1920. Andra kammaren. Nr 40

ProtokollRiksdagens protokoll 1920:40

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1920. Andra kammaren. Nr 40.

Fredagen den 16 april.

Kl. 3 e. m.

§ 1.

Jiusterades protokollet för den 10 innevarande april.

Upplästes följande till kamlmaren inkomna döidsbevis:

Härmed intygas, att Sven Petter Svanberg avlidit samt att dödsorsaken,
enligt min uppfattning, varit den nedan angivna. Enligt
vad lag själv känner eller general trovärdiga personer erfarit, intröiflade
dödsfallet a Maria sjukhus den 8 april 1920 kl 7 30 f m och

v" ““ a^ln&i å/lder ,51 F 10 månader 16 dagar: civilstånd-''gift;
saaniblallsstallning (egen); riksdagsman; bostad: Stodkholms stad Maria
församling, nr 172 Hornsgatan. Huvuddödsorsak: Cardiosclero S1)S.

Stockholm den 11 april 1920.

Gösta Karström,

leg. läkare.

hemställan av herr talmannen beslöt kammaren att, jämlikt
8 28 riksdagsordningen, till Konungen ingå med anmälan om den inom
kammaren uppkomna ledigheten efter herr Svanberg; och blev ett
i sadant avseende på förhand uppsatt skrivelseförslag, som nu upplästes.
av kammaren godkänt.

§ 3.

"Vidare upplästes ett till kammaren inkommet så lydande siukbetyg: Att

ledamoten av riksdagens andra kammare, herr Johan Jönsson
i Revinge på grund av luftrörskatarr med feber, tills vidare är
förhindrad att deltaga i wfcsdagsarbetet, intygas.

Stockholm den 14 april 1920.

Em. Lindhagen,

leg. läk., överläkare.

Andra hammarens protokoll 19S0. Nr bo. i

Sr 40. 2

Fredagen den 16 april.

§ 4.

Herr statsrådet Vliden avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 416, med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig till lag innefattande särskilda bestämmelser

med avseende å upphävande av lagstiftningen om inskränkning for
viss tid i rätten att överlåta fast egendom; och .

nr 415, med förslag till lag om ändring i vissa delar av vatten

lagen m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 5.

Härefter föredrogos. men bordlädes åter statsutskottets utlåtande
nr 59 bevillningsutskottets betänkande nr 23, bankoutskott^ u -Mtanden nr 28-32 första lagutskottets utlåtande nr 27 jordbruksSÄs
kllt.4» », 48—55, andra ta.nmarena tete h Mte
utskotts utlåtanden nr 7 oob 8, andra kammarens andra ti faU
utskotts utlåtanden nr 15 och 16, andra kammarens
Utskotta utlåtanden nr 8 och 9 samt andra kammarens femte tillfälliga
utskotts utlåtande nr 7.

§ 6.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

ifrån konstitutionsutskottet: _

nr 134 i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung].
Mai-t angående upphörande av den successiva förnyelsen av stadsfullmäktige
1 stad, stadsfullmäktige i Stockholm samt kommunal- och

TOiunicipalfullmläktige;

ifrån statsutskottet: . ,

nr 128, i anledning av Kungl. Maj :te proposition angående
t .jans tårsberäkning för professorerna C O Lagercrantz och B. .
Hesselman med avseende å deras lätt till alderstilla g,

m 132, rörande vissa utgifter under tilläggsstatens for ar 1920

utgifter under tilteggestete» Br ä, 1820

femte huvudtitel;

från bevillningsutskottet: c , ,

nr 135, i anledning av Kungl. Maj:te proposition angående utsträckning
i särskilda fall av den i § 13 mom''. 5 i gällande förordning
med" tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av
två år för utförsel eller uppläggning pa restitutionsupplag aA tull restitutionsgods^wh^

^ Kung]. Majits proposition med förslag till

3 Nr 40.

Fredugcn den 16 april.

lydfel3e r § 13 “om- 1 i förordningen den
111111 IJJ1 Tned tulltaxa for inkommande varor; samt
Mn riksdagens kansli:

ett U*ref,ni^ °°h fö»1»)? rörande inrättande av

under steteM lonlr»11

lande” ^ anR&end® åt^ärder för ökad användning av fisk inom,

§ 7.

Till bordläggning anmäldes:
bevillningsutskottets betänkande^

Ä^*"de

Mq •llr 2o: 1 anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl

Sdl Ä anordnande av kontroll å deklarationer genom särskilda
därtill forondnade personer; samt

första lagutskottets utlåtanden:

las- a-V Kwa*b Preposition med förslag till

t]11fmiPn3n^ av lagen den 31 maj 1918 innefattande
länfSr b6StaflnmeIser an^aende rätten till inmätning inom vissa

1no. “ ?9\1 av Mai;ts proposition med förslag till

jöZr<å^i dÄTwii1 ^ °m resi9ri”!i av v»****

§ 8.

Ordet lämnades härefter till

W «lwLV10e- Ham il ton, som yttrade: Herr talman!

Jag tillåter mig hemställa, att kammaren ville å föredragningslistan
for morgondagens plenum, bland två gånger bordlagda ärenden först
uppfora forsta lagutskottets utlåtande nr 27.

Denna hemställan bifölls.

§ 9.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

k‘Ir XaTlZnivL 3 ^aS»r fr- o. m. den 16 april,

* Ödström ■» 2» » »19»

* Andersson i Knapasjö » 10 » > , M , ,

* Kahlström » 10 » » »17 » °Cn

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,23 e. m.

In fidem

Per Cronvall. ■.

Nr 40. 4

Lördagen den IT april, f. in.

Lördagen den H april, f. m.

Kl. 11 f. m.

Ang. ny giftermålsbalk

m. m.

§ i.

Föredrogos var för sig och hänvisades till behandling av lagutskott
Kungl. Maj:ts å hammarens bord vilande propositioner:

nr 416, med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig |“rekg till lag innefattande särskilda^bestämmelser

med avseende å upphävande av lagstiftningen om inskränkning for

viss tid i rätten att överlåta fast egendom!; och .

nr 415, med förelag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen
m. m.

§ 2.

Vidare föredrogos, men bordlädes åter ibevillningsutsikottets betänkanden
nr 24 och 25 samt första lagutskottets utlåtanden nr -och 29.

§ 3.

Till avgörande förelåg nu första lagut^ottets utlåtande, nr 27,
i anledning av dels Kiungl. May.ts proposition med förslag till nj
giftermålsbalk m. in., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 19 december 1919 dagtecknad proposition, nr 15,
hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i stefe
rådet och "lagrådet föida protokoll, föreslagit riksdagen att antåg,
vid propositionen fogade förslag till

1) giftermålsbalk;

2) laf om införande av nya giftermlalsbalken,

§ K SÄS LdÄke av 3 8 i U*. den 14 juni 1917
0I“ ''?)°l”e<Miii^tM underhållsskyldighet mot andra makens tara;

6) lag angående ändrad lydelse av 13 § i lagen den 14 juni 191
om adoption;

7) lag om makes arvsrätt; , . ...

8) lag om ändring i vissa delar av ärvdaballken;

Lnrdugen .lön 17 april, f. in. 5

9) lag om £''o»l man för bortovarande;

10) la" ram ändring i vissa .delar av förordningen den 24 september
1861 angående vård av död mans bo;

11) las om ändring i vissa delar av förord ningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och. om urarvagörelse,
sa ock angående undanskaffande av egendom i död makes bo;

12) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 10 kap. 13 § och 17
kap. 2 § handelsbalken;

13) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § och 22 kap. 2 och 21 §S
strafflagen;

14) lag om. ändrad lydelse av 59, 60, 65, 67. 69 och 70 §§ utsöknmgslagen; 15)

lag angående ändrad lydelse av 16 § i lagen den 14 juni
1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta;

16) lag angående ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1917
om förbud för vissa underhålisskyldiga att avflytta från riket;

^ 7 log om ändrad lydelse av vissa bestämlmelser i rättegån"sbalken;
"

18) lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 16 juni
lo75 angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och
andra ärenden;

19) lag om ändring i vissa delar av konkurslagen;

20) lag angående ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i’ förordningen
den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämma"-

ie . 21.) k* »m ändrad lydelse av 1, 2 och 6 §§ i förordnmgen den
lb juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom;

22) lag om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 16 juni
187o angående inteckning i fast egendom;

. 2;1) lag angående ändrad lydelse av 6 och 17 §§ i lagen den 14
s?1 19,07 om inskrivning av tomträtt och vattenfallsnätt samt av fång
till sådan rätt;

_ 24) lag angående ändrad lydelse av 2 och 23 §§ i lagen den 14
juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenifallsrätt;

25) lag om ändrad lydelse av 26 § i lagen den 29 juli 1892 angående
sparbanker; ’ ”

„26) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober
187" angående främmande trosbekännare och deras religdonsövnin"-

27) lag angående ändrad lydelse av 2 § i lagen den 1 .juni 1912
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar; 28)

angående ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring; samt

angående ändrad lydelse av 18 § i lagen den 30 maj
191b om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller
grava eller aktier i vissa bolag.

I samband med denna proposition, som hänvisats till första la"-utskottet, hade utskottet till behandling förehaft följande med anledning
av propositionen väokta mlotdoner, nämligen

Nr 40.

Alu/, ny giftermålsbalk

m. in.
(Forte.)

Nr 40.

Ang. ny gif

termåUbalk

m. m.
(Fort®.)

6

Lördagen den 17 april, f. m.

inom första hammaren:
nr 173, av herr Westman;
nr 174, av herr Klefbeck:
nr 175, av herr M. Hellberg;
nr 176, av herr Clason; och

nr 177, av herr Åhlmans Olof Olsson m. fl.; samt
inom andra kammaren:

nr 268, av herr Olsson i Klullenbergstorp m. fl.;
nr 269, av herr Olsson i Kollungeröd;
nr 270, av herr Ilallén; ooh
nr 271, av herr Welin m. fl. ■

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts förslag ej
kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, miåtte för sin del antaga
i (punkten intagna förslag till

l:o) giftermålsbalk;

2 jo) lag om införande av nya giftermålsbalken;

3 jo) lag om barn i äktenskap;

4 jo) lag angående ändrad lidelse av 3 § i lagen den 14 juni
1917 om barn utom äktenskap;

5:o) lag om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn;

6 jo) lag angående ändrad lydelse av 13 § i lagen den 14 juni
1917 om adoption;

7 jo) lag om makes arvsrätt;

8 jo) lag om ändring i vissa delar av änvdabaiken;-

9 jo) lag om god man för bortovarande;

10 :o) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 24 september
1861 angående vård av död mans bo;

11 jo) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse,
så ock angående undanskiftande av egendom i död makes bo:

12 jo) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 10 kap. 13 § ooh 17
kap. 2 § handelsbalken;

13 :o) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § och 22 kap. 2 ooh 21
§§ strafflagen;

14jo) lag om ändrad lydelse av 59, 60, 65, 67, 69 och 70

utsökningslagen;

15 jo) lag angående ändrad lydelse av 16 g i lagen den 14

juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta; _ .

16 jo) lag angående ändrad lydelse av 1 § i lagen den^ I t juni
1917 om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket;

17 :o) lag om ändrad lydelse av vissa bestämmelser i rättegångsbalken;
. .

18 jo) lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 16 juni
1875 angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och

andra ärenden;

Lördagen den 17 april f. in.

7 Nr 40.

19 ro) lag angående ändrad lydelse arv §§ 9 odli 10 i förord ni ngen
den 4 mars 1862 om tioårig preskription ocili om årss tömning;

20 ro) lag om ändrad lydelse aiv 1, 2 oclh 6 §§ i förordningen den
16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom;

21 :o) lag om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 16 juni
1875 angående interikning i fast egendom;

22 :o) lag angående ändrad lydelse av 6 och 17 §§ i lagen den
14 juni 1907 om inskrivning av tomträtt ock vattenfallsrätt samt av
fång till sådan rätt;

23 ro) lag angående ändrad lydelse av 2 och 23 §§ i lagen den
14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenJfallsrätt;

24 :o) lag om ändrad lydelse av 26 § i lagen den 29 juli 1892
angående sparbanker;

25 :o) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober
1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning; 26

:o) lag angående ändrad lydelse av 2 § i lagen den 1 juni

1912 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps
rättsverkningar;

27 :o) lag angående ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring; samt

28 :o) lag angående ändrad lydelse av 18 § i lagen den 30 maj
1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller
gruva eller aktier i vissa bolag; samt

B) att de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna,
i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet
under punkten A) hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Vid utlåtandet voro fogade

dels reservationer beträffande utskottets hemställan i dess helhet av

herr Rogberg, som! ansett, att utskottet bort hemställa,

l:o) att Krangl. Majrts förevarande proposition icke måtte av
riksdagen bilfallas;

2 ro) att riksdagen med anledning av berörda proposition och i
ärendet avgivna motioner ville i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla
•om utarbetning och framläggning för riksdagen dels nästa år av lagändringar
i syfte att mannens målsmanskap över hustrtun i personligt
avseende avskaffades, och dels av förslag till ny giftermålsbalk
och tillhörande författningar i huvudsak i övrigt byggda på gällande
rätt, men med upptagande av Kungl. Majrts förslag, i erforderliga
delar jämkat, såsom andrahandssystem att efter förord kunna begagnas;
och

3:o) att i händelse av bifall till vad under l:o) och 2 ro) hemställts
övriga i ämnet avgivna motioner mlåtte anses därmed besvarade;
samt

A ny. ny gifter/näbba
Itc
in. m.
(Forte.)

Nr 4a 8

Lördagen den 17 april, f. in.

Ang. ny gif- a,v herr Reulerskiöld, som med ett särskilt uttalande instämt i
ttrmåltbalk jjerr Jfoghergs reservation;

(Forte.) dels ook åtskilliga reservationer angående de särskilda lagför slagen.

Sedan herr talmannen anmält ärendet till handläggning begärdes
ordet av

Herr Pettersson i Södertälje som yttrade: Herr talman t

I avseende å föredragningssättet tillåter jag mig hemställa, att 5 kap.

1 § i förslaget till ny giftermålsbalk måtte föredragas först; att lagförslagen
därefter föredragas vart för sig paragrafvis och, där så anses
lämpligt, momentvis, med ingresser, rubriker och utskottets hemställanden
sist; att vid behandlingen av förenämnda § 1 i 5 kap. i förslaget
till ny giftermålsbalk diskussionen må omfatta betänkandet i° dess
helhet; att lagtexten ej må behöva uppläsas i vidare man, än sådant
av någon kammarens ledamot begäres; att för den händelse lagförslagen
eller något av dem kommer att i en eller annan del till utskottet
återremitteras, utskottet lämnas öppen rätt att vid ärendets förnyadebehandling
i avseende å de delar, som blivit med eller utan ändring
godkända, föreslå sådana jämkningar, som av ifrågasatta ^ ändringar
i återförvisade delar kunna föranledas; samt att i avseende å nummerbeteckning
i paragrafer och moment utskottet må vidtaga sådana ändringar,
som påkallas av kamrarnas beslut.

Denna, hemställan bifölls.

I enlighet härmed företogs först till behandling 5 Kap. 1 § i utskottets
under punkten A) l:o) upptagna förslag till giftermålsbalk.

För paragrafen både utskottet i likhet med Kung], Maj:t föreslagit
följande lydelse:

1 §

Man och hustru äro skyldiga varandra trohet och bistånd; dehava
att i samråd verka för familjens bästa.

Uti en vid denna paragraf fogad reservation hade herr Reuterskiöld
yrkat, att paragrafen skulle lyda sålunda:

1 §■

Sedan man och kvinna äro sammianvigda, erhåller hon hans släktnamn
och följer hans stånd och villkor. Man och hustru äro skyldiga
varandra trohet och hjälp; de skola efter samråd endräktigt
verka för det geinensamlma hemmets bästa.

Vill hustrun bära sitt eget eller sitt och mannens namn i förening,
göre därom före äktenskapets ingående anmälan till den. hos
vilken lysning sökes; och skall bevis härom för vigsel förrätta ren
företes.

I.nriljiirrii ilm ) t april, l.

9 Nr 4<).

Efter föredragning av paragrafen yttrade: •>«»• »■» v<f ln;,

u<hbull;

Hen- Thore: Herr talman, mina herrar! Som herrarna torde m rinna,

förekommer bland lagutskottets ordinarie ledamöter, tillhörande (tori*.)
denna kammare, ingen reservant mot det principiella och väsentliga
i denna nu framlagda äktenskapslag, utan likta sig reservationerna,
där de ifrågakomma, mot vissa detaljer i lagförslaget. Man har sålunda
godtagit såväl Kung]. Maj:ts förlag som lagutskottets betänkande
i dess princip. Det må då tillåtas eu av lagutskottets suppleanter att
företräda oppositionen mot detta lagförslag, .lag tror för min del,
att jag icke är den enda vare sig i denna församling eller utom densamma
som har något att invända mot den föreslagna lagstiftningen.

Det är ju nästan onödigt att omtala, att föreliggande lagförslag
på den äktenskapliga rättens område i väsentliga delar skiljer sig från
nu gällande rätt. Detta angår såväl bestämmelserna om rättsförhållandet
makarna emellan, som innehållas i kap. 5, som ock förmögenhetsordningen,
vilken avhandlas i kap. 6, 7, 8, in. fl. kapitel. I förstnämnda
avseende, nämligen i fråga om makars rättsförhållande, har
man i lagförslaget berett full likställighet mellan mannen och hustrun.

Varje företrädesrättighet för mannen, som denne hittills innehaft på
grund av det institut, vilket benämnes mannens målsmanskap, har
fullständigt avskrivits. Det kan efter detta i familjens eller hemmets
angelägenheter, i lagens mening åtminstone, icke talas om familjens
överhuvud. Det begreppet kommer att fullständigt bortgå, ifall den
nya lagen antages. Den i samband med det nya förslaget till skandinavisk
äktenskapslag bekante danske författaren Harald Nielsen har
i sin bok »Moderna äktenskap» på ett enligt min mening träffande
sätt karakteriserat den i lagförslaget genomförda likställigheten mellan
man och kvinna genom att säga att »lagen behandlar dem, som
om de vore matematiska storheter på var sin sida om ett likhetstecken
och mycket väl kunde byta plats, utan att resultatet på minsta
sätt förändras».

Angående förmögenhetsordningen har man frångått den nuvarande
gemenskapen makarna emellan i fråga om egendomen och egendomens
förvaltning och i stället infört egendomsskillnad och särförvaltning.
För att i någon mån söka hålla det hela ihop och för att
ge hustrun större inflytande på den sammanlagda förmögenheten än
hon skulle erhålla, om egendomsskillnad och särförvaltning vore
genomförda utan någon som helst begränsning, har man infört ett nytt
rättsbegrepp i bestämmelserna om makars egendom, som kallas giftorättsgods,
vilket begrepp har sin betydelse såväl under det äktenskapet
äger bestånd som jämväl vid dess upplösning.

Den förnämsta, oppositionen mot föreliggande lagförslag, särskilt
sådan som denna opposition utformats i den Reuterskiöldska och i herr
Högberg.? reservation är, att det kommer att verka upplösande på
familjens och hemmets enhet. Och det kan icke bestridas, att alla
dessa nytillkomna bestämmelser särskilt i 5 kap. men även i följande
kapitel om redovisning makarna emellan, om att varje make har att
av de gemensamma inkomsterna kräva medel för tillgodoseende av

Jir 40. 10

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny gif- sina särskilda behov, om plikten att giva varandra upplysningar rötermålsbalk
ran(}e ekonomiska förhållanden för bedömande av värdera^ underhallsm-
m- skyldighet, om rätt för ena maken, som biträder den andre i förvärvs(Forts.
) verksamhet, att åtnjuta särskild ersättning m. in., att alla dessa moment,
där mannens och hustruns intressen sättas i motsatsställning
till varandra, komma att verka som lika många konfliktanledningar
och alltså ingalunda äro till fromma för hemmets och familjens enhet,
ej heller till befordrande av harmoni och sämja inom äktenskapet utan
tvärtom åstadkomma motsatsen.

