1920. Forsta kammaren. Nr 40
ProtokollRiksdagens protokoll 1920:40
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1920. Forsta kammaren. Nr 40.
Onsdagen (len 28 .april, e. in.
Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtanden:
nr 4: I och II, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
för år 1921 fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet,
avd. I, Departementet, och avd. II, Lantförsvaret;
nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp
av en fastighet för generalkonsulatet i Hamburg samt iordningställande
av densamma; samt
nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
inköp av fastighet för beredande av kanslilokaler vid beskickningen
i Paris samt beviljande av medel för nödiga reparationer av nuvarande
beskickningshuset.
Fortsattes föredragningen av statsutskottets utlåtande nr 8 A, angående
regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 åttonde
huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
Punkterna 217—223.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 224 . 0m léMför.
I en inom första kammaren väckt motion (nr 13) hade herr K. A.
Nilson hemställt, att riksdagen ville besluta den ändring i staten för w blind
blindskolorna
från 1920 års början, att avlöningen för handarbets- skolorm.
lärarinnorna och för lärarinnan i hushållsgöromål skulle utgå med
2,800 kronor, varav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspengar,
förutom husrum med värme, vartill kunde komma tre ålderstillägg
å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring,
samt för detta ändamål, dels höja det ordinarie anslaget för institutet
och förskolan för blinda nu 103,150 kronor med 1,600 kronor
till 104,750 kronor, dels anvisa å tilläggsstat för 1920 ett belopp av
1,600 kronor.
Utskottet hade i förevarande punkt av angivna skäl hemställt, att
herr Nilsons berörda motion ej måtte vinna riksdagens bifall.
Första kammarens protokoll 1920. Nr40.
t
Nr 40.
Om» löneförbättring
för
vissa lärarinnor
tid bli ridskolorna.
(Forts.j
2 Ousdagen den 26 april, e. m.
Herr Nilson, Karl August: Herr talman, mina herrar!
Det föreligger visserligen till synes ett enhälligt avstyrkande ifrån
statsutskottet på den lilla motion, som jag tagit mig friheten att
väcka, men jag anser mig dock hava anledning att säga några ord
om den föreliggande saken.
Denna hemställan rör sig om en löneförändring för tre stycken
handarbetslärarinnor och en hushållslärarinna vid statens blindinstitut
vid Tomteboda. Detta ärende har varit före i riksdagen
förut på det sätt, att deras lönestat ju uppgjorts förra
året tillsammans med den övriga staten för abnormlärarna.
Emellertid hade direktionen för institutet föreslagit en lön
för dessa handarbetslärarinnor jämställd med lönen för ämneslärarinnorna
i förskolan vid samma institut. Det var också
stor anledning att vänta, att denna framställning skulle särskilt
hålla sig i de olika instanserna. Inspektören för blindväsendet förordade
samma avlöning och skolöverstyrelsen likaledes. Då ärendet
kom till Kungl. Maj:t, vidtogs emellertid där den ändringen, att
lönen för dessa handarbetslärarinnor av ecklesiastikministern sattes
ned med 400 kronor, varför deras avlöning alltså kom att bliva
400 kronor lägre än ämneslärarinnornas.
Nu förhåller det sig så med dessa lärarinnor, att de äro icke
handarbetslärarinnor i alldeles vanlig mening, såsom t. ex. vid en folkskola
eller ett seminarium, utan de äro på samma gång uppfostrarinnor.
De äro jourhavande vid institutet och hava vården om de unga gossarna
och flickorna, i detta fall flickorna. Detta uppdrag är för
dessa lärarinnor en mycket stor uppgift, och de hava — kan man
säga — sin arbetstid upptagen så gott som hela dygnet, d. v. s.
under dagen äro de helt och hållet upptagna av sin tjänst, och under
natten påkallas mången gång deras arbete på grund av föreliggande
förhållanden. Ecklesiastikministern ansåg, som sagt, att dessa lärarinnor
kunde och borde sättas lägre än ämneslärarinnorna, men om
detta nu icke berodde på en principståndpunkt, att ämneslärarinnor
alltid skulle stå högre än yrkeslärarinnor, så måste det hava berott
därpå, att nödiga upplysningar om förhållandena vid den tidpunkten
icke hade lämnats.
Propositionen kom emellertid till riksdagen i nyss nämnt skick,
och vederbörande observerade ej detta i rätt tid, vadan av rent förbiseende
framställning om ändring icke kom att göras hos riksdagen.
Nu ha dessa lärarinnor dock under det sist gångna året gått in till
Kungl. Maj:t med en hemställan om att i år få sitt ärende ånyo
förelagt riksdagen. Framställningen är denna gång också förordad
av inspektören för blindväsendet och av skolöverstyrelsen. Men den
nuvarande ecklesiastikministern har ansett sig, väl av hänsyn till vad
förut framkommit, icke kunna framlägga ärendet. Jag har då framlagt
det motionsvis, i förhoppning att statsutskottet och riksdagen
skulle vilja lyssna till det rättvisa krav, som här föreligger. Det
är att märka, att dessa lärarinnor förut stått i en högre klass än
ämneslärarinnorna, alltså stått över dem icke blott i socialt hänseende
utan även i löneavseende. Genom Kungl. Maj:ts åtgärd och riks
-
Oiisdugou den 28 april, c. in.
3 Nr 40.
dagens därpå grundade beslut att sätta ned den för dem föreslagna Om Umeffr.
lönen hava de kommit under ämneslärarinnorna såväl i löneavseende bättring för
som i socialt hänseende. Att la eu ändring till stånd har för dessal^v/dblind
lärarinnor blivit eu ambitionssak, och behandlingen av deras löne- "“skolorna.
fråga har för dem varit en mycket smärtsam upplevelse. Jag be- (Forte.! ’
höver väl icke säga, att här föreligger ett ärende, som, såvitt jag
förstår, är utrett så långt som det finnes möjlighet till.
Nu säger statsutskottet, att det icke anser sig »kunna överskåda
de konsekvenser en rubbning av den så nyligen fastställda lönestaten
kan medföra för andra i densamma upptagna befattningshavare».
Ja, jag vädjar till statsutskottet, som har så stor förmåga att kunna
överblicka både det ena och det andra, om denna lilla fråga verkligen
är av sådan art, att den har alldeles strandsatt utskottet från
att kunna överblicka vad den skulle kunna föra med sig.
Utskottet säger vidare, »att frågor av ifrågavarande slag böra
vara underkastade den allsidiga prövning, Kungl. Maj:t åt dem kan
ägna». Jag ber då få rikta till utskottet den frågan: vilken prövning
utöver den, som skett, skulle statsutskottet kunna påfordra? Direktionen,
blindinspektören och skolöverstyrelsen hava alla tillstyrkt
framställningen. Jag hemställer verkligen, om statsutskottet kan
hava anledning att kräva någon ytterligare utredning än den, som här
bär skett. Jag vädjar verkligen till kammaren i detta fall att låta
den orättvisa — om jag får kalla det så — som vederfarits dessa
lärarinnor, bliva rättad, vilket vid detta tillfälle låter sig göra, då
saken ligger före såsom den nu gör här i kammaren. Jag är förvissad
om att utskottet icke egentligen kan taga det angivna skälet
så synnerligen djupt. Det skulle icke förvåna mig, om det vore så,
som jag föreställer mig, att detta ärende föredragits i trötthetens tecken
på natten, då statsutskottet haft så kolossalt många ärenden att
behandla. Och jag säger ingenting därom. Man kan tröttna för
mindre än så: att arbeta både natt och dag. Men om det är förhållandet,
att man icke haft tid att behandla detta ärende nog grundligt,
hemställer jag till kammaren, om icke kammaren skulle vilja
taga detsamma under omprövning och lämna dessa tre handarbetslärarinnor
och denna hushållslärarinna det nödvändiga tillskott i
lön, som det här är fråga om. Det rör sig om 400 kronor för en var
av dessa, och det kan såsom man förut sagt här i dag, val icke vara
någon summa, som i någon nämnvärd grad inverkar på statens
budget. Och att det icke är möjligt att taga fram en sådan sak på
grand av en enskild motion, kan väl icke heller gärna hävdas. I
dag hava mycket större frågor avgjorts på enskilda motionärers hemställan,
och jag hoppas att ingen av de herrar i statsutskottet, som
velat försvara utskottets åtgärd, skall kunna ställa sig på den ståndpunkten.
Jag vädjar till utskottets ärade ledamöter, att nu icke motsätta
sig mitt förslag, utan i stället tillåta kammaren att besluta i enlighet
med min motion, och jag ber, herr greve och talman, att få yrka avslag
på utskottets framställning och bifall till den i ämnet väckta
motionen.
Sr 40. 4
Onsdagen den 28 april, e. m.
Om löneförbättring
för
vissa lärarinnor
vid blindskolorna.
(Forts.)
Herr Bergqvist: Jag skall gärna medgiva, att det ligger
en viss billighet i det yrkande, som motionären framställt. Men jag
vill å andra sidan framhålla, att lärarpersonalens löner i blindinsti•tutet
vid Tomteboda regleras förra året, och när lönestaten är
fastställd av riksdagen så sent som år 1919, så förefaller det verkligen,
som om det vore för tidigt att året därpå göra en ändring i
densamma.
Herr Nilson menade, att statsutskottet nog skulle vara mäktigt
att överblicka alla konsekvenser av ett beslut i den riktning motionen
yrkar. Det är dock icke så lätt för ett utskott, som har så ofantligt
många ärenden att behandla som statsutskottet, att på varje enskild
punkt räkna ut, vad ett beslut i den ena eller andra riktningen
kan hava för följder, när icke någon utredning föreligger därom.
Herr Nilson frågade, vilken prövning som ytterligare kunde
erfordras. Jag skall då be att få fästa herr Nilsons uppmärksamhet
på en sak, som han icke i sitt anförande har beaktat, åtminstone icke
berört, och det är den omständigheten, att det vid blindinstitutet
också finnes manliga ämneslärare och manliga arbetslärare. Riksdagen
har fastställt en skillnad i avlöning mellan de manliga
arbetslärarna och de manliga ämneslärarna, och då synes det vara
billigt, att en likadan eller motsvarande skillnad finnes även emellan
de motsvarande kvinnliga lärarinnorna. På den punkten behöves
det tydligen ytterligare en prövning, innan riksdagen kan gå till
beslut i överensstämmelse med motionärens hemställan.
Slutligen antydde herr Nilson, att denna fråga skulle hava behandlats
mycket knapphändigt i statsutskottet, och att den blivit avgjord
i trötthetens tecken. Jag vill då upplysa, att såvida det gäller
den förberedande behandlingen av ärendet i avdelningen, så har
den visst icke varit knapphändig. Tvärtom har avdelningen mycket
grundligt sysselsatt sig med denna punkt, och emedan vi i viss
mån behjärtat motionärens framställning, hava vi sökt få till stånd
ett kompromissförslag med lönesatser emellan dem, som nu gälla,
och dem, som motionären föreslagit. Men då komma vi till det resultatet,
att dessa lärarinnor skulle komma att utgöra en särskild
lönetyp, och det ansågo vi icke kunde vara att förorda. Så mycket
jag än behjärtar framställningen i sig själv, måste jag dock med
hänsyn till de synpunkter, statsutskottet i sin motivering här framhållit
och med åberopande av vad jag nämnt beträffande skillnaden
mellan manliga ämnsslärares och manliga arbetslära,res avlöning vid
blindinstitutet yrka bifall till utskottets hemställan i denna punkt.
Herr Hellberg: Herr talman! Jag har ägnat någon liten
uppmärksamhet åt detta ärende, och jag har fått det intrycket, att
här har begåtts en orätt mot några av dessa små i samhället, som
det är så lätt att begå orätt emot, därför att de äro så värnlösa.
Det förhåller sig så, att dessa handarbetslärarinnor vid blindinstitutet
förut under lång tid hava haft samma löner som arbetslärarna
och högre lön är ämneslärarinnorna i förskolan. Under lång
Onsdagen (lön 28 april, e. in.
5 Sr 40.
tid hava de sålunda varit jäinnställda med den ena parten och stått kineföröver
den andra. Genom den reglering, som verkställdes i fjol, korn- vige™ulrarin
nio de emellertid att stå under bägge två ■— om man räknar med hot vid blind
slutlönen, 700 kronor under ämneslärarinnorna i förskolan, och skolorna.
900 kronor under arbetslärarna. Det bör val ändå, herr talman (Forts.)
och mina herrar, vara klart för var och en, att det skall kännas
ganska tungt för människor, som hava att utföra eu sådan svår
/och tålamodsprövande gärning som dessa undervisarinnor för de
blinda, att sedan de i åratal varit jäinnställda med eller ställda
över andra vid samma institut, plötsligt se sig på detta sätt degraderade
under dem.
Jag har också fått den uppfattningen, att Jet inte föreligger
sakliga skäl för den degraderingen. Det synes mig vara uppenbart,
att den utbildning, som de bär berörda lärarinnorna meddela sina
elever både med avseende å ren yrkesskicklighet och i fråga om
vanlig uppfostran är fullt ut lika betydelsefull som Jen, vilken meddelas
av deras medlärare och medlärarinnor, under vilka de nu blivit
ställda i löneavseende. Alla sakkunniga hava ju också, såsom den
förste ärade talaren framhållit, uttalat sig till deras förmån.
Jag vill också erinra, att även utskottets talesman erkänt,
att en viss billighet talar för motionen, och jag tror inte, att någon,
som försökt sätta sig in i frågan, skall kunna jäva detta påstående.
Den omständighet, som skulle kunna tala emot är, att den nya löneregleringen
verkställdes så sent som i fjol. Men då vill jag — också
delvis till svar på en anmärkning från herr Bergqvist — erinra
huru det när denna reglering beslöts tillgick i fråga om arbetslärarnas
löner: på förslag av enskild motionär höjdes dessa lärares
löner i fjol med 400 kronor utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit.
När en sådan förändring kunde vidtagas då, vilket ju visar, att Jet
kungl. förslaget i riksdagen inte ansågs vara på något sätt ofelbart,
då synes detta mig ge stöd för den uppfattningen att det kan vara
befogat att företaga en rättelse nu också. Det är ju så med allt vad
vi människor göra, att det är mer eller mindre ofullkomligt. Jaganser
Jen framställning, som nu kommit från dessa lärarinnor, vilka
jag tror förut försummat att »hålla sig framme» och bevaka sina
intressen och därför kommit i denna ogynnsamma ställning, verkligen
vara så behjärtansvärd, att den bör bifallas.
Det talas om konsekvenserna, och det är ju alltid det stora
<argumentet emot, när det gäller sådana frågor som denna. Men då
det är fråga om konsekvenser, säger jag för min del, att om dessa
konsekvenser innebära, att andra oriktigheter hava begåtts, när Jet
gällt lika behjärtansvärda saker som den ifrågavarande, då böra de
också rättas. Jag tror sålunda inte, att om man ser på frågan
sakligt, man skall behöva vara rädd för konsekvenserna. Vad det
gäller är endast att göra rätt mot någon av samhällets små, flitigt
arbetande, samvetsgranna medlemmar, mot vilka enligt min bestämda
övertygelse en orätt blivit begången. Jag förstår, huru
svårt det skall vara att uppnå ett bifall till motionärens framställ
-
Nr 40. 6
Oasdagen den 28 april, e. m.
Omlönefor- ning, i ^11 synnerhet nu, när kammaren är så glest besatt och obevisea
lärarin- niiSon för varje längre och mera ingående debatt. Men jag tager
nor vid blind- ändå mod till mig och ber att få lägga kammaren på hjärtat att här
skolorna. Tätta ett missförhållande, som verkligen behöver rättas.
(Forts.) Jag yrkar bifall till motionen.
Herr Bäckström: Herr talman! Jag ifår bekänna, att jag
tror, att herr Nilson bär rätt i denna fråga. Men det förhåller sig
så, att frågor av denna art äro mycket svåra att behandla direkt i
riksdagen, och att det därför är lämpligare, att de behandlas av
Kungl. Maj:t först och på den vägen komma till riksdagen. Det
är på denna motivering statsutskottet har gått, när det avstyrkt
motionen. Om därför herr Nilson och handarbetslärarinnorna kunna
få Kungl. Maj:t att taga sig an deras sak, så är jag övertygad om
att det icke skall möta svårigheter att få den igenom i riksdagen.
Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.
Herr N il s ö n, K a r 1 A u g u s t: Herr talman! Jag är tacksam
för det erkännande, som givits såväl av avdelningens ordförande,
herr Bergqvist, som senast av herr Bäckström. Herr Bäckström
sade bestämt, att han anser, att jag bär rätt i min framställning, och
mera erkännande kan man väl icke gärna uttala sig om en sak, än att
man säger, att den är riktig. Men när man har sagt det, skall man
väl också se till, att man gör det rätta, och när man är övertygad
om en sådan sak, är det orätt att icke göra det rätta. Jag hoppas
därför, att herr Bäckström är så vänlig och hjälper mig att få saken
tillrättalagd.
Det är nog lätt att hänvisa till att dessa lärarinnor skola gå
till Kungl. Maj :t, men jag vill påpeka, att de hava varit hos Kungl.
Maj :t. Deras skrivelse medföljer ju bär. Men Kungl. Maj:t
har, som jag förut sade, av hänsyn till vad som förra året
beslöts icke velat göra någonting. Jag är säker om att Kungl.
Maj:t i ecklesiastikdepartementet icke har någonting emot att riksdagen
i dag fattar det beslut, som här påyrkas i motionen.
Jag tror, att första kammaren skulle hava anledning att glädjas,
om man som det har sagts, nu kan hjälpa några små i samhället,
och jag är förvissad därom, att det icke medför några konsekveser,
som på något sätt kan hava menliga följder med sig.
Jag vet genom samtal med u t skot t s 1 eda mö ter, att man talat om att
detta skulle kunna hava inverkan t. ex. beträffande dövstumlärare.
Jag har med anledning därav hört mig för om denna sak på vederbörligt
håll och fått den upplysningen, att det icke alls finns några
likställda lärarinnor, varför någon sådan konsekvens icke gärna
kan föreligga.
Jag hoppas som sagt, att riksdagen vill bifalla .motionen, och
yrkar bifall till densamma.
Onsdagen den april, e. m.
7 Nr 40.
Herr Swartz: Ja, mina herrar, det lider intet tvivel att det
finns åtskilligt behjärtansvärt i vad motionären bär framhållit. Men vissa lärarin
när den siste ärade talaren säger, att han kan garantera, att det icke nor vid blind
blir några konsekvenser alls, därför att han hört sig för på ett skolorna.
eller annat ställe, där man möjligen i utskottet trott, att denna sak (Porto.)
skulle medföra konsekvenser, så får jag säga, att det väl kanske
ändå är att begära litet för mycket av riksdagen, om man vill, att
den på ett vittnesbörd av sådan beskaffenhet skall låta alla sina
farhågor mod avseende på möjliga konsekvenser försvinna.
Det sades, att dessa lärarinnor, som det här är fråga om, hava
gjort en framställning till Kungl. Maj:t, men att Kungl. Maj:t icke
velat taga upp saken på grund av förra årets riksdagsbeslut. Om
det emellertid nu vid detta års riksdag uttalas, att man finner saken
behjärtansvärd och anser, att den bör av Kungl. Maj:t undersökas,
på det att man må få full klarhet om vilka konsekvenser det uppstår,
så kan jag aldrig, tänka mig, att Kungl. Maj:t längre skall
vidhålla sin tvekan. Då man på det sättet i alla fall kan få saken
fullt utredd, skulle jag vilja hemställa om att kammaren ville bifalla
utskottets hemställan i förlitande på att de uttalanden, som
gjorts, skola beaktas av Kungl. Maj:t.
Jag får verkligen säga, att om man bifaller enskilda motioner
om anslag i det ena och andra fallet och t. ex. företar sig att,
som nu yrkas, vidtaga ändring i en stat, som beslöts i fjol, så. slår
man in på en väg, scm jag befarar kan bliva ganska farlig och riskabel
för riksdagen.
Då jag icke kan se annat än att det har beretts.en mycket god
väg att komma fram på för dessa lärarinnor och möjligen andra, som
med dem äro likställda, om man följer de linjer, som bär. äro anvisade,
under det man eljest tar ett steg ut i det . okända,^ vilket jag
icke kan tillråda kammaren eller riksdagen, så ber jag att få instämma
i utskottets hemställan.
Herr Hellberg: Ja. herr talman, här erkänner nu en medlem
av utskottet, att herr Nilson har rätt, och den siste ärade talaren,
som var mest betänksam, yttrade, att det låg något mycket behjärtansvärt
i vad som bär yrkas. Men är det så., att man känner
med sig, att man här har rätt, då är det ingen mening i att rädas för
konsekvenserna. Ty om konsekvenserna bliva sådana, att man på
andra punkter finner, att man gjort något, som inte är rätt. då är
det ens ovedersägliga skyldighet att avhjälpa detta. Det konsekvensmakeri,
som drives här i riksdagens utskott och som så ofta ställer
hinder mot mycket behjärtansvärda saker, det måste jag denna gång
bestämt reagera emot, liksom jag gjort det förut. Jag tror, att det
är meningslöst att driva konsekvensmakeri på detta. sätt.
