1920. Andra kammaren. Nr 59

ProtokollRiksdagens protokoll 1920:59

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1920. Andra kammaren. Nr 59.

Lördagen den 15 maj, e. in.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning andra kammarens
andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 20, om skrivelse till
Kungl. Maj:t i fråga om anordnande av en statens försäkringsverksamhet
å olika försäkringsområden; och lämnades därvid enligt
förut skedd anteckning ordet till

Herr Lövgren i Nyborg, som yttrade: Herr talman, mina

herrar! Jag hade egentligen icke tänkt att gå upp i den fråga, som
nu föreligger, men när motionären blivit förhindrad att närvara, så
var jag tvungen att åtaga mig att försvara hans motion.

Nu kan jag ju såga, att jag är man av facket på sätt och vis,
så att jag har en liten kännedom om hur det förhåller sig på det område,
som här är fråga om. Ifrån motståndärhåll synes det tyngsta
argumentet vara, att detta förslag skulle innebära soicalisering. Jag
är nu inte anhängare av socialisering för dess egen skull, utan endast
om det är en förnuftig metod, och det är väl något, som utredningen
skäll visa.

Jag har i två år arbetet såsom ombud för en livförsäkringsanstalt
och under de åren kom jag underfund med att den mest förtvivlade
anarki råder på detta område, ett formligt kaos, framför allt på det
sättet, att de olika bolagens försök ri ngsbes törn m el ser äro så olika, att
det är nästan omöjligt att göra en jämförelse mellan det ena och det
andra bolagets villkor. Att detta kaos härskar har naturligtvis framsprungit
därur, att när ett konkurrerande företag tillkommit, har man
ansett fördelaktigt att ha bestämmelserna sådana, att de inte sammanfalla
med några andra bolags, utan att man alltid skall kunna peka
på skiljaktigheter och i fråga om dessa advocera fram, att de skulle
medföra fördelar. Ett försäkringsbolag, som arbetar här i landet,
har alldeles särskilt åstadkommit försäkringsformer, som äro tillkrånglade
och där en översikt är omöjlig att ernå.

Hem Fast sade i sitt anförande, att agentkåren nedsjunkit till
ett proletariat i detta ords värsta ibemärkelse. Herr Lindman proteste Andra

kammarens protokoll 1920. Nr 59. 1

Ang.

anordnande
av en statens
försäkringsverksamhet
d
olika försäkringsområden.

Nr 59. 2

Lördagen den 15 maj, c. in.

Ang.

anordnande
av en statens
försäkringsverksamhet
å
olika försäkringsområden.

(Forts.)

rade visst emot detta; och jag- skulle vilja saga, att för den grupp
av agenter, som arbetar inom den samhällsklass, som herrar Lindman
och Röing tillhöra, är det naturligtvis icke någon proletär ställning.
Men så är icke förhållandet för dem, som arbeta inom arbetarooh
bondeklasserna, de som förnämligast upptaga försäkringar på
1,000, 2,000 eller i bästa fall 3 å 4,000 kronor, dessa ha verkligen det
mest förtvivlade arbete, man kan tänka sig. Det skulle naturligtvis
icke vara så illa som det är, om försäkringsorganisationerna voro samlade
i en hand med enhetliga bestämmelser, varigenom ett sådant kaos
icke skulle råda, såsom nu är förhållandet. Ty har man väl varit
inne hos en person och talat för att han skall taga en livförsäkring
i det egna företaget, så dagen efter kommer en annan agent för ett
annat företag, och innan han går, så har han överbevisat personen i
fråga, att det företag, som agenten dagen förut talade för, är det
sämsta, som existerar, och sedan kommer återigen en tredje agent
dagen därpå och så undan för undan halva dussinet. Slutligen är
den mannen, som skall taga försäkringen, i valet och kvalet mellan
dessa och färdig att icke alls taga någon försäkring, ty han har blivit
överbevisad om att alla bolag äro humbug och begå skurkstreck, en
organiserad stöld — och till en viss del är det naturligtvis också så.
Det är så långt ifrån, att man försäkrar det största möjliga antal,
vilket för herr Lindman var huvudsaken, genom den sakernas ordning,
som nu råder, att man icke alls får fram detta, som han ansåg
vara viktigast; utan nu kan också många gånger hända, då en person
tagit en försäkring i ett företag och agenten som gjort den försäkringen,
var en fattig stackare, som också har en familj att försörja och
som kanske råkat i ekonomiskt trångmål, varför det högsta och viktigaste
för honom var att teckna en försäkring för att få provision,
det kan hända, säger jag, att en sådan agent kanske talat endast lindrigt
sanning. Sedan kommer en annan efteråt, granskar försäkringsavtalet,
säger precis hur mycket det är värt och kanske ljuger litet
grand, för all del; och resultatet blir i många fall, att den, som tog
försäkringen, kastar bort den. Sådant förklarar till en del den erhördä
avfallsprocent, som finnes. Jag vet ett företag härom året, som hade
25 miljoner i nygjorda försäkringar, och jag tror 13 eller 14 miljoner
i avfall. Det är naturligtvis en nationalekonomisk förlust att ha
en stab av agenter, som springa landet runt och gorå försäkringar,
och sedan en lika stor stab, som springa och riva i kull och försöka
göra försäkringarna om intet. En man, som blott en gång lurats
på en sådan försäkring, är sedan en svuren fiende till allt livförsäkringsväsende,
och det. är sedan icke alls så lätt att taga en försäkring
på honom.

Den fria konkurrens, som herrar Lindman och Röing här äro anhängare
av, synes mig ha satt förfärliga spår efter sig på ifrågavarande
område. När man kommer upp till sådana siffror som 28 %
av premierna till omkostnader, så är man sannerligen inne på en galen
väg. Jag tror, att det företag jag arbetade för, hade ungefär
den billigaste anskaffningskostnaden, som något företag både; men
jag vet också, att på den tiden fanns företag, som hos agenten i för -

Lördagen den 15 maj, e. rn.

3 Nr o«.

sta hand, d. v. s. inspektören ute i landet, koin tipp till en anskaffningssumma
av 73 kronor per tusen. Herrarna förstå, att på det
sättet uppätas hela första och största delen av det andra årets premier
i anskaffa ngsprocent. Härtill kommer, att så skall ju styrelsen
och hela den stora staben i centralen också leva, och sedan skall man
återförsäkra i utlandet och skicka hundra tusentals kronor i återförsäkringspremier
till utlandet.

Gentemot den återförsäkring, som herr Lindman ansåg vara nödvändig,
vill jag säga, att samlade män allt försäkringsväsende i detta
land i en hand, uti en centralanstalt, så behövde man säkerligen icke
återförsäkra, åtminstone icke i den utsträckning som nu, när man har
ett dussintal eller mera små försäkringsanstalter, som helt naturligt
måste återförsäkra. Ty om t. ex. en hel stad brinner upp, så är det
ganska lindrigt för hela landet att subskribera till det, men om uti
en socken en stor gård brinner upp, som är försäkrad i ett sockenbrandstodslboiag,
kan det bli en förfärlig tunga för det brandstodsbolaget.
Vore det en centralanstalt, fyller den, så vitt jag kan förstå,
återförsäkringsbeihovet åtminstone till den allra största delen. Inte
heller kan jag förstå, att det är någon så särdeles stor vinst att i
dessa tider återförsäkra i utlandet. Försäkringstidningen Gjallabhornet
innehåller en artikel, jag tror för den 24 april i år, däri man
omtalar, att försäkringsbolaget Germania vägrat att honorera sina förbindelser
i Norg''e i norska kronor. Man bär under en följd av år
gjort livförsäkringar i Norge och i norska kronor, men vägrar nu att
utbetala dem i detta mynt, och säger, att man skall lösa in dem i
Stettin i tyska mark med normal avräkningskurs. Om det är till
fördel för försäkringstagarna, vill jag precis inte påstå, när markkursen
står, som den nu gör. Jag föreställer mig, att det finnes en
massa utländska försäkringsföretag, som arbeta här. Det finnes särskilt
försäkringsföretag här, som ha största delen av sin försäkringsstock
försäkrad i utlandet, och hur det på något sätt skulle kunna
vara önskvärt, har jag verkligen svårt att förstå.

Sedan finnes det ju åtskilliga missförhållanden inom bolagen.
Herr Eöing påstod nu. att dessa missförhållanden voro uppklarade.
Såvitt jag kunde förstå, gjorde lian gällande att de anklagelser voro
obefogade, som riktades mot företaget i fråga, men så långt ifrån att
vara uppklarade, ha de påkallat en ny inlaga till Kungl. Maj:t, av
vilken jag har en avskrift här.

Jag skall nu icke trötta kammaren med att läsa upp de här 56
maskinskrivna sidorna, utan jag skall blott dra slutklämmen, och
den lyder: »Men det är icke blott den skyldige och hans beskyddare
inom bolagsledningen, som uppträda, som om livförsäkringsområdet
vore förbjuden mark för all intervention i rättvisans intresse. Även
den myndighet, som skall övervaka detta område, försäkringsinspekt.
ionen. gör sina försök, att ställa sig på bolagsledningens sida genom
att, så mycket det kan ske, utan att man tillåter sig direkt osanning,
förtaga intrycket av att orätt begåtts.

Det torde dock vara tydligt, att det icke kan få fortgå på sådant
sätt. Det måste observeras, att de framförda anklagelserna äro be -

Aim anord

mi ridt
av en statens
försäkringsverksamhet
å
olika försäkringsområden.

(Forts.)

Sr 59. 4

Lördsgen don 15 maj, e. m.

Any. visade, absolut och ovederläggligen bevisade, något som blott styr anordnande

]ies av bolagsledningens sätt att försvara sig — ett försvar, så lätt
r eV-“tes)!S genomsk^at> man lcke kan värja sig för intrycket, att det räknar
verksamhet å på en väl stor naivitet hos läsaren därav. Och vilka häpnadsväckanolika
försälc- de exempel på förfaringssätt i ett stort och ansett försäkringsbolag
nngmmrätJen. }la lc]le lämnats! Ändringar, som utan de försäkrades vetskap in(Forts.
) smugits i försäkringsbrev och genom vilka deras villkor gjorts sämre,
än som från början överenskommits och beviljats. Störa vinster,
som utan försäkringsägarens vetskap utbetalts med ett till en bråkdel
reducerat belopp. Till betalning förfallna vinster på återköpta
försäkringar, vilka vinster aldrig ens meddelats försäkringsägarna,
långt mindre utbetalts. Till utbetalning förfallna försäkringsbelopp,
som blott utbetalts delvis, ehuru bolaget mottagit full premiebetalning.
Tusentals till utbetalning förfallna återköpsbelopp, vilka aldrig
ens meddelats försäkringsägaren, långt mindre utbetalts. Och
så använder den person, som är upphovet till allt detta, de försäkrades
medel till att åt sig uppföra en av de luxuösaste våningar i huvudstaden.

Tar man blott ett av alla exemplen ur högen och besinnar, vad
det betyder, att ledningen i ett försäkringsbolag, när en försäkrad
av någon orsak förtroendefullt insänder sitt försäkringsbrev, i detta
utan hans samtycke eller vetskap företar ändringar sig till fördel
men honom till förfång, då måste man — det må ännu en gång framhållas
— instämma med försäkringstidningen Gjallarhornet, att ett
enda. sådant fall (och de kunna dock räknas i hundratal) är fullt
tillräckligt. Det är tillräckligt att fälla denna bolagsledning för ohederligt
tillvägagående mot de försäkrade, vilkas intressen den dock
är satt att bevaka. Och om det likväl icke skulle finnas någon möjlighet
att få densamma lagligen fälld, så måste det blott sägas, att
hithörande lagstiftning skriar efter förbättring och dylika luckors
utfyllande.» När nu förhållandena äro sådana — och det är omöjligt
att förneka, att de äro det — synes det mig vara ett rimligt krav,
att man får en utredning på detta område, att man får se, var briserna
finnas, och söker få dem avhjälpta. Om detta skall ske därigenom.
att man skapar en statsanstalt, d. v. s. ett monopol, eller
om det skall ske därigenom, att man på laglig väg här liksom i Österrike
tvingar bolagen att införa enhetliga försäkringsbestämmelser.
eller om man skall söka rädda sig utur det kaos, som för närvarande
råder, på något annat sätt, det får ju utredningen visa. Det
skulle ha varit intressant att något ingå på den lagstiftning, . som
under de senaste åren åstadkommits i Österrike, där man framtvingat
enhetliga lagbestämmelser. Men då jag. såsom jag nämnde i början
av mitt anförande, tyvärr icke nyligen sysslat med dessa förhållanden
och därför icke haft tillfälle att sätta mig in i desamma, måste
jag avstå därifrån.

Herr Lindman sade. att man i utlandet hade. haft så. förfärligt
sorgliga erfarenheter av statsanstalter på försäringsområdet. Ja,
det kan ju hända, men det är väl i utlandet som här. att. om män med
ekonomiska åsikter, de där sammanfalla med de ekonomiska asikter.

Lör dug en den 15 maj, e. in.

5 N r 5».

som herrar Röing- och Lindman hysa, sitta vid makten, de naturligtvis
icke ha någon anledning att bevisa statsdrittens lämplighet och
möjlighet. Man låter kanske anstalterna bli så dåliga som möjligt
eller också låter man t. ex. köpa sig av privatföretag på området,
till salt är säker: finns det folk, som tror på socialiseringens möjlighet,
finns det eu ledning i spetsen för ett dylikt företag, som har
monopol över hela försäkringsväsendet i ett land, då skall man sköta
sig ofantligt illa, om man icke skall kunna konkurrera med sådana
företag, som vi nu ha här i Sverige på detta område. Jag vill då
framhålla, att det visserligen finns några försäkringsföretag, vilka
likväl icke ha så stor omfattning, som ha billiga premier och som äro
väl skötta, rent försäkringstekniskt sett, men det finns också i detta
land företag, som äro skötta så, att de äro under all kritik. När det
är på det sättet, att sådana missförhållanden råda, kan jag inte inse
annat än att det icke borde vara något intresse för herrar Idöing
och Lindman eller över huvud för någon att lägga hinder i vägen
för en utredning, som skulle blotta bristerna uti det försäkringsväsende
vi äga.

Så finns det ett annat område, där bristerna komma att kännas
särskilt svåra, om nu utredningsförslaget faller, som jag antager att
det gör, ett område, på vilket jag framdeles, om jag kommer tillbaka
hit till riksdagen, vilket är tvivelaktigt, skall tillåta mig att
väcka en motion. Jag avser här frågan om inkassering av försäkringspremier
per post. Det sätt att inkassera premier, som för närvarande
råder, är nämligen fullstädigt tröstlöst, och jag vet ingenting
hemskare än om jag ännu en gång skulle dömas att arbeta som
inkasserare för ett livförsäkringsbolag. Jag skulle bestämt hellre
vilja ha tvångsarbete, ty hur överöst med »skäll», som jag den tiden
blev många gånger, när t. ex. något annat bolags agent varit uppe
före mig och talat om hur dåligt det företag var, som jag representerade,
kan man inte tänka sig. Jag kan sannerligen säga, att detta är
det värsta arbete, en människa kan få i detta land, och det vill icke
säga litet. När så en hel del företag specialisera sig på att upptaga
premier per vecka och per månad, förstå ni nog, att försäkringen
måste bli så dyr, att innan man utfår ett försäkringsbelopp på låt
oss säga 1,000 kronor, om det nu är fråga om en försäkring till viss
ålder, man får betala in detta belopp tvenne gånger och kanske ännu
mer i en del fall. Nu är det icke omöjligt ■— det har jag själv
sett — att få försäkringarna tecknade kvartals-, halvårs- eller helårsvis,
och inte heller anser jag det omöjligt, att om de stora försäkringsbolagen
skola leva kvar — om sålunda resultatet av utredningen
eventuellt skulle bli. att man ansåge dessa fartfarande böra finnas
till — för varje sådant företag ordna postkontor, som toge hand om inkasseringen
per post och skötte allt som sammanhängde med detta. På
detta sätt finge man helt säkert eu billigare inkassering, postverket
erhölle större inkomster, man kunde avkoppla den apparat, som inkasseringsapparaten
för närvarande är, och folk finge syssla med
nyttigare saker.

Ur nationalekonomiska och mänskliga synpunkter hoppas jag

Ang.

it i tor duande
av en statens
försäkringsverksamhet
å
olika försäkra
rtgsoinråden.
(Forte.)

Nr 55). 6

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. därför, att riksdagen tager detta utredningsförslag och så får frågan
anordnande klart belyst från alla håll. Jag hoppas också att, som resultat av
“försäkrings-* utredningen, i en framtid få se det proletariat, som nu finns och arbeverksamhet
å tar på detta område, avlöst av arbetare, som icke behöva utföra ett
olika försök- till största delen Sisyfusarbete, bekämpande varandra, utan som
rmgsomräden. kUI1(|e giva folk upplysning om de verkliga förhållandena, de verk(Forts.
) ]iga bestämmelserna i ett försäkringsavtal.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Vidare anförde:

Herr Moberger: Herr talman, mina herrar! De av kam marens

ledamöter, som tagit del av utskottets utlåtande och den därvid
fogade reservationen, torde ha funnit, att dessa båda gå alldeles
vid sidan av varandra. Reservanterna vända sig icke på något ställe
mot en enda synpunkt, som utskottet framfört, utan syssla uteslutande
med motionen i detta ämne. Detta är ju ganska naturligt, då reservationen
är skriven av eu person, som ännu icke sett utskottets
betänkande.

Då reservationen sålunda icke vänder sig mot utskottet utan som
sagt uteslutande riktar sig mot motionen, så torde därav förklaras,
att herrar Lindman och Röing, som främst synas ha läst reservationen,
fortsätta på samma stråt. Ty som herrarna hörde, vände de
sig hela tiden så gott som uteslutande mot motionen men icke mot
utskottets betänkande. Herr Röing hade verkligen varit något skarpsyntare
än herr Lindman, så att han upptäckt, att utskottet tagit
avstånd från en del av motionärens synpunkter, men herr Lindman
tycktes icke alls ha märkt detta. Detta avståndstagande betraktade
herr Röing för sin del såsom en urvattnad socialism. Jag tror för
min del, att i detta sammanhang är det alldeles onödigt att tala om
socialism, utan tror, att vi kunna låta frågan vara vad den verkligen
är, nämligen en lämplighetsfråga och en praktisk fråga. Är det
lämpligt att igångsätta en utredning, huruvida staten bör ytterligare
fortsätta på den väg, på vilken staten redan har slagit in, eller är
det icke lämpligt? Det är frågan.

Jag ber att få framhålla, att i utskottets betänkande finns det
ingenting, aom principiellt avviker från den försäkringsverksamhet.
som staten redan utövar. När man därför i likhet med herr Röing med
sin kända, ålderdomliga Manchesterliberalistiska uppfattning i ekonomiska
frågor försöker att göra detta till en gränslinje mellan borgerlig
och socialistisk uppfattning, då måste jag säga för min del, att jag
anser, att herr Röing är ute på synnerligen suspekta och olämpliga
vägar. Här finnes i utskottets betänkande icke alls någon gränslinje
mellan borgerlig och socialistisk uppfattning, principiellt sett,
utan det är, som jag ber att ytterligare få stryka under, en lämplighetsfråga,
som gäller, huruvida staten skall fortsätta och utvidga den
verksamhet, som staten redan principiellt accepterat.

Jag bestrider för min del, att vare sig herr Röing eller någon an -

I<ör<]:ig«n den 15 maj, e. in.

7 Nr 6».

nar. kan på utskottets betänkande hämta bevis för den partipolitiska Ang.
uppfattning, som man bär sökt bigga på denna fråga. .lag ber också
att la framhålla, att skulle riksdagen eventuellt besluta en skrivelse j(>rsäkrmgetill
Kungl. Maj:t med anledning av detta utskottsbetänkande, så verksamhet å
är det icke motionen, som kommer att läggas till grund för den skri- olika färmkvelsen,
ulan utskottets betänkande, ty som herrarna veta, är det utskottets
motivering, som lägges till grund för en riksdagsskrivelse.

Motionären har för sin del uttalat sig för statsmonopol på all
försiikringsverksamhet. Denna tanke har utskottet för sin del alldeles
avvisat, och i det avseendet är jag ense med de herrar, som här
polemiserat mot tanken på att man skulle inrätta ett statsanonopol
på försäkringsverksamhetens område. Utskottet säger ju uttryckligen
på sidan 7: »Vad beträffar det i motionen uttalade önskemålet,

att staten framdeles måtte övertaga all försiikringsverksamhet och
att således statsmonopol måtte införas inom försäkringsväsendets alla
olika grenar, så finner utskottet ingen anledning att m taga ställning
till det synnerligen invecklade och svårlösta spörsmålet om ett statsmonopol
på här ifrågavarande område eller förorda en så vittgående
utredning.»

Den utredning, som utskottet för sin del således begärt, skall
icke behandla frågan om statsmonopol, ty utskottets kläm går ut på
en undersökning huruvida och i vad mån staten lämpligen bör utvidga
sin verksamhet på olika försäkringsområden.

Om den verksamhet, som staten i det hänseendet redan utövar,
finnes ett uttalande i riksförsäkringsanstaltens utlåtande, som är intaget
såsom en bilaga till utskottets utlåtande. Riksförsäkringsanstalten
nämner där på sidan 18 i betänkandet såsom exempel anstaltens
verksamhet enligt förutvarande lagen om ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901, den av staten anordnade
särskilda, för fiskare avsedda försäkringen mot skalda till följd av
olycksfall, den frivilliga försäkring, som grundar sig å olycksfallsförsäkringslagen
eller lagen om allmän pensionsförsäkring, statens
meddelande av livförsäkring i samband med statens egnahemslånerörelse
m. m.

Staten har således redan förut principelit börjat försäkringsverk -samhet på den frivilliga försäkringens område och även på ^livförsäkringens
område, nämligen i samband med statens egnahemslånerörelse.

Detta är således, såvitt jag förstår, intet principiellt nytt som här
ifrågasättes att införa.

Varför har då utskottet och även jag för min del biträtt ett sådant
utredningskrav, som utskottets kläm innebär? Jo, för min del
har jag gjort det först och främst därför, att andra kammaren redan
1912 uttalad*'' sig för utredning på ett bestämt försäkringsområde,
nämligen livförsäkringen. Och den gången var det icke sa, som herr
Ro ing ville göra. gällande nämligen att utskottets betänkande behandlades
i kammaren fram på nattsidan och obemärkt gick igenom, utan
saken var den, att herr Palmstiernas av utskottet avstyrkta motion
efter en ingående debatt bifölls av kammaren utan votering. Det. är
således icke alls så, att kammaren av förbiseende biföll denna motion

Nr 59. 8

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang.

anor dnande
av en statens
försäkringsverksamhet
å
olika försäkringsområden.

(Forts.)

utan det skedde fullt medvetet, ock sedan skäl och motskäl klivit vägda
mot varandra.

Ikn annan orsak till att jag för min del gått med på detta betänkande,
är det, att jag tror, att det råder sådana förhållanden på försäkringsområdet
— och den uppfattningen torde vara ganska allmän —
att vi helt enkelt icke komma ifrån denna utredning.

Jag ber att få erinra om att i många länder, såsom i Norge. Nederländerna
och Tyskland sysselsätter man sig med utredningar om
oessa problem. Jag tror som sagt, att förr eller senare måste man
göra en undersökning på dessa områden för att man någon gång skall
kunna komma till klarhet om, huruvida det är lämpligt med en mer
eller mindre utvidgad statlig verksamhet på dessa områden. Utskott
tet har för sin d.el icke gjort någon hemlighet av, att utskottet icke
väntar sig så mycket av en sådan utredning, ehuru utskottet anser,
att det kunde vara värdefullt om utredningen komme till stånd. De
myndigheter,. från vilka utskottet mottagit yttranden i frågan, nämligen
försäkringsinspektionen och riksförsäkringsanstalten, hava. uttalat
sig i den riktningen, då de sagt, att de anse, att man icke bör
motsätta sig en dylik utredning, även om den enligt deras uppfattning
torde ge ett negativt resultat. Jag vet icke, om herrar Köing
ooli Lindm&n vilja beskylla riksförsäkringsanstalten och försäkringsinspektionen
för socialistiska tendenser; ett faktum är att de i detta
fall vant lika socialistiska som utskottet.

jag -således är av den uppfattningen, att dessa krav på en utredning
med allt större styrka komma att göra sig gällande, tills
man.förr eller senare får till stånd en dylik utredning, och då den utredning,
som här förordas, icke går ut på något statsmonopol utan
endast innebär ett fortsättande på den väg staten för länge sedan siagit
in, sa har jag för min del biträtt utskottets hemställan.

Herr Lindman sökte skrämma med att liär vore fråga om inrättande
av ett nytt ämbetsverk, där han till och med skådade tusentals
maskinskri verskor. Jag tror för min del icke, att detta utskottsutlåtande
kommer att ha den verkan, att vi skola behöva avlöna tusentals
maskinskriverskor. . Utskottet har för sin del framhållit, att
vid en eventuell undersökning skulle man också taga i övervägande,
huruvida, cn statens försäkrings verksam het inom viss försäkrmgsgren
lämpligen kunde kombineras med en tilltänkt eller redan existerande
statsförsiäkring inom annat försäkringsområde.

„ Riksdagen har ju redan förut på det andra tillfälliga utskottets
inrådan skrivit till Kungl. Maj:t om socialförsäkringens sammanförande
under en styrelse, och det är möjligt, att det vid en undersökning
kan ibéfinnas lämpligt att i denna stora försäkrångsstyrelse inordna
även andra försäkringsgrenar. Det bär också synts utskottet
möjligt att man pa denna väg skulle kunna nedbringa administra^^kostnaderna.
I varje fall är frågan av den art, att det är alla
skäl i världen att. fa den utredd, och på dessa skäl, herr talman, ber
jag att fa yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Pettersson i Södertälje instämde häruti.

Lönlogen den 15 maj, c. m.

1) Nr 50.

Herr Fast : Herr talman! Jag uppkallades av ett yttrande,
som fälldes av herr Lindman. Han ville nämligen påstå, att jag på
tal om försäkringsagenterna skulle hava uttalat den åsikten, att det
vore något slags mindervärdiga personer. Jag hoppas kammaren inte
uppfattade saken på samma sätt. Jag yttrade endast, att bolaget
skötte sina agenter på ett allt annat än tillfredsställande sätt, och
talade icke alls om agenterna personligen. Saken har ju för övrigt
berörts av herr Lövgren i Nyborg, som understrukit den förtvivlade
ställning, ekonomiskt och socialt, som just denna grupp av människor
intager.

Medan jag ännu har ordet, vill jag i likhet med den sista ärade
talaren påpeka, att samtliga de som uppträtt till stöd för reservationen,
ha gått alldeles på sidan om den sak det här gäller. Det finnes
icke något ställe i utskottets betänkande, där det talas om socialisering.
Men jag förstår, att det är den gamla skräcken för socialismen
som här visar sig på nytt. Faktiskt är det ju så, att så snart det
väckes en motion från visst håll, så skall den genast betraktas på
visst sätt. Jag tyckte, att herr Lindmans uttalande i detta avseende
var synnerligen typiskt, han ville nämligen göra kammaren uppmärksam
på, att denna motion blivit väckt från vänstersocialistiskt håll.
Jag tror inte man skall betrakta saken så. Jag för min del prövar
alltid motioner och förslag med hänsyn till deras verkliga innebörd.
och om det gäller en motion från högerhåll, som jag anser principiellt
riktig, så tvekar jag icke att i trots av dessa ursprung skänka .den
mitt stöd. Jag tror icke man får anlägga sådana synpunkter, som
herr Lindman bär gjort, ty då kommer man ju aldrig fram till det
man så ofta talar om här, nämligen nationell samling.