Den andra huvudanmärkningen är att genom denna bestämmelse
om giftorätt och giftorättsgods, som införts, mannen i sin egenskap
av att vara den försörjande, den, på vilken det dock i det övervägande
antalet fall vilar att uppehålla hemmets ekonomi, genom det band
och den inskränkning i sitt handlande och vändande utom hemmet,
som pålägges honom genom föreskrifterna om giftorättsgodset, dess
handhavande och vårdande, kommer att hindras i sin förvärvsverksamhet.
Och detta blir ingalunda till fördel vare sig för hustrun
eller familjen för övrigt. I detta avseende skulle jag vilja karakterisera
det här nya familjeplagget. som kallas giftorättsgods, som en
kjol omkring benen på mannen. _ .

Slutligen har det framhållits och jag hänvisar i så fall särskilt tiL
den av herr Westman i första kammaren väckta motionen, att bestämmelsen
om att giftorätten skall omfatta all makarnas egendom och
att alltså nuvarande bestämmelse!'' i 10 kap. 2 § av giftermålsbalken.
nämligen att från giftorätt skall undantagas den fasta egendom, som
mannen eller hustrun ärvt eller före äktenskapet förvärvat, skall ^upphävas,
måste bil till men för den jordbrukande befolkningen, då det
skulle medföra, att jorden i större utsträckning än nu är fallet skulle
bli mobil och utkastas i marknaden. Denna sak skall jag emellertid
icke här gå närmare in på.

Uppslaget till lagstiftningen på giftermålsrättens område hax
kommit från Kung!. Maj:t i en skrivelse 1909 till lagberedningen,
däri lagberedningen anmodas att uppgöra bestämmelser till ny giftermålsbalk
och därvid söka uppnå samarbete med övriga skandinaviska
länder. Det förefaller, som om den förnämsta anledningen till detta
uppdrag varit att söka däri, att man funnit vissa brister vidlåda 1898
års lagstiftning i avseende på boskillnad, gäld m. in. Ävenledes torde
väl tiden varit mogen — och det kan man ju alla gå med på —^att
ur äktenskapslagstiftningen borttaga bestämmelsen om mannens målsmanskap
för hustrun, i vad det gäller hennes personliga angelägenheter,
hennes representation utåt. Men utöver vad som nu sagts synes
Kungl. Maj :t — och för övrigt också allmänheten — ha svävat i okunnighet
om vad denna nya lagstiftning, när den slutligen blev färdig,
kom att innebära. Jag anser mig böra påpeka, att den svenska riksdagen.
som ju eljest i de flesta fall då det gäller lagstiftning, särskilt
i stora och viktiga frågor, tager initiativet och i viss män ånger riktlinjerna
för hur denna lagstiftning skall gå, i detta fall visat en anmärkningsvärd
likgiltighet. Det förefaller, som om efter 1898 års
lagstiftning man ansett, att icke så mycket behövt rättas till. Detta

Lördagen den 17 april, f. in.

11 Nr 40.

framhållas också i den historik, som lagberedningen utarbetat över .!«;/• »v 9*f
giftermålsbalken, där det säges, att efter 1898 års lagstiftning inom brmåUbail
riksdagen endast sparsamt förekommit förslag på ifrågavarande område.
Ja, när nu förhållandena ii ro sådana, att riksdagen icke givit nå- '' ort”'')
got direktiv, hur lagstiftningen skall gå, utan överlämnat till denna
skandinaviska kommission och till lagberedningen att utarbeta bestämmelser,
då är det alldeles tydligt, att ett dylikt lagförslag med en
så ingripande betydelse måste mycket noga synas i sömmarna, och
det är nödvändigt, att man får god tid att genomdiskutera detsamma.

Det hade vidare bort remitteras till myndigheter och korporationer, så
att de fått del av förslaget och kunnat se. huru det kommer att
verka i avseende på sin ekonomiska, etiska och sociala innebörd. Så
har emellertid icke varit fallet, utan ifrån lagberedningen har förslaget
gått direkt till Kungl. Maj :t, och så liar lagrådet yttrat sig över
saken, och därefter har förslaget kommit till riksdagen och lagutskottet,
och sedan föreligger nu här i kammaren lagutskottets yttrande
sedan två dagar tillbaka.

Det synes mig således vara en tämligen kort notis, som svenska
folket fått för att bilda sig ett omdöme om den egentliga innebörden
av de stora ändringar, som här ifrågasättas i nu gällande äktenskapslagstiftning.
Nu kan man ju måhända säga. att man genom det beslut,
som fattades vid 1915 års riksdag angående de delar av giftermålsbalken,
som genom detta, beslut berördes, fick eu viss försmak av
vad som framdeles skulle komma att ytterligare föreslås. Det gällde
dock då en helt annan sak. Dessa första kapitel i giftermålsbalken, om
trolovning, äktenskapsskillnad, lysning, vigsel, oäkta barns arvsrätt
o. s. v. beröra ju icke äktenskapet som institution. Och det är detta,
äktenskapet som institution, som vi nu gå att här omforma. Att denna
lagstiftning kommit oss något hastigt uppå, erkännes för övrigt
också av personer, som eljest gått med på lagstiftningen i princip. Åtminstone
att döma av ett uttalande, som återfinnes i Svenska Dagbla -det av gårdagen ifrån en av lagutskottets ärade ledamöter, finner man,
att även han anser, att man behövt litet längre beredelsetid för att
diskutera denna lag. I detta uttalande erkännes, att »kring detta för
familjen och äktenskapet så betydelsefulla lagförslag har ända tills de
senare månaderna rått en viss tj-stnad. För vårt folk torde det i stort
sett varit fullständigt obekant, att lagberedningen i samband med norska
och danska delegerade sedan ett par år arbetat på, en interskandinavisk
lagstiftning i detta ämne. och utanför de mera initierade juristernas
krets är det säkerligen få, som haft vetskap om, på vilka
grunder detta lagförslaget varit fotat.»

Yad nu slutligen angår lagförslagets behandling i de övriga skandinaviska
länderna, så må påpekas, att förslaget för ett år sedan
framlades för danska riksdagen, att förslaget där har undergått tre
läsningar, men att det ännu icke slutbehandlats och att man sålunda
svävar i ovisshet om, vilket öde det får och huru många ändringar
som kunna komma att genomföras i detsamma. Ifråga om Norge bär
förslaget, enligt vad som uppgivits, icke framlagts för stortinget. Det

Nr 4€. 12

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny gi.f. synes således att det för vårt lands vidkommande icke varit behövligt

termålsbalt behandla lagförslaget med sådan hast, att man fastmer kunnat
taga god tid på sig, utan att det skandinaviska samarbetet blivit här .

Fortf-., ay lidande.

Då man går att ändra eller reformera en gällande lag, sa ligger
i sakens natur, att man söker påvisa bristerna och ofullkomlighetema i
denna, och det är just dessa brister och ofullkomligheter som utgöra
motiven för ändringarna. Men även det som är dömt åt förgängelse
och förintning bör ju dock kunna göra anspråk på att få vederfaras''
skälig pietet och rättvisa, och man bör icke gorå, mi sak sämre än den
faktiskt är. Granskar man de uttalanden, som från olika håll gjorts
över nu gällande äktenskapslagstiftning, skall man emellertid finna,
att den rättvisa som gjorts densamma är synnerligen minimal. Detta
gäller genomgående såväl den kungl. propositionen som lagberedningens
betänkande och lagutskottets utlåtande. Dagutskottet säger här
på sid. 4: »Att hos oss förefinnes ett trängande behov av nya och
mera tidsenliga bestämmelser om äktenskapets rättsverkningar, därom

kan enligt utskottets mening icke råda någon tvekan.--------Visserli gen

har den ursprungliga lagen modifierats, men det, resultat, som
härigenom vunnits, är ingalunda tillfredsställande. Med avseende å
makarnas förmögenhetsförhållanden har lagstiftningen genom de partiella
reformerna blivit invecklad och svårtillämplig samt endast delvis
berett hustrun den ökade ekonomiska självständighet och det verksamma
skydd mot missbruk av mannens förvaltning som åsyftats.»

Från personel'', som haft med lagens tillkomst att skaffa, är man
ännu mera frikostig i fråga om uttryck, där nu gällande lag utdömes.
Så säger t. ex. professor Ekeberg i sin broschyr över äktenskapets
rättsverkningar, att eu äktenskapslagstiftning». och lian menar tydligen
den nu i vårt land gällande, »som är efterbliven eller i varje fall
otillgänglig för menige man, innebär eu verklig fara för äktenskapet
såsom samhällsinstitution, något som en var, vilken studerat den särskilt
på vissa orter i vårt land allt vanligare konkubinatbildningen torde
kunna vitsorda». Men ligger det dock icke en kolossal överdrift
i en kritik av denna och liknande beskaffenhet över nu gällande äktenskapslagstiftningen?
Det är icke blott jurister och de kvinnosakskvinnor,
om vars befogenhet att tala å könets vägnar man'' ingenting säkert
vet, som kunna bedöma eller ha erfarenhet av en lagstiftning på detta
område; utan det är väl först och främst den allmänna opinionen från
menige man och för övrigt också från menige kvinna, som bör ha
vitsord i förevarande avseende. Och icke går denna opinion ut på att
den nuvarande äktenskapslagstiftningen är att betrakta såsom ett monument
över utpinade, förtryckta och osjälvständiga hustrur samt
hänsynslösa, självrådiga och obarmhärtiga äkta män. Det är klart,
att en kritik, som skjuter så mycket över målet, kan man icke få förtroende
till, liksom man icke heller får förtroende för en lagstiftning,
som uppgjorts från sådant håll, varifrån denna överdrivna kritik kommit.
Man kan på goda grunder betvivla, att den nya lagen, även om
den ur juridisk .synpunkt är mycket fullkomligt, uppgjord, kommer

Lördagen den 17 april, f.

rn

13 \r U).

att visa ett lika tillfredsställande rekord av endräktiga och lyckliga
äktenskap, som den hittills gällande äktenskapslagen.

Vill man för övrigt göra en jämförelse med utländsk lagstiftning
på området, såsom anglosachsisk, tysk eller fransk rätt m. fl., skall
man ingalunda finna, att vur nuvarande lag i fråga om kvinnans självständighet
inom äktenskapet, hennes skydd mot övergrepp från mannens
sida eller beträffande mannens plikter gent emot fapiiljen eller
det gemensamma hemmet står sig så slätt i förhållande till denna utländska
lagstiftning, som man måhända av benägen att tro. Ehuru
det icke är min mening att ingå på några närmare jämförelser härvidlag,
kan jag dock ingalunda erkänna, att vi på detta område äro efterblivna.
Det föreligger ju eu utförlig redogörelse om den saken i lagberedningens
utlåtande. Det må emellertid anföras, att det i Tyskland
gällande legala systemet icke så avsevärt avviker från i varf land gällande
normer. Mannens målsmanskap, i vad det rör hemmets angelägenheter,
förefinnes i viss grad; och vad angår förmögenhetsordningen,
så är förvaltningsgeinenskapen i stor utsträckning bibehållen. Den
anglosaehsiska lagstiftningen på området torde närmast kunna jämföras
med det förhållande, som hos oss uppstår vid äktenskapsförord i
sin fulla utsträckning, alltså egendomsskillnad och förvaltningsskillnad,
men med mannens försörjningsplikt gent emot familjen och mannens
målsmanskap bibehållna. Något annat kan i stort sett ej förväntas
från en anglosachsisk lagstiftning.

Genom att hänvisa till utländsk lagstiftning kan man sålunda
ingalunda säga, att vår äktenskapslag är så reaktionär och så efterbliven,
som man på vissa håll vill göra gällande.

De första kapitlen i denna giftermålsbalk, nämligen kap. 1—4
härröra ju från riksdagens beslut år 1915, och om dessa är sålunda
ingenting att suga. Det är först i 5 kap., som man påträffar de''bestämmelser,
varom striden nu står. Kapitlet bär ju till överskrift: Allmänna
bestämmelser om makars rättsförhållanden. Min mening är
icke att närmare gå in på de olika paragraferna, utan jag skall endast
helt kortfattat lämna några löpande kommentarer till desamma. Mot
en del av bestämmelserna kan ju givetvis ingen anmärkning göras,
utan de få godtagas. Däremot ur det andra, som taga emot och ganska
mycket emot, för övrigt. Så är t. ex. fallet i 5 kap. 6 § med den s. k.
nyårsredovisningen makarna emellan. Det har ju anförts reservationer
mot såväl denna paragraf som en del andra paragrafer även från sådant
håll, där man tagit lagen i huvudsak och i princip. Men jagär
nästan nödsakad att härvid anmärka, och det kommer naturligtvis
också att framhållas i denna kammare från dem. som icke vilja godtaga
dessa reservationer, att de bestämmelser, som man särskilt reserverat
sig emot, de höra dock till lagen, de äro så att säga pricken över
i:et i den nya giftermålsbalken.

Med avseende å §§ 2 och 5 utav förevarande kapitel, så har med
eftertryck framhållits, att dessa äro absolut nödvändiga för att erhålla
tillräckligt effektiva bestämmelser mot försumliga familjeförsörjare.
Detta skulle vara det grundläggande, det egentliga motivet

I ny gif
''ermdhibaU
in. in.

\ Korts.;

3Vr 40. 14

Lördagen den 17 april, f. in.

Ang:'' ny gif- för dessa paragrafer. Särskilt höres detta anföras från arbetarhåll,
utmål skalk fr^n arbetarhustrur och sådana personer, som stå arbetarhemmen nära.
m- j gårdagens Aftonblad uttalades av en kyrkoherde palett nästan

(Forts.) drastiskt sätt hustruns utpinade och rättslösa ställning i sådana horn

och familjer, där mannen icke blott underlåter att bidraga till hemmets
bestånd utan förskingrar hemmets bohag och misshandlar hustru och
barn. Man synes på en del håll rent av vara färdig att taga hela lagen,
just för de väntade förbättringarna i dessa punkter.

Nu är det ju tydligt, att även från dem, som icke godkänna denna
nya äktenskapslagstiAning i princip, så har man naturligtvis ingenting
att invända mot att hålla efter försumliga familjeförsörjare, de
som icke vilja fullgöra sin skyldighet mot sin familj; ty den, som
är en försumlig familjeförsörjare, är också en dålig samhällsmedlem,
en dålig medborgare, som ingen normalt kännande person vill hålla
sin skyddande hand över. Mig förefaller dock, som om man borde
kunna finna bot på detta onda utan att ändra hela äktenskapsbalken;
så valhänta äro väl dock icke våra lagstiftare, att de icke kunna hjälpa
på dessa punkter utan att omforma hela den nuvarande lagen.

Bestämmelserna uti dessa paragrafer gå dock väsentligt längre, än
i vad det gäller att efterhålla försumliga familjeförsörjare. Om man
tar t. ex. ett uttryck, som förekommer i 3 §, nämligen utgifter för
vardera makens särskilda behov, så innebär detta långt mer, än vad
man vanligen förstår med familjeförsörjning. För dem i kammaren,
som måhända icke närmare tagit del av vad som kan inläggas i detta
uttryck om vardera makens särskilda behov, så må det vara tillräckligt
att peka på lagberedningens definition. Det säges där, att i detta
uttryck kan innefattas icke blott kläder och liknande förnödenheter,
utan även, i den mån makarnas villkor det medge, medel för tillgodoseende
av intellektuella krav: exempelvis filantropisk verksamhet, deltagande
i föreningsliv, idkande av studier och utbildning av talanger
eller för rekreation.

Domstolen får, för att göra dessa bestämmelser effektiva, gripa
in på helt annat sätt, än vad för närvarande är fallet. Därvidlag
bli makarna, rättsligt sett, ställda i samma motsatsförhållande till
varandra, som när det gäller ekonomiska förbindelser mellan två
för varandra främmande kontrahenter. Man har ju visserligen avsett,
att det rättsliga förfarandet skall föregås av medling; men huruvida
medlingen här kommer att medföra några gynnsamma verkningar, är
skäligen ovisst, Om medlingsinstitutet, sådant det förekommer i den
år 1915 antagna lagen om hemskillnad och äktenskapsskillnad, lärer
allmänna svenska prästföreningen gjort det uttalandet, att medlingsinstitutet
vid skilsmässor i stort sett förfelat sitt syftemål. Jag
frågade en prästman för en tid sedan, huru han lyckats i fråga om
medlingen mellan oeniga makar; jag fick till svar, att han endast
lyckats i ett enda fall. Det var en man på 60 år, som ville skiljas
från hustrun, och jag försökte, sade min sagesman, förmana honom
och tillhålla honom att vara medgörlig och sämjas med sin hustru,
men det hjälpte ingenting. Då sade jag till honom, att folk kommer
att prata och säga: se nu på den där gamle stollen, han vill nu skiljas

Lördagen den 17 april, f. in.

15 Nr 4a

lör att lian gatt och begapat sig i eu ung tös; och se det gjorde ver- Ang. ny yif kan.

Men ett sådant betraktelsesätt kan ju icke läggas på medling, (er mals båll:

som rör stridigheter i fråga om försörjning av familjen. Nu invän- m'' m''

der man kanske med hänvisning till ö §, att make skall göra sig skyl- (,orte )

dig till uppenbar försummelse av sin underhållsplikt, i fall han av

lätten skall kunna kännas skyldig att utgiva ytterligare bidrag, och

det är ju att hoppas, i fall sådana mål komma inför rätten, att de

bliva bedömda med skyldig hänsyn till föreliggande omständigheter

och till sedvänjan. Men även där utsikter finnas i många fall, att

den make, som drar tvisten inför rätta, kommer att tappa, är skadan

ej därmed ogjord; ty det är ju tydligt, att om saken sålunda dragits

inför offentligheten, så kommer detta att betyda i många fall, att

endräkten och sämjan mellan makarna genom den händelsen en gång

för alla är slut.

I 6 § i dess bestämmelser om redovisning makarna emellan har
man kanske förnämsta kännetecknet på den nya giftermålsbalkens
rätta natur att vara ett bolagsförhållande emellan makarna. Denna
paragraf, liksom bestämmelsen i 8 kap. 6 §, att ena maken, som biträder
den andre i hans förvärvsverksamhet, skall därför åtnjuta
skälig lön, kan under inga omständigheter anses befrämja den gemensamma
ekonomien, utan den bestämmelsen kommer tydligen att verka
därhän, att makarnas ekonomiska intressen sättas i motsats till varandra.
Man kan ju också säga. att denna paragraf är ofullgången på
det sättet, att skall det bli en fullt riktig redovisning makarna emellan.
så blir det också nödvändigt att pekuniärt uppskatta hustruns
verksamhet i hemmet, vilket också har framhållits vid granskningen
av denna paragraf i lagrådet. Ja, detta må vara mina kommentarer
till kap. .i.

Övergå vi nu till kap. 6 och följande angående förmögenhetsordningen,
så finner man här, såsom förut nämnts, bestämmelser,
som helt och hållet förändra hittills gällande bestämmelser. Reservanten,
herr Rogbeg, säger härom: »Den hos oss, låt vara med vissa
undantag, rådande och i det hela praktiskt befunna ordningen med
egendomsgemenskap mellan man och hustru samt på lag grundad
förvaltningsrätt för mannen över egendom, ‘som införts av hustrun,
skall för framtiden uteslutas och ersättas med ett system, vars huvudtanke
är, att var make skall äga och förvalta sitt, systemet med egendomsskillnad,
dock till motverkande av systemets ofördelaktiga följder
för hustrun i ekonomiskt hänseende modifierat genom bestämmelserna
om giftorätten, genom vilka sistnämnda bestämmelser utskottet
hoppas, att den nedärvda, värdefulla egendomsgemenskapen
i sak. skall behållas.»

Vid utformandet av bestämmelserna om makars egendom in. m.,
synes man först haft sina, blickar riktade på den anglosaehsiska lagstiftningen.
Man var alltså beredd att uppgiva den hittills rådande
egendomsgemenskapen och förvaltningsgemenskapen och införa egendomsskillnad
och särförvaltning. Men det torde ganska snart ha framgått,
dels att en sådan anordning alltför mycket stred mot hävdvunnen
uppfattning här i landet, dels och i synnerhet att genom denna

Lördagen ilen 17 april, t. in.

Nr 40.

A nq. ny giftermålsbaik

m. m.
(Fort?.!

