1921. Andra kammaren. Nr 35

ProtokollRiksdagens protokoll 1921:35

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1921. Andra kammaren. Nr 35.

Onsdagen den 27 april, f. in.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Föredrogos var för sig och hänvisades till statsutskottet de på
kammarens hord liggande motionerna nr 339 och 340 av herrar
Starbäck och Holmgren, nr 341 av herr Laurén, nr 342 av herr
Leander m. fl, nr 343 av herr Hansson i Stockholm, nr 344 av herrar
Kaijser och Block, nr 345 av herr Hansson i Gärda samt nr
346 av herr Billqvist m. fl.

§ 2.

Första sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtanden
nr 1 och 2, som nu föredrogos, bordlädes åter.

§ 3.

Fortsattes den vid kammarens sammanträde nästlidna gårdag
avbrutna föredragningen av andra kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtande, nr 7, i anledning av väckta motioner om skrivelse
till Kungl. Maj:t i fråga om kristendomsundervisningen i folkskolorna;
och lämnades därvid enligt förut skedd anteckning ordet till

Herr Rydén, som yttrade: Herr talman, mina herrar! I
den form, vari frågan om ändring i den fastställda undervisningsplanen
för rikets folkskolor föreligger vid behandlingen av utskottets
utlåtande här i kammaren, förefaller den ju icke. vara
av allt för stora principiella eller praktiska mått. I realiteten
har frågan emellertid en mycket större vidd. Det torde nämligen
vara så — därom finns ingen tvekan — att den petitionsrörelse,
som igångsatts i landet och över vilken myndigheterna
nu som bäst hålla på att yttra sig, den ställning 1920 års kyrkomöte
intog, likasom ock den motion, som här i kammaren är
framburen av herr Pehrsson i Göteborg, varslar om att striden
om folkskolans kristendomsundervisning visst icke begränsar sig
till frågan om timtalet, utan att striden rör hela den stora reform,
anm genomförts på ifrågavarande område. Framför allt gäller stri Andra

kammarens protokoll 1921. Nr 35. 1

1 fråga, om
Icnstendomsundervisningen
i
folkskolorna.

Nr :>5. 2

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 kristen™1 den ifrån (^eras sicla, som drivit fram denna opinionsrörelse, om
domsunder- man skall få tillbaka kristendomsundervisningen i dess gamla gevisningen
i stalt eller man skall bli tvungen att forma in den efter det nya
folkskolorna, såsom detta skisserats till sina allmänna drag i undervisnings(Forts.
) planen. 6

Jag tror därför, att kammaren skall förstå mig, ock detta icke
bara på grund av kela den serie av-angrepp, för vilka dels jag
personligen men framför allt denna undervisningsplan under ett
års tid varit utsatt — om jag betraktar det som min plikt att taga
UPP frågan om den nya kristendomsundervisningen uti kela dess
Vl(id, om jag betraktar det som en uppgift att åtminstone försöka
att lägga fram de ledande grundtankarna i denna reform ock se
till, vad som uti det gamla kar varit nödvändigt att få bort, för
att kunna genomföra en verklig, till djupet gående reformering
av kristendomsundervisningen.

Jag vill då till en början erinra därom, att vår svenska folkskola
under åtskilliga årtionden kar både bland skolans lärare ock
bland föräldrar ock allmänheten blivit utsatt för starkt klander
därför att skolans ämnesurval ock skolans arbetsmetoder icke varit
avpassade efter det praktiska livets behov. Det har anmärkts i fråga
om ämnesnrvalet i skolan, att man tagit alltför liten hänsyn till
va,d som är nödvändigt för barnen för deras kommande uppgifter
i livet. Ulan bär beträffande arbetsmetoderna med rätta anmärkt,
att de varit ensidigt inriktade på minnets utveckling, att utanläsning
och plugg spelat alltför stor roll i vår svenska undervisning,
att skolan brustit i att försöka utveckla barnens tanke- och
självverksamhet, att den gamla pedagogiska satsen att i skolan
Hira genom att göra kar blivit eftersatt. Kraven ka därför samlat
sig på att av den gamla bok- ock pluggskolan skapa vad vi inom
, pedagogiska kretsar brukat kalla för arbetsskolan.

Jag skall ej gå djupare in på dessa problem. Jag vill bara
ställa upp dem som en bakgrund, mot vilka man bör se hela den
reform, som man genom folkskolans nya undervisningsplan velat
genomföra på detta område, detta även när det gäller kristendomsundervisningen.
Man bör komma ihåg att den nya planen för
kristendomsundervisningen är en detalj i detta stora arbete för att
lägga om undervisningen i våra folkskolor från pluggskolans till
arbetsskolans typ.

Jag anser mig vidare böra förutskicka - vad som för resten
ligger i öppen dag att när det gäller att reformera beträffande
ett så ömtåligt ämne som kristendomsämnet, så möta synnerligen
stora svårigheter. På ingen punkt äro människorna så ofördragsamma
som när det _ gäller religiösa spörsmål; aldrig fasthänga
människor så segt vid det^ gamla som när det gäller dessa ting.
Pa kanske intet annat område gå meningarna så starkt i sär om
själva undervisningens planlägghing som när det gäller detta ämne.
rfäi diskutera de vuxna frågan: skall det finnas kristendomsundervisning
i skolan eller inte? Många anse, att ur religionsfrihetens
synpunkt kristendomsämnet bör borttagas, andra återigen förmena,

Onsdagen den 27 april, f. in.

3 Nr 35.

att kristendomsämnet är det så över alla andra dominerande i vår l fråga, om
svenska skola, att det över huvud taget icke kan bli tillräckligt <Uyn^d(,r_
väl tillgodosett. Hur skall man lörena dessa motsättning ■ _ visningen i

Så också när det gäller stoffet för undervisningen: å ena sidan folkskolorna.
kräver man, att om möjligt skolan göres konfessionslös, så att ej (Forte.)
skolans religionsundervisning blir färgad av en viss bekännelse;
å andra sidan kräver man, att kristendom sundervisningen skall
läggas strängt dogmatisk i anslutning till inom kyrkan gällande
lärosatser. Hur skall man förena dessa motsättningar t

Vidare möta vi motsättningarna beträffande tiden för ämnet.

Somliga hålla före, att vår förutvarande kristendomsundervisning
har haft en oskäligt lång tid. Detta har motarbetat framkomsten
av kristet tänkesätt och kristen känsla hos barnen genom det innötande,
mekaniserande och ständiga återtagandet av ett och detsamma,
som skapat leda hos barnen mot själva ämnet; därför kräves,
att tiden skall väsentligt inskränkas. Det påpekas också från
den sidan, att det är så många andra för det medborgerliga och
praktiska livet nyttiga och nödvändiga ämnen, som måste ha sin
tid, och att därför kristendomsämnet icke får breda ut sig mer än
vad som är oundgängligen nödvändigt. Ä andra sidan har man
en riktning, som lag är säker på att det finns åtskilliga representanter
för här och var i bygderna, vilken ej ens anser den gamla
undervisningstiden i kristendom på 5—6 timmar i veckan tillräcklig.
Jag kan nämna att jag sett schemata, som upptaga större
antal kristendomstimmar än nyssnämnda, och detta så sent som
vid tiden för den nya undervisningsplanens antagande. Hur förena
dessa motsättningar?

Jag tror, att man måste konstatera, att vem som än skulle
haft att lösa den här föreliggande frågan, skulle ha ställts inför
den fullständiga ogörligheten att här ändra någonting utan att
väcka strid. Hur man än gör, blir det alltid på något håll missnöje
och strid. Så har det varit i alla tider, så långt i allt fall
som jag kunnat följa reformer på kristendomsundervisningens område
tillbaka, att ingen reform kunnat skapas utan oro och strid,
uppslitande strid mången gång inom vårt folk, där man från olika
läger har sett så väsentligt olika på det nya.

Jag har därför kommit till den uppfattningen, att, när man
skulle skapa om på detta område, det icke fanns någon annan
möjlighet än att ordna det nya efter hållbara pedagogiska regler
och vissa ledande grundsatser av allmän giltighet. Jag angav
dessa ledande grundsatser i mitt yttrande till statsrådsprotokollet,
när undervisningsplanen utfärdades. I korthet voro de tre: l:o)
Kristendomsundervisningen skall vara så ordnad, att den är lämplig
för barn. 2:o) Den skall avse att bibringa kunskap om kristendomens
uppkomst, innehåll och utveckling, med huvudtyngden
lagd på Jesu liv och förkunnelse. 3:o) Religionsfrihetens grundsats
skall vid undervisningen tillgodoses, så långt detta kan ske i
en skola med obligatorisk religionsundervisning. För det forsta
av dessa krav, för kravet på en för barnen lämplig undervisning i

»r 35. 4

Ousdagen den 27 april, f. m.

^ om kristendom, hav katekesen fallit. I agitationen mot den nya underdomsunder-
visningsplanen och dess konstitutionellt ansvarige har det frarnvisningen
i ställts sa,. som om detta avskaffande av katekesen skulle innebära
folkskolorna, ett verkligt slag mot kristendomen, som om det varit fråga om
(Forts.) att ^kristna vårt folk, som om kristendomens vara eller icke vara
i vårt land hängde på denna lärobok. Katekesens avskaffande har
betecknats såsom ett bryskt övergrepp, som stode i strid med värt
folks önskan. Det har talats om katekesen såsom en oförliknelig
barnabok, som genom århundraden ägt bestånd. Jag tror därför,
att JaS Sör rätt — inte minst med hänsyn till den strid, som helt
visst kommer att från vissa håll fortsättas långt efter det vi voterat
om dessa motioner här i kammaren — om jag något utförligare
går in på det, som för mig står som det viktigaste i den
ändring i kristendomsundervisningsplanen, som genomfördes 1919,
nämligen att katekesen avskaffades och att kristendomsundervisningen
i stället omlades till en närmare anslutning till bibeln.

Jag vill da till en början framhålla, att går man tillbaka
genom tiderna, så skall man snart finna, att frågan om katekesens
vara eller icke vara såsom barnabok i våra skolor är mycket gammal.
Det är mera än 100 år sedan här i landet stod en strid om
denna sak. Det var fram emot den tiden, när vårt nya statsskick
grundades. Den då gällande av ärkebiskop Svebilius utarbetade
katekesen hade av livet och erfarenheten befunnits olämplig, och
man hade ansett sig nödsakad vidtaga åtgärder för att åstadkomma
en förbättring på detta område. Uppdraget gavs som bekant åt
ärkebiskop Lindblom, som också vid 1809—1810 års riksdag i
prästeståndet framlade sitt förslag till ny katekes, ett förslag,
som sedermera av ståndet antogs. Det bör emellertid för dem,
som så starkt hålla på katekesen såsom nästan ett pedagogiskt
underverk, framhållas, att redan inom prästeståndet vid 1810 års
riksdag, där detta stånds s. k. ecklesiastik-pastoral-utskott hade
att yttra sig över det Lindblomska katekesförslaget, framfördes
den anmärkning, som sedan genom mer än 100 år varit huvudanmärkningen
mot en kateketiserande lärobok över huvud, nämligen
följande: »Onekligt är även, att en lärobok ställd i frågor
och svar mera övar minnet än tankeförmågan och att begreppen
säkrare och fastare inskärpas, då ur ett sammanhängande stycke
lärjungen själv nödgas taga ut svaren på de frågor en skicklig
lärare ur desamma framletat». Lindblom själv varnade i någon
mån för alltför långt driven utanläsning. I den »Erinran för Skollärare»,
varmed han inledde sin katekes, g av han bl. a. den anvisningen,
»att icke till utanläsning förelägga barnet något, som det
icke, efter sina förmögenheter, begriper samt tillika erkänner såsom
sant, nyttigt och användbart i levernet».

Katekesutanläsningen tog, sedan den Lindblomska katekesen
fastställts, stor omfattning. Gång efter annan ser man i början
av 1800-talet klagomål i press och riksstånd över den överhandtagande
förflackning av kristendomsundervisningen, som framväxt
i anslutning till den Lindblomska katekesen. Jag kan nämna ett

Onsdagen den 27 april, f. m.

5 Nr H5.

exempel från 1833—1.4 års riksdag. Då väcktes en motion i 1 fråga om
ämnet i ridderskapet och adeln av den månglärde professor Gustaf (k) ™“ue™der_
Cederschjöld. Han önskade en kristendomsundervisning lagd när vianingen i
mare i anslutning till naturvetenskapen. Han yttrade där: »Kate- folkskolorna.
kesen är i avseende på innehållet full av dogmatiska spetsfundig- (Fort*.)
heter, kanhända nödvändiga uti reformationens första tider men
numera av ingen nytta och i alla fäll föga lämpade efter menige
mäns fattning. I avseende på formen tyckas ämnena förekomma
i en mindre god ordning, för att rätt kunna fattas och med säkerhet
i minnet bibehållas. Dessutom är själva framställningen i
frågor och svar helt visst olämplig.» Det stod i prästeståndet den
7 maj 1834 en lång debatt om detta ämne, varvid prästeståndet
avvisade reformkraven. Men å andra sidan förenade sig alla de
tre övriga riksstånden om att redan nu, 25 år efter det den Lindblomska
katekesen hade börjat användas, hos Kungl. Maj:t begära
uppdrag för prästerskapet att genom särskilda deputerade utarbeta
förslag till ändringar och förbättringar i katekesen.

Sedan den lagstadgade folkskolan 1842 tillkommit, blevo ropen
på att få till stånd en ändring i den kristendomsundervisning,
som bedrevs i skolan, allt kraftigare. Sålunda väcktes en motion
1856 av den för alla humanitära strävanden så varmt intresserade
godsägaren och publicisten Tersmeden. Hans motion avsåg att få
till stånd en förändring i kristendomsundervisningen i ungefär
samma riktning, som nu har blivit verklighet. Den gången avslogs
motionen av två av stånden men bifölls av de tva övriga.

Vid 1859—60 års riksdag blev det en fullkomlig resning av Sveriges
bondeklass mot katekesen och katekesutanläsningen.. Det var märkvärdigt
nog en västgötabonde, J. M. Lundahl i Stenstorp, som
anförde denna bonderesning mot katekesen. Han väckte. i bondeståndet
en motion, som, såsom ofta fallet var med motionerna i
bondeståndet på den tiden, var tämligen konturlös i sin avfattning,
men vars innenåll och mening var den, att han ville ha till stånd
förbud genom lagstiftningsmakten mot all utanläsning av utvecklingen
till den då gällande katekesen. Lundahl hade själv tidigare,
efter vad han anger i sitt yttrande, varit skollärare. . Han
var nu bonde. Med honom instämde redan den dag, då motionen
väcktes, inte mindre än 45 av bondeståndets ledamöter. Och i 15
anföranden av representanter i bondeståndet från olika delar^av
landet välsignades denna motion. Motioner i syfte att få till stånd
en förbättrad kristendomsundervisning väcktes också inom prästeståndet
samt ridderskapet och adeln.

Det är ganska intressant, och det är i viss män vägledande
för vad som händer nu att se vad som hände då. Sedan detta
ärende hänvisats till allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, lyckades
prästerna där åstadkomma ett avstyrkande av samtliga
föreliggande motioner. Och när ärendet kom före i prästeståndet,
så var det givet, att det blev avslag. Men i de övriga stånden
ingrepo personer i olika levnadsställning och representerande, efter
vad man kan finna, i övrigt rätt olika uppfattningar i allmänna

Sr 35. 6

Onsdagen den 27 april, f. in.

I fråga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

frågor. De ingrepo samfällt för att få till stånd en utrensning av
katekesutanläsningen i våra skolor.

Det skulle föra mig för långt att kär lämna citat av kela den
rad av tal, som vid dessa tillfällen köllos. Temat i vad som då
yttrades ock vad som sedermera kar anförts mot den undervisning,
vi käft i skolorna, var det, att katekesen utgjort en olämplig lärobok,
som drivit fram minneskunskap på bekostnad av hjärtats
bildning; vi ka haft en undervisning, som kos barnen åstadkommit
leda till ämnet i stället för kärlek till ämnet. Icke minst riktade
sig vreden under dessa debatter mot den anda, som i skolan skapades
— även när det gällde andra ämnen — genom en ohejdad iitanläsning.
Jag skall icke taga några citat från ridderskapet ock adeln
samt borgarståndet, ehuru där förekomma åtskilliga intressanta
ock tänkvärda uttalanden. Men jag kan icke neka mig att i denna
kammare återgiva några ord av några talare från bondeståndet,
detta därför att bondeståndet verkligen tog i med synnerlig skärpa
och förde denna fråga, trots prästeståndets motstånd, ut ur dödvattnet.
Jag skall taga ett citat av en bonde från nordligaste
Sverige, ett av en bonde från mellersta Sverige och ett av en bonderepresentant
från sydligaste Sverige.

Joseph Oscar Almqvist från Norrbottens län yttrade: »Om
någonsin yttrandet: ''bokstaven dödar, men anden gör levande’, kan
tillämpas, så är det i denna fråga. Detta yttrande synes mig vara
en profetia icke allenast om katolska religionens andedödande, utanlästa
böner, utan ock om den svensk-Lutherska kyrkans all sann
kristendom förkvävande utanläsning av den långa och invecklade
Lindblomska förklaringen över lilla katekesen. Bägge omhuldas
dock troget av dessa kyrkors prästerskap, som icke vilja inse, att
folket, oaktat all skicklighet i utanläsning, dock saknar den sanna
anda, som alltid är en ovillkorlig nödvändighet för en sann kristendom.
Man får därför ej undra, att personer, trängtande efter eu
vidsträcktare upplysning i religionssaker, skilja sig från en kyrka,
som icke kan eller vill uppfylla deras andliga behov. Att de ofta
bliva bedragna i sin väntan är beklagligt, men ännu beklagligare
är det att vårt prästerskap varken självt vill meddela eller låta i
skolorna meddela det uppväxande släktet en urförligare förklaring
över kristendomens sanningar, än som kan vinnas genom det papegojlika
upprepandet av Lindbloms katekes.»

En annan bonderepresentant, som sedermera gjort sig känd i
vår riksdagshistoria, var A. W. Uhr från Närke. Han yttrade i
en replik till en talare, som förmenat, att man kunde på två ä tre
år lära sig långkatekesen utantill: »Ja bevars! Jag minnes ett
barn, som vid 6 års ålder kunde katekesen ifrån pärm till pärm.
Detta hindrade likväl icke att, då det skulle läsa sig fram till sin
första nattvardsgång, sådant lät sig göra icke utan stor svårighet.
Det . man begriper riktigt, glömmer man icke, men, vad man icke
begriper, glömmer man lätt.»

Och den i Skåne så högtbetrodde Sven Rosenberg från Kristianstads
län förmenade, att »då vi nu i 300 år hållit på med vår

Onsdugen den 27 april, f. in.

7 Nr »o.

atekesutanläsning, sä torde det väl vara på tiden, att man tager 1

ett steg framåt». . „ domsunder Ståndet

beslöt med mer än dubbel majoritet att ej, såsom visningen ?
ridåerskapet och adeln samt borgarståndet gjort, bara återremittera folkskolorna.
ärendet och därmed giva utskottet en bakläxa, utan de beslöto att (1''orts.j

omedelbart kräva, såsom beslutet lydde, »att vid första kristen(lomsundervisningen
så inom församlingen som vid folk- och elementarskolorna
endast må användas Luthers lilla katekes jämte nödig
bibelförklaring och följaktligen utanläsning av den Lindblomska
katekesförklaringen, eller den, som i dess ställe må varda antagen,
upphöra och denna i stället blott till ledning för lärare och såsom
läsebok för barnen begagnas».

Jag kan icke neka mig att även nämna något om prästeståndets
behandling av ärendet vid denna riksdag, därför att denna
är så vägledande för vad som sedan har hänt och vad sony nu för
tiden händer. I prästeståndet voro tonerna helt andra än i de tre
världsliga stånden. Visserligen höjdes även där enstaka röster för
en reform och bland dem den bekante kyrkoherden "Wennerström
i Botkyrka, som väckt en motion, avseende att genom pristävlan
få till stånd en lärobok i kristendom. Han yttrade om katekesutanläsningen
följande: »Detta är alldeles samma metod, som följes,
när man lär en papegoja tala. Man upprepar för fågeln en fras
så länge, tills den, genom hörseln uppfattad, kan av det läraktiga
djuret efterpladdras. Men lika litet, som fågeln vet vad. han säger,
lika litet vet ett barn vad det läser på ovanbeskrivna sätt.

Och vad blir väl den naturliga följden av en dylik läsning, så
vanhedrande för en förnuftig varelse och dock så vanlig, jag hade
så när sagt så oundviklig med den nu antagna undervisningsmetoden?
Jo, slöhet i förståndet samt avsmak för religionen och dess
sanningar. Hunde det da icke vara skäl att under dylika förhållanden
våga ett steg, som möjligen kunde förbereda ett bättre sakerhus
skick?»

Han och hans få meningsfränder talade emellertid för döva
öron. Som belysande för ståndets allmänna syn på kristendomsundervisningen
må anföras ett inlägg av en kyrkoherde Ternström.

Jag förmodar, att här är mer än en, som känner igen hans tankevana’
från vissa trakter av vårt land. »Man har förgätit», sade
han? »att de viktigaste, de väsentligaste^ kristendomsläror äro trosartiklar,
beräknade, icke på att förstås, utan att tros. Vem av
oss själva, om han levde i hundrade, ja tusende år och oupphörligt
sysselsatte sig med Skrifternas rannsakande, skulle någonsin
förstå allt Guds ord? Det är ju ett ord för evigheten: ’ett vatten,
däri ett lamm kan vada, men en kamel drunkna, ett hav vars
botten intet mänskligt sänklod når. ’Så högt som himlen är över
jorden, äro mina tankar över edra tankar’, säger Herren. Och
gives där icke även i barnens lärobok, i lillkatekesen, sådana trosartiklar,
sådana mysterier eller troshemligheter, som äro över,
ehuru icke emot förnuftet? Vad äro de tre artiklarna och läran
om Sakramenterna annat? Försöke den som kan att begripa eller

Nr 35. 8

Onsdagen den 27 april, f. m.

IhrZaen°m ? barne?, att förstå’ vad det tl]1 exempel är, att Jesus Kristus
domsunder. ar ?an“7? och sann människa i en person; att vattnet i förening
visningen i ordet är nya födelsens bad; att brödet och vinet är Kristi

folkskolorna, sanna väsentliga lekamen och blod o. s. v.?»

: Korts.) Prästeståndet avslog motionerna, men genom de tre ståndens

beslut blev ärendet återremitterat till allmänna besvärs- och ekonomiutskottet.
Vid den förnyade behandlingen där bortkompromissades
det väsentligaste av vad bondeståndet genom sin stora resning
mot katekesläsningen velat åstadkomma. Det blev till slut
en kompromiss, rätt så intetsägande, men i vart fall avläts en
skrivelse till Kungl. Majrt mot att katekesutvecklingen finge användas
annat än som handledning för läraren.

Den dåvarande ecklesiastikministern greve Henning Hamilton
som inom ridderskapet och adeln uttalat sig emot de väckta motionerna,
lade skrivelsen på hyllan. Först efter den de Geerska
ministärens tillkomst, då F. F. Carlson blivit chef för ecklesiastikdepartement,
togs ärendet upp. Då utfärdades det bekanta
cirkuläret till domkapitlen den 12 maj 1865 angående katekesutanläsningen.
Cirkuläret var så svävande avfattat och till intet förbindande,
att. det aldrig kom att spela någon praktisk roll. Undervisningen
i folkskolan nämndes icke ens med ett ord i cirkuläret.
De äldre inom kammaren torde ännu minnas, huru en del
seminarierektorer efter dess utkommande framdrevo en rent virtuosmässig
katekesdrill vid kristendomsundervisningen.

. Den stora bonderesningen mot katekesplugget år 1860, vilken
otvivelaktigt hade sin upprinnelse i den religiösa väckelserörelsen
kring förra århundradets mitt, kom sålunda genom prästerskapets
och de konservativas samfällda ansträngningar att rinna ut i sanden.

börjar nu ett nytt skede i historien på detta område. Året
1866 innebar en omvälvning i fråga om våra politiska institutioner.
l)e gamla riksstånden försvunno, och den befattning prästeståndet
ensamt tidigare haft med vissa kyrkliga ärenden överfiyttapa
det nyskapade kyrkomötet. Denna institution fick från början
en reaktionärare karaktär än det forna prästeståndet. Ledamöterna
_ av prästeståndet hade ej kunnat utses allenast med hänsyn
till sm ståndpunkt i de rent kyrkliga frågorna. Då som nu omfattade
riksdagens arbete i främsta rummet allmänna lagstiftningsfrågor
samt statsutgifternas reglering, och härför behövde även
prästerskapet utse praktiskt dugliga och allmänt kunniga representanter.
Därför fanns städse inom detta stånd ett antal präster
med en vidare syn på även de kyrkliga ärendena. Ståndet både
ock over sig pressen av de tre världsliga stånden, som i en mäno-d
ting kunde latta bindande beslut mot prästerskapets Önskningar.

Kyrkomötet kom däremot att — enligt mycket underliga valgrunder
— utses uteslutande med hänsyn till de kyrkliga fråo-ornas
behandling. Församlingen har därför allt från sin första tillkomst
haft ett ytterligt ensidigt reaktionärt kynne.

o Redan vid det törsta kyrkomötet, år 1868, upptogs katekestragan
till behandling. Det skedde i en motion av domprosten

Onsdagen (len 27 april, f. in.

9 # Nr :r>.

Torén, samma motion i vilken han påyrkade den revision av den >
Wallinska psalmboken, som nu omsider fört kyrkomötet i konflikt (jom„UM(if,r.
med den stora folkopinionen i vårt land. Problemställningen blev visnuujen i
nu en helt annan än år 18(»0. Nu gällde det att skaffa en be- folkskolorna.
kännelsetrogen katekes och en renlärig psalmbok. Folkvreden mot (Kons.)
katekesplugget skulle avledas genom att en ny katekes skreves,
kortare än den Lindbiomska, men också rensad från de pelagianska
inslag, som denna ansågs inrymma. Jag nämner inom parentes,
att pelagianismen som bekant var en riktning inom den äldsta
kristna kyrkan, som starkt betonade de goda gärningarnas betydelse
för de kristna, en riktning som tidigt fördömdes av kyrkan.
Kyrkomötet var också praktiskt taget enigt om angelägenheten i
att få en ny katekes till stånd. En röst lät emellertid skorrande
i den höga hörsamligen. Den kom från ett lekmannaombud för Härnösands
stift, en då trettioårig lektor i kristendom vid ett av statens
allmänna läroverk, Paul Peter Waldenström. Ett par små
brottstycken ur hans anförande i den form det återgives i dåtida
kyrkomötesprotokoll må bringas i erinran. Han yttrade bl. a.:

»En allmän klagan över långkatekesen för spordes över hela landet.

Och vidare, månne vi här i landet endast skola oupphörligt reparera
och lappa det gamla, utan att någonsin sätta något nytt och
dugligt i stället för det gamla och odugliga? Månne det ej vore
bättre, att då odugligheten är bevisad, helt och hållet riva ned,
då man har en fast grund att bygga på?» Och litet längre fram
yttrade han: »Då det vore fråga om kristendomsundervismngen,

vore det enda, man hade att fästa sig vid, kunskap i kristendom
och det sätt, varpå denna kunskap bäst kunde vinnas, ej vid något
annat. Man borde ock lägga vikt vid skillnaden emellan utanläsning
och minneskunskap, komma ihåg att det som ej läses utantill
ofta kommer både förståndet och hjärta till godo.»

Det dröjde fyra årtionden efter detta Waldenströms inlägg
i kyrkomötet, innan han tick återkomma dit. Däggande ett av
hans främsta inlägg återigen katekesen, visserligen icke den Lindblomska
utan den ur barnaundersvisningens synpunkt vida omöjligare,
som under mellantiden drivits fram till antagande.

Jag skall emellertid ej gå händelserna i förväg. 1868 års
kyrkomötesskrivelse i katekesfrågan föranledde tillsättandet av en
kommitté, som avlämnade sitt förslag till 1873 års kyrkomöte.

Efter två dagars debatt förkastades detta förslag med 22 röster
mot 33. Efter tredubbla voteringar, därvid i en även den förseglade
sedeln fällde utslaget, antogs med 28 röster mot 25 ett av
biskop Björling framställt skrivelseförslag om att förslaget matte
överses och omarbetas.

Genom dessa mänga voteringar kom kyrkomötets slutliga
skrivelseförslag att närmast av eu ren slump inrymma några ord
mot ett katekesförslag, grundat på en allt för starkt dogmatisk
framställning och saknande oumbärliga tillämpningar i etiskt avseende.
Debatten låg emellertid efter helt andra linjer. Och den
kommitté, som tillsattes för att till nästa kyrkomöte utarbeta det

Nr 35. 10

Onsdagen den 27 april, f. in.

I fråga om definitiva katekesförslaget, fick i kyrkomötets nye ordförande, ärdamsunder-
^biskop Sundberg, och hans medarbetare just ingen sammansättvisningen
i i* aS■ som gav förhoppningar om mindre dogmatik och mera etik
folkskolorna, i den blivande katekesen.

(Fons.j Kom så 1878 års kyrkomöte och därmed det Sundberg-Bringska

katekesförslaget. Det var från början klart, att förslaget med
några mindre ändringar skulle gå. Enstaka invändningar gjordes
visserligen aven från prästerligt håll, bl. a. av biskop Björck, som
sökte få in litet mera av etiska moment i katekesutvecklingen, men
allt, som prästerliga avdelningen motsatte sig, blev av kyrkomötet
avslaget. Träffande karakteriserade en av mötesmajoritetens talare
ställningen sålunda: »Den väsentligaste anmärkning, man

gjort mot Lindbloms förklaring av Luthers lilla katekes, har väl
varit, att_ densamma, med avseende a själva bekännelsen, g av anledning
till någon tvekan eller osäkerhet, varemot man enhälligt
uttalat den mening, att det nu föreliggande förslaget är fullkomligt
bekännelsetroget, och ingen anmärkning av de många, som harblivit
gjorda, har i detta hänseende blivit mot förslaget framställd.
»

Nej, man hade fått eu bekännelsetrogen katekes! Men vad
som saknades i den nya, det pekade några lekmannaledamöter på.

Sålunda yttrade rådmannen och riksdagsmannen Torpadie från
Kalmar: »Jag vill icke dölja, att jag från min ståndpunkt sak na-1''

i det. föreliggande katekesförslaget åtskilliga bland de etiska
element, vilka innehallas i den Lindblomska katekesen.»

Dalabonden Liss Olof Larsson, som erkände behovet av en nv
katekes, yrkade avsla,g, då han fann det föreliggande förslaget
vara behäftat med sadana brister, att han hellre ville »låta det
bliva vid det gamla än att taga ett nytt, som det antagligen på
en lång tid skulle bliva svårt att vinna någon ändring uti».

0 av mest vördnadsbjudande bonderepresentanter, som
Skane under det förra århundradet sände till riksdagen, nämligen
Ola Jönsson i Kungshult, kunde ej heller sjunga det nyas odelade
lov. Han yttrade bl. a.: »Man väntade sig av det nya förslaget
stora fördelar, men jag får såga, att förhoppningarna om dessa fördelar
hava för mig betydligt minskats, sedan jag tagit kännedom
om förslaget. Det kan icke nekas, att den vinst, som skulle uppkomma
därigenom att detta katekesförslag är kortare än den Lindblomska
förklaringen, bleve ganska . ringa. Något kortare, och
kanske icke så obetydligt, är det visserligen, men det är i alla
fåll för vidlyftigt, och förhållandet blir att det som hittills föranleder
ett mångfaldigt katekiserande. Först läser man Luthers katekes,
sedan förklaringen däröver, och så kommer ytterligare den
förklaring skollärarna göra över denna förklaring, ty det är en
sanning, som var och en, som bevistat en examen i folkskolan,
maste erkänna, att skollärarna hava eu synnerlig benägenhet att
förklara förklaringen. Varifrån de få denna benägenhet, om det
är vid seminarierna eller icke, det vet jag ej, men säkert är att
det går för vida med detta förklarande. När barnen sedermera

Onsdagen den 27 april, f. in.

11 Nr ilo.

lana för prästen, skall lian ytterligare giva förklaringar, och det / ""

blir på detta sätt ett ofantligt utandande.» dommnder Landshövding

Curry Treffenberg, ridderskapets och adelns tfilll- visningen i
peramentsfulle talare är 18(55 mot det nya representationsskieket, folkskolorna.
gjorde energiska ansträngningar att förhindra utanläsning av den (Forts.)
nya katekesutvecklingen. Han försökte avpressade ledande kyrkomännen
ett klart besked om deras avsikter i detta hänseende, då
han bl. a. yttrade: »Jag vet naturligtvis icke om det skett med
eller utan avsikt, men det är dock vissa symtomer, som gorå att
jag misstänker meningen verkligen vara den, att den nya läroboken
skall läsas utantill liksom förut Lindbloms katekes.. Jag erinrar
mig nämligen mycket väl, hurusom under debatten i katekesfrågan
vid förra kyrkomötet man hörde allmänt uttalas den asiaten,
vilken jämväl av det utskott, som behandlade min motion i
frågan, uttryckligen uttalades, att utanläsning av ensamt Luthers
lilla katekes vore otillräcklig för att grundlägga en ändamålsenlig
kristendomsundervisning. Hetta är det ena skälet varav jag sluter,
att även den nya katekesen är ämnad till utanläsning. Let andra
skälet är, att i den nya läroboken finnes använd den för utanläsningen
särdeles inbjudande och för makliga lärare särdeles bekvämliga
frågeformen. För mig vill det synas, som vore det nya katekesförslaget
ett olyckligt mellanting, på det sätt nämligen, att boken
är för lång, om meningen är att den skall läsas utantill, men för
kort, om meningen är att den skall huvudsakligen utgöra en väg- .
ledning för religionsläraren.»

Något klart besked i ord fick han visserligen icke. Men voteringen
om hans motion gav svar pa tal. Fastän biskop Landgren0
och teologie professor Skarstedt jämte ett antal lekmän understödde
honom i debatten, avslogs den med 44 röster mot 14.

Kyrkans ledande män hade segrat både i fråga om katekes och
katekesutanläsning. Den 11 oktober 1878 stadsfäste Kungl. Maj:t
den nya katekesen. Alla de önskningar, som så enträget framburits
av den svenska bondeklassen om att få en damm satt mot katekesplugget.
, voro för långa tider grusade.

Det må nu tillåtas mig att parentetiskt säga några ord till
jämförelse mellan innehållet i den nya och den gamla katekesen.

Man hade tidigare på prästerligt håll klagat över den Lindblomska
katekesens »vacklande i läran», samtidigt som den nya betecknats
såsom »fullt bekännelsetrogen». Undersöker. man saken närmare,
finner man, att anmärkningarna mot den Lindblomska katekesen
främst riktade sig emot — likasom i fråga om vissa psalmer i Wallins
psalmbok — pelagianska inslag i katekesutvecklingen. Dygd och
goda gärningar hade fått för stort utrymme i denna barnabok.

Jag skall anföra ett par exempel.

I den Lindblomska katekesen fanns ett stycke nr 80: »Vad
nytta medför arbetsamhet?» Svaret lydde: »Arbetsamhet befordrar
hälsa och välstånd, hindrar många tillfällen till synd, hjälper oss
att emotstå onda begärelser, bidrager till tröst och sinnesstyrka
under motgången.» Detta stycke ansågs vara pelagianskt och ströks,

v 35. 12

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 kristen™ nhuru d?* 0äaD? den?a daS tcrde med sin djuPa levnadsvisdom

Kristen- bevaras 1 varf-, folka minna l^All r

kristen
domsunder
visning en i
folkskolorna.
• Korts.;

bevaras i vårt folks minne på många båll.

Jag skall anföra ytterligare några korta exempel på skillnaden
mellan gammalt och nytt. Det fanns i den Lindblomska katekesen
ett stycke, nr 222: »Huru visar sig tron, sann och levande?»
»JNär hon är verksam i kärlek, dygd och goda gärningar.» Motsvaranäe
stycke, nr 152, i den Sundberg-Bringska katekesen svarar
pa iragan: »Huru visar det sig, att människan har liv i Kristus?»
hvar: »Att människan har liv i Kristus visar sig därigenom att
hon i sm Frälsares efterföljd villigt lyder Guds bud och icke uppsåtligen
syndar.»

Jag tror herrarna själva kunna döma, vilket som barnen bäst
kunna begripa, och om karaktären av de ändringar, som skedde.

0 Ännu ett exempel vill jag nämna, det är hämtat från det
svaraste område, som funnits inom kristendomsundervisningen
nämligen det som avser nattvarden. Det fanns i den Lindblomska
katekesen ett stycke, nr 362, som svarar på frågan: »Huru skola
vi bereda oss till den heliga nattvarden?» Svaret lydde: »Vi skola
pröva oss själva och eftersinna, 1 om vi hava en rätt ånger över
vara synder; 2 om vi tro att Gud, för Kristi skull, dem förlåter
och det bekraftar genom den heliga nattvarden; 3 om vi bära ett
försonligt hjärta till alla våra ovänner; 4 hava ett allvarligt uppsåt
att bättra vårt leverne.» I den nya katekesen blev det i stället
ett stycke, nr 266, som lyder: »Vad böra vi iakttaga till undvikande
av ovårdig nattvardsgång?» »Vi skola under bön till Gud
pröva vårt hjärta och vår vandel efter hans ord.»

De anförda exemplen må vara nog för att visa den allmänna
tendensen i 1878 års katekesrevision. Det är möjligt, att utrensningen
av stycken med ett allmänt förnuftigt och mera allmänt
kristet innehåll skapade en dogmatiskt renlärig katekes. Men att
det nya innebar någon förbättring för barnaundervisningen, kan
ingen tro, som med oförvillat omdöme vill pröva saken. Ja<» vidhåller
här vad jag flera gånger tidigare i den allmänna diskussionen
uttalat: den Sundberg-Bringska katekesen innebar i viktiga
avseenden en väsentlig försämring ur kristendomsundervisningens
synpunkt mot den gamla Lindblomska långkatekesen. Kyrkans
reaktionärer hade hemfört segern under en gest utåt, att de qått
med pa en efterlängtad reform.

Den nya katekesen mottogs bland vår allmoge på många håll
med stor misstro. Jag minnes detta från min egen tidigaste barndpm.
Da prästerna emellertid segrat i striden och följaktligen de
ej både anledning att iscensätta och organisera opinionsrörelser
mot det nya, förekom denna gång ingen samlad agitation i stor
stil, såsom vi blivit vana att sedermera se vid varje tillfälle, då
en verklig förbättring genomförts å kristendomsundervisningens
område. °

Folkskolans lärare sökte på lojalaste sätt undervisa enligt den
nya katekesen. Prästerna använde i stor utsträckning sin maktställning
som skolrådsordförande för att befordra katekesutanläs -

Onsdagen den ''SI april, f. in

13 Nr 35.

ningen. När jag tänker på den undervisning, som under dessa t fråga om
den nya katekesens första är kom mig personligen till del av en donSS^Ler_
vördad och i övrigt skicklig lärare i min hemsockens tolkskola, dä visningen i
rinner mig i minnet biskop Agardhs karakteristik av 1850-talets folkskotorna.
katekesläsning: »Både frågor och svar äro överlästa såsom rollerna (Forts.;
vid ett skådespel. Läraren har sin roll att framsäga, lärjungen
sin; men för säkerhets skull behåller läraren boken för att tjäna
till'' sufflör både för sig och lärjungen. När ett ord i det inlärda
stycket blivit av lärjungen glömt, så tiger han tvärt, och det ända
intill dess läraren tillviskar detta ord, då åter ordströmmen kommer
i gång, uti vilken detta ord utgjorde liksom en fördämning.

En del lärare göra sig icke ens besväret att sufflera det glömda
ordet, utan skickar lärjungen helt enkelt tillbaka att läsa omigen
hela stycket för det han glömt ett ord. Det är otvivelaktigt,
att ett sådant lärosätt icke blott binder begreppet vid ord, utan
borttager även den vördnad, varmed kristendomslärorna borde upp Jag

vädjar till många av Er mina herrar i denna kammare:
känner0 Ni igen kristendomsundervisningen sådan som den här är
skildrad?

Förhållandena vid folkskoleseminarierna voro mångenstädes
ännu i slutet av 1800-talet i här berörda avseende helt enkelt
fruktansvärda. Hela kristendomsundervisningen var alltjämt inriktad
på utanläsning av katekesen, på ett begreppsmässigt sönderdelande
av lärostoffet, vilket drivits till det rent otroliga. Vid
sidan av biskop Billings och seminarierektor Norléns katekeshandböcker
förekommo digra s. k., luntor, anteckningar efter vederbörande
kristendomslärares lektioner, som mot ganska dryga avträdesbelopp
gingo i arv från den ena lärjungegenerationen till den
nästa, och vilkas ordagranna inpluggande alltid tillförsäkrade sin
äo-are ett gott kristendomsbetyg. Den, som har intresse för. att
se huru ett av dessa mönstra till handledningar såg ut, hänvisar
jag till en liten broschyr om »Vår seminarieundervisning», vilken
för cirka femton år sedan utkom och hade en ung Göteborgslärare,
numera ledamot av denna kammare, till författare.

När man tänker tillbaka på allt detta elände, som sedermera
återspeglat sig ute i folkskolan vid våra barns undervisning i
kristendom, så förundrar man sig icke över att kraven på en genomgripande
reform, trots allt prästerligt motstånd, snart ånyo
vuxo sig starka.

Under 1880-talet var det visserligen tyst kring katekesfragan.

Man prövade det nya och samlade sina erfarenheter. Men på 1890-talet kom frågan på nytt upp. _ _ »

Två motsatta strävanden gjorde sig gällande. A ena sidan
finna vi de ledande statskyrkomännen, som arbeta på katekesväldets
befästande. Sålunda motionerade biskop Billing vid 1893 års kyrkomöte
i anslutning till en kungl. skrivelse om ändring i kyrkolagens
l:a §, att Luthers stora och lilla katekes skulle erkännas såsom
»förklaring av svenska kyrkans lära», en motion som i något modi -

N r 35. 14

1 fråga orr,
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna
(Forts.)

Onsdagen den 27 april, f. m.

* Gerad form kyrkomötet gjorde till sin. Lagförslaget förföll visserligen
genom riksdagens bestämda hållning, men tendensen är
i uppenbar. Och vid 1898 års kyrkomöte beslöts en skrivelse till
. Kung! Majrt om ett komplement till 1878 års katekescirkulär, däri
anbefalldes, att Luthers stora katekes skulle användas såsom läsebok
»att därigenom», som det heter, »lilla katekesens enkla och
praktiska förstånd desto säkrare måtte komma till sin rätt». Må
vara att motionären i detta fall var den för kristendomsundervismng
i Luthers anda svärmande domprosten Pehr Eklund _ mo tionen

togs omhänder av andra, som hade klart för si<r vad den
kunde omvändas till, och skulle helt visst, därest den ej av regeringen
lagts på hyllan, kommit att verka till ytterligare förvär-
rande av barnaundervisningen i kristendom.

Jämsides med dessa strävanden inom kyrkomötet framväxte
utanför dess krets kraven på en för barnaundervisningen bättre
avpassad lärobok i kristendom. Lärarna vid våra folkskolor funno
snart, att de med 1878 års katekes kommit ur askan i elden. Och
inom vårt folk levde nu som vid förra århundradets mitt vid sidan
om kyrkan en stor religiös rörelse, som samlat sig kring kättaren
vid 1868 års kyrkomöte P. P. Waldenström.

Pe frireligiösa vände sig med styrka mot skolans och kyrkans
bokstavskristendom och krävde katekespluggets avskaffande.

År 1903 hade dessa stämmor vunnit en sådan styrka, att riksdagens_
båda kamrar på motion av Fridtjuv Berg beslöto en skrivelse
till Kungl. Maj:t om åtgärder för den år 1878 antagna katekesutvecklingens
ersättande såsom lärobok med en ny efter barnaalderns
mottaglighet och behov avpassad handledning i den kristna
tros- och sedeläran.

År pudel förelädes 1903 års kyrkomöte. De ledande prästerna
sökte till en början att på nytt fuska bort detta reformkrav genom
att förorda »en varsam revision» av 1878 års katekes. Det visade
sig emellertid, att man ej kunde komma undan opinionen ens inom
kyrkomötet för så billigt pris. Män som teologie professor Frans
August Johansson, biskop von Schéele, kyrkoherden i Klara doktor
fetrandell, den gamle bergfast konservative förstakammarledamoten
lektor oäve m. fl. krävde i vältaliga och bestämda ordalag anslutning
till riksdagens beslut. Inför denna situation måste »den varsamma
revisionens» vänner sträcka vapen. Men de passade på att
förbinda sm anslutning till riksdagens beslut med den förklarande
förutsättningen, »att Luthers lilla katekes allt framgent borde förbliva
underlaget för ungdomens undervisning i kristendom». Villkoret
blev, ,so.m få se> ödesdigert för hela arbetet på en ny
Järobok för kristendomsundervisningen.

Uppdraget att skriva den nya läroboken lämnades professor
Johansson, som säkerligen ägde viktiga förutsättningar för detsamma.
Han misslyckades. Det förslag, som han framlade, utdömdes
från alla håll.

t.,.,frågai1 togs ånyo upp vid 1908 års kyrkomöte, och viddetta
tilltälle var Waldenström efter sin 40-åriga bortovaro åter med i

Onsdagen (lön 27 april, f. in.

15 Nr 35.

kyrkomötet. Hans stora tal den gången mot katekesen innehåller
sådana sanningar, att varje människa med oförvillat omdöme måste
instämma i desamma. Jag skall återkomma till den saken. Han
höll dä sitt stora räfst- och rättartal mot katekesen. Kyrkomötet
skärpte emellertid nu sitt krav på Luthers lilla katekes såsom
underlag för den begärda handledningen därhän, att den »både i
fråga om innehåll och tankegång» skulle bli ledande.

Så tillsattes 1911 den s. k. katekesnämnden. Den bestod av
teologer och skolman, framstående kyrkans män och pedagoger.
Meningen var att försöka genom fri tävlan mellan olika författare
få till stånd en ny lärobok i kristendomskunskap. Nämnden skulle
pröva de förslag som framkommo, och under årens lopp utarbetades
här i landet en hel rad nya katekesförslag, som underställdes
katekesnämndens prövning. Men alla utdömdes, och nämnden fick
till slut själv i uppdrag att skriva en ny katekes. De båda härvid
mest verksamma männen i denna nämnd torde hava varit de nyss
utnämnda biskoparna Rundgren och Einar Billing, som förmodligen
gjorde, vad de kunde, för att lå fram något nytt. Det nya försiaget
förelåg år 1917 i arbetet »Yår kristna tro». _ Jag tror, att
den pedagogiska världen sällan varit så enstämmig i att uttala
sitt avstyrkande omdöme som i detta fall.

Under tiden växte i riksdagen och bland folket den övertygelsen,
att man icke kunde lösa kristendomsundervisningen på det
sätt, kyrkomötet tänkte sig. Man började komma underfund med
att det som utgjorde så att säga blacken om foten vid alla dessa
strävanden att få till stånd en ny lärobok i kristendom var just
Luthers lilla katekes. Det var den som omöjliggjorde denna uppgift,
och denna växande opinion tog sig också uttryck i en motion,
som väcktes vid 1915 års riksdag i denna kammare och som också
i huvudsak av kammaren bifölls. Däri påyrkades, att undervisningen
i kristendom komme att grundas på bibeln eller i särskilda
läseböcker sammanförda bibeltexter, utan användande av dogmatiska
läro- eller läxböcker. Beslutet utvisar, att kammaren omsider
kommit till klarhet om omöjligheten att bygga kristendomsundervisningen
på Luthers katekes och att riktiga vägen är att gå
direkt till bibeln. Och år 1919 yttrade andra kammarens första
tillfälliga utskott i sitt betänkande angående avskaffandet av katekesundervisningen
i skolorna de bekanta orden: »Dessutom torde
Kungl. Maj:t vid fastställandet (av ny undervisningsplan) möjligen
finna skäl att helt utesluta katekesen som lärobok.» Detta uttalande
gick kammaren ingalunda spårlöst förbi. En rätt omfattande
debatt fördes, därvid yrkande framställdes om ogillande av motiveringen.
Kammaren beslöt emellertid med 121 röster mot 63 att
godkänna utskottets utlåtande. När Kungl. Maj:t några månader
senare avgjorde ärendet, följdes den av kammaren givna anvisningen,
katekescirkulären upphävdes för folk- och småskolornas vidkommande,
Luthers katekes avskaffades som lärobok i dessa skolor,
och Jesu förkunnelse blev det centrala i kristendomsundervisningen.

1 fråga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

Nr 35. 16

Onsdagen den 27 april, f. m.

I fråga om
Jcristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

Jag har lämnat denna omfattande redogörelse för katekesstridens
olika skeden igenom något mer än ett århundrade för att
visa, huru det förhåller sig med de många beskyllningar, som mot
mig framställts för att ha förfarit bryskt eller överrumplande.
Här har under nära 100 år stått en stundom öppen, stundom tyst,
men. alltid permanent strid mellan ortodoxa präster och svensk
menighet om katekes och katekesutanläsning. När denna strid
såsom på 1850-talet tog sig så mäktiga uttryck, att den ej kunde
Öppet negligeras, så förstodo prästerna att för ögonblicket skickligt
böja undan för folkvreden för att snart åter gäcka folkviljan
genom ett än kraftigare grepp över kristendomsundervisningen på
barnastadiet. Konservativa ecklesiastikministrar ha städse funnits
beredvilliga att i detta avseende gå de härskande statskyrkomännen
till mötes. .Så skedde 1865, då ett katekescirkulär, som snarast
förvärrade tillståndet, kom som svar på bondeståndets resning
mot katekesutanläsningen. Så 1878, då folkkravet på en förnuftig
katekesutveckling besvarades med den mest dogmatiska och för
barnaförståndet svårfattliga, som någonsin funnits i vårt land. Så
1903, då riksdagen begärde en för barnaåldern avpassad handledning
i den kristna tros- och sedeläran och kyrkomötet svarade
med att ovägerligen sammanlänka den med lillkatekesens innehåll
och tankegång. Så ända in i det sista, då 1918 års för helt andra
ändamål sammankallade kyrkomöte begärde, att denna fråga skulle
lösas genom en. revision av 1917 års ur pedagogiska synpunkter
fullständigt omöjliga katekesförslag.

När folie och skola begärt betingelser för en levande kristendomsundervisning
i våra skolor, ha de ledande inom vår kyrka svarat
med katekes, om möjligt mera katekes. Stenar i stället för
bröd! Jag skulle ha svikit min plikt mot Sveriges barn, om jag icke
tillratt Kungl. Maj:t att omsider taga bort denna barnaplåga genom
sekler.

Naturligtvis var jag beredd, att detta beslut här och var
skulle framkalla ledsnad. I somliga delar av vårt land fasthålla
särskilda befolkningslager med stor konservatism allt gammalt.
Det har i alla tider varit ogörligt att genomföra reformer på det
religiösa området, utan att sorg vållats hos en och annan, som
med kärlek omfattat gamla välkända uttryckssätt och kristendomsböcker,
såväl när det gäller bibelöversättning som psalmbok
och bönbok etc. Men det kan väl inte hjälpas. Livet visar, att
även det nya kan bli kärt, när man får stifta bekantskap med det.

Vad särskilt Luthers lilla katekes beträffar, tror jag, att upplysning
om den verkliga behandlingen av den svenska varianten
av skriften i fråga skall skingra åtskilligt missförstånd. Luther
själv skildrar lillkatekesens tillkomst i följande ordalag: »Det
beklagansvärda tillstånd, varuti jag under mina visitationer sett
folket vara, har tvingat mig att utgiva denna katekes. O, min
Gud, vad har jag icke. sett för elände! Folket, ja till en del
sockenprästerna hava så ringa begrepp om kristendomen, att jag
blyges att omtala det. Men huru skall jag dölja det? De äro

Outslagen den 27 april, f. in.

17 Nr

icke bättre än oskäliga djur. Yad skolen
gång, I, som av Gud fått edert heliga kall?
'' ” 0 ■ icke

I svara Kristus en l fråga om
....... I ären skulden till ,L™ten;

—Q, , o dorn8undU)-

detta elände.» Luther avsåg icke att med sm katekes skapa någon visningen
kyrklig bekännelseskrift. Han sade: »Jag önskar icke, att mina folkskolorna.
böcker skola användas längre än detta århundrade. Gud skall (Korts.;
framdeles sända sina arbetare, såsom han alla tider gjort.» Luther
skrev sin katekes på en tidpunkt, då han ännu delvis kvarstod pa
romersk-katolsk ståndpunkt. Den svenska upplagan av Luthers
lilla katekes upptager visserligen endast fem huvudstycken och
två sakrament, men Luther själv hade i sin katekes sex huvudstycken
och tre sakrament. Det femte huvudstycket handlade om
bikten. Augsburgiska bekännelsen förklarar uttryckligen bikten
vara ett sakrament. Och i Augsburgiska bekännelsens försvar
heter det, att det vore gudlöst att ur kyrkan taga bort den enskilda
avlösningen. , . ,

Jao- har ej haft tillfälle att utröna, när den svenska kyrkan
begick “»gudlösheten» att stryka Luthers femte huvudstycke och
det tredje sakramentet. Måhända har det skett, såsom i den djupaste
stillhet höll på att ske vid 1920 års kyrkomöte, då en annan
del av Luthers lilla katekes föreslagits att försvinna.

Som vi litet var torde minnas, avslutas första huvudstycket i
Luthers lilla katekes med frågan: Yad säger nu Gud om alla
dessa bud? varpå följa de bekanta lagens slutord: Jag, Herren dm
Gud, är en stark hämnare etc. Till dessa hade Luther fogat trao-an-
Yad är det? varpå svaras: Gud hotar att straffa alla dem
etc. Denna Luthers förklaring föreslogs av evangehebokskommittén
att strykas ur katekesen. Om uteslutningen i fråga yttrade
evano-eliebokskommittén: »Förklaringen till slutorden kar såsom
beredande svårigheter vid undervisningen utgått.» lunkt och
slut. Så enkelt går det till att justera Luther, när revisionsraseriet
griper vissa av våra statskyrkomän. Man bara gör en
undrande fråga: Yarför fick så mycket annat i lillkatekesen sta
kvar, som också bereder svårigheter vid undervisningen.

I detta sammanhang kan jag ej underlåta att påpeka evangeliebokskommitténs
framfart även i övrigt med Luthers lilla katekes.

Om herrarna vilja göra sig besvär med att slå upp den nya evangelieboken
— jag har ett exemplar med mig och skall gärna senare
i dag ställa det till förfogande -, så undrar jag, huru manga
som skola känna igen Luthers lilla katekes. Tåg till exempel det
o-amla inledningsstycket till fjärde huvudstycket: A ad ar dopelsen.

Det kunna vi förmodligen alla: »Dopelsen är icke blott vatten
utan ett vatten förordnat genom Guds bud och förbundet med Guds
ord.» Jämför det nya: Yad dopet är. Svaret lyder, jag skall
sakta uppläsa det: »Vi ösa vatten över den som döpes. Men
dopet är icke bara vatten. Utan dopet är att ösa vatten över en
människa, därför att Gud själv har befallt det, och därför att vi
tro på det ord och löfte, som Gud har förenat med dopet.» Trofessor
Linderholin betecknade för några dagar sedan denna text
som rena pekoralet. Jag nödgas medgiva, att han har rätt, Lär

Andra kammarens protokoll 1921. Nr 35. 2

Nr 35. 18

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 fråga om
kristendomsunderv
isning en i
folkskolorna.
(Forts.)

jag ser den här föreslagna svenska avarten av Luthers katekes, börjar
jag på allvar undra, om man gör rätt i att sätta den i händerna på
barn såsom — för att citera undervisningsplanens ord — ett historiskt
uttryck för Luthers uppfattning av kristendomens huvudstycken.
Det börjar på att bli en betänkligt förvanskad Luther,
som möter oss i den av evangeliebokskommittén givna svenska
dräkten.

Innan jag slutar kapitlet om katekesen och kristendomsundervisningen,
vill jag till sist uppställa spörsmålet: Varför har
det visat sig omöjligt att skapa en för barn lämpad lärobok med
förankring i Luthers lilla katekes? Jag anser det nämligen till
fullo ådagalagt, att denna uppgift är olöslig. Vi må i det hänseendet
komma ihåg, att kyrkans yppersta krafter i mer än hundra
år hållit på med arbetet. Otaliga katekesförslag — säkerligen
hundratalet, om enskilda försök medräknas — ha under detta århundrade
sett dagen, och alla ha befunnits misslyckade. Många
kommittéer av biskopar och biskopsämnen ha nött sina hjärnor
med uppgiften, men ingen har lyckats. Ärkebiskop Lindblom var
otvivelaktigt ett snille, men hans katekes utdömdes. Hans efterträdare
Johan Olof "Wallin skrev också en katekes. Han förmådde
skänka vårt folk en psalmbok, som i sin oförlikneliga
skönhet skall leva genom tiderna. Men en katekes, som höll
måttet som barnabok, kunde han ej skapa. Ej heller den högt
begåvade man, som nu intager platsen som primus inter pares,
gav oss något för barnaundervisningen användbart i sin eljest i
dera hänseenden förtjänstfulla bok: »Levnaden, tron och bönen».

Varför ha de alla misslyckats? Jag sökte besvara den frågan
i mitt yttrande till statsrådsprotokollet vid undervisningsplanens
utfärdande den 31 oktober 1919 sålunda: Lill katekesens »innehåll
går delvis vida över barns fattningsförmåga, dess uttryckssätt äro
i störa delar främmande för barn, och det kan ifrågasättas, huruvida
framställningen i vissa avseenden står i full samklang med eu
upplyst kristen åskådning i våra dagar».

Hur skall man till exempel kunna få ett barn att fatta ett
stycke som detta — lydelsen är evangeliebokskommitténs allra modernaste:
»Vad dopet betyder för oss varje dag vi leva: Dopet

betyder, att den gamla människan i oss skall genom eu daglig
ånger och bättring dödas och begravas med alla sina synder och
onda lustar. I stället skall den nya människan dagligen uppväckas
och uppstå. Hon skall leva inför Gud i evig rättfärdighet och helighet.
» Jag måste instämma i vad Waldenström yttrade 1908, nämligen
att man kan lika gärna tala arabiska för barnen. Jag skulle
också kunna taga flera exempel. Jag tager till exempel begynnelseorden
av Luthers förklaring till andra trosartikeln: »Jag tror,
att Jesus Kristus, sann Gud, född av fadern i evighet, och tillika
sann människa, född av jungfru Maria, är min herre.» Vart tro
herrarna, att man kommer, när det gäller att lära barn att förstå
kristendomen i sådana vändningar? Innehållet är för dem obegripligt
och ordalagen fullkomligt främmande. Och hur skall man kunna

19 Nr :W».

Ousilugcn den 27 april, f. in.

förena ett hungrigt eller husvillt barns bittra livserfarenhet med l
Luthers ord till första trosartikeln: »därtill försörjer mig rikligen doniaun(ler_
och dagligen med kläder och föda, hus .och hem m. in. och med allt visningen i
det jag till timlig näring behöver». Ännu orimligare är det att folkskolorna.
bjuda barn den upprörande lära, som möter oss i ett stycke under (Forts.)
fjärde huvudstycket, som i den för kyrkomötet föreslagna lydelsen
återgives med följande ord: »Guds ord och löfte om dopet lyder,
såsom vår Herre jesus Kristus säger i evangelisten Markus 16 kap..

Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst, men den som
icke tror, han skall bliva fördömd.» I den nya kyrkobibeln äro
dessa ord ur Markusevangeliet satta inom klammer som oäkta, men
deras »tankar och innehåll» skola enligt kyrkomötets krav. bilda
underlag för barnaundervisningen i våra skolor. Det är omöjligt.