Herr Lindman säger vidare, att brandförsäkring icke alls lämpar
sig för statsverksamhet. Det är alldeles tröstlöst att se, säger han,
huru ofta människor ha underlåtit att brandförsäkra; det är ju en sak,
som man får erfarenhet om efter varje liten eldsvåda. Ja, men detta
stöder väl bara den uppfattning, som jag gjort mig till tolk för, nämligen
att det behöver undersökas, om icke brandförsäkringen är en
sådan angelägenhet, där staten hör gripa in.

Jag tror icke heller, att någon kunnat vederlägga, att skogsförsälkring
är ett synnerligen lämpligt verksamhetsfält för en statens
försäkringsanstalt. Man talar här om de stora svårigheterna med
återförsäkring och de kostnader, som skulle vara förenade med detta.
Ja, men dessa kostnader skulle väl ställa sig mycket lägre, om det
vore staten som vore garant än om det är ett enskilt bolag. Jag
bär mycket svårt att förstå den uppfattningen.

Till sist skall jag endast be att få rikta eu replik mot herr Ilning.
Då ban talade om ett urvattnat socialistiskt projekt, trodde jag för
min del, att just det skulle vara en särskild anledning för herr Röing
att finna detta utskottsutlåtande behagligt. Men jag har tydligen
misstagit mig i den saiken.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla mitt yrkande om bifall till
utskottets hemställan.

Aruj.

anordnande
av en statens
försäkrings- ;
verksamhet å
olika försäkringsområden.

(Forts.)

iNr 59. 10

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang.

anordnande
av en statens
försäbringsverksamhet
å
olika försäkringsområden.

(Forts.)

Herr S c ti i 11: Som herrarna finna av utskottets betänkande

har jag antecknat mig som reservant i denna fråga. Jag hade icke
tillfälle att närvara vid justeringen, men då vi skulle skrida till principbeslut
i frågan, förvånade det mig, att ehuru, trots vissa mindre
skiljaktigheter, en mycket god enighet rått under hela debatten, det
visade sig, att meningarna voro mera delade, än vi tänkt oss. När
vi både den föreliggande motionen till behandling, voro vi alldeles
ense om att många punkter däri voro av den art, att vi icke ens behövde
reflektera på någon utredning därom. De intyg och yttranden
vi fingo från de myndigheter, från vilka vi inhämtat utlåtanden rörande
motionen, visade klart och tydligt, att motionären överdrivit,
och därför har utskottets utlåtande kommit att giva
uttryck åt en annan synpunkt. Emellertid ha dock både utskottet
och myndigheterna måst erkänna, att vissa av de
oegentligheter, som motionären framhållit, verkligen ha förekommit,
och jag vill därför livligt instämma i att om någon förbättring
därigenom kunde vinnas på detta område, vore en utredning mycket
önskvärd. Men då vi ha en försäkringsinspektion, som skall övervaka
försäkringsrörelsen, och den också ger ett bevis för att det finnes
brister i lagen, så anser jag, att det vore det Tätta att gå den
vägen, och jag hoppas, att motioner i det ärendet till ett annat år
skola framkomma. Försäkrdngsinspektionen har ju erkänt, att lagen
är bristfällig, att den icke bär kunnat ingripa i rätt tid, där missförhållanden
ha uppstått, och att således vissa skäl förelegat, som
motionären tagit fasta på.

Jag skall emellertid icke gå in på detta vidare, då icke lagfrågan
nu föreligger. Här är ju fråga om en skrivelse, som motionärerna
föreslå, och då anser jag, att vi måste taga ställning till huruvida
detta skrivelseförslag kan ge, vad motionären och utskottet vilja förorda.

Utskottet har icke, så vitt jag kunnat finna, uttalat sig bestämt
vare sig mot eller för utredningen eller om det resultat, till vilket utredningen
skulle föranleda. Jag har därför icke kunnat finna, att
jag har någon anledning att frångå min ställning, då jag antecknat
mig såsom reservant.

De stora kostnader, som motionären och alla myndigheter erkänt
föreligga, ha nog av dem, som förfäktat motionärens åsikter, överdrivits.
Det är nog så, att de enskilda och ömsesidiga bolagen sköta
sin verksamhet så, att de försäkrade i allmänhet äro skadelösa för
kostnaderna. Så långt man kunnat finna av statistiken, ha de upplagt
konti, som fullt bekosta hela försäkringsrörelsen. Det erkännes
ju visserligen, att den blir dyr, och den har blivit något dyrare under
krigstiden, men jag tror icke, den skulle blivit billigare, om staten drivit
rörelse. Jag tror icke, att omkostnaderna för denna verksamhet
stigit på långt när i så hög grad, som kostnaderna för statens Övriga
förvaltningar drivits upp till. För hela försäkringsrörelsen under
1917 — det är det första år, som statens allmänna statistik i detta
avseende omfattar — befinnes det, att av fondräntor o. s. v. förbrukats
ungefär tre fjärdedelar till omkostnader, under det resten blev

Lördagen deri 15 maj, e. m.

11 Nr 5U.

över. Beträffande b ra n df ö rsäk ri ngsbo 1 agen är ju ordnandet av deras
verksamhet också en framtidsfråga, eftersom utskottet icke bär satt
några gränser för hur långt utredningen skall sträcka sig. Det tar
för närvarande icke ställning till denna sak, men vägen står öppen, så
att vi icke veta, när statens verksamhet skall utsträckas dit. De
enskilda brandförsäkringsbolagen, åtminstone de ömsesidiga, ha förvaltningskostnader,
som taga i anspråk ungefär en fjärdedel av premieinkomsten.
Jag anser, att då kunna icke de försäkrade klaga över
att omkostnaderna äro för höga, åtminstone på det hållet.

Vidare ha vi bortåt 400 mindre föreningar, och jag skulle beklaga,
om det skulle gå så långt, att dessa skulle bli indragna under
staten. De ha så gott som fri förvaltning helt och hållet, emedan
den skötes som förtroendeuppdrag av personer, som äro intresserade
för saken, och jag skulle icke vilja vara med om att medverka till
att beröva de olika orterna dessa små föreningar. Nu bär ju utskottet
varken trott eller förordat, att det skulle gå så långt, men det
har icke satt någon bestämd gräns, var utredningen skäll-stanna, och
därför har jag icke funnit någon anledning att frångå min ståndpunkt,
änskönt jag tror, att utskottet gjort sitt allra bästa för att
undanröja de stötestenar, som man från början ville ha in i utlåtandet.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Engiberg: Herr talman! Jag föranleddes att begära

ordet, när jag lyssnade till herr Röings anförande. Han uppradade
där en hel mängd skal, på grund av vilka han manade kammaren
att noga taga sig till vara för detta attentat emot det privatkapitalistiska
samhället. Detta var ju själva kontentan i hans tankegång.
Å andra sidan sade han, att här föreligger ett så urvattnat betänkande,
att det icke säger någonting, varken för eller emot. Jäg
tänkte då för mig själv, att i så fall borde det Val passa alldeles utmärkt
för den politiska åskådning, herr Rökig företräder, att man
ingenting säger bestämt vare sig åt ena eller andra hållet, utan nöjer
sig med att i största allmänhet uttala å ena sidan vissa sympatier, å
andra sidan vissa betänkligheter, och att det hela sedan resulterar i
någonting, vilket herr Röing mycket riktigt betecknar såsom »urvattnat».

Jag skall utan vidare ge harr Röing rätt därutinnan, att detta
utskottsbetänkande speglar just denna metod att säga saker och ting
på ett sätt, som egentligen till ingenting förbinder. Ett utskottsutlåtande
skall ju dock utmynna i ett yrkande, en framställning till kammaren,
och så har ju också skett här. Tittar man på denna framställning,
finner man emellertid, att den också är så allmänt och vagt
hållen, att jag icke kan finna några som helst rimliga principiella
betänkligheter från herr Röings sida att med den fördomsfrihet, som
utmärker hans åskådning, kunna gå till en granskning av helä detta
problem, då betänkandets kläm ju ändå är lagd på ett sätt, som till
ingenting förpliktar vare sig åt ena eller andra hållet. Man önskar
ju endast att taga reda på huru de faktiskä förhållandena ligga, och

Any.

anordnande
av en statens
försäkrings -verksamhet å
olika försäkringsområden.

(Forts.)

Nr 59.

12

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang.

anordnande.
av en statens
försäkringsverksamhet
å
olika försäkringsområden.

(Forte.)

därigenom få ett klart utgångsläge för bedömande av huruvida bär
bör ske en utvidgning av statens verksamhet på området.

Herr Röing uttalade sin glädje över att de borgerliga representanterna
i utskottet icke kastnät på limspöet, och hans tonfall var
nästan hjärtinnerligt rörande, då han visade på de fem ståndaktiga,
som ifrån det borgerliga läg''ret icke låtit sig förledas av sirentonerna
ifrån socialistiskt håll, och han slutade med en självapostrofering och
sade, att eftersom kammären nog hade anledning att taga eu viss
hänsyn till hans uppfattning i ekonomiska frågor, han ansåg sig böra
auktoritativt varna kammaren för att gå med på detta.

Ja, även med risk att kantstöta herr Röings auktoritet i denna
fråga-, vill jag ändå göra ett par små erinringar. Det har redan av
utskottets ärade ordförande framhållits, att den reservation, som är
fogad till utlåtandet, går på sådan om säken. Den tar icke upp de
synpunkter, som utskottet behandlar, utan den anknyter sig faktiskt,
såsom herr Moberger framhöll, till vad som föreligger i motionen, och
man skjuter fram i förgrunden i denna reservation faran av en monopolisering
på detta område. Jäg skulle gent emot herr Röing vilja
peka på två omständigheter. Den ena är det av herr Lövgren i Hyborg
antydda behovet för den stora allmänheten att verkligen få en
utredning till stånd på detta område, ty det lider intet tvivel, att
de missförhållanden, om vilka det har talats, föreligga. Men det
lider heller intet tvivel om att det råder en slags osäkerhetskänsla,
huruvida denna verksamhet är så skött, som den borde vara, och huruvida
icke ett utsträckande av statens verksamhet på området där
skulle skapa dels bättre administration, dels också måhända ge förmånligare
resultat för försäkringstagarna.

Men där kommer till en annan synpunkt, som också herr Röing
gick förbi, nämligen frågan om kapitalplaceringen. Det är ingalunda
så, som herr Lindman sade, att det kan vara hugget som stucket ur
kapitalplaceringssynpunkt, om staten skulle börja att taga hand om
denna verksamhet eller om det är privata som sköta den. Ty det må
jag säga -— det kanske är en specifikt socialistiskt synpunkt, men
jag vill dock framhålla den — att jag anser, att det är en betydande
skillnad, ifall kapitalplaceringen kan ske ur samhällets synpunkter
genom staten själv så att ett bedömande är möjligt, i vilka produktiva
företag, i vilka inrättningar placeringen ur hela den samhälleliga
ekonomiens synpunkt bör ske, mot om det skall ske av de privata,
som där naturligtvis icke äro i stånd till, icke ha möjlighet att opartiskt
bedöma, på vilka områden av den ekonomiska verksamheten inom
samhället det är lämpligt att placera det ifrågavarande kapitalet. Det
är den synpunkten, herr Röing förbiser. Om man tar hänsyn till hur
pass stora kapitalmässor, som äro placerade i denna privata försäkringsverksamhet.
måste man säga sig, att det redan ur kapitalplaceringens
synpunkt är ett intresse av första ordningen att här kunna
avlösa denna privata verksamhet med en statligt organiserad sådan.
Om det finnes ett område, som ligger moget för socialiseringstanken,
så är det detta. Jag må säga, att när en så pass konservativ nationalekonom
som tysken Adolf Wagner på sin tid kunde träda i bresohen

Lördagen den 15 maj, e. m.

13 Nr 5».

i Tyskland för en socialisering av försäkringsväsendet, borde heller nnofj^n<if,
icke den liberale herr Rökig hysa alltför stora betänkligheter däremot, ^"“en^atatena

Till slut ber jag att få saga, att då jag hörde det goda samför- försäkringsstånd,
som i denna fråga rådde emellan herrar Röing och Lindman, verksamhet å
jag visserligen gjorde den reflexionen, att det ju icke är första gången,
som man i frågor, där det gäller att på något sätt utvidga sömhål- '' )

lots behörighet över den enskilde, träffar herrarna broderlig^ på samma
linje. Men jag gjorde också en annan reflexion, och det var, att
detta samförstånd i denna fråga emellan de två och denna avoghet
gent emot herr Moberger, som svikit den sant liberala läran genom
att ge sin anslutning till detta ganska vaga uttalande, det varslade
för mig om den kommande period i svensk politik, då vi få de ekonomiska
frågorna framskjutna i förgrunden och då skillnaden mellan
herr Röing och herr Lindman kommer att bli ungefär densamma,
som råder mellan jourhavande och daghavande korpral.

Jag ber, herr talmän, att få yrka bifall till utskottets utlåtande.

Herr Röing: Herr talman, mina herrar! Herr Lövgren bör jade

diskussionen i afton med att framhålla en synpunkt, som förut
utvecklats under debatten på förmiddagen, nämligen den synpunkten,
att ett av huvudskälen för en socialisering av försäkringsverksamheten
är det, att den nuvarande agentkåren befinner sig närmast
i proletärställning. Ja, naturligtvis antar jag, att herr Lövgren
har rätt däri att det även bland herrar livförsäkringsagenter finns
personer, som leva under mycket brydsamma ekonomiska förhållanden.
Men då man är av den åsikten som herr Lövgren, att, om
försäkringsverksamheten skall socialiseras, staten behöver agenter
för att med framgång driva försäkringsverksamheten samt att målet
är att omkostnaderna genom socialiseringen skola bli mindre,^ så
torde det finnas föga hopp för dessa agenter, att de skola erhålla
förmånligare villkor i form av högre provisioner, varigenom de
skulle kunna genom sitt arbete få ökade inkomster. Det finns
naturligtvis också bland livförsäkringsagenterna, liksom bland alla
andra näringsidkare, en hel del personer, som inte lämpa sig för
detta arbete och därför ej ha framgång i detsamma, Härför fordras
personer, som äro alldeles särskilt kvalificerade för uppdraget. Och
om de icke äro det, så ha de naturligtvis ytterst svårt att göra^ försäkringar
i en sådan utsträckning, att de genom detta arbete få inkomster,
som äro för dem tillfredsställande. Men när man, herr
talman, har den synpunkten på försäkringsverksamheten här i landet
som herr Lövgren, vilken tillät sig yttra, att varje försäkring
numera är humbug eller ett skurkstreck — han använde det ordet
— så är det icke att undra på att man kommer till delresultat
som han gör. Men jag har icke samma erfarenhet från de år under
min ungdom, då jag vid sidan av annan verksamhet arbetade som
livförsäkringsagent.

Herr Moberger sökte borttaga varje skymt av misstanke, att
det fanns kvar uti detta utvattnade utskottsbetänkande något, som .
egentligen gav motionären rätt i hans hemställan. Han ansag, att

Nr 59. 14

Lördagen den 15 maj, e. m.

anordnande ^1°^ är en lämplighetsåtgärd, då utskottet föreslår, att riksdaav
°en ”statens Sen må i skrivelse till regeringen anhålla att den av utskottet föreförsäkrinqs-
slagna undersökningen äger runa. Ne(j, herr Moherger, jag tror knapverkeamhet
å past, att man kan resonera så. Majoriteten inom utskottet har val
ringsområden. uncler ärendets behandling i utskottet kommit till den övertygelsen,
(Forte.) '' att den anser det vara fördelaktigt ur såväl försäkringstagarnas
som statens synpunkt, att staten utvidgar sin verksamhet på det
ifrågavarande området och därför upptar försäkringsbranscher som
staten tills dato inte sysselsatt sig med —- först när man kommit
till den ståndpunkten, bär man vara med om en skrivelse, vari man
anhåller om den föreslagna utredningen.

Nu framhöll herr Moberger — och jag finner att det låter bra
egendomligt i en liberal mans mun -—- att jag i mitt sista yttrande
hängav mig åt åLderdomsskröpliga manchesterteorier. Ja, herr Moberger,
jag är liberal och har alltid varit det, och för mig är det
en hederstitel, när jag av mina politiska motståndare i ekonomiska
■frågor kallas manchester man. Jag är övertygad om, att manehesterteorierna
komma att visa sig vara hållbara långt efter det
de grumliga teorier ha fördunstat, som herr Moberger i denna fråga
hängivit sig- åt.

Herr Moberger läde in i de yttranden, som ha inkommit från
myndigheterna, mer än jag anser man har rätt att göra. Herr Moberger
ansåg, att yttrandena såväl från försäkringsinspektionen som
från riksförsäkringsanstalen ligga på precis samma plan som
utskottets betänkande och hemställan. Det är helt naturligt,
att försäkringsinspektionen och riksförsäkringsanstalten inte
direkt vilja uttala, att de under inga förhållanden kunna
förorda någon utredning. Men för att visa, på vilket annat
plan deras yttranden ligga, skall jag tillåta mig läsa upp ett par
rader ur deras inlagor. Försäkringsinspektionen yttrar om utredningen
ifråga: »Med åberopande av vad ovan anförts, får för säkringsinspektionen

uttala, att den icke finner, att motionären
förebragt tillräckliga skäl för sitt yrkande om utredning angående
införande av statlig försäkringsverksamhet på den frivilliga försäkringens
område.» Och riksförsäkringsanstalten uttalar visserligen
sin anslutning till att staten övertar den obligatoriska socialförsäkringen,
men tillägger på sid. 18 följande: »I fråga åter om
annan frivillig försäkring, såsom livförsäkring, brandförsäkring,
sjöförsäkring, enskild olycksfallsförsäkring m. m. — vilken försäkring
hittills plägat innefattas under benämningen privatförsäkring
— göra sig andra synpunkter gällande.»

Jag tror egentligen icke, att min högt ärade vän herr Engberg
är så ofantligt överraskad över att inte han och jag befinna oss på
samma linje, när vi diskutera en motion, som innebär ett förslag
att eu näring skall socialisems. Den lilla oartighet, som han tillält
sig mot det parti, som jag har äran tillhöra, tror jag, att varken
partiet eller jag bör fästa alltför stort avseende vid. Det är inte
första gången han och jag stå här d kammaren och bekämpa var -

LörJagen den 15 maj, c. in.

15 Nr 59.

ändras åsikter och uppfattningar i ekonomiska frågor. Han är eu
troende marxist, vilket jag icke är. Jag förstår så väl, att herr
Engberg med sin marxistiska uppfattning och åskådning tror, att
det är för såväl försäkringstagarna som staten en fördel, om motionen
bifalles. Herr Engberg gav mig fullständigt rätt i den beteckning,
som jag tillät mig använda om utskottsbetänkandet, nämligen
att det är utvattnat och för en socialdemokrat inte mycket
värt. Detta önskar jag understryka. När det här i kammaren varit
fråga om förstatligandet av sockerindustrien; när det varit fråga
om förstatligande av våra stenkolsgruvor; när det varit fråga om
införande av statsmonopol rörande handeln med sulfitsprit — stodo
vi, herr Engberg, någon gång under behandlingen av dessa frågor,
på samma linje? Nej, jag vet, att våra åskådningar i ekonomiska
frågor gå vitt isär, och jag har i denna kammare, uppträtt så pass
många gånger i dessa frågor, att herr Engberg icke skall kunna beskylla
mig och ej heller det parti jag tillhör -— det kan ju finnas ett
och annat undantag bland dess medlemmar — att vi ha anslutit oss
i ekonomiska frågor till så grumliga linjer, som utskottet bär tillåtit
sig föreslå. Jag är övertygad om, att herr Engberg och de av herr
Engbergs partikamrater, som framför andra äro övertygelsetrogna
marxister, nog komma att draga försorg om att de båda borgerliga
partierna komma att intaga, om de inte redan förut göra det, eu
bestämd fast ståndpunkt ii socialisering,sspörsmålen.

Herr Engberg framhöll till sist som sin åsikt, att det förhållandet,
att herr Lindman och jag här icke blott framställt samma
yrkande utan även i mångt och mycket uttalat liknande åsikter i
denna fråga, tyder på en borgerlig samling. Herr Engberg vet,
att det finns andra socialdemokratiska redaktörer än herr Engberg,
som under de sista veckorna framställt en liknande åsikt och uppfattning.
Och jag tror verkligen, att i många ekonomiska frågor ha
dessa två partier nog i det stora hela ungefär samma uppfattning,
och det skulle glädja mig personligen, om det åtminstone i socialiseringsspörsmålen
skulle visa sig, att de borgerliga partierna som
regel ginge samman till gemensamt motstånd. Det kan ju finnas,
som jag förut framhållit i anföranden, när soeialiseringsfrågor varit
uppe, fall, då man kan tänka sig, att en annan ståndpunkt även
efter mitt sätt att se är den riktiga. När t. ex. en utländsk trust
missbrukar sin ställning på den svenska marknaden, kan man tänka
sig, att staten bör gripa in, att man då bör vara med om att förstatliga
en viss bransch eller näring. Men som regel anser jag, att
man bör resa det starkaste motstånd mot de socialiseringssträvanden,
som helt naturligt komma att framföras på grund av socialdemokraternas
uppfattning i ekonomiska frågor.

Till sist framfördes till den ärade reservanten herr Schill den
frågan, varför man icke skall vara med om en skrivelse, varigenom
vissa missförhållanden kunna avlägsnas som nu förefinnas inom
försäkringsrörelsen? Jag skulle för min del icke göra något som
helst motstånd, om utskottsbetänkandet innehölle ett sådant förslag.

Aivj.

anordnande
åt en statens
försäkringsverksamhet
å
olika försäkringsområden.

(Korte.)

Nr 59. 16

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang.

anordnande
av en statens
försäkringsverksamhet
å
olika försäkringsområden.

iForta.)

Visst kan det finnas försäkringsföretag, som icke äro tillfredsställlande
skötte där kontrollen kanske inte är tillräckligt effektiv, i vilka,
kanske metoder tillämpas, som man inte kan godkänna. Innekölle
utskottets utlåtande ett förslag till skrivelse om skärpt kontroll, och
ett förslag att man skulle se till att vissa missförhållanden, som
man känner till, skulle undanröjas ''genom lagstiftningsåtgärder,
ja, då skulle jag med nöje vara. med om att ge min röst till förmån
för en sådan skrivelse. Men såsom detta utskottsbetänkande är formulerat
och med den motion, som ligger till grund för detsamma,
kan jag, herr talman, icke med män röst bidraga till denna skrivelse
utan yrkar fortfarande avslag på utskottets hemställan.

Herr Andersson ii Knäppinge: Herr talman! Då jag för

min del anser, att en socialisering av den privata försäkringsverksamheten
icke skulle vara till nytta, så ber jag att med någna
ord få motivera denna min ståndpunkt i denna viktiga ekonomiska
fråga. Herr Moberger har här visserligen försökt klargöra för oss,
att utskottet i sitt utlåtande tagit fullständigt avstånd från eller
avklippt frågan om socialisering av försäkringsverksamheten. För
min del kan jag dock icke se, att detta är riktigt, då det ju bäb
gäller upprätttande av en statens försäkringsanstalt. Såvitt jag
kan se, har utskottet i motiveringen icke tagit avstånd därifrån.
Det är endast i den slutliga klämmen man sagt, att utredningen
skulle vara allsidig och förutsättningslös. Men jag tror för min del,
att åtminstone om utredningsmännen skulle ''bestå av herrar Moberger
och Fast det är lätt att förstå, i vilken riktning utredningen
skulle gå. Ser man litet mera praktiskt på denna sak och tänker på
den stora allmänheten, som beröres av försäkringsverksamheten på
de områden, som i motionen avses, så tror jag, att den svenska allmänheten
säkerligen med ganska osäkra blickar skulle emotse det
slutliga resultatet av en sådan utredning. Det är både min och
många andras uppfattning, att staten icke kan på ett billigt sätt
sköta en verksamhet av detta. slag. Och tänker man siig, hur det
skulle gestalta sig, när en gång all försäkringsverksamhet vore indragen
under riksförsäkringsanstalten, så att denna icke hade någon
som helst konkurrens, så undras det mig verkligen, till vilken procent
premierna .skulle stiga för försäkringstagarna. Det torde komma
att bliva belopp, som verkligen skulle vara avskräckande. Min
övertygelse är, att försäkringsverksamheten på många områden
fortfarande måste överlämnas åt det enskilda intresset och initiativet.
Den kan då skötas på ett mycket billigare och enklare sätt
och dessutom även mycket förmånligare. Jag anser för min del,
att en utredning i detta fall är alldeles onödig. Var och en, som
känner till förhållandena på detta område, vet, att de enskilda
försäkringsanstalterna i vårt- land, åtminstone vad beträffar de
mindre fösäkringsbolagen, ha kunnat skötas så, att det avlupit med
ganska små premier. De ha dock kunnat uppehålla verksamheten
och även -samla en väsentlig sparpenning eller fond för att betacka

Lördagen den 15 muj, e. m.

L7 Nr 5Ö.

eventuellt kommande olyckor och utgifter. Jag kan i detta fall icke
finna, att det kan vara möjligt, åtminstone för någon borgerligt
sinnad, att vara med om en ''utvidgning av statens verksamhet på
detta område.

Jag skall begagna tillfället att här ur en tidningsartikel —•
jag förmodar, att dess ansvarige redaktör kan stå för innehållet i
densamma — få anföra några siffror ur riksförsäkringsanstaltens''
berättelse för år 1918. Det framgår att förvaltningskostnaderna uppgått
till 1,213,488 kronor, vari ingår kostnader för läkarebetyg
med 72,088 kronor; i ren förvaltningskostnad blir det således
1,141,400 kronor. Det häremot svarande ersättningsbeloppet utgör
1,057,399 kronor. Av dessa siffror framgår, att förvaltningskostnaden
för varje i ersättning utbetald krona blir 1 krona 23 öre.
Det torde icke föreligga någon anledning att misstänka, att icke
dessa siffror äro med verkligheten överensstämmande. Skulle det
icke vara så, så går ju dock allt i den stil, som man har erfarenhet
av ifråga om resultatet av statlig verksamhet.

Herr talman, jag kan för min del icke annat än på det kraftigaste
protestera mot utvecklingen av sjuk- och allmän försäkringsverksamhet
på sådant sätt som det föreliggande utskottsförslaget
åsyftar, vilket, om det vunne framgång, skulle lända till ett resultat,
som skulle vara till stor skada för hela landet.

Jag ber därför, herr talman, att få förena mig med dem, som
yrkat avslag å utskottets hemställan och bifall till reservationen.

Herr Lövgren i Nyborg: Herr talman, mina herrar! Jag vill
till herr Röing säga det, att när agentkåren nu sjunkit ned till ett proletariat,
detta är beroende på den oerhörda och osunda konkurrensen på
området. Ty när avfallet i vissa försäkringsbolag uppgår till mer än
en tredjedel av anskaffningssumman, och arvodet till agenterna utgår
på det sättet, att när försäkringen är tecknad och första premien är betald,
de få ut arvodet men hava återbetalningsskyldighet till bolaget
till dess en hel årspremie är inbetald, så är det klart att agenterna
arbeta under synnerligen ogynnsamma förhållanden. När en försäkring
förfaller, blir ju agenten återbetalningsskyldig, och det arbete han nedlagt
har varit förgäves. Sådant bidrager att skapa ett proletariat.
Dessutom om man hade enhetliga bestämmelser och möjlighet till kontroll
från allmänhetens sida skulle det kunna undvikas, att agenterterna
nu hava sådan möjlighet att beljuga varandra.

Herr Lindman framhöll i sitt anförande — jag glömde beröra det
i mitt första anförande — att bolagen icke hade särdeles stora vinster.
Nej, det kan mycket väl hända, men det är väl därför, att de,
som bilda bolagen, betrakta, det som mest vinstgivande och fördelaktigt
ur den synpunkten, att företaget är en kapitalhopsamlare, varigenom de
bliva i tillfälle att arbeta och sedan förkovra sig med tillhjälp av detta
kapital. Naturligtvis vore det, som herr Engberg framhöll, mycket
riktigare och bättre för samhället, att dessa oerhörda kapital stode

Andra kammarens protokoll 1920. Nr 59. 2

Ang.

anordnande
av en statens
försäkrings -verksamhet å
olika försäkringsområden.