16

egendomsskillnad och särförvaltning hustruns ekonomiska intressen
ingalunda komme att tillgodoses i så stor utsträckning, som man fann
vara önskligt, och så tillkom detta institut om giftorättsgods. Utskottet
säger om detta institut: »Den i förslaget genomförda for mögenhetsordningen

bibehåller genom sina bestämmelser om giftorätt
i sak, fastän icke i fråga om den juridiska konstruktionen, den hos vart
folk sedan gammalt nedärvda egendomsgemenskapen mellan makar,
som är ett värdefullt uttryck för deras samhörighet även på det ekonomiska
området.» Ja, det är just den stora frågan, som man tvistar
om, huruvida genom bestämmelsen om giftorättsgods kan skapas någon
känsla utav egendomsgemenskap. Det må framhållas, att faktiskt
är, att bestämmelserna om giftorättsgods stå i strid mot systemets allmänna
byggnad, ty denna går ut på att det skall vara egendomsskillnad
och särförvaltning. Man kan trakta, att makarna med misstanke
komma att betrakta varandras ekonomiska åtgöranden, ty man vet
icke rätt vilket som är mitt, vilket som är ditt, eller vilket som är
vårt. Och tydligen måste den inskickning i den fria förvaltningen,
som skapas genom giftorätten, verka särskilt hindrande och oetungande
för mannen, för den egentlige familjeförsörjaren, vid bedrivandet
av hans näring, vid hans verksamhet utanför hemmet. Jag har förut
kallat denna ordning för en kjol omkring benen, en black omkring
foten på honom, som jag fruktar förr eller senare blir honom olidlig.
Måhända kali om denna förmögenhetsunion sägas på samma sätt som
en bekant diktare sade om en annan union, nämligen att, »det är en
pakt. som vi forpestes i». Jag lian icke tänka mig annat, än att resultatet
måste bli. att mannen i stor omfattning kommer att begagna
sig av utvägen med äktenskapsförord, alltså anordna äkenskapet eftei
systemet med fullständig egendomsskillnad. Men då kan man ju säga,
att fördelarna med den nya lagen bli illusoriska. Nu menar man
måhända, att, trots vad lagen säger om rättsförhållandet mellan makarna
och om förmögenhetsordningen. trots den likhet, somMöres fram
där. får i alla fall mannen, på grund av hans ställning, på grund av
att harr är den förvärvande och penningförtjänande. en överlägsenhet
och en självständighet, som ger honom ett visst övertag. Detta må
vara riktigt: men är de!-så. att lian. med eller mot sin vilja tvingas
att taga beslutanderätten i egen hand. bryter han faktiskt mot den
jämlikhetsprincip och den likabestämmanderätt, vilka dock åro den nya
äktenskapsbalkens anda och mening: och om en lagstiftning, som av
så beskaffad, att man tvingas att bryta den. kan näppeligen saga?,
att den ansluter sig till det levande livets krav.

Det finnes en bestämmelse i detta, lagförslag, som visserligen
icke rör makarna sinsemellan, utan angår vårdnaden av barnen, och
som väckt ett visst uppseende, den nämligen att makarna hven i detta
fall skola vara fullkomligt likställda. Denna synpunkt har starkt
framförts från kvinnohåll. och den förefaller att därvidlag vara en av
både bjärte- och huvudsynpunkterna på kvinnornas önskelista. Det
säges sålunda i professor Ekebergs broschyr att »knappast någon av
målsmanskapets verkningar kännes så sårande som denna, att modern
är utesluten från bestämmanderätten över sina barn;. Det är högst

Lord ngen den 17 april, f.

m.

17 Nr 44).

egendomligt att höra detta och av en jurist t. o. m., att modern nu Awj. ny <jifskulle
vara utesluten från bestämmanderätten över sina barn. Av en ^rmåLsbaik
sådan person måste man väl dock förutsätta, att han icke blott känner m'' m"
eu lass ordalydelse, utan också, huru den tillämpas och i fråga om (|,orb°
tillämpningen, sa kan man val ingalunda säga, att modern nu är
utesluten Iran bestämmelsen över sina barn.

lfet kan ju vara en gärd av rättvisa mahända fullt i sin ordning,
att kvinnan juridiskt får lika bestämmanderätt över barnen som mannen,
om man tar saken rent teoretiskt; men bär gäller det icke uteslutande
att. tillfredsställa ett teoretiskt krav från den ena eller andra
makens sida, utan spörsmålet har väl sin förnämsta betydelse i fråga
om en tredje person, nämligen barnet, i fråga om dess uppfostran,
utbildning och yrkesval, dess daning för sitt levnadskall; och även
samhället har här tydligen vissa intressen att bevaka. Får nu modern
lika bestämmanderätt över barnet som fadern i vad gäller barnets
uppfostran och yrkesval, och när det tillika i lagen säges, att barnet
skall eihålla uppehälle och utbildning med hänsyn till föräldrarnas
villkor och barnets anlag, så torde resultatet ofta bli, att barnet skjuts
fram i högre social miljö, eller en miljö, som i varje fall modern
betraktar såsom en socialt högre, än vad som för barnets egen skull,
för föräldrarnas ekonomi eller för samhället kan vara önskligt. Modern
vill, att barnet skall välja ett levnadskall, som är bekvämare
och star högre på den sociala skalan än t. ex. det, som hennes make
vält, och detta kommer antagligen i många fall inte alls att bli till
fördel; och jag tror icke, att de praktiska yrkena, jordbruket och hantverket,
liksom även det husmoderliga kallet vinna på eller bli lättare
att rekrytera, om. den kvinnliga synpunkten vid barnets uppfostran
och utbildning blir alltför racket gällande.

Man har sökt göra gällande, att den nya äkenskapslagstiftningen
föga kommer att beröra de normala, de lyckliga och harmoniska
äktenskapen, utan lagstiftningen är egentligen avsedd att rätta till de
onormala, de olyckliga förbindelserna; d. v. s. där mannen är snäll
och hygglig samt har andra goda egenskaper, med andra ord är en
idealisk äkta man, där far varken han eller familjen för övrigt någon
beröring med eller något obehag av den nya lagstiftningen. Men där
mannen är härd, brutal, orättvis eller obillig mot hustru och barn
under längre eller kortare.perioder av det äktenskapliga livet, där skall
denna lagstiftning träda in och med sina paragrafer tämja honom och
återföra honom på bättre vägar. Det skulle sålunda, så att säga, vara
en lagstiftning för äktenskapliga kriser, en slags äktenskaplig kristidslagstiftning.
Om nu förhållandet är detta, så vill jag uttrycka min
innerliga önskan, att denna kristidslag i det avseendet kommer att
verka gynnsammare än den kristidslagstiftning, som vi på andra områden
haft en viss erfarenhet av.

Utskottet är också inne på dessa linjer. Det säger nämligen, att
bestämmelserna, t. ex. i kap. 5 och följande »huvudsakligen avse att
giva en lösning i fall av konflikt mellan makarna, men
icke hava någon betydelse för normala äktenskap». Jag har
anledning antaga, att något liknande kommer att sä sras här i dag
från det håll. där man går att försvara lagen. Emellertid får jag saga.

Andra kammarens protokoll 1920. Nr ko. 2

Nr 40. 18

Lördagen den 1* april. i. in

Ang. ny
termalsbi

(Forts.

m. m.

Allt SOIIl <Uib, Jiieu. OJ-11U. uiuunu ”““j; o " , , 1 .

mindre främmande för svensk rättsaskudmng, måste man betrakta
den nya äktenskapslagen såsom ett experiment; och lag ar övertygad
om att även lagens närmaste anhängare och förespråkare, om^de vilja
vara ärliga, icke gärna kunna betrakta den nya lagen såsom någonting
annat Men är det nu så, att man skall experimentera med en pjåk
tenskapslagstiftning här i landet, finner jag det varken nödvändigt
eller befogat att välja hela svenska folket och dess ^äktenskaplig!!
förbindelser till experimentalfält. Man borde kunna nöja sig med att
åtminstone tillsvidare införa den nya äktenskapsordmngen som ett
subsidiärsystem vid sidan av den nu gällande rätten, vilken borde omformas
i vissa delar, exempelvis i fråga om mannens malsmansskap
utåt. Helt säkert bestrider ingen, att den föreslagna äktenskap slagen
passar in på många äktenskap både s. k. stockholmsäktenskapen och
andra, och jag har den livligaste förhoppningen både för lagens egen
skull och för dess förespråkares, att det antal äktenskap, som den nya
lagen skall passa, val för, icke skall bli alltför ringa. Men jag bär
också den bestämda uppfattningen, att för en stor del, kanske den
största delen av vårt lands folk är denna lagstiftning främmande; man
har intet att vänta, men mycket att frukta av denna lagstiftning. ^
Under sådana förhållanden, när man så att ^säga bygger pa
osäker grund, kunde man ju ha väntat sig, att Kungl. Maj:t ordnat
saken så, att genom frivillig överenskommelse makarna emellan
antingen det nu gällande systemet eller också det nya kunnat väljas.
Men i stället för att föreslå en sådan anordning, som jag skulle ansett
vara fullkomligt naturlig har man sökt visa. att denna väg icke
är framkomlig. Kungl. Maj:t säger i sin proposition »att den i flertalet
utländska lagstiftningar förekommande anordningen med ett
principalsystem, som inträder automatiskt, och vid. sidan av subsidiera
system, av vilka makarna i föreskriven ordning kunna välja
något, är främmande för vår uppfattning och har icke ansetts behövligt,
då förslagets system i stor utsträckning kan modifieras genom
äktenskapsförord». .lag skall icke gå in. på frågan huru
mycket systemet kan modifieras, men det är i varje fall cj i sa stor
utsträckning vi skulle önska. Lagutskottet polemiserar också mot

Lördagen den 1? april, I''. m.

19 Nr 40.

denna, tanke med olika system. Utskottet säger att anledningen till
de olika systemen i utlandet, i Tyskland och i Frankrike, varit, att
lagarna därstädes tillkommit under olika förhållanden än de hos oss
lauande. Man tillämpar mangsystemen i länder, som av ålder varit
spJittiade i skilda områden med olika rätt och där man sålunda
icke vagar sig på att med en gång införa en uniformitet i lagstiftningen.
bamtidigt framhållas att strävandena i dessa länder gå i riktning
mot införande av ett enhetssystem. Huruvida detta senare är
med råtta förhållandet överensstämmande, vill jag lämna osagt. Visserligen
är det så, att man i Tyskland minskat det förutvarande mycket
störa antalet former till enbart fyra, ett principalsystem och tre
subsidmrsystem. Men det finnes ingen anledning att antaga, att man
s afl ga vidare i uniformering och ännu mera begränsa rätten att välja.

\ ad f rankrike angår lär det där finnas ej mindre än elva olika
system, vilka fortfarande trots Frankrikes månghundraåriga bestånd
upprätthålla^ bredvid varandra. Nog är det i afla fall egendomligt,
att man, nar det gäller utlandet, tager hänsyn till den historiska
utvecklingen och sedvänjan och anser det fullt riktigt, att viss legal
iorm tor äktenskapet, vilken har hävd för sig, får fortleva bredvid
nyare och modernare lagstiftningsprodukter, under det att man, när
det gäller äktenskapslagstiftning i vårt land, ingalunda vill vara
med om att visa samma tolerans. Här struntar man helt enkelt i
(ten historiska och nedärvda uppfattning om den hittillsvarande äktenskapsformen
ehuru denna torde bottna lika djupt och grundfast
i tolkmedvetandet som något av7 de i utlandets lagstiftning bevarade
systemen.

■ ° P?U 1’esonen °°h l]en toleransen borde man kunna förvänta även

i vart land, att man gjorde den nya lagstiftningen på området fakultativ
och tittat aven andra system att bredvid det nya systemet ernalla
möjlighet att göra sig gällande. Den reservation, som är fogad
vid betänkandet av herrar Högberg och Reuterskiöld, innehåller
just ett sadant medgivande, i det reservanterna hemställt att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utarbetning
och framläggning för riksdagen av bland annat förslag till ny giftermalsbalk
och tillhörande författningar i huvudsak i övrigt byggda
pa gällande rätt, men med upptagande av Kungl. Majrts förslag,
i erforderliga delar jämkat, såsom andrahandssystem att efter förord
kunna begagnas.

Jag skall, herr talman, tillåta mig att yrka bifall till denna av
herrar Högberg och Reuterskiöld avgivna reservation.

n 4 ?6nL Petters so n i Södertälje: Herr talman, mina herrar,
diet ar ett omfattande och i våra mest personliga föhållanden djupt
ingripande tagförslag, som här framlägga till riksdagens prövning.
Detta lagförslag har av den föregående ärade talaren fått det betyget,
att det skulle åsyfta att införa något för vårt folk fullständigt främmande
Han säger, att det visar, att förslagsställarna fullständigt
»struntat» i det historiskt givna systemet. Mot detta den föregående
talaren egendomliga sätt att se saken skall jag tillåta mi -

Ang. ny giftermalsbalk

m. m.
(Forte.)

Nr 40. 20

Plitdagen deu 17 april, t. in.

Ang. ny giftermålsbalk

m. m.
(Forts.)

att citera ett omdöme av lagrådet som väl ändå får anses

sitta inne med en ganska avsevard iond av insikt och
lägenheter pa detta område. Lagrådet säger, att forslaget knappast
innebär annat än ett lagfästande av den gestaltning, som or
hållandena redan tagit, till följd av andrake åskådningar hos vart
folk. Letta utesluter ju icke, att lorslagct också innehaller en del
nyheter. Lessa nyheter gå i korthet ut på att bereda den gifta
lian ökad ekonomisk rörelsefrihet, men att pa samma gång bevara
vad som kan vara värdefullt i den gamla hävdvunna egendomsgemem
skapen. Lagrådet anser, att detta problem i forslaget blivit lost pa
ett Perkännansvärt sätt. Riktigheten av detta omdöme har. vitsordats
av landets kvinnor, i den mån de låtit hora sm rost i denna
fråga Däremot har omdömets riktighet blivit bestridd i den offentliga
preSdiskussionen, i en del motionen ämnet, i ett par les^a^°?e
och nu senast i den föregående ärade talarens anförande. Nu maste
man ju erkänna, att det är ganska vanskligt att saga vad det allmänna
rättsmedvetandet i ett givet fall gillar ™ ^

tade utskottsbehandlingen av detta förslag vill jag dock meddela, att
från olika representanter, från köpmannakretsar, lantmannakretsar,
arbetarekretsar från representanter från olika orter i landet, från pe -soner tillhörande alla de stora politiska partierna har dock med ratt
stor enstämmighet vitsordats, att detta förslag i sina huvudgrunder
just överensstämmer med vad dessa representanter ansett vara det
rätta Det synas därför, som om i detta fall det praktiska livets man
haft lättare att förstå och uppskatta forslaget an deHre
som trätt fram såsom representanter for de djupa leden, nar de uttalat

sin förkastelsedom över förslaget. „

Vad förslaget i huvudsak innehåller torde val vara sa val kant,
att jag icke behöver upptaga tiden med någon ytterligare redogörelse
för den saken. Herrarna se, att utskottet med stor majoritet i allt
väsentligt tillstyrkt förslaget. Det är endast tva reservanter, herrar
Rödben? och Reuterskiöld, som yrka avslag. o •

Herr Högberg förmenar, att allmänheten haft för kort tid pa sig
för att hinna sätta sig in i och granska förslaget.
betänkande avgavs nämligen till Kungl. Maj :t den 31 augusti 1918,
och det är således icke fullt två ar man haft pa sig \.^tta avseendm
Om denna anmärkning vill jag saga, att man far val anda lov att
inskränka sig till måttliga pretentioner pa langsamheten i lagstiftningen
Det är i alla fall icke mindre än 16 ar sedan riksdagen
skrev till Kungl. Maj:t och begärde utredning och förslag i denna
lagstiftningsfråga, och en tid av ett år och sju manader borde val
något så när räcka till för att åstadkomma erforderlig kritik Åtminstone
om man ser på kvantiteten av vad som i detta avseende a. tadkommits.
vill det också förefalla, som om tiden vant fullt tillr. k g
Herr Rogbergs huvudanmärkning mot forslaget gar ut pa. att
man vid dess uppgörande huvudsakligen tagit hänsyn till forhallandena
i vissa kretsar i vårt land, särskilt i de större städerna, men
sett bort. från förhållandena, sådana de gestalta sig hos folkets störa
massa. Gent emot den anmärkningen skall jag bo att fa erinra, att

Lördagen (lull 17 april, !''. in.

21 Nr 4(1.

(let under den gångna liden, just på landsbygden ofta visat sig, att Ang. ny gijden
nuvarande ordningen lett till beklagliga missförhållanden. Hur icrmålabaik
otta liar det icke t. ex. inträffat, att den nuvarande lagstiftningen
varit otillräcklig för att skydda mot missbruk av mannens ekonomiska 1 or
målsmanskap. Det bär visat sig, att de skyddsmedel som finnas,
ofta kommit till användning för sent, och att följden bärav blivit
ekonomisk förlust och ruin för hustrun och familjen. Ej sällan bar
det också bänt, just på landsbygden, att den nuvarande fönnögenhetsoch
arvsrättsordningen vid arfskifte efter makes dödsfall föranlett
för rättskänslan stötande resultat, såsom att i saknad av testamente,
en änka, som ej käft några barn, blivit ställd på bar backe, medan den
fastighet, som utgjort boets så gott som enda tillgång och som bon
använt kanske hela sitt liv för att skapa och förkovra, gått till mannens
avlägsna släktingar. Åtskilliga motioner, som väckts även i
andra kammaren under de senare åren just från lantmannahåll och
som gått ut på ändring av bestämmelserna i dessa hänseenden, styrka
rikigheten av vad jag sagt.

Herr Högberg är i sin reservation icke rättvis mot förslaget, då
han särskilt beklagar sig över det förmynderskap, som oförtjänt
skulle drabba mannen genom lagens hot, att han av domstol kan
åläggas att en gång i månaden eller var fjortonde dag utgiva hushållspengar.
Reservanten förbiser härvid, att denna påföljd för
mannen endast kan inträda, ifall han uppenbarligen försummar sin
försörjningsplikt, d. v. s. i verkligt extrema fall. Och i sådana fall,
då mannen verkligen tredskas att fullgöra sin skyldighet, kan det
väl icke anses obilligt, att lagen hotar honom med att domstol kan
lägga sig i saken och tvinga honom därtill. Herr Högberg varnar i
detta hänseende för den fara, som kan ligga i, att männen
genom ett sådant hot draga sig för att påtaga de äktenskapliga banden,
och att de som redan gjort det, eggas till att vilja avskaka sig
dem. Om så verkligen skulle vara fallet, och en man hade sådana
funderingar, så borde reservanten undervisa honom om, att det icke
är någon uträkning för honom att i stället sätta barn i världen utom
äktenskapet, ty även i sådant fall är lagstiftningen så närgången,
att han kan åläggas att betala visst försörjningsbidrag var fjortonde
dag eller en gång i månaden. Det synes för övrigt icke vara lämpligt
att på det sättet premiera äktenskapet, att den gifta mannen fritages
från en på detta sätt bestämd försörjningsplikt, som man anser
vara på sin plats, då det gäller den ogifte. Icke heller kan det vara
riktigt att låta en sådan skyldighet för mannen inträda först sedan
hustrun och barnen blivit omhändertagna av fattigvården. För normal
uppfattning synes det väl ganska klart, att familjemedlemmarna
skoja ha rätt att, i händelse av tredska genom domstol få familjeförsörjaren
förpliktad att utgiva vad de skola ha att leva på.

Herr Reuterskiöld är i sin reservation mer än dubbelt så mångordig
som herr Högberg och även mycket mera positiv i sin förkastelsedom.
Herr Reuterskiöld gör gälande, att lagberedningen helt enkelt
i grund missförstått de viktiga livsförhållanden, som den skrivit lag
för. Lagberedningen har icke alls förstått, vad äktenskapet egentligen

Nr 40. 22

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny gif- är. På grund härav och på grand av »krafternas beklagliga bristfältermålsbalk
^g]iets; som han säger, har lagberedningen, trots sin otvivelaktigt goda
vilja, med det föreliggande lagförslaget åstadkommit precis raka mot0
satsen till det, beredningen åsyftat. Lagberedningen tror sig med detsamma
skola konsolidera hem och familj; i själva verket kommer förslaget
att verka upplösande på hemmen. Lagberedningen har velat
förekomma anledningarna till skilsmässor; och dess förslag kommer,
om det antas, att öka skilsmässornas antal o. s. v.