Försöken att skopa en bok för barnundervisning på grundvalen av
Luthers lilla katekes ha strandat, därför att uppgiften ar onoslig.

Jag kan icke neka mig att återgiva Waldenströms skarpa kritik
av Luthers lilla katekes vid 19U8 års kyrkomöte, då lian bl. a,

»Man må huru mycket som helst klaga på lärarna i kristendom,
att de icke kunna sköta sitt ämbete, som de borde, utan att kristendomsundervisningen
blir ett dött pluggande. Den beskyllningen
kan i vissa fall vara berättigad, men i de flesta fall är den säkerligen
oberättigad. Ty man kan icke begära, att lärarna i allmänhet
skola hava förmåga att övervinna de svårigheter, som läggas i
deras väg av en olämplig lärobok. En lärobok skulle vara lärarna
till hjälp och icke till hinder, men den lärobok i kristendom, som
vi hittills haft, har varit mycket mera till hinders än till hjälp.

Nu torde herrarna tänka, att jag med detta menar den störa
katekesen. Ja, det träffar även den, men i främsta rummet Luthers
lilla katekes. Det har blivit ett axiom, som enligt ram tanke har
hypnotiserat allmänheten, att Luthers lilla katekes skulle vara en
sä märkvärdig och oupphinnelig lärobok, att den nödvändigtvis
måste behållas kvar på den svenska läroplanen. För min enskilda
del anser jag, att det första och nödvändigaste villkoret för att
kunna åstadkomma en god lärobok för kristendomsundervismngen
är, att Luthers lilla katekes avlägsnas från läroplanen.

Jag förstår, att herrarna anse detta tal vara mycket kättersk!,
och det undrar jag alls icke på. Men jag är också förvissad därom,
att så småningom skola tankarna börja att gå i den riktningen. Om
man skulle besluta att nu i något annat ämne införa en lärobok
från 1500-talet, så skulle det mötas med åtlöje. . Det är således
denna bok ensam, som skulle hava en så utomordentligt stor förtjänst
framför alla andra 1500-talets läroböcker, att hon ännu blott ej
duger utan är oöverträfflig.-- .

Luthers lilla katekes är först och främst, genoin sm uppställning
i högsta grad opedagogisk. Det finnes ingen annan lärobok,
där man skulle sätta i fråga att införa en sådan uppställning som
denna i frågor och svar. Det har.ju funnits läroböcker även i
andra ämnen, vilka varit uppställda i frågor och svar, men i alla

Nr 05. 20

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 kristen1-™ deSSt läroböcker hav man övergått från frågeformen till den sam -

kristen
domsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

manhängande framställningen.

Luthers lilla katekes är också vad innehållet beträffar i högsta
grad ofullständig och oklar. Där förekomma först och främst såsom
herrarna veta, sadana ofantligt langa satser, långa meningar
och stycken, att det vill till, om en fullvuxen och fullt utbildad
person skall kunna behålla dem i minnet. Jag tror icke heller,
att det är många, som hava behållit Luthers Kila katekes i minnet
manga månader, sedan han läst den. Ja, jag tror, att om det sattes
i fråga bär i kyrkomötet, att vederbörande ledamöter skulle läsa
upp stycken ur Luthers lilla katekes, så skulle många gå bet på
det Jag har själv i många år varit lärare i kristendom i nederskolan,
och jag har såsom sådan varit tvungen att underhålla mina
kunskaper i Luthers lilla katekes, men jag måste bekänna, att iag
icke. skulle vilja i dag underkasta mig en examen däri, ty iag tro”
atf Jag då skulle gå bet på de flesta stycken.---

Jag upprepar om igen, .fastän det nog skall förekomma herrarna
mycket kättersk — jag säger att det första nödvändiga
villkoret för att. få en god, praktisk och för ungdomen lämplig
lärobok för den första kristendomsundervisningen är, att Luthers
lilja katekes, såsom fullkomligt olämplig till formen samt ofullständig,
oklar och delvis oriktig till innehållet, avlägsnas från skolans
läroplan.»

Katekesen, har sålunda mast falla pa sin av erfarenheten bestyrkta
olämplighet som lärobok för barn. Den nya kristendomsundervisningen
bygges på bibeln, främst Jesu egen förkunnelse,
i .istet sinne borde en sådan anordning vara mera tillta lande

och jag har till min glädje förnummit, att på den punkten
särskilt människor med en personlig religiös övertygelse med förtroende
och glädje möta det nya. Sammanfattningen av den kristna
tros- och sedeläran knytes närmast till Jesu bergspredikan, som
med sina höga etiska ideal och sin underbara sammanställning av
sköna liknelser och bilder kan tala till barnasinnen. Men de°t är
uppenbart, att denna sammanfattning också skall bygga på annat
kunskapsstoff, som barnet tillägnat sig från i främsta rummet Jesu
förkunnelse. Kunskapsstoffet blir sålunda i största utsträckning
historiskt och ^endast i ringa mån samlat kring lärosatser. Kärnfulla
bibelspråk och psalmverser skola förekomma i alla klasser.
Och under de allra sista skolaren skall någon föreställning givas om
kristendomens utveckling genom tiderna, om religionen som livsmakt.

. Jag har härmed yttrat mig om två av de tre grundsatser, som
vant vägledande för stånd punkttagandet till kristendomsundervisningen,
nämligen att man borde försöka dels att få en för barnen
lämplig undervisning och dels att få ett lämpligt och riktigt innehall
i denna undervisning. Jag har blott att .säga några ord till
slut om den sista av de tre grundsatser, som varit vägledande,
nämligen att man borde försöka tillgodose religionsfrihetens princip,
sa långt det är möjligt i eu skola med obligatorisk kristendomsundervisning.
Jag skall icke med någon utförlighet gå in på detta

21 N r 85.

Onsdagen den 27 april, f. in.

därför att jag till min glädje har sett, att agitationen icke i så stor I
utsträckning riktat sig mot detta. Det som den nya undervis- domaunder_
ningsplanen innehåller i sin första anvisning till kristendoms- visningen i
undervisningen är, att läraren städse skall komma ihåg, att barnen folkskolorna.
komma från hem med vitt skilda åskådningar i religiösa ting, och (Kort».)
att han skall avhålla sig frän sårande angrepp på andra människors
övertygelse samt bemöda sig om att genom sin undervisning framskapa
en vidhjärtad fördragsamhet mot olika tänkande. Denna
tankegång synes hava förverkligat ett tidskrav i så stor utsträckning,
att den opposition, som eljest på flera punkter inriktat sig
mot den nya undervisangsplanen, i denna del väsentligen förstummats.
För min enskilda del tror jag, att det skulle hava vant
ett stort fel, ifall en undervisningsplan år 1919 hade utfärdats,
utan att denna fördragsamhetens, toleransens och tankefrihetens
princip hade ställts som en ledstjärna vid undervisningen i detta

ämne. . ....

Det centrala i den nya undervisningsplanen är givetvis sjaiva
undervisningens reformering. Katekesens avskaffande, bibeln och
Jesu förkunnelse som grundval för undervisningen, fördragsamhet
mot olika tänkande äro de principiellt avgörande grunddragen i
den stora reformen. Frågan om timtalet har däremot, såsom jag
så många gånger tidigare offentligt uttalat, för mig^ alltid framstått
som en praktiskt-pedagogisk angelägenhet. För mig har
principfrågan varit den: skola vi ha kristendomsundervisning i
skolan eller ej, och om vi skola ha kristendomsundervisning, skola
vi i så fall ha en undervisning, som är för barnen lämplig och
god eller den gamla undervisningen? Men frågan, om man skall
anslå en, två eller tre timmar för det ena eller andra ämnet, har
för mig — och det är så naturligt för en folkskollärare —; varit
en fråga om huru mycket varje ämne behöver med hänsyn till den
fastslagna kursen. . .

Jag skall säga några ord även om denna sak, innan jag slutar.

Man hör, när man sätter sig till domare över undervisningsplanens
timtal, till eu början komma ihåg, att alltid vid uppgörandet av
timplan för en skola det ena ämnet trängs med det andra. Man
tycker, att ett ämne är så viktigt, men så kommer ett annat ämne,
och det är också viktigt, och så blir det slutligen på det sättet,
att man måste inom ramen av en samlad timsumma omsorgsfullt
avväga, hur mycket varje ämne oundgängligen behöver med hänsyn
till de fastslagna kurserna. Det förslag till undervisningsplan,
som skolöverstyrelsen framlade, var enligt min mening behäftat
med ett synnerligen stort fel, nämligen med avseende på modersmålsundervisningen.
(När jag talar om timtalet, gör jag såsom en
talare gjorde i går, jag talar om A-skolan för att icke trassla till
saken.) I vår nuvarande A-skola ha vi i allmänhet haft två timmar
välskrivning, två timmar rättskrivning och en timme uppsatsskrivning,
d. v. s. sammanlagt fem timmar i veckan. Nu sammanfördes
i den nya undervisningsplanen välskrivning, rättskrivning
och uppsatsskrivning under den gemensamma rubriken skriv -

Nr 35. 22

Onsdagen den 27 april, f. m.

Ifråga om ning, och skolöverstyrelsens förslag upptog allenast fyra timmar i
donmmder- ''rec^an för detta ändamål. Jag förbisåg icke vid prövningen av
visningen i denna truga, att den muntliga modersmålsundervisningen omlades
folkskolorna, så, att den kommer att i någon män hjälpa till, när det gäller den
(Forte.) skriftliga. Men jag kunde ej heller förbise, att om det är&på någon
punkt, som våra svenska folkskolebarn visat sig ute i livet hava
brustit i kunskaper, så har det varit i fråga om den skriftliga
behandlingen av modersmålet. Jag ansåg det därför nödvändigt
att bibehålla fem skriftliga modersmålstimmar och följaktligen
lagga till en uppsatstimme i veckan utöver vad skolöverstv^relsen
föreslagit, och jag är övertygad, att det var riktigt.

Då var Irågan den: Var det nödvändigt att taga den uppsatstimme,
som behövdes för modersmålsundervisningen, just från kristendom
stim marna? Ja, jag vill icke säga, att det var alldeles oundV!k,
ligt, men när jag vägde mot varandra de olika ämnenas kurser
i förhållande till deras timtal, måste jag säga mig, att efter den
omläggning av kristendomsundervisningen, som skett, var detta
ämnet det, som med . hänsyn till kursen med minsta olägenhet
skulle kanna släppa till en timme. I den nya undervisningsplanen
togs bort ungefär en tredjedel av det ämnesstoff, som skolöverstyrelsens
förslag innehar, och när skolöverstyrelsen hade tre timmar,
borde det följaktligen kunna vara riktigt att här tillmäta
tyå timmar. Naturligtvis tog jag det emellertid icke så schematiskt
vid övervägandet av denna angelägenhet. Tvärtom har jag
försökt att i samråd med erfarna personer på undervisningens orm
rade överväga för varje klass dess kurs och behov av tid. Om man
icke vidgar ut kurserna på det sättet, att man gör formliga realskolekurser
för folkskolan, utan håller sig inom en rimlig marginal.
pell om vidare kristendomstimmarna bli verkliga arbetstimmar
— vi ha ju särskild tid anslagen för morgonandakten, och kristendomstimmarna
skola vara arbetstimmar såsom andra timmar i sko-*ailo
min uppfattning, att den anslagna tiden räcker. Jag

ansåg mig kunna gå in för detta timtal så mycket hellre, som
övergångsbestämmelserna ge möjlighet till att pröva saken. Under
övergångsåren blir det många skolor, där man arbetar med två
timmar, och^ man ga, där man arbetar med tre timmar i veckan,
vi kunna så bilda oss eu erfarenhet både från två- och tretimmarsskolorna,
och sedan kunna vi i lugn döma om timtalets tillräcklighet.
Jag bär från början uttalat, att jag skall med stor

ödmjukhet böja mig inför erfarenhetens utslag. Skulle det visa

sig att undervisningsplanen på denna punkt eller på någon annan
punkt beträdande något annat ämne icke skulle vara på riktigt
sätt avvägd, skall jag vara den första att vara med om — ifall
jag då har något inflytande på saken — att påyrka, att behövliga
rättelser skola ske. Över doktriner och allt sådant stå dock livet
och erfarenheten, och om man som sagt bara går in för den grundsatsen
att låta dessa frågor avgöras på sakliga grunder, så att

icke frågan om timantalet i skolan göres till ett politiskt agita tionsnummer

eller till eu maktfråga för det svenska prästerskapet,

Onsdugcu den 27 april, f. in.

23 Nr 35.

då skall det icke på denna punkt behöva resas någonstrid i fran''^ 1 fritiden
När jag personligen har övervägt saken, har jag domauwhr

kin mig övertygad om att tiden skall räcka till, ifall man am , •
vändei den lojalt och riktigt. 1 den nuvarande situationen, da folMm
icke någon erfarenhet om tidens otillräcklighet förehggei, -an jag
följaktligen icke biträda ett yrkande, som gar ut pa en ändring

detta timantal. { friimsta rummet uppehållit mig vid

katekesfra^an och vid kristendomsundervisnmgens allmänna grundprinciper
°sådana de utformats i den nya . undervismngsplanen
\par’ avsiktligt gjort detta, därför att jag liar mycket klart
för in i k att det" är härom den faktiska striden kommer att sta,
även om reformens motståndare i dag av taktiska skal samlats pa
den relativt underordnade frågan om tva eller tre kristendomstim
mar i någon av folkskolons högsta klasser Den historik, jag förut
Jämnat om katekesstriderna under ett århundrade, vinår med a l
önskvärd tydlighet, huru do ledande statskyrkomannen i alla skit
ten förstått att genom smidighet och hänsynslöshet, da man s
våo-at förekomma eller snedvrida utvecklingen, sa att tolkmenigheten’blivit
gäckad i sina önskemål om genomgripande reformer a

kyrkomötet rest oerhört mycket It^re
o-ående krav än motionärer och reservanter i riksdagen,
famnade petitionerna nöja sig i allmänhet icke med mindre an
katekesens återinförande. I den fortsatta debatten i dag laJ1
måhända höra en eller annan, som röjer vida mera omfattande
krav än som nu från de ledandes sula befunnits opportunt att foi
öSnblfcket forcera. I dag söker man bundsförvanter särskilt inom
de frireligiösas led, där man tror, att ett verkligt religiöst intresse
kan utnyttjas för att åstadkomma ett beslut, som sedan kan a -vändas såsom en murbräcka för att sa småningom sonderbiyta hela
den stora reformen. Jag uttalar mm livliga förhoppning att sa
dana avsikter icke må föras närmare ett förverkligande genom det
Ppalnt som i da0- fattas i denna kammare.

Herr talman! Jag förstår så innerligt väl, att denna genomariuande
reform av undervisningen inom ett ämne, som för mangen
framstår såsom skolans viktigaste skall bedömas mycket olika inom
olika läger av vårt svenska samhälle. Ingenting kan heller v
mig mera främmande än en egenrättfärdig tro pa reformens ofelbarhet
i alla stycken. Tvivelsutan skola erfarenheten och livet
Sa vid handen, att mycket behöver förbättras, innan det ytterit
svåra problem, som här beröres, lösts på bästa tänkbaia saf .

Men jag skulle ändå drista mig att vädja till mediemmar ur olika
partier i riksdagen att besinna de svårigheter, som skulle uppstå
för den svenska folkskolan, om man i detta ämne reser em fortsättningen
skakande och uppslitande strid. Meningarna ha som
bekant brutits mycket bland de vuxna om vars och ens personliga
ställning till de religiösa problemen. Röster ha också böjts för
att låta° dessa strider sönderbryta skolans liv och enhet. Mm tio

>T 35. 24

Onsdagen den 27 april, f. m.

I fråga om har vaidt, att vi skulle kunna bespara skolan sådana brytningar
donmmder- §enom att ~. åtminstone för vår generation — behålla kristenvisningen
i oomsunder visningen kvar i skolan men giva den en allmänt kristfolkskolorna,
lig prägel — utan indragande i skolans undervisning av skiljande

(Forte.) motsättningar mellan olika trosriktningar bland de vuxna _ och

låta den bäras av en vidhjartad fördragsamhet mot olika tänkande.
Innerst är det ju ändå så, mina herrar, att vi människor, som
fostrats upp i ett. samhälle med tusenårig påverkan av kristen,
!?.ens läror och^ ideal, ha mycket gemensamt — utanverken må
skilja oss aldrig så mycket. Det är no g så, som det nyss sjungits
i en av de vackraste psalmer, som sedan Wallins dagar diktats i
varf land •— den bekanta psalm, som kyrkomötet förkastade:

»Herre, Du vet vad hjärtat her,
även när läpparna häda.

Högvisa män Du sett och ser
hemligt Din tröskel beträda.

Kraft, som vart band i vanvett bräckt,
måste i ödmjuk tjänaredräkt,
tamd av Din röst, sig kläda.»

vi vilja __förstå varandra och visa fördragsamhet även på
det religiösa området, sa äro kanhända de verkliga motsättningarna

större än att vi skola kunna enas om en sådan undervisning
för våra barn, som lämnar de dogmatiska spetsfundigheterna utan”
för skolan men låter Jesusgestalten, hans liv och förkunnelse dominera
kristendomsämnet. Det har varit min dröm, att man skulle
kunna genom den nya undervisningsplanen förverkliga denna enhetstanke
för våra skolor.

Ja§ yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Vidare anförde:

Hen Dindman. Herr talman! Den siste talaren har under
en lång stund uppehållit sig vid detta ämne, och jag lade särskilt
märke till att han därvid lade huvudvikten på frågan om, huruyijla
en lärobok skall användas vid undervisningen i kristendom
i folkskolan. Hela hans langa anförande blev till sin övervägande
del lagt på den frågan, därför att han naturligtvis därmed ville
vinna att kunna måla upp en bakgrund, mot vilken han sedermera
skall kunna framställa den fråga, som det nu i själva verket gäller,
nämligen frågan om tiden för kristendomsundervisningen. Om
herrarna läst betänkandet och reservationen, torde herrarna finna
att i klämmen i den reservation, som är framlagd, talas icke om
något annat än om tiden för kristendomsundervisningen. Nu var
det ju en mycket intressant redogörelse, som vi fingo, för den låno-a
striden om katekesen under ett århundrade för att icke säga mera
och det har naturligtvis sitt stora intresse att ha åhört den Men
den frågan, mina herrar, föreligger i själva verket icke i detta
sammanhang. Herr Rydén har givit oss en hel mängd citat, var -

Onsdagen den 27 april, f. in.

25 Nr 35.

för katekesen icke bör användas. Jag är övertygad att om man i 1 g?»*™
den långa historiska utredningen skulle gå tillbaka och studera, domsu,mler.
skulle man kanske få fram och säkerligen få fram citat, som skulle viaHiWj(tn ■;
gå i en alldeles motsatt riktning mot vad de citat, som av herr folkskolorna.
Rydén anförts, visat sig gå. (Forts.)

Utan tvivel kunna vi emellertid mötas i den uppfattningen,
att det vore önskvärt, om man i eu fråga som denna kunde visa
fördragsamhet; och kunde man mötas i en strävan att åstadkomma
det, som skulle kunna förena oss, så vore detta det allra bästa.

Men iag fruktar för att, såsom denna fråga handlagts, det väckt
onödiga strider och onödiga svårigheter. Vi må märka, att hela
denna undervisningsplan lägger om kristendomsundervismpgen pa
ett helt annat sätt än som förut varit tillämpat. Undervisningen
har blivit mera en historisk undervisning, och det säges också rent
ut i undervisningsplanen, att den av honom sä mycket omtalade
Luthers lilla katekes skall förekomma endast såsom ett historiskt
uttryck för Luthers uppfattning om kristendomens huvudstycken.

Huru man än går till väga, säger herr Rydén, blir det strid om
detta. Men när man rör sig på så ömtåliga ämnen, där meningarna
stå så starkt mot varandra, har man dels den gamla konservativa
uppfattningen, som i detta fall förekommer pa. sa ofantligt
många ställen och platser i vårt land, att taga hänsyn till,
och dels den moderna, som bryter sig fram och kan karakteriseras
av den nu antagna undervisningsplanen. Ja, mina herrar,
varför då icke, frågar jag, gå fram mera varsamt än som varit
fallet? Jag menar, icke blott i fastställandet av själva undervisningsplanen
utan även vid själva det sätt för behandling a,v ärendet
som från Kung! Maj:ts sida kommit detsamma till del.

I motsats till den föregående talaren skall jag be att få uppehålla
mig något vid det, som är kärnpunkten i den föreliggande
frågan, såsom den här ligger på riksdagens bord, nämligen frågan
om tiden för kristendomsundervisningen. Ja, mina herrar, den tiden
är nedsatt. Ifrån vad den förut varit, fyra a fem timmar,
har den nu blivit så väsentligen reducerad, att det icke är underligt,
om det just är på den punkten, som oro och bekymmer framkommit.
Det är just på den punkten, som alla dessa framställningar
från olika landsändar kommit, som man förmenar vara
framskapade genom agitation, men som utan tvivel jag vägar
säga det — framkommit på grund av verkligt allvarlig oro och
bekymmer över huru det hädanefter skall bli med hela undervisningen
i de svenska skolorna. Jag erinrar om, fastän det är sagt
förut, att det tillsattes en folkundervisningskommitté. Den kom med
ett förslag om att tiden för undervisningen skulle vara två, tre och fyra
timmar i de olika klasserna i den egentliga folkskolan Ja^ erinrar
om att den myndighet, som hade att förbereda och handlägga
dessa frågor, nämligen läroverksöverstyrelsen, stannade på samma
ståndpunkt. Den kom till tre timmars undervisning i den egentliga
folkskolan. Detta blev sedermera ändrat, i det att tiden nedsattes
icke mindre än till två tredjedelar av vad läroverksöveisty -

Nr 35. 26

Onsdagen den 27 april, f. m.

I fråga om
kristendom
sunder -visningen i
folkskolorna.
(Forts.)

relsen föreslagit. Den nedsattes för den egentliga folkskolan till
två timmar, och jag vågar fråga herrarna, om det verkligen finns
någon, som tror — om man tager en sådan skolform som betecknas
såsom B 2 och som är en mycket vanligt förekommande skolform
på landsbygden — att man skulle kunna medhinna i femte
och sjätte klasserna en undervisning enligt den föreliggande och
stadfästade undervisningsplanen med en timme i veckan?

Uppenbart är att, som den siste talaren anförde, ämnena trängas
med varandra, men det går dock icke an att så på en gång
tränga bort så mycket av kristendomsämnet, som här blivit gjort.
Det är just detta — jag erinrar därom — som kanske har vållat
den mesta oron.

Den siste talaren talade om att tiden var honom mera likgiltig,
och han förklarade, att han lojalt skulle böja sig för vad
som komme att framgå såsom ett resultat av de erfarenheter, som
man komme att vinna under de tre övergångsåren. Jag betvivlar
icke, att han skall göra det, men det har i alla fäll väckt oro,
därför att de, som försvara undervisningsplanen, givetvis alltid
komma att vilja söka ett stöd för sin mening däri, att det dock
gått för sig att få en undervisning i kristendom med den mycket
förkortade undervisningstiden. Mig synes, att man hade gått riktigare
till väga, om man hade tagit till tre timmar, för att sedermera
bevisa, att detta var överflödigt mycket och att tiden därför
kunde ytterligare förkortas.

Utskottet må ju nu säga, som det gör, att om undervisningen
ordnas på ett ändamålsenligt sätt, är utskottet övertygat om att
en fruktbärande undervisning kan bedrivas, i synnerhet, tillägger
utskottet, om läraren har sinne för ämnet och är besjälad av kristendomens
ideal. När man läser detta, förefaller det, som om utskottet
genom detta tillägg hade förtagit något av verkan i det
första påståendet, nämligen att en ändamålsenlig undervisning kan
vinnas på den förkortade tiden. Man måste ändå erkänna, att
bland hela den stora mängd av lärare och lärarinnor, som finnas
över hela landet, kan det dock förekomma och förekommer utan
tvivel sadana, som icke ha det intresse för detta ämne, som vore
önskvärt. Man skulle nästan vilja säga, att utskottet, om detta
»i synnerhet» och vad som följer därefter icke föreligger, skulle
rent av själv kunna vara med om att betvivla, huruvida den fastslagna
tiden kan vara tillräcklig.

Man kan emot detta utskottets uttalande ställa det uttalande,
som gjordes vid sistlidna års kyrkomöte, och man må val kunna
säga, att det beslut, som då fattades, ändå för tillmätas ett rätt
avgörande vitsord i denna fråga. Där förelåg nämligen en motion
av rikets samtliga biskopar med undantag av ärkebiskopen, som är
ordförande och som icke deltager i avgivandet av motioner. Motionen
behandlades och kyrkomötet beslutade uttala, att den nu fastslagna
tiden är för knapp för att skolbarnen skola kunna bibringas
en någorlunda klar och sammanhängande kristendomskunskap.
Minimum ansågs vara tre timmar. Utskottet får verkligen förlåta

Onsdagen den 27 april, f. m.

27

mi<r om jag för min de] fäster mera avseende vid detta uttalande £Vjtacnu>"
än°vid det, som utskottet gjort i sitt betänkande. lJet är nog sa, fomautui,,r.
som reservanterna säga, att det är fara för att de unga icke skola <

erhålla en kunskap i den kristna tron, som kan ga in i deras själ jMM-.n,.
och minne och vara dem till en kraft för livet. (loa»..

Nu frågar man: Vem kan bevisa, att tiden är för kolt. Jag
skali strax komma till den saken. Jag vill innan dess erinra om
ett yttrande, som förekommer i det utlåtande, som är avgivet av
läroverksöverstyrelsen, och som är bifogat utskottets betankan e.

Bär framhålles, att läroplanen nu är olika mot den, som hade
framlagts av överstyrelsen. Överstyrelsen ansag sig behova tre
timmar för kristendomsundervisningen, men enligt den nu bestämda
läroplanen kan man nöja sig med två timmar. Man har nämligen,
såsom påpekats, och som vi alla känna till, borttagit inlärandet a
textorden i Luthers lilla katekes, och i stället kommer nu bergspredikan
och sammanfattningen av den kristna tros-och livsåskådningen
i sjätte klassen, dock utan lärobok. Man tar alltså bort
läroboken och förkortar tiden. För min uppfattning svar detta
mot vartannat. Jag skulle snarare vilja säga, att man med bibehållande
av lärobok skulle kunna förkorta tiden. Let ar våt i
alla fall så, att man icke totalt får förakta den hjälp, som man
kan ha av minnet. Eller skulle det möjligen vara sa, att mani
detta läroämne kan underlåta att använda minnet t Let finns val
icke i övrigt något läroämne, där man icke behöver taga minnet
till hjälp. Herrarna kunna undersöka vilket som helst av de olika
läroämnena, överallt och allestädes möta ni läroböcker, och ni
behöva ha minneskunskap för att ha någon behållning. o

Lärför behöver man icke gå så långt som den föregående
talaren, då lian frågade, om någon nu kan läsa upp utantill, vad
som står i Luthers lilla katekes. Ja, vilka av oss, mina herrar,
kunna nu taga den examen, som vi en gång ha tagit. Jag har
visserligen sett, att en del ha prövat på att pa nytt skriva studentskrivningar.
Jag tror, att det skulle vara ganska svart, och
det har ju också framkommit många anmärkningar mot dessa *01''
nyade studentskrivningar, efter vad jag sett i Dagens hlvheter.

Let är nog icke så lätt. Har man emellertid en gång inlärt en
sak, kan man gå tillbaka till läroböckerna och referera till dem.

Len, som under sin verksamhet haft anledning att syssla med vissa
o-renar av den kunskap, som han fått under skoltiden och utbildningstiden,
vet också, vilken ofantlig nytta han har av att kunna
gå tillbaka till läroboken och där taga reda pa vad han tor tillfället
behöver. . •

Den siste talaren sade, att pluggläsning är något alldeles
orimligt, som icke får förekomma. Ja, naturligtvis, ifall man tar
det på det sätt, som han hela tiden försökt framställa det, nämligen
som ingenting annat än mekanisk utanläsning. Men jag förmodar
och har alltid tänkt mig och min erfarenhet säger mig,
att det är så, att jämte utanläsning förekommer aven undervisning.

Om på den tid, som den siste talaren här talade om, nämligen pa

Nr 35. 28

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 fråga om 1860-talat med den s. k. bonderesningen emot katekesen, man gjorde
chZTnder- T. s!arkt motstänfl mot katekesläsningen, berodde det utan tvivel
visningen i därpå, att förhållandena då i mångt och mycket voro väsentligt
folkskolorna, annorlunda. Det var då ren utanläsning i mycket större omfatt(Forts.
) ning än det sedan har varit och överhuvudtaget borde vara särskilt
av den s. k. storkatekesen. Med andra ord, jag menar, att
dessa båda saker icke slå ut varandra utan komplettera varandra
och böra finnas vid sidan av varandra.

Man kan naturligtvis göra sig den frågan — och jag gjorde
den nyss — om man överhuvudtaget kan reda sig utan lärobok.
Min tro är, att de tre årens erfarenhet komma att visa, att man
icke kan göra det, utan att man måste till hjälp för barnens minne
ha någon lärobok. Vad jag nyss nämnde om möjligheten av att
tiden då skulle bli kortare, beror uppenbarligen därpå, att barnen
kunna använda läroboken till stöd för sitt minne och den kunskap,
varom de erhålla undervisning i skolan, och att de med andra ord
kunna taga läroboken med sig och läsa den hemma under eftermiddagarna
eller på söndagar och fridagar. Detta bidrager naturligtvis
till att undervisningen snarare skulle kunna förkortas än beböva
förlängas. På tal om lärobok vill jag tillägga, att utskottet ju
också talar om, att det möjligen kan komma att behövas en sådan.

Man skall icke glömma den ofantligt stora skillnaden mellan
att undervisa barn i den ålder, som det här är fråga om, och att
undervisa ungdom i ett väsentligt högre ålders- och kunskapsstadium.
I ör de senare kan man hålla föreläsningar och föredrag,
och det finns därvid möjlighet för lärjungarna att göra anteckningar,
som de kunna behålla och taga med sig hem. På det .stadium,
det här gäller, finns det icke någon sådan möjlighet, och
det är därför, som man hyser fruktan för att den undervisning,
som sker på detta sätt, icke kommer att bli så grundlig och så
god, som den skulle kunna bli med hjälp av en lärobok.

Nu sägs emellertid, att timplanen icke obetingat och ovillkorligen
skall lända till efterrättelse, utan där särskilda förhållanden
föranleda därtill, skola mindre avvikelser kunna göras. Ja, det
skulle vara rätt intressant att höra den siste talarens mening om
i vad mån han, innan läroplanen fastställdes, avsåg, att sådana
avvikelser skulle kunna göras. Om det också nu är meningen, att
man under övergångstiden skulle få öka tiden från två till tre timmar,
har det väl icke varit meningen, att det sedan skulle kunna vara
medgivet att ha olika tider för kristendomsundervisningen i olika
delar av landet. Meningen har naturligtvis varit, att man skulle
ha de två timmarna i de egentliga folkskolorna. Att så är fallet,
framgick av ett yttrande, som törekom i herr AValerii anförande
i går, då han redogjorde för teologiska fakultetens i Lund yttrande,
som utskottet aktat sig^ för att taga in i sitt betänkande. I detta
fakultetens utlåtande förekomma tvenne saker, som jag fäste mig
vid. Den ena var, att man ansåg, att tiden borde vara tre timmar.
Den andra var, att man icke alls trodde på att några sådana ändringar
i timplanen skulle kunna medgivas på grund av särskilda

29 Nr it».

Ousdugen den 26 april, f. in.

förhållanden. Yad menas för övrigt med uttrycket .särskilda för- 1 fråga <»»
hållanden»? Vad är det, som skulle kunna föranleda eu avvikelse dommnill.l.

från undervisningsplanen? ... visningen i

För mio- framgår det av allt detta, att tiden är för kort till- folkskolorna.
tagen. Det var någon i går, jag tror det var utskottets ordförande, (Kort*.)
som sade, att om man anser, att tiden är för kort, får man väl
vara god och bevisa, att den skall vara längre, .lag undrar, om
icke detta är att ställa saken på huvudet. Vi ha för knstendomsundervisningen
haft en tid, som är lång och kanske ganska säkert
för lång. Man vill nedsätta den, det uppkommer tvist om och
meningarna bryta sig mycket starkt om, huruvida tiden skall
nedsättas till tre timmar eller till två timmar, .lag upprepar da:

Varför i all rimlighets namn kan man icke nöja sig med att sätta
tiden till tre timmar och pröva, huruvida den tiden för det första
är fullt tillräcklig, och för det andra, huruvida den är så tillräcklig,
att man skulle ytterligare kunna reducera aen? Därmed hade
man funnit en övergång, som väl hade varit mjukare, än om man
nu, sedan herr Eydén efter de tre åren allvarligt prövat, huruvida
det låter sig göra, skall komma tillbaka till den längre tiden, hiu
går man först från ett högre till ett lägre, som kanske visar sig
vara för kort, för att sedan återgå till något högre. Vanlig logik
borde väl fordra, att man icke förfore på så bryskt sätt, utan att
man ginge den andra vägen. Och jag frågar mig: Om meningen
vore att anställa ett prov, varför prövar man sig da icke fram,
varför prövar man icke i vissa skolor, inom vissa områden, för
att skaffa sig erfarenhet, i stället för att som nu pröva pa bvenges
alla skolbarn, med den påföljden kanske, att tre årsklasser komma
att gå fram ur folkskolan med bristfällig kristendomskunskap med
därav följande bristfällig daning för livet? För mig star det klart,
att den korta tiden icke blott är för kort, utan även att det är alldeles
uppenbart, att med den omläggning av undervisniugsplanen, som
»•forts, så kommer man, om man vill rättvist bedöma saken, att finna,
att man skurit av för mycket. Och även om denna läroplan i in angå
avseenden har företräden och äger goda egenskaper — vilket jag
vill erkänna, och vilket för övrigt från många håll vitsordats —
så får man ändå det bestämda intrycket, att denna kristendomsundervisning
kommer att bliva någonting, som man sitter och
åhör under skolans timmar, men som icke stannar kvar i minnet.

Det blir någonting, som man icke kan så att säga ta fasta pa och
bibehålla och som därför kommer att glömmas bort ofantligt mycket
fortare, än om man hade längre undervisningstid, varigenom det,
om vilket man undervisar, skarpare kunde tränga in i barnens
medvetande. Jag menar, herr talman, till sist, att härmed skulle
en större behållning för livet kunna vinnas för de unga, som undervisas
i detta viktiga ämne.

Herr talman, jag ber att fa yrka bifall till reservationen.

Herr Olsson i Blädinge instämde häruti.

Kr 35. 30

Onsdagen den 27 april, f. m.

I fråga om Herr Bengtsson i Norup: Herr talman, mina herrar! .Tåg

domsunder kar ett Par ^öregå.ende tillfällen i den u a kammare uttalat mig
''mmingen i m.°t katekesplugget och katekesutanläsningen, och det har jag
folkskolorna, gjort därför, att jag haft och fortfarande har den uppfattningen,
(Forte.) att denna utanläsning är själsdödande och utföres i allmänhet utan
varje eftertanke och kan därför icke dana goda karaktärer och
goda kristna.

Det har under de Hydda åren varit så, att den gosse eller
flicka, som utan att stappla på ett enda ord som ett rinnande
vatten kunnat rabbla upp sina katekesstycken, har fått det högsta
betyget i kristendomskunskap. Jag skulle också här kunna erinra
om de numera försvunna husförhören, som höllos här och där i
Sveriges bygder. Jag minnes livligt, huru jag i min barndom satt
i en bondstuga och hörde på, när husfadern och husmodern, söner
och döttrar, pigor och drängar med hög röst sutto och läste sin
katekes dagarna före då husförhör skulle hållas. Och jag minnes
också, att det gällde att kunna styckena utan den minsta feisägning.
_ Möjligen hade katekesen eu uppgift att fylla den tiden,
men jag undrar, om den i vår tid har samma uppgift, eller kan
hjälpa vårt folk till kristen tro.

Emellertid har något på detta område inträffat den 31 oktober
1919. Då drogs nämligen ett brett streck över katekesutanläsningen.
Detta utfördes icke av en man, som officiellt har anseende
som en kristendomens vän eller såsom en varnare av angelägenheten
att ge våra barn en god kristendomsundervisning, utan av
en man, som från -visst håll stämplats som en kristendomens fiende.
Det var herr Värner Rydén och icke någon av våra föregående
mer eller mindre ortodoxa ecklesiastikministrar, som drog detta
breda streck över katekesläsningen och förde vår kristendomsundervisning
till urkällan, till bibeln. Där får läraren, helst med
hjälp av en lämplig lärobok, föra barnen in i de bibliska texterna
för att umgås med Honom, som gick omkring, gjorde val och
hjälpte alla. Där få barnen lära känna Jesus, frälsaren, som kom
för att uppenbara den himmelske fadern såsom eu kärleksfull och
barmhärtig fader och icke såsom en straffande och hämnande Gud.
Därom talar Herren Jesus i Johannes 3: 16, då han säger: »Ty så
älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att
var och en, som tror på honom, icke må förgås, utan hava evigt
liv.» Där få barnen lära känna Honom, som samlade folket omkring
sig, lärde och undervisade dem och som sade till de själströtta:
»Kommen till mig I alla, som arbeten och ären betungade!
Jag vill vederkvicka eder, och I skolen finna ro till edra själar!»
När det gäller barnen i hemmet, anse vi ju, att det bästa icke är
för bra för dem. Och då böra vi väl vara minst lika angelägna,
då det gäller det andliga, att ge barnen det allra bästa.

Det är därför för mig i dag ett kärt tillfälle att få till herr
Rydén uttala ett hjärtevarmt tack, därför att han under den korta
tid, han satt som ecklesiastikminister, vågade dra detta breda
streck över katekesplugget. Som han själv nyss anförde, har det

31 Nr 85.

Onsdagen den 27 april, f. m.

varit hundraåriga strider på detta område, och kravet på bort- I
tagandet av katekesutanläsningen har, som han säde, hatt ett gott ^msun<ierstöd
särskilt från bondehåll. Detta tack är icke bara tran mig visnimjen i
ensam, utan bakom mig stå flera hundra tusenden avgjorda kristna, folkskolorna.
vilka instämma i detta tack. Och förhåller det sig sä, som herr (Forts.)

Rydén i slutet av sitt anförande sade, att ifrån visst håll det
föreligger en baktanke att återinföra katekesläsningen i folkskolan,
vill jag säga, att det är fåfängt för dem, som önska detta, att
vänta få något stöd härutinnan från frikyrkofolket.

Jag skulle ingenting hellre önskat, än att jag kunnat få utsträcka0
detta tack i fortsättningen, men det kan jag icke. Det är
med avseende på nedsättningen av undervisningstiden detta gäller.

Jag skulle vilja fråga herr Rydén, när han nu var så angelägen
om att ge barnen detta goda, att föra dem in på bibelns marker
för att där göra bekantskap med flen störste, som trampat denna
jord, varför han då icke också ville ge dem den tid, som behövs
för att med ledning av Jesu lära fa den karaktärsdaning och fostran
för livet, som skulle kunna hjälpa dem under livets stormar.

Ty kristendomen är icke blott en lära., den är också liv. Det har
redan anförts, och jag vill ytterligare stryka under det, att det
var ett alltför stort steg, då man tog bort halva tiden av denna
undervisning. Det hade varit båttre och herr Rydén både haft en
betydligt starkare ställning inför vårt . folk,, om han tagit detta
steget litet försiktigare. Han har själv i början av sitt anförande
sagt, att kristendomsämnet är en ömtålig sak, och det är alldeles
riktigt. Det finns icke något som i vårt folk så kan riva upp lidelserna
som just då man rör sig omkring de religiösa tingen.

Nu har man från flera håll begärt bevis av dem, som anse
att två timmar icke räcka till. Utskottet talar om skyldighet för
motionärer och reservanter att bevisa detta, och utskottets ordförande
strök i sitt yttrande under gårdagen vid ett par tillfällen
ganska kraftigt under denna bevisningsskyldighet och sade, att
»för den som vill ändra gällande bestämmelser» gäller det att bevisa,
att ett behov föreligger. Jag ville fråga tillbaka, om det är
de, som stå på reservanternas sida, som begärt, att tiden skulle
ändras. År det icke fastmera så, att bevisskyldigheten ligger på
den, som ändrade tiden? Så mycket mera, som han icke hade någon
som helst myndighet att stödja sig på. Den myndighet, det oro-an,
genom vilket vår folkskolebildning för att icke säga hela var
kulturella andliga odling andas, skolöverstyrelsen — kunde icke
ställa sig på ecklesiastikministerns sida, då det gällde att nedsätta
tiden. Och samma var förhållandet med de teologiska fakulteterna,
domkapitlen, folkskoleinspektörerna o. s. v., för att icke tala om
huru djupa led av vårt folk reagerade. Om här skulle skett en
folkomröstning, skulle denna ganska tydligt visat, att flertalets
önskemål lågo för de tre timmarna.

Nu har utskottet i sitt utlåtande sagt, på sid. 3: »hm grundläggande
idé för denna plan, som alltjämt hävdar kristendomens
rangplats i skolan — — —»• Jag kan icke första, huru utskottet

Sr 35. 32

Onsdagen den 27 april, f. m.

/ fråga om kunnat våga sätta in det yttrandet i utskottets utlåtande. Är det
domsund r bibehålla en rangplats åt kristendomen, när man från en mycket
visningen i framskjuten plats på undervisningsplanen flyttar ned ämnet till
folkskolorna, att bliva ett av de mest betydelselösa med avseende på timantalet?

(Forts.) Jag bär icke tänkt försvara, att under alla förhållanden de tre
timmarna skulle gälla, utan i den motion, som jag skrivit under,
står n regel», och det vill jag uttyda på det sättet, att skolöverstyrelsen
skulle hava en rörelsefrihet att pröva, och därvid, dels i
småskolor, dels i de skolor, där man har mindrevärdig undervisning,
kunna göra vissa undantag. Men för utskottet återstår det
att bevisa, att rangplatsen bibehållits.

Vidare har man sagt, att det betyder mindre, huruvida man
har två eller tre timmars rrndervisning; det är kvaliteten av denna,
som är bestämmande och avgörande. Det kan jin vara riktigt, att
det beror mycket på kvaliteten, men vid minsta eftertanke går det
icke att i längden driva den satsen. Då skulle man kunna komma
ned till en timme eller kanske till en halv och likaväl säga: det
är kvaliteten det beror på. Läroverken hava ju sin kristendomsundervisning
i vissa klasser två timmar och i vissa tre timmar,
blott med den omkastningen, att man där har största antalet timmar
i de lägre klasserna och det minsta i de högre, vilket jag
tycker är litet bakvänt.

Den ärade utskottets ordförande frågade vidare och med ganska
stor segervisshet: Har icke skolöverstyrelsen samma auktoritet, när
den avstyrker som när den tillstyrker? Visserligen har det skälet
tillkommit, att man på vissa platser redan börjat tillämpa den nya
planen. Men bortsett därifrån måste jag säga: Skolöverstyrelsens
sista yttrande, som innebär att under övergångsåren pröva med 2
timmar, har icke för mig samma auktoritet, som då tre timmar
tillstyrktes i de högre klasserna. Jag kan icke betrakta detta
sista annat än som eu undfallenhet, och jag beklagar, att jag behöver
fälla detta ord emot ett ämbetsverk, som jag under mänga
år aktat så högt, då jag i statsutskottet varit i tillfälle att pröva
dess förslag och yttranden. Och skulle utskottsntlåtandet i dagvinna
seger, torde det till största delen bero på detta sista av
skolöverstyrelsen avgivna yttrandet. Det är nu i början endast
en liten del av landets skolor, som tillämpa den nya undervisningsplanen,
men kanske det snart nog blir ller och fler, och därför
kan jag icke låta bli att på detta väntande tillämpa det gamla
ordspråket: »Den som vinner tid, vinner allt.» Det är möjligt, att
man väntar, att den opinion, som nu blåser över vårt land, skall
lägga sig under dessa tre år. Ja, det är möjligt, men det kan
också hända, att man bedrar sig.

Jag skulle här vilja gå in på ett område, som jag tycker är
lämpligt att vidröra i detta sammanhang. Det gäller folkskollärarkårens
uppgifter. Jag har vid många tillfällen, både enskilt
och offentligt och icke minst i denna kammare, ställt mig på deras
sida för att bevaka deras intressen. Jag har gjort det, därför att
jag tyckt mig finna, att folket i stort sett alltför litet värdesätter

Onsdagen den 27 april, f. in.

33 Nr 35.

deri uppgift, som denna kår har. Det är till dessa lärare och lä- 7 f™0a om
rarinnor, som vi lämna det bästa vi hava på jorden, vår dyrbaraste ^fu^deregendom,
våra barn, för att under eu tid av icke mindre än sex vimiWJRn i
är för folkskolans barn ledas och fostras; och ser man då ut över folkskolorna.
landet, huru kristendomen i många både större och mindre boningar (Forte.)
håller på att förflackas för att icke säga helt avlysas, och ställer
man på denna lärarkår den fordran, att den skall både fostra och
dana goda karaktärer, att den skall föregå med göda exempel, då
är det enligt min mening viktigt, att denna kår hålles under armarna,
och att man försöker uppmuntra den, så att den gör sitt
arbete icke med knot och klagan, icke med bitterhet i känslan utan
med tanke på att den är värderad.

Herr Rydén slutade sitt anförande med att citera en psalmvers.
Jag skulle vilja göra detsamma. Jag anser för min del, att
huru än undervisningstiden lägges, det dock må för oss, som representera
det svenska folket, vara angeläget att, i den mån vi
kunna det, ge barnen, det uppväxande släktet, dem som skola taga
vid, där vi sluta, en kristendomsundervisning, som håller måttet,
som ger dem vad de behöva för livet, tiden och evigheten. Det
var en socialdemokrat i går, som yttrade till mig frågande: Varför
kunna icke prästerna göra som de frikyrkliga, undervisa barnen i
söndagsskolorna? Jag låter frågan gå vidare. Själv har jag en
33-årig erfarenhet på detta område, och jag må saga, att det finnes
ingen gärning, till vilken jag så gärna går som just till denna,
där vi i en söndagsskola i hemorten ha 60 å 70 barn, som söndagligen
få undervisning i de kristna sanningarna. Nåväl, den vers
jag skulle vilja citera är en psalmvers, vilken jag önskade skulle
komma in i både yngres och äldres sinnen och hjärtan: »Se, Jesus
är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn»; och med skalden
Runeberg skulle jag vilja säga: »Så lägger jag min omsorg
glatt på Jesus både dag och natt. Han sörjer för att ont ej rör
den själ, som honom helt tillhör.»

Det är en för mig så betydelsefull sak jag här velat framföra,
ty jag vet, vilken stor uppgift kristendomen under ett helt årtusende
hatt för vårt folk, och den är en bärande kulturfaktor, varpå
värt samhälle är byggt, och jag skulle önska, att i de låga kojorna
såväl som i de höga salarna alltjämt, då arbetet är slut om dagen,
husfadern samlade familjen, hustru, barn och tjänare, för att med
dem läsa ett kapitel i bibeln, uppsända ett tack till Gud för den
flydda dagen och sedan sluta med att sjunga: »Trygg i Din vård
jag lämnar mig, när solen från oss flyr, och gladligt skall jag prisa
dig när dagen åter gryr» eller med sångaren: »Tryggare kan ingen
vara än Guds lilla barnaskara, stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej
i kända nästet.» Det ligger något lyftande i dessa sånger, något
välgörande för livet i dess olika lägen. Kristendomen har sin störa
uppgift att fylla, och Gud give, att icke, genom det att vi diskutera
och ändra på tider och planer, kristendomens inflytande på
vårt folk blir mindre.

Andra hammarens protokoll 1921. Nr 35.

3

Nr 35. 31

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 fråga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.1

Då jag inser betydelsen av att man får den tid, som behövs
för att ge våra barn en god kristendomsundervisning, måste jag
ställa mig på reservanternas sida, och jag yrkar därför, herr talman,
avslag på utskottets hemställan och bifall till reservationen.

Herr Johanson i Huskvarna: Herr talman, mina herrar!
Här ha hållits flera anföranden, som varit av stort intresse att
avhöra. De ha alla varit sakliga och präglats av lugn och förståelse.
Yi kunna visserligen ba olika uppfattning i en fråga som
denna, men detta utesluter icke, att vi både kunna och böra diskutera
den sakligt, vilket vi hitills gjort i denna debatt, och vilket
jag hoppas, vi även i fortsättningen skola göra.

Vad nu angår den föreliggande frågans centrala del, så blir
den ytterst en viljesak, som vi nog icke kunna diskutera oss till
full enighet om här i dag, men vi kunna det oaktat ha respekt
för varandras ärliga övertygelse. Motionärerna ha nu den uppfattningen,
att ju mera de kristliga intressena komma till sin rätt och
få göra sitt inflytande gällande, ju bättre bli vi själva, och ju
bättre bliva förhållandena i övrigt. Då vi nu ha denna livsåskådning,
så bör det vara begripligt, att frågan på detta sätt kommit
fram för riksdagen. Vi anse nämligen, att kristendomsämnet i
fråga om undervisningstiden skjutits för mycket tillbaka i den
nya undervisningsplanen, vilket också här förut i debatten berörts.

Utskottets ärade ordförande sade i sitt anförande i går, som
också redan gendrivits av någon talare, att vi icke framlagt bevis
för, att vårt krav är riktigt. Skola vi nu tala om bevis i
denna fråga, så är det enligt min mening icke vi utan de som
underkänna vårt krav, som i så fäll få lov att förebringa bevis
därför. I åtskilliga uttalanden, som här gjorts — och jag syftar
därvid särskilt på det anförande, som hölls av herr Rydén —, ha
ansatser gjorts att göra denna fråga till vad vi motionärer icke
avsett, nämligen till en katekesfråga. Vi ha icke med vår motion
velat riva upp en debatt om katekesens lämplighet eller icke lämplighet
som lärobok i skolan. Vi ha endast sagt, att vi förmoda,
att erfarenheten kommer att visa, att en handledning i form av
en lärobok är behövlig. För att göra undervisningen fruktbringande
tror jag, att en sammanfattning av kristendomens huvudsanningar
blir nödvändig. Efter vad jag vet, användes också detta sätt med
en lärobok som handledning redan nu inom frikyrkliga kretsar vid
deras bibelskolor m. m. Men denna fråga om en lärobok bör icke
riksdagen taga upp till behandling, åtminstone ej nu, utan den få
vi överlämna åt pedagoger och skolans målsmän samt åt styrelserna
i de respektive skoldistrikten.

Fastän flera talare redan ingående behandlat frågan, vill jag
likväl be om kammarens överseende för att jag med några ord berör
frågan i allmänhet och även något uppehåller mig vid vad utskottet
i sitt betänkande sagt. Den nya undervisningsplanen innebär
i stort sett ett gott framsteg på skolans område. Detta har
också erkänts pa många håll,. Men att densamma även har bris -

Onsdugen den 27 april, f. in.

85 Nr 85.

ter, torde ingen vilja förneka, och huru skola vi kunna tänka oss l fråga om
någonting annat, dä alla människor äro ofullkomliga. Denna under- (;o?”Ä^cr.
visningsplan är, såsom även förut påpekats, en frukt av ett fler visningen i
årigt, grundligt arbete på skolans reformering. Min personliga folkskolorna.
uppfattning är den, att de män, som från början lagt hand vid (Forts.)
detta stora arbete, och bland vilka det var sådana, som jag personligen
närmare kände, hava gått till detta arbete icke allenast
som framstående skolman, utan på samma gång besjälade av kärlek
och nit för åstadkommande av en grundlig och god undervisning
i våra skolor. Detta har jag velat säga, därför att ingen i
kammaren skall tro, att därför att jag kommit alt std med som
huvudmotionär i detta ärende, jag pa förhand skulle hysa någon
antipati mot undervisningsplanen i fråga. Så är visst icke fallet,
utan tvärtom har jag med stort intresse följt frågan för att se,
vad resultatet skulle bli.

Då denna under visningsplan emellertid fastställdes avKungl.

Maj:t, blev det för många en stor missräkning, att undervisningstiden
för kristendomsämnet reducerades från vad vi haft, eller
fyra till fem veckotimmar, ned till två timmar i veckan. Detta
beslut framkallade oro och bekymmer bland stora grupper av vårt
folk. Av det föreliggande utskottsbetänkande!, sidan 2, framgår,
att utskottet uppfattat våra motioner som ett uttryck för denna
orosstämning bland vårt folk. Det är sant, ty anledningen till
motionerna är icke att söka däri, att vi äro besjälade av någon
lust att vara i opposition, utan de äro motiverade av känslan av
ansvar för nutida och kommande släkten och vetskapen om den
stora, ja, avgörande betydelse, kristendomsundervisningen har för
ett folks sunda och goda utveckling i alla avseenden.

Då jag läst åtskilligt av vad som uttalats i samband med den
nya unaervisningsplanens antagande och däribland särskilt det
anförande, som dåvarande statsrådet Rydén hade vid ärendets föredragande
inför Konungen, har jag icke funnit några egentliga motiv
för att man beskurit tiden för kristendomsundervisningen så
långt, som man gjort. I nämnda anförande av statsrådet har
gjorts många uttalanden, som jag till fullo instämmer uti. Men i detsamma
framhälles även, att bibelns egen framställning skall läggas
till omedelbar grund för kristendomsundervisningen, och att utanläsningen
skall högst väsentligt inskränkas, för att barnen därigenom
bättre skola kunna tillgodogöra sig det religiösa och sedliga
innehållet. Denna undervisningsmetod måste, såsom här förut
påpekats, kräva mera tid på lärosalen än vad förut behövdes, då
man lät barnen inlära läxor i hemmet. Efter vad jag nu hört,
har i de utlåtanden, som från åtskilliga håll inkommit till Kungl.

Maj:t med anledning av de remitterade petitionerna i frågan, också
framhållits just det, att ämnet kristendom är så vittomfattande,
att den nu bestämda tiden icke motsvarar den tid, ämnet
kräver. Då vi nu begära i regel 3 veckotimmar på skolschemat
för kristendomsämnet, måste man med tanke på den stora betydelse,
ämnet har, anse att vår begäran är väl motiverad. För

Nr 35 36

Onsdagen den 27 april, f. m.

Ifråga om övrigt skulle ju, om denna vår begäran bifalles, tiden för ämnet
äonusunder- 1 fråSa reduceras ganska avsevärt, jämfört med vad vi hittills
visning en i käft.

folkskolorna. . Vi underskatta icke härmed betydelsen av övriga ämnen, som
(Forts.) ingå i skolplanen, utan tvärtom uppskatta vi värdet av desamma,
men anse, att kristendomsämnet för mycket skjutits tillbaka i
fråga om tiden. Så har t. ex. modersmål (tal- och läsövningar)
mer än dubbelt så lång tid, ehuru man kan säga, att detta ämne
delvis ingår i kristendomskunskapen, då ju barnen därvid få såväl
tal- som läsövningar.

Jag ämnar här icke närmare gå in i detalj på de skäl, som
utskottet anfört för sitt avslagsyrkande, men skall dock be att få
beröra några punkter.

Efter vad jag kunnat finna, är huvudskälet, att den nya undervisningsplanen
så nyligen antagits, att man icke nu bör göra
någon förändring, innan erfarenhet vunnits i fråga om densammas
verkningar.^ Utskottet har i huvudsak grundat sitt avslagsyrkande
på det utlåtande, som skolöverstyrelsen avgivit med anledning av
de väcata motionerna. Detta skäl för avslagsyrkandet å vår motion,
som anföres, kan jag för min del icke gilla, och jag är övertygad
om att denna min ståndpunkt intages av stora grupper
bland vårt folk. Kristendomsundervisningens uppgift är icke allenast
att. bibringa barnen minneskunskap utan fastmer att påverka
deras viljeliv och därigenom dana karaktärer. Med tanke härpå
borde var och en förstå, att det skäl, som anförts för avslagsyrkandet,
. är ohållbart, då en examen, som skulle ge utslag, huruvida
kristendomsundervisningens karatärsdanande inflytande kunnat
gorå sig gällande, icke kan anställas, då ett bedömande härvidlag
alltid blir beroende av var vars och ens personliga uppfattning i
dessa spörsmål.

Alltså ligger målet för meddelandet av kristendomskunskap
utom gränserna för en dylik prövning, varför utskottets huvudskäl
ur kristlig synpunkt är grundlöst.

Enligt uttalande sidan 2 i utskottets betänkande är detsamma
medvetet om den oro och det bekymmer, som undervisningsplanen
i fråga vållat runt om i landet. Denna oro vill utskottet söka
lugna, genom att göra en resumé av unaervisningsplanens innehåll
i allmänhet och stöder sig därvid på ett uttalande av en så
vederhäftig institution som teologiska fakulteten i Lund. I det
citat av teologiska fakultetens uttalande, som utskottet intagit,
beröres icke, efter vad jag kan finna, timplanen i fråga, utan i
densamma behandlas uteslutande lärostoffet för undervisningen, och
alltså lämnar uttalandet i fråga intet stöd för den ståndpunkt,
utskottet intar till vår motion.

Ett annat skäl för . sin ståndpunkt söker utskottet däri, att
inlärandet av Luthers lilla katekes och den sammanhängande genomgången
därav uteslutits och i stället härför och för översikten
av den kristna trons huvudstycken införts ett moment, innefattande
Jesu bergspredixan samt efter barnens mottaglighet och behov

Onsdngeu den 27 april, f. in.

37 Nr 35.

lämpad sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen.
Denna omläggning av undervisningen ställer, säger utskottet vidare,
nya fordringar på läraren, vilket torde vara alldeles riktigt.

Dessa uttalanden, synes det mig, bestyrka min förut uttalade
uppfattning, att kristendomsämnet kräver icke mindre utan mera
tid på lärosalen.

I fråga om den anmärkning, utskottet gör, att vi icke gjort
skillnad på det timtal, som önskas för olika skolformer, vill jag
endast nämna, vad nog var och en för övrigt förstår, att vi i vår
motion avse de heltidsläsande skolorna. Vid övriga skoltyper
måste ju tiden för samtliga ämnen reduceras mer eller mindre.

Då utskottet påbördar oss, att vi skulle hänge oss helt åt den
uppfattningen, att det är tiden, som gör allt, och i samband därmed
påpekar, att undervisningen är beroende av om läraren har
sinne för ämnet och är besjälad av kristendomens ideal, så vill
jag säga, att vi äro icke så ensidiga, utan förstå väl, att lärarens
''lämplighet har en mycket stor betydelse i fråga om undervisningens
resultat.

Jag vill också påpeka, att eu förändring av timplanen kunna
vi åstadkomma genom ett riksdagsbeslut. Däremot förstår var och
en, att vi ingenting förmå uträtta genom beslut här i fråga om
lärarens lämplighet för undervisningen, huru önskligt det än vore,
och därför ha vi motionärer endast tagit upp den förstnämnda
frågan, nämligen tiden.

Jag vill för övrigt hysa gott hopp om vår lärarekår. Skulle
detta hopp svikas, få vi söka oss fram på andra vägar. Denna
fråga föreligger dock icke nu.

Till sist nödgas jag säga om vad utskottet sagt i frågan, att
man icke i detsamma kan finna några verkliga sakskäl, som motivera
ett avslag på vår hemställan.