Den siste talaren nämnde också något om enskilda motioner. Jag
tror inte, att det är värt att köra med den käpphästen. Här ha vi
nyss på förmiddagen beviljat inte, som det här gäller, allenast -1,600
kronor, utan en halv miljon på en enskild motion, så nog finns det
prejudikat tillräckligt i den vägen. Att här besluta en småsak pa
1,600 kronor är väl ingenting att göra affär av, därför att det sker
Bil* 40.
Om löneförbättring
för
vissa lärarinnor
vid blindskolorna.
(Ports.)
8 Onsdagen den 28 april, e. m.
på en enskild motion. I fjol ändrades som nämnts institutets stat
på grund ay en enskild motion. Varför är det värre att gorå en ändring
i år, då det är fråga om samma verksamhet nu som då?
Herr Swartz; Gentemot mig åtminstone kan det väl icke invändas,
att det är ett oriktigt motiv, då jag anfört, att man skall
vara försiktig med enskilda motioner, eftersom jag- tillhör dem, som i
förmiddags icke ville vara med om att bevilja de 500,000 kronorna.
Men jag vill säga, att i det fallet var det icke så farligt, ty där
kunde man se, vad som följde av beslutet, men här vet man icke,
vad som blir följden. Herr Hellberg sade, att man får ta de konsekvenser,
som kunna komma. Ja, men att på det sättet vara med om
att taga konsekvenserna utan att veta, vilka de äro, det kan jag
val ändå icke tro vara kammarens mening. Då man därjämte från
vår sida hemställer, att Kungl. Maj:t skall taga saken under välvillig
omprövning, kan jag verkligen icke finna annat, än att den, som
»rör upp himmel och jord för en ganska obetydlig fråga», nog icke
är att finna på utskottets sida.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen
i enlighet med framkomna yrkanden propositioner, först på
bifall till vad utskottet i nu ifrågavarande punkt hemställt samt vidare
på bifall till den i ämnet väckta motionen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition vara med övervägande
ja hesvarad.
Herr Nilson, Karl August, begärde votering, i anledning varav
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den,
som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
8 A punkten 224, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles den i ämnet väckta motionen.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja — 48;
Nej — 35.
Punkterna 225—235.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 236.
Lades till handlingarna.
Onsdftgen den 28 april, e. in.
0 Nr 40.
Punkterna 237 och 238.
Vad utskottet hemställt bifölls.
På hemställan av herr talmannen beslöts nu, att punkten 23b
skulle föredragas först sedan punkterna 240—246 blivit behandlade.
Punkterna 240—242.
Vad irtskottet hemställt bifölls.
Punkten 243.
I
Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att dels medgiva, att en
fackskola för kemisk industri finge från och med den 1 juli 1921
upprättas i Malmö; dels för den tekniska elementarskolan, maskinfackskolan,
husbyggnadsfack skolan, den kemiska fackskolan och det
tekniska gymnasiet i Malmö för år 1921 beräkna ett belopp av 117,400
kronor att ingå i det ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk;
dels och till laboratorieutrustning och annan undervisningsmateriell
för den kemiska fackskolan anvisa på extra stat för år 1921
ett reservationsanslag av 10,000 kronor.
I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft två i
huvudsak likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 168, av herr Gunnar Andersson och den andra inom andra
kammaren, nr 100, av herr M. Sommelius, däri hemställts, att i överensstämmelse
med den av Kungl. Maj :t den 4 oktober 1907 tillsatta
kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande en fackskola
för kemisk industri måtte från och med den 1 juli 1921 upprättas
i Hälsingborg.
Utskottet hade i nu föredragna punkt på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och herr G. Anderssons samt herr Sommelius’ berörda motioner,
a) medgiva, att en fackskola för kemisk industri finge från och
med den 1 juli 1921 upprättas i Hälsingborg, under förutsättning, att
Hälsingborgs stad — utöver redan gjort erbjudande angående tillhandahållande
av erforderliga undervisningslokaler samt bostad eller
hyresersättning åt rektor — antingen själv eller genom enskilda donatorer
ställde till förfogande erforderliga medel till laboratorieutrustning
och annan undervisningsmateriell för nämnda fackskola;
b) för samma fackskola i Hälsingborg för år 1921 beräkna ett
belopp av 12,000 kronor att ingå i det ordinarie reservationsanslaget
till tekniska läroverk;
c) för den tekniska elementarskolan, maskinfackskolan, husbyggnadsfackskolan
och det tekniska gymnasiet i Malmö för år 1921 beräkna
ett belopp av 108,400 kronor att ingå i förberörda ordinarie
reservationsanslag till tekniska läroverk.
Upprättande
t v en kemisk
fackskola i
Skåne.
Nr 40. 10
Onsdagen den 28 april, e. m.
Upprättande. Reservation hade avgivits av herrar S. H. Kvarnzelius N. A.
“faLhfaT Nijsson i Kabbarp, J. Nilsson i Malmö, A. Andersson i Råstock, W.
Skåne. backström, C. TI. Jansson i Falun, O. Nilsson i Örebro och 8. E. J.
(Forts,) Liibeck, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava viss angiven
lydelse och att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte, med
bifall till Kung!. Maj:ts förevarande förslag samt med avslag av
herr Gunnar Anderssons och herr Sommelius’ berörda motioner,
a) medgiva, att en fackskola för kemisk industri finge från och
med den 1 juli 1921 upprättas i Malmö under förutsättning, att Malmö
stad — utöver redan gjort erbjudande angående tillhandahållande av
erforderliga undervisningslokaler samt bostad eller hyresersättning åt
fackskolornas tre rektorer — ställde till förfogande ett belopp av
10,000 kronor till komplettering av undervisningsmateriell för nämnda
fackskola;
b) för den tekniska elementarskolan, maskinfackskolan, husbyggnadsskolan,
den kemiska fackskolan och det tekniska gymnasiet i Malmö,
för 1921 beräkna ett belopp av 117,400 kronor att ingå i det
ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk.
Herr Nilsson, Johan, i Malmö: Herr talman, mina
herrar! . Vid detta ärende är det, såsom framgår av handlingarna, en
reservation. Det gäller ju, huruvida en kemisk fackskola skall förläggas
till Hälsingborg eller Malmö. Jag vill emellertid upplysa, att
ett korrekturfel inträffat på det sätt, att ett par namn, som skulle
stå. först på reservationen, hava bortfallit, nämligen herrar Kvarnzelius
och August Nilsson i Kabbarp.
Den gången jag hörde, att utskottsavdelningen hade yrkat, att
skolan skulle- förläggas, till Hälsingborg, trodde jag, att sakskälen
verkligen lågo på den sidan — man har ju alltid respekt och ibland
till och med en överdriven respekt för dem, som skulle anses sakkunniga
— men i varje fall beslöt jag mig strax efter för att gå igenom
alla handlingar i ärendet. Sedan jag gjort detta, framför allt efter
genomläsningen om den kungl. propositionen, kom jag till det resultate^
att andra avdelningen inom utskottet åsidosatt sakskälen. Hela
detta långa utskottsutlåtande är ju också avsevärt rikare på ord
än starkt i argument.
Skolöverstyrelsen har, såsom framgår av utlåtandet och den
kungl. propositionen, föreslagit, att skolan i fråga skulle förläggas
till Malmö. Det göres uteslutande av det skälet, att genom en förläggning
till Malmö man dels främjar skolans ändamål, dels handlar
ur rent ekonomiska och statsfinansiella synpunkter. Man anser
och bevisar, att man gör åtskilliga tusen kronors besparing för varje
ar. Dessutom fäster skolöverstyrelsen sjmnerligen stor vikt vid att
i Malmö finnes en riklig undervisningsmateriel. Det finnes bibliotek,
och detta därför att det sedan länge finnes ett tekniskt gymnasium
i Malmö. Skolöverstyrelsen talar också om att Malmö kommer
att bättre än Hälsingborg giva möjlighet åt eleverna att bevista
skolan. Malmö stad är ju ett stort industrisamhälle och kan såle
-
Onsdagen den 28 april, e. m.
11 Nr 40.
des lämna ett större tillskott av elever än Hälsingborg. Dessutom
finnes det en stor bygd kring Malmö, från vilken eleverna dagligen''
hava tillfälle att resa in till skolan för att återresa till sina hem på
kvällen. Detta har, som alla kunna förstå, en stor betydelse med hänsyn
till elevernas ekonomi. Ju flera som på detta sätt kunna bevista
skolan på dagarna, dess bättre.
Skolöverstyrelsen säger, också, att om skolan förlägges till Malmö,
så har man större möjlighet att få behövliga lärarkrafter, än om
den förlägges till en plats, där icke såsom i Malmö gymnasium förut
finnes. Malmö är på detta sätt synnerligen lämpligt. För det första
finnes där sedan många år tekniskt läroverk, elementarskola. Därifrån
kan man vid behov få behövliga lärarkrafter. Dessutom kan
man för mera teoretiska ämnen vid behov erhålla lärarkrafter från
Lund, docenter eller professorer. Därtill säger skolöverstyrelsen, att
Malmö förut har två fackskolor. Det är nämligen så, att i Malmö
ha funnits en maskinteknisk linje, en byggnadslinje och en kemisk
linje, den senare ända sedan år 1877. Man har ombildat den maskintekniska
linjen till maskinfackskola och byggnadslinjen till
byggnadsfackskola. Det är ganska naturligt, att man bör
ombilda den kemiska linjen också till en kemisk fackskola,
som bör stanna i Malmö. Skulle man nu taga den kemiska fackskolan
från Malmö och förlägga den till Hälsingborg, så amputerade
man en skola, som på detta sätt i visst avseende bleve invalid. Skolöverstyrelsen
fäster stort avseende vid att man på detta sätt placerar
en skola jämsides med två andra för att dels främja skolans ändamål,
dels komma i åtnjutande av den undervisningmateriel, som
finnes, och dels få bättre möjlighet att skaffa lärarkrafter, något
som skolöverstyrelsen anser, att man icke kan få i Hälsingborg. Skolöversyrelsen
har sammanfattat sitt slutyrkande i följande ord, som
återfinnas på sidan 663 i den kungl. propositionen: »Av vad överstyrelsen
sålunda- anfört framgår, att i fråga om sådana omständigheter,
som kunna tänkas befrämja den kemiska fackskolans ändamål,
överstyrelsen anser starkt övervägande skäl tala för skolans förläggning
till Malmö. Då därjämte sagda förläggning även ur kostnadssynpunkt
obestridligen är den fördelaktigaste för det allmänna, tvekar
överstyrelsen icke att föreslå, att den kemiska fackskolan förlägges
till Malmö och förenas med därvarande tekniska gymnasium,
maskinfackskola och husbyggnadsfackskola under gemensam förvaltning.
»
Vad så själva kostnadsfrågan beträffar, gör skolöverstyrelsen
en omfattande utredning härom. Därav framgår, att om skolan
skall förläggas till Hälsingborg, så åtgår för anskaffande av ny materiel
till laboratoriet och ny undervisningsmateriel 50,000 å 75,000
kronor. Om skolan förlägges till Malmö, så finnes största delen av
denna undervisningsmateriel redan, eftersom dessa skolformer redan
finnas där, och då behöves endast 10,000 kronor för att komplettera
den undervisningsmateriel, som redan finnes där.
Sedan utskottet kommit att behandla denna sak, har emellertid
någon hälsingborgare förklarat sig villig att anslå 70,500 kronor till
Upprullande
tv en kemisk
fackskola i
Skdne,.
(Korts.)
Nr 40. 12
Onsdagen den 28 april, e. m.
a^Z^mtk undervisniDgs- och laboratoriemateriel, som behöver anskaffas
fackskola i Vld den kemiska fackskolans förläggning till Hälsingborg. Då jag
Skåne. ansett, att alla sakskäl voro för Malmö stad, ansåg jag icke, att
(Forts.) någon behövde göra en dylik^ uppoffring från Malmö för att Malmö
i detta avseende skulle stå på samma nivå som Hälsingborg. Emellertid
fanns det en representant från Malmö, som ögonblickligen förklarade
sig villig, att erlägga de 10,000 kronor, som behövdes för
att komplettera undervisningsmaterielen i skolan där. .Tåg motog anbudet,
och följaktligen är det ett av de villkor, som medgivits för
skolans förläggning till Malmö.
Däremot ställer det sig helt annorlunda, då det gäller de årliga
omkostnaderna för skolan. Då visar det sig, att de årliga omkostnaderna
för Hälsingborg gå upp till 42,000 kronor, medan de inskränka
sig till 28,000 kronor i Malmö. Det är helt naturligt billigare
där, därför att, som jag nyss nämnde, tekniskt gymnasium .ju
redan finnes där. Men dessutom har Malmö förbundit sig att anslå
1,000 kronor i hyresbidrag årligen till de tre lektorer, som skola
finnas där. Detta är också ett villkor att räkna med. Om skolan
förlägges till Malmö, så är det alltså icke allenast 14,000 kronor, som
man årligen besparar, utan dessutom 2,000 kronor till, som man får
lägga till dessa. Det blir alltså en årlig besparing för staten och det
allmänna av 16,000 kronor.
Jaig har, herr talman, velat göra denna lilla orientering i ärendet
för att visa, att sakskälen, åsidosatta av statsutskottets andra avdelning,
i detta fall tala för Malmö. Jag kan icke anse det vara
klokt att försämra skolans ändamål och samtidigt betala 16,000 kronor
mera om året. I statsutskottet brukar man ofta säga, att det är
icke »statsutskottsmässigt» att ha onödiga utgifter. Här har emellertid
en del av statsutskottets medlemmar icke fäst sig vid denna merutgift,
som det allmänna årligen onödigt skall punga ut med, jämte det att
ändamålet förfelas. Det är ur denna synpunkt, herr- talman, som jag
ber att få yrka bifall till reservationen, vilken i sin ordning går ut
på bifall till Kung!. Maj ds proposition.
Herr Bergqvist: Herr talman! Det var ganska svårt att på
grundvalen av den kungl. propositionen taga ställning till frågan
om förläggningsort för den ifrågasatta kemiska faokskolan. För den
skull utbad sig den avdelning, som hade art handlägga ärendet, statsutskottets
tillstånd att få göra ett besök på de båda platserna, och
ett sådant besök avlades såväl i Malmö som Hälsingborg. Därvid
kom avdelningen till den uppfattningen, att de skäl, som talade för
skolans förläggning till Hälsingborg, voro starkare än de, som talade
för Malmö.
Ja,g vill, innan jag går in på detta, nämna, huru frågan under
sin förberedande behandling har handlagts. Det tillsattes år 1904
en kommitté för utredning om den lägre tekniska undervisningens
ordnande, och denna kommitté avgav sitt utlåtande år 1912 samt
föreslog, att en kemisk fackskola skulle förläggas till Hälsingborg.
Sedan tillkallades sakkunniga i departementet för att ytterligare be
-
Onsdagen den 28 april, e. in.
l;> Nr 40.
handla och förbereda frågan. Dessa togo icke ståndpunkt till frågan
om själva förläggningsplatsen i vidare män än att de förordade, att
en kemisk fackskola skulle inrättas och förläggas till Skåne. Sedermera
har ärendet passerat de olika myndigheterna, och skolöverstyrelsen
bär kommit till det resultatet, att skolan borde förläggas till
Malmö och förenas med dervarande tekniska gymnasium. På denna
linje har också statsrådet gått.
De synpunkter, som från skolöverstyrelsens och departementschefens
sida hava anlagts på frågan, hava varit fyra. För det första
har man betraktat frågan ur synpunkten av undervisningens ändamålsenliga
ordnande, för det andra från industriens synpunkt, för
det tredje från de blivande lärjungarnas synpunkt, och så för det
fjärde från finansiell synpunkt.
Jag skall be att få uppehålla mig något litet vid var och en
av dessa synpunkter. Om jag då först tänker på undervisningens
ändamålsenliga ordnande, så ber jag att få åberopa ett i statsutskottets
utlåtande citerat uttalande av förutnämnda kommitté, vilket
står på sid. 153. Kommittén uttalar sig så här: »Just i förefintligheten
av en fackskola för en viss industri ligger eu direkt uppmaning
till dem, som ägna sig åt denna industri, att vid fackskolan i
Dåga söka sin vidare utbildning, och industriidkarna omhulda i
regel gärna en skola, som är direkt avsedd att främja deras intressen.
Fn fackskola omfattas sålunda i regel med vida större intresse än
en allmän teknisk läroanstalt. En speciell fackskola har också så
till vida större utvecklingsmöjligheter än en allmän teknisk skola,
att man kan företaga vilka förändringar i dess organisation, man
finner lämpliga, utan att därigenom träda andra industriers intressen
för nära. Lärokurserna så väl i enskilda läroämnen som i skolan
i dess helhet kunna inskränkas eller utvidgas, allt efter som erfarenheten
visar detta vara möjligt eller önskvärt.» Det framgår därav,
att kommittén, som borde sitta inne med förutsättningar att bedöma
frågan, ansett, att en fackskola, som är fristående, har betydligt
större möjligheter att anordna sig på ett lämpligt sätt än en,
som är förbunden med en större teknisk anstalt. För min del har
jag låtit starkt påverka mig av detta kommitténs uttalande, och det
har bidragit till mitt ställningstagande i frågan.
Går jag så över till betraktandet av frågan ur industriens synpunkt,
vill jag medgiva, att såväl Malmö som Hälsingborg hava
stora förutsättningar för atf vara förläggningsort för en sådan skola.
Det finnes rika industrier på båda platserna och i trakten omkring
de båda städerna. Men för min del åtminstone, och jag tror, att
också de övriga ledamöterna i avdelningen äro av samma uppfattning,
har jag trott mig finna, att särskilt den kemiska industrien är starkare
koncentrerad omkring Hälsingborg och i Hälsingborg än i
Malmö. När man då tänker på analogien med den elektrotekniska
fackskolan, som icke förlädes till Örebro, utan till Västerås, på
grund av att där fanns en rik elektroteknisk industri, så kommer
man lätt till den slutsatsen, att Hälsingborg även från industriens
synpunkt hör hava något företräde framför Malmö.
Uppr ältande.
tv ev kemisk
fackskola i
Skåne..
(Korts.)
Kr 40.
Upprättande
av en kemisk
fackslcola i
Skåne.
thorit.
14
Onsdagen den 28 april, e. in.
Tänker jag sedan på den tredje synpunkten, nämligen lärjungarnas,
så får jag säga, att den enligt mitt förmenande avgjort talar till
förmån för Hälsingborg. Malmö bär en stor teknisk läroanstalt. Ynglingar
i denna trakt, som vilja utbilda sig tekniskt, ha ju där tillfälle
att få undervisning inom flera grenar. För ungdomen i Malmö
och trakten däromkring äro sålunda rika tillfällen redan beredda
att få teknisk undervisning. Förlägges nu även den kemiska faekskolan
till Malmö, blir ju följden därav, att denna ungdom ännu
mera gynnas på bekostnad av ungdomen från andra orter. För de
ynglingar, som bo i och omkring Hälsingborg är det förvisso ett
önskemål att en decentralisation av den tekniska undervisningen i
Skåne sker på sätt, utskottet föreslagit, enär det för dem givetvis
vore synnerligen fördelaktigt, om de finge en sådan teknisk flickskola
i närheten av sina hem.
Vad slutligen beträffar den finansiella synpunkten är det framhållet,
att det blir dyrare att förlägga skolan till Hälsingborg än
till Malmö. ° Jag vill icke förneka, att detta är riktigt, men det gäller
icke engångskostnaden för den första utrustningen, ty i fråga därom
har från Hälsingborghållet gjorts så stora uppoffringar, att staten
icke behöver vidkännas någon som helst merkostnad. Under en
tidig del av riksdagen koin mig tillhanda en teckningslista, där ett
antal personer tecknat bidrag till utrustningen av den kemiska fackskolan
i Hälsingborg, till det belopp, som här förut är nämnt,
70,500 kronor. Detta kom alldeles spontant, utan att någon
som helst påtryckning åtminstone från riksdagstid, såvitt jag
vet, hade ifrågakomma. Detta visar, att det lever ett starkt
intresse i Hälsingborg^ och trakten däromkring att få en sådan anstalt.
Därav kan man också draga den slutsatsen, att om skolan förlädes
dit, den skulle komma att omfattas med stor kärlek.
Vad beräffar de årliga kostnaderna bli de något högre i Hälsingborg.
Dock blir merkostnaden icke så stor, som den föregående
ärade talaren sökte göra gällande. Han nämnde 16,000 kronor. Här
i propositionen står dock bara 14,000 kronor, och vid den beräkning,
vi ha sökt göra inom utskottet, har det befunnits, att denna
beräkning är ganska hög.