(Forte.)

Nr 59. 18

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. under samhällets kontroll än att de nu sta under ett fatal enskilda

anordnande mäns handhavande.

av en statens j ^håller fortfarande mitt yrkande om bifall till motionen.
försäkrings !olika

Jörläk■ Herr Hoberger: Herr talman! Hå herr Rökig upptar herr

ringsområden. Lindmans gamla ofruktbara paroll: front mot socialismen! och mana!

(Forte.) £11 borgerlig samling mot den socialism, som skulle ligga fördold i
detta betänkande, så får tåg för min del säga, att jag anser, att ^tillfället
är synnerligen illa valt. Om man skulle kunna finna någon
socialism i detta betänkande, måste man sannerligen läsa med förstoringsglas,
annars tror jag verkligen ej man kan finna något sa Herr

Röing bekände sig vara gammal manchesteriiberal, och det
har han naturligtvis sin fulla frihet att vara. Jag har för min del,
så länge jag följt svensk politik, ej kunnat finna annat än att manchesterliberalismen
i dess gamla form för närvarande mest är omfattad
av bolagsintresserade kretsar. Där finner man denna form av
liberalismen mest renodlad, och detta därför att den anses mest gynn~
sam för bolagsintressena. Jag tror för min del, att denna liberalism,
som herr Röing här velat giva ut för att vara en liberalism för allt
vad liberaler heter i vårt land, tämligen illa rimmar med det socialreformatoriska
program, som den moderna liberalismen för sm del
bekänner sig till. Men över huvud taget tycker jag för^min del, att det
var ganska onödigt av herr Röing att inlåta sig pa någon dylik storpolitisk
debatt i detta sammanhang. _

Herr Röing ville göra. gällande, att jag skulle mindre riktigt ha
citerat yttranden av försäkringsinspektionen och nksförsäkringsanstalten,
då jag gjorde gällande, att dessa myndigheter ej ansago sig
hava anledning motsätta sig den utredning, som här begäres. Jag bei
då att få citera. Försäkringsinspektionen säger uttryckligen, att den
för sin del anser sig ej böra uttala sig mot sådan utredning, da även
ett negativt resultat av densamma skulle vara av betydelse. Riksförsäkringsanstalten
säger, att anstalten anser det ovisst, om värdet av
en sådan utredning kan komma att motsvara de därmed förknippade
kostnaderna, men har för sin del intet att erinra mot att en sådan utredning
kommer till stånd. Det var icke något annat än detta som
jag sade i mitt föregående yttrande, och som herrarna finna, är det fullt
i enlighet med de föreliggande yttrandena.

Herr talman, jag ber att fortfarande få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Öl ss o n i Kullenbergstorp: Herr talman, mina herrar! Sedan
denna fråga synnerligen mycket uttänjts under diskussionen och
fört denna in på områden, som jag tror icke precis ha vant fruktbärande
för avgörandet av det mer eller mindre sakliga i spörsmålet, ar det
kanske skäl i att vi komma ned till jorden igen en smula.

Det var just utskottets ärade ordförande som erinrade om, att
riksdagen hade beslutat en skrivelse till Ivungl. Maj:t, i vilken begärdes
utredning beträffande sammanförande av socialförsäkringens

Lördagen den 15 maj, e. in.

19 Nr 59.

olika grenar, för att man skulle få ett fastare grepp och även billigare
skötsel samt större planmässighet på detta område. På något outrannsakligt
sätt knöt han det ihop med den tanke, som av motionären och
utskottet här förordats. Jag var en av de motionärer, som föranledde
det nämnda beslutet, men jag hade icke den avlägsnaste tanke på, att
staten skulle vara total försäkringsman i detta land, då jag skrev motionen.
Det är möjligt, att saken kanske någon gång långt fram i
kommande tid kan realiseras, men jag vågar påstå, att det är redan
en stor uppgift, om vi kunna samla det vi redan givit oss in på för att
få socialförsäkringen till något enhetligt, helt och planmässigt. Detta
och vad som vidare nödvändigt kan behövas härvidlag, det tror jag
knappast är lämpligt att lägga ihop med vad som i detta sammanhang
är fråga om. Jag får sedan verkligen säga, att jag för min del icke
bär någon förskräckelse för att staten företager något på detta område,
men jag tror att det ligger i statens intresse, att det finnes även
enskilda företag på området, om det nämligen är möjligt för enskilda
redan förut existerande företag på området att existera. Ty utan dem
saknar staten ledning för sin kontroll. Det finns egentligen i statsdriften
icke någonting, som kan jämföras med ett privat företag på
området. Och kan man icke göra en sådan jämförelse, så kan man
icke få något grepp för utrönande av, om statsdriften är lagd klokt,
oklokt eller mindre klokt, absolut icke. Staten står för risken, kostnaderna
därmed punkt, För att få något tåg på saken, när det gäller
att se efter om man har inrättat sig ekonomiskt, om man över huvud
sköter dessa grenar på bästa sätt, är det ovärderligt för staten, om det
finns enskilda företag, med vilka man kan gorå jämförelse. Redan
nu bär ju staten försäkringsrörelse på åtskilliga områden och visst
icke så små områden. Jag menar och tror, att som vi ha det nu lagt i
vårt land, så är det den bästa nyttan för staten, att den har dessa enskilda
företag just för att jämföra med, huru statsföretagen drivas,
och för att kunna få initiativ till de möjliga förbättringar, som där
böra och kunna göras. Sedan är det ju naturligt, att försäkringarna
med naturnödvändighet flytta till det område, där detta sikötts bäst,
fördelaktigast och mest ekonomiskt. Då förstår jag egentligen icke,
varför man skall behöva detta statens maktspråk, som säger: Ni skall
dit, antingen Ni^vill eller icke! Ty det är nog ingen samhällsgrupp,
som är så oförstående för sina intressen härvidlag, att den icke nyttjar
de försäkringar, som giva de största fördelarna eller, kanske rättare
uttryckt, draga de minsta kostnaderna.

Det är från denna synpunkt, jag sett saken, och icke alls från
synpunkten av, om det hör till den teorien eller till den teorien. Jag
tror nog, att vi i kommande tider få inrätta oss för en blandning på
det här området. Staten får ovillkorligen sysselsätta sig med rätt
mycket, som vi för 20 eller 30 år sedan icke trodde. Men den, som
tror pa det, att staten skall vara över huvud taget den enda företagaren
på åtskilliga områden, den tror jag tar grundligen fel. Ännu är det
nog så, att det enskilda initiativet, just den kraft, som där kan utvecklas
gentemot denna omedvetna tröghetslag, som påvilar statsdriften,
även om cheferna äro de allra mest initiativrika, kunniga och dug -

Ang.

anordnande
av en statens
försäkringsverk
samhet ä
olika försäkringsområden
.
(Forts.)

Nr 59. 20

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang.

anordnande
av en statens
försäkringsverksamhet
å
olika försäkringsområden.

(Forts.)

liga män på sitt område, är det, som vi praktiska män mer skola se
till, än vi hittillsdags gjort. Och det lönar sig då icke att stå ooh
bekämpa varandra med några teorier, ty det är fakta, som i det fallet
äro mest avgörande. Och när vi enligt min åsikt just nu ha det så
förspänt på det sociala försäkringsfältet, att det skulle vara mycket
lyckligt, om vi kunde bemästra det vi för statens räkning ha dels i
gång och dels givit på hand, så tror jag icke det i detta ögonblick är
värt att inlåta sig på mera, utan man får nog stanna en stund och
hämta andan.

Det är därför, herr talman, som jag yrkar bifall till reservationen
och avslag på utskottets hemställan.

Herr K, ö i n g: Herr talman! Herr Moberger försökte i sitt sista
anförande få kammaren att tro, att mitt anförande bottnade i en uppfattning,
att jag anslöt mig till de skaror, »som skrivit på sina fana
devisen: front mot socialismen! Nej, herr Moberger, jag sätter icke
likhetstecken mellan socialismen och socialiseringssträvandena. Jag
är en bestämd motståndare i princip till dessa socialiseringssträvanden,
och dem kommer jag att efter måttet av mina krafter att bekämpa. Och
det finns t. o. m. socialdemokrater både inom och utom riksdagen, ja
t. o. m. vänstersocialister, som äro ytterst tveksamma, huruvida det
är lämpligt att åtminstone under nuvarande förhållanden införa socialiseringen
i större utsträckning. Jag ber endast att som ett exempel
få erinra kammarens ledamöter om ett anförande i fjol av herr
Fabian Månsson, som tillhör den vänstersocialistiska gruppen här i
kammaren, då han utropade från talarstolen: Jag kommer att intill
sista blodsdroppen bekämpa varje försök som kommer att göras att
förstatliga sockerindustrien! Detta blott som ett exempel.

Herr Moberger: Herr talman! Jag ber att ånyo få påpeka för
herr Köing att det är tämligen onödigt att tala om socialisering i detta
sammanhang då, som jag två gånger förut påpekat, utskottsbetänkandet
icke innehåller någonting därom.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels
ock på avslag därå samt bifall i stället till den vid utlåtandet fogade
reservationen; och förklarade herr talmannen sig anse svaren
hava utfallit med övervägande ja för den förra propositionen. Votering
begärdes likväl, i anledning varav nu uppsattes, justerades
och anslogs följande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller andra tillfälliga utskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 20, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Lord ogen den 15 maj, e. m.

21 Nr W).

Vinner Nej, har hammaren, med avslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit den vid utlåtandet fogade reservationen.

Omröstningen utföll med (30 ja, men 77 nej; och hade kammaren
alltså, med avslag å utskottets hemställan, bifallit den vid
utlåtandet fogade reservationen.

§ 2.

Å föredragningslistan fanns härefter upptaget första lagutskottets
utlåtande, nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering
av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

Genom en den 31 december 1919 dagtecknad, till lagutskottet
hänvisad proposition, nr 248, vilken behandlats av första lagutskottet,
hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda
utdrag av i statsrådet fört protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga följande förslag till

LAG

om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att 10 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Beslutar församling med minst tre fjärdedelar av de i omröstningen
deltagandes röster att höja lön, som Konungen enligt denna
lag för viss tjänst bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande
kraft, underställas Konungens prövning och fastställelse.

I samband med denna proposition hade utskottet till behandling
förehaft en i anledning av propositionen väckt motion, nr 415 i
andra kammaren, av herrar Ilamrin, Björck i Jönköping, Olsson i
Ramsta och Osberg, vari hemställts, att riksdagen med avslag å
ifrågavarande proposition ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
i vilken mån 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning
den 9 december 1910 skulle kunna jämkas, i syfte att underlätta
möjligheten för församling, vars majoritet så önskade, alt
höja den för prästerskapet fastställda avlöningen.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, med avslag å den
i ämnet väckta motionen, för sin del bifalla ifrågavarande proposition.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade

Herr Björck i Jönköping: Herr talman, mina herrar. Som
kammaren behagade finna, har i en av mig jämte några andra ledamöter
i denna kammare avgiven motion framställts ett avslagsyrkande
på denna proposition under samtidig hemställan om en ut -

Ang.

anordnande
av en statens
för söler ing sverksamhet
ä
olika försäkringsområden.
.
(Forte.)

Ang. ändring
i lagen om
reglering av
prästerskapets
avlöning.

Nr 59. 22

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. ändring redning i syfte att underlätta möjligheten för en församling, vars
* majoritet så önskar, att höja den för prästerskapet, fastställda av prästerskapets

fonmgen. De av kammarens ledamöter, som voro närvarande har i
avlöning, fjol, då alldeles samma sak förelåg till behandling på grund av en
(Forts.) enskild motion, torde erinra sig, att det då fanns en ganska betydande
minoritet i denna kammare, som ansåg sig böra avböja det krav
på förändring i prästlönelagen, som Kungl. Maj:t nu funnit sig
böra framlägga för riksdagen av den anledning, att icke något
kyrkomöte kommit till stånd mellan 1919 och 1920 års riksdagar.

Jag skall icke i onödan taga upp denna aftons dyrbara tid,
men jag anser mig i alla fall böra understryka, vad som redan i
fjol betonades, att denna fråga är av synnerlig vikt för församlingarna
och att, då prästlönelagen kom till, det icke minst från
denna kammares sida hölls hårt på, att man icke skulle möjliggöra
för församlingarna att i onödan höja lönerna för sina präster. Anledningen
därtill var säkerligen att söka i en dyrköpt erfarenhet
om, vad kyrkostämmans ordförande i sådant avseende manipulationsvis
kunde åvägabringa, om han fick ostört spelrum. Här föreslås
nu, att */» av de i stämman deltagande skola kunna fatta beslut
om att höja prästlönen. Jag vill fästa uppmärksamheten på, att
praktiskt taget vilket ringa antal deltagare som helst i kyrkostämman
därigenom erhåller möjlighet att godtyckligt ikläda församlingen
ekonomiska förpliktelser för åratal framåt av kanske ganska
betydande räckvidd. Det var detta, som denna kammares ledamöter
och icke minst dess bondeelement voro angelägna om att förhindra,
då prästlönelagen skrevs. Och detta skulle nu strykas över
utan vidare!

Utskottet har egentligen icke kunnat förebringa några hållbara
skäl mot motionen, även om man tagit till de starka orden,
och man har kanske gjort det just därför att sakskälen tryta. Utskottet
säger: »Enligt utskottets mening är den i motionen sålunda
uttryckta farhågan ej berättigad». Ja, varför är den icke det?
Jo, det heter längre ned: »Erfarenheten har dessutom visat, att
just vid lönefrågors behandling intresset för deltagande i stämmor
är större än eljest, och detta gäller ej minst i fråga om dydika avgöranden
i den kyrkliga kommunen». Det vitsordades ju under debatten
här i fjol från olika håll, att intresset ingalunda var så
stort eller att kanske intresset var stort, men stämmorna hade annonserats
på sådant sätt, att det icke var möjligt för församlingarnas
invånare att bestämt avgöra, vad som egentligen skulle förekomma
där. Jag anförde sådana fall från Jönköping, och det kom
från Malung och även från andra håll erinringar i samma anda.
Det skälet är således icke hållbart. Just den omständigheten, att
prästen är ordförande i kyrkostämman och sålunda på grund av
den makt, som han besitter därigenom att han själv utlyser och
leder stämman, måste mana att här gå försiktigt fram.

Sedan säger utskottet, att vad motionärerna anfört angående
behovet av sådant höjande av lönerna, icke är hållbart. Visserligen
utgår det dyrtidstillägg. Det medgiver man. Det kan man

23 Nr 50.

Lördagen den 15 maj, e. in.

icke gärna förneka, då därom föreligger proposition, och då det har An<j
utgått de senare åren. Dessutom föreligger i år proposition om reglering av
tillfällig löneförbättring. Under dessa betingelser menar jag, _ att prästerskapets
det icke förefinnes något trängande behov av omedelbar förändring, avlö-mwjOch
då man i fjol från departementschefens sida erfor, att kyrko- (Kort*.)
fondskommitterade voro sysselsatta med att utreda detta spörsmål,
så kali jag icke se, att man skall taga en godtyckligt ändrad 101-mulering, bara för att man ömmar för prästerskapet.

Nu medger jag gärna, att lönerna äro lågt satta och att prästerna
därför äro berättigade att få dyrtidstillägg och tillfällig
löneförbättring. Utskottet framhåller emellertid — och det ber jag
att alldeles särskilt få taga fasta på: »Dyrtidstillägget och den tillfälliga
löneförbättringen avse nämligen att bereda tjänsteinnehavaren
lättnad i det ekonomiska tryck, dyrtiden medfört; syftet med
här ifrågavarande lönetillägg åter är att, om på grund av särskilt
inträffade förhållanden (exempelvis starkt ökad folkmängd i fö) -samlingen) prästens arbetsgöromål väsentligen ökats, åt prästen
bereda en däremot svarande högre ersättning». Men vilka garantier
har utskottet, att det alltid är en sådan löneförhöjning, som lfrågakommer?
Här vet utskottet, att det är just motiv, av det anfördas
art som komma att ligga till grund för eventuella löneförhöjningar.''''

Utskottet kan så mycket mindre ha några garantier, härutinnan som
Kungl. Maj:t och prästlönelagen, att sådana omständigheter inverka
i viss mån automatiskt höjande på lönen.

Det talas ofta icke minst i denna kammare om avfolkning av
landsbygden. Det konstateras också en flyttning av folket in till
städerna, en minskning på många håll av befolkningen på landsbygden.
De stora förändringarna i samhällenas folkmängd föranledes
emellertid genom inkorporeringar, och så snart en inkorporering
kan skönjas på nära eller fjärran håll, vad gör Kungl. Maj:t
då vid bestämmandet av lönen? Jo, det föreskrives, att regleringen
skall gälla interimistiskt, och så snart förändring inträffar, kan
regleringen göras om. Det fall, som utskottet här tagit fasta pa,
kan alltså redan med nu gällande lagstiftning regleras av Kungl.

Maj:t. Och den nu citerade förändringen av paragrafen är sålunda
alldeles onödig.

Nu kan utskottet säga, att en sådan inkorporering dock icke
alltid kan förutses. Det bör emellertid anmärkas, att det då finns
möjlighet för kommunen att lindra prästens arbete genom att anställa
en ny prästerlig kraft. Likaledes bör det ihågkommas, att
den normala ökning, som medgives på grund av växande folkmängd,
är relativt obetydlig. Prästlönelagen bestämmer, huru mycket
prästlönen skall höjas efter antalet själar i församlingen. Det är
för varje hundratal SO kronor upp till 3,000 och därefter 40 kronor
samt 15 kronor för komminister. Vad utskottet här tagit fasta
på har alltså ingen större praktisk betydelse. Om en församling
vill höja avlöningsförmånerna, är det säkerligen i regel på grund
av penningvärdets fall, dyrtiden och vad därmed äger sammanhang.
Och de förhållandena har riksdagen åtagit sig att ordna å

Nr 50. 24

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. vädring ena sidan genom dyrtidstillägg och å andra sidan genom tillfällig
n *uh °av löneförbättring.

prästerskapets Då jag därför som sagt icke kan finna det påkallat att gå
avlöning, skyndsamt fram till revision och då all föregående erfarenhet mafForts.
) nar till oerhörd försiktighet på detta område, så kan jag icke se,
att det finns någon anledning för kammaren att nu brådstörtat bifalla
propositionen. I stället tala alla skäl för att gå den väg,
motionärerna anvisat, att låta en utredning komma till stånd om
ändrade former för att församlingsmajoritetens vilja må kunna
manifesteras i framställning till Kungl. Maj:t om löneförhöjning.
Ty det kunna vi väl vara överens om — och det förmodar jag även
utskottet och i varje fall dess vänster icke har någonting att erinra
mot — att det bör vara församlingsmajoriteten, som skall fälla
utslaget, även om utskottet anmärkningsvärt nog icke velat vara
med om att skapa garanti för, att sådan majoritet verkligen föreligger.

Med hänvisning till vad. jag här anfört ber jag, herr talman,
att få yrka avslag på utskottets hemställan och bifall till motionen.

I detta anförande instämde herrar Olsson i Mora och Sköld.

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman, mina herrar!
Till en början skall jag be att få skingra ett litet missförstånd, som
det föreföll mig, att den föregående ärade talaren gjorde sig skyldig
till. Han tycktes tro, att syftet med denna lagändring skulle
vara, att man ömmar för prästerskapet. För min del får jag säga,
att det har varit en annan hänsyn, som varit för mig mera avgörande.
Och det är, att jag har ömmat för församlingens rätt att
få bestämma som den vill i sina egna angelägenheter. Den rätten
anser jag vara alltför mycket beskuren genom den nuvarande bestämmelsen.
Denna kräver för att ett beslut om löneförhöjning
skall vara giltigt, att man kan åstadkomma 3/4 av hela församlingens
röstetal för detsamma. Med en sådan inskränkning i församlingens
rätt att få besluta i egna angelägenheter anser jag det vara
nästan omöjligt att genomdriva dylika beslut.

Nu säger den föregående ärade talaren, att om man antager det
föreliggande förslaget, kommer det att leda till missbruk. Prästerna
äro så illfundig^, menar han, de kunna styra så till, att de få
en liten samling folk hoptrunrmad på kyrkostämman, som beslutar
som prästen vill. Däremot vill jag erinra, såsom även utskottet redan
framhållit, att enligt kyrkostämmoförordningen prästen är
skyldig att, när ett sådant ärende som löneförhöjning skall förekomma,
kungöra det i kyrkan, anslå det på därför avsedd plats
och införa det i en eller flere ortstidningar. Och kungörelsen skall
innehålla uppgift på överläggningsämnet.

Gent emot detta anför nu herr Björck, att fall förekommit, då
prästerskapet formulerat sin kungörelse så, att icke församlingen
förstått, vad för ärende det varit fråga om. Men i de fall, herr
Björck härutinnan förra året åberopade, rörde det sig om reglering

Lördagen den 15 maj, e. in.

25 Nr 5?).

av tjänster. .Tåg får emellertid säga. att jag har svårt att förstå, Ang. ändring
huru en präst, han må vara hur listig som helst, skall kunna ut- * om >
färda eu kungörelse till stämma, där det skall förekomma fråga I^Ufrekapeis
om förhöjning av lönen, så att icke vederbörande förstå, att det ärF avlöning.
just en sådan fråga, som skall förekomma. Jag skulle vara tack- (Forts.)
sam, om herr Björck ant.ydningsvis kunde säga mig, huru prästen
i dylika fall skulle kunna tänkas föra församlingen bakom ljuset.

Jag tror sålunda, att de farhågor, som herr Björck och andra
uttalat om möjligheten av missbruk av denna bestämmelse, äro
mycket överdrivna. Men jag vill i alla fall antaga, att det är
möjligt, att en präst är så finurlig, att han kan kungöra en stämma
om löneförhöjning på sådant sätt, att icke vederbörande förstå,
att den frågan skall behandlas å stämman, och att därför endast ett
fåtal infinner sig vid densamma. Jag antager vidare, att prästen
lyckas driva igenom den löneförhöjning han vill ha. Men då ha
vi en ytterligare garanti, som torde vara fullt betryggande. Och
det är, att detta beslut skall underställas Konungens prövning. Det
är alldeles uppenbart att då saken kommer till Kungl. Maj:t, står
det var och en medlem av församlingen fritt att ingiva en skrivelse
till Konungen och däri anmäla de missförhållanden, som kunna ha
förelupit beträffande stämmans kungörande. Det förefaller mig
också vara ganska klart, att om något sådant blir styrkt, Kungl.

Maj:t låter införskaffa upplysning om, huruvida ett abnormt litet
antal församlingsmedlemmar varit närvarande på stämman; och
skulle så vara fallet, lärer det väl icke kunna tänkas, att Kungl.

Maj:t fastställer ett beslut, som tillkommit på sätt, jag nu angivit.

Således, de farhågor, som herr Björck och hans medmotionärer uttalat,
synas vara synnerligen dåligt motiverade. Å andra sidan är
det ett mycket viktigt krav, att församlingen i dylika angelägenheter
får besluta som den vill och utan alltför tyngande inskränkningar.

Till dessa skäl kommer också det skälet, att riksdagen så sent
som i fjol antog en lag av denna lydelse. Att lagen icke kunnat
bli bekräftad av kyrkomötet, beror, som herrarna veta, därpå, att
kyrkomötet icke sammanträdde i fjol. Därför har Kungl. Maj:t
kommit med en proposition i överensstämmelse med det beslut som
riksdagen fattade i fjol. Jag vill icke förneka riksdagens rätt att
ändra ett beslut, som föregående riksdag fattat. Det händer litet
emellanåt. Men jag tror, att det är ganska sällsynt, att riksdagen,
utan att nya val till någondera kammaren förekommit, uppriver
vad riksdagen beslutat året förut.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman! Det var särskilt
i två hänseenden, jag förvånade mig över den förste talarens
anförande. Det ena var, att då vi i fjol så ingående debatterade
denna fråga, trodde jag, att den nästan var definitivt avgjord. Såsom
den senaste talaren också anförde, ha vi icke haft nya val till
kammaren, så att jag kan egentligen icke förstå, vad som nu skulle
särskilt föranleda kammaren att vända upp och ned på ett beslut,

Jir 59. 26

Lördagen den 15 maj, e. m.

A^agZdomg S°m fattadf 1 fjoi efter en sås°m lag tror grundlig debatt och moget

prästerskapets f>en andra anledningen till förvåning var den, att jag icke kan
avlöning. törsta, vad som kan vara anledningen till att herr Björck fatt den (Fort*.

) na påpiska förskräckelse för att prästerna skulle kunna draga med

sig församlingarna och få, vad de ville och föresloge inom församlingarna.
. Jag har icke den erfarenheten. Det är nog kinkigt för
dem, vdket förslag de än komma med. Om det gäller något
förslag ifråga om lönen åt prästerna, som kyrkostämman vill bifalla,
så erfordras härför en majoritet på s/« av de närvarande. Jag
vet icke, om detta förekommer på något annat område, jag kan åtminstone
icke erinra mig det. Det är starkare majoritet, än vad
man föreslagit på alla andra områden, där på senaste tiden utredningar
verkställt, såsom ifråga om den kommunala rösträtten etc.
Vidare tillkommer som ett plus, att Kungl. Maj:t skall godkänna
det. Då är det mig alldeles ofattligt, att man kan gå längre, om
man över huvud taget vill medgiva någon kommunal självbestämningsrätt
för församlingsmedlemmarna. Jag förstår icke, vad man
bygger detta på. Det måtte vara något helt annat än man säger,
ty det finns inga rimliga skäl för att man skall komma till ett sådant
resultat, som den förste ärade talaren kom till.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Bjöcki Jönköping: Herr talman! Med anledning av
att första lagutskottets ordförande till mig ställt eu direkt fråga,
hur en präst skall gå tillväga för att »kugga» en församling, så
vill jag meddela, att jag^ nyss här från tvä olika håll, där man har
erfarenhet på detta område, fått veta, hur man kunnat förfara,. I
ena fallet satte man upp i kungörelsen om stämman: kyrkorådets
förslag i protokollet den och den dagen och den och den paragrafen.
I andra fallet uppförde man helt enkelt löneförhöjningen i staten.
När staten var godkänd, var sålunda också löneförhöjningen automatiskt
bifallen.

Detta är två fall ur livet, som inrapporterats till mig av erfarna
kommunalmän. Jag undrar om icke detta är tillräckligt för
att visa, att det är ytterligt angeläget att här bibehålla den försiktighet,
som icke minst den gamla bondestammen här i kammaren
förut varit angelägen om att iakttaga.

Herr Söderberg: Herr talman, mina herrar! Då jag deltagit
i utskottets behandling av detta ärende, kan jag icke underlåta
att säga några ord i anledning av herr Björcks yttrande.

Det må vara, att det har förekommit fall, då prästen kunnat
missbruka sin makt som kyrkostämmans ordförande genom en formulering
av kungörelsen, som icke varit så lätt att förstå. Jag
tror dock, att man kan sätta ifråga, huruvida icke denna tid är förgången.
Jag undrar, om icke de fall som herr Björck anförde hänföra
sig till äldre tider, därom kan jag emellertid icke bestämt
yttra mig.

limlagun den 15 maj, e. m. ^

Jag medger, att för mig har, när det gällt att taga ståndpunkt
i denna fråga, nog den omständigheten spelat in, att jag tycker,
att församlingarna böra hava denna rätt, under förutsättning att
man anser, att ställningen är sådan, att en löneförhöjning år väl
motiverad.

