1920. Förslå kammaren. Nr 58

ProtokollRiksdagens protokoll 1920:58

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1920. Förslå kammaren. Nr 58.

Fredagen den 4 juni.

Kammaren sammanträdde ld. 3 e. m.

Justerades protokollen för den 29 nästlidne maj och den 1 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes

statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 315, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering
av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg; och

nr 316, i anledning'' av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
för uppförande av posthus och telegrafstationsbyggnad i Finspång;
samt

bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 328, angående vissa pensioner och understöd; och
nr 329, angående vissa pensioner och understöd.

Anmäldes och bordlädes

första lagutskottets memorial, nr 44, angående beviljande för innevarande
års riksdag av visst belopp till särskild ersättning åt sekreteraren
hos första lagutskottet;

första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 25, i
anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder till främjande
av skandinaviskt samarbete i lagstiftningsfrågor m. m.; samt

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 34, i anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen
i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning av kristidskommissionernas
förvaltning m. m.; och

nr 35, i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om anordnande av fasta
försöksgårdar för jordbruket.

Första hammarens protoholl 1920. Nr 58.

1

Nr 58. 2

Fredagen den 4 juni.

Ang. prissälf[ningen
å tidningspapper.

Hans excellens herr statsministern B r a n t i n g-, som tillkännagivit,
att lian ämnade vid detta sammanträde besvara borr Ljunggrens
interpellation, angående prissättningen å tidningspapper, erhöll
nu ordet och anförde:

Ledamoten av denna kammare herr August Ljunggren har med
kammarens tillstånd till mig framställt följande frågor:

1. Har hane excellens statsministern uppmärksammat den fara,
som hotar den svenska pressen genom den av pappersbruken ifrågasatta
nya prissättningen å tidningspapper?

2. Om så är fallet, vilka åtgärder har man att förvänta från
regeringens sida till skydd för de betydelsefulla allmänna intressen,
som bär stå på spel?

Då jag nu ber att i ett sammanhang få besvara båda de till
mig riktade frågorna, vill jag till en början erinra om, att priset
å det för den inhemska förbrukningen avsedda tidningspapperet,
alltsedan Tidningspappersbrukens försäljningsförening åT 1917 bildades,
bestämts genom avtal mellan nämnda förening, å ena, och
Tidningsutgivareorganisationerna, å andra sidan. Enligt dessa avtal,
som gällt för ett halvt år i ständer och vid ett par tillfällen
avslutits inför statens industrikommission eller chefen för finansdepartementet,
hava priserna å tidningspapper varierat mellan 38
och 55 öre per kg. för 50 grams rullpapper, vartill kommit särskilda
tillägg för papper, levererat i ark, samt för glättning. För
första halvåret 1920 utgör det avtalade grundpriset 47 V2 öre per kg.

Interpellationen bär nu föranletts därav, att vid de förhandlingar,
som mellan parterna inletts rörande tidningspapperspriset för
senare hälften av detta år, pappersbruken förklarat sig fordra en
höjning av grundpriset till 80 öre per kg.

Redan innan interpellationen framställdes, hade jag min uppmärksamhet
riktad på de svårigheter, som hotade den svenska pressen
genom den väntade böjningn av papperspriset. Så snart jag erhållit
kännedom om, att denna höjning var så avsevärd som från
471/2 till 80 öre per kg., och till synes så bestämt krävdes, vilket
allt genom interpellationen bekräftades, satte jag mig därför
i förbindelse med representanter för såväl tidningsutgivarna som
tidningspappersbruken för att erhålla närmare kännedom om deras
synpunkter i den föreliggande frågan.

Från tidningsutgivarehåll hävdades därvid den uppfattningen,
att det av pappersbruken fordrade priset av 80 öre per kg. vore i förhållande
till produktionskostnaderna alldeles för högt och säkerligen
inrymde en vinstmarginal, som utan större olägenhet för pappersbruken
kunde avsevärt minskas, helst som bruken ju
vore i tillfälle att för sin export tillgodogöra sig det mycket höga
världsmarknadspriset å tidningspapper, för närvarande 1,20 å 1,30
kronor per kg. Vidare framhölls, att ett så högt papperspris som
80 öre per kg. för många tidningar, i främsta rummet då de mindre,
skulle medföra mycket stora ekonomiska svårigheter. Särskilt vore
detta fallet, om det höjda priset skulle tillämpas redan under

Fred .igen den 4 juni.

Nr 58.

löpande år, dä ju tidningarna i så fall vore urståndsätta — åtminstone
vad årsabonnenterna beträffade — att genom höjda plenum
erationsavgifter täcka sig för de ökade kostnaderna.