Jag skall nu endast tillägga en sak. Det är, att den byggnad
i Hälsingborg, som skulle upplåtas för denna skola, har ett ytterst
tilltalande och vackert läge vid sundet. I fråga om läget står den
obestridligen framför skolan i Malmö. Vad lokalernas ändamålsenlighet
beträffar kan jag icke heller neka till att jag fick det bestämma
intrycket, att de skulle komma att bli bättre i Hälsingborg än
'' Malmö. Jag beklagar, att vi icke hava ritningarna till den tilltänkta
byggnaden här; de äro för tillfället i andra kammaren. -—
Nej, här finnas de redan och jag skall be att få visa dem. I den
större byggnaden, som synes här på planschen, skulle bli yrkesskolor,
och i den mindre byggnaden skulle den kemiska fackskolan inrymmas.
Jag bär naturligtvis för min del icke något som helst personligt
Onsdagen den 28 april, e. in.
15 Nr 40.
intresse av förläggningen av denna skola. Blir den förlagd till Malmö,
skall jag gärna unna Malmöborna den, och blir den förlagd till Hälsingborg,
finner jag det också från min synpunkt vara fullt tillfredsställande.
Med hänsyn till vad jag haft äran anföra ber jag
i alla fall att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr statsrådet Olsson: Herr talman! Jag tvingas redan
nu att gripa in i debatten, därför att man håller på med samma fråga
andra kammaren, och jag är väl tvungen, misstänker jag, att se
till, att jag kan få yttra mig även där. Det hade naturligtvis annars
varit bäst för mig, om jag först kunnat få höra ytterligare några
av de skäl, som ha varit bestämmande för utskottet, då det gått
emot Kungl. Maj:ts förslag.
Man kan naturligtvis diskutera frågan Malmö eller Hälsingborg.
Såväl motionären i denna kammare som utskottet säger ju,
att departementschefen varit synnerligen tveksam. Jag vill emellertid
säga, att detta får inte ge den föreställningen, att departementschefen
spelat krona och klave om var denna skola skulle förläggas.
Det finns skäl, som tala för Malmö, och det finns skäl, som tala för
Hälsingborg. Den omständigheten, att departementschefen bestämt
sig för Malmö, betyder naturligtvis, att han ansett skälen för denna
stad vara de starkaste. Den ärade motionären säger på sid. 1 i motionen,
att departementschefen »under erkännande av de viktiga huvudgrunder,
som tala för att förlägga den nya fackskolan till
Hälsingborg, dock till sist på grund av vissa biomständigheter beslutat
sig att föreslå Malmö». Det skulle således vara biomständigheter,
som varit för mig talande, och det är inte utan att motionären
på sid. 2 låter framskymta, att där även skulle ha spelat in
vissa rätt tvivelaktiga Malmöintressen. Det kanske därför inte är
mer än rätt, att jag gör en liten utvikning och alldeles speciellt
ser på denna motion, som i stor utsträckning också tyckes ha legat
till grund för utskottets utlåtande.
Det är två synpunkter, som för mig varit bestämmande. Jag
har resonerat som så: var skall jag lägga skolan för att den skall
bli bäst från undervisningssynpunkt? Och för det andra: var skall
jag lägga den för att den skall bli bäst ur finansiell synpunkt?
Jag medgiver, att jag vidare också tänkt litet på lärjungarna, eftersom
de ju onekligen ha en viss betydelse för en skola. Som skolkarl
bar jag då sagt mig, att det blir bäst med undervisningen, om
varje lärare får det så, att han kan undervisa i de saker, som han
bäst kan. Om jag knyter samman denna skola med det komplex,
som redan finnes nere i Malmö, skall det kunna ordnas så, att varje
ordinarie lärare verkligen får undervisa i sitt huvudämne, att man
•således just får speciallärare var timma, och den övriga undervisning,
som kan behövas där, tänker jag mig, att den kår av ingenjörer,
som finnes i Malmö, och det universitet, som ligger i Lund,
nog skola kunna svara för. Mot detta är det så, som den ärade motionären
opponerar sig — inte mot möjligheten att ordna det så, utan
(Jp]>rältande
tv en kemisk
fackskola i
Skåne.
(Forte.1
Sr 40. 16
Onsdagen den 28 april, e. m.
Upprättande mot sättet att ordna det så. Han opponerar sig mot att man i största
^fdcLkout möjliga utsträckning skulle utnyttja väl inarbetade pedagoger, och
1 Skåne. ban har det uttalandet därom, att det är en slags överpedagogise(Forts.
) ring. Han vill i stället, att undervisningen skall »bestridas av i det
praktiska livet verksamma teknici», och tillägger litet längre fram,
att det helst bör vara »unga, direkt ur den praktiska ingenjörsverksamheten
tagna krafter», vilka ju då »kunna tillföra sina lärjungar
en mera direkt ur det levande livets dagliga erfarenhet vunnen kunskap
samt en ungdomlig entusiasm för vissa bestämda uppgifter,
än vad en utanför den praktiska verksamheten levande lektor i
regeln torde kunna». För de pedagogiska kätterier, som komma
fram i detta yttrande, hyser jag mycket starka sympatier, men om
det pedagogiska ideal, som den ärade motionären gör sig till målsman
för, måste jag säga, att det har redan blivit skamfilat av den
s. k. verkligheten, som ibland är en rätt obehaglig criticus. Det
är nämligen så, att man vid de tekniska elementarskolorna från
början fått kämpa med den svårigheten, att man haft få ordinarie
lärare, och att man således måst sköta undervisningen huvudsakligast
med extralärare. d. v. s. människor, som haft sin huvudsakliga
livsgärning förlagd utanför skolans område. Det har som sagt inneburit
en helt mängd svårigheter. Först och främst har man haft
synnerligen svårt att få kompetenta lärare, och kompetenta lärare
som varit villiga att undervisa. Och för det andra har det, om man
haft kompetenta lärare att välja på, varit svårt att få tåg i sådant
folk, som också haft förmågan att lättfattligt och systematiskt
lägga fram sina kunskaper för lärjungarna. Ty man må tala om
överpedagogisering hur mycket som helst, det är i alla fall så här
i världen, att alla äro nu inte födda till lärare. Därjämte flyttade
de ifrågavarande lärarna ofta, och det var vanligtvis just de där unga,
de som hade de mera vittfamnande vyerna, således de värdefulla.
Man måste därför jämnt och ständigt tillgripa rent provisoriska åtgärder.
Och vad blev nu följden av detta? Jo, följden blev naturligtvis
den, att på de bäst ledda skolorna kom man till den uppfattningen,
att om man hade endast två ordinarie lärare — kanske
ibland endast en — och dessa inte visade sig vara så särdeles dugliga
mer än just i sina speciella huvudämnen, och det vidare var
svårt att få extralärare, som kunde fylla ut de brister, som man
märkte hos de ordinarie, så gick det inte. Skolorna måste framför
allt söka få ordinarie lärare, och det restes därför från dessa tekniska
elementarskolor starka krav på sådana. Det är ju en fråga, som
riksdagen gång på gång har haft att taga ståndpunkt till. Jag
kan hänvisa såvä,l till Örebro, som till Norrköping; ja till och med
Tekniska skolan här i Stockholm, där man väl tycker, att det skulle
finnas synnerligen gott om de där unga och duktiga o. s. v., också
den har att kämpa med precis samma bekymmer som de tekniska
elementarskolorna i landsorten. Det är tydligen på det sättet, att
det inte alltid är så synnerligen klokt att lita till dessa »i livet verksamma
praktici», som motionären så varmt talar för, Den erfaren
-
Ouadugen deu J3Ö april, c. in. 17
het, som man har på detta område, talar således inte för motionärens
uppfattning, och inte heller för den uppfattning, som herr
Bergqvist alldeles nyss gjorde sig till målsman för.
«iag liar vidare trött, att Malmö skulle vara fördelaktigare från
rent finansiella synpunkter. Jag ser bort från engångskostnaderna.
_.Jag skall villigt medge, att jag, redan innan detta ärende kom in
i statsverkspropositionen, visste, att man därnere i Hälsingborgs!rakten
var intresserad för bidrag till dessa engångskostnaders täckande,
men av vissa skäl ansåg jag mig inte böra taga hänsyn till
den sa nen. Jag har da trött, säger jag, att Malmö eljest ur finansiell
synpunkt skulle vara den bästa förläggningsorten. Jag resonerade
som så: om en skola kan med en annan dela laboratorier
och ritsalar, om den kan dela bibliotek, samlingar och undervisningsmaterial,
om den kan halvera kostnaderna, då det gäller vaktmästare
och eldare och uppvärmning o. s. v., då bör det ju kunna bli
en liten besparing. Nu kommer emellertid motionären och nästan
gör mig ledsen genom att säga, att detta endast är sken. och villa,
ty, som han säger, i längden håller sig inte det där. Får Malmö
bara skolan, sa suail man få so, att det snart blir trångt där nere,
och då behöver man egna laboratorier och egna ritsalar, och det
blir bara dyrare. Det är klart, att det är mycket svårt att se in i
framtiden men utskottet har ju i alla falla kommit till en utgift
för hösten år 1921, som med 3,000 kronor överstiger Kungl. Maj:ts
förslag; dessa 3,000 kronor äro åtminstone ingen villfarelse.
Jag förmodar, att motionären har betraktat allt detta, som jag
nu framhållit, såsom biomständigheter därför att det för honom
finnes en sak, »om går över allting annat, och därest man rätt uppfattar
denna, talar den synnerligen starkt för Hälsingborg. Det är
frågan om centralisation och decentralisation. Han utgår från det
resonemanget, att det inte är rätt, att allting får lov att liksom
klumpa sig, utan det bör vara så, att de olika kulturfaktorerna verkligen
strös ut över landet. Det är naturligtvis en fullt riktig reflexion
att det är så mycket här i världen, som har tendens att
rotera omkring en centralpunkt, och det har det naturligtvis därför,
att det ligger vissa fördelar i att rotera kring denna centralpunkt.
Men det är också klart, att det har vissa nackdelar. Om det, såsom
här har sagts, finns en stark industri utvecklad någonstans och det
behövs undervisningsanstalter för att tillfredsställa just denna industri,
så är det riktigt och naturligt, att man förlägger skolorna
till denna trakt av landet. Motionären säger på ett ställe i motionen:
»I hemmen i industriorterna uppväxer en ungdom, som i starkare
grad än inom andra trakter från barnsben insuper förutsättningarna
för eu utbildning sådan som den kemiske fackskolan är avsedd
att bibringa; detta kan ingen, som vill se saken som den är,
med fog bestrida.» Det är fullkomligt riktigt. Befolkningen här är
liksom inställd på denna industri. Det är precis samma sak, som
gör, att det ju i allmänhet är kustbefolkningen, som blir sjömän.
Det är sällan man träffar en sjöman, som vuxit upp Långt inne i
Första kammarens protokoll 1920. Nr iO. 2
Är 40.
Vppriittundf’
so en kemisk
fackakolu, i,
utkant.
(bil ds.:
Sr 41). 18
Onsdagen den 28 april, e. in.
Upprättande landet. Detta är själva tanken i centraliseringen. Men därav får
^fadcakoJaT man naturligtvis inte draga den slutsatsen, att detta skulle
,at.skåne. * tala mer för Hälsingborg än för Malmö. Detta talar för
(Forte.) Skåne, men sedan man väl kommit ned till Skåne, då bör man
söka efter, var man där bar den lämpligaste platsen. Och det är i
det avseendet som det förefaller mig, att det finnes åtskilliga skäl,
som tala för Malmö, inte bara pedagogiska och finansiella, utan
också den omständigheten som den förste talaren i ärendet framhöll,
nämligen att Malmö har en större rayon, att man således kan
förvänta ett större antal lärjungar från den trakten.
Nu förefaller det åtminstone mig, att saken ligger så, att motionären
inte har rätt i vad han säger om det pedagogiska, att han
inte har rätt i vad han säger om det finansiella, och att han heller
inte har rätt i vad han säger om centralisationen. Han har mycket
starkt framhållit, att det är den omständigheten, att han är representant
för Hälsingborg, som har gjort att han väckt sin motion.
Han har redan från början velat värja sig för den misstanken.
Jag böjer mig ju för denna förklaring, men jag kan då endast tilllägga,
att i så fall måste det hela bero på ett missförstånd.
Om jag sedan går över till utskottet, har detta till en början
också tagit upp frågan om centralisation och decentralisation. Att
jag på detta sätt med en kanske rent tröttande upprepning talar
om denna centralisation och decentralisation, är därför, att hela
ärendet kretsar omkring just detta. Nu har utskottet, som jag säger,
ävenledes tagit upp denna fråga, men jag kan då inte såga, att utskottet
på något sätt bättre eller klokare rett ut saken. Utskottet
har sammanblandat tre ting, dels något som man kan kalla för
territoriell centralisation, dels något som man med fog kan kalla
för administrativ centralisation, och så slutligen något som man
skulle kunna kalla för inbördes hjälp. Det är detta som har gjort,
att utskottet i viss mening har tagit departementschefen i upptuktelse
därför, att han alldeles obehörigen tänkt på lärjungarnas intressen.
Utskottet säger nämligen på sid. 155: »Vad angår den av
departementschefen framhållna synpunkten av lärjungarnas intressen,
d. v. s. sådana omständigheter, som gynna elevernas möjligheter
att begagna undervisningen, såsom närhet till skolan, möjlighet
att bo i hemmet och levnadskostnaderna på orten, vill utskottet
framhålla, att detta är en synpunkt, som enligt utskottets uppfattning
icke bör läggas på en fråga sådan som den förevarande. Inrättandet
av en kemisk fackskola är eller bör vara en angelägenhet,
som avser hela landets eller en viss större landsändas intressen
och som icke får innebära ett ensidigt gynnande av en särskild stad
framför en annan. Malmö har i avseende å tekniska läroanstalter
blivit så pass tillgodosedd, att. om man här anlägger berörda synpunkt,
man redan i denna omständigheten kan se ett skäl att ej_bereda
denna stad än ytterligare fördelar genom en fortsatt utvidgning
av det tekniska läroverket därstädes.» Och vidare: »Frågan
■om den kemiska fackskolans förläggning har utskottet uteslutande
l‘J Nr 40.
Onsdagen ilo» L''8 april, c. in.
betrak lat Iran (lön synpunkten, att det här är fråga om eu läroan- upprätta nät:
stalt, ej avsedd närmast för lärjungar frän ©n viss stad eller eu viss"''!, e? ******
trakt utan från hela landet.» "''sum
dag må då^— naturligtvis med förlov - ■ säga, att detta är att r^oZ''-vara patetisk på fullkomligt fel ställe — på samma gång soin det
ju också alldeles slår benen undan den ställning, som utskottet för
övrigt ställt sig på. Skolan .skall ju förläggas till Skåne, visserligen
för landets skull, . det är naturligtvis klart, men framför allt för
Skånes skull, och inte annat än jag kan se är detta enligt utskottets
eget resonemang faktiskt att gynna skåningarna. Lägger man sedan
.skolan till Hälsingborg, gynnar man hälsingborgarna, lägger man
den till Malmö, gynnar man Malmöborna. Att man gynnade Skåne,
berodde pa att det fanns särskilda skäl för att gynna Skåne. Skall
man gynna malmöborna eller hälsingborgarna, skall det finnas särskilda
skäl för att göra detta. Naturligtvis — det iir ju själva centim
i hela detta resonemang. Om man nu lägger skolan till Malmö,
då är det ju sant att den kommer att bruka vissa lokaler gemensamt,
och den kommer att ha vissa lärare i sambruk och dela vissa utgifter
för eu mängd .saker med det andra komplex, som förut finnes där nere.
Men detta är i och för sig självt inte någon centralisation, lika litet
sonr det är centralisation, att eu privatskola delar lärare med en statsskola
och ibland även lokaler. Men det ligger naturligtvis i förläggningen
till Malmö en viss. administrativ centralisation, det kan
inte förnekas, och detta, liar vissa olägenheter med sig. På denna
punkt har man emellertid sökt neutralisera den värsta olägenheten,
nämligen den gemensamma rektorn, och det har man gjort på så
sätt, att man sökt skaffa olika vice rektorer för de olika fackskolorna.
I den punkten misstänker jag för övrigt att den förste ärade talaren
inte fått sammanhanget fullt klart för sig, vilket gjorde, att herr
Bergqvist inte heller kunde förstå hans resonemang. Det är nämligen
för att dessa tre lektorer skulle vara ett slags vicerektorer för
de olika fackskolorna, som de skulle få de 1000 kronor i hyresbidrag,
som lian talade om.
När man hunnit så långt,, känner man liksom ett behov av att
säga, att detta .skola vi naturligtvis egentligen inte tvista om. Jag
medger, att det är något sent att komma med detta, men det är ju
bättre att komma sent än aldrig. Det har verkligen förefallit mig.
nä,r jag läst såväl utskottets betänkande som motionen, att allt detta
tal om centralisation och decentralisation och lärjungarnas intresse
egentligen är dekorationer — tillät mig säga, med en viss dragning
åt kubism. Tyngdpunkten ligger på ett helt annat håll. Det är
ju, såsom herr Bergqvist sade, sa, att utskottets andra avdelning har
rest ned till Malmö och Hälsingborg, och på den resan bär man sett
sa mycket eller, rättare sagt, har man försett sig så mycket, att
man bestämt sig för Hälsingborg. Utskottet säger på denna punkt,
att utskottet är övertygat, »att en dylik skola, såsom en fristående
anstalt förlagd till Hälsingborg, skulle gå en betydligt rikare och
allsidigare utveckling till mötes än om den inrvmdes såsom en integrerande
del i det omfattande komplex, som vid bifall till Kung].
Nr SO.
Upprullande
-av -eu kemisk
fackskula i
Shhie.
(för is.)
20 Onsdagen den 28 april, e. m.
Maj:ts förslag det tekniska läroverket i Malmö skulle erbjuda.» Det
är klart, att inför detta skäl eller rättare sagt inför detta perspektiv
är det, som även departementschefen stått tveksam. Jag upprepar
det: jag tror, att i alla de andra punkterna,, där utskottet gått diskussionsvis
fram, har utskottet inte lyckats rubba den uppfattning, som
kommit fram från departementschefens sida, men det måste jag ju
erkänna, att i talet om skolans framtid i Hälsingborg ligger en viss
tyngd. Att jag ändå trots detta bestämt mig för Malmö, har berott
därpå, att jag tänkt som så: vem kan egentligen stiga fram och såga,
att inte Malmö skall kunna bereda skolan en fullkomligt lika lycklig
framtid som någonsin Hälsingborg?
Herr Bäckström: Ja, mina herrar, det är ganska svårt
och otacksamt att uppträda efter det anförande, som vi nyss hört av
herr statsrådet. Jag hade lika roligt som herrarna åt det fyndiga,
sätt, varpå han försvarade den kungl. propositionen, och jag måste
tänka på, att han länge varit vår kammares rolighetsminister, innan
han blev ecklesiastikminister. Det syntes emellertid mig att han förbigick
det, som enligt min mening är det centrala i den här frågan.
Herr statsrådet ville skärskåda frågan med hänsyn till elevernas
intresse, de finansiella skälen och undervisningens intresse. Vad
beträffar hans uttalande med hänsyn till elevernas intresse skall jag
icke gå närmare in därpå. Beträffande de finansiella skälen noterar
jag tacksamt, att han icke gjort opposition mot utskottets beräkning,
att merkostnaderna skulle stanna vid 3,000 kr. för höstterminen
1921, vilket är en helt annan siffra än den herr Johan Vilsen i Malmö
och de övriga reservanterna framfört, 16,000 kr. per år. Men vad
jag saknade var, att herr statsrådet icke fördjupade sig i frågan om
själva irndervisningens anordnande i de båda städerna, och där ligger
för mig som gammal kemist tyngdpunkten. De finansiella skälen
kunna ju vara viktiga, men det viktigaste är dock, att man far
tillfredsställande undervisning. När statsutskottets andra avdelning
reste ned tio man högt till Hälsingborg och Malmö. för att se på de
olika ställena, reste jag utan någon förutfattad mening. Vi hava icke
»försett» oss — det måste jag protestera emot — man sett oss noga
och uppmärksamt för på båda ställena, och jag kan nämna,^ att av
de tio, som deltogo, återkommo de nio fullt fasta och klara pa att de
föredrogo Hälsingborg, under det att den tionde var tveksam. De nios
ståndpunkttagande berodde emellertid icke pa att man behandlade
oss vänligare i Hälsingborg, ty man behandlade oss nog lika vänligt
på båda ställena, så att det kan kvitta. _ Men vad som var huvudsaken
var, att i Malmö ville man klämma in den ifrågasatta fackskolan
i den gamla tekniska elementarskolans byggnad. Och beträffande
de lokaler, som Malmö nu bjöd på, måste bestämt sägas ifrån, att de
icke äro tillfredsställande, absolut icke. Det föreföll som om man ändå
tänkt, att man skulle reda sig med dessa till en början, men man
hade dock i bakfickan ett förslag om tillbyggnad till den nuvarande
elementarskolebyggnaden. Även med denna tillbyggnad bliva
emellertid lokalerna där icke på långt när jämförbara med de loka
-
Onsdagen den april,
e. m.