Utskottet, som fromt och enfaldigt anammat lagberedningens förslag,
får naturligtvis samma underbetyg som beredningen: utskottet
har varken förstått motionerna i ämnet eller äktenskapslagstiftnmgens
uppgift, ja, utskottet har över huvud taget icke förstått verkligheten.
Och av sin missuppfattning av lagen och rättsuppfattningen har utskottet
låtit sig ytterligare förvirras. Utlåtandet vimlar därför enligt
herr Reuterskiölds uppfattning av missförstånd och felaktigheter, i ett
fall konstaterar han en »total brist på förståelse».

Icke nöjd med att kritisera ihjäl vad utskottet verkligen sagt, later
herr Reuterskiöld sin straffande färla drabba även sadant, som utskottet
icke sagt, såsom då han menar, att utskottet påstått, att lagen
enligt dess uppfattning skulle huvudsakligen vara inriktad på vad
m,an kallar olyckliga eller mindre lyckliga äktenskap men egentligen
icke alls beröra, hava någon betydelse för eller på något sätt störande
inverka på normala äktenskap. Utskottet har icke sagt detta, utan
det av herr Reuterskiöld citerade yttrandet har utskottet fällt endast
beträffande »en stor del» av förslagets bestämmelser. Och att man
ej får sätta likhetstecken mellan delen och det hela, det hör visst till
de elementära satserna i logiken. o

Den kuggning, som utskottet sålunda undergått, borde ju för oss
vara ganska nedslående. Någon tröst i bedrövelsen är det ju, att vi
såsom bröder i olyckan kunna räkna icke blott lagberedningen utan
även förutvarande justitieministern och hans lagavdelning samt lagrådet
— för att nu icke tala om de danska och norska lagberedmngarna Emellertid

är det klart, att professor Reuterskiöld, med det ganska
ringa värde, han sätter på detta lagverk, anser, att propositionen bör
avslås. Och det yrkar han också. Energiskt. Först hemställer han,
efter tio och en halv sidors kritik, om avslag å utskottets förslag i dess
helhet. Men icke nöjd härmed, fortsätter han sedan i den speciella
delen av sin reservation och yrkar ytterligare avslag å trettioen särskilda
paragrafer av de lagar, som han i den allmänna delen klubbat
ihjäl en bloc, varjämte han, för den händelse riksdagen ändå icke
skulle finna förslaget alldeles tillintetgjort, yrkar omformulering av
sjutton paragrafer.

Det positiva innehållet i herr Reuterskiölds reservation torde kunna
sammanfattas sålunda:

I vårt land finnas för närvarande två på motsatta åskådningar
grundade olika arter av äktenskap: hemäktenskapet och det fria äktenskapet
eller Stockholmsäktenskapet. Hemäktenskapet grundar sig på

Lördagen den 17 april, f. in.

gammal nedärvd tradition och åsyftar att åstadkomma on över individerna
höjd enhet: familjen, i vilken makarna ingå som medlemmar.
Denna art av äktenskap är fortfarande den normala i vårt land och
kan fortfarande i huvudsak finna ett riktigt uttryck i 1734 ars giftermålsbalk,
hur gammal och skröplig den än kan synas vara.

Den andra arten av äktenskap, Stoekholmsäktenskapet, är enligt
professor lleliterskiöld egentligen endast en finare form av konkubinat,
vilket icke utesluter, att det moraliskt kan vara av samma värde som
hemäktenskapet. .Det som huvudsakligen utmärker det fria äktenskapet
är, att bägge makarna
för hemmet, och för övrigt är det ej sällan med avsikt barnlöst. Ledigt
herr Reutorskiölds mening är det föreliggande förslaget uteslutande
avpassat för det fria äktenskapet, Stoekholmsäktenskapet, men passar
icke alls för hemäktenskapet, trots att utskottet avlats att oupphörligen
tala om vad som kräves för hemmet, familjen o. s. v. _

Sedan övergår reservanten till att tala om en tredje art av äktenskap,
nämligen de religiösa, men huruvida det religiösa äktenskapet
i själva verket är ett tredje slag av äktenskap, eller om det endast
är en underart av hemäktenskapet eller om det rent av kan förekomma
såsom en variation av det s. k. fila äktenskapet — det framgår icke
riktigt tydligt av reservationen.

Vad skall man nu säga om denna reservationens syn på frågan?
Jo, det är naturligtvis alldeles riktigt, att inom olika samhällsklasser
och på olika orter i vårt land förekommer en olika gestaltning av äktenskapet,
en olika arbetsfördelning mellan makarna. Inom åtskilliga
klasser, särskilt inom lantmännens, är det vanligt, att mannen huvudsakligen
är den, som utövar den yttre förvärvsverksamheten, medan
hustrun huvudsakligen sysslar med hemmets vård och skötsel. Inom
andra klasser, särskilt industriarbetarnas i städerna, är däremot mera
vanligt, att båda makarna utöva förvärvsverksamhet utanför hemmet.
Från konstaterandet av nu nämnda förhållande är det emellertid ett
långt steg till att, som herr Reuterskiöld gör, slå fast existensen av
två alldeles artskilda former av äktenskap. I själva verket är det
icke alls ovanligt, att även på landsbygden hustrun utom sin verksamhet
för vårdandet av hemmet jämte mannen har förvärvsverksamhet
utom detsamma., och vad industriarbetarna angår, lär det nog
vara så, att även de hustrur, som ha förvärvsarbete utanför hemmet,
merendels också få sköta hushållet, så att den skarpa distinktionen mellan
de bägge slagen av äktenskap är uteslutande herr Reuterskiölds
egen uppfinning.

För övrigi är det att märka, att herr Reuterskiöld själv ställer
hela detta konstrika system på huvudet genom det erkännande han
gör på ett ställe, att förhållandena kunna vara sådana, att på grund
av mannens sjukdom eller oförmåga på annan grand, mannens roll
att vara hemmets utåt ansvariga organ kan få överflyttas på hustrun
och att detta också kan åstadkommas genom överenskommelse mellan
makarna, utan att hemäktenskapet därigenom upphör att vara ett hem -

Nr 40.

Ang. ny giftermålabalk

m. rrv.
(Forts.)

Nr 4a 24

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny gif- äktenskap. Men i så fall frågas: Vad återstår då av hela det fina
ermålsbalk systemet?

fP rte ) Herr Reuterskiölds påstående, att det föreliggande förslaget icke

° ’ alls passar för det s. k. hemäktenskapet, är obevisat och oriktigt. Lagberedningen
betonar ständigt i sina motiv vikten av den på hemmets
uppehållande riktade verksamheten, och flera bestämmelser finnas
också, varigenom det göres möjligt för makarna att lämpa sina rättsförhållanden
efter den olika fördelningen av arbetet. Makarna äro icke
skyldiga att använda den reglering, som lagen fastslår såsom den
normala, i alla fall, utan de kunna göra avvikelser därifrån. De kunna
exempelvis i mycket stor utsträckning anordna sina förhållanden på
annat sätt, än lagen stadgar, genom äktenskapsförord, och vidare kan,
om de finna det lämpligt hustrun överlämna åt mannen generell fullmakt
att förvalta boets och hemmets angelägenheter.

Till någon belysning av huru herr Reuterskiöld i detalj tillämpar
sina kritiska principer, skall jag endast tillåta mig att framdraga ett
par exempel. Den nu föreslagna 1 § i 5 kap. lyder, som bekant: »Man
och hustru äro skyldiga varandra trohet och bistånd; de hava att i
samråd verka för familjens bästa.» Denna avfattning tar enligt herr
Reuterskiölds påstående endast sikte på det s. k. fria äktenskapet, och
passar icke alls för det s. k. hemäktenskapet.

Hur vill då herr Reuterskiöld avhjälpa denna brist? Jo, på
ett ganska originellt sätt. För det första vill han utbyta ordet »bistånd»
mot ordet »hjälp». I stället för att det står: »Man och

hustru äro skyldiga varandra trohet och bistånd», måste det heta:
»Man och hustru äro skyldiga varandra trohet och hjälp», denna
viktiga förändring har för övrigt också påyrkats i en motion av en
annan professor. För det andra måste uttrycket »de hava att i samråd
verka» utbytas mot »de hava att i samråd endräktigt verka» och
slutligen måste »för familjens bästa» utbytas mot »för det gemensamma
hemmets bästa». Gör man dessa av herr Reuterskiöld påyrkade
förändringar, då har man klarlagt, att hemmet är ett överordnat
samfund.

En ännu egendomligare reservation har herr Reuterskiöld fogat
vid de 7—11 §§ i 5 kap. Dessa paragrafer innehålla en del
bestämmelser om makars ömsesid:ga underhållsplikt och rättighet
att uttaga bohag ur det gemensamma boet, då de på grund av söndring
leva åtskilda, om domstols rätt att göra modifikationer i sina
egna beslut och i makarnes avtal i dylika frågor samt om makars
plikt att lämna varandra upplysningar om sina ekonomiska förhållanden.
Om dessa bestämmelser säger nu herr Reuterskiöld, att de
äro oförenliga med hemäktenskapet. I fråga om det fria äktenskapet
åter anser han, att de blott skulle fördröja en upplösning, som ligger i
dessa äktenskaps egen inneboende natur, och därför yrkar han helt
grymt, att paragraferna skola strykas. Oaktat han sålunda erkänner,
att »de fria äktenskapen» genom dessa bestämmelser skulle tillförsäkras
en något större livskraft och oaktat han erkänner, att även
dessa äktenskap till sin moraliska halt kunna vara lika värdefulla
som hemäktenskapen, vill han förvägra dem stödet av de föreslagna

Lord »igen ilen 17 april, f. in

25 Nr 40.

bestämmelserna. Jag undrar, om det finns många representationer, Ang. ny gifdär
man är villig att ansluta sig till sådana lagstiftningsgrundsatser. termålsba,k

Kanske bär jag spillt alltför många ord på herr Reuterskiölds '' ''

reservation. Men det är ju så, att flera ledamöter, även av denna ''

kammare, anslutit sig helt och fullt till herr Reuterskiölds mening.

Den föregående ärade talaren här yrkade ju också bifall till herr
Reuterskiölds reservation. Jag har därför ansett, att icke bara frågans
vikt utan även hänsynen till opponenterna kräver, att man försöker
vederlägga oppositionen även med annat än voteringssedlarna.

Ty för min del är jag ganska övertygad om, att när voteringen kommer,
kammaren, liksom riksdagen i dess helhet, skall med ganska
stor majoritet antaga detta förslag. När kammaren det gör, tror jag
det kan ske i det trygga medvetandet, att kammaren då lägger slutstenen
till en lagbyggnad av imponerande resning och med en inredning,
som i stort sett skall visa sig vara väl avpassad både för
nutidens och en långt överskådlig framtids behov.

Det kan i det sammanhanget vara på sin plats, att härifrån riktas
ett ord av tacksamhet till det arkitektkollegium, om skapat lagbyggnaden.
Landets kvinnor hava redan såsom tillbörligt är, framfört
sin tacksamhet i detta ärende. Men jag menar, att det vore ett
misstag att tro, att icke även vi män här hava skäl att känna oss
tacksamma. Ty för oss kan det i själva verket ej vara någon fördel
att åtnjuta en av vårt rättsmedvetande underkänd företrädesställning.
Det är just denna männens gamla rättsliga företrädesställning
som detta lagförslag går ut på att borttaga. Den åsyftar att på viktiga
områden av vårt liv genomföra, så vitt det är möjligt, full och
hel rättvisa. Och det gör förslaget enligt min mening på ett sätt,
som ej rubbar vare sig hemmets enhet eller familjelivet, värden som
vi sedan gammalt äro vana att sätta högt.

På denna grund, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den
föredragna paragrafen.

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman, mina herrar!

Om man finge bedöma svenska folkets intresse för det spörsmål, vi
i dag behandla här i kammaren, efter det sätt, varpå kammarens
bänkar äro besatta, kunde man verkligen frukta, att vår nations framtid
ej blir synnerligen stark. Det är dock att hoppas, att intresset för
ämnet är något större bland folket än bland andra kammarens ledamöter.
Då jag vid remissen av den kungl. propositionen tillät mig
att yttra några få ord och även sedermera var med att frambära en
motion i ämnet, var det icke för att framhålla den synnerliga vikten
och betydelsen av att jag uppträdde, utan just för att markera, att jag
betraktade denna fråga som så utomordentligt stor för folket i dess
helhet och därför att det tarvades, att frågan sågs från alla sidor, icke
blott från juristernas.

Jag har anledning tacka utskottet för den ingående behandling,
som det givit motionen och det yttrande jag hade vid remissen av lagförslaget.
Utskottet har svarat synnerligen ingående på mina framställningar,
och jag finner så mycket mera skäl till tacksamhet, som

Nr 40. 26

Lördagen uen 17 april, f. in.

Ang. ny gif- jag erinrar mig, lull'' ett yttrande i fjol över en motion från samma
termåUbalk b^n besvarades. Då insinuerades det nära nog, att jag ej var värdig
™" m'' ett svar. Nu är min tacksamhet stor, ty man tycks ha slagit in på
(Forts.) ^ annan bog. Att svaret icke precis på alla punkter övertygar mig,
det må nu vara, men det hindrar dock icke, att jag känner mig mycket
förbunden för den grundliga behandling min framställning fått.

Om vi sedan skola övergå till själva frågan, så vill jag först konstatera,
att det, som egentligen var det bärande i det anförande jag
höll vid remissen, var, att jag tillät mig tvivla på, att man hade valt
den lyckligaste vägen, då man hade gått ut från vissa förutsättningar
i och för äktenskapets om jag så får säga ekonomiska del, och jag
trodde att man kunde ha vunnit en hel del mer och framför allt på
ett behagligare sätt genom att välja några andra, utgångspunkter.

Jag erkänner så gärna, att vilken väg, på vilken man än vill lösa
denna utomordentligt svårlösta fråga, det uppstår manga svårigheter.
Det tager emot på många ställen. Ingen lösning har blott fördelar,
varje lösning har också nackdelar. Då, gäller det naturligtvis att våga
fördelar och olägenheter mot varandra, Vid remissen underströk jag,
att det kunde vara skid i att allvarligt pröva den linjen, huruvida
inte det, som under äktenskapet förvärvas av makarna, kunde även
under äktenskapet vara deras gemensamma egendom. Man har mycket
litet gått på djupet vid utredandet av detta spörsmål. Det ser utröna
om man ä priori velat säga: så får det ej vara, det stöter på för manga
svårigheter. — Nåväl, jag erkänner, att det finns svårigheter även på
den linjen. Man kan ju genast konstruera upp en och säga, att det
genast blir fråga om hur tilläventyrs det gods skall behandlas, som
under äktenskapet förvärvas av makarna, när det förvärvade godset
skulle vara gemensamhetsegendom. Ja, jag tycker, att det skulle just
icke vara svårt att juridiskt klara upp det. Det skulle val ställa sig
mycket enklare än alla dessa saker, som man har måst gripa till just
från den utgångspunkt, som man har, att ingenting av vad makarna
förvärvat skall vara egentligen gemensamt i sträng mening under den
tid äktenskapet varar. Man hade givetvis kommit ifrån många av
dessa paragrafer angående dessa saker, som, det tror jag, varken lagberedningen
eller andra, som haft med denna lags utformning att gorå,
precis hava tyckt om. Dessa paragrafer ha helt enkelt kommit till
såsom en absolut konsekvens på grund av den intagna ^utgångspunkten
i det kungl. förslaget. Detta söker man komma ifrån, åtminstone
delvis genom att säga: Ja, det där är avsett rätteligen för att rätta

till missförhållanden. — Ja, jag har hört ute i diskussionen uttalanden,
som fallit så här: Dessa paragrafer äro egentligen_icke avsedda

för de normala äktenskapen, ty för dem behöver man ej lagen; utan
det är just när det börjar att inte gå precis så bra inom äktenskapet, som
dessa paragrafer skola användas. Jag erkänner så gärna och i likhet
med den senaste ärade talaren, att den nuvarande lagens bestämmelser
för dessa fall. där äktenskapen hålla på att gå isär. icke äro tillfredsställande.
Men det är ju den skillnaden med detta lagförslag, att förslaget
anger dessa paragrafer som norm för alla äktenskap. Det är
nämligen betydlig skillnad mot att i ett lagförslag pointera, att det

Lord ligen deri 17 april, f. m.

Nr 40.

och det skall inträda först vid den eller den brytningen eller över- Awj. ny gijhuvudtaget
när missförhållanden redan inträtt. Det kan naturligtvis termdlabalk
icke riktigt hålla, när man det ena ögonblicket i en diskussion säger: m''

Ja, denna lag anser jag icke att man bör taga hänsyn till, när ilkten- !|’orts-)
skapen äro goda — och i det andra ögonblicket säger: Just med denna
lag tror jag det skall gå att skapa det goda äktenskapet. — Detta
håller icke; dessa skäl skära sig mot varandra.

Nu kan det väl hända, att om man tager ut en eller annan bestämmelse
och blott ser på den — det ha många av reservanterna
gjort, här finns ju en oerhörd massa detalj reservationer — så verkar
den bestämmelsen, såsom man hitintills åtminstone sett, otillfredsställande,
för att icke säga något starkare. Det är tydligt att en sådan
bestämmelse som exempelvis 8 kap. 6. § verkar mycket stötande tagen
i och för sig. Jag får säga, att när jag läste lagberedningens förslag,
det var just denna paragraf som föranledde, att jag försökte myckel
starkt tränga in i saken. Jag tyckte det här gick till sådan ytterlighet.
Jag vill medgiva, att med de förutsättningar, från vilka man
utgått, denna bestämmelse måhända behöves; den är ett led, såsom
denna lag är lagd. Men då vill jag också säga, att när jag försökte
sätta mig in i bestämmelserna för övrigt, jag fick det intrycket, att
dessa bestämmelser voro så oändligt skärande och brytande emot åtminstone
den åskådning jag i all min tid hade haft, att jag gjorde mig
den frågan: Vore det inte ändå skäl i att reflektera över, huruvida

det inte kunde vara bättre att utgå från andra förutsättningar, varigenom
man skulle kunna undvika dessa bestämmelser, som jag fann
så otillfredsställande? Det är just här, som själva anledningen och
grunden till mitt yttrande vid remissen ligger.

Utskottet har i ty fall något missförstått mig då det härvidlag
svarat. Ty det jag gjorde anmärkning mot var icke, att detta i och
för sig står i lagen, sådan den är sammansatt, utan jag gjorde blott
en jämförelse för att kunna se på de uppkommande olägenheterna och
undersöka om icke dessa olägenheter skulle kunna kännas så allvarliga,
att de skulle kunna föranleda därtill, att man hellre slog in på vägen
med gemensamhetsegendom beträffande vad som förvärvas under
äktenskapet. Det var det hela; någon annan mening hade jag icke
med min framställning.

Då man talar om konsekvenserna av 8 kap. 6 §, finner jag det
synnerligen märkvärdigt som utskottet yttra t. då det beträffande
hänvisning till sed och rådande uppfattning sagt på följande sätt:

»vad angår de praktiska konsekvenserna för nutida förhållanden, torde
den exempelvis närmast tala för, att ersättning skall utgå till den
hustru, som arbetar på sin mans affärskontor, men icke till den, som
biträder sin man vid skötande av jordbruk». Jag begriper sannerligen
inte, varför inte en hustru, soin sysselsätter sig med jordbruk,
skall i ekonomiskt avseende behandlas på samma sätt som en, som är
anställd på ett kontor. Det förstår jag sannerligen inte, om det är
ekonomien man skall trygga.

En annan sak, som jag såg i sammanhang med alla dessa många
bestämmelser, som ytterst skola reglera förhållandena, var, att jag

Lördagen den 17 april, f. m.