Tidningspappersbruken ä sin sida gjorde gällande, att det för
första halvåret 1920 bestämda priset, 47% öre per kg., därom avtal
träffats under en period av lågkonjunktur på pappersmarknaden,
snarare legat under än över självkostnadspriset redan vid den tid,
då priset bestämdes; att pappersbrukens omkostnader för råvaror,
såväl massaved som stenkol, sedan dess i oerhört hög grad stegrats,
vartill komrne avsevärda höjningar av arbetslönerna; samt att till
följd härav det nu fordrade priset av SO öre per kg. icke inrymde mer
än en mycket knapp vinstmarginal och —- vad vissa fabriker beträffade
— icke ens täckte självkostnaderna. Vidare framhölls,
att pappersbruken, vad anginge årets tillverkning, ingalunda vore
i tillfälle att i någon större utsträckning tillgodogöra sig nu rådande
höga exportpris å papper, då nämligen köpeavtal rörande den allra
största delen av den för export avsedda p appersfc vantitet eu av årets
tillverkning avslutits vid en tidpunkt, då tidningspappersprisen å
världsmarknaden voro väsentligt lägre än nu är fallet.

För att styrka sina uppgifter rörande förhållandet mellan det
fordrade priset, 80 öre per kg., och självkostnaderna erbjödo sig tidningspappersbruken
att låta sina kalkyler granskas av sakkunniga
personer.

Eu dylik granskning blev också, på föranstaltande av chefen
för finansdepartementet, omedelbart igångsatt. Den verkställdes
av auktoriserade revisorn J. Holmström och förvaltaren på riksbankens
pappersbruk vid Tumba J. Westergren, vilka — efter besök
vid vissa tidningspaippersbruk samt granskning av handelsböcker
och kalkyler m. m. —• i ett den 25 nästlidna maj avgivet yttrande
framlagt resultatet av den företagna undersökningen. Jag
anser mig icke bär höra närmare ingå på innehållet i ifrågavarande
yttrande och vill ej heller uttala något omdöme rörande hållbarheten
av de beräkningsgrunder, som av de sakkunniga följts, men jag
konstaterar, att de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att
självkostnaden per kg. tillverkat tidningspapper för närvarande genomsnittligt
kan beräknas till c:a 90 öre och med stor sannolikhet
kan antagas under årets återstående del komma att snarare överän
understiga 1 krona.

Medan produktionskostnadsundersökni ngen verkställdes, kom
frågan om tidningspapperspriset för senare halvåret 1920 i ett tur
pressens synpunkt ytterligare försämrat läge, i det nämligen pappersbruken
meddelade, att de icke längre kunde stå fast vid sitt
anbud om ett pris av 80 öre per kg-. Såsom motiv därför anfördes,
att under förra hälften av maj månad nytt arbetslöneavtal avslutats
inom pappersindustrien, varigenom arbetslönerna höjts med omkring
90 å 35 % utöver vad som beräknats vid avgivandet av nyssnämnda
anbud. Detta föranledde — enligt vad bräken uppgåvo — eu sådan
ökning av självkostnaden, att bräken funne sig nödsakade att

Ang. priasäUningen
(i tidnimjspapper.

(Förfil.)

Hr 58. 4

Fredagen den 4 juni.

Ang. •prissättningen
å tidningspapper.

(Forts.)

för senare halvåret 1920 begära en höjning av tidningspapperspriset
till 98 öre per kg.

Parternas uppfattningar rörande det skäliga priset för det tidningspapper,
som skulle tillhandahållas de svenska tidningarna, voro
sålunda i hög grad skiljaktiga. Men även i fråga om kvantiteten voro
parterna av olika meningar. Tidningarna påyrkade sålunda att —
bortsett, från vissa kvantiteter, som av särskilda skäl icke skulle beröras
av en pri so verenskonvmelise — en pappersmängd av c:a 12.750
ton, skulle ställas till deras förfogande, medan däremot pappersbruken
förklarade sig icke kunna för det inhemska behovet reservera mer
än 11.000 ton.

Under sådana omständigheter måste det ju givetvis möta störa
svårigheter att på överenskommelsens väg lösa den föreliggande frågan.
Det oaktat var hela ställningen sådan att någon annan väg till
att utv rka för pressen mindre tryckande papperspriser knappast syntes
omedelbart framkomlig. Ett direkt statsingripande av den art,
interpellanten ifrågasatt — d. v. s. exportförbud i förening med prisregleringsåtgärder
å den inhemska marknaden — syntes mig nämligen
under den korta tid, isom stod till buds, synnerligen vanskligt att
åvägabringa. Pappersbruken framihöllo uttryckligen, att de, för att
kunna förse de svenska tidningarna med erforderliga mängder papper,
ovillkorligen behövde en leveranstid av minst 5 veckor; och då, enligt
vad från tidningsutgivarehåll upplystes, många tidningar redan den
1 nästinstundande juli komme att stå alldeles utan papper var det
ju klart, att frågan redan med hänsyn härtill krävde en snabb lösning.