21 Nr UK
lor, som man liar att bjuda på i Hälsingborg. I Hälsingborg'' disponerar
man en gammal kasärn, som nu skulle aptera^ till yrkesskolor. a''\
1_ omedelbar närhet av dessa yrkesskolor skulle i det gamla militär- ''
sjukhuset, ombyggt och tillbyggt, och med ett härligt läge vid sundet,
den kemiska fackskolan komma att inredas. I denna byggnad lar
man utmärkta lokaler, .lag kan icke visa den ritningen på lång distans.
Denna byggnad är emellertid av den beskaffenheten, att deri
ger mycket bättre tillfälle att bedriva den kemiska forskningen och
den kemiska undervisningen än man kan få i Malmö, även efter tillbygget.
Det är givet, att under dessa förhållanden måste jag ur
undervisningens synpunkt säga, att, när Hälsingborg kan bjuda så
mycket bättre lokaler, så måste man alldeles bestämt gå på Hälsing''-borgsförslaget, även om det skulle vara dyrare. Därtill kommer ännu
en faktor. Malmö är ganska väl försett med utbildningstillfällen
för den ungdom, som vill hava teknisk utbildning. Det förefaller,
när man nu skall plantera ut denna kemiska fackskola i Malmö eller
Hälsingborg, att en hänvändelse till Malmö är som att gå till eu barnrik
familj med ett fosterbarn och saga: vill ni taga det? Ja, bevars,
gärna det. Men man kan aldrig vänta samma kärlek till toste!barnet
av den, som har många barn förut. Jag är bestämt övertygad
efter allt vad jag hört och sett, att denna fackskola skulle komma
att bliva Hälsingborgs skötebarn och stolthet. Och jag är övertygad
om att det rika intresse, som visats genom den donation av 70,500
kronor, till engångskostnader som vi nyss hört talas om, icke kommer
att bliva det enda, som Hälsingborg skall manifestera, utan man
kommer säkerligen där att uppmuntra denna skola i framtiden också.
Vad slutligen beträffar lärarna, så är det uppenbar, att Hälsingborg
med sina tre lektorer vid fackskolan kan klara undervisningen.
. Hälsingborg är en ganska stor stad med läroverk och en
talrik kemisk ingeniörskår, så att nog kan man där få erforderliga
extralärarkrafter. Att här tala om att taga lärare från Lund synes vara
att gå för långt. Så hög undervisning behöver man icke meddela
här, att man skulle nödgas taga till professorer och docenter.
Jag ber, eftersom herr statsrådet återkommit, få understryka,
att, om riksdagens beslut skulle bliva att förlägga skolan till Malmö,
så måste i alla fall från regeringens sida uppställas en bestämd
fordran, att de lokaler Malmö ställer till förfogande skola vara fullt
tillfredsställande. Det anser jag icke vara fallet såsom det nu är
tänkt. _ Då man emellertid bar lokalfrågan löst på ett utmärkt sätt
i Hälsingborg och jag anser, att undervisningen är bäst betryggad genom
^fack skol ans förläggande till denna stad, ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Berg qvist: Jag skall icke inlåta mig på vidare dis
kussion
i detta ämne, men jag bar begärt ordet med anledning urberg
statsrådets spetsiga insinuation, att vi försett oss så starkt i
Hälsingborg, att vi bestämde oss för den platsen. Jag vill då upplysa,
att vi icke alls behövde förse oss. ty man försåg oss med vad vi
behövde, cell i det fallet stod Malmö ingalunda efter Hälsingborg.
It fn rf tan (/<•
»:/a kemis/.,
''.tcktihjln i
S kå-nr.
(Fort-*.)
Nr 40.
Onsdagen den 28 april, c. m.
herr statsrådets synpunkter, skulle vi nödgas yrka
Upprättande Skulle vi
av en kemisk på en kemisk fackskola på vardera platsen
facksJoola
Skäm.
(Forts.)
Herr Andersson, Gunnar: Herr talman, mina herrar!
Här har talats så pass mycket om denna sak, att jag hoppas, att
jag skall kunna bliva rätt mycket kortare, än yrkesförsvararen för
Malmö var, vilken ju har presterat den obligata och tråkiga översikten
över de skäl, som han omsorgsfullt hopsamlat för sin fädernestad
och sin valstad. Ja, vi hava ju också från statsrådsbänken
hört en utförlig utläggning av såväl de speciella skäl, som jag vågat
kalla biomständigheter som också den stora principfrågan, allt framställt
på ett synnerligen elegant och roligt sätt. Det gör, att jag
icke skall upprepa alla dessa skal för och emot, utan bara säga några
ord och behandla vissa kärnspörsmål.
För det första hava vi då undervisningen. Det har förvånat
mig i denna debatt att höra herrarnas oändliga omsorg om att för
denna fackskola förvärva lärarkrafter av den höga standard, att de
passa för ett Nobelinstitut, men absolut gå över vad som behövs och
vad som någonsin kan komma i fråga i en liten fackskola med en
kurs på något år. Det har till och med hotats med att man skall
taga professorer från Lund. Hur ligger det i själva verket praktiskt
sett? Jo, i själva verket ligger det så, att det är en skicklig,
driven kemist, som skall bli lektor och rektor för denna skola. Han
skall lämna huvudundervisningen, han skall ägna sig uteslutande
åt det hela som sin livsgärning. Därjämte fordras det några lärare
för att undervisa i biämnen, vilka dessa lärjungar icke få någon synnerlig
tid att sätta sig djupare in i. Var och en av oss, som
kan något kemi och som tillbragt år på laboratorier, veta ju alltför
väl, vad det vill säga att utbilda sig till kemist. Det suger så oerhört
mycket tid, och här innebär verkligen ordet fackskola, att man
får gå helt upp i studierna. Här komma dessa pojkar utan att kunna
något. De skola lära sig sitt speciella ämne, grunderna i kemi, så
pass mycket organisk och oorganisk kemi, att de verkligen kunna
handla litet på egen hand, bliva skickliga analytici och fullt användbara
analytici. Tror verkligen någon här att det blir plats för någon
professor från Lund att undervisa dem i några biämnen, om de skola
hava reda på byggnadssätt exempelvis? Absolut icke. Utan det
är fullt tillräckligt med vad som med största lätthet kan anskaffas
av lärarkrafter på båda ställena.
Jag skall bär icke gå in på en ytterligare debatt med herr
statsrådet om mina pedagogiska irrlärigheter, vilka en gång i han
-
så bra ordnad, vare sig det gäller byggnadsfackskolor, mekaniska
fackskolor, kemiska fackskolor eller elektrotekniska fackskolor.
Vi måste börja bär med undervisningsformer, som äro helt
och hållet nya, där vi icke hava några erfarenheter. Att
lian föra delta med de tekniska elementarskolorna, som hava en all
-
Onsdagen dcu ~ö april, e. m.
2» >r 40.
si (liga ro lönn, tror jag vi kunna enas om icke. iir fullt riktigt, utan
här skola, vi försöka att oavbrutet upprätthålla den intima kontakten
med det praktiska livet. Det är för mig det centrala, som jag
tyckte herr statsrådet tog något lätt på. Den här gången ha pedagogerna
i motsatts till för 20—SO år sedan, med näringarna, med näringslivet
att göra. Den gången voro, det är min bestämda uppfattning,
dessa fackskolor skäligen betydelselösa. Detta om undervisningen.
Vad sedermera lokalerna beträffar, så hade jag förmånen att
få so båda ställena, .lag åtnjöt så mycken gästfrihet, som biskop
JBergqvist framhöll, att jag skulle vilja förena mig med honom och
vilja hava två fackskolor. Men jag tror Malmö kan självt åstadkomma
den tekniska undervisning, som behövs för dess fackskolor,
och att vi därför kunna välja det ställe, även från dessa synpunkter
sett, som har de bästa lokalerna. Denna lokalfråga spelar naturligtvis
en ganska stor roll, och likaså utrustningen. Och visavi utrustningen
måste jag offentligen i kammaren inlägga min protest mot
eller rättare sagt uttrycka min förvåning över de utredningar, som
ligga till grund för den kungl. propositionen. Det står, att den materiel,
som finnes i Malmö, skulle hava ett anskaffningsvärde av
40- ä 50,000 kronor. Ja, vet herrarna vad det var? Jo, det val en
skrubb med en del glaskärl, som man kan köpa för några tusen kronor.
Så kan man naturligtvis räkna in en massa instrument för
materialprovningar och dylikt, men det kommer aldrig att falla någon
in att fordra anskaffandet av sådana i Hälsingborg, därför att
eleverna hava absolut icke tid att syssla med mekanisk materialprovning.
Dessutom finnes en hel del dylika instrument i olika fabriker
i Hälsingborg. Så har t. ex. gummifabriken instrument för en hel
del fall. Det finns alldeles tillräckligt för att fullt motsvara undervisningens
behov. Jag har också förgäves låtit söka i departementets
handlingar efter någon ordentlig kalkyl, vad dessa 40- å 50,000
kr. skulle användas till, och jag har utrönt, att det är ett kommittéuttalande,
taget på en höft — på tjohej — så där en kväll, då de
slängt till med en 40- ä 50,000 kr. Det finnes ingen annan detaljutredning
rörande detta, mina herrar, Man vet absolut icke, vad de
skola användas till.
På samma sätt är det med dessa störa merkostnader, som skulle
komma till. Jag hade hoppats att få detaljerade och noggranna planer
och utredningar, men det finnes, så vitt jag förstår, ännu icke
några sådana. Jag tror därför, att jag har fullkomligt rätt, då jag
säger, att en detaljerad, noggrann framtida utredning skall visa,
att de ekonomiska skiljaktigheterna icke bliva på långt när så stora,
som det göres sannolikt i den kungl. propositionen. Dessutom ha ju
från åtskilliga håll under ärendets beredning skäl framförts i liknande
riktning. Jag'' kan därför, tror jag, med rätt stort lugn lämna
dessa biomständigheter, och jag tror, att Malmö kan vara fullt tacksamt
och belåtet med att hava två fackskolor. Det är visserligen
sant, att det är en synpunkt, som rektorn vid tekniska fackskolan
och gymnasiet i Malmö framförde i en polemik i en skånetidning
U ppratiandt
av en kemiek
flickskola i
Skåne.
(Vört» I
Sr 44».
Uppi dua nde
iv en kemisk
flickskola i
Skåne.
. Forts.)
24 , Onsdagen don 28 april, e. in.
mellan honom och någon förkämpe för Hälsingborgsintressena —
jag vill icke säga det var taktiskt gjort, men han gjorde det —- ätt
det är så bra att hava denna fackskola också, när man i framtiden
skulle kunna få en teknisk högskola förlagd till Malmö. Men jag
tror icke att ens det skälet bör tagas upp, ty det finns så absolut
olika planer. Dessutom anser jag, att vi hava nog med två tekniska
högskolor här i landet.
Kommer jag så sist till frågan om centralisation och deceatralisation,
så gör jag min stora reverens för de många och vackra,
ord, som sades från statsrådsbänken, men jag kan icke förstå, att de
träffade kärnpunkten. Ty kärnpunkten är naturligtvis, att man skall
söka sprida ut över landet och någorlunda likformigt fördela olika
bildningsmöjligheter, olika fackutbildningsmöjligheter och över huvud
taget alla de anordningar, som göra livet trevligare och möjligare
att leva och för föräldrar bereda möjlighet att få deras barn uppfostrade.
Det är naturligtvis ytterligt få människor, som äro födda
med en alldeles förutbestämd nödvändighet att gå i en kemisk fackskola.
I allmänhet gå de i den fackskola, som finnes i trakten. Nu
hava vi två fackskolor i Malmö. Och i så sällsynta fall, som då eu
person har övervägande kemiska intressen, så får han naturligtvis
inackordera sig i Hälsingborg, även om han skulle vara född i Malmö.
Det är beklagligt, men det är så. Å andra sidan tar det sig i realiteten
ut på det sättet, att skolan drager till sig från denna nordvästskånska
industri en hel mängd ynglingar, som hava fått sin tidigaste
utbildning vid fabriker, som just syssla med detta. Jag bär
ju all möjlig vördnad för vår regering, men jag måste säga, att jag
tror mig begripa tämligen bra, var den kemiska industrien sitter
bäst i Skåne, och det är nog i det nordvästra hörnet, herr statsråd.
Det kan sägas ganska mycket för Malmö, men det är icke nog
med dessa namnförteckningar. Man skall också titta efter, vad som
står bakom dessa namn, och huru mycket man använder kemister,
och jag tror det skulle vara ganska lätt att enas om, ifall vi ville
ägna eu dag åt att resa omkring elär nere, att Hälsingborgstraktcns
industri är mer kemiskt betonad än Malmöindustrien.
Herr talman! .Tåg skulle kunna hava åtskilligt till att anföra,
men jag tror, att de skäl, som äro framförda i motionen och som herr
statsrådet ansåg sig kunna söndermala, de stå ändå. De tåla nog
att söndermalas några gånger, och ändå leva de. Jag yrkar bifall
till statsutskottets förslag.
Herr Nilsson, Johan, i Malmö: Herr talman! Endast
några få ord! Av hela den redogörelse, som representanterna för majoriteten
hava lämnat, framgå egentligen endast två omständigheter,
som man dock icke kan räkna som sakskäl. Den ena omständigheten
är, att Malmö har så många skolor och att Hälsingborg därför bör
ha en. Den andra är, att skolan ligger så vackert i Hälsingborg. Jag
bär icke velat förfölja andra avdelningen på samma sätt som den före
gående ärade talaren. Annars skulle jag kunnat besöka den sistnämnda
platsen och konstatera, huruvida det är riktigt som han sä
-
Onsdagen den 28 april, e. in.
Sfi \ i K*.
ger. Emellertid, bortsett därifrån. i>ör man icke precis förläna sko- n*i
lan
med hänsyn till att förläggningsplatsen är vacker. Man bör vill aVfatetkda T
taga sakskäl före detta, nämligen främjande av skolans ändamål och '' ttkåne.
kostnadssynpunkten. _ : Korts.;
Under debatten har man också sagt, att lokalerna i Malmö skulle
vara bristfälliga. Man skulle få dem bättre i Hälsingborg enligt den
här förevisade ritningen. Jag vill härmed erinra, att jag icke som
den ärade motionären tänkt på att taga hit ett vykort från vår skola
i Malmö. Annars tål den verkligen att se på. Det är emellertid
klart, att Malmö stad icke skyr några uppoffringar, då det gäller anskaffande
av lokal. Staden är ju enligt lag skyldig att göra detta,
om skolan förliägges dit. Det är så ställt, att man får göra en tillbyggnad
till det nuvarande gymnasiet. Därmed skall man nog bliva
tillfredsställd med do lokaler Malmö efter en dylik tillbyggnad kommer
att erbjuda.
Emellertid säde den siste ärade talaren, att industrien skulle
vara bättre representerad i Hälsingborg, att han visste, var den fanns,
o. s. v., påståenden som endast verka som nödargument. Jag skall be
gent emot honom och för övrigt också gentemot ett citat, som ordföranden
i avdelningen gjorde, få citera vad deiegationen för Sveriges
samarbetande tekniska föreningar i denna sak anfört. Den säger
så här: »Beträffande förläggandet av fackskolan för kemisk industri
är delegationen liksom kommittén av den uppfattningen, att i främsta
rummet Malmö och Hälsingborg böra komma i fråga. Från industriens
synpunkt torde valet mellan dessa städer vara tämligen likgiltigt.
Då emellertid två andra fackskolor enligt förslaget skulle
förläggas till Malmö och det där alltså bär finnas tillgång på lärare i
en del för olika fack gemensamma ämnen samt möjligen lokaler, bör
ett förläggande av ännu en fackskoia dit ur kostnadssynpunkt ställa
sig förmånligast. Det synes av dessa skäl lämpligt-, att fackskolan
för kemisk industri förlägges till Malmö. Kommitténs anförda skäl
till motsatt val, nämligen lämpligheten av jämnare fördelning städerna
emellan, anser delegationen vara av underordnad betydelse.»
Jag ber, herr talman, att fortfarande få yrka bifall till reservationen.
Herr Tengdahl: Här hava nu åtskilliga talare uppträtt i
denna fråga, och riksdagsmän från både Malmö och Hälsingborg hava
uppträtt och talat var för sin stad. Under sådana omständigheter
har jag tänkt, att det icke kunde skada, om en person, som själv
är elev av den lägre tekniska undervisningen och i ett tjugutal år.
om icke mer, haft intresse för denna lägre undervisning och plugga!
igenom alla möjliga kommittébetänkanden och refererat och kritiserat
dem, också yttrade sig i denna sak.
Jag är den av herr Bäckström utpekade tionde ledamoten av
statsutskottet, vilken icke skulle hava blivit fullt övertygad om Hälsingborgs
lämplighet, utan vid återvändandet från resan varit tveksam.
Ja, det är riktigt, att jag har vane tveksam rätt så länge, men
Nr MS.
Onsdagen den 28 april, e. in.
*26
ni^en^lxntisk * br -ia£ ^ ’c^e längre, åtminstone icke i den grad som jag
fackshoU i vant det tidigare. _
Skatte. Jag liar sagt till åtskilliga personer, ock det kar verkligen varit
(''Forte.) ett uttryck för min stämning, att jag sällan varit med om ett mera.
tveksamt ärende just därför, att det naturligtvis finns goda skäl, som
tala för kagge städerna. I bägge städerna finnes en kögst avsevärd
industri, om den också, såsom kerr Gunnar Andersson sade, är mera
rent kemiskt-tekniskt betonad i den ena staden. Bägge städerna hava
visat ett livligt intresse för att få den ifrågavarande skolan till sig.
Bägge städerna kunna uppvisa eller skaffa., om det icke redan finnes,
lämpliga lokaler. Den ena har till äventyrs nu skenbart lämpligare
lokaler än den andra till förfogande. Det kan ju den andra skaffa
genom tillbyggnad —- i alla händelser är det ju stadens lagliga skyldighet
att skaffa lämpliga lokaler.
Under sådana omständigheter kali jag icke finna annat, än att
den stad bör hava. företrädet, som kan uppvisa andra skäl utöver
dessa. De skälen ligga naturligtvis på Malmös sida. Där finnes redan
ett stort tekniskt läroverk, som bär en utomordentligt intresserad
rektor efter vad jag kunde finna, då jag var där nere. Även lärarkåren
är väl också, icke annat än jag hört, över huvud taget intressesorad,
lat vara, att det också bland dem kan finnas små variationer.
Då kan jag sannerligen icke se annat, än att Malmö stad efter min
tanke måste ha försteget, därför att där redan finnes detta stora läroverk,
som tål vid denna utvidgning för att man skall kunna fullt utnyttja
lärarkrafterna och lokaliteterna.
Jag har som sagt varit med på den omtalade resan, och jag
bär icke »försett» mig, ehuru jag blev lika rikligt försedd med detta
timliga i mat^och dryck som någon annan; men jag har låtit de sakliga
skälen, sådana jag begrundat dem sedan 20—30 år, taga försteget
i mitt resonemang. Det avgörande för mig är bland annat det,
att —- frånsett den mest primära undervisningen —- det skadar icke
även med mycket störa undervisningsanstalter på enstaka punkter
i stället för många små läroanstalter på skilda punkter. I det hänseendet
intager jag måhända närmast en principiellt motsatt uppfattning
mot andra personer, som tänkt över dessa frågor.
Jag tror, att en teknisk kommitté, som avgav sitt utlåtande för
en del år sedan, icke gjorde saken enbart nytta genom att så starkt
betona, att man rimligen bör lägga tekniska läroanstalter för en viss
industri på den plats, där industrien finnes. Det låter mycket bra.
men det är icke så rysligt bra, som det låter, i synnerhet om man samtidigt
icke lägger två strån i kors för att utreda och se till, hur personer
från andra orter i landet, som också råka att till äventyrs infresterapig
för ifrågavarande industri, kunna få komma till fackskolan
i fråga för att utbilda sig. Jag är glad över att jag kanske var
fin pv de första i landet, som påpekade just denna svaghet hos den
ifrågavarande kommittén, och jag skall, om jag i fortsättningen får
något att göra med dessa saker, icke underlåta att även då peka pa
denna svaghet i den tilltänkta organisationen av lägre tekniska undervisningsanstalter.
Onsdagen den S april e. in.
Pir iO.
Ehuru saken in i sista stämd förefallit mig tveksam, her jag
dock som sagt att få yrka bifall till skolans förläggning till Malmö.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
enligt därunder framkomna yrkanden gjorde propositioner, först på
bifall till vad utskottet i nu föredragna punkt hemställt samt vidare
därpå att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades i
den vid punkten anförda reservationen; och förklarade herr talmannen,
sedan lian upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara med övervägande ja be
-
UppräUande
av cn kemisk
facBskola i
Skåne
(Forte!