Nr 40. 28

A ng. ny gif- gjorde ett tankeexperiment, som jag skall be dein, som intressera sig

termålsbalk för detta, att litet grand följa. Jag tänkte mig nämligen ett äktenm■
m- skap, där den ena kontrahenten hade absolut ingen egendom och den

(T''orte'') andra en avsevärd egendom. Och den som hade egendomen, var

naturligtvis den, som själva förvärvsverksamheten, vare sig det var
jordbruk eller någon annan näring, konsentrerade sig omkring. Da
skulle enligt detta lagförslag så. ytterst många ekonomiska regleringar
ske. Bär skulle ske ersättning för arbete. Där skulle beräknas
en viss ersättning eller åtminstone ett visst värde av hemarbetet. Där
skulle vart år göras upp en slags kontokurant, huruledes munkafle
det inbördes, och en ekonomisk avräkning skulle följa, något så när
som i ett enkelt bolag. Jag tänkte da så här. Ponera nu, att jag
själv hade varit den fattiga maken och att den, som jag var gift
med, hade varit den, som hade haft egendomen. Alla dessa procedurer
skulle då genomgåtts. Jag antar, att den andra maken visst
inte hade brutit mot någon enda av alla dessa ekonomiska paragrafer
utan tvärtom hade på ett klart sätt, så att inte lagen hade haft det
minsta att anmärka, rangerat det ekonomiskt för mig som den fattiga
maken. Då får jag verkligen säga, att ett sådant äktenskap skulle
i all sin lagliga ekonomiska korrekthet ha känts åtminstone för mig
alldeles olidligt. Det vågar jag påstå. Jag skulle känt det såsom ett
så oerhört beroende av den make, som hade egendomen, att jag försäkrar,
att det skulle känts outhärdligt. _ Jag vet nu inte, om eu dylik
uppfattning, en dylik känsla delas av så många inom vårt folk. Det
tör hända, att den där ekonomiska affärsmässigheten har trängt så
djupt in bland folket och så dominerar överallt, att det är den förhärskande
känslan hos den stora majoriteten. Men så har det inte varit
hos mig. Jag tycker, att i stället för att skapa en självständighet
hos makarna, så skulle detta skapa en bitter känsla av osjälvständighet
hos den fattiga maken gentemot den rika. Detta är själva grunden,
varför jag har opponerat mig mot detta förslag och önskat, att
åtminstone under den tid äktenskapet varar man finge arbeta gemensamt
och känna, att vad man då sökte skrapa ihop, också bleve till
gemensamt bruk, så att man kunde ha fog att säga: det är vårt, det
är vårt gemensamma. Nu, såsom denna lag ligger, finns det strängt
taget ingen gemensamhet i ekonomiskt avseende, förrän äktenskapets
upplösning sker på det ena eller andra sättet. Precis i det ögonblicket
inträder gemenskapen. Då kan man säga: vi. Jag kan inte hjälpa,
att jag tycker, att det hade varit mödan värt att söka göra någonting
för att denna gemen samhetskänsla skulle kunnat finnas även under
den tid äktenskapet varar och försiggår på det sätt, som vi älska att
kalla normalt och som vi önska att det bör vara. Då jag vidare finner,
att just ett framgående på den linjen, oaktat jag medgiver, att
det finns svårigheter och stötestenar, hade haft en utomordentligt stor
betydelse, och då jag inte kan värja mig för den tanken, att man
inte har nedlagt den minsta goda vilja för att försöka det, så kan
jag inte skänka det erkännande åt det här lagförslaget, som jag eljest
så gärna skulle velat. Ty jag inser alltför väl. att det finns
många utmärkta partier i detsamma och att framför allt, när det gåT

Lördagen den 17 april, f. in

‘JO Nr 40.

sämre i ett äktenskap, de bestämmelser som nu föreslås äro bättre än Amj. ny gif ,

, -r, i. •• n i i termdlsbalk

de nuvarande. Det ar solklart. m m

Men man kan fråga sig också en annan sak. Hur är det? Inverka (KnrtJi)
lagarna egentligen så mycket på vårt folk i den inre bemärkelsen i
viss riktning? Ja, det är naturligtvis svårt att besvara den frågan.

Att de inverka något, är klart. Men hur mycket — det kan man
knappt komma på det klara med. Men hur därmed än förhåller sig,
så har jag under min långa levnad åtminstone trott mig göra den erfarenheten,
att när det finns en hel del normerande bestämmelser, om
vilka man säger: detta är det rätta och det normala, så skall det gå
till, då förleder det så mången gång till en obetänksamhet, som inte
riktigt tänker på följderna. Då säger man: ja, har jag fått en rättighet,
så är det därmed nästan tvunget, att jag skall begagna den.

Det är det jag fruktar också här. Man kommer. att söka begagna
denna lag, när det egentligen inte behövs, när det i fortsättningen av
begagnandet otvivelaktigt leder till skada. Ty denna lag .har ändå
en inre motsägelse, som även dess ivrigaste förespråkare inte komma
ifrån. Man vill här nämligen slå fast, att båda makarna skola ha
i det stora hela full handlingsfrihet var för sig, var över sitt. gods..

Men verkan av det skall ändå bli en gemensamhet. Det. bär jag så
synnerligen svårt att förstå, hur det skall kunna vara möjligt. I det
svar, som jag har fått på det yttrande, jag hade vid. remissen, har
ju också framkommit det, att jag i viss män tagit fel i det avseende,
att beträffande den del av egendomen, som make skall äga att råda
över såsom sitt eget gods, även den andra maken skall ha ett visst
inflytande. Utskottet anser, att detta gäller blott ifråga om vad. som
avhandlas i 6 kap. 4, 5 och 6 §§. Ja, det har jag inte alls förbisett,
att där är det ju tvingande. Men vad 6 kap. 3 § rätteligen innehåller,
det har varit litet smula oklart för mig. Jag vet icke, hur man egentligen
skall tyda densamma. Jag har funnit, att den icke har samma
lydelse som t. ex. 9 kap. 1 §. 16 kap. 3 § heter det: »Make vare

pliktig så vårda sitt giftorättsgods, att det ej otillbörligen minskas
andra maken till förfång». Men i 9 kap. 1 § står det: »Make vare

berättigad att efter ansökan vinna boskillnad: 1. om andra maken
genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter» etc. Det är
följaktligen olika innebörd, det kan jag förstå, i dessa båda ställen.

Hur mycket och hur litet influerar bestämmelsen i 6 kap. 3 §.på
makes dispositionsrätt över sitt giftorättsgods? Ja... det är tydligt,
att giftorättsgodset kan minskas, bara det icke blir »otillbörligt».

Vid alla affärsföretag och många andra med för resten kan man
nästan inte. förrän företaget är slutfört, se, om det lett till minskning
av den makes egendom, som företagit transaktionen. Jag tror,, att
i många fall. när det inte var nödvändigt att göra denna ekonomiska
transaktion, så kan den andra maken saga, att den var »otillbörlig»,
tv den behövdes inte. Och jag vet inte, vad man skall svala på det.

Säkert är nog, synes det mig, att ifrågavarande paragraf kan bliva
en tämligen tänjbar kautschukparagraf.

Dock finner jag, att man trots alla försök inte kunnat fullt genomföra
det där, att varje make skall handla självständigt som han

Nr 40. 30

Lördagen den 17 april, f. in

Ang. ny gif- vill, men att det likväl skall verka som en enhet. Ty när man komtermåUbalk
mer t)aTnen och vad därmed har sammanhang, då är det absolut
omöjligt. Och jag tycker, att kunde det gå på det gebitet, så borde det
0 '' väl även kunnat gå för sig ifråga om reglerna för den egendom, som
förvärvas under äktenskapet. Det har varit åtskilligt tal om vad
denna lag skulle ha för verkan på bondejorden och dess brukare i
stort sett. Jag skall inte inlåta mig på det. Naturligtvis kommer den
i likhet med en del andra missgrepp som vi gjort på olika områden
—- inte ifråga om äktenskapslagstiftningen utan ifråga om delningen
av jorden — att verka iturivande. Men inte tror jag, att det blir
värre än en del andra saker. Och så fruktar jag, att om jag inlåter
mig på den sidan av saken, så slungar man mig naturligtvis i ansiktet,
att det är blott och bart egoism, som dikterar mitt uppträdande,
och det är det sannerligen inte.

Jag tror, att jag med få ord kan sammanfatta det som har varit
min drivfjäder, de synpunkter jag har, i de orden: man skall helt
säkert inte utan nödtvång, starkt nödtvång lossa på det, som binder
kontrahenterna i äktenskapet samman så nära som möjligt, man skall
skapa så få anledningar som möjligt till brytningar, här närmast ekonomiska
brytningar. Ty livet är dock inte blott lust och glädje. Det är
väl också motgångar, och det kan hända, att just under motgångarna,
om lagarna äro skrivna så, att man då skall rycka in för att tillgodose
sin egen rätt enligt lagen, det kan bliva ännu värre.

Man har här visserligen försökt med exempelvis medlingsinstitutet.
Ja, jag tror mycket på medling. Den kan vara mycket nyttig
i många fall, när den frivilligt påkallas av parterna. Men däremot
en lagtvungen medling anser jag vara det sämsta man kan företaga
sig. Man hade någonting liknande förut i den prästerliga varningen
för oenighet i äktenskap. Vad gav den för resultat? Jo,
att det blev sjudubbelt bittrare. Så blir också, medlingen ovillkorligen
en etapp på vägen att göra det om möjligt ännu bittrare, när
medlingen står såsom en lagtvungen procedur, som man i vissa fall
icke kan gå förbi. Jag tror därför, att då lagen skall så att säga
vara normerande, skall visa, hur lagstiftarna i stort sett tänka sig,
att det skall handlas på det livsområde, som det här gäller, så hade
det varit allt skäl i att man hade sökt slå mera in på det som samlar
än på det som söndrar. Här är det tillräckligt med ämnen, som
söndra ändå, och skall var och en taga ut sin rätt till den yttersta
kanten och det är två kontrahenter, då är söndringen ofrånkomlig.
Då är det säkert, att vare sig giftermålet sker, som den föregående
ärade talaren relaterade från en av reservationerna, »på stockholmska»
eller på annat sätt, så går det icke väl ändå. Det är just, som
jag förut uttryckte mig, möjligheten att under själva äktenskapet
känna, att man även på det ekonomiska området arbetar gemensamt,
att man verkar så att säga till största enighet, till bättre framtid för
sig själv och för familjen för övrigt, det är denna känsla som helt och
hållet förkväves genom riktningen i denna lag. Ty den kan ju icke
ha någon nytta, förrän man kan tänka på upplösning av äktenskapet,
Det komma herrarna icke ifrån.

Lördagen den 17 april, f. in.

Nr 14).

Jag vill ännu en gång understryka, att vad jag här liar yttrat, Ang. ny gifdet
har jag gjort endast och allenast, därför att jag icke har kunnat lermdlabalk
förmå tillägna mig denna åskådning, som lagberedningen, Kungl. m; m''
Maj:t och utskottet här ha. Det må vara fel av mig att icke kunna (l’orts’)
göra det, men så är det. Och jag tror icke jag står precis så ensam
ute bland folket. Jag har hört rätt många, som icke heller kunnat
tillägna sig densamma. Ja, i grund och botten komma nära nog
alla småreservationerna på samma linje. Ty var och eu, som vill
ha det på ett annat sätt än som här föreslås, bryter itu den tankegång,
som ligger till grund för detta lagförslag. Det är tydligt, att
vad jag nu uttalat gäller icke bara en ändring på den där lilla punkten.
Det är själva granden det gäller, såsom jag yttrade vid remissen.
Och då jag icke kan godkänna den, tror jag icke lagen blir till
lycka för vårt folk. Jag är kanske skeptisk på det området. Men
jag har den åsikten, att ett folk kan reda sig med dåliga lagar och
t. o. in. dålig regering och riksdag, men med dåliga hem reder sig
aldrig ett folk. Och det är det jag fruktar med den tendens, som går
genom denna lag, att hemmen bliva sämre, än om man hade tagit en
annan, utgångspunkt.

Det är därför, herr talman, som jag yrkar avslag på det föreliggande
lagförslaget.

Herr Welin: Herr talman, mina herrar! Jag skall börja med
det erkännandet, att det visst icke är bra som det är med den nu
gällande äktenskap srätten. Det är åtskilligt, som behöver ändras.

Framför allt gäller detta mannens målsmanskap, varom väl meningarna
icke äro vidare delade. Så gott som alla torde erkänna, att det
är olämpligt i sin nuvarande form. Det finns nog också en hel del
andra punkter i den nuvarande äktenskapslagen, som kunna behöva
undergå ändringar i den mån de visa sig vara alldeles uppenbart till
skada för hemmet och för sammanlevnaden inom detta. En brist är
också, att bestämmelserna i vår nuvarande äktenskapslagstiftning tillkommit
vid många olika tillfällen och därför icke förete den enhet,
som fordras. _ Det nu föreliggande lagförslaget har det företrädet, att
det karakteriseras av en bestämd genomgående enhet. Allt är ställt
under samma synvinkel. Det bör därför ur den synpunkten, när förslaget
blir lag, såsom det tydligen blir, vara lätt att förstå och tillämpa
den.

Men detta hindrar icke, att man kan finna åtskilligt i den nya
lagen, som är mindre tillfredsställande. Detta kan ju till en del förklaras
därav, såsom också framhållits av den förste talaren, att lagen
onekligen tillkommit under stor brådska. Visserligen har första lagutskottets
ärade ordförande sökt bemöta detta. Men det är alldeles
oförnekligt, att det varit till gagn om förslaget remitterats till andra
myndigheter än lagrådet, och det hade varit ömkligt, att folket och
framför allt°riksdagsmännen haft längre tid att sätta sig in i lagen.

Detta framgår bl. a. av de likartade lagförslagens behandling i Norge
och Danmark. I Norge har lagförslaget ännu icke framlagts för stortinget,
och i Danmark, där det framlades för jämt ett år sedan, har

Nr 40. 32

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny gif- det ännu icke gått till avgörande, utan liar man tagit sig god be termåUbalk

tanke tid. Men hos oss skall lagförslaget genast trumfas igenom. Det
m- m■ blir inte tillräcklig tid att sätta sig in i detaljerna vare sig för nks(Forts.
) eller för den gtora allmänheten. Jag påminner mig en händelse,

som inträffade vid ett valmöte, som hölls i Västergötland. Jag tror
det var 1914. Det gjordes från vänsterhåll anfall på högern för dess
mindre reformvänlighet. Jag sökte försvara högern och sade, att den
visst icke var reformfientlig, men den ville, att reformerna skulle ske
på sådant sätt, att reformförslagen bliva väl genomtänkta, och att de
komma att motsvara folkets behov. Då invände en närvarande stationsinspektor:
»Nej, det skall ga fort.» Jag tror, att han talade ur
djupet av vår tids lagstiftningsarbetes väsen. Så har det vant
med en hel del förslag som förelagts riksdagen. De ha genomdrivits
på sådant sätt, att man kan säga, att det i första rummet skulle
gått fort. Hur pass väl reformen genomfördes, det har fått komma
i andra rummet.

Den stora brådskan ifråga om den här föreliggande äktenskapslagstiftningen
sammanhänger i främsta rummet med det gemensamma
skandinaviska lagstiftningsarbete, som jag antytt, och som den förste
talaren rätt mycket var inne på. Jag tror, att man i detta fall tager
väl stor hänsyn till de övriga skandinaviska länderna. Jag finner det
t. o. in. olycksdigert, att vi på det sättet skola taga så stor hänsyn
till dessa länder. Hade vi icke det gjort, sa hade vi kunnat lägga vårt
reformarbete på detta område, liksom på andra områden, mera efter
rent svenska linjer. Vi skulle vid denna omarbetning av ^äktenskapslagen
ha kunnat bättre anpassa oss efter rent svenska förhållanden och
på det sättet helt visst fått en lag, som varit betydligt bättre, det vågar
jag säga, och framför allt mera anpassad efter det svenska folkets
gamla uppfattning och dess vana att se på dessa saker. Nu går det
sannolikt därhän, att vi komma att taga en hel del bestämmelser, som
tillkommit enbart ur mellanskandinavisk synpunkt, men som parlamenten
i de övriga länderna komma att avslå. Vi ha sålunda bortkastat
rent svenska synpunkter på detta område till förmån för mellanskandinaviska,
som kanske aldrig i övrigt komma till beaktande.
Jag kan icke förstå, att det skall vara så nödvändigt att i detta fall
anpassa sig efter det gemensamt skandinaviska. Jag tror tvärtom, att
på detta område mera än på de flesta andra områden gäller att se
till, vad som passar just för det land, där lagen skall tillämpas. Ett
helt annat förhållande blir det, då det gäller t. ex. handel, samfärdsel,
myntväsen o. s. v. Där är det helt naturligt, att man skall söka ordna
förhållandena så, att de bli lämpliga för alla de skandinaviska länderna.
Så vitt jag kan se, är det ifråga om äktenskapslagstiftningen endast
två punkter, där så kan behöva vara fallet, nämligen i fråga om
vigsel och skilsmässa. Där kan det ju ha sin betydelse. Och just på
grund av att denna lag blivit en mellanskandinavisk lag, har också
den invändningen med fog kunnat göras mot densamma, nämligen att
den är en »juristlag», d. v. s. att den framför allt tillkommit under
påverkan av juristsynpunkter, under det att den stora allmänheten har

Lördagen deu 17 april, f. in

^ Nr 40.

slutt tämligen fjärran icke blott ifråga om lagens tillkomst, utan Ang. ny gif.
också, att man tagit bra liten hänsyn till, vad lekmannaförständet haft tcrmulabalk
att säga på denna punkt. m‘

.Detta mera sagt som inledning. (torts.)

Vad avser nu egentligen en sådan lag som denna? Jag bär sökt
i utlåtandet för att finna ett svar på, vad utskottet anser syftet vara
med lagen. Det kan hända det står där, men jag har icke funnit
det. Det har refererats i någon reservation på det sättet, att det
.skulle vara att konsolidera hemmen. Jag förstår nu icke riktigt fullt,
vad som skulle ligga i detta uttryck, men det skall väl betyda, att
lagen avser att stärka hemmen. Ja, ändamålet med en sådan äktenskapslag
som denna och över huvud taget varje äktenskapslag måste
ju vara att stärka hemmen och stärka grundvalarna för hemmen, nämligen
äktenskapen. Principen åter för äktenskapen bör ur etisk synpunkt
vara enhet, gemensamhet makarna emellan. Och vid denna gemensamhet
måste sådana etiska krafter vara av betydelse såsom
plikt, trohet, kärlek, offervillighet, försakelse, hänsynstagande, ansvar
gentemot hemmet och makarna inbördes, alltså i stort sett samhörighetskänslan
i dess olika former. Endast på det sättet kan man
få goda hem, som kunna bidraga till att fostra både gamla och unga
och framför allt unga samt dana dessa till goda samhällsmedlemmar.

På samma gång kan ett hem, som ledas av sådana gruudsatser, bliva
en kraftkälla även i ekonomiskt avseende.

Men man har icke på långt när samma förutsättning för goda
hem, när makarna skola intaga den ställning till varandra, som den
nya lagen både förutsätter och uppammar. Här skall det nämligen
vara två tämligen fria individer, som stå i ett slags affärsförhållande
till varandra. Det förutsättes, att var och en av dessa skola stå på
sin ekonomiska och juridiska rätt. Enheten, samhörighetskänslan blir
alltså här något underordnat. Det blir individualismen, som träder
fram i främsta rummet med krav på rättigheter. Självvisklioten,
egoismen får härigenom lätt insteg i sammanlevnaden. Det blir icke
en fostran till större och högre uppgifter, varken för de gamla eller
de unga. Det är ju klart, att det måste vara en viss likställighet
i rättigheter inom äktenskapet, men ju längre man driver denna
likställighet, desto sämre blir äktenskapet i etiskt avseende. Ju mer
var och eu skall se på sitt, desto olyckligare blir det i sammanlevnaden.
Det är underligt, förefaller det mig, att man i så hög grad
vid lagens utarbetande förbisett detta och i stället fått fram så
mycket, som i hög grad synes främja den individualism, som jag här
talat om. Naturligtvis är det en stor svårighet för lagstiftningen att
här träffa det rätta. För min del är jag övertygad om, att man i
detta fall för mycket tillgodosett likställighetskravet och därmed
individualismen och för litet enhetskravet. Det är ju bra med likställighet
i äktenskapet, men den får icke vara sådan, att de mera
reella värdena uppoffras. Likställigheten får icke vara sådan, att
den verkar upplösande på hemmen, icke sådan, att den onödigtvis
drager den ena parten gentemot den andra inför domstol.

Andra kammarens protokoll 1920. Nr 40,

3

Nr 40. 34

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny giftermålsbalk

in. m.

(Forte.)