Men det är ett annat skäl, som för mig varit ännu mera avgörande!
Det är — och i det fallet skall jag be att få upprepa,
vad jag sade i fjol —- att jag icke vill vara med om att på någon
punkt i det kommunala livet premiera hemmasittarna genom att
ge dem rösträtt, något som de i detta fall otvivelaktigt skulle få.
Herr Björck har roat sig med att söka analysera utskottets motivering.
Han hänvisar därvid också till att här gjordes i debatten
i fjol gällande, att det kunde angivas vissa fall, där otydliga kungörelser
hade haft till resultat, att församlingsmedlemmarna icke
visste, vad det var fråga om. Jag skall be att få påpeka, att de
fall som det då rörde sig om hänföra sig till § 9 i denna lag, i vilken
paragraf åtminstone för närvarande icke ifrågasatts någon
ändring.

Nu säger herr Björck vidare, att i sådana fall, som utskottet
har tillåtit sig peka på, då församlingen växer till under den tid
som lönekonventionen gäller, regleras detta av gällande lag rent
automatiskt. Det kan regleras, menar han, genom att sådana församlingar
inkorporeras, men om detta icke sker, så kan det regleras
på det sättet, att det tillsättes en ny prästerlig tjänst. Det kan
ju dock finnas sådana församlingar, där prästernas arbete har
ökats, så att den för några år sedan fastställda lönen kan anses
för låg, men icke ökats tillräckligt, för att behov kan anses föreligga
till inrättandet av ny prästerlig tjänst. Om en sådan församling
har möjlighet att med några hundratal eller något tusental
kronor öka lönen för tjänsteinnehavaren, då undgår man ju
att i stället driva fram inrättandet av ännu en prästerlig tjänst.
Mig förefaller det, som om den förra utvägen vore bättre och i varje
fall billigare för församlingen. Jag tror således, att det ur alla
synpunkter icke är så farligt att gå med på det här föreliggande
förslaget.

Jag tror heller icke, att utskottet sagt för mycket, då det tilllåtit
sig påpeka, att frågor av denna natur i allmänhet, tilldrogo
sig tillräcklig uppmärksamhet inom församlingen, för att det skall
finnas garantier för att det icke blir några få personer, som komma
att besluta.

Jag har, herr talman, med dessa ord velat yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Hamrin: Herr talman! Jag skall icke .yttra många

ord. Det är uppenbart, att man gör sig skyldig till samma missförstånd
i år som förra året. Särskilt gjorde den siste ärade talaren

sig skyldig härtill, då han ville göra gällande, att motionärerna

skulle motsätta sig, att församlingen bereddes tillfälle att höja avlöningen
till prästerskapet. Om den ärade talaren läser klämmen

Nr 50.

Ang. ändring
i lagen om
reglering av
präster 8 kapets
avlöning.
(Forts.)

Kr 50. 28

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ajy. ändring i motionen, så finner han, att det står precis raka motsatsen. Det
Kolerin ^.eter nämligen, att vi föreslå ändringar »i syfte att underlätta möjpråsterskapets
hgheten för församling, vars majoritet så önskar, att höja den för
avlöning, prästerskapet fastställda avlöningen». Det är således, jag säger det
(Forts.) ännu en gång, raka motsatsen till vad vi vilja, som herr Söderberg
inlägger i våra ord.

När vi diskuterade denna fråga förra året, deklarerade jag min
ståndpunkt, att man icke bör sätta ett antingen — eller, antingen
förbud att bevilja högre avlöning, eller också att detta må kunna
ske på vilket sätt som helst, d. v. s. att en kyrkostämma kan fatta
beslut, hur fåtaligt den än är besökt. Jag uttalade då som min
mening, att man hör söka finna en medelväg, som gör det möjligt
för församlingen att höja prästerskapets avlöning, då sådant kan
vara behövligt och det är en mera allmän opinion som kräver en
sådan förhöjning, men att detta borde ske under iakttagande av
verkliga garantier, så att icke överrumplingar i ena eller andra
fallet må kunna äga rum. Nu har här redan lämnats belägg för
att en sådan avlöningsförhöjning kan ske på grund av en viss formuleringsskicklighet
hos kyrkostämmans ordförande. Jag skall
icke erinra den ärade talaren, som först hade ordet, herr Pettersson i
Södertälje, om det exempel som jag anförde i fjol, då jag uppträdde
i debatten. Det var ett aktuellt fall från min egen hemstad,
som finnes refererat i det tryckta protokollet och som jag icke nu
skall belasta protokollet med att ånyo anföra. Jag kan icke förstå,
att man icke kan träffa en sådan medelväg, som gör det möjligt
att tillgodose de krav, som här framställts ifråga om beviljandet
av högre avlöning, samtidigt som man ser till, att man
icke på någon omväg och genom särskilda manipulationer, som
man uttryckt det, kommer fram till sådana beslut. Det är alldeles
uppenbart, att här kan tänkas garantier, som gå i en annan
riktning eller som kunna läggas efter andra linjer än de som här
varit uppe under diskussionen. Man skulle kunna tänka sig, att
en förhöjning av prästerskapets avlöning kan komma till stånd
genom att man fattar beslut på två kyrkostämmor som följa efter
varandra eller dylikt. Jag vet icke, om detta är lämpligt, men
det är i alla fall tänkbart, att man bör undersöka en sådan möjlighet.

_ Nu har utskottet vänt sig mot motionen, och man hyser naturligtvis
den uppfattningen bland utskottets ledamöter, att de fullständigt
kritiserat ihjäl densamma. Särskilt gör utskottet till slut
det påpekandet, att om det i alla fall vid enstaka tillfällen skulle
finnas möjlighet för att genom bristande noggrannhet vid kungörelses
utfärdande och formulering få till stånd beslut i icke önskvärd
riktning, så är det ändå så, att Kungl. Maj:t har att pröva
beslutet, och därigenom skulle ett felaktigt sådant kunna upphävas
eller icke bli stadfästat. Men jag föreställer mig, att Kungl. Maj:t
kan väl i alla fall icke pröva annat, än om beslutet är tillkommet
i laga ordning och om det verkligen står i överensstämmelse med
gällande lag och författning. Det är ju möjligt, att Kungl. Maj:t

29 Nr 59.

Lördagen deo 15 maj, e. m.

hven prövar själva lönebeloppen och dylikt, men det blir väl ändå Ang. ändring
en ganska svår prövning, som Kungl. Maj:t där ställes inför, t. ex.
huruvida 500 kronor eller 1,000 kronor eller 2,000 kronor är det prästerskapets
riktiga belopp varmed en lön bör höjas. Jag undrar för övrigt avlöning.
vad det egentligen skall bli för en prövning, då Kungl. Maj :t ju (Fort*.)
är alldeles främmande för den allmänna opinionen i en församling.

Jag bortser givetvis icke heller från att den vid kyrkostämman icke
närvarande allmänheten kan få tillfälle att yttra sig. I det fall.
som anfördes vid förra tillfället, då frågan diskuterades, och som
finnes omnämnt i protokollet, erinrade jag om att man samlat underskrifter
i syfte att få ett kyrkostämmobeslut upphävt, underskrifter
som gingo upp till i det närmaste ettusen, under det att
beslutet fattats på kyrkostämman av ett ringa fåtal. Men vi bo.
ännu icke sett resultatet av detta överklagande, och vad som hittills
varit synligt giver icke anledning till alltför stora förhoppningar
i den vägen.

Slutligen, herr talman, skall jag tillåta mig att erinra herr Pettersson
i Södertälje om att då han gör gällande, att han ömmar för
församlingens rätt, så gör jag det också. Det är just därför, som
jag vill ha garantier så att det verkligen är församlingen eller åtminstone
en betydande del därav, vars vilja blir uttryckt genom
ett beslut av ifrågavarande slag och icke är blott en liten grupp
eller ett kotteri, som vid ett tillfälle vill understödja en enskild
persons intressen. Det kallar jag icke att ömma för församlingens
rätt, och det är därför, herr talman, som jag ber att få ansluta mig
till det yrkande, som framställts av herr Björck.

Herr Hehn: När jag inom utskottet skulle taga ställning till

denna fråga, betraktade jag den mest som ett rent expeditionsärende,
lian jag säga. Det berodde ju blott på en tillfällighet, att icke detta
förslag redan är gällande lag, nämligen den omständigheten, att kyrkomötet
icke blev sammankallat under fjolåret. Hade så skett, hade
saken varit klar, ty den var redan avgjord från riksdagens sida. De
skäl, som förra året anfördes emot denna lagändring, underkändes av
riksdagens, båda kamrar, och såvitt jag kan finna, ha motionärerna
varken i sin motion eller under debatten framkommit med några nya
skäl, som skulle kunna motivera att riksdagen nu skulle intaga en
annan ståndpunkt än den gjorde i fjol.

Till vad utskottets ärade ordförande i sitt anförande sade, och
vari jag ber att få till alla delar instämma, vill jag endast tillägga,
att jag tycker, att det står inte riktigt väl tillsammans med den
kommunala självstyrelsen och den kommunala fullmyndighet, som
tillerkänts församlingarnas medlemmar, om man icke skulle våga
anförtro en majoritet, som dock skall utgöra 75 % av de i beslutet
deltagande, att härutinnan få ha bestämmanderätt. Den omsorg, man
här hyser om församlingarna i denna sak vittnar icke om någon vidare
stark tilltro till folkets egen omdömesförmåga och vaksamhet
att taga vård om sina intressen. Det påminner mera om den omyndighets-
och minderårighetstid, då man icke har rätt att röra sig på

Nr 59. 30

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. ändring egen hand, utan då barnjungfrun eller parktanten alltid skall vara
t lagen om tillstädes för att se till, att icke småttingarna skola i sin ovetenhet
prästerskapets utsätta sig själva för fam. Jag förstår, att avsikten är mycket välavlönivg.
menande, men sannerligen det kan vara ägnat att stärka självkänslan
(Forte.) och självansvaret hos församlingsmedlemmarna.

Jag vill icke alls giva mig ut för att vara någon hängiven beundrare
av prästeståndet, men jag kan dock icke underlåta att säga, att
den misstro, som man bär lägger i dagen för dessa ämbetsmän, är
efter min uppfattning icke befogad. Jag känner icke så många prästmän
och kan naturligtvis icke gå i borgen för denna ämbetsmannakår
såsom sådan, men det vill jag säga, att bland de präster, som jag
lärt känna, är jag övertygad om att det icke finns en enda, som skulle
vilja begagna sig av det mindre honnetta sätt som här antagas för
att försöka skaffa sig löneförhöjning. Jag skulle snarare tro, att de
kunde ha lust att genom någon finurlig kungörelse manipulera på
något sätt, om det gällde någon annan sak, men icke när det gäller
deras egna löner.

Jag skall icke upptaga tiden längre. Skälen för detta förslag
tycker jag äro så klart utvecklade av utskottets ordförande, att jag
ber att få med hänvisning till vad han redan anfört och till vad jag
nu sagt yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Hederstierna: Den förste ärade talaren utropade

helt diktatoriskt, att utskottets skäl äro icke hållbara. Det hade
kanske varit mera klädsamt, om herr Björck sagt, att utskottets skäl
efter hans mening icke äro hållbara. Jag kan i alla fäll återgälda
artigheten och säga, att enligt min mening äro herr Björcks skäl icke
hållbara.

Herr Björck upprepade precis samma saker, som han sade förra
året, men det var en sak, som han underlät att nu upprepa, och det
höll jag honom räkning för. Det var när han förra gången ville driva
den satsen, att Kungl. Majrts prövning av dessa mål, när de komma
upp till fastställelse, endast är av formell art. Jag påpekade då för
honom, att det står i lagen, att Kungl. Maj:t skall pröva och fastställa
beslutet, och jag hoppades och trodde, att han av vad jag då
sade skulle känna sig så övertygad, att han icke upprepade det skälet.
Det hindrar icke, att när han sedan kom upp i en replik, talade han
om att, ifall ett visst ärende skulle förekomma på kyrkostämman
och detta blivit oriktigt eller icke tillräckligt tydligt kungjort, skulle
församlingens rätt kunna bli illuderad. Men det finns ju två sätt för
församlingen att rätta till ett sådant förbiseende, om en kungörelse
icke blivit fullständigt riktigt avfattad. En församlingsmedlem kan
klaga hos vederbörande myndigheter, i sista hand regeringsrätten, och
är det så, att kungörelsen icke varit ordentligt avfattad, blir naturligtvis
detta beslut upphävt. Dessutom har han den utvägen, som
jag anvisade förra året. Det åligger nämligen Kungl. Maj:t i statsrådet
att icke blott formellt pröva beslutet utan även reellt se efter,
om den beslutade lönen är skälig eller icke. Har man då fäst Kungl.
Maj :ts uppmärksamhet på att vid detta ärendes kungörande det icke

lördagen deri 15 maj, e. m.

31 Nr 5»,

gatt lull! riktigt till, är det alldeles klart, att Kungl. Maj:t fäster ''W- ändring
stort avseende vid ett sådant förhållande. * lagen om

''Herr Harnrin tog icke lärdom av vad vi talade om förra året.
l förklarade helt, frankt ntt ariWnke™ 1<‘----1 :...____... Pester skåpets

Han föiklarade helt frankt, att prövningen hos Kungl. Maj:t var en
däst rent formell, och man skulle blott undersöka, att beslutet är i
laga ordning tillkommet. Det är, såsom jag sade förra året och
upprepade nyss, sa, att det skall vara en fullt reell prövning, som
Kungl. Maj:t här skall anlägga på dessa saker.

. ... Sedan förklarade herr Björck, att om det blir större folkmängd
i församlingen, verka desisa löneregleringar helt automatiskt, så att
lönen blir högre. Det är icke sant, eller åtminstone är det en sannmg
med stor modifikation, ty under den löpande tjuguårsperioden
blir det ingen förändring i lönen. När lönen regleras, tager man
hänsyn till dessa förändrade förhållanden, men sedan kan den icke
näbbas förrän vid nästa tjuguårsperiods ingång. Herr Björck hade
ett dunkelt yttrande om interimistiska löneregleringar, något som jag
icke hört talas om och icke lagen känner till. Om herr Björck har
reda på det vid sidan därav, vet jag icke.

Herr Harnrin skröt över att han ville underlätta för församlingarna
att höja dessa löner. Men jag tycker, att det är ett besynnerligt
sätt att underlätta en löneförhöjning, då han motsätter sig på det
bestämdaste detta, som det synes mig, ganska lämpliga sätt att gå.
tillväga. Man bör väl giva församlingen möjlighet att höja dessa
toner, men sedan den allmänna och lika kommunala rösträtten införts,
är det faktiskt omöjligt att åvägabringa den majoritet, som lagen
nu fordrar.

avlöning.

(Forts.)

Såvitt jag kan förstå, har det icke sedan förra året tillkommit
ett enda skäl emot denna lagändring. Saken ligger precis på samma
sätt och den har av Kungl. Maj:t måst hänskjutas till riksdagen blott
därför, att icke kyrkomötet sammanträdde förra året, och därför får
riksdagen, om den vidhåller sin mening, fatta nytt beslut i frågan.
J ag kan icke förstå, att det kan vara andra kammaren värdigt att då
fragan icke kommit i något förändrat läge, fatta ett beslut det ena
aret och ett annat det följande.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Olsson i Berg instämde häruti.

. Herr. B J ö rc k i Jönköping: Då herr Hederstierna gör gällande,
att läget icke är förändrat sedan i fjol, vill jag häremot till en början
saga, att det nya bär tillkommit, att en proposition om provisorisk av.
i hr föreligger och till denna saknades motsvarighet

i fjol och likaledes har en avsevärd förhöjning av dyrtidstillägget ifrågasatts.
Vidare är att märka, att kammaren i fjol gick till beslut
alldeles oförberedd på grundvalen av ett enhälligt utskottsutlåtande.

»oi an förefanns en minoritet på 63 röster mot en majoritet
l)a 81.’ s?1? biträdde ett under överläggningen framställt avslagsyrkands,
förefaller det mig, som om den argumenteringen, att man bör tillrruua
beslutet ifråga auktoritativ kraft, icke kan vara så synnerligt

Nr 59. 32

Lördagen den 15 maj, e. m.

A ng. ändring
i lagen om
reglering av
prästerskapets
avlöning.
(Forts.)

För övrigt gläder det mig, om jag i en fråga, som ligger inom herr
Hederstiernas speciella domän, har kunnat tillföra herr Hederstierna
något ökat vetande. Faktiskt är nämligen, att jag av en mycket auktoritativ
person och en synnerligen framstående kännare av prästlönelagarna
erfarit vad jag nyss meddelat rörande de interimistiska löneregleringarna.
Så snart inom ett pastorat befolkningsförhållandena
ärj på ett eller annat sätt svävande, håller Kungl. Maj:t frågan om
lönebeloppet öppen genom fastställande av en sådan lönereglering.

Yi kunna icke alla uttrycka oss lika formfulländat som herr Hederstierna,
och om jag icke varje gång jag uttalar ett värdeomdöme, säger
»efter min mening», ber jag herr Hederstierna ursäkta mig och
skriva det på den ungdomliga oerfarenhetens konto. Jag har emellertid
icke heller märkt — det ber jag få anföra till mitt försvar -—
att man i allmänhet här i kammaren vid avgivandet av sådana omdömen,
tillägger »efter min mening». Säkerligen skulle det också bli
litet monotona debatter, om vi skulle tillmötesgå herr Hederstiernas
krav i detta avseende.

Vad slutligen beträffar det, som herr Eehn anfört, att motionärernas
uppträdande icke vittnade om någon stark tilltro till folkets egen
omdömesförmåga, måste jag tillbakavisa denna anmärkning. Vad däremot
motionärerna sakna, det är detta stora förtroende till folkets förmåga.
att skaffa sig reda på vad som döljer sig bakom all den prästerliga
formuleringsskioklighet, som, efter vad erfarenheten giver vid
handen, aldrig är mera fulländad, än när det gäller ekonomiska mellanbavanden
mellan församlingarna och deras präster.

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman! Jag är skyldig
herr Björck ett svar på de ord, som han för en stund sedan riktade till
mig. Han nämnde två exempel på att en kyrkostämmeordförande kungjort
frågor om löneförhöjning för prästerskapet på sådant sätt, att
hans församling icke förstått, vad det var fråga om. T det ena fallet
hade ordföranden kungjort, att en viss paragraf i kyrkorådets protokoll
skulle förekomma på stämman, och i det andra fallet hade det kungjorts,
att staten för nästa år skulle å stämman behandlas.

Vad det första fallet beträffar, vill det förefalla mig, som om
ärendet icke blivit lagligt kungjort genom det av herr Björck omförmälda
förfarandet. Jag kan icke tänka mig, att en kungörelse om att
ett ärende, betecknat med visst nummer i kyrkorådets protokoll, skall
förekomma å stämman, kan anses vara avfattad enligt lagens tydliga
föreskrift. Det förefaller mig därför, som om det förefunnes rätt goda
utsikter att få ett beslut, som fattats på en sålunda kungjord kyrkostämma,
upphävt.

Vad åter det andra fallet beträffar, måste jag säga, att, om intresset
i en församling för dessa angelägenheter är så ringa, då det gäller
ett så viktigt ärende som staten, att man icke då infinner sig på
stämman och bevakar sina intressen — då får man skylla sig själv.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Hederstierna! Herr talman! Då herr Björck säger,
att det sedan förra året inträffat en ny händelse därigenom, att riks -

Lördagen den 15 maj, e. in.

33 Nr 59.

dagen beslutat om löne- och dyrtidstillägg till prästerna, vill jag säga,
att det icke är något sådant fall, som här avses. Det är nämligen meningen,
att dessa tillägg skola motsvara penningvärdets fall. Den situation,
som vi särskilt syfta på, är, då man vill bereda församlingen
tillfälle att höja lönerna, därför att det under löpande tjuguårsperiod
inträffat någon särskild händelse eller företeelse, som medfört, att
tjänsten har blivit särskilt betungande för prästen i fråga.

När herr Björck vidare gav en något närmare förklaring till de
interimistiska löneresolutioner, som skulle göras — något, som, såsom
sagt var, ligger^alldeles vid sidan av lagen, det måste jag vidhålla —
tycks, om jag får tro herr Björck, varit sådana fall, då man anar, att
det inom denna församling inom den närmaste tiden skall inträffa en
förändring. Man gör då ett interimistiskt förordnande för att efter
ett eller annat år kunna fastslå något visst. Det finns dock tillfällen,
de. man icke kan ana något sådant, när man fastställer en lönereglering,
men då det efter några år inträffar något, som motiverar en förändring.
Då skulle det ju inte finnas någon möjlighet att göra en sådan.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr
talmannen ^ propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på avslag därå samt bifall i stället till den i ämnet väckta
motionen; och fann herr talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Då votering emellertid begärdes
av herr Björck i Jönköping, blev nu uppsatt, justerad och anslagen
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller första lagutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 36, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, _ har kammaren, med avslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit den i ämnet väckta motionen.

. Voteringen utvisade 92 ja mot 43 nej, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

§ 3.

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande, nr 44, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i
vissa delar av lagen om val till riksdagen m. m. jämte en inom
riksdagen väckt motion.

Punkterna 1 och 2.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3.

Lades till handlingarna.

Andra kammarens protokoll 1920. Nr 59_ 3

Ang. ändring
i lagen om
reglering av
prästerskapet v
avlöning.

(Forts.)

Nr 59. 34

Lördagen den 15 maj, e. m.

§ 4.

Härpå föredrogos vart för sig statsutskottets utlåtanden:

nr 124, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om beviljande
av medel till en extra division i Svea hovrätt;

nr 125, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till särskilt avlöningsvillkor för revisionssekreterare och visst tillägg
till avlöningsvillkoren för hovrättsråd;

nr 126, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphörande
i viss utsträckning av nu utgående ersättning _ åt personer,
menigheter och allmänna inrättningar för dem genom införande av
strafflagen den 16 februari 1864 frångångna bötesandelar;

nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
anslag till uppförande av två paviljonger för oroliga sjuka vid
vartdera av Säters och Västerviks hospital;

nr 128, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till upprätthållande av radiumhemmets verksamhet m. m.; och
nr 129, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till utgiftsstat för postsparbanken m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 5.

Ang. ortstill- Vidare förekom till behandling statsutskottets utlåtande, nr
lägg till tjärn- ]3(); i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ortstillägg
St7jänie7id till tjänstemän och betjänte vid länsstyrelsen i Göteborg och Bohus
länsstyrelsen i län m. fl.

Göteborgs och

Bohus län Uti en till riksdagen avlåten, den 12 mars 1920 dagtecknad prom-
f1’ position, nr 280, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande be handling,

hade Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att dels, för beredande för år 1921 av ortstillägg till vissa
tjänstemän och betjänte vid landsstaten i Göteborgs och Bohus län, på
extra stat för samma år under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag,
högst 3,750 kronor, dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits,
besluta sådan ändring i anmärkningen 2) under de av 1918
års lagtima riksdag enligt skrivelse nr 415 i samband med regleringen
av löneförhållanden m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare beslutade tillägg till avlöningsstatema för vissa angivna
verk och institutioner, att, därest bostad med bränsle anvisades
åt vaktmästare vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, han för
sådan förmån skulle, så länge ortstillägg till honom utginge, av lönen
avstå 225 kronor för år.

Utskottet hemställde, att förevarande proposition icke måtte
vinna riksdagens bifall.

Utskottets hemställan upplästes. Därefter anförde:

35 Nr 59.

Lördagen den 15 maj, e. in.

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Svensson: Herr
talman, mina herrar! I den förevarande propositionen har Kungl. Maj:t
hemställt om att på extra stat för ar 1921 för beredandet av ortstilllägg
för vissa tjänstemän och betjänte vid landsstaten i Göteborg skulle
anvisas ett anslag av 3,750 kronor. Denna framställning har enhälligt
avstyrkts av statsutskottet, mun jag tar mig friheten att ändå säga
några ord till försvar för den i propositionen gjorda hemställan.

Statsutskottet har såsom motivering för sitt avslagsyrkande anföi
c, »att utredning rörande en allmän lönereglering inom den civila
statsförvaltningen för närvarande pågår och att denna utredning lärer
kunna förväntas ^snarast möjligt komma att omfatta även landsstaten
och därmed också en för ifrågavarande och andra statens befattningshavare
erforderlig ny dyrortsgruppering».

Denna omständighet har naturligtvis icke förbisetts vid besluts
fattande om framläggande av denna proposition. Man har dock icke
kunnat tillmäta denna omständighet samma betydelse, som statsutsköttel:
för sin del har gjort. Genom att avvakta den lönereglering,
det bär är fråga om, kommer denna fråga sannolikt att skjutas avsevärt
långt framåt i tiden, da den kommitté,'' som sysslar med denna
lönereglering enligt sitt uppdrag först skall upptaga frågan om lönerelenng
vid de centrala ämbetsverken m. fl.

Vd, beslutet om en proposition i detta ärende har man framför
ålit också fäst avseende vid det förhållandet, att en ändring i gällande
dyrortsgruppering vid landsstaten vidtagits så sent som vid 1919 års
riksdag, i det att Västernorrlands läns länsstyrelse då för sina befattningshavare
tillerkändes det dyrortstillägg, som då och tidigare endast
gällt för Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.

• r. ~r ,det väl ?ndå uppenbart, att behovet av dyrortstillägg är
större i Göteborg än i Härnösand. Enligt den utredning, som nu har
verkställts inom socialstyrelsen angående dyrortsförhållandena i riket,
ar det konstaterat, att Göteborg är den ort, som närmast efter Stockholm
och Luleå är den dyraste av alla rikets residensstäder. Under
sadana förhållanden har det synts icke vara annat än med billighet
och rättvisa överensstämmande, att man vidtoge en rättelse i dyrortsgrupperingen
så tillvida, att det ortstillägg, som utgår för vissa av de
norrländska, länen, även komme att utgå till Göteborgs och Bohus län
i vad det gäller landsstaten.

.. Så.111ågt’1 ®°m dyrortstillägget är föreslaget, lärer det icke kunna

goras gällande, att det skulle på något sätt olämpligt föregripa en kommande
dyrortsreglenng. Icke heller föreligger enligt min bestämda
uppfattning i någon annan residensstad sådana särskilda omständigheter.
som skulle kunna föranleda att ett bifall till propositionen, komme
åt aberopas såsom stöd för liknande framställningar. Det är ett litet
belopp som det gäller, men för ifrågavarande befattningshavare — och
särskilt tor de lägre befattningshavarna — skulle det ändock under

nV!-darnde dj;?tld^e1tyda mycket, om de kunde få detsamma. Jag
vill darior vädja till kammaren, huruvida det icke trots den mening
som havdats av statsutskottet, och som jag betecknar som mera formell,
skulle vara skäl uti att bifalla Kungl. Majrts proposition.

Ang. ortstilllägg
till tjänstemän
och betjänte
vid
länsstyrelsen i
Göteborgs och
Bohus län
rn.fl.

(Forts.)

Nr 59. 36

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. ortstilllägg
till tjänstemän
och betjånte
vid
länsstyrelsen i
Oöteborgs och
Bohus län

m.fl.

(Forts.)

Herr Olsson i Berg: Herr talman, mina herr rar! Utskottet
har nästan utan motivering avstyrkt denna Kungl. Ma.i'':ts proposition.
Man kan ju tycka, att det är bra lättvindigt behandlat en
kungl. proposition, när det blott är nio rader, pa vilka man avfattat
detta avstyrkande. Hör min del kan jag icke se annat än att Kungl.
Maj:t haft fullt goda och bärande skäl för den framställning, som
bär är gjord. Man finner både av socialstyrelsens utredning och departementschefens
yttrande, att Göteborg i dyrtidshänseende intager
tredje rummet bland rikets läns residensstäder och kommer före Härnösand,
Östersund och Umeå, i vilka sistnämnda städer landstatstjänstemännen
redan tillerkänts ortstillägg. Varför skulle da icke
ortstillägg beviljas dessa tjänstemän i Göteborg? De ha sannerligen
en mycket krävande tjänstgöring.