Men härtill kommer att pappers frågans läsning genom direkt
statsingripande med nödvändighet rullar upp en rad andra problemer.
Ett exportförbud, då det gäller en å världsmarknaden så efterfrågad
artikel som tidningspapper, måste föregås av handelspolitiska överväganden
och undersökningar av ingående och. grannlaga natur. Eu
statlig reglering av prisförhållandena på nu ifrågavarande område
lärer svårligen kunna med rättvisa företagas utan eu ganska ingående
utredning såväl rörande både tidningspappers,brukens och även tidningarnas
ekonomiska ställning och bärkraft, vilken ju som bekant
är mycket olika, som ock — med hänsyn till pappersindustriens nära
samband med vissa andra, produktionsgrenar, såsom trämasse- och
cellulosaindustrierna — rörande dessa industriers pris- och produktionsförhållanden.
Särskilt vill jag understryka, att frågan om priset
å det för den svenska marknaden avsedda tidningspapperet endast
är en del av ett helt komplex av frågor, nämligen de, som röra
verkningarna på den inhemska varutillgången och prisbildningen
av ''den väldiga export, som under rådande utomordentligt gynnsamma
konjunkturer bedrives av våra på landets skogstillgångar levande
storindustrier, främst trämasse- och cellulosaindustrierna samt pappersindustrien
i alla dess olika t i 11 ver k n i ngsgren a r. Alla dessa spörsmål,
vilka ju äro av den allra största räckvidd och nära sammanhänga
med bland annat den lika aktuella som svårlösta frågan om
tillgodoseendet av vårt. lands behov av hushålls- och industribränsle

Fredagen den 4 juni.

5 Nr :>8.

måste påtas]isen från statsmakternas sida upptagas till allvarlig omprövning,
då det ju är klart, att just den starka exporten, genom
att framkalla ökad efterfrågan å de för tillverkningen erforderliga
råvarorna, år i hög grad ägnad att driva upp priset å dessa råvaror
och därmed också priset å de för den inhemska marknaden avsedda
färdigprodukterna. Klart är emellertid ä,ven att hela detta frågekomplex
icke kali lösas utan en utredning, vilken omöjligen kunde
åstadkommas inom den tid, som nu stod till buds. Att åter, såsom
från vissa håll påyrkats, utbryta frågan om tidningspapperspriset och
söka i den punkten vidtaga direkta statsregleringsåtgärder utan hänsyn
till de därmed så nära förbundna, spörsmål, som av mig nyss
berörts, bär jag vid övervägande av hur nära alla dessa spörsmål
sammanhänga funnit icke var riktigt.

Då jag sålunda, trots de ytterst divergerande meningar, åt vilka
parterna givit uttryck, ansåg ett försök böra göras att — nu liksom
förut — åvägabringa en uppgörelse i godo parterna emellan, föranstaltade
jag i samförstånd med mina kolleger i regeringen, om upptagande
av förhandlingar i dylikt syfte. Förhandlingarna, som förts
inför mig och tillförordnade finansministern, statsrådet Sandler, hava
''bedrivits sålunda, att parterna vid ett flertal olika sammanträden
fått utveckla, sina synpunkter samt framlägga sina förslag och yttra
sig över motpartens, därvid jag .sökt att medla mellan parterna för
åstadkommande av en antaglig uppgörelse. Resultatet av dessa, förhandlingar
har nu blivit, att parterna enats om ett avtal, reglerande
leverans- och prisförhållanden i avseende å tidningspapper för
senare halvåret 1920. Innehållet i avtalet är i korthet följande:

Tidningarna hava förbundit sig att söka nedbringa den för senare
hälften av år 1920 erforderliga pappersfcvantiteten — vilken redan
under förhandlingarnas gång av tidningarna, icke oväsentligt
sänkts — till 10,000 ton.

Denna kvantitet hava pappersbruken å sin sida förbundit sig
att till tidningarna leverera till följande pris:

för 2,700 ton, avsedda för tidningar, som för halvår räknat förbruka
högst 50 ten, 70 öre och

för återstående 7,300 ton, avsedda för övriga tidningar, 78 öre,
allt per kg.

Medelpriset för ifrågavarande papperskvantitet skulle sålunda
för kg. räknat utgöra 75,8 öre.

För mötande av den eventualiteten att den erforderliga papperskvantiteten
icke, såsom är avsett, skulle kunna nedbringas till 10,000
ton, hava pappersbruken därjämte förbundit sig att för tidningarnas
behov reservera en ytterligare papperskvantitet av 1,200 ton, för
vilken kvantitet — i den mån den behöver uttagas — skall erläggas
ett pris av 1 kr. 10 öre per kg.

Jämför man avtalets innehåll med de ståndpunkter parterna
under förhandlingarna, intagit, framgår det, att avtalet möjliggjorts
därigenom, att å ena sidan tidningarna —• oavsett nyss omförmälda
reservmängd å 1,200 ton — reducerat den ursprungligen fordrade
papperskvantiteten till 10,000 ton, varigenom en viss mängd pap -

Ang. prissättningen
å tidningspapper.

(Forts.)

Nr 58. 6

Fredagen den 4 juni.

Ang. ''prissättningen
å tidningspapper.

