1923. Första kammaren. Nr 40 (Riksdagens protokoll 1923:40)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1923. Första kammaren. Nr 40.

Lördagen den 26 maj e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 8 e, m.; och dess förhandlingar leddes
till en början av herr andre vice talmannen.

Anmäldes och bordlädes andra lagutskottets utlåtande nr 29, i anledning
av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj: t angående
ändring i lagen om skyddskoppympning, avseende medgivande i vissa
fall av undantag från ympningsplikten.

Föredrogs ånyo särskilda utskottets utlåtande nr 2, i anledning av Ang. ändrinKungl.
Maj: ts proposition nr 159 med förslag till lag om ändrad lydelse oar i »stängav
§ 5 i förordningen den 21 december 1857 (nr 59 sid. 1) om ägors SeJ{°r°^~
fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet,
jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 10 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 159, hade
Kungl. Maj: t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i förordningen
den 21 december 1857 (nr 59 sid. 1) om ägors fredande emot skada av
annans hemdjur samt om stängselskyldighet.

I samband med denna proposition, som hänvisats till särskilda utskottet,
hade utskottet till behandling förehaft följande med anledningav
propositionen väckta motioner, nämligen:

nr 191 inom första kammaren av herr Erik Andersson, med instämmande
av herr /. B. Johansson, och

nr 269 inom andra kammaren av herr Hedlund i Häste.

Utskottet hade i det föreliggande utlåtandet på grund av vad däri
anförts hemställt,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts ifrågavarande
förslag ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte för sin
del antaga förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 21
december 1857 (nr 59 sid. 1) om ägors fredande emot skada av annans
hemdjur samt om stängselskyldighet, så lydande som utlåtandet visade;

B) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån de icke kunde
anses besvarade genom vad utskottet förut hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Första kammarens protokoll 1923. Nr 40.

Nr 40.

Lördagen den 26 maj e. m.

Ang. ändringar
i Dstängselförordningen».

(Forts.)

I avseende på sättet för nu ifrågavarande utlåtandes föredragning
yttrade

Herr Linder: Herr talman! I avseende å föredragningen av
särskilda utskottets utlåtande nr 2 hemställes:

att detsamma må företagas till avgörande på det sätt, att först föredrages
det av utskottet framlagda lagförslaget, varvid början göres med
§ 5, som föredrages momentvis, samt promulgationsstadganden, ingress
och rubrik förekomma sist;

att sedan lagförslaget blivit genomgånget, utskottets hemställanden
i punkterna A) och B) föredragas var för sig;

att vid behandlingen av det moment, varom först uppstår överläggning,
denna må omfatta utlåtandet i dess helhet; samt

att lagtext ej må behöva uppläsas i vidare mån, än sådant av någon
kammarens ledamot begäres.

Vad herr Linder sålunda hemställt bifölls.

Utskottets lagförslag.

§ 5.

1—3 mom.
Godkändes.

4 mom.

Detta moment lydde:

(i Kungl. Maj:ts förslag:) (i utskottets förslag:)

Den, som i strid mot betesförbud, varom i 3 mom. sägs, med uppsåt
släpper kreatur i mark, böte minst tio, högst tvåhundra kronor.
Brytes mot förbudet av oaktsamhet, vare straffet böter, högst femtio
kronor.

Innefattar förseelse, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kap. 1 § strafflagen
är för likartat fall stadgat.

Allmän åklagare så ock skogs- Allmän åklagare äger åtala övervårdsstyrelsen
och dess tjänstemän trädelse av förbud, som nyss
med högre skoglig utbildning eller, sagts,
där skogsvårdsstyrelse ej finnes,
vederbörande skogsstatstjänsteman
äga lika behörighet att åtala överträdelse
av förbud, som nyss sagts.

Böter, som för sådan överträdelse ådömas, fördelas så, att en
fjärdedel tillfaller åklagaren samt tre fjärdedelar skogsvårdskassan eller,
där skogsvårdsstyrelse ej finnes, kronan.

Saknas medel till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmänna
strafflagen.

Lördagen den 26 maj e. m.

3 Nr 40.

Enligt avgiven reservation hade herrar Lindman, B ovett, Norling, An<J- ändrinJohansson
i Uppmälby och Sjöblom på anförda skäl hemställt, att riks- gar *
dagen måtte besluta sådan ändring i det av utskottet förordade förslaget, lingen».
att behörighet att åtala förseelser skulle tillkomma jämväl skogsvårds- (Forts.)
styrelse eller, där sådan ej funnes, vederbörande skogsstatstjänsteman,
ävensom tillägg till förslagets stadgande om bötesfördelning av innehåll,
att där skogsvårdsstyrelse eller skogsstatstjänsteman utfört åtalet,
hela bötesbeloppet skulle tillfalla skogsvårdskassan eller kronan.

Herr Borell: Herr andre vice talman, mina herrar! I förslaget
till skogsvårdslag har Kungl. Maj : t föreslagit, att åtalsrätten beträffande
förseelser enligt denna lag skulle tillkomma allmän åklagare ävensom
skogsvårdsstyrelserna samt deras tjänstemän med högre skoglig utbildning.
Utskottet föreslår, att åtalsrätten skall tillkomma allmän åklagare
och skogsvårdsstyrelse med lika behörighet för dem att åtala förseelser
enligt skogsvårdslagen, och detta utskottets förslag har genom
riksdagens beslut under förmiddagen blivit antaget. I det nu föreliggande
lagförslaget har Kungl. Maj: t föreslagit samma bestämmelser beträffande
åtalsrätten, som föreslagits i skogsvårdslagen, men i detta fall
har utskottet ansett, att endast allmän åklagare bör äga att åtala överträdelse
av betesförbud. I denna punkt har reservation anmälts av mig
jämte medlemmar av andra kammaren. I reservationen yrka vi, att i
likhet med vad som är förhållandet enligt skogsvårdslagen skogsvårdsstyrelse
måtte likställas med åklagare i fråga om rätt att utföra åtal för
förseelse enligt nu föreliggande lag, samt att, då denna lag skall vinna
tillämpning även i Västerbottens och Norrbottens län, där skogsvårdsstyrelse
icke finnes, den skogsstatstjänsteman, som i dessa län har att
taga befattning med enskilda skogar, må lika med åklagare ha åtalsrätt
beträffande överträdelse av betesförbud. Vi ha ansett det lämpligt, att
bestämmelserna i dessa båda lagar, som ju i vissa avseenden stå varandra
nära, måtte bliva likartade.

Det är ju så, att skogsvårdsstyrelserna äga föra talan, när sådant
påkallas, om utförande av reproduktionsåtgärder och sålunda även rörande
reproduktionsåtgärder, som föranledas av skada genom bete av
hemdjur. Om sådan skada skett på skogsägarens egen, ohägnade mark
och reproduktionsåtgärder erfordras, skall skogsvårdsstyrelsen utföra
talan därom, men skogsvårdsstyrelsen skall enligt förslaget icke vara
behörig att föra talan om själva den förseelse, som kan ha varit anledningen
till att reproduktionsåtgärderna måste vidtagas. Oaktat det är
samma förhållande, som kommer under omprövning i fråga om reproduktionsåtgärderna
och i fråga om ansvar för betning, skall skogsvårdsstyrelsen
icke ha rätt att föra talan rörande båda frågorna, utan vad
beträffar talan om ansvar skall sådan vara förbehållen allenast allmän
åklagare. Detta har synts oss icke vara en lämplig eller praktisk anordning.
Oavsett sambandet mellan ärendena synes det även ur andra synpunkter
vara lämpligt, att åt skogsvårdsstyrelserna, som givetvis med
största intresse följa dessa angelägenheter och ha kännedom om dem

Nr 40. 4

Lördagen den 26 maj e. m.

Ang. ändrin- och sålunda kunna antagas komma att öva en mera nitisk och verksam
9a<selförord3 tillsyn över lagens efterlevnad än åklagarna, inrymmes att beivra törntagg»».
seelser enligt lagen.

(Forts.) Vi yrka i reservationen jämväl, att, därest åtalet utföres av skogs vårdsstyrelse,

böterna helt och hållet skola tillfalla skogsvårdskassan, att,
om åklagaren utför åtalet, han skall ha en fjärdedel av böterna och de
andra delarna tillfalla skogsvårdskassan, samt att, om särskild skogsstatstjänsteman
utför åtalet i län, där det icke finns skogsvårdsstyrelse,
dessa bötesandelar skola tillfalla kronan. Mitt yrkande är således, att
mom. 4 erhåller följande ändrade lydelse:

Punkt 1 lika med utskottsförslaget.

Punkt 2 lika med utskottsförslaget.

Punkt 3: Allmänna åklagaren och skogsvårdsstyrelsen eller, där
sådan styrelse ej finnes, vederbörande skogsstatstjänsteman äge lika
behörighet att åtala överträdelse av förbud, som nyss sagts.

Böter, som för sådan överträdelse ådömas, fördelas, om allmän
åklagare anställt åtalet, så, att en fjärdedel tillfaller honom samt tre
fjärdedelar skogsvårdskassan, eller, där skogsvårdsstyrelse ej finnes,
kronan. Har åtalet anställts av skogsvårdsstyrelse, tillfalla böterna skogsvårdskassan;
har skogsstatstjänsteman anställt åtalet, tillfalla de kronan.

Sista stycket: lika som i utskottsförslaget.

Herr Pers: Herr talman! Denna fråga är ganska ömtålig och
berör sådana förhållanden, att jag skulle vilja lägga kammarens ledamöter
på hjärtat att icke förhasta sig. Kammaren liksom medkammaren
tog icke någon hänsyn till den reservation, som påyrkade lättare bestämmelser
i fråga om skada genom betesdjur på till allmänt mulbete
upplåten skogsmark, men den omständigheten, att kamrarna icke togo
någon hänsyn till denna reservation, kan icke åstadkomma så synnerligen
stor skada, om utskottets formulering av mom. 4, som här föreligger,
bibehålies. Skulle däremot reservanternas eller herr Borells förslag
nu godkännas, är jag rädd för, att en betydande skada åstadkommes.
Här stå på spel saker, som icke klart kunna uttryckas. Det är det allmänna
förtroende, som skogsvårdsstyrelserna åtnjuta, som spolieras eller
som blir i fara att spolieras, om allmogen i varje skogsvårdsstyrelsens
ledamot eller tjänsteman skall se en fiskal, en åklagare gentemot vanor,
som befolkningen är invand i från hedenhös. Det är det gemensamma
betet på utmarkerna, som det är ifrågasatt att på denna väg tränga tillbaka.
Men förtroendet till skogsvårdsstyrelsernas goda vilja är också
ett värde. Jag medger, att man också bör beakta det värde, som innefattas
i att befolkningen tillhålles att taga vård om sina betesdjur, men
detta värde måste vägas mot det värdet, att skogsvårdsstyrelsernas
tjänstemän och medlemmar ses med välvilja ute i bygderna. Den saken
kommer emellertid att sättas på spel, om riksdagen här följer reservanternas
förslag. Det är min livliga övertygelse.

Det förhåller sig så, att denna betesgång är på tillbakatåg. Det

Lördagen den 26 maj e. in.

5 Nr 40.

är en kulturform, som är gammalmodig och som knappast kan vid- A”a- ändrinhållas.
Man ser, hur den tränges tillbaka i samma mån som en bättre 9ar 1 »stan9-ladugårdsskötsel och andra högre kulturformer undan för undan tränga
sig fram. Men man får icke lagstifta för de efterblivna trakterna och (Forts.)
den befolkning, som icke tillägnat sig de nya metoderna. Man får icke
lagstifta emot dem på ett så bryskt sätt, att deras känslor bli alltför
mycket utmanade, ty det förlorar man mera på än man vinner. Skogsvårdsstyrelsernas
huvudsakliga uppgift bör vara den undervisande och
vägledande, och man får akta sig för att sätta vapen i deras händer, som
väcka allmän misstro och misstanke.

Ur denna synpunkt, herr talman, ber jag att på det livligaste få
tillstyrka bifall till mom. 4 i den formulering, som det fått i utskottets
förslag.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Den förste talaren anförde
såsom skäl för att tillerkänna skogsvårdsstyrelserna åklagarebefogenhet,
att sådan tillerkänts dem i den allmänna skogsvårdslagen och
i lagen om skogsvårdsstyrelser. Det är dock en väsentlig skillnad, ty
dessa båda lagar äro ju rena skogsvårdslagar, under det den nu förevarande
förordningen är en betesstadga och en stadga om stängselskyldighet,
och det är därför med full avsikt, som utskottet beskurit den
åklagarerätt, som Kungl. Maj: t velat tillerkänna skogsvårdsstyrelserna.

Det kan heller icke vara lämpligt att göra skogsvårdsstyrelserna till vad
en talare nyss kallade fiskaler. Därigenom komma de ovillkorligen med
eller mot sin vilja i ett motsatsförhållande till allmänheten, och för
styrelserna själva bör en sådan eventuell situation icke vara så synnerligen
behaglig.

Jag vill, herr talman, med dessa korta ord yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr N O r 1 i n g: Herr talman ! En av de föregående talarna,
herr Pers, har uttalat den uppfattningen, att om reservationen i denna
fråga skulle vinna bifall, skulle detta leda till betydande skada, och
bland annat skulle det uppstå fara för skogsvårdsstyrelsernas prestige
och förtroende. Det är givetvis alldeles riktigt, vad den ärade talaren
säger, att förtroendet hos allmänheten till skogsvårdsstyrelsernas opartiskhet
och goda vilja att ordna förhållandena på bästa sätt är en värdefull
tillgång, som bör bevaras. Jag kan dock icke tro, att den fara,
varom den ärade talaren ordade, kan anses föreligga i detta fall. Om
man ser på sakens reala innebörd, så finner man ju, att här är endast
fråga om åtal i sådana fall, då överträdelse av ett utfärdat betesförbud
föreligger. Betraktar man vidare bestämmelserna rörande de former,
under vilka ett sådant betesförbud kan utfärdas, så finner man,
att dessa bestämmelser äro sådana, att man aldrig någonsin kan förutsätta,
att ett betesförbud skall utfärdas utan att synnerligen vägande
och goda skäl för ett sådant föreligga. Har under dylika förutsättningar
ett betesförbud blivit utfärdat på sätt, som i mom. 3 anges,

Nr 40.

Ang. ändringar
i *stängmlförordningen».

(Forts.)

6 Lördagen den 26 maj e. m.

så måste man väl också anse det riktigt, att ett sådant förbud respekteras
och upprätthålles. Sker icke detta, utan betes förbudet överträdes
av dem, som äga full vetskap om förbudets existens, så bör det
väl också anses rimligt och resonligt, att åtal följer på en dylik överträdelse,
förutsatt nämligen, att överträdelsen i och för sig anses vara
av sådan omfattning, att den motiverar ett åtal.

Jag är för min del fullt övertygad om, att även en skogsvårdsstyrelse
skall veta att ha hand om denna uppgift på ett sådant sätt,
att man icke riskerar, att styrelsen, genom att i tid och otid föranstalta
om åtal, sätter sin auktoritet och sin prestige på spel. Då jag dessutom
mycket väl erinrar mig, att fall kunna förekomma, där allmänna
åklagarna icke ingripa med åtal även när det är uppenbart, att åtal
bör följa, har jag funnit övervägande skäl tala för en anslutning till
den vid denna punkt anförda reservationen, och jag anhåller, herr
talman, att få yrka bifall till densamma.

Herr Pers: Herr talman! Jag begärde ordet med anledning
av herr Norlings anförande. Jag vill föra i hans erinran, liksom jag
vill omtala för kammaren, något som berättades i utskottet av en
aktad ledamot i andra kammaren, som är hemma i ett av de norrländska
länen. Han berättade, att inom detta län hade betesförbud
för getter utfärdats och detta just enligt den procedur, som herr Noriing
ansåg fullkomligt betryggande. Men norrlänningen antydde också,
att detta betesförbud för getter icke hölls, utan att allmogen över
större delen av provinsen gladeligen släppte ut sina getter.

Ja, sådana tror jag att förhållandena äro på åtskilliga ställen. 1
en provins är kulturen vanligen mera utvecklad i närheten av residensstaden
och de kulturområden, som ligga närmast däromkring. Men
i skogsbygderna har man en befolkning och ett jordbruk, som icke
kommit så långt och som är, låt oss säga, efterblivet i åtskilliga stycken
— de bevaka icke sin rätt varken i landstinget eller hushållningssällskapet.
Ett sådant häri påbud som betesförbudet kan utfärdas,
och de ställas i den situationen, att de bliva lagbrytare, och de äro
lagbrytare.

Nu frågar jag, om det är rimligt och lämpligt, att skogsvårdsstyrelserna,
deras ledamöter och tjänstemän skola bliva de instrument,
genom vilka betesgången skall bliva tillbakaträngd. Jag anser det vara
olämpligt och orimligt. De riskera att därigenom förlora det förtroende,
för vilket de äro till, nämligen skogssakens befrämjande. Vad
det här gäller kan visserligen sägas vara en del av deras uppgift, men
det är dock en oväsentlig del. Deras förtroende spolieras på ett sätt,
som kan bliva ödesdigert för deras egentliga gärning, och därför, herr
talman, vidhåller jag mitt yrkande, som jag anser vara synnerligen
grundat.

HerrTj ällgren: Jag vill i korthet meddela, att jag kommer
att rösta för utskottets förslag i föreliggande punkt. Jag kan i allt

Lördagen den 26 maj e. m.

7 Nr 40.

väsentligt instämma med vad herr Pers nu sagt, och i likhet med honom
vädjar jag till kammarens ledamöter att bidraga till utskottsförslagets
antagande, ty skulle reservationen bliva antagen, tror jag, att
det skulle medföra rätt så svåra följder i all synnerhet för befolkningen
i de norrländska länen.

Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr andre vice talmannen
yttrade, att i avseende på det nu föredragna momentet yrkats
dels att detsamma skulle godkännas, dels ock, av herr Borell, att momentet
skulle godkännas med den ändring, att tredje och fjärde styckena
avfattades sålunda:

Allmänna åklagaren och skogsvårdsstyrelsen eller, där sådan styrelse
ej finnes, vederbörande skogsstatstjänsteman äge lika behörighet att åtala
överträdelse av förbud, som nyss sagts.

Böter, som för sådan överträdelse ådömas, fördelas, om allmän
åklagare anställt åtalet, så, att en fjärdedel tillfaller honom samt tre
fjärdedelar skogsvårdskassan eller, där skogsvårdsstyrelse ej finnes,
kronan. Har åtalet anställts av skogsvårdsstyrelsen, tillfalla böterna
skogsvårdskassan; har skogsstatstjänsteman anställt åtalet, tillfalla de
kronan.

Sedermera gjorde herr andre vice talmannen propositioner enligt
dessa båda yrkanden och förklarade sig anse propositionen på momentets
godkännande vara med övervägande ja besvarad.

Herr Borell begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som godkänner § 5 mom. 4 av särskilda utskottets i utlåtande
nr 2 framlagda lagförslag, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes ifrågavarande moment med den av herr
Borell under överläggningen föreslagna ändringen.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja - 63;

Nej — 37.

Promulgationsbestämmelserna.

Dessa bestämmelser hade följande avfattning:

(i Kungl. Maj:ts förslag:) (i utskottets förslag:)

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
juli 1923; dock att stadgandet i 3 juli 1923; skolande genom kungö -

Ang. ändringar
i »stängselförordningen».

(Forts.)

>''r 40. 8

Lördagen den 26 maj e. m.

Ang. ändrin- mom. första stycket skall lända till
9ar efterrättelse först från och med

den 1 januari 1924, då kungörelsen
den 28 januari 1876 (nr 7 s. 1)
angående inskränkning i betesrätt
å ohägnad mark jämte därtill sig
anslutande kungörelse upphöra att
gälla.

selförordningen».

(Forts.)

relsen den 28 januari 1876 (nr 7
s. 1) angående inskränkning i betesrätt
å ohägnad mark och därtill
sig anslutande kungörelser meddelade
betesförbud fortfarande äga
tillämpning, till dess desamma varda
av Konungen upphävda, men
sagda kungörelser i övrigt upphöra
att gälla med denna lags ikraftträdande.

Herr B O r e 11: Herr andre vice talman, mina herrar! Enligt 4
mom. i detta lagförslag är den, som bryter mot betesförbud, varom i 3
mom. sägs, underkastad bötesansvar. Övergångsstadgandet innehåller,
att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1923, men att genom kunggörelse
den 28 januari 1876 angående inskränkning i betesrätt å ohägnad mark
och därtill sig anslutande kunggörelser meddelade betesförbud fortfarande
skola äga tillämpning, till dess desamma varda av Konungen upphävda,
men att sagda kungörelser i övrigt skola upphöra att gälla med
denna lags ikraftträdande. Meningen med detta är, att, där Konungen
enligt nämnda kungörelse meddelat betesförbud, sådant betesförbud
fortfarande skall vara tillämpligt och att förseelse däremot alltså skall
vara straffbart enligt den nu föreslagna lagen. Såsom övergångsstadgandet
är formulerat, framgår det emellertid icke tydligt, att förseelse mot
förbud meddelade enligt 1876 års förordning skola uti omförmälda hänseende
vara likställda med bestämmelserna i 3 mom. i det föreliggande
lagförslaget. För att göra detta tydligt ber jag att få föreslå, att övergångsbestämmelserna
erhålla följande lydelse: »Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1923; skolande genom kungörelsen den 28 januari 1876 angående
inskränkning i betesrätt å ohägnad mark och därtill sig anslutande
kungörelser meddelade betesförbud gälla, som vore de utfärdade
enligt § 5, 3 mom. i denna lag, men sagda kungörelser i övrigt upphöra att
gälla med denna lags ikraftträdande.»

Jag ber att få nämna, att denna ändring är godtagen av andra kammaren.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr andre vice talmannen,
att i avseende på de nu föredragna promulgationsbestämmelserna
endast yrkats, av herr Borell, att desamma skulle godkännas med den
ändring, att orden »fortfarande äga tillämpning, till dess desamma varda
av Konungen upphävda» utbyttes mot »gälla, som vore de utfärdade enligt
§ 5 3 mom. i denna lag».

Sedermera gjordes propositioner, först på godkännande av promulgationsbestämmelserna
oförändrade samt vidare på bifall till herr
Borells berörda yrkande; och förklarades den senare propositionen vara
med övervägande ja besvarad.

Lördagen den 26 maj e. m.

9 Nr 40.

Ingressen och rubriken.
Godkändes.

Ang. ändringar
i »stängselförord -

ningen».

Utskottets hemställan i punkten A. (Forts.)

Förklarades besvarad genom kammarens beslut i fråga om lagförslaget.

Utskottets hemställan i punkten B.

Kammaren beslöt, att de i ämnet väckta motionerna, i den mån de
icke kunde anses besvarade genom kammarens föregående beslut, icke
skulle föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Föredrogs ånyo särskilda utskottets utlåtande nr 3, i anledning av FörordningsKungl.
Maj: ts proposition nr 160 med förslag till förordning angående förslag ang.
skogsvårdsstyrelser ävensom i ämnet väckta motioner. styrelser

Genom en den 10 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 160, hade
Kungl. Maj : t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga
framlagt förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser.

I samband med denna proposition, som hänvisats till särskilda
utskottet, hade utskottet till behandling förehaft följande med anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren
nr 195 av herr Ingeström m. fl.,
nr 201 av herr /. P. Johansson och
nr 207 av herr Enhörning, samt

inom andra kammaren:

nr 271 av herr Jansson i Edsbäcken,

nr 272 av herr Pettersson i Hällbacken in. fl. och

nr 279 av herr Olofsson i Digernäs m. fl.

Utskottet hade i det nu förevarande utlåtandet avfattat sin hemställan
i tre med A—C betecknade punkter, av vilka den första innehöll
ett förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser.