Det enda skäl, som utskottet anfört, är, att »utredning rörande
en allmän lönereglering inom den centrala statsförvaltningen för närvarande
pågår och att denna, utredning lärer kunna förväntas snarast
modigt komma att omfatta även landsstaten». Detta anser jag ingalunda
vara något skäl. Vem vet, när donna, utredning blir färdig,
såsom också herr statsrådet och chefen för civildepartementet papekat?
Och för resten är den icke börjad, ty utskottet säger att den
»lärer kunna förväntas komma att omfatta även landsstatens tjänstemän»
När nu landsstatstjänstemännen i tre städer, som i dyrortshänseende
stå efter Göteborg, beviljats dyrortstillägg, anser jag rattvisan
kräva, att också landsstatstjänstemännen i Goteborg beviljas
detta lilla tillägg. Det är ju också en mycket anspråkslös summa,
det här gäller, 3,750 kronor att fördelas på 29 tjänstemän. Kunde
nu statsutskottets ledamöter lämna en säker utfästelse pa nar detta
lönetillägg blir ordnat och att det kommer tjänstemännen till godo
under den allra närmaste tiden, skulle jag icke yrka bifall till Kyme .
Maj :ts proposition, men så länge jag icke fatt denna försäkran, finner
iao- som sagt den största rättvisan ligga i att bifalla Kungl. Mai .ts
proposition; och jag ber därför, herr talman, att fa yrka avslag pa
utskottets hemställan och bifall till Kungl. Maj:ts proposition.

Häruti instämde herrar Hansson i Gärda, Alexandersson, Forssell,
Corneliusson och Ljungberg.

Herr Olsson i Kollungeröd: Herr talman, mina herrar! Det
är fråga om en ganska liten summa, men det gäller å andra sidan ett
rättfärdigt krav, när dels staten här har lämnat ortsbidrag till landsstatstjänstemännen
i Stockholm under nagra ar med dubMt sa stort
belopp, som det här är fråga om, och aven till de norr!landska ianen
under de senare åren, och när dels det visat sig av utredningen från
socialstyrelsen, att år 1916 Götborg i detta fall stod i andra rummet.
Vid eu senare utredning, som verkställdes den 17 s5p^er 191^st^
Göteborg lika med Östersund — Stockholm var nämligen före
sedan låg Umeå efter och även ett av de andra norrländska^lan®n:
nu sist verkställda utredningen visar, om man utgår956
tal av 1 000, att Luleå visserligen star närmast med sill rån aoo,

Lördagen den 15 maj, e. in.

37 Nr 59.

men att Göteborg sedan kommer i tredje rummet med siffran 947, under
att Härnösand och Östersund komma därefter. Man kan då mycket
Väl förstå, att dessa tjänstemän vid länsstyrelsen i Göteborg kunna
tycka, att det är synnerligen märkvärdigt av riksdagen, när den
slagit in på den vägen att lämna ortsibidrag åt vissa länsstyrelsers
befattningshavare, att ändå neka detta för Göteborgs vidkommande.

Det har redan framhållits det skäl, som statsutskottet lagt till
grund för sitt avstyrkande, men jag kan icke godkänna detta skäl.
Även om en lönereglering kan tänkas genomförd under de närmaste
åren, utgör detta intet hinder för detta tilläggs beviljande. Detta
dyrortstillägg föregriper, såvitt jag kan förstå, icke alls en sådan
reglering och då borde man val här, när nu Kungl. Maj:t funnit skäl
föreligga att för riksdagen framlägga förslag om detta dyrortstillägg
även för Göteborg, bifalla detta och göra rättvisa åt dessa tjänstemän.
Det finnes t. o. m. ett annat skäl, som gör, att det än ytterligare är
befogat, ooh det är, att till följd av de trånga lokaler, som länsstysen
i Göteborg för närvarande har, kan den icke sätta in hela den
tjänstepersonal, som det vore nödvändigt för skötandet av ärendena
där, utan får där arbetas ganska intensivt med det folk, som man kan
placera i dessa lokaler. Jag kan icke tänka mig annat, än att riksdagen
skall finna skäligt att gå med på detta jämförelsevis obetydliga
anslag av 3,750 kronor, då det dock skapar en rättvisa åt denna
länsstyrelse liksom åt de andra, som äro i högre dyrortsklass än landet
i övrigt.

När herr statsrådet och chefen för civildepartementet närmare
bär utvecklat skälen för Kungl. Maj:t att framlägga detta förslag,
torde det icke vara något att tillägga, utan ber jag att få vädja till
kammaren att i rättvisans intresse med bortseende från statsutskottets
förslag bifalla den kungl. propositionen, till vilken jag, herr talman,
ber att- få yrka bifall, och kommer jag även att eventuellt begära
votering för detta yrkande.

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Skälet för att statsutskottet
har ställt sig avvisande mot detta förslag framgår ju av
utlåtandet, och det går ut på, att en utredning om en allmän lönereglering
har igångsatts, som omfattar även dessa tjänstemän, som
det nu är fråga om. Så länge denna utredning pågår, kan det icke
vara lämpligt att här börja ordna för den ena länsstyrelsen efter den
andra.. Då herr civilministern säger, att länsstyrelsen i Yästernorrlands
län fått ett sådant tillägg, vill jag erinra om, att detta skedde,
innan denna utredning sattes i gång, och det torde ändra saken åtskilligt.
Emellertid torde ju denna utredning icke behöva vänta på
sig så länge, varför den farhåga, som herr Olsson i Berg uttalade, nog
är litet överdriven. Däremot kan man icke rimligtvis begära, att
statsutskottet skulle göra någon utfästelse, men då utredningen är
färdig, komma naturligtvis också dessa tjänstemän med. När det
nu säges, att levnadsomkostnaderna stegrats så betydligt i Göteborg,
kan man fråga sig, huruvida Göteborg är den enda plats, som bör
komma i fråga för ett ortstillägg. Samma skäl, som talarna från

Ang. ortstilllägg
till tjänstemän
och betjänte
vid
länsstyrelsen i
Göteborgs och
Bohus län
m. fl.

(Korts.)

Nr 59. 38

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. ortstilllägg
till tjänstemän
och betjänte
vid
länsstyrelsen i
Göteborgs och
Bohus län
ro. fl.
(Forts.)

Bohuslänabänken framdragit, hava också gjorts gällande i företa kammaren,
men första kammaren har med stor majoritet antagit utskottets
förslag, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall till detsamma.

Hans excellens herr statsministern Branti n g: Herr talman!

Det var med någon nyfikenhet jag hörde den ärade representanten för
statsutskottet begära ordet, därför att jag väntade, att han skulle komplettera
de synnerligen svaga skäl, som anförts till utskottets korta
motivering. Men därav blev intet, som kammaren hörde, ty det var endast
med en hänvisning till, att en utredning blivit satt i gång, som
herr Bengtsson i Norup motiverade sin åsikt att en rättelse av detta
uppenbara missförhållande, som riksdagen nu har i sin hand att göra,
icke borde vidtagas.

Detta argument skulle hava något värde, ifall man kunde vänta,
att det skulle bliva några som helst svårigheter för framtiden eller
några som helst farliga konsekvenser av att nu vidtaga denna bila
rättelse för en dyrort sådan som Göteborg. Det har erinrats om vid
denna frågas föregående behandling, att 1908 års riksdag avböjde att
taga med Göteborg, men förhållandena lågo då så, att dyrortsutredningen
ännu icke var så långt framskriden som nu. Då hade man icke
riktigt fast grund att stå på. Nu däremot framgår av socialstyrelsens
utredning alldeles klart och tydligt, att Göteborg hör till våra dyraste
samhällen, och därmed är väl den saken klar, att det måste bliva en
höjning och förbättring för dessa landstatstjänstemän i Göteborg. Det
som nu ifrågasättes kommer väl ändock alldeles säkert att. stanna avsevärt
under vad som vid den kommande löneregleringen i rättvisans
intresse måste beviljas. Varför då vänta och vägra att ge dem den
rätt man kan nu ge dem från riksdagens sida? Jag kan för min del
icke förstå det.

Jag tycker, att denna sak ligger så enkel och klar och har så liten
räckvidd, att varken några principiella betänkligheter eller några, hänsyn
till att man skulle rubba grunden i ett stort system borde hindra
kammaren från att följa Kung!. Maj :ts .förslag i den framlagda propositionen,
vartill jag tillåter mig yrka bifall.

Herr Kristensson: Herr talman! Jag begärde ordet, när den
ärade representanten för statsutskottet här framträdde såsom försvarare
för utskottets synpunkt. Detta försvar bestod, såsom herr. statsministern
nyss yttrade, endast i en hänvisning till att det satts i gång
en allmän utredning. Därför skulle man icke nu bevilja detta stora
anslag på 3,750 kronor. Såvitt jag vet, har riksdagen dock mycket
ofta i verkligheten vidtagit dylika provisoriska löneregleringar, trots
det att utredningar varit igångsatta, men man har då gått ut från den
förvissningen, att den provisoriska åtgärd, som riksdagen vidtagit, vore
sådan, att den icke förgrepe den blivande regleringen, och nu har det
varken från statsutskottets sida i dess motivering eller i det yttrande,
som nyss hölls av utskottets försvarare, med ett enda ord påvisats, att
så skulle vara förhållandet i detta fall. Herr Bengtsson i Norup har

Lördagen den 15 maj, e. m. 39

icke kunnat jäva, att Göteborg verkligen är en sådan dyrort, varför
med all sannolikhet ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag icke kommer
att draga några konsekvenser med sig för den definitiva löneregleringen.

Vid sådant förhållande ber jag, herr talman, att få yrka bifall till
den kungliga propositionen.

Herr Erlansson: Herr talman! Man kan naturligtvis hysa
vissa sympatier för de skäl, som anförts till förmån för den kungliga
propositionen och det kan icke förnekas, att utskottet icke har framburit
mer än ett enda skäl för sitt avslagsyrkande, och det är den utredning,
som pågår i förevarande ärende. Men detta skäl har naturligtvis
förefallit utskottet vara tillräckligt starkt talande.

Jag vill endast till vad som sagts peka på, att Göteborg står val
i levnadskostnadshänseende tämligen nära samma klass som Malmö,
Falun och Gävle. Under sådana förhållanden förefaller det litet egendomligt,
att man skall plocka ut ett enda fall och besluta om det. Det
är väl bättre att hava litet mera plan i det hela, och det kan väl icke
skada att vänta, tills utredningen nått sitt slut, då det kan ordnas för
dessa tjänstemän i sin helhet.

Med dessa få ord skall jag be att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Röing: Jag anser, herr talman, att efter hans excel lens

herr statsministerns anförande torde icke många ord ytterligare
behöva sägas. Men jag vädjar dock till kammaren, om icke sådana
skäl anförts, som böra föranleda kammaren att nu anslå det jämförelsevis
ringa beloppet av 3- å 4,000 kronor till dessa tjänstemän,
när kammaren, om jag icke missminner mig, i fjol beviljade ett liknande
anslag åt motsvarande tjänstemän i Härnösand. Jag känner
till förhållandena i Göteborg och vet, att speciellt de lägre tjänstemännen
vid landsstaten äro i stort behov av denna extra löneförhöjning.
Och därför ber jag på det livligaste få tillstyrka, att kammaren
biträder den kungliga propositionen och avslår statsutskottets
hemställan.

Herr Olsson i Kollungeröd: Herr talman! Blott ett par ord.
Det argument, som drivits från den sida, som här förfäktar utskottets
förslag, går ut på, att när nu en utredning om dyrorts förhållandena
på olika platser skall komma till stånd, så kan man icke gå med på
att bevilja detta anslag. Men icke kunna val dessa tjänstemän vid
länsstyrelse^i Göteborg hjälpa, att en sådan utredning nu är ifrågasatt.
Jag vill med andra ord saga-, att hade de kommit med förr,
så både de fått vara med om detta tillfälliga lönetillägg, men nu,
då de komma först i år, kan man icke bevilja dem det. Jag tycker
icke, att detta, är något skäl, som kan kallas bärande, och förstår icke,
att detta i minsta hänseende har någon inverkan på den utredning,
som är ifrågasatt.

Nr 59.

Ang. ortstilllägg
till tjänstemän
och betjänte
vid
länsstyrelsen i
Göteborgs och
Bohus län
m. fl.
(Forts.)

Nr 59. 40

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. ortstill- Med anledning härav ber jag fortfarande få yrka bifall till den

lägg till tjän- kungliga propositionen.
steman och be länsstyrelsen

i Herr Bengtsson i Norup: Herr talman, mina herrar! Ja,

Göteborgs och de många inläggen från staden Göteborg och Bohuslänsbänken vittBohuslän
nia ju om ar en fuktig konungens befallningshavande i det

nr'' ta i länet, som uppmobiliserat ortsrepresentanterna. Och jag kan medor
'' dela kammaren, att även jag fått brev från Göteborg med anhållan
att stödja den kungliga propositionen. Men det kan icke hjälpas, att
jag här måste gå emot förslaget.

Då herr Röing säger, att detta är ett jämförelsevis litet belopp,
så är det ingen motivering alls för bifall till ett anslag. Och lika
litet, kan den motiveringen godkännas då hans excellens herr statsministern
säger, att det är ett uppenbart missförhållande, som är rådande,
och att det blott har en liten räckvidd. Ja, det kan vara sant,
om man stannar bara vid Göteborg. Men följden blir den, att man
likaväl måste reglera för vederbörande i Malmö, Falun och Gävle,
som också komma i tur. Därför vågar jag ännu en gång förfäkta, att
det är ett starkt skäl, att en utredning är igångsatt för att ordna det
hela, och jag anser det icke riktigt, att plottra här och där, utan det
må anstå med dessa regleringar, tills utredningen är färdig.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på
avslag därå samt bifall i stället till Kungl. Maj:ts i ämnet avlåtna
proposition; och förklarade herr talmannen sig anse den senare
propositionen hava flertalets mening för sig. Som votering likväl
begärdes, uppsattes, justerades och anslogs en voteringsproposition
av följande lydelse:

Den, som vill, att kammaren med avslag å statsutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 130, bifaller Kungl.
Maj:ts i ämnet avlåtna proposition, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.

Omröstningen utföll med 69 ja mot 57 nej; och hade kammaren
alltså, med avslag å utskottets hemställan, bifallit Kungl.
Maj:ts i ämnet avlåtna proposition.

§ 6.

Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets memorial,
nr 131, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyn -

41 Nr 69.

Lördagen den 15 maj, e. m.

(lipande för Kungl. Maj:t att för kronans räkning inköpa fastigheten
nr 5 i kvarteret Cephalus med adressnummer 1 vid Salvngränd
i Stockholm in. in.

§ 7.

"V id nu skedd föredragning av statsutskottets utlåtande, nr

132, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande
av ökat lokalutrymme för i huvudstaden förlagda ämbetsverk och
statsinstitutioner jämte en i ämnet väckt motion blev utskottets däri
gjorda hemställan av kammaren bifallen.

§ 8.

Härefter förelåg till avgörande statsutskottets utlåtande, nr

133, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tjänste- vissa éefattställningen
för vissa befattningshavare vid statens järnvägar och ningshavare

postverket m. m. statens

_ jarnvägar

I en till riksdagen den 13 februari 1920 avlåten, till statsutskottet och postverket
för förberedande behandling hänvisad proposition, nr 148, hade Kungl. m. m.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen besluta
dels att under avdelningen A. av den vid avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk såsom bilaga fogade förteckning
skulle beträffande statens järnvägar från och med den 1 juli 1920 i
3 :e lönegraden upptagas befattningen förste portvakt, dels ock att antalet
av följande befattningar vid statens järnvägar skulle från och

med den 1 juli 1920 utgöra:

järnvägsfullmaktig ...................... 3

sekreterare ............................ 8

förste sekreterare........................ 6.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, med avslag å Kungl.
Maj :ts förevarande förslag, i vad detsamma avsåge ökning av antalet
järnvägsfullmäktige från två till tre, besluta,

a) att under avdelningen A. av den vid avlöningsreglementet den
19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk såsom bilaga fogade förteckning
skulle beträffande statens järnvägar från och med den 1 juli 1920 i
3:e lönegraden upptagas befattningen förste portvakt; och

b) att antalet av följande befattningar vid statens järnvägar skulle
från och med den 1 juli 1920 utgöra:

sekreterare ............................ 8

förste sekreterare........................ 6.

Reservation hade likväl avgivits av herrar II. Både ström, O. U.
B. Olsson, J. Nilsson i Malmö, Anderson i Råstock, Waidén, Jansson
i Falun och Andersson i Gävle, vilka ansett, att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte besluta

Nr 59. 42

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. tjänsteställningen
för
fissa befattningshavare

tid statens
järnvägar
och postverket
m. m.
(Forts.)

a) att under ----förste portvakt; och

b) att antalet av följande befattningar vid statens järnvägar skulle
från och med den 1 juli 1920 utgöra:

järnvägsfullmäktig ...................... 3

sekreterare ............................ 8

förste sekreterare........................ 6.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Svensson:
Herr talman, mina herrar! I denna proposition, som framlagts och
kontrasignera^ av min företrädare i ämbetet, har det bland annat föreslagits
dels inrättandet av en socialfullmäktigbefattning inom järnvägsstyrelsen,
dels också anställande försöksvis vid distriktsförvaltningarna
av ledamöter för speciellt sociala ärenden. Statsutskottet
har avstyrkt propositionen i denna del. Som skäl för denna sin
ståndpunkt har statsutskottet anfört, dels att förslaget icke undergått
den förberedande behandling, som i betraktande av frågans beskaffenhet
synts erforderlig, dels att på sista tiden vidtagits organisatoriska
åtgärder, vilka äro avsedda att tillgodose samma syfte som
nu är föreslaget och dels och slutligen att man måste framgå med
försiktighet, då fråga är om organisatoriska ändringar av järnvägsförvaltningen.

Jag liar för min del vid läsningen av statsutskottets utlåtande
icke kunnat finna de sålunda anförda skälen tillräckligt bärande för
ett avslag å propositionen. Vad den bristande utredningen beträffar,
så är det visserligen sant, att några myndigheter icke blivit hörda
i ärendet. Förslaget emanerar ju dock från chefen för statens järnvägar
och som grund för förslaget ligger ju en promemoria från honom
och det borde för statsutskottet varit mycket lätt att övertyga sig
om, att bakom denna mening, som sålunda kommit till uttryck från
chefen för statens järnvägar, bakom den står också järnvägsstyrelsen
i sm helhet. Och vidare tror jag det hade varit en lätt sak att konstatera,
att de stora ledande personalorganisationerna vid statens
järnvägar betrakta detta förslag såsom innebärande eu verklig fördel.
För övrigt vill jag fråga, vilka synpunkter som en utredning i
denna sak skulle kunna föra fram, vilka icke ge sig själva vid ett om
än ganska flyktigt bedömande av saken. Het ligger väl i öppen dag,
att det måste betraktas som en uppenbar brist, att det i en förvaltning
av den omfattning, som våra statsbaneförvaltningar med hänsyn till
den anställda personalens storlek hava, icke finnes någon speciell representant
och malsman för de sociala synpunkter, som där naturligtvis
i mycket hög grad måste beaktas, när det gäller denna förvaltnings
ställning till sin personal.

Vad som i detta fall kan sägas om den centrala förvaltningen
i “in mening sägas kanske i ännu högre grad, när det gäller

lokalförvaltningen, och när det gäller distriktsförvaltningen vid statens
banor- b*en omständigheten — och därvid kommer jag till det andra
skälet, som statsutskottet anfört för avslag — att det under senare tid

Lördagen den 15 mnj, e. m.

43 Nr &9.

vid kommunikations verken tillkommit en lönenämnd, som icke enbart Ang. tjänatcbär
att syssla med frågor rörande statens järnvägar utan med frågor ro- "^^befau"
rande statens samtliga affärsdrivande verk och den omständigheten, ningS\amre
att det tillkommit en bostadsnämnd, som skall behandla vissa frågor vid statens
angående bestämmande av den avgift, vilken personalen skall betala för järnvägar
höstäder, som tillhandahållas densamma, kan enligt min uppfattning00
icke på något sätt överflödiggöra, att de sociala synpunkterna och in- (j>orts.)
tressena bliva representerade i statsbaneförvaltningen genom särskilda
målsmän. Dessa nämnder kunna ju nämligen icke belastas på
något sätt med sådana detaljer och specialfall, som dagligen och stundligen
vid en sådan löpande förvaltning anmäla sig. Och dessa nämnder
stå ju icke heller vare sig förvaltningen eller personalen tillräckligt
nära för att kunna göra den insats på här ifrågavarande område,
som skulle kunna ske, om dessa intressen vore direkt företrädda
i själva förvaltningsstyrelsen. Jag vill erinra om. att vid statens
vattenfallsstyrelse har ju i avseende å den organisation, rörande vilken
riksdagen nyligen fattat beslut, dessa synpunkter vunnit beaktande,
i det att det uttalats såväl från Kungl. Maj:ts som riksdagens
sida, att en av styrelsebefattningarna i vattenfallsstyrelsen skulle
kunna anses vara avsedd för en företrädare för sociala intressen.

Utskottets tredje skäl för avstyrkande, att man skall gå försiktigt
fram med organisatoriska nyheter, när det gäller järnvägsförvaltningen,
är också enligt mitt förmenande ytterligt svagt. Icke kan
väl införandet av en fullmäktigetjänst i järnvägsstyrelsen och anställandet
försöksvis av sociala förvaltningsmän i distrikten anses
vara av sådan betydelse, att därmed skulle allvarligt föregripas åtgärder,
som eventuellt skulle komma att bliva en följd av pågående
utredning om statsbaneekonomien. Det yttrande om försiktighet rörande
organisatoriska förändringar, som utskottet inkasserat från
lönenämnden för att stärka sin position, har säkerligen syftat på organisatoriska
åtgärder av annat slag och av annan karaktär än dem,
varom här är fråga.

Nu ha ju några reservanter inom utskottet velat så att säga gå
en medelväg, i det att de tillstyrkt, att det skulle upprättas en social
fullmäktigebefiattning i järnvägsstyrelsen, men de ha icke velat uttala
sig för förslaget i vad det gäller distrikten. Jag beklagar för
min del, att icke heller reservanterna ha velat taga Kungl. Maj :ts
proposition oförändrad, ty som jag redan har anfört är det min .mening,
att det är lika viktigt och kanske ännu viktigare, att de sociala
intressena komma till sin rätt i distriktsförvaltningen som i den centrala
styrelsen. Förvaltningen själv skulle säkerligen ha större nytta
också att få personalens och i övrigt de mera allmänt sociala synpunkterna
fram i distriktsförvaltningen, där ju avgöranden och förfoganden
företagas av större betydelse just i fråga om personalens
förhållanden. Och det är ju så, att dessa förvaltningar ligga så att
säga närmare personalen och närmare detaljförhållandena, och det är
av stor vikt, att när de behandlas det där också anlägges en allmänt
social synpunkt, en synpunkt som givetvis ifrån vederbörande befäl
kanske icke alltid kan till fullo beaktas.

Nr 59. 44

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. tjänate- Emellertid är det väl alldeles otänkbart, att kammaren i denna

^nssTbejatt s^u^e m°t ett enhälligt statsutskotts avstyrkande vilja gå helt på

ningahavaré K™»}; Miaj:ts proposition. Jag får emellertid för min del uttala
vid statens önskvärdheten av detta och att i varje fall kammaren ville bifalla den

järnvägar vid utskottets betänkande fogade reservationen.
och postverket

m. ra. . .

(Forts.) . blerr Jönsson x Revinge: Herr talman! Jag har icke del tagit

i den förberedande behandlingen på vederbörande avdelning
av detta ärende, och har sålunda icke reda på, huruvida statsutskottets
fjärde, avdelning gjort sig underrättad angående järnvägsstyrelsens
ställning i sin helhet till denna promemoria från generaldirektören,
som är en av anledningarna till den föreliggande kungl. propositionen,
eller huruvida den stora statsbanepersonalen är så angelägen
att erhålla dels denne socialfullmäktige och dels liknande befattningshavare
ute vid de olika distrikten. Men det synes mig, som om en
framställning om inrättande av nya tjänster av det här slaget framför
allt borde vara motiverad av befintliga missförhållanden. Men
man har varken i propositionen eller i herr statsrådets anförande
fått verkliga belägg för att det i fråga om statsjärnvägarnas förvaltning
råder uppenbara sociala missförhållanden, vilka nödvändiggöra
inrättandet av socialfullmäktigetjänster i själva järnvägsstyrelsen
och vid distrikten.

Ser° man nu efter, vad en socialfullmäktig i järnvägsstyrelsen
skulle få för uppgifter, så nämnes här i propositionen, att han skulle
deltaga i behandlingen av ärenden angående personalens avlöning och
anställning, tjänstetid och tjänsteförhållanden i övrigt, viktigare ärenden
^angående fastställande av instruktioner för personalen, ärenden
angående typerna för bostadslägenheter avsedda att upplåtas till personalen
samt ärenden angående välfärdsanordningar. Härtill böra,
heter det vidare i propositionen, komma klagoärenden angående tjänstetillsättning
samt angående förflyttning, entledigande och avsked
och slutligen angående bestraffning.

Vad den första av dessa uppgifter beträffar så har, som herr
statsrådet jämväl själv erinrade, tillsatts en speciell lönenämnd just
för de affärsdrivande verken, och i denna lönenämnd har statsbanepersonalen
sina representanter. Dessa borde väl på ett lika effektivt
sätt kunna bevaka i själva denna lönenämnd statsbanepersonalens intressen
härvidlag som någonsin en socialfullmäktig i järnvägsstyrelsen.
. Vad vidare tjänstgöringstiden och tjänstgöringsförhållandena
i övrigt beträffar ha ju. så vitt jag vet, icke förekommit några starkare
klagomål i detta afseende över att tjänstgöringstiden skulle vara
över hövan betungande just för statens järnvägars tjänstemän.
Utan är väl denna tjänstgöringstid tämligen likartad med t. ex. den.
som är bestämd för personalen vid postverket och telegrafverket och det
har ju ännu.icke varit fråga.om att inrätta några socialfullmäktigebefattningar
vid dessa affärsdrivande verk. Däremot medger jag, att han
kanske skulle få en uppgift att fylla i egenskap av socialfullmäktig. då
det gäller frågor om avskedanden och bestraffningar o. s. v.; men icke
heller i det stycket har, så vitt jag känner, påvisats, att några allt

Lördageu de» 15 maj, e. in.

45 Nr 59,

för stora orättvisor skulle ha begåtts, så att det med anledning därav Ang. tjänteskulle
vara absolut nödvändigt att inrätta en särskild fullmäktige- 8 ^^befatt^
befattning. Och jag tvivlar verkligen på att befattningsinnehava- ningshavare
ren skulle kunna uträtta så värts mycket i detta avseende utan det vid statens
bleve väl ungefär som det har vant tidigare. _ oc^postverket

Det synes mig därför som om statsutskottet hade _ fullständigt m<
rätt i sin uppfattning att, när det nu icke kunnat påvisas, att^ det (ports.i
föreligger något absolut behov härvidlag, så synes det mig, som även
andra kammaren hade fullgoda skäl för en vägran att anslå medel
till denna socialfullmäktigebefattning, som skulle följas i släptåg av
fullmäktige vid alla de olika järnvägsdistriktem Ty det kan man
vara absolut övertygad om, att även om man ginge den medelväg,
som reservanterna föreslagit, vilket skulle draga den jämförelsevis
obetydliga kostnaden av 4,000 kronor, så skulle detta första steg
snart följas av flera på samma väg.

Då ''jag sålunda icke kunnat finna, att det föreligger något behov
av dessa nya tjänster med de arvoden, vilka förslagits, så har
jag för min del måst ansluta mig till den mening, som yrkar avslag
på den kiungl. propositionen i denna del, och jag ber därför,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Ljungkvist: Herr talman! Det torde vara överflö digt,

när herr statsrådet och chefen för civildepartementet så ingående
belyst behovet av det ifrågasatta inrättandet av^en socialfullmäktig
inom järnvägsstyrelsen, att ingå på själva sakfrågan, men när
herr Jönsson i Revinge påstod, att det icke kunnat styrkas, att det
förelåge något behov i detta fall, så kan jag icke underlåta att framhålla
vad generaldirektör Granit o lm framställt i sin promemoria. Det
är klart, att när han framhåller att bland de ärenden, som denne
fullmäktige skulle få att behandla också skulle ingå ärenden angående
personalens förflyttande, avskedande och slutligen angående dess
bestraffning, så ligga ju häri arbetsuppgifter, som äro helt andra än
de som bostads- och lönenämnderna. ha om händer. Det är klart,
att generaldirektören icke särskilt skulle framhållit dessa uppgifter,
i vilka det skulle åligga den nye fullmäktigen att deltaga, om det
icke varit behövligt, att en sådan befattning inrättades.