Det skulle varit i hög grad önskligt, om riksdagens skolutskott
intagit en mera aktiv ställning i fråga om att bibringa vårt
folk kristendomskunskap. Mina herrar, erfarenheten visar, att
Gluds ord nog kan utträngas och tillbakasättas, men frukterna därav
utebli ej, och vi önska ej en utveckling i den riktningen för
vårt folk. Då vi således anse, att kristendomsämnet mycket väl
behöver den tid, som skolöverstyrelsen först föreslog och som vi
nu begära, och då vi därför anse, att ett misstag begåtts, tala
alla skäl för, att man fortast möjligt måtte rätta detsamma. Vårt
skolväsen kostar såväl staten och kommunerna som enskilda stor
ekonomisk uppoffring, men vi göra detta offer gärna, därför att vi
älska våra barn och veta, att det är de, som skola bilda det nya
Sverige. För de stora uppgifter, som möta dem, vilja vi utrusta
dem med goda kunskaper, ty kunskap är makt.

Endast kristendomskunskapen visar dem dock vägen till Honom,
som förmår fylla livets djupaste behov, skänka dem den
kraft, som alla behöva, göra dem till goda medborgare och skapare
av ett lyckligt Sverige.

11 råga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

Hr 35.

38

Onadogen den 27 april, f. m.

I fråga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

Med dessa ord ber jag, herr talman, att få yrka avslag å utskottets
hemställan och bifall till reservationen.

Med herr Johanson i Huskvarna förenade sig herr Jonsson i
Mörkhult.

Herr Pehrsson i Gröteborg: Herr talman, mina herrar! Under
den gångna debatten har den fråga, som nu är före, så grundligt
debatterats, att jag skulle kunna i fråga om huvudpunkterna hänvisa
till vad som redan i dag är sagt och vad som i går sades av
dem, som stå på samma sida i detta ärende, som jag gör. Jag
skall dock taga upp ett och annat av vad som här sagts, som kanske
icke fått den belysning, som synes mig vara behövlig.

Jag skall då först yttra mig något om vad utskottets ärade
ordförande — jag kan icke se, om han är här, men han kanske
finns här ändå — sade i går, och det var ju något av samma toner
även i yttrandet från Malmöbänken. Det var en anklagelse, att
den agitation, som under den sista tiden drivits i denna fråga i
landet, hade — såsom utskottsordförandens ord folio — skett därför,
att man velat göra denna fråga till en »kyrko- och valpolitisk»
sådan. Mina herrar, man får icke vända en fråga av så djupt allvarlig
beskaffenhet till att bliva en kastboll mellan partierna.
Jag beklagar, att man dragit in denna synpunkt i debatten.

Jag vill erinra om, huru denna opinion bildats, huru det var
medlemmar av riksdagen, ett 20-tal av olika partier, som togo initiativet,
och huru sedan genom Allmänna svenska prästföreningen
skickades ut skrivelser till präster och olika korporationer här i
landet. Det var inga petitionslistor, det gavs alls icke några riktlinjer,
det var endast de allvarsord, som dessa riksdagsmän uttalade.
Sedan uppkom alldeles spontant — herr Johansson i Edsbyn
har redogjort för detta — något som dock verkligen är en opinionsyttring,
som, så vitt jag kan förstå, man icke gärna kan negligera,
när det gäller bl. a. uttalanden från över 900 församlingar
i riket. När man icke gjort något för att lägga detta på enhetlig
bog, som man annars brukar göra, utan man velat, att det spontant
skulle komma fram från olika håll, så har följden blivit, att
de mest skilda yttranden blivit fällda. Det har utan tvivel sagts
överord, men det har varit personer av alla partier och alla åskådningar,
som tagit del i denna opinionsyttring. Jag'' kan endast
hänvisa till att i denna åskådning mötts personer med i övrigt
mycket olika uppfattning. För att ge ett litet exempel på vilka
personer, som tagit del i de åsikter, som här framkommit, kan jag
nämna en person i denna kammare, som val icke velat göra i högervalpolitik,
nämligen herr Hallén på Älvsborgsbänken, som i konstitutionsutskottet
yrkat ansvar på förutvarande statsrådet för
denna ändring av undervisningstiden till två timmar och som velat,
att denna tid skulle förlängas.

Jag skulle ju också kunna peka på ett ord, som gått långt
vidare än något annat, det är hämtat ur en liten bok, som heter

39 N r 35.

Onsdagdi den 27 april, f. in.

»Svenska kyrkans årsbok», som kommit ut på hösten. Där heter l f/ao“ "m
det uttryckligen, att enligt läroplanen skall »det religiösa läroinne- fom/iunde.rhållet
sammanställas och muntligen meddelas barnen av läraren visningen i
reformens största pedagogiska missgrepp-». Inunder detta uttalande folkskolorna
stör namnet Harald Hallén. Mina herrar! Det är då inte under- (Korta.)
ligt om jag vill, att det här skall nedläggas en alldeles bestämd
gensaga mot försöket att av denna sak pa något sätt gorå en politisk
partisak. Jag hoppas, att man inte ävlas att lägga den så,
ty det kunde hända, att man lyckades.

Då i går en talare gjorde allt för att förringa värdet av vad
som sagts av de ansvariga myndigheter, som här yttrat sig, varemot
han tilläde en så stor betydelse åt t. ex.^ Svenska folkskolelärareförbundet,
så tillåt mig bara fa peka på, hurusom Svenska
folkskolans vänner, just den grupp inom svenska folkskolans lärarekar,
som på ett alldeles särskilt sätt intresserar sig för kristendomsundervisningen
och kristendomsämnet inom våra skolor, avgivit
ett alldeles motsatt yttrande; man företräder där fullkomligt
samma synpunkter, som anförts i den motion, som av mig blivit
framlagd.

Herr Olsson i Mora hänvisade till ett lärareuttalande i Karlskrona.
Ja, visst kan man finna sådana yttranden, mina herrar,
men jag kan som motvikt mot detta visa pa ett annat uttalande,
ett uttalande från min egen stad, där lärarekåren på ett offentligt
möte anslöt sig till kravet på tre timmars kristendomundervisning.

Det sades visserligen sedan, att det var så inånga lärarinnor med
om denna opinionsyttring! Ja, i denna tid. vet jag inte, om man
skall göra skillnad mellan lärare och lärarinnor i det fallet. Jag
har den uppfattningen, att lärarnas och lärarinnornas kärlek till
barnen och till våra skolor sannerligen bör väga jämnt, och jag
vill inte uttala mig med ringaktning om lärarinnorna i jämförelse

med lärarna. .

Ser jag på den skrift, som jag här har i min hand, och vilken
herrarna naturligtvis hört talas om förut i debatten, nämligen den
av överstyrelsen framlagda redogörelsen för de ingivna framställningarnas
innehåll, finner jag i densamma, såsom redan förut påpekats,
först ett uttalande från kyrkomötet. Herr Rydén har inte
höga tankar om kyrkomötet, och han har också uttalat, sin åsikt
i synnerligen starka ordalag. Jag kan dock inte neka till, att för
mig står kyrkomötet allt fortfarande med den sammansättning det
bär — jag önskar visserligen även jag, att kyrkomötet vore lagt
på bredare bas — som ett representantskap för svenska kyrkan;
det står som en institution, vilken har att säga sitt ord under
ansvar som ingen annan. Det finns sedan i nämnda bok uttalanden
från en massa olika håll, olika religiösa sammanslutningar,
från de svenska prästerna, från prästmötena, från stiftsmötena,
från den finsktalande befolkningen, från, som.jag säde, över 900
församlingar här i riket, av vilka många avgivit sina yttranden
under det ansvar, som ligger i att fatta beslut i detta ärende på
kyrkostämma eller på kyrkoråd under laga former. Jag vädjar

Nr 35. 40

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 fråga om till herr Rydén, huruvida man dock inte inför detta faktum skulle
dommnder- klmna sä£a’ at.t ^et ,vore underligt, om han inte ställde sig en
visningen i smula tveksam inför sin egen syn pa saken. J ag frågar, om inte
folkskolorna, denna opinion från dem, för vilka denna sak är en hjärtesak, är
(Forts.) sådan, att den inte borde kunna underskattas. Eller om jag skulle
uttrycka saken på ett annat sätt: skulle inte herr Rydén efter de
ypperliga _ och förträffliga ord som han till sist yttrade, och som
gladde mig, dessa ord, varmed han räckte famnen, stora famnen,
åt oss lite var, skulle han inte, säger jag, böra känna en viss tvekan,
när han finner, hurusom man i form av beröm sagt så ytterst
betänkliga saker rörande hans reform, som flera gånger skett ä
håll, från vilka han säkerligen inte tycker det är roligt att få
erkännande. Jag erinrar om en artikel, som jag läste för någon
tid sedan av en författare i Social-Demokraten — jag vet inte i
vad mån den är uttryck för tankarna på det hållet. Artikelförfattaren
talar skarpa ord om de lärare och lärarinnor, som vilja
ha den längre kristendomsundervisningen och vilka framställas såsom
varande på ett gripande sätt undergivna den kyrkliga överheten.
Man måste, säges det, räkna med dessa som med en »dödsbrigad»
n motsats till dem, som vilja rasera kristendomsundervisningen».
Jag erinrar om den petitionsrörelse, som sattes i gång
som motvikt från vad jag skulle vilja kalla »stormklockefalangen».
Jag insinuerar inte — det vill jag bestämt säga ifrån — att herr
Rydén ^ skulle. ha något med denna sak att göra eller på något
sätt känna sig glad däröver, men jag säger: bör han inte ställa
sig tveksam, när han på dessa håll får höra sådana uttalanden?
Skulle han inte kunna tänka sig, att det kanske i alla fall var
ett förhastat steg, som i detta stycke togs?

\ ad sedan den sidan av saken angår, som herr Rydén med
sådan klarhet framlade, nämligen att denna fråga enligt hans uppfattning
i fullt konstitutionsmässig ordning behandlats, kan jag
naturligtvis inte ha något att invända härvidlag, för så vitt jag
endast ser till formen. Det är ju alldeles givet, att man inte lian
invända något, om man tänker på sättet för själva beslutets fattande
av Kungl. Makt utan riksdagens hörande, men jag skulle
vilja göra en fråga till herr Rydén, en fråga som för mig är avgörande
för min uppfattning av denna saks reellt konstitutionella
behandling. Det. är frågan: vilka myndigheter ha före beslutet
blivit hörda och i under laga ansvar avgivna yttranden tillstyrkt
dels denna nedsättning utöver vad som föreslogs i överstyrelsens
förslag, och dels borttagandet av varje slags lärobok? Av svaret
på denna fråga kommer naturligtvis att bero, huruvida man skall
anse, att denna sak blivit rätt behandlad i den konstitutionella
mening jag här talat om. Föreligga inga sådana yttranden, ha i
en så allvarlig fråga utlåtanden icke infordrats på alla punkter
utan endast med avseende å de delar av planen, mot vilka våra
anmärkningar inte. vända sig, synes det mig, att man dock torde
ha gått något hastigt till väga för att få sin sak fram.

teedan skulle jag, mina herrar, vilja säga några ord med av -

Onsdugen de» 27 april, f. m.

Nr 85.

seende å det, långa föredrag, Horn herr Rydén höll; ^ 0SB. ^ 1 {™2n°m
högst intressant föredrag, som innehöll uppgifter, vilka säKeriige i llomsun(ier.
för de flesta av oss voro obekanta, uppgifter om den langa ut- vimingen i
veckling, som legat bakom förevarande undervismngsplan. Jag folkskola™.
undrar “emellertid, om jag är den ende, som fick .hd intryck,fl, alt (Korta.)
den långa utredningen med alla dess intressanta detaljer inte. berörde
vad bär är fråga om utan avsåg spörsmål, som vi i dag inte
debattera. Herr Rydén talade om striden om den Lindblomska
katekesen, som fick sin eloge, och om 1878 års katekes och jag
skulle vara böjd för att för en gångs skull instämma med honom,
ty jag anser,'' liksom mången, att Lindbloms katekes var i vissa
hänseenden förmera än 1878 års katekes. Hela denna historiska
översikt var emellertid tydligen sa lagd, att man anda fack ett sadant
intryck som detta: hur oändligt svart är det inte att hai
uppnå ett resultat, när man fatt hålla pa ett helt århundrade med
arbete härvidlag, när hundratals personer i den mest ansvariga
ställning ägnat sig häråt, när snillen sådana som en Lindblom och
Johan Olof Wallin och Nathan Söderblom sekt gorå sitt allra
bästa för att få fram en lärobok — eller låt oss såga en katekes,
ty det blir i sak detsamma — i den kristna tros- och livsåskådningen.
Säger oss detta inte, att det kan hända i alla tall, att
trots de anmärkningar, som gjorts mot gamle Martin Luther, det
måste sägas, att det i denna bok, som dock bestått i fyrahundra
år i vårt land och i våra grannkyrkor och överallt hart nar i den
evangelisk-lutherska kristenheten, måste ligga, mina herrar, något
förunderligt? Det är dock en bok, som överlevat arhundraden,
och som överlevat dessa hundratals författare, som sokt giva na §0IltNu

hårsmån fått det intrycket — jag vill dock inte saga, att
det har sagts här i dag — att det är meningen att gorå gällande,
att när vi i dag företräda denna stora opinion, när bakom oss sta
alla dessa, som givit sin mening till känna, vi tråda in för Äa/eliesplugget,
för en själlös utanläsning. Mina, herrar. Ett större
misstag kan inte begås. Vill man lägga saken sa har man för
sökt att med slagordgns makt over tanken sia ihjäl val befoöade
anmärkningar, dag vill inte heller saga, att detta vant syftet
med det yttrande, som fällts av initiativtagaren till den författning,
om vilken vi här debattera. Det går dock sa lätt att fa folk
suggererat av det myckna talet om »katekesplugget». a ax e
som frågan nu gäller, mina herrar?. Den gäller inte den Lindblomska
katekesen, inte heller 1878 ars katekes, utan det ga
frågan — jag ber herrarna att läsa motionen — om en handbok,
eu lärobok, en vägledning för våra barn i den kristna tros- och
livsåskådningen. Vi ha inte yrkat pa den lilla katekesenss bibehållande
— vi ha visserligen hänvisat till denna katekes och jag
kanske får återkomma till denna sak — utan vi ka, begärt en lärobok.
Men hur står nu saken i detta avseende? - Jo, den star annoriunda,
än när vi skrevo denna motion. Utskottet har visserligen
inte uttryckligt förklarat men dock uttalat som en möjlig -

Nr 85. 42

Oasdagen den 27 april, f. m.

7 ÄT ^ °“fdan bok b°r komma till stånd. Reservanterna ha ockdomsunder-
"a-,a, sm ,S1 , sagt, att de förvänta en handledning, och herr statsvisningen
i rac''et och chefen för ecklesiastikdepartementet har, om också inte
folkskolorna, givit en sådan på hand, dock utlyst en pristävlan rörande eu såpört*.
, dan handledning för lärare. Det är för mig alldeles självklart
att utvecklingen maste driva det därhän, att vi få denna handledning
tor lärare. Det följer med naturnödvändighet som en pedaslutsats,
att det maste komma en sådan bok, som även kan
bil till hjalpreda. for barnen. Därför att vi äro övertygade om att
,ltve(jk.hngel1 1)0rjat ga i denna riktning kunna vi också i dao- avsta
tran ett yrkande i detta hänseende, ty — det vill lag ärligt
saga herr Ryden - det man är viss om skall drivas fram av rent
pedagogiska skal och hänsyn, kastar man inte in för att åstadkomma
eu sphttnng mellan de frireligiösa och oss andra. Jag

nngsfr?6 ^ ^ ^ denna ®ak ska11 komma att bli ett splits

Det var åtskilligt jag skulle vilja svara på, men särskilt var
det en sak jag ville framhålla med anledning av att Paul Peter

I;aifn kastats fram 1 debatten. Det omnämndes de
ord han fallt i kyrkomötet om katekesen. Ja, jag känner dem,
men, mina herrar, jag har suttit som hans lärjunge i sju år, och

Jmfre3r, berraraa ~ Jag vädjar till dem i denna kam mare

som åtnjutit samma förman — att Luthers lilla katekes, om

ord hWndSn Ppedagog\sk S-PPpkt ieke sade så alldeles vackra
d, blei dock i Paul Peter Waldenströms hand likaväl som kate trorUtn’tetkldT+Set

n * en barllaP1agare. Jag försäkrar — och jag
tror att det skall finnas hundraden av hans lärjungar, som skola

sa a detsamma — att han gjorde kristendomslektionerna i skolan
till de angenamaste av alla, tv det är, som det redan påpekats,

sa att det betyder icke sa mycket med den ena boken eller den
andra,, nian vad i_«_____ o ,, , . _ u

mig ännu ouenagngt berörd, jag Känner mig alltid i Delan
av att protestera, nar jag hör det myckna talet om att katekesen
vant en sådan pinare för barnen och .betytt en själlös utanastång,
ett själlöst plugg, detta därför att jag själv ingen sådan

■intvtT t,et kar fl’an u1D 6gen uPPväxtålder. Av de skäl som jag
ntytt har jag en. helt motsatt erfarenhet i det avseendet. Under
min prasterhga tjänstgöringstid av icke mindre än 30 år, har iae

a rkletS Vafnf iaft an,lednmg avlyssna så många lektioner i
folk- och smasko or samt läroverk. Jag har visserligen därvid

r ckså Ikatekesplugg», men jag vill därjämte säfa, att jag

också mott sa oandligt mycket annat och bättre. Det är en orätL
visa mot Sveriges lärarkår detta myckna tal om katekesplugget
och denna, sjallosa utanläsning. Det är icke befogat. Manbar
Jatit gamla tiders minnen tala — och för dem gäller det ju som

tländprima ?är fäl|ern? äta sura druvor, få barnen ont i

d , , , ,men icke skola vi lagga ansvaret för gångna tiders

erfarenhet, det ansvar, som samlats genom århundraden, på den

43 Nr 35.

Onsdagen den 27 april, f. in.

lärarkår, som nu linnes. Man kan inte begära för övrigt, mina I fråga om
herrar, att varenda lärare skall vara född pedagog av Guds nåde, dl™ue^ler_
han kan vara mycket duglig som lärare utan detta. visningen i

Jag kommer nu tillbaka till detta: sammanfattningen av den folkskolorna.
kristna tros- och livsåskådningen. Jag sade nyss, att jag under- (Fort*.!
visat under 30 års tid — och jag skall här göra en förödmjukande
självbekännelse. Jag vill säga, att om det skulle, sättas i fråga,
att jag utan någon sådan handledning skulle giva barnen en
sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen, så skulle
det bli med den yttersta svårighet, som jag tänker mig kunna tå
nåo-ot samlat, kort och enhetligt, som verkligen kunde motsvara
vad man här velat. Det är verkligen en så oändlig börda, som
därmed lagts på läraren. Det är en tilltro till lärarpersonalen,
som dock lägger på den en olidlig börda. Jag tror, som jag nyss
sade, att utvecklingen med nödvändighet driver fram en sådan
bok, och det är inte heller annat är gott från min synpunkt, att

så blir fallet. . . . ,, ,,

Sålunda, när herr Rydén frågade: känner ni igen detta.-; —
och så talade han om det ohyggliga han upplevat, då svarar jag:
nei jag känner icke igen detta såsom. Paul Peter Waldenströms
lärjunge, och jag känner icke heller igen det såsom en generell
bilä av den undervisning, som jag under årens lopp haft tillfälle
att få åhöra, men å andra sidan skulle ju naturligtvis jag också
kunna peka på ganska många undantag i det hänseendet. .

När man har talat här i dag om katekesen, så vill jag pa
det bestämdaste utsöndra även frågan om den lilla katekesen ifrån
den s. k. långkatekesen, som ju öknamnet varit, om vilken ju icke
längre är fråga, likaväl som jag vill utsöndra allt. detta tal om
att man icke givit sitt erkännande åt den undervismngsplan, som
kommit fram. Jag vet inte, om herr Rydén från något hall har
fått ett vackrare erkännande, ehuru det icke tycks vara uppskattat,
än vad vi motionärer givit. Det heter nämligen: »Med. tillfredsställelse
finner man, att densamma syftar till, att kristendomen
obetingat erkännes som den bärande grunden för vårt folks sedliga
och religiösa fostran. Btt genomgående historiskt betraktelsesätt
har gjort sig gällande, och undervisningen anknyter sig huvudsakligen
till bibelns egna ord och syftar särskilt till att giva, barnen
en levande bild av Jesu liv. Den anknytes likaledes till den
religiösa erfarenheten genom upptagande av livsbilder ur kyrkans
historia, dess mission, diakoni och gudstjänstliv och vill därmed
öppna de ungas ögon för kristendomen såsom en levande makt i

historien och samtiden. ,

Av det erkännansvärt rika lärostoffet» etc. Jag tycker det
är vackert sagt, och jag kan icke neka mig nöjet att meddela,
att när det sades några fula ord i går ifrån Dalabänken om Vaxjo
domkapitel och naturligtvis om biskop Lindberg såsom ordförande
i Allmänna svenska prästföreningen — och därmed ansags ju saken
avfärdad — så är det nära nog ordagrant samma ord i motionen
som i det uttalande, som den allmänna svenska prästföreningen

Nr 35. 44

Onsdagen den 27 april, f. n.

7 ÄT JSUfiS °Ch det ka? naturliftvis ba sin belt naturliga förkladomsunder-
lmgsgnmd, som jag lcke nu V1ij närmare inlåta mig på.
visningen i ^et var i samband härmed som herr Rydén också uttalade
folkskolorna, åtskilligt, som jag icke kan riktigt vara med på från historisk
(Kort,, synpunkt. Det var nämligen att Luther skull? stått kvat när

ståndnnnk+J!111 kntekeS’ 1 mycket på den romersk-katolska

standpunkten. Jag vill erinra om ett arbete sådant som Amund sens

»Den unge Luther», där motsättningen mellan den unge Luther
ocn t en Luther, som sedan driven av striden fördes mer och mer

!nri Ia’ f?,n./0m Amlbt under kampens skarpaste skeden står där
som den fullödigaste kampen för evangelisk frihet; och de kamparen
infalla nog just omkring år 1529, då, såsom vi veta, denna
iok kom till Nu är det ju, efter allt vad här sagts om denna

diärvf6® t? ,allt det förskräckliga, som den skall innehålla, nästan
cijarvt att har yttra sig annorlunda om densamma. Men mina
herrar, jag skäms inte alls för att säga ett ord i annan riktning
angående denna bok. Vi ha nämnt om denna sak i vår motion^
ehuru den icke kommit in under reservanternas yrkande, utan
lugger vid sidan av det beslut, som här kommer att fattas, och

inälva I 1 6 ha1’ “e,d Tlva beslutet att gorå. klen detta oaktat
“tf• kerrarna^ icke förmena mig att avge en liten förklaring

härf förutghaSegjo?t deDna ®ak på annat sätt’ än de ärade talarna

1 bi,rj''nn av. undervisningsplanen såsom ett av de

Ms t ndH S \ S°mn da1'' ■ ^!Vlt8’ att undervisningen skall läggas
historiskt. ,Jag^ har givit mitt erkännande åt detta, men då vill
jag saga, att just Luthers bila katekes är amduten, mina herrar
bil urkunder, som uti hela den kristna kyrkan ända ifrån den
gamla kyrkans tid ha varit lagda som grundval för undervisningen
i kristendom, för den elementära kunskapen, nämligen dessa tre

lama^D^tTr ^ dokame^: fonden, Fader vår Sch trosartikrtna2
Det, ar \nr?e;n godtycklighet, när Luther lagt detta sä, utan
fnffJ ö i enf historisk ofrankomlighet, som han däruti sammanfattat
den kristna tros- och livsåskådningen. Jag vill mina herrar
icke vara med om att bryta med denna tradition, då! man inte en-’
.last vill taga bort Luthers lilla katekes och dess förklaringar —
f ,Jir,u .d®t iek® uttryckligen säges i undervisningsplanen, — utan det
forutsattes pa alla sätt, att barnen rent utav icke få inlära de tre
ti osmtildarnas ordalydelse; man kan nämligen icke tolka det på annat
• att, ehuru jag vet, att på de flesta håll kommer man icke att
hda utan man låter i alla fall barnen lära sig detta Vika då
blatlb “ed den . kyrkliga traditionen, ty, mina herrar, i den ro
de«ska .kyrkan ännu i dag är kristendomsundervisningen lagd på
d:j namn da tre historiska dokument. Det samma galleri d?n
ei angelika kyrkan över hela världen, och detsamma Galler också
?amm f^ka ortodoxa kyrkan. Vi bryta sålunda där Ined en ur ?enT,

pligt»»f’f“Sig '' S0” h" HWWI*

Jag kan ju med några ord ytterligare få utföra detta. I den -

Onsdagen den 27 april, f. in.

45 Nr 3*

na »lekmannabibel», som man kallat Luthers lilla katekes, finnes I fråga om
nämligen en 3,000-årig religionshistorisk utveckling. Let är kristendomens
utveckling, som är nedlagd i dessa dess maktigaste do- visningm j
kument. Det är halvtannat årtusendes utveckling, mina herrar, folkskolorna.
som ligger där på andra sidan av vår tidräknings början, där mo- (Forts.)
saismens och profetismens andliga och etiska monoteism arbetat
sig fram. Det är Jesu väldigt! insats både med avseende å den
etik, som vi möta i bergspredikan och som vi just återfinna i
Luthers förklaringar, och det är sedan framför allt i hans 1 åder
vår. Gudsumgängelsens gyllene kodex, men också i trosartiklarna,
vari vi finna den kristna kyrkans tro och bekännelse, sådan som
den utkristalliserats allt ifrån det nya testamentet, tills den fick
sin nuvarande gestaltning omkring det femte århundradet. Detta
säger oss, att uppenbarelsen har sin utveckling. Kristendomen
har icke fallit såsom en meteor från himmelen, utan har en lång
och väldig utvecklingshistoria genom mänskligheten. Jag medger,
att den horisonten är för vid för barnastadiet, men det är kristendom
och därför stämmer som ingenting annat, mina herrar, principiellt
Luthers lilla katekes i dess tredelning — jag stannar nu
först därvid — med just den huvudprincip, som har ar lagd till
grund för det sätt, varpå kristendomsundervisningen genom den
nya planen skall meddelas. I historisk exakthet och möjligaste
koncentration ha vi sålunda där fått kristendomens hela historia.

Och går jag sedan till vår egen tid, så låtom oss komma ihåg,
mina Öfierrar, att det är kring denna bok såsom själva stommen,
som vårt folks kristliga fostran skett under dessa 4U0 år. Vi bryta
sålunda med en 400-årig utveckling, och vi bryta med utvecklingen
i alla de stora kristna kyrkosamfunden genom den nya princip,
på vilken man här slagit in. . ,

Det var en kvinnlig seminarierektor, som i Goteborg hoLl ett
föredrag i denna fråga för icke så länge sedan, och jag tillåter
mig att ur hennes yttrande citera ett ord i detta tall. Hon säger
där: »att katekesen har även sitt värde därigenom att den förmedlar
till oss våra förfäders religiösa erfarenheter, och det vore viktio-t
att vi ej gjorde oss religiöst urarva i förhållande till gangna
tider». Jag har velat säga detta, mina herrar, för att ni skall förstå
att när vi tala om denna sak så är det icke bara en envis
konservatism, utan det är en verkligt principiell åskådning, som
ligger bakom. Det är en historisk tradition vi vilja bevaka, vi
vilja icke bryta av denna förbindelse med alla de kristna kyrkorna,
med vår egen forntid.

Nu säger man oss här, att vi i stället skulle lägga bergspredikans
ord till grundval. Ja, mina herrar, ingen kan skatta, bergspredikan
högre, än vad jag gör: denna underbara, skona, evigt förblivande
urkund. Men jag kan icke neka till, att jag maste i likhet
med den föredragshållare, som jag nyss citerade, saga: ar det dock
ej månntro ett pedagogiskt missgrepp att vilja lägga bergspredikan
just till grundval för den kristna tros- och livsåskådningen t Jag
erinrar då om det citerade yttrandet från Lund, där, såsom herrarna

Nr 35. 46

Onsdagen den 27 april, f. m.

visningen
folkskolorna.
(Forts.)

^ kristen0”1 Te^a’ v* ka en 6anska radikal fakultet -— man anser åtminstone
domsunder- den 7ara det ~ men där man också ställer sig på samma sätt med
visningen i en V1SS tvekan inför den saken, därför att bergspredikan innehåller
r„7,.„7„, paradoxala ord och uttryck, sådana paradoxala ord, att det blir
ganska svårt att lämna en verklig undervisning åt barnen på den
grundvalen. Man måste se detta, om man bara tänker på, hur bergspredikan
blivit utlagd på skilda håll. Jag tänker på, hur den tolkats
t. ex. av Tolstoy, och vi se, att det fortfarande står strid mellan
våra teologer om uppfattningen av bergspredikan. Hur oändligt
svårt skall det då icke bli för en lärare att behärska detta omrade,
så att det blir en verkligt givande kristendomskunskap; ty
här har man dock en lag för det ideella Gudsriket, men en lag,
som ännu icke har möjligheter för sitt fulla förverkligande. Eller
vad vilja herrarna säga om uttrycket: »Dömen icke.» Vi måste

döma. Far och mor skall döma, domaren skall döma, det finns
ingen möjlighet att komma undan detta. Och dock står det: dömen
icke! Ja, det finnes en förklaring. Gentemot detta ord står ordet
om mannen med gisslet i sin hand, med eld i ögat och tordön på
lapparna, som driver ut skaran ur det tempel, som man gjort till
en rövarkula, ordet om Honom, som säger sitt ljungande ve, vilket
iörde honom till döden. Där är han domare. Så skall det ses mot
vartannat ^ Tro herrarna,_ att det egentligen skall vara möjligt för
var lärarekår att kunna giva barnen på denna ståndpunkt en förklaring
sa att det blir ett enhetligt uttryck för det hela. Men inte
nog därmed. Vad är nämligen bergspredikan? Jo bergspredikan
är Jesu etiska, moraliska åskådning i motsättning till och dock fullkomnande
den judiska dekalogen. Den är inte en ^åskådning i
egentlig mening, utan den är en Zwsåskådning. Man har i enlighet
med de bestämmelser, som undervisningsplanen lämnar, försökt att
i a i ram handledningar i tros- och livsåskådning, enbart i anslutning
till bergspredikan, men, mina herrar, man har därvid kommit att
lagga in i bergspredikan något som egentligen inte finns där.- Detta
ar ett olyckligt sätt, som man inte kan komma tillrätta med
JJet skulle inte förvåna mig,_ om den pristävlan om en handledning
i kristen tro och livsåskådning »i anknytning till bergspredikan»,
som är utlyst, inte komme att medföra önskat resultat, om man fattar
uppgilten sa begränsad, som man här tycks fatta den. Ja"
tror att den i sa fall vore olöslig, för så vitt man nämligen verkligen
vill ha fram inte bara en /^åskådning utan också en trosåskådning.

... .P.å kravet på en trosåskådning få vi icke släppa efter, och detta
vill icke heller undervisningsplanen göra: det är en orättvisa att beskylla
den för detta, det har också i Missionsförbundets yttrande
bestämt ^betonats. Vill jag en verklig evangelisk-kristlig undervisning,
maste jag vi ja även en trosåskådning. Nu är det så, mina
perj?ri at[ sann religion och sann moral välla ur samma livskälla.
Dociiiet och fromhet aro dock i sm innersta grund, till sitt innersta
vasen ett och detsamma, Därför kunna vi inte vara utan denna
trosåskådning, vi kunna inte låta undervisningen blott bli en moral -

Onsdagen den 27 april, f. in.

47 Nr 85.

undervisning, ty kristendomen är vad man i religionshistorien kal- 1
ler en frälsning sreligion. Människans längtan efter förlåtelse, efter domaunderfrid,
efter det eviga hoppet, kan inte tillfredsställas av, hennes llVS- visningen i
törst kan inte släckas med vore det än den allra ypperligaste, re- folkskolorna.
naste och ädlaste etiska åskådning. Ett gripande uttryck härför är (Korts.)
det, att en av våra stora diktare, en himlastormare, som säde många
starka ord mot Gud och kristendomen, nu, mina herrar, vilar därute
på kyrkogården under ett kors på vilket han själv förordnat, att
det skulle stå: unica spes, mitt enda hopp. När nyss versen
lästes om »Han som förstår vad hjärtat ber, även när läpparna häda»
väcktes hos mig denna tanke och jag vill påstå, att inför sadana
erfarenheter måste vi säga oss,^ att vilja vi ha kärnan av kristendomen
och inte bara skalet, inte''bara en fulländad härlig moral utan
kristendomens evangelium i dess renhet och äkthet, vi också måste
ha en trosåskådning. Det är därför vi önska en lärobok för barnen
i tros- och Zirsåskådning.

Det kunde kanske vara tillräckligt med vad jag nu sagt, men
jag vill tillägga en sak med anledning av att en ärad talare citerade
några uttryck ur den gamla katekesen, som han inte kunde
gå med på. Jag vill då först säga, att fjärde och femte huvudstyckena
ur vilka citaten egentligen togos ligga ovanför planet för skolan
i allmänhet, de höra till konfirmationsskolan och i stort sett
vill jag icke träda in för deras pedagogiska avfattning. Det har
alltid hört till det mest svåra och bekymmersamma för undervisningen.
Luthers förklaring i dessa huvudstycken bör i varje fall inte
vara med i skolundervisningen på grund av det tredje och sista
direktivet för undervisningsplanen, att man skall undvika ^att såra
någons religiösa åskådning. Vi ha ju åtskilliga kristna i vart land,
för vilka just starka meningsskiljaktigheter föreligga på detta område.

Ser jag återigen på katekesen sådan som den nu är, undrar .lag,
mina herrar, om det inte förhaller sig sa, att dess ord ^ äro skrivna
med en stenstil, som gjort, att de historiskt grävt sig så djupt ned,
att de aldrig kunna utplånas, om de också inte alltid passa för barnasinnet
men i allmänhet göra de dock detta. Inte vill jag. att de
kommande släktena, mina barn och barnbarn skola gå miste om
ett sådant ord som detta om kärleken till far och mor: »älska dem,
tjäna dem, lyda dem och hava dem för ögonen». Det är ord som
barn begripa och som fastna i minnet. Eller i denna tid, da solidariteten
är en av de tankar, som genomtränga oss — ehuru vi kanske
vilja uppnå den på olika vägar — hur kan känslan av det gemensamma
ansvaret uttryckas bättre än när Luther säger vid femte budet:

»Vi skola hjälpa och bistå vår nästa i alla faror och levnadsbehov.»

Passar det inte barn? Och i denna tid av sedeslös slapphet, kan det
icke vara gott att höra ett ord, att »var och en som i äktenskap stadd
är skall älska och ära sin äkta maka»? Vilja herrarna, kan jag
fortsätta och peka på många sådana ställen i Luthers lilla katekes;
jag undrar, om vi kunna finna bättre, enklare, finare, mera på samvetet
gående uttryck än dessa.

Nr 35. 48

Onsdagen den 27 april, f. m.

I fråga om
kristendomsS*
undervisningen
i folk
_ skolorna.

(Forts.)

Det sades nyss ett ord, som gjorde mig ont, ty det stod i mycket
skarp motsättning mot allt det andra, som här yttrats. Det var det
som riktade sig mot andra artikeln, mot den bekännelse, som denna
artikel uttalar! Om Duthers förklaring till denna artikel, mina
herrar, ha samtidens största auktoriteter fällt det uttrycket, att den
är det förnämsta stycket i kristendomens klassiska litteratur näst
bibeln så olika kan man döma! Vore det meningen att stryka
denna artikel, skulle protester helt säkert höjas med en helt annan
klang från alla håll, men vi tro det icke, vi hoppas, att så inte är meningen.

• u P3 ännu en sak, nämligen med avseende på fred jo

huvudstycket i Luthers lilla katekes. Jag vet inte, om herrarna
tänkt på ordet: »Vad är dagligt bröd?» »Det som hör till livets uppehälle
och nödtorft, mat och dryck, kläder, hus och hem,--■—from

make, fromma barn» etc. tills det slutar med »goda vänner, trogna
grannar och mera sådant.» Jag vet inte, mina herrar, något, som
är underbarare än dessa ord. Varför? Jo, därför, att detta är hemmets
frihets,urkund. Därmed bröt Luther så konsekvent och radikalt
med den romersk-katolska uppfattningen, för vilken hemmet
och hemlivet i dess rikedom och fullhet inte var någonting som en
kristen riktigt kunde njuta av — han skulle alltid gå där med känslan
av att klostercellen, munk- och nunnelivet, vore det bästa. Med
dessa ord, där Luther ville göra livets hela rikedom till dagligt bröd
*ör om möjligt var och en människa, har Luther, som jag sade, givit
en frihetsurkund, som står än i denna dag som ett värn mot all kvalmig
asketism -—det finns också en asketism, som är berättigad, det
vet jag. Här är det sagt, att vi med gott samvete som barn i vår
iaders hus kunna njuta av allt det goda Gud ger oss.

o Herrarna ha sett Strindbergs »Mäster Olof». Mäster Olof står
pa skampallen framme i sin egen kyrka, och där kommer en ung
scholaris och säger — jag har inte ordalagen riktigt i minnet, men
lian säger ungefär sa bär »Vi tacka er för att ni öppnat klosterportarna,
lör att ni visat oss Guds fria himmel och det glada livet».
Ja, det är detta Luther gjort i denna folkbok. Det är här Luthers
åskådning, den visserligen mången gång kärva men sunda kristenc
om, som vant styrkan och kraften i vara fäders gärning genom århundraden,
kommer till synes. Därför, mina herrar, skäms jag
inte ati i all min ringhet ställa mig i fråga om Luthers katekes på
skampallen med Olavus Petri.

Nu föreligger emellertid inte alls. av de skäl jag förut nämnt,
denna Laga Jag litar nämligen på att livet självt, om vilket herr
tyden talade i sitt stora anförande, skall reglera denna sak, och jag
tror också att denna åskådning är av den styrka och hör så samman
med hela den svenska naturen, hela det svenska kynnet, att den skall
tränga sig fram, att den skall leva. Om det sedan blir i Luthers katekes
eller en annan lärobok! Jag tror för min del, att vi inte komma
längre än .denna bok med de brister den visserligen kan ha, som

jag väl förstår, men det är en sak
icke skall inte stå oss emellan.

för sig! Uttrycket katekes eller

4(J Nr ♦%.

Onsdagen den 27 april, f. in.

Går ja,g sedan till frågan om timtalet, varom den störa striden
i dag står, har jag ju redan något yttrat mig härvidlag. J ag skall undervisa
bara peka på ännu en sak. Det gjorde på mig ett intryck av mc- ningen i Solkkanism,
när herr lfydén, sade, att orsaken, varför man säffe ned tim- skolorna.
antalet från 3 till 2, var att överstyrelsens förslag upptog 3 timmar (Forte.)
och att man sedan tog bort lilla katekesen, som beräknades utgöra en
tredjedel av lärostol let, och att det på sadant sätt blev 2. timmai
kvar. Det är ett mekaniskt sätt att so på denna sak, vilket jag ingålunda
kan biträda. Ja^ vill icke förutsätta, att lierrarna lia med sig
en katekes, men Ni ha den allesammans i minnet. Tänk då på den
lilla katekesens storlek och jämför den med bergspredikan i Matteus
5—7 kapitel, och jag frågar, om skillnaden är så oerhört stor i avseende
på omfånget. Sedan kommer därtill den i undervisningsplanen
anbefallda sammanfattningen av den kristna tros- och sedeläran.

Tro icke herrarna, att det blir mycket besvärligt för barnen och lärarna
med den saken, såsom den nu är lagd? Jag tänker^da tillbaka
på de hundratals försök, som gjorts att utarbeta en sådan koncentrerad
framställning. \ ar och en, som suttit i en kateder, vet,
att det tar mycket längre tid, när läraren skall utan. en sådan handledning
själv göra en sammanfattning. Jag bestrider därför, att
detta argument har någon verklighet för sig. Det är endast en
fiktion, som man förälskat sig i.

Jag har nu litet svårt att tänka mig, om man släpper här ovidkommande
synpunkter — och det ville ju förevarande statsrådet, som
står i ansvar för den nya undervisningsplanen, gorå — att icke Kungl.

Maj :t ändå skulle vilja gå tillmötes en opinion, som sträckt sig så
vida och så djupt bland vårt folk. Här har talats om, vilken
väg man i stället bort gå. Javäl, nu är det för sent att. tala
om den saken, men det är icke för sent att göra en ändring, i
undervisningen. Det har sagts, att reformen genomförts utan slitningar.
Ja, mina herrar, vi svenskar äro ett lojalt folk. Det hade
kommit en order från Kungl. Maj:t, man avgav protester, som nu
ligga hos Kungl. Maj:t, men vi lydde. Låt oss icke missbruka en
av de vackraste egenskaperna i svenska folklynnet! Här har talats
om att vi höra i sämja lösa denna, fråga. Ja, låt oss göra det! Men
det göra vi bäst genom att verkligen låta de stora folklager, som
här satt i fråga en ändring, få sin vilja igenom, få sin oro stillad. Det
försvar, som herr Kydén presterade i denna sak, väcker genljud, över
hela det stora område, som det här gäller, då han säde, att kristendomsundervisningen
skall skjutas tillbaka för välskrivningen. Den
motsättning, som göres mellan dessa båda ämnen, kommer helt visst
i hela vårt land att väcka icke ringa uppmärksamhet. Jag vill också
med användande av den mjuka ton, som den ärade talaren begagnade,
säga: låt oss försöka komma överens i denna sak, låt det bli så, att
denna nya skolreform, av vilken även jag hoppas mycket — och det
vet förutvarande statsrådet, att jag både enskilt och offentligt framhållit
— låt det bli så, att denna vår önskan villfares. Yi känna ju
alla, vad herr Rydéns mäktiga ord härvidlag betyder. Då skall denna
nya undervisningsplan säkerligen mottagas med förtroende, och det

Andra kammarens protokoll 1921. Nr 35. 4

Nr 35. 50

Onsdagen den 27 april, f. m.

kristendoms- finns flock knappast något olyckligare, än om en reform, som berör
undervis- folkets innersta och djupaste liv, skall mottagas av befolkningen med
ningen i folk- berättigat. misstroende. Och misstroendet kan i detta fall mycket lätt
skolorna, hävas, ty ingen människa kan väl säga och herr Rydén allra minst,
(Forte.) att hans reform hänger på denna sak. Detta vore jn ett underskattande
av reformen, som jag icke vill vara med om. Den nu föreliggande
frågan är endast en detalj, men den har blivit en betydelsefull detalj.
Ty vad är det som det gäller? Jo, det gäller, om våra barn
skola få ro, få stillhet att göra till sin personliga egendom det, som
genom denna undervisning framför alla andra skall bibringas. Det
får icke bli jäkt och hafs under för stora kurser, ty då blir det
för personligheten till sist ingenting, men det var ju meningen, att
undervisningen skulle bli karaktärsdanande och personlighetsbildande.

Herr förste vice talman! Jag ber att få yrka bifall till reservanternas
hemställan.

I detta yttrande, under vilket herr förste vice talmannen övertagit
ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herrar Winkler,
Bengtsson i Kullen, Thorsell, Andersson i Knäppinge, Andersson
i Storegården, Johansson i Krogstorp, Johanson i Hörninge och
Magnusson i Skövde.

Herr H a 11 é n: Herr talman! Det är med särskild tillfredsställelse
man märker, huru icke minst de frireligiösa inom kammaren
ägna denna fråga sin stora upumärksamhet. Jag hoppas, att de därav
skola draga den nära till hands liggande slutsatsen, att i samma
ögonblick, som kyrkans samband med staten fullständigt upplöses,
är det otänkbart, att andra kammaren kan bli i tillfälle att diskutera
en fråga sådan som denna. Då skall naturligtvis en direkt konfessionslös
stat icke ge ungdomen annat än en historiskt objektiv, i ordets
fulla bemärkelse konfessionslös kristendomsundervisning. Men är det
så, att de frireligiösa i vårt land äro angelägna om, såsom det ser
ut av debatten och annat, att det skall i våra skolor meddelas en
kristendomsundervisning, som icke blott är historisk utan även får en
personlig prägel, då böra de också förstå, att man icke kan begära
detta och i samma ögonblick yrka på, att bandet mellan kyrkan och
staten helt skall upplösas, ty det är en uppenbar motsägelse.

När nu emellertid kyrkoherde Pehrsson erinrar om de petitioner,
som i den föreliggande frågan inkommit från 900 församlingar i riket,
berör han en mycket allvarlig sak, och det lider intet tvivel om att man
här har att sära med en folkmening, som man måste visa den
största vördnad. Jag vet, att personer, som tillfälligtvis besökt olika
församlingar, kunnat få en rörande bild av huru man enkelt och frivilligt
gått fram rote efter rote, hemman efter hemman för att bekänna
sin anslutning till denna opinionsyttring — det var en verklig
imassmönstring inom församlingarna. Men det skulle verkligen
kläda icke minst den organisation, till vilken den siste ärade talaren
hör, och som spelat en så framskjuten roll i fråga om åstadkommandet
av dessa opinionsyttringar, att man såge till. att de icke för mycket

Onsdagen den 27 upril, f. in.

51 Nr 36.

erinrade om den sorgliga opinionsfabrikalunion av år 1914, som alla
ännu ha i minnet, men varöver väl alla önska, att glömskans barm- undervinhärtiga
slöjor skola dragas. Det är med sorg jag erinrar om de ningen i folkmånga
oegentligheter, som begåtts, när det gällt att samla denna^ störa skolorna.

mängd opinionsyttringar. Det förekommer exempelvis namn på för- (Forte.)
samlingar, vilka uppgivas ha avgivit opinionsyttring i denna fråga,
men som praktiskt taget icke gjort det. _ .lag ber i det hänseendet få
anföra, att i min egen församling uppe vid norska gränsen i norra Dal
utlystes i moderförsamlingen en s. k. pastoratsstämma att hållas under
augusti månad en måndagsmorgon klockan It) f. m., varvid man
skulle avge opinionsyttring i den här riktningen. Det är ju en bra
egendomlig tid att samlas till en så viktig stämma. Man kan inte
gärna begära, att alla annexförsamlingarnas medlemmar skola fara
vida över land och vatten för att inställa sig vid den tiden. Man
kunde förutsätta, att icke så skulle bli fallet. Det blev 3 eller
4 personer, som kommo, men ändock beslöt pastoratsståmman a fyra
kommuners vägnar att avge en opinionsyttring på detta. sätt. Från
en stad på Yästgötaslätten vet jag likaledes, att den opinionsyttring,
som där kom till synes, skedde på det sätt, att man till en lördag
klockan 12 på dagen inbjöd intresserade för att ge sin mening tillkänna.
Det var i ett fabrikssamhälle, där. den väldiga majoriteten
bestod av människor, som absolut voro förhindrade att vid den tiden
komma tillsammans för att diskutera denna nog så viktiga fråga. Jag
har med andra ord velat erinra om, att skall man från kyrkligt hall
taga upp dessa metoder från 1914 med deras sedan mycket omtvistade
adresser och opinionsyttringar, bör den största tänkbara varsamhet

Emellertid, då även kyrkoherde Pehrsson har, om också i försiktiga
och mycket skickliga ordalag, brutit en lans för katekesen,
kanske jag ändå vågar för kammaren utan att alltför mycket förlänga
debatten ingå på den frågan, om jag än naturligtvis i många
avseenden, kanske de flesta, är att betrakta som ett barn i jämförelse
med den föregående talaTen. Jag måste säga — och det gäller
även en annan kollega på bohuslänsbänken — att man gar något
väl långt i sitt nit, när man försöker försvara till exempel det ideliga
omtuggandet av religiösa erfarenheter vare sig i form av katekesläsning
eller annat. Det nämndes av herr Wallerius, att »repetitionerna
äro studiernas moder». Det må så vara, men jag glömmer
aldrig det intryck det gjorde, när jag hörde folkskoleinspektören
Gierow i Hälsingborg omtala, hurusom man läst berättelsen om »Jesu
bespisning av fem tusen män» i stadens skolor 16 gånger sammanlagt
under en skolperiod. Överraskningsmomentet, gripenheten inför
den historiska skildringen, vare sig det gäller denna eller en annan
berättelse, uteblir, och värdet ur moralisk synpunkt uteblir säkerligen
likaledes. Då man sedan vill försvara — och det gjorde ju också herr
Wallerius — katekesen gentemot den invändningen, att den lägger
fram religiösa erfarenheter, som icke falla inom barnets medvetenhetssfär.
så sker det med användande av den ganska vackra bilden
av kyrkan som en mor, vilken ger sina barn icke blott vägkost för

Nr Bo. 52

Onsdagen den 27 april, f. m.

I fråga om
kristendomsundervisningen
i folkskolorna.

(Forte.)

stunden, när de skola ut i livet, utan också ger dem en utrustning,
som varar snart sagt hur länge som helst. Frånsett bildens lämplig.
het skulle jag likväl vilja säga, att det där säkerligen är en sak, som
minst sagt kan diskuteras. Allesammans, som haft med skolor och
barnaundervisning att göra, ha väl gjort den erfarenheten, att det är
någonting högst allvarligt att så att säga låta barnen i vardagslag
handskas med de största och ädlaste ting.

Ingen kan väl neka till att Luthers lilla katekes bär sin bestämda
tidsfärg; den är så att säga en avgränsning mot påvekyrkan
och katolicismen, och först och sist det stora och glödande uttrycket
för Luthers personliga erfarenhet. Icke minst gäller detta,
då fråga är om förklaringen till andra artikeln. Jag tror, att både
kyrkoherde Pehrsson och hans kollega bli ganska ensamma i vårt
land, när de vilja försöka att låta barnen gorå till sin bekännelse
-— och det är väl ändå den yttersta meningen — sådana ord i
förklaringen till andra artikeln, där barnen få likna sig vid, som
det heter, »förtappade och fördömda människa, som blivit återlöst
icke genom guld och silver utan genom Jesu Kristi dyra blod».
Jag menar, att det är mot all natur, att ett litet barn — jag vill
ej använda ordet oskyldigt barn, ty jag vet att psalmbokskommittén
vant rädd att tala om även de små barnens oskuld, och jag
vill således förutsätta, att det icke finns sådana — men nog är det,
säger jag, emot all natur och väl mycket begärt, att barnen skola
känna denna hjärtats förkrosselse och gorå till sin den erfarenhet,
som Luther gjort. Ku säga några, att det visserligen är för mycket
begärt och att vi icke heller ifrågasätta något sådant, men det
är en god sak, att barnen kunna detta utantill till den stund, då det
inträffar i deras liv, att de skola göra de orden till sina. Men den
sortens underbara pedagogik, den utdömer sig väl alldeles själv. Är
det icke i stället på det sättet, att det icke är genom att vi minnas
vissa religiösa formler, som vi komma till bekännelse av dem, utan
genom att livets egna erfarenheter ställa oss inför sådana fakta. Huruvida
vi då kunna återge eller minnas en ålderdomlig formulering
av andra människors livserfarenhet eller icke, är en sak, som man
icke härvidlag får fästa avseende vid.

. I det sammanhanget skulle jag vilja säga gentemot den konservatism,
då det gäller kristendomsundervisningens förändring över
huvud, som kommit till synes, att herr Rydén har ganska rätt, när
han liksom varnar för eller vill väcka till liv misstroende mot vissa
ledare inom kyrkofolket, när det gäller deras förståelse av behovet
av en reformation. Jag har mer än en gång grämt mig över att i
nästan alla församlingar hitintills med stöd av 1900 års normalplan,
icke blott då det gäller katekesen, utan ock då det gäller undervisningen
i biblisk historia, denna ofta har bedrivits på ett både opedagogiskt
och olämpligt sätt.

Jag vill här erinra om bara en sak för att belysa vad jag menar.
Man kan, om man känner kursplanen, nästan säga på dagen
eller åtminstone vilken månad som barnen skola så att säga konfronteras
med en sådan orimlig och för barnasinnet olämplig be -

Onsdagen den 27 april, f. m.

Nr

53

rättelse som exempelvis berättelsen om .bisol och Potilars hustru.

Kan man tänka sig något mera ovärdigt, sterilt och klumpigt, när undevvisdet
gäller att barnen skola få veta något om bur de skola möta ningen i julkfrestelserna
i livet och övervinna dem, att då skall man hämta exem- skolorna.
pel från den bibliska Josef s-historien och för småttingar på .9—10 (Forte.)
år i naturligtvis försiktiga ordalag alludera på denna förförelsescen
eller sådant. Det är det klumpigaste, och jag vågar säga, det dummaste,
som kan tänkas, under det att det naturligare är att, som
den nya undervisningsplanen säger, man skall över huvud anknyta
till barnens egen erfarenhetssfär och de förhållanden, i vilka de
leva. Men detta har aldrig kyrkan, soin burit ansvaret för religionsundervisningen,
reagerat emot. Aldrig hör man, att kyrkomötena
i gångna år ha sagt, att vi skola laga, att man får praktiska
exempel från livet, litet mera så att säga till hands liggande och
litet mera i kontakt med barnens egen erfarenhetssfär, eller att man
framhållit det olämpliga i att dessa exempel givits under så besynnerliga
former, t. ex. för att tala om Josefshistorien, där det heter
att bröderna blevo avundsjuka på Josef för att han hade en fotsid
rock. Hur många barn undra icke vad som menas med »en fotsid
rock». Nå, man kan antaga, att läraren förklarar det, men nog
finns det andra förklaringar för barnen för att visa, hur farlig
missunnsamheten är, och nog kan man välja andra exempel för att
påvisa detta. Ku vill väl någon säga, att det gör man naturligtvis
också. Ja, det få vi hoppas, men det ligger nära till hands att
mången av bekvämlighet eller på grund av bristande fantasi rent
slentrianmässigt följer gamla formler. Jag menar, att sadana pedagogiska
anmärkningar kunde ha gjorts i massa. Men jag tror icke,
att av dem, som -bära ansvaret för våra skolors kristendomsundervisning,
tagits initiativ härtill, utan, när anmärkningar framställts,
så bär det skett under strid med dem, som förut haft makten.

Varför jag för min del gläder mig åt att vi genom undervisningsplanen
komma ifrån den gamla katekesen, det är först och
främst därför, att jag är alldeles övertygad om att den rent dogmatiskt
historiska exposé över katekesens yttersta grund och ursprung,
som herr Pehrsson gav, är ju icke tillgänglig eller gripbar för den
stora mängden människor, utan katekesen kommer för dem i alla
fall att fattas på samma sätt, som den hittills gjort. _ Och då vill
jag också säga, att det är icke bara av rent pedagogiska, skäl som
man vänder sig emot den, utan ■— varför icke vara ärlig pa den
punkten — det är faktiskt så, att trots allt vad man säger om denna
oförlikneliga barnabok, så innehåller den i sin form sådant, som
ett nutida religiöst sinne icke vill underskriva, det kommer man icke
ifrån. Jag vill härutinnan erinra om fjärde och femte huvudstyckena.
Vi veta alla, hur hela sakramentsläran ligger till. De människor,
som stå på den gamla Lutherska ståndpunkten i fråga om
dop och nattvard, äro säkert mycket, få. Jag tror, jag vågar påstå,
att den övervägande delen icke minst av vårt kyrkofolk, för att
icke tala om de frireligiösa, bekänner sig i fråga om dessa sakrament
till en reformert, icke till en Luthersk uppfattning. Men of -

Nr 35. 54

Onsdagen den 27 april, f. m.

U&ZoZ- 1V1,1.1man 1 alla fal1 bibehålla denna ståndpunkt och vill att

uTidervis- ^en skall bibringas barnen. Att, om jag får använda ett gängse utningen
i folk- tryck även i detta avseende, »komma tillbaka från dogmat till
skolorna, evangelium», anser jag vara en av de största vinster vi också på
(Forts.) detta område böra söka uppnå. Det är just denna strävan, som den

teologiska forskningen gjort sig till målsman för, att man skall försöka
bortom dogmernas skymmande förlåt nå fram till den historiska
Jesusgestalten och fram till det gamla äkta evangeliet. Örfil
att undervisningsplanen säkerligen medverkar i sådan riktning, det
erkännes tacksamt från många håll.

Jag skall emellertid be att få övergå till en annan sida av saken.
Det är de brista'', som i alla fall säkerligen förefinnas alltjämt
i fråga om folkskolans kristendomsundervisning. Dit räknar
jag då i första rummet avsaknaden av en handbok för läraren. Det
veta vi ju allesammans,_ att det är bara en tidsfråga, då en sådan
handbok kommer. Och jag måste även instämma med dem, som anse,
att det är en betänklig brist, att man icke kan sätta i barnens hand,
om också icke en ny lärobok, så åtminstone något slags handbok,
soni ger dem denna sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen,
som på det högre skolstadiet skall meddelas. Ty jag
kan nämna både av egen erfarenhet och av vad jag vet, att andra
prästmän känna i det avseendet, att då t. ex. en präst vill meddela
konfirmationsundervisning utan att därvid följa Luthers katekes,
befinner han sig i en svår situation. Jag anser att över huvud
vederbörandes förmåga att i en redig och klar form verkligen sammanfatta
det väsentliga av den kristna tros- och livsåskådningen är
ganska begränsad. Och man kan också förstå, hur oerhört svårt det
skall vara för en lärare eller en lärarinna att ge barnen detta på
rak arm, helst utan användning av någon lärobok. Och även om
en sådan kommer fram — och det är ju meningen —, så framtvingas
säkert behovet, säsom också utskottet har antytt, att även finna någon
sådan bok att sätta i barnens hand. Jag förstår så väl varför
man varit rädd för detta, rädd för att i stället för den ortodoxa
katekesen få en »nyteologisk» skrift eller något sådant, eller rädslan
att få_ lärare eller lärarinnor, som av bekvämlighet låta barnen
dlinka i sig detta som utanläsning, den betänkligheten förstår man
och måste dela. Men det är tydligt att, om man icke skall släppa
kis en alltför vittgående subjektivism och godtycklighet från lärarens
sida, da det gäller att ge barnen denna sammanfattning, då måste
man låt vara inom vidaste ram, söka få sådana riktlinjer till hjälp
icke blott för läraren utan också för barnen, för att de skola få en
sådan sammanfattande bild. Annars urartar lätt en »framställning
av den kristna tros- och livsåskådningen» till ett konturlöst svan”
mel.

Men om jag på denna punkt kan instämma med kyrkoherde Pehrsson,
sa måste jag samtidigt i en annan punkt vända mig mot honom,
och det är då han polemiserar mot att bergspredikan skall tjäna
som grundval för den kristna tros- och livsåskådningen. Nu är det
som vi sett av statsrådets diktamen till statsrådsprotokollet menin -

Onsdagen den 27 april, f. in.

55 Nr 85.

.roll att de som tävla i donna fråga skola se sill uppgift vidgad till
att avse eu sammanfattning av tros- och sedeläran, icke blott pa grunti- undervis.
val av bergspredikan utan Jesu tal och förkunnelse i ovngt. Men ningen i foa -då kyrkoherde Pehrsson menar, att det ränker ej med att fa eu sam- stubba.
manfattning, utan man måste ha en verklig troslära, da maste man
säga sig, att det bästa får icke vara fiende till det göda. Jag menar
med detta att vi måste väl se läget i ögonen och verkligen utgå ifrån
detta, sådant det faktiskt är. Om vi driva starkt den linjen, att har
måste vi ha en fulltonig tro- och bekännelseskrift att sätta i barnens
hand, vad blir då följden? Jo. då går den svenska enhetsskolan
sönder, ty då kommer man naturligtvis — som herr Rydén papekade
— att med den vidhjärtade tolerans, som man i alla fall vill giva
rum åt, ifrån motsidan få höra kravet på den konfessionslosa
skolan eller rent av kravet på en folkskola, i vilken kristendomsämnet
icke alls får förekomma. Det betyder alltså, att man äventyrar
enhetsskolan, om man ställer anspråken sa pass högt.