-
svarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
8 Å punkten 243, röstar
tfa;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den vid punkten
anförda reservationen.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 45:
Nej — 42.
Punkterna 244—246 och 239.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 247.
Lades till handlingarna.
Punkten 24S. F<rfMåtha
Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att till beredande av för- ddngynnasier.
höjt understöd åt handelsgymnasierna i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Hälsingborg, Örebro och Norrköping utöver till dem redan anslagna
belopp anvisa på extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag, högst,
ett belopp av 165,000 kronor, att utgå under förutsättning, att kommun,
där handelsundervisningsanstalt åtnjöte statsunderstöd, själv eller
genom enskilda donatorer såväl tillhandahölle erforderliga lokaler
för undervisningen som ock årligen lämnade ett kontant bidrag, motsvarande
minst en tredjedel av statsunderstödet, samt med den fördelning
och under de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kunde finna
skäligt bestämma.
> i- 44s, 28
Onsdagen den 28 april, e. m.
• Utskottet Iiade i förevarande punkt hemställt, att riksdagen måtte
d^yaauuiar. beredande av förhöjt understöd åt handelsgymnasierna i Stockholm,
'' Uöteborg, Malmö, Hälsingborg, Örebro och Norrköping utöver till dem
redan anslagna belopp anvisa på extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag,
högst, ett belopp av 150,000 kronor, att utgå under för
utsättning, att kommun, där handelsundervisningsanstalt åtnjöte statsunderstöd,
, själ v eller genom enskilda donatorer såväl tillhandahölle er
forderliga lokaler för undervisningen som ock årligen lämnade ett kon
tant bidrag, motsvarande minst en tredjedel av statsunderstödet samt
med den fördelning och under de villkor i övrigt, som Kung!. Maj:t
kunde finna skäligt bestämma,
Enligt avgiven reservation både herrar H. M. Bäckström, O. H
Waldén, A. Anderson i Råstock och S. E. J. Lubeck ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte till beredande av förhöjt
understöd åt handelsgymnasierna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborgs
Örebro och Norrköping utöver till dem redan anslagna belopp
anvisa på extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp
av 165,000 kronor, att utgå under förutsättning, att kommun,
där handelsundervisningsanstalt åtnjöte statsunderstöd, själv eller genom
enskilda donatorer såväl tillhandahölle erforderliga lokaler för
undervisningen, som ock årligen lämnade ett kontant bidrag, motsvarande
minst en tredjedel av statsunderstödet, samt med den fördelning-
och under de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kunde finna
skäligt bestämma.
Herr Bäckström: Herr vice talman! Vid denna punkt är
fogad en reservation av mig och tre andra ledamöter i utskottet, eu
reservation, som gar ut på bifall till Kungl. Maj :ts förslag om do belopp,
som böra utgå till handelsgymnasierna. Det förhåller sig på
det sättet, att meiiingsskiljaktighetsrna inom utskottet i denna fråga
röra sig om posterna 10,000 kronor för Stockholms och 3,300 för Häl
singborgs handelsgymnasier. Framställningen om- dessa tilläggsanslag
inkom ganska sent till Kungl. Maj:t, icke förrän den 6 december,
efter det att propositionen var i det. närmaste slutbehandlad. Ecklesiastikministern
bär emellertid upptagit ärendet i propositionen och
tillstyrkt anslag även till här ifrågavarande ändamål. Dessa ändamål
äro av samma natur, som de vilka det för övrigt äskats bidragtill,
och det förefaller mig. som om utskottets motivering för att avstyrka
det av Kungl. Maj:t begärda högre anslaget visar ett slags
misshumör över att ärendet inkommit så sent. Jag skulle kunna första,
om . statsrådet visat något misshumör över att framställningen
inkommit sent. men när statsrådet upptagit den i propositionen, synes
det. mig icke lämpligt, att riksdagen tager sådana bihänsyn. Då för
övrigt handelsgymnasiernas ekonomiska ställning är ganska svag
här i landet, så att de väl behöva dessa högre anslag, tillåter jag .talg
yrka bifall till reservationen.
Onsdagen den #8 april, c. in.
89 Kr 4W.
Horr Berg q vis t: Det förhåller sig med donna fråga sä, att ""
handelsgymnasierna i god tid kommo in till Kung!. Maj:t med framställningar
om anvisande av höjda anslag för 1920 och 1921, där- ,;
ibland för Stockholms och Hälsingborgs handelsgymnasier. Mon sedermera
mot slutet av år 1919 kommo Stockholms och Hälsingborgs
handelsgymnasier underfund med att de begärt för litet och gingo dä
in med nya framställningar. Det finnes emellertid ingen som helst
utredning angående de belopp, som i dessa senare framställningar
äro begärda. Och då hela anslaget är gemensamt för handelsgymnasierna
och fördelas av Kungl. Maj:t, samt då det finnes en post för
oförutsedda utgifter på 11,675 kronor, har utskottet ansett, att handelsgymnasierna
skulle kunna reda sig med de belopp, som äro av detsamma
föreslagna, och anhåller jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Överläggningen förklarades härmed slutad, varefter herr vice talmannen,
som för en stund övertagit ledningen av kammarens förhandlingar,
jämlikt framkomna yrkanden gjorde propositioner, först på
bifall till vad utskottet i förevarande punkt hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades i den vid punkten anförda
reservationen; och förklarade herr vice talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en så ljudande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
8 Å punkten 248, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den vid punkten
anförda reservationen.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 44;
Nej — 33.
Punkterna 249—266.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 267. Anslag till
Kungl. Maj:t både föreslagit riksdagen att till understöd åt
stalter och föreningar, som anordnade populärvetenskapliga föreläsnin- läsningar.
gar, bevilja på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag av 365,000
>r 40. 30
Onsdagen den 28 april, e. m,
Anslag till kronor ävensom medgiva, att av detta anslag finge enligt av Kung!.
J^p^a°fört •^aj'':t fastställda villkor användas dels högst 25,000 kronor till un
läsningar/ derstöd åt centralbyråer och undantagsvis även åt andra samman
(Ports.) slutningar för förmedling av dylika föreläsningar, dels 3,000 krono:
till arvode åt en hos skolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent,
dels högst 3,000 kronor till understöd åt sådana nybildade anstalter
och föreningar, vilkas ortsbidrag ej uppginge till 200 kronor, dels
ock högst 8,000 kronor till understöd åt vissa anstalter och föreningar
för av dem havda resekostnader för föreläsare.
I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft två.
likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
O. Olsson, nr 71, och den andra inom andra kammaren av herrar B
h, riks son i Grängesberg och II. Elldin, nr 156, däri hemställts, att
riksdagen måtte på tilläggsstat för 1920 bevilja ett fyllnadsanslag
på högst 7,500 kronor till anslaget på extra stat för anordnande av
populärvetenskapliga föreläsningar, för att Arbetarnas bildningsför
hund därigenom på villkor, som av Kungl. Maj:t närmare bestämdes,
måtte sättas i stånd att fullfölja den uppgjorda planen för sin före
läsningsverksamhet under 1920.
Utskottet hade i nu föredragna punkt av angivna skäl hemställt,
att riksdagen måtte till understöd åt anstalter och föreningar, som
anordnade populärvetenskapliga föreläsningar, bevilja på extra stat
för år 1921 ett reservationsanslag av 365,000 kronor ävensom medgiva,
att av detta anslag finge enligt av Kungl. Maj:t fastställda
villkor användas dels högst 25,000 kronor till understöd åt centralbyråer
och undantagsvis även åt andra sammanslutningar för förmedling
av dylika föreläsningar, dels 3,000 kronor till arvode åt en has
skolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent, dels högst 3,000 kro
nor till understöd åt sådana nybildade anstalter och föreningar, vilkas
ortsbidrag ej uppginge till 200 kronor, dels ock högst 8,000 kronor
till understöd åt vissa anstalter och föreningar för av dem havda resekostnader
för föreläsare.
Reservation hade anmälts av herrar N. A. Nilsson i Kabbarp,
II. M. Bäckström, O. U. B. Olsson. J. Nilsson i Malmö, A. Andersson
i Råstock, O. H. Waidén, C. It . Jansson i Falun, O. Nilsson i Örebro.
S. E. J. Liibeck och K. A. TF. Björck, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava den ändrade lydelse, reservationen utvisade.
Herr Olsson, Oscar: Det är icke utskottets kläm jag här
velat reservera mig mot tillsammans med några medlemmar av
utskottet, utan mot motiveringen. Det är motiveringens sista punkt
jag vill hava förändrad därhän, att denna punkt kommer att innebära
bifall till den väckta motionen, angående anslag för arbetarnas
bildningsförbund under år 1920. Egentligen borde det vara rätt
genant för mig att uppträda i denna fråga vid denna riksdag på
grund av mitt uppträdande i samma fråga vid förra riksdagen.
Ouadagcn den april,
c. in.
.U Nr 40.
Det var nämligen så förra riksdagen, att då försäkrade jag, visserligen
i gott sällskap med dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
att det var alldeles omöjligt för arbetarnas
bildningsförbund att använda sig av riksdagen välvilja att ställa
5,000 kronor till förfogandet, då villkoren för anslagets utbetalande
blevo sådana som de faktiskt blevo. Till min stora övei*-ruskning och säkerligen till ecklesiastikministerns också lyckades
man emellertid genom samfällda ansträngningar på intresserat håll
hitta på en utväg, varigenom arbetarnas bildningsförbund kom i besittning
av 5,000 kronor. Således, riksdagen fick sitt varma önskemål,
enligt vad utskottet då förklarade, tillfredsställt att kunna
understödja arbetarnas bildningsförbund med 5,000 kronor. Det visar
sig också ,att dessa 5,000 kronor hava blivit använda på det
bäst tänkbara sätt. Arbetarnas bildningsförbund har fördubblat
eller mer än fördubblat sina kurser och föreläsningar på det året,
så att det under föregående år hade 106 kurser med sammanlagt
425 föreläsningar, och väl till märkandes arbetarnas bildningsförbund
anordnade sina kurser och föreläsningar på det sättet, som
riksdagen alltid har uttalat sig för beträffande föreläsningars anordnande,
ett sätt som föreläsningsföreningarna icke trots många
''försök kunnat gå i land med. Senast för ett par veckor sedan har
riksdagen beslutit utredning om folkbildningsarbetet, och i motiveringen
för beslutet har riksdagen uttalat sig för föreläsningarnas
anordnande precis såsom arbetarnas bildningsförbund lagt sina föreläsningar,
men som ingen annan kunnat. Det vore således rätt egendomligt,
om riksdagen i dag skulle gå emot de synpunkter, som
riksdagen vid många föregående tillfällen och senast för ett par
veckor sedan har framhållit såsom de bärande i föreläsningsrörelsen.
Riksdagen har nämligen för ett par veckor sedan i hårda ord
förklarat, att föreläsningarna borde hava verkligt bil dnings värde
för att få anordnas i serier. Yad är det för serier arbetarnas bildningsförbund
anordnat? Det föreligger motioner i båda kamrarna
om nödvändigheten att anordna ekonomisk upplysning bland svenska
folkets breda lager. Se vi på de 106 kurser, som arbetarnas bildningsförbund
anordnade i fjol, är en tredjedel av kurserna och mer
än en tredjedel av föreläsningarna av den art, att de behandla statsoeh
kommunalkunskap, och ännu flera kurser och nästan lika
inånga föreläsningar behandla nationalekonomiska ämnen och kooperation.
Vid förra riksdagen uttalade båda kamrarna sig för
upplysning genom kursers anordnande i stats- och kommunalkunskap
såsom synnerligen nödvändig efter det demokratiska genombrottet.
och kamrarna yrkade till och med utredning och skyndsam
utredning i fråga om dessa kursers anordnande, men denna utredning
kom, så vitt jag vet. för sent för den riksdagen. Arbetarnas
bildningsförbund har med stora uppoffringar under föregående år
anordnat sådana kurser. Dessa kommunalkurser, vilka riksdagen
speciellt uttalat sig för i fjol, steg under förra året till 100 föreläsningar
på våren 1919 och på hösten till 194, således var det 294
Anslag Ull
populärt Un■ikapltga
förrläsningar.
(Forte.,''
Nr 4U.
-1 askig till
pojniläiueten
skapliga, föreläsningar.
(Forts.
i>2 Onsdagen den 28 april, e. in.
föreläsningar anordnade i kurser under föregående år, men under
1920 är det 111 sådana föreläsningar fördelade i ungefär 30 ä 40
kurser. Följaktligen kar man bär haft en föreläsningsverksamhet,
som riksdagen från alla synpunkter gillar ock ställt upp såsom
ott mönster för vad riksdagen i det avseendet vill kava. För att
kunna fullgöra sitt program för 1920 — och det programmet är utvidgat
till mer än dubbelt mot 1919 — behöver arbetarnas bildningsförbund
7,500 kronor på tilläggsstat. Vad får arbetarnas
bildningsförbund på det sättet, om detta går igenom, i anslag jämfört
med törel äsningsföreningarna? Ungefär 25 procent av de pengar,
som kunna anskaffas på annat sätt, mot det att föreläsningsföreningarna
få 37 procent. De bliva betydligt billigare för staten
dessa föreläsningar, som staten kar effektivt anordnat genom arbetarnas
bildningsförbund, än de som äro anordnade genom föreläsmingsföreningarna.
Vad är då anledningen till att statsutskottet
ställt sig avvisande? Är det på den grund, att statsutskottet kar
(någonting emot arbetarnas bildningsförbund? Nej, säger statsutskottet,
från 1921 bör arbetarnas bildningsförbund få höjt anslag
i proportion till övriga föreläsningar. Men, säger utskottet, och det
är rätt besynnerligt, då ett bifall till den föreliggande motionen
skulle innbära ett avsteg från den principiella uppfattningen, varåt
riksdagen genom förberörda beslut år 1919 gav uttryck, kar utskottet
icke ansett sig kunna tillstyrka motionärernas förslag. Det
är nu ett misstag från utskottets sida. Vad var det för princip
utskottet fastslog 1919? Jo, att arbetarnas bildningsförbund icke
såsom sådant skulle få anslag, utan det skulle få anslag i samma
form och på samma sätt, som föreläsningsföreningarna. Arbetarnas
bildningsförbund kar då gått den mödosamma vägen att på 20
olika ställen söka erhålla anslag i stället för att få det genom
att gå rakt fram. Det är icke fråga om i motionen att bryta denna
ganska konstbesynnerliga väg, utan eftersom riksdagen håller på
denna princip kar jag böjt mig för den. Det blir således icke något
principbrott genom att bevilja dessa 7,500 kronor på tilläggsstat,
ty dessa 7,500 kronor beviljas under samma förutsättning som
för föreläsningsanslaget i övrigt. Jag har till yttermera visso tillagt
.»på de villkor Kungl. Maj:t bestämmer». Slutligen har jag till
yttermera visso tillika med reservanterna formulerat vår anslutning
på sådant sätt, att Kungl. Maj:t måste gå den pricipiella väg,
som riksdagen i fjol uttalade sig för, då jag formulerat på följande
sätt: »då ett bifall till den föreliggande motionen således icke
skulle innebära ett avsteg från den principiella uppfattning, varåt
riksdagen genom förberörda beslut år 1919 gav uttryck, bär utskottet
ansett sig böra tillstyrka motionärernas förslag.» Med denna
formulering kan Kungl. Maj:t absolut icke bevilja detta anslag på
annat sätt än varje annat föreläsningsanslag. Det är således felaktigt,
då utskottet förutsätter, att detta brytande av principer
skulle vara nödvändigt.
På grund av vad jag anfört, på grund av att det är en föreläs -
Onsdagen den 28 april, e. m. 33
ningsverksamhet, som uppenbarligen är organiserad från kroppsarbetarnas
djupa led ock därför också är så mycket värdefullare,
på grund av det intresse, som denna föreläsningsverksamhet väckt
kos bönder ock arbetare, på grund av att denna föreläsningsrörelse
erkänns vara mera effektiv och mera önskvärd från statens
synpunkt än vanliga föreläsningar, anser jag, herr talman, att det
är helt naturligt, att riksdagen bifaller reservationen, ock ber jag att
få yrka bifall till densamma.
Herr Ber g q v is t: Jag skall i korthet yttra några ord med
anledning av den siste talarens anförande.
Jag vill då erinra om, att vid föregående riksdag förelåg eu
proposition om anvisande om anslag å 280,000 kronor till populärvetenskapliga
föreläsningar i landet. Vidare förelåg en proposition
om anvisande av 5,000 kronor till arbetarnas bildningsförbund
för bedrivande av föreläsningsverksamhet. Men statsutskottet,
som behandlade detta ärende, tyckte, att det var olämpligt, att det
skulle vara tva särskilda organisationer för dylika föreläsningar,
varför det ansåg, att båda dessa borde sammanslås till en under
en gemensam ledning, ock därför tillstyrkte utskottet, att det begärda
beloppet, 280,000 kronor, skulle höjas med 5,000 kronor,
Meningen därmed var, att det skulle bliva tillfälle iför arbetarnas
bildningsförbund att få sitt behov ur det störa anslaget. Nu säger
iherr Olsson, att han finner det för sig vara en stor överraskning,
att arbetarnas bildningsförbund verkligen kunde få något. Hade han
,varit med i statsutskottet i fjol, skulle han icke funnit det vara
någon överraskning, utan att det var en förutsättning, att arbetarnas
bildningsförbund skulle fa med av detta anslag. Emellertid, den
motion som nu är framlagd bär, inbjuder riksdagen, som godkände
statsutskottets uttalande i fjol, till ett avsteg från den princip, som
då fastslogs.^ Det är så, det kan icke hjälpas, ty det står i klämmen,
att anslag pa tilläggsstat för 1920 skulle beviljas »för anordnande
av föreläsningar av arbetarnas bildningsförbund». Det är alltså
poängterat i klämmen, att detta belopp skall tillfalla denna organisation
och icke föreläsningarna i allmänhet, men det var från en
sådan specialbetoning av anslaget, som riksdagen i fjol tog avstånd.
Nu har ett högre belopp begärts för föreläsningar i år eller 365,000
ikronor, och utskottet har uttryckligen sagt, att av de 80,000 kronor,
isom utgör ökningen, jämväl arbetarnas bildningsförbund skall ha
någon del, så att även deras anslag ur det stora anslaget må kunna
höjas. Det är således ingen ovilja mot arbetarnas bildningsförbund,
■som tagit sig uttryck i utskottets avslagsyrkande å motionen. För
mun personliga del vill jag försäkra, att jag icke har någon ovilja
mot dessa föreläsningar. Jag har till och med i Norrbottens läns
landsting understött en motionär att få en hans motion till förmån
för bildningsförbundets föreläsningsverksamhet upptagen av landstinget,
fastän den icke väckts i laga tid. Men jag hyser sådan respekt
för av riksdagen fastslagna principer, att jag icke kan vara
Första hammarens protokoll 1920. Nr ho. 3
N r 40.
A nslag till
populärve.ten
skapliga före
läsriingar.
(Forts.)
Kr 40. 34
Onsdagen den 28 april, e. m.
Anslag till
populärvetenskapliga
föreläsningar.
(Forts.)
sned om att det ena året taga avstånd från v,ad riksdagen föregående
år principiellt godkänt. På grand härav, herr talman, nödgas
jag yrka ''bifall till utskottets förslag.
Herr Olsson Oscar: Jag skall genast hjälpa herr Bergqvist
från hans förlägenhet, när han gärna vill gåva anslag men icke kan.
Herr Bergqvist tager alldeles fel på vad riksdagen beslöt i fjol, då
riksdagen, under samma formulering som jag i år framlagt, medgav,
att 5,000 kronor skulle ställas till förfogande att användas av
Arbetarnas bildningsförbund, om detta förbund ville gå den väg, som
riksdagen bestämde. Då höjdes anslaget med den begärda summan
5,000 kronor. Jag fäster uppmärksamheten på, att i tilläggsstaten var
det på alldeles samma sätt, då beslöt nämligen riksdagen att »för beredande
av ytterligare understöd åt anstalter och föreningar, som anordna
populärvetenskapliga föreläsningar, anvisa på tilläggsstat för år 1919
ett. reservationsanslag av 13,700 kronor, därav 8,700 kronor att användas
till understöd åt den verksamhet, som bedrives av föreläsnings:
byråerna i Stockholm, Lund och Göteborg». De andra 5,000 kronorna
vad skola de vara till? Uttryckligen till Arbetarnas bildningsförbund
såsom det upptagits i punkt 226. För den som tvivlar på, att det är
refererat riktigt, ligger här utlåtandet uppslaget till beskådande just
vid den sida, där statsutskottet uttalade sig för att anslaget skulle
höjas med precis 5,000 kronor för att sätta Arbetarnas bildningsförbund
i tillfälle att erhålla anslag. Det är således i det fallet icke alls
något avsteg i min motion i år från riksdagens beslut i fjol. Om det
efter dessa upplysningar ändå skulle vara något dunkelt, vill jag fästa
uppmärksamheten på, att efter motiveringen i reservationen kan det
icke gå på annat sätt, än att Kungl. Maj:t följer den förut gällande
ordalydelsen, och följaktligen kan herr Bergqvist nu följa sitt hjärtas
maning utan att utsätta riksdagen för någon våda i detta avseende.
