allan, lantbrukare, Alfversjö, Eksjö,

vid kontoret i Kalmar

herr Ander, E., lasarettssyssloman, Kalmar,

» Jonsson, John W., landstingsman, Nybro,

» Johnsson, G. L., f. d. riksdagsman, Kalmar,

» Wirell, Emil, sekreterare, Kalmar,

vid kontoret i Karlskrona
herr Thorssell, Karl, kamrerare, Ronneby,

» Dahl, Äng., häradsdomare, Svängsta,

» Klemedtson, Nils, lantbrukare, Merserum,

» Andersson, Anton, kakelarbetare, Karlskrona,

vid kontoret i Karlstad
herr Ferm, E. D., lantbrukare, Skåre,

» Lennartsson, C. E. L., godsägare, Rotnäs, Ulfsby,

» Flognfält, G., f. d. riksdagsman, Flogned,

» Löfberg, Anders, grosshandlare, Karlstad,

vid kontoret i Kristianstad

herr Jeppsson, Emil, landstingsman, Haraberga, Broby,

» Olsson, Henrik, landstingsman, Spjutstorp,

» Sköld, //., folkskollärare, Kristianstad,

» Berglund, Allan, landstingskamrer, Kristianstad,

vid kontoret i Linköping
herr Danckwardt-Lillieström, Gösta, kassör, Linköping,

» Hallendorff, Joh., f. d. landstingsman, Gerstorp, Linköping,
» Johnsson, Robert, Överassistent, Linköping,

» Sköld, Carl, redaktör, Linköping,

vid kontoret i Luleå

herr Johansson, G., stationsinspektor, Boden,

» Lantz, E. P., landstingsman, Luleå,

» Widlund, O., tapetserare, Luleå,

» Wallin, Levi, handlande, Boden,

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

»> 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

Lördagen den 22 februari.

31 Nr 12.

vid kontoret i Mariestad
herr Jacobsson, Mårten, kontorist, Falköping,

» Sundén, Carl, lantbrukare, Hova,

» Fredberg, G. M., fabrikör, Finnerödja,

» Björk, Gotthard, redaktör, Mariestad,

vid kontoret i Norrköping
herr Ljungberg, A. J., förste lärare, Norrköping,

» Frost, G. F., f. d. riksdagsman, Norrköping,

» Cederstrand, Th., handlande, Norrköping,

» Johansson, Fredrik, hemmansägare, Vevlöf, Östra Husby,

vid kontoret i Nyköping
herr Boman, Axel, lantbrukare, Tystberga,

» Hedin, Karl, ingenjör, Kärrbo, Nyköping,

» Larsson, Arvid, murare, Katrineholm,

» Berger, C. O., folkskollärare, Stigtomta

vid kontoret i Sundsvall

herr Hedqvist, P. L., landstingsman, Fagervik,

» Kahlin, E., fanjunkare, Sundsvall,

» Ågren, Hugo, förste bokförare, Kubikenborg,

» Nilsson, B., lantbrukare, Skedvik, Attmar,

vid kontoret i Umeå

herr Eriksson, E., f. d. riksdagsman, Böle,

» Jonsson, P. L., hemmansägare, Sävar,

» Jacobsson, U. R., landstingsman, Vilhelmina,

» Grahnén, Alfr. A:son, hemmansägare, Granö,

vid kontoret i Uppsala
herr Elmroth, A. E., fjärdingsman, Tierp,

» Eriksson, C. J., landstingsman, Rosenhill, Almunge,

» Bengtsson, E., lantbrukare, Gunnarsbo, Lövsta bruk,

» Thorsson, Ernst, lantbrukare, Österberga, Rasbo,

vid kontoret i Visby
herr Olofson, A. G., agronom, Visby,

» Ahlsten, Johan, landstingsman, Hemse,

» Erlandsson, Th., f. d. folkskollärare, Fårösund,

» Lingström, Äng., f. d. riksdagsman, Klintehamn,

vid kontoret i Vänersborg
herr Kjerulf, E. A., godsägare, Vänersborg,

» Lundgren, Anton, poliskonstapel, Vänersborg,

» Andrén, Änders, handlande, Brålanda,

» Samuelsson, Knut, banmästare, Bohus,

vid kontoret i Västerås
herr Pehrsson, Pehr, direktör, Sala,

» Sjöfält, Karl, sekreterare, Västerås,

» Anderson, Iwar, kontorsbiträde, Arboga,

» Fröier, Isidor, folkskollärare, Västerås,

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » :

nied 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 »

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

med 31 röster,

» 31 » ,

» 31 » ,

» 31 » ;

Nr 12.

32

Lördagen den 22 februari.

vid kontoret i Växjö

herr	Johansson, Karl, nämndeman, Oja, Mattsson, V., lantbrukare, Eneryda,	med	31	röster,
»	»	31	» ,
»	Sandstedt, Ernst, nämndeman, Björkebråten, Ryd,	»	31	» ,
»	Gustafsson, Amandus, järnarbetare, Växjö, vid kontoret i Örebro	»	31	» ;
herr	Lindal, Gust., Överbanmästare, Örebro,	med	31	röster,
»	Pettersson, Ivar, f. d. riksdagsman, Rosta,	»	31	» ,
»	Jansson, G. L., nämndeman, Grythyttehed,	»	31	» ,
»	Linder, Hjalmar, grosshandlare, Örebro, vid kontoret i Östersund	»	31	» ;
herr	Holm, Sigurd, typograf, Östersund,	med	31	röster,
»	Lögdberg, J., hemmansägare, Genvalla,	»	31	» ,
»	Larsson, Ante, hemmansägare, Kläppe, Östersund,	»	31	» ,
»	Annér, Wilhelm, redaktör, Östersund,	»	31	» ;

sedan ordningen mellan dem av suppleanterna, som erhållit lika antal röster, blivit
genom lottning bestämd.