Beträffande sättet för utlåtandets föredragning yttrade

Herr Linder: Herr talman: I avseende å föredragningen av
särskilda utskottets utlåtande nr 3 hemställes:

att detsamma må företagas till avgörande punktvis och det i punkten
A tillstyrkta förordningsförslaget föredragas, där så erfordras, paragraf-
och momentvis med slutstadgande, ingress och rubrik sist;

att sedan förordningsförslaget blivit genomgånget, utskottets hemställan
i punkten A föredrages;

att vid behandlingen av den paragraf, varom först uppstår överläggning,
denna må omfatta utlåtandet i dess helhet;

Nr 40. 10

Lördagen den 26 maj e. m.

att lagtext ej må behöva uppläsas i vidare mån än sådant av någon
kammarens ledamot begäres;

att för den händelse förordningsförslaget kommer att i en eller annan
punkt återremitteras, utskottet lämnas öppen rätt att, vid ärendets
förnyade behandling, i avseende å de delar, som blivit med eller utan
ändring godkända, föreslå sådana jämkningar, som kunna föranledas av
ifrågasatta ändringar i återförvisade delar; samt

att utskottet lämnas öppen rätt att i avseende å nummerbeteckning
av paragrafer och moment vidtaga sådana ändringar, som påkallas av
kamrarnas beslut.

Denna hemställan bifölls.

Punkten A.

Utskottets förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser.

1 §■

Godkändes.

2 §■

Denna paragraf lydde sålunda:

(i Kungl. Maj:ts förslag:)

Därjämte må skogsvårdsstyrelse,
där så finnes erforderligt, anställa
biträdande läns jägmästare; och må
härtill utses jämväl person, som
allenast avlagt avgångsexamen från
skogsinstitutets lägre kurs eller
skogshögskolans forstmästarekurs.

Enligt en vid denna paragraf avgiven reservation hade herr Norling
föreslagit, att paragrafen måtte erhålla följande lydelse:

Hos skogsvårdsstyrelse skall såsom läns jägmästare vara anställd en
skogligt bildad man, vilken avlagt fullständig avgångsexamen från
skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs; dock
att biträdande läns jägmästare med kompetens som i nästa stycke sägs må

(i utskottets förslag:)

Hos skogsvårdsstyrelse skall såsom
biträde (länsjägmästare) vara
anställd en skogligt bildad man,
vilken avlagt fullständig avgångsexamen
från skogsinstitutets högre
kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs.
Dock må i särskilt
fall till läns jägmästare antagas den,
som avlagt avgångsexamen från
skogsinstitutets lägre kurs eller
skogshögskolans forstmästarekurs.

Därjämte må skogsvårdsstyrelse,
där så finnes erforderligt, anställa
biträdande läns jägmästare med
skoglig utbildning, som i första
stycket sägs.

Förordningsförslag
ang.
skogsvårdsstyrelser.

(Forts.)

Lördagen den 26 maj e. m.

11 Nr 40.

efter tillstyrkan av skogsvårdsstyrelse kunna av Kungl. Maj: t medgivas
dispens för rätt att söka länsjägmästarebefattning inom län, där han under
minst tio år tjänstgjort som biträdande länsjägmästare.

Skogsvårdsstyrelse må jämväl, där så finnes erforderligt, anställa
biträdande länsjägmästare; och må härtill kunna utses person, vilken
allenast avlagt avgångsexamen från skogsinstitutets lägre kurs eller
skogshögskolans forstmästarekurs.

Herr N o r 1 i n g: Herr talman! I fråga om formuleringen av

denna paragraf har jag, såsom kammaren finner, icke kunnat helt ansluta
mig till utskottsmajoritetens förslag. Jag skall emellertid gärna
medgiva, att min uppfattning rent principiellt ganska nära sammanfaller
med den, som kommit till uttryck i utskottets motivering. Även
jag anser nämligen, att det icke kan vara tillrådligt att stadga en fullständigt
undantagslös tillämpning av den regel med avseende på länsjägmästares
kompetensvillkor, som föreslagits i den kungl. propositionen.
Av de skäl, som angivas i herr Janssons i Edsbäcken motion
och som åberopas av utskottet, måste man nog finna det vara synnerligen
lämpligt att för några få extrema undantagsfall hålla möjligheten
till avvikelser från denna regel öppen. ;

Såvitt jag förstår, är det också dithän och icke längre, som utskottsmajoriteten
velat komma, men det kan icke bestridas, att själva
lagtexten, sådan den här föreligger i utskottets avfattning, har fått en
lydelse, som medger så många undantag från regeln, att den avsedda
regeln fullständigt äventyras. Genom den av mig föreslagna anordningen
skulle man vinna, att undantagen alltjämt finge förbli undantag
och regeln tillätes att bliva, vad den är avsedd att vara, nämligen
en regel.

Om man över huvud taget anser, att den högre teoretiska kompetensen
hos skogsvårdsstyrelsens främste och mest ansvarstyngde befattningshavare
är att betrakta som en värdefull garanti för en klok
och upplyst tillämpning av skogsskyddslagen, måste man finna det angeläget
att denna garanti icke i oträngt mål äventyras.

Av dessa skäl är det, som jag, herr talman, ber att få yrka bifall
till den av mig vid utskottsbetänkandet fogade reservationen med avseende
på denna paragrafs lydelse.

Herr Sederholm: Skillnaden mellan herr Norlings yr kande

och den avfattning, som utskottet givit åt bestämmelsen, är nog
i sak icke så stor. Man får ju tänka sig, att det fall, då forstmästare
skulle kunna bliva länsjägmästare, blir ett sällsynt undantagsfall, vare
sig man tar den ena eller den andra formuleringen.

Den nuvarande formuleringen av ifrågavarande paragraf innebär,
att till länsjägmästare skall helst antagas en person, som har jägmästarekompetens
— där föreligger alltså möjlighet att under relativt fria former
pröva, huruvida en person kan antagas till länsjägmästare, ehuru
han saknar en sådan kompetens.

Förordningsförslag
ang.
skogsvårdsstyrelser.

(Forts.)

Jfr 40.

Lördagen den 26 maj e. m.

Förordnings förslag

ang.

skogsvårds styreher.

(Forts.)

Med den betydelse, som de personliga egenskaperna ha för ett
riktigt handhavande av läns jägmästarebefattningen, är det alldeles klart,
att befintligheten av dessa egenskaper är av allra största vikt. Låt
vara att kunskaperna och examensmeriterna därvidlag ha en viss och
kanske ganska stor betydelse, så måste dock det första momentet, som
jag nämnde, i fråga om denna befattning vara det viktigaste. Det
bär visat sig under de år, som skogsvårdsstyrelserna verkat, att trots
att bestämmelsen är så pass fri, att det står, att man helst skall antaga
en person, som har jägmästarekompetens, det dock efter vad jag
tror endast i ett eller två fall förekommit, att en forstmästare blivit
länsjägmästare. Jag tror, att jag kan vitsorda, att man i dessa fall
varit fullt nöjd med valet på grund av de personliga egenskaper, som
vederbörande besuttit. Att då införa en procedur, där det skulle föreligga
en Kung! Maj: ts prövning i varje särskilt fall och att icke överlåta
den frågan till de myndigheter, som bruka antaga länsjägmästare,
nämligen skogsvårdsstyrelserna, anser jag icke vara betingat av erfarenheterna.

På grund av vad jag anfört, ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen, under vilken herr talmannen infunnit sig
och övertagit ledningen av kammarens förhandlingar, förklarats härmed
slutad, gjordes enligt därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på godkännande av nu förevarande paragraf samt vidare på antagande
av det förslag till paragrafens lydelse, som innefattades i den
av herr Norling vid paragrafen avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

3-7 §§■

Godkändes.

5 §.

Denna paragraf hade följande

(i Kungl. Maj:ts förslag:)

Skogsvårdsstyrelse åligger att
före april månads utgång varje år
till länsstyrelsen avgiva redovisning
för sin förvaltning under näst föregående
kalenderår, skolande vid
denna redovisning vara fogad en
kortfattad framställning angående
de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn
stående skogarnas tillstånd och
skötsel. Denna redovisning och

lydelse:

(i utskottets förslag:)

Lördagen den 26 maj e. m.

13 Nr 40.

framställning skall vara avfattad
enligt grunder och i uppställning,
varom domänstyrelsen äger meddela
föreskrifter.

Redovisningen skall granskas av
revisorer, utsedda för ett år i sänder,
en av Kungl. Maj:t och de
övriga till antal och enligt de grunder,
som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen
är föreskrivet. Revisionberättelsen,
i vilken ansvarsfrihet
för styrelsen skall till- eller
avstyrkas, skall tillika med nämnda
framställning angående skogarnas
tillstånd och skötsel till trycket befordras
samt dels utdelas bland
ledamöterna i landstinget och vederbörande
hushållningssällskaps
förvaltningsutskott minst en månad
före landstingets nästa lagtima
sammanträde, dels ock samtidigt
insändas till domänstyrelsen.

På landstinget och hushållningssällskapet
ankommer att för dess
del bevilja eller vägra skogsvårdsstyrelsen
ansvarsfrihet för styrelsens
förvaltning under det år, revisionsberättelsen
omfattar. Domänstyrelsen
skall efter verkställd
granskning överlämna handlingarna
till Kung!. Maj:t med till- eller
avstyrkande av ansvarsfrihet för
skogsvårdsstyrelsen och med angivande
i övrigt av de erinringar eller
framställningar, vartill omständigheterna
må föranleda. Finner
Kungl. Maj:t ansvarsfrihet icke
böra beviljas skogsvårdsstyrelse,
förordnar Kungl. Maj:t domänstyrelsen
att genom sin fiskal vidtaga
därav påkallade åtgärder.

framställning skall vara avfattad
enligt grunder och i uppställning,
varom Kungl. Maj:t äger meddela
föreskrifter.

Redovisningen skall granskas av
revisorer, utsedda för ett år i sänder,
en av Kungl. Maj:t och de
övriga till antal och enligt de grunder,
som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen
är föreskrivet. Revisionsberättelsen,
i vilken ansvarsfrihet
för styrelsen skall till- eller
avstyrkas, skall tillika med nämnda
framställning angående skogarnas
tillstånd och skötsel till trycket befordras
samt dels utdelas bland
ledamöterna i landstinget och
vederbörande hushållningssällskap
minst en månad före landstingets
nästa lagtima sammanträde, dels
ock samtidigt insändas till Kungl.
Maj :t.

På landstinget och hushållningssällskapet
ankommer att för dess
del bevilja eller vägra skogsvårdsstyrelsen
ansvarsfrihet för styrelsens
förvaltning under det år, revisionsberättelsen
omfattar. Finner
Kungl. Maj:t ansvarsfrihet icke
böra beviljas skogsvårdsstyrelse,
förordnar Kungl. Maj:t domänstyrelsen
att genom sin fiskal vidtaga
därav påkallade åtgärder.

Herr Sederholm: I andra stycket av förevarande para graf

har genom förbiseende skett en förändring av Kungl. Maj: ts
förslag. Det står där, att vederbörlig revisionsberättelse skall utdelas
bland ledamöterna i landstinget och »vederbörande hushållningssäll -

Förordningsförslag
ang.
skogsvårdsstyrelser.

(Ports.)

Nr 40. 14

Lördagen den 26 maj e. m.

Förordningsförslag
ang.
skogsvårdsstyrelser.

(Ports.)

skap», i stället för, som det står i propositionen, »hushållningssällskaps
förvaltningsutskott».

Med hänsyn till, att hushållningssällskapens ledamöter ofta uppgå
till flera tusen, hemställer jag, att denna förändring måtte borttagas
och att alltså denna utdelning av revisionsberättelsen skall, som i Kung!
Maj: ts proposition föreslagits, begränsas till hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i stället för hela hushållningssällskapet.

Jag ber att få göra ett sådant yrkande.

Herr R o g b e r g: Herr talman ! I sista punkten av sista

stycket i förevarande paragraf finnes föreskrivet, att Kungl. Maj: t
äger att, därest ansvarsfrihet icke anses böra beviljas skogsvårdsstyrelse
för dess förvaltning, förordna domänstyrelsen att genom sin fiskal
vidtaga därav påkallade åtgärder.

Rättigheten för Kungl. Maj: t att vidtaga åtgärder mot skogsvårdsstyrelse
torde vara självklar, vare sig bestämmelsen står insatt i
lagen eller icke. Åtgärder emot skogsvårdsstyrelse, för den händelse
dess förvaltning skulle giva anledning till anmärkning, kunna således
lika väl vidtagas, om lagen talar eller tiger. Enligt min uppfattning
bör emellertid icke ens skenet av misstanke falla på skogsvårdsstyrelserna,
att de i något avseende skulle sortera under domänstyrelsen.

Jag tillåter mig därför hemställa, att denna punkt, sista punkten i
paragrafen, måtte såsom obehövlig ur författningen utgå.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att med anledning av de därunder förekomna yrkandena
propositioner komme att framställas, först särskilt på de båda första
styckena av förevarande paragraf i ett sammanhang samt vidare särskilt
på paragrafens tredje stycke.

I avseende å första och andra styckena av ifrågavarande paragraf,
fortsatte herr talmannen, hade endast yrkats, av herr Sederholm, att
dessa delar av paragrafen skulle godkännas med den ändring, att de i
andra stycket förekommande orden »vederbörande hushållningssällskap»
utbyttes mot »vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott».

Vid sedermera gjorda propositioner, först på godkännande av ifrågavarande
delar av paragrafen samt vidare på bifall till herr Sederholms
berörda yrkande, bifölls det sistnämnda.

Beträffande paragrafens tredje stycke, yttrade nu vidare herr talmannen,
hade annat yrkande icke framställts än, av herr Rogberg, att
detta stycke skulle godkännas med den ändring, att sista meningen utelämnades.

Därefter gjordes propositioner, först på godkännande av nu förevarande
del av paragrafen samt vidare på bifall till herr Rogbergs yrkande,
och förklarades den senare propositionen vara med övervägande
ja besvarad.

Lördagen den 26 maj e. m.

Nr 40.

Denna paragraf var så lydande:

(i Kungl. Maj:ts förslag:) (i utskottets förslag:)

Förordningsförslag
ang.
skogsvårdsstyrelser.

(Forts.)

Ordförande och övriga ledamöter
i skogsvårdsstyrelse ansvara gemensamt
för de medel, styrelsen
haft under sin förvaltning. Denna
ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen
blivit efter ty i 8 § sägs
eller, om klander anställes, av
vederbörlig domstol godkänd, eller
ock till dess natt och år efter räkenskapens
avlämnande förflutit, utan
att klander i laga ordning blivit
anställt.

Ordförande och övriga ledamöter
i skogsvårdsstyrelse så ock
skogsvårdsstyrelses tjänstemän vare
i utövningen av sina befattningar
underkastad det ansvar och den påföljd,
som i allmän lag stadgas om
statens ämbets- och tjänstemän.

För de medel, som skogsvårdsstyrelse
haft under sin förvaltning,
ansvara styrelsens ordförande och
övriga ledamöter gemensamt. Denna
ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen
blivit efter ty i 8 § sägs
eller, om klander anställes, av
vederbörlig domstol godkänd, eller
ock till dess natt och år efter räkenskapens
avlämnande förflutit, utan
att klander i laga ordning blivit
anställt.

Herr Pers: Herr talman! Jag ber att få fästa kammarens uppmärksamhet
vid första stycket i 9 §, vilket stycke icke funnits i Kungl.
Maj: ts förslag, utan som utskottet tillfogat.

Utskottet har i detta stycke proklamerat en judiciell ansvarighet
för skogsvårdsstyrelse såväl som dess ledamöter och tjänstemän. En
sådan har visserligen i fråga om ledamöterna funnits förut, fast icke
så här tydligt och klart uttalad. Jag var i utskottet tveksam inför det
här tillägget. De fördelar, som skulle ernås med detsamma, äro ju ingalunda
att förakta, som också framhålles i motiveringen på sid. 6 i utskottsutlåtandet,
då det ju skulle utgöra ett skydd för skogsägare emot
möjligheten av misstag eller övergrepp ifrån skogsvårdsstyrelsernas
sida, och detta ansvar skulle vara så mycket mera påkallat, som den nya
lagen lagt större makt i skogsvårdsstyrelsernas händer.

Min tveksamhet i utskottet har hållit i sig, trots att jag ej reserverat
mig. Nu begav det sig på förmiddagen, att ett yttrande av herr
Hammarskjöld kom min tvekan att övergå i visshet, så att jag nu önskar,
att stycket borttages. Jag tillåter mig därför att framställa yrkande
därom.

Det talades här på förmiddagen om en mjuk tillämpning av lagbestämmelserna,
och i fråga om en särskild punkt förutsatte jag, att
en sådan mjuk tolkning och mild tillämpning av lagens bestämmelser
.skulle kunna ifrågakomma allt efter behovet i de olika orterna. Men

Nr 40.

Förordnings förslag

ang.

skogsvårds styrelser.

(Ports.)

16 Lördagen den 26 maj e. m.

herr Hammarskjöld påminde då om, att det ansvar, som man lagt pa
skogsvårdsstyrelserna, föranletts av att skogsvårdsstyrelserna hade ansvaret
för lagens tillämpning, och detta ansvar måste föranleda skogsvårdsstyrelserna
att se till, att lagen verkligen upprätthålles och fullföljes,
och det finner jag vara fullkomligt riktigt. Därför tror jag, att faran
av en stram tillämpning från skogsvårdsstyrelsernas sida ökas i högst
väsentlig mån genom att intaga denna proklamation. Det är sant, att
den möjligen finns där ändå, men det är dock skillnad på, om man liksom
betonar densamma genom att i detta sammanhang taga in den. En
sådan tillstramning av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet vore en olycka
för landet och för skogsägarna, såsom jag flera gånger under denna
diskussion betonat. Vid ett sådant betonande av ansvarigheten, som det
kan sägas, att man här gjort, måste man fråga sig, om styrelsernas sammansättning
är ägnad att motsvara detta betonande. Där sitta i allmänhet
privatpersoner, som hava detta förtroende av landstingen och
hushållningssällskapen i vederbörande distrikt, och därtill kommer en
skogsman. För ingen fordras juridisk utbildning. Men om man skall
ställa dem under ämbetsmannaansvar ej blott vid övergrepp mot skogsägarna
utan även i fråga om underlåtenhetssynder, d. v. s. för att icke
lagen tillämpats med vederbörlig skärpa, undrar jag, huru länge man
kan låta deras sammansättning hava den lekmannakaraktär, som den nu
har.

På grund härav yrkar jag, herr talman, att första stycket av 9 §
utmönstras. Detta kali ske desto lättare, som Kungl. Maj : t icke ansett
en sådan föreskrift vara behövlig.

Herr Sederholm: Denna paragraf åsyftar icke att med avseende
å tjänstemannaansvaret för ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelserna
införa något nytt. Det konstateras av utskottet, och
det är förut känt, att skogsvårdsstyrelsernas ordförande och ledamöter
redan nu stå tjänstemannaansvar för de åtgärder, som de vidtaga eller
underlåta att vidtaga. Däremot stå läns jägmästare och deras biträden
antagligen icke för närvarande ett sådant ansvar. Med den självständighet
i verksamheten, som är förenad med läns jägmästarnas och
ibland även med länsskogvaktarnas befattningar och som måste vara
förenad med sådana befattningar, synes det utskottet riktigast, att även
dessa tjänstemän få samma ansvar som skogsvårdsstyrelsen och att,
därest de skulle göra några försummelser eller gå för långt i utövandet
av sin tjänsteplikt, de då skulle kunna ställas till ansvar för detta såsom
tjänstemän, så att detta ansvar icke komme att påvila skogsvårdsstyrelsen,
som kanske är fullkomligt ovetande om vad de företagit sig.
På grund härav har utskottet ansett det lämpligt och riktigt, att detta
ansvar utsträckes att omfatta jämväl tjänstemännen. Då har det också
ansetts riktigt, att det i detta sammanhang tydligt angives för allmänheten
och även för andra vederbörande, att skogsvårdsstyrelserna verkligen
hava detta ansvar och att sålunda detta ansvar vilar på såväl skogsvårdsstyrelserna
som deras tjänstemän. Skulle man endast utpeka

Lördagen den 26 maj e. m.

17 Nr 40.

tjänstemännen såsom ansvariga och icke tala om skogsvårdsstyrelserna,
vore detta ju att söka undandölja ett faktum, något som icke vore riktigt
och lämpligt.

Jag kan icke tro, att ett omtalande av det verkliga förhållandet med
avseende å skogsvårdsstyrelsernas ställning i detta avseende kan antagas
komma att medföra en särskilt stram lagtillämpning från deras sida,
utan i detta avseende föreställer jag mig, att det kommer att bli ungefär
som förut. Å andra sidan får man med avseende å tjänstemännen förutsätta,
att om ett sådant ansvar skall påvila skogsvårdsstyrelserna bör det
ju även påvila tjänstemännen. Jag tror, att även i detta avseende kommer
den föreslagna ändringen i lagen icke att medföra de av herr Pers
befarade konsekvenserna.

På dessa grunder ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Förordningsförslag
ang.
skogsvårdsstyrelser.

(Forts.)

Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med föreliggande yrkanden propositioner, först på godkännande av den
nu föredragna paragrafen samt vidare på bifall till herr Pers yrkande,
att paragrafen skulle godkännas med den ändring, att första stycket
utelämnades; och förklarades den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Övriga delar av förordningsförslaget.
Godkändes.

Utskottets hemställan i punkten A.

Förklarades besvarad genom kammarens beslut i fråga om förordningsförslaget.

Punkten B.

I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj: t anhålla, det Kungl. Maj: t täcktes låta verkställa
utredning angående möjligheten och sättet att med bevarande av
skogsvårdsstyrelsernas nödiga självständighet åstadkomma bättre samverkan
och större enhetlighet i deras lagtillämpning samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Herr Enhörning: Herr greve och talman, mina herrar!

Jag har i min motion framhållit, att en inskränkning i skogsvårdsstyrelsernas
självbestämningsrätt, sådan den tagit sig uttryck i nuvarande
lagstiftning, är både obehövlig och skadlig. Redan nu erbjuda sig
nämligen fullt tillfredsställande utvägar till rättelse av förmenta övergrepp
och olagligheter från skogsvårdsstyrelsernas sida och det under
former, som icke lägga hinder i vägen för dessa institutioner att fullfölja
sin ursprungliga uppgift och att förbliva de levande organ, som
skola i viss mån ersätta det stränga lagbudet.

Första kammarens protokoll 1923. Nr 40.

Nr 40.

Lördagen den 26 maj e. m.

Förordnings förslag

ang.

skogsvårds styrelser.

(Forts.)

Det finns under sådana förhållanden ingen anledning vare sig att
enligt den kungl. propositionen inrymma sådana befogenheter åt domänstyrelsen,
som mer eller mindre Öppet syfta till att utplåna den idé,
som inlagts i skogsvårdsstyrelseinstitutionen och under åtskilliga år
väl bestått provet, eller att, på sätt några motionärer föreslagit, inordna
skogsvårdsstyrelserna under ett centralt organ, mot vilket i alla händelser
allvarliga invändningar från processuell synpunkt torde kunna
resas.

Jag föreställer mig i själva verket, att de önskemål, som i detta
sammanhang framkommit ifråga om skogsvårdsstyrelserna, fastmer
allenast syftat till att skapa enhetlighet i styrelsernas verksamhet utan
att likväl därvid åsidosätta de lokala synpunkter, som, enligt vad jag
framhållit, äro omistliga för dessa organisationer för fullgörandet av
de uppdrag, som rätteligen tillkomma den. Jag har trott, att detta mål
bäst skulle vinnas genom att bygga ut nuvarande, väl beprövade bestämmelser
på så sätt, att den av revisorerna, som lagligen skall tillsättas
av Kungl. Maj : t, erhåller ett mera stadigvarande uppdrag och
göres gemensam för samtliga skogsvårdsstyrelser inom landet.