(Förta.)

per frigjort-s för export, och å andra sidan pappersbruken beträffande
omförmälda 10,000 ton reducerat sitt. ursprungliga pris på 80 öre,
alldeles frångått sitt under förhandlingarna framställda krav på förhöjning
av priset till 98 öre per kg. och förklarat sig åtnöjas med
ett medelpris av 75,8 öre.

Beträffande innebörden och betydelsen i övrigt av avtalet edil
jag framhålla, att jag ■— med hänsyn till den över hela, världen
rådande knappheten å tidningspapper och de ytterst långt gående
restriktioner i avseende å pappersförbrukningen, som i anledning därav
flerstädes införts — måst finna det rimligt och liggande i det
allmännas intresse om även den svenska pressen allvarligt bemödar
sig om att genomföra eu begränsning i pappersbesparande syfte. Jag
kan exempelvis nämna, att just i dag genom utrikesdepartementet
kommit mig tillhanda eu rapport från Italien, däri meddelats, att de
dagliga tidningarna, som förut fått utkomma i högst fyra sidor, nu
fått sitt sidoanfall begränsat till två. Väl vet jag att för eu del
tidningar en avsevärdare reduktion av pappersförbrukning måste
stöta på stora, svårigheter, men å andra sidan finnas också de, där en
sådan frivillig begränsning skulle kunna utan nämnvärda olägenheter
vidtagas.

Därest nu tidningarna underkasta sig den relativt obetydliga
begränsning, som erfordras för att nedbringa papperskvantiteten till
10,000 ten, kommer såsom förut nämnts, medelpriset för senare halvåret
1920 att utgöra. 75,8 öre per kg. Utan att här på något sätt
uttala mig rörande skäligheten av detta pris, vill jag endast nämna,
att om också avtalets innehåll i vad det rör priset måhända icke
motsvarar de förhoppningar, man på tidningsutgivarhåll från början
ansett sig kunna hysa, pappersbruken å sin sida bestämt förklarat,
att det överenskomna medelpriset av 75,8 öre per kg. långt ifrån
att tillföra dem någon vinst, tvärtom läge betydligt under deras
självkostnadspris. Huruvida denna uppgift vid eu fortsatt, mera
ingående undersökning av pappersbrukens produktionsförhållanden
skulle visa sig hållbar, må nu lämnas därhän. Så mycket är i varje
fall uppenbart, att det icke skulle hava varit möjligt att på de genom
herrar Holmström och Westergren verkställda produktionskostn
adsiber äk ni liga ma, vilka slutade å ett pris av 90 öre å 1 krona per
kg., grunda ett statsingripande, som skulle hava berett tidningarna
ett fördelaktigare pris än det, som nu på överenskommelsens väg bestämts.

Såsom eu avgjord fördel vill jag i varje fall framhålla, att det
vid förhandlingarna lyckats att bereda de mindre och i regel också
ekonomiskt svagare tidningarna ett väsentligt billigare pris än den
större och mera bärkraftiga pressen, som ju har helt andra möjligheter
än sinåtidningama att genom förhöjning av annons- och lösnummerprisen
m. m. täcka sig för de ökade kostnaderna. Från min
sida har en sådan anordning under förhandlingarnas gång vid upprepade
tillfällen bestämt påyrkats och olika förslag ha framställts
och övervägts: och anser jag det vara ägnat att väcka tillfredsstäl -

1''rcdagen ilen 4 juni.

Nr 58.

lelse, att en differentiering i priset till de mindre tidningarnas förmän
nu genomförts.

Till sist ''ber jag — ehuru det knappast torde vara nödvändigt
— att få försäkra interpellanten. att jag personligen är väl så- intresserad
som någon annan i detta land för att icke den svenska
pressens .ställning och ekonomiska självständighet genom för höga
papperspris undergräves eller hotas, och att jag därför också gjort
allt, som jag under förhandenvarande förhållanden ansett kunna
göras, för att tillförsäkra de svenska tidningarna ett så drägligt papperspris
som möjligt för den tid. som nu varit i fråga.

Med det nu anförda tror jag mig hava besvarat båda de av interpellanten
till mig framställda frågorna.

Jag vill emellertid'' begagna tillfället nämna, alt jag under de
-förhandlingar, som förts, lätt ett starkt intryck av svårigheten att
så länge världsmarknadspriset å tidningspapper så väsentligt som
nu överstiger det pris, de svenska tidningarna anse sig kunna, betala —
på överenskommelsens väg reglera priset å det för den inhemska förbrukningen
avsedda tidningspapperet. Den inöjlighetetn lärer t. o. m.
böra förutses, att det vid ett kommande tillfälle, måhända redan då
det gäller att bestämma priset för första halvåret 1921, kan visa
sig ogörligt att genom förhandlingar bringa parterna till enighet i
frågan. Under sådana omständigheter och då ett direkt statsingripande,
såsom jag redan nämnt, förutsätter en ingående utredning i
åtskilliga hänseenden, synes det mig angeläget, att snarast möjligt
till övervägande upptages, huru eu dylik utredning lämpligast hör
planläggas och utföras. Såsom förhållandena numera utvecklat sig.
torde det nämligen enligt min mening vara nödvändigt, att staten
sättes i tillfälle att i fall av behov ingripa på ett betydligt mera
effektivt sätt än vad som. är möjligt, så länge förhandlings- och
medlingsvägen är den enda som praktiskt taget står till buds.