I detta sammanhang vill jag säga, att man icke kan nog eklaga
den kortsynthet, som kommit till uttryck vid kyrkomötet, nar
man där petitionerade till Kungl. Maj :t om att de församlingar,
som så ville, skulle få rätt att bibehålla sm kristeiidomsundervisning
ordnad efter 1900 års normalplan för folkskolorna. Det ar
klart, att skulle Kungl. Maj :t göra ett sådant medgivande, kunde man
ju i rättvisans namn icke förneka andra skoldistrikt, som vilja ha
rätt att ordna denna fråga efter betydligt friare linjer, att sa gorå.

Då spricker skolan sönder; då äro vi framme^vid sektskolorna, och
enhetstanken i den svenska folkskolan är tillspillogiven.

Jag övergår därefter, herr talman, till att säga nagra korta ord
om den tredje punkt, där betänkligheterna rest sig mot denna reform
nämligen det omstridda timantalet. Herr Pehrsson brätte i
erinran, att jag i fjol deltog i en protest inom konstitutionsutskottet
gentemot ifrågavarande statsråd för att han på denna punkt både
frångått skolöverstyrelsens förslag. Ja, det är en sak, som jag ingalunda
ångrar. Jag anser alltfort, att det ur alla synpunkter var
högst oklokt att — som jag betraktar det — i oträngt mål här desavouera
den myndighet, det närmast gällde, och att därigenom pa
ett sätt, som man enligt regeringsformen kan säga icke är förenligt
med det nit och den skicklighet, som handläggningen av fragan krävde,
i onödan kalla upp en folkmening emot sig, vars styrka man ——
frånsett den kritik, jag riktade mot vissa opinionsyttringar — dock
icke får underskatta. Jag anser, att det var oklokt, att det var ett
folkpsykologiskt missgrepp, som ju också . kan man säga — i
vissa avseenden hämnat sig. Nu vill man ju gorå striden akut just
ikring den punkten: Skall man ge skolöverstyrelsen eller kanske rättare
skolöverstyrelsen av år 1919 sitt erkännande genom att rösta
för tre timmar, eller skall man följa den senaste skolöverstyrelsen
och anse, att vi kunna bibehålla status quo och ställa oss avvaktande

för framtiden?

I detta sammanhang skulle jag, herr talman, vilja Iramtöra en
något kättersk mening, gent emot vad hittills blivit sagt. Jag tror

Nr 35. 56

Onsdagen den 27 april, f. m.

(Ports.)

kristendom!. nämligen> “an Pa många håll överskattar den rent moraliska inverundervis-
kan utav knstendomsundervisningen, så länge den sysslar med utredning»
i folk- ningen av religiösa begrepp. Jag tror, att ett av de bästa sätten att
skolorna, gorå en undervisning fruktbärande för elevernas vilje- och känsloliv
och något annat slutmål för en sådan undervisning kan jag icke
tänka mig skulle vara ett efter mönstret av vad som mångenstädes
i utlandet — icke minst i de katolska länderna — är brukligt, giva
mera plats åt de s. k. livsskildringarna, de religiösa biografierna,
skildringarna av störa och fromma personers liv. Man hör ofta, icke
minst, som sagt, från katolska länder, hur detta intimt inträngande
studium av störa märkesmän och religiösa personligheter ofta kan
till den grad påverka de ungas vilje- och fantasiliv, att undervisningen
bär påtagliga frukter i deras karaktärsdaning. Det är visserligen
sant, att man har berett rum för undervisning av detta slag i skolornas
sista klasser, men jag är alldeles övertygad om, att här icke skall
förflyta ett eller två pedagogiska år — om jag så får kalla dem —
innan det blir en ganska enstämmig opinion för en utvidgad lärotid
^Ör pa skolans högre stadier bereda plats åt dessa livsskifdrmgar,
som det här är fråga om, och framförallt åt en sammani
åt trång av den yppersta livsskildring av alla, nämligen Jesu levnad.
Dettakrav kan ju så mycket bättre motiveras, som ju barnen i
dessa brytningsår ha en större känslighet och mottaglighet för ideella
intressen och jag tror också, att det icke alls skulle vara så svårt
att finna eu fösning av den konkurrens mellan de olika ämnena som
enligt vad någon talare gjorde gällande, här skulle förefinnas I
detta sammanhang vill jag dock till herr Rydéns försvar gent emot
herr Rehrsson saga, att jag tyckte, den sistnämnde talaren något förenklade,
vad herr Rydén yttrade, då han liksom antydde, att man
kunde uppfatta det, som om herr Rydén menade, att det var en
knstendomstimme i skolan, som fått maka åt sig för en välskrivningstimme.
Först och främst var det ju icke en undervisningstimme

1 Tf Utan 1 modersmålet> närmast i uppsatsskrivning vil ket

dock ar någonting annat, och dessutom var ju syftet icke att värdesatta
de olika amnena utan att anföra bevis för hur ämnena trän ms
pa schemat för att få sin tillbörliga plats. 8

Jag Sl™!le-i detta.sammanhang vilja uttrycka eu kanske reaktmnar
men åtminstone inom vida kretsar på landsbygden härskande
uppfattning nämligen ett ogillande av det s. k. mångläseriet i våra
o kskolor, dar man särskilt i vad man nu kallar tredje och fjärde
klasserna, d. v. s. de gamla första och andra klasserna bibehåller
ämnen, vars oumbärlighet man i alla fall kan diskutera ’ Jag kän
ner manga både aldre och yngre lärare, som fråga sig: Är del nöda
digt, att man aven uppe i folkskolavdelningen skall ha kvar ett
inne sadant^ som den s. k. arbetsövningen, där man som vi veta
åtminstone pa det lägre stadiet, låter barnen sitta och knåda sina ler’
klumpar, modellera sina figurer, klippa kulörta pappersbitar e E
lagga färgare stickor. Det är alldeles säkert, att för vissa slaga
barn, åtminstone sadana, som ha sinne för form och färg detta kan
ha en viss grundläggande betydelse, men det är å andra sidan säkert

57 Nr 35.

Onsdagen den 27 april, f. m.

att det ute på landsbygden i våra folkskolor förekommer åtskilliga
undervisningstimmar, som saklöst, utan ringaste skada lor barnen underviaoch
deras utbildning skulle kunna vara borta. Tänk exempelvis ningen i falkad
en skola ute i en bondby, där man har teckningsundervisning Det skolorna.
är alldeles säkert, att sådan undervisning är ytterst värdefull for barn,
som ha något slags artistiska anlag, att ha tillgång till sådan undervisning,
men det finnes massor av skolor, där kanske icke en enda
äger någon nytta eller behållning av den undervisningen. Om man
i sådant fall hade rätt att utbyta en sådan timme, vars oumbärlighet
man åtminstone har rätt att diskutera, mot en kristendomstimme,
skulle alldeles säkert ett sådant utbyte kunna ske med litet god vilja.

Det har ju också på många ställen gjorts försök ifrån skolråden att
fingra en smula på en del av dessa ämnen, om vilkas absoluta vikt
och betydelse man icke riktigt kunnat enas.

Från dessa utgångspunkter kommer jag alltså ett steg närmare
lösningen av frågan, hur man skall ställa sig till föreliggande yrkanden.
Jag måste bekänna, att jag anser, att den, som icke själv
är lärare, den, som icke har ett eller ett par års erfarenhet av den
nya undervisningsplanen i fråga om tiden, har bra svårt att här i
andra kammaren på rak arm säga: På folkskolestadiet äro ur rent
teknisk synpunkt dessa tre timmar nödvändiga, eller:. I folkskolans
två sista klasser är det redan absolut tillräckligt bevisat, att minst
tre timmar erfordas. Jag menar, att här i kammaren i denna stuna
knappast finnes någon, som kan yttra sig med full sakkunskap i denna
fråga. Det är en så rent facklig fråga, att jag för min del avstår
ifrån att tvärsäkert säga: Just den lösningen på frågan skola vi ha.

Jag tror, att man kan våga med utskottet förlita sig. på att där
erfarenheten kommer att kräva denna utökning, vilket jag är alldeles
säker på kommer att inträffa särskilt på det högre skolstadiet,
där skall också detta bli behjärtat, och. att man också bör ge
församlingarna den ifrågasatta ökade rörelsefrihet att på denna punkt
jämka, i den mån erfarenheten kräver det.

Herr talman! Jag vill sluta med att jag skulle inför det intryck,
som jag och säkerligen många andra här i kammaren ha av
denna kristendomsdebatt, utan att skryta med oss själva, vilja saga,
att jag tror denna debatt, så långt som den blivit förd, hittilldags
åtminstone utmärkt sig för en allvarligare och sakligare behandling
av den föreliggande frågan, än som kanske vid en del tidigare tillfällen
förekommit, och jag skulle vilja säga, att den, som läser utskottets
utlåtande, skall finna, att under de senaste tio åren ägt
rum en lätt märkbar förskjutning i det sätt, varpå, man behandlar
denna allvarliga fråga. Hittills åtminstone har det icke rests någon
prostest emot att meningen med denna nya undervisningsplan är —
vilket också erkänts såväl av utskottsmajoriteten som av reservanterna
-— icke blott att meddela en yttre kunskap, utan även att
undervisningen skall, utan att vara konfessionellt strängt bunden,
utan att få polemisera mot olika tänkande, i alla fall religiöst påverka
barnen. Här talas ju om att man skall på ett okonstlat sätt söka
anknytning till barnens liv och förhållanden. Varför? Jo, för att

» 35. 58

Onsdagen den 27 april, f. in.

I fråga om
kristendomsundervisningen
t
folkskolorna
(Forts.)

låta kristendomen och religionen bli en makt i de undervisade barnens
liv. Det talas också om att undervisningen skall läggas så att
^arneeiya Ten ,s^mla(i och levande bild av Jesus, hans liv och verk.

arior. Jo, icke endast därför att det tillhör allmänbildningen att
man icke — såsom det berättas om skolbarn i Holland — svävar
} .okunnighet om vem Jesus från Nazaret var. Syftemålet framträder
upprepande gånger: Jesus skall bli en makt i barnens liv. Detta
och manga andra sådana ord tyda på ett allvarligt positivt grepp om
ämnet.. Den skarpa, stundom fräna karaktär, som meningsbrytningarna
i denna fråga under föregående år kunnat framkalla, ser ju
ut att vara pa väg att försvinna, och däråt kan man icke annat än
glädja sig.

Detta är naturligtvis icke en tillfällighet. Det är nog så, mina
herrar att tidens växande allvar frammanar hus en och var eu
stegrad omsorg om det unga släkte, som skall ut på livets vädjoban.
-Ltet ar en allmän känsla av att hur än den ene eller andre ställer
sig saväi till de metafysiska frågorna om livets uppkomst, mål och
mening, som till annat, så är man nu så angelägen som möjligt om
att allt det^ yppersta arv som släktet äger av erfarenhet från livets
högsta områden, alltså av religion, det skall fram och det skall så ef ektivt

och så rationellt och så väl, som det låter sig göra, utnyttjas
till hjälp åt de flinga. . Orsaken till detta växande allvar hos. jag
vagar såga, alla åskådningar och grupper i vårt land och som varslar
om något löftesrikt i framtiden, orsaken till detta är nog, att vi alla
ha denna skrämmande förnimmelse av att orättfärdigheten och mammonismen
börjat tränga oss in på livet.

° v13!1'' ^örut * donna kammare frammanats bilden av den talare

pa stockholmsbänken, som icke längre finnes i de levandes rad, han
som här för några år sedan uttalade de gripande orden, att ovan alla
tvister och strider om olika former och företeelser står dock ett som
är nödvändigt, nämligen att rättfärdigheten blir övad.

Jag tror, att det större allvar och det mera positiva intresse
varmed alla sluta upp kring denna fråga, just har framkommit på
grund uv denna växande känsla av att om vi icke skola övermannas
av tidens ondska och mammonism, så måste vi till det yttersta, till
den yttersta skärven utnyttja allt vad vi äga både av religiös kraft
och annat som behöves hos vårt folk.

-D^t äi, heir talman, med en känsla av vemod, som man varsobliver^att
människor komma i strid inbördes kring något sådant
som våra barns fostran och de lämpligaste formerna därför. Vi
behöva alldeles säkert religionen i kampen mot tidens ondska och
mammonism ty det finnes knappast i dag en kraft, som så grundligt
och effektivt avkristnar vart folk som den materialistiska ordning
i vilken vi leva. Här behöva sannerligen icke några ateistiska
agitatorer resa land och rike omkring. Hela denna anda, vari vårt
•samhälle är insvept på grund av våra samfundsförhållanden, kommer
nämligen, trots yttre former, trots bönhus och kyrkor, trots
psalmböcker, biblar och katekeser eller icke katekeser, att ingjuta
ett rent materialistiskt, ett rent hedniskt tänkesätt i vårt inre. Det
är icke blott den naturvetenskapliga världsbilden, som varit orsaken

Onsdagen den 27 april, f. in.

f>9 Nr ar>.

till att man kommit ut på ett sådant plan, utan en huvudorsak har 1
alldeles säkert varit denna mammonism, som genomgår hela vårt sam- dommnderhällsskick.
Där ha vi den värsta själafienden, där är den makt, visningen i
som avkristnar vårt folk och som myckc-t effektivare än något annat folkskolorna.
ödelägger de religiösa värdena. De skrämmande följderna av den (Forts.)
onda andens världsherravälde uppleva vi under dessa tunga och bittra
år, och det är alldeles säkert, att det är fasan och rädslan för att
förslavas under den onda makten, som gjort, att vi gripa efter alla de
hjälpmedel, som kunna stå oss till buds för att börja något nytt
och bättre. .

Därför är det, vill jag tro, som vi nu bevittna detta fördjupade
allvar och detta stegrade intresse som numera över hela lingen frammanar
ivern för den bästa möjliga religionsundervisning för barnen.

Val, om det vore tecken, som varsla om eu kommande vår!

Herr Lindström i Mörby: Herr förste vice talman, mina

herrar! Jag skall be att i anslutning till den nu pågående diskussionen
rörande den av Kungl. Maj:t utfärdade undervisningsplanen
få yttra några ord, huvudsakligen från administrativ synpunkt.

Denna undervisningsplan har ju blivit mycket berömd, och såvitt
jag förstår, torde detta beröm vara berättigat. Om jag här
skulle tillåta mig en erinran, så vore det i anslutning, till vad den
föregående ärade talaren yttrade, nämligen att undervisningsplanen
för kristendom är för svår för lärarna, för svår särskilt därför, att det
saknas lärobok i ämnet. Intet ämne, det må vara kristendom eller
vad det än må vara, som läses under en längre följd av ar, kan undvara
lärobok. Jag skulle vilja se, hur den kristendomsundervisning
kommer att se ut, som är avsedd att pågå under sex, sju år, utan
att lärjungarna få tillfälle att pa något stadium av undervisningen
med tillhjälp av lärobok sammanfatta och i minnet fästa huvudpunkterna
av det genomgångna, . . . „

För min del tror jag, att denna undervisning i åtskilliga fall
kommer att förfalla till ett svammel, färgat av de enskilda lärarnas
individuella och subjektiva uppfattning och livssyn. I andra tall
komma lärarna att tvingas att själva göra sin lilla katekes, var och en
för sitt bruk. Jag bär mycken aktning för folkskollärarkaren, med
vilken jag i många avseenden sympatiserar, men det är intet underskattande
av denna kårs framstående förtjänster, när jag antager, att
den vid dessa försök att skapa sin katekes, icke skall lyckas stort

bättre än vad Luther har gjort, .

Enligt min mening är den kost, som bjudes i denna nya undervisningsplan.
såvitt det gäller kristendom, alltför lös, och det kommer
säkert icke att dröja många år, förrän denna omständighet kommer
att framkalla en sådan reaktion, att man icke kan avvisa kraven
på en lärobok, som ger mera fasthet, stadga och ryggrad åt

undervisningen. . 0

Jag skall som sagt icke i vidare man inlåta mig pa nagra pedagogiska
betraktelser och därför icke giva mig in på den av motionärerna
väckta frågan. Skulle jag i det avseendet göra något

Jir 35. 60

Onsdagen den 27 april, f. m.

I fråga om uttalande, så skulle det vara det, att jag anser, att församlingarna
domsunder- ^öra> om de vilja tre timmars kristendomsundervisning i veckan,
visningen i t*8, rätt att fa detta. Härmed är jag inne på den första frågan,
folkskolorna, som jag ville behandla här, nämligen församlingarnas självbestäm(Forts.
) ningsrätt, när det gäller undervisningen.

Enligt tidigare meddelade bestämmelser skulle de av Kungl.
Maj :t utfärdade timplanerna tjäna till ledning för församlingarna
vid uppgörande av läroplaner för de enskilda skolorna. Församlingarna
hade visserligen endast rätt att göra upp förslag, men dessa
förslag blevo i allmänhet respekterade. Enligt den nya undervisningsplanen
skola timplanerna icke längre tjäna till ledning utan
till efterrättelse, och det är i denna motsättning mellan dessa båda
stadganden som den nya undervisningsplanens intentioner framträda.

Det är här som överallt under våra samhällsstrider, att därför
att friheten någon gång, kanske ofta, har missbrukats, därför skola
vi taga bort all frihet. Att det finnes ett annat alternativ, en lagstiftning,
som med bibehållande av friheten beskär dess överdrifter,
det synes man icke vilja medgiva. Nu finnes det emellertid i undervisningsplanen
ett medgivande att mindre avvikningar från timplanen
kunna äga rum, när särskilda förhållanden sådant föranleda.
Men prövningen om och när sådana särskilda förhållanden föreligga,
tillkommer icke i sista hand församlingarna utan folkskoleinspektörerna
och högre myndigheter; i själva verket ha församlingarna
i detta fall ingen rätt. Jag har sökt förvissa mig om, huruvida
de, som företräda den nya undervisningsplanen, skulle vilja medverka
till en sådan ordning, att församlingarna, om de ville, skulle få
rätt, ovillkorlig rätt att anslå tre timmar i veckan till kristendomsundervisningen,
^ men det synes man icke vilja vara med om.

Jag övergår nu till kursplanerna, som handlar om vad som
skall läsas under timmarna och hur det skall läsas. Enligt tidigare
bestämmelser skulle kursplanerna tjäna till ledning, numera skola
de tjäna till huvudsaklig ledning. Vad denna divergens betyder
framgår av en övergångsbestämmelse, där det medgives en övergångstid
av tre år under vilka jämkningar i kursplanerna kunna få
företagas. Men efter den tidens förlopp är det slut med jämkningarn
a. Jag kan icke fatta detta annat än sa, att när tre år förgått,
får ingen jämkning ske.

I den mån dessa anmärkningar innebära ett klander, riktas icke
detta mot en viss person utan mot systemet. Den, som följt med
utvecklingen under de senaste åren, har icke kunnat undgå att se,
huru staten pa alla områden av kommunernas verksamhet ingriper
reglerande och inskränker på deras bestämmanderätt. Den nya undervisningsplanen
för ämnet kristendom är ett steg i den riktningen
och med det hägrande målet för framtiden: statsdespotism.

Om centralisering och uniformering på något område är av ondo,
sa är^det på den andliga odlingens område. Vi ha ett exempel
pa detta i vara allmänna läroverk, som vant starkt uniformerade.

Onsdagen den 27 april, f. in.

61 Nr 85.

Alt detta icke varit till gagn för läroverken, erkännes av alla, som
tänkt sig in i saken, och framträder särskilt vid jämförelse med
de privata skolorna, där det rått ett mycket rikt liv pa uppfostrans
och undervisningens område. Den nya undervisningsplanen för folkskolorna
tenderar att uniformera och centralisera hela var folkundervisning,
och däri ligger faran. För vart långsträckta land med
dess under skilda natur- och kulturförhållanden levande befolkning
passar icke ett på sådant sätt uniformerat folkskoleväsen. Skall
undervisningen få ett bestående praktiskt värde, så maste den anknyta
sig till och hämta sitt stoff från den natur, det arbets- och
samfundsliv, med vilket lärjungarna dagligen komma i beröring.
Men dessa förhållanden växla på skilda orter; vad som passar för
kusttrakterna, passar icke för skogsbygderna, och vad som passar
för slättsocknarna, passar icke för industrisamhällena.

Att jag i detta avseende inte står ensam i min uppfattning, det
skall jag försöka bevisa med några citat ur det kommittébetänkande,
som ligger till grund för den nuvarande undervisningsplanen. Kommittén
säger beträffande den läroplan, som den har föreslagit: »Vid
upprättandet av denna läroplan skall den för undervisningen i rikets
folkskolor och småskolor utgivna normalplanen tjäna till ledning.
Det är icke kommitténs mening, att den nya normalplanen
skall bliva mera bindande än föregående normalplaner vant. Fastmer
anser kommittén önskligt, att läroplanerna för de särskilda skolorna
i ännu större utsträckning än hittills komma att upprättas med
hänsyn till de lokala förhållandenas krav.» På ett annat ställe säger
kommittén, att kommittén har haft »som en av sina _ ledande
grundsatser att söka bevara en tillbörlig grad av decentralisation i
skolväsendets förvaltning och särskilt att ej göra inskränkning i de
lokala skolmyndigheternas befogenhet, övertygad som kommittén
varit därom, att folkskolans arbete till sin natur är sådant, att, densamma
minst kan undvara deras intresse och medverkan, som stå den
närmast». Jag har med dessa ord velat visa, att man vid utfärdande
av den nya undervisningsplanen gått en helt annat väg än den,
som kommittén i detta avseende rekommenderat, och gått ganska
långt i motsatt riktning.

Jag skall härefter övergå till den andra av de punkter, på vilka
jag här velat rikta uppmärksamheten, och det gäller själva formen
för lagstiftning på folkskoleväsendets område. När det för staten
gäller att reglera förhållandena på något vidsträcktare område, så
brukar det gå så till, att Kungl. Maj:t och riksdagen tillsammans
antaga en lag, däri grunderna angivas, varefter Kungl. Maj :t får
inom lagens ram utfärda reglementarjska bestämmelser. När det
gäller reglerandet av folkundervisningen, förfares inte på det sättet.
Det regleras av en administrativ stadga. Riksdagens medverkan
i dessa avseenden inskränker sig till ekonomiska bestämmelser,
om jag bortser från några allmänt hållna villkor, som äro knutna till
bestämmelserna om statsbidrag. Så har det inte alltid varit. År
1841 antogo rikets ständer ett förslag till lag angående folkundervisningsväsendet.
Detta lagförslag, som riksdagen antog och som än -

7 fråga om
kristendomsu
lider -visningen i
folkskolorna.
(Forts.)

Nr 35. 62

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 fråga om
kristen(lomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

nu är gällande — ty det är icke upphävt — inarbetades i den administrativa
stadgan och tycks sedan ha fallit i glömska, såvitt .jag
förstår. Jag dömer därvid bland annat av det förhållandet, att
denna lag talar om och förutsätter, att Luthers lilla katekes skall
läsas i folkskolan! Jag tror, att det skulle vara gagneligt, om man
på detta område förfore på sådant sätt, att Konungen och riksdagen
tillsammans antogo en lag angående folkskoleväsendet, innefattande
grunderna för detsamma, de olika huvudformerna, lärotider och skolplikt
samt bestämmelser om kommunernas skyldigheter och rättigheter.
Hade sa varit förhållandet, så skulle vid framläggandet av
det förslag till reform, som vi nu tala om, vilket i väsentliga avseenden
inskränker kommunernas rätt, regeringen inte ha kunnat underlåta
att underställa vissa punkter riksdagens prövning. Och då
både departementschefen nog fått anledning att tala om litet närmare,
hur han hade tänkt sig reformen, och då hade inte riksdagen
ställts inför ett fait accompli.

Herr talman det finns ingen möjlighet för mig att åt den mening,
jag nu framfört, giva uttryck genom ett yrkande, som faller
inom motionernas ram, och därför får jag avstå från att göra något
yrkande. Men innan jag slutar skulle jag vilja göra några erinringar
med anledning av det intressanta och innehållsrika anförande,
som här hållits av en talare på malmöbänken.

Den första erinran är den, att början och en stor del av detta
föredrag gällde en fråga, som nu inte är före. Hela detta referat av
katekesstriden gällde inte den fråga, som nu är före, utan gällde utvecklingen
av katekesen eller vad vi bruka kalla storkatekesen, Men
det gällde inte Luthers lilla katekes. Frågan om Luthers lilla katekes
skall användas som lärobok, det är ingen gammal segsliten
fråga, den frågan är av mycket sent datum. Jag förbiser därvid
icke. att i äldre tider enskilda iiersoner ha opponerat sig mot densamma.
Men ända in till allra senaste tider ha alla myndigheter,
riksdag, kyrkomöte, skolmyndigheter, skolöverstyrelsen, skolkommittéer,
alla myndigheter utgått ifrån såsom något självklart, att Luthers
lilla katekes skulle läsas i skolorna. Jag tror inte, att det,
som det syntes framgå av den ärade talarens anförande, förefinns
någon allmän folkmening om den lärobokens olämplighet. Jag har
aldrig hört talas om någon bonderesning mot Luthers lilla katekes.
Skulle det bli fråga om en bonderesning, så skulle det väl snarare
vara en resning för Luthers lilla katekes. Vi få inte glömma, att
denna katekes — om vars lämplighet som lärobok jag har min mening
— i vidsträckta delar av vårt land ännu hålles i vördnad och
helgd. Den har för tusende pv vårt folk ett stort känslovärde, därför
att den utgör sammanfattningen av sanningar, som de trott vara
vägledande för deras liv. Om jag till detta skulle foga en ytterligare
erinran, så vore det denna: att utan föregående varsel, utan att frågan
blivit allmänt diskuterad, utan att man visste så att säga något
om det, helt generellt förbjuda användningen av en bok, som på detta
sätt vuxit sig in hos allmänheten — måste anses vara att gå för
bryskt tillväga.

Onsdagen den 27 april, f. in.

63 Nr 35.

Den andra erinran, jag skulle vilja göra till den ärade talarens 1
på malmöbänken anförande, gäller hans kritik av denna katekes, vil- domhmdtrken
jag visserligen tror i mångt och mycket var berättigad. Jag vill visningen i
dock säga, att man får inte mot denna bok anföra dess ålder. Ty folkskolorna.
den bok, som den ärade talaren vill sätta i stället, nämligen bibeln, (Forte.)
är rätt mycket äldre. För övrigt tror jag inte, att det går an att
se sådana frågor, som den här förevarande enbart från rationalistiska
förnuftssynpunkter. Ett sådant betraktelsesätt går raserande ut inte
bara över Luthers lilla katekes utan över det mesta i vår evangelisktlutherska
tro, och det går ut över den av den ärade talaren utarbetade
undervisningsplanen för ämnet kristendom med dess konfessionella
undervisning, ja, den går ut över mycket i vårt samfundsliv,
som icke är uppgjort efter abstrakta förnuftsregler utan också har
många efter vår uppfattning mycket irrationella inslag av åskådningar
från gångna tider.

Det var en huvudstadstidning, som hade ett nyårsnummer och
till detta nyårsnummer var fogad en bilaga, daterad den 1 januari
2020. Där skildrades en familjs öden, som hade velat fira julen på
det sätt, som vi bruka göra. Det lades denna familj till last, att
den på aftonen den 24 december på ordinarie arbetstid hade hängivit
sig åt rituella orgier till ära för dimmiga sagofigurer. Den
hade dansat besynnerliga danser kring en granruska. Den hade haft
djärvheten att till och med sätta upp nationalistiska symboler. Ja,
jag vet inte allt vad den hade gjort. Familjens medlemmar grepos
morgonen därpå, då de voro på väg till något, som kallades julotta,
bärande under armen böcker med synnerligen vidskepligt innehåll.

Ja, detta är en bild, visserligen en karrikerad bild, av hur det kommer
att se ut, när man avklipper det känslobetonade sammanhanget
med släkten som gått. Det blir visserligen ett nytt rike, det är sant,
men det blir ingen lycksalighetens ö.

Herr Leander: Herr vice talman! Jag ^förstår så innerligen
väl, att den, som gjort till sin livsuppgift att så ordna folkundervisningen
i landet, att den måtte bli i görligaste mån fruktbärande för
våra folkskolebarn, och som nedlagt ett oförtrutet och intresserat arbete
härför, skall känna det bart när som ett intrång på sitt ämbete
eller på sitt avskilda område, då någon, som icke annars sysslar med
dessa frågor, djärves påyrka någon ändring i den uppgjorda undervisningsplanen,
någon ändring i den skickligt uppförda byggnaden.

Herr Olsson i Mora erinrade emellertid, redan i går om att intet
människoverk är så fullkomligt, att det inte behöver någon rättelse.

Och i detta yttrande har herr Rydén instämt i dag. Herr Rydén lät
ju också förstå, att han inte kände sig som man säger stött.i kanten
över, att en eller annan anmärkning göres mot den undervisningsplan,
för vilken han är en av mästarna. Man bör ju också tänka pa, att
bär gäller det ju alls inte att rubba grunden utan bara att åstadkomma
en ändring rörande en detalj.

För min del skall jag helt och fullt instämma med utskottet i
dess uttalande om den nya undervisningsplanens förtjänster och i dess

Nr Bo. 64

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 fråga om »tillitsfulla förhoppning, att planen i stort sett skall visa sig väl ägdomsunder-
nac* främja folkskolans arbete till välsignelse för den ungdom, vars
visningen i fostran till göda människor och dugande medborgare måste vara skofolkskobrna.
lans förnämsta uppgift». Beträffande särskilt kristendomsundervis(Forts.
) ningen är det en avgjord förtjänst i den nya undervisningsplanen, att
den, såsom utskottet i sitt i många hänseenden förträffliga utlåtande
yttrar, har lagt huvudtyngden på Jesu egen förkunnelse och att den
vidare lagt särskild vikt vid fördragsamhet och hävdande av tankefrihet.
Jag anser mig emellertid här böra erinra om att vi inte blott ha
bergspredikan av Jesus, utan han har också talat mycket annat. Han
har inte blott skänkt oss höga etiska grundsatser, utan han framstår
också såsom vår försonare. Han är icke blott vårt ideal, utan han
skänker oss människor ett nytt liv.

Emellertid är det ju en avgjord fördel, som sagt, att enligt den
nya undervisningsplanen kristendomsundervisningen bygger på bibeln
såsom grundval. Jag kan i stort sett instämma i det omdöme rörande
katekesen, -som uttalas av utskottet och av herr Rydén i hans stora
anförande i dag. Katekesen må nu ha vilket religiöst värde som helst,
men jag måste sluta mig till dem, som hålla före, att den ändå icke
lämpar sig såsom lärobok. Herr Pehrsson i Göteborg, som annars
håller på katekesen, har också vidgått, att särskilt fjärde och femte
huvudstyckena kunna vara olämpliga för -barn och gå över deras fattningsförmåga.
Det är ju klart, enär personer, som nått mogen ålder,
icke kunna genomtränga deras innehåll. Detta gäller nu även Luthers
lilla katekes. Men vi behöva egentligen icke diskutera den frågan
i dag. Man förstår ju, att herr Rydén har känt ett behov av att deklarera
sin ståndpunkt till frågan, men strängt taget ligger detta ju
utom ramen för diskussionen i -dag. Ty mig veterligen är det ingen
som påyrkat, att katekesen skall återinföras vid kristendomsundervisningen.

Inte skall jag nu heller upptaga någon debatt med herr Hallén
rörande statskyrka eller frikyrka; det ligger ju också utom området
för diskussionen i dag, och debatten har i alla fall dragit mycket långt
ut på tiden.

Man har här citerat vad utskottet säger om lärarna: att det är
nödvändigt att lärarna hava sinne för ämnet och äro besjälade av
kristendomens ideal. Det är väl ändå där vi hava huvudsaken. Den
lärare vilken, liksom den vid vars fötter herr Pehrsson i Göteborg en
gång i världen satt, äger nödiga förutsättningar för att kunna meddela
undervisning i kristendom, kan naturligtvis på två timmar åstadkomma
ett mycket bättre resultat än en lärare, som saknar dessa förutsättningar,
kan åstadkomma på sex eller mångdubbelt flera timmar.
Man kanske kunde tillägga, att en lärare, som icke är besjälad av
kristendomens ideal, inte borde undervisa ens i två timmar i kristendom,
han borde ej få undervisa alls däri. Men man bör ju gå ut ifrån
den förutsättningen, att läraren äger de nödiga kvalifikationerna; och
desto bättre får man hoppas rörande Sveriges lärarkår, att de allra
flesta lärarna just äro besjälade av kristendomens ideal och därför
kunna i detta hänseende fullgöra sin uppgift på ett tillfredsställande

Onsdagen (len 27 npril, t'', in.

t>5 Nr 85.

slit t. Hot är rist klart, att även om läraren är skicklig, han i allt tall
l<(;höver den tid, som erfordras för uppnåendet av det resultat, som år
iimnat att utvinnas genom k ri stend om sundervisningen. Man förstår,
att det är ganska svårt att få tiden att racka till för alla de olika
ämnen, vari undervisning skall meddelas, i folkskolan, men den
som nu anser, att kristendomsämnet är det viktigaste av alla, kan icke
annat än önska och påyrka, att det blir nödigt utrymme för detta
ämne på skolschemat. Ty här gäller icke enligt min uppfattning i
i främsta rummet att genomgå en fastställd kurs, utan huvudvikten
måste trots allt läggas därpå, att barnen delaktiggöras av kristendomens
ande, utav den kraft, som ligger i kristendomen och som de
behöva för att kunna möta livets frestelser och vinna seger över det
onda. som tränger sig på dem och hotar att draga dem ned i fördärv.
Det har under debatten framhållits, att det. finns säkerligen intet
medel, som i samma mån kan dana verkliga karaktärer som kristendomsundervisning,
där den rätt bedrives. I detta omdöme instämmer
jag av allt hjärta. Men som sagt, det behövs ändå tid även för den
skickligaste lärare för att kunna meddela denna undervisning och
"öra den fruktbärande för barnen. Jag tror, att de allra flesta av
just dessa lärare, .som äro besjälade av kristendomens ideal önska
att få något längre tid, än vad den nya undervismngsplanen lamnar
dem för kristendamsundervisningen.

Herr Olsson i Mora har erinrat om att folkskollärarkaren nere i
Karlskrona uttalat sig för endast två timmar i enlighet med undervisningsplanen.
Jag har nu icke haft tillfälle att taga del av detta uttalande,
som väl helt nyligen gjorts, men jag kan ändå meddela den
uppgiften, att i Karlskrona folkskolor undervisas ännu tre timmar i

veckan i kristendom. . ,

Det är en antydan av herr Rydén, som jag ber att ia litet lasta
mig vid. Herr Rvdén menade, att de, som nu vilja återinföra katekesen,
hava sökt att alliera sig med de frikyrkliga för att liksom pa
en bakväg vinna sitt syfte. Jag tror väl icke, att något dylikt försök
föreligger. Det har jag inte alls hört eller märkt, och det vill .lag
bara säga, att skulle ett sådant försök göras, så kommer det alldeles
säkert att misslyckas; ty de frikyrkliga komma icke att ga in tor

katekesens återinförande. „ , „ir, o++

Ja°- har för min del under en föregående debatt iramhaliit, att
on lärare som är väl bevandrad i sin bibel, knappast behöver någon
annan lärobok, utan bibeln kan för honom tjänstgöra även såsom
lärobok. Jag har därmed ej velat förneka, att en handledning el er
lärobok i kristen tros- och livsåskådning kan vara önskvärd, i tall det
någon gång går att åstadkomma en lämplig sådan. Vi fa ju hoppas det

Ku menar utskottet och de, som ställa sig pa utskottets sida, att
man bör dröja och avvakta de lärdomar som kunna inhämta* vid alllämpandet
av den nya undervismngsplanen. Jag tror dock, att det
blir svårare att sedan göra en ändring än för närvarande, Kammar
icke denna undervisningsplan fullt genomford overalIt. ^et ar pa
många ställen, som den icke är genomförd. Men sedan den blir genomgående
tillämpad, så kommer det säkerligen, som sagt, att mota större

Andra hammarens protokoll 1921. Nr 35. ®

1 fråga om
kr i stendo1nsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

Nr 35. 66

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 {råga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

svårigheter att sedan kunna få de tre timmarna kristendomsundervisning
införda.

Såvitt jag kan förstå är det klokast att nu gå med reservanterna.
Deras yrkande är ju ändå så försiktigt hållet, att genom ett bifall till
detsamma det lämnas möjlighet till undantag för sådana skolformer,
där det ej gärna går att införa tre timmars kristendomsundervisning
i veckan och där man då får nöja sig med två. Här är det, såsom
framhållits av flera talare, i främsta rummet fråga om A-skolorna.

•lag ber alltså, herr vice talman, att få förena mig med dem, som
yrka bifall till reservationen.

Herr Sehlin:'' Herr förste vice talman, mina herrar! Jag skulle
icke begärt ordet i denna fråga, om jag icke rent av känt mig
skyldig därtill därför, att jag varit med vid frågans behandling vid
en hel del skolmöten, där man uttalat önskemål och bett, att jag
skulle föra fram de önskemålen så långt jag kunde. Kanske kan det
också intressera kammaren att höra ett ord ifrån en av dem, som
stå i bygderna och skola försöka praktiskt genomföra den under
visningsplan, varom nu är fråga.

Om man anser, att Gudstron har något värde för vårt folk, så
synes det mig, att man bör vara glad både över den nya undervisningsplanen
och över de förslag till ändringar däri, som nu framkommit.
Ty båda ge ju uttryck åt intresse för just detta ämne.
Jag vill också säga, att det synes mig icke för sakernas vidare utveckling
vara särskilt avgörande, om kammaren i dag stannar för
reservationen eller för utskottets förslag. Utan att invänta någon
vidare erfarenhet är jag för min del fullt på det klara med, att vi
behöva, åtminstone i folkskolans högre klasser, tre timmar för kristendomsundervisningen,
och det är också det krav, som ifrån de
skolmöten, jag varit med om, kommit fram. Både kursernas beskaffenhet
och kursernas omfattning på det stadiet synas mig kräva
detta, och jag vågar verkligen i det fallet lita en smula på min egen
erfarenhet. Under de 20 år, jag haft att undervisa i kristendom,
historia och annat, har jag försökt hävda den personliga grundsats,
som här kommer igen, att man skall anknyta undervisningen till
personligheter. Jag tror, att det är en bra metod, men jag vet att
den tar tid. Det tar tid att läsa biografier och sedan samtala med
de unga därom. Om reservanterna därför i sin kläm hade yrkat,
vad som skymtar fram i deras motivering, tre timmar i de högsta
klasserna av de heltidsläsande folkskolorna, så skulle jag kunnat
yrka bifall till reservationen. Men jag vill alldeles icke vara med
om en utökning av tiden för småskolestadiet. De fyra halvtimmarslektioner,
som där nu förekomma, plus tio minuter varje dag till
morgonandakt är enligt min mening och enligt allas mening, som jag
kommit i beröring med ute i arbetet, tillräckligt. Denna fråga om
timantalet har ju emellertid Kungl. Maj:t under behandling, och
den saken måste avgöras. Sedan alla de yttranden, som nu äro infordrade,
inkommit, är jag för min del övertygad om, att Kungl.

Onsdagen den 27 april, f. in.

(57 Nr «U».

Maj:t skall medgiva de skolråd, som så vilja, att införa tre timmars 1
kristendomsundervisning i folkskolans högsta klasser. . domsunder Med

sällspord enighet har från de lärare, jag kommit i beröring visningen i
med, kravet på en lärobok kommit fram, och det är min övertygelse, folkskolorna.
att det kravet gör sig oemotståndligt gällande. Men även den fra- (Kort».)
gan har Kung!. Maj:t under behandling och har ju redan satt i
gång arbetet här att få en handledning för lärare, och i anslutning
därtill kommer nog en handledning att sättas i handen på barnen.

Nästan lika enhälligt har också kravet varit på att den läroboken
icke skulle vara Luthers katekes. Jag skall gärna medge, att det
må vara en i »vederbörlig ordning godkänd lärobok», om man därmed
menar, att den skall godkännas av prövningsnämnden och skolöverstyrelsen
alldeles som varje annan lärobok i folkskolan och i
andra läroanstalter i ämnet kristendom prövas. Men menar man, att
kyrkomötet skall godkänna en för alla skolor anbefalld, lärobok, blir
jag ytterligt betänksam, ty då är jag viss om, att vi fä använda
Luthers lilla katekes i 400 år till.

Emellertid tjänar det bra litet till att diskutera detaljerna. Det
intressanta i debatten i dag är icke detaljerna, utan det är det gamla
och det nya, som här bryter sig rörande själva undervisningsmetoden
i kristendom. Jag får lov att säga några ord om den saken,
ty den ligger mig om hjärtat. Det gamla företrädes av herr
Lindman och herr Pehrsson, i Göteborg ännu mer.

Jag skall utgå från ett ord av herr Björkman i går, att kristendomsundervisningens
uppgift är att vara karaktärsdanande och att
verka till sedlig lyftning. Ja, det är ju det, som står i planen också,
att den skall inverka religiöst och moraliskt på barnens utveckling.
Det var verkligen skäl till den oro, som man talat så mycket
om, oro över att den kristendomsundervisning, som givits av kyrkan
och skolan, har givit så förfärligt klent resultat. ^ Det är nu över
20 år sedan min vän herr Pehrsson i Göteborg, då i Österby, gav
mig en liten skrift, som han själv givit ut. Den handlade om ungdomens
förvildning. Sedan dess har ju genom prästernas ämbetsberättelser,
biskoparnas herdabrev, motioner i riksdagen och en hel
del andra uttalanden gått en ständig klagan över ungdomens förvildning.
Det var icke längre än sedan i fredags, som herr Pehrsson
talade om att på vissa håll genomruttenheten är alldeles förfärlig
inom de ungas värld. Men, mina herrar, varifrankomma dessa
gudlösa skaror, för vilka intet heligt längre är heligt? Jo, de
komma från våra folkskolor, där de läst kristendom i katekesens
form under den bästa och mesta tid, de använt i skolan. De komma
från konfirmationsgrupperna, där de ännu mer läst katekes, den fördjupade
och utvecklade katekesen. Nej, låt oss ärligt erkänna, mina
herrar, präster och lärare och hela raden: den sedliga lyftning, som
denna kristendomsundervisning utövat pa vart unga släkte, har vant
sorgligt ringa. Men varför? Jo, det synes mig vara just därför,
att den tros- och livsåskådning, man ville meddela de unga, gav man
dem liksom till skänks. Man förde dem in i något färdigt, etiketten
satt på; tag det här, min spörjande gosse; tag det här men

Jfr 35. 63

Onsdagen den 27 april, f. m.

1 kristen™'' ^''rdS''d ^e- Det korn icke i beröring med barnens verkliga vil.jedomsunder-
00,1 känsloliv, och därför både det så ytterst litet inflytande på devisningen
i karaktär. Det var på grund av oro för detta man började förJollcsMorna.
söka lägga om kristendomsundervisningen. Och efter många års
(Forte.. mödosamt arbete av lärda, kunniga och erfarna män och efter ytterligare
prövning framlades så den nya undervisningsplanen. Vad
är det, som det nya gäller? Det nya är, att denna plan bryter mot
det kateketisk^, dogmatiska, systematiserande undervisningssättet.
Den grundar icke undervisningen på begrepps- och tankestoff, utan
den anknyter den till det historiska händelseförloppet och till de
levande personligheter, som framgått ur denna historia. Och så
hoppas man och tror, att genom att föra fram och visa för dessa
barn, icke huru kristendomens sanning ser ut, när den formuleras i
dogmatiska satser i en katekes, utan —■ och det är ännu mer viktigt
— huru den ser ut, när den omsättes i levande liv hos en människa
skall man kunna komma deras vilje- och känslovärld närmare och
på det sätt, som herr Hallén berörde, också komma deras karaktärsdaning
närmare. Man skall hjälpa dem att bilda sig en livsåskådning.
Tror ni man får en livsåskådning till skänks? Aldrig.
Vad skolan och vi kunna hjälpa de unga till är att giva dem litet material
och säga: tag det här; de idéerna ha burit och de ha brustit
i utvecklingen, tåg det här men pröva själv och kom ihåg: du skall
syna varje tanke, varje sanning, som du sätter in i din livsåskådning,
du får bygga den själv. Vi skola skaffa material åt dig, och
vi skola även hjälpa dig att göra ritningen till den; men en livsåskådning
på en gång färdig får du icke. Det är ungefär som
konstverket, som skapas av konstnären, det är verkligheten, som bryter
sig genom konstnärens själ, dragés in på hans själs egen mark
och där formas till konstverk i beröring med hans konstnärskraft
och -krav.

Men nu inträffar det underbara, att de, som nyss sjöngo sorgesånger
över det dåliga resultatet, stämma om instrumenten och
sjunga lovsånger över de medel och metoder, som använts och som
lett till detta dåliga resultat. Man har här prisat katekesens stora
värde. Och visst har den värde. Men själva sättet att meddela
kristendomsundervisningen är enligt min uppfattning icke det bästa.
Det säges nu, att katekesen är livsroten för vårt folk och källan,
ur vilken det skall hämta ljus och kraft o. s. v. Läs t. ex. sista
kyrkomötets diskussion i denna fråga, så får man ett starkt intryck
av huru högt denna bok nu prisas. Och vi ha hört dess pris här
i dag. Den nya planen försöker föra in en ny metod. Hu skulle jag
i många tusen barns namn vilja bedja: låt oss försöka få den tilllämpad
utan allt för mycken irriterande oro! Denna plan har mötts
med sympati och kärlek, och jag har hört ute i bygderna lärare och
lärarinnor säga, att det känns, som om det ginge en frisk fläkt genom
skolsalarna. Och den bär mötts av intresse även i de folklager,
där man knappast trodde, att det kunde finnas något religiöst
intresse. Låt oss försöka, om det icke till äventyrs är något
livskraftigt i detta och se, om det icke kan gro. Väl är det oro i

Ousilageu den ~7 april, f. in.

69 N r Hö.

detta. Men del är eu vårens oro, hoppas jas'', och den har livsulvccklingen
framför sig'', flen älskar jag mer än vinterns kalla ro.
Det liar alltid varit oro, när kristendomens livsinnehåll skulle gjutas
i nya former; oro över att till äventyrs något av innehållet skulle
spillas. Det var oro i de tider, då Keppler och Galilei drogo upp
grundlinjerna till eu ny värld. Det var oro, da Luther iormadc ut
grundtankarna till en ny evangelisk Kristendom, och då hans lärjunge
från Örebro predikade här uppe i Storkyrkan. Men de! var
vårens härliga oro, som förde med sig liv och utveckling. "Vi befinna
oss i en tid full av oro, en tid av oro, då man väger solstrålarna
och kallar tiden för rummets fjärde dimension. Då ändrar_sig
världsbilden, och vi måste orientera vår egen livsåskådning därefter.
Men då är det också vår skyldighet att försöka hjälpa de unga till
att skapa sig en egen livsåskådning, som håller ett stycke utanför
skoldörrarna, som icke faller i spillror för första stormkast där ute
i livet. Mellan motioner, timplaner och kurser och allt annat ser
jag i dag ett par klara barnaögon titta fram. _ De säga mig utan
ord: du skall bevaka min rätt! Ett barns rätt i ett kristet land är
att få lära känna Gild och den han sänt i världen, den store barnavännen,
men också rätt att få denna kunskap på det sätt och i den
form, som svarar mot dess mottagningsförmåga och fyller dess behov.
Jag tror vi komma dem bäst till hjälp, om vi kunna föra dem
förbi hela raden av dogmer fram till evangeliets friska källsprång.

Herr E. A. N i 1 s o n i Örebro: Herr talman! Jag har tillhört
denna kammare så pass lång tid, att jag har 18 riksdagar bakom
mig, och under dessa riksdagar har det förekommit icke sa få debatter,
som ha rört kristendomsundervisningen och vad därmed har
sammanhang. Ännu aldrig har jag deltagit i en sådan debatt. Anledningen
därtill har varit, att jag icke kan erinra mig något föregående
tillfälle, då debatten bär legat på ett sådant plan, att jag
har känt mig uppfordrad till att yttra mig. I dag däremot har
debatten hela tiden präglats av den stämningen och den karaktären,
att vilken åsikt man än må ha i själva frågan, så har det dock
varit min glädje och tillfredsställelse att icke allenast åhöra debatten
utan också att här deltaga i densamma. Under denna debatt har
jag märkt, att man från visst håll har med mycken styrka gjort
gällande att söka avföra frågan om katekesens vara eller icke vara
ur debatten, enär den icke hörde hit, därför att ju varken motionärerna
i sin kläm och icke heller reservanterna i sitt yrkande upptagit
kravet på katekesen såsom grundval för kristendomsundervisningen.
Ja, det kan sägas så. Men jag vågar påstå, att katekesen
finns såväl i motionerna som i reservationen och den som har åhört
debatten uppmärksamt, framför allt det anförande, som hölls av den
ärade huvudmotionären till motionen nr 140, behöver väl icke vara
i tvivelsmål därom, att katekesens vara eller icke vara är just det
centrala i det hela. Det är detta spörsmåls huvudpunkt. Jag skulle
vilja rent av sätta de ärade reservanterna på ett prov och hemställa,
om de vilja vara med om att i stället för det där sista stycket i

1 främja om
kristendumsundervisninqen
i
folkskolorna.
1 Forts.)

Nr 35. 70

I fråga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna
(Forts.)

Onsdagen den 27 april, f. m.

deras reservation, som börjar med orden: »Vi skulle val även vilja
förorda ett uttalande för att en lärobok såsom sammanfattning av den
kristna tros- och sedeläran» o. s. v. sätta ett uttalande av ungefär
■ följande lydelse: _ »I motionen nr 140 har uttalats varma sympatier
för att Luthers lilla katekes fortfarande må användas vid kristendomsundervisningen.
Denna uppfattning kunna vi ej dela. Vi
anse oss fördenskull ej kunna tillstyrka bifall till andra punkten i
herr Pehrssons m. fl. motion.» Om det vore ett sådant uttalande
i reservanternas motivering, då vore det klart besked i denna fråga.
Men sådant, som ärendet nu föreligger, är det icke ett så klart besked,
som skulle vara önskvärt.

Jag begärde emellertid närmast ordet för att här meddela kammaren
något rörande mina egna erfarenheter från den tid jag var barn och
första gången gjorde bekantskap med katekesen. Jag kan så mycket
hellre göra det, därför att det blir en viss anslutning till det
anförande, som nyss hölls på Jämtlandsbänken. Det är, det.erkänner
jag, med en ytterlig motvilja jag går att till kammarens
protokoll förvara de känslor och de tankar, som rörde sig i mitt
sinne, när jag var ett barn. Men jag har känt det såsom en plikt att
vid detta tillfälle göra det. Och varför har jag känt det såsom en
plikt? Ja, mina herrar, icke därför att jag en gång i tiden var
ledamot av regeringen vid det tillfälle, då denna undervisningsplan
fastställdes, utan därför att jag vet, att andra barn, om katekesen
kommer tillbaka, tvivelsutan skola komma att få genomleva samma
erfarenheter, som jag gjorde under mina barnaår. Det är för dessa
barns skull, som jag känner det som en plikt att lägga fram. vad
jag själv erfor som barn och yngling av katekesutanläsningen.

Innan jag det göi, vill jag emellertid med tacksamhet notera
och sia fast det erkännande, som såväl motionärerna som även reservanterna
ha gjort ined avseende på den nya undervisningsplanen.
Det erkännandet står i varje fall i mycket bjärt kontrast till den
karakteristik av samma undervisningsplan, som lämnades, innan det
var några verkliga skolman eller pedagoger, som hade trängt in i
spörsmålet och visste, vad undervisningsplanen i sig innebar.

När jag nu går att redogöra för de erfarenheter jag har gjort
själv, så skall jag såsom utgångspunkt för det anknyta mig "till
några ord. som uttalades för snart 100 år sedan av en framstående
skolman, som vid det tillfället beklädde posten som en av biskoparna
i Sveriges land. Han slog fast, att »ingen verklig kunskap växer
som stenarna anorganisk genom yttre tillsättning, utan den växer
organiskt som blommor och djur, därigenom att den assimilerar näringssafterna».
»All kunskap börjar hos människan med det konkreta
och övergår därifrån till det abstrakta.» »Det är ett länge
erkänt fel i vart skolsystem», sade han, »att det ej gjorts tillbörligt
avseende härpå.» »Vid sitt första inträde i skolan mötes gossen
av icke blott främmande människor och främmande ting, utan
även» — märk hans uttryck — »fientliga makter». Och främst bland
de fientliga makterna ställer han biskopen, skolmannen, katekesen.
Han säger, att den innehåller en reflexionskunskap, som överstiger

Onsdagen ilen 27 april, f. m.

71 Nr JJö.

pojkens fattningsförmåga, men lian tvingas att pa en gång intaga J^Uv.
allt detta lärostoff. Men han kunde icke smälta det, och dårlin dommndf.r.
gick det som det kom utan att kvarlämna någon näringssätt, t a visningen i
detta sätt fullprojnmilos och överlastades minnet, men begreppet, sä- fdbMorm.
ger han, det satt och hungrade. »Religionsundervisningen hor vis- (borta,
serligen också i min tanke», slutar han, »till elementarskolan, men
i en annan ordning och under andra former. Att gorå religionens
sanningar till ett blott minnesverk, ett tanklöst munväder, torkvaver
i sin rot all religionskänsla och är blint oförstånd. -Det ar mera,
det är styggelse både för Gud och varje tänkande människa.» Och
en annan man, känd såväl som erfaren och skicklig pedagog som
särdeles utmärkt kristendomslärare, uppställde också för over do ar
sedan den satsen, att första och viktigaste villkoret för ett tillfredsställande
ordnande av kristendomsundervisnmgen ar Luthers tuta
katekes’ avlägsnande från läroplanen. Och mm erfarenhet säger,
att han hade rätt. Den erfarenheten har jag vunnit genom att sjat\
ha varit föremål för kristendomsundervisnmg byggd pa dels grundlig
katekesläsning, dels så minimal katekeslasnmg, som da gällande
bestämmelser kunde medgiva, och dels slutligen ingen katekeslas Låt’mig

då till en början göra den erinran, att barn reflektera
vida mer än vad vi äldre människor föreställa oss Men de reflektera icke
som gamla människor, utan de reflektera pa det satt, som barn gorå.

4tt därför söka bibringa barn kristendomsunderyisnmg med begagnande
av en lärobok av den dogmatiskt systematiska, karakter, som
katekesen är, är ett pedagogiskt misstag. Barnen kunna icke smälta
den Låt mig dä meddela, att mitt hem under mina tidigare barnaår
icke kan sägas hava varit ett religiöst hem i nutida mening. Man
ändå trängde sig de religiösa spörsmålen fram i mm tankevärld. La
vad sätt, skall jag gå förbi; nog av att de gjorde det. Genom mina
samtal med mina jämnåriga förnam jag, att förhållandet var ungefär
enahanda med dem, låt vara att de kanske icke i allmänhet sa
mycket som jag grubblade över dessa ting. Sa började skolan. Skolämnena
voro intressanta allesammans utom katekesen. Läraren vilie
otvivelaktigt giva mig en god undervisning och jag hade ingå svårigheter
att lära mig katekesstyckena utantill. Och jag tror t. o. m.,
att om den ärade huvudmotionären på Göteborgsbänken skulle vilja
fråga mig på, visserligen icke lilla katekesens, men den stora Lmablomska
katekesens förklaring i sista stycket, det där ohyggligt långa
stycket, som skulle giva svar på den där frågan: »kan du slutligen
saga mig, huru en människa kör i sin kristendomsövning rätt använda
kristendomens fem huvudstycken?» så är jag icke säker pa.
att jag icke ännu den dag som i dag är skulle kunna rätt återgiva det
styckets innehåll, fastän det är så många år sedan jag gick i simla
Men om den ärade motionären frågade mig: förstår du nu också
vad du läser, ja, då är det möjligt, att jag även nu kommer till korta,
lika visst som det är, att jag på den tiden skulle ha kommit till korta,
om jag skulle ha svarat på, vad som verkligen ligger i detta stycke.

Ett är visst, när jag var barn. så var det omöjligt för mig att fatta

Nr 35. 72

Onsdagen den 27 april, f. m.

I fråga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

katekesens innehåll. Varken Luthers lilla katekes eller förklaringarna
över densamma kunde på ett för barnet fattbart sätt giva ljus
och vägledning beträffande de spörsmål, som rörde sig i barnasjälen,
och därför var det, som katekesen blev tråkig, ja motbjudande.

Men vet ni, vad det till sist blev nödvändigt för mig att göra?

Ja§ hade fått höra talas om en bonde, som icke bodde långt ifrån
mig. Han både börjat — det är nu femtio år sedan -— en s. k. söndagsskola.
Jag gick till honom, och denne anspråkslöse man med sitt
nya testemente i sin band lärde mig på sitt enkla sätt att fatta - och
förstå mer av kristendomens verkliga innehåll än vad jag både lärt
någonsin i folkskolan med katekesen såsom grundläggande lärobok.
Ja, denne enkle man sökte på sitt språk att just göra vad läroplanen
föreskriver: giva oss barn en levande bild av Jesus, hans liv och
verk. Det var eu sådan spis, som vi barn kunde njuta, som vi kunde
tillgodogöra oss. Denna enkla undervisning fattade jag. Den grep
barnasinnet. Den grep viljelivet.

Sedermera mas^e jag emellertid flytta från den orten med mina
föräldrar. Jag fick en annan lärare. Han var en mycket framstaende
pedagog, och han fordrade så minimal katekesläsning, som
gällande författning medgav honom att fordra av oss. Granneligen
märkte man, att det var för honom mycket svårt, att han vid denna
undervisnings meddelande var bunden vid Luthers lilla katekes. I
allt fall försvårades hans undervisning därav. Men jag kan tyvärr
inte säga ändå, att jag fick några djupa och bestående intryck från
hans katekesundervisning. Utan de djupaste och de mest bestående
intrycken från hans undervisning och hans person fick jag från morgonandakterna,
från de efter barnens utveckling avpassade korta betraktelser
han da höll. De voro stunder, som ej kunde förgätas. Jag
kan tillägga, att jag vet, att alla barnen voro intresserade av dessa
andaktsstunder, flertalet t. o. m. mer än intresserade.

Så kom den tid, då jag måste sluta skolan. Och den tiden kom
da^ konfirmationsundervisningen skulle börja. Jag var den tredje i
ordningen i en rätt stor syskonskara. Mina två ''äldre syskon hade
åtnjutit konfirmationsundervisning, den ene av kyrkoherden i pastoratet
och den andre av komministern. Jag visste genom samtal med
dem och var i tillfälle att se, när de voro hemma, att en var av dem
lade huvudvikten vid katekesundervisningen. När jag då grubblade
over: skall jag nu in under denna katekestortyr igen. så mognade
det slutligen till ett beslut hos mig, att icke bry mig om konfirmationsunderyrsnmgen.
Jag glömmer icke den dag, då jag skulle taga
mod till mig och ga och meddela det beslutet till min far. som i sina
unga ar var en ratt sträng man. Men till min stora förvåning tog
min far upp det beslutet på det sätt, han borde göra. Han säde:
ja, jag skall ga till kyrkoherden och tala vid honom själv, om ditt

dörtm ?6t te befUimdaT försats, sä vill jag icke tvinga dig

därtill. Sa blev det också. Jag behöver icke säga. att kvrkoher den

icke var särdeles glad över mitt beslut, men det skall jag icke
u närmare tala om. Vad jag däremot skall meddela är. att det

yekades for mig att spara upp en prästman, som bodde på långt

Onsdagen den 27 april, f. in.