Herr Bergqvist: Jag får såga, att jag nu är mycket mer
överraskad av herr Olssons förvåning, att Arbetarnas bildningsförbund
kommit i åtnjutande av bidrag, efter vad han anfört. Men jag fäster
uppmärksamheten på, att det är i motiveringen, icke i klämmen, som
det han anfört förekommer, och det är mot det jag vänder mig, att
herr Olsson nu upptagit detta i sin kläm.
Herr Olsson, Oscar: Jag hade tänkt mig, att motivering och
kläm skola läsas i förbindelse med varandra, och gör man det vid
detta tillfälle, kan det icke vara någon tvekan om, vad meningen är.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr vice
talmannen, att, förutom rörande motiveringen, till vilken han ville
återkomma efteråt, hade i avseende på nu föredragna punkt endast
yrkats att utskottets hemställan skulle bifallas.
På härefter gjord proposition bifölls detta yrkande.
Oasdagen den 28 april, e. in.
35 Nr 40.
Angående motiveringen, yttrade herr vice talmannen vidare, vore Anslag till
yrkat, dels att utskottets motivering skulle godkännas, dels ock att l,0i,u^rveten
det
förslag skulle antagas, som innefattades i den vid punkten anförda skf?lu-!a före''
reservationen. tasnmgar.
(Forte.)
Sedermera gjorde herr vice talmannen propositioner enligt sistnämnda
båda yrkanden samt förklarade sig finna propositionen på
godkännande av utskottets motivering vara med övervägande ia besvarad.
• + ^err Olsson, Oscar, begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den som godkänner motiveringen i statsutskottets utlåtande nr
o A punkten 267, röstar
Ja i
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den vid punkten
anförda reservationen.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja — 43;
Nej — 31.
Punkterna 268—270.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 271.
r Anslag till
Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att till understöd åt för- mu^Möreenmgar,
som anordnade god orkestermusik för allmänheten, samt för
inspektion av ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet an- ° Man £ ^
visa på^extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 76,500 kronor,
att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna
gott fastställa.
T samband härmed hade utskottet till behandling förehaft en av
herr K. J. Elzwicin m. fl. inom första kammaren väckt motion, nr 24,
däri hemställts, att riksdagen ville besluta, att det till understöd åt
föreningar, som anordnade god orkestermusik för allmänheten, samt
till inspektion av ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet
av Kungl- Maj:t begärda förslagsanslaget på extra stat för år
1921 kronor 76,500, måtte höjas till kronor 101,500. att utgå under
de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott fastställa.
Nr 40. 86
Onsdagen den 28 april,
e. m.
Anslag till
musikföreställningar
för
allmänheten.
(Forts.)
Utskottet hade i nu föredragna punkt hemställt, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande förslag och herr Ekmans
m. fl. berörda motion, till understöd åt föreningar, som anordnade
god orkestermusik för allmänheten, samt till inspektion av ifrågavarande
föreningars och orkestrars verksamhet anvisa pa extra stat
för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 75,500 kronor, att utgå under
de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott fastställa.
Enligt vid denna punkt avgiven reservation hade herrar C. G.
Ekman, J. L. Widell, P. B. Nilsson i Landeryd, J. Erlansson och
A. Mossberg ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen^matte
i likhet med vad för innevarande år ägt rum, till understöd åt föreningar,
som anordnade god orkestermusik för allmänheten, samt till
inspektion av ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet
anvisa på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 57.000 kronor,
att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj :t kunde
finna gott framställa.
Herr W i de 11: Som bekant är det tre orkesterföreningar, som åtnjuta
understöd av staten, nämligen nordvästra Skånes, Noiiköpings
och Gävleborgs läns orkesterföreningar. I statsverkspropositionen till
förra årets lagtima riksdag hade Kungl. Maj:t föreslagit^ att ännu en
orkesterförening, i Uddevalla, skulle erhålla understöd. Kungl. Maj ris
förslag avstyrktes emellertid av statsutskottet med följande motivering:
»Utskottet vill ingalunda underkänna den störa kulturella betydelse,
som ligger i uppförande av goda musikverk inför den stora publik,
som eljest näppeligen blir i tillfälle att åhöra sådana. Emellertid
må erinras om de betänkligheter, som vid flera tillfällen hos riksdagen
givit sig tillkänna gent emot en befarad, alltför stark ökning av
detta anslag. Utskottet anser dessa betänkligheter alltjämt äga giltighet
och finner sig därför icke nu kunna tillstyrka den ifrågasätta anslagsansöknmgen.
» Mot utskottets hemställan anmälde jag och en kamrat
i utskottet reservation, och i kammaren motiverade jag. denna därmed,
att jag visserligen delade utskottets finansiella betänkligheter, men
å andra sidan kunde jag icke anse, att, då lika starka skäl för understöd
åt Uddevalla orkesterförening förelågo, som varit gällande beträffande
de redan understödda föreningarna, man bolde ställa sig
avvisande. Emellertid biföll riksdagen utskottets hemställan och hade
därmed intagit samma ståndpunkt som utskottet. Jag ber kammaren
lägga märke till, att utskottet avstyrkte av rent principiella skäl. Det
var icke alls något tal om, huruvida Uddevalla orkesterförening verkligen
förtjänade understöd, utan man stödde sig på det principiella skälet,
att staten icke skulle utsträcka sin understödsverksamhet. Nu har
emellertid motion väckts av herr Ekman i Jönköping m. fl. om understöd
åt en orkesterförening i Sundsvall, vilken motion utskottet tillstyrkt.
Häremot har jag och några kamrater i utskottet anmält reservation.
Onsdagen den 28 april, e. in.
M Nr 40.
Jan; kan icke finna annat än att utskottet nu fullständigt frångått Anslag till
den ståndpunkt det intog i fjol. Här finnes icke ett ord om finansiella
betänkligheter, utan utskottet säger bara — det är för resten en ganska allmänheten.
underlig motivering. »Då södra och mellersta Sverige nu i förevarande <Kort».)
hänseende redan blivit till en viss grad tillgodosedda, finner utskottet
billigt, att de förmåner, som genom ifrågavarande anslag avses, jämväl
komma sådana delar av landet tillgodo, som förut varit i saknad därav.
Utskottet anser sig därför böra tillstyrka, att medel göras tillgängliga
för beredande av bidrag till Sundsvalls orkesterförening.» Således
icke ett ord om dessa betänkligheter, som utskottet hade förra året! Och
vad menar utskottet egentligen, då det säger, att »södra och mellersta
Sverige blivit till en viss grad tillgodosedda»? Om det ock kunde vara
skäl att tala om orkesterföreningarna i Skåne och Norrköping.i detta
sammanhang, så kan väl knappast Gävleborgs län anses höra till mellersta
Sverige. Jag kan icke se saken på, annat sätt, än att om riksdagen
bifaller denna enskilda motion, sedan riksdagen förra året avslagit
en kungl. proposition om anslag till en annan orkesterförening, så
innebär detta en stor orättvisa. Redan av det skälet har jag icke kunnat
dela utskottets mening, men så tillkommer för mig ett annat och
viktigare skål. Yad har nämligen inträffat? Jo, först har Kungl.
Maj :t föreslagit en betydande höjning i anslaget till redan understödda
orkesterföreningar, vilken visserligen avstyrkes av ett enhälligt utskott,
och sedermera har en enskild motion framkommit om understöd
till ytterligare en förening, vilken motion vunnit statsutskottets understöd.
Det står därför nu för mig klart, att förra året hade utskottet
rätt och jag orätt. Jag tror, ja, jag är övertygad, att det är en
mycket betänklig väg vi nu av utskottet inbjudas att slå in på. Om
staten skall fortsätta med att understödja orkesterföreningar, måste
man ovillkorligen i förväg hava klart för sig, vart det bär hän. Det
går icke an att bevilja anslag i ena fallet men icke i det andra. Om
nu riksdagen bifaller förslaget om understöd till en förening- i Sundsvall,
förefaller det mig fullkomligt omöjligt, att nästa riksdag skulle
kunna avslå en liknande framställning om understöd till Uddevallaföreningen.
Och sedan kunna med lika skäl understöd begäras till föreningar
t. ex. i Örebro, Västerås o. s. v. Jag tror, att konsekvenserna
av ett bifall till utskottets förslag skulle bliva fullkomligt oöverskådliga.
Men jag kan ej heller se, att det föreligger så synnerligen tvingande
skäl att staten vidare understöder dessa orkesterföreningar. Städerna,
och det är ju i främsta rummet dessa det är fråga om, hava ju
i nöjesskatten en inkomst, som förefaller mig med stor fördel kunde
användas för detta ändamål, utan att staten skulle behöva lämna bidrag.
På grund av de skäl, jag anfört, får jag, herr greve och talman,
yrka avslag på utskottets hemställan och bifall till reservationen.
Herr Ekman, Karl Johan: Det kan väl dock icke mycket
förvåna, att riksdagen förra året avslog en begäran om anslag till en
orkesterförening i Uddevalla, då i mellersta och södra delarna av lan
-
Nr 40. 38
Onsdagen den 28 april, e. in.
mnlikföTc of» reda£ funnos tre statsunderstödda orkesterföreningar nämligen i
simningar för bfane’ Norrköping och Gävleborgs län. Men det är väl icke heller
allmänheten, något orimligt i begäran att, när dessa delar av landet uti ifrågava(Forts.
) rande hänseende blivit väl tillgodosedda, också den norra halvan av
landet blir delaktigt av de fördelar, som riksdagen redan har berett
sydligare delar av riket. Riksdagen har genom att föregående år bevilja
anslag åt dessa tre orkesterföreningar dock erkänt den stora kulturella
betydelsen av att dessa förädlande folknöjen må få äga rum.
I^en tid, då mindervärdiga nöjen tilltaga i ganska oroväckande grad,
då dans, kortspel och dylikt sysselsätter ungdomen och allmänheten i
så hög grad som nu är fallet, tror jag det är en plikt för riksdagen
att se till, att folket också bjudes på nöjen, som kunna verka uppfostrande
och förädlande, och att dessa nöjen göra det, det är till fullo
konstaterat. När riksdagen förra året avslog det begärda anslaget till
en förening i Uddevalla, uttalade dock riksdagen att den behjärtade
den störa betydelsen av att anslag beviljades för detta ändamål, och då
kan det icke vara rimligt att man skulle utestänga hela Norrland, som
innefattar mer än hälften av landet, från förmånen att också bli delaktigt
av detta. Musikaliska adademien har i den inlaga till Kungl.
Maj:t, vari ifrågavarande anslag begärdes, konstaterat, att dessa orkesterföreningars
verksamhet under det hittills gångna året visat sig
utöva ett synnerligen kulturbefrämjande inflytande och såväl i de orter,
där orkestrarna varit förlagda, som i närliggande samhällen och landsbj-gd
omfattas med intresse av folket. Det förhåller sig nämligen icke
så, att detta är en fråga endast för städerna, ty i den stadga, som gäller
för anslagets användning, är föreskrivet, att ifrågavarande föreningar^
också böra giva konserter i kringliggande orter, och skulle anslag
erhållas för en förening i Sundsvall, så är detta en ort, där folkets
breda lager kanske mer än på något annat ställe i riket kunde göra
sig saken till godo. Om man tänker på de stora massor av arbetare,
som bo omkring Sundsvall och utefter kusten i dess närhet, inser man
huru betydelsefullt anordnandet av konserter skulle vara i kustortema,
såväl i städerna som på landsbygden. Det är synnerligen önskligt att
på detta sätt mer förädlande nöjen bjudas folket. Bilagorna till min
motion visa också, att det livliga intresse, varmed dessa konserter omfattats.
utlöst sig i stora ansträngningar i ekonomiskt avseende från
ortsbefolkningens sida. Man har gjort stora uppoffringar för att få
dessa orkesterföreningar till stånd, ty statsbidraget räcker icke långt.
Sålunda ha stadsfullmäktige i Sundsvall redan beviljat 15,000 kronor
årligen, och enskilda på platsen och i kringliggande ort hava utfäst
sig att lämna tillsammans 11,000 kronor i årliga bidrag växlande mellan
25 och 1,000 kronor. Det är ju en betydande offervillighet. Icke
desto mindre hava dessa orkesterföreningar en synnerligen svår ekonomisk
ställning. En sådan förening består av icke mindre än 25 å
30 man och i Sundsvall har det beräknats att orkestern skulle bestå
av 26 man. Avlöningarna gå i medeltal upp till c:a 2,800 kronor per
man och år, vartill kommer utgifter för resor till kringliggande orter,
lokalhyror, utgifter för noter och annonsering m. m., vilket gör att
Onsdagen den 28 upril, c. in.
39 Nr 40.
totalkostnaden för en dylik orkester kan beräknas till c:a 80,000 kronor
om året, vilka till större delen måste anskaffas genom bidrag^ilningar för
från orten oeli genom inträdesavgifter, som emellertid måste sättas allmänheten.
mycket låga enligt den av Kungl. Maj :t utfärdade tariflen. Det är så- (Forts.)
ledes icke för mycket begärt, att varje orkesterförening erhåller ett
understöd till så lågt belopp som 18,500 kronor. Kungl. Maj:t bär begärt
25,000 kronor såsom understöd föT varje nuvarande orkesterförening
eller tillsammans 75,000 kronor, och inom ramen av detta, anslag
har utskottet ansett, att alla fyra orkesterföreningarna skulle tillgodoses.
Således de tre redan befintliga föreningarna skulle behålla, det nu
utgående beloppet 18,500 kronor vardera och till orkesterföreningen i
Sundsvall skulle även anslås enahanda belopp, således tillsammans
74,000 kronor eller, med tillägg av 1,500 kronor till inspektion av
ifrågavarande föreningars verksamhet, 75,100 kronor. Oaktat den svåra
ekonomiska ställning som orkesterföreningarna hava, kan jag icke
annat än böja mig för utskottets här uttalade mening, att anslaget skulle
stanna vid ett understöd av 18,500 kronor till var och en av föreningarna,
men jag anser, att åtminstone detta anslag bör beviljas och hemställer
till kammaren att godkänna utskottets förslag, till vilket jag
sålunda yrkar bifall.
Herr Ekman, Carl Gustaf: Såsom av reservationen framgår
bär jag anslutit mig till dem, som i denna punkt velat bevilja
•endast 57,000 kronor gent emot det av utskottet föreslagna beloppet.
Jag ber emellertid få säga, att ännu större konsekvenser,
än vad ett bifall till utskottets kläm skulle innebära, måste väl
det uttalande i motiveringen komma att medföra, som bär föreligger.
Utskottet säger nämligen:
»Då södra och mellersta Sverige i nu förevarande häseende redan
blivit till en viss grad tillgodosedda, finner utskottet billigt,
att de förmåner, som genom ifrågavarande anslag avses, jämväl
komma sådana delar av landet tillgodo, som förut varit i saknad
därav. Utskottet anser sig därför höra tillstyrka, att medel göras
tillgängliga för beredande av bidrag till Sundsvalls orkesterförening.
»
Detta yttrande måste väl förstås på sådant sätt, att man bär
förordar en fortsatt utveckling i den omfattningen, att landets hela
befolkning verkligen skulle få möjlighet att åhöra konserter utav
dessa orkestrar. Nu är det uppenbart, att en ny, dylik orkester i
Sundsvall tillgodoser alldeles icke ett förefintligt behov i Örnsköldsvik,
Umeå, Luleå eller en hel del av de norrländska orterna.
Förhållandena, Våglängderna och kommunikationssvårigheterna, gona,
att en orkester i Sundsvall icke kan i någon mån tillgodose
nämnda orters behov, liksom de i södra Sverige befintliga orkestrarna
icke kunna tillgodose annat än en liten räjong omkring orkestrarnas
hemvist. Är det då meningen, att man vill förorda
en sådan utveckling, att man skall tillgodose alla sådana delar av
landet, som förut varit i saknad av denna orkestermusik, så
Jir 40. 40
Onsdagen den 28 april, e. m.
tZwöre1 “åste “an väl sä2a> att har bellövs en utredning, i vilken ornfattgiäUningar
för sadana orkestrar skola skapas och orkesteranslag skola beallmänheten.
''Viljas. Härtill vill jag lägga att när man rent ekonomiskt behandlar
(Forts.) detta, spörsmål, är det rätt egendomligt att se, att utskottet föreslår
©n tillökning av antalet orkestrar. Kungl. Maj:ts proposition föranleddes
nämligen av att de tre förutvarande orkestrarna ansågs
(behöva en ökning av sitt anslag för att kunna existera. Kungl.
Maj:t föreslår sålunda en höjning av anslaget till dessa orkestrar.
Men då kommer en motionär och föreslår anslag till en helt ny orkester.
Utskottet följer honom och stryker utan vidare ökat anslag
till de tre förutvarande orkestrarna, och vill i stället bevilja ett
lika stort bidrag till en orkester på en ny plats. De förutvarande
orkestrarna skulle alltså i fortsättningen få nöja sig med ett bidrag,
som Kungl. Maj:t förklarat vara otillräckligt för dem. Vad
finnes det för ekonomisk princip i ett dylikt förfaringssätt? Kungl.
Maj :t har ju ^förklarat, att om de förutvarande orkestrarna skola
kunna uppehålla sin verksamhet, så är det nödvändigt, att ett
tillägg göres till deras anslag. Utskottet avstyrker detta tilläggsanslag
och bevilj ar ett som otillräckligt förklarat anslag för en ny
plats. Ett dylikt sätt att behandla slika spörsmål har jag för min
del icke kunnat vara med om. De uttalanden, som förekomma i utskottets
motivering har jag ej heller kunnat vara med om, varför
jag, herr greve och talman, ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr Kvarnzelius: Ja, herr talman, den siste ärade tala
rens_
ståndpunkt kan jag icke giva mig till att kritisera, ty han har
åtminstone varit konsekvent och vidhållit sin uppfattning." Däremot
förvånar det mig något, att min ärade vän, herr Widell, har så starkt
gått emot det förslag, som här föreligger, då han jämte herr Wrangel
voro de enda reservanterna i fjol i statsutskottet till förmån för det
förslag, som da förelåg om beviljande av anslag till en liknande
orkesterförening i Bohuslän. Det förefaller mig vara att driva
lokalpatriotismen^ något för långt att resonera som så, att
kan man icke få det själv, skall ej heller någon annan hava
det. Jag kan naturligtvis icke dela de betänkligheter och de farhågor.
som herr Ekman gjort sig till tolk för, att detta skulle i fortsättningen
medföra för stora ekonomiska och vittgående konsekvenser
för statsverket. Det förhåller sig nämligen så, att det är förenat
med mjmket störa ekonomiska uppoffringar för dem, som taga sig
för att idka musik och bilda orkesterföreningar. Det är av ett rent
ideellt intresse, som de göra det och underkasta sig stora ekonomiska
uppoffringar.. Det synes mig därför vara på sin plats, att i de fall,
där den enskilde till allmänhetens förströelse och lyftning vill underkasta
sig arbete och även ekonomiska uppoffringar, staten lämnar
något bidrag. Det anser jag icke vara orimligt. Det är ju tillfälle
för riksdagen att i varje fall pröva, i vilken omfattning man kan gå
vidare på den vägen.. Att man därför skulle kunna tänka, att i det
övre Norrland, som ligger 50—70 mil norr om Sundsvall, det skulle
bildas en orkesterförening, som möjligen skulle komma att pretende
-
Ousdagen den 28 april, e. in.
41 Nr 40.
ra statsunderstöd, därför att Sundsvallsföreningen har fått ett väl- Anslag till
behövligt och välförsett understöd, det synes mig icke vara riktigt, ^“^njjar/ör
Jag kan försäkra herr Widell, att om han kommer igen med sin nio- aumänheten.
tion nästa år till förmån för västkusten, skall, jag åtminstone icke (fort..)
motsätta mig, att även den delen av landet blir tillgodosedd. Jag
tror, att om intresset fortfarande förefinnes på västkusten, att idka
musik och sång i förädlad form, så skall staten visa sig villig att
lämna understöd, trots att det gäller Bohuslän.