Herr Pers: Eftersom interpellanten är förhindrad att vara

tillstädes i kammaren, skall jag be att få. säga några ord med anledning
av det utförliga svar, som lämnats på hans interpellation.

Budskapet om det åstadkomna papperspriset för nästa halvår
torde ute i landet komma att mötas med en känsla av överraskning
på grund av dess höjd. Efter det yttrande, som herr statsministern
hade på publicistklubben för en tid sedan, hava förhoppningarna
varit större. Man har trott, att det skulle kunna åstadkommas ett
billigare papperspris. Emellertid tror jag, att tidningsutgivarna
behjärta de svårigheter, som funnits, men taga såväl herr statsministerns
löfte vid det tillfälle som även hans uttalande här i dag
till intäkt för att intresset alltjämt är levande och att såväl herr
statsministern som regeringen i övrigt gör allt, vad som göras kan.
för att mildra den stöt, som tidningarna på detta område hava att
taga emot. Vad som just under dessa förhandlingar under de
senaste veckorna har ökat svårigheterna har varit det stigande
priset på papper ute på världsmarknaden. Vidare har en tidsutdräkt
vållats genom denna utredning angående pappersbrukens

Ang. pri satin
ningen å tid
ningspapper.
(Fort-s.)

Nr 58. 8

Ang. prissättningen
å tidningspapper.

(Porto.)

Predagen den 4 juni.

självkostnadspns, som satts igång, och som man icke kan gorå
något omdöme om, därför att man icke vant i tillfälle att taga
kännedom om utredningen utan endast har fått godtaga dess resultat.
V ad det betyder för tidningarna, att papperspriset nu sist
nästan inemot fördubblats, men fyrdubblats emot det för någon tid
sedan gällande priset, kan man törsta därav att papperskostnaden
torde ingå i tidningarnas budgeter med mellan 25 och 50 %. Det
betyder för en del av dem, att papperet kommer att kosta lika
mycket som kela kostnaden för driften förut. För det senare Imlvåret,
som vi nu stå inför med eu sådan stark höjning, hava tidningarna
icke heller i nämndvärd grad tillfälle att överföra den ökade
kostnaden på allmänheten genom höjda prenumerationsavgifter. De
små tidningarna och landsortstidningarna, i allmänhet hava vanligtvis
årsprenumeration, och beträffande dem är det då naturligtvis
ingenting att göra. men man drager sig även eljest för att. såvitt
det är möjligt, under årets lopp förändra prenumerationspriset.

Annonspriset, som jag hade tillfälle att nämna, när bär i kammaren
postavgifterna debatterades, har måst höjas under den senare
tiden för att i någon mån möta de förhöjda arbetskostnaderna och
driftskostnaderna, och annonspriserna äro nu så högd uppe, att de,
åtminstone vad landsortspressen beträffar, icke vidare kunna drivas
högre. Det tjänar icke något till, därför att den minskade frekvensen
ifrån. den sidan skulle eliminera deii fördel, man skulle hava av
förhöjningen. Det kan vara av intresse att taga kännedom om huru
grannländerna hava ordnat dessa förhållanden.

Jag vill då, innan jag går in på detta, föra i minnet, att vi
här i Sverige, innan krigstiden kom. både ett normalt tidningspapperspris
av 15 å 20 öre per kg. Det har sedan höjts till 38 öre. 40
öre, 45 öre, 47 öre, 55 öre och 78 öre och står nu i ett pris — för
den del av förbrukningen, som icke kan hållas inom den givna ransonen
— av 1 krona 10 öre. Medelpriset är ju ändå 78 öre i
stort sett.

I Norge hava tidningarna kunna utverka sig ett högsta pris
av 55 öre, men de mindre förbrukarna hava fått ett redducerat pris.
Denna reducering av priset för de mindre tidningarna täckes av
cellulosa- och trämassefabnkerna samt av pappersfabriker, som icke
leverera tidningspapper. Detta blir alltså ett tillskott, så att de
sämst ställda tidningarna skola kunna få ett billig''are pris på sitt
papper. Vid föregående förhandlingar har här något liknande inträffat.
Trämassexportörerna hava givit ett litet tillskott för att
priset icke skulle springa för högt i höjden. Detta har varit på tal
hven i det här sammanhanget, men har avvisats av trämasseexportörerna.
Det låga papperspriset för Norge är ju någonting att
observera, därför att Norge ifråga om naturtillgångar och belägen -heten med avseende å den störa världsmarknaden torde vara ungefär
jämförligt med vårt land. Jag vill dock tillägga, att vi under de
sista dagarna fått underrättelse om att pappersfa.brikanterna finna
priset så lågt. att de ha begärt en omläggning, en revidering avöverenskommelsen.