Joh. Nilsson. Ola Jeppsson.

Edv. Björnsson. Julius Hedvall.

Protokollet lades till handlingarna; och beslöt kammaren, att underrättelse
örn de försiggångna valen skulle genom utdrag av kammarens protokoll meddelas
bankoutskottet med anmodan till utskottet att lämna såväl fullmäktige
i riksbanken som vederbörande avdelningskontor och de valda meddelande örn
valens utgång.

§ 14.

Avgåvos följande motioner, nämligen av:
herr Olsson i Kullenbergstorp:

nr 400, i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen nr 70 innefattade förslag
till lag angående ändrig i 3 § lagen den 27 juni 1896 örn rätt till fiske; och
nr 401, i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen nr 70 innefattade förslag
till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 22 juni 1928 örn ersättning
till strandägare för mistad fiskerätt; samt

herr Herous m. fl., nr 402, örn avslag å Kungl. Maj:ts proposition, nr 82,
angående åtgärder för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande.

Dessa motioner bordlädes.

§ 15.

Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets

memorial, nr 9, angående förstärkning av antalet suppleanter i utskottet; och
utlåtande, nr 10, i anledning av väckt motion örn egen representation i riksdagen
för lappbefolkningen;

statsutskottets utlåtande, nr 30, i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag
till väg- och vattenbyggnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner;

Lördagen den 22 februari.

33 Nr 12.

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 9. i anledning av väckta motioner om avskaffande eller förenkling av
värnpliktsmönstringen;

nr 10, i anledning av väckt motion angående ändring av bestämmelserna rörande
val av gode män vid lantmäteriförrättningar samt av ledamöter i ägodelningsrätt; nr

11, i anledning av väckt motion örn ytterligare anstånd med fullständigt
ordnande av de i 31 § lagen örn fattigvården omförmälda anstalterna; och
nr 12, i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn arbetslöshetsförsäkring; jordbruksutskottets

utlåtanden:

nr 9, i anledning av väckt motion angående bildande av jaktallmänningar;
nr 10, i anledning av väckta motioner om ändringar i gällande lagstiftning
angående allmänna vägar;

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av visst
område av övningsplatsen Skedalahed;

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av en
kronan tillhörig lägenhet i Benestads socken av Kristianstads län;

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av ett
kronan tillhörigt område i Ornunga socken av Älvborgs län;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av
kronans andel av det till Hedens by i Överluleå socken hörande s. k. Färjställstorpet;
och

nr 15, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning a.v ett
kronan tillhörigt område i Bondkyrko socken av Uppsala län;

andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 1, i anledning av väckt motion, II: 363, angående viss ändring i gällande
föreskrifter örn tjänstebostad för lärarpersonalen vid folk- och småskolor;

nr 2, i anledning av väckt motion, II: 371, angående förbilligande av kostnaderna
för skolmateriel; och

nr 3. i anledning av väckt motion, II: 369, angående rikets indelning i skoldistrikt
efter andra grunder än de nu tillämpade; samt

andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 1. i anledning av väckt motion örn militärmanskaps rätt till organisation
;

nr 2, i anledning av väckt motion angående militärmanskaps frikallande från
tjänstgöring den första maj;

nr 3, i anledning av väckt motion angående avskaffande av gällande bestämmelser
om skyldighet för militärmanskap att giva överordnad hederstecken
(hälsning, honnör); och

nr 4, i anledning av väckt motion angående förbud mot kommendering av militärmanskap
till deltagande i kyrkoparader m. m.

§ 16.

Justerades protokollsutdrag.

§ 17.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades

herr Schött

> Andersson i Falkenberg

under 8 dagar fr. o. m. den 24 fehr.,

» 5 » » » 24 »

Andra hammarens protoholl 1930. Nr 12.

34

Lötdagen den 22 februari.

herr Ryberg

* Lundgren
» Bäcklund
» Ros

» Karlsson i Munkedal
» Magnusson i Kalmar

> Rosander

> Månsson i Erlandsro
» Hedlund i Häste

> Gray enson
» Wallerius
» Norsell

> Osberg

» Sjögren
» Nilsson i Örebro

* Andersson i Grimbo

under 4 dagar fr. o. m. den 25 febr.,

» 8 » »

» 3 » »

» 5 » »

» 8 » »

> 5 » >

» 6 » '' »

» 2 » »

> 6 » *

> 2 * »

» 4 » »

» 5 » »

» 6 » »

» 2 » »

» 3 » »

» 5 > >

» 25 >

» 23 »

> 25 >

» 24 »

» 25 »

» 24 »

» 24 »

» 23 »

> 24 »

» 24 »

» 25 »

» 26 »

» 24 >

» 23 » och

> 25 » .

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 1.27 e. m.

In fidem:

Per Cronvall.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, B. A. Norstedt & Söner.