Det är väl ändå en av de huvudanmärkningar, som kunna riktas
mot lagförslaget, att det alltför ofta Hänvisar till domstolen. Nu
lieter det visserligen i en broschyr, som utgor ett föredrag, som nylio-en
hållits inför ett kvinnomöte här i Stockholm av en av lagförslagets
f hovsmän och försvarare, att det icke är mer an i tva fall, som
myndighets ingripande kan påkallas, nämligen dels da ena maken
mmenbart försummar sin underhållsplikt och dels da visso, tvistei
rörande barnen uppstå. När det nu inför ett kvinnomöte dar man
o-^irna vill se idel gott i förslaget, säges, att clet endast ai tva fall,
där myndighetsingripande kan påkallas, så maste det verka Sans a
vilseledande Jag vill naturligtvis icke säga, att det ar avsiktligt
vilseledande, men lag tycker verkligen, att MMhn
ha kunnat uttrycka sig på ett satt, som .eko behof! ve ka. eu v.he
ledande. Må så vara, att man kan sammanfatta alla de olika tall,
då mvndigheterna kunna ingripa, under nämnda tva rubriker
ena makef uppenbart försummar sin underhållsplikt och vid vissa
tvister rörande barnen — men under vardera av dessa ar det atsialliga
rättufalh^som kunna tillkomma I t ex, 5 kapp om makars rcfc
förhållanden nämnas åtminstone 4 fa l, do män kan ga till rotta med
varandra I 6 kap. om makars egendom namnes det 2 fall. I 8 kap
om iddenskapsförord likaledes 2 fall. Jag skall nu icke vidröra ka-nitlen
om boskillnad, hemskillnad och äktenskapsskillnad, dai det ju
t ”lvHart att ratten skall ingripa. Men då det Lag »m barn

i äktenskap, är det 6 fall, då man kan ga till rotta. Och rfraga
i förordningen angående främmande trosbekännare ar det 1 .

a H°r "”e mindre iln 15 fall. som lagen direkt omnämner. Hur man
S kan rabatt detta ar endast tvä fall. ''rån

man nästan lika gärna säga att det ar endast ett fall d^ s
makarna omöjligen kunna komma overens. Det gar ungefär

bra''Det betänkligaste uttrycket i lagen för den individualistiska laggnino-
som den har. är det räknande, som man och hustru skola utföra
gen£mo^varandra. Det är klart, att detta räknande maste uppamma
misstroende. Makarna frestas att bevaka varandra och ove.^aJa a
ändras Lärder och förvaltning. Var cell eu maste m se till. att lian
får sitt Ja man kan t. o. m. vid årets slut verkställa en avi åkning,
och då kan man beräkna arbetet i hemmet i penningar. Det han icke
bild nas. att detta blir - såsom sagts mangfaldiga
batter utanför riksdagen och även nu har i dag — ett slags bolags
förhållande. Och härav måste för framtiden uppkomma aMed kunna

lätteligen tvisteämnen av det slag. som hår anD .. un .v * >
och däri emu om kan en snricka uppstå i förhållandet makarna emella ,
vilket slutligen leder till det olyckiga äktenskapet.

Lördagen den 17 april, f. in.

35 Nr 40.

Kan nu den nya lagen då månne gagna äktenskapsbildningen?
Skola unga män oeh kvinnor under de nya förhållandena i samma
utsträckning som hittills knyta äktenskapliga band? Ja, sannolikt
skola kvinnorna vara hågade för det. Lagen är ju framför allt skriven
till förmån för dem. Den har också kallats feministisk. Och
då man vet, att kvinnornas inflytande vid äktenskapsbildningen är
mycket stort, så är det att hoppas, att äktenskapsfrekvensen icke
skall sjunka i vårt land, sedan detta förslag blivit lag. Men eljest
skulle det icke vara förvånande, om männen bleve mindre hågade
för äktenskap sbildning. Som bekant har Sverige mycket låg äktenskapskrekvens.
Enligt de sista statistiska uppgifter, som äro gemensamma
för hela Europa — 21 länder — nämligen för åren 1911—
1913, befann sig Sverige i tredje rummet från slutet, nämligen n:r
19, och hade under sig endast två länder, Finland och Irland. Och
det är en ofantlig skillnad mellan Sverige och en stor del länder, t.
ex. Belgien, Tyskland, Ryssland, Frankrike, Nederländerna m. fl.
i fråga om äktenskapsfrekvensen. Jag skall nu icke tala om de
länder, som stå högst, nämligen Balkanländerna. Men då Belgien
har 8,or, Tyskland 7,81, Frankrike 7,73, Nederländerna 7,57, o.
s. v., så har Sverige endast 5,92! Nu är det dessutom på det sättet,
att den ringa äktenskapsfrekvensen i Sverige är sådan, att den för
varje år visar ett nedgående. Ja, jag skall kanske icke säga för varje
år, men i stort sett visar den nedgående. Om man tager 5-årsperioder,
skall man tydligt märka detta, även om man för enstaka år
kan påvisa ett uppgående. För 100 år sedan var äktenskapsfrekvensen
i Sverige 8,73. Nu är den 5,88. Det är sålunda ett mycket
starkt nedgående under dessa år. Under 10-årsperioden 1901—1910
var den i genomsnitt 6,oo och under 5-årsperioden 1911—1915 var
den 5,88, sålunda ett nedgående fast inte stort.

Detta nedgående har också lagberedningen observerat, och den
säger sig ha velat hejda äktenskapsfrekvensens sjunkande. Bedrägliga
hopp, vågar jag säga. Äktenskapsbildningen kommer förvisso åtminstone
för såvitt det beror på männen, att sjunka vidare, sedan
lagen trätt i kraft. Det är inte osannolikt, att åtskilliga män skola
draga i betänkande att ingå äktenskap, om de tänka på en hel
del bestämmelser, som ingå i den nya lagen, vilka bestämmelser äro
sådana, att de lätt kanske utan egen förskyllan kunna bli utsatta för
en hel del ekonomiska obehag i ett äktenskap, där det på visst sätt
skall vara gemensamhet men dock en genomgående egendomsskillnad.
Mannen måste känna på sig, att det lätt kan bliva åtskilliga
tvistigheter inom äktenskapet på grund härav. Men vad männen i
allmänhet framför allt söker i hemmet, är lugn, frid och ro. lian
vill slippa tvister och obehag, när han kommer hem; det har han
tillräckligt av i sitt arbete ute i livet. Senare i dag — om vi hinna
så långt — skola vi behandla en fråga, där det gäller att vidtaga
åtgärder för främjande av äktenskapsbildnigen i Sverige. Ja, det
är verkligen en fråga, som blivit synnerligen väl placerad på programmet
för i dag. Sedan nu denna lag antagits, skola vi genast behandla
frågan om främjande av äktenskapsbildningen i vårt land!

Ang. ny giftermålsbalk

m. m.
(Forts.)

Nr 40. 36

Lördagen den 17 april, f. m.

Aiuj. ny giftermålsbalk

rn. m.
(Forts.)

Och det blir nog en stående fråga för framtiden även oberoende av

den nya äktenskapslagen; det kan man vara övertygad om Sannolikt
komma nog många man att i stallet foi vaniiga #,

som herr Reuterskiöld i sina reservationer kallat hemaktenskap,
valla andra friare förbindelser, där man icke bär samma forpliktelser
som män får i de äktenskap, som lagen avser. Naturligtvis har
man icke avsett att främja fria förbindelser Lagberedningen pau
ek ar alldeles tvärtom, att den vill förebygga fria förbindelser Men
många av lagens bestämmelser äro sådana, att man icke kan kom “

Ää att den bidrager till

npnlknfng av "ktenakapen, till äktenskapsskillnad Många makar
“klia half visst komma att tröttna på detta renande »rf varandra
och den missämja, som därigenom framkallas. Oet uppstår p
o-rund av lagens bestämmelser, som jag redan P^Pekat iatt små
missliälligheter, som kunna utveckla stp »er "rf. mer, oA so» t,
sist leda till skilsmässa. Och pa grund av sjalva det nya systeme
med giftorätt blir det nog många gånger frestande för en make åt

1Cnt De/borde^väl åtminstone finnas valfrihet mellan det nya och
det gamla systemet, så som jag jämte några andra av kammarens
ledamöter i en motion påyrkat. Én sådan valfrihet skul e n g
skilt vara av betydelse för landsbygden med dess egendomsförhållanden
För närvarande är det så. att den fasta egendom, som mannen
eller hustrun fört med sig i boet eller senare arver. ar ensk ld
egendom Enligt den nu föreslagna giftorätten kan mannen eller
hustrun vid en skillmässa bliva av med halva sin gård, savida de
icke varit förtänksamma nog att på förhand skydda sig genom äktenskapsförord.
Detta kan medföra stor fara ur social och jo dp
Etisk synpunkt och kan. medföra stor sönderstyckning av bondeorden.
‘ Det borde helt naturligt i detta avseende kunna finnas tva
system så mycket mer som vi också i verkligheten skola fa tva system
för en ‘tid framåt, nämligen så länge de gamla äktenskapen
bestå, ty i huvudsak gäller för de gamla äktenskapen icke den nya

lae-en utom i fråga om målsmanskapets upphörande.

lagen utom g en betänkhg sak i den nya lagen.

Det är bestämmelsen om att, i händelse föräldrarna icke^kunna
enas om barnens personliga angelagenheter sa skall ratten pa anse
kan av endera maken avgöra, vilken av makarna som skall ^tova bestämmanderätt.
Detta måste vara menligt icke blott för förhållandet
makar emellan utan även verka i hög grad nedsättande ifraga om föräldrarnas
auktoritet i barnens ögon. I förenämnda motion ha vi foreslao-it
att föräldramakten skall utövas av makarna gemensamt eller, dar
enighet icke kan nås, av fadern, såvitt icke annat ar genom förord
eller annat avtal överenskommet. Detta, att ratten skall avgoia i fråga
om barnen, kan bli särskilt ödesdigert ifråga om barnens religiösa
uppfostran. Det finnes i de nu föreslagna stadgandena i dissenterlagen
en bestämmelse, att då föräldrarna ej kunna enas om, i tros lära

barn skola uppfostras, domstolen skall utova bestämmande!allen.

Lördagen den 17 april, t'', in. ->7

Det förefaller mig, som om att detta, som rör främmande trosbekännare,
borde ha kunnat helt frigöras från de övriga lagförslagen och
avslagits av utskottet för att återförvisas till ny utredning.

Såsom jag nu framhållit i mitt anförande, anser jag, att lagförslaget
icke motsvarar de krav, som åtminstone jag vill ställa på en
äktenskapslag, och därför såge jag helst, såsom också framhållits i den
motion, som jag med flera avgivit, att lagen nu bleve avslagen och
hänvisad till ny överarbetning. Men då jag för min del icke alls har
någon förhoppning i denna riktning, har jag och mina medmotionärer
i nämnda motion påyrkat en del ändringar, som kunde göra den nya
lagen mera tillfredsställande. Även i fråga om den paragraf, varom
överläggningen närmast rör sig, nämligen 5 kap. § 1, ha vi framställt
ett ändringsförslag, som dock icke vunnit utskottets godkännande.
Med anledning härav har herr Reuterskiöld avgivit en reservation,
vilken utmynnar i följande förslag: »Sedan man och kvinna äro sammanvigda,
erhåller hon hans släktnamn och följer hans stånd och villkor.
Man och hustru äro skyldiga varandra trohet och hjälp; de skola
efter samråd endräktigt verka för det gemensamma hemmets bästa.»
Vidare har reservanten till § 1 överfört vad Rom motsvarar § 15 i samma
kapitel och därvidlag föreslagit följande formulering: »Vill hustrun
bära sitt eget eller sitt och mannens namn i förening, göre
därom före äktenskapets ingående anmälan till den, hos vilken lysning
sökes; och skall bevis härom för vigselförrättaren företes.» Nu har
av utskottets ärade ordförande anmärkts på, att herr Reuterskiöld först
yrkat avslag på det hela och sedan kommit med en del reservationer
vid olika punkter. Jag behöver icke taga herr Reuterskiöld i försvar
för detta, men det är självklart, att om man först yrkat avslag på
hela lagförslaget och detta icke av utskottet bifallits, så är man oförhindrad
att vid varje särskild punkt, där man har avvikande mening
komma med en reservation. Sålunda har också herr Reuterskiöld, oaktat
han yrkat avslag på det hela, vid § 1 avgivit den av mig anförda
reservationen.

Herr talman, jag skall be att få yrka bifall till denna av herr
Reuterskiöld vid 5 kap. § 1 avgivna reservation.

Herr Magnussoni Skövde: Herr talman, mina herrar! Få frågor
hava under de senaste åren varit föremål för denna kammares
handläggning, vilka man behövt bedöma med så lång sikt som den
nu föreliggande. Att döma av det intresse, som här i kammaren förefinnes
för frågan, tycks man näppeligen ha gjort klart för sig, hur
verkligt betydelsefull denna är.

För min del skall jag genast säga ifrån, att jag hör till dem,
som icke blott ställa sig betänksamma utan även rent avvisande mot
det föreliggande lagförslaget, och detta främst med hänsyn till de verkningar,
som lagen ifråga kommer att föra med sig. Det är ju möjligt,
att den uppfattning, som en lekman har om det föreliggande lagförslaget
såväl som om omfattande lagkomplex i övrigt, kommer att åtminstone
i den teoretiska diskussionen stå sig ganska slätt, när ju -

N r 40.

Alu/, ny yiftermålsballc

m. m.
(Forts.)

Nr 40. 38

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny giftermålsbalk

m. m.
(Forts.)

listerna få hand om densamma. Men å andra sidan anser jag detta
vara ett område, dår lekmannens uppfattning, den rent moraliska och
etiska uppfattningen, bör ha rätt att göra sina invändningar gällande
och även i någon män få dessa hörsammade gentemot de juridiska syn punkternm^ne^

min uppfattning vid utarbetande av det lagför sla«r

som här föreligger hava utgått ungefär från samma uppfattning,
som när man utarbetar strafflagförslag, d. v. s. man har inrättat lagen
efter de vränga och oriktiga förhållandena men icke etter de göda, de
bättre. Man har tagit hänsyn till de dåliga, de olyckliga äktenskapen,
och väsentligen anpassat lagen efter dessa oren icke etter flertalet äktenskap,
som ju äro relativt goda och lyckliga. För min del haller jag
före, att hithörande lagstiftning främst bör taga sikte pa dessa senare,
och om så är förhållandet, kan jag icke finna, att de omfattande förändringar
som nu föreslagits hava varit nödiga eller nyttiga. _

Jag väntade verkligen, att utskottets ärade ordförande i sitt anförande
skulle hava lämnat en apologi för förslaget men i stället iingo
vi väsentligen till livs en kritik av herr Reutersluölds reservation. Jag
tycker verkligen, att det icke var detta som vi behövde utan en utveckling
av de förtjänster, som förslaget möjligen kan hava.

Jag hyser vidare den uppfattningen, att förslaget ingriper pa en
hel del områden och förhållanden, där lagstiftningen icke hör hemma,
att det med andra ord är alltför detaljrikt och söker lagstifta i och
lagbinda förhållanden, vilka såsom hittills bäst uppgöras genom överenskommelse
mellan makarna och utan att lagen behöver tränga in
på sådana områden. Jag tror också, att det är lyckligast, om en hel
del sådana förhållanden få bli beroende på en överenskommelse, ett
verkligt samförstånd mellan makarna, och jag tror icke, att lagstiftningen,
därest den ingriper med detaljföreskrifter, kan åstadkomma ett
bättre sakernas tillstånd, än vad för närvarande är.

Jag går ett steg längre och tillåter mig i detta sammanhang citera
herr Lindhagen, som en gång, jag tror det var från denna talarstol,
yttrade några ord om vår »döende maskulina kultur». Jag kan
icke'' neka, att jag finner i någon mån detta förslag vara ett utslag av
döende maskulin kultur. Om det skall vara en vinst för mänskligheten,
att feminismen tränger fram och möjligen får mera att betyda än
det’ maskulina inflytandet, det tillåter jag mig åtminstone för min del
att draga i tvivelsmål. Jag undrar verkligen, om kvinnorna i allmänhet,
om man undantager vissa kvinnosakskvinnor, äro så synnerligen
förtjusta i någon sorts feminism eller om icke manligheten även för
dem är mest tilltalande.

Nu vet jag, att de flesta av förslagets anhängare säga, att den nuvarande
giftermålsbalken tillåter många missbruk inom äktenskapet
och giver framförallt mannen tillfälle att missbruka sin ställning och
orättvist behandla kvinnan icke minst ekonomiskt, mpn genom det
lagförslag som nu föreligger skola sådana missbruk såvitt möjligt undanröjas.
Man har framförallt pekat på det nu rådande sakförhållandet,
att mannen, genom att han är målsman och genom att det råder

Lösligen den 17 april, f. in.

39 Nr 40.

c ge ndom sgemen sk ap, kan förslösa icke blott sm egendom, som skulle
användas till familjens och hustruns underhåll, utan även den egen- cr™a ™ ''
dom som kvinnan fört in i hemmet. Det är möjligt, att man, om detta
förslag vinner laga kraft, skulle kunna i någon.man hindra detta,
men jag tror, att man därvidlag överskattar lagstiftningens förmåga.

Det är nog sfi, att unde r törsta tiden av äktenskapet och ganska långt
framåt, det i regel finnes så pass mycket förtroende mellan makarna,
att oavsett den nya lagstiftningen mannen får tillfälle att disponera
över hustruns egendom och således trots lagen kan förfara något vårdslöst
med densamma och att den nya lagstiftningen därvidlag således
icke kan råda fullständigt bot.

Genom att upphäva icke blott mannens målsmanskap utan även
egendomsgemenskapen synes det mig, att man också tar bort ett betydelsefullt
förhållande, som i många fall förmått att hålla äktenskap
samman, där de annars skulle ha gått isär. Jag är den förste
att erkänna, att det icke är det etiskt och ideellt riktiga, när ett äktenskap
hålles samman huvudsakligen av rent ekonomiska motiv; men
om jag har att välja emellan att ett äktenskap någorlunda drägligt
sammanhålles av sådana motiv eller att det ohjälpligt går sönder,
måste jag säga, att jag föredrager det första alternativet. Nu är det
mången gång så, att den rent etiska och ideella överensstämmelsen
emellan makarna kanske icke är så fullkomlig, men de ha ett gemensamt
ekonomiskt intresse i arbetet för familjens underhåll. Den gemensamma
gården eller andra gemensamma ekonomiska förhållanden
lära dem så småningom att arbeta tillsammans och göra, att de så
småningom lämpa sig efter varandra och förena sig om dessa intressen,
och äktenskapet håller, där det annars, om man genomför ekonomisk
skiljaktighet, skulle gå sönder. Man må icke underskatta
den omständighetens betydelse. Jag vågar påstå, att det är mycket
flera äktenskap som hålla samman på grund av sådana omständigheter,
än man tror, och om denna egendomsgemenskap borttages, skulle
de kanske i framtiden gå sönder. — Detta brytande av egendomsgemenskapen
medför därjämte åtskilliga rent praktiska svårigheter, men
jag skall icke ingå på dessa, då jag finner, att det vore ganska lönlöst
att nu upptaga tiden med detaljanmärkningar.

Man säger, att den nuvarande äktenskapslagstiftningen, d. v. s.
den nuvarande giftermålsbalken, icke överensstämmer med rättsuppfattningen.
Lagutskottets ärade ordförande yttrade att den icke överensstämmer
med den allmänna rättsuppfattningen. Försåvitt jag kunnat
läsa lagutskottets utlåtande, har utskottet underlåtit att sätta ut
ordet allmänna och säger försiktigtvis, att »mannens rättsliga företrädesställning
inom äktenskapet står ej längre i god överensstämmelse
med rättsuppfattningen». Vems rättsuppfattning? Några juristers,
kvinnosakskvinnors eller till äventyrs den allmänna rättsuppfattningen? Är

det så, att den icke står i överensstämmelse med den allmänna
rättsuppfattningen, må det föreligga goda skäl för en förändring. Men
för min del är jag icke övertygad om att den allmänna rättsuppfatt -

Nr 4a 40

Lördagen den 17 april, f. in.