Fredagen den 4 juni.

!) Nr 58.

1 Danmark hava tidningarna siikrat sig om sitt papper till Ang. prtisäu
tlen 1 juni nästa år till ett genomsnittspris av 95 öre per kg., fritt ni.n''Jeu ® lld
tr yckerierna. Det är ju också ett pris, som är ganska lågt i betraktände
av att Danmark ju saknar råvaror för pappersframställnin- °r
gen, och att det fastställda priset skall gälla så långt fram som fem
månader in i nästa år.

I går afton lästes i kvällstidningarna ett telegram från Finland
om att riksdagen hade ingått till regeringen med en framställning
om exportförbud på tidningspapper, till dess att landets
egna tidningars papperspris hade blivit ordnat. Det visar, att man
är bekymrad över saken på andra håll, att den har ordnats på olika
sätt men att det överallt är en landsangelägenhet, som man försöker
komma till rätta med såvitt det är möjligt.

Det nämndes i herr statsministerns anförande här landet Italien,
och den ransonering, som där sades vara ålagd tidningarna,
förmodar jag, att litet var hajar till inför. Tidningarna fingo icke
innehålla ens fyra sidor utan två sidor, som var maximum för de

dagliga tidningarnas omgång. Ja, det var ju icke alls meningen___

det vill jag icke alls säga, men jag kan icke avhålla mig från att
nämna detta i alla fall — att det skulle bli så hos oss. Det är en
betydande skillnad emellan Italien och oss i många hänseenden.

.Italien har haft krig och får val köpa sin pappersmassa och kanske
sitt papper utomlands och är i en ekonomisk misär, som vi skola
hoppas, -att vårt land icke skall råka i. Jag tror, att, när man talar
om ransonering för oss, man får besinna-, att när vi hava utsikter
att få ett papperspris, som närmar sig det tiodubbla emot vad vi
både, då papperspriset för några år sedan var som lägst, ransoneringen
nog kommer att infinna sig av sig själv. Men det är givet,
att det är något berätigat i herr statsministerns yttrande, att det på
vissa håll kan göras något i den vägen, och jag vill på tidningsutgivarnas
vägnar försäkra, att den saken bör och kommer att tagas
under övervägande, men vi skola hoppas, att vi icke komma ned
till två sidors maximum. Vi äro dock ett
vi äro kanske mera lyckligt ställda i den vägen än något land i
världen, med råmateriel, med kraft och med ingenjörer ock arbetare,
som hava en mycket lång erfarenhet och som hava förvärvat sig
en stor duglighet på området, så att vi torde, när vi kanske få försaka
åtskilligt annat, icke behöva ställas på alltför hård svältkur
ifråga om pappersförbrukningen. Men jag medger, att sugningen
på vår svenska skog är ganska betydlig, och jag vill erkänna riktigheten
av den uppfattningen, -att det står i ett mycket nära samband
med skogstillgångarna och eu hel serie andra frågor, såsom
det också uttalades i herr statsrådets anförande här.

Jag vill nämna några siffror, som visa tendensen på- detta område.
Utförseln av pappersmassa under de första fyra månaderna
av åren 1914 och 1920 ställer sig sålunda: År 1914 var exporten

103,662 ton, under det densamma år 1920 var 207,401 ton. Utförseln
av annat slag papper än tidningspapper steg ifrån 39,670 ton
år 1914 till 56,723 ton år 1920, men exporten av tidningspapper

Nr 58. 10

Fredagen den 4 juni.

Ang. prissättningen
å tidningspapper.

(Förta.)

ifrån 20,395 ton år 1914 till 41,615 ton 1920, d. v. s. beträffande
pappersmassa bär stigningen varit omkring 20 % och för annat
papper omkring 40 %, men för tidningspapper omkring 100 %. Det
är sannolikt, att stigningen kommer att bliva ännu större, ty med
den sugning på särskilt tidningspapper, som nu är för handen, torde
den öppnade sjöfarten giva denna export än större fart.

Jag skall, innan jag slutar, be att få tacka herr statsministern
för hans svar och för det intresse, som här visats och som vi, som
jag förut uttryckt, alltjämt påräkna för denna angelägenhet.

Jag skall vidare be att få uttala några önskemål angående
den i utsikt ställda utredningen. Det är icke lång tid att använda
för en sådan utredning, ty det är endast fem månader, tills dess vi
behöva det nya priset i början på nästa år, men man kan knappast
bliva annat än litet bekymrad, då man hör vad som i det sammanhanget
kunde behöva utredas. Priset på tidningspapper är endast
»en del av ett helt komplex av frågor, nämligen de, som röra verkningarna
på den inhemska varutillgången och prisbildningen av den
väldiga export, som under rådande utomordentligt gynnsamma konjunkturer
bedrives av våra på landets skogstillgångar levande storindustrier,
främst trämasse- och cellulosaindustrierna samt pappersindustrien
och alla dess olika tillverkningsgrenar.»