Jag ber, herr talman, att få yrka avslag på utskottets hemställan
och bifall till den i ämnet avgivna, reservationen.

Herr Eriksson i Stockholm: Herr talman! Jag ber få be känna,

att när jag fick se statsutskottets utlåtande nr 133, kände
jag mig åtskilligt förvånad såväl över det slut, vartill utskottet
kommit, som över den motivering utskottet presterat.^ Jag finner
emellertid en tröst däri, att samtliga de ledamöter av utskottet, vilka
tillhöra samma parti som jag, med ett undantag, anmält en avvikande
mening. Jag beklagar, att ingen av dessa reservanter är tillstädes
i kammaren, när ärendet här behandlas.

Herr statsrådet och chefen för civildepartementet framhöll, att,
såvitt han visste, hade den lägre personalen och särskilt den ledande

Nr 59. 46

Lördagen den 15 maj, e. m.

ttMnwmför orfanisation.en inom densamma varit mycket intresserad av denna
vissa befatt- fraSas lösning i den riktning, som Kungl. Maj:t kar föreslagit.
ningshavare Jag ber att för min del såsom tillkörande såväl personalen som
vid statens dess fackliga organisation att få vitsorda riktigketen kärav. Jag vill
oJ^postverket * detta sammanhang betona, att man givetvis icke på vårt håll
m. m. bär benägenhet att överskatta betydelsen av inrättandet av sådana
(Fort».) befattningar, varom här är fråga, men lika givet är, att inrättandet
av dylika befattningar har sin stora betydelse, sett nr personalens
synpunkt, såsom varande ett utslag av de strävanden, som för närvarande
röra sig i tiden. Det är också självfallet, att personalen
skall vara intresserad av frågan om tillsättande av eu fullmäktig i
järnvägsstyrelsen med speciellt uppdrag att deltaga i behandlingen
av personalfrågor och sociala frågor i allmänhet, när man tar sikte
på dessa fullmäktiges allmänna uppgifter och befogenhet. Enligt instruktionen
för järnvägsstyrelsen äga ju fullmäktige deltaga i behandlingen
av vissa angivna ärenden, i den mån som generaldirektören.
kallar dem till sammanträde. Men dessutom äger en fullmäktig
rättighet att närvara vid och deltaga i överläggningen rörande
alla ärenden, där han själv finner så för gott. Det beror
således, närmast på vilken person man kan få för detta uppdrag och
vilket intresse han vill nedlägga på sin uppgift, hurudant resultatet
av hans verksamhet skall bli, och jag tror, att man i det avseendet
har anledning hysa förhoppningar, att vederbörande skola sträva
efter att förvärva för ifrågavarande post en person, som ur olika
synpunkter besitter de egenskaper man kan finna önskvärda.

Jag ber också få säga ett par ord med anledning av den motivering
statsutskottet anfört för sin hemställan. Den saken har
visserligen förut något berörts såväl av herr statsrådet som av den
senaste ärade talaren, men jag kan ändå icke underlåta att något
ingå härpå. Det säges ju på sid. 8 i statsutskottets betänkande, att
inrättandet av kommunikationsverkens lönenämnd och bostadsnämnd
inverkat på bedömande av denna fråga. Nu är det ju emellertid
så, särskilt vad lönenämnden beträffar, att den enligt sin instruktion
allenast har att förbereda vissa ärenden, som skola avgöras
av Kungl. Maj:t och i övrigt att tjänstgöra som utredande
institution. I Jen föreliggande frågans behandling inom statsutskottet
ha deltagit icke mindre än tre ledamöter av kommunikationsyerkens
lönenämnd, men jag kan härvidlag icke tillbakahålla
en stilla undran, .huruvida icke dessa tre ledamöter glömt bort lydelsen
av instruktionen för lönenänmden, när de kunnat vara med om
att godtaga en motivering sådan som statsutskottet här anfört i
sitt betänkande.

Det framhålles också, att man skall vara försiktig med inrättandet
av nya befattningar särskilt med hänsyn till den allmänna
utredning rörande statsbanornas organisation och ekonomi, som för
närvarande pågar. Det förefaller mig ändå, som om man varit
onödigt försiktig i detta avseende, då det ju här endast gäller en
befattning, som tillsättes på förordnande för en tid av två år.

Lördagen den 15 maj, e. m.

47 Nr 59.

Man kan icke peka på, att det skulle bli så vådliga konsekvenser A»Cj- tjänsteför
framtiden, därest vi möjligen inrättade ytterligare en fullmäk-8 mss^befatt^
tigbefattning. Ifall statsmakterna om något år skulle vilja in- ningshavare
draga dessa befattningar -— jag tror för min del icke alls, att någon vid statens
utsikt härtill föreligger, men om så skulle bli förhållandet, vilket 0J?rpMtlerlcet
jag förmodar, att statsutskottet skulle vilja förutsätta — så är ju m% m.

därmed ingenting värre hänt, än att Kungl Maj:t får underlåta (Ports.)

att ge förnyat förordnande för dessa fullmäktige. Det är icke samma
förhållande i det avseendet, som när det gäller en befattning, vilken
tillsättes med konstitutorial, då man icke kan skilja en person från
befattningen annat än för fel eller försumlighet i tjänsten. Den
nye ledamoten av järnvägsfullmäktige skulle ju tillsättas på förordnande
för viss kortare tid, och därför måste jag säga, att statsutskottets
skäl ingalunda verka övertygande på mig. Men det är
väl så i detta fall som i de flesta andra, att när man icke vill saken,
söker man åstadkomma de bästa möjliga skäl för sin uppfattning,
och jag tror, att det varit anledningen till att man framfört
den motivering här föreligger.

Jag skulle för min del helst velat yrka bifall till Kungl. Maj:ts
förslag i denna fråga oförändrat, men det torde ju vara synnerligen
små utsikter till, att detta förslag skall ha någon som helst
resonans, och därför ber jag att få inskränka mig till att instämma
i det yrkande, som nyss framställdes av herr Ljungkvist, nämligen
om bifall till den vid betänkandet fogade reservationen.

Herr Jönsson i Revinge: De senaste talarna ha gjort gäl lande,

att socialfullmäktige skulle kunna bli till synnerligen stor
nytta för personalen — jag förmodar även för järnvägsförvaltningen
— och detta skulle ju då utgöra det egentliga skälet för att
nu gå med på vad Kungl. Maj:t föreslagit. Jag vill emellertid
fastslå, att ingen av de båda ärade talarna med ett enda ord styrkt,
att det är några befintliga missförhållanden, som måste avhjälpas,
och endast under förutsättningen, att förekomsten av sådana påvisades
skulle jag för min del kunna vara med om inrättandet av
den nya befattningen. Om man granskar de uppgifter, som fullmäktigen
skulle ha sig förelagda, iinner man, att han skulle bland
annat deltaga i behandlingen av ärenden, som röra bostäder åt
statsbanepersonalen. Nu är det ju så, att i allmänhet de bostäder,
som bestås denna personal, åtminstone varit mycket dyra att uppföra,
och jag förmodar, att de därför också äro ganska bra. Man
torde sålunda icke ha någon anledning att inrätta en socialfullmäktigbefattning
för att avhjälpa bristfälligheter som alldeles säkert
förefinnas, ty dessa bostäder äro nog i allmänhet sådana att några
befogade anmärkningar ej kunna riktas mot dem. Man får också
se till statsbanornas ekonomi, och denna har ju de senaste åren icke
varit lysande.

Jag medgav förra gången jag hade ordet, att social fullmäktige
möjligen skulle ha en uppgift att fylla, när det gällde exempelvis

Nr 59. 48

Lärdagen den 15 maj, e. m.

Ang. tjänst avskedande ock bestraffning. I det stycket framhöll herr Eriksson
^viss^befat^ nyss> en Per&on naturligtvis icke bör avskedas annat än på grund
ningshavare av rena fel i tjänsten, och jag vet heller icke, om sådant förekommer.
vid statens Men om ett fel begåtts i tjänsten, hjälper det icke med en socialjärnvägar
fullmäktig, som antagligen icke ser sig i stånd att förorda, att
°C mfm* den felande skall kvarhållas i tjänsten. Om det ej kan påvisas, att

(Forts.) det förekommer avskedanden på grund av mannamån, kan jag icke
se, vad en socialfullmäktige skulle kunna göra åt den saken. I sådana
fall, då personalen är övertalig och man därför måste avskeda
exempelvis en del extra personal, kan en socialfullmäktig
varken göra_ till eller ifrån, ty statsbanorna skola naturligtvis
icke ha mera personal än de oundgängligen behöva för driften och
verkets skötsel.

Jag kan sålunda icke finna, att statsutskottets skäl för avslag
på denna framställning äro så underhaltiga, som den senaste ärade
talaren ville göra gällande, och jag är i motsatt till honom säker
på, att de tre ledamöterna av lönenämnden, sona deltagit i behandlingen
av detta ärende, känna till sin instruktion. Jag vill vidare
påpeka, att det bland de socialdemokratiska ledamöterna icke rått
någon absolut enighet, i det herr Nilsson i Kabbarp yrkat avslag
på alltsammans. Och de socialdemokrater, som reserverat sig, ha
endast velat vara med om att en socialfullmäktig skulle tillsättas
i järnvägsstyrelsen men alls icke att motsvarande befattningar
skulle inrättas i distriktsförvaltningarna. Det tyder på, att även
socialdemokraterna inom statsutskottet haft en känsla av, att behovet
härvidlag icke var så utomordentligt starkt motiverat, att
man måste gå med på vad regeringen föreslagit.

Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.

Chefen för civildepartementet herr statsrådet Svensson:
Jag finner det för min del ganska anmärkningsvärt, att den siste
ärade talaren, försvararen av statsutskottets mening i saken, i båda
sina anföranden har åter och åter igen kommit tillbaka till den synpunkten,
att det icke har bevisats, att det föreligger sådana missförhållanden
med avseenden på statsbaneförvaltningen, att därav
skulle kunna motiveras behovet av dessa företrädare för de sociala
intressena. Jag undrar, om icke detta är en synpunkt, som det är
ganska olämpligt och ganska farligt att anlägga på en sådan sak
som den förévarande. Jag måste för min del finna det mycket
rimligare och riktigare, att man så ordnar förhållandena i statens
stora affärsdrivande verk, att anledning till missnöje icke uppstår
och att missförhållanden över huvud icke uppkomma, att man med
ett ord företar förebyggande åtgärder i det avseendet. Det är givet,
att en sådan tanke ligger till grund för detta förslag, vilket, det vill
jag påpeka, förberetts av de två liberala män, som närmast före
mig beklätt civilministerposten och som båda i första kammaren ha
på det livligaste talat för denna sak i dag.

Det är så mycket mera anmärkningsvärt, att man ställer sig

Lördagen den 15 maj, e. in.

49 Nr .5!).

på denna principiella ståndpunkt, »om den siste ärade talaren intagit,
i en tid, då ju faktiskt kravet från arbetarnas och personalens
sida med all rätt reses kraftigare än någonsin på att få i någon
mån medin flytande i ledningen av de företag, vilka de skänka
sin arbetskraft. Jag tror icke, att det lär kunna undgås, att även
i. statens verk detta rättmätiga krav blir på ena eller andra sättet
tillgodosett, och jag är övertygad om, att det vore särdeles lyckligt,
om man verkligen ville gå till beslut härom i den mycket modifierade,
mycket modeste form, som här ifrågasattes. Var och eu, som
kommit i närmare beröring med dessa statens verk och de förhållanden,
som där råda, måste ju få klart för sig, att, såsom jag yttrade
i mitt första anförande, det dagligen och stundligen uppstår frågor,
som det för förvaltningen själv måste vara av stort värde att få
bedömda även så att säga utifrån och från andra synpunkter än
dem, som verkcheferna och de ledande givetvis såsom arbetsgivaren
statens företrädare måste vara predestinerade att lägga på saken. I
den moderata form, som detta förslag blivit tillstyrkt av reservanterna,
tror jag för min del, att det skulle vara mycket värdefullt,
om det nu bleve av riksdagen bifallet.

Herr Bengtsson i Norup: Herr Eriksson gjorde gällande,
att statsutskottets motivering icke verkade övertygande, men den
utredning, regeringen förebragt, är heller icke övertygande. Man’
får därigenom icke klart för sig, vilken ställning socialfullmäktige
skulle få i förvaltningen eller vilka kvalifikationer dessa män
skulle inneha. Därtill kommer, att man icke berett järnvägsstyrelsen
tillfälle att yttra sig i frågan, vilket man alltid brukar vara
angelägen att göra, då det gäller inrättande av nya befattningar.

Nu har herr civilministern framhållit, att hans båda företrädare
varit intresserade av denna sak, men de skäl, som ha anförts
till förmån för Kungl. Maj:ts framställning, måtte icke varit så
starka, då, enligt vad som berättats mig, både nuvarande civilministern
och två förutvarande civilministrar måst uppträda i första
kammaren för att rädda förslaget, men trots detta kunde ej halva
kammaren bliva övertygad, utan framställningen blev avslagen.

För mig väger det rätt mycket, att den aktade ledamoten av
löneregleringskommittén herr Nilsson i Kabbarp icke i utskottet
kunnat följa sina partikamrater, såsom reservant, då det gällt dessa
nya tjänster, och jag må säga, att det numera icke tycks behövas
några vidare skäl för tillskapande av nya befattningar, utan det
går alldeles av sig självt. Sådant tar kammaren, oavsett om det
anföres_ än så starka skäl häremot. Men jag skall ändock be att få
yrka bifall till utskottets förslag, så få vi se hur det kan gå.

Herr Måns son i Hagaström: Jag begärde ordet för att en
gång fa till protokollet antecknad min uppfattning om fullmäktiginstitutionen.
Jag har i tal och skrift uppträtt mot denna nymodighet
i svenskt statsliv, men det har slängts emot mig, att jag
och mina partikamrater icke vid något tillfälle nämnvärt opponerat

Andra hammarens protokoll 1920. Nr 59. 4

Ans/, tjänsteställningen
för
vissa befattningshavare

vid statens
järnvägar
och postverket
m. m.
(Forts.)

Nr 59.

Ang. tjänsteställningen
för
vissa befattningshavare

vid statens
järnvägar
och postverket
m. m.
(Forts.)

50 Lördagen den 15 maj, e. in.

oss mot denna fullmäktiginstit-ution, som börjat införas litet varstans.
Jag ber nu få säga som min mening, att hela systemet är
främmande för svenskt statsliv, eu ruttenhet är det helt kort och
gott i vårt allmänna liv. Enligt min uppfattning skall det vara
ett oöverstigligt svalg befäst mellan riksdag och regering. Riksdagen
har att såsom folkets ombud fullfölja sitt värv, sådant det är
i grundlagen angivet, och regeringen har att fullfölja sitt värv, såsom
det är för densamma i grundlagen utstakat, och riksdagen
måste för att möjliggöra en klar och riktig kontroll och hindra, att
vårt offentliga liv ruttnar och faller offer för bonapartism, stå fullt
fri gent emot regeringen. Det kan icke vara annat än en skadlig
utväxt på vårt samhällsliv, att allt flera medlemmar av parlamentet
göras till hela eller halva ämbetsmän på fullmäktigevägen. Det
är ett system, som jag alltid opponerat mig mot, därför att det är
främmande för svensk grundlag och dess anda, och ett system, som
jag alltid kommer att opponera mig mot, då det gäller att ytterligare
utöka det med en ny man.

Här framhålles, att i detta fall fackföreningarna ha intresse
av saken. Ja, det är nog delade meningar härom bland arbetarna.
Men i varje fall bör deras mening icke härvidlag vara avgörande,
utan det avgörande skall vara vad som är sunt för svenskt statsliv.
Arbetarna ha andra vägar att framföra sina krav på, om de ha
några krav att framföra. Jag menar, att vi böra söka återvända
till det gamla tillståndet, när ämbetsmännen icke kunde kravla åt
sig man för man av riksdagen som gisslan och ha i sin krets, utan
när riksdagen intog en självständig ställning såsom en lagar stiftande,
lagar kontrollerande och förvaltningen kontrollerande församling
utan maskopi med statstjänarna. Riksdagen bör ha det avgörande
ordet enligt min mening, och statstjänarna skola vara
statstjänare, varken mer eller mindre.

Herr Eriksson i Stockholm: Herr Jönsson i Revinge gjorde
gällande, att icke några missförhållanden förelåge, som skulle kunna
motivera inrättandet av fullmäktigebefattningar. Gent emot
detta vill jag säga, att det väl icke är alldeles nödvändigt, att det
skall behöva påvisas, att synnerligen stora missförhållanden äro
rådande vid ett statens verk, för att göra en så pass blygsam reform,
som det nu är fråga om, och jag vill säga, att så illa är det
icke ställt vare sig vid detta verk eller något annat statens verk,
där jag känner förhållandena, att man kan tala om, att synnerligen
stora och uppenbara orättvisor blivit begångna av förvaltningen
gent emot personalen.

Sedan framhöll herr Jönsson, att jag själv pekat på, att tjänstemän,
som tillsatts genom konstitutorial, icke kunde avskedas
annat än på grund av fel och försummelse i tjänsten, och han menade,
att det då icke var mycket nytta med att en fullmäktig deltoge
i avgörandet av sådana ärenden, ty var något fel begånget,
skulle avsked i allt fall följa. Jag vill anmärka och det är känt:
och erkänt, att man kan anlägga mer eller mindre stränga tjänste -

Öl Nr 59.

Lördagen den 15 maj, e. in.

mannasynpunkter på föreliggande frågor, och i det avseendet ber
.jag få erinra om, att det ju icke alls var många dagar sedan man i
ett statsutskottets utlåtande talade om byråkratiska styrelseformer
som motsats till en annan styrelseform, vilken då förordades. Och
skulle man taga konsekvenserna av det uttalandet, förefaller det
mig, att man nu skulle vara böjd för att sätta in lekmannaclement
i förvaltningen för att mildra det byråkratiska styrelsesätt, varom
man då talade.

i. Jag fann av herr Bengtssons i Norup anförande, att den förnämsta
anledningen, varför han icke kunnat gå med på Kungl.
Maj:ts förslag, var, att det icke förelåg en diger utredning i saken-.
Med all respekt för stora utredningar över huvud tycker jag ändå,
att denna fråga icke är av sådana dimensioner, att den nödvändigt
kräver en diger utredning, för att man skall kunna fatta .ståndpunkt
till densamma.

Medan jag nu har ordet och särskilt med anledning av vissa
synpunkter, som framhöllos i debatten i detta ärende i dag i första
kammaren, vill jag rikta en anhållan till den nu sittande regeringen,
att man på något sätt bör söka få fram en annan för personalen
synnerligen viktig fråga, som legat under behandling mycket
fång tid, nämligen frågan om en förhandlingsordning. Även om
den här föreliggande frågan faller, synes mig nödvändigt att upptaga
den andra frågan till snar behandling, så att man kan se något
resultat av densamma.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla mitt föregående yrkande.

Hans excellens herr statsministern Branting: Det före faller

mig, att icke alltför många i kammaren, då de skola avge sitt
votum, lära låta bestämma sig av de synpunkter, som herr Fabian
Månsson här utvecklade. Hans kritik riktade sig, såvitt jag kunde
förstå densamma, icke emot själva fullmäktiginstitutionen som sådan
utan emot det val av personer, som i vissa fall skulle förekommit.
Han såg med mycket ogillande på, att regeringens val vid
olika tillfällen fallit på medlemmar av riksdagen, och han fruktade,
att detta skulle medföra ogynnsamma följder för riksdagens självständighet.
Men man bör väl ändå i detta fall låta eu åsikt som
denna vara utanför och icke förkasta en institution, som kan vara
nyttig, bara därför att man med eller utan skäl anser, att ett eller
annat val av person för ifrågavarande uppdrag icke utfallit, som
det bort göra.

Inrättandet av en socialfullmäktigbefattning i järnvägsstyrelsen
ser jag för min del mest ur principiell synpunkt. Hela tiden
kräver, att arbetarsynpunkterna inom statens stora affärsdrivande
verk, lika väl som inom de industriella företagen över huvud, komma
till beaktande i större utsträckning än förut varit fallet, och
det kan inte hjälpas, att man, för att gå denna strömning i tiden
tillmötes, också en smula bör se till, om icke utvägar kunna finnas
att få fram på lämpligt sätt i själva den högsta förvaltningen av
dessa verk representanter för andra synpunkter än de som bli mer

Avg. tjänsteställningen
för
vissa befattningshavare

vid statens
järnvägar
ork postverket
m. va.
(Fort».)

Nr 59. 52

Lördagen den 15 maj, c. in.

Ang. tjänsteställningen
för
vissa befattningshavare

vid statens
järnvägar
och ''postverket
m. m.

(Forts.)

eller mindre byråkratiska. J a g tror, att man är inne på alldeles
riktig väg, ifall man i en institution., sådan som järnvägsstyrelsen,
skulle finna önskvärt att få en särskild representant för de sociala
intressen, som äro den stora personalens intressen, pert vill man a
den synpunkten fram, så finns det, som herr civilministern förut
framhållit, väl knappast någon mera nära liggande^ enkel och naturlig
och på samma gång 3’tterst moderat väg att ga än att iniörä
som medbeslutande och rådgivande i järnvägsstyrelsen en sådan
socialfullmäktig, som det här är tal om. Det bör ju icke kunna
skrämma någon, som har blick för i vilken riktning ända utvecklingen
går, och utan att vilja gå tillbaka till föregående diskussioner
här i afton i denna kammare måste jag erinra dem, som kanske
hysa betänkligheter mot hela denna väg, att ärendet förberetts _ och
förts fram, såsom civilministern har erinrat, av två föregående cn itministrar,
vilka icke tillhörde det socialdemokratiska partiet. D^L
är ju tydligt, att de sålunda ha sett saken helt enkelt såsom en åtgärd,
som skulle vara ägnad att förebygga eventuella missförhållandens
uppkomst, och i likhet med civilministern vill jag starkt
understryka, att det är ett alldeles felaktigt förfarande att törst
vänta, tills svåra missförhållanden uppkomma, för att sedan bota
dem, i stället för att inrätta institutionerna så pass mjukt, att dex^s
verkan blir att i god tid förebygga, att missförstånd uppstår mellan
förvaltningen och personalen, därför att denna icke finner sina

krav beaktade såsom den hoppats.

Jag tror, att en socialfullmäktig i järnvägsstyrelsen skulle ia
ett rikt arbetsfält för att tillgodose och på lämpligt sätt sovra personalens
önskemål. Med sunt omdöme kan denne komma att verka
såsom ett försonande element mellan intressen och synpunkter, som
emellanåt stå emot varandra en smula starkt, och det bör vara mjcket
nyttigt, att en auktoritativ röst inom själva ledningen av ett sadant
stort företag för fram de synpunkter, som råda ibland personalen,
på det sätt, som en sådan man kan göra, vilken har tillfälle att
i de särskilda individuella fallen lata dessa allmänna synpunkt/1,
komma till sin rätt. Jag kan därför icke annat än ge min fulla anslutning
till denna tanke, sådan den utformats av föregående regering,
och jag tror, att andra kammaren skulle göra klokt, om den
trots att förslaget icke vunnit anklang hos första kammarens majoritet,
i alla fall ville följa Kungl. Maj:ts förslag även pa denna

punkt. . „ .

De anmärkningar, som varit riktade mot törslaget, ma>te jag
saga verkligen icke äro synnerligen övertygande. Det där talet om
bristande utredning kan ju alltid anföras, men det är redan bemött
från järnvägshåll med framhållande av, hur olantligt liten i rent
byråkratisk mening denna fråga är både för statens järnvägars ekonomi
och med hänsyn därtill, att det här gäller inrättande blott för
ett par år av en befattning, som icke kommer på ordinarie stat
på något sätt. Under sådana omständigheter synes det mig, att
det skulle vittna om att andra kammaren förstår den riktning, i
vilken utvecklingen bör gå för att på ett både mjukt och riktigt sätt

Lördagen den 15 maj, c. in.

53 Nr 59.

anpassa sig eller de strömningar, som gå igenom tiden, om kammaren
ville i detta fall bifalla Kungl. Maj:ts förslag''.

Herr Bäckström: Herr talman, mina herrar! Jag måste,

oaktat hans excellens herr statsministern nyss nämnde, att man alltid,
om man vill gå emot en sak, kan skylla pa bristande utredning, när
fett ärende är före, säga, att det för mig bestämmande, då jag tagit
.ståndpunkt emot Kungl. Maj:ts förslag i föreliggande fråga, vant
den omständigheten, att detta ärende är synnerligen litet utrett. Man
måste också stanna inför vad kommunikationsverkens lönenämnd säger,
då den framhåller vikten av att man på nuvarande stadium gar
fram med försiktighet ifråga om organisatoriska detaljförändringar,
emedan dessa kunna bli rätt så ingripande, när det gäller organisationsformen
i dess helhet för framtiden. Jag* tror, att detta är ett ord
i sinom tid, och jag anser det vara alldeles emot vad som ^brukar vara
vanligt i denna kammare, när det gäller att besluta i frågor, sådana
som den föreliggande, att kasta sig in på nya förslag och godkänna
dem utan föregående nödvändig utredning. Detta förslag är av rätt
omfattande principiell innebörd och bör bli föremål för utredning av
annat slag än bär föreligger. Det visas bäst av den diskussion, som
ägt ram både i första kammaren och nu här, att det är ganska dunkelt
för att icke säga grumligt, hur man tänkt sig den här saken. Det
har sagts av herr stasministern, att två civilministrar varit med .om
förarbetena för denna reform, men man kan icke säga, att de visat
samma enighet, när det gällt, hur de här. befattningshavarna skulle
funktionera och hur de skulle vara kvalificerade för sitt uppdrag.
Man talar om, att det skulle behövas en socialt intresserad man. Förre
civilministern herr Holmquist bär förklarat, att han icke särskilt
tänkt på, att det skulle vara en järnvägsman, men på annat håll lär
man hava tänkt sig det. Å ena sidan har framhållits vikten av att en
socialfullmäktigtjänst inrättades i styrelsen, å andra sidan har man
ansett såsom även fördelaktigare, om motsvarande funktionärer förlädes
till distriktsförvaltning. Allt tyder på, att det vilar dunkel
över det hela. När tanken på tillsättande av ifrågavarande befattningshavare
först utformades ■— jag tror, att det var 1912 •— gick
frågan till socialstyrelsen för ytterligare utredning. Där har den
legat, och såvitt jag har mig bekant, har ingenting framkommit förrän
på sista tiden helt hastigt och knapphändigt. Den näst siste ärade
talaren framhöll, att ett förslag kan väl godtagas även om. icke digra
luntor och utredningar föreligga. Sant. Men här finnas inga utredningar
av bärande art och det är just detta, som gjort mig så tveksam
gent emot förslaget, och jag ställer mig nu obetingat på utskottets
ståndpunkt.

Herr statsministern har framhållit, att det är av synnerlig vikt,
att arbetarnas intressen bli bättre än nu tillgodosedda inom en byråkratisk
styrelse. Detsamma göres gällande från andra håll, och det
säges, att detta är på viktigt för att gå tillmötes strömningarna i tiden.
Det må vara sant, men jag ber kammaren erinra sig det vid
näst föregående riksdag fattade beslutet om inrättande av kommuni -

Ang.'' tjänsteställningen
för
vissa befattningshavare

vid statens
järnvägar
och postverket
m. m.