Med den uppfattning, som numera vunnit burskap rörande innebörden
av ett revisionsuppdrag i allmänhet, bör denne, som förutsättes
skola sitta inne med sakkunskap på området, på ett fullt tillfredsställande
sätt kunna under löpande år sätta sig in i alla de spörsmål,
som inom skilda landsdelar äro aktuella, eventuellt genom besök på
platsen, därvid likväl tillbörlig hänsyn till de lokala förhållandena kan
göra sig gällande till följd av det beroende, i vilket bemälde revisor i
allt fall står till de av landsting och hushållningssällskap utsedda revisorerna.

I betraktande av den jämförelsevis väl tillmätta tid, som årligen
plägar förflyta mellan räkenskapernas avslutande och de tillfällen, °då
skogsvårdsstyrelsernas huvudmän ocn särskilt landsting och hushållningssällskap
äro i behov av revisorernas granskningsmemorial, torde
inga svårigheter möta för den sålunda föreslagna revisorn att medhinna
vad som sålunda bör tillkomma honom. Å andra sidan torde
hans tid i övrigt väl utfyllas icke blott genom hans verksamhet för uniformering
av skogsvårdsstyrelsernas arbete, varigenom en mycket hälsosam
förbindelse mellan skogsvårdsstyrelserna torde kunna åvägabringas,
utan även genom insamling och bearbetning av statistiskt material
från skogsvårdsstyrelsernas arbetsfält. Därjämte torde Kungl. Maj: t
komma att utnyttja honom för utredningar exempelvis rörande fördelningen
mellan skogsvårdsstyrelserna av till Kungl. Maj: ts förfogande
ställda såväl stats- som skogsvårdsmedel, vartill denna revisor genom
sin verksamhet torde bliva alldeles särskilt skickad. Vidare torde han
få handhava alla övriga mål och ärenden, som från landsting, andra
myndigheter och eventuellt enskilda personer kunna bliva föremål för
Kungl. Maj: ts eller riksdagens prövning.

Med hänsyn till innebörden av den här ifrågavarande revisorns
uppdrag bör ersättning till denne utgå av skogsvårdsavgifter, nämligen

Lördagen den 26 maj e. m.

19 Nr 40.

sådana som, upptagna från enskildes skogar, disponeras av Kungl.
Maj: t. Då io °/o av dessa enligt statistiken beräknas belöpa sig på
allmänna skogar, har jag ansett det ändamålsenligt och lämpligt att
föreslå höjning av den i 4 § av gällande förordning om skogsvårdsavgift
omförmälda procentsatsen, på sätt motionen närmare angiver.

Med anledningen av vad jag sålunda anfört vågar jag förutsätta,
att den eller de, som få Kungl. Maj: ts ifrågasatta utredning om hand,
ville upptaga till prövning även de av mig i min motion angivna synpunkter
och yrkanden.

Jag har, herr greve och talman, intet annat yrkande att göra än
om bifall till utskottets hemställan.

Herr von Sneiderntjag måste ansluta mig till den tanke,
som framförts av herr Enhörning. Det har ansetts önskvärt, att det
finnes någon sammanhållande myndighet mellan skogsvårdsstyrelserna,
någon överstyrelse eller någon sorts inspektör. Däremot har med rätta
invänts, att detta skulle förutsätta ett upprättande av en ny ämbetsbefattning,
eventuellt ett nytt ämbetsverk, och det är ju uppenbart, att en
sådan utsikt i dessa tider måste väcka en viss betänksamhet. Den tanke,
som av herr Enhörning framfördes, att den nu av Kungl. Maj : t för
varje skogsvårdsstyrelse tillsatte revisorn skulle kunna bli gemensam
för flera skogsvårdsstyrelser, synes mig vara en utväg att utan nämnvärt
ökade kostnader åstadkomma ett ökat mått av enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas
arbete.

Jag har till utskottet framfört denna tanke och fick då den uppfattningen,
att det på vissa håll ansetts vara en tanke, som i någon form
borde framföras. Det är därför med en viss förvåning, som jag läser
utskottets motivering och där finner, huru vissa andra utvägar för åstadkommandet
av denna enhetlighet äro anvisade, medan däremot den tanke,
som framförts i herr Enhörnings motion och som inom utskottet
vunnit anslutning, ej alls blivit upptagen. Det är ju möjligt, att det
skulle kunna uppstå vissa svårigheter för en revisor att helt omfatta
det stora antalet styrelser, men för min del tror jag, att om arbetet lägges
förnuftigt, skulle det icke vara uteslutet, att det skulle kunna gå
bra. Men vad som. är alldeles visst är, att om, i stället för att en lokalt
utsedd revisor för varje styrelse utses, Kungl. Maj : t tillsätter några
stycken, uppdelade på några områden med ungefär likartade skogsvårdsförhållanden,
skulle detta fåtal revisorer, som finge på sin lott att revidera
ett visst antal skogsvårdsstyrelser, kunna åstadkomma icke så litet.
Genom den överblick, som de fingo över de olika skogsvårdsstyrelsernas
sätt att handhava sina uppgifter, skulle de kunna tillhandagå med råd
och upplysningar och vidare hos Kungl. Maj : t anmäla de eventuella
brister i den ena eller andra skogsvårdsstyrelsens sätt att fungera.

Denna möjlighet att gå tillväga vid revisorernas utseende ligger i
Kungl. Maj: ts hand, utan att något ytterligare beslut av riksdagen erfordras,
och jag vill uttala den förhoppningen, att när Kungl. Maj: t
mottager denna skrivelse, Kungl. Maj: t ville överväga ej blott möj -

Förordningsförslag
ang.
skogsvårdsstyrelser.

(Ports.)

Nr 40. 20

Lördagen den 26 maj e. m.

Förordningsförslag
ang.
skogsvårdsstyrelser.

(Forts.)

ligheten till åtgärder i överensstämmelse med herr Enhörnings motion
utan även möjligheten att omedelbart vidtaga åtgärder i överensstämmelse
med det sätt, som jag här tillåtit mig anföra.

Jag har, herr talman, intet annat yrkande än om bifall till ifrågavarande
punkt.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Punkten C.

Kammaren beslöt, att de i ämnet väckta motionerna, i den mån de
icke kunde anses besvarade genom kammarens föregående beslut, icke
skulle föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Föredrogos ånyo särskilda utskottets utlåtanden:
nr 4, i anledning av Kungl. Maj : ts proposition nr 161 med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i förordningen den 11
oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift;

nr 5, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition nr 212 med förslag
till lag om ändrad lydelse av 46 § i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis
och om virkestaxering; samt

nr 6, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition nr 158 med förslag
till lag angående skyddsskogar.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 48, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 31 § i lagen
angående väghållningsbesvärets utgörande på landet;

nr 49, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående utbyte
av mark, tillhörande Älvsborgs regementes övningsfält;

nr 50, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående upplåtelse
av rätt till stenbrytning å kronoholmen Stora Eyngön i Kville
socken av Göteborgs och Bohus län;

nr 51, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till
kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. m. jämte i ämnet väckta motioner, allt i vad
rör jordbruksärenden;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående dyrtidstillägg
för lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater, lantmätare
samt distriktsveterinärer; samt

. _ nr 53, i anledning av vissa i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
gjorda framställningar.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Lördagen den 26 maj e. m.

Jfr 40.

Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets utlåtanden:

_nr 21, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj: t
angående beredande av skydd för partibeteckning vid allmänna val; och
nr 22, i anledning av väckt motion angående viss ändring i 5 §
av förordningen den 19 november 1920 angående särskilda grunder för
utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets memorial nr 45, angående Ang. särskild
särskild ersättning åt en tjänsteman hos bevillningsutskottet. ersättning åt

Utskottet hade i detta memorial på anförda skäl hemställt, att Zof Hvild-"
riksdagen måtte medgiva, att assessorn Gustaf Leijonmarck, såsom ningZtnotarie
med sekreterargöromål hos bevillningsutskottet under nu pågå- skottet.
ende riksdag, finge äga rätt att utbekomma särskild ersättning med två
tredjedelar av vad han visat sig hava på grund av nämnda tjänstgöring
hos bevillningsutskottet avstått av sina avlöningsförmåner hos
överståthållarämbetet för uppbördsärenden.

Herr von Geijer: Jag skall endast yttra några ord med

anledning av utskottets föreliggande hemställan.

Riksdagen antog i februari eller mars — jag vet ej säkert, när det
var — nya bestämmelser angående avlöningen för de hos kamrarna och
utskotten samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte.
I i § stadgas, att »avlöningen utgår till nedanstående befattningshavare
med följande belopp». Ja, jag skall nu icke uppräkna dem.

I 4 § stadgas, att utöver de i 1 § fastställda arvoden äga vissa tjänstemän
inom riksdagens kamrar och de ständiga utskotten, därest de äro
innehavare av statstjänst, rätt till ersättning med två tredjedelar av vad
vederbörande befattningshavare visat sig hava på grund av tjänstgöring
hos riksdagen avstått av de till statstjänsten hörande avlöningsförmånerna.
Detta gäller alltså sådana personer, som äro innehavare av
statstjänst. Föreliggande hemställan från bevillningsutskottet avser
emellertid, att samma förmån skulle tillerkännas en person, anställd såsom
sekreterare hos bevillningsutskottets andra avdelning. I den delen
fyller han visserligen bestämmelserna i avlöningsreglementet, men ifrågavarande
person är icke anställd i statstjänst. Sålunda föreligger här
enligt min mening en bestämd avvikelse från vad riksdagen innevarande
år har bestämt.

Jag skall emellertid inskränka mig till att i detta sammanhang endast
påpeka dessa sakförhållanden och icke göra något yrkande i annan
riktning, än att utskottets förslag måtte bifallas. Det är nämligen vissa
skäl, som tala för detta. Först och främst är det så, att riksdagen i
detta avseende har rättighet att göra vad den vill, och vidare är det vissa
andra skäl, som tala härför. Personen ifråga var redan under fjolåret
anställd hos bevillningsutskottet och tillerkändes då på särskild hem -

Nr 40. 22

Lördagen den 26 maj e. m.

Ang. särskild ställan enahanda förmån som nu är föreslagen. Vidare föreligger det
ersättning åt sakförhållandet, som jag redan påpekat, att riksdagen så pass sent som
B”ios^"be"Jilla’11 lnars e^er februari fattade sitt beslut, då en god del av riksdagen
ningsut-" redan gått, medan vederbörande redan blivit anställd från riksdagens
skottet. början, Jag har hört uppgivas, att utskottet då funnit sig föranlåtet att
(Forts.) redan då ge ett löfte, att utskottet skulle göra vad på utskottet ankomme
för att bereda denna sekreterare ifrågavarande förmån.

Jag har sålunda endast velat påpeka detta förhållande och ber för
övrigt att få yrka bifall till utskottets hemställan.

HerrNilsson, Gustaf: Jag vill endast lämna ett par förklaringar
i denna sak.

Det har haft sina svårigheter för bevillningsutskottets andra avdelning
att såsom sekreterare erhålla en person, tillräckligt hemmastadd
i de uppgifter, som där förekomma. Det har sålunda varit stora svårigheter
att få personer, som känna skattelagstiftningen i tillräcklig grad.
Även kammarens ledamöter hava mer eller mindre kommit till den uppfattningen,
att de nuvarande skattelagarna äro synnerligen svårförståeliga
och ganska många. När vi därför till sist från överståthållareämbetet
lyckats erhålla en på detta område synnerligen hemmastadd person,
är det icke rimligt, att då han under den tid, han tjänstgör i bevillningsutskottet,
måste avstå sina löneförmåner i överståthållareämbetet,
han endast för nöjet att vara sekreterare i bevillningsutskottets andra
avdelning skall antaga tjänstgöring där.

Hans ställning är för övrigt omtvistad. Han avlönas visserligen av
Stockholms stad men tjänstgör hos överståthållareämbetet, vilket är närmast
jämställt med tjänstgöring hos någon länsstyrelse. Under dessa
förhållanden kan det ifrågasättas, om hans tjänst icke i viss mån är
statstjänst.

I varje fall har det för utskottet varit omöjligt att få en kvalificerad
sekreterare, om ersättning icke kunde beredas honom i nu föreslaget
avseende, ty det finns icke möjlighet att få folk bara för äran
att tjänstgöra såsom sekreterare i ett utskott.

Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet
i nu ifrågavarande memorial hemställt.

Vid förnyad föredragning av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets
memorial nr 3, angående ersättning åt sammansatta
andra lag- och jordbruksutskottets tjänstemän och vaktbetjäning, bifölls
vad utskottet i detta memorial hemställt.

Lördagen den 26 maj e. m.

23 Nr 40.

Föredrogs ånyo första kammarens andra tillfälliga utskotts utlå- Ano- “»Artande,
nr 19, i anledning av återremiss till utskottet av dess utlåtande s°v”™9oc™
nr 16 i anledning av väckt motion nr 130 om skrivelse till Konungen spritcentramed
begäran om undersökning rörande Aktiebolaget Vin- och Spritcen- lens verktralens
och dess dotterbolags verksamhet m. m. samhet

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga ut- m‘ m''
skott hänvisad motion nr 130 hade herr Lindgren hemställt, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla,

1: o) att genom sakkunnige, helst utsedda bland kvalificerade personer
från riksdagens särskilda partier måtte verkställas en undersökning
rörande A.-B. Vin- & Spritcentralens samt dess dotterbolags verksamhet
om möjligt alltifrån tillkomsten av förstnämnda bolag ävensom
rörande dessa bolags nuvarande affärsställning i övrigt för ernående av
visshet, huruvida icke tilläventyrs större belopp vinstmedel än som hittills
från Vin- & Spritcentralen erhållits skulle kunna av statsverket
från densamma fordras och uttagas, med skyldighet tillika för de utsedde
att, därest det skulle visa sig att vinstmedel, som med hänsyn till
den idkade partihandelns med vin och spirituösa omfattning från allmän
synpunkt vore tillfredsställande, ej stode att vinna, eller att utredningen
i berörda hänseende gåve negativt resultat, utarbeta förslag till
en från statens synpunkt fördelaktigare omläggning av partihandeln
med vin och spirituösa särskilt vad importen rörde,

2: o) att Kungl. Maj :t därefter måtte för riksdagen framlägga de
särskilda förslag, som av den sålunda verkställda utredningen kunde
bliva en följd.

I sitt den 4 maj 1923 dagtecknade utlåtande över motionen hade utskottet
på åberopade grunder hemställt, att första kammaren för sin
del måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl.

Maj: t måtte låta verkställa undersökning i enlighet med vad i utlåtandet
anförts rörande aktiebolaget Vin- och Spritcentralens och dess dotterbolags
hittillsvarande verksamhet samt för riksdagen framlägga de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Vid nämnda utlåtande voro fogade reservationer

1) av herr Rootli, som av angiven orsak hemställt, att ifrågavarande
motion icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda;
samt

2) av herrar Julin och Bondeson, vilka på av dem anförda skäl likaledes
hemställt, att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

I det nu föreliggande utlåtandet hade utskottet anfört bland annat:

»Vid ärendets behandling i kammaren blev detsamma återremitterat
till utskottet på den grund, att riksdagens beslut i fråga om ordnandet
av partihandeln med sprit borde avvaktas, innan ärendet upptogs
till slutlig behandling.

Då riksdagens beslut i denna fråga nu fattats, får utskottet avgiva
förnyat utlåtande.

Nr 40. 24

Lördagen den 26 maj e. m.

Ang. undersökning
av
Vin- och
Spritcentralens
verksamhet -

(Forts.)

Utskottet har icke funnit anledning att med hänsyn till sistnämnda
beslut och vad därvid under behandlingen i kammaren anförts frångå
sin ståndpunkt och får sålunda under åberopande av motiveringen i sitt
förut i ämnet avgivna utlåtande hemställa, att första kammaren för
sin del måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl.
Maj: t måtte låta verkställa undersökning i enlighet med vad ovan anförts
rörande aktiebolaget Vin- och Spritcentralens och dess dotterbolags
hittillsvarande verksamhet samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kan föranleda.»

Reservation hade anmälts av herrar Rooth, Julin och Bondeson,
vilka under åberopande av motiveringarna i sina vid utskottets utlåtande
nr 16 avgivna reservationer hemställt, att förevarande motion icke
måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.

HerrR o o t h: Herr greve och talman! Med åberopande av vad jag
i ärendet tidigare anfört, ber jag att få yrka bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen.

Herr Bondeson: Herr talman! Då jag står såsom reservant tillsammans
med herr Julin vid detta utlåtande, ber jag att på de skäl, som
vi i reservationen anfört, få yrka bifall till vår reservation och avslag
på utskottets hemställan.

Heri Almkvist: Herr talman, mina herrar! Då denna kammares
andra tillfälliga utskott framlade sitt första utlåtande med anledning
av herr Lindgrens i Örebro motion om undersökning av aktiebolaget
Vin- och Spritcentralens hittillsvarande verksamhet, framfördes under
den debatt, som då uppstod i kammaren, ett återremissyrkande. Detta
yrkande motiverades därmed, att man borde avvakta riksdagens beslut
med anledning av bevillningsutskottets utlåtande rörande Kungl. Maj: ts
proposition angående ordnandet av partihandeln med rusdrycker. Sedermera
har riksdagen fattat beslut i detta ärende, och därefter har utskottet
upptagit frågan om undersökning av aktiebolaget Vin och Spritcentralens
hittillsvarande verksamhet till ny behandling.

.Utskottet har därvid funnit, att den omständigheten, att riksdagen
beslutat bifalla bevillningsutskottets utlåtande i fråga om partihandeln,
icke utgjorde skäl för utskottet att frångå sin förutvarande ståndpunkt.
I stället har det klart framstått för utskottet eller åtminstone för dess
majoritet, att riksdagens beslut i frågan utgör ett ytterligare skäl till
de förut anförda för att på nytt framlägga förslaget inför kammaren.

Då det nu är meningen eller åtminstone sannolikt, att partihandeln
med rusdrycker definitivt kommer att med ensamrätt överlämnas till
aktiebolaget Vin- och Spritcentralen; då detta bolag alltså kommer att
få en särställning på ett område av så utomordentlig vikt och betydelse,
är det givetvis också icke blott nödvändigt utan även naturligt, att en
en undersökning rörande detta bolags ställning, dess soliditet m. m. vidtages.

Lördagen den 26 maj e. m.

25 Nr 40.

Nu kan man visserligen säga, att det står Kungl. Maj: t fritt att Ans- underutan
skrivelse från riksdagen vidtaga en sådan undersökning, men då S°y"^n9oc^v
förslag om en dylik föreligger till riksdagens prövning, skulle givetvis spritcentraett
eventuellt avslag därå av Kungl. Maj: t kunna tolkas, som om riks- lens verkdagen
icke hyste någon önskan att få en undersökning till stånd. samhet

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hem- mställan.
(Forts'')

Herr Lindgre n: Herr greve och talman! Jag skulle kunna inskränka
mig till att åberopa vad jag haft äran anföra vid behandlingen
av dels andra tillfälliga utskottets betänkande nr 16 och 9 och dels bevillningsutskottets
betänkande nr 41 den 16 i denna månad, varav enligt
mitt förmenande icke en siffra, icke en uppgift blivit vederlagd eller
kunnat vederläggas. På grund av den sällsynt enhälliga och kraftiga
opinionen och kritiken emot Vin- och Spritcentralen samt det med allt
större styrka framträdande kravet på en undersökning av vissa förhållanden
inom densamma anser jag mig emellertid böra inför kammaren
påvisa vissa missförhållanden, som enligt mitt förmenande kräva
ändring och snar ändring.

När riksdagen på sin tid beslutade att en pris- och inköpsnämnd skulle
tillsättas, skedde detta därför att riksdagen befarade, att partihandlarna
genom trust- och kartellbildningar skulle söka tillskansa sig otillbörliga
vinster vid försäljning till systembolagen, från vilka ju all vinst med
undantag av fem procent å de jämförelsevis små aktiekapitalen tillfaller
statsverket. Det kan då icke vara riktigt, såsom förhållandet varit och
är, att ordföranden och en annan ledamot av pris- och inköpsnämnden
tillika äro styrelseledamöter i aktiebolaget Vin- och Spritcentralen. När
det stora inköpet av eau de vie och starkviner på hösten 1921 avslutades,
voro dessa båda ledamöter av styrelsen i Vin- och Spritcentralen till och
med majoritet inom pris- och inköpsnämnden. Vare det långt ifrån att
jag skulle vilja ens antydningsvis kasta någon misstanke eller skugga
på dessa män. Jag är fullt förvissad om, att de även vid det ifrågavarande
tillfället handlade som de ansågo rätt och riktigt. Särskilt ordföranden
i pris- och inköpsnämnden känner jag, liksom flertalet av kammarens
ledamöter, sedan många år, och jag vet, att det är en synnerligen
respektabel, rättrådig och i alla avseenden aktningsvärd person.

Men det är inte detta, saken gäller, utan det är systemet, som är galet.

Systemet är stridande mot vanlig sund affärskutym och mot allmänna
rättsgrundsatser.

Ännu betänkligare är emellertid, att ordförande i aktiebolaget Vinoch
Spritcentralen tillika är ordförande i aktiebolaget Stockholmssystemet
samt att en av styrelseledamöterna i aktiebolaget Vin- och Spritcentralen
— dess spiritus rector, doktor Bratt — även är styrelseledamot
i aktiebolaget Stockholmssystemet. Ty detta, mina herrar, är så vitt jag
förstår stridande mot rusdryckförsäljningsförordningens 4 § 3 och 5
mom. både anda och bokstav. Nykterhetsförordningens 4 § 3 mom. lyder
: »Den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel med rus -

År 40. 26

Lördagen den 26 maj e. m.

Vin- och
Spritcentralens
verksamhet

m. m.
(Forts.)

Ang. under- drycker, må ej tilldelas rättighet till detaljhandel med sådana drycker»,
sökning av och ; 5 mom. av samma paragraf heter det: »Den, som ej äger undfå
tillstånd till försäljning enligt denna paragraf, må ej heller vara styrelseledamot
eller delägare i bolag, varom i denna förordning sägs», d. v. s.
systembolag. I kommentarerna till denna lag kan läsas: »Med stadgandet
i 5 mom. avses att förbjuda jämväl styrelseledamot i bolag, som
äger rätt till partihandel med rusdrycker, att vara styrelseledamot eller
delägare i sådant bolag, som i denna förordning sägs», d. v. s. systembolag.
Jag förmenar alltså, att det är i uppenbar strid emot rusdrycksförordningen,
att dessa befattningar — dels såsom ordförande i båda
bolagen, dels såsom styrelseledamot i bägge — innehavas av samma
person.

Doktor Bratt är emellertid inte allenast medlem av pris- och inköpsnämnden
samt styrelseledamot i aktiebolaget Vin- och Spritcentralen
och styrelseledamot i aktiebolaget Stockholmssystemet utan därjämte ledamot
av kontrollrådet, och han bär sålunda bland annat till uppgift
att kontrollera sig själv. Vid de tillfällen, då pris- och inköpsnämnden
avslutar de stora affärerna för systembolagens räkning, förenar alltså
doktor Bratt hos sig egenskaperna att vara mäklare, säljare, köpare
och kontrollant. Är det underligt, att allmänheten reagerar mot en sådan
ordning? Jag försäkrar er, mina herrar, att allmänheten ute i landsorten
har reda på dessa förhållanden, kanske bättre än man har inom riksdagen.
Så vitt jag kunnat finna, har ingen av de av Kungl. Maj : t tillsatta
styrelseledamöterna och revisorerna i aktiebolaget Vin- och Spritcentralen
inför riksdagen påvisat dessa abnorma förhållanden.

Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att expeditionschefen
i finansdepartementet, som ju måste ha haft rätt mycket att göra
med utarbetandet av den kungl. propositionen om partihandel med rusdrycker
och som väl även måste någon gång, kanske rätt ofta, å ämbetets
vägnar förhandla med Vin- och Spritcentralen, är vice ordförande

i nämnda bolag.

Kravet på ändring i dessa nu relaterade och på utredning angående
andra missförhållanden inom partihandeln med vin och spirituösa framträda
för varje dag med allt större styrka och låter sig icke avvisas
eller nedvoteras, allraminst sedan lagstadgat monopol blivit av riksdagen
beviljat. Riksdagens auktoritet och anseende fordrar enligt mitt förmenande,
oeftergivligt ett fullt klarläggande av förhållandena inom
spritkoncernen såväl ekonomiskt som affärsmoraliskt samt betryggande
garantier mot framtida missbruk, innan monopolkontraktet definitivt
undertecknas. Koncernens tillgångar böra upptagas till skäliga värden
och eventuella övervärden avskrivas, innan koncernen får lagstadgad,
oåterkallelig monopolställning för lång tid framåt. Eljest blir det allmänheten,
som får betala övervärdena. Aktieägarna i andra bolag, som
uppstått under kristiden och som gjort misslyckade spekulationsaffärer,
få sannerligen inte i dessa tider 7 procents utdelning, oavsett hur affärerna
skötas och hurudan affärsställningen än är. I varje fall borde väl
genom en opartisk utredning och värdering fastställas, huru stora be -

Lördagen den 26 maj e. m.

27 Jfr 40.

lopp som genom extra beskattning i form av höga monopolpris behöva Ano- underuttagas
av allmänheten i och för nedskrivning av koncernens tillgångar S°y™ngoc™
till normala värden. spritcentra För

övrigt, mina herrar, om Vin- och Spritcentralen och dess tales- ,ens verkmän
anse, att dess affärsmetoder och avsikter äro fair play, varför då samhet
frukta en granskning? En rättfärdig sak förlorar aldrig på, att man (Forts.)
ser den på nära håll; tvärtom vinner den då i styrka och framför allt
i tillit. Ingen skulle högre än jag önska, att vi med fullt förtroende
och full tillit skulle kunna lägga detta i högsta grad viktiga sociala spörsmål
i händerna på en organisation, som hade landets och folkets förtroende,
men som det nu är ställt, är detta för visso icke förhållandet.

På grund av vad jag anfört anhåller jag, herr greve och talman, att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Nilsson, Gustaf: Till en början vill jag be att

få lämna en förklaring till den siste ärade talarens anförande. Detta
är så mycket viktigare, som detta hans anförande ju inte det ringaste
har med den sak att skaffa, som vi här ha att behandla. Hela frågan
ligger nämligen till på ett helt annat sätt. Enligt motionens ordalydelse
är det fråga om en undersökning angående Vin- och Spritcentralens
hittillsvarande verksamhet och riktlinjerna för dess framtida verksamhet.
Dessa saker ha vi, som sagt, vid två föregående tillfällen diskuterat
och resonerat om, men i kväll kommer motionären fram med helt
andra uppgifter och helt nya motiv för det yrkande, han här ställer.

För att ta dessa motiv i den ordning, i vilken de anfördes av den
ärade talaren, kan det nämnas, att ordförandeskapet i Vin- och Spritcentralen
är en uppgift, som inte ordföranden själv lägger sig till med,
utan den, som är ordförande i Vin- och Spritcentralen, har utsetts
därtill av Kungl. Maj: t. Alltså är det regeringen i konselj, som beslutat
giva den nuvarande innehavaren hans uppdrag. Detta beslut har
granskats av konstitutionsutskottet, och riksdagen har icke haft någon
anmärkning mot åtgärden. Så mycket egendomligare förefaller
det, att Vin- och Spritcentralen skall lida, för att Kungl. Maj: t på
denna väg utnämnt en person, som herr Lindgren anser olämplig på
grund av sin ställning i ett annat företag.

Vad pris- och inköpsnämnden beträffar, utses den av kontrollstyrelsen,
och det är sålunda kontrollstyrelsen, som bestämmer vem som
skall sitta där. Vin- och Spritcentralen har ingenting att bestämma i
det fallet. Enligt det beslut, som fattades i denna sak under förra veckan,
blir det framdeles Kungl. Maj: t, som kommer att utnämna även
pris- och inköpsnämnden, och då kan väl herr Lindgren känna sig
något lugnare.

Beträffande kontrollrådet förefaller det mig, som om herr Lindgren
hade eu något felaktig uppfattning av dess uppgift. Åtminstone
kunde man lätt av hans anförande få det intrycket, att det var satt att
kontrollera i vad män exempelvis prisen på vin och spirituösa voro rik -

Sr 40. 28

Lördagen den 26 maj e. m.

Spritcentralens
verksamhet

m. m.
(Forts.)

Ang under- tigt avvägda. Så är emellertid inte fallet. Enligt den instruktion, som
S°Vin-30ch HgSer grund för kontrollrådets organisation, utnämndes det för
att av kontrollstyrelsen höras, då det gäller att utfärda föreskrifter och
förordningar, som beröra rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser,
exempelvis angående kontrakt om överlåtande av rättigheter
och frågan om mattvångets vara eller icke vara m. m. Jag har under
ett par år såsom suppleant varit närvarande vid några av kontrollrådets
sammanträden, och där behandlades inga kontrollåtgärder mot
Vin- och Spritcentralen. Kontrollrådet har till uppgift att avgiva yttrande,
innan kontrollstyrelsen eller dess överdirektör utfärdar föreskrifter
i det ena eller andra avseendet. Även i denna punkt är det
orimligt att angripa Vin- och Spritcentralen, vilket ju är det centrala
i motionen, därför att kontrollstyrelsen utsett personer, som enligt herr
Lindgrens uppfattning icke äro lämpliga.

Om man sålunda ser på herr Lindgrens anförande här i kväll,
måste man säga sig, att det åtminstone icke innehållit några motiv för
en undersökning av Vin- och Spritcentralen. Ty inte kommer herr
Lindgren någonstans i dessa avseenden genom en sådan undersökning.
Om han undersöker Vin- och Spritcentralen aldrig så mycket, kan
han ju därmed inte inverka på Kungl. Maj: ts utseende av ordförande
i centralen eller kontrollstyrelsens utseende av pris- och inköpsnämnd.
Det förefaller mig, att herr Lindgrens motiv blivit helt andra, än de
förut varit. Han har gått ifrån sin motion och hamnat i saker och
ting, som man får rätta till på annat sätt än genom den undersökning,
han här begär.

Vidare påstod herr Lindgren, att den allmänna opinionen stod
bakom kravet på denna undersökning. Ja, visserligen föreföll det så
vid tiden för motionens väckande, men sedan dess har inte minst den
tidning, ur vilken herr Lindgren hämtat hela materialet till sin motion,
kommit på bättre tankar och skrivit helt annorlunda i denna sak. Det
hade varit önskvärt, att även motionären följt tidningen i den utvecklingen.

Vad utskottet beträffar, förvånar mig den envishet, med vilken
dess ordförande förfäktar, att ingenting inträffat, vare sig i debatterna
eller eljest, som ger utskottet anledning att ändra åsikt. Så mycket
har dock inträffat, att utskottet, som förra gången med fyra röster
mot tre tillstyrkte den ifrågasatta undersökningen och utredningen,
vid detta tillfälle med tre röster mot tre och ordförandens utslagsröst
beslutat göra denna tillstyrkan.

Nu säger utskottets ordförande herr Almkvist, att ingenting inträffat
sedan sist. Jag skall då för min del be att få läsa upp vad som
inträffat och därvid till en början vad andra kammarens andra tillfälliga
utskott skriver i fråga om vad som inträffat, då partihandelsfrågan
behandlades. Utskottet skriver i sitt utlåtande beträffande denna
sak: »Utskottet finner sig kunna underlåta att närmare ingå på
motionärens förslag och de motiv, som anförts för detsamma, då enligt
utskottets uppfattning riksdagen genom båda kamrarnas nyligen fat -

Lördagen den 26 maj e. m.

29 Kr 40.

tade beslut att bifalla omförmälda proposition avvisat ej mindre den av
motionären påyrkade undersökningen av aktiebolaget Vin- och Spritcentralens
och dess dotterbolags hittillsvarande verksamhet m. m. än
även utarbetande av och framläggande för riksdagen av nya förslag,
som kunde bliva en följd av en sådan utredning. Denna utskottets
uppfattning vinner stöd även därav, att kamrarna samtidigt avvisat en
vid bevillningsutskottets betänkande, nr 41, i anledning av ovannämnda
proposition fogad reservation med yrkande på en förnyad, allsidig utredning
av frågan om organisationen av partihandeln med rusdrycker,
i vilken reservation reservanterna uttalat, att ett bifall till propositionen,
i vad den avser denna partihandel, borde vara uteslutet, innan
en sådan utredning, ''omfattande såväl en undersökning av andra
vägar för ordnande av partihandeln som även en ingående granskning
av Vin- och Spritcentralens hittillsvarande verksamhet och förutsättningar
för den ifrågasatta uppgiften’, blivit verkställd.»

Så skriver andra kammarens andra tillfälliga utskott, och jag anser
det också vara oformligt att komma nu efteråt och begära en sådan
undersökning och granskning.

Vad stod det i det förslag, som första kammaren voterade om,
då det gällde partihandelsfrågan ? Inom första kammaren yrkades bifall
dels till den vid betänkandet av herrar Rosén, Bergman och Olsson
i Ramsta avgivna reservationen och dels till utskottets förslag.
Vad stod det då i den nämnda reservationen? Jo, det stod så här:
»Någon mera ingående utredning av denna stora och invecklade fråga
har lika litet nu som då förelegat och är alltså alltjämt ett ouppfyllt
önskemal. Men innan en sådan, omfattande såväl en undersökning av
andra vägar för ordnande av partihandeln (varom se herr K. A. Nilsons
m. fl. vid 1922 års bevillningsutskotts betänkande nr 46 fogade
reservation), som även en ingående granskning av Vin- och Spritcentralens
hittillsvarande verksamhet och förutsättningar för den ifrågasatta
uppgiften, blivit verkställd, bör enligt vårt förmenande, ett bifall
till vad i årets kungl. proposition i ämnet föreslås vara uteslutet.»
Då frågan behandlades här, hemställdes, som sagt, om bifall till detta
yrkande, det voterades om denna reservation såsom motförslag till
den av utskottet förordade lösningen, och det beslöts med 21 rösters
majoritet att bifalla utskottets hemställan och avvisa reservationen.

Nu kommer utskottet icke förty och säger, att ingenting inträffat
varken under behandlingen av frågan eller sedermera, som kan ge
utskottet anledning att frånträda sin mening. Vad skall då egentligen
inträffa mer? Riksdagen har med underkännande av de motiv, reservanterna
inom bevillningsutskottet anfört, beslutat en partihandelsorganisation,
som skall kontrolleras under andra former än hittills. Med
detta beslut har man också avvisat förslaget om den granskning och
utredning, som ifrågasattes från tillfälliga utskottets sida. Icke förty
säger utskottet, att ingenting inträffat, som kan ge utskottet anledning
att ändra sin mening. Det förefaller mig emellertid, att avslaget
å den reservation, som avgavs i partihandelsfrågan och vilken man här

Ang. undersökning
av
Vin- och
Spritcentralens
verksamhet

m. m.
(Forts.)

Nr 40. 30

Lördagen den 26 maj e. in.

Ang. undersökning
av
. Vin- och
Spritcentralens
verksamhet

m. m.

(Forts.)

voterade om, innebär ett fullständigt underkännande av vad som i reservationen
påyrkades.

Då det gällde partihandelsfrågan, yrkade herr Lindgren i denna
och herr Lithander i andra kammaren i särskilda motioner med hänvisning
till nu förevarande motion om utredning avslag å den kung],
propositionen. Då riksdagen likväl beslöt bifalla bevillningsutskottets
förslag om bifall till propositionen, förefaller det mig, som om i alla
fall någonting inträffat, som gått förbi utskottsordförandens, liksom
utskottsmajoritetens ögon.

Till sist kan jag inte underlåta att säga, att det måste kännas allt
annat än behagligt för de värderade ledamöter, som av regeringen beklätts
med uppdraget att vara dess revisorer i detta företag. Båda äro
medlemmar av riksdagen, och båda ha efter dessa uppdrags givande
gjort sitt bästa för att fullgöra den granskning de ålagts. Nu komma
några motionärer i riksdagen, liksom utskottet, och föreslå en eftergranskning
och att densamma skall verkställas av en sorts parlamentarisk
kommission, något som är orimligt med hänsyn till företagets enskilda
natur. Det finnes då andra företag, i fråga om vilka man med
samma rätt skulle kunna påyrka en sådan granskning och som ha sin
monopolrätt mera given än spritcentralen. Jag erinrar endast om ett,
nämligen Svenska Sockerfabriksaktiebolaget, som för fem år av riksdagen
beklätts med försäljningsmonopol av socker. Detta bolag har
enligt nämnda monopol rätt att ensamt sälja socker här i riket, och
enligt riksdagens beslut har bolaget garanterats att få alla sina utgifter
betäckta genom sockerpriset. Därför skall detta pris sättas så, att
bolaget mot uppvisande av en redogörelse för sina utgifter får ersättning
för alla dessa utgifter, och i fall av behov kan det påfordra ökat
sockerpris. Vad skulle man säga, ifall man kom fram med ett yrkande
om eftergranskning av detta bolags affärer, som redan av utsedda personer
granskats. Ingen i riksdagen skulle finna det lämpligt att gå
med på ett sådant yrkande, och det förefaller mig vara lika orimligt,
att riksdagen i dag på framställning från ett utskott skulle besluta den
nu begärda eftergranskningen av spritcentralen. Såsom frågan nu
ligger med partihandeln med sprit, när den frågan är avgjord så, att
innan årets slut Vin- och Spritoentralen skall få åt sig överlämnad ensamrätt
att under fem år handhava partihandeln med rusdrycker här
i landet, när det skall tillsättas en ny styrelse, i vilken regeringen liksom
hittills insätter halva antalet ledamöter jämte ordföranden och vidare
tillsätter en jourhavande direktör, som dagligen skall följa bolagets
verksamhet, med rätt för honom att begära uppgifter och verkställa
undersökning om vad han vill, är det då rimligt, att från riksdagens
sida efteråt ett beslut skall fattas om att därutöver verkställa
en granskning om vad som har varit och därtill även, såsom det står
i yrkandet, se till, huru riktlinjerna för den ifrågavarande partihandeln
skall för framtiden ordnas?

Jag tycker, att de debatter, som förts i detta ämne i vinter och på
den sista tiden, nu kunde vara slut. Jag tror för min del också, att den

Lördagen den 26 maj e. m.

31 Nr 40.

allmänna opinionen har betydligt försvagats, sedan motionen väcktes;
och att den allmänna opinion som han sökt få fram, icke på långt när
har den styrka, att vi nu i riksdagen böra besluta en ny granskning och
kräva en apparat av den beskaffenhet som motionären här påyrkar,
nämligen en parlamentarisk kommission.

Jag hemställer därför om bifall till den vid betänkandet fogade
reservationen.

Herr Bergman, Johan: Den kritik, som av den senaste ärade
talaren här framförts, har riktat sig huvudsakligen mot det föreliggande
utskottsbetänkande!, och jag förmodar, att utskottets ordförande
kommer att besvara densamma, men en anmärkning gällde också mig
i min egenskap av reservant inom bevillningsutskottet i ett närbesläktat
ärende. Därav finner jag mig föranlåten att med några ord
besvara vad som i detta avseende anförts.

Ingenting hade enligt min mening varit mera logiskt och riktigt än
att först verkställa en undersökning av det stora ekonomiska företag,
för vilket man önskar få en lagstadgad monopolställning på detta område,
och det var det som jag uttalade såsom reservant i utskottet.
Egendomligt nog ställde sig emellertid kammaren icke på den ståndpunkten,
utan man återremitterade den förra frågan för att avvakta ett
uttalande av riksdagen i fråga om partihandeln. Sistnämnda sak har
sedermera avgjorts, och nu kommer frågan om en undersökning tillbaka.
Det är verkligen en högst bakvänd ordning. Men jag vill erinra om, att
riksdagen dock aldrig direkt beslutat att överlämna detta monopol just
till Vin- och Spritcentralen, ty om man behagar läsa den lagtext, som
riksdagen på bevillningsutskottets tillstyrkan godkände, så innebär denna
intet överlämnande av monopolet till Vin- och Spritcentralen. Visserligen
omtalas denna i motiveringen och i den historiska framställningen,
men vad monopolet beträffar säger lagen endast, att detsamma skall
handhavas av ett partihandelsbolag, och ingenting hindrar således att,
om Vin- och Spritcentralen skulle befinnas t. ex. mindre solid eller annars
olämplig, överlämna rörelsen till ett nytt bolag. Jag gör för min
del intet yrkande i den vägen, men vill påpeka, att riksdagen alltjämt
har sin fulla frihet att nu verkställa en undersökning av Vin- och Spritcentralens
verksamhet, innan den definitivt giver densamma en monopolställning,
och det är så mycket större anledning att göra en dylik undersökning
efter de upplysningar, som lämnats angående Vin- och Spritcentralens
affärsställning både förra gången denna fråga här diskuterades,
och under den debatt, som nu ägt rum.

Det är ju ganska egendomligt, att de skickliga försvarsadvokater,
som detta ekonomiska företag tyckes ha i bägge kamrarna, uppträda så
energiskt mot en dylik undersökning. Denna motvilja måste väcka en
viss betänksamhet. Varför är man så rädd för en undersökning. Hade
Vin- och Spritcentralen det i alla avseenden så förträffligt och oantastbart
inrättat, som det låter, borde den väl själv vara den förste att slå
upp dörrarna och inbjuda till ingående granskning. Men vad gör den?

Ang. undersökning
av
Vin- och
Spritcentralens
verksamhet

m. m.
(Forts.)

Nr 40. 32

Lördagen den 26 maj e. m.

ting. undersökning
av
Vin- och

Spritcentralens
verksamhet

m. m.
(Forts.)

Herr Lindgren: Herr greve och talman! Herr Nilsson i Kristianstad
förmenade, att vad jag anfört icke hade med den föreliggande
frågan att göra. Detta kan jag sannerligen icke fatta. Det är väl icke
bara det rent ekonomiska inom spritcentralen, utan även förhållandena i
övrigt, särskilt de affärsmoraliska förhållandena, och de kanske i främsta
rummet, som behöva undersökas.

Vidare har herr Nilsson erinrat om, att ordföranden i Vin- och
Spritcentralens styrelse tillsättes av Kungl. Maj : t. Ja, jag vet, att så
är förhållandet, men Kungl. Maj: t kan enligt mitt förmenande icke
upphäva en lag, som Kungl. Maj: t och riksdagen gemensamt stiftat.
Nu har herr Nilsson icke ens gjort ett försök att bestrida, att rusdrycksförordningen
har den lydelse, som jag uppläste. Det är att beklaga, om
det är ett förbiseende med denna utnämning, men så mycket mer är
det av behovet påkallat att för framtiden rättelse sker därvidlag.

Herr Nilsson erinrade även om, att kontrollstyrelsen utser ledamöter
i pris- och inköpsnämnden. Jag har inte påstått, att det var olagligt,
att ledaren för Vin- och Spritcentralen blivit utsedd till ledamot
av pris- och inköpsnämnden, men jag trodde, att man skulle kunna komma
överens om, att det icke var lämpligt och att det var stridande mot
vanlig sund affärskutym och allmänna rättsbegrepp att utse en ledamot
i styrelsen för ett bolag till ledamot i en nämnd, som har att tillvarataga
andras intressen gent emot samma bolag. Detta borde enligt min
mening icke vara svårt att förstå.

Vidare nämnde herr Nilsson med en viss skadeglädje, eller med en
viss förnöjelse, att en tidning hade ändrat signaler i denna fråga. Jag
unnar honom visserligen denna lilla glädje, men då herr Nilsson på
samma gång gör anspråk på, att även jag skulle ändra åsikter liksom

Jo, nog slår den upp dörrarna, strax före riksdagens förestående behandling
av ärendet, men, om det är riktigt såsom pressen meddelat, är
det icke för riksdagsmän, som skola verkställa en granskning, utan för
riksdagsmän, som skola äta middag. Jag föreställer mig, att nyssnämnda
skickliga advokater också äro i tillfälle att dementera denna uppgift,
ty jag har svårt att tro, att det briljanta huvud, som står i spetsen för
detta företag, skulle kunna handla så oerhört klumpigt, som han skulle
ha gjort om tidningsnotisens meddelande i denna sak vore riktigt. Jag
antager således att hela denna middag endast utgör en s. k. anka.

Vidare erinrade en föregående talare, att tidningar, som förut varit
på motionärens sida, ändrat mening i den här saken. Ja, det är också
något ganska egendomligt. Det vittnar om, att ledningen för Vin- och
Spritcentralen icke blott synes äga förmåga att på ändamålsenligaste sätt
behandla de olika regeringarna och alla möjliga finansministrar, både
konservativa, liberala och socialdemokratiska, ävensom riksdagens bägge
kamrar, utan att den även förstår att lika förträffligt behandla den
tredje statsmakten. Efter allt detta har man så mycket större anledning
att här verkställa en undersökning, tyckes det mig.

Jag tillåter mig alltså att yrka bifall till utskottets hemställan.

Lördagen den 26 maj e. m.

33 Jfr 40.

tidningen, får jag säga, att det överensstämmer icke med mina principer.
Om herr Nilsson ändrar åsikter, då den tidning, som han läser, gör det,
må det vara hans sak, men för min del kan jag inte effektuera den
invit, som herr Nilsson givit i detta hänseende.

Vidare framhöll herr Nilsson med styrka, att saken skulle vara utagerad,
sedan man genom beslutet av den 16 maj infört ett monopol,
och vad vilja herrarna sedan, frågar han. Det är ju slut med denna sak,
och det är icke något att tillägga, menar han. Jag vill emellertid hänvisa
herr Nilsson till vad ledaren för det liberala partiet i andra kammaren
uttalade under debatten där den 16 maj. Jag har icke nu tillgång till protokollet,
men enligt vad pressen meddelat har han uttalat — om det var
för att samla röster för monopolet vet jag icke — att även om man nu
beslutar ett monopol, kan en utredning och undersökning sedan mycket
val ske och att det kanske icke finnes så starka skäl att motsätta sig en
sådan. Det var hans åsikt och den är ju mycket divergerande från den,
herr Nilsson här velat göra gällande.

''Herr greve och talman! Jag har icke någon anledning att frångå
mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan, utan ber att få vidhålla
detsamma.

Herr Alm k vis t: Herr talman! Den ärade talaren på Kristianstadsbänken
har som vanligt med stor energi och iver gått till försvar
för Vin- och Spritcentralen. I detta sitt anförande behagade han också
giva mig en ganska kraftig snärt. Han byggde emellertid sitt anförande,
i vad det gällde mig, på ett yttrande, som jag icke fällt. Han sade nämligen,
att jag hade uttalat, att ingenting inträffat, sedan utskottet förra
gången framlade sitt förslag. Jag yttrade mig icke alls på det sättet,
utan jag sade tvärtom, att det, som hade inträffat — och jag klarlade
också, vad som inträffat — icke var av den beskaffenhet, att det kunde
förändra meningen hos de utskottsledamöter, som stå för utlåtandet. Jag
ber vidare att få fästa uppmärksamheten på, att i det andra kammarens
tillfälliga utskott, som haft samma fråga till behandling, finnas fem ledamöter,
som reserverat sig med ungefär samma motivering, som första
kammarens tillfälliga utskottsmajoritet använt. Jag kan för övrigt till
väsentliga delar instämma med de två senaste talarna och ber därför,
med hänvisning till vad de anförde i själva saken, att få vidhålla mitt
yrkande om bifall till utskottets förslag.