73 Nr 35.

avstånd från mitt hem. Om honom hade jas försport det underbara 1
ryktet, att han vid sin konfirmationsundervisning icke alls använde
katekesen. Jag gjorde mig förvissad om att det var sanning. Och visningen i
så beslöt jag mig för att gå till honom. Han bodde på långt av- folkskolorna.
stånd. Jag fick gå varje vecka fram och åter tillsammans åtta (Korts.)
mil för att få del av hans undervisning. Till den prästman, jag både
i den socken, där jag bodde, var det två kilometers väg. Nu skulle
jag vilja fråga er, om ni tror, att en pojke i de åren går åtta mil
varje vecka för att komma undan katekesläsningen, om han icke kände
den som en verklig tortyr. Och det är minnet av vad jag själv
genomlevat som gör att jag anser det vara min ofrånkomliga plikt
att i dag varna för denna katekesläsning. Jag förstår, att de, som
sätta ett ofantligt stort värde på katekesen, anse det nära nog orätt
av mig att säga det. Men jag kallar den i alla fall för vad den är:
katekesen är och har varit en barnaplåga.

Jag kan icke skildra för eder, hur glad jag kände mig, när jag
kom till pastorn, och han sade till mig: du behöver icke någon annan
bok än bibeln och psalmboken, det är allt. Nu Imf det sagts här, att
man icke kan grunda någon egentlig fast kristen etik på Jesu bergspredikan.
Jag skall icke upptaga någon tvist om den saken, men
jag vill ha till kammarens protokoll antecknat, att denne prästman
just gjorde på det sättet. Hans namn må gärna också antecknas till
kammarens protokoll . Han hette Axel Wgetter. Han var ingen lärd
man, han var en enkel man, men en utomordentligt skicklig'' pedagog.

Han var då vice pastor i Ålmby församling nära intill Örebro och
därjämte fängelsepastor i Örebro. Han slutade sina dagar som kyrkoherde
i Vintrosa och Tysslinge pastorat. Den mannens undervisning
har jag haft nytta av i hela mitt liv. Genom sin undervisning och
genom sin personlighet inverkade lian på mig på ett sådant sätt,
att jag kan här erkänna, att mitt liv i låss mån därav fått sin riktning.
Den erfarenhet, som jag gjorde, är icke något enastående. Jag
vet, att det var flera av mina kamrater, som kände det på samma sätt,
och jag kan tillägga, att det var flera av mina kamrater i skolan som
följde mitt exempel.

Den erfarenhet, som jag sålunda har gjort, den har följt mig
under hela min uppväxttid. Den har så fullständigt ingått i min
åskådning, att jag icke kan vika ifrån den. Men jag har även genom
samtal med andra funnit, att även nu verksamma pedagoger ha samma
uppfattning, och behövs det några bevis därför utöver dem, -som
torde ligga i envars erfarenhet, kan jag hänvisa till det anförande som
hölls omedelbart före mitt.

För de ungas skull, som nu växa upp och som genom den klandrade
undervisningsplänen frigjorts från en lärobok, som må ha sitt
värde som dogmatisk bekännelseskrift och som ett betydande historiskt
dokument, har jag, såsom jag förut sagt, ansett det vara en
bjudande plikt att mana denna kammare att icke följa de röster, som
vilja, att de unga ånyo skola föras in under katekesens tryckande
välde.

Den pedagog och kristendomslärare, som jag förut citerat, har

Nr 35.

74

1 fråga om
hristendomsundervimingen
i
folkakolorna.
(Forts.)

Onsdagen den 27 april, f. in.

sagt. om förklaringarna till de tre trosartiklarna, att de plågat ur
otaliga .människor allt intresse för den kristna tro, som de skola
plugga in i dem, och deta är, tyvärr, sanning.

Beträffande nödvändigheten av en lärobok för att ernå stadga
och enhetlighet i undervisningen, så må detta ha sitt berättigande
ifråga om andra läroämnen men icke på samma sätt ifråga om kristendomsundervisningen,
och detta därför att, såsom så riktigt här
förut under denna debatt anförts, det är främst barnens viljeliv, det
galler att påverka. Därtill kan läggas det, att på intet annat område
av undervisningen spelar det personliga inflytandet så stor roll
som med avseende på kristendomsundervisningen. Skall kristendomsundervisningen
bliva verkligt fruktbärande, måste läraren stå i det
förhållande till läroämnet, att han kan säga: jag tror, därför talar
jag. Att katekesen för övrigt icke hindrar en lärare, som vill göra
det, att göra varjehanda utsvävningar, därpå skulle många exempel
kunna anföras.

Huruvida två eller tre timmar i veckan är det riktiga timantalet,
som bör vara regel, är ganska svårt att avgöra. Innan man fått någon
verklig erfarenhet härutinnan, synes det mig vara klokt att icke göra
något uttalande. Men man får dock icke alldeles glömma, att i realskolans
timplan förekommer och har nu en längre följd av år förekommit
två timmar i veckan från och med fjärde klassen. Den erfarne
kristendomslärare, som jag förut åberopat, anförde också i en sin
till ecklesiastikdepartementet ingivna skrivelse, att »den tid, som
ägnats åt kristendomsundervisningen i klasserna 3—5, eller tillsammans
omkring 200 lärotimmar, är tillräcklig för att jämte erforderliga
repetitioner nödtorftigt genomgå och inlära tros- och sedeläran, om
lärjungen därvid bär stödet av en någorlunda god kunskap i bibliska
historien och, märk väl, är fri från en föregående invand tanklös utanläsning».
Beträffande kristendomsundervisningen i de högre klasserna
var han oviss, om den ens borde vara obligatorisk. Om det
i allmänhet kan med sanning sägas, att nominalkunskaper äro intet
verkligt vetande, gäller det särskilt kristendomsämnet. Kristendom
i sannaste och djupaste mening kan icke uteslutande inläras- utan
måste genomlevas, såsom förut många gånger har sagts. Barnens
viljeliv måste gripas och få den rätta riktningen, och därför blir det
alltid lärarens personlighet, som betyder så mycket. Om läraren
ej är genomträngd av kristendomens väsen så hjälper det föga med
ett ökat timtal.

Då nu gällande timplan lämnar den utvägen öppen för skoldistrikten
att bestämma sig för tre timmar, om de så vilja, eller för
två timmar, synes det mig, att det är lämpligast att icke nu gorå något
uttalande. Det gäller ju här att gorå ett avvägande mellan de olika
ämnen, som trängas på timplanen. Tiden är kort, och då läroämnena
äro många, blir det nödvändigt att gorå undervisningen mycket koncentrerad,
och det gäller även kristendomsundervisningen. Frågan
om timantalet är för mig ingen huvudfråga. Den frågan ä.r emellertid
redan föremål för Kung! Maj:ts prövning, och det har hittills
varit en god praxis, att i de fall, då en fråga är föremål för

Onsdagen den 27 april, f. m.

75 Nr 35.

Kungl. Maj:ts bedömande, icke genom en skrivelse till Kungl. Maj:t 1 om
göra ett förhandsuttalande. Det synes mig också vara en förnuftig (lon?mnder
praxis, och inga verkliga skäl äro anförda, varför man skulle bryta visningen i
ned densamma. Utskottet självt medgiver för övrigt, att det kan folkskolorna.
tänkas, att erfarenheten kan komma att giva vid handen, att i någon (Forte.)
av folkskolans högsta klasser bör timantalet för kristendomsundervisningen
något utsträckas. Det må vara tillåtet att jämväl erinra
därom, att när senast hållna frikyrkokonferens behandlade denna
fråga om kristendomsundervisningen, uttalade en ledande frikyrkoman,
att »ett par timmars levande kristendomsundervisning i veckan
skulle betyda mer och lämna större resultat än den kristendomsundervisning,
som nu meddelas i statsskolorna», och mot denna uppfattning
gjordes det ingen som helst erinran.

Herr talman! Med vad jag nu sagt har jag velat visa, att
de allra starkaste skäl tala för ett bifall till utskottets hemställan.

Men jag kan icke, innan jag slutar, underlåta att meddela, att jag i går
befann mig i Jönköping. Där besökte jag en skola, som heter Jönköpings
skol- och bibelinstitut, där det förekommer undervisning i åtskilliga
ämnen. Timantalet utgör tillsammans 43 i veckan, men av
dessa 43 timmar i veckan upptagas 12 timmar av kristendomsämnet.

Det är det tidsmått, som vid en läroanstalt där kristendom är huvudämnet
tillmätts kristendomsämnet. När så är förhållandet, synes det
mig, att man av de skål, som jag själv anfört och som på ett ännu bättre
sätt anförts förut, kan låta den genomförda timplanen verka.. tills
vidare, så att man får se resultatet av densamma, innan man går att
fatta ett måhända förhastat beslut.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Nilsson i Vibberbo: Jag har med stor förvåning åhört
den långa debatten, som har rört sig uteslutande om katekesen. Men
de föreliggande motionerna avse icke katekesen, utan här är fråga
om. huruvida det i skolorna skall vara tva eller tre timmars kristendomsundervisning
i veckan. Mest förvanade jag mig över den
siste talarens underliga och ytterst märkliga anförande.. Han'' har
framfört en biografi över sig själv. Men icke hör det till den sak,
varom vi nu ha att överlägga. Jag kunde, också vara frestad, att
här framföra min biografi, men jag gör det icke. Den kommer i så
fall att gå i fullständigt motsatt riktning mot herr E. A. Nilsons.

De, som här tala emot katekesen, ha gjort det med skärpa, men
det förvånar mig, att ingen talare framhållit den nytta, som katekesen
under lång tid likväl har åstadkommit. Herr Sehlin talade
om dessa bedrövliga skaror, som vandra ut från folkskolan och från
konfirmationsskolan. Ja, det kan ju så vara, men hur skulle dessa
barnskaror sett ut, därest vi ej haft katekesen?. Därmed vill jag *

dock icke säga, att katekesen numera är en lämplig lärobok för undervisning
i kristendomens sanningar, men jag vill konstatera, att
denna lärobok under de tider, som gått, dock haft ett gott inflytande
över vårt samhälle och den uppväxande ungdomen. Jag tror icke,
att någon människa, som allvarligt tänker på denna sak, skall kun -

Nr 35.

76

Onsdagen den 27 april, f. m.

I fråga om
kristendornsundero
isning en i
folkskolorna.
(F-orts.)

na neka till detta. Jag- tror icke heller, att skolinspektören där
borta skaU kunna neka till det, om han tänker på vad han talar.
Men den här gången har han verkligen icke gjort det.

I herr Rydéns långa anförande var det också tal endast och
uteslutande om katekesen. Han gav en gliring åt den tid, då bondeståndet
ägde stort inflytande på utvecklingen här i landet, och
?a7J^a ftt oetta stånd uppträtt emot katekesen. Nu har man väl
i detta tall sammanblandat kristendomen med katekesen. Men katekes
och kristendom äro dock i alla fall två vitt skilda saker. Jag
ar övertygad om att i denna stund står bondefolket precis på samma
ståndpunkt som tidigare. Det är kristendomen, som man här
vill varna om och det är kristendomen, som man vill föra fram
bland vart folk, därför att bondefolket vet, att den enda bärande
grunden tör samhällsmoralen och en sund utveckling är kristendomen.

Herrarna behagade draga på munnen, när jag sade. att kristendom
och katekes äro två skilda ting. Jag skall därför återgå till
denna xraga. Katekesen är en lärobok om kristendomen, d. v. s
taran om Kristus finnes inrymd i katekesen. Således är det ''ingenting
märkvärdigt, att jag säger, att kristendom såsom sådan är någonting
annat än katekesen. Vilken lärobok man än får, är kristendomen
något annat än läran. Jag vill sålunda påpeka, att här har
icke talats om den sanna kristendomen utan endast om kristendomen
som lära.

Man talar om att katekesens innehåll är svårt för barnen att
smälta. _ Men vad är då egentligen kristendomen? Det är att leva
s?m Krfs^us levde> vandra som Kristus vandrade, vara människa
såsom Kristus var människa och på det sättet stå i verklig gemenskap
med^ levande Gud. Det är detta, som är kristendom. Kristendomen
maste därför gå längre ned än i huvudet, det får icke blott
\ara en läxa flen måste ned i hjärtat och där omskapa människans
hela viljeliv sa att hon blir lik Kristus själv.

Jag har begärt ordet endast för att få deklarera min ställning
med hänsyn till timantalet. Jag vill såsom andra talare betona, att
da kristendomen är det största värde vi ha, är det också nödvändigt
att barnen i tidigaste barndomen få kontakt med detta värde. Man
“a,r. talat om att barnahjärtat icke har förmåga att smälta allt
detta. ^ Men aven de stora barnen ha icke förmåga att smälta allt.
Jag vagar påstå, att hur djup än den kristna läran må vara så
fastnar alltid något av värde kvar i barnens tankeliv, och vem av
oss kan döma över vilket inflytande detta har på barnen under deras
fortsatta liv? Men att det utövar inflytande och ett stort och välsignat
sådan!, kan jag av egen erfarenhet betyga. Hela kristendomens
innehåll har ännu ingen kunnat fatta, kristendomen är för
stor och för djup, den innehåller alltför mycket, men den lämnar
alltid hvar värden i människans själ, värden, som hålla samvetet
vaket, sa att man i farans stund har makt att undvika dåliga
vagar, svordomens, rusdryckernas och osedlighetens med flera syndens
vägar. Därest icke denna lära finge rum- i människornas

Onsdagen deri 27 april, e. jn.

77 Nr 85.

hjärtan, hur skulle det väl se ut i denna dag i vårt land? Det
är denna undervisning och lära vi ha att tacka för, att vårt land
icke är ett Sodom och Gromorra.

Med dessa ord, herr talman, ‘ber jag att få yrka avslag på
utskottets hemställan och bifall till reservationen.

Som tiden nu var långt framskriden och flera talare anmält sig
för yttrandes avgivande, beslöt kammaren, på hemställan av herr
förste vice talmannen, att uppskjuta den vidare behandlingen av
förevarande utlåtande ävensom handläggningen av övriga på föredragningslistan
upptagna ärenden till kl. 7 e. m., då detta sammanträde
enligt utfärdat anslag komme att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,49 e. m.

In fidem

• Per Cronvall.

Onsdagen den 27 april, e. m.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

På hemställan av herr talmannen, som meddelade, att om tiden
för valen överläggning ägt rum med första kammarens talman, beslöt
kammaren att lördagen den 7 nästkommande maj företaga val
av tjugufyra valmän för utseende av fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret jämte suppleanter för riksdagens fullmäktige i
nämnda bank och kontor, ävensom av sex suppleanter för dessa valmän.

§ 2.

Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning andra kammarens
första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, i anledning av väckta
motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om kristendomsundervisningen
i folkskolorna; och lämnades därvid enligt förut skedd
anteckning ordet till #

Herr Olsson i Berg, som yttrade: Herr talman, mina herrar!
Den fråga, vi nu behandla, följes med största intresse inom hela vårt
land. Såsom förut här- har sagts, hava de bestämmelser rörande

I fråga om
kristendomsundervieningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

I fråga om
kristendomswidervisningen
i
folkskolorna.

Nr 35. 78

Onsdagen den 27 april, c. in.

1 kretin™ kristeiidomsundervisningen, som den nya normalplanen för rikets
domsunder- ® skoIoi innehåller, väckt både vemod, missnöje och bekymmer hos
visningen i störa delar av folket. Då mer än hälften av den tid, som förut varit
folkskolorna, använd till undervisning uti detta viktiga ämne, nu är borttagen
'' 0lt? i maste man också anse, att barnen ej få mer än hälften så mycket
kunskap som förut uti de stycken, som härtill höra, åtminstone gäller
detta de barn, som icke äga en alldeles ovanlig begåvning. Det kan
ingalunda med sanning påstås, att samma kunskapsmått kan inhämtas
under denna förkortade tid, som under den längre tid, som
tomt ägnats detta ämne. En lärare är icke mer än människa. Med
bästa vilja och intresse kan han icke på två timmar i veckan bibringa
barnen den nödiga kunskap, som kristna barn uti ett kristet land
höra ha.

Så ser jag denna sak, och, som väl är, är jag ingalunda ensam
om denna mm mening, ty så se alla de denna sak. vilka i likhet
med mig anse kristendomskunskapen vara den förnämsta av all
kunskap, och den bildning, som härigenom vinnes, den bästa av all
bildning och av största värde, icke blott för detta livet, utan också,
om kunskapen blir rätt använd, för det kommande livet. Med tillfredsställelse
påstår jag, att vi ha många i vårt land, som se denna
utomordentligt viktiga sak på detta sätt, ty ännu, mina herrar, hava
vi mycket folk i detta land, som hittills hava behållit och fortfarande
vilja behålla våra förfäders goda ståndpunkt uti dessa frågor. Deras
antal är glädjande nog större än många föreställa sig.

1900. års normalplan upptog ingalunda en för lång undervisningstid
i kristendom, och denna tid hade nog icke blivit minskad,
om vi icke hade blivit straffade med den liberal-socialistiska regeringen.

Vad kan nu vara orsaken till att vederbörande gjort eu sådan
. minskning i tiden för denna viktiga undervisning? Ja, önskligt

vore om de. som hava ivrat för denna minskning och bära skulden
för densamma, ville giva ett sanningsenligt svar på denna fråga.

\ isserligen sägs det, att det är andra undervisningsämnen, som behöva
den från kristendomsundervisningen tagna tiden, och det är
val bra att ha denna orsak att framhäva, men svepskäl är det, ty
själva grundorsaken vill man icke fram med. Ute bland folket
ser man i åtgärden ett stöd åt avkristningssträvandena. Snart nog
kunna vederbörande finna lämpligt att taga bort hela tiden för
denna undervisning och stryka kristendomsämnet från skolans schema
av samma föregivna orsak, nämligen att tiden behöves för andra
undervisningsämnen.

^a.n kan också fråga: Varför hava icke dessa genomgripande
förändringar beträffande kristendomsundervisningen, som i dem nya
undervisningsplanen äro vidtagna, förelagts kyrkomöte och riksdag?
Vederbörande torde nog icke heller på cTenna fråga vilja avgiva nåSot
verkligt och klart svar. Orsaken till de styrandes handlingssätt
härvidlag är ^dock lätt att finna, ty om den rätta och öppna vägen här
hade följts, sa hade risken för att frågan ej skulle gått igenom varit
mycket stor. Det beslut, som kyrkomötet förliden höst kom till,

Onsdagen den 27 april, e. in.

79 Nr ''‘So.

då frågan upptogs cell behandlades, bekräftar också, att den risken 1
fanns. Det var känslan härav, som gjorde, att man grep tiU sättet ^iruwnderatt
på bakvägen tvinga dessa bestämmelser och förordningar pa sven- visningen
ska folket. '' folkskolorna.

Nu kräva vi motionärer ändring uti dessa bestämmelser, och det (Forte.)
är ett synnerligen anspråkslöst krav, som här göres, då blott en
timmes ökning i veckan begäres för den undervisning, som det här
är fråga om. Detta är ett minimum, som väl bör kunna icke allenast
medgivas utan verkligen eftersträvas av alla dem, som hava
någon omtanke om Sveriges barn och Sveriges folk, ty det är dock
detta folks väl eller ve, det här gäller. _ _ .

En så stor minskning i tiden för kristendomsundervisningen,
som nu är gjord, innebär ingenting mindre än ett stort steg mot
avkristning. Mer än halva steget är nu taget, ett mindre steg till
och svenska folket är avkristnat. Vad som nu är gjort, är gjort
utan kyrkomötets och riksdagens hörande. Skall en sådan fortsättning,
som avkristning följa, utan svenska folkets hörande?^ Första
steget är taget av en liberal-socialistisk regering; far varf land
ånyo en dylik radikal regering, eller'' en socialistregering, så ha vi
kanhända icke bättre att vänta, än att det andra steget tages på
samma förkastliga och orimliga sätt, nämligen så, att svenska folket
icke får ett ord med i laget. Så handla de, som säga sig regera efter
folkmeningen.

Att krav på skolans fullständiga avkristning ycke saknas,_ synes
av ett tidningsurklipp, varav jag skall be att fåMäsa upp några
rader. Det har till överskrift: »Värner Rydén får undsättning»

och lyder: »Centralstyrelsen för socialdemokratiska ungdomsför bundet

gjorde vid sitt årsmöte i mars 1920 ett uttalande till regeringen
i skolfrågan. Med erkännande av det steg i rätt riktning,
som tagits i fråga om reformering av vårt undervisningssystem,
krävde styrelsen kristendomens fullständiga slopande från undervisningsplanen
och ersättande med allmän normalundervisning.

Jag skulle även vilja yttra några ord angående läroboksfrågan,
men jag skall nu icke ingå därpå. Jag har på förmiddagen lovat
att vara kortfattad, och det skall jag också vara. Jag skall nu insk
räpka mig till att endast beklaga den oersättliga förlust, som Sveriges
barn och Sveriges folk gjort, da Duthers lilla katekes blivit
bortryckt från skolan såsom lärobok.

Hade folket, hade församlingarna hörts angående_ dessa genomgripande
förändringar, och hänsyn tagits till deras vilja och önskningar,
hade det aldrig skett, utan då hade vi nog fortfarande haft
1900 års normalplan åtminstone i det närmaste oförändrad beträffande
kristendomsundervisningen. Jag skulle vilja göra ett instämmande
i de yttranden, som av mina meningsfränder blivit avgivna
angående den nya undervisningsplanen. Den har vissa göda
sidor, såsom då den hänvisar direkt till bibeln. Det skall jag visst
icke här förneka, herr Rydén, men dessa störa förändringar rörande
undervisningstid och lärobok ha emellertid icke skett med det störa
flertalets vilja bland folket. Därom vittna de mångfaldiga petitioner

Nr 3-j. SO

Oasdagen den 27 april, e. in.

7 kristen-''" ^ framställningar som från mycket stora delar av landet förliden
tlomsunder- "ost mkommo till konungen samt de deputationer. som invisningen
i funno sig hos denne kristendomens högste beskyddare här i
folkskolor na. landet och framlade sina bekymmer i denrfa sak. Själv deltog lag
fForts.; i en deputation som representerade de flesta av Bohusläns försanThnS?£;
Ombuden voro så vitt jag har mig bekant i regeln mycket
enhälligt valda vid kyrkostämmor och utgjordes av personer av flera
olika yrken och i olika samhällsställningar.

Herr Hallén sade här på förmiddagen, att han trodde, att denna
opposition var framkonstruerad. Han framförde till skäl härför
exempelvis, att stämmorna hade någonstädes i hans hemort hållits
pa mandag klockan tio och på en lördag klockan tolv, eller kanske
det var tvärtom, det vågar jag icke säga. Detta fann han vara
mycket olämpliga tider. Ja, jag kan*icke för min del finna, att det
var sa olämpliga tider. Den ena var icke så värst tidigt på morgemen
och den andra var ju mitt på dagen. Han tyckte sig däri
se en beräkning, efter vad jag kunde förstå, att det icke skulle komma
sa mycket tolk till stämmorna. Jag vet icke, hur det kan vara i
den trakt, dar herr Hallén bor. och om det möjligen där skulle behövas
någon beräkning, för att man icke skulle möta för stor opposition.
Det kan ju hända, att det i herr Halléns närhet kunde tehfvas
en viss betänksamhet. Det vet jag icke, men jag vill säga,
att sa. långt jag känner till förhållandena i min hemtrakt, gick det
icke till på det sättet. I min församling och i grannförsamlingarna
utlystes sammanträdena den ena söndagen och höllos den andra söndagen,
alltså med en veckas mellanrum. Ingen kan väl då säga
annat än att detta var tillräcklig tid för att folk skulle kunna
samlas. Där fanns icke någon sådan uppkonstruerad opposition.

vmi tidningarna förmälde, var förra statsrådet Rydén
ute och höll föredrag någon tid efter det dessa uppvaktningar ägt
rum,, och han betecknade då det såsom en stor okunnighet hos folket
att de togo saken så. allvarligt och kommo med dessa framställningar.
Jag skulle vilja säga herr Rydén, att var det okunnigheten
som här representerade sig. så ha vi mycket okunnigt folk i detta
land trots vårt dyrbara skolväsen. Men då framkommer också säkert
den egendomligheten, att även mycket lärt folk befinner
sig bland dessa s. k. okunniga. Jag påstår, att det är ingalunda där
okunnigheten är tillfinnandes — det är tvärtom på det andra hålletdar
ar både okunnighet och blindhet. Och det var en tid. mina herrar,
som ovederhäftigheten och den bristande sakkunskapen sutto
i högsätet, och då blevo många ödesdigra beslut fattade. Det var
också vissa handlingar, som skarpt klandrades både i pressen och
annorstädes, men jag anser, att vad som den tiden mest brännmärktes
var en småsak, jämställt med detta attentat mot vår allra viktigaste
undervisning. Det är mångtusenfaldigt värre. Då nu herr Rydén
och den regering, han tillhörde, på. detta sättet dragit i härnad mot
en god knstendomsundervisning, så kan man säga. att deras uppgift
och garning ingalunda är avundsvärd. På dem vilar ett stort ansvar.
Ingen regering tillförne har gjort Sveriges barn och Sveriges folk

Ousdugcn den 27 april, e. in.

Hl Nr

så illa, som den regering, som tog bort mer än halva tiden för
kristendomsundervisningen och Luthers katekes såsom lärobok. Detta
har icke heller skett endast mot högerns i landet vilja. Å nej,
det skulle vara en orättvis beskyllan mot en del folk inom de andra
partierna att säga, det de ej inse och beakta vad det här gäller.
De gilla ej vad deras ledare härutinnan gjort. Det är många bland
liberalerna, ja, t. o. m. bland socialisterna, som icke vilja, att deras
barn skola gå miste om att få lära vad de själva i sin barndom fått
lära uti de stycken, det här är fråga om.

Nu har emellertid frågan blivit dragen inför riksdagen. Nu
vilar ansvaret på oss. Jag hoppas, att här äro många i denna kammare,
som besinna detta. Folket ute i landet väntar också detta av
sina representanter. Ja, här har blivit talade så många nedsättande
ord om Luthers lilla katekes. De må själva bära ansvaret, som
framfört dessa ord, men nog är det smärtsamt ått höra dem. Jag
undrar, varför vi fira reformationsfesten varje år. Förre ecklesiastikministern
Rydén har själv under sin statsrådstid uppmanat
oss att fira den dagen, men det kan hända var med det som med så
mycket annat, att det icke var så mycket mening med det. Luther,
den store reformatorn, hans stora livsverk skulle kasseras. Herr
Rydén tror sig väl vara en stor reformator, och jag skall gärna
medgiva, att han är ett slags reformator, men han har reformerat
baklänges. År 1918 — tror jag det var ■— väcktes flera motioner
här i riksdagen om ändringar i kristendomsundervisningen. Strax
innan dessa motioner behandlades, var jag i tillfälle att åhöra ett
föredrag här i Stockholm av en utav Stockholms mera framstående
kyrkoherdar. Han framhöll tydligt och klart olämpligheten i och
faran av att taga det steg, som i dessa motioner förordades, och han
slutade sitt präktiga anförande med dessa manande ord: »Så månde
icke Sveriges folk sätta sig ned och reformera baklänges».

Jag vill nu sluta mitt lilla enkla anförande med nästan samma
ord: så månde icke Sveriges riksdag tillåta, att det reformeras baklänges!
Herr talman! Jag hade bestämt ämnat att yrka bifall
till herr Pehrssons i Göteborg m. fl. motion, men jag skall, som saken
nu ligger och för att undvika splittring, icke göra detta, utan nödgas
att yrka bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen.

Vidare anförde:

Herr Hedvall: Herr talman, mina herrar! Jag medger villigt,
att efter de många glänsande tal, som hållits i kammaren i denna
fråga både under gårdagen och i dag, allt som möjligen kan sägas
i densamma har blivit sagt, och jag var också villig att medverka till,
att denna fråga skulle kunna avgöras vid förmiddagens plenum. Jag
var nämligen en av dem, som då ströko sig på talarelistan. Det lyckades
oss emellertid icke att uppnå detta resultat. Det ser nämligen
ut att vara så, att fastän olika åsikter råda i denna kammare rörande
omfattningen av den kristendomskunskap, som bör meddelas i våra

Andra hammarens protokoll 1921. Nr 35. 6

1 fråga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Korta.)

Jfr 35. 82

Onsdagen den 27 april, e. m.

I fråga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

skolor, råder det eu rörande enighet därom, att omfånget av det prat,
som i denna fråga bör presteras, icke behöver på något sätt minskasDet
är emellertid icke av hänsyn till denna kammarens enighet, som
jag begärt ordet, utan det beror därpå, att jag i utskottet varit med om
att behandla denna fråga, och då från utskottsmajoriteten — om man
kan använda diet ordet på den föreliggande frågan •— endast en talare,
och det under gårdagen, haft ordet, ansåg jag mig skyldig att säga
några ord.

Jag fäste mig vid, att två av kammarens ärade ledamöter, herr
Lindman samt en av utskottets reservanter, riktat en anmärkning mot
utskottet för dess sätt att citera. Det gäller närmast det utlåtande,
som teologiska fakulteten i Lund avgivit. Vad den förste ärade talaren
beträffar kan ju hans anmärkning bero därpå, att han icke haft
tid att närmare studera utskottets betänkande, och kanske han icke ens
observerat kantrubrikerna, som finnas där; men vad den ärade utskottsreservanten
beträffar måste jag säga, att hans yttrande gjorde
på mig ett mycket egendomligt intryck, då jag drar mig till minnesden
frigjorda citeringskonst, han använde vid ärendets behandling i
utskottet.

_ Som herrarna finna, ligger frågan eller vilja åtminstone en del av
motionärerna och för övrigt även reservanterna lägga frågan på det
sättet, att det skulle gälla icke frågan om läroboken, utan tiden för kristendomsundervisningen.
Både herr Björkman i Norrköping och herr
Wallerius hava poängterat detta, herr Wallerius t. o. m. så strängt, att
han i går förklarade i sitt anförande, att han ämnade hålla sig till sak,
d. v. s. till frågan om timantalet. Jag tycker detta år något egendomligt.
Hava då herrarna alldeles glömt bort herr Pehrssons i Göteborg
m. fl. motion? I denna motion instämma, om jag icke misstar mig 52
eller 53 av kammarens ledamöter, och yrkandet i denna motion, punkten
2, går ut på »att föreskrift gives, att i vederbörlig ordning godkänd
lärobok skall användas vid sammanfattningen av den kristna tros- och
livsåskådningen». Till yttermera visso heter det i motiveringen för detta
yrkande på följande sätt: »Luthers lilla katekes är ännu det yppersta
folkliga uttrycket för vår evangelisk-lutherska tro och bekännelse
och bär som sådan århundradenas helgd och har ingått i vårt folks
religiösa och kulturella medvetande. Den skulle nu icke längre få
inläras. Härmed brytes en 400-årig svensk tradition, som ännu av
svenskt kyrkofolk omfattas med pietet och fasthålles såsom en samvetssak.
Innan någon annan jämbördig i vederbörlig ordning godkänd
lärobok erbjudes såsom ''sammanfattning av den kristna trosoch
livsåskådningen’, bör icke denna källa till klar, fast och sammanhängande
kristendomskunskap tilltäppas för Sveriges barn.»

Med anledning av vad jag nu anfört ur herr Pehrssons och hans
medmotionärers motion frågar jag: gäller det lärobok eller gäller
det icke lärobok i detta sammanhang? Visserligen kan sägas, att reservanterna
delvis hava frångått den frågan, .men det finnes en hel
del av motionärerna, som icke på något sätt biträtt detta, — en representant
från Bohuslän har visserligen helt nyss förklarat, att han
frånträdde sitt yrkande, — det kan därför vid voteringen gälla lärobok

Onsdagen den 27 april, e. in.

83 Nr 35.

eller icke lärobok, detta yrkande är icke uteslutet. Vi kunna alltså
gå ut ifrån, att lärobokslrågan också bör tagas upp i detta sammanhang,
men om det skulle vara så, att motionärerna och reservanterna
ovillkorligen vilja hava frågan lagd på sådant sätt, att det icke gäller
lärobok, då ber jag att få fästa dessa ärade herrars uppmärksamhet
på, att då faller också styrkan i den opinion, som de säga sig ha bakom
sig; åtminstone är det fallet vad västra Sverige beträffar, ty där har
den till mycket stor del gällt själva katekesen som lärobok. Detta
har nyss deklarerats från herr Olsson i Berg, och jag tror icke någon
av västkustens representanter skall kunna våga jäva detta vittnesbörd.
Man har i detta fall kommit långt i en del socknar. Jag har, jag
höll på att säga, ett sorglustigt exempel på, huru exempelvis en gumma
fått för sig, att det gällde hennes personliga exemplar, »den katekes,
som jag fått av min far». Jag frågar sedan, om man kan påstå, att det
icke gäller katekesen som lärobok i detta sammanhang? Herr Pehrsson
i Göteborg, som jag för övrigt sätter mycket stort värde på, har
förklarat, att han åtminstone icke är någon vän av själlöst plugg. Det
fägnar mig att höra. Han förklarade också i ett mycket varmhjärtat
anförande, att han var vän av katekesen. Det förefaller mig då, som
om, ifall det hade funnits bland Sveriges prästerskap flera av herr
Pehrssons sort, det från kyrkligt håll borde hava gjorts något, för att
det själlösa katekesplugget i skolorna hade kommit bort. Jag frågar:
har någon förmärkt någon större ansträngning i den vägen? Jag
måste för min personliga del svara att jag icke märkt det. Vad det
beror på, skall jag icke tillåta mig att försöka fundera ut. Kanhända
kan det angivas med det uttryck, som en talare här på förmiddagen
använde, nämligen att kyrkan är steril. Men om det ligger till så, att
kyrkan själv icke har kunnat påverka undervisningen —• det skall
måhända sägas här, att denna undervisning icke sorterar direkt under
kyrkan, men vi veta. huru det i regel är, åtminstone på landsbygden —
varför rives då denna storm upp nu? Det kan jag för min del icke
få någon klarhet i.

För att belysa katekesproblemet skall jag icke taga kammarens
tid lång stund i anspråk. Var och en kommer ju ihåg. som förut
sagts här i dag, sin egen ungdom. Jag minnes, huru jag läste Luthers
förklaring till hans lilla katekes. Jag fick reda på, varför jag kallas
kristen, men jag fick aldrig någonsin i livet reda på vari den egentliga
kristendomen bestod. Jag fick reda på en hel del yttre formaliteter,
som måste genomgås, för att man skall kallas kristen. Men det
fanns också en annan fråga. Det frågades, varifrån undervisningen
om det, som hör till den kristna tron hämtades, och det svarades:
»Från bibeln eller den heliga skrift.» Jag frågar: vad är det som
hänt nu? Jo, utgående från denna förklaring till Luthers lilla katekes
skulle man nu kunna säga, att den nya normalplanen går ut på,
att hämta undervisningen till det som hör till barnens kristendom just
från bibeln eller den heliga skrift, eller just från den källa, som anvisats
i förklaringen till Luthers lilla katekes. Jag kan icke för min
personliga del komma till annat, än att den man, som lyckats åstadkomma
detta, är värd allt tack.

1 fråga om
Icrietendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Korta.)

Nr 35. 84

Onsdagen den 27 april, e. m.

1 fråga om
kristendomsundervisningen
i
folkskolorna.
(Forts.)

Det har gjorts gällande, atrt tiden i timplanen för kristendomsunderyisningen
— och det är därpå huvudattacken här i kammaren
satts in — är alldeles för kort. Herr Wallerius använde ett uttryck
för att belysa detta, han talade om två effektiva timmar, det var givetvis
för att påvisa, att det var icke två utan en och en halv effektiva
timmar. Jag tycker herr Wallerius också borde hava talat om, att
i de tre timmar, som här påyrkas, ingå icke mer än 21/4 effektiva
timmar. Skillnaden är, som synes, icke så stor. Det har som sagt
gjorts ‘gällande, att denna undervisningstid är alldeles för kort. Jag
vill då fästa uppmärksamheten på, att den. som det heter, kristna
barnauppfostran i församlingen icke är slut med barnens skolgång.
Efter skolgången följer något, som vi veta kallas konfirmation, där
barnen -förhöras inför församlingen i sin kristendomskunskap. Jag
anser, att åt denna bör tillmätas åtskillig betydelse, då härför finnas
eller borde åtminstone finnas kompetenta lärare, som hela tiden hava
hand om ungdomen. Och härtill kommer, att vårt prästerskap sedermera
i kyrkorna fortfarande hava att meddela religionsundervisning.

Jag tror att man på ifrågavarande område — åtminstone skulle
jag för min del vilja göra det — med en liten omändring kan använda
Cfc i jons ord, då han en gång sade: »Bildade äro vi icke i den

mån vi äro lärda, utan i den män som de bästa mänskliga egenskaperna
inom oss nått sin högsta fulländning.» Jag skulle vilja säga,
att kristna äro vi icke i den män vi äro skriftlärda, utan i den mån
som de bästa mänskliga egenskaperna inom oss nått sin högsta fulländning
genom kristendomen.

Jag skall, herr talman icke vidare upptaga kammarens dyrbara
tid, utan ber att med dessa få ord få yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på reservationen.

Herr Alexandersson: Herr talman! Jag både tänkt

säga några ord i denna fråga, men då densamma både i går och
i dag debatterats ingående och några nya synpunkter näppeligen
torde kunna framföras utöver vad som redan framkommit och vi
dessutom hava en ganska lång föredragningslista, som vi önska
i mest möjliga mån få avverkad under aftonens lopp, skall jag
inskränka mig till att endast be att få till kammarens protokoll
antecknat, att jag i denna fråga kommer att ge min röst för bifall
till den av herr Björkman m. fl. vid utlåtandet fogade reservationen.

Jag kan dock icke göra detta yrkande med mindre, än att jag
måste be att få på det bestämdaste taga avstånd ifrån det sätt, min
kollega här på samma bänk använde för att draga ned denna
debatt ifrån den goda ton, den förut i dag hela tiden har haft.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr Hansson i Bäck: Herr talman! Herr Rydén sade
i slutet av sitt anförande, att han hade haft en skön dröm. som
han sökt förverkliga. Jag vill för min personliga del frambära

Onsdagen den 27 april, e. in. 85 j^r 85.

till herr Rydén ett varmt tack därför, att han icke endast halt j fråga om
mod att tänka den drömmen, utan också att försöka omsätta den toisteni
handling. Jag hör nämligen icke till dessa, som tro på, att vi™?Lenr''i
det bästa är vad som varit, utan jag tror i stället, att den reform,
som nu genomförts med avseende på detta ämne, ännu åtminstone (Forts.)
är den bästa möjliga. Men var drömmen vacker, så var också
det ämne, herr Rydén förde fram, vackert och stort, ty det är
ändock såsom Ibsen en gång skrev till en av sina vänner, Björnson:
i»Jag var där nere i Köpenhamn och träffade där en estetiker,
och han sade åt mig dessa ord: Kristus är dock verkligen det mest
intressanta fenomen i världshistorien.»

Med anledning av det uttalande, som utskottet har gjort, att
med avseende på den nya undervisningsplan, som nu är genomförd
eller skall genomföras, själva huvudsyftet skulle vara, att
man skall få en samlande och levande bild av Jesus, hans liv
och hans verk, så vill jag säga: när det är fråga om denne Jesus,
så är det så många faser, om man kan begagna det ordet, som
måste tagas i betraktande och studeras, och det omfattar så mycket,
så att jag vill säga, som förut sagts av en annan talare bär:

»Ämnet och kurserna äro till sin beskaffenhet och omfattning
sådana, att det är alldeles säkert, att det endera dagen kommer att
krävas icke endast dessa två timmar utan, som herrar motionärer
hava begärt, tre timmar.» Jag vill också säga helt kort, ty tiden skall
begränsas här, att detta stora ämne ställer också de allra, största
krav på lärarna, oéh då lärarna, som vi andra människor, i mångt
och mycket hava sin begränsning, så är jag för min del fullkomligt
övertygad om, — vad jag också personligen hört av dem
att de inför de stora krav, som genom den nya reformen ställts
på dem, stå undrande och spörjande, huru de skola kunna hinna
med att utföra allt detta, som reformen verkligen kräver. Det
var detta jag velat ha fram. Och då jag skrivit under herr Johansons
i Huskvarna motion, har jag velat säga detta.

Mycket mera skulle här kunna sägas, men som jag vet, att
herrarna till största delen för länge sedan hava tröttnat pa, denna
långrandiga diskussion, skall jag sluta med att säga, att jag väl
skulle kunna yrka bifall till reservationen med uteslutande av
den punkt, som av herr E. A. Nilson i Örebro omnämndes. Men
då jag vet, att ett dylikt yrkande icke kan medföra annat än
mö.jiigen en ytterligare förlängning av detta sammanträde, skall jag
sluta med att yrka bifall till reservanternas förslag.

Herr Bergström i Bäckland: Herr talman! Jag får

säga, att jag med intresse har åhört och följt med denna debatt
angående kristendomsundervisningen i våra folkskolor. Det har för
mig som allmogeman även varit av värde att ha fått taga del
av de upplysningar, som under debattens gång lämnats rörande
vårt folkskoleväsende i sin helhet. Jag hoppas och vill även tro.
att våra ledande män på skolans område ha velat och vilja lägga
undervisningen i de allmänna ämnena i folkskolan på ett sadant

Nr 85. 86

Onsdagen den 27 april, e. m.

(Forts.)

LisZJZ- STätt\att otalet av undervisningen skall bliva det bästa möjliga.

undervis- känner, att särskilt vi landsbygdens folk böra vara tacksamma

ningen i folk- tor alla göda och verkliga reformer, som genomföras på folkskolans
skolorna, område Den undervisning, som vi kunna erhålla i olika ämnen.

ar lu den> soni lämnas oss i folkskolan. Det är just inga andra
bildningsmöjligheter som stå oss till buds, än just folkskolan.
Annorlunda, ställer det sig för ungdomen i våra städer, och särskilt
de större. Om ock föräldrarna_ ute på landsbygden äro en
smula rädda lör, att barnen genom sin skolgång, särskilt där det
ar heltidsläsning och långa vägar till skolorna, skola taga skada
..T, sm .sa, .så önska dock dessa föräldrar, att barnen skola få
rätt utnyttja sin skoltid. Mer och mer börja särskilt de yngre på
landsbygden inse värdet av allmänbildning både för sitt yrke och
för bevakandet av sina samhällsintressen. Jag tror, att jag också
kan instämma med reservanterna till detta utskottsutlåtande i det
omdömet, att i den nya undervisningsplanen ingå många förbättringar
med avseende på kristendomsundervisningen i folkskolan,
vilka skola bliva till verklig nytta.

Vad man egentligen på många håll är missnöjd över och som
även har framhållits av så många talare i denna debatt är, att
den tid, som är anslagen för kristendomsundervisningen i folkskolan,
är lör knappt tilltagen. Jag skall nu icke försöka att omkullkasta
de stöd, som utskottsmajoriteten angiver för sin uppfattning, att
den nu bestämda tiden för kristendomsundervisningen i folkskolan är
tillräcklig.

Jag bär egentligen, herr talman, ibegärt ordet för att få säga.
att även i mina bygder är kravet på en utökning av tiden för
kristendomsundervisningen i folkskolan mycket starkt. Man underkänner
icke alls_ betydelsen av undervisningen i de allmänna ämnena,
om blott icke denna undervisning blir alltför vittfamnande.
I donna. sak angående mangläseriet i våra folkskolor yttrade herr
Hallén i sitt nyss hallna anförande nagra behövliga sanningsord.
Föräldrarna mena dock, att det ända är en god kristendomsundervisning,
som blir den bästa reskosten för barnen, och att det är
endast den, som mer än mycket annat kan dana dem till goda
människor._ Därför vilja de också, att en någorlunda tillräcklig
tid skall tillmätas detta ämne i folkskolan.

Det kan ju här också sägas, att huru intresserad och skicklig
en lärare än kan vara att undervisa i kristendomsämnet, så skall
ändå resultatet av hans undervisning bliva större under längre tid
än under en kortare, som kan stå till hans förfogande. Här begär
man ju icke heller någon orimlighet med avseende på utökningen
av tiden för kristendomsundervisningen i folkskolan. Jag förstår,
att man ju kan säga, att när det gäller tiden för denna undervisning,
så får man icke följa en folkstämning. Jag tror, att jag
vagar säga, att det även utom riksdagen finnas kommunalmän och
andra, som genom sysslandet med skolfrågor äro mycket insatta
i sådana. Deras uppfattning i spörsmålen på skolans område måste
tillmätas eu icke så ringa betydelse. Många av dessa hava också

87 Nr 35.

Onsdagen den *7 april, e. in.

ställt sig på deras sida, som kräva en utökning av tiden för kristen- IJ^ndoZdomsundervisningen
i våra folkskolor. . undervis När

för visso bakom alla framställningar om en utökning av ningen i folktiden
för kristendomsundervisningen i folkskolan står den uppfart- skolorna.
ningen, att denna undervisning är av stor betydelse för barnen och (Ports.)
deras fostran och att detta ämne därför bör ha en någorlunda tillräcklig
tid sig tillmätt — åtminstone i regel tre timmar i veckan
— borde också riksdagen kunna lämna sitt stöd åt detta _ krav.

Skulle så komma att ske, så skulle detta hälsas med glädje och
tillfredsställelse bland stora skaror av vårt folk, som kanna varmt
för de ungas fostran. I denna fråga bör. man handla icke blott
med tanke på gångna släkten, från vilka vi fått mottaga störa och
rika arv, utan även och framför allt böra vi tänka på nutida och
kommande släkten. Och jag är övertygad om, att utskottets ordförande
även är tilltalad av just denna tanke. _

Då även jag hör till dem, som anse, att en utökning av tiden tor
kristendomsundervisningen i folkskolan är önskvärd, så ber .lag,
herr talman, att få yrka bifall till den reservation, som ar bilogad
detta utskottsutlåtande.

Herr El ias son: Herr talman! Som medmotionär till herr

Johanson i Huskvarna skall jag be att få säga några ord.

I de skoldistrikt, där man redan infört den nya kursplanen, tror
jag, att man i stort sett är ganska belåten med densamma, dock yned
undantag av tiden för kristendomsundervisningen, som man pa manga
håll anser vara allt för knappt tilltagen. Yi känna ju val till och
hava hört det även i dag, hurusom manga tusen personer tran skilda
delar av vårt land vilja ha tiden utsträckt till minst tre tunnlar i
veckan. Och detta krav har även framkommit från manga bland folkskollärarna
själva. Då jag i påsk var hemma i Smaland, kade en viss
lärarförening möte, och där diskuterades just denna fråga. Alla vore
ense om, att den i kursplanen fastslagna tiden var allt för otillraekl g
och att tre timmar i veckan var det minsta, som erfordrades, för att
barnen skulle få något så när grundlig undervisning i kristendom.
Utskottet har emellertid avslagit motionen, fast med en lätt sa val

VllllSSiälvaVhuvudskälet för utskottets avstyrkande är ju, att man vill
invänta resultatet av den nya kursplanens tillämpning, innan andringar
härutina vidtagas. Jag skall be att fa låsa upp nagra rader
av utskottets utlåtande. Utskottet säger: »Den nya kursplanen

särskilt i vad den avser kristendomsundervisningen, utgör som också
överstyrelsen framhållit, ett försök på en hittills i det hela oprovad
väg Endast genom praktisk tillämpning kan det adagalaggas, om
den tid, som i undervisningsplanen aysetts harfor, ar tillracMig elle
ei Under den övergångstid av tre ar, som ar fastställd för undervisningsplanens
genomförande, gives tillfälle till verklig provning av
planens kurser och timtal. Åtskilliga skoldistrikt hava redan börjat
tillämpa de nva timplanerna och de nya kurserna. Andra hava efter
vederbörligt medgivande beslutat att under övergångstiden tillämpa
en i olika hänseenden modifierad kursplan med större timplan.»

Onsdagen den 27 april, e. m.

Nr 35. 88

I fråga om
kristendoms.

undervisningen
i folk.
skolorna.

(Forte.)

Ja, det dar later ju rätt så tilltalande. Men enligt min uppfattnmg
Jemmer erfarenheten allt framgent att visa, att tiden för kristei -domsnndervmmngen bör utsträckas. Och om så blir fallet, få viframdeles
påräkna nya utrednmgar och nya strider, ty, mina herrar'' lugn
blir det icke, förr an fragan blir löst på ett tillfredsställande sätt
Da jag emellertid förmenar, att vi redan hava en viss erfarenhet
- åt vara mycket liten - kan och vill jag icke vara med om att upp nmf-e\aV

£enna vlktlga frå?» till''en obestämd framtid
Jag skall darfor be att rätt och slätt få yrka bifall till reservationen!

, ,, ?.err E.1n/k«rf: Herr talman, mina herrar! Jag hade icke

debatt01" Elf! dennai redfn S}S ÖVer två dagar sträckande

varit av d™ tiUff \ST pra?lat d?n föregående diskussionen, har
mig fe ordet beskaffenhet’ att Panträtt min avsikt och tecknat

fattning tal™an’.att först få understryka såsom min upp ^

den franlstallning av anledningen till katekesens slolaad
Och “i? ärade. bänkkamrat, fortfarande står or eder frfnWTM

diekk''matl™eiå vi hört från åtskilliga talare, icke minst
tran herr Pehrsson i Goteborg, dar man med mer eller mindre falsk

niort n W den ,sa1k]1?a bevisföringen, hava åtminstone icke på mig
gjort något isom helst intryck.

mariWdeoft,TSt också ett annat ord, som måste sägas i detta sam borSrP

^e 0<?fdr ar’ att 1 vart and fmnas icke bara kristna medborgare,
utan det finnes aven en stor och icke alldeles obetydlig grupp

av svenska, kcJoHg-a medborgare, som söka sin livsåskådning på
sidan om den officiella kristendomen, en livsåskådning, som kanske
ar mer eller mindre obestämd med hänsyn till sina formler, men som

nai Sam VaPJe annan ärl!f bådning bär rätt att kräva respekt.
för hela denna grupp av medborgare finnes också ett intresse, att unervisnmgen
i kristendom i skolan är så ordnad, att den icke kränker
den enskilda medborgarens samvete. Och det är enligt min uppfattning
lämpligt, att i denna debatt också höjes en röst från det lägret,
som sager, att det erkänner fullt och helt nödvändigheten av en solid,
go , saklig och historisk kristendom sundervisning, men som å andra
sidan betonar, att den maste vara så lagd, att den icke innebär något
tvång pa religionsfriheten och samvetsfriheten för ofantligt många
medborgare i detta land. Det är därför enligt min uppfattning ett
lktigt steg som utskottet tagit i sitt utlåtande, och såvitt jag kan
luna, ar utlåtande^ hållet i en anda, som borde kunna förena de mest
skilda meningriktningar, därest dessa meningsriktningar vilja religionsfrihetens
och samvetsfrihetens grundsatser. Jag förstår, mina
herrar, att sa intresserade och varma kristna som herrar Lindman och
Dengtsson i Kullen skola fyllas av bekymmer i dessa tider, när man
gar till dylika reformer, men jag måste å andra sidan, herr talman,
Sa.f+\a t den f™£.p’ s.om J3®.1 det föregående antytt, har också samma
ratt till respekt för sina ärliga synpunkter som dessa andra.

i ag/„ för ™m del också saga, att den undervisning, som har
pataiats tran en sida och försvarats från en annan, den har dock icke

Onsdagen den 27 april, e. in.

89 Nr 85.

givit de resultat, som man förväntat. Herr Selilin på Jämtlands- 1 fråga om
Länken har pekat på detta, och jag kan lämna följande kompletterande kristendomsuppgift:
En bekant tysk teolog, Emil Felden i Bremen, som hade under ontatt
undervisa 410 konfirmander, ställde till dem frågan, huruvida de ^skolorna.
trodde på Guds ‘existens. Bland dessa 410 konfirmander, som hade ^Fortg )
åtnjutit en mycket betydande konfessionell kristendomsundervisning,
var det ej mindre än 370, som blankt förnekade Guds existens. Här
se ni, mina herrar, resultatet av den undervisning, som bedrives, även
om man betraktar den från de synpunkter, som herrarna anlagt.

Jag förstår för min del ganska väl, att vid en sådan fråga som
denna man måste snudda vid ömtåliga saker. Och jag är icke blind
för, att det kan te sig så för många, att här stora, omistliga värden
stå på spel, när vi skrida till en reformering. Men å andra sidan
kunna vi icke blunda för, att det är med dylika dogmatiska föreställningar
som med mycket annat i världen: det skiftar hamn, det
omklädes, under tidernas lopp, det blir ett nytt innehåll i de gamla
formerna, och det måste maka åt sig, som kanske en gång betraktats
som sakrosankt. Katekesundervisningen hade val sin uppgift att
fylla en gång i tiden, men vi ha vuxit från hela denna ståndpunkt.

Jag vill i detta sammanhang säga som en personlig deklaration,
att jag ansluter mig till deras uppfattning, som kräva, att det om
möjligt blir en god lärobok att sättas i händerna icke bara på lärarna
såsom en handledning för dem utan även på de unga. Vi måste med
den stigande differentiering och splittring, som äger rum på det religiösa
området, se till, att vi så neutralisera denna undervisning, att
ingens rätt blir kränkt eller trädd för nära. Men för att nå detta
är det enligt min uppfattning alldeles nödvändigt, att få religionsundervisningen
lagd på samma principiella grund som skolans övriga
ämnen, så att det meddelas en saklig och vederhäftig undervisning om
den religion, som spelat en så stor roll i västerlandets kultursfär,
dit vår nation hör, men att det samtidigt tillses, att denna undervisning
icke får den karaktär, som den skulle få, om man försökte —
som det tyvärr än så länge händer —• att skapa proselyter i stället
för att bibringa kunskap.

Jag har, herr talman, velat gorå denna deklaration och ber att
få yrka. bifall till utskottets hemställan.

Med herr Engberg förenade sig herrar Branting, Kristensson,

Kloo, Sjögren, Ward, Waldén, Borggren, Höglund och Ericson i Boxholm.

Herr Rydén: Herr talman! Då kammaren förut i dag
visat mig den älskvärdheten att så uppmärksamt höra på mitt långa
anförande, skall jag icke gå in på andra repliker än en, som _ är
nödvändig för att svara i eu punkt, där eu tystnad från min sida
skulle kunna missförstås.

Det var en direkt fråga, som ställdes till mig av en talare
på Göteborgsbänken. Han frågade, om jag låtit höra myndigheter
i vederbörlig ordning över de avsikter, som jag hade att ändra
skolöverstyrelsens undervisningsförslag. Jag vdl säga herr Pehrs -

Nr 35. 90

Onsdagen den 27 april, e. m.

(Forts.)

S,°..ock kan kan bekräftelse härpå av de personer, som beklätt
undervis- „ aiI1bete, som jag vid detta tillfälle innehade, att ,jag i detta

ningen i folk- ärende förfarit på samma sätt som mina företrädare gjort och som
skohrrm. förmodligen mina ^efterträdare i sådana fall komma att göra. Det
både av den av Kungl. Maj:t tillsätta folkunderviåningskommittén
utarbetats ett förslag1 till reformering av kristendomsundervisningen.
Over detta förslag hördes alla vederbörande myndigheter, domkapitel
och skolmyndigheter i riket, och sedan dessa yttranden inkommit,
utarbetades av skolöverstyrelsen såsom det centrala verket
ett . yttrande över detta jämte förslag. Därefter upptog Kungl.
Jmaj.t hela denna sak till behandling, varvid också alla dessa yttranden
från olika korporationer kommo till omprövning, och fattade
sa sitt beslut. Sa har det gatt till förr, och detta är i överensstämmelse
med konstitutionell och administrativ praxis, och så har
det även tillgått i detta fall. Yarje människa kan förstå, att om
Kungl. Maj:t vid prövningen av ett ärende finner, att det bör
göras en ändring i vad de underordnade myndigheterna föreslagit,
och Kungl. Maj:t skulle vara nödsakad att utremittera dessa
ändrmgsavsikter, så skulle hela statsmaskineriet bli ett stort roterande
pappersverk, där det icke bleve någon ända på det hela.
Här har förfarits på samma sätt, som man vid handläggningen av
likartade ärenden alltid förfarit.

Jag ber att med beklagande få konstatera att jag i mitt förmiddagsanförande
kom att ofrivilligt lämna en felaktig uppgift
rörande 1920 ars kyrkomötes beslut angående det då framlagda
förslaget till lydelse av Luthers lilla katekes. Min uppmärksamhet
har blivit riktad på, att kyrkomötet icke antog detta förslag,
såsom jag i mitt yttrande antog, utan lämnade det meddelandet,
att den katekes, som för den allmänna undervisningen fastställdes,
skulle få ingå i evangelieboken. Då jag önskat, att något fel icke
skulle insmyga sig i mitt förmiddagsanförande, har jag velat göra
denna rättelse, som jag vid justeringen torde få iakttaga beträffande
mitt huvudanförande.

Herr Gardell: Herr talman! Här har talats om värdet av
de petitioner,, som avgivits för ökad undervisningstid. Från Gottland
har dylik petition endast avgivits av Visby stiftsmöte. Jag
vill dock här såsom, gottlandsrepresentant förklara, att vi gottlänningar,
vare sig. vi petitionera eller ej, dock livligt och i hjärtat
känna vikten av, att vara ibarn få en kristendomsundervisning,
som är tillräcklig för att giva dem insikt i Kristi lära, till stöd
för dem i livets kamp. Vi finna det därför nödigt, att ej ämnet
kristendom sättes i skamvrån, utan får en plats, som gör, att
barnen känna, att kristendomen är och skall förbliva deras huvudämne.

Jag yrkar därför obetingat bifall till reservationen.

Herr Paul sen: Herr talman! Jag tycker, att det här

redan talats för mycket i denna sak, varför jag avstår från ordet.

Onsdagen den 27 april, e. in.

91 Nr 85.

Herr Pehr sson i Göteborg: Herr talman! Jag skall inte
taga kammarens uppmärksamhet många ögonblick i anspråk; här uniiervis.
har under den nu förda debatten sagds vad jag tror kan sägas ningen i folki
frågan. skolorna.

Men med anledning av det direkta svar, som jag nyss fick (Forts.)
från Malmöbänken på min framställda fråga, tillåter jag mig dock
konstatera, att Kungl. Maj: t den gången vidtog en så genomgripande
förändring, som den det här gäller, utan att ens förslag
om denna förändring hade varit utställt till eller ens varit bekant
för de myndigheter, soyn yttrat sig. Att beslutot från rent formell
synpunkt var konstitutionellt och i överensstämmelse med praxis
i'' så måtto, att riksdagen icke hörts i ärendet, har jag redan förut
medgivit, men vi måste dock stå där med beklagande, att prövningen
å myndigheternas sida inte kom före, utan i stället efter
Kungl. Maj:ts beslut. . __ .

Vad herr Engbergs yttrande beträffar, vill jag såga, att det
är ganska underligt, att ''fastän herr Engberg och jag stå i en så
stark motsats till varandra, när det gäller innehållet, vi likväl sta
varandra så nära, när det gäller ordalagen. Sa var det i kulturdebatten,
och så är det i dag. Jag vet inte vad det beror pa, men
det kanske sammanhänger med, att vi i trots av alla motsättningar
dock fått en ganska likartad syn på ett och annat. Särskilt fäste
jag mig vid och vill betona, att även herr Engberg från sina synpunkter
fann, att en lärobok var nödvändig; han fann det nödvändigt
att erhålla en garanti för, att en verklig, solid och vederhäftig
kunskap meddelas. Å min sida har jag yttrat mig på alldeles
samma sätt. Det är blott innehållet, som divergerar — och
det inte så litet! Men vi hysa båda samma uppfattning, att ett
verkligt vederhäftigt resultat måste uppnås. .

Jag tillåter mig peka på ännu en sak. Det är bekant, att i
denna tid pågår över hela världen ett sökande, ett famlande efter
nya linjer. Herr Engberg klandrade det härom dagen, när han
talade om försöket att skapa en ekumenisk evangelisk kyrka. Det
finnes överallt ett famlande, en strävan att finna det gemensamma
i mångfalden. Och här ha i denna sökandets tid de religiösa livsvärdena
fått ett allvar för världen, som kanske aldrig tillförne.