Den omständigheten, att statsutskottet i fjol satte sig emot anslaget''
får icke vara avgörande för all framtid. Om man läser motiveringen,
skall man finna, att statsutskottet icke varit sa synnerligen
kärvt i sitt avstyrkande av det förslag, som då förelåg. Jag ber
därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Widell, Den föregående ''ärade talaren har visst icke
givit akt på, att jag uttryckligen förklarat, att jag nu funnit den
ståndpunkt jag intog vid fjolårets riksdag oriktig, konsekvenserna
hava blivit avskräckande. Då den ärade talaren nu utlovat sitt .välvilliga
stöd vid en kommande riksdag till förmån för en framställning om
anslag till Uddevallaföreningen, vill jag uttrycka min livliga förhoppning,
att jag icke måtte komma i tillfälle att mottaga ett
sådant stöd. Jag hoppas verkligen, att varken Uddevallaf öreningen
eller Sundsvallsföreningen skall få något understöd. Jag tror, ^att
konsekvenserna äro så betänkliga, att vi mer än en gång måste
betänka vad det gäller, innan vi giva oss in härpå.
Yad beträffar den ärade talarens yttrande om lokalpatriotism,
så tror jag, att det icke är skäl att gå in närmare på den saken,
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr B e r g q v is t: Herr talman! Det förvånar mig något, att
herr Widell blivit så avogt stämd mot orkesterföreningarna, att han
icke vill veta av deras vidare utveckling, och vad herr C. G. Ekman
angår, så tycker jag verkligen, att han pressade utskottets motivering
allt för mycket. Utskottet bär icke velat i sin motivering
säga annat, än vad som från flera håll sagts här i afton, nämligen
att man bör se till, att kulturfaktorerna så mycket som möjligt
spridas utöver landet, och när det nu ifinnes tre orkesterföreningar,
en i Skåne, en i Norrköping och en i Gävle, så är det väl
billigt, att även Norrland får någon. Yad konsekvenserna, beträffar,
tror jag, att när vi en gång få en orkesterförening i Luleå,
•så är det därmed slut och organisationen färdig, och då kan man
anse, att hela byggnaden är komplett.
Yad Uddevalla beträffar, vågar jag icke giva samma löfte som
herr Evarnzelius. Jag vill icke giva något som helst löfte om att
vara med om anslag till en orkesterförening därstädes, ty jag anser,
att de städer och orter, som ligga nära kulturcentra och där man har
rika tillfällen till andliga förströelser, äro så gynnsamt ställda,
att man icke behöver känna sig hjärtnupen mot dem, men den
Nr 40.
42
Onsdagen den 28 april, e. m.
Anslag till avlägsnare landsorten bör man verkligen litet tillgodose, särskilt i
ståUnmgar för Norrland, där klimatet .och andra förhållanden gorå livet tungt och
allmänheten, dystert, och där därför varje företag som kan giva uppmuntran och
(Forts.) förströelse, hälsas med den största glädje och tacksamhet.
Jag anhåller varmt hos kammaren, att den måtte bifalla det
förslag, som utskottet framställt, och jag ber att få yrka bifall till
detta.
Herr Enhörning: Herr greve och talman, mina herrar!
Med anledning av vad den ärade talaren på Grävleborgslänsbänken
yttrade, vill jag endast anmärka, att han tog fullkomligt fel, då
han inbillade sig och försökte också inbilla kammaren, att denna
orkesterförening endast kunde verka i Sundsvall. Sundsvall är
■visserligen så stort, att där finnes god plats för en orkesterförenings
verksamhet, men avsikten med dessa orkestrar är även, att de skola
kunna verka inom de närgränsande städerna såsom t. ex. i detta fall
Härnösand, Örnsköldsvik och Östersund. Det ''är icke lång väg dit.
■Det kan herr Ekman övertyga sig om, om han ville se litet på kartan.
Men det är även högst antagligt, att denna förening skulle
kunna utsträcka sina utflykter till Umeå, kanske Luleå, Piteå och
Haparanda, och under sådana förhållanden kommer den utan tvivel
■att fylla ett, som man säger, länge känt behov. Jag har därför,
herr greve och talman, intet annat yrkande än om bifall till utskottets
hemställan.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
jämlikt därunder framkomna yrkanden gjorde propositioner, först på
bifall till vad utskottet i nu föredragna punkt hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades i den vid punkten anförda
reservationen; och förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
8 A punkten 271, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den vid punkten
anförda reservationen.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 33;
Nej — 42.
Onsdagen deu 28 april, e. in.
Nr 40.
4.4
Punkterna 272—286.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 287.
Kungl. Maj:t både föreslagit riksdagen att till fortsatt systematisk
undersökning av svenska folkmål anvisa på extra stat för år
1921 ett reservationsanslag av 22,100 kronor, att utgå på de närmare
villkor, Kungl Maj:t kiunde finna lämpligt bestämma.
I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft två
likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
E. Wigforss och K. G. Westman nr 98, och den andra inom andra
kammaren av herr S. Welin m. fl. nr 227, däruti hemställts, att riksdagen
måtte bevilja för försatt ss^stematisk undersökning av svenska
folkmål på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag av 28,600
kronor, att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t kunde finna
lämpligt bestämma.
Utskottet hade i nu föredragna punkt av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å omförmälda av herrar Wigforss och Westman
samt av herr Welin väckta motioner i vad desamma skilde sig
från Kungl. Maj :ts framställning, till fortsatt systematisk undersökning
av svenska folkmål anvisa på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag
av 22,100 kronor att utgå på de närmare villkor,
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma.
Reservation hade anmälts av herrar H. M. Bäckström, O. TJ. B.
Olsson, A. Pers, C. P. V. Nilsson, -J. Nilsson i Malmö och S. E. J.
Luheck, vilka ansett, ätt utskottet bort tillstyrka de i ämnet väckta
motionerna.
Herr Wigforss: Herr talman, mina herrar! Vid denna
sena timma skall jag icke taga kammarens tid i anspråk genom något
längre anförande, men trots allt vad jag hört i kväll om svårigheten
för en enskild motionär att få något igenom, så tycker jag, när jag ser
åtskilliga rservanter vid utskottets utlåtande, att det borde finnas
vissa förhoppningar om, att detta mycket beaktansvärda anslag skulle
kunna gå igenom.
Jag skall i största korthet redogöra för vad det gäller. Det är så,
att för undersökning av de svenska dialekterna och särskilt de nordoch
mellansvenska dialekterna hava vi i detta ögonblick en centralanstalt,
inrättad i Uppsala. Det är icke så, att dessa undersökningar
egentligen skötas av de personer, som äro anställda vid denna anstalt,
utan undersökningarna skötas av en mängd folk uti bygderna. Det är
i allmänhet studerande, både äldre och yngre. De understödjas genom
privata bidrag, av landstingsanslag och dylikt, men för att detta arbete
skall skötas på ett förnuftigt sätt, är det nödvändigt, att det organiseras.
Det är så ont om arbetskrafter, och våra dialekter hålla på
Anslag till
undersökning
av svenska
folkmal.
Nr 40. 44
Onsdagen den 28 april, e. m.
till att do ut med en sådan hastighet, att det är nödvändigt att sätta in
%av Svenska9 både ^ oc^ arbetskraft. För detta ändamål har ett landsmålsarkiv
folkmål. i Uppsala inrättats, och det är nu fråga om, huru mycket understöd
(Forte.) det skall ha. Styrelsen för detta arkiv har begärt att få ett anslag på
34,800 kronor. Kungl. Maj:t har föreslagit 22,100 kronor. I den motion,
som har väckts av herr Westman och mig, har föreslagits en medelväg,
ett anslag på 28,600 kronor. Det är alltså 6,500 kronor mer, än
Kungl. Maj:t föreslagit, och 6,200 kronor mindre, än vad landsmålsarkivet
har begärt.
Nu säger utskottet, att Kungl. Maj:t har prövat saken och inte
ansett sig kunna tillstyrka denna ökning, och utskottet har icke känt
sig övertygad av motionärernas motivering. Jag tror emellertid, att
det föreligger i viss mån ett misstag från Kung!. Maj:ts och även från
utskottets sida om vad denna ökning innebär. Det är så, att för närvarande
finnas vid detta landsarkiv anställda två vetenskapliga medarbetare,
som nu föreslås skulle avlönas med 6,000 kronor vardera.
Och jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på, att när det här namnes
siffror för deras arvoden, så betyder detta ett arvode utan varje
dyrtidstillägg. Dessutom har arkivet anslag till resekostnader och
andra expenser. Alltså med 6,000 kronor till vardera skulle man avlöna
dessa högt kvalificerade vetenskapsmän i 40- till 50-års åldern. Beträffande
avlöningen till den ene av dessa medarbetare, som har hela organisationsarbetet
om hand, som skall skaffa det folk, som gör undersökningarna
uti bygderna, och som skall instruera dem, resa omkring
och kontrollera deras arbeten — han är för övrigt docent i Uppsala
och är en sällsynt organisatorisk talang — har landsmålsarkivet föreslagit,
att det skulle höjas från 6,000 kronor till 9,000 kronor. Detta
har uppfattats av Kungl. Maj:t som om det vore ett anslag till en ny
medarbetare, som skulle hava 9,000 kronor, därför att man begärt
samtidigt, att ännu en arbetskraft skulle anställas med 6,000 kronor
i avlöning. Det är i realiteten alldeles icke så, utan när det talas här
om anställandet av eu ny person, som skulle hava 9,000 kronor, så är
det helt enkelt så, att det är ledaren av hela organisationsarbetet, som
skulle få sitt arvode höjt till 9,000 kronor. Det är ungefär vad en docent
för närvarande har. De 4,000 kronor, som här ytterligare komma till,
äro alltså skillnaden mellan vad Kungl. Maj:t och landsmålsarkivarien
begärt, eller en ytterligare arbetskraft med 4,000 kronors lön, en arbetskraft
som skulle vid själva arkivet lätta arbetsbördan för den, som skulle
i stort sett stå för arbetet, resa omkring och organisera det hela. Nu
ha motionärerna gått den medelvägen, att de icke föreslagit, att denna
nya arbetskraft skulle komma till, utan vi ha nöjt oss med två vetenskapliga
medarbetare, den ene med 6,000 kronor i lön och den andre,
som skulle vara chef, skulle, hava 9,000 kronor. Det är alltså en ökning
med 3,000 kronor; och det föreslås dessutom, att anslaget till expenser
och tillfällig arbetshjälp skulle ökas med ytterligare 3,500 kronor för
att lätta, om jag så får säga, den rent tekniska arbetsbördan för de
vetenskapliga medarbetarna. Därav kommer det sig, att dessa 3,000
kronor + 3,500 kronor, sammanlagt 6,500 kronor, hava begärts.
Till motivering härför kan jag naturligtvis icke i detta ögonblick
Onsdagen den 28 april, c. in.
45
Nr 40.
göra någon utförlig utläggning, moll saken ställer sig så, att om man
över huvud taget skall få folk till ett sådant arbete, kan man egentligen
icke få dem för pengar. Om man icke hos dem hade ett rent vetenskapligt
levande intresse, kunde man naturligtvis icke få dessa vetenskapliga
arbetskrafter i detta ögonblick för en så liten summa som 6,000
kronor eller ens 9,000 kronor, men det är alldeles tydligt, att för att
de skola kunna stanna vid detta arbete, är det nödvändigt att icke
betala så, att de nästan drivas bort därifrån. Jag tror, att det är från
den synpunkten av största vikt för detta organisationsarbete, om man
kan få behålla den mannen vid detta arbete såsom varande en ovanlig
organisatorisk talang och hysande ett ovanligt intresse för undersökningarna
av vårt svenska landsmål, som han under många år lett i
Uppsala.
Jag vill endast tillägga, att det är tydligt, att man här har att
göra med ett område, om vilket icke kan sagas, att saken kan anscå,
ty alldeles bortsett från, att man icke kan förlora denne, ledare för
arbetet, är det alldeles klart för var och en, som har rört sig på detta
arbetsfält, att det är den allra närmaste tiden, de närmaste årtiondenas
arbete, som är avgörande för saken, enär det vetenskapliga forskningsobjekt,
som man där har att göra med, är icke lika med något, som finnes
tillgängligt för naturvetenskapen eller den humanistiska vetenskapen,
som rör sig med tryckta dokument, som läsas lika bra om 10 eller 20
eller 50 eller 100 år. Det material, som man här har att göra med, är
nämligen de levande dialekterna, som nu faktiskt bara talas av den
äldsta generationen. Yar och en som varit ute i bygderna och gjort
en undersökning vet, att det ena året kan man träffa på en alldeles
ypperlig meddelare på över 80 år, men kommer man tillbaka om några
år så är den meddelaren borta, och man finner icke längre ett spår av
den allra äldsta dialekten. Det är sålunda i detta fall mer än i andra fall
sant, att det är fara i dröjsmål.
Nu har jag en gammal erfarenhet av, att folk icke har så lätt att
intressera sig för den del av den gamla kulturen, som utgöres av språket.
När det är fråga om att bevara naturminnesmärken äro folk intresserade.
Då får man en nationalpark. När det är fråga om en djurart,
som dör ut, då kan man få anslag, ja, även när det gäller kulturföremål,
så kan man få in dem på ett museum, men när man kommer in på
språket, är det som om folk icke längre hade något intresse. Det är
så mycket märkvärdigare, som språket är själva grundvalen för ali
samhällelig kultur, och det är klart för var och en, som intresserar sig
för vårt nu härskande kulturspråk, för vårt svenska riksspråk, att för att
man någonsin skall kunna få en klar föreställning om, huru riksspråket
uppkommit och utvecklat sig, det är alldeles nödvändigt, att våra
dialekter undersökas, och från all historisk och språklig synpunkt är
denna undersökning av de svenska och de nordiska dialekterna över
huvud taget ett av de allra viktigaste arbetsfälten.
Jag vill alltså sluta med att hemställa, om icke kammaren skulle
kunna visa sitt erkännande av detta faktum genom att bifalla denna
ganska lilla ökning av ett anslag, som skulle göra det möjligt att vid
ett arbete av detta slag binda just en arbetskraft, som verkligen är
Anslag till
undersökning
av svenska
folkmål.
(Forts.)
Nr 40. 46
Onsdagen den 28 april, e. in.
imdlntflcrilia Ff^lasssg. ^ej; en arbetskraft, som i detta ögonblick är ytterst
av svenska *7 om, h,an, som na fmnes där, avgår, vet man faktiskt icke,
folkmål. varitran man skall fa ersättning. Jag tillåter mig alltså yrka bifall till
(Forts.) reservanternas hemställan.
Herr Bergqvist: Såsom framgår av den kungl. propo
sitionen,
har anslaget till systematisk undersökning av svenska folkmål
stigit för varje år. 1915—1917 var det 7,500 kronor, 1918 8,000 kronor
1919 10,400 kronor och 1920 17,100. Nu har överbibliotekarien kommit
och begärt 1920 års anslag mer än fördubblat, nämligen till 34,800
kronor. Departementschefen har genast sagt ifrån, att han icke kunnat
reflektera på vissa av de punkter, som finnas i specifikationen, men
han har i varje fall medgivit eller ansett lämpligt och billigt, att anslaget
något höjes iör vissa närmare angivna poster, och han kommer då till
22,100 kronor.
Nu ha motionärerna, som den siste ärade talaren nämnde, gått en
medelväg. Utskottet har emellertid icke kunnat vara med om att
tillstyrka motionen, utan har ställt sig på Kungl. Maj :ts ståndpunkt.
Det är självklart, att när man har ett ärende, som är prövat av Kungl.
Maj :t, det skall vara mycket starka skäl, innan man avviker från
Kungl. Maj :ts förslag och går in på en enskild motion. Jag vill framhålla,
att utskottets ståndpunkt icke innebär något underkännande
av det ändamål, varför anslaget äskas, men i stället en viss respekt för
Kung!. Maj:ts kompetens att pröva sådana frågor, innan de frambäras till
riksdagen. Jag vill erinra om att en kommitté är tillsatt för utredning
av frågan om den svenska folkminnesforskningen, och när denna kommitté
en gång framlägger sin utredning och sitt förslag, kommer naturligtvis
hela denna fråga i en annan situation. Beslut, som intill dess
fattas på området, få naturligtvis anses såsom mera provisoriska.
Jag kan, herr talman, icke annat än yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr AV e s t m a n : Herr greve och talman, mina herrar!
Den fråga, som nu föreligger, är ur statsfinansiell synpunkt så obetydlig,
att man knappast kan tillmäta de statsfinansiella synpunkter,
som den siste ärade talaren anlade, någon som helst betydelse. Den är
också utan några som helst statsfinansiella konsekvenser. Kammaren
kan därför bedöma denna sak helt och hållet ur den synpunkten;
förtjänar det företag, som det här är fråga om, det ökade understöd,
som motionärerna föreslå, eller förtjänar det det icke?
Jag vill då framhålla för kammaren att ämnet för det studium,
som bedrives av det institut, vars anslag nu behandlas, är det folkliga,
och det är icke bara, som den förste ärade talaren framhöll, det rent
språkliga, dialektiska, som är föremål för dess insamlingsverksamhet,
utan det. är också folkminnesforskning över huvud taget, såsom sägner
och traditioner, vilka äro karakteristiska för folkets liv i olika bygder.
Man har, mina herrar, på den senare tiden allt mera uppskattat
det folkligas .betydelse som. inslag i ett folks kultur, såsom en grundval
för dess originalitet. Om jag skulle försöka att närmare utveckla det
Onsdagen den 28 april, c. in.
47 Nr 40.
folkligas betydelse för läggningen av ett folks litteratur, konst och andliga
liv över huvud taget, skulle kammaren utan tvivel finna ämnet
intressant men tiden illa vald för en sådan skildring. Jag vill därför
nöja mig med att säga, att det arbete, som utföres vid detta institut i
Uppsala kommer att bibehålla intresset långt efter det att mycket
annat, som riksdagen understöder, har försvunnit i glömska — långt efter
det att de toner förklingat, som vi nyss gåvo ett, låt vara sparsamt
tillmätt, understöd. Jag vågar säga, att så länge det över huvud taget
finnes intresse för det svenska folket, kommer också det arbete, som
utföres vid detta institut, att bibehålla uppmärksamhet.
Vilka sköta detta arbete? Jag försäkrar eder, mina herrar, att
då man kommer från det oroliga, jäktande stockholmslivet upp till
Uppsala och ser dessa män, som träget arbeta vid detta institut för
en ersättning, som utgår med 6,000 kronor om året till de förnämsta
krafterna, utan dyrtidstilläg, utan rätt till pension och tjänsteårsberäkning
och utan minsta förhoppning om karriär, så blir man rörd
över det osjälviska och oegennyttiga arbete, som dessa män utföra.
Jag vill här särskilt fästa herrarnas uppmärksamhet på ledaren för
detta arbete. Det är en man, som enligt mitt förmenande är en av våra
mest begåvade, mest originellt begåvade, humanistiska vetenskapsmän.
Denne man åtnjuter nu och skall fortfarande enligt Kungl. Maj:ts
förslag åtnjuta en årslön av 6,000 kronor utan de förmåner, som komma
övriga statstjänstemän till godo. Motionärerna ha föreslagit,
att denna avlöning höjes till 9,000 kronor. Detta har utskottet satt
sig emot.
Det finnes därjämte ett annat yrkande i motionen, som den första
talaren redan framhållit, och som jag vill påpeka ännu en gång, därför
att kammaren fullt skall veta, vilka obetydliga utgifter det är, som
meningsskiljaktigheten gäller. Motionärerna yrka, att anslaget, som
utgår till tillfällig arbetshjälp, skall höjas från 1,500 kronor till 5,000
kronor. Det är ett förslag, påkallat därav att det viktiga skede i vårt
folks kultur, som det gäller att bevara, hastigt håller på att försvinna.
Det är nödvändigt att försöka fånga denna flyende kultur så hastigt
som möjligt, och det är därför, som jag förordar en höjning av detta
obetydliga anslag, något som kommer att hava en synnerligen stor
verkan, om det beviljas av kammaren.
De belopp, som det här rör sig om, äro så små, att det förefaller
mig verkligen vara att driva de sedvanliga hänvisningarna till att utredning
pågår väl långt, när den ärade talare, som företrädde utskottsmajoritetens
ståndpunkt, påstod, att vi icke skulle kunna fatta ståndpunkt
till. den fråga, som nu föreligger, utan att först avvakta en kommittéutredning.
Det förefaller mig, som om de skäl, vilka den förste ärade talaren
och även jag i min ringa mån sökt framhålla, äro så påtagliga och klara,,
att det för kammaren bör vara tydligt, att det knappast skulle vara
överensstämmande med statens värdighet att icke bifalla det förslag,
som har framförts av motionärerna och är tillstyrkt av reservanterna.
Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till reservationen.
Andag till
undersökning
av svenska
folkmål.
(Forte.)
Nr 40, 48
Onsdagen den 28 april, e. m.
Anslag till Herr Swartz: Herr greve och talman, mina herrar! I
^v^venska3 eoens^aP av kansler vid Uppsala universitet har jag haft tillfälle att
folkmål., Pa eti tidigare stadium taga del av den framställning, som här förelig(Forts.