Äng. ny gif- ningen reagerar mot de nuvarande förhållandena och framför allt icke

termålsbalk kräver så radikala omstöpningar, som det föreliggande förslaget mnem''
m'' bär. Jag tror, att flertalet av folket har ganska litet reflekterat över
(Forte.) förhållanden och att man i stort sett är belåten med den nuvaran de

rättsordningen, och att det kommer nog att dröja ganska länge, innan
man kan säga, att den allmänna rättsuppfattningen kräver ändringar,
Den allmänna rättsuppfattningen bör för övrigt tillmötesgås, endast i
den män man verkligen är övertygad om att genom ett tillmötesgående
en verklig förbättring vinnes. ..... „ „

Utskottet säger vidare, att det icke är riktigt, då det påståtts, att
genom denna lag skulle en hel del husliga tvister kunna dragas inför
domstol. Det beror på vad man menar med husliga tvister. Utskottet
synes rent av vilja göra undantagen till regel, då utskottet på sidan
11 säger, att sådana tvister icke kunna dragas inför domstol, men därefter
i nästa mening säger: »Undantag härutinnan utgöra dock meningsskiljaktigheter
mellan makarna rörande barnens viktigare personliga
angelägenheter.» Detta är väl rent husliga tvister, och man har
väl ändå anledning att tro, att de allmännast förekommande husliga
tvisterna — det bör ju här icke bli fråga om en hatt eller en klänning
-— röra barnens förhållanden, deras fostran och dylikt. Det leder till
rena absurditeter, när lagen om barn i äktenskap medgiver, att man
kan inför domstol draga det förhållandet, att då den ena maken anser,
att den andra maken icke är lämplig att handhava barnens uppfostran,
och därför fordrar, att han blir av domstol frånkänd rätten härtill.
Den make, som verkligen är ett sådant kräk, att han eller hon, efter
att hava av domstol frånkänts rättigheten att utöva föräldramyndighet,
ändock fortsätter med sammanlevnaden, behöver sannerligen icke
dragas inför domstol för en sådan sak, ty motparten skulle nog i sådant
fall kunna göra sin rätt gällande ändå. Det är å andra sidan alldeles
otänkbart, att en person med aktning för sig själv skulle kunna finna sigi
ett sådant domslut som detta, att domstolen säger ifrån, att han icke
är värdig eller lämplig att utöva föräldramyndighet. År det vidare
nödvändigt att utsäga så självklara saker, som att föräldrarna äga, om
så befinnes nödigt, tukta barnen, att de skola taga vård om dem o. s. v.?
Det må ju stå där, men det är på det hela taget ganska överflödigt.

Beträffande lagen om barn i äktenskap skall jag, då jag nu har
ordet, be att få göra en liten anmärkning till § 5, där det stadgas, att
barnet, sedan det fyllt 18 år, äger att taga tjänst och sörja för sig
självt, såsom det finner lämpligt, men redan då det fyllt 15 år, äger
det självt uppsäga tjänsteavtal och sedan taga ny tjänst. Är det verkligen
lämpligt att giva barn mellan 15 och 18 års ålder rättighet att,
då föräldrarna styrt om en plats eller en tjänst åt dem, så fort det
blir aldrig så litet obehagligt för dem, de utan vidare kunna säga: jag
uppsäger avtalet och går min väg. Med hänsyn till att föräldrarna måste
förutsättas hava ett mera moget omdöme än barnen, vore det väl ändå
skäl i att föräldrarna finge bibehålla den fulla myndigheten att bestämma
över sina barn. Att undantag göres för fall av uppenbart missbruk
eller försummelse, må ju vara och finnes därom särskilt stadgat,

Lördagen den 17 april, f. in.

41 Nr 40.

men att i övrigt fråntaga föräldrarna denna rättighet finner jag icke Ang. ny gifnyttigt
för någon och allra minst för barnen själva. termåUbalk

Man bär sagt — jag skall för att icke bli långrandig ej gå nilr- m''

mare in på detta — att om det föreliggande lagförslaget antages, skola orto‘*
förhållandena i stort sett gestalta sig som förut; vi skola icke märka
någon förändring. Den enda skillnaden blir, att man kommer i tillfälle
att förhindra uppenbara missbruk inom äktenskapet från den
ena eller andra makens sida, men eljest skall allt fortgå som hittills.

Det är alldeles uppenbart, att man icke kan och icke bör stifta en
äktenskapslag sa, att den i ett slag förändrar de gamla och stadgade formerna
för den äktenskapliga sammanlevnaden, och även om man ginge
ännu mycket längre än det föreliggande lagförslaget gör, skulle man
alldeles .säkert kunna både fem, tio och tjugu år härefter påvisa, att
till synes ingen vidare förändring skett. Men såsom jag yttrade i börja!?
av mitt anförande, det är här fråga om att försöka se ganska långt
in i framtiden; det gäller en lagstiftning med lång sikt. Lagen bör, lär
väl få en fostrande verkan, och om denna fostran blir av godo eller
ondo, är den störa frågan. Enligt min uppfattning kommer denna lag
att verka i den riktningen, att den inför skiljande och söndrande moment
i den äktenskapliga sammanlevnaden och ökar skilsmässornas antal,
och även om dessa verkningar bliva fullt skönjbara först efter lång
tid, bliva de därför icke mindre ödesdigra.

Det är av dessa och flera andra skäl, som jag för min del ställer
mig avisande emot lagförslaget och ber att få yrka bifall till den av
herr Bogberg anförda reservationen.

Herr Hederstierna: Innan jag ingår på ett bemötande av
några av de talare, som nu senast haft ordet, skall jag be att få
yttra mig litet i allmänhet om det föreliggande förslaget.

Jag förstår så innerligt väl. att det finns många här i kammaren,
som stött sig på detta lagförslag. Jag förstår, att när man
läser dessa paragrafer, gör man sig ständigt den frågan: icke är
det väl på detta sätt det skall gå till i ett äktenskap? Är det meningen,
att det skall levas på detta sätt i våra äktenskap? Jag förstår
denna uppfattning, men den är efter min mening alldeles oriktig.
Den är baserad på att man skulle kunna begära av en lag, att
den "Skall lära folk att leva lyckligt. Något sådant är icke möjligt
att åstadkomma . Denna lag är inriktad på att reglera missförhållanden,
men ett äktenskap, som skall vara lyckligt, måste vara baserat
pa helt andra förhållanden än vad som står skildrat här i lagen.
Äktenskapet jskall vara grundat på kärlek, förtroende och trohet,
och. det är så, är det lyckligt, vilken lag vi än hava. Denna lag
är icke skriven för de lyckliga äktenskapen. I de hittillsvarande
lyckliga äktenskapen har man haft mycket liten aning om vad den
nuvarande giftermålsbalken innehåller, och jag skulle våga tillägga
i en parentes, att i allmänhet ha de herrar, som här haft ordet, säkerligen
levat i mycket lyckliga äktenskap, ty de ha icke mycket
aning om vad den nuvarande giftermålsbalken säger. Det är så folk
i allmänhet lever. Makarna arrangera sig efter varandras önsknin -

Nr 40. 42

Lördagen den 17 april, f. in.

Ang. ny gif- gar_ men vad som står i lagen, ha de icke en aning om. Och så
terinalsbalk ^ror ja^ <Jet kommer att bli i framtiden också. De lyckliga

(Förta) äktenskapen fråga icke efter lagen utan arrangera sig efter vad
som passar dem själva häst.

Här har i diskussionen oupphörligt insinuerats, att hela denna
lag är ett faster av jurister och kvinnosabskvinnor. Ja, hur de senare
ha det, har jag icke en aning om, men till den förra kategorien
hör jag. De herrar, som yttrat sig här och som tro, att det är bra
som det är, eller åtminstone tycka, att det är drägligt under nuvarande
förhållanden, hava tydligen icke sett vad vi jurister äro
nödgade att se. När man fått följa olika rättegångar om olyckliga
äktenskap eller hos Kunigl. Maj:t i statsrådet fått vara med om äkteniskapsskillnadsmål
och sett, hur det verkligen går till i olyckliga
äktenskap, då måste man säga sig, att så får det icke fortgå. Lagen
måste ingripa mot att sådana olyckliga äktenskap fortfarande
få vara som de äro.

Principen är således den, att lagen är skriven ingalunda för
de lyckliga utan för de olyckliga äktenskapen, och lagens mening
har vant att försöka rätta till de olyckliga äktenskapen, rätta till
de förhållanden, som kunna rättas, försöka hjälpa hustrun, som
hittills varit den misshandlade i äktenskapet, giva henne vissa rättigheter
och försöka bereda henne en mera tryggad ställning i äktenskapet
än hon hittills hatt. När herrarna begära av lagen, att
den skall fostra lyckliga hem, begära herrarna allt för mycket, ty
det kan icke lagen giva, utan vad som kan begäras av lagen och
vad som är meningen med lagen är. att den skall hjälpa tillrätta, i
den mån det är möjligt, eller åtminstone hjälpa till en dräglig tillvaro
i de äktenskap, som äro mindre lyckliga eller mången gång
rent av olyckliga. Det är ur denna synpunkt som det nya lagförslaget
skall ses, och om herrarna vilja tränga in i detta lagförslag,
tror jag, att herrarna skola finna, icke blott att det är ur .juridisk
synpunkt logiskt genomtänkt, utan att det även på ett lyckligt sätt
löser de svårigheter, som uppstå i de äktenskap jag nyss talat om.

Jag skall nu ingå något på vad de olika talarna rört sig om;
Den, som var inne på ett principuttalande här, var herr Olsson i
Kullenbergstorp. Han driver den satsen, att det skulle vara lyckligt,
om vardera maken finge fortsätta att förvalta vad han fört in i
boet, men vad som förvärvas under äktenskapet skulle vara gemensam
egendom. Han anser, att på detta sätt inom äktenskapet skulle
skapas det lyckliga ekonomiska gemensam hetsintresse, som skulle
vara en bas för att äktenskapet skulle framlevas på ett tillfredsställande
sätt.

Först och främst vill jag säga, att den nuvarande giftermålsbalkens
bestämmelser angående förmögenhetsordningen äro synnerligen
invecklade. Skillnaden mellan vad som är gemensam gäld
eller den enes eller andres gäld och skillnaden mellan vad. som är
gemensamt gods eller enskilt gods har man ju ingen aning om,
förrän äktenskapet uppläses och arvsskifte skall f orättas. Det vållar
synnerligen stora svårigheter att avgöra dessa saker, och de her -

Lördagen den 17 april, f. in.

43 Nr 40.

rar, som varit arvskifteslorrällare, hava säkerligen alldeles klart -''1«!7• »y a>fför
sig, att så är förhållandet. Säkerligen är det icke många av oss
som lyckats upprätta ett arvsskifte, som är fullt i enlighet med nu " ''*
gällande lags fordringar. '' or ''

Skulle man nu, som herr Olsson i Kullenbergstorp vill, på nytt
föra in gemensamt och enskilt gods, komme man i samma fördömelse
igen, och det skulle bli samma röra i fråga om vad som är gemensamt
gods och enskilt gods. Herr Olsson i Kullenbergstorp vill bibehålla
do principer, som finnas i lagförslaget, men dessutom vill han kasta
in en alldeles motsatt princip, och vad värre är, just vad man nu
klandrar i den nuvarande lagen, nämligen att hustrun icke har några
rättigheter, ingen förvaltningsrätt ooh ingenting att bestämma i fråga
om det ekonomiska. Vad skulle bli följden, om man införde gemensamt
gods i fråga om vad som förvärvades? Jag förmodar, att herr
Olsson i Kullenbergstorp icke vill, att hustrun skall bestämma över
vad makarna gemensamt förvärva i äktenskapet. Då i de talrikaste
äktenskapen ingen av makarna bär någon enskild egendom att föra
med in i boet, blir följden den, att det blir alldeles på samma sätt
som nu. Det blir mannen, som ensam kommer att bestämma över
familjens ekonomi. Det kommer att bli just de olägenheter och de
missförhållanden, som man genom det nya lagförslaget vill undvika,
och som herr Olsson i Kullenbergstorp också vill undvika. Jag kan
icke se, att den väg är framkomlig, som herr Olsson i Kullenbergstorp
tror skulle vara den riktiga.

Den förste talaren, herr Thore, och flera andra efter honom, ha
talat om att principen om giftorättsgods skulle vara så hämmande
för mannen. Han skulle känna det som en tvångströja över sig att
i fråga om sitt eget gods alltid vara övervakad av hustrun, som skulle
kontrollera, hur han förfor därmed. Ja, det är nu så, att giftorättsgodset
är en av lagberedningen gjord uppfinning. Det finns icke i
några andra länder, utan det är ett fullföljande av den idé, som sedan
gammalt finnes hos oss med den giftorätt, vi nu ha. Enligt anglosachisk
rätt ha makarna hela tiden skild egendom och skild förvaltning.
Här är det dock så, att den enskilda egendomen är avskaffad,
därest det icke finns särskilt äktenskapsförord eller testamente. Då
bör det val, synes det mig, vara en mycket lycklig tanke av lagberedningen
att förena makarna i det avseendet, att de dock skola sträva för
ett gemensamt mål. Då en av makarna dör, ställes icke den efterlevande
maken utanför, utan egendomen betraktas som en gemensamhet,
som skall delas mellan den efterlevande maken och barnen om sådana
finnas. Det måste väl därigenom bliva ekonomisk saimimanhållning
mellan makarna. Jag kan icke förstå annat än att hela denna idé
med giftorättsgodset är en lycklig idé. Jag förstår icke, att det skulle
kännas som en tvångströja för mannen, ty hustrun har ingen rättighet
att lägga sig i hur mannen sköter sitt gods annat än under den
förutsättningen, att han bestämt missbrukar det.

Herr Olsson i Kullenbergstorp var visst inne på de olika ordalag,
som äro använda i 6 kap. 3 §, där det inskärpes som en skyldighet för
mannen att vårda sitt gods. Det står där: »Make vare pliktig så

Nr 40.

Lördagen deD 17 april, f. in.

Ang. ny gif- vårda sitt giftorättsgods, att det ej otillbörligen minskar andra matermålsbalk
]tpn förfång.» Han får alltså sköta det som en vanlig förståndig
m'' man. och bör endast tänka på att han icke skall förstöra det. Något

(tons.) äventyr löper han icke annat än om hustrun skulle kunna åberopa 9

kap. 1 §, som talar om det förhållandet, att^ mannen genom missbruk
av rätten att råda över sitt giftorättsgods vållar väsentlig minskning
därav eller fara därför. Då har hon emellertid ingen rätt att saga,
att han icke får sköta det på det sättet, utan hon har endast rättighet
att begära boskillnad. Det är den enda påföljden härav, och i det
avseendet skiljer sig den nuvarande rätten icke det allra minsta från
vad som här föreslås. Om herr Olsson i Ivullenbergstorp slår upp nu
gällande boskillnadslag, skall herr Olsson i Kullenbergstorp få se,
att, om mannen vanvårdar sitt gods, äger hustrun begära boskillnad.
Det är precis vad hon nu skulle få göra och icke någonting annat.

Sedan har man gjort en stor affär av att enligt den nya lagen
hustrun skulle kunna begära att få göra räkenskap med mannen vid
varje årsskifte. Det är icke alls förhållandet, ty detta skall endast
ske, om mannen icke ger henne tillräckligt underhall. Hon far kanske
ingenting för att sköta hushållet och kanske icke heller något
för att underhålla barnen. Då har hon rättighet att begära, att mannen
skall ge henne underhåll och ersätta henne vad hon utgivit utöver
vad han varit skyldig lämna. Vid de förhandlingar, som då
skola äga rum, kommer det till synes, hur mycket den ene eller andre
gör för det gemensamma hemmet. Det skall således icke göras räkenskap
annat än när mannen vanvårdar den försörjningsplikt, som han har
lika mycket som hustrun.

Herr Olsson i Kullenbergstorp var också inne på något så upprörande
som obligatorisk medling. Han bolde sig gärna för annan
medling, men obligatorisk sådan ville han icke höra talas om. Såvitt
jag förstår, finns det i förslaget till giftermålsbalk ingenting, som
talar om obligatorisk medling, utan det är endast, då det gäller hemskillnad
och äktenskapsskillnad. Här är det däremot fråga om tvister
angående underhåll. Då står det endast i 14 kap 1 §. att makarna
»äga påkalla medling». Någon skyldighet att påkalla medling i
fråga om det lagförslag, som vi nu hava att antaga för första gången,
finns, såvitt jag kan se, icke.

Jag skall slutligen endast yttra några ord om en begäran, som
ofta har framhållits, nämligen att man skulle ha hört flera myndigheter.
Herr Welin var inne på den frågan, men han aktade, sig för
att tala om vilka myndigheter, som skulle ha blivit börda. Om flera
jurister skulle ha hörts, förmodar jag. att det icke tillfredsställt de
herrar, som äro så missnöida med att jurister haft med denna lag att
göra. Jan vet icke. vilka myndigheter man då skulle ha hört om
detta lagförslag. Det har dock förelegat till offentlig granskning
hnlvtannat år. Det är ganska mycket mer än vad som annars i allmänhet
bestås nya lagar.

Herr Magnusson i Skövde kallade detta för feminism. Hela lagen
var ett utslag av feminism. Ja. det kan man iu resonera om. men
jag kallar det för ett utslag av en gärd av rättvisa emot hustrurna.

Lönlagen den 17 april, f. in.

df» Nr 40.

Det är en gärd av lättvisa mot de hustrur, som aldrig haft något att Ang. ny gifsäga
i sina hem, som aldrig kanske fått ett öre av sina män, som ha termåhbalk
fått slava och träla och arbeta själva för att kunna försörja sig och m''

barnen. Lagen ger dem en möjlighet att kunna komma till en rättvi- (1,orts-''

sare ställning. ^ Jag kan icke, se att detta, såsom herr Magnusson i
Skövde ville påstå, skulle vara något utslag av dekadans. Jag ser
tvärtom i detta lagförslag en gärd av rättvisa. Den nation, som ger
.sina hustrur en sådan gärd av rättvisa, tycker jag kan vara stolt över
vad den gjort.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande, under vilket herr vice talmannen övertagit
ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herrar Lindman,

Reling ooh Svensson i Långelamda.

Herr F orssell: Herr vice talman! Inledningsvis skall jag

be att få konstatera, att vid behandlingen av ätenskapslagstiftningen
under de senaste åren en ganska påtaglig och mycket märklig
förskjutning ägt rum. Då för ifem år sedan lagen angående äktenskaps
ingående och upplösning ventilerades i riksdagen, framhölls
av dåvarande justitieministern, att han måste för riksdagen framlägga
ifrågavarande lag, därför att, om han icke gjorde det, skulle
— så ungefär synes mig hans bevisföring kunna sammanfattas •—-det gemensamma skandinaviska lagstiftningsarbetet råka i stockning.
Justitieministern lämnade detta svar på en anmärkning att
de kyrkliga myndigheterna haft så ytterst kort tid på sig för avgivande
av sina yttranden om förslaget.

Emellertid har den fullkomliga grundlösheten i detta motiv,
som ju blivit anfört icke endast av den dåvarande justitieministern
utan upprepats av flera än han, numera kommit i öppen dag. Det
bär dröjt icke mindre än tre år, innan motsvarande lag kom på det
norska stortingets bord, och det dröjde fyra hela år, innan förslaget
framlades för danska folketinget, som ännu i denna stund —-alltså efter fem år — icke fattat sitt beslut angående lagen i fråga,
en lag som ju i Danmark sammanhållits med det lagkomplex, som
vi i dag hava under behandling.

Medan sålunda de skandinaviska motiven förr blevo flitigt
framförda, har det nu plötsligt fallit eu slöja av tystnad ooh förtegenhet
kring dessa motiv. Man tycks inte ens sky att söka hälft
undandölja vissa obekväma fakta rörande just samklangen inom
detta skandinaviska samarbete på lagstiftningens område. Jag vill
på detta påstående anföra ett såsom det syns mig ganska flagrant
exempel. Förre justitieministern Löfgren redogör i den föreliggande
kungl. propositionen nr 15 å sid. 130 för förefintliga olikheter
mellan de svenska, danska och norska förslagen. Utförligt konstaterar
han, att det viktiga och omdebatterade parti av lagen, som
rör föräldramakten, fått en olika placering i de svenska ooh danska
förslagen. Om det norska sägs endast, att det är i det väsentliga

Nr 40. 46

Lördagen den 17 april f. m.

Ang. ny giftermålsbalk

m. m.
(Forte.)

lika omfattande som de två andra. Förre justitieministern har

_ det måste jag säga — så mycket det över huvud varit möjligt

och i så rymliga vändningar, som kunnat anlitas, utan att direkt
träda sanningen dör nära undvikit att medela det märkliga förhållandet
att Norge icke reflekterat på denna lag om föräldramakt.
Detta sakförhållande synes mig verkligen vara minst^ lika värt att
direkt och utan omsvep framhålla som att samma lag fått en formellt
olika placering i de svenska och danska förslagen. Man merht die
Absicht!