Människor söka nå fram till en religiös övertygelse, till en början
en sådan, där man kanske stannar vid de första allmänna religiösa
begreppen, under det att övertygelsen sedermera mer och mer fördjupas.
En sådan ställning till de religiösa problemen förstår jag,
och jag är övertygad om, som jag_ antydde på förmiddagen, att
mången ung himlastormare möter sitt Damaskus, och sedan skall
förstå också det djupare, som ligger bakom. Men. mina herrar,
när det gäller folkets religion, när det gäller kunskap i den religion,
som satt sådant märke i folkets kulturutveckling, kan man inte
stanna vid sådana allmänna begrepp, sådana sökandets synpunkter,
utan då måste vi anlägga en historisk synvinkel. Kristendomen
är historisk religion. Denna allmänreligion ar en abstraktion
utan historisk verklighet. Annars är det alldeles, som om man

Nr 35. 92

Onsdagen den 27 april, e. m.

7/rdpa om skulle saga: kärlek till fosterlandet det har jag, men inte till fosterundwiT
andet ^dant som det här föreligger, i mitt fosterland, utan till fosterningen
i folk- landet . i allmänhet. Nej, fosterlandet, mina herrar, det är det
skolorna, språk jag talar, den stuga där jag är född, den strand där båten
(Forts.) lag, alla de intryck och minnen, som strömma över mig i ordet

fosterland. På samma sätt när det gäller landets religion. Det
är allt detta, historia, folksed och tradition, folkets upplevda livserfarenheter,
som strömma över oss i den religion, som faktiskt är
folkets. Det är i denna religion, som jag vill ha en solid och
vederhäftig undervisning, det krav, som herr Engberg och jag
äro ense i. Detta är enligt min mening inneslutet i denna historiska
synpunkt, som kräves i undervisningsplanen.

Nu, mina herrar, skall jag sluta. Jag skall endast be att
ia uttala^ min gldäje, att denna debatt har hållits i stort sett uppe
i en nivå, som, jag vågar säga det, är en heder för Sveriges riksdag.
Jag är tacksam för detta därför, att det varit mig ett vittnesbörd
om, att de ideal, för vilka jag talat, den kristendomens sak,
som det här innerst och djupast är fråga om, inte kan förliknas
vid en avskedsblick på en dalande sol, utan innebär en hälsning till
morgonens strålande ljus.

Herr^ Härur in: Herr talman! Jag skulle inte sätta kammarens
tålamod på hårdare prov, än hittills varit fallet, om jag
inte . haft för avsikt att sluta mitt korta anförande med ett
särskilt yrkande, som förut under debatten inte framställts.

Det har från olika håll gjorts gällande, att man för deras
del, som här komma att rösta för reservanternas förslag, vill däri
se en anslutning till de personers känslor och tankar, som framföra.
kravet på återinförande av Luthers lilla katekes vid undervisningen
i kristendom i skolorna. Jag kan för min del inte lämna
något som helst understöd åt en sådan tanke, och jag är övertygad
om, att manga av oss, som vid en kommande votering vilja ansluta
sig till reservanternas förslag, äro med mig ense i denna
punkt.

Jag tillåter mig därför, herr talman, anhålla, att ur den motivering,
som reservanterna förebragt, måtte utgå det stycke i slutet
av reservationen, som börjar med orden: »Vi skulle» och slutar
med orden »Johansons i Huskvarna m. fl. motion» och att i stället
införas ett par meningar av följande lydelse: »Uti motionen nr 140
ha uttalats varma sympatier för att Luthers lilla katekes fortfarande
må användas vid kristendomsundervisningen. Denna uppfattning
kunna, vi ej dela. Vi anse oss fördenskull icke kunna tillstyrka
bifall till andra punkten i herr Pehrssons m. fl. motion.»
Yrkandet är detsamma, som föreslagits i reservationen, till vilken
jag sålunda med denna ändring i motiveringen anhåller om bifall.

Herr Bengtsson i Norup instämde häruti.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner
pa 1 :o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) avslag å berörda
hemställan och bifall i stället till den vid utlåtandet fogade reserva -

93 Nr 85.

Onsdngen den 27 april, e. m.

tionen samt 3:o) bifall till det av herr Hamna under överläggningen
framställda yrkandet; och fann herr talmannen den förstnämnda pro- undeniapositionen
hava flertalets röster för sig. Som votering emellertid be- ningen i folkgardes,
upptog herr talmannen för bestämmande av kontraproposi- , |skolorna.
tionen ånyo de båda återstående propositionerna, därvid herr talman- (Forte.)
nen förklarade sig anse den under 2:o) angivna nu vara med övervägande
ja godkänd. Men jämväl i fråga om kontrapropositionen
äskades votering, i anledning varav först uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen angående första
tillfälliga utskottets utlåtande nr 7 antager yrkandet om bifall
till den vid utlåtandet fogade reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit det av herr Hamrin under överläggningen framställda
yrkandet.

Omröstningen enligt denna voteringsproposition utföll med 100
ja mot 79 nej; och blev följaktligen den av kammaren nu godkända
propositionen för huvudvoteringen så lydande:

Den, som vill, att kammaren bifaller första tillfälliga utskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 7, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag a utskottets berörda hemställan,
bifallit den vid utlåtandet fogade reservationen.

Huvudvoteringen utvisade 83 ja, men 94 nej, vid vilken utgång
kammaren således, med avslag a utskottets hemställan, bifallit den
vid utlåtandet fogade reservationen.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle detta beslut genom utdrag
av protokollet delgivas första kammaren.

§ B.

Till avgörande förelåg nu andra kammarens fjärde tillfälliga ut- Ang. förhandskotts
utlåtande, nr 10, i anledning av väckt motion om skrivelse till
Kungl. Maj :t i fråga om tillförsäkrande av förhandlingsrätt åt be- Jiamre
fattningshavare vid vissa företag. vissa företag.

Uti en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 242, hade herrar Starbäck och Block före -

Nr 35. 94

Onsdagen den 27 april, e. m.

slaeit,.att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj it anhålla om
fattnings- redning* i syfte att tillförsäkra fast anställda befattningshavare vid
havare vid av Kungl. Maj :t koncessionerade eller oktrojerade företag förhandvissa
företag, tingsrätt.

(Forts.)

Utskottet hemställde, att föreliggande motion icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

o , ®rr ® "ar^ck: Herr talman! J ag skall inte fresta på någon
sådan trollkonst som att försöka fånga kammarens uppmärksamhet
efter den langvariga debatten i det föregående ämnet, men jag anser
mig skyldig att något litet fästa uppmärksamheten på vad det nu föredragna
ärendet egentligen innebär.

Såsom synes ha motionärerna hemställt om en skrivelse med begäran
om utredning i syfte att tillförsäkra fast anställda befattningshavare
vid av Kungl. Maj:t koncessionerade eller oktrojerade företag
förhandlingsrätt. Utskottet har nu ansett sig höra avstyrka motionen.
Emellertid förefaller det mig, vilket också framhålles i motionen som
om begreppen _ förenings- och förhandlingsrätt, för vilka arbetarna
under långvariga tider kämpat och slutligen hemfört segern, borde
vara erkända och rotfästa här i Sverige.

Det förefaller mig, som om det skulle vara i hög grad omodernt
att vägra_ denna förhandlingsrätt för en stor tjänstemannaklass, omfattande
i alla fall ett tiotusental personer, som äro på sätt och vis
jamstallda med statstjänarna och på sätt och vis jämställda med armarna.
Kär jag säger på sätt och vis jämställda med statstjänarna,
sa tänker jag pa, att dessa statstjänare redan ha tillkämpat sig en viss
förhandlingsrätt. Yi ha lönenämnden för kommunikationsverken eller
för de affärsdrivande verken, och vi ha beslutat en lönenämnd för
andra ämbetsverk. Denna lönenämnds sammansättning är ju sådan,
att representanter för tjänstemän av olika lönegrader där äro insatta
och deltaga uti diskussionen om sina angelägenheter.

Det är ju visserligen sant, att skillnaden mellan statstjänamas
rätt och den delvis oskrivna rätt, som de stora arbetarmassorna tillkämpat
sig, är, att i det förra fallet ha vederbörande ej rätt att själva
utse sina förhandlingsmän. vilken rätt däremot är medgiven i det
senare fallet. Men såsom det nu är ställt, utses dock från de förras
led representanter för deras intressen, som få ge sin mening tillkänna
och även deltaga i omröstningen. Det är, som sagt, hos mig en rätt
stark känsla utav. att det är litet alltför långt tillbaka i tiden att
inte vilja ge den rätten åt de här ifrågavarande tjänstemännen. Jag
V''U fästa uppmärksamheten pa vad som i motionen påvisas, nämligen
att på flera ställen i utlandet lagar antagits, som stadfäst tjänstemännens^
förenings- och förhandlingsrätt. Slutligen vill jag, såsom
också star i motionen, erinra om, att för viss personal vid enskilda
järnvägar och apoteken, som är likställd med de tjänstemän, om vilka
vi motionerat, har ju förhandlingsrätt åstadkommits enligt ett avtal.

Onsdagen den 27 april, e. in.

95 Nr »5.

Utskottet säger nu, att »den väg, som hittills heträtts, nämligen Ang. förhandla
genom frivillig överenskommelse få till stånd en förhandlings- jåttningaordning
mellan de olika parterna, synes utskottet åstadkomma större huvare vid
ömsesidig respekt, än om man genom lagstiftning sökte tvinga den vissa företag.
ena parten att tillmötesgå den andras framställningar». Efter vad (Förta.)

som blivit mig upplyst, så har man där försökt gå den vägen ifrån
arbetstagarnas sida, men det har stött på en fullkomligt fast murad
vägg. Man kommer ingen vart på den vägen, och då blir det svårt
att förstå, vad som menas med »större ömsesidig respekt».

Om man ser på själva meningen med det hela, så får man ju lov
att undra, varför i vår demokratiska tid man i detta utskott, som
efter vad jag kunnat döma har en viss demokratisk läggning hos sin
majoritet, skulle vara så rädd för att skriva till Kungl. Maj :t i den
här frågan. Varför skulle icke dessa tjänstemän lika väl som de stora
arbetarmassorna ha rätt att resonera med sina arbetsgivare om sina
lokala spörsmål, desto mer som dessa personer genom själva sin befattnings
natur utan tvivel ha kanske mera och bättre upplysningar att
ge om sina angelägenheter i de företag, i vilka de såsom tjänstemän
dock äro intresserade, än arbetarna kunna ge med avseende på de företag,
där de tillkämpat sig denna rätt? Det är svårt att säga detta, och
det går icke att förena den bär tidens huvudriktning med deri reaktionära
hållning, som det förefaller mig utskottet här intagit.

Herr talman! Jag vill icke förlänga debatten. Jag förstår, att
kammaren icke kan fästa någon större uppmärksamhet vid ett sådant
här litet ärende, det får ju lov gå på några minuter, då det föregående
tagit flera timmar än de minuter, jag här använt. Men jag vågar i
alla fall tillåta mig att yrka bifall till motionen.

Herr Block instämde häruti.

Herr Anderssoni Höör: Herr talman! Det förefaller mig,
som om motionärerna pekat på en framkomligare väg uti sin motivering,
än de gjort i klämmen till sin motion. Motionärerna framhålla
nämligen i motiveringen, att arbetarnas fackliga organisationer ha
förskaffat arbetsgrupperna ett betydelsefullt inflytande på arbetsförhållandenas
utformning, tack vare att arbetsgivarna godkänt fackorganisationerna
såsom förhandlande part. Ingen vill numera bestrida
den störa betydelse för arbetsförhållandenas _ gestaltning till
det bättre, som denna fackorganisationernas förhandlingsrätt medför.

Både från arbetsgivarnas och arbetstagarnas sida är det fördelaktigt
att genom underhandlingar lära känna varandras uppfattningar för
att på så- sätt få möjlighet att undvika öppna konflikter. Sedan övergå
motionärerna till att tala om en grupp arbetstagare, anställda vid
våra privatbanker, som vägrats förhandlingsrätt med sina respektive
arbetsgivare, nämligen bankledningarna. Här finns således ännu vissa
arbetsgivare, som bestrida den störa betydelsen en förhandlingsordning
medför, varom motionärerna förut talat.

Nu vill man genom en utredning få till stånd en lag, som skulle
tvinga dessa arbetsgivare till underhandling med sina arbetstagare.

Socialstyrelsen, som yttrat sig angående denna motion, fram -

Nr 35. 96

Onsdagen den 27 april, e.

äSÄtMlte bland .»nät:

fattnings

»Syftet med motionen, att tillförsäkra ifrågava rQ

TO T nr n nn rl.l-i v. i 1 • i 1

tingsrätt åt be- , 7----unionen, an tiiiuorsäkra ifrågava

Är?:i” «•* <**» »te„„ SS

ÄÄSer Sä? it””!?V,.S“brd''■”?«» PK'' ~ direkt
tforts) indirekt ingriper reglerande pa sjalva arbetsavtalet. Arbetsgi °

™ ku°d« nämligen även med denna framtvingade förhandlings ordning

stalla sig fullkomligt avvisande mot befattningshavarnas
krav;" ,Y?.da« framhåller socialstyrelsen, att »de i motionen påtalade
missförhållandena icke aro av den natur, att de äro särskilt svårartade
för de arbetsanstalida, som i motionen avses. Dylika missförhållanden
gora sig aven gällande bland övriga kontorsanställda i enskild verksamhet,
och socialstyrelsen kan således inte förorda ett statsingripande
till forman för befattningshavare 1 omförmälda koncessionerade eller
ktrojerade företag.». Utskottet delar socialstyrelsens uppfattning och
anser, att »genom frivillig överenskommelse kan man få till stånd en
förhandlingsordning emellan de olika parterna, som skulle åstadkomma
större respekt och bättre resultat än att genom lagstiftning
tvinga endera parten». Skulle mot förmodan en dylik frivillig överenskommelse
inte kunna åstadkommas, står ju den möjligheten öppen att
anlita lorlikningsmannainstitutionen, som ju kan tillämpas även för
dessa arbetsgrupper Att gå och lagstifta på detta område skulle
säkerligen av manga betraktas som en ren undantagslagstiftning.

,.n '';a1g skall med dessa korta ord, herr talman, be att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner dels pa bifall till utskottets hemställan, dels ock på avslag
dära samt bifall i stället till den i ämnet väckta motionen; och
blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

§ 4.

Ang. tillfälligt .......

anslag till A föredragningslistan fanns härefter upptaget jordbruksutskotthusMllnings-
tets utlåtande, nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ansallskapen.
gående tillfälligt anslag till hushållningssällskapen.

i .//c - tiU ri,ksdagen. den 4 mars 1921 avlåten, till jordbruksutskottet
hanvisad proposition, nr 173, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärendpn
för samma dag föreslagit riksdagen att å tilläggsstat för år 1921
såsom tillfälligt anslag till hushållningssällskapen anvisa ett förslagsanslag
högst 900 000 kronor, varav 682,000 kronor skulle utgå enbgtsammagrunder,
som godkänts beträffande dylikt anslag för år
1920 och återstoden sku le av Kungl. Maj:t för ändamålet disponeras
etter provning av behovet i varje särskilt fall.

Utskottet hemställde att riksdagen måtte på det sätt bifalla
?n.gljSJ:t.s förevarande proposition, att riksdagen å tilläggsstat
för ar 1921 såsom tillfälligt anslag till hushållningssällskapen anvisa i

fw forslagsanslag högst 900,000 kronor, att utgå enligt av utskottet
angivna grunder.

Onsdagen den 27 april, e. ni.

97 Nr

Reservation hade likväl avgivits av herr Nilsson i Tånga, som Ang. tillfälligt
inom utskottet hemställt, att enahanda belopp som beviljades av 1920 W ‘.M
ars riksdag, 682,000 kronor, måtte tillstyrkas för innevarande år sällskapen*
att utgå på tilläggsstat. (Fort*.;

Utskottets hemställan föredrogs. Därpå anförde:

Herr P. S. Hedin n d i Östersund: Herr talman! Som framgår
av ifrågavarande utskottsutlåtande, har utskottet på en medlem
när enhälligt tillstyrkt det av Kungl. Maj:t begärda tillfälliga anslaget
till hushållningssällskapen, ehuru med någon liten obetydlig
ändring av Kungl. Maj:ts förslag, vilket ju avser, att samma belopp,
som under föregående år lämnats till hushållningssällskapen, nämligen
682,000 kronor, skulle utgå på samma sätt, som då var bestämt,
under det att det ytterligare anslag, som nu är föreslaget, skulle
fördelas efter Kungl. Maj :ts beprövande. Kungl. Maj :ts förslag torde
nog på sätt och vis varit mera riktigt än utskottets, då ju en del
hushållningssällskap givetvis haft svårt att reda sig under den dyrtid,
som gått, och därför väl behövt hjälp enligt sådana grunder, som
man kunde antaga Kungl. Maj :t skulle tillämpa. Men det är ju inte
detta, som är huvudsaken, utan huvudsaken är, att sällskapen i alla
fall få ett något förhöjt anslag.

Hushållningssällskapens förnämsta inkomst intill 1915 utgjordes
av den andel, de erhöllo i brännvinsförsäljningsavgifterna, vilka
stigit undan för undan. Detta ändrades nämnda år, i det beloppet
blev fixerat till 2,100,000 kronor. Då Kungl. Maj:t i fjol ansåg sig
höra framlägga en proposition om tillfälligt anslag till hushållningssällskapen,
var^ detta givetvis beroende därpå, att deras möjlighet att
kunna på ett någorlunda nöjaktigt sätt uppehålla sin verksamhet var
försvårad genom de ökade utgifter, som sällskapen måst ikläda sig.

De små samlade besparingar, som en del sällskap hade, blevo rätt
snart mer eller mindre tågna i anspråk, och sällskapen stodo inför
den situationen, att de i många fall nödgades ganska väsentligt inskränka
den rådgivande och upplysande verksamhet, som jag anser
vara sällskapens allra förnämsta och viktigaste uppgift. När sedan
kungl. lantbruksstyrelsen föregående år ingick till Kungl. Maj :t med
anhållan, att samma belopp skulle ställas till förfogande för år 1921,
grundades denna begäran därpå, att en omorganisation av hushållningssällskapen
skulle äga rum och att därför ingen ändring borde
inträda. De sakkunniga^ för hushållningssällskapens omorganisation
uttalade också i sitt utlåtande den 7 oktober ungefär samma åsikt,
men de ansågo dock, att det vore önskligt, att sällskapen för år 1921
tillerkändes ett större tillfälligt anslag än för år 1920. Den 21 febjuari
innevarande år uttalade sig dessa samma sakkunniga för att
en ökning i det förut utgående anslaget skulle äga rum, och att denna
ökning skulle uppgå till 50 % av det anslag, som hushållningssälls
k ap en eljest erhålla som ersättning för de indragna brännvinsförsäljningsmedlen.
En reservant fanns ju visserligen, som föreslog, att
man skulle vänta, tills hushållningssällskapens omorganisation var

Andra kammarens protokoll 1921. Nr 85. 7

Sr 35. 98

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. tillfälligt
(mslaq till
hushållningssällskapen.

(Forts.)

genomförd. I sitt förnyade utlåtande den 2 mars i år uttalade sig
lantbruksstyrelsen på samma sätt som dessa sakkunniga och hemställde
om en höjning av anslaget till 1,050,000 kronor. Kungl. Maj:t
stannade vid att föreslå ett anslag av 900,000 kronor att utgå på
tilläggsstat. Det är ju också glädjande, att jordbruksutskottet nästan
enhälligt — det finnes blott en reservant — har biträtt detta yrkande,
vilket är synnerligen starkt motiverat på grund av det alldeles
oavvisliga behovet av ökade medel för att kunna upprätthålla
sällskapens verksamhet. Reservanten säger, att inga förändrade förhållanden
inträtt, sedan lantbruksstyrelsen och de sakkunniga för
hushållningssällskapens omorganisation avgivit sina första yttranden
under föregående år. Men jag vill säga, att efter den tiden ha
hushållningssällskapens räkenskaper för år 1920 blivit färdiga, och
de visa nära nog genomgående, hur ofantligt svårt det varit för sällskapen
att reda sig, alldenstund under föregående år ytterligare ett
synnerligen starkt grepp gjorts i deras tillgångar, men att man även
med de inskränkningar, som vidtagits, icke kunnat upprätthålla
verksamheten på det sätt, som varit önskligt.

Den höjning, som det här gäller, är bland annat motiverad av
nödvändigheten för sällskapen att kunna lämna något så när ordentliga
dyrtidstillägg till sina befattningshavare. De löner, som nu
utgå, äro i regel ganska små, därför att sällskapen icke haft möjlighet
att följa med i utvecklingen och höja dem. Härvidlag skall
tacksamt erinras om det beslut angående höjning av avlöningen för
vissa befattningshavare vid hushållningssällskapen, till vilkas avlöning
statsbidrag nu utgår. Men även med denna höjning torde
samtliga vara Överens med jordbruksutskottet därom, att ökade dyrtidstillägg
i alla fall äro nödvändiga, för att befattningshavarna skola
någorlunda kunna reda sig. Hushållningssällskapen ha ju i många
fall icke alls kunnat tillämpa samma normer, som gälla för staten?
befattningshavare. Det dröjde mycket lång tid, innan några dyrtidstillägg
beviljades, och under sådana förhållanden var det mycket
svårt att kunna bibehålla verkligt intresserade och vakna arbetare
inom sällskapens olika områden. Här gäller det ju, att det framför
allt skall vara nit och intresse, om det skall bli något resultat.
Det är icke fråga om mekaniskt arbete, utan man måste verkligen
lägga in hela sin kraft i arbetet för att höja jordbruket, vilket sker
framför allt genom undervisning och upplysning till de mindre jordbrukarna,
och i Norrland är det ett stort antal arrendatorer, som man
fv.r uppmuntran på ett^ eller annat sätt i deras strävsamma arbete.
Därför hoppas jag också, att andra kammaren skall vara villig medverka
till att arbetet blir så fruktbringande som möjligt.

Omkostnaderna för hushållningssällskapen ha ju också under tiden
ökats oerhört. Detta gäller biljettprisen, kostnaden för landsvagsskjutsar,
^trycknings- och annonskostnader o. s. v. Jag försäkrar,
att hushållningssällskapen sökt på alla sätt nedbringa omkostnaderna
men det går icke längre. Vi ha fått lägga ner en hel del
verksamhetsgrenar, som vi förut understött, och det är väl heller icke
riktigt. Aven om man väntar på en omorganisation av sällskapen

Onsdugcn disa 27 april, e. in.

99 Kr Sb.

hör man dock tillse, att deras verksamhet icke blir helt och hållet Av*/. hllfäUiyt
lamslagen. Det går naturligtvis att leda sig på ett eller annat sätt,
exempelvis genom att taga upp lån, vilket vissa hushållningssällskap aåMskapen.
gjort. Man kan också ingå till landstingen med begäran om anslag, (Kort*.)
men vi veta ju, hur starkt betungade landstingen äro med allehanda
utgifter, varför det torde vara synnerligen stora svårigheter i en hel
del fall att erhålla någonting därifrån.

Jag skall icke längre upptaga kammarens tid. Jag vill vädja
till dess ledamöter att sluta upp kring det utlåtande, som här är avgivet
och varigenom det blir möjligt för hushållningssällskapen att
på någorlunda drägligt sätt upprätthålla sin synnerligen viktiga och
enligt min övertygelse mycket gagnande verksamhet för särskilt det
mindre jordbrukets höjande.

Herr N i 1 s s o n i Tånga: Herr talman! Som kammaren torde
finna av det föreliggande utskottsutlåtandet, har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att på tilläggsstat som tillfälligt anslag åt hushållningssällskapen
bevilja för innevarande år ett belopp av 900,000
kr. Sistlidna år utgick ett belopp om 082,000 kr., vilket ävenledes
var uppfört på tilläggsstat som tillfälligt anslag. Den höjning, som
nu ifrågasattes av Kungl. Maj:t, uppgår sålunda till 218,000 kr.

Denna höjning i det tillfälliga anslaget till hushållningssällskapen
har jag för min del vid ärendets behandling inom utskottet icke
kunnat biträda, och jag skall be att med några korta ord få ange
skälen därtill.

Sedan år 1915 utgår som bekant till hushållningssällskapen
anslag från de till statsverket indragna brännvinsförsäljningsavgifterna.
För ändamålet disponeras en fond, som uppgår till ett belopp
av 2,100,000 kr. Fördelningen till de olika hushållningssällskapen
är ordnad på det sättet, att det först utgår till varje hushållningssällskap
ett belopp av 10,000 kr. Därefter fördelas tre
femtedelar i förhållande till den med jordbruk och fiske inom respektive
hushållningssällskaps område sysselsatta folkmängden.

Övriga två femtedelar fördelas i förhållande till folkmängden inom
resp. hushållningssällskaps område. Därest efter dessa grunder beloppet
skulle uppgå till mindre än 35,000 kr., skall i alla händelser
denna summa tilldelas varje sällskap. Nu förhåller det sig emellertid
på det sättet, att hushållningssällskapens verksamhet under
de senaste åren väsentligt utvidgats och kommit att omfatta allt
flera områden av jordbruksnäringen. Detta har uppenbarligen fört
med sig avsevärt ökade utgifter. Dessutom ha de förhållanden, som
rådde under krisåren, i sin mån bidragit till att hushållningssällskapens
ekonomiska ställning i allmänhet blivit försämrad, och till
följd därav ha framförts anspråk på ökade bidrag från statens
sida. Riksdagen beviljade också för 1920 ett tillfälligt anslag på

682,000 kr. att utgå efter ungefär samma grunder som tillämpades
beträffande det ordinarie anslaget. Den ökning av 218,000 kr.,
som Kungl. Maj:t hemställer att riksdagen måtte bevilja, skulle
emellertid enligt Kungl. Maj:ts förslag fördelas efter andra grunder,

Sr 35. 100

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. tillfälligt nämligen efter behovsprincipen. Det hushållningssällskap, som vore
imshAllnings- i.behov av ökat anslag, skulle efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna
sällskapen, tilldelas ett ytterligare anslag.

(Forte.) Då jag vid ärendets behandling inom utskottet yrkat avslag på

den höjning av det tillfälliga anslaget, som Kungl. Maj:t begär,
har motivet för mig varit uteslutande rena sparsamhetssynpunkter.
Det har ju vid denna riksdag varit en regel, att några ökningar i utgående
anslag, såvitt ej alldeles exceptionella förhållanden förelegat,
icke fått ifrågakomma, och dessutom har i ganska stor utsträckning
prutats på förutvarande anslag. Jag har därför för min del ansett,
att det icke föreligger tillräckligt starka skäl för att man i detta
fall skulle avvika från vad som varit låt vara en tvingande nödvändighet.
Jag medger mycket gärna, att åtminstone vissa hushållningssällskap
befinna sig i ganska brydsamma omständigheter. Men
det är också förhållandet med en hel massa organisationer, verk och
inrättningar. Man får inrätta sig efter de förhandenvarande förhållandena,
och man måste taga hänsyn till det ekonomiska läge,
som för närvarande råder. I ett sådant ekonomiskt läge, som vi
befinna oss i, då de statsfinansiella förhållandena göra, att man
rent av med ljus och lykta måste söka efter pengar för att täcka de
gapande hålen i statsbudgeten, kan jag för min del icke finna försvarbart,
att man på det sätt, som bär föreslås, ökar anslaget med
icke mindre än en tredjedel.

Därtill kommer ett annat skäl, som för mig åtminstone varit
absolut avgörande, för att man icke i år skulle vidtaga någon
ökning i det tillfälliga anslaget. Det pågår, som flertalet av kammarens
ledamöter känna till, en utredning angående omorganisation
av hushållningssällskapen genom för ändamålet särskilt tillkallade
sakkunniga. Denna utredning lär, såvitt jag har mig bekant, vara
i det närmaste slutförd, och man har anledning vänta, att förslag
i ämnet kan föreläggas nästkommande års riksdag. Samtidigt pågår
hos sakkunniga en utredning rörande hushållningssällskapens
ekonomiska ställning. Innan resp. hushållningssällskaps ekonomiska
förhållanden äro tillfullo utredda och ligga fullt klara, anser
jag det vara synnerligen oklokt att gå med på en ökning av nu utgående
anslag.

Den förberedande behandlingen av detta ärende är något egendomlig.
Jag vill icke göra någon anmärkning mot den rent formella
behandlingen. Det förhåller sig emellertid på det sättet, att
lantbruksstyrelsen inkom till Kungl. Maj :t någon gång på hösten
med en framställning, vari ifrågasattes, att det tillfälliga anslag,
som var beviljat för 1920, skulle utgå med enahanda belopp för
1921. Sakkunniga för hushållningssällskapens omorganisation ställde
sig på samma ståndpunkt. Man ansåg, att icke några särskilda
omständigheter inträffat, som kunde påkalla en ökning i anslagsbeloppet.
° Sedermera inkommo till Kungl. Maj:t framställningar
från hushållningssällskapen, vari de ekonomiska förhållandena betecknades
som synnerligen svårartade. Kungl. Maj:t lät då bevara
sitt goda hjärta och gick på den ökning, som här föreslås, nämligen

Onsdagen deu 27 april, e. in.

101 Nr Jft.

218,000 kr. Efter det hushållningssällskapen inkommit med dessa
framställningar, voro lantbruksstyrelsen och sakkunniga färdiga att
göra en helomvändning utan att några särskilda omständigheter tillkommit,
såvitt jag känner till. Man var genast färdig att öka
anslaget till nära det dubbla beloppet eller till 1,050,000 kr. Kungl.
Maj:t stannade vid 218,000 kris ökning. Det är emellertid i detta
sammanhang skäl att meddela, att sakkunniga icke voro eniga om
att anslagsbeloppet skulle ökas på det sätt, som jag nyss nämnde.
En reservant hade ett särskilt yttrande, som jag tar mig friheten
citera, och vari han i huvudsak anförde följande:

»Enär de sakkunniga i utlåtandet den 7 oktober 1920 hemställt
om anvisande av 682,000 kronor för år 1921, torde givetvis endast
då oförutsedda och väsentligt förändrade förhållanden föranleda en
annan uppfattning om anslagsbehovet. Denna utgångssynpunkt borde
så mycket starkare fasthållas under rådande ekonomiskt bekymmersamma
tider, under vilka samhälleliga institutioner måste pålägga
sig den största sparsamhet och varsamhet vid användande av
anslagsmedel.

Vad de hushållningssällskap, som inför Kungl. Maj:t framhållit
sina förluster och nödtvungna inskränkningar i verksamheten, åberopat
syntes ej innebära fullgiltiga skäl för att till ifrågavarande
sällskap ytterligare höja anslagen, än mindre vore utrett, att ett
sådant behov gjorde sig gällande lika för alla hushållningssällskap.

Av de siffror, som vore för de sakkunniga tillgängliga, kunde
ej erhållas belägg för den mening, att hushållningssällskapens ekonomiska
läge skulle plötsligt hava blivit till den grad förtvivlat,
att en så ovanlig åtgärd behövde tillgripas som att nu begära bortåt
dubbelt mera än för ett par månader sedan.

Särskilt betänkligt syntes det vara, att de sakkunniga, som
inom kort skulle framlägga sitt omorganisationsförslag med därtill
hörande anslagsberäkningar, nu förordade ytterligare tillfälligt anslag
åt sällskapen.»

För min del kan jag inte finna annat än att detta är synnerligen
tungt vägande skäl. Innan jag slutar, vill jag göra en personlig
deklaration i det avseendet, att då jag här går på avslag på vad
Kungl. Maj:t föreslagit, innebär icke detta på något som helst sätt
ett underkännande av hushållningssällskapens verksamhet, som jag
tvärtom anser vara av synnerligen stor betydelse. Hade det varit
normala förhållanden, skulle åtminstone icke från min sida ifrågasatts
något avslag på en sådan framställning som denna. Men det
är med hänsyn till de ekonomiska förhållanden, som nu råda, jag
för min del ansett det icke vara försvarbart att höja anslaget på
sådant sätt, som här är i fråga. När de sakkunnigas förslag föreligger,
då blir det också möjligt att överblicka de olika hushållningssällskapens
anslagsbehov.

Vad utskottets förslag beträffar, vill jag säga, att det uppenbart
utgör en försämring av vad Kungl. Maj:t föreslagit. Jordbruksutskottet
har nämligen föreslagit, att denna ökning i anslaget
på 218,000 kr. skulle utgå efter samma grunder, som förut varit

Ang. tillfälligt
anslag HU
hushållningssällskapen.

(Korts.)

Nr 35. 102

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. tillfälligt gällande, d. v. s. att hushållningssällskapen, även om deras ekonotvushåilnings-
mis.ka ställning vore bättre, skulle erhålla ökat anslag. Kungl.
sällskapen. Maj :t har däremot föreslagit, att det skulle bero på prövning i varje
(Forts.: särskilt fall. Enligt min uppfattning innebär som sagt utskottets

förslag en avgjord försämring, men jag har även med den form
Kungl. Maj :t givit sitt förslag icke kunnat biträda detta, Jag
ber därför, herr talman, få hemställa, att riksdagen må på det sätt
bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition, att riksdagen må å
tilläggsstat för år 1921 såsom tillfälligt anslag till hushållningssällskapen
anvisa ett förslagsanslag, högst, 682,000 kr., att utgå efter
samma grunder, som godkänts beträffande dylikt anslag för år 1920.

Chefen för jordbruksdepartementet herr statsrådet Hansson:
Innan kammaren går att fatta beslut i det här ärendet, ber jag få
framlägga några av de synpunkter, som varit bestämmande för mig,
när jag i statsverkspropositionen tagit upp detta ökade anslag till
hushållningssällskapen.

Vi äro ju alla från olika landsdelar på det klara med, vilket betydande
arbete hushållningssällskapen utföra, när det gäller att
rycka upp vårt lantbruk och föra utvecklingen på detta område framåt.
Vi se också, huru sällskapen alltmer demokratiseras, så att
det blir fler och fler av lantmännen, som sluta sig till dem. Det pågår
givetvis på detta område en stor omvandlingsprocess, som ju den
kommitté, vilken arbetar på hushållningssällskapens omorganisation,
skall ge ytterligare form åt.

Det anslag, som det här gäller, är vid sidan av det stora anslaget
till hushållningssällskapen jämförelsevis litet, och det bör betraktas
från den synpunkten, att det är upptaget på tilläggsstat för 1921,
som blir ett övergångsår, innan den nya organisationen av hushållningssällskapen
blir verklighet. Korslaget har tillkommit för att ge
sällskapen möjlighet att reda sig under detta övergångsår utan att
alltför stora inskränkningar behöva göras i deras verksamhet. Jag
vill erinra om, att staten kräver alltmer arbete av hushållningssällskapen,
som blivit pålagda den ena uppgiften efter den andra.
Egnahemsverksamheten bäres upp till stor del av hushållningssällskapen.
Förra året fingo de övertaga en stor del av täckdikningsverksamheten
i de former, för vilka statsunderstöd utgår. Jag
vill vidare erinra om, att när vi ha att vänta förslag till nästkommande
riksdag angående hushållningssällskapens omorganisation, blir
det ju här endast fråga om en tillfällig anordning.

Det har nyss sagts, att det ordinarie anslaget till hushållningssällskapen
utgår med något över 2 miljoner kronor. De 682,000 kr.,
som upptagits på tilläggsstat för 1920 utgöra alltså endast 30 % av
det ursprungliga anslaget. Den ökning, som nu är föreslagen därutöver,
uppgår blott till omkring 10 % av det ordinarie anslaget och
är sålunda betydligt mindre än vad som föreslagits för olika undervisningsanstalter
på jordbruksområdet.

Man kan emellertid fråga, om det föreligger ett verkligt behov
att höja anslaget. Det var i den starka känslan av, att ett dylikt
behov kunde konstateras, som förslaget framkom. Sedan hushåll -

Onsdngcu den ‘J7 april, e. in

103 Nr 35.

ningssällskapen vid årsskiftet avslutat sina räkenskaper för föregå- d
ende år, visade det sig, att sällskapen på många håll allvarsamt måste Mlnimjsifrågasätta
att inskränka sin verksamhet genom att lägga ner en och sällskapen.
annan gren av denna verksamhet. En del hushållningssällskap för- (Korta.''
hrukade under årtionden hopsamlat kapital, andra fingo upptaga
betydliga lånebelopp. Några hushållningssällskap hade tidigare blivit
kraftigt understödda av landstingen, men det anmäldes, att man
icke längre hade att vänta något understöd från det hållet. Då föreföll
det, som om man under detta övergångsår borde söka ge dem ett
ökat bidrag.

Jag vill också ytterligare erinra om, att detta är ett anslag pa
innevarande års tilläggsstat. Det binder alltså icke för framtiden.

Det är en tillfällig hjälp, som behöver givas, och därför menar jag, att
den lättare kan givas. Jag vill sålunda med dessa ord ha betygat, att
innan jag'' vågade reflektera på en höjning av anslaget i dessa kritiska
tider, hade jag blivit övertygad om, att behovet var kännbart. Min
benägenhet för sparsamhet visar sig ju däri, att jag prutat en betydlig
del av vad de sakkunniga och 1 antbruksstyre 1 sen föreslagit. Da
behovet av ökat anslag var kännbart inom alla hushållningssällskap,
men särskilt framträdande inom några av dem, föreslog jag, att medlen
skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att utdelas efter
undersökning av lantbruksstyrelsen av de föreliggande behoven, varvid
styrelsen icke blott hade att taga hänsyn till räkenskaperna, såsom
det sagts under diskussionen, utan även till omfattningen av
sällskapets arbetsuppgifter o. s. v. Utskottet har icke velat gå denna
väg utan tänkt, att utdelningen skulle ske efter ungefär samma grunder,
som nu tillämpas. Eördelas dessa 218,000 kr. i enlighet härmed,
blir det i medeltal 8V2 tusen på varje hushållningssällskap. Något
annat yrkande föreligger ej än att dessa grunder skola följas. Man
kan emellertid lugnt säga, att de flesta hushållningssällskap ha ett
behov, som går över den nämnda siffran.

Jag skall därför endast inskränka mig till att i fragans nuvarande
läge hemställa, att andra kammaren ville behjärta hushållningssällskapens
behov och alltså bevilja det högre anslagsbeloppet.

Herr Johansson i Uppmälby: Då vi på första avdelningen
hade att förberedande behandla detta ärende, voro vi alla ense om att
ett verkligt behov förelåg, därest hushållningssällskapen skulle på
ett något så när tillfredsställande sätt kunna fylla sin uppgift. Det
är ju så, att den kristid, vi nu genomlevat, såväl för de enskilda som
för alla institutioner medfört betydligt ökade utgifter. Hushållningssällskapens
inkomster äro begränsade. De ha ju icke den möjlighet,
landsting, stat och kommun ha att genom nya skatter öka sina inkomster,
och följden har också, enligt vad det inom avdelningen upplysts
ifrån en del ledamöter, som voro representanter för olika län,
blivit den, att hushållningssällskapen i många fall nödgats hos landstingen
begära medel för täckande av de behov, som de icke pa annat
sätt kunnat tillfredsställa. Under känslan av detta stora behov och
i medvetande om den störa uppgift för lantbruket, som hushållningssällskapen
ha att fylla, har jag för min del icke hyst några betänk -

Nr 35. 104

Onsdagen den 27 april, e. in.

1ighefer “ot £tt »4 med ?! det av Kungl. Maj:t begärda förhöjda anhushållnings-
^ a ^ helst som det är uppfört pa tilläggsstat och gäller det

sällskapen, öyergangsar, efter vilket vi ha att vänta en omorganisation arv huskorts.
) hallningssällskapen.

Utskottet har sålunda följt Kungl. Maj:ts förslag med undantag
av vad det gäller fördelningen av anslaget. I detta avseende har utskottet
icke följt det kungl. förslaget, utan har utskottet anslutit sig
till den tanke, som man finner i de sakkunnigas för hushållningssällskapens
omorganisation uttalad, nämligen att jordbruksförhållandena
och jordbrukets behov i de respektive hushållningssällskapens
områden och icke sällskapens affärsställning böra vara avgörande
för fördelningen av ifrågavarande anslag. Och då därtill kommer
att detta ar ar ett övergångsår, ansågo vi det icke vara skäl att frångå
de principer, efter vilka föregående års bidrag till hushållningssällskapen
utgingo. Det är ju så — som här påpekats och efter vad
jag antaT kommer att ytterligare påpekas, då det väl icke av någon bestndes
—- att det^ svåra statsfinansiella läget manar till alla besparingar.
Men jag måste säga mig, att denna sparsamhet dock icke synes
böra gå därhän, att det som är för jordbruket nödvändigt behöver
nedläggas, vilket skulle kunna tänkas bli en följd av ett bifall till
reservationen. Ty vi äro alla medvetna om att landstingen äro mycket
hart belastade, att landstingsskatten åtminstone i vissa län har
stigit alldeles oroväckande, och att den nu kommer att bli ännu större,
da antalet bevillningskronor sjunker. Därför är det icke stora utsikter
att landstingen skola träda emellan, och jag för min del vill icke
bidraga till att det, som ligger mig om hjärtat, nämligen jordbruket
var modernäring, skall bli lidande. Detta har gjort, att jag för min
del vant med om att tillstyrka utskottets förslag, till vilket jag, herr
talman, ber att få yrka bifall.

Herr Thorsson: Herr talman! Jag kan icke dela den siste
ärade talarens uppfattning om att vi böra bevilja, vad jordbruksutskottet
tillstyrkt i denna punkt. Det förefaller mig dock, att när
rilpdagen på alla andra anslag prutar och håller igen, så blir det
orimligt att i fråga om detta anslag gå en alldeles motsatt väg: här
är det icke enbart fråga om att förnya det anslag på 682,000 kronor
som nytillkom i fjol och då utgjorde en som synes avsevärd ökning
av det anslag, som dittills utgått till hushållningssällskapen; därutöver
har nu Kungl, Maj:t begärt och utskottet tillstyrkt 218,000
kronor. Jag vill för min del icke förneka, att hushållningssällskapen
kunna ha kommit i en ekonomiskt bekymmersam ställning, men skall
detta vara tillräcklig motivering för att öka statens anslag under
de olika punkter, som föreligga i statsverkspropositionen, då ha vi
redan gjort orätt mot en hel rad av institutioner, som fått lov att
pruta av åtskilligt på vad de önskat få.

. håller före, att om riksdagen i dessa svåra tider utöver det
ordinarie anslaget, 2,100,000 kronor, ger hushållningssällskapen

682,000 kronor, sa bör det vara nog. Jag kan icke så ingående bedöma
den verksamhet, som hushållningssällskapen bedriva, men under
de debatter, som ha förts här i kammaren ett par gånger förut,

Onsdagen den 27 april, e. in.

105 Nr tto.

då frågan varit uppe om åtgärder för omorganisation av dessa insti- A"Qtutioner,
har det riktats många anmärkningar mot denna orga- hwlMbiingsnisation
med påståenden att den var både dyrbar och otidsenlig och sällskapen.
att den icke svarade emot vad man ansåge lämpligt såsom premierings- (Forte.)
och understödsorganisation.

Då nu det väntade förslaget till omorganisation blir färdigt att
läggas fram för riksdagen redan nästa år, så vill det förefalla mig,
att Kungl. Maj :t valt en synnerligen olämplig tidpunkt, då Kungl.

Maj :t nu vill belasta staten med ett nytt anslag på 218,000 kronor.

Det synes mig vara riktigt, att även hushållningssällskapen i någon
mån få inskränka sin verksamhet under det år, anslaget avser. _ Jag
ken därför, herr talman, icke biträda det förslag, som föreligger ifrån
utskottets sida, utan anser mig av rent finansiella skäl vara tvungen
att yrka bifall till reservanternas här gjorda hemställan.

Med herr Thorsson förenade sig herrar Anderson i Råstock,
Ljungkvist och Waidén.

Herr Öberg: Herr talman, mina herrar! Att hushållningssällskapen
befinna sig i ekonomiska bekymmer och i en beklagansvärd
brist på medel, det får väl anses vara obestritt och t. o. m.
erkänt genom den stora enighet, varmed utskottets utlåtande omfattats.
Endast en av alla utskottets ledamöter har velat motsätta
sig den anslagsökning, som Kungl. Maj:t här på goda skäl och
grunder ifrågasatt. Då jag tillhör ett hushållningssällskaps ^förvaltningsutskott
och sålunda har åtskillig kännedom om de svårigheter,
detta hushållningssällskap har att kämpa med, har jag vid
utskottsbehandlingen av detta ärende känt det såsom en plikt att
söka medverka till största möjliga anslag.

När vi uti förvaltningsutskottet inom det hushållningssällskap,
där jag hemmahör, under fjolåret hade att uppgöra staten för innevarande
år, kommo vi till en brist på icke mindre än 80,000 kronor.

Följden blev, att när staten vid sällskapets sammanträde skulle
fastställas, måste en hel del utgiftsposter strykas, och dessa poster
gingo ut över en hel del företag, som för jordbruket äro av stor
betydelse. Den brist, som sålunda förelåg, upphjälptes i avsevärd
grad genom den tillfälliga hjälp, som i fjol gavs, men denna hjälp
var långt ifrån tillräcklig. När vi nn i år käft att fastställa staten
för nästkommande år, förefanns det en krist av. mellan 20,000
och 30,000 kronor. Därav se herrarna, att ett verkligt behov föreligger,
och då hushållningssällskapen icke ha någon som helst
debiteringsrätt, såsom exempelvis landstingen ha, förefinnes det
efter min uppfattning ej annan utväg för hushållningssällskapen än
att vända sig till Kungl. Maj:t för att Kungl. Maj it sedermera i
sin ordning skall kunna vända sig till riksdagen för anskaffande
av de medel, som obestridligen behövas för att utföra den gagnande
och betydelsefulla verksamhet, som är hushållningssällskapens.

Dessutom har vårt hushållningssällskap — och jag förmodar,
att även andra hushållningssällskap fått anlita ett liknande förfaringssätt
— hänvänt sig till vederbörande landsting för att fa

Nr 35. 106

Onsdagen den 27 april, e. m.

(Forts.)

AZSmgt V''??11, fÖir ''bf8trid“d® *v vissa utgifter. I viss mån ha vi
hushållnings- , ,<,:.5Sa utt ujaip tran landstingen, såsom bidrag till konsulenter
sällskapen, till yandringsrättare och lantmannaskolor. Sedan det blivit känt
lor hushållningssällskapens förvaltningsutskott, att Kungl Mai-t
till innevarande års riksdag vid uppgörandet av statsbudgeten begärt
ett okat tillfälligt anslag såsom hjälp åt hushållningssällskapen,
har det emellertid inträffat, att en de] hushållningssällskap
eller åtminstone det, som jag tillhör, vågat räkna med att man
skulle kunna fa litet större hjälp än tillförene. Skulle nu detta
förhindras genom motstånd, som här igångsatts, skulle det kännas
såsom en stor besvikelse, och det skulle säkerligen komma att
hamna sig pa ett ganska allvarligt sätt. Ty därigenom bleve icke
hushållningssällskapen i stånd att gagna jordbruket och dess bi?.
an?.?ar ?a ™ som är önskligt och nödvändigt. Jag ber därför
tor min tel att få lägga herrarna på hjärtat nödvändigheten av
bidra^ ^ *Ör^ara’ a^ hushållningssällskapen få största möjliga

I fråga om fördelningen av det anslag, som kan komma att
av riksdagen beviljas, kan man ju säga — åtminstone är det min
asiu\ ~ att„ detJ11 en smaksak, huruvida utskottets förslag till
fördelning eller Kung! Maj:ts förslag därtill bör varda antaget.
Huvudsaken är, att riksdagen behjärtar det verkliga behovet och
staller nödiga medel till hushållningssällskapens förfogande och

hemställan^ herr talman’ att få yrka bifa11 tiU utskottets

Herr Poppins instämde häruti.

Herr Pettersson i Bjälbo: Herr talman, mina herrar''
,Ja ar en av de sakkunniga, som ha till uppgift att framlägga
förslag till omorganisation av hushållningssällskapen, anser jag
mig hora säga några ord vid detta tillfälle. Yår uppgift är ju,
som sagt, att utarbeta ett förslag i överensstämmelse med de av
riksdagen givna direktiven till en lämplig, mera tidsenlig och enhetlig
organisation av hushållningssällskapen, och vi hoppas ju
med säkerhet för övrigt, att förslaget skall kunna föreläggas nästa
ars riksdag. Vi hålla nämligen på att nu slutjustera ärendet, och
jag antar, att det är färdigt ungefär om en månad.

Då detta anslagsärende förra året remitterades'' till oss, hade
lantbruksstyrelsen redan förut fattat ståndpunkt och föreslagit, att
detta anslag skulle sättas till «82,000 kronor. Oaktat lantbruksstyrelsen
sålunda redan fattat ståndpunkt, voro vi då i beråd att
ingiva förslag om höjande av detta anslag. Men inför utsiktslosheten
att gentemot lantbruksstyrelsen komma med ett sådant
förslag, avstodo vi därifrån. Då ärendet i år remitterades till oss,
uppdrogo vi däremot åt vår sekreterare att infordra finansstatistik
ifrån afla de olika hushållningssällskapen ute i landet, och sedan
vi noggrant gått igenom denna, kunde vi säga oss på grundval
därav äga en ganska ingående kännedom om de olika hushållningssällskapens
ställning. Härav framgick, att ett och annat hus -

Onsdag!! den 27 april, e. in.

107

Kr 85.

hållningssällskap icke har någon större brist att fylla, inen ^ anslag nu
beror då på, att de gjort andra affärer; de ha t. ex. salt en g n- huMUninil,
dom och förtjänat på den eller haft inkomster tran försäljning sällskap™.
av hästar eller dylikt. De andra hushållningssällskapen åter, och (Korta.;
de utgöra det övervägande flertalet, ha synnerligen störa balanser
och i stort sett kan man säga, att man har ett synnerligen starkt
intryck av att det för varenda hushållningssällskap i landet linn s
ett mycket stort behov att få ett ökat bidrag. Pa grund harav
ha också fyra ibland oss föreslagit ett okat statsbidrag upp till

900,000 kronor, under det att en, herr Linders, ansett, att det kund.

räcka med det gamla beloppet. .

Om man ser saken ur rent statsfinansiell sparsamhetssynpunkt.
kan det naturligtvis låta säga sig, att hushållningssällskapen ia
reda sig bäst de kunna liksom sa manga andra korporationer har
i vårt land under dessa svåra tider. Men vi hora dock tänka eft
vad detta har för konsekvenser. Fa icke hushållningssällskapen
dessa ökade bidrag, så måste ju sällskapen givetvis draga in pa
sin verksamhet, avskeda en hel del vandringsrättare och eu hel del
konsulenter och inskränka sin verksamhet pa alla möjliga områden
och på alla möjliga sätt. Jag vet icke, om hemxna verkligen
anse, att ett dylikt tillvägagaende ^an bil alltför dyrbart
med hänsyn till den stora uppgift som vart jordbruk i alla fall

har. Hushållningssällskapen ha dock den ^^ LfnlhnTnu iust
och undervisa en stor del av var jordbruksidkandebefolkning, just
i de avseenden, som kanske äro de allra viktigaste

Jag vill därför bedja kammaren lagga märke till, att nar det
o-aller ett anslag sådant som detta, kan det banda, om anslaget
vägras, att detta drager med sig så svåra konsekvenser bådefor
hushållningssällskapen och jordbruket, att kanske mke bl

lätt att bota de revor, som härigenom uppkomma. Detta anslag
på 218,000 kronor, som det nu är fråga om, är val anda dver^°“‘
lU och jag tror knappast, att det finnes någon i1 denna kammare
som icke är fullkomligt ense med mig om att anslaget ar
synnerligen välbehövligt och att pengarna bliva synnerligen val
använda5 Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Jag har icke förmånen
att kunna yttra mig här i egenskap av sakkunnig, men jag

vill dock begagna tillfället att säga nagra ord. , ,

Jag vill då först och främst nämna, att jag ingalunda vill
underkänna den verksamhet, som hushållningssällskapen utföra och.
de svften som de främja. Det finnes emellertid härvidlag ett par
upplysningar, som reservanten lämnat i den vid utskottets betänkande
fogade reservationen, upplysningar som aro av ett visst värde
och som jag skall be att litet närmare fa klargöra vad de egentligen

bfty Reservanten upplyste ju om att lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 30 augusti 1920 hemställt — ja herrarna kunna sjalva låsa vad
de ha skrivit. Den 7 oktober 1920 hade de sakkunniga, och till

Nr 35. 108

Onsdagen den 27 april, e. m.

(Torts.)

W nu,fick veta, även herr Pettersson i Bjälbo, också
hushållnings- Z rf med om det åskande som lantbruksstyrelsen för sin del o-iort
sällskapen. Um det nu skulle vara riktigt, som herr Pettersson i Bjälbo säde''
vfrb 1Set, hushållningssällskapen skulle få lov att inskränka sin
verksamhet Pa flera områden och avskeda personal, om icke utskottets
forska bifolles da fragar jag: var det då icke möjligt att överblicka
dessa förhållanden vid den tid. då vederbörande första gången
gick in med sin framställning? Jag tror det är alldeles riktigt

^V,es,ervanten Påpekar, att ingenting särskilt inträffat sedan dess’
ty det tror .lag* verkligen icke att det har.

“ annaa sak som jag vill göra gällande. Det har
nämnts att det skulle valla vederbörande stora ekonomiska bekym r

förhåll 6^tSkfe ! ?rSlag ^föIles'' Ja^ “diar om ^ detta
ar förhållandet med ett stort antal företag i vårt land i detta nu

Jag vill också fasta herrarnas uppmärksamhet på ytterligare
sak och det ar att herrarna .tyckas anse, att det skall
vara statsutskottet ensamt förbehållet att komma med de besparingar,
som skola goras, medan de andra utskotten icke behöva se så

avSdePfrflSS7te-^''- JaS VlU 1 d,et avseendet säga, att vid behandlingen
1021 P11 “ anslag, som hänfört sig till tilläggsstaten

» eller staten för 1922. har det inträffat inte en gång utan flera
?mffinar V1J Utsfn°ttet sett. kostnadsberäkningar, daterade så långt
tillbaka som den 30 augusti, att vi skrivit till vederbörande och

föSLarh 1 1r+träffat e*t.s,tort Prisfall, var god räkna om edra
r° a£,0cb efter, om n} lcke. kan nöJa er med mindre belopp! Så
bär statsutskottet gjort pa varje punkt, till och med när det gällt
sa små belopp som något hundra kronor.

„ Kaa det då vara rim och reson att här alldeles släppa efter nå

rs^h^ynPUnktfT.? ^err- 1Pettersson i Bjälbo utlät sig på
bil If ’r °f vederbörande icke skulle få någonting, men jag
er att fa påpeka liksom också herr Thorsson gjort, att om reservanternas
förslag bifalla, så få dock hushållningssällskapen utöver
det ordinarie anslaget ett så stort belopp som 682,000 kronor. Vill
man verklig sparsamhet, så får man allt söka tillämpa sparsamheDsynpunkterna
icke bara i statsutskottet utan även i andra utskott.
ag ler att fa hemställa om bifall till reservantens yrkande.

l l?6?. fdrste vice, talmannen H am il ton: Herr talman» Jas

hTt/v-^J d‘ fnrnkterV ST den siste arade falaren lade på frågan
wMi gde lckekuravida det var av behovet påkallat att bevilja
hushållningssällskapen detta anslag, utan sade blott, att statsut ÄäfÄ“

ta alla a"s,as’ ”h äärf“ borie ““ i»rf samhet^nå136^!61"611^11!

? ?jta den siste aktade falarens uppmärksamhet
pa att jordbrukets budget är mycket liten i jämförelse med

de andra departementens och att den i år varit synnerligen anspråks

W SZ* Thrr ?ltradie’ atti han kke kunde bedöm® frågan och

jag forstar att han icke kan det, men jag vill därför också fästa
hans och Övriga talares uppmärksamhet, Slka riktat sig emot am

109 Nr 8T».

Onsdagen den 27 april, e. m.

slaget, på att hushållningssällskapens förnämsta uppgift är att höja
jordbruket, huvudsakligen bland våra småbrukare och söka iorma
dem att bedriva ett intensivt jordbruk, så att de kunna taga upp den sällskapen.
kamp, som är nödvändig i konkurrensen med andra länders jordbruk, (Forte.)
där man såväl i klimatiskt hänseende som med hänsyn till jordbrukets
bonitet har det vida fördelaktigare ställt än vi. Hushållningssällskapen
ha sökt att genom premieringar av småbruk driva upp
ett intensivt eller givande jordbruk och genom att premiera kreatursstammar
sökt förmå smabrukarna att förbättra dessa.. l)e ha
vidare genom att premiera nyodlingar sökt förmå småbrukaren att
bryta Sveriges oodlade mark. De ha därjämte haft en annan uppgift,
nämligen att befordra fiske och skogsskötsel i synnerhet bland de

små brukarna. . .

Jag tror man kan säga, att hushållningssällskapen hunnit ratt
långt i sitt arbete, men skulle man nu avbryta detta arbete, så fruktår
jag, att det kommer att få ett dåligt inflytande på de små jordbruk,
som man nu vill försöka förmå att driva det intensiva jordbruket.
Under förlidet år beviljades ett anslag, men det har visat
sig, att detta anslag på grund av penningvärdets fall och på grund
av ökade avlöningar till dem, som skola sprida kunskaperna i hithörande
ting bland jordbrukarna, icke räckt till. Sällskapen ha
därför måste begära ytterligare medel, och därest riksdagen önskar,
att de skola fortsätta med denna för landet så gagneliga
verksamhet, så måste riksdagen också bevilja medel till dem.

Om riksdagen icke vill det, så betyder det för sällskapens
vidkommande endast att de lägga ned vissa delar av sin verksamhet,
men jag vill fråga de sista ärade talarna, som riktat sig
emot anslaget, om det kan vara lämpligt att just under en tid, då
man vill försöka förmå folk att anstränga sig till det yttersta, draga
in de medel, som ha till uppgift att stödja upplysningsarbetet bland
folket. Jag tror icke det vore klokt, utan ber, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

I detta yttrande instämde herrar Persson i Fritorp, Johanson i
Hörninge och Larsson i Kroken.

Herr N i 1 s s o n i Tånga: Herr talman! Det börjar bli regel att
herr förste vice talmannen skjuter småbrukarna framför sig vid
behandlingen av snart sagt varenda fråga i kammaren, och det börjar
verka väl trivialt. Nu gjorde herr förste vice talmannen sig
skyldig till en oerhörd överdrift. Herr förste vice talmannen talade
om, att hushållningssällskapens verksamhet skulle avbrytas. Inte
tror herr förste vice talmannen själv på en dylik överdrift. Det kan
på sin höjd vara fråga om, att hushållningssällskapen icke kunna ytterligare
utvidga sin verksamhet. Det kan för övrigt i det nuvarande
läget vara välbetänkt, att de icke det göra.

Herr Pettersson i Bjälbo här i denna kammare var icke densamme
som herr Pettersson i Bjälbo inom de sakkunniga. Här säger
herr Pettersson i Bjälbo, att om man lägger de statsfinansiella synpunkterna
på frågan, detta avslag kan motiveras, men det är betänk -

»no

Onsdagen den 27 april, e. m.