Herr Nilsson, Gustaf: Herr greve och talman! Herr Bergman
hade här ett uttalande, som jag för min del maste inlägga en gensaga
mot. Det är visserligen sant, att jag i Svenska Morgonbladet sett, att
det förekommit en middagsbjudning, och jag vill icke bestrida att denna
middagsbjudning ägt rum, men för min del är jag fullständigt fri från
denna middagsbjudning och fullständigt fri från värjo som helst intresse
i spritcentralen. I varje fall förefaller det mig väl småaktigt,
nar herr Bergman måste använda sig av sådana medel'' i debatten. Det
måste förvåna, att herr Bergman med den ställning han intager så Första

kammarens protokoll 1923. Nr 40. ,

Ang. undersökning
av
Vin- och
Spritcentralens
verksamhet

m. m.

(Forts.)

Kr 40. 34

Lördagen den 26 maj e. m.

Ang. undersökning
av
Vin- och
Spritcentralens
verksamhet

m. m.
(Forts.)

lunda använder sig av medel i diskussionen, som jag för min del icke
skulle vilja använda mig av.

För övrigt skulle jag vilja framhålla, att den reservation, som
herr Bergman själv varit med om att skriva under och där det påyrkades
en sådan undersökning, som den nu ifrågasatta, icke blev av riksdagen
godtagen. Men samma yrkande, som sålunda avslogs för någon tid
sedan, bär han nu yrkat bifall till.

Till herr Lindgren skulle jag vilja säga, att jag tänkte mig den
möjligheten, att det icke skulle vara för mycket begärt av herr Lindgren
att ändra uppfattning. Nu är det visserligen så, att jag märkt, att herr
Lindgren är av den ståndaktiga tennsoldatens sort, men jag vill dock
ännu en gång hemställa till herr Lindgren att överväga om han icke skulle
finna lämpligt att bedöma nu ifrågavarande företag ur annan synpunkt
än förut.

Med hänsyn till vad herr Lindgren i kväll ytterligare understrukit
angående företagande av en undersökning, skulle jag vilja ifrågasätta,
om man på fullt allvar tänkt sig in i, vad ett beslut om en utredning
i fråga om Vin- och Spritcentralens organisation och framtida verksamhet
kan ha för inflytande på regeringens åtgärder i fråga om utseende
av ordförande, styrelseledamöter och revisorer i Vin- och Spritcentralen
eller i fråga om de utav kontrollstyrelsen utsedda ledamöterna
i pris- och inköpsnämnden och kontrollrådet. Man har ju icke rätt
att granska Kungl. Maj:ts beslut; denna granskning skall ske i laga
ordning av konstitutionsutskottet, och till och med en parlamentarisk
kommission kan aldrig bli så stark och mäktig, att den skulle hava rätt
att mot lagar och författningar upphäva sig till granskare av beslut som
äro fattade i laga ordning.

Att jag icke besvarat herr Lindgren anmärkning angående rusdrycksförsäljningsförordningen,
beror på att jag icke erkänner herr
Lindgren såsom någon framstående eller sakkunnig tolkare av denna
förordning. Vi ha ju justitiekanslern, som tolkar lag. Om herr Lindgren
har möjlighet att läsa lagen på sitt sätt och såsom han önskar, är
det icke säkert, att den svenska allmänheten eller riksdagen såsom sådan
godkänner herr Lindgren såsom någon särdeles framstående lagtolkare
i fråga om rusdrycksförordningen.

Jag ber, att herr talman, att fortfarande få yrka bifall till reservationen.

Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt de yrkanden, som därunder förekommit, propositioner,
först på bifall till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet
hemställt samt vidare därpå, att kammaren skulle med godkännande
av den vid utlåtandet fogade reservationen avslå utskottets hemställan;
och förklarade herr talmannen sig finna den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och anslogs
en så lydande omröstningsproposition:.

Lördagen den 26 maj e. m.

35 Nr 40.

Den, som med godkännande av den vid första kammarens andra Ang. undertillfälliga
utskotts utlåtande nr 19 fogade reservationen avslår utskottets söknins av

hemställan, röstar Vm~ och

T _ Spritcentra .

Ja > lens verk Den,

det ej vill, röstar samhet

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

■m. m.
(Forts.)

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 53;

Nej — 62.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle detta beslut genom utdrag av
protokollet delgivas andra kammaren.

Herr talmannen uppstod nu och avlägsnade sig, varefter ledningen
av kammarens förhandlingar övertogs av herr förste vice talmannen.

Föredrogs ånyo första kammarens andra tillfälliga utskotts utlå- Ano- räntan
tande nr 20, i anledning av motion nr 128 om skrivelse till Konungen å. bostads,ån
angående åtgärder för nedbringande av räntan å från pensionsförsäk-^försäTrinTringsfonden
utlämnade lån för bostadsproduktionens främjande. ”fonden*

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 128, hade herrar Wahl och Tengdahl med åberopande
av motiveringen i motionen nr 68 hemställt, att riksdagen ville
besluta att hos Kungl. Maj: t anhålla om vidtagande av åtgärder för
skäligt nedbringande av räntan å de lån, som från pensionsförsäkringsfonden
utlämnats till städer och andra stadssamhällen för bostadsproduktionens
främjande.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att förevarande motion icke matte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Herr Wahl: Herr förste vice talman! Då riksdagen för fjorton
dagar sedan, i riktig känsla av det betryckta läge, som de byggnadsföretagare
kommit i, som under krisåren med lån ur statens bostadslånefond
uppfört bostäder, beslutade att dels sänka räntan å
dessa lån till 4 %, dels ock lämna ett extra statsbidrag, så gjorde riksdagen^
alldeles visst en verkligt god gärning. Härigenom åstadkoms,
att mången, som under dessa svåra år med mycken möda skaffat sig
ett eget hem, undslapp att lämna detsamma. Man hade därför all anledning
förmoda, att samma förståelse skulle komma till uttryck jämväl
när det gällde sänkande av räntan å de lån, som lämnats för samma
ändamål ur pensionsförsäkringsfonden. Såsom framgår av handlingarna
ha nämligen cirka 35 millioner kronor av fondens medel ställts

Nr 40.

Ang. räntan
å bostadslån
från pensionsförsäkringsf
ond en.
(Forts.)

36 Lördagen den 26 maj e. m.

till kommunernas förfogande för lämnade av sekundärlån till vissa
byggnadsföretagare. Av denna summa är det över 16 miljoner, som löpa
med en ränta av mellan 5 och 6 1/2%. ...

Då man emellertid läser pensionsfullmäktiges yttrande i ärendet,
så verkar det som om man stode inför en ogenomtränglig mur. Man
får mer intryck av, att det är styrelsen för ett privat bankföretag, som
yttrat sig, än fullmäktige för ett socialt ämbetsverk — så affärsmässigt
är det hållet. Det är omöjligt vid denna sena timma och för övrigt efter
den animerade debatt vi haft i spritfrågan — spriten tycks ha en markvärdig
förmåga att stimulera, även när den serveras i ordets form —
att åtminstone i detalj granska det yttrande, som fullmäktige avgivit.

Fullmäktige stödja sig på riksdagens skrivelse år 1916, vari grunderna
för pensionsförsäkringsfondens förvaltning fastställas och vari
uttalas, att »placeringen av fondens medel måste först och främst erbjuda
säkerhet mot förluster, men därjämte bör man vid placeringen
eftersträva att vinna så hög avkastning, som med behörigt aktgivande
på säkerhetssynpunkten befinnes möjligt. Jämsides med dessa fordringar
kommer emellertid hänsynen till de direkta och indirekta fördelar,
som kunna beredas försäkringen därigenom, att fondmedel utlånas eller
användas till allmännyttiga företag, ägnade att befordra folkhälsan och
förebygga eller häva invaliditet. Bland allmännyttiga företag, som sålunda
under förutsättning av tillfredsställande säkerhet och avkastning
böra beredas företräde vid placeringarna, ingå även sådana, som avse anordnandet
av hygieniska och lämpliga bostäder för de mindre bemedlade.»

Emellertid säga fullmäkige längre fram, att »om fullmäktige sålunda
vid placering av fondens medel ansett sig böra lämna företräde
åt nämnda lån, så hava dock fullmäktige ställt sig tveksamma, huruvida
för desamma kunde medgivas den billigare ränta, vilken jämlikt grunderna
för fondförvaltningen i viss omfattning kan beviljas beträffande sådana
allmännyttiga företag, som avse att i pensionsförsäkringens intresse
gagna folkhälsan».

Jag kan för mitt vidkommande icke förstå, att fullmäktige kunnat
över huvud taget ställa sig tveksamma i denna sak, nämligen i fråga att
lämna gynnsamma lånevillkor i dessa fall. För min del anser jag, att en
stor del av vår tids sociala problem bottna i bostadsfrågan, och knappast
några åtgärder från samhällets sida torde kunna anses vara i så eminent
grad ägnade att -befordra folkhälsan som just sådana, vilka avse att
förbättra den fattigare befolkningens nu tyvärr ofta nog rent människoovärdiga
bostadsförhållanden. Det torde näppeligen kunna bestridas,
att roten och upphovet till de stora folksjukdomarna, exempelvis tuberkulosen
och de epidemiska sjukdomarna, just äro att söka i osunda bostadsförhållanden.
Ett effektivt motarbetande av dessa verkliga folkhärjare
måste därför gå ut på en förbättring av bostadsstandarden. Alla
andra åtgärder bli mer eller mindre goda palliativ. Härtill kommer den
starkt demoraliserande och degenerande verkan, som ett uppväxande
under dåliga bostadsförhållanden städse medför och varigenom stora
befolkningslagers såväl andliga som fysiska hälsa undergräves.

Lördagen den 26 maj e. m.

37 Nr 40.

Att under sådana omständigheter, vilket fullmäktige göra längre *«g.
fram i sitt yttrande, jamstalla foretag, som avse att undanröja de varsta^rån pensiom.
missförhållandena på bostadsområdet, med sådana som avse anordnandet försäkringsav
vatten- och avloppsledningar, ålderdomshem, skolhus, elektriska an- fonden.
läggningar, järnvägsbyggnader, väganläggningar o. dyl., synes mig vara (Forts.)
oberättigat.

Det framgår ju emellertid också, att fullmäktige trots sin tveksamhet
med hänsyn till de under de svåraste åren radande förhållandena
icke ställt sig helt avvisande mot kravet på gynnsamma lånevillkor beträffande
de lån, som avsett åstadkommandet av mindre bostadslägenheter.
Om man sålunda måste medgiva, att fullmäktige, då lånen lämnades,
handlat i överensstämmelse med reglementets föreskrifter om
pensionsförsäkringsfondens sociala uppgift, så kan man icke säga detta
nu, då fullmäktige bibehålla en ränta å dessa lån, som är orimligt hög.

Det är nämligen icke nog med att sunda och goda bostäder åstadkommas.
Dessa bostäder måste också tillhandahållas de mindre bemedlade
till billigt pris. Förutsättningen härför är emellertid, att byggnadsföretagen
icke tyngas av alltför höga räntor. Brister denna förutsättning,
torde bostäderna i fråga icke komma de mindre bemedlade till godo,
och under sådana förhållanden måste utlåningen från pensionsförsäkringsfonden
anses vara i viss mån förfelad. Särskilt gäller detta
givetvis beträffande sådana bostäder, som tillkommit under den svåraste
kristiden, med då rådande abnorma byggnadskostnader.

Motionärerna ha emellertid även pekat på en annan lösning av
frågan, nämligen att, om en allmän räntesänkning icke kunde åstadkommas,
det vore synnerligen önskvärt, att kommunerna åtminstone
berättigades att genast eller när de så önskade få inbetala sina lån hos
pensionsförsäkringsfonden. Detta avvisas av fullmäktige med hänvisning
till, att detta i själva verket skulle innebära detsamma som en räntelindring,
och det kan på grund av de skäl, som förut anförts, enligt
fullmäktiges mening icke ifrågakomma. Och längre fram säga fullmäktige,
att »i stort sett måste dock, sedan överenskommelse om ett lån träffats,
ett sådant avtal betraktas som ovillkorligen bindande för båda
parterna».

Vad nu det beträffar, att sedan överenskommelse om ett lån träffats,
ett sådant avtal måste anses ovillkorligen bindande för båda parterna,
så torde väl detta gälla under normala tider. Om man däremot
icke ser frågan enbart ur sträng juridisk synpunkt, så undrar jag, om
det kan vara rätt, att högkonjunkturens ränta skall läggas till grund
för 40-åriga lån. På olika områden har man nog för övrigt måst vidtaga
jämkning i fråga om innehållet i avtal, som träffats under den
mest abnorma högkonjunkturen. Fullmäktige påpeka emellertid att
»fullmäktige hava själva icke rätt att i ett högt ränteläge, då fonden
skulle kunna erhålla en fördelaktigare kapitalplacering, påfordra en
ränteförhöjning eller lånets inbetalande». Till detta skulle jag vilja
säga, att om fullmäktige ginge med på räntesänkning nu, är jag övertygad
om, att låntagarna helt säkert skulle vara villiga att vara med

Nr 40. 38

Lördagen den 26 maj e. m.

Ang. räntan
å bostadslån
från pensionsförsäkringsf
onden.
(Forts.)

om en höjning av räntan för den händelse att högre ränteläge skulle
inträffa

Vad så till sist utskottets yttrande beträffar, så kan jag fatta mig
synnerligen kort, då ju utskottet argumenterar ungefär på samma sätt
som fullmäktige. Utskottet säger, att »den av motionärerna ifrågasatta
räntesänkningen skulle i verkligheten komma'''' att innebära en
direkt subvention till de kommuner, som begagnat sig av den möjlighet
till erhållande av lån för bostadsproduktion, som pensionsförsäkringsfonden
erbjudit». Jag vill emellertid under hänvisning till vad
jag förut sagt om det orimliga i att låta högkonjunkturens abnorma
ränteläge läggas till grund för betalning av en ränta upptill 6 1/2 procent
för ett 40-årslån inlägga en gensaga emot, att en räntesänkning
skulle vara en direkt subvention. Snarare kan enligt mitt förmenande
göras gällande, att ett bibehållande av den höga räntesatsen är en ren
hjärtlöshet mot dessa strävsamma människor, som sökt göra allt för
att skaffa sig eget tak över huvudet och därmed också hjälpt samhället
att lätta bostadsbristen. Det skulle därför vara sorgligt, om dessa
nu nödgas lämna de egna hem, som de med så mycken ospard möda
och även ekonomiska uppoffringar förskaffat sig.

Jag vill därför sluta med att i anslutning till det uttalande, som
utskottet här gjort i slutet av sitt utlåtande om önskvärdheten av, att
de för fondens förvaltning ansvariga, närmast pensionsfullmäktige,
måtte visa sig villiga att i största möjliga utsträckning tillmötesgå framställningar
om sådana jämkningar i lånevillkoren, föreslå, att riksdagen
i anledning av förevarande motion måtte anhålla hos Kungl. Maj: t
om vidtagande av åtgärder för lättnader i fråga om lån, som under högkonjunkturens
abnorma ränteläge utlämnats till städer och andra stadssamhällen
för bostadsproduktionens främjande.

Herr Almkvist: Herr talman, mina herrar! Fullmäktige

för pensionsförsäkringsfonden ha såsom sitt speciella uppdrag att på
bästa sätt förvalta fonden i avsikt att därigenom säkerställa pensionärernas
rättigheter och bidraga till att göra det ekonomiska utbytet av
fonden så stort som möjligt. Bostadslånefonden åter är bildad med
särskilt ändamål att underlätta bostadsproduktionen inom landet. Då
riksdagen beslutat, att ränta på lån, som äro utlämnade från denna
fond, skall sänkas till 4 %, är detta följaktligen blott ett steg i rätt riktning,
något, som är att betrakta såsom naturligt och logiskt. Ett tillmötesgående
av motionärernas förslag därom, att riksdagen skall besluta
nedsätta räntan för de bostadslån, som äro utlämnade från pensionsförsäkringsfonden,
skulle däremot i viss mån strida mot den uppgift,
som riksdagen givit fullmäktige för sagda fond.

Det bör vidare bemärkas, att pensionsförsäkringsfonden icke annat
än i mindre utsträckning anlitats för lån till bostadsproduktionen,
och detta skedde huvudsakligen under högkonjunkturen, då stora svårigheter
ställde sig i vägen för kommuner och enskilda att under rimliga
räntevillkor erhålla tillräckliga medel för att hålla bostadspro -

Lördagen den 26 maj e. m.

39 Jfr 40.

duktionen i gång. Pensionsfullmäktige ha för detta ändamål beviljat Ang. väntan
sammanlagt 156 lån. Av dessa ha etthundratrettioåtta utlämnats motfrån^ensions5
V2 % och lägre ränta, under det att en räntesats av 6V2 % endast försäkrings.
tillämpats på två lån. Då man vet, att ett av landets största fastig- fonden.

hetsbolag, som i dessa dagar upplagt ett obligationslån för att tillhanda- (Forts.)
hålla egnahemsbyggare lån, får för detta lån betala 5 V2 % ränta plus
3 %. kapitalrabatt, d. v. s. 5.67 °/o, har man rätt att säga, att det är ett
mycket litet antal av de av pensionsfullmäktige beviljade bostadslånen,
som löpa med anmärkningsvärt hög ränta. Beträffande de få lån, som
stå i de högsta ränteklasserna, ha fullmäktige förklarat sig äga möjlighet
att företaga jämkningar, så att innehavarna av dessa lån icke allt
framgent under konverteringstiden skola förbli i en gentemot övriga
låntagare ogynnsam ställning.

Under sådana förhållanden kan jag icke finna, att utskottet haft
anledning att tillstyrka motionen ifråga, hur behjärtansvärt syftet med
densamma än är.

Jag ber slutligen att få fästa de ärade kammarledamöternas uppmärksamhet
på, att det andra kammarens tillfälliga utskott, som behandlat
detta ärende, har, utan att samarbete ägt rum, enhälligt kommit
till samma uppfattning som första kammarens andra tillfälliga utskott.

Med hänvisning till det anförda får jag tillstyrka bifall till utskottets
hemställan.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr förste
vice talmannen, att i fråga om det nu föreliggande utlåtandet yrkats
dels att vad utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, av herr Wahl,
att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte anhålla hos
Kungl. Maj : t om vidtagande av åtgärder för beredande av lättnader
i lånevillkoren å de lån, som under högkonjunkturens onormala ränteläge
utlämnats från pensionsförsäkringsfonden till städer och andra
stadssamhällen för bostadsproduktionens främjande.

Därefter gjordes propositioner enligt berörda yrkanden, och förklarades
propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med övervägande
ja besvarad.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets memorial nr 46,
angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa ärenden
anlitade biträden, bifölls vad utskottet i detta memorial hemställt.

Föredrogs ånyo sammansatta bevillnings- och första lagutskottets
utlåtande nr 3 (nr 1) i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 26 kap. 7 § samt 27 kap. 4 och
5 §§ rättegångsbalken m. m.

Genom en den 10 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 190, vil -

Nr 40.

Lördagen den 26 maj e. m.

ken av riksdagen hänvisats till lagutskott samt, tilldelad första lagutskottet,
av sistnämnda utskott överlämnats till behandling av sammansatt
bevillnings- och första lagutskott, här nedan kallat utskottet, hade
Kungl. Maj: t under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i
statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

1: o) lag om ändrad lydelse av 26 kap. 7 § samt 27 kap. 4 och 5 §§
rättegångsbalken; samt

2: o) lag om ändrad lydelse av 218 § och 219 § första stycket utsökningslagen.

Utskottet hade i det föreliggande utlåtandet av angivna orsaker
hemställt,

1) att riksdagen måtte med förklarande, att det genom förevarande
proposition framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 26 kap.
7 § samt 27 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick godkännas, för sin del antaga i utlåtandet infört förslag
till lag om ändrad lydelse av 26 kap. 7 § och 27 kap 4 § rättegångsbalken
;

2) att det genom ifrågavarande proposition framlagda förslaget
till lag om ändrad lydelse av 218 § och 219 § första stycket utsökningslagen
icke måtte av riksdagen antagas.

På framställning av herr förste vice talmannen beslöts att utlåtandet
skulle företagas till avgörande punktvis.

''Ang. obligatorisk
kommunikation

av besvärsmål
i hovrätterna.

Punkten 1.

Herr Åkerman: Herr förste vice talman! Det är ingalunda
min avsikt att framställa något yrkande på bifall till Kungl. Maj: ts
propositionen oförändrad. Jag åsyftar icke heller att inlåta mig på någon
vidlyftigare kritik av utskottsutlåtandet, som ju är enhälligt. Men jag
har dock velat säga några ord till förklaring av den avgående regeringens
ställning till denna fråga.

Herrarna veta ju alla, att situationen i rikets hovrätter för närvarande
är så till vida förtvivlad, som balansen ökas jämt och ständigt.
Flera extra divisioner ha måst inrättas. Vi ansågo därför, att man inte
kunde fortsätta med att begära anslag gång på gång för ökande av hovrätternas
arbetskrafter utan att nu samtidigt göra åtminstone ett försök
att på något sätt åstadkomma ändrade förhållanden, så att man
dels minskade tillströmningen av mål och dels försökte öka arbetsprodukten,
så att balansen på detta sätt kunde avarbetas. Man har därför
i propositionen dels föreslagit en avgift för fullföljd av mål till hovrätterna
och dels hemställt om avskaffande av den nuvarande dubbla föredragningen
av besvärsmål.

Utskottet har givit sitt erkännande åt den avgångna regeringens
försök att råda bot för missförhållandena, men på samma gång funnit,
att de medel vi föreslagit icke varit de rätta.

Vad den obligatoriska kommunikationen beträffar, är såsom her -

Lördagen den 26 maj e. m.

41 Nr 40.

rama veta den frågan långt ifrån ny. Den var före redan vid förarbetena
till 1901 års lagstiftning. Av dåvarande justitieministern Annerstedt
framlades nämligen ett förslag, som gick ut i samma riktning
som det nu föreliggande. Detta förslag vann emellertid icke riksdagens
bifall. Men jag vill i alla fall nämna, att för detsamma talade bland
andra Ivar Afzelius, Ernst Trygger och Carl Lindhagen. Nu ha vi tagit
upp frågan på nytt, men det visar sig, att stämningen icke heller nu
är gynnsam för förslaget, vilket dock rönt ett välvilligt mottagande av
de myndigheter som blivit hörda över detsamma.

Utskottet anmärker, att den ifrågasatta åtgärden skulle försena de
mål, som nu kunna avgöras utan att kommuniceras. Ja, dessa mål
skulle visserligen bli något försenade, men det är endast en mycket obetydlig
försening det är fråga om, och märk väl, mina herrar, att denna
lilla försening uppväges vida av besparingen i tid beträffande andra mål.
För föredragning av dessa mål, av vilka särskilt vägande saker torde
få anses vara av stor vikt, skulle genom avskaffande av besvärsmålens
dubbelföredragning vinnas betydligt ökad tid.

Man har också vänt sig emot de ökade kostnader, som skulle bli
en följd av den föreslagna åtgärden, men den, som i onödan klagar i
hovrätten, får dock finna sig i ökade kostnader.

Jag vill också erinra om, att i högsta domstolen är det för närvarande
så, att alla mål kommuniceras, och jag tycker för min del icke,
att det skulle vara något att klandra, om samma ordning bleve gällande
i hovrätten.