Ja, det är ett utredningsområde, som är så pass stort, att, om
det skulle tagas efter den vanliga svenska tågordningen ifråga om
utredningar, det skulle kräva en mycket lång tid och resultera i
åtskilliga band tryckta skrifter, men det är för kort tid att lägga
den så brett. Jag skulle därför vilja uttala det önskemålet, att delblir
en skyndsam utredning och en affärsmässig sådan, som icke
utdrages alltför långt i tiden utan som kan ge ett resultat, som vi
äro gagnade av när vi behöva det.

Det skulle kunna vara åtskilligt att säga angående tidningspressens
ställning men jag skall icke upptaga kammarens tid med
det. Jag tror, att herrarna nog inse, att det är en ting på gott och
ont, men alla erkänna väl, att tidningarna utgöra ett inslag i vår
kulturutveckling, som icke utan skada för vårt land kan alltför
mycket pressas tillbaka. Det är en sak, som bör tagas i betraktande
vid behandlingen av denna fråga, en sak alltså som står ett stycke
över den ekonomiska välfärden för de enskilda, som närmast drabbas
av vad som här är ifråga.

Herr Winberg: Ja, herr talman, det är av ett visst intresse,
att åtminstone denna del av det stora prisbildningsproblemet bragts
inför riksdagen i form av interpellation. Detta säger jag visserligen
ej därför, att jag anser, att detta moment är av större betydelse i
allmänhet än de andra, men dels därför, att det är ganska typiskt
såsom exempel på, hur förhållandena i allmänhet numera ha utvecklat
sig på detta område, och dels också därför, att det var kanske
litet större möjlighet, att pressen observerat just denna- sak därför,
att det rörde pressen själv. Givetvis skulle det hava varit av ännu
större betydelse, om vi i någon form fått upp hela problemet till de -

1*''redaren dou 4 juni.

11 i» oK.

hatt här i riksdagen, det problemet nämligen, hur man över huvud .4ng. prUääutaget
skall kunna ingripa reglerande på prisförhållandena, sådana Mrn/Jcn å Mde
nu ha artat sig- såväl i vårt land som över hela världen. Boträffande
det här nu föreliggande spörsmålet så måste jag först säga, or
att det lär vill ej kunna förvåna någon, att man tycker det börjar
gå ganska hastigt med prisförhöjningen, när det utan vidare från
producenternas sida i ett slag dekreteras, att prisen i detta fall från
första juli skola sättas på en nivå, som utgör minst det femdubbla
mot vad det var före den egentliga kristidens inbrott. Det är också
betecknande, att när denna deklaration utsändes från pappersbruken,
så motiverades den egentligen ej alls med, att det vore nödvändigt:
för att erhålla täckning för produktionskostnaderna, utan den egentliga
motiveringen var den, att därför, att man erhöll så mycket högre
pris för det papper, som man tilläts att exportera till utlandet, så
.ansåg man det vara så gott som självklart, att priset för det inom
landet konsumerade papperet borde betydligt höjas. Nu har man
emellertid något senare kommit med en förklaring, som skulle visa,
att det vore nödvändigt även för att täcka produktionskostnaderna.

I det avseendet skall jag tillåta mig att uttala min synnerligen stora
förvåning över det resultat, till vilket de av regeringen utsedda sakkunniga
kommit, beträffande produktionskostnaderna för här ifrågavarande
vara. Jag skall naturligen ej ett ögonblick tillåta mig att
betvivla, att det resultat, till vilket de kommit, är med verkligheten
överensstämmande, men nog blir man något förvånad, när man får
höra, att av regeringen tillkallade sakkunniga konstaterat, att här
behöves det ett pris av 90 öre per kg. för att täcka produktionskostnaderna
och sedan finner, att producenterna själva godvilligt äro med
på att fastställa ett pris av i genomsnitt 78 öre. Alltså är det den
rena välgörenheten, vi bär ha att göra med från producenternas sida,
för såvitt man får fästa avseende vid det resultat, »om utredningsmännen
kommit till. Nu må det ursäktas mig, att jag ej tror, att
det är så altruistiska personer, vi ha att göra med på papperstillverkningens
område, så att de sätta priset lägre än vad som är nödvändigt
för att täcka produktionskostnaderna. Alltså måste det här
hava förelegat — låt mig säga — något slags »missförstånd» i fråga
om den utredning, som har verkställts. Jag förmodar, att jag ej
behöver påpeka för regeringen, att det är nödvändigt att vid en eventuellt
förnyad undersökning se till, att man kan komma med så bä
rande bevis som möjligt, på det att ej några missförstånd i det avseendet
må komma att skäligen kunna framställas beträffande detta
sätt, varpå utredningen skett. Det förefaller också något egendomligt,
när man från pappersfabrikanternas sida säger, att då arbetslönerna
— den vanliga käpphästen förstås — hava höjts med 30 :i
35 %, så är det för dem nödvändigt att höja priset från 80 till 98
öre, alltså en höjning av 18 öre per kg., vilket alltså i verkligheten
skulle betyda, att arbetslönerna i sin helhet skulle motsvara omkring
50 eller 55 öre per kg., under det att samtliga kostnader, inklusive
skälig vinst, före 1914 endast uppgick till mellan 16 å 17 öre.