^aJuHfn91 !-gt’ menar herr Pettersson- 0011 man kan därmed åstadkomma obotfmshåUnings-
“S® skador. Inom de sakkunniga yttrar herr Pettersson i Bjälbo:
sällskapen. »Da emellertid de sakkunniga inom närmaste tid ämnade framlägga
(Forts.) sitt betänkande med, bland annat, förslag till ett mera definitivt ordnande
av anslagsfrågorna till sällskapen, varigenom deras ekonomiska
ställning före krigstiden syntes kunna i huvudsak återställas,
samt ^ dessutom, med hänsyn till det statsfinansiella läget, största
återhållsamhet måste iakttagas beträffande anvisande av anslag å
tilläggsstat för år 1921, ansåge de sakkunniga sig icke böra för samma
år föreslå höjning av ifrågavarande tillfälliga anslag.» Jag
tycker, att herr Pettersson i Bjälbo var betydligt mera förnuftig då
än han varit i dag.

Nu har det också sagts — det yttrades av herr statsrådet, och
vad jag kan erinra mig understöddes det visst också av herr Johansson
i Uppmälby — att detta anslag hade endast tillfällig karaktär
och kunde sålunda på intet sätt prejudicera eller binda för framtiden.
Nej, det kan hända i och för sig, men om genom detta anslag
ett och annat hushållningssällskap, som har en på det hela taget
dräglig ekonomi, begagnar detta anslag för utvidgning av sin verksamhet,
^ sa kunna vi väl säga, att det prejudicerar, ty då kommer
det att aberopas ett kommande år. då man skall pröva anslagen. Nu
är det .ju en påtaglig överdrift att säga, som här sagts, att hushållningssällskapens
ekonomiska ställning är totalt undergrävd. Skulle
det vara förhållandet, ja, då frågar jag: Tro herrarna att 900,000
kronor kunna rädda hushållningssällskapen, om deras ekonomiska
ställning är undergrävd? Det är uppenbarligen en överdrift man
gör sig skyldig till.

t ^.a,? JVV’ ^err talman, icke något vidare att anföra i denna fråga.
Jag vidhaller mitt yrkande.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman, mina herrar! Jag
ber endast att få fästa uppmärksamheten på, att herr förste vice
^,..II|lar|nen försöker göra gällande, att jag icke anfört något annat
skäl, än att statsutskottet skulle vara det enda utskott som måste
spara Det var så långt ifrån förhållandet, att jag i stället lade
huvudvikten vid mm fråga om vad som inträffat efter den 30 augusti.
Och det svarar herr förste vice talmannen försiktigtvis såvitt
jag kan förstå, rakt ingenting på.

Sedan skall jag be att få veta, om det är så. att alla dessa faror,
som herr förste vice talmannen målat upp, verkligen skola uppkomma,
Hall kammaren följer reservantens mening. I så fall tycker
jag det är något underligt, att lantbruksstyrelsen och sakkunmga,
icke både sa pass blick, voro så pass sakkunniga på området,
att de sago det den 30 augusti respektive den 7 oktober i fjol. Det vill
förefalla mig att man skulle kunna med visst fog ställa så pass störa
anspråk pa dessa bada institutioner, lantbruksstyrelsen och de sakkunmga,
att man med en viss rätt skulle kunna begära, att de skulle
se in i framtiden eu liten smula.

Vad jag dessutom åberopade var. att vi i statsutskottet brukade

in Nr »r>.

Onsdagen den ~7 april, e. m.

ålägga vederbörande all rakna om sinu utgiftsstater, lör den lik11/ slidan Ull
delse de voro uträknade, då priserna stodo på toppunkten. Jag Ilek huHhAaninql._
ej heller något svar på frågan hur man förfarit i det fallet. Jag sällskapen.
vidhåller sålunda, att det väsentliga av vad jag sagt står fullstån- (Korta.)
digt obemött.

Sedan får jag fråga, om det ändå inte i detta sammanhang ar
ganska klokt att undvika tala om premieringar. Jag tror att det
skulle vara ett mycket nöjsamt kapitel att gå in på. För mig har
elakt folk berättat, att kostnaderna för resorna till premieringsmötena
ibland gå till bra mycket mer än de belopp, man utdelar i premier.
Det förefaller mig önskvärt om något enklare och framför allt
billigare system härvidlag kunde utiinnas än som hittills praktiserats.
Jag har ingen egen erfarenhet om detta, och jag har bara velat
referera vad som sagts mig av personer som sett sadana saker ibland
på ganska nära håll.

Sedan vill jag säga, då herr förste vice talmannen hotar med,

»att hushållningssällskapen gör det ingenting, de lägga ned verksamheten»
: Ja, då faller det återigen på lantbruksstyrelsen och de
sakkunniga, som ej gjort sig underrättade om den saken vid den tidpunkt,
då de avgåvo sina första yttranden i denna angelägenhet.

Jag har, herr talman, ingen anledning att frångå mitt yrkande.

Herr Hermelin: Herr talman! Som herrarna finna, är diskussionen
nu inne på ett helt annat område, än den varit nästan hela
dagen förut och även under gårdagen. Den har nu kommit in på ett
mammonistiskt plan! Det gäller här att uppfylla ekonomiska förbindelser!
Ekonomiska förbindelser för hushållningssällskapen, där även
staten står såsom medansvarig. Den ärade reservanten herr Nilsson i
Tånga, har framhävt sparsamhetssynpunkten såsom den förnämsta,
därvid understödd av en ärad ledamot av statsutskottet, sa även framför
allt av herr Thorsson. Ja, mina herrar, även jag är en sparsanihetsvän
— det måste en jordbrukare vara — och jag vill taga den
största hänsyn till sparsamhetssynpunkterna.. Men för herr Nilsson
i Tånga har i själva verket denna synpunkt icke till en början vant
den primära. När han skrev sin reservation till utskottets utlåtande,
då var för honom det primära, att efter det^de utsedda sakkunniga
för hushållningsskapens omorganisation någon gång i^ augusti
avgivit sitt första utlåtande, det icke skulle ha inträtt nagra
förändrade förhållanden, som skulle kunna motivera anslagets höjning.
Detta har nu ytterligare understrukits av herr Thorsson, och
i herr Andersons i Råstock anförande låg den egentliga tyngdpunkten
därpå.

Jag vill, innan jag går vidare, konstatera, att den ärade reservanten,
tidigare chef för jordbruksdepartementet, varmt har framhållit
hushållningssällskapens verksamhet. Jag erinrar om detta med
anledning av ett yttrande, som fälldes av herr Thorsson.^ Herr Thorsson
säde, att det framkommit grava anmärkningar angående hushållningssällskapens
verksamhet. Herr Thorsson bör ju därvidlag kunna
känna sig något lugnad, dels av uttalandet från herr Nilsson i Tånga

Nr 35. 112

Onsdagen den 27 april, e. m.

Mg», som sedermera in hushållnings-

glts av de sakkunniga for Hushållningssällskapens omorganisasållslcapen.
tion. 6

(Forts.! Och så kommer jag då till de förändrade förhållandena Det har

CTstilgejatrtrorhertFar? ^ntratt forändrade förhållanden sedan i aufinérn
om 8 * ; ^ .det. vaf nfgon gång 1 oktober de sakkunniga

fingo en ny remiss från jordbruksdepartementet, och då uttalade de

sällskauTrabbt? rafke1nsl^aPerTvisai att nästan alla hushållningssällskap
drabbats av förluster. Ja, mina herrar, dessa förluster unn

komna just pa grund av uppfyllandet av de ekonomiska förbindelse?,
na, maste naturligtvis tackas antingen därigenom, att hushållningssällskapen
taga av sina kapital eller därigenom, att de gå lånevägfn så
m vi nu ock hort, att manga hushållningssällskap måst göra Inom

SbÄT''l!a.䔫''represent.ide D™a”
a bete har nu pagatt ett par ars tid, och det ser ut, som om det skulle

lkig“am färfia+Till aVeDf detta åu °iCh att resultatet skall kunna före''Sri
lo ro naStf arS,or11^fdag- De ha emellertid, åtminstone
ö d Su, framhallit. att det är tillräckligt påvisat att

alla hushållningssällskap av kristiden fått sin ekonomiska ställning
försvagad, i vissa fall alldeles undergrävd, och att därför en tillfällig

£Ä«s fffÄ 1

Z “f av,df" " ““iÄtSTb°:

Kung! M?bt ha^fllf^ “4lg b°rj ?tann^ Vid sistnamn^a belopp,
rvungi. maj.t bär alltså gatt en medelväg, har gått lägre än dP sak

ÄÄk irfralla anira fc tafflaSÄ

5 k, T- Jag tror> mina herrar, att vi, om vi vilia att
ushallningssallskapen och staten med dem skola fylla sina förbindelser,
hora biträda utskottets förslag. Och märk mina tiar j ,
ar bara fråga om tilläggsstaten för 1Q91 Ta -ii • ina kerrar>0 det

? T1rynssttmme se med utskottets föreliggande förslag

Onsdngen den 27 april, e. m.

113 Nr 36.

för litet, tyckte vi att det cj var mycket skäl att ställa till en mera
ingående undersökning för att få konstaterat, huruvida det vore möj- hushållnings.
ligt att hushållningssällskapen skulle kunna draga sig fram med det sällskapen.
anslaget. Det var för övrigt ganska hopplöst att komma med någon- (Forts.)
ting sådant, när lantbruksstyrelsen redan fattat position. I år emellertid
gjorde vi en ingående undersökning. Vi infordrade räkenskaperna
från samtliga hushållningssällskap. Vi fingo därigenom en
mycket klar och ingående inblick i hela situationen. Vi ansågo oss
då icke stå till svars med annat än att förorda det högre anslaget.

Herr Anderson i Råstock förebrådde oss, att vi ej redan förra
året kunde se in i framtiden, så att vi redan då hade kunnat
komma med begäran om ökat anslag. Ja, det är inte så
lätt att se in i framtiden. Det tror jag varken han eller någon annan
kan göra i en större utsträckning. Men så mycket kunde vi redan
se då, att det gick på tok för sällskapen, och att en stor del av sällskapen
redan då hade sin ekonomi undergrävd. I år är det naturligtvis
värre, och med varje år som går blir det värre och värre.

Man kan ju anlägga hänsynslös s p ansa m h ets sy n p u n k t på detta
och säga: ni få helt enkelt reda er med det anslag som ni få, och ni
få sedan rätta munnen efter matsäcken. Men, som jag sade nyss, vi få
taga konsekvenserna. Konsekvenserna bli naturligtvis, att sällskapen
få i stor utsträckning inskränka på sin verksamhet. De få avskeda
eu hel del personal, det är alltihop. Det kan emellertid verkligen
ifrågasättas, huruvida icke detta är en missriktad sparsamhet, och
huruvida icke de statsutskottssparsam^ietssynpunkter, som en hel del
av herrarna tyckas vilja anlägga i dag, draga med sig i alla fall konsekvenser,
som kunna vara rätt betänkliga.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på bifall till det av herr Nilsson i Tånga under överläggningen
framställda yrkandet; och fann herr talmannen den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Då votering emellertid
begärdes, blev nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller det yrkande, som under
överläggningen angående jordbruksutskottets förevarande utlåtande
nr 37 framställts av herr Nilsson i Tånga, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets hemställan i berörda
utlåtande.

Voteringen utvisade 85 ja, men 88 nej, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

Andra hammarens protokoll 1921. Nr 85.

8

Nr 35. 114

Unsdagen den 27 april, e. m.

§ 5.

Ar^. arvode åt Vid härpå skedd föredragning av jordbruksutskottets utlåtande,
Jåfstatens™ nr ^ i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt arreproduUions-
vode åt föreståndaren för statens reproduktionsanstalt anförde:
anstalt.

Herr Nilssoni Landeryd: Det nu föredragna utskottsutlåtandet
avser en reglering av arvodet för föreståndaren för statens reproduktionsanstalt.
Detta arvode bestämdes 1920 till 10,000 kronor, och
beloppet motiverades därmed, att arvodet borde vara något högre än
för byråchef, vilkens avlöning då uppgick till 8,100 kronor jämte tillfällig
löneförbättring. Sedan dess ha ju lönerna för byråcheferna
reglerats, så att slutlönen numera uppgår till nära 12,000 kronor.
Nu föreslås här, att denne föreståndares arvode skulle höjas till
12,300 kronor. För min del anser jag, att arvodet borde bestämmas
i likhet med byråchefernas, och jag skulle mycket väl kunna göra ett
yrkande här i den riktningen. Men det är ett annat uttalande, som
utskottet gjort, som jag anser icke bör stå kvar i den form det fått,
nämligen när utskottet tillstyrkt vad Kungl. Maj:t föreslagit rörande
ett kvinnligt biträde samt assistenten och faktorn vid anstalten.
De båda sistnämnda ha nu 4,000 kronor vardera och det kvinnliga
biträdet 2,400 kronor. Nu har emellertid statskontoret i ett
yttrande beträffande denna sak förordat, att de två förstnämnda
tjänstemännen skulle komma upp i lönegrad B: 12, d. v. s. få en begynnelselön
av 6,048 kronor och en slutlön av 7,212 kronor, och att
det kvinnliga biträdet skulle komma upp i lönegrad C: 5, vilket ju
innebär en mycket väsentlig förhöjning av hennes lön. Dessa belopp
anser jag vara alldeles för högt tilltagna, och då nu utskottet
tillstyrkt vad Kungl. Maj:t föreslagit, skulle härav följa, att även
dessa löner skulle bestämmas till de belopp, som äro framlagda i den
kungl. propositionen.

Jag ber på grund av detta, herr talman, att få yrka, att ärendet
återremitteras till jordbruksutskottet. Detta yrkande har framställts
i första kammaren, och första kammaren har beslutat i enlighet
med detsamma.

Herr Johanssoni Uppmälby: Herr talman! Då här framkommit
ett återremissyrkande och första kammaren redan beslutat
återremittera detta ärende, ha vi från utskottets sida ingenting att
erinra mot, att ärendet återremitteras. Jag ber att få instämma i
återremissyrkandet.

Vidare yttrades ej. Kammaren beslöt att återförvisa ifrågavarande
ärende till utskottet för ny behandling.

§ 6.

Föredrogos vart efter annat jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 39, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående täc -

Onsdagen den 27 april, c. m. 115

kande av brist i meteorologiska centralanstaltens räkenskaper för år
1918;

nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
till domänfonden för utgifter för återuppbyggande av den
nedbrunna föreståndarbostaden vid Ombergs skogsskola;

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstöd
för sillfiskeförsök vid Island;

nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
förhöjning under år 1921 av statsunderstödet till vissa centralkassor
för jordbrukskredit;

nr 43, i anledning av Ivungl. Maj:ts proposition angående utbyte
av mark mellan kronan och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag; nr

44, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från
sådana egendomar; och

nr 45, i anledning av väckt motion om användande av visst belopp
utav krigsförsäkringskommissionens överskottsmedel till avsättning
av en fond för främjande av försäkring utav fiskares båtar och
redskap.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 7-

Härefter förekom till behandling andra kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 8, i anledning av dels motion i fråga
om vissa ändringar i kungörelsen angående boställsordning för lärarpersonalen
vid folk- och småskolor, dels motion angående suspendering
tillsvidare i viss mån av gällande föreskrifter om kommuners
byggnadsskyldighet för folkskoleväsendets behov.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 142, hade herr Sehlin
hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Haj:t anhålla
om sådan ändring i bostäHsordningen för personalen vid folkoch
småskolor den 18 september 1918, att tjänstebostad för folk- eller
småskollärarinnor skulle kunna förläggas över skollokal, att bostad
för folkskollärare om 3 rum och kök skulle kunna inrymmas i skolhus
avsett för endast en läraravdelning, att den tid, inom vilken avoch
tillträdessyn skulle äga rum, utsträcktes till 4 månader, samt att
Kungl. Maj:t för övrigt måtte vidtaga de ändringar, som med anledning
härav kunde visa sig vara behövliga i denna förordning.

Vidare hade i en likaledes inom andra kammaren väckt motion,
nr 225, herr Johansson i Brånalt föreslagit, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte
vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma, att författningarnas föreskrifter
om kommunernas byggnadsskyldighet för folkskoleväsendets
ändamål tillsvidare på det sätt suspenderades och tillämpades, att dylik
byggnadsskyldighet kunde åläggas kommun eller skoldistrikt en -

Nr 35.

Ang. boställsordning
för
lärarpersonalen
vid folk -och småskolor
in. m.

Nr Bo. 116

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. bostalls- däst i fråga om sådant byggnadsföretag, vars utförande vore ound°lärarperso-
gängligt nödvändigt för undervisningens upprätthållande i dess hitnalen
vid folk- tillsvarande omfattning.

m. m. Andra kammarens första tillfälliga utskott, som till behandling

(Ports.) i ett sammanhang förehaft ovanberörda motioner, hemställde,

1) att andra kammaren måtte för sin del bifalla herr Sehlins
ovanberörda motion; samt

2) att herr Johanssons i Brånalt motion icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda. ,

Punkten 1).

Utskottets hemställan bifölls; och skulle jämlikt § 63 riksdagsordningen
detta beslut genom utdrag av protokollet delgivas första
kammaren.

Härpå föredrogs punkten 2); och yttrade därvid

Herr Johansson i Brånalt! Herr talman, mina herrar! Grenom
ett bifall till den av herr Sehlin väckta motionen har i ringa
grad även det önskemål, som jag i min motion framhållit, blivit beaktat.
Men jag säger och har anledning säga, att den blivit det endast
i mycket ringa grad. Avsikten med min motion var att försöka
få ned de stora utgifter, som kommunerna, särskilt landskommunerna,
på mångfaldiga ställen inom vårt land fått vidkännas med
anledning av de av skolinspektörerna eller skolöverstyrelsen ålagda
nybyggnaderna och _ ombyggnaderna av såväl skolhus som lärarebostäder
och som varit så betungande, att de med all sannolikhet komma
att en lång följd av år ha mycket beklagliga följder med sig. Genom
bifall till herr Sehlins motion har en liten lindring ernåtts i dessa
utgifter för en del kommuner, där ombyggnader kunna ske och inredningar
av bostäder kunna verkställas i redan befintliga hus. Men
jag beklagar, att icke utskottsledamöterna ha haft den kännedom
som jag har om de av mig här förut omnämnda förhållandena, om de
kolossala utgifter, många kommuner fått vidkännas för omnämnda
ändamål. Jag har, innan jag väckte motionen, förra året och även
föregående år från olika delar av landet hört, vilken stor missstämning
som råder till följd av de utgifter, kommunerna för detta ändamål
fått vidkännas. Och det gör icke, mina herrar, skolorna och
skolväsendet populärt, när till följd av dessa stora och dryga kostnader
kommunerna åläggas sådana utgifter, att därigenom deras ekonomi
äventyras.

Utskottet har ju kommit med en liten motivering för sitt avstyrkande
av min motion, men det enda, som jag anser varit för utskottet
vägande, är att det anser, att om en suspendering i enlighet med min
begäran^ hade ägt rum, så skulle det under de närmaste åren härefter,
då andra förhållanden inträtt, bli en så betungande ökning
i just dessa om- och tillbyggnader av skolor och lärarbostäder, att det

Outslagen den 27 april, e. in.

117 Nr 85.

(Korta.;

skulle medföra dryga utgifter och även vår skolundervisningsverksamliet
därigenom äventyras. Det är någonting, som jag icke kan picus ga i^rarperso.
in nå att denna äventyras, men det är givet, att undervisningen icke nalen vidjolkkan
bli sa tillfredsställande i dessa gamla lokaler, som man både och småskolor
rättighet att vänta. Men jag är fullt och fast förvissad om, att om
vi väga den undervisning och det resultat, som vara skolor astadkomma
med de dryga kostnaderna för dessa ändamål, saval da det
gäller lärarlöner som bostäder, och vad undervisningen medför, da
det gäller allmän folkbildning, emot de frukter, som för 50 ar sedan
kunde skönjas, att undervisningen gav åt det svenska folket, da ka
vi icke på långt när fått den valuta för de utgifter, vart .svenska
folk fått vidkännas för skolväsendet. Om en inskränkning i nybyggnadsverksamheten
hade kunnat ske, så är jag för min del övertygad
om, att det skulle varit till gagn för ekonomien och för den fortsatta
förståelsen för undervisningen och för folkbildningen, som även är
erforderlig för att den rätt skall kunna fylla sin uppgift. .

Det har sagts här, att det angrepp, som jag i mm motion har
gjort, innebär orättvisa överdrifter, då jag påstått, att folkskoleinspektörerna
ha tillskansat sig en större rätt, än som egentligen tillkommer
dem. Efter de uttalanden, överstyrelsen gjort, far jag erkänna,
att jag gjort mig skyldig till någon överdrift. Men jag hade
för min del trott och många med mig, att skolinspektörerna både
överskridit den verkliga befogenhet de fått. Men då så icke är förhållandet,
utan skolöverstyrelsen har detta på sitt samvete, så är
det nog inga andra åtgöranden att vidtaga än att försöka inskränka
den befogenhet, som riksdagen i detta fall lag! i skolöverstyrelsens
händer. Det är väl icke meningen vare sig inom regeringen eller
inom riksdagen, att de byggnader, som vi inom kommunerna nödgas
uppföra i antytt syfte, skola bli så betungande, att de äventyra de
ekonomiska förhållandena. Ty hurudant skall det da bli i fortsättningen?
Det torde var och en komma under fund med. Skolöverstyrelsen
har sagt i sitt utlåtande angående min motion, att under
våren 1919, då statens folkskoleinspektörer voro samlade till möte,
hade överstyrelsen anbefallt inspektörerna att iakttaga, nödig varsamhet.
Men denna nödiga varsamhet har åtminstone icke jag för
min del på något håll kunnat skönja. Därför anser jag, att för att
i framtiden få till stånd det förtroende för skolväsendet, som är erforderligt
för att skolundervisningen skall ha den nytta, som därmed
avses, är det nödvändigt, att sparsamhet med avseende å byggnader
iakttages.

Jag har styrkts av vad jag i början av mitt anförande, yttrade
genom tjogtals brev, som kommit mig till hända från åtskilliga ställen
i vårt land. Jag vill icke uppläsa dem, för att icke betunga kammarens
protokoll, men jag har fått mångfaldiga brev, där man uttalat.
att kommunalskatterna i många kommuner ha ökats till det
dubbla på grund av de kostnader, vederbörande kommuner fått vidkännas
till följd av de nybyggnader av skolhus och lärarbostäder, som
dessa kommuner fått vidtaga. Vad detta kommer att ha för följder,
torde litet var bli i tillfälle att komma under fund med.

Nr 35. 118

Onsdagen den 27 april, e. ni.

A^dJ^får'' v Jas.beklagar, som jag nämnde, att utskottsledamöterna icke ha
lärarperso- lönnenande tillräcklig kännedom om verkningarna av de

valen vid folk- sista arens skolbyggnadsväsen, ty då tror jag, att de också i viss
och småskolor man skulle haft förståelse för det syftemål, som jag med min mo fFortei

tl0n snö 1, uppnå. Trots att jag icke har vidare hopp om att kamma ''

ren skall beakta dessa syftemål, uraktlåter jag icke att yrka bifall

till min motion, på samma gång som jag yrkar avslag å utskottets
hemställan.

Herr Olsson i Mora: Herr talman! Jag beklagar, att
jag på grund av förkylning icke har samma röstresurser som den
ärade motionären. Jag måste redan på den grunden fatta mig

kork och jag hoppas, att mångordighet icke heller skall vara be”
hövlig.

.Som herrarna lagt märke till, har motionären i sin motion
uttalat, att ^endast en utväg nu återstode för att komma ur de ekonomiska
svårigheter, som kommunerna iråkat på grund av depressionstiden,
nämligen den att tillsvidare uppskjuta alla byggnadsföretag
för folkskoleväsendet, vilka icke äro oundgängligen nödvändiga
för undervisningens upprätthållande i dess hittillsvarande
omfattning. Jag vill hoppas, att herrarna vid övervägande av detta
förslag skola instämma i följande uttalande av utskottet: »Ett beträdande
av denna väg skulle nämligen ej blott kunna bli hinderlig!
för varje än så naturlig och behövlig utveckling på folkskoleundervisnmgens
område. Förslaget skulle också för en lättnad i
dagens omsorger leda till en fördubbling av morgondagens. Byggnadsbeboven
skulle säkerligen inom kort, liksom efter krigsåren,
med ökad styrka framträda pa nytt och då genom sin anhopnin°''
kännas än mer betungande.» Motionären har icke ens försökt, än
mindre, lyckats gendriva dessa utskottets skäl.

Då nu motionären erkänt, att han i sin motion gjort sig skyldig
till en orättvis överdrift, när han påstått, att flertalet av landets
folkskoleinspektörer skulle ha tillägnat sig en makt att tvinga
kommunerna utöver vad som vore lämpligt eller möjligt att bära,
så har jag i den delen ingenting att tillägga.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

"Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna propositioner
dels pa bifall till utskottets hemställan i förevarande punkt, dels
ock på anslag därå samt bifall i stället till den i ämnet väckta motionen
blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

§ 8.

An9ceZal *'' i Därnäst 1 ordningen var å föredragningslistan upptaget andra
laboratorium, “mmarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 9. om skrivelse
tifi Kung!. Maj :t med viss framställning angående ett tillämna! s. k.
centrallaboratorium.

119 Nr 35.

Onsdagen den 27 april, e. in.

I en inom andra kammaren väckt och till dess andra till fall na
utskott hänvisad motion, nr 137, hade herr Lindman m. fl. hem sta t,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vidare å tgärd
för det iillärnade så kallade centrallaboratoriets bringande till
fullbordan ej måtte av Kungl. Maj:t vidtagas, med mindre riksdagen
bcretts tillfälle att avgiva yttrande i frågan,

Avg. ett s. k.

central laboratorium.

(Korta.)

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.

Reservation hade likväl avgivits av herrar Fast, Hellberg och
Olsson i Labbemåla, vilka ansett, att utskottets motivering bort hava
annan i reservationen angiven lydelse.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag är

väl underkunnig om, att kammarens ledamöter efter den väldiga
debatt, som nu varit, skulle helst se, att plenum avslutades så
snart som möjligt, men den fråga som beröres i den motion, som
nu bragts under kammarens omprövning, är ända av den för
svenska folket allvarliga betydelse, att jag anser mig vara förpliktad
att taga kammarens tid i anspråk för att något klargöra,
huru det verkliga förhållandet efter min uppfattning är på apoteksväsendets
område. Jag vill icke så mycket gå in på vare. sig den
motion, som är avgiven, eller utskottets betänkande, utan .lag skall
övergå till det spörsmål, som ligger bakom motionen, nämligen den
åtgärd, som i motionen klandrats. .

Vårt svenska apoteksväsen är i stort sett ordnat enligt bestämmelser,
som äro utfärdade på 1600-talet. De kungörelser och
privilegieformer, som då bestämdes, ha ju ända tills pa senare tid
varit tillämpliga i vårt land. 1873 utfärdade emellertid Kungl.
Maj:t en kungörelse, vari det bestämdes, att de reella apoteksrättigheterna
skulle upphöra eller att försäljningen av apotek skulle upphöra
med utgången av år 1920. ...

Från och med ingången av detta år är staten fri och olorhindrad
att ordna apoteksväsendet på det sätt, , staten finner _ för
ändamålet mest lämpligt. Jag skall da be att först fa säga nagra

få ord angående den saken. . .. ,

Yi ha nu haft i vårt land först reella apoteksprivilegier och sedan
personliga apoteksprivilegier. Det ^ är de som nu tillämpas.
Dessa nuvarande apoteksprivilegier äro sa beskaffade, att eu legitimerad
apotekare får övertaga försäljningen av mediciner på ett apotek
under viss tid. Privilegiet utgår antingen med hans död eller nar
han blir pensionsmässig, d. v. s. när han fyllt 67 ar. 1 allt fall
har den regering, som jag tillhörde, ändrat privilegiebestämmelserna
så, att man tillagt ett nytt villkor, vari det utsäges, att
den som får privilegium skall vara underkastad vad Kungl.. Ma.i:t
framdeles kan komma att föreskriva beträffande privilegiets avstående
eller sättet för dess utövande. Således är man oförhindrad

Nr 3 5. 120

Onsdagen den 27 april, e. m.

An9cen!rat *'' att när som hel,st “föra ny» grunder för apoteksväsendet. Huru
laboratorium. f|e®sa nya grunder komma att gestalta sig, kan man icke säga i
(Forte.) dag. Vi hava haft en kommitté som arbetade under en följd av
ar .°m ^ fra?P ett förslaS> som i stort sett bibehåller nuvarande
törhallanden. Jag kan dock icke för min del tänka mig att den
nuvarande apoteksorganisationen lämpligen bör bibehållas, men vad
man bör sätta i stället är jag icke på det klara med. Det kräves
alldeles säkert förnyad utredning. Jag kan mycket väl tänka mig
en framtida organisation av apoteksväsendet med monopolisering
av importen, partihandeln och fabrikationen av läkemedel men med
personligt privilegierade apotek. Jag kan också tänka mig fullständig
stats drift. Men det kan också diskuteras ett fritt apoteksväsende.
Dessa spörsmål äro nu icke aktuella för dagen, utan vad
som är aktuellt för dagen är, att det snarast möjligt genomföres
sadana förhållanden, att den utplundring — jag säger rent ut
utplundring — som nu oftast sker av allmänheten, kan mildras.
Det ar nog så, att de flesta medborgare icke hava riktigt klart
tor sig, huru medicinstadgans bestämmelser äro avfattade eller huru
medicinen taxeras pa vara apotek eller huru det hela är organiserat
och ordnat. Det har ju vant en mycket livlig strid, huruvida den
åtgärd, som den regering jag tillhörde vidtog, då den på min föredragning
gick in pa att det skulle sättas i gång ett centrallaboratorium,
var i och. för sig riktig, och vidare huruvida den åtgäruen
i och för _ sig var laglig. Beträffande lagligheten lärer det
val icke precis i kväll vara anledning att upptaga en diskussion,
utan jag skall i stället övergå till att tala om lämpligheten och
anledningen, varför det är nödvändigt, att åtgärder vidtagas för
astadkommande av ett centrallaboratorium eller för att få en bättre
organisation av partihandeln och fabrikationen av läkemedel i vårt
land.

Nu får man säga vad man vill om den 1913 genomförda apoteksvarustadgan.
Det har ju framhållits i tidningspressen och hävdats
pa olika håll att enligt denna stadga är det fritt att tillverka
apoteksvaror för vem som helst som fyller den i stadgan fastställda
kompetensen. Skulle den uppfattningen vara riktig, så skulle emellertid
därav följa att varje apoteksinnehavare skulle vara både berättigad
och kanhända till och med i viss mån skyldig att köpa sina
varor hos sådana fabrikanter. Emellertid har en sådan tolkning icke
tillämpats och tillämpas icke i dag. utan det är fortfarande så att
apotekarna ha,va privilegium på att själva tillverka den medicin
de skola försälja, Åtminstone är taxans pris beräknad efter sådan
hemmaberedmng. Och är det så, att de köpa varorna färdiga, så
ar det i strid med de bestämmelser, som äro därom utfärdade. Bestämmelsen
i 1901 års kungörelse har varit mycket diskuterad, men
medicinalstyrelsen anser den fortfarande vara gällande. Den lyder
sålunda: »Apotekare är visserligen medgivet att efter gottfinnande

antingen själv bereda eller genom köp anskaffa sådana farmacevtiska
och kemiska preparat, vid vilka i farmakopén äro anförda
endast de egenskaper, som utmärka deras behövliga beskaffenhet

Onsdagen den 27 april) c. m.

121 Är »5.

och för vilken apotekaren alltid är ansvarig; men däremot skola Aweu*. k.
alla beredningar, för vilka beredningsmetoden linnés ores riven Ja6oratorium>
och vilkas pris även med hänsyn härtill beräknas, a apoteken iram- (Fofts}
ställas. Skulle tvingande omständigheter hava föranlett aven sådan
berednings inköpande, bör därför i dylikt undantagsfall med rakning
eller faktura kunna styrkas, att inköpet skett från annat
apotek, som har att ställa sig svenska farmakopé^ föreskrifter till
efterrättelse.» Beträffande denna bestämmelse „ anse apotekarna
själva den fortfarande gälla. Det säges därom sa sent som den
maj 1920 i apotekarsocietetens cirkulär till landets apotekare, »att
det är en var apotekares ovillkorliga skyldighet att _ själv bereda
alla de preparat, för vilka beredningsföresknfter intagits i gällande
farmakopé», och vidare säges i ett tidigare utsänt cirkulär angående
samma angelägenhet, »att dessa skyldigheter äro sa mycket mera
påtagliga som medicinaltaxans pris på preparanda vore beräkna
enligt laboratorietaxans grunder och sålunda förutsatte hemmaberedning».
Således ha både medicinalstyrelsen och apotekarna, ja,
även droghandlarna ända till i fjol höst, då det blev diskussion om
monopol eller icke-monopol beträffande fabrikationen av läkemedel,
haft den uppfattningen, att enligt då gällande föreskrifter vore
det apotekarnas skyldighet att själva bereda, de preparanda, som i
farmakopén äro upptagna för hemmaberedning. Detta star naturligtvis
i strid med den uppfattning, som säger, att 1913 ars apoteksvarustadga
har frigivit tillverkningen av läkemedel.

Nu skall jag gå över till medicinalstadgan och se, hurudan den
är. Stadgan är uppgjord efter de bestämmelser, som jag nu nämnt.

Den går ut från att apotekarna själva skola tillverka sina preparanda.
Medicinaltaxan skiljer på två olika slags varor, dels preparat
och droger, som köpas färdiga, (emenda) dels sådana som skola beredas
å apoteken (preparanda). Enligt de fastställda grunderna för
medicinaltaxan äger en apotekare rätt att, när han inköpt färdiga
varor, lägga på vissa procent, som skola utgöra hans vinst. lian
får sålunda till inköpspriset lägga en viss procent för assurans, 7 o
öre per kg. för frakt eller 30 öre, om det är fråga om mindre än ett
kg. Det belopp, som då uppstår, skall ökas med 100 procent och
på det sättet får man utförsäljningspriset för varan. Detta, gäller,
när apotekaren köper färdiga varor, men när priset skall beräknas a
preparanda som han skall själv bereda är detta mycket mera omständligt.
Till inköpskostnaden för drogerna lägges, om drogen
t. ex. är en rot som skall pulveriseras, kostnad för förmalning
in. in., sä att man på det sättet kommer fram till priset på, den färdiga
varan. När man vid uppgörande av medicinaltaxan gatt ut ifrån,
att apotekaren själv skall tillverka farmakopé^ preparanda, kan
det icke gå an medgiva, att han har rätt köpa varan färdigberedd.

Men detta lärer nu ske i stor utsträckning.

Jag skall taga några exempel. Jag skulle kunna taga en mångfald
exempel för att i detalj visa,, hur taxan verkar, men jag skall
blott taga några exempel för att icke trötta kammaren. Nu maste
var och en säga sig, att det är oförnuftigt att tvinga apotekarna

Nr 35. 122

Onsdagen den 27 april, e. m.

AZnLt *'' vissa var?r men priset skall naturligtvis då icke

laboratorium, heller beraknas etter hemmaberedningskostnaderna.

(Forte.) . Det är mycket egendomligt att se, hur medicinaltaxan är uppgjord.
Jag kärn med. bästa vilja i världen icke förklara en del
poster i den. Det måste från medicinalstyrelsens sida ske en ordentlig
räfst med avseende på taxepolitiken i vårt land. Det kan
icke bestridas att. apotekarna i viss mån laborera med bestämmande
av dessa taxor själva. Beträffande priset på inköpt färdig vara
föreskriver författningen, att till inköpspriset skall läggas fraktkostnad
med 75 ore för kg. och den sålunda uppkomna summan
okas med 100 procent På det sättet får man utförsäljningspriset,
forsavitt det icke ar fråga om småpartier då priset beräknas ännu
högre. Men hur .gar det till vid prisberäkningen? Jo, apotekarsocieteten
sätter till två apotekare, som med ledning av någon priskurant
gorå upp en taxa, som delas ut till landets apotekare och
som galler för viss tid i regel ett halvår i taget. Denna taxa följa apotekarna,
når de försälja medicin. Det är föreskrivet i förordningen
att apotekarnas inköpspris skall beräknas efter en priskurant’
som ar utgiven av någon grosshandlare, som brukar försälja varor
till apotekarna. Därav följer naturligtvis, att om det är flera grosshandlare
inom denna bransch, så beräkna apotekarna naturligtvis
det pris, som är det allra högsta. Men även om så sker, är det
fullständigt ofattligt för mig, hur man kan komma upp till sådana
priser i medicinaltaxan som man gör. Jag har här den sista me-''
dicmaltaxan, som gäller från den 1 januari i år, och jag skall taga
nagra små stickprov för att visa, hur den är uppgjord.

Jag tager en medicin som acetylsalicylsyra. Det är en vara,
som saljes i jämförelsevis stora mängder till allmänheten. Det är
en apoteksvara, men icke recepturvara. Enligt stadgan är priset
21 kronor per kg. i löst vikt, när det är fråga om försäljning av 100
gram eller därutöver, d. v. s. detta är partipriset. Gäller det däremot
mindre än 100 gram men mer än 6 gram, så är priset 2,5 öre
Pd gram. Men lat oss hålla oss till partipriset, som är 21 kronor
per kg.. Hur man kan komma till detta pris, kan jag icke förstå.
Den priskurant, som gällde för december månad i fjol går ut ifrån
eitPonc f 6 kronor,per kg. Priset hos svenska droghandlare var
alltså 6 kronor per kg. Om jag sedan lägger till 75 öre i frakt
och fördubblar med 100 procent, kommer jag till 13:50 Men hur
man sedan kommer fram till det bestämda priset begriper jag icke.
Det blir ju ett överpris på icke mindre än 7: 50.

Jag skall taga ett annat exempel, acetylsalicylsyretabletter. I
taxan äro 20 halvgramstabletter upptagna till kronor 1: 20. Yad
kosta nu dessa tabletter i inköp? Jag bär sett eu priskurant från
Astrea. Dessa tabletter kostade hos denna firma 40 öre i november
månad alltså före taxans uppgörande. Lägger lag på frakt
och fördubblar med 100 procent, så kan det ändå icke bliva mer
an mellan 80 och 90 öre. Men Astreas pris var högt. Priset i
Tyskland var samtidigt endast 18 öre. Apotekarna hava nog i
allmänhet icke köpt av Astrea utan från Tyskland och måhända

Onsdagen den 27 april, e. in.

Nr 35.

123

bni alt så lågt pris som 18 öre för 20 tabletter, och så fa de laga k

i : 20. .Tåg skall taga ännu ett exempel, där det medgivna för- laboratorium.
säljningspriset på den färdiga varan uppgår till kronor 46: 50 för (rorta.,

1,000 stycken, men enligt en priskurant kostar 9 kronor i inköp.

Lägger man på 75 öre per kg. för frakt och fördubblar med 100
procent, så gör det 19: 50 för 1,000 stycken, men enligt taxan
var priset 46: 50. Det iblir en ytterligare förhöjning med mer än
100 procent, sedan man först lagt på de medgivna 100 procenten,
alltså en förtjänst på omkring 400 procent. Jag förstår icke, hur
man kan komma upp till ett sådant försäljningspris.

Jag går tillbaka till den pulveriserade acetylsalicylsyran för
att ytterligare visa, hur apotekarna gå tillväga. Enligt stadgan
är utförsäljningspriset 21 kronor per kg., men det faktiska inköpspriset
har varit 6 kronor. Det har en tid varit nere i 4 kronor,
men i december var priset 6 kronor per kg. Nu tillkommer en uppvägningsavgift
av 5 öre per pulver. Jag vill berätta, hur vissa apotekare
i Stockholm gå tillväga vid uppvägningen. Jag har fått
uppgiften från flera håll. De låta icke väga upp pulvren på apoteken,
utan de lämna ut detta arbete till kvinnor, som i hemmen
utföra arbetet. Enligt taxan får apotekaren 50 kronor, för att
han väger upp 1,000 pulver, men dessa kvinnor betalas med 3
kronor per 1,000 pulver. Ja, apotekaren har naturligtvis också
kostnader för papper till omslag, men detta torde väl icke uppgå
till mer än 10 kronor för 1,000 pulver. Jag undrar, om det var
meningen, när taxebestämmelserna uppgjordes, att de skulle få
ordna med uppvägningen på det sättet.

Jag skall taga ett enda exempel till. Det gäller veronaltabletter.
De kostade i december i fjol 75 öre för 10 stycken halvgramstäbletter,
men de äro upptagna till kronor 3: 05. Om jag också
lägger på 30 öre i frakt för 10 tabletter, sa kan. jag ända icke komma
upp till mer än 2: 10. . .

Nu kan man ju säga, att denna prissättning är ingenting att
bråka om, men det är ju så, att den svenska allmänheten pa det
sättet för sin medicin får betala mera, än den skall göra enligt gällande
bestämmelser, och dessa bestämmelser äro tilltagna på sadant
sätt, att det räcker bra till.

Nu kommer jag till den andra delen, som gäller propaganda,
d. v. s. varor som skola tillverkas på apoteken. Da gäller det att
först taga reda på vad själva råämnet kostar. Jag skall taga ett
sådant exempel som lakritspulver, vilket tillverkas genom förmalning
av lakritsroten. Detta lakritspulver är i denna taxa _ upptaget
till ett pris av 28 kronor per kg. Hur har man kommit till
detta pris? Jo, på det sättet, att man till inköpspriset på lakrits''
roten, som upptagits till 3: 50 per kg., lagt 75 öre för frakten, det
blir 4: 25, och fördubblat detta, då man är uppe i kronor 8: 50.

Härtill har lagts en förmalningsavgift på 15 kronor per kg. Det
gör kronor 23:50. Lägger man så till 20 procent motsvarande
förlusten på förmalningen, blir det i avrundat tal 28 kronor. Nu
kunna emellertid apotekarna köpa lakritspulver färdigberett för 5

Nr So. 124

Onsdagen den 27 april, e. m.

AZ%at *'' kronor Pre k^r'' Tror man då, att det finns apotekare, som själva
laboratorium. °ca förmala lakritsroten, när de kunna få köpa lakritspulver
(Forts.) färdigt för 5 kronor? Men de debitera säkert 28 kronor per kg
vid försäljning, och det blir således en kolossal överbetalning som
beredning6" dängen°m’ att m^icinaltaxan är byggd på hemma i

«nJag S^a11 taga ett1exemPel till, sennapulvret. Sennablad kosta
4: 8U per kg., men sedan, när dessa sennablad blivit förmalda till
pulver, kostar detta pulver kronor 35:50 per kg. enligt medicinaltaxa
Nu kan man emellertid köpa detta pulver färdigt för
kronor 5: 30 per kg. Lägger man till 75 öre för frakten och fördubblar,
sa blir det kronor 12: 10. men apotekaren får taga 35: 50
ocn således iar han en mervinst på kronor 23: 40

Nu skall jag övergå till att tala om centrallaboratoriet. Vi förstå
ju, varior apotekarna äro så emot centrallaboratoriet. De ha det
so utomordentligt bra ställt, som det nu är. Jag säger icke,
att alla apotekare kopa de preparat, som de enligt taxan skola själva
bereda, fardiga. Men jag har all anledning tro, att många göra
det i stor omfattning. Nu förstår var och en. att det är synnerligen
angenämt att ha eu medicinaltaxa, som tillåter, att man för
ett sadant preparat som sennapulver får taga ett pris av kronor

- 5A ?6r k?“ da man kan köpa denna vara färdig för kronor
o. ÖO och om taxan vore uppgjord efter beräkning av inköpt färdig
preparat finge taga endast kr. 12:10 per kg. När man har sådana
exempel, och ser, att hela medicinaltaxan är byggd på ett
sajant system, så förstår man, varför det blivit en så våldsam opimon
mot dem, som vilja ändra förhållandena. När man gick in
j0r,tanke° pa ett centrallaboratorium, så var det först och främst
anor, att man ville ha en möjlighet för medicinalstyrelsen, när
den skall uppgöra medicinaltaxan, att utöva en verklig kontroll på
inköpspriset på droger och medikament.

Nu säger man, att man har priskuranter afl gå efter och att
taxan är uppgjord efter de olika droghandlarnas försäljningspriser.
Ja visst det star i förordningen, att taxan skall uppgöras med ledmng
av droghandlarnas, priskuranter. Let går nog emellertid till på
det sättet, att dessa priskuranter äro uppgjorda efter ett visst pris
men sedan offereras under hand ett lägre pris. Let är så ordnat att
ju högre droghandelspriset är, desto mera förtjänar apotekaren Han
lar lagga pa 75 öre per kg. för frakt och så öka sammanlagda beloppet
av inköpspriset och frakt med 100 procent. Vilken handlande har
eu sådan ställning, att ju dyrare varans inköpspris är, desto mera förtjänar
han? Om ett färdigt preparat kostar 10 kronor, kan apotekafenon
i mer an ^ kronor 50 öre, men kostar samma vara i stället
20 kronor, kan apotekaren ta-ga 41 kronor 50 öre och förtjänar således
dubbelt så mycket. Hela systemet går ut på att göra alla varor
sa dyra som över huvud taget är möjligt. Lå förstå vi ju, att icke
apotekarna ha något intresse av att se till, att droghandlarnas priser
äro laga, utan i deras intresse ligger, att dessa priser upptagas så
högt som möjligt, men att droghandlarna sedan under hand, per te -

Onsdagen den 27 april, e. m.

125

Nr 35.

lefon eller genom brev, offerera varan billigare. Nog maste det anda n''Jce^ai_''
vara av intresse för medicinalstyrelsen att ha en under styrelsens kon- lahoratorium_
troll stående inköpscentral, om vilken man vet, att den olfererar do (ports)
verkliga priserna och följer de olika fluktuationerna. Det viktigaste
är dock, att apotekarna icke skola vara ålagda att gorå hemmaberedningar,
utan att dessa varor, så långt det är möjligt, framställas iabrik
smässigt.

Sedan är det ännu en sak, som jag icke har nämnt, och det är
frågan om sammansatta läkemedel. Vad jag hittills talat, om är droger
och preparanda, som man sedan sammansätter till olika läkemedel.
Men sedan ha vi sammansatta läkemedel, piller och pulver av
olika slag, som kunna tillverkas färdiga. Genom att läkarna standardisera
sina recept, kan det i stor utsträckning åstadkommas fannksmässig
tillverkning av färdiga läkemedel, vilka bliva billigare än de,
som apotekarna sammansätta av olika preparanda. Sadana färdiga
läkemedel importeras nu från Tyskland och andra länder och säljas
på våra apotek, och det vore meningen att på detta centrallaboratorium
få till stånd tillverkning av sådana läkemedel.

Nu säger man: kan icke ‘donna fråga lösas genom den fria handeln
och fabrikationen och genom fri konkurrens? Behövs det, att
man har någon central verksamhet för att fa en sådan fabrikation till
stånd? Jag kommer därvid in på en sak, som är ganska ömtålig. Jag
har här kritiserat de priser, som äro lagda på apoteksvarorna, men
jag vill icke påstå, att man genom ett centrallaboratorium skulle ia
ned dessa priser vid detalj för säljning sa mycket, som de av mig angivna
beräkningarna visa hän på. Men vad kan man vinna. J o,, att
det blir en större trygghet och möjlighet för innehavarna av de mindre
apoteken och för hela apotekarkåren att få sin bärgning.. Medicinaltaxan
är uträknad med hänsyn till de små apotekens bärighet, och
priserna äro satta så högt, därför att innehavarna av de små apoteken
skola kunna få sin bärgning. Men då förstår var och en, att om eu
innehavare av ett litet apotek skall få sin fulla bärgning pa denna
taxa, blir det oskäligt stor vinst för de stora apoteken. Det ar detta
man vill komma ifrån. Man vill komma fram till en sådan ordning,
att de små apotekens innehavare få sin fulla bärgning, men att de
stora apoteken icke få oskälig vinst. Men så är icke nu förhållandet.

Taxan kan icke som det nu är ordnat pressas ned sa väsentligt, därför
att då skulle icke de små apoteken kunna reda sig.

Den tanken har gjort sig gällande inom regeringen och i medicinalstyrelsen.
att om man ginge in för centrallaboratoriet, skulle man
försöka komma fram till lägre priser på medicin, sa långt det ar möjligt,
men på samma gång se till, att det bleve full bärgning tor e
mindre apoteken men icke oskälig vinst för de stora apoteken.. De
kan gå mycket bra, om man har en centralapparat tor försäljning,

’ så att man håller högre priser än de normala. De, som ha de störa
apoteken, få icke så stora rabatter på bruttoförsäljningen som de små
apotekens innehavare, d. v. s. man får överskott av de. st0[a apotekens
försäljning, som sedan lämnas såsom en direkt premie till de små
apoteken. På det sättet blir det en utjämning mellan de stora och

Nr 35. 126

Onsdagen den 27 april, e. m.

A^central- *'' *ma aP°teben. Men det går icke att med en hel del olika importölaboratorium.
™ och ™ed den fria handeln komma fram till denna priskontrolf som
(Forte.) .lag har framhal it såsom nödvändig. Det är en nödvändighet att få
™fdel 1 medicinalstyrelsens hand att kontrollera de*hela1 och

!indaSt,ske ?enom en central lln(!er offentlig och statlig kom
troll stående verksamhet på detta område S

Au har man mot ett sådant centrallaboratorium gjort eu invändning
av annan art, som jag omöjligen kan förstå. Denna invändning
har gjorts i herr Lindmans motion och även på annat håll och
den innebar, att ett sådant centrallaboratorium skulle försämra’ far

s?r i,™ 1 ufi,dn“8; f ™ teE“»tbndr:

kräfer att IbLl iTmer ™ed sadfna Påståenden och samtidigt

aver, att 1913^ ars apoteksvarustadga skall tolkas så att apotekarna

fa kopa sina propaganda färdiga, begriper jag mig icke på. P Icke får
. apotekare mindre teknisk utbildning, om de preparat han säl
W™ ^117€rkade.t- ex„- 1 Södertälje, än om de äro tillverkade i Göte„vad
saSa farmaceuterna själva? Varken herr Lindman
® er N7a .iDagl.1.?t Allehanda eller Aftonbladet eller jag eller någon

talan- I)e kunna tala 1 e8''en sak
Apotek d Ju? deu Det är °befordrade. de som icke fått något eget
apotek, således de, som icke hava något direkt ekonomiskt intresse

ma k!frf''"SKkel\ ar °rdnad som skola ge sin mening tillkänna. FarA
LS! frbU^d€fS»fullmaktl1«:e hade ett möte i september i fjol, därvid
de diskuterade fragan om hur apoteksväsendet skulle ordnas. I protOKOliet
sages darom: 1

»Vidare uttalade sig fullmäktige enhälligt för, att nedan stående
önskemal matte vinna vederbörligt beaktande vid en blivande omorganisation
av apoteksväsendet:

8) statligt reglerande av apotekens ekonomi;

• J inrättande av ett av staten drivet centrallaboratorium i förening
med droghandel.»

W,äledefviaa .far“ac^terna själva, som ju måste ivra för sin
fortsatta utbildning, krävt inrättandet av centrallaboratoriet, och jaoÄ’
att man lcka ska]1 vara mera konungslig än konungen själv.

ar farmaceuterna tycka, att det icke är någon fara för deras tekniska
utbildning, behova icke andra besvära sig med den saken.

i herr Lindmans motion klagas det över att genom centrallaboratoriets
verksamhet skulle apoteken få mindre vinst, och jag medgiver,
att laboratoriet kan komma att verka i den riktningen om det
ordnas sa, att man vid prissättningen skall tillämpa schablonmässiga
grunder Men jag skulle vilja fråga: hur tänker herr Lindman, att
det skal ordnas med medicinaltaxan om vi skola ha fri tillverkning
av apoteksvaror? Skall det tillåtas fabrikation var som helst i landet
och skola apoteken fa kupa dessa labrikat, men skall ändå taxan’
vara uppgjord efter hemmaberedning? Anse herrarna, att det skall
vara framtidens taxepolitik för våra apotek? Jag kan icke finna
annat an att det ar nödvändigt att man lägger om taxan så, att den
iir uppgjord efter inköpskostnaden på de färdiga preparaten. Om

Onsdagen den 27 april, e. in.

127 Nr »5.

taxan uppgöres efter denna princip, måste en utjämning mellan apo- k''

teken åstadkommas ock detta sker bättre genom inrättandet av ett laboratorium.
centrallaboratorium än på något annat sätt. När man således gått in (porU,j
för denna tanke, har det icke varit därför, att man velat komma
apotekarkårens ekonomiska ställning till livs. Man har icke velat,
att de små apoteken skulle bli ekonomiskt sämre ställda; de ha nog
icke nu någon lysande tillvaro. Men man har velat, att det icke skall
vara som nu, att de stora apoteken skola hava oberättigad vinst, därför
att de små apoteken skola kunna leva.

Jag har förut nämnt, att i Kungl. Maj:ts direktiv till medicinalstyrelsen
beträffande medicinaltaxan var det underförstått, att man
på ett eller annat sätt skulle ordna det så, att det blev till fördel för
de mindre apoteken. Jag har försökt framhålla skälen för ett centrallaboratorium
och för att det bör bli fabriksmässig tillverkning
på detta område och att denna verksamhet sorterar under sakkunnig
myndighet och om möjligt organiseras så, att den är direkt i statens
hand. Denna fråga hör icke tillsammans med frågan, hur det framtida
apoteksväsendet skall ordnas. Apotekskommittén, som gick in
för ett bibehållande av det personliga privilegiesystemet, hade även
tänkt sig ett sådant centrallaboratorium. En sådan anordning kan
mycket väl tänkas vara till nytta vid såväl fritt apoteksväsende eller
personliga privilegier som statlig verksamhet på detta område.

Jag skall nu strax sluta. Jag har ansett det nödigt framföra
dessa synpunkter och jag medgiver villigt, att jag ganska hårt angripit
den nuvarande ordningen på apoteksväsendets område. Men
jag har icke angripit kåren såsom sådan utan den taxepolitik, som
förts i vårt land, och jag har gjort det därför, att det måste bli en
ändring. Det går icke an att fortsätta med hittillsvarande taxepolitik,
utan det måste vara medicinalstyrelsens oavvisliga plikt att sörja
för att det blir en ändring. Skall 1913 års apoteksvarustadga anses
ha upphävt 1901 års kungörelse måste det bli en ny medicinalförordning.
Det vill jag hava sagt tydligt och klart, så att det skall höras
av Sveriges apotekarkår.

Beträffande utskottets hemställan vill jag icke nu yttra mig.

Det kommer säkert någon talare efter mig att yttra sig i den saken.

Jag har endast velat ange den.syn på saken, jag erhöll vid behandlingen
av den fråga varom motionen rör sig. Jag blev då ^intresserad
av allt det skulle bliva en ny tingens ordning på detta område.

Herr förste vice talmannen övertog nu ledningen av kammarens
förhandlingar.

Herr Fast: Herr förste vice talman, mina herrar! Såsom
andra kammaren torde finna är vid detta utskottsbetänkande fogad
en reservation. Såväl utskottet som reservanterna äro fullt ense
om att motionen bör avslås, och det är bär därför endast fråga om
motiveringen till detta avslagsyrkande.

Utskottet säger i sin motivering, att det icke haft anledning
eller möjlighet att upptaga denna fråga till någon verklig realbe -

Är 35. 128

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. ett s. k. handling, därför att utskottet icke haft de handlingar tillgängliga,
laboratorium som gälla detta ärende. Jag är också ense med utskottet om, att
(Forts.) '' så varit förhållandet, och jag ämnar icke på något sätt ingå i någon
debatt angående detta i motionen tillärnade centrallaboratorium
över huvud. Men då utskottet gjort detta medgivande, att det icke
haft vare sig möjlighet eller anledning att ingå på en realbehandling
av detta ärende, och sedan kommer med det rätt så positiva
yrkande, som framkommer i dess motivering, måste jag säga, att
en verklig realbehandling borde hava föregått. Ty om man läser
utskottets motivering, tror jag, att kammarens ledamöter knappast
kunna undgå att finna, att densamma verkligen bort ge till resultat
ett yrkande om bifall till motionen.

Man har här i motiveringen mycket starkt framhållit nödvändigheten
av, att riksdagen beredes tillfälle att bli hörd i denna
fråga, och man säger här: »Ett slutgiltigt bedömande av frågan
om lämpligheten av en dylik åtgärd» -— ett centrallaboratorium,
sådant, som åsyftas i motionen — »vartill tillräckligt material icke
stått utskottet till buds, har icke heller åsyftats i själva motionen,
vars hemställan uteslutande tar sikte på kravet om riksdagens
hörande vid frågans definitiva avgörande. I detta krav är utskottet
ense med motionärerna och anser följaktligen, att en monopolisering
i en eller annan form av den fabriksmässiga läkemedelstillverkningen
icke hör ske, utan att riksdagen dessförinnan fått tillfälle
att fatta ställning i ärendet», etc. Och så tillägges. senare
litet längre ned: »Det synes utskottet tydligt, att det viktiga och
omfattande spörsmål det här gällter kommit i det läge, att riksdagen
vid dess slutliga behandling», etc.

Nu vill jag säga, att då man kommer och gör en sådan positiv
framställning, förefaller det mig synnerligen nödvändigt, att man
haft alla. papperen på bordet för att verkligen gå in på en realbehandling
av ärendet.

Nu har i utskottets motivering såväl som i reservationen framhållits,
att det i motionen åsyftade centrallaboratoriet under vinoch
spritcentralens förmedling icke kommit till stånd, och det har
väl också närmast varit anledningen till, att det icke ansetts nödvändigt
att införskaffa de handlingar, som röra detta ärende. Men
jag frågar mig, då man nu kommer fram till detta resultat: Kan
det må vara välbetänkt att i så starka ordalag framhålla nödvändigheten
av att riksdagen blir hörd i detta ärende på grund av
att frågan ligger till på det sätt, som den verkligen gör? Såsom
frågan nu ligger till, då apotekarna själva äro intresserade av att
lösa densamma, förefaller det mig -— och jag frågar er, mina
herrar, om det ändå icke kan vara tänkbart —- att riksdagen verkligen
helt enkelt icke blir hörd i denna fråga. Ty vilka svenska
medborgare och sammanslutningar som helst torde väl med de nuvarande
lagarna i detta land kunna sätta upp fabriker för tillverkning
av alla saker och även, såvitt jag förstår, tekniska preparat och
vissa läkemedel.

Nu vill jag för min del säga, att jag rent personligt haft

Onsdaneu den 27 april, e. in.

129 Nr ilo.

mycket stort intresse för, att detta centrallaboratorium verkligen An9cj“j; L
kunde komma till stånd, därför att jag har den uppfattningen, att ^,oralor,-um.
det skulle leda till det resultatet, att allmänheten skulle kunna köpa (Forts)
sina läkemedel betydligt billigare och att man samtidigt med vissa
överskottsmedel kunde eventuellt understödja vissa mindre apotekare
och medicinnederlag, som kanske nu kämpa med vissa svårigheter.

Jag måste också säga, då jag läst igenom motionen — det finnes
ett uttalande i motionen, vari motionären säger: »Mono polinstitutet

innebär i sig självt en bestämd motsägelse till förbättring
och förbilligande av varorna» — att detta är rätt egendomligt
i synnerhet då man ser, vem som är motionär. Man
torde väl nämligen ändå icke kunna bestrida fördelarna av en
centraliserad verksamhet på snart sagt alla områden, och det är
klart, att det kan ha sina nackdelar, men de svårigheter, som
kunna vara förenade med tanken på ett monopol, kunna bortelimineras
genom att staten får en tillräcklig kontroll ^över en sådan
verksamhet. Såvitt jag förstår, har detta också. varit avsikten
i de tankar, som man hyst, då det gällt förverkligandet av

detta laboratorium. . . .