Utskottet erinrar, att hemarbetet är avgörande för hovrätternas arbetsresultat,
att det är därpå det beror. Jag vill visst icke bestrida, att
hemarbetet är av största vikt, men det är ju alldeles uppenbart, att om
man kunde ordna det så, att det under sessionstimmarna i hovrätterna
bleve bättre tid att föredraga vädjade saker och andra viktiga mål,
vore detta en stor förbättring.

Då man i en motion, som är avlämnad i andra kammaren, insinuerat
att det föreliggande förslaget skulle vara särskilt aptitligt för hovrätterna,
som därigenom skulle få mindre att göra, så är detta ett fullständigt
missförstånd. Tvärtom är det så, att ifall Kungl. Maj : ts proposition
hade bifallits, skulle hovrättsledamöternas arbete blivit tyngre, därför
att de timmar, varunder de nu få sitta och avlyssna en besvärsföredragning,
som resulterar i kommunikation, då måst ägnas åt mera kvalificerat
och påfrestande arbete.

Sedan är det frågan om stämpelavgiften. Det är också en gammal
fråga. Som herrarna veta, innehåller ju vår gamla 1734 års lag en bestämmelse,
att den, som vill klaga i hovrätten, skall erlägga vad med kr.
1: 50. Denna summa var troligtvis, när den gamla lagen kom till, ingalunda
obetydlig. Jag vet icke, om jag säger för mycket, om jag påstår,
att det kanske då ej var lättare att komma ut med kronor 1,50 än nu
med 25 kronor. Man har sedermera försökt att få denna vadeskilling
höjd, men även det misslyckades. Man drog sig på vissa håll för att
öka kostnaderna.

Ang. obligatorisk
kommunikation

av besvärsmål
i hovrätterna.

(Forts.)

IVr 40. 42

Lördagen den 26 maj e. m.

Ang. obligatorisk
kommunikation

av besvärsmål
i hovrätterna.

(Forts.)

Jag är den förste att erkänna, att vårt förslag ej är sympatiskt,
och det var också med ganska tungt hjärta, som vi lade fram detsamma,
men vad skall man göra i det nödfallsläge som nu är inne?

Förslaget har nu från visst håll stämplats såsom i högsta grad odemokratiskt,
ehuru det numera finns fri rättegång för obemedlade. Ja,
jag tycker inte, att man skall använda så starka ord. Ett förslag, som
den gamle Thorsson har satt sitt namn under, tror jag icke kan rätteligen
betecknas som odemokratiskt. Hade vi föreslagit en allmän nässkatt
på 25 kronor, skulle jag kunnat förstå, att man rasat och ställt till
väsen. Men denna fullföljdsavgift för att få gå till hovrätten kan jag
icke finna vara förtjänt av ett så hårt omnämnande, som den fått i
motionen, ehuru den naturligtvis i någon mån skulle fördyrat hovrättsproceduren.
Men det är ju redan nu åtskilliga kostnader för fullföljd
av talan i hovrätt, så att om det, som nu föreslås, skulle komma till,
tror jag icke det skulle betyda så mycket. Det har också anmärkts, att
beloppet i detta fall skulle vara för litet, alltså för litet att göra någon
nytta, men tillräckligt för att förarga folk. Det är ju en bitter kritik,
men om där ligger något i den, kunde endast framtiden utvisat. Man är
här hänvisad till gissningar.

I den motion, som jag förut haft tillfälle omnämna, har man begagnat
tillfället att giva en mycket dyster skildring av rättsskipningen i underdomstolarna
och hänvisat till statistik för att visa, att det är så mycket
oriktigare att på något sätt vilja fördyra proceduren i hovrätterna,
som människor äro nödsakade att gå till hovrätten, då deras mål bliva
så illa bedömda i underrätterna.

Beträffande ändringsprocenten för de senare åren tillåter jag mig
nämna att, enligt vad jag har mig bekant, vårt grannland Norge har
större ändringsprocent, och i Tyskland är den åtminstone lika stor. Nu
får man också besinna, att när i statistiken ett utslag upptages som ändrat
i hovrätten, sker detta, även om det bara är den allra minsta lilla ändring.
Det behövs bara, att det är en liten prutning på rättegångskostnaderna
eller en obetydlig höjning, genast rubriceras det som ändring; om det
bara blir den minsta lilla tumning på straffmätningen, strax rubriceras
det som ändring. Man får icke heller glömma, att underdomstolarnas
utslag i många fall innehålla antydan om vad som fattas i fråga om utredningen
och bevisningen till underrättelse för parterna, så att de förstå,
att det är detta de ha att bota på i hovrätterna. Domarens processledning
kan icke hindra, att det ofta händer, att parterna överlämna
målet i så bristfälligt skick, att underdomarens utslag måste peka på
de ömma punkterna och därigenom visa parterna, vad de skola anföra i
hovrätten för att få utslaget ändrat. Därför menar jag, att man icke
alltför mycket får fästa sig vid den s. k. ändringsprocenten.

I samma motion nämnes också, att det dåliga tillståndet i underdomstolarna
till stor del är föranlett av, att det i många fall är unga herrar,
som sitta ting. Till att börja med vill jag erinra herrarna om, att förhållandena
härvidlag äro stadda under ändring. Det gives restriktioner
beträffande de ordinarie domarnas rätt till ledighet. Och om den

Lördagen den 26 maj e. m.

43 Nr 40.

ordinarie domaren är borta någon längre tid för kommittéuppdrag eller An9■ obligaliknande
ärenden eller i riksdagen, blir det ingalunda någon av hans tonsk kom~
unga notarier, som sattes att förvalta domsagan, utan hovratten skic- av besvärskar
dit en mera erfaren jurist, som ofta är så långt hunnen, att han mål i hovstår
på gränsen till att få domsaga själv. rättema.

I motionen talas också rätt bombastiskt om, hur bra det var i gamla (Forts.)
dagar, då det fanns domare i Sverige, som förstodo sin sak. Detta har
givit mig anledning att låta göra en efterforskning i Svea hovrätts domsoch
utslagsband från 1860-talet. Det var ju då dessa äldre domare fungerade,
som skulle hava gjort sin sak så mycket bättre än den nuvarande
generationen. Men statistiken visar något helt annat. Ändringsprocenten
år 1863, för att taga ett exempel — jag har siffrorna endast för
ett år — är rätt mycket högre än nu. Nu vill jag också säga, att det icke
är skäl att uteslutande efter en sådan statistik söka bedöma en hel
domarkår. Det är mycket annat, som skall till, för att domaren skall
fylla måttet, än att skriva utslag, som stå sig i hovrätten. Jag skall icke
gå in på detta vidare, men jag har dock tyckt, att man icke bör låta en
sådan motion passera oanmärkt.

Man kan i det läge, ärendet genom utskottets utlåtande fått, fråga
sig: hur skall det nu gå? Det är verkligen med bekymmer man tänker
på detta. De anvisningar, som utskottet lämnar för att råda bot på
missförhållandena, skall jag inte ingå närmare på, därför att det skulle
föra mig för långt, men icke tror jag, att man kan hoppas alltför mycket
av de remedier, som betänkandet hänvisar till. Jag förmodar, att de,
som närmast äro intresserade av denna fråga, komma att taga under
allvarligt övervägande, vad som skall göras för att minska tillströmningen
av mål och öka arbetsresultatet i hovrätterna. Men vad skall ske,
om nu, som man har all anledning att befara, dessa medel icke visa sig
användbara eller åtminstone kunna användas endast i ringa utsträckning?

Såvitt jag förstår är det ingenting annat att vänta sig än en begäran om
ytterligare förstärkning av hovrätternas arbetskrafter. Med de två
landsortshovrätterna går det väl an, men hur kommer Svea hovrätt att
se ut efter ytterligare bara en extra division? Där är nu tio divisioner,
och jag kan knappast tänka på en hovrätt med elva divisioner. Den har
ju nästan övergått till — jag vet icke, vad man skall kalla den för. Och
hur en man, presidenten, skall kunna överblicka hela verksamheten, och
hur han skall kunna lära känna folket, som går där, hur det skall bliva
en sammanhållning på allt detta, det förefaller mig verkligen svårt att
förstå och bekymmersamt att tänka på. Det är därför beklagligt att
det icke blev någon hovrätt i Norrland, så att man fått avlasta en del
av arbetet från Svea hovrätt. Den frågan är ju nu också tillsvidare
avförd. Jag tycker därför, att det ser ganska bedrövligt ut, och jag kan
endast beklaga, att utskottet har kommit till det beslut, vartill det har
kommit.

Herr Westman: Herr talman! Jag ber att få säga några

ord från utskottets sida. Jag skall därvid fatta mig mycket kort.

>r 40.

Lördagen den 26 maj e. m.

Ang. obligatorisk
kommunikation

av besvärsmål
i hovrätterna.

(Forts.)

Utskottet har ju mycket utförligt angivit sina skäl för sitt avstyrkande
av den kungl. propositionen. Den föregående ärade talaren har
i sitt anförande icke så mycket riktat sig mot dessa skäl, utan framför
allt vänt sig mot en motion, som i andra kammaren blivit väckt i detta
ärende. Vad beträffar den kritik, som han riktat mot denna motion,
ger jag honom i allt väsentligt rätt. Utskottet har emellertid på intet
sätt byggt sin ståndpunkt på vad som i den motionen är sagt. Det förefaller
mig under dessa omständigheter som om det icke vore behövligt
att vid denna sena timme upprepa, vad utskottet har anfört såsom
stöd för sitt ståndpunktstagande till den kungl. propositionen.

Med anledning av vad den ärade talaren yttrade rörande den situation,
som uppkommit genom utskottets förslag, vill jag endast säga,
att åtskilliga av de utvägar, som av utskottet hava omnämnts såsom
mera värda att tagas under övervägande än den kungl. propositionens
förslag, nog äro ganska effektiva. Så t. ex. måste man anse, att det
av utskottet omnämnda förslaget att anordna fiskalskommunikation i
besvärsmål, praktiskt taget ur arbetsbesparingens synpunkt, är likvärdigt
med den kungl. propositionens förslag att anordna obligatorisk
kommunikation i dylika mål. I båda fallen blir besparingen densamma
eller ungefär två tredjedelar av en divisions arbete om året. Det tjänar
emellertid kanske icke något till att gå in på en värdesättning av
de olika uppslag, som omtalas i utskottets betänkande, då utskottet icke
bundit sig genom att förorda några bestämda förslag, utan anhåller,
att en ny utredning måtte komma till stånd.

Utskottet säger, att om det vid denna utredning skulle visa sig,
att det är alldeles omöjligt att få till stånd en verkligt arbetsbesparande
reform i hovrätternas arbetssätt, återstår endast den utvägen, att man
inrättar ett ökat antal divisioner. Den ärade talaren yttrade, att detta
skulle vara en nästan omöjlig sak i Svea hovrätt. Jag vill då meddela,
att utskottet hade nöjet att hos sig se presidenten för Svea hovrätt,
som inför utskottet förklarade, att det icke mötte oöverstigliga organisatoriska
svårigheter att med hovrätten införliva ännu en division,
och som för sin del var av den meningen — jag säger detta i i förbigående
men av förekommen anledning — att utsikten till att man i
framtiden skulle behöva öka Svea hovrätt med ytterligare en division,
ingalunda kunde utgöra något argument för förläggandet av en hovrätt
till Norrland.

Med vad jag nu har sagt torde jag tillräckligt hava motiverat mitt
yrkande om bifall till utskottets förslag.

HerrRogberg: Herr talman! Jag har haft tillfälle att delvis
deltaga i utskottets förhandlingar och anhåller därför att få yttra några
ord beträffande såväl propositionen som utskottets hemställan.

I fråga om propositionen har jag haft den uppfattningen, att såväl
Kungl. Maj :ts förslag om obligatorisk kommunikation som förslaget
om stämpel å besvärsskrifter och vadeinlagor -— efter min mening särskilt
det senare — haft åtskilligt, som talade för sig. Man måste tänka

Lördagen den 26 maj e. m.

45 Nr 40.

på, att det, som den förste ärade talaren framhöll, för närvarande Ans- obiigaråder
ett nödtillstånd inom hovrätterna, vilka icke kunna fullgöra en torisk kom~
av sina mest fundamentala uppgifter, nämligen att snabbt skipa rätt- muni^aHon
visa. Att finna åtgärder, som vore nagotsanar verksamma men pa mål i hörsamma.
gång omedelbart tillgripbara, bär icke varit lätt. Såsom saken rätterna.
nu står, torde emellertid något yrkande om bifall till den kungl. pro- (Forts.)
positionen, vare sig helt eller delvis, icke hava framgång, och jag
skall därför icke heller framställa något sådant yrkande, utan ber nu
att få säga några ord beträffande utskottets hemställan.

Utskottet omnämner vissa åtgärder, vilka utskottet funnit vara
värda beaktande. Rörande dem vill jag påstå, att förslaget om skyldighet
för part, som fullföljer talan, att nedsätta visst belopp till säkerhet
för motpartens kostnadsersättning egentligen är det enda, som
är värt att reflektera på. De övriga förslagen torde mer eller mindre
vara praktiskt värdelösa eller svåra att genomföra, och särskilt vill
jag säga, att åtgärden att divisionerna, vilka nu i allmänhet tjänstgöra
med fyra ledamöter vid varje måls avgörande, skulle få en sådan
ändrad sammansättning, att endast tre på en gång skulle vara närvarande,
verkligen är av så betänklig art, att vad utskottet därutinnan
ifrågasatt lämpligast borde helt ur motiveringen utgå.

I likhet med den förste talaren måste jag framkasta frågan: vad
är att göra? Under nuvarande förhållanden är det ytterst vanskligt
att komma med något förslag, i synnerhet som den ifrågasatta möjligheten
att utöka Svea hovrätt med ännu en division är sådan, att
den helst icke bör tillgripas.

Herr talman! Jag har intet yrkande.

Herr K1 e f b e C k: Herr talman! Då herr Rpgberg icke gjorde
något yrkande, kunde det vara onödigt att begära ordet. Jag skall
därför bara säga några få ord.

Jag vill blott påpeka, att vi inom utskottet voro fullt ense om att
hovrätterna för närvarande befinna sig i ett synnerligen bekymmersamt
läge och att vi voro den förra regeringen tacksamma för att den
kom med förslag i syfte att få till stånd en sakernas bättre ordning.

Vi voro i vårt ståndpunktstagande icke det bittersta påverkade av de
överdrifter, som framkommit i den i andra kammaren väckta motionen.

Men vi voro ändock mycket tveksamma, huruvida de föreslagna medlen
skulle hjälpa. Vi trodde, att fördelarna av den obligatoriska kommunikationen
betydligt överskattats. Detta utvecklas närmare i utskottets
motivering, och jag skall icke upprepa, vad som där säges.

Vad beträffar den ifrågasatta stämpelavgiften liksom de kostnader,
som bleve förenade med den obligatoriska kommunikationen, voro
vi mycket litet böjda för att gå med därpå, därför att vi ansågo det
vara ett önskemål, att rättskipningen icke i onödan fördyrades. Genom
båda förslagen skulle detta inträffa, icke blott för den, som obefogat
klagar, utan även för den, som klagar med fog, samt för motparten.

Vi hava därför i stället anfört några riktlinjer, efter vilka en

Jfr 40.

Lördagen den 26 maj e. m.

utredning möjligen kunde komma till stånd. Vi hoppades, att åtminstone
några av dessa skulle leda till det åsyftade målet. I utskottet
lämnades oss den uppgiften — jag vet icke, om jag kan stå för den
■— att utvecklingen i år inom Svea hovrätt glädjande nog varit sådan,
att balansen under detta år minskats i jämförelse med vad den förut
varit. Detta jämte allting annat bidrog till att vi kommo till vår
ståndpunkt.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Vid förnyad föredragning av sammansatta bevillnings- och första
lagutskottets utlåtande nr 4 (nr 2), i anledning av Kungl. Maj: ts proposition
med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, ävensom en
i ämnet väckt motion, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Lagförslag Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande nr 64, i anledning av

om sparban- Kungl. Maj: ts proposition med förslag till lag om sparbanker m. m.
ker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

Genom en den 19 januari 1923 dagtecknad proposition, nr 22,
vilken hänvisats till bankoutskottet, hade Kungl. Maj: t, under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om sparbanker;

2) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.

Till utskottets behandling hade likaledes hänvisats vissa i anledning
av nämnda proposition väckta motioner, nämligen:

inom första kammaren:

nr 154 av herrar Struts och von Stockenström,

nr 155 av herrar Johansson, Johan Bernhard, jämte nio andra av
kammarens ledamöter, samt

nr 156 av herr Johansson, Johan Bernhard;

inom andra kammaren:

nr 204 av herr Olsson i Kullenbergstorp jämte tio andra av kammarens
ledamöter,

nr 205 av herr Gustafson i Kasenberg samt

nr 206 av herr Olsson i Ramsta jämte åtta andra av kammarens
ledamöter.

Ang. obligatorisk
kommunikation

av besvärsmål
i hovrätterna.

(Forts.)

Lördagen den 26 mai e. m.

47 Nr 40.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på åberopade grunder
hemställt,

A) att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj: ts i propositionen
nr 22 framlagda förslag till lag om sparbanker icke kunnat av
riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga i utlåtandet
fogat förslag till lag om sparbanker;

B) att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj: ts i nämnda proposition
framlagda förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13
juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura; samt

C) att motionerna nr 154, 155 och 156 i första kammaren samt nr
204, 205 och 206 i andra kammaren, i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet under A) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av, utom andra, herrar Walles, Malmberg,
Berge, Eriksson i Grängesberg, Borggren och Bäcklund, vilka av angivna
orsaker hemställt om vissa ändringar i utskottets förslag till lag
om sparbanker.

Rörande sättet för utlåtandets föredragning yttrade

Herr Gustafsson, Karl: I avseende å föredragningen av
bankoutskottets utlåtande nr 64 hemställes,

att detsamma må företagas till avgörande punktvis och det i punkten
A framställda lagförslaget föredragas, där så erfordras, paragraf- och
momentvis med ingress och rubrik sist;

att sedan lagförslaget blivit genomgånget, utskottets hemställan i
punkten A föredrages;

att vid behandlingen av den paragraf, varom först uppstår överläggning,
denna må omfatta utlåtandet i dess helhet;

att lagtext ej må behöva uppläsas i vidare mån än sådant av någon
kammarens ledamot begäres;

att för den händelse det i punkten A framställda lagförslaget kommer
att i en eller annan del återremitteras, utskottet lämnas öppen rätt
att, vid ärendets förnyade behandling, i avseende å de delar, som blivit
med eller utan ändring godkända, föreslå sådana jämkningar, som kunna
föranledas av ifrågasatta ändringar i återförvisade delar; samt

att utskottet lämnas öppen rätt att i avseende å nummerbeteckning
av paragrafer och moment vidtaga sådana ändringar, som påkallas av
kamrarnas beslut.

Härtill lämnade kammaren sitt bifall.

Punkten A.

Utskottets förslag till lag om sparbanker.

Lagförslag
m sparbanker
m. m.
(Forts.)

i §.

Denna paragraf lydde:

Jfr 40. 48

Lördagen den 26 maj e. m.

Lagförslag
om sparbanker
m. m.
(Ports.)

Med sparbank förstås i denna lag penninginrättning, som utan
rätt för dess stiftare eller andra att njuta del i den vinst, som kan
uppkomma å rörelsen, har till ändamål att befordra sparsamhet genom
att i enlighet med de bestämmelser, som i denna lag meddelas, bedriva
in- och utlåning av penningar och därmed i samband stående verksamhet.

Herr Andersson, Erik: Herr talman, mina herrar! Det
förslag till sparbankslag, som av Kungl. Maj : t föregående år förelädes
riksdagen till antagande, blev på bankoutskottets hemställan avslaget, men
den motivering, som bankoutskottet förebragte för sitt avstyrkande, blev
av riksdagen underkänd. Emellertid var det vissa huvudpunkter, som
anfördes som skäl för avslaget, och bland dessa skall jag anföra åtskilliga.
Först anmärktes, att sparbankernas rörelsefrihet genom antagande av
lagförslaget bleve alltför strängt begränsad. Vidare vore i lagförslaget
sparbankerna ålagda att till sina fonder hålla onödigt stor del statsobligationer,
varigenom möjligheten för vederbörande sparbanker att tillgodose
sin orts lånebehov väsentligen minskades. Skötseln av sparbankerna
försvårades i hög grad, varav komme att följa, att sparbankernas
förmåga att på ett billigt sätt förvalta småfolkets medel försvårades och
att de alltså komme att mera likna affärsbankerna. Vidare anfördes som
skäl mot det av Kungl. Maj: t framlagda förslaget, att tillsynen skulle
utövas icke såsom nu av Kungl. Maj: ts befallningshavande genom av
nämnda myndighet utsedda ombud, utan tillsynen skulle i huvudsak handhavas
av en sparbanksinspektör.

I det förslag, som i år är framlagt av Kungl. Maj: t, hava de påpekade
missförhållandena i väsentlig grad minskats. Vidare har utskottet
vid behandlingen av lagförslaget, som icke kunnat i oförändrat
skick av bankoutskottet förordas, i väsentliga delar uppmjukat lagförslaget^
och gjort det mera överensstämmande med vad bankoutskottet
förra året uttalade sig för i sin motivering.

Jag skall nu icke ingå på någon granskning av de olika förändringar,
som av bankoutskottet vidtagits i Kungl. Maj: ts proposition, emedan
det har blivit bekant, att i andra kammaren det av utskottet framlagda
förslaget i obeskuret och oförändrat skick har antagits. Jag vill endast
såsom min och utskottsmajoritetens åsikt framhålla, att man med de
förändringar, som dels av Kungl. Maj: t och dels av utskottet i år vidtagits,
icke behöver hava några betänkligheter mot att lagförslaget blir
upphöjt till lag.

Jag har för närvarande intet annat yrkande än om bifall till lagförslaget
i det skick, vari utskottet har framlagt det.

Herr Walle s:Herr talman! Som den föregående ärade talaren
framhållit, har utskottet ansett sig i huvudsak kunna tillstyrka Kungl.
Maj: ts förslag med undantag dock för den del, som avser inrättandet
av en central inspektionsmyndighet. Då jag jämte några andra ledamöter

Lördagen den 26 maj e. m.

49 Kr 40.

av utskottet på den punkten haft en avvikande mening, skall jag trots
den utgång frågan fått i andra kammaren be att få säga några ord.

Majoriteten har liksom i fjol framhållit som skäl emot en central inspektion,
dels att en fördelning av kontrollen över sparbankerna mellan
tvenne myndigheter icke skulle vara ägnad att främja en effektiv tillsyn,
dels att den ifrågasatta centrala inspektionen inom kort skulle komma
att utvidgas till ett fullständigt ämbetsverk.

Beträffande det först anförda skälet tillåter jag mig påpeka, att
Kungl. Maj: ts förslag om en central inspektion ingalunda avser en fördelning
av kontrollen, utan en komplettering av densamma. Även om
man skulle anse, att den lokala inspektionen i stort sett visat sig rätt tillfredsställande,
synes det mig orimligt att göra gällande, att en sådan
komplettering, som här ifrågasatts, skulle verka försämrande på kontrollen.

Vad som emellertid för mig varit avgörande vid ståndpunktstagandet
i denna sak är icke så mycket tanken på ökad kontroll som fastmera
den centrala myndighetens betydelse som rådgivare. Värdet härav har
ej heller av utskottsmajoriteten kunnat förnekas. Tvärtom medger utskottet,
att en sakkunnig rådgivande myndighet vore för sparbankernas
verksamhet av ett visst värde.