Även därvidlag står man inför ett frågetecken, som man verkligen

>''r 58.

12

Fredagen den 4 juni.

Ang. ‘prissättningen
å tidningspapper.

(Forts.)

behöver något litet undersöka, om det kan hålla streck. Det är val
i det fallet som i så många andra, att en mer eller mindre vittgående
förhöjning av lönerna ger anledning för producenterna att lägga på
så mycket mera, så att de ha lika stor förtjänst på löneförhöjningen
som arbetarna själva ha.

Nu skall jag ej vidare ingå på själva den här föreliggande frågan,
jag skall i stället tillåta mig att säga några ord i anknytning
till vad herr statsministern i sitt svar också framhöll, och som jag
anser vara alldeles riktigt, att här ha vi att göra med ett helt komplex
av frågor, som äro så pass nära sammanbundna, att jag erkänner,
att det är ganska svårt att lösa det ena momentet utan att även vidröra
det andra, och i det avseendet skulle jag verkligen vilja säga att,
såvitt jag kan bedöma den nuvarande situationen ute i världen i
allmänhet och ej minst för vårt lands vidkommande, så ha vi här
att räkna med två alternativ ifråga om den allmänna utvecklingen,
särskilt på det ekonomiska området, i den närmaste framtiden. Det
ena alternativet är, att man från regeringens eller statsmakternas sida
tillgriper tillräckligt kraftiga åtgärder för att kunna ingripa reglerande
på prisförhållandena och söka genom utredning fastslå, både
vad som är skälig produktionskostnad liksom också vad som kan
anses vara skälig mellanhandsvinst för att därigenom i någon mån
reglera förhållandena på området, ty som de nu ha utvecklat sig går
det absolut ej i längden. Gorå vi ej det, tillgripa vi ej några verksamma
medel i det avseendet — och jag vill betona, att därvidlag
hjälper det ej att taga i med silkeshandskar, utan därvidlag kräves
ett mycket allvarligt ingripande — så gå vi enligt min mening emot
en fullständig ekonomisk katastrof. Det är de två alternativ, man hav
att välja på, såvitt jag förstår, och i det avseendet delar jag herr
statsministerns uppfattning, att här behöver det vidtagas åtgärder
för att kunna, jag tillägger det, tillräckligt kraftigt från statsmakternas
sida ingripa reglerande på det området, och jag vill därför i
likhet med den ärade föregående talaren säga, att det utredningsarbete,
som givetvis här kan vara ofrånkomligt icke får taga alltför lång tid
i anspråk, ty då är det fara värt, att när vi skola till och gripa in,
då är tiden försutten. Det där låter kanske något egendomligt för
herrarna, som fortfarande ha den uppfattningen, att läget i världen
ej är så kritiskt, så att det ej kan klara sig självt, bara det får gå.
Jag skulle vara glad, om jag kunde anlägga samma optimistiska synpunkter,
men jag tror, att var och en, som aldrig sä litet sökt följa
med förhållandena på den senare tiden, har fått en känsla av, att vi
befinna, oss, ifråga om de ekonomiska förhållandena, på en fullständigt
vulkanisk grund, och om man ser saken så, kan man ej underlåta
att framhålla detta. Och det kommer då att visa sig, huruvida det
nuvarande samhället har förmåga att, när det är oundgängligt, tillräckligt
kraftigt ingripa för att förhindra en sådan katastrof. Har
det icke den förmågan, ja. då är det häller icke värt, att man sedan
kommer och beklagar sig, ifall denna katastrof en vacker dag inträffar.

Fredagen den 4 juni.

13 Nr 08.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
statsutskottets utlåtanden nr 166—186.

Vid föredragning av sammansatta stats- och bevillningsutskottets
memorial nr 3, angående ersättning åt utskottets sekreterare och vaktbetjäning,
bifölls vad utskottet i detta memorial hemställt.

Föredrogs och lades till handlingarna bevillningsutskottets memorial
nr 41, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
utskottets betänkande nr 33 i anledning av väckta motioner angående
minskning av den maximikvantitet spritdrycker, som får utminuteras
för kalendermånad.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera, ledamöters begäran bevillningsutskottets
betänkande nr 42.

Vid föredragning av bankoutskottets memorial nr 71, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande punkten B) i bankoutskottets
utlåtande nr 61, angående förhöjda arvoden åt fullmäktige i riksbanken
och styrelseledamöterna vid riksbankens avdelningskontor m. m.,
godkändes den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
bankoutskottets utlåtanden och memorial nr 72—74.

Vid föredragning av första lagutskottets memorial nr 43, angående
arvode åt den, som inom första lagutskottet biträtt vid behandlingen
av dels Kungl. Maj yts proposition med förslag till ny giftermålsbalk
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner, bifölls vad utskottet i
detta memorial hemställt.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran första
kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 33.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 3,59 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.