(Forts.)

Kr 59. 54

Lördagen dea 15 maj, e. m.

Ang. tjänsu-.- . kationsverkens lönenämnd och bostadsnämnd, vid vilkas sammansättställnmgenför
n^Qg man särskilt skulle taga sikte på att få med socialt intresserade
ningshavare Personer. När dessa nämnder för närvarande fungera, kunna de helt
vid statens visst fylla — åtminstone tills vidare — de krav, som den ifrågavarande
järnvägar fullmäktigen skulle tjäna. Jag hemställer, herr talman, om bifall
och postverket m utskottets förslag.
m. m.

(Forts.'' Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen

gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock
på bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja godkänd.
Votering begärdes emellertid, till följd varav nu uppsattes,
justerades och anslogs denna omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 133, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit *den vid utlåtandet fogade
reservationen.

Voteringen utvisade 71 ja mot 45 nej, vid vilken utgång kammaren
således bifallit utskottets hemställan.

§ 9.

Ang. fortsatt Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört bevill1
av förord? ningsutskottets betänkande, nr 31, i anledning av Kungl. Majrts
ningen om en proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpsärskM
stäm- ning av förordningen den 11 juli 1919 om utgörande av en särskild
pelavgift för stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av
vissa lyxvaror. parlor med flera lyxVaror.

I en den 23 januari 1920 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 47, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av
vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen antaga följande

FÖRSLAG

till

FÖRORDNING

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juli 1919 om

utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,
byte eller införsel till riket av pärlor med
flera lyxvaror.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juli 1919 om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller

Lördagen den 15 maj, e. in.

Nr 59.

införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga foitsatt tillämpning
till utgången av år 1921.

Utskottet hemställde, att Kung!. Maj:ts förevarande proposition
icke måtte av riksdagen bifallas.

Vid betänkandet voro emellertid fogade reservationer:

Ang. fortsatt
tillämpning
av förordningen
om en
särskild stämpelafgift
för
vissa lyxvaror.

(Ports.)

av herrar K. A. Nilson, Rosén, Holmström, V. Albert Bergström,
Björnsson, Björkman, Jönsson i Fridhill, Viklund i Oviken
och Björklund, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att ifrågavarande
proposition måtte av riksdagen bifallas; samt

av herr Wohlin, som likaledes yrkat bifall till propositionen.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Björklund: Herr talman, mina herrar! Då riksdagen
senast behandlade denna fråga, stannade kamrarna i olika beslut, men
vid den gemensamma omröstning, som företogs, blev riksdagens beslut
att med 187 röster mot 104 bifalla det förslag, som av bevillningsutskottet
utarbetats i saken. Det hände så sent som i fjol. Det är detta
förslag, som Kungl. Maj:t nu genom denna proposition har avsett att
hos riksdagen få förnya. Det har emellertid visat sig, att bevillningsutskottets
majoritet på denna punkt har gått en annan väg, än vad förra
året var fallet. Bevillningsutskottets majoritet yrkar nämligen avslag
å Kungl. Maj:ts proposition. Några medlemmar av bevillningsutskottet
ha emellertid ansett, att denna förordning varit i kraft alltför kort
tid, för att man skulle kunna få en ordentlig överblick, hur det hela
komme att verka i framtiden, och därför ha de ansett, att förordningen
borde gälla åtminstone för ett år framåt.

Jag vill med dessa korta orcl ha motiverat, varför reservanterna
ställt sig på den linje de gjort, och jag vill här, herr talman, yrka bifall
till den av herr K. A. Nilson in. fl. vid utskottets betänkande fogade
reservationen.

Herr vice talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr R ö i n g : Herr talman! Med hänvisning till bevillningsutskottets
motivering tillåter jag mig hemställa om bifall till bevillningsutskottets
yrkande i föreliggande betänkande.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr
vice talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på avslag därå samt bifall i stället till Kungl. Maj:ts
i ämnet avlåtna. proposition; och fattade kammaren beslut i enlighet
med innehållet i sistnämnda proposition.

>''r 59. 56

Lördagca den 15 maj, e. m.

§ 10.

Ang. ändring

Ang. ändring

ÄÖ51i \ anmaning av Jiungl. Maj:ts proposition med förslag till''föri
anledning av o*dning angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den

kroppsskada, 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
“militär-^ Ullder militärtjänstgöring, jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2:o).

J- eil till riksdagen den 27 februari 1920 avlåten proposition,
nr. 208, hade Kung!. Maj:t föreslagit riksdagen antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av
§§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Slutstadgandet i det av Kungl. Maj :t framlagda författningsförslaget
hade följande lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921; dock att
ersättningsanspråk, som grundas på dessförinnan inträffat olycksfall
eller pa sjukdom, som yppats före nämnda dag, bedömes enligt
äldre bestämmelser.

Herrar Leander och Werner hade i en inom andra kammaren
vackt motion, nr 353, föreslagit den ändringen i slutstadgandet, att
dagen för förordningens ikraftträdande måtte bestämmas till den 1
januari 1920.

Uti förevarande punkt hemställde utskottet, att riksdagen
måtte, med avslag å ifrågavarande motion, bifalla det av Kungl.
Maj :t framlagda författningsförslaget, dock att det till förord n fn -gen hörande slutstadgandet skulle erhålla följande ändrade lydelse:

Denna förordning skall äga tillämpning i fråga om skada, som
yppats efter ingången av år 1919; doek att beträffande beloppet
av ersättning'' äldre bestämmelser skola gälla för skada, som uppkommit
före den 1 januari 1921.

Punkten föredrogs. Därpå yttrade

Herr Werner: Herr talman, mina herrar! Jag skall be

att få erinra, att vid denna frågas föregående behandling förra året
väcktes motion dels om förhöjning av utgående ersättning till militärer,
skadade under tjänstgöring, dels av herr Leander en motion, att
den ersättning, som i anledning av dylik skada utbetalas, skulle utgå
med samma belopp, oavsett tidpunkten, under vilken olycksfallet
inträffat. Andra kammaren biföll förra året detta herr Leanders yrkande
emot utskottets dåvarande avstyrkande, liksom nu.

Hur behjärtansvärt det varit, att ett dylikt bifall kommit tillbaka,
kan man ju förstå, då man tänker på med vilka summor man

militär tjänstgöring.

Punkten l:o).

Lördagen den 15 maj, e. m.

57 Nr 59.

avspisar dessa stackars invalider. Allt fortfarande finns ett litet antal,
jag vill tro ungefär 28 stycken, som får sin ersättning efter förordningen
av år 1901, och till dem utgår denna ersättning med ett belopp av 575
kr. per år. Det finnes också en hel del, som ha ersättning efter förordningen
av år 1909, och för dem utgår en sådan ersättning med 450 kr.
jämte förhöjning av 50 procent, följaktligen 675 kr. per år. Det är
naturligtvis tacksamt att notera, att utskottet i detta fall gått med på
Kungl. Maj:ts proposition, som ju föreslår en förhöjning till det dubbla
beloppet för framtiden. Vi hade emellertid i år varit så ansvarslöst
anspråkslösa, höll jag på att säga, att vi, för att över huvud taget kunna
vinna något alls och för att kunna hjälpa åtminstone ett fåtal, hade
yrkat på att den i propositionen föreslagna förhöjning, som nu genom
detta utskottsutlåtande blivit tillstyrkt, skulle verka retroaktivt,
åtminstone ett år, så att den skulle träda i kraft den 1 januari 1920.
Utskottet har icke kunnat bifalla detta yrkande, huvudsakligen med
den motivering, »att ett bifall till motionärernas förslag skulle vid sådant
förhållande innebära en förhöjning för år 1920 med icke mindre än 150
procent». Utskottet har därför icke ansett sig kunna biträda motionen.
Konsekvensen, som man där pekar på, skulle följaktligen vara, att
dessa, som haft så relativt låg ersättning förut mot under detta år,
skulle få något högre ersättning än eventuellt de nytillträdande.

Jag kan icke finna några farliga konsekvenser av att gå in på det
här. Jag beklagar verkligen, då detta vårt rimliga yrkande icke lett
till något resultat, att vi åtminstone icke fortfarande fasthöllo vid det
yrkande, som andra kammaren förra året biföll, nämligen att även
äldre invalider, oavsett vid vilken tidpunkt de blivit invalider, skulle
komma i samma ställning och få samma ersättningsbelopp.

Som frågan för närvarande ligger, är det väl kanske icke lönt att
göra något yrkande. Jag skall dock be att få yrka bifall till motionen,
och yrkar följaktligen, att utskottets hemställan måtte bifallas med den
ändring att, i enlighet med vad försäkringsrådet tillstyrkt, den förhöjda
ersättningen utgår från den 1 januari 1920.

Herr Leauder instämde häruti.

Herr Kristensson: Då den föregående ärade talaren

gjorde ett yrkande, ber jag, med hänsyn till den sena timman, att endast
få yrka bifall till utskottets hemställan. Jag vill erinra kammaren
om att utskottet i varje fall har så långt möjligt sökt att bättra upp
Kungl. Maj:ts proposition, vilket också framgår av slutyrkandet. Men
med hänsyn till konsekvenserna har utskottet icke med bästa vilja i
världen kunnat tillstyrka bifall till motionen.

Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Vidare anfördes ej. Sedan herr vice talmannen framställt
propositioner å de yrkanden, soin under överläggningen förekommit,
blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

Punkten 3:o).

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Ant/, ändring
i förordningen
om ersättning!
i anledning av
kroppsskada,
ådragen under
m ilitär -tjänstgöring.
(Forts.)

Nr 59.

58

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang.

förbättrad
pensionering
för vissa
underofficerare.
jämte
vederlikar.

§ n. .

Bankoutskottets utlåtande nr 53, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av rätt till pension
åt sådana änkor och barn efter statst.jänare, som enligt nu gällande
bestämmelser ej erhålla pension, föredrogs härefter; och blev utskottets
i nämnda utlåtande gjorda framställning av kammaren bifallen.

§ 12.

Till avgörande förelåg nu bankoutskottets utlåtande, nr 54, i
anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
förbättrad pensionering för underofficerare jämte vederlikar, som
efter uppnådd pensionsålder avgått från tjänsten före 1918.

I en inom andra kammaren av herrar Leander, Lindvall och
Jeppsson väckt motion, nr 115, som hänvisats till bankoutskottets
förberedande behandling, hade hemställts, det riksdagen ville besluta
att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag fortast
möjligt angående förbättrad pensionering för de underofficerare
vid armén och marinen jämte vederlikar, som efter uppnådd pensionsålder
avgått från tjänsten före 1918 och därför icke kommit i
åtnjutande av den pensionsförhöjning, som beslutats av 1919 års
lagtima riksdag.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Lindvall: Herr vice talman, mina herrar! Utskottet
har noga beaktat vad motionärerna i denna sin motion anfört, men har
oaktat detta icke kunnat tillstyrka densamma. Bankoutskottet har
mycket väl insett dessa här ifrågavarande underofficerarnes svåra belägenhet,
nämligen att flera av dem rent av mot sin vilja och önskan
måst avgå från tjänsten och träda i pension blott några få månader
före 1918 års ingång och därigenom, oaktat de hava ordentligt erlagt
sina pensionsavgifter, gått miste om det pensionsbelopp, som tillkommit
dem, vilka efter nämnda års ingång trätt i pension och erhållit
ett nära dubbelt så stort pensionsbelopp.

En ljusglimt för dessa underofficerare och vederlikar det här gäller,
är att utskottet har i sin motivering uttalat som sin mening, att en allsidig
utredning snarast möjligt torde sättas i verket, så att dessa personer
må erhålla något högre pension, än nu är fallet, och slippa att
lida alltför mycket, därför att de måst avgå före 1918 års ingång.

Jag vänder mig därför till regeringen med en vördsam anhållan,
att en sådan utredning snarast möjligt måtte komma till stånd, helst
så att en proposition kunde framläggas redan till nästa års riksdag,
på det att såväl dessa gamla underofficerare som flera andra befattningshavare,
vilka trätt i pension för en längre tid tillbaka, icke behöva
vänta alltför länge.

I.örilagen den 15 maj, c. in.

Nr o».

59

Herr vice talman! .Tåg anser detta sätt att gå till väga vara det
enda möjliga för att ifrågavarande personer må kunna lyckas få sina
önskemål uppfyllda.

Herr Le and er: Herr talman! Man talar om, att den ena

eller andra samhällsklassen medborgare befinner sig i nödställd belägenhet.
Om detta kan sägas om någon kategori, så är det om dessa underofficerare,
som trätt i pension före år 19i8. De fingo under sin tjänstetid
vänta på lönereglering år efter år utan att se sina förhoppningar
därutinnan gå i uppfyllelse. Man lovade dem, att om det någon gång
skulle bli pensionsförbättring för underofficerare, de skulle vara säkra
om att åtminstone då komma i åtnjutande av densamma, men även
därutinnan ha de blivit besvikna. Man finner ju också, hurusom bankoutskottet
har behjärtat deras betryckta ställning och talat en hel del
vackra ord om, att det skulle behövas en pensionsförbättring. Ja,
naturligtvis är det bättre, att, när man ber om någonting, avvisas med
goda ord än med stränga och hårda ord, men man lever dock icke endast
på de vackra orden, utan det krävs också någonting annat.

Man vet, att bankoutskottet alltid hyser betänkligheter att låta
en pensionsförbättring verka retroaktivt, men utskottet bär dock brutit
mot denna princip vid åtskilliga tillfällen. Det nämner t. ex. i sitt
utlåtande, hurusom f. d. folkskollärare fått en ny pensionsförbättring,
och vi hade vidare för några dagar sedan ett betänkande från utskottet
rörande pensionsförbättring för poststationsföreståndare och lantbrevbärare,
som avgått före år 1918 — de fingo en förhöjning i sina understöd
och livräntor på 50 %. Men här menar utskottet, att någon pensionsförbättring
icke kan komma ifråga, icke ens en utredning därom,
innan en definitiv lönereglering kommer till stånd för underofficerarna,.
Detta resonemang förstår jag icke för min del, ty det är ju här icke fråga
om någon löneförbättring utan endast en pensionsförbättring, och det
borde väl i all rimlighets namn gå för sig att utreda frågan om denna
senare utan att man därför behövde avvakta en definitiv lönereglering
för militärernas del, officerarnas och underofficerarnas.

Allt nog: år 1917 var det ganska många underofficerare, som trädde
i pension. Det ställdes då, som jag redan nämnt, i utsikt, att de skulle
komma i åtnjutande av den pensionsförbättring, som väl icke så länge
kunde låta vänta på sig och i vilken de med all säkerhet skulle bli
inbegripna. De hade kunnat få stanna kvar ännu ett par år, till år 1919.
och använda sig av sin respittid, men det gjorde de icke utan begärde
avsked för att icke stå i vägen för yngre kamrater. De fanjunkare
t. ex., som sålunda avgingo år 1917, erhålla nu icke mer än 1,000 kronor
i pension jämte dyrtidstillägg för tillfället. De som däremot kvarstodo
till 1919 få 2,250 kronor i pension, alltså mer än dubbelt så mycket,
och de komma naturligtvis också därigenom i besittning av större dyrtidstillägg.
Denna skillnad synes mig vara alltför stor. Man kan knappast
förstå, hur folk, som nödgas sätta sig in i denna fråga, såsom väl
ändå bankoutskottet har gjort, kan avslå en begäran om utredning
rörande pensionsförbättringen för dessa gamla underofficerare.

Det var ganska intressant att höra, hurusom bankoutskottets

Atm förbättrad

pensioneri nsj
för vissa
underofficerare
jehu fe
ve deri) har.
(Korts.)

>''r 59. 60

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang.

förbättrad
pensionering
för vissa
underofficerare
järnte
vederlikar.
(Forts.)

ärade ordförande för en stund sedan icke hyste betänkligheter att gå
med på en löneförbättring för tjänstemän, rörande vilkas lönereglering
det emellertid pågår utredning. Jag blev glad och tänkte i mitt stilla
sinne: herr Kristensson måtte ha ändrat åsikter, sedan han undertecknat
detta betänkande; vi få väl höra om så är fallet.

Nu påstår emellertid utskottet, att det finns många andra pensionärer,
som ha det dåligt ställt. Ja, för all del. Yi motionärer skulle
naturligtvis ingenting ha emot, om det bleve pensionsförbättring för
alla pensionärer eller för så många som möjligt, men vi ha icke vågat
famna om dem alla utan vi ha nödgats begränsa oss till dessa f. d. underofficerare,
därför att de befinna sig i sämre ställning än kanske nästan
alla andra, och därför begära vi en utredning och därefter förslag från
Kungl. Maj:ts sida om pensionsförbättring för dem så snart som möjligt.

Ifall nu denna kammare avslår denna hemställan, skulle det bli
en ny besvikelse för dessa gamla underofficerare. Jag kan därför icke
vara så blygsam som min medrnotionär, herr Lindvall, vilken icke
yrkade bifall till vår motion, utan jag nödgas göra detta och alltså
yrka avslag på utskottets hemställan. Jag vill vidare nämna, att jag
kommer att begära votering härutinnan, för att det skall kunna utrönas,
hur många det är, som verkligen vilja behjärta de gamla underofficerarnas
prekära ställning och räcka dem en hjälpsam hand. Det skulle
ändå vara en uppmuntran för dem, om denna kammare ville uttala
sig för en utredning. Utskottet säger visserligen, att man hoppas, att
en sådan utredning skall komma till stånd, men detta uttalande förpliktar
ju till ingenting; utan önskar man en utredning, är det naturligtvis
bäst att direkt uttala sig därför. Som sagt, herr vice talman,
jag kommer att begära votering, därest icke herr vice talmannen hör
»ja» för motionen, ty då begär jag naturligtvis icke votering. I annat
fall måste jag göra det för att utröna om de närvarande ha blick och
hjärta för dessa gamla statstjänares svåra belägenhet.

Med herr Leander förenade sig herrar Hamrin, Nilsson i Bonarp,
Johanson i Huskvarna, Jeppsson, Runefors, Olsson i Labbemåla,
Jonsson i Hökhult och Igel.

Herr Kristensson: Ja, herr talman, de instämmanden,

som följde på herr Leanders anförande, vittna ju om, att han, sin vana
trogen, har på ett utmärkt sätt kunnat lägga till rätta för kammaren
vad han för sin del vill ha fram. Jag förstår honom mycket väl, tv
han talar verkligen i detta fall i eu ömmande sak. Tyvärr har utskottet
emellertid icke kunnat gå med på hans motion. Jag ber att här få,
utöver vad utskottet själv redan sagt, vitsorda, att detta icke beror på
att utskottet ansett, att icke åtskilliga av de personer, för vilka motionären
gjort sig till tolk, verkligen äro i behov av en liten pensionsreglering
utöver den hjälp de få genom dyrtidstillägget.

Varför utskottet emellertid icke här kunnat gå på bifall till motionen
är sagt på sidan 11 och hänför sig till vad avlöningssakkunnigenämnt
i sitt utlåtande, nämligen att därest man nu skulle gå med på

Lördagen den 15 maj, e. m.

61

Nr o!).

ett bifall här, får man icke förbise, att det finnes många grupper, som
äro fullt ut lika illa ställda, varför det synes lämpligare, att en allmän
reglering kommer till stånd. För min del bär jag tänkt, att vi i utskottet
•skulle kunna draga upp linjerna till en dylik allmän pensionsreglering.
På grund av den kännedom om hithörande förhållanden, som vi förvärvade
genom den kommunikation vi inom utskottet hade med vederbörande
myndigheter närmast med chefen för den byrå i statskontoret,
som behandlar pensionsärendena men även med andra sakkunniga, på
detta område, fingo vi dock vissa betänkligheter mot att utskottet skulle
taga detta initiativ.

Det viktigaste av de skäl, som dessa sakkunniga anförde, var att
i varje fall måste en allmän lönereglering äga ruin innan man kunde
vidtaga en allmän pensionsreglering, och då nu Kungl. Maj :t hade remitterat
den förstnämnda frågan till särskild utredning, borde man icke,
innan resultatet därav förelåg, begära en skrivelse från riksdagens sida.
Dessa uttalanden hade emellertid den verkan på utskottet, att man
endast i motiveringen tog in vad man här för sin del allt fortfarande
ansåg vara rätt och riktigt, och det var att man snarast möjligt borde
få till stånd en dylik utredning.

Nu har emellertid herr Leander yrkat bifall till sin motion. — Jag
undrar om det icke kan gå nu, som det gick för några år sedan i en annan
fråga, då utskottet i sin motivering på samma sätt som nu uttalat sig
för en allmän reglering, men man icke var nöjd med detta i denna
kammare utan ville gå ett steg längre. Den andra kammaren tog utskottets
förslag och så blev följden, att kamrarna stannade i olika beslut.
Motiveringen var densamma, nämligen att man skulle öka pensionerna
för alla stackare, som icke hade 300 kronor om året, så att de
finge detta belopp. Båda kamrarna hade uttalat sig för den saken,
men formellt kom ingen riksdagsskrivelse till stånd. Jag gick då upp
till dåvarande chefen för finansdepartementet — det var under den
Hammarskjöldska ministärens tid — och bad att regeringen skulle
behjärta vad som i själva verket låg bakom riksdagens handlingssätt
och var dess andemening, samt sätta i gång med en utredning. Jag
fick också löfte om, att det skulle göras något i saken. — Sedan ha vi
fått en ny ministär, jag har även uppvaktat den nya departementschefen,
men ännu den dag som är, har intet initiativ tagits i denna sak.

Jag föreställer mig — jag kan ju icke säga det bestämt — att resultatet
blir detsamma, om kamrarna nu stanna i olika beslut. Taga
kamrarna däremot detta utskottsförslag så ha vi dock åstadkommit
något positivt.

Då jag ser så många av regeringens ledamöter med herr statsministern
i spetsen närvarande, skall jag be att få rikta en vädjan till den
nuvarande regeringen, om den icke kunde vidtaga åtgärder till påbörjande
av den utredning, som utskottet i sin motivering så bestämt
uttalat sig för. Jag tycker, att man borde kunna göra undan ett förberedande
arbete, och jag hoppas, att den kommitté, som eventuellt
blir tillsatt, eller om saken överlämnas till myndigheter, att dessa sätta
sig i förbindelse med den kommitté, som har hand om löneregleringen
för den civila staten i allmänhet och även för de militära befattnings -

A ng.

förbättrad
jtensionerin/j
för vista
underofficerare
jämte
vederlikar.
(Korta.)

Nr 59. 62

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang.

förbättrad
•pensionering
för vissa
underofficerare
jämte
vederlikar.
(Forte.)

ha varna, så att alltså icke den ena utredningen går i öster och den
andra i väster, utan att det blir ett visst sammanhang mellan de båda
utredningarna. Om regeringen handlar på detta sätt, är jag övertygad
om att den fråga som gäller så mycket för de gamla pensionärerna,
skulle komma till riksdagen betydligt hastigare än om man väntade
med att vidtaga åtgärder tills riksdagen vore i tillfälle att besluta om
en allmän lönereglering. Principiellt kan jag icke gå med på motionärernas
framställning, t}’ den omfattar blott en grupp och icke ens
den grupp, som mest behöver hjälp. De mest behjärtansvärda bland
pensionärer äro de gamla änkorna, som ha 50, 75, 100 kronor om året,
och det finnes massor av befattningshavare, som oavsett de dyrtidstillägg,
de kunnat erhålla, knappast befinna sig i bättre ställning.

Jag ber också få påpeka, att dyrtidstilläggen för pensionärerna
hela tiden och allt fortfarande utgått efter mycket lägre normer än för
i tjänst varande befattningshavare. De förra få icke på långt när samma
kompensation för dyrtidens tryck, som de vilka fortfarande äro i den
lyckliga omständigheten, att de ha sina tjänster kvar och kunna njuta
avlöning från dem. — Härtill kommer en annan sak. Jag vill erinra
mig att socialstyrelsen i sina utredningar visat, att ju längre ned man
står på skalan och ju mindre inkomst man har, desto hårdare tryckes
man faktiskt av dyrtiden, och att fördenskull ett högre indextal borde
läggas till grund för att rätta till detta förhållande. Nu är emellertid
detta en penningfråga och spörsmålet har så vittgående konsekvenser
och fordrar givetvis en så noggrann utredning, så att nog bör riksdagen
få veta vad det kommer att kosta, innan riksdagen kan gå till beslut,
vare sig på den ena eller andra punkten.

Det är på grund av dessa omständigheter, som utskottet icke ansett
sig kunna tillstyrka motionen, som ju bara avser en enda liten grupp
av pensionärer. Samma skäl som motionären anfört, gälla ju över hela
linjen, och det är därför soin vi så positivt som vi gjort, velat trycka på
att första statsmakten, som för övrigt har ärendet hos sig och således
icke behöver något initiativ från riksdagens sida, måtte _ beakta dessa
arma pensionärer. Det har icke varit ett enda plenum vid denna riksdag
då jag icke fått mottaga kanske fyra, fem deputationer av gamla
pensionärer från rikets alla delar, och detta visar ju att det råder^ stor
nöd bland dessa kategorier. Det är därför som det verkligen är så behjärtansvärt
att göra något för att de verkligen må bliva hulpna. Jag
skulle vara mycket tacksam om man från statsrådsbänken kunde få
ett löfte om några åtgärder i den riktningen, och tillåter mig nu att
yrka bifall till utskottets förslag.

Hans excellens herr statsministern Bränning: Herr talman,
mina herrar! Den föregående ärade talaren riktade en vädjan till
regeringen att beakta de ömmande omständigheterna för den grupp
pensionärer, vilkas talan eu av motionärerna har med värme har fört.
Denna vädjan förklingar förvisso icke ohörd, och jag är övertygad om
att hela regeringen delar min personliga uppfattning i det avseendet
att vad soin från statsmakternas sida kan göras för att lindra de svåra

M Nr :>«.

Lördagen den 15 maj, e. in.

bekymmer, som uppstått för dessa gamla pensionärer, det bör också
göras på snabbaste och bästa sätt.

Det har sedan visat sig under diskussionens gång, att utskottet
egentligen syftar till samma sak, så att det alltså icke finnes någon
meningsskiljaktighet mellan utskottet och motionärerna angående
det behjärtansvärda i motionen. Utskottet har emellertid för sin del
tagit fasta på, att det också finnes många andra grupper av pensionärer,
som det är nödvändigt att tänka på, och att man icke bör stanna
endast vid den grupp som här bragts på tal av de ärade motionärerna.
Det farliga med att gorå denna undersökning alltför omfattande, är
naturligtvis att den drager ut på tiden, och att det således därigenom
kan bli så, att lidandena under denna alltjämt fortsatta dyrtid bli
alldeles outhärdliga för alltför många av dessa våra medmänniskor.

Jag hoppas dock, att det skall bli möjligt för regeringen att finna
utvägar —- utskottets ärade ordförande antydde ju en väg, som jag
naturligtvis icke nu kan ingå på att bedöma huruvida den är framkomlig
eller icke — men jag hoppas, att det skall bli möjligt, att om man agnar
denna sak ett allvarligt intresse, finna en utväg att skyndsamt bedriva
en tillräckligt omfattande utredning, så att resultatet av densamma
snarast möjligt kan läggas fram på kammarens bord.

Med detta har jag således icke velat taga något parti i frågan
hur denna kammare i ärendets nuvarande läge bäst skall kunna ”uttrycka
sin mening beträffande hur dessa pensionärer, som det närmast
gäller, skola hjälpas, eller hur även andra personer, som icke nu blivit
upptagna i motionen, skola få hjälp. Jag tror, att vi kunna enas om,
att de alla böra hjälpas, och äro vi besjälade av det hjärtelaget, skall
det väl också lyckas för oss att komma fram till en hjälpande lösning
för dessa gamla, som med oro se på hur deras sak behandlas i riksdagen.

Herr Hamrin: Efter det betydelsefulla uttalandet från herr

statsministern, ett uttalande, som vittnade om det största intresse
för den grupp det här gäller, kan jag avstå från att säga något vidare.
Jag är övertygad om att detta uttalande kommer att väcka den allra
största glädje och tillfredsställelse hos alla dem, som äro direkt åberopade
i denna framställning.