Sparbanksföreningen själv, som 1920 begärde tillsättandet av en
särskild och gemensam sparbanksinspektör, har anfört följande: »Vad
sparbankerna äska och behöva är ett centralorgan med huvudsaklig uppgift
att såsom rådgivande åt landets samtliga sparbanker och jämväl Konungens
befallningshavande verka för tillämpningen av sunda och så
vitt möjligt enhetliga principer inom sparbanksvärlden.»

(Under debatten i fjol i andra kammaren framhölls exempel på att
sparbanker även separat uttalat önskan om att äga tillgång till en kompetent
rådgivare, som man i förekommande fall kunde med fullt förtroende
vända sig till. Det synes mig också vara alldeles uppenbart, att
det särskilt för de mindre och yngre sparbankerna skulle vara av synnerligen
stort värde att hava tillgång till en i banktekniska frågor erfaren
person. Ej mindre värdefull vore en dylik rådgivande myndighet vid
start av nya banker.

Det erinrades under debatten i fjol om att i våra grannländer Norge,
Danmark och Finland, som redan ha en dylik institution, denna verkat
på ett i allo förtjänstfullt sätt och där varit till synnerligen stort gagn.
I likhet med vad departementschefen anfört anser jag, att sparbankerna
med de små resurser, varöver de i allmänhet förfoga, icke annat än i
undantagsfall kunna skaffa sig en i alla avseenden så sakkunnig ledning,
att en rådgivande centralmyndighet icke för dem skulle medföra betydande
fördelar. Erfarenheten har under de senare åren givit vid handen,
att större samverkan mellan sparbankerna är önskvärd, varför dylikt
samarbete bör på allt sätt underlättas och främjas. Jag är livligt övertygad
om att tillkomsten av en sparbanksinspektör skulle högst väsentligt
bidraga härtill. Förvisso skall denna centrala inspektion under årens
lopp samla och hos sig koncentrera en rik fond av erfarenhet, vilken

Första kammarens protokoll 1923. Nr 40. 4

Lagförslag
m sparbanker
m. in.
(Forts.)

Nr 40. BO

Lördagen den 26 maj e. m.

Lagförslag
om sparbanker
m. m.
(Forts.)

skulle komma bankerna samfält till godo. Den starka utveckling sparbankerna
ernått och deras ökade betydelse såsom kreditgivare samt den
allt större kontakt desamma fått med vårt lands offentliga institutioner
tala för ett bifall till Kungl. Maj: ts förslag även i denna del.

Jag skall inskränka mig till detta yttrande och har för närvarande
intet yrkande att göra.

Efter härmed slutad överläggning godkändes nu förevarande paragraf.

2-56 §§.

Godkändes.

57 §.

Denna paragraf hade följande avfattning:

(i Kungl. Maj: ts förslag:)

Handhavandet av tillsynen över
sparbank skall på sätt nedan stadgas
fördelas emellan Konungens
befallningshavande i det län, där
sparbankens styrelse har sitt säte,
samt en av Konungen för hela riket
förordnad sparbanksinspektör.

(i utskottets förslag:)

Tillsynen över sparbank skall på
sätt nedan stadgas utövas av Konungens
befallningshavande i det
län, där sparbankens styrelse har
sitt säte.

I den av herr Walles m. fl. avgivna reservationen hade hemställts,
att 57—75 §§ jämte tillhörande rubriker i utskottets förslag måtte
utgå och ersättas med 57—77 §§ jämte tillhörande rubriker i Kungl.
Maj: ts förslag, dock med vissa ändringar beträffande 65 §, 66§ 5)
samt 75 § 4) och 8).

Herr Walle s: På grund av vad jag nyss anförde ber jag att
få yrka bifall till den i denna del av ärendet avgivna reservationen.

Herr Andersson, Erik: Jag skall be att få yrka bifall

till utskottets förslag.

Frågan gäller införande av en central inspektion över sparbankerna.
Nu har man inom utskottsmajoriteten haft den åsikten, att
detta icke vore fördelaktigt. Det har icke synts oss lämpligt att uppdela
ansvaret på två myndigheter, en sparbanksinspektör och Konungens
befallningshavande. Man torde dessutom kunna peka på att, ehuru
tillsynen över sparbankerna hitintills måste anses ha varit något bristfällig,
sparbankerna det oaktat gått genom den kris, som nu rått, lika
väl som affärsbankerna. Det synes för den skull vara överflödigt att
inrätta en sparbanksinspektion.

Lördagen den 26 maj e. m.

61 Jfr 40.

Till en början skulle nu förslagets genomförande icke vålla statsverket
så stora utgifter — cirka 15,000 kronor sammanlagt, varav
sparbankerna själva skulle bidraga med viss del. Men det är väl ganska
naturligt, att en sparbanksinspektör med ett par biträden icke skall
kunna i någon större utsträckning utöva nödig tillsyn över våra 487
sparbanker, utan man kan väl med skäl hysa en viss fruktan för att
sparbanksinspektionen kommer att växa och kanske svälla ut till ett
ämbetsverk, såsom skett med bankinspektionen.

Jag tillåter mig på dessa skäl, herr talman, yrka bifall till utskottets
förslag i den nu föredragna paragrafen.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes enligt därunder
framkomna yrkanden propositioner, först på godkännande av den
nu förevarande paragrafen samt vidare på godkännande av Kungl.
Maj: ts förslag till paragrafens lydelse; och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Övriga delar av ifrågavarande lagförslag.

Godkändes.

Utskottets hemställan i punkten A.

Förklarades besvarad genom kammarens föregående beslut.

Punkterna B och C.

Vad utskottet hemställt bifölls.

*•

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 18, i anledning av
dels Kungl. Maj: ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning
av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag
och ekonomisk förening att förvärva fast egendom dels ock en i ämnet
väckt motion.

Genom en den 9 februari 1923 dagtecknad proposition, nr 43, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, hade
Kungl. Maj: t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj (nr 247) angående
förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att
förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 maj 1921 angående förbud
i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom,
vilken lag gäller tills vidare intill den 1 juli 1923, skall äga fortsatt
tillämpning tills vidare intill den 1 juli 1924.

Lagförslag
om sparbanker
m. m.
(Forts.)

Om fortsatt
tillämpning
av den s. k.
norrländska
förbudslagen.

Nr 40. 52

Lördagen den 26 maj e. m.

Om fortsatt
tillämpning
av den s. k.
norrländska
förbudslagen.

(Forts.)

I samband med denna proposition hade utskottet till behandling
förehaft en i anledning av densamma inom andra kammaren av herrar
Johanson i Huskvarna, Jonsson i Hökhult, Petersson i Broaryd, Jonsson
i Mörkhult, Svensson i Långelanda, Johanson i Hörninge, Johansson i
Krogstorp och Carlström i Helgagård samt fröken Tamm väckt motion,
nr 213, i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan
ändring uti lagen den 20 maj 1921, att egnahemsföreningar och egnahemsbolag
måtte uteslutas från lagens tillämplighetsområde.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet under hänvisning
till vad däri anförts hemställt,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;

B) att motionen nr 213 i andra kammaren måtte anses besvarad
genom vad under A) hemställts.

Reservation hade anmälts av greve Spens och herr Lundell, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å propositionen.

Greve Spens: Herr talman! Den provisoriska lag, som nu
föreligger och som föreslagits att förlängas på ytterligare ett år,
antogs av riksdagen för två år sedan i anledning av en motion
av herr Lindhagen och en riksdagsman till. I bägge kamrarna funnos
därvid betydande minoriteter, särskilt i denna kammare, där lagen
erhöll en ganska liten minoritet. Då lagförslaget därefter kom till
lagrådet, uttalade samtliga ledamöter därav betänkligheter mot lagen.
Två ledamöter avstyrkte den bestämt, men de två övriga ledamöterna
ansågo sig i sakens dåvarande läge ej böra motsätta sig, att det av
riksdagen för dess del antagna förslaget upphöjdes till lag. Förslaget
blev också lag, och lagen förnyades förra året till den i juli i år i avvaktan
på den definitiva lagstiftning, som då väntades bliva förelagd
denna riksdag på grund av jordkommissionens då nyligen avgivna
förslag till lag om bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta
fast egendom.

Såsom jag under debatten här i kammaren förra året tillät mig
förespå med anledning av redan då uttalade anmärkningar mot jordkommissionens
förslag, har någon proposition om definitiv lagstiftning
icke i år blivit framlagd, utan i stället har det föreslagits1, att
den provisoriska lagen måtte förnyas på ytterligare ett år.

Lagen ligger emellertid nu ganska olika till mot i fjol. Under
senare hälften av fjolåret hava infordrade yttranden av myndigheter
och korporationer avgivits, däribland av samtliga länsstyrelser och
hushållningssällskap samt av lantbruksstyrelsen. I den del av jordkommissionens
förslag, varom nu är fråga, har kommissionens förslag
helt och hållet avstyrkts av flertalet, som yttrat sig; och i de få fall,
då förslaget om förbud mot bolag och ekonomiska föreningars jordförvärv
i princip tillstyrkts, har påyrkats mer eller mindre genomgripande
förändringar av förslaget, därvid från åtskilliga håll särskilt
ifrågasatts, att lagstiftningen ej skulle utsträckas att avse hela den
del av landet, för vilken den provisoriska lagen nu gäller. Sannolikt

Lördagen den 26 maj e. m.

53 Nr 40.

synes därför vara, att jordkommissionens förslag behöver fullständigt
omarbetas. Den avgångna justitieministern har också yttrat till statsrådsprotokollet,
då den föreliggande propositionen beslöts, att jordkommissionens
förslag icke i sitt nuvarande skick borde läggas till
grund för en omedelbar lagstiftning. Det förefaller vara ganska möjligt,
att Norrlandslagen i den definitiva lag, som är att vänta, kommer
att utsträckas endast till mindre delar av mellersta och södra Sverige.
Jag frågar då, om det vid sådant förhållande kan vara klokt och rätt
att bibehålla den provisoriska lagen, vilken nu gäller för hela mellersta
och södra Sverige.

Denna provisoriska lag innebär nämligen ett stort ingrepp i äganderätten
och medför stora olägenheter såväl för köpare -— bolagen och
ekonomiska föreningar — som för säljarna — lantmännen. Dessa
olägenheter ökas i den mån som industrien kommer på fötter igen
och blir köpkraftig. Att det för både säljare och köpare kan medföra
betydande ekonomiska svårigheter, att ett fastighetsköp uppskjutes
flera månader, som kunna åtgå för att erhålla Kungl. M''aj :ts tillstånd
till köpet, är uppenbart. Därtill komma besvär och kostnader för
uppsättande av ansökan till Kungl. Maj :t och erhållande av Kungl.
Maj :ts beslut i ärendet. Att olägenheter uppstått av sådan tidsutdräkt,
visas bland annat av den motion, som avgivits av herr Johanson i Huskvarna
m. fl., som yrkat, att egnahemsföreningar och egnahemsbolag
måtte uteslutas från lagens tillämplighetsområde på grund av svårigheter,
som vållats dem av lagen.

Men ännu svårare ingrepp i äganderätten vållas av den provisoriska
lagen därigenom, att Kungl. Maj :t enligt samma lag endast äger
medgiva tillstånd till fastighetsförvärv, när alldeles särskilda omständigheter
därtill föranleda. I vanliga fall avslås därför ansökningarna,
och detta har redan vållat flera såväl köpare som säljare ekonomisk
förlust. Ännu hårdare blir den provisoriska lagen därigenom, att den
är strängare än den norrländska förbudslagen i det avseendet, att man
i mellersta och södra Sverige icke får — liksom i Norrland — utan
tillstånd av Kungl. Maj :t sälja till bolag och ekonomiska föreningar
sådan skog, som ej är behövlig för att stödja fastighetens jordbruk.
Utskottet säger, att sistnämnda olikhet mellan Norrlandslagen och
den provisoriska lagen ej torde hava så stor betydelse, enär de sydoch
mellansvenska jordbruksfastigheterna i allmänhet ej hava någon
.större tillgång på skogsmark utöver husbehovet. Jo, sådan skogsmark
finnes det gott om på många håll, särskilt i Småland samt stora delar
av Östergötland och Västergötland. Enligt min mening är det oklokt
att under denna depressionstid annat än i nödfall stifta lagar — framför
allt provisoriska lagar — vilka äro av den beskaffenhet, att de
vålla ekonomiska förluster; och ett sådant nödfall föreligger icke här
enligt min uppfattning.

I mellersta och södra Sverige torde bolagen i allmänhet sköta
sin jord väl. En del av de bolag, som köpa jord, utgöras även av
jordbruksaktiebolag och ägas av arvingar, vilka velat behålla arvejord

Om forisatt
tillämpning
av den s. k.
norrländska
förbudslagen.

(Forts.)

Sr 40. 54

Lördagen den 26 maj e. m.

Om fortsatt
tillämpning
av den s. k.
norrländska
förbudslagen.

(Forts.)

oskiftad samt ansett detta kunna ske med mindre risk för de särskilda
arvingarna genom att bilda bolag. Andra bolag, som köpa
jord, äro egnahemsbolag, och för dem behöves ej lagen.

Det är jämväl att märka, att grunden för den provisoriska lagen
är den egentliga jordbruksidkande självägande befolkningens bestånd
och oberoende. Men man torde kunna påstå, att någon sådan fara
hotar icke inom mellersta och södra Sverige annat än möjligen i några
jämförelsevis mindre delar därav, särskilt gränstrakterna mot de områden,
där norrländska förbudslagen gäller. Av den jord, som bolagen
i senare tid förvärvat i mellersta och södra Sverige, torde en stor
del hava tillhört större godsägare, bruk eller fideikommisstiftelser. I
de delar av landet, där bondeklassen är mycket stark, såsom i allmänhet
är förhållandet i södra och mellersta Sverige, där bevarar den
sig själv utan denna lag — för bondeklassen där är denna lag obehövlig.

Mycket mer kunde sägas såsom skäl för att lagen ej nu bör
förnyas — t. ex. att ingå i granskning av jordkommissionens förslag
till definitiv lagstiftning — men vid denna sena timme skall jag ej
göra detta, utan jag anhåller, herr talman, att få yrka avslag på såväl
utskottets förslag som på den kungl. propositionen.

Herr Petrén, Bror: Herr talman! De synpunkter, som

här anförts av greve Spens, skulle haft sitt berättigande, ifall det gällt
att nu för första gången antaga denna provisoriska lag. Som man finner
av utskottsbetänkandet, har utskottets majoritet ställt sig på en
annan ståndpunkt än den, som nu utvecklades av greve Spens. Vi hava
icke nu ingått i en saklig prövning av frågan om behovet av denna
lag. Vi hava vid vårt ståndpunktstagande hävdat vikten av att en viss
kontinuitet å lagstiftningens område blir rådande.

Det förhåller sig ju så, att denna lag tillkom för två år sedan på
initiativ av riksdagen i avvaktan på en definitiv lagstiftning å området,
till vilken förslag framlades i ett i februari månad i fjol offentliggjort
betänkande. Över detta förslag inkommo remissyttranden till departementet
i juli och augusti i fjol sommar, och varken den dåvarande
eller den nuvarande regeringen har ännu haft tillfälle att taga ståndpunkt
till detta förslag.

Greve Spens frågade nu: År det klokt och är det rätt att under
de av honom angivna förhållandena nu förnya detta provisorium? Han
förutsatte själv i sitt anförande, att den utsträckning av den norrländska
förbudslagen, som i det avgivna betänkandet ifrågasättes,
skulle komma att visa sig behövlig för vissa av de delar av landet, där
förbudslagen nu icke i sig äger giltighet. Jag vill då göra den genfrågan
: Är det klokt och är det rätt att först genomföra en provisorisk
lag under två år, därefter häva den för hela dess tillämplighetsområde
och sedan kanske året därpå ånyo införa den för vissa delar av samma
område? Mig förefaller det, att detta icke är den riktiga vägen,
utan att man istället bör söka vinna ett ståndpunktstagande i denna sak

Lördagen den 26 maj e. m.

55 Nr 40.

så fort som möjligt och under tiden låta denna provisoriska lag äga Om fortsatt
giltighet tillsvidare under ännu ett ar. o .. . av den s. k.

Det är ju dock så, att denna lag verkar på det sättet, att i de delar norriä„dska
av dess tillämplighetsområde, där lagen icke är behövlig, förekomma förbudsicke
heller några fastighetsförvärv, på vilka den blir tillämplig. Om- lagen
fattningen av lagens tillämpning står ju i proportion till antalet av bo- (Forts.)
lagsförvärv av fastigheter.

Då lagrådet enhälligt och utan närmare yttrande tillstyrkt förslagets
framläggande, är jag säker om, att det varit just hänsynen till
kontinuiteten inom lagstiftningen, som föranlett lagrådet att intaga
denna ståndpunkt.

Greve Spens påpekade nu vidare några olägenheter, som skulle
följa av att förnya lagen. Jag vill därtill säga, att jag i justitiedepartementet
förvissat mig om att ifrågavarande ärenden mycket fort — ibland
redan efter några veckor — nå fram till sitt avgörande. Jag har vidare
förvissat mig om, att man i de län, där egnahemsköp av bolag och med
dem jämställda mest förekomma, icke har erfarenhet av några olägenheter
av lagen, enär köpen avslutas under förutsättning av ett såsom
visst emotsett tillstånd och så får man beslut därom efter ett par, tre
veckor.

Greve Spens påpekade vidare, att denna lag innebär å viss punkt
en skärpning i förhållande till den norrländska förbudslagen. Det är
formellt sett riktigt, men reellt betyder denna skärpning ej så mycket,
ty vi hava ingen nämnvärd tillgång på skogsmark utöver husbehovet i
södra och mellersta Sverige.

Jag skall på dessa skäl, herr greve och talman, be att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr Ekman, Karl Johan: Herr talman! Denna lag innebär
ett så oerhört ingrepp i den privata äganderätten, att man icke kan
låta frågan passera utan att försöka göra gällande rättens synpunkter.

Herr Petrén yttrade, att när man en gång har stiftat en sådan lag
som denna, låt vara provisoriskt, bör man också låta den fortfara att
gälla, till dess man får se, hur det går med den definitiva lagstiftningen
i ämnet. Det är ju dock orimligt att framställa ett sådant krav. Det
skulle betyda, att man aldrig skulle kunna upphäva ett provisorium, även
om man finner dess skadlighet. Man kunde då råka ut för ganska betydande
äventyrligheter i lagstiftningsvägen.

Att denna lagstiftning är olämplig för södra och mellersta Sverige,
om den också kan ha något berättigande för Norrland, torde väl vara en
allmänt utbredd mening. Jag tror, att missnöjet med denna lag är mycket
allmänt. Herr Johanson i Huskvarna och hans meningsfränder ha också
påpekat, att den kan vara och även är direkt skadlig särskilt för en så
viktig sak som egnahemsbildningen. Med avseende härå skall jag be att
få erinra om vad som anföres i den kungl. propositionen. Där lämnas
en redogörelse i korta drag för hela den s. k. jordfrågan. Dåvarande
departementschefen börjar med att säga, att det angelägnaste föremålet

Nr 40. 56

Lördagen den 26 maj e. m.

Om fortsatt
tillämpning
av den s. k.
norrländska
förbudslagen.

(Forts.)

för lagstiftningsåtgärder i jordfrågan är att bilda egnahem. Han säger,
att de olika frågor, som rymmas inom ramen för jordfrågan, kunna
grupperas efter vissa huvudlinjer. »I förgrunden framträder önskemålet
att genom bildandet av nya jordbruk kunna bereda utväg för en större
befolkning att av jordbruksnäringen vinna sin utkomst.» Han talar
särskilt om egnahemsbildningen; denna har »sedan lång tid tillbaka
varit föremål för statsmakternas omvårdnad genom de åtgärder, som
vidtagits för att främja grundandet av egna hem å jordbruksduglig
mark». Han fortsätter med att säga, att dessa strävanden för att underlätta
egnahemsbildningen hittills fortgått på frivillighetens väg, men han
anser, att man också bör genom tvångsåtgärder bereda möjlighet till
ett nödvändigt jordförvärv, och för detta ändamål behövs bland annat
ett ingripande på lagstiftningens väg mot en osund spekulation i jordbruksfastigheter.
Förslaget söker nu vinna detta syfte genom att för
bolag och föreningar stadga koncession såsom villkor för jordförvärv.
Men när man nu stadgar koncessionsplikt för bolag och föreningar och
låter detta drabba även egnahemsbolag och egnahemsföreningar, råkar
man i alldeles bestämd motsägelse till vad man förut sagt sig vilja vinna
genom lagstiftningen i jordfrågan. Man tar tillbaka med den ena handen
vad man velat giva med den andra. Huvudsyftemålet är att gagna
egnahemsbildningen, men detta syftemål motverkas direkt genom en lag
som den förevarande.

Nu skulle ju detta missförhållande kunna avhjälpas genom att,
såsom motionärerna påyrkat, i lagen gjordes undantag för egnahemsbolag
och egnahemsföreningar, men i det förslag, som nu föreligger,
kan man icke påyrka en sådan ändring, och därför finns icke någon
annan möjlighet än att yrka avslag på förslaget om förlängning av
denna provisoriska lag.

Det har icke uppvisats, att denna lag varit till något gagn i södra
och .mellersta Sverige. I Kungl. Maj: ts proposition finnes icke ett ord
om att den skulle kunna vara till något gagn, utan departementschefen
säger endast, att det »synes», som om nu gällande provisoriska förbud
mot bolags och föreningars jordförvärv inom de landsdelar, vilka icke
äro underkastade norrlandslagstiftningen, bör tillsvidare upprätthållas.
Departementschefen är alltså icke ens säker på saken; han säger, att
det synes, som om förbudet borde upprätthållas, och han söker ett stöd
för denna förmodan i jordkommissionens framställning. Det är ju naturligt,
att jordkommissionen, som föreslår en definitiv lagstiftning i
denna riktning, gärna skall vilja se, att den provisoriska lagen upprätthålles.
Men man bör allt fota sina förslag och sina åtgärder på en
fastare grund, i synnerhet när det gäller en lagstiftning, som så oerhört
ingriper i vad som hittills ansetts vara rätt och som måste anses fortfarande
överensstämma med verklig rättvisa.

JKungl. Maj: t har alltså icke förebragt något skäl för den föreslagna
förlängningen av lagen. Vad lagrådet beträffar, som herr Petrén
åberopar, skulle jag dock vilja tro, att dess utlåtande är mera av
formell natur. Lagrådet har ju icke att yttra sig om förslagens politiska

Lördagen den 26 maj e. m.

57 Jfr 40.

innebörd, och här har för lagrådet icke förelagts något annat än den lilla
paragraf, som propositionen nu avser och som allenast innehåller, att
1921 års lag skall fortfara att gälla tillsvidare intill den 1 juli 1924.
Vad lagrådet yttrat sig om är endast avfattningen av denna giltighetsbestämmelse;
något annat kan icke inläggas i lagrådets korta uttalande,
än att lagrådet lämnar denna bestämmelse utan anmärkning. Av lagrådets
yttrande har Kungl. Maj: t alltså icke kunnat hämta något stöd
för själva lagen.

Icke heller utskottet har kunnat prestera något hållbart skäl, varför
man skulle kunna fortsätta med denna lagstiftning, som ingen kan påstå
ha varit till någon nytta utan, som tvärtom motionärerna påvisat,
ha varit direkt till skada för egnahemsbildningen eller för vad som
genom lagstiftningen på detta område skulle vinnas.

Jag anhåller alltså, herr talman, att få instämma i yrkandet om avslag
på utskottets hemställan.