) ger behandling. Jag har tillstyrkt den framställning, som gjorts
från de framstående vetenskapsmännen i Uppsala angående ett anslag
av 34,800 kronor. Jag ansåg, att det var fullt befogat. Jag skall emellertid
naturligtvis icke inlåta mig på att söka driva igenom den saken,
‘i synnerhet som det vore ganska omöjligt, då det icke föreligger någon
motion härom. Med desto större övertygelse ansluter jag mig till den
framställning, som här är gjord av motionärerna.
Jag kan för min del icke finna annat än att syftet med det arbete,
som härigenom understödes, är av en alldeles speciell nationell karaktär.
Det är också ett syfte och ett arbete, som måste stödjas fortast möjligt
för att kunna taga i förvar de skatter på folkmålsområdet, som hålla
på att sina ut och försvinna. Har man då den stora fördelen att hava
i spetsen för detta arbete en entusiastisk kraft av framstående art,
så vill det synas, som om det vore en enkel gärd av rättvisa att visa,
att man uppskattar arbetet på sådant sätt, att man gör möjlighet för
denne man att få lika mycket, som han kunde få, i händelse han hade
ett docentstipendium.
Här har hänvisats till, att man skulle vänta på den utredning av
denna sak som är igångsatt. Jag vill säga, att inom statsutskottet
framfördes det skälet även med avseende på en annan punkt, som för
länge sedan av riksdagen, såväl av denna kammare som andra kammaren,
antagits, nämligen frågan om en stiftelse för svensk folkminnesforskning
i Lund. Det framhölls då, att man begärde från Kungl.
Maj:ts sida en fördubbling av anslaget, som utgått för detta ändamål
från 4,500 kronor till 9,000 kronor. Från en del av ledamöterna i utskottet
gjordes frän början i denna sak gällande, att man skulle vänta
på utredning. Jag tillät mig då inför utskottet framhålla, huruledes
man under sådana omständigheter mycket lätt kommer att göra samma
erfarenhet som den vilken uttryckes i det gamla ordspråket: »Medan
•gräset gror, dör kon.» Jag vet icke vilket intryck detta gjorde på en
eller annan, men effekten blev, att allt motstånd mot det ökade anslaget
föll inom statsutskottet och ingen reservation har åtföljt utskottets
framställning om bifall till Kungl. Maj:ts proposition i denna del. Det
vill synas, som om det nu just är fråga om ett anslag av samma art
och natur som det föregående, och att ett uppskov i avvaktan på en
utredning skulle hava lika riskabla följder. Jag beklagar för min del,
att Kungl. Maj:t, för övrigt av förklarliga sparsamhetssynpunkter,
har ansett sig böra göra en prutning på detta område. Jag tror, att det
är alldeles rätt, som båda motionärerna ha sagt, att det är en prutning,
som låter oss riskera att nationella värden av ganska stor omfattning
komma att gå förlorade.
Jag ber för min del på det livligaste få yrka bifall till motionärernas
förslag, och jag ber att få tillägga vad jag borde sagt ifrån redan i början,
att jag icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt de
Onsdagen den 28 april, e. in.
49 Nr 40.
yrkanden, som därunder framkomlmit, propositioner, först på bifall Anslag ull
till vad utskottet i nu förevarande punkt hemställt samt vidare på UaV Svenska3
antagande av det förslag, som innefattades i den vid punkten avgiv- folkmål.
na reservationen; och förklarades den (Senare propositionen vara med (Forts.)
övervägande ja besvarad.
Punkterna 288—302.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 303.
Lades till handlingarna.
Punkterna 304—308.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 309. Anslag till
I enlighet med Kamgl. Maj:ts därom framställda förslag hade ^^edutskottet
i förevarande punkt hemställt, att riksdagen måtte höja det ningar genom
ordinarie förslagsanslaget till kommittéer och utredningar genom sak- sakkunniga.
kunniga, nu 180,000 kronor, med 270,000 kronor till 450,000 kronor.
Herr Antonsson: Herr greve och talman, mina herrar!
Vid innevarande års riksdag har jag väckt en motion, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t göra den hänvändelsen,
att Kungl. Maj:t skulle taga under övervägande, huruvida icke
en begränsning av utgifterna för kommittéer och utredningar genom
sakkunniga kunde åstadkommas. Den nu föredragna punkten ger mig
osökt anledning att ånyo bringa frågan på tal angående de stora kostnader,
som utgå till kommittéer och sakkunniga.
Kungl. Maj:t har föreslagit att på åttonde huvudtiteln för detta
ändamål höja beloppet från 180,000 till 450,000 kronor, alltså med
en och en halv gång den summa, som nu utgår. Utskottet tillstyrker
utan vidare Kungl. Maj:ts förslag med hänvisning till den utredning,
som Kungl. Maj:t i statsrådsprotokollet förebringat. Vad säger då
Kungl. Maj-:t i statsrådsprotokollet? Jo ingenting annat än att riksdagen
beslöt 1918 på grund av statistisk utredning, att anslaget till
kommittéer och sakkunniga inom departementet skulle utgå med
180,000 kronor — samma belopp som jämväl upptogs i innevarande
års stat. Vidare upplyses om att vederbörande departement har förhört
sig i statskontoret och där fått uppgift om, att under tiden januari
—november 1919 bar utbetalts sammanlagt 476,834 kronor 82 öre.
Vidare uppgives, att när det belopp, som behövs under december
månad för ifrågavarande ändamål utbetalts blir årskostnaden icke
mindre än 519,330 kronor, och att bristen på anslaget sålunda är 339,330
kronor. Det är den enda utredning, som förefinnes.
Nu kan man med skäl fråga sig: »om riksdagen ställer till Kungl.
Maj:ts förfogande ett förslagsanslag av 180,000 kronor, kan och bör
Första kammarens protokoll 1920. ~Nr 40. 4
Nr 40. 50
Onsdagen den 28 april, e. m.
Anslag till det verkligen överskridas på sätt som här har ifrågakomma?» Det
ochutrid- beloPP>. varmed anslaget är överskridet, har påförts kassafonden,
lingar genom och följaktligen utbetalts.
sakkunniga. Jag anser således för min del, att man i den stat, som nu skall
(Forte.) fastställas, icke bör upptaga högre belopp än i innevarande års stat,
180,000 kronor, och att icke något högre belopp bör fastställas, förrän
verklig utredning föreligger om ökat behov av anslag till ifrågavarande
ändamål.
Jag tillåter mig, herr greve och talman, föreslå, att beloppet fastställes
till 180,000 kronor d. v. s. samma belopp som upptages i innevarande
års stat.
Herr Bergqvist: Det har ingalunda undgått utskottet,
att det har varit ett starkt överskridande av det anslag, som är av
riksdagen anvisat för kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Detta kan nog dock förklaras. Om man ser efter i den kungl. propositionen,
så finner man, att kassaförlagskommittéen gjort beräkning på
grundval av erfarenheterna från 1911—1915. Men sedan den tiden ha
ju dels kommittéarvodena höjts, dels utredningarna svällt ut, så att
det har blivit nödvändigt att överskrida det anslag, som riksdagen har
beviljat, och jag tror icke, att det vore klokt att på något sätt söka
hämma en verklig utredning av de frågor, som skola föreläggas riksdagen.
Detta skulle omöjliggöra riksdagens arbete, ty de beslut, som
den fattar, måste vila på föregående utredning, och denna kan icke
göras av myndigheterna eller departementstjänstemän, utan man måste
anlita särskilda kommittéer och sakkunniga för ändamålet. Jag tror,
att riksdagen skulle stå sig mycket slätt, om den icke hade att stödja
sina beslut på utredningar av kommittéer och sakkunniga.
När det gäller en så vidlyftig och stor huvudtitel, som den åttonde,
är det icke så underligt, att kostnaden för dessa utredningar stiga till
stora belopp, och när man nu faktiskt vet, att dessa gå till betydligt
större belopp än det förslagsanslag, som förut utgått, synes det icke
finnas något skäl att stanna vid detta.
Jag kan icke finna annat än, att Kungl. Maj:ts förslag i det här
fallet är väl motiverat, och jag ber, herr greve och talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.
Herr Antonsson: Det är alldeles klart, att anslag till
detta ändamål, som ecklesiastikdepartementet har till sitt förfogande,
komma att överskridas, då man tar kännedom om, huru utbetalningarna
ske. Ett exempel: den 31 december 1918 tillsattes den s. k. skolkommittén.
Den började sitt arbete i början av 1919 och naturligtivs
bedrivits under årets lopp. På vilka tider den arbetade, känner jag
icke till, men vid slutet av år 1919 har denna kommission kostat statsverket
126,000 kronor. Det är ju ett belopp, som får anses häpnadsväckande
stort. Riksdagen måste enligt min mening fordra, att det
sättes gränser för kostnaderna, så att de icke gå över det tillbörliga.
Att så varit förhållandet vid vissa tillfällen, därom lär icke meningarna
vara delade.
Onsdagen den 28 april, e. in.
51 Nr iO
Det är för övrigt endast ett departement utöver det, vars stat Analog till
nu föreligger till avgörande, som nämnvärt överskridit anslaget för
kommittéer och sakkunnigeutredningar, och det är j o r dbr u k s de p a r t e - 7J ;,n ffa(. genom
men tet, men där föreligger åtminstone en utredning rörande de ändamål, sakkunniga.
till vilka medlen ha använts; stora kommittéutgifter kan dock även- (Forts.)
ledes där påvisas.
Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i avseende på nu föredragna punkt yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock, av herr Antonsson, att kammaren
skulle med avslag å utskottets hemställan ''besluta, att ifrågavarande
ordinarie förslagsanslag skulle i riksstaten för år 1921 upptagas
med oförändrat belopp.
Därefter gjordes propositioner enligt berörda yrkanden, och förklarades
propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.
Punkterna 310 och 311.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 312. Anslag till
kyrkliga än
I
denna punkt hade utskottet hemställt, att samtliga de ordinarie damål m. ?»,.
anslag under åttonde huvudtiteln, vilka icke i utlåtandet blivit särskilt
omlförmlälda, måtte i riksstaten för år 1921 upptagas med oförändrade
belopp.
Herr Lindhagen: Då kammaren för någon tid sedan
behandlade en av inig framförd principmotion om de gamla sanningarnas
omsättande i praktik och politik, tillät jag mig nämna, att när
riksdagen går att behandla anslagen till åttonde huvudtiteln, så borde
som ett slags opinionsyttring påminnas om dessa viktiga försummade
saker.
Här beviljas av riksdagen årligen tämligen tanklöst anslag till
kyrkliga ändamål. Detta är dock det enda anslag på budgeten, som
avser att främja icke ensidigt ekonomiska, materiella ändamål, utan
även andliga värden och främst vad man kan kalla karaktärsdaningen.
För det ändamålet kräves av prästerskapet, att de skola predika och
föra ut i livet dessa gamla sanningar, som äro revolutionerande både
i ekonomiskt och andligt avseende. Hela det penningbeviljande, som
i detta ögonblick försiggår, är så vitt jag kan förstå, en sådd på hälleberget.
Det är nämligen pengar, som användas till åstadkommande
av vissa andaktsstunder, vid söndagsgudstjänster och vissa andra
högtidligare tillfällen, och resultatet härav ser man i världskriget och
inbördeskrigen samt även i det eviga slagsmålet här i kammaren mellan
partierna. Det har således icke utövat något märkbart inflytande på
vårt praktiska liv.
Nr 40.
52
Onsdagen den 28 april, e. m.
Anslag till
kyrkliga ändamål
m. m.
(Forts.)
Under sådana förhållanden förefaller det mig, herr talman, som
om man någon gång borde börja röra vid denna sak och se till, att
pengarna verkligen praktiskt användas för det stora syfte som så högt
överskuggar allt annat. Följaktligen hemställer jag, fortfarande som
en opinionsyttring, att riksdagen vid denna punkt ville förklara, att de
under åttonde huvudtiteln uppförda anslag till kyrkliga ändamål
beviljas allenast under förväntan, att den andliga vägledning och själavård
för folket, som därmed avses, icke förblir en tom dekoration vid
gudstjänsttider och andra högtidliga tillfällen, utan att kyrkan tager
initiativ till att de krav på individer och samhälle, som av densamma
skola predikas, må omsättas i praktiken och bli vägledande även
för den vardagliga politiken i regering, riksdag, ämbetsverk, partiorganisationer,
press och annorstädes.
Herr Bergqvist: Så vitt jag förstår herr Lindhagens
yttrande, riktade det sig mera mot åhörarna än mot prästerskapet,
och därför skulle det icke för mig vara anledning att yrka avslag på,
vad han hemställer.
Jag ber dock i alla fall, herr talman, få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Lindhagen: Jag uppfattade den siste ärade talarens
yttrande så, som om prästerskapet vore oemottagligt för en sådan
verksamhet, och att det var därför som han fattade det såsom icke på
allvar sagt mot prästerskapet utan mot åhörarna. Men denna motivering
gäller just prästerskapet, fastän det framgår kanske av den siste
ärade talarens yttrande, att en sådan hänvändelse måste vara utan
något resultat. Ty de tänka icke göra något. Jag hoppas emellertid,
att under tidernas längd de gamla sanningarna skola kunna genombryta
även sådana granitklippor, och vågar därför vidhålla mitt yrkande.
Herr K1 e f b e c k : Jag vill endast i förbigående påpeka,
att det väsentliga av de anslag, som här äro upptagna för kyrkliga ändamål,
utgör en ersättning för vad som indragits av prästerskapets tionde
och annat sådant.
Men vad sedan själva saken beträffar, vill jag på det varmaste
stryka under de motiv, som ligga bakom det av herr Lindhagen framförda
yrkandet. Ty det vore ju ett önskemål över alla andra, om vad
han och jag och många andra predika på söndagarna verkligen skulle
kunna komma att realiseras i praktiken och i vardagslivet. Men jag
hemställer till kammaren, om det är möjligt att genom ett riksdagsbeslut
åstadkomma, att dessa hans önskemål förverkligas. Jag ser icke
någon annan väg för att nå fram till ett bättre resultat i detta avseende,
dit både han och jag vill komma, än att vi alla, som hava dessa varma
intressen, bliva så mycket ivrigare både att predika dem och att ''praktisera
dem.
Herr Bergqvist: Jag vill i anledning av herr Lindha
gens
senaste yttrande säga, att vi präster visst icke äro några »ogenom -
Onndagcn den 28 april, o. in.
53 Nr 40.
trängliga granitklippor», när det gäller sådana vädjanden, som herr
Lindhagen framställt. Tvärtom är det vår livligaste och varmaste
önskan, att dessa sanningar, som herr Lindhagen gång på gång så behjärtansvärt
här framhållit, verkligen måtte genomtränga allmänheten,
först oss präster själva och sedan dem, för vilka vi skola förkunna de
gamla sanningarna. Så till vida instämmer jag på det allra livligaste
i herr Lindhagens framställda tankar, och jag är honom mycket tacksam
därför, att han icke tröttnar att påminna om dem. Men jag kunde
verkligen icke fatta det tillägg, som herr Lindhagen föreslog till denna
punkt, såsom i förevarande sammanhang allvarligt menat och det var
därför, som jag svarade litet skämtsamt.
Herr Lindhagen : Då den förut av mig antydda motionen
var före här i kammaren, skulle det tillfälliga utskottets utlåtande, vari
motionen behandlades, försvaras också av en kyrkans tjänare, och han
förklarade, att motionen på honom verkat så, att han blivit mera förhärdad
än förut. Detta påminner ju något om granitklippor det också.
Emellertid förstår jag av detta, att saken är svår. Men jag tycker,
att den tid, då man gått till väga på detta schablonmässiga sätt utan
att verkligen försöka göra allvar av saken, den tiden borde vara slut
nu, och vi borde nu försöka andra vägar. Yägarna äro tusende och
kunna icke vara endast en, men att dessa pengar bli försöksvis i någon
mån använda av kyrkan i den riktning jag antytt är en av dessa tusende
vägar, och därför har jag rekommenderat den, ty det är bättre att
försöka en av dessa vägar än ingen alls.
Herr talmannen: Herr Lindhagen har under överlägg
ningen
framställt följande yrkande: Att riksdagen vid denna punkt
ville förklara, att de under åttonde huvudtiteln uppförda anslag till
kyrkliga ändamål beviljas allenast under förväntan, att den andliga
vägledning och själavård för folket, som därmed avses, icke förblir
en tom dekoration vid gudstjänsttider och andra högtidliga tillfällen,
utan att kyrkan tager initiativ till att de krav på individer och samhälle,
som av densamma skola predikas, må omsättas i praktiken och bli
vägledande även för den vardagliga politiken i regering, riksdag, ämbetsverk,
partiorganisationer och press och annorstädes.
Då detta av herr Lindhagen framställda yrkande icke har något
stöd vare sig i den kungl. propositionen eller i någon motion och ej heller
blivit av utskott behandlat, vägrar jag att framställa proposition å
detsamma.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad
utskottet i förevarande punkt hemställt.
Herr Lindhagen: Jag väntade mig verkligen inte detta,
men finner det nu förklarligt, då formerna här spela en så stor roll
och slå krokben för allt möjligt, så att man icke bör förvåna sig över
någonting. Att man vid ett beslut på grund av ett utskottsutlåtande
skall kunna få göra en tilläggsmotivering är väl en minimal fordran på
Anslag till
kyrkliga ändamål
rn. m.
(Forte.)
Jfr 40. 54
Onsdagen den 28 april, e. m.
Anslag till
kyrkliga ändamål
m. m.
(Forts.)
parlamentariska förhandlingar. Annars blir man ju fullkomligt strypt
av formerna och får inte alls något rum för de verkliga realiteterna.
Det sker emellertid än si och än så, och jag har i andra kammaren
varit med om att man fått begära en avsevärd ökning på ett anslag
utan att någon motion varit väckt. Nämnda kammares dåvarande
talman, greve de la Gardie tog sig visserligen en funderare och tillkallade
sakkunniga för att dryfta frågan, men man kom till det resultatet,
att framställandet av ett sådant yrkande inte kunde förvägras. Så
mycket hellre bör man väl då kunna under en diskussion göra en tillläggsmotivering
för sitt handlande. Det har förekommit många gånger.
Men herr talmannen är här lagen och icke evangelium på det politiska
området, och därför kan man förstå, att det har slutat som det har
slutat.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets
utlåtande nr 8 B, angående regleringen av utgifterna under tillläggsstatens
för år 1920 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till
ecklesiastikdepartementet.
Punkterna 1—6.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 7.
Lädes till handlingarna.
Pu/nkterna 8 och 9.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 10. ,
Lades till handlingarna.
Punkterna 11—15.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 16.
Lades till handlingarna.
Punkten 17.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 18.
Lades till handlingarna.
Punkterna 19—22.
Vad utskottet .hemställt bifölls.
Punkten 23.
Lades till handlingarna.
Onsdagen den 28 april, e. in.
55 Nr 40.
Punkt,erna 24—27.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 28 och 2!).
Lades i ill handlingarna.
Punkterna 30—38.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 39.
Lades till handlingarna.
Punkterna 40—43.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 44.
Lades till handlingarna.
Punkterna 45—48.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 49.
Lades till handlingarna.
Punkterna 50—57.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 58.
Lades till handlingarna.
Punkterna 59—74.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 75 och 76.
Lades till handlingarna.
Punkterna 77 och 78.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 79.
Lades till handlingarna.
Punkten 80.
Utskottets hemställan bifölls.
Justerades ytterligare protokollsutdrag för denna dag, varefter
kammarens sammanträde avslutades kl. 12,14 på natten.
In fidem
G. TI. Berggren.
Nr 40. 56
Torsdagen den 39 april.
Torsdagen den 29 april.
Kammaren sammanträdde kl. 3 e. in.
Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:
nr 168, angående utredning rörande åtgärder till avhjälpande av
läkarbristen i de norrländska länen; och
nr 169, rörande åvägabringande av utredning och förslag angående
åtgärder för beredande av nödig sjukvård åt befolkningen i övre Norrlands
fjällbygder.
Efter föredragning av ett från andra kammaren ankommet protokollsutdrag
nr 568, med delgivning av nämnda kammares beslut över
dess andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående beredande åt de i norra delarna av landet stationerade
statsanställda av vissa särskilda avlöningsförmåner, beslöt första kammaren
hänvisa detta ärende till sitt andra tillfälliga utskott.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets
utlåtande nr 4:1 och IT samt 76—85, bankoutskottets utlåtande
nr 44 och memorial nr 45 ävensom första kammarens andra
tillfälliga utskotts utlåtande nr 30.
Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade:
Jag får hemställa, att kammaren måtte besluta, att de på föredragningslistan
för dagen upptagna ärendena under punkten 1 och under
punkterna 5—11 i nu angiven ordning sättas främst bland två gånger
bordlagda ärenden på föredragningslistan för kammarens sammanträde
onsdagen den 5 maj.
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Justerades protokollsutdrag för denna dag,
sammanträde avslutades kl. 3,10 e. m.
varefter kammarens
In fidem
A. v. Krus enstj erna.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 20197a