Utskottet har naturligtvis såsom stöd för denna sm motivering,
där man framhåller nödvändigheten av att riksdagen blir hörd i
detta ärende, anfört, att den förberedande behandling, ^som kommit
ärendet till del, kan berättiga till ett sådant ståndpunktstagande.
Men jag vågar säga för min del, att jag tror. att det
är en ny princip, som man från riksdagens. sida här i sa fall vill
gå in för, ty det brukar ju icke vara vanligt, att man i ärenden
av denna eller annan art. på det sättet föregriper vad en regering
eventuellt tänker komma med. Ty om man på det sätt, som i
utskottsmotiveringen framhålles, tänker skydda sig mot, att _ en
regering eller Kungl. Maj:t någon gång i framtiden vidtager vissa
åtgärder, som icke skulle stå i full överensstämmelse med var konstitution,
då förefaller det mig, som om just, denna vägen är den
minst väl valda. Det är ju nämligen ända pa det sättet, att riks"
dagen har på ett annat sätt tryggheten att få pröva behörigheten
och riktigheten i enlighet med grundlagarna av sådana här saker,
och då förefaller det mig, som om utskottet också kunnat vänta
med dessa positiva uttalanden, till dess att denna fråga inför ett
annat forum blivit eventuellt bragt på tal.

Jag kan för min del sålunda icke Unna, att det kan °vara
anledning för riksdagen att göra dessa positiva uttalanden i fragan.
Jag kan också meddela, att i det första kammarens tillfälliga utskott,
som behandlat detta ärende, har dess majoritet föreslagit en
motivering, som till sina väsentliga, ja, nästan alla delar sammanfaller
med den reservation, som jag bifogat detta utskottsbetänkande,
och att första kammaren i dag med ganska stor majoritet

också bifallit samma betänkande. .

Jag tror således med hänsyn just till det läge,, vari fragan
befinner sig, och med hänsyn till, att riksdagens rätt ingalunda
trades för nära på det sättet, utan att riksdagen far tillfälle att

Andra kammarens protokoll 1921. Nr 35.

?ir 35. 130

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. ett s. k
centrallaboratorium

(Forts.)

• pröva en regerings handlingar i annat sammanhang, att det finns
ingen anledning att gå med på de uttalanden, som gjorts från ut''
skottsmajoritetens sida.

Under sådana förhållanden tillåter jag mig, herr talman, yrka
bifall till utskottets hemställan med den motivering, som är anförd
i den av mig m. fl. avgivna reservationen.

Under herr Fasts anförande hade herr talmannen återtagit ledningen
av förhandlingarna.

Herr Block: Herr talman! Herr Erikssons långa anförande,
som nästan uteslutande bestod i angrepp mot våra apotekare
och taxan för läkemedel, ligger egentligen vid sidan av denna
sak, ooh jag anser det varken behövligt eller ens lämpligt att försöka
få till stånd en diskussion i den frågan -— icke ens om det
varit tidigare på dagen — och jag tänker, att herr Eriksson är
väl också mest belåten med, att det icke arrangeras någon diskussion
i frågan. Den siste ärade talaren har lagt ärendet på sin
rätta plats, och jag kan därför också fatta mig ganska kort. Jag
skall försöka genast gripa sakens kärna.

Det är här frågan, om riksdagen vill, att en monopoliserad
läkemedelsfabrikation skall få arrangeras inom landet, utan att riksdagen
blir hörd. Utskottsmajoritetens motivering tar ju endast
sikte på detta, och det är ju detsamma, om läkemedelscentralen
kommer till aktiebolaget Vin- och spritcentralen eller om det blir
X, Y eller Z, som får den. Det gäller här icke endast transaktionerna
med Vin- och spritcentralen, utan alla sådana åtgärder,
som kunna syfta till en sådan monopoliserad läkemedelsfabrikation.
Om riksdagen då anser, att riksdagen bör höras, innan en så pass
viktig och för landet angelägen sak blir ordnad, anser jag, att
utskottets förslag till motivering är synnerligen milt.

Här hava vi ju endast hemställt, att motionen icke måtte till
någon andra kammarens åtgärd föranleda, men vi göra det under
uttalande av vår »förväntan, att riksdagen beredes tillfälle att
yttra sig i här ifrågavarande spörsmål före dess avgörande». Det
har sagts, att vi icke haft anledning därtill. Jo, jag anser, att vi
haft ganska god anledning, ty det är väl dock allmänt känt, att
det var nära, att vi fått en sådan monopoliserad läkemedelscentral.
Att vi icke fingo det, är väl svårt att säga alla skälen till, men
ett av de viktigaste skälen är sannolikt det, att det varit ett regeringsskifte.
Ett sådant skifte kunna vi snart få ännu en gång,
och vi veta icke, huru en ny regering då ställer sig till frågan. Jag
anser därför för min del, att riksdagen bör göra detta uttalande
om, att riksdagen förväntar att den beredes tillfälle att bli hörd
i här ifrågavarande spörsmål före dess avgörande.

För övrigt ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan
utan ändring av motiveringen.

Herr Li ndman: Ja, herr talman, jag skulle kunna in skränka

mig till att instämma med den siste ärade talaren, utskot -

Onsdagen den 27 april, e. in.

131 Nr 35.

tets ordförande, men eftersom jag motionerat i denna sak, skall jag Anac''e^J; h

yttra nagra ord i ämnet. _ ev laboratorium.

Jag fäste mig i herr Erikssons yttrande vid, huru ofantligt (Forts.)
skarpt han drog fram alla de orimliga pris på olika varor, som
säljas på apotek, huru mycket apotekarna förtjäna och huru mycket
klander som kan framställas mot dem o. s. v. Men, herr talman,
allt detta hör ju icke i den allra ringaste mån till det föreliggande
ämnet, så att om nu någon av de här närvarande ledamöterna i kammaren
tror, att han genom att rösta för utskottets förslag röstar för
dyrare medicin och att om han genom att rösta med reservanterna
röstar för billigare medicin, vill jag blott säga, att den saken har
icke alls med det föreliggande förslaget att gorå..

Motionen har framkommit, därför att regeringen var alldeles
på vippen att lämna ett monopol. Regeringen hade faktiskt genom
ett beslut förklarat, att den ville lämna sitt bifall till det förslag
om inrättandet av en läkemedelscentral, som blivit väckt, och att den
ville medge, att från denna central skulle apotekarna få köpa sina
varor och icke från någon annan fabrik av samma sort. Detta var
en monopoltanke.

Yarför denna tanke icke kom till utförande, det känner jag icke i
detalj, men jag förstår, att det berott därpå, att medicinalstyrelsen
skulle ytterligare yttra sig över den saken, och att Kungl. Maj:t
enligt förslaget skulle tillsätta styrelseledamöter. Det är väl ganska
visst, såsom den siste ärade talaren sade, att om det icke blivit regeringsskifte
monopolet varit här; Kungl. Maj:t hade tillsatt dessa
styrelseledamöter, och sedan hade saken varit klar. Nu har jag
den uppfattningen, att i en fråga, som är av så pass stor vikt och
betydelse som denna, bör riksdagen vara med och höras, i all synnerhet
som grundlagarna uttryckligen föreskriva, att Kungl. Maj:t
icke får utan riksdagens medgivande utlämna något monopol. Därför
synes det mig vara ganska klart, att man från riksdagens sida
här vill vara med.

Nu skall jag förbigå den utredning, som herr Eriksson i Grängesberg
talat om, och frågan om huruvida medicinalstyrelsens brev
av år 1901 nu är gällande eller icke gällande, efter det att apoteksvarustadga
av Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande år 1913 antogs.
För mig står det såsom alldeles uppenbart, att medicinalstyrelsens
brev av år 1901 icke vidare gäller.

Herr Eriksson vände sig till mig och frågade: Hur tänker

herr Lindman göra i det och det fallet? Jag skall be att få svara
herr Eriksson, hur jag tänker göra. Om jag sitter i riksdagen,
tänker jag vara med om att pröva den, när Kungl. Maj:t lägger
fram frågan för riksdagen, efter vederbörlig utredning. Att en
sådan utredning behövs, förstår man mycket väl, när man har hört
herr Erikssons anförande. Man förstår, att det var en välgärning,
att icke detta monopol kom till i en hastig vändning endast på
herr Erikssons föredragning som statsråd och chef för socialdepartementet.

Gentemot reservanten, herr Fast, vill jag blott säga, att det ju

Nr Bo. 132

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. eu e. k. är gott och val, att man i en sådan sak efteråt naturligtvis genom
laboratorium konstitutionsutskottet kan få ett Kungl. Maj :ts beslut klandrat, men
(Forts.) det är ju icke mycket glädje därmed, om monopolrättigheten redan
är lämnad. Skillnaden, mina herrar, mellan utskottsmajoriteten och
reservanterna är en enda liten sak, men som är viktig nog, nämligen,
att om man följer utskottsmajoriteten, har man förklarat, att riksdagen
vill höras, om det skall givas ett monopol på detta område,
men om man följer reservanterna, har man förklarat, att riksdagen
icke bör få tillfälle att uttala sig om ett eventuellt monopol i detta
fall. Man har då icke alls sagt ifrån, att man vill ha den saken inför
riksdagen.

Jag har, herr talman, den alldeles bestämda uppfattningen, att
det, i synnerhet nu sedan ärendet väl genom denna motion kommit
på tal och blivit föremål för riksdagens behandling, vore helt enkelt
alldeles omöjligt, att riksdagen skulle kunna bifalla något, varigenom
den icke tydligen sade ifrån, att riksdagen vill bli hörd, innan
ett monopol här lämnas.

Herr Bratt: Herr talman! Den fråga, som här föreligger

till kammarens behandling, har onekligen nu kommit i ett läge, som
bjärt kontrasterar mot det, vari den befunnit sig, då den diskuterats
i pressen. Meningsmotsättningen mellan utskottets majoritet och reservanterna
är icke synnerligen påfallande, under det att meningsmotsättningarna
förut i den offentliga diskussionen varit mycket
skärpa.. Det kan därför med visst fog sägas, i likhet med herr
Lindman, att skillnaden i de yrkanden, som här göras, icke är så
synnerligen stor. Dock ansåg herr Lindman en viktig skillnad
ligga däruti, att riksdagen, om den följer utskottet, tydligt säger
ifrån, att något monopol icke får lämnas utan att riksdagen skall
höras. Lör min del kan jag visserligen icke finna annat än att herr
Lindman här sammanträngt och chargerat premisserna för att komma
till en bestickande slutsats. Innebure ett bifall till reservanternas
yttrande, att riksdagen frånträdde sin rätt att yttra sig
innan ett monopol beslutades, så är det dock egendomligt att första
kammaren biträtt ett yrkande, som sammanfaller med reservanternas.
''Jag tror icke för min del, att frågan ligger så till, att det är nödigt
eller ens nyttigt att här gå på utskottets linje och i detta fall direkt
uttala, att riksdagen bör höras. Reservationen förefaller mig tillfyllest,
och jag skall be att få lämna några skäl för denna min uppfattning.

Det är icke att skildra denna sak riktigt, då man säger, att
»regeringen var på vippen» att lämna ett monopol, och att ett sådant
monopol hade blivit lämnat, därest det icke blivit regeringsskifte,
liksom att ett sådant monopol, en gång givet, visserligen kan göras
till föremål för klander, men det gjorda ej göras om. Den, som
hör en sådan framställning, måste med nödvändighet få en oriktig
uppfattning om läget, sådant det då förelåg och i viss mån ännu är.

Det är omöjligt att behandla denna sak så formellt, att man
endast väger emot varandra utskottsmajoritetens motivering och re -

133 Nr

Onsdagen den 27 april, e. in.

servationen. Man är tvungen att gå in på realfrågan, och jag skall Ang^J‘ k''
be att med nödig hänsyn till den sena timmen ta göra det. laboratorium.

Enligt gällande författningar äga apotekare för sin rörelse in- 0

köpa enkla, relativt lätt analyserbara ämnen, s. k. emenda, d. V. s.
köpvaror. Till allmänheten äga de försälja dessa, men givetvis ock
de sammansatta läkemedel, som härur, på läkarerecept eller annorledes,
kunna framställas. Bland dessa sammansatta läkemedel intaga
de s. k. preparanda en särställning. De äro huvudsakligen sadana
läkemedel, som enligt farmakopé^ föreskrifter skola finnas
på lager och av apotekare framställas. Enligt vad man hittills ansett,
har apotekare icke haft rätt att från droghandlare inom eller
utom landet inköpa dylika sammansatta läkemedel, enär deras beskaffenhet
och sammansättning icke av apotekaren lämpligen kan

Jag har här i min hand svenska farmakopéen som måste uppfattas
som en av Kungl. Maj:t utfärdad förordning. Jag slår upp den pa
måfå. Jag finner, att det här på ena sidan star ett ämne »gelatine
chloreti morphici». Det är ett preparandum. la motsatta sidan
står det ett annat ämne »gelatina alba», som ar ett vanligt emendum.
Börande det förra ämnet står noggrant angivet hur det ar sammansatt,
och i överensstämmelse härmed skola apotekarna framställa det.
Härigenom komma de att kunna taga ämnets sammansättning pa
sitt ansvar, och de ha och rätt tillgodogöra sig en betalning ior varan,
som vida överstiger, vad fallet skulle vara, därest det vant Daga
om ett emendum. De ha nämligen ock att taga betalt for arbetet
enligt särskild taxa, pro labore. Läkemedlet blir härigenom dyrbart,
men det har ansetts nödigt ur kontrollens synpunkt. »Leiatina
alba» åter är ett emendum, och för detsamma star i farmakopeen
icke angivet dess sammansättning, men väl dess egenskap. Apotekaren
har här möjlighet och skyldighet att analysera köpvaran oc
efter verkställd analys taga på sig ansvaret för dess beskaffenhet. 1
ena fallet förekommer således en beskrivning av varan och en identitetsreaktion
eller analys. I andra fallet, då_ det gäller preparanda,
finns det ingen beskrivning på ämnet utan i stället meddelas dess

sammansättning. . . . , ,

Om den meningen är riktig, och jag törs icke lorneka det, som
herr Lindman här gjorde sig till tolk för, nämligen att 191o ars
apoteksvarustadga är så skriven — och jag har det Iran sakraste
håll att det beror på ren glömska —, att man i fråga om apoteksvaror
i den bemärkelse, som stadgan upptager dem, skall använda
en läsart, så att däri ingå även preparanda — om detta ar riktigt,
tror jag, att man kan säga, att alla sakkunniga i detta land Iran
läkare och apotekare till medicinalstyrelsen äro fullt eniga om det
ohållbara i den situation, som då skapats.

Herr Lindman sade visserligen, att 1901 års stadga, dar medicinalstyrelsen
direkt påbjudit apotekarna att själva göra dessa preparat,
icke längre kan vara gällande, sedan 1913 års av konungen
och riksdagen gemensamt stiftade stadga ^tillkommit. Jag vill
dock fästa herr Lindmans uppmärksamhet på, att det finns mycket

ffr 35. 134

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang''^rat k’ ?0(?a ska1’ som tala för> att a ena sidan visserligen uttryckssättet
laboratorium. 1 senare stadga är sådant, att det är svårt att ge skäl mot

(Forts.) ?.n sadan uppfattning, men att å andra sidan 1901 års stadga alltjämt
har ansetts vara i gällande kraft. Så sent som år 1914 har
medicinalstyrelsen utfärdat varningar till de apotekare, som överträtt
bestämmelserna om, att dessa preparat skulle göras hemma, och
ännu 1920 utfärdade medicinalstyrelsen ändrade grunder för prissättning
å läkemedel,, i vilken kungörelse uttryckligen står angivet
att ett preparandum icke får köpas från droghandlare utan skall å
apotek framställas. Endast för vissa undantagsfall medgiver denna
kungörelse, att preparandum får köpas, men då från annan apoteksinrättning.
Hela den. taxa, som föreligger, är, som herr Lindman
mycket väl ve''t, uppgjord på bas av hemmaberedningens ofantligt
mycket dyrare priser.

Allt detta talat, för att alla, medicinalstyrelsen, apotekaresocieteten,
läkarna, aldrig, någonsin diskuterat eller tänkt sig möjligheten
av annat, än att medicinalstyrelsen med hänsyn till den viktiga kontroll,
som behövs för sammansatta läkemedel, hade befogenhet att
ålägga apotekarna att själva göra dessa preparat.

Vari består nu det monopol, som herr Lindman talade om? Jo,
det består uti, att medicinalstyrelsen, som väl visste, att en hel del
av dessa läkemedel^ preparanda,. göras bättre och mycket billigare
fabriksmessigt, ansåg sig skyldig definitivt ordna de olägenheter,
som uppstått därigenom att å ena sidan preparandahandeln icke kunr
^°S’ men a andra sidan läkemedlen genom ett strängt

fasthållande av bestämmelsen, att de skola göras å apotek, onödigt
föidyras. Medicinalstyrelsen ansåg, att då den ägde befogenhet att
ålägga apotekarna att själva göra dessa varor, den ock ägde befogenhet
att medgiva dem undantag därifrån, och detta, i detta fall,
^a.f11savdd'' Yarorna inköpas från under medicinalstyrelsens kontroll
ställt särskilt centrallaboratorium. Detta företag skulle ordnas på
visst föreslaget sätt, och i detsamma finge intet privatekonomiskt
intresse gorå sig gällande. Man skulle med detta vinna möjlighet att
sänka prisen på preparanda, även om man var fullt på det klara
med att apotekarna malmnda alltjämt borde förtjäna mera på sammansatta
läkemedel än på andra. Den vinst, som kunde uppstå på
ett sadant företag, om man icke satte prisen så lågt, som man ur
ren affärssynpunkt skulle kunna gorå, ehuru alltjämt avsevärt lägre
än apotekens nuvarande beräkningsgrunder, borde man använda till
att genom medicinalstyrelsens försorg stödja de mindre apoteken, som
ligga långt ut pa landsbygden, och för vilkas skull taxan i allmänhet
mast sättas så högt som nu är fallet. Våra medicinalpriser i
Sverige äro icke uppbyggda med hänsyn till vad apotekaren vid ett
stort eller medelstort apotek behöver förtjäna för att kunna leva
JNej den ar uppgjord och måste vara upgjord med hänsyn till, att
apotekarna vid de allra, minsta apoteken skola kunna leva. Detta
ar uppenbarligen ett oriktigt förfaringssätt, som man anser sig på
denna väg kunna utjämna.

Nåväl, tänker jag mig herr Lindman säger, jag vill icke disku -

135 Nr 35.

Onsdagen den 27 april, e. in.

tera detta, allra minst i kväll; den frågan föreligger icke nu; det är A^J; *’
möjligt, att denna plan är bra, men under sadana törhallanclen on- laboratorium.
skår jag, att den lägges fram för riksdagen, så att man kan ta be- (Korta.)

döma'' den. Jag vidhåller dock, säger herr Lindman, att det ar ett

monopol, som skall utlämnas. _ ..

Jag å andra sidan kan icke medgiva, att det här är iraffa om
något monopol, allra minst i den bemärkelse,^ vari detta i allmänhet
tages. Jag vet väl, att monopol, särskilt pa de sista åren, tramställes
såsom något särskilt hemskt och som en fara för det fria
näringslivet. Men, mina herrar, här är det icke fråga om en in
näring utan om ett stort apoteksmonopol, som snarare kunde säga.s
bli fullständigat eller utvidgat till ett centrallaboratorium, hor afl
försiktighets skull planlades det dock icke såsom en ny apoteksinrättning,
där den enskilde kunde göra förtjänst, men kanske det är
just detta, som man har betraktat som ett brott.

Nu är frågan den, om något sådant kan göras utan riksdagens
hörande. Ja, det beror på tolkningen av 1913 års stadga. Då herr
Lindman tror, att det var regeringsskiftet, som plötsligt kom planerna
att inställas, är det kanske icke alldeles riktigt. Det är nämligen
så, att, såvitt jag har kunnat finna, och jag tror icke. att jag
begår någon indiskretion, om jag säger det, intresset hos den nuvarande
regeringen för ett centrallaboratorium är fullkomligt detsamma
som intresset därför hos den föregående _ regeringen. Vad som
kommit emellan är, att denna regering, åtminstone en eller annan
av dess representanter, som närmast ha handlagt detta ärende, har
ansett, att den formella lydelsen av apoteksvarustadgan lägger hinder
i vägen för medicinalstyrelsens föreskrift, att preparanda skola
göras å apotek, och som en naturlig följd härav ock för medicinalstyrelsens
föreskrift, att preparanda, i den mån de icke göras å apoteken,
få inköpas allenast från centrallaboratoriet. Ett faktum är
dock, att medicinalstyrelsen hittills icke tänkt sig möjligheterna därav,
att densamma icke nu efter 1913 års apoteksvarustadga såväl som
före densamma ägde rätt att ålägga apoteken att själva gorå preparanda.
På denna punkt har alla varit eniga, och taxans pris äro
satta därefter, men uppenbarligen är det en förutsättning för att
medicinalstyrelsen skulle kunna medverka till planen på ett verkligt
centrallaboratorium.

Jag vill nämna, att jag från flera regeringsledamöter hört beklagande
av, att de måste använda den läsarten, även om de anse,
att konsekvenserna äro nog så egendomliga. Och nog må man kalla det
egendomligt, att Sveriges regering är av den meningen, att 1913 ars
stadga har upphävt medicinalstyrelsens rätt att av apotekarna fordra
att de själva göra preparanda, men medicinalstyrelsen icke förty,
den dag som i dag är, förbjuder apotekarna att köpa dessa läkeme Jag

skall icke, i olikhet med herr Eriksson, ga in något utförligare
i detta avseende, men jag vill. endast visa, att det här gäller betydelsefulla
saker för den medicinbehövande allmänheten. Enligt
medicinalstyrelsens uppfattning skall en apotekare själv göra opie -

Nr 35. 136

Onsdagen den 27 april, e. m.

An''i''eiUml- k'' kakor — vi kunna ta®a opiekakor som ett exempel — men enligt
laboratorium, regeringens ståndpunkt får lian kona sadana. Vad får lian då^ taga
(Forte.) lör opiekakorna? Jo, lian får taga så mycket, att för 1,000 opiekakor
far lian beräkna sig en beredningsavgift av 25 kronor, alldeles
oavsett vad ingredienserna kosta för att bereda dem. Men lian kan
köpa dem färdigberedda för 6 kronor 50 öre. Jag menar, att detta
är naturligtvis ett oriktigt och oefterrättligt förhållande, som måste
ändras, och det är mot bakgrunden av detta, som herrarna måste
låsa talet om, att den förra regeringen och medicinalstyrelsen ville
gorå ett monopol. Regeringen ville icke göra något annat än tillse,
att medicinalstyrelsen medgåve apotekarna den lättnaden, att de
verkligen finge köpa varorna, men så, att medicinalstyrelsen skulle
garantera kontrollen, vidare att i överensstämmelse därmed taxan
skulle regleras; uppkommen vinst kunde möjliggöra sänkning av
taxorna Det är intet attentat mot det svenska folket i något avseende,
det står helt säkert icke i strid mot grundlagen; möjligt är
dock att 1913 ars stadga lägger hinder i vägen därför.

Jag vill icke uppehålla mig längre vid denna fråga, den kommer
före i riksdagen längre fram, och praktiskt sett ligger denna
fråga sa: centrallaboratoriefrågan kan icke numera lösas, såvitt jag
ser det, utan riksdagens hörande, ty det behövs endast, att verkligen
skickliga och framstående män äro av den meningen, att 1913 års
stadga lägger hinder i vägen för den nuvarande ordningen då törs
naturligtvis ingen företagare gå in på detta, ty ett Överklagande,
som gick till domstol, skulle kunna undanröja den grund, varpå ett
sadant företag vilade.

Mycket vore att här tillägga om själva planen rent praktiskt sett.
Jag vill nu endast nämna ett par ord om det nuvarande läget, då
saken tilldragit sig så mycken uppmärksamhet. Medicinalstyrelsen
ansag, att det vore lämpligare att lösa tvisten om preparandafrågan
både med hänsyn till apotekarnas ekonomiska intressen och den läkemedelskopande
allmänhetens intressen, genom att få ett affärsdrivande
verk, som stode i ungefär samma förhållande till apoteken som
vin- och spritcentralen till systembolagen, och det är detta som gjort
att tanken kom upp, att vin- och spritcentralen skulle kunna medverka
till planens realiserande. Med anledning därav vände sig medicinalstyrelsen
till vin- och spritcentralen, som sedan Kungl. Maj-t
godkant medicinalstyrelsens plan och de villkor, bolagsstyrelsen uppsatte,
atog sig att finansiera centrallaboratoriet och den därmed sammanhängande
droghandeln. Det må vara försummelse av vin- och
spritcentralen, att den icke själv undersökte den lagliga grunden för
den redan da bestående ordningen, men då alla. medicinalstyrelsen,
lakarna apotekaresocieteten och droghandlarna själva, ej ifrågasatt en
annan tolkning av lagen så erkänner jag, att bolagets styrelse icke
tankte pa den saken. Nu ligger saken emellertid så, att vissa apotekare
for närvarande halla på att organisera sig för att köpa de stora
labrifcer som äro byggda för detta ändamål, och då, mina herrar, kan
det hända att det blir monopol, utan att riksdagen höres, utan att
medicinalstyrelsen höres och utan att Kungl. Maj:t höres, helt eu -

137 Nr 35.

Onsdagen den 27 april, e. in.

8. k.
centrallaboratorium.

(Forts.)

kolt därför att apotekarna, d. v. s. de enda köparna kunna taga sin
egen band att göra sådana preparanda, och da alla apotekarna aro , , -

eniga därom, köpa de därifrån också. Jag vill icke saga, att det
är en idealisk utveckling, men jag tror, att det är en giun , varpa
senare kan tyggas. Det är i alla fall vad som för närvarande overväges
av apotekarna, vilka mycket tydligt behjarta det ohallbara i
den nuvarande situationen, som har blivit ännu mera ohallbar, da
det lämnats dem ett auktoritativt stöd, van de mellan raderna kunna
läsa, att om de icke lyda medicinalstyrelsen pa denna punkt, vore
det icke så farligt, då ingen kunde stalla dem till ansvar

Jag tror sålunda, mina herrar, icke alls, att det gjorts nag t
attentat eller planerats något attentat mot den svenska näringsfriheten
Jag tror, att Kungl. Maj :t och medicinalstyrelsen vant eniga
om, att man skulle undanröja en olägenhet, som lag i den nuvarande
ordningen, och med den befogenhet dessa myndigheter nu ansågo
sig hava på detta område ville man tillskapa ett nytt led i apo
teksväsendet, som skulle fabriksmässigt framställa s. k preparanda.

Det motiverar icke, att riksdagen tager till med störa, klubban såsom
man möjligtvis kan tycka, att utskottet gör, utan det motiverar snarare
att man. i likhet med första kammaren, gar pa reservationen och
helt'' nyktert endast säger, att vi hava hört, att det icke blir någonting
av, och under sådana omständigheter hava vi icke någon anledning
att acceptera den motivering, som utskottets majoritet har

P„ i i

Hot talman! Jag ber sålunda att få yrka bifall till den reservation,
som är avgiven till utskottets betänkande.

Herr Lindman: Ja, herr talman, jag kan beklaga, att jag

tagit upp den frågan, huruvida Kungl. Maj:ts beslut 1913 om apoteksvarustadgan,
som fattades efter riksdagens hörande, sa att saga
»tager över» medicinalstyrelsens brev av 1901 eller ej. Jag gjorde
det endast därför, att herr Eriksson i Grängesberg talade om den
saken, och därför vill jag framhålla, att den uppfattning som han
uttalade, är enligt min mening icke den riktiga, och jag tror aven,
att den icke kommer att visa sig vara den riktiga. Da nu emellertid
herr Bratt också talar om den saken, så vill jag såga, att någon bevisföring
från min sida i detta fall behövs icke alls i denna sak. IJet
har egentligen icke så mycket med den föreliggande frågan att gorå.

Vad som står fast är, att Kungl. Maj:t efter medicinalstyrelsens
förslag och med välvilligt biträde av vin- och spritcentralen höll pa
att göra ett monopol i denna del: man behöver endast låsa handlingarna
för att få detta alldeles klart för sig. Det utfärdades ett
kungl. brev, som förklarade, att under vissa förutsättningar hinder
icke mötte för vin och spritcentralen att ikläda sig de för angelägenhetens
ordnande erforderliga förpliktelserna. Bland dessa var även
den, att apotekarna skulle få rätt att från centrallaboratoriet köpa
preparanda men icke från någon annan. Då gör man sig den fragan:
varför kunde man icke lika gärna som att förfara pa detta
sätt tillåta de andra laboratorierna för dessa saker att få tillverka

Nr 35. 138

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. eu s. k. (Jern? De kunde ju också ställas under kontroll. Det är ju en sak,
central- -

laboratorium.

(Forts.)

central- gom man ]jUI1(Je gorå.

När nu herr Bratt talar om alla de välsignelser, som skulle komma
med detta, att man skulle få sänkta pris o. s. v., så ber jag att få
fråga: vad veta vi här, på det stadium frågan nu ligger, och där vi
nu diskutera den, då det icke föreligger en tillstymmelse till utredning,
vilka priser det skulle blivit? Vad veta vi, vad vin- och spritcentralen
betalade för fabrikerna i Södertälje? Det finns inga papper
på den saken. Kanhända har man för dem betalat mera, än som var
riktigt, vilket komme att fördjrra fabrikationen. Vad veta vi om,
huru den fabriken skulle komma att handhavas, som det var meningen
att starta? Herr Bratt talade här om priset på opiekakor.
Ja, det kunde hända, att opiekakorna bleve dyrare, om de skulle göras
vid Astra, än vad man nu kan framställa dem för; det veta vi
ingenting om. Jag säger icke alls, att det är så, jag talar endast
om, att ingen människa av oss, utom möjligen herr Bratt, som studerat
saken, och såsom mycket intresserad av att vin- och spritcentralen
skulle hava hand om detta — han vet det •— men vi andra
veta ingenting, därför att vi icke hava en tillstymmelse till utredning
om saken. Det är ju gott och väl, som herr Bratt säger, att vi skulle
få medicinen billigare; vi vilja ju allihop hava framställningen därav
billigare.

Det föreslås nu vidare, att vissa apotekare, som hava
små apotek, skulle kunna hjälpas genom de stora inkomster,
som skulle strömma in till detta företag. Jag vill då
säga, att om det skall vara på det sättet, att vissa apotek skulle hjälpas
på andras eller allmänhetens bekostnad genom högre priser på medicin,
så tycker jag, att riksdagen skulle hava ett ord att säga därom,
huru dessa mindre apotek skulle hjälpas och om de över huvud
böra hjälpas.

Mycket lätt och lekande behandlade herr Bratt hela frågan om
monopolet. Det ligger så rysligt nära till hands för honom, att på
detta sätt, med den stora vana han har att tala om monopolsaker,
yttra sig, när det gäller andra monopol, så jag kan icke alls försöka på
långt när mäta mig med honom i detta fall, men faktum är, att
herr Bratt kommer nu här och säger någonting, som efter min mening
är ganska orimligt, och jag skulle vilja säga, att hans sats måste
jag framställa som rent av — jag ber om ursäkt — litet jesuitisk.
Han säger: vad är det vi göra? Vi utvidga apoteksmonopolét. Apoteken
äro monopol. Ja, vad gör man nu? Jo, man utvidgar monopolet
genom att man tillökar det med tillverkning fabriksmässigt av
alla dessa saker. Vad är apoteksmonopolét för något? Det är många
små monopol, och så blir det ytterligare ett till och så ett stort monopol
av alltsammans. Jag tycker icke det är riktigt rätt att resonera
om detta på detta sätt, ty, mina herrar, genom apoteksvarustadgan
av den 14 november 1913 har rätten att tillverka och handla med
läkemedel blivit frigiven; märk väl, att den är frigiven i denna stund
genom ett ^beslut, som är fattat av Konungen efter riksdagens hörande.
Da säger herr Bratt helt lätt och lekande: vi göra bara ett

Onsdagen den 27 april, c. in.

139 Nr 85.

litet större monopol, mina herrar, och så är den saken ur världen. AnV- kVad
som konung och riksdag beslutat är alldeles detsamma. laboratorium

Det synes mig, att genom herr Bratts anförande icke på något (ports.)
sätt blivit vederlagt, vad som här i själva verket frågan gäller, och
det är: vill Sveriges riksdag nu säga ifrån, att om det skall bliva
monopol, så skola vi vara med att bestämma därom. Jag lämnar alldeles
därhän, om det skall bliva monopol eller icke, men om man här
vill införa ett sådant och vilja vi, att riksdagen då skall vara med
och besluta därom, böra vi rösta med utskottet.

Herr Lithander: Herr talman! Herr Bratt nämnde bland
annat i sitt anförande, att det skulle vara av betydelse, att ett
monopol i detta fall komme till stånd. Jag tror för min del, att det är
ett alldeles motsatt förhållande; jag anser att det är av betydelse
för den stora allmänheten, att ett sådant monopol, icke kommer till
stånd, och detta därför att det ingalunda är, som herr Eriksson i Grängesberg
sade, så, att det därigenom skulle bliva ett lägre pris på medicin.
Ty det kan icke påvisas ett enda exempel på vare sig detta land eller
i andra länder under något tidsskede, att lägre priser blivit följden
av monopol, utan tvärtom har det visat sig leda till raka motsatsen.

Vi behöva icke gå längre tillbaka än till vårt eget tobaksmonopol,
som tillkommit för att, som det hette, allmänheten skulle få billigare
och bättre tobaksvaror. Jag vill fråga, om någon av kammarens
ledamöter kan säga, att vi fått billigare tobaksvaror i landet.

Både herr Eriksson i Grängesberg och herr Bratt åberopade de
dyra priserna på apoteksvaror samt taxor och bestämmelser, som icke
verkade, som de skulle. Då är det väl den enklaste vägen att man
söker ernå den justering på detta område, som kan befinnas vara
erforderlig. Men icke är botemedlet i varje fall att tillskapa ett
monopol.

Doktor Bratt åberopade, att första kammaren nyss fattat beslut i
enlighet med reservationen, och detta skulle för oss vara en anledning
att nu följa i samma spår. Jag vill bara erinra om, att det är i mer
än en fråga, som andra kammaren på senare tiden gått sin egen
väg, och detta med gillande av det svenska folket. Jag tror, att vi
även i denna punkt kunna gå vår egen väg.

Doktor Bratt nämnde, att varje privatekonomiskt intresse vore
uteslutet med avseende på det blivande monopolet. Förlåt mig,
herr doktor, att jag ställer mig litet skeptisk inför detta uttalande.

Vidare skulle de mindre apoteken stödjas. Ja, det är, som herr
Lindman säger, möjligt, att så kan vara önskvärt. Men då bör i alla
fall riksdagen hava sitt ord med i laget. Jag tror, att det är ganska
önskvärt, att andra kammaren för sin del bestämt säger ifrån, att
den icke vill hava dessa monopolsträvanden av olika slag genomförda
utanför riksdagens avgörande, jag kan säga bakom riksdagens
rygg, och i strid mot gällande grundlag, där det heterj »Konungen
må inga monopolier instifta.» Jag tror, att det är på tiden, att vi
här dra ett streck. I varje fall uttala vi därmed en mening, som är
mycket allmän inom vårt land.

Nr 35. 140

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. ett s. k.

central laboratorium.

(Forts.)

ber, borr talman, att fa yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr Block var synnerligen
välvillig mot mig och trodde, att han gjorde mig en tjänst, om han
icke upptog mitt yttrande till behandling. Jag skulle vara synnerligen
glad, om lian ville taga upp mitt yttrande till kritik. Jag tror,
mig kunna försvara vad jag anförde; herr Block är synnerligen
välkommen. Jag skall kunna lämna intressanta belägg för mina
påståenden.

Bet har nu av herr Lindman och även av herr Lithander framhållits
med synnerlig skärpa, att det var meningen, att det skulle
inrättas ett nytt monopol. Nu skulle jag vilja fråga dessa herrar om
de icke hava reda^ på, att apotekarna i vårt land ha monopol, ett
monopol, som är så effektivt, att det icke mig veterligt finnes något
land, som har effektivare monopol på detta område. Det får nämligen
icke inrättas ett apotek på något ställe i vårt land med mindre
Kungl. Maj :t ger sitt medgivande. Det är det första skyddet. För
det andra aro apotekarna tillförsäkrade priser på sina varor, som äro
tilltagna så, att de skola kunna reda sig. Och vidare äro de också
tillförsäkrade det skyddet, att de få tillverka sina varor själva, och
att varupriserna äro beräknade därefter. Detta är väl ett monopol,
som, ifall det är riktigt, som herr Lithander säger, att alla monopol
fördyra varorna,_ måste fördyra dessa varor i allra högsta grad. Och
jag tror, herr Lithander, att det nuvarande apoteksmonopolet fördyrar
varorna i hög grad. Jag är emellertid icke beredd att förorda
fritt apoteksväsende. Jag tror, att det har sina nackdelar. Men jag
är bestå,mt förvissad om, att man kan finna andra former för apoteksväsendet,
som kan ge oss billigare varor.

Vad var det nu, som jag föreslog Kungl. Maj:t, eller vilken tanke
var det, som låg i det kungliga brev, som utfärdades på min föredragning
inför Kungl. Maj:t? Det var intet nytt monopol. Tankegangen
var den: bär hava apotekarna monopol på tillverkning av
preparanda, på de mediciner, som de skola tillverka; ingen annan
får göra det. Deras tillverkning ställer sig allt för dj^r, hemberedningen
måste ställa sig allt för dyr, priserna äro beräknade på sådant
sätt, att de icke äro till fördel för den konsumerande allmänheten.
Dessa preparanda kunna tillverkas billigare fabriksmässigt, och det
blir oättre kontroll över det hela, om man på sådant sätt kan överflytta
en del av fabrikationen. Då säger man till apotekarna: ni få i fortsättningen
tillverka edra varor liksom hittills genom hemberedning.
Men vill ni icke tillverka dem i hemberedning, få ni köpa dem, men
på ett ställe, där de äro tillverkade under sträng kontroll, så att medicinalstyrelsen
och samhället i sin helhet veta, att ingenting finnes
att anmärka på dessa tillverkningar. Vi taga icke från eder ert
monopol, ni fa behålla det, men vi ge er tillåtelse att köpa varorna
från denna, fabrik, så att ni icke behöva göra dem hemma. Sådan
var tankegången. Och detta är sålunda icke något nytt monopol, utan
endast en överflyttning i vissa delar av apotekarnas monopol på en
annan institution. Det är, vad som ligger bakom det hela, Huru -

Ousdugen (len 27 april, c. in.

141 Nr 85.

vida det var lagligt att gå den vägen, det skola vi icke närmare dis- An^g^‘J- *’
kutera i kväll. Men eftersom herr Lindman och andra kommit in pa moratorium.
det, måste jag säga ett ord även om den saken. . (Forts.)

Jag kommer då tillbaka till: gäller 1901 års kungörelse eller
icke? Medicinalstyrelsen anser, att den gäller. Medicinaltaxan har
vard byggd på 1901 års kungörelse och är det allt fortfarande. Och
nog är det väl ändå märkvärdigt, att när vi sex ar efter det, att 1913
års apoteksvarustadga kommit till, haft och hava en medicinaltaxa
efter 1901 års kungörelses principer och olika regeringar setat och
godkänt dessa principer — och herr Lindman själv har vant statsminister
och själv setat i regeringen och godkänt dessa, principer
nog tycker man ändå, att det är konstigt att man då efteråt kommer
och säger, att 1901 års bestämmelser icke hava gällande kraft.

Men nu skall jag fråga herrarna: hur kommer det att ställa sig
för apoteksväsendet, för medicinberedningen och var egen trygghet.
om 1913 års apoteksvarustadga har försatt 1901 års kungörelse - ur
gällande kraft? Då kan det inträffa, att vi iå en fabrik, som tillverkar
en sammansatt medicin, vilken kan bestå av rätt sa häftigt
verkande gift. Det finnes intet förbud i apoteksvarustadgan, såvitt
jag förstår, för sådan fabrikationsmässig tillverkning. En läkare skriver
ut ett recept, jag går in på ett apotek och ber att fa det expedierat,
apotekaren lämnar en lapp till sin springpojke, och han gar
över gatan till fabriken och får läkemedlet och gar sa tillbaka med
det till apotekaren, vilken lämnar mig varan. Ingen kontroll linnés da
annat än den, apoteksstadgan föreskriver för dylik tillverkning, lian
man verkligen tänka sig, att medicinalstyrelsen, som är högsta vårdare
av vårt medicinalväsende, skall säga till Sveriges apotekare: ni
få köpa färdig medicin av vilken fabrik som helst, som har en föreståndare
med de kvalifikationer apoteksvarustadgan föreskriver. Jag
kan icke tänka mig, att vare sig en regering, en socialminister eller
en medicinalstyrelse kan gå med på någonting sadant. Det var mahända
så 1913, att man icke tänkte igenom saken, men jag kan icke
förstå annat, än att om det skall kunna bil sa, att apotekarna skola
få köpa sammansatt medicin färdigberedd, vilket jag tror ar nödvändigt,
att man kommer fram till för att få dessa varor billigare, sa
måste det bli en fabrikation med strängare kontroll an den, som stadgas
i 1913 års apoteksvarustadga, Och då måste man komma fram
till, att denna stadga icke gäller för apotekarna Den meningen har
medicinalstyrelsen hävdat och hävdar fortfarande. Hela dess taxepolitik
är byggd på, att denna stadga icke gäller för apotekarna.

Så ett enda ord till herr Lithander. Herr Lithander säger mot
mig, att om det är något fel på medicinaltaxan, sa bor den justeras.

Och herr Lindman svarade som svar på mm fråga hur han vide hava
denna utarbetad, att när den saken komme till riksdagen, skulle han
yttra sig därom. Jag undrar, om riksdagen skall lagga sig * me<kb''
naltaxan. Men det kanske är nödvändigt, att det kommer dithän. Oc
blir det icke någon förändring, så att vi verkligen fa en medicinaltaxa
efter nyare grunder, så skall jag, ifall jag ar kvar ett annat ar 1 riksdagen,
dra försorg om, att det blir debatt om den saken, det kan

Nr 3a. 142

Onsdagen den 27 april, e. m.

^central'' . Jag vlU ic.ke klandra medicinalstyrelsen, för att den icke

laboratorium. gatt ln for åen principen att apoteksvarustadgan upphäver 1901 års
(Forts.) kungörelse. Jag förstår, varför man icke gjort det. Men genom den

fcke''höra hLnU Sa 6r’ ^ de St°ra apoteken oberättigad vinst, som de

Och huru stor är apotekarnas verkliga vinst? Det är det egenornliga
med det yrket, att det såvitt jag vet, knappast finnes någon
enda apotekare s°ni gör ett ordentligt bokslut. Vid nästan alla apo

å? ri!da ?a utglfter och inkomster för föregående

ar Och blir det plus, bär det varit vinst på affären, och blir det
.1,5 ®’= S? kar det varit förlust. Men affärsmän göra icke ett bokof?P
det S?teu’ 1.Ilventera sma lager. De inventera lagren och
tf1 ''■ °m idr wts e,Ti mil?skats- På det sättet kan man se, hur
affaren i verkligheten staller sig. Det verkliga årsresultatet kan man

endaX+riitf rf r f in7enterinS- Men såvitt jag vet inventerar
lltetJatal av Sveriges apotekare sina lager. Det är så, som
en apotekare har i Stockholm svarade mig för en tid sedan, då jag
fragade honom, hur ett sådant förfarande kunde slå ut i verkligheten,
att det blir nog utjämnat under en tioårsperiod. Och det tror

f/LfS MCkSaJ +°Ch detta ketyde,r Ju icke så mycket för apotekarna
sjalva. Men det ar en annan sak, som spelar in, och det är, att staten
kräver att vi skola betala vara skatter efter årsinkomst, och därför
maste vi ha reda. pa våra affärer. Nog blir det rätt på 10 år. men
man iar icke -fora sig med sådana perioder vid skattebetalning. Detta
ar ju en bisak. Men det är i alla fall en synpunkt, som det synes

affärer^ man °CkSa b°r känSyn tiU> när man skall bedöma deras

• u- ''f ? ,utgf .lfran» att man måste komma fram till ett system, som
indirekt kan hjalpa de små apoteken. Apotekskommittén har gått
ram pa sm linje men jag tror, att en bättre utjämning kan ske genom
ett centrallaboratorium.

™ ^sk herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen
vid detta utskottsbetänkande.

Herr Bratt: Endast några få ord såsom replik till herr Lindman.
Han sade, att jag talade så lätt och lekande, när jag kom in
pa iragan om monopol. Ja, på den saken vill jag icke nu inlåta mig
men jag vill a min sida säga, att jag tycker verkligen, att herr
Hindra an talade lätt och lekande, när han refererade vad jag här
orut yttrade. Jag tycker, att detta herr Lindmans referat smakade
{ltet ,av ~ ,ja’ Jag ,vlk lcke utsäga det, men nog liknade det vad
lian förebrådde mig! Herr Lindman påstod, att jag sagt, att detta
ju icke var något nytt monopol, utan endast en utvidgning av ett

dffl ”i, Sidan- aL de ,många monopolen gjorde vi ett stort sådan!,
och sa hade vi ett enda stort monopol. Ja, herr Lindman, det

dfff reVeiia\S°f lckfe.känns vid. Så har jag icke yttrat, och
oarfor skall be att fa precisera vad jag sagt. Jag har varnat för
eller i varje fall ogillat, att denna kliché »monopol» skall helt
oreflekterat anbringas pa vad här varit ifrågasatt, i det genomskin -

Onsdagen den 27 april, e. in.

143 Nr 85.

liga syftet att just för närvarande fånga den ovilja, som alltid är An,Jce^‘J; k''
färdig att taga sig uttryck, då detta ord och detta begrepp ove laboratorium.
huvud taget kommer fram. Jag har framhållit, att vi sedan langa (Forte.)

lider tillbaka ha ett faktiskt privatmonopol pa detta område, och
medicinalstyrelsen och apotekarsocieteten med sm uppfattning av
gällande författningar leva i den föreställningen, att apotekarna
icke skulle hava rätt att köpa dessa varor, utan att de maste gorå
dem själva. Vad som behövdes var då att giva de apotek, som icke
ville göra detta, rätt att köpa från detta laboratorium. Naturligtvis
vill jag visst icke förneka, att man med stor fordel kan jämföra
detta med, att det har en smak av, har likhet med ett monopol, men
jag tror icke, att det är berättigat att säga, att det faktiskt ar ett

monopol, som planerats. . „ . ,

Nu är det mindre viktigt, vad man vill kalla detta, bara man
vet, vad det är fråga om. Jag vill endast på denna punkt tillägga,
att det nuvarande tillståndet är icke hållbart._ Och da herr Lindman
särrer att handeln med apoteksvaror är frigiven, sa kanske han
formellt har rätt i detta, om man läser apoteksvarustadgan, men
ingen skall här kunna förneka, att den kommitté, som berett ärendet
den riksdag, som beslutat, den regering, som lågt fram fragan,
alla ha underlåtit att taga hänsyn till preparanda. De ha helt enkelt
glömt det. Medicinalstyrelsen har icke kunnat tänka sig möjligheten
av något så oerhört, som att dessa sammansatta läkemedel
skulle tagas in under fabrikstillverkningen utan den speciella kontroll,
som kunde åstadkommas av apoteken. Om man gjorde, ^ som
herr Lindman sade, så skulle detta ga ut över apotekarna pa ett
ganska hårdhänt sätt, då därigenom apotekens förtjänst å dessa sammansatta
läkemedel, vilka i prissättningshänseende bleve jämställda
med emenda, bleve högst väsentligt reducerad.

Alltnog, det här är en strid om ord, men man ser, vad lystnngsordet
»monopol» har för betydelse, när man far höra det eko från
Göteborgshänken, som alltid svarar på den appellen. Herr Lithander
yttrade sig — jag vill just icke säga lätt och lekande -— om monopolen,
men vad han sade innehöll i varje fall en högst anmärkningsvärd
historik om tobaksmonopolet. Om jag förstod honom rätt,
sade han att riksdagen tillskapat monopolet för att få bättre cigarrer
och billigare tobak. Jag var icke i riksdagen på den tiden och
kan därför icke vittna av egen erfarenhet, men jag har icke hört, att
detta monopol inrättades, för att man skulle få bättre och billigare
cigarrer. Jag tror, att det inrättades, för att statskassan skulle fa
bättre inkomster. Och det tror ja,g, att tobaksmonopolet. kunnat
lämna och kommer att lämna i framtiden. I övrigt. skall jag icke
ingå på kvalitetsfrågan i det fallet då det skulle vidga gränserna
för debatten här i kväll.

Herr Lithander tillät sig vad han icke kan uraktlåta, åtminstone
när han diskuterar med mig, att döma av den erfarenhet, jag hittills
haft, att göra insinuationer, som av somliga åhörare ovillkorligen
måste betraktas såsom gående på heder och ära. Om man påtalar
det ur denna synpunkt, så är det möjligt, att herr Lithander

Nr 35. 144

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. eu s. k. skulle stå upp och saga, att det mente han icke. Men vad menar då
laboratorium. h?rr Dithander? Då jag sade herr Lithander, att det icke finnes
(Forts.) Hägra privat-ekonomiska intressen engagerade i det centrallaboratorium,
som skulle startas under Vin- och spritcentralens egid, så
säde jag det därför, att jag visste det, och herr Lithander vet ingenting
i motsatt riktning. Kan herr Lithander säga något i motsatt
riktning, så kommer det att bliva osannolikt och obestyrkt och därför
ovederhäftigt.

Vad frågan i övrigt beträffar, så vill jag endast framhålla, att
då situationen är sådan den nu föreligger, vill det synas mig, att
andra kammaren knappast behöver så förskräckas för ordet monopol
och den förra regeringens avsikt att göra detta. Situationen, sådan
den då var, är ju skildrad, och läget för dagen är sådant, att
man med nuvarande apoteksvarustadgas lydelse, såsom den tolkas
av vederhäftiga och skickliga män, icke kan göra något i denna
riktning utan riksdagens hörande, för såvitt icke Kungl. Maj:t vill
låta utfärda en administrativ stadga utan att höra riksdagen. Formellt
tror jag, att Kungl. Maj:t kan gorå detta, men jag tror icke,
att det ligger inom den praktiska politiken.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Herr Hederstierna: Herr talman! Då herr Bratt oupphörligt,
oaktat han medger, att åsikten om, att läkemedelstillverkningen
är fri,. har göda skäl för sig, ständigt insinuerar, att densamma
likväl inte är fri, och då herr Eriksson i Grängesberg alldeles
bestämt vidhåller, att så är fallet, anser jag det vara min skyldighet
att tala om, hur jag förmenar, att denna fråga juridiskt och författningsenligt
ter sig.

I instruktionen för medicinalstyrelsen står det sedan gammalt,
helt naturligt, att den skall vaka över läkemedelstillverkningen.
Detta gjorde, att när medicinalstyrelsen år 1901 utfärdade en kungörelse
i detta ämne, den föreskrev, att de och de läkemedelspreparanda
skulle tillverkas av apotekarna själva, och därmed ansågs saken
klar. Så kom apoteksvarustadgan av år 1913. Det finns ingen
möjlighet att läsa denna på annat sätt, än att därmed läkemedelstillverkningen
gavs alldeles fri, och denna stadga har riksdagen vant
med om att besluta, om och Kungl Maj :t har utfärdat den. Det
är möjligt, som herr Eriksson i Grängesberg sade, att det var mycket
oförsiktigt detta, då på detta sätt det kan komma att tillverkas läkemedel,
som kunde bli farliga, om de fabriksmässigt skulle förfärdigas
och så . komma ut i handeln. Men detta borde riksdagen och
Kungl. Maj:t sett upp med 1913, innan man frigav läkemedlen.
Att 1913 läkemedelstillverkningen blivit frigiven, därom kan, som
sagt, icke någon tveksamhet råda.

, När sålunda Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande frigivit tillverkningen
under den kontroll., som apoteksvarustadgan bestämmer,
är det klart, att därmed medicinalstyrelsens föreskrift, att endast de
eller de fa tillverka läkemedel, upphävts, och 1901 års kungörelse
eller taxa om, att apotekarna skola tillverka preparanda gäller på

Onsdagen den 27 april.

e. in.

145 Nr 35.

grund av apoteks varustadgan inte mera. Att man inte länk te på
detta, när stadgan infördes, det kan ingen nu hjälpa; faktum står
otvivelaktigt kvar. .lag tror oek sfi i likhet med herr Bratt, att medicinalstyrelsen
inte tänkt sig. att det förhåller sig på detta sätt,
men för varje jurist, för varje det minsta författningssakkunnig,
kan det icke — jag upprepar det — råda något tvivel om denna sak.

Om nu medicinalstyrelsen vid dessa upplysta förhållanden skulle
finna, att den måste vidtaga åtgärder i detta avseende, har styrelsen
att gå in till Kungl. Maj:t och Kungl. Maj:t att gå till riksdagen
och föreslå ändring i de fall en ändring kan för allmänna säkerhetens
skull anses erforderlig. Men utan riksdagens hörande kan,
såvitt jag kan förstå, inte någon ändring göras, då Kungl. Maj :t
utfärdat apoteksvarustadgan med riksdagens samtycke.

Som frågan ligger, spelar det enligt min åsikt ingen roll. om
herrarna vilja taga utskottets hemställan eller reservationen, därför
att det finnes ingen Kungl. Maj :t, som kan inrätta något monopol
eller göra någon ändring i avseende å tillverkning av läkemedel utan
att höra riksdagen. Men nog tycker jag det är hra märkvärdigt, om
kammaren, när denna fråga kommit upp och utskottet föreslagit,
att riksdagen naturligtvis bör hålla på sin rätt i det avseendet, att
monopol inte utan vidare får bestämmas, inte ville biträda ett sådant
förslag. I sak har det emellertid ingen betydelse, ty jag säger
än en gång, att Kungl. Majrt inte kan inrätta ett monopol utan riksdagens
hörande.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Lindman: Herr talman! Blott ett par ord. Jag skall
inte uttala mig vidare i den sak, som sist berördes — den har blivit
vederbörligen utredd. Jag tycker, att om kammaren gjorde fel vid
införande av 1913 års stadga, man skall gå den vägen, att man söker
få en ändring till stånd.

Sedan vill jag säga till herr Bratt, att jag ber honom om ursäkt,
ifall jag missuppfattat honom, och jag ber honom om ursäkt, för
att jag fällde ett yttrande, som möjligen var något olämpligt. Jag
gör detta därför, att den vänliga min, som jag hade på mig, då yttrandet
fälldes, inte synes i protokollet.

Herr Bratt sade, att vi nu ha monopol i detta fall, nämligen
apoteken. Vad är det nu fråga om? Jo. man skulle tvinga apotekarna
att köpa från detta laboratorium. Ja, jag vill säga; från
detta laboratorium. Jag vill understryka »detta» och inte halka
över det så lätt och ledigt, ty felet är just det, att man måste köpa
från detta laboratorium och inte från något annat.

Herr Bratt; Herr talman! Jag ber att få tillägga, att jag
inte skall vidga diskussionen till att omfatta även den nu sist berörda
sidan av saken. Det har dock inte vare sig av herr Lindman eller
någon annan visats, att det varit fel. att man skulle köpa just från
detta laboratorium.

Andra hammarens protokoll 1921. Nr 35.

A tbtj. tit ts. k.

central laboratorium.

(Korts.)

10

Ir 36. 146

Onsdagen den 27 april, e. m.

Ang. ett s. le
centraliaboratorium.

''''Forte.!

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall till
det av herr Fast under överläggningen framställda yrkandet; och
förklarade herr talmannen sig- anse den senare propositionen hava
flertalets mening för sig. Som votering likväl begärdes, uppsattes,
justerades och anslogs en voteringsproposition av följande lydelse:

Den, som vill, att kammaren bifaller det yrkande, som under
överläggningen angående andra tillfälliga utskottets förevarande utlåtande
nr 9 framställts av herr Fast, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets hemställan i berörda
utlåtande.

Omröstningen me<^ ja mot 57 nej; och hade kammaren

alltså bifallit det yrkande, som under överläggningen framställts av
herr Fast.

§ 9.

Föredrogos ^i ett sammanhang andra kammarens femte tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 6, i anledning av väckta motioner dels om
skrivelse till Kungl. Maj :t angående ett effektivare utkrävande från
försumliga skattskyldiga av påförda utskylder, dels om skrivelse till
Kung], Maj :t i fråga om åvägabringande av en rationell skatteuppbörd,
ävensom ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag,
nr 459, innefattande delgivning av sistnämnda kammares beslut över
dess andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 11, i anledning av väckt
motion om åvägabringande av en rationell skatteuppbörd.

Kammaren biföll vad dess femte tillfälliga utskott hemställtoch
enär beslutet innefattade bifall till ett förslag av enahanda innehåll
som det beslut, vilket blivit kammaren genom omförmälda protokollsutdrag
delgivet, skulle delgivningen ej föranleda någon kammarens
åtgärd.

§ 10.

Slutligen föredrogos vart efter annat

andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 i
anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t angående
uppdelning av kronouppbörden på flera terminer; samt

statsutskottets utlåtanden:

nr 76. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angende ersättning
till postverket för dess bestyr med pensionsutbetalningar

Onstlugm den SI april, e. ra.

147 Hr S&.

nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande beviljandet
av ett räntefritt lån till överstyrelsen för svenska föreningen
Röda korset; .

nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp
för telegrafverkets räkning av fastighet i Gällivare m. in.; och

nr 79, i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning
och kostnadsförslag rörande en statsbana Fors—Hosjö—
Bollnäs.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

§ 11.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 147, till Konungen, i anledning av Kungl. Majrts proposition
angående indragning av vissa professorsprebenden m. m.

§ 12.

Till bordlägning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden och memorial:

nr 81, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anslag till
kapitalökning för fonden för torvindustriens befrämjande;

nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av
medel till kapitalökning för fonden för räntefria studielån jämte en
i ämnet väckt motion;

nr 83, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående statsbidrag till avlöning av kantorer
i vissa fall;

nr 84, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående bidrag
till förräntning och amortering av fackskolans för huslig ekonomi
i Uppsala byggnadsskuld; och

nr 85, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa frågor
rörande anslag under riksstatens åttonde huvudtitel;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag med vissa bestämmelser rörande arrende av fideikommissjord;
och

nr 24, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
den 30 juni 1916 om automobiltrafik dels ock i anledning därav
väckt motion; samt

andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr 12, i
anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
en omarbetning av gällande bestämmelser om den privata arbetsförmedlingen.

Nr 8*. 148

Onsdagen den 27 april, e. in.

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

§ 14.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Pettersson i Köping	under 3 dagar fr. o.	m. den 28	april,
X	Eliasson	X	6	» X	X	28	>
»	Strindlund	»	8	X X	»	29	X
X	Anderson i Råstock	X	4	X X	»	29	X
»	Carlsson i Grävle	X	5	X *	»	28	X
X	Thorsson	»	4	» X	»	29	X
X	Danielsson	X	5	X »	X	28	X
»	Gustafsson i Örebro	»	4	» X	»	3	maj,
»	Laurén	»	5	» »	X	29	april,
X	Magnusson i Skövde	X	5	» X	X	29	X
»	Andersson i Boda	X	3	» X	X	28	X
	Paulsen	X	3	» »	X	29	X
X	Blomquist	X	6	X X	X	28	X
>.''	Lindgren	»	3	» X	X	28	»
X	Olsson i Labbemåla	X	6	» >:•	X	28	X
X	Garlsson-Frosterud	X	3	x »	X	28	X
X	Olsson i (iävle	»	5	X X	X	29	X
»	Larsson i Yästerås	X	2	x x	X	28	X
	Billqvist	X	5	x »	X	2ö	X
»	Johanson i Huskvarna	X	5	X X	X	28	X
. X	Norling	»	9	x »	X	28	X
X	WiJclund	}	6	» x	X	2 :	maj och
X	Hamrin	»	3	» »	»	28 april-
	Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl.	1,4 på	natten.

In fidem.
Per Cronvall.

Stockholm 1921. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

211500