Herr Petrén, Bror: Herr talman! Med anledning av den
siste talarens yttrande ber jag att få tillägga några korta ord till vad
jag nyss anförde. Det är ju så, att ståndpunkt av statsmakterna inom
kort väl skall tagas i själva sakfrågan. Därvid föreligga ej blott tvenne
möjligheter, den ena att statsmakterna skulle frångå den uppfattning,
som har fått uttryck i den provisoriska lagstiftningen, och den andra,
att samma uppfattning skulle även i fortsättningen i allo av statsmakterna
hävdas och lagen således göras definitiv. En tredje linje, vilken
jag för min del skulle vilja tro är den sannolika, är, att vissa delar av
mellan-Sverige anses med avseende å hithörande förhållanden så likartade
vissa av de trakter, för vilka den norrländska förbudslagen är
gällande, att det anses lämpligt, att lagen utsträckes utöver den gräns,
intill vilken den f. n. gäller.

Jag vill vid denna sena timma anföra endast ett par siffror, som
visa förhållandena i de län, som jag därvidlag närmast tänker på. I Örebro
län äro bolagens jordförvärv i närvarande stund uppe i 36,8 % av
hela arealen i länet, i Västmanlands län i 23 %, och något liknande torde
förhållandet vara i de delar av Gävleborgs och Kopparbergs län, för
vilka den norrländska förbudslagen icke är gällande. Jag tror, att vad
som anfördes av den siste talaren icke är riktigt, då han säger, att ingen
kan påstå, och ingen har kunnat påstå, att denna lag fyller något berättigat
behov. Jag vill däremot säga, att från vederbörande myndigheters
sida omdömet å åtskilliga håll är ett annat. Jag har gått igenom alla
yttranden, som hava inkommit över jordkommissionens definitiva förslag
i denna del, och jag skulle här kunna föredraga från 8—10 länsstyrelser
tillstyrkande i större eller mindre mån just på denna punkt. Jag
tror därför icke, att herr Ekman har rätt att säga, att ingen har kunnat
yttra något sakligt till förmån för behovet av lagens bibehållande. Jag
har yttrandena här i min hand, och jag skall be att få hålla dem tillgängliga
för herr Ekman utan att behöva genom uppläsning föra deras
innehåll till kammarens protokoll.

Om fortsatt
tillämpning
av den s. k.
norrländska
förbudslagen.

(Forts.)

Nr 40. 58

Lördagen den 26 maj e. m.

Om fortsatt
tillämpning
av den s. k.
norrländska
förbudslagen.

(Forts.)

Greve Spens: Utskottets ärade ordförande ställde en fråga direkt
till mig, som jag vill besvara. Utskottets ordförande frågade: Är
det riktigt och klokt att upphäva lagen för en del av de områden, för
vilka lagen gäller och där den kan behövas? Därtill vill jag svara, att
detta beror naturligtvis på, om olägenheterna eller fördelarna av lagen
äro störst. Då lagen enligt min uppfattning är obehövlig för större delen
av de områden, för vilka den gäller, anser jag, att olägenheterna för den
större delen av områdena mer än väl uppväga de fördelar, som kunna
vinnas för de mindre områden, där lagen kan bliva nyttig.

Jag ber att få vidhålla mitt avslagsyrkande.

Herr Ekman, Karl Johan: Jag skall gent emot herr Bror
Petrén be att få säga, att först och främst vitsordas i utskottets utlåtande,
att i ett stort antal av yttranden för det definitiva förslaget detsamma
helt och hållet avstyrkes. Det kan väl icke vara utan grund. Vidare
vill jag säga, att då herr Petrén framhåller, att i Örebro län och
andra län en mängd jordförvärv av bolag förekommer, så bevisar det
rakt ingenting, ty meningen är väl icke att förfölja bolagen, att förbjuda
dem att förvärva fastigheter, utan meningen med lagstiftningen
är, såsom det heter i statsrådsprotokollet, att förekomma en osund
fastighetsspekulation. Ha de verkligen gjort sig skyldiga till en sådan
osund fastighetsspekulation? Det är därpå det hela hänger. Jag tror
icke, att herr Bror Petrén kan våga påstå det.

Herr Åkerman: Herr förste vice talman! Då mitt namn

står under propositionen i denna fråga, kan det ju vara i sin ordning,
att jag säger några ord, innan debatten avslutas. Jag vill först fästa
herr Ekmans uppmärksamhet på ett par saker, emedan herr Ekman
pekat på ordalagen i den kungl. propositionen och därav velat draga
den slutsatsen, att propositionens framläggare icke varit säker på sin
sak, säker på att det var lämpligt att framlägga den. Det kan man väl
icke påstå, då det i propositionen står:

»Därest man anser sig icke böra redan nu slå in på den av jordkommissionen
föreslagna koncessionslagstiftningen, synes nu gällande
provisoriska förbud mot bolags och föreningars jordförvärv inom de
landsdelar, vilka icke äro underkastade norrlandslagstiftningen, böra
tillsvidare upprätthållas. Härutinnan befinner jag mig i överensstämmelse
med jordkommissionen, vilken i skrivelse den 7 december 1922
i anledning av remiss uttalat den uppfattning, att under förutsättning,
att förslag till definitiv lagstiftning rörande rätten till jordförvärv icke
kunde föreläggas 1923 års riksdag, giltighetstiden för nu ifrågavarande
provisoriska lag borde ytterligare förlängas. Denna förlängning har
synts mig böra tillsvidare avse ett år, o. s. v.» Jag frågar: Kan man
verkligen därav draga den slutsatsen, att jag icke skulle vara säker
på min sak? Det är väl i allt fall rätt vanligt, att man i så här mera
högtidlig stil uttrycker sig något blygsamt, det erkänner jag, men jag
har icke varit det minsta osäker, därom kan herr Ekman vara över -

Lördagen den 26 maj e. m.

59 Nr 40.

tygad. Och jag tror, att det skulle vara en ganska uppseendeväckande
händelse, om riksdagen, i det läge frågan är, skulle fatta ett sådant
beslut som att vägra denna lags prolongation. Besinna dock, mina herrar,
att nu föreligger detta jordkommissionens utlåtande!

Herr Ekman sade vidare, vad som man får höra varenda gång,
när det är fråga om en social lagstiftning, att det är ett ingrepp i
äganderätten. Jag tror icke, att man kan kalla det ett ingrepp i äganderätten.
Ifråga om bolag så är ju bolagets rättskapacitet ingenting annat
än en juridisk konstruktion, och då man erkänner ett bolag såsom
juridisk person, så är det lagstiftarens rättighet att tillägga denna
person precis det mått av rättigheter, som lagstiftaren finner lämpligt.
Om man finner lämpligt att lägga band på bolagens jordförvärv, så
bestrider jag, att man kan kalla det för ett ingrepp i äganderätten.

Vad sedan egnahemsföreningarna beträffar, så är det att märka,
att för dem finnas inga undantag i den gällande norrlandslagen,
och det var väl mycket därför de icke ha kommit med i de andra lagförslagen.
Men om man i likhet med herr Ekman tyckte, att det var
så viktigt att få in en bestämmelse därom, hade det väl icke varit
otänkbart att man med god vilja i utskottet arbetat ihop en dylik bestämmelse
i stället för att av berörda förhållande finna en förevändning
att slå ihjäl hela lagen.

Det kunde vara mycket annat att säga, men utskottets ärade ordförande
har så utförligt bemött invändningarna mot lagen, att jag tillsvidare
kan inskränka mig till att yrka bifall till det framlagda lagförslaget.

Herr Petrén, Bror: Jag begärde ånyo ordet för att i största
korthet bemöta herr Ekmans senaste replik. Herr Ekman skiljer sig
från andras ståndpunkt genom att säga, att han redan nu är färdig
med sitt slutliga omdöme i denna fråga. Andra hava intagit en mera
betänksam ståndpunkt. Sålunda har exempelvis greve Spens, liksom
ock dennes medreservant, herr von Sydow, i fjolårets debatt i frågan
uppriktigt sagt ifrån, att de under behandlingen av detta ärende kommit
till den uppfattningen, att det är sannolikt ytterligare vissa delar
av landet, som kunna behöva denna norrländska förbudslagstiftning.
Jag vill citera endast ett yttrande i enahanda riktning från en så
auktoritativ myndighet å detta område som lantbruksstyrelsen. Denna,
som ju står dessa förhållanden rätt så nära, säger: »Skäl torde tala
för ett utsträckande av den norrländska förbudslagens tillämplighet
till åtminstone vissa delar av landet i södra och mellersta Sverige.»

Herr Ekman säger, att det är icke avgörande för frågan, om det
är stora delar av ett län, som lida under bolagsvälde, utan det
som är avgörande är, om det är en osund fastighetsspekulation,
som bolagsväldet driver i respektive län. Jag vill gentemot detta
säga, att om det är så, att jordarealen i ett län till mer än
en tredjedel gått över i bolagens händer, är detta för mig ett
starkt skäl att få undersökt, huruvida detta är en sund utveck -

Om fortsatt
tillämpning
av den s. k.
norrländska
förbudslagen.

(Forts.)

Kr 40. 60

Lördagen den 26 maj e. m.

Om fortsatt
tillämpning
av den s. k.
norrländska
förbudslagen.

(Forts.)

ling, som man sålunda är inne på, och jag skulle vilja säga, att
erfarenheten endast från Värmland har för mig påtagligen visat, att
det har varit de starkaste skäl för att det länet tidigare bort komma
under den norrländska förbudslagstiftningen. Jag vill därmed ingalunda
hava sagt, att det finnes nog vägande skäl för en utsträckning
av lagen till hela södra och mellersta delen av Sverige. Jag har själv
en annan mening. Jag tror dock, att vissa delar av mellan-Sverige
skulle ha gagn och behov av denna lagstiftning.

Herr Ingeström: Jag kan icke annat än uppträda mot herr
Ekman, när han säger, att‘det förevarande lagförslaget är ett ingrepp
i den fria äganderätten. Jag ser tvärtom däri ett skydd för äganderätten,
på så sätt, att äganderätten bevaras åt jordbrukarna, ty därom
kunna vi väl alla vara eniga, att det är bra mycket bättre och lyckligare
för landet, om den svenske bonden äger den svenska jorden än
att ett mer eller mindre svenskt bolag gör det. Jag tror, att det är
till det allmännas väl, att jorden är i sin brukares hand. Jag tror också,
att herr Ekman ger mig rätt i, att den ecklisiastika jorden för närvarande
tydligt utvisar, hur olämpligt det är, att jorden icke får vara
i jordägarens hand, och att det hade varit synnerligen lyckligt, om på
det området kunde åstadkommas den egnahemsbildning, som herr
Ekman här så livligt förordat.

Greve Spens sade, att lagen under de år den verkat egentligen
icke haft någon betydelse, därför att industrien legat nere under depressionstiden
och bolagen sålunda icke haft förutsättningar att köpa
jord. Nu vilja bolagen köpa, och därför kommer lagen att bli skadlig.
Jag har en helt annan uppfattning. När bolagen nu vilja köpa
jord, då är lagen mer behövlig än någonsin. Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr förste vice
talmannen jämlikt föreliggande yrkanden gjorde propositioner, först
på bifall till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet
hemställt samt vidare därpå att kammaren skulle avslå såväl Kungl.
Maj: ts ifrågavarande proposition som den i ämnet väckta motionen;
och förklarade herr förste vice talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och anslogs
en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som bifaller vad andra lagutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 18, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslås såväl Kungl. Maj: ts ifrågavarande proposition
som den i ämnet väckta motionen.

Lördagen den 26 maj e. m.

61 Nr 40.

Omröstningen företogs,
utfallit sålunda:

och vid dess slut befunnos rösterna hava

Ja — 62;

Nej — 13.

Föredrogs ånyo första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande
nr 16, i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen
med begäran om förslag till lönereglering för befattningshavare vid de
ecklesiastika konsistorierna m. m.

I en inom första kammaren väckt och till första kammarens första
tillfälliga utskott för behandling hänvisad motion, nr 15, hade herr
Bergqvist hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t
begära, att Kungl. Maj: t ville låta utarbeta och till riksdagen inkomma
med förslag till ny lönereglering för befattningshavarna vid de ecklesiastika
konsistorierna och i samband därmed avgiva förslag rörande den
förstärkning i arbetskrafter vid dessa konsistorier, som kunde finnas av
förhållandena påkallad.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på åberopade grunder
hemställt, att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Herr Bergqvist: Jag anser mig, trots att utskottet avstyrkt
den av mig väckta motionen om lönereglering för befattningshavare vid
de ecklesiastika konsistorierna, böra yttra några ord till förmån för
denna motion.

Den lilla grupp av befattningshavare, varom det här är fråga, befinner
sig i en synnerligen ogynnsam ställning och har många gånger
givit uttryck åt sina bekymmer, att den icke har lyckats få någon lönereglering.
Den reglering, som 1902 ägde rum för de ordinarie befattningshavarna
i konsistorierna, blev så knappt tilltagen, att den var otillräcklig
redan då, och sedermera har den, eftersom penningvärdet sjunkit,
blivit allt mera otillräcklig. Vidare finns det vid konsistorierna en
del befattningshavare, som väl få räknas såsom fast anställda, ehuru de
icke äro uppförda på någon stat utan få sina avlöningar av vissa expensmedel,
som ställas till konsistoriernas förfogande. Det -är verkligen
tragiskt med dessa tjänstemän, och när man vill slå ett slag för dem,
så råkar ärendet också komma på en sådan tidpunkt av dygnet, att man
icke kan trötta kammaren med att något närmare utveckla skälen för
förslaget. Jag vågar icke heller sätta kammarens tålamod på alltför
stort prov i det avseendet nu vid denna sena timme, men jag vill säga,
att jag hade hoppats, att utskottet skulle hava kunnat behandla min
framställning något mildare. Utskottet säger i stället, att »för ifrågavarande
befattningshavare torde för lång tid framåt nuvarande avlöningsgrunder
komma att förbliva gällande». Det är således icke någon
utsikt till ljusning.

Om lönereglering
vid de
ecklesiastika
konsistorierna
m. fn.

Nr 40. 62

Lördagen den 26 maj e. m.

Om lönereglering
vid de
ecklesiastika
konsistorierna
nt. m.
(Forts.)

Ett skäl, varpå utskottet har stött sitt avstyrkande utlåtande, kan
jag omöjligen gilla, nämligen åberopandet av det statsfinansiella läget.
Visserligen är det sant, att det är ett tryckt statsfinansiellt läge för närvarande,
men denna grupp av befattningshavare är så fåtalig, att en reglering
av dess löner sannerligen icke skulle alltför mycket betunga budgeten.

Ett annat skäl, som också framhålles av utskottet, är det, att konsistorierna
böra omorganiseras, innan lönereglering genomföres för befattningshavarna.
Ja, herrarna känna väl till, hur det varit med denna
fråga om konsistoriernas omorganisation. Det är visst 5 olika gånger,
som kommittéer hava tillsatts för utredning av saken, men alla dessa
utredningar hava lagts på hyllan. Den senaste utredningen torde också
komma att röna samma öde. Skola befattningshavarna vänta på denna
omorganisation, så få de nog bereda sig på att både do och begravas
utan att få någon reglering.

Det framhålles också vidare, att tjänstgöringsförhållandena i konsistorierna
äro så olika, att man på den grunden icke skulle kunna införa
någon reglering. Vad beträffar notarierna och amanuenserna vid
domkapitlen, så finns det verkligen redan en lönereglering, ehuru den
är gammal och uråldrig. Därtill har sedermera kommit en provisorisk
lönereglering. Det bör därför för denna grupp icke vara någon omöjlighet
att reglera löneförhållandena. Det är visserligen sant, att genom
den provisoriska löneregleringen deras avlöningsförhållanden väsentligt
förbättrats, men det är väl att märka, att dessa provisoriska tillägg till
lönen få icke räknas dem tillgodo som underlag för blivande pension.
Vad däremot beträffar de extra biträdena och vaktmästarna, så är
deras ställning synnerligen lös, De hava ingen säker och tryggad anställning,
och när de hava arbetat kanske hela sitt liv, så stå de utan
möjlighet att kunna erhålla pension.

Tjänstgöringen är olika, heter det i utskottets betänkande, men jag
tror, att om utskottet hade sett närmare på de siffror, som utskottet
självt har införskaffat, så skulle utskottet hava funnit, att det är icke
så mycket tjänstgöringen, som är olika, utan tvärtom avlöningsförhållandena,
vilka äro synnerligen olika. Här ser man t. ex. av den tablå,
som är vidfogad utskottets utlåtande, att ett extra biträde i Linköping
för 3 timmars tjänstgöring om dagen har 1,450 kronor, under det att
t. ex. ett kvinnligt biträde i Härnösand för 5 timmars tjänstgöring
endast har 800 kronor. Om man ser på tablån, så är det ingen rimlig
proportion mellan resp. tjänstgöringar och avlöningar. Ser man på
vaktmästarnas tjänstgöring och löner är samma förhållande rådande
där, att avlöningarna äro rätt olika trots lika tjänstgöring. Detta förhållande
hade bort mana snarare till att göra en undersökning för att
rätta till detta än att avstyrka min begäran. Detta synes mig vara uppenbart.

Den grupp av befattningshavare, varom jag talar, är visserligen
liten, men man bör väl i alla fall söka tillse, att den får sin rätt. Riksdagen
har nyligen angående en annan visserligen större och på den so -

Lördagen den 26 maj e. m.

63 Nr 40.

ciala skalan högre stående tjänstemannagrupp uttalat en förväntan, att 0m löneregKungl.
Maj: t måtte framlägga förslag om lönereglering till nästa års Jer''^gsmdt-^
riksdag. Jag undrar, om det icke skulle vara lika stort skäl, att även konsistoriel
för denna lilla grupp, ehuru den är oansenlig, göra en hemställan i na m. m.
samma syfte till Kungl. Maj: t. (Forts.)

Statsutskottet har icke heller ställt sig så avvisande som det tillfälliga
utskottet. Vid behandlingen av en motion angående vaktmästare
vid de ecklesiastika konsistorierna uttalade sig statsutskottet mycket
gynnsamt och välvilligt om densamma, men sade, att det icke kunde i
det sammanhanget och utan närmare utredning taga upp saken.

Ja, jag skall icke nu trötta kammaren längre med denna sak, men
jag ber i alla fall att få yrka bifall till min motion, och således hemställer
jag, att första kammaren måtte för sin del besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj: t begära, att Kungl. Maj: t ville låta utarbeta och till
riksdagen inkomma med förslag till ny lönereglering för befattningshavarna
vid de ecklesiastika konsistorierna och i samband därmed avgiva
förslag rörande den förstärkning i arbetskrafter vid dessa konsistorier,
som kan finnas av förhållandena påkallad.

Herr Pauli: Herr förste vice talman, mina herrar! Det är, som
herr Bergqvist påpekade, en långt framskriden timme, och jag skall
därför söka fatta mig så kort som möjligt.

Herr Bergqvist har redan refererat huvuddragen av frågans läge
och även huvudpunkterna i utskottets motivering för den avvisande
ställning, som utskottet här har intagit. Herr Bergqvist beklagar, att
utskottet icke har behandlat hans förslag mildare, och jag skall då begagna
tillfället att säga, att om det icke har kommit till synes i den korta
motivering, som utskottet har avgivit, så har det i alla fall inom utskottet
funnits en mycket livlig önskan, att något skulle kunna göras
för denna grupp av befattningshavare. Men utskottet har funnit de skäl,
som för närvarande tala mot en definitiv lönereglering, vara av så
vägande natur, att vi därför icke gärna kunnat komma med ett tillstyrkande
av bifall till motionen.

Det är ju här fråga om två ganska skilda slag av befattningshavare
vid konsistorerna, nämligen en å ena sidan notarier och amanuenser
och å andra sidan extra biträden och vaktmästare. Beträffande
notarier och amanuenser har motionären själv nämnt, att de icke
för närvarande — skulle man kunna säga — alldeles sitta i sjön, då de
dock genom en provisorisk reglering ha fått ett lönetillägg. Det blir
visserligen icke alltid så gynnsamt ställt för dem med denna anordning,
men i varje fall ha de det icke så dåligt, att det kan betecknas såsom
något nödläge, vilket skulle behöva medföra några omedelbara åtgärder.

Mera behjärtansvärt är förhållandet med avseende på de extra biträdena
och vaktmästarna, men den stora svårigheten där är den, att
såväl tjänstgöringen som också avlöningarna äro synnerligen ojämna.

Jag medger som sagt ytterst gärna det önskvärda i att något kunde

Kr 40. 64

Lördagen den 26 mai e. m.

Om lönereglering
nid de
ecklesiastika
konsistorierna
m. m.

(Forts.)

göras i motionens syfte, men jag tycker icke man kan förneka, att det
framgår av de av utskottet anförda siffrorna, att tjänstgöringsförhållandena
äro ytterst olikartade, och jag vill dessutom här påpeka en sak,
som icke framgår av betänkandet, nämligen att utskottet har inhämtat
uppgifter som visa, att tydligen många av dessa extra biträden och vaktmätare
sköta sin tjänst som bisyssla till någon huvudsyssla. Allt detta
bidrager ju att försvåra en lönereglering för dem.

Men för utskottet har den avgörande synpunkten — utom det allmänna
statsfinansiella läget för närvarande — varit, som herr Bergqvist
påpekade, uppskovet med domkapitlens omorganisation. Man måste ju
säga, att när det är fråga om en institution som de svenska ecklesiastika
konsistorierna, om vars framtid man vet så ytterst litet, så är det
mycket svårt att komma med förslag till någon definitiv lönereglering.
Vi veta, att det sista förslaget om domkapitlens omorganisation, som gick
ut på att det skulle bliva en arbetsuppdelning inom konsistorierna i fråga
om ärenden som tillhöra kyrkan och sådana som tillhöra skolväsendet,
skulle hava medfört en utvidgning av deras personal. Utredningen har
emellertid, som herr Bergqvist framhållit, lagts på hyllan, och vem vet
med den nuvarande raska utvecklingen av vårt skolväsende, om dessa
konsistorier med tiden över huvud taget komma att taga någon befattning
med skolväsendet eller om detta kanske endast kommer att ske
i mycket ringa mån. Deras arbetsuppgifter kunna således komma att
högst betydligt inskränkas eller i varje fall underkastas stora förändringar.

När man har en så föga definitiv organisationsgrund att bygga på, är
det ju ganska svårt att begära, att man på denna grund skall kunna
bygga en definitiv lönereglering. Utskottet har därför, ehuru visst icke
med så lätt hjärta, sett sig nödsakat att hänvisa till provisoriska åtgärder
för att avhjälpa de svårigheter, som alldeles säkert finnas för åtskilliga
av dessa befattningshavare. Man får gå fram på mera tillfälliga
vägar, t. ex. genom enskilda motioner i något ömmande fall, då det behöves
pension, och i övriga fall medelst framställningar från respektive
konsistorier.

Jag har alltså velat framhålla, att utskottets ståndpunkt alls icke har
dikterats av någon bristande välvilja. Jag tror, att utskottet i detta fall
har varit lika välvilligt som statsutskottet. Det är endast dessa sakskäl,
som ha varit bestämmande för vårt ståndpunktstagande.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet
med de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner, först på
bifall till vad utskottet i nu ifrågavarande utlåtande hemställt samt
vidare på bifall till den i ämnet väckta motionen; och förklarades den
förra propositionen, som upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Lördagen den 26 mai e. m.

65 Nr 40.

Herr andre vice talmannen erhöll på begäran ordet
och yttrade: Jag får hemställa, att kammaren ville besluta, att statsutskottets
utlåtande nr 122, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition
angående lån till svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, måtte uppföras
främst bland två gånger bordlagda ärenden på föredragningslistan
för måndagens plenum.

Denna hemställan bifölls.

Justerades ytterligare protokollsutdrag för denna dag, varefter
kammarens sammanträde avslutades kl. 12,37 på natten.

In fidem

G. H. Berggren.

Förslå kammarens protokoll 1923. Nr ./o.