Jag har således, herr talman, ingenting vidare att tillägga.

Herr Leander: Utskottets ärade ordförande talade om

vissa andra än i motionen angivna personer, som vore i behov av understöd,
t. ex. en del änkor, och det förstår jag nog. Jag tror mig också
ha visat, att jag efter förmåga vill arbeta även för deras bästa; men,
bankoutskottet har ju rent av förebrått mig, att jag kommer med
för mycket motioner om understöd för dylika änkor.

Herr Kristensson tycktes vilja framställa saken så, att det skulle
vara bättre, om båda kamrarna avsloge motionen, än om en av kamrarna
biföll densamma, under det att den andra avslog. En sådan
logik förstår jag sannerligen icke, ty jag håller före, att det väl ändå
är bättre, om en kammare bifaller motionen, även om man nu icke
kan få båda med på bifall.

Av g.

förbättrad
‘pensionering
för vissa
underofficerare
jämte
vederlikar.
(Korts.)

Nr 59. 64

Lördagen den 15 maj, e. m.

^»jr. Efter det varmhjärtade anförande, som hans excellens statsmi förbättrad

justera nu hållit, och efter det åtminstone till hälften givna löfte,
pensionering SQm man yäl får betrakta det, att han skall söka föra fram denna fråga
JUroffice- till förmån för dem det här gäller, skall jag nu avstå_ från att begära
rare jämte votering. Jag anser mig däremot icke kunna avstå från mitt yrkande,
vederlikar. ty då skulle ju alla de, som instämde med mig behöva uppträda och
(Forte.) förklara att de instämde även härutinnan. Jag skall emellertid som
sagt icke begära votering, då jag anser, att frågan nu befinner sig på
sådan köl, att de gamla pensionerade underofficerarna ha de bästa
utsikter för att deras betryckta läge skall behj ärtas av Kungl. Maj:t
och att de därför kunna ha grundad förhoppning om att få förhöjning
i sina pensioner.

Överläggningen var härmed slutad. Efter av herr vice talmannen
givna propositioner å de därunder förekomna yrkandena
biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 13.

Äng. A föredragningslistan fanns vidare upptaget bankoutskottets

lag om rätt till utlåtande, nr 55, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
tjänstepension förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänf7jänrtanån
stcmän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och stämd
postverket tens vattenfallsverk m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

m- f,Lerfatetls Uti en den 12 mars 1920 dagtecknad, till bankoutskottet hänvisad
proposition, nr 313, hade Kungl. Mafj:t framlagt förslag till
lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
in. in.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft två
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

nr 304 i första kammaren av herr Juhlin; och

nr 385 i andra kammaren av herr Eriksson i Stockholm ni. fl.

Utskottet hemställde, att riksdagen, med^ bifall till motionen
II: 385 oeli med avslag å motionen I: 304, måtte

dels _ under förutsättning att överenskommelse av nedan an givet

innehåll träffades om upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning
med utgången av juni månad 1920 —- antaga det vid utlåtandet
fogade förslag till lag angående rätt jill tjänstepension föi
ordinarie tjänstemän vid postverket, telegraxverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk; dock att pensionsåldern för vid
statens järnvägar anställda vagn- och stallkarlar samt maskin- och
pannskötare, de senare, såvitt de tjänstgjorde vid kollossningskran,
skulle vara 63 år och att i lagförslaget infördes en bestämmelse
av följande lydelse:

»Befattningshavare med pensiohsrätt enligt denna iag^ ar underkastad
de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställ -

Lord ngen den 15 maj, e. in. 65

da i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.
»;

dels godkänna sådan överenskommelse med fullmäktige för
delägarna i telegrafverkets pensionsinrättning, att nämnda pensionsinrättning
upphörde med utgången av juni månad 1920 och dess
tillgångar övertoges av statsverket, under villkor att staten ansvarade
för pensionsinrättningens alla framtida förpliktelser, ävensom
att av det belopp, varmed pensionsinrättningens tillgångar intill
förenämnda tidpunkt enlig! de i statsrådsprotokollet över eivilärenden
för den 12 mars 1920 angivna beräkningsgrunder ökats genom
högre ränteavkastning än efter 4 1js procent, så stor del, som, enligt
i samma statsrådsprotokoll likaledes angiven delningsgrund, belöpte
på delägarnas avgifter, överlämnades antingen kontant eller,
efter överenskommelse, i form av pensionsinrättningen tillhörande
värden till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter att
användas till ändamål, som av fullmäktige beslutades och som
kunde av Kungl. Maj:t godkännas;

dels besluta,

att sådana telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar, som
enligt angivna överenskommelse skulle tillgodokomma statsverket,
skulle ingå i den uti 7 § av förberörda förslag till lag omförmälda
telegrafverkets pensionsfond, vilken skulle hava att ansvara för
pensionsinrättningens framtida förpliktelser;

att postverkets och statens vattenfallsverks andelar i pensionsfondens
för civila tjänstinnehavare tillgångar samt däremot svarande
förpliktelser vid utgången av juni månad 1920 skulle övertagas
av de i förberörda paragraf i lagförslaget likaledes omförmälda
postverkets pensionsfond och statens vattenfallsverks pensionsfond
; samt

att pensionsfondens för tjänstemän vid statens järnvägar tillgångar
och förpliktelser vid nyssberörda tidpunkt skulle övertagas
av den i samma paragraf ävenledes omförmälda statens järnvägars
pensionsfond;

dels ock godkänna det vid utlåtandet fogade förslag till bestämmelser
angående rätt till pension för viss personal, som vid
statens övertagande av enskilda järnvägar eller handelar övergått i
statens järnvägars tjänst.

Utskottet hade i sin allmänna motivering å sid. 24 i det tryckta
utlåtandet beträffande frågan om den räntefot, efter vilken pensionsfonderna
borde gottgöras ränta på de i verkens kassaförlag
ingående pensionsmedlen uttalat, bland annat, att, då pensionsavgifterna
beräknats med tillämpning av en räntefot av 4 %, det syntes
utskottet icke något vara att erinra mot att, åtminstone tills vidare,
verken skulle gottgöra pensionsfonderna ränta efter likaledes
4 % å nu ifrågavarande medel.

Uti en vid utlåtandet fogad reservation hade herrar Borg, Bäcklund,
Loven och Anderson i Stockholm förklarat, att de på i reservationen
omförmälda skäl och i anslutning jämväl till vad som an Andra

kammarens protokoll 1920. Nr 59. 5

Jir 5».

Ang.

lag om rätt till
tjänstepension
för ordinarie
tjänstemän
vid postverket
m. fl. statens
verk.
(Forts.)

Nr 59. 66

Ang.

lag om rätt till
tjänstepension
för ordinarie
tjänstemän
vid postverket
m. fl. statens
verk.
(Forts.)

Lördagen den 15 inaj. e. in.

förts i herr Juhlins ovanberörda motion ansett sig böra hemställa,
att riksdagen, i samband med godkännande i huvudsak av Kungl.
Maj:ts proposition, måtte förklara, alt- pensionsfondernas tillgångar,
som komme att användas såsom kassaförlag för vederbörande
verk, måtte förräntas efter 4,5 %.

Reservation hade vidare avgivits av herr Loven, som yrkat
avslag å den av utskottet föreslagna bestämmelsen, att befattningshavare
med pensionsrätt enligt det vid utskottets utlåtande såsom
Bilaga 1 fogade lagförslaget skulle vara underkastad de ändringar
i pensionsrätten, som kunde vara fastställda i sammanhang med det
statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Bäcklund: Herr talman, mina herrar! I en vid detta

betänkande fogad reservation har den uppfattningen gjort sig gällande,
att de olika verken borde på de belopp, som av dem användes såsom
kassaförlag, betala en ränta av 4 Va procent i stället för, som utskottet
föreslagit, 4 procent. De pensionsavgifter, som personalen vid dessa
verk kommer att erlägga, skola nämligen ingå såsom förlagskapital
åt vederbörande verk. Man frågar sig då, varför verket skall erlägga
mindre ränta på dessa fonders kapital, då de skola användas såsom
förlagskapital, än vad avkastningen med säkerhet blivit, därest fonderna
fått förvaltas som hittills. Saken är ju den, att det finnes pensionsfonder
förut, och att deras penningar äro utlånade på ett eller
annat sätt och i regel lämna till och med större avkastning än 4 1/z
procent. Då frågar man sig, varför utskottet och Kungl. Maj:t och
även kommitténs majoritet stannat för och föreslagit, att dessa medel
skola ingå som förlagskapital för vederbörande verk och sedan endast
förräntas efter 4 procent. Om man ser på den överenskommelse, som
gjordes vid övertagandet av telegrafverkets pensionskassa i samband
med pensionsregleringen där, finner man, att departementschefen räknat
med att personalen skulle tillgodogöras en del av den ränta, som
översteg 4 V* procent. Vid övertagandet där ser man alltså, att departementschefen
räknat med 4 Vs procents ränta, men då det är fråga
om att dessa affärsdrivande verk skola använda penningarna till
förlagskapital, då vill man räkna med endast 4 procents ränta. Jag och
mina medreservanter ha icke ansett detta riktigt, utan vi anse, att då
staten för sina övriga lån icke kan få åtnjuta så låg ränta som efter 4
procent utan måste gå avsevärt över även de av oss begärda 4 Va,
då borde även i ett sådant fall som detta utskottet åtminstone ha gått
på den linjen, att dessa verk för sina förlagsfonder fått betala eu ränta
av 4 V2 procent.

Jag skall, herr talman, icke förlänga debatten alltför mycket,
ty tiden är ju långt framskriden, och jag tror säkert, att kammarens
ledamöter, om de vilja se på reservationen något, skola förstå den
uppfattning, som där är framställd. Denna uppfattning delas av generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

Lördagen den 15 mnj. e. in.

67 Nr 59.

samt av nio reservanter i löneregleringskommittén, och jag tycker
alltså för min de!, att den uppfattningen borde vara ganska stark. tjänstepension
Jag skall därför, herr talman, inskränka mig till att yrka ändring jör ordinarie
i motiveringen i enlighet med den av herr Borg m. fl. vid utlåtandet tjänstemän

vid postverket
m. fl. statens
verk.

fogade reservationen.

Herr Sommelins: Herr talman, mina herrar! .Det är

ett ganska betydande lagförslag, som föreligger här i dag till antagande
av andra kammaren, ett lagförslag, som innefattar ordnandet
av tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Det är således
en mycket viktig lösning av åtskilliga pensionsfrågor, och torde jag få
säga om densamma, att det enbart är glädjande, att förslaget inom
utskottet kunnat bli genomfört med mycket obetydliga reservationer.
Att ett så betydande förslag som detta icke skulle kunna undgå kritik
och olika meningars framställande, faller av sig självt, men de skiljaktigheter,
som antecknats, äro jämförelsevis obetydliga.

En av särmeningarna har den siste ärade talaren framfört, då han
yrkat bifall till reservationen. Utskottet har emellertid icke kunnat
gå så långt, som de ärade reservanterna, herrar Bäcklund m. fl., utan
utskottet har ansett, att 4 procents räntegottgörelse skulle vara tillräckligt,
och i detta avseende har såväl departementschefen som också
kommittén kommit till samma resultat. Dessutom har en av de sakkunniga
därom yttrat: »Det torde även höra erinras, att enligt de vid
förlidet års riksdag godkända grunderna för pensionering av folkskollärare
med flera, befattningshavarnas egna pensionsavgifter beräknats
med tillämpning av en räntefot av 4 procent.» Nu kan man säga, att
det egentligen icke spelar så stor roll, om det är 4 procent eller 4 V*
och ett förslag kom även fram inom utskottet, att man borde ha tilllämpat
högsta möjliga räntesats, men förslagsställaren till detta förslag
avgav ingen reservation utan nöjde sig med utskottets beslut.

Emellertid kan jag icke dela herr Backlunds mening i frågan, och
icke heller har utskottets flertal kunnat göra det, utan samtliga ha
ansett, att 4 procent är en lämplig räntegottgörelse å ifrågavarande
pensionsfonder. Jag kan icke underlåta att yrka avslag på reservanternas
framställning och bifall till utskottsförslaget om 4 procent.

(Forte.)

Herr Olsson i Berg instämde häruti.

Herr Boven: Herr talman! Beträffande denna sak om

procentsatsen är jag ense med den ärade reservant, som redan haft
ordet. Jag skall endast, med anledning av bankoutskottets ärade
ordförandes yttrande, att 4 procent skulle vara en lämplig procentsats,
be att få säga, att vad som är lämpligt därvidlag kan bedömas från olika
synpunkter. Bankoutskottets ordförande och utskottets majoritet
ha ansett 4 procent vara lämpligt, men för pensionstagarna är det
sannerligen icke lämpligt, att endast få 4 procent på pensionskassans
fonder. Det är väl ingen pensionskassa, vars fonder icke förräntas
med avsevärt högre belopp än efter 4 ‘/s procent.

Nr 59 68

Lördagen den 15 maj, e. m.

Ang. Det är ju klart, att pensionskassans stabilitet stiger och. säkras,

lag om rätt till a]p efter som åren gå och denna högre ränta kommer in, men slippa
förS0rdlnarie) verk en undan med att betala 4 procent, står ju kassan sämre ekonotjänstemän
'' miskt sett. Emellertid tror jag icke, att det står någonting att vinna
vid postverket för reservanterna på denna punkt, och jag skall därför icke uppehålla
m vertatem längre vid den saken.

(Forts) Jftg har emellertid en reservation för egen del, där jag icke har

någon annan med mig. Just som utskottet var nästan färdigt med sitt
betänkande, framställdes ett yrkande av eu medlem av utskottet,
som ville ha in en bestämmelse, att befattningshavarna skulle vara
underkastade de ändringar i pensionsrätten, som kunna vara fastställda,
då det statsunderstödda pensionsväsendet blir centraliserat.

Beträffande första delen är det fullständigt överflödigt att intaga
en sådan bestämmelse, eftersom i samtliga dessa befattningshavares
avlöningsreglementen redan står inryckt, att de äro skyldiga att underkasta
sig de ändringar i pensionsrätten, som kunna bli fastställda. Den
delen är alltså fullständigt överflödig.

Beträffande pensionsväsendets centralisering är detta ett yrkande,
som nästan har blivit dagligt bröd i bankoutskottet, så fort pensionsfrågor
kommer upp. Där har man en fullständig vurm på att allt, vad
pensioner heter, skall centraliseras, vare sig det passar eller ej. Den
tröjan vill man taga på alla, som skola pensioneras, även om deras
tjänstgöring och övriga förhållanden äro så olika, att det icke duger
med samma pensionsreglemente. Men ändå skall man peka på denna
centralisering i tid och otid.

Jag hade reserverat mig vid bankoutskottets utlåtande nr 53,
men jag brydde mig då icke om att upptaga kammarens tid. Nu tror
jag, att detta tillägg icke gör någon direkt skada, men det kunde mycket
väl vara borta.

Jag har, herr talman, endast samma yrkande som herr Bäcklund
om bifall till den av herr Borg m. fl. vid utlåtandet bifogade reservationen.

: ilerr Sommelius:] Herr talman! Då jag nämnt, att en

räntesats av 4 procent vore lämplig, ville jag också ha anfört, att i
allmänhet är det ur rent försäkringstekniska synpunkter en erkänd
sanning, att man icke skall beräkna så hög ränta som den, som blivit
föreslagen i reservationen — 4’/a procent — och att eu ränta på 4 procent
fullt ut garanterar pensionskassorna deras rätt.

Herr Lovén har ju också reserverat sig mot den punkt i utskottets
förslag, som lyder: »Utskottet har slutligen funnit sig böra föreslå,
att i förslaget införes en bestämmelse av innehåll, att befattningshavare
med pensionsrätt enligt denna lag skall vara underkastad de
ändringar i pensionsrätten, som kunna vara fastställda i sammanhang
med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.» Jag ber
emellertid att få påpeka, att utskottet därmed ingalunda har uttalat
sig för någon centralisering av vårt lands pensionsväsende. Alls icke.
Men utskottet har dock icke tänkt sig, att vi för evighet skola fortsätta
att existera med samma organisation, som vi nu ha. Denna är natur -

Lördagen den 15 maj, e. m

69 Nr 59.

ligtvis föränderlig, som allting annat, och följden kan alltså bli, att Ang.
man framdeles skulle vilja centralisera pensionsväsendet. Därför
ha vi också ansett det lämpligt, att det nyss nämnda tillägget anbringas j(ir ordinarie
som sista punkt i utlåtandet, och jag yrkar bifall till detsamma. tjänstemän

vid postverket

~ Hlerr i Bäekland: Utskottets ärade ordförande, herr .Som- m. fl. statens
modus, påpekade, att det ur försäkringstekniska synpunkter är olämp- ®e’V
ligt att räkna med högre ränta än 4 procent. Ja, det är ju en helt annan 0
sak. Det gör man icke heller i reservationen, då det gäller matematiska
beräkningar, men däremot räknas med 4 Va % ränta på fonderna.

Då folkskollärarnas m. fl. pensionskassas penningar skola lånas ut,
då bestämmer man icke, att de skola lånas ut efter 4 procent, utan de
utlånas naturligtvis efter högsta möjliga ränta.

Det är detta, vi ansett vara på tok här, att dessa pensionsfonder
aldrig, även om konjunkturerna äro aldrig så goda, kunna få mer än
4 procents ränta på grund av eu sådan bestämmelse. Så gör man icke
vid andra pensionsfonder och -kassor. De få taga den ränta, konjunkturerna
för tillfället bjuda dem, och räntefoten för dylika lån har ju i
många år legat långt över 4 procent. Jag tror inte, att man för närvarande
kan uppvisa någon kassa, som har så låg ränta som 4 eller
4 Va % utan avsevärt därutöver. När det däremot gäller den matematiska
utredningen, ha icke vi heller gjort någon ändring för närvarande
utan ansett, att man kan räkna med 4 % avkastning såsom
det normala. Men när det gäller på vad sätt fonderna skola förräntas,
då bör man ha rätt att fordra för dessa fonder att de i likhet med andra
pensionsfonder förräntas med högre ränta, och så är också redan nu
fallet med en del av dessa fonder, nämligen att de giva en större avkastning
än 4 %. Men då de ingå som förlagskapital för verken, så få
de inte mer än 4 %, och det är detta vi vänt oss emot.

Jag vidhåller, herr vice talman, mitt yrkande.

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Svensson: Herr
Lovén yttrade, att skälet varför för den del av pensionsfonden, som
ingår i verkens kassaförlag, borde beräknas en ränta av 4 % % i
stället för 4 %, vore, att pensionsfonden måste säkerställas ordentligt.
Jag förstår ej det skälet. Det behövs ju icke här något säkerställande
av pensionsfonden, då det här är staten, som svarar för den pension,
som är bestämd i pensionsreglementet. Pensionernas storlek kan sålunda
icke bli beroende på vad som finnes i fonderna eller icke finnes
där. Men jag förmodar, att man ur pensionstagarnas synpunkt anser,
att det skulle vara önskvärt, att få den högre ränteberäkningen ur
den synpunkten, att om pensionsfonden efter hand därigenom kommer
att visa ett mera gynnsamt eller rent av lysande resultat, man då
skulle kunna ha starkare fog för yrkanden. om att personalens pensionsavgifter
skulle sänkas.

Då jag icke kan för min del dela denna uppfattning, måste jag
uttala, att jag anser det riktigast, att kammaren i detta fall bifaller
utskottets och Kungl. Maj :ls förslag.

Vad den av herr Lovén berörda frågan beträffar om det tillägg,

Nr 50. 70

Lördagen den 15 maj. e. m.

Ang. som har gjorts av utskottet, att befattningshavarna skulle vara skylTätt-M
c^S''a underkasta sig den ändring i pensionsförhållandena, som kan
/(^ordinarie innefattas i en blivande centralisering, så tror jag visserligen, att
tjänstemän detta tillägg inte direkt kunde behövas, då säkerligen det måste anses,
vid postverket att redan avlöningsreglementet innefattar, att alla befattningshavare
m ^vertatenS aro skyldiga underkasta sig en sådan förändring. Men jag tror å
... ‘ andra sidan icke, att det kan skada, att det står där. Kammaren tor de

även i detta avseende göra klokt i att följa utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad. Herr vice talmannen
framställde propositioner först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på bifall till berörda hemställan med den ändring i
motiveringen, som föreslagits i den av herr Borg in. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade herr vice talmannen sig
finna den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes likväl av herr Bäcklund, i anledning varav nu
uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller bankoutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 55, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan
med den ändring i motiveringen, som föreslagits i den av
herr Borg m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Omröstningen utföll med 75 ja mot 31 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 14.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 56, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser
om pensionering av icke ordinarie personal vid statens
järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk; och yttrade
därvid

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Svensson: Herr
talman! I det förslag till kungörelse om ändringar i pensionsreglementet
för icke ordinarie personal vid kommunikationsverken, som
bifogats propositionen, ha de statens vattenfallsverks icke ordinarie
tjänstemän, som skulle inbegripas under pensioneringen, benämnts
»extra tjänstmän» och »extra ordinarie tjänstemän» med innebörd
av de olika benämningarna, som närmare angives i propositionen..
Enligt vad jag inhämtat från vattenfallsstyrelsen torde det emellertid
vara önskvärt att för vinnande av större överensstämmelse i terminologien
med statens järnvägar de angivna personalgrupperna rubri -

Lördageu deri 15 maj, e. in.

71 Nr 50.

ceras något annorlunda än i kungörelseförslaget föreslagits. Då det
emellertid här hemställts, att Kungl. Maj:t skall erhålla bemyndigande
att »i huvudsaklig överensstämmelse» med kungörelseförslaget
utfärda författningar i ämnet, så lärer hinder ej möta för Kungl.
Maj:t att verkställa en sådan förändring i rubriceringen, vilket ej
kommer att sakligt påverka förslagets innebörd. Jag har emellertid
velat omnämna det angivna förhållandet till kammarens kännedom.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 15.

Vidare föredrogos vart efter annat

bankoutskottets utlåtanden och memorial:

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering
av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen
m. fl.;

nr 58, i anledning av väckt motion om inrättande av åtta ordinarie
eldarbefattningar vid riksbankens avdelningskontor; och

nr 59, angående pension åt föreståndaren för riksdagens tryckeriexpedition
J. P. Velander m* m.; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark;
och

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statens reproduktionsanstalt.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda utlåtanden och memorial
hemställt.

§ 16.

Herr vice talmannen meddelade, att följande interpellationer
komme att vid kammarens sammanträde den 18 innevarande maj besvaras,
nämligen:

herr Sommelius’ interpellation till hans excellens herr ministern
för utrikes ärendena i anledning av dråpet å löjtnant Gniseppe
Frandhi; och

herr Jeppssons interpellation till herr statsrådet och chefen för
sjöförsvarsdepartementet i anledning av inträffad olycka å Aspöfjärden
utanför Karlskrona.

§ 17.

Herr Johansson i O lstorp avlämnade en av honom och herr Andersson
i Eliantorp undertecknad motion i anledning av Kungl. Maj :ts

Nr 59.

72

Lördagen den 15 maj, e. ro.

proposition, nr 420, angående anslag för uppförande av posthus och
telegrafstationsbyggnad i Finspång.

Denna motion, som erhöll ordningsnumret 457, blev på begäran
bordlagd.

§ 18.

Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:

nr 4: III, angående regleringen av utgifterna under riks statens
för år 1921 fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet,
avd. III, sjöförsvaret;

nr 134, i anledning av Kungl. Maj :ts under tilläggsstatens för ar
1920 fjärde huvudtitel gjorda framställning om anvisande av medel
till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget till vapen och ammunition
m. m.;

nr 135, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
anvisande av anslag å tilläggsstat för år 1920 under fjärde huvudtiteln
för täckande av under år 1919 uppkomna brister å vissa ordinarie
reservationsanslag;

nr 136, i anledning av vissa framställningar rörande anslag under
tilläggsstatens för år 1920 femte huvudtitel;

nr 137, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
anslag till sjökarteverket och till utförande av sjömätningar m. rn.;

nr 138, i anledning av riksdagens år 1919 församlade, revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning undergår 1918;

nr 139, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning
av folkskoleseminariets i Stockholm lokaler m. m.;

nr 140, i anledning av Kungl. Ma.j:ts proposition angående förstärkande
av det ordinarie anslaget till institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda m. m.;

nr 141, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt
understöd för utgivande av tidskriften Bokstugan;

nr 142, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag
till tekniskt-vetenskap liga undersökningar på byggnadsområdet; och
nr 143, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning
av väg till Tärna socken m. m. jämte en i ämnet väckt
motion;

bevillningsutskottets memorial och betänkanden:

nr 32, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande viss
del av utskottets betänkande, nr 29, i anledning av väckt motion angående
inskränkning av rusdrycksförsäljningsbolagens antal;

nr 33, i anledning av väckta motioner angående minskning av
den maximikvantitet spritdrycker, som far utminuteras för kalendermånad; -

Lördagen den 15 maj, e. n».

75 Nr 5».

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 15 och 26 §§ i förordningen den 14
juni 1917 angående försäljning av rusdrycker;

nr 35, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillfällig
höjning av postavgifterna m. m. ävensom två i ämnet väckta
motioner; och

nr 36, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande viss
del av utskottets betänkande nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående provisorisk reglering
av tillverkning av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen
äger rum i sammanhang med pressjästberedning, m. m.
ävensom i ämnet väckta motioner;

bankoutskottets utlåtanden och memorial:

nr 60, med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillägg
för befattningshavare i riksbanken, i riksgäldskontoret, vid riksdagens
hus och i riksdagsbiblioteket;

nr 61, angående förhöjda arvoden åt fullmäktige i riksbanken
och styrelseledamöter vid riksbankens avdelningskontor in. m.;

nr 62, med förslag om höjning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
arvoden; och

nr 63, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juli 1892 angående
sparbanker, dels ock i ämnet väckta motioner;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för domänverkets personal ävensom fem i ämnet väckta motioner; nr

75, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag i
fråga om antalet av vissa befattningar vid domänverket;

nr 76, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statens skogsskolor och skogshushållning i allmänhet m. m.;

nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning
av anslagen för tillsyn å enskildas skogar jämte en i ämnet väckt
motion;

nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny
stat för statens skogsförsöksanstalt jämte tre i ämnet väckta motioner;

nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny stat
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet jämte en
i ämnet väckt motion; och

nr 80, i anledning av väckt motion om förhöjt anslag till anställande
av mejerielever;

andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 14, i
anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
beredande av anslag utav statsmedel till svensk biblioteksverksamhet
i utlandet; samt

andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtanden:

Andra kammarens protokoll 1920. Nr 59.

6

Nr 59. 74

Lördagen den 15 maj, e. m.

nr 14, i anledning av en utav herr Lindman m. fl. väckt motion,
nr 139, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående verkställande av
en djupgående undersökning av vårt skattesystem med hänsyn till
dess ekonomiska verkningar; och

nr 15, i anledning av första kammarens beslut rörande en av
herr Lindhagen väckt motion angående skrivelse till Konungen med
begäran om övervägande och eventuellt förslag beträffande reglering
av förhållandet mellan landsbygden och städerna m. m.

§ 19.

Justerades protokollsutdrag.

§ 20.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Olsson i Kullenbergstorp under	3 dagar fr. o.	m. den 22 maj
>	Kant }	3	2» »	2>	17 »
	Olsson i Ramsta »	2	» »		18 »
1	Edsbäclcer »	2	» >?		17 »
	SJcagerberg »	3			16 »
»	Swartling »	14	» »	»	26 »
»	Berglund »	6	» »	»	17 »
	Ander »	5	» »		18 »
2*	Björck i Jönköping *	2	2>		18 »
	Kammarens ledamöter åtskildes	härefter kl.	1.6 på	natten.

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 202294