Denna lag — lagen om barn i äktenskap — förefaller att med
sina möjligheter till processuelit förfarande vid avgörandet om barnens
framtid intaga en ganska allenastaende ställning i hela världens
lagstiftning, och jag tror för min del, att lagberedningens
medlemmar, som icke utan stolthet tala om vissa sina originella
uppslag, kunna med ganska göda skäl inrymma även denna lag
bland alstren av sin originalitet. Det ma också påminnas därom
att under behandlingen i det danska äktenskapslagutskottet en av
förslagets främste upphovsmän, professorn Benzon, medgav, att
lagen förnämligast har karaktären av ett experiment. Detta, professorn
Benzons yttrande har framdragits vid eu av folketingets
debatter — en av de tre innevarande år, fy så många har man redan
bestått sig med där nere och flera synas återstå — och yttrandet
har sedan mångfaldiga gånger citerats, men ingen har vågat gorå
gällande, att man citerat detsamma felaktigt.

Från norsk sida har visserligen, såsom ett motiv för att detta
parti av lagkomplexet icke biträtts av Norges juristdelegation anförts,
att man i Norge redan har en modern lag om vårdnaden av
barn. Denna lag är utfärdad den 10 april 1915 — alltså i alldeles
samma veva som justitieministern Hasselrot betonade nödvändigheten
av ett gemensamt och samtidigt lagstiftningsarbete! Denna
lag har alltså märkligt nog tillkommit efter det att den samfällda
skandinaviska juristkommissionen började debattera äktenskapets
rättsverkningar. Man kan sålunda konstatera, att Norge för sin
del i förväg brutit sig ut ur den skandinaviska gemensamheten på
en mycket viktig punkt och för övrigt intagit en dröjande hållning
till lagstiftningens produkter på det hela taget. Jag har velat
peka på denna utvecklingens gång, som synes frigöra Sverige från
sådana konsiderationer, som de, vilka för fem år sedan framlades
för riksdagen med yrkande, att dessa konsiderationer skulle påverka
riksdagen till mycket snara beslut — beslut, som just med hänsyn
till det skandinaviska samarbetets krav icke fingo den utredning,
som varit behövlig. Dessa anmärkningar bär jag velat gorå
för att visa, att vi lätt kunna bliva offer för en illusion, om vi
acceptera det föreliggande lagförslaget i den tron att vi därmed
befinna oss i fullaste samstämmighet med lagstiftningsarbetet i
Danmark ecb i Norge.

Vad angår den debatt, som här i landet förts rörande den nu
föreslagna äktenskap slagen, vill jag till att börja med något uppe -

Lördagen den 17 april, f. in.

47 Nr 40.

hålla mig till den under don pågående diskussionen i kammaren rätt Ang. ny gifmycket
ventilerade frågan om förslagets otillräckliga beredning. lermåhb^
Det är naturligtvis i. och för sig icke så särskilt märkvärdigt, att,
när eu kungl. proposition kommer på riksdagens bord, don då uppväckel
eu allmän diskussion. Det är egentligen ingenting egendomligt
i detta utan helt naturligt. Men vad Korn här är egendomkgt
är, att slut under denna diskussion framträder tankegångar,
åsikter och grundåskådningar, som absolut icke fått til tf äl lekatt
under den långa be redd set iden göra sig hörda eller att påverka
beredningsarbetet. Man har under åratal så att säga låst in lagberedningen
inom fyra väggar, och den bär varit utestängd från
de iSjmpunkter och känslor, som röra sig ute i vida lager av nationen.
När så detta förslag passerat lagberedningen, då går det till lagrådet
och därifrån till justitiedepartementet för att sedan komma
fram i form av en kungl. proposition. Först härefter får menige
man tillfälle att taga ståndpunkt till fragan, men då forceras ärendet
på några veckor, under vilken tid lekmannens uppfattning naturligtvis
icke hinner så utkristalliseras odi utformas, som kunde
vara behövligt för att göra ett definitivt och positivt yttrande.

kar> i början av denna debatt, av första lagutskottets ära''de
ordförande sagds, att den onasdändigheden, att tre processorer anmalt
opposition mot förslaget, icke just skulle vara något avgörande
ibelägg därpå att betydande samhällsklasser känna sig främmande
för den föreslagna lagen. Visserligen, mina herrar, men det är
åtminstone belägg på den saken, att icke ens för de högre bildade
klasserna i samhället ''är ''lagberedningens professorsibildning representativ.
Där gar^även inom dessa bildningsklasser andra strömningar
än de, som fatt gorå sig gällande inom lagberedningen och
justitiedepartementet. Vad herr ordföranden i första lagutskottet
anförde, är ett belägg just på den omständigheten, att inom de klasser
som lagberedningen socialt och kulturellt skulle representera,
lagberedningen ändock icke bär den störa folkmeningen bakom sig.

ro n,rÅ,att?S ffållg har ock''så ordföranden i första lagutskottet
fatt tillfälle konstatera, huru ute i landet, huru ibland samhällsklasser,
,som icke bär med dessa tre professorers sociala eller bildmngsskikt
att göra, man även där, såsom herr Olsson i Kullenbergstorp^
betonade, känner sig sta i ett annat läger än lagberedningen
1 fra”a °''m grunduppfattningen av hela äktenskapslagstiftningen.

. Ordföranden i först lagutskottet anmärkte också, att lagberedningens
förslag dock kommit till allmänhetens kännedom redan på
]l°3ten 1918 — jag vill minnas den 31 augusti 1918 — och av detta
ville den ärade talaren draga den slutsatsen, att den svenska allmänneten
''väl haft tillräckligt tillfälle ''att penetrera dessa frågor
och sätta sig in i desamma för att kunna bilda sig en mening om
dem. Men, mina herrar, det där argumentet om det förflutna halftannat
året sedan augusti 1918 är ett argument, som är bra formellt.

Man får ju ändock komma ihåg, att den ärade talaren tillhört ett
maktägande block, som nog vetat att sysselsätta den allmänna opi -

Lördagen den 17 april, f. m.

Nr 40.

Ang. ny gif ermåls

bal h
in. ro.
(Forts.)

48

nionen under den tid, som förflutit sedan augusti 1918. Här bär
man dock haft att diskutera iörfattningisrevoiutionen; bär bar man
hatt att diskutera 8-timmarslagen; bär bar man bålt allt som står
i samband med försvarsväsendets afveckling, och så bar man haft
kommunalskattereformen under debatt. Jag får verkligen såga, att
den allmänna uppfattningen varit tillräckligt sysselsatt av de förslag,
som det block, herr Pettersson i Södertälje tillhört, bar framlagt.
Det förefaller mig verkligen, som om herr Pettersson ville
göra gällande — ja, kanske det kunde varit rätt behagligt för det
maktägande blocket — att den konservativa pressen, när vänstern
trumfade igenom författningsreformen, åttatimmarslagen, försvarsrevisionen,
anslutningen till nationernas förbund o. s. v., bort skriva
ledare om äktenskapslagen. Men så går det icke till, och något
sådant kan icke herr Pettersson i Södertälje rimligtvis begära.

Jag tillät mig nämna, att bland de stora frågor, som ventilerats,
befann sig även kommunalskattereformen. Denna tanke associerar sig
lätt med en annan. Det skulle verkligen varit ganska tacknämligt, om
herr Eliel Löfgren vid sitt arbete på beredande av äktenskapslagen
velat visa någon tillstymmelse till det högst berättigade nit, som i den
av honom undertecknade liberala motionen i konununalskattef rågan
visas för den frågans behöriga utredning. Den frågan har dock varit
under kommittébehandling i över två decennier.. Den frågan har legat
under behandling i departementet av särskilt tillkallade sakkunniga.
Jag skulle vara mycket tacksam, om åtminstone en del av metoderna
att behandla kommunalskattefrågan kommit till användning beträffande
äktenskapslagen, så att när sistnämnda lagförslag kommit från
lagberedningen och till justitiedepartementet, man då åtminstone som
sakkunniga i detta departement haft representanter för särskilda, samhällsskikt
bland landsbygdens befolkning och stadsmannanäringar.
Frågan behöver icke alls ställas på den bogen som herr Hederstierna
gjorde, då han efterlyste, vilka myndigheter det kunde varit
fråga om att åtspörja. Det är möjligt, att det kunde varit nog med
tillfrågade myndigheter. Vad som återstått hade framför allt varit
att gå ut till folkets levande medvetande. Det ha vi åtminstone kunnat
konstatera, att om man förutsatt och presumera^ att lagberedningen
skulle ge ett fullödigt uttryck för det allmänna rättsmedvetandet i landet.
har man gjort sig skyldig till en illusion. Då borde den storm,
som uppstått sedan januari månad, kommit fjällen att falla från
deras ögon, sonr trodde, att denna lagberedning representerar det allmänna
rättsmedvetandet. Det iir möjligt, att den representerar en viss
form av modernt rättsmedvetande. Men den verkliga syntes av allmänt
rättsmedvetande, där det sunda och konservativa inslaget fått sin
behöriga plats, har icke fått sitt uttryck i denna beredning.

Ja. mina herrar, jag skall beträffande beredningen, som nu
herrar Pettersson i Södertälje och Hederstierna tyckas vara så nöjda
med. tillåta mig uppläsa ett utdrag ur en artikel, signerad »H. Leo»
i tidningen »Arbetet». Denna socialdemokrat säger bl. a.: »Det måste
erkännas, att kring hela detta för äktenskapet och familjen så betydelsefulla
lagförslag har ända till de senare månaderna ratt en viss

Lördagen den 17 april, f. in. 49

tystnad. hör vall tolk torde det i stort sett Jia varit fullständigt obekant,
att lagberedningen 1 samråd med norska oeii danska delegerade
sedan ett par ar arbetat pa en interskandinavisk lagstiftning
1 detta ämne, och utanför de mera initierade juristernas krets är det
säkerligen iä, som katt vetskap om pa vilka grunder detta lagstiftningsarbete
byggde.»

Detta äi ett uttalande frän en socialdemokrat, som helt och hället
ställer sig pa den ståndpunkt, som jag och med mig liktänkande i
detta hänseende intaga.

Den ärade ordföranden i lagutskottet anmärkte ytterligare, att
man dock hade socialdemokraterna med sig i stort sett i fråga om
denna reform. Ja, mina herrar, det är icke värt att bygga för överdrivna
slutsatser på det stöd, det passiva stöd man fatt från det hållet,
ty i samma artikel, ur vilken jag nyss uppläste ett utdrag, förekom
också ett uttalande, som är av mycket märklig beskaffenhet. »Det
är anmärkningsvärt», heter det, »att ingen som helst framställning om
ändring i förslagets grundvalar framkom från något håll inom vårt
parti, men detta har sin förklaring däruti, att lagens onekligen viktigaste
principer, de som röra förmögenhetsordningen och makarnas
rättsförhållanden, i stort sett sakna intresse för de obemedlade, medan
de däremot ha så mycket mera betydelse för de besuttna och förmögna
klasserna.» Det går efter ett sådant yttrande knappast att
åberopa ett större positivt intresse inom socialdemokratiska kretsar
för denna lagstiftning, utan det är helt enkelt så, att deras hållning,
deras rent passiva hållning, i vart fall icke kan vid argumenteringen
utnyttjas så som herr Pettersson i Sädertälje var benägen att göra.

Mina herrar, denna fråga, denna äktenskapslagstiftning, som
vi nu diskutera, är i själva verket, skulle man kunna säga, en hemmens
författningsfråga. Det är en författningsreform för hemmen, som det
här är tal om, och det hade varit önskligt, om ifrån det ännu i denna
punkt samverkande blockets sida det hade kommit någon yttring
av den statsmannamässiga syn på saken, som herr Branting anlade i
den politiska och kommunala författningsdebatten den 17 december
1918. Han betonade vikten av. att författningen icke byggdes så, att
väsentliga, folklager med socialt ganska stor betydelse, fastän i numerisk
minoritet, icke kände med sig, att de dock hade någon andel
i den lagstiftning, genom vilken den nya författningen tillkom. Han
säde; »Det kan givetvis vara skäl att överväga, att man icke från
början går till en sådan nyordning av det svenska demokratiska
samhället, att betydande och avsevärda grupper av vårt folk gå in i
denna nydaning med eu känsla av bitterhet över att icke ha fått
den allra minsta möjlighet att få, något av de synpunkter beaktade,
som de betrakta från sin hela åskådning såsom viktiga och grundläggande
för ett gott samhällsarbete.»

Vnr i behandlingen av den nu föreliggande äktenskapslagen har
man sett ett spår av en sådan vilja att komma i kontakt med den
samhällsminoritet, som här kommit till tals i dag? Så vitt jag vet
ingenstädes. Icke i lagberedningen. Naturligtvis icke i lagrådet.

Andra hammarens protokoll 1920. Nr hO. 4

Nr 40.

Amj. ny gifUrmälabaUc

ju. m.
(Forte.)

Nr 40.

Avg. ny g tftermålsbalk

m. m.
(Förta.)

50

Lördagen den 17 april, f. m.

Icke i justitiedepartementet. Det kom ju icke ifråga, att man i sistnämnda
instans skulle höra några särskilt tillkallade sakkunniga^ och
så hela vägen. I utskottet har man icke försökt behjärta en sådan
synpunkt, att man dock i denna äktenskapslag bör söka få med sa
många som möjligt, så att dessa betydande samhällslager kanna,__ att
de dock fått fram ett uttryck för vad de tänka i denna viktiga fråga.
Det har icke förekommit.

Mina herrar, vad är följden av detta beteende vid beredningsarbetet?
Jo, följden är helt enkelt den, att representanter för dessa
samhällslager, om vilka det är fråga, kunna ha full rätt att gå ut i landet
och säga, att till och med ifråga om beredningsarbetet i en sa vital
samhällsfråga ignorerar man oss däruppe i Stockholm, man ställer
oss utanför, man hindrar oss att i tid framföra våra synpunkter.
Tro ni, att ett förfaringssätt, som gör en sådan argumentering fullt
befogad, konsoliderar folket och bidrager till den sämja mellan olika
folkklasser inom samhället, som väl demokratiens förhoppning både
varit att skapa?

Herr talman, jag bär tillåtit mig att uttala nagra reflexioner
över denna frågas’ förhistoria och över innebörden av denna forhistoria.
Jag vill då tillåta mig, att beträffande bedömandet av den
förenande lagen även säga några ord om den metod, etter vilken
man bör värdesätta densamma. Det är självfallet och ar alldeles
klart, att denna lag skall bedömas rättvist. Det finna ju ingen avsikt
att underkasta den ett orättvist bedömande. Den skall da bedömas
efter alldeles samma metod, naturligtvis, som man bedömer den
gamla äktenskapslagen, och efter vilken man utdömer den gam a
äktenskapslagen. Det får icke mätas med tva matt. Ty, mina herrar,
efter vilken metod och efter vilka grunder ar det som man
värdesatt denna gamla äktenskapslag? Sannerligen om det ar etter
de lyckliga äktenskap, som — det erkännes val aven bland motståndare
till densamma — funnits under den gamla akten sk ap slagen.
Den har icke bedömts efter de lyckliga äktenskapen. Mej, det ar
efter den gamla lagstiftningens hårdaste konsekvenser efter dess
bittraste uttryck i verkligheten, som man domt hela den lagen. Det
är dennas bittraste frukter, som fått tjäna till ledning för bedömandet
av hela trädet. Då. menar jag, kräver rattvisan att man
också tar denna synpunkt till vägledning vid bedömandet av den
nya. Då har man rätt att peka på de konsekvenser, som kunna
tänkas komma av den nya lagen och bedöma lagen i sin helhet etter
dessa konsekvenser. Då är man över pa rattvisans vagar

Nu gäller det härvidlag även att taga stallning till ett annat
problem, som berörts under debatten om denna aktenskapslag.^ Man
finner till sin förvåning, att anhängarna av lagen ga fram pa, sa vitt
jag förstår, två fullständigt motsatta linjer vid försvaret av densamma.
Den ena riktningen säger, att den nya lagstiftningen skall
vara grunden och regeln för de normala äktenskapen. Denna tanke
har fått sitt mest pregnanta uttryck i ett referat av
nVa lagen, givet av ingen mindre an professor Birger Ekebeiy,. Ha
lämnar” en framställning av förslaget, och sa sager han: »Den nu

Lördagen don 17 april, f. m.

Öl Nr 40.

framställningen liar avsett att visa, huru lagberedningen -4m- ny giftaiikt
sig rättslörhallandet mellan makar ordnat i normala fall » Del terniAlsbalk
Ur icke alls från herr Ekebergs sida fråga om att dessa rättsförhål- Z'' m\

landeri skola hava avseende i första rummet på de onormala fallen. (1,<>rt8t

A andra sulan har man den argumentering, för vilken nu senast
herr Hederstierna gjort sig till en vältalig och entusiastisk förespråkare:
att nämligen den nya lagen alls intet har med lyckan i
äktenskapet att skaffa, denna nya lag har ingen beröring med
lyckliga och normala äktenskap. Ja, mina herrar, det föreligger
sålunda en tämligen påtaglig motsägelse, och det är ganska svårt
att veta, vad man skall tro. Om man emellertid skall tro herr Hederstierna,
så måste man säga sig, att då måtte ändock det förhålla
sa, »att lyckan i äktenskapet maste skapas i trots av den nya lagen.

Hen nya lagen är sådan, att om den kommer i verklig kontakt med
äktenskapet så är^det slut med lyckan, — jag kan icke förstå annat
än att den tankegången måste ligga bakom herr Hederstiernas argument.
Men jag kan icke första annat än att herr Hederstiernas argument
är icke riktigt. Tanken är icke den, utan tanken är den
av herr Ekeberg formulerade: att lagstiftningen skall vara gällande
för de normala äktenskapen.

Annars är ju hela lagstiftningen, såvitt jag förstår förfelad
Meningen med. denna lagstiftning är ju faktiskt bl. å. den att
hustruns ställning skall bättre garderas. Så har åtminstone jag
för min del fattat saken. Om nu det förhåller sig, att allt i normala
fall skall bli vid det gamla, om man fortfarande skall kalkylera
med hustruns »förtroende» till mannen, då kan hon ju en dag stå där
ruinerad. Förutsättningen för det uppställda målets realiserande i

verkligheten — garderandet av hustruns ställning — är _ det kan

man inte komma ifrån — att hon gör gällande de anspråk den nya
lagen ger henne, att hon t. ex. ser noga till, att hennes giftorätt icke
försvagas genom att mannen ödslar bort giftorättsgodset. Ja, om det
icke är meningen att denna lagstiftning skall omsättas i praktiken
även i normala fall, så är det genast svagare ställt med den säkernetsinrättninp-
för k vinman, som det är fråga om att skapa. Då är
lagen delvis förfelad! Då kan hon stå där på bar backe med mannen
skuldsatt och giftorättsgodset förskingrat och hennes hem ruinerat,
hennes ekonomiska ställning undergrävd. Jag får för övrigt
säga, att det är eu högst egendomlig tanke, att man bär skall stifta
en ny lag, som icke skulle verka opinionsbildande. Het är en högst
besynnerlig tanke om eu lagstiftning, att den icke skulle påverka
opinionen. Vad är det för en egendomlig lag, som icke tränger ut i
folkmedvetandet? Het är ju en konstruktion, det är en de kammarlärdes
lag, som icke lever sitt liv i folkets medvetande. Det är
ju sa med lagar, att de skola gripa djupt ned i folkets liv och medvetande.
Låt oss också komma ihåg en sådan sak som den, att demokratien
är i fart med att lägga om undervisningsplanerna för
skolan. Man bär sett av referat i pressen, att det skall bliva undervisning
i de viktigaste moderna samhällsinstitutionerna. Är det
verkligen någon som tror, att detta då icke också kommer att prän -

Nr 40.

Ang. ny giftermålsbalk

m. m.
(Forte.)

52 Lördagen den 17 april, f. m.

tas i barnen ända från början eller så fort de kunna fatta sädana saker,
_ och kunna de fatta pensio n s i nr ättningsl a gen etc., skola de

också kunna sätta sig in i denna. Då kommer denna opinion att
arbeta sig in i dem från början, att det gäller för hustrun att vara
mannens revisor. Hon skall hava en avräkning med honom och se
hur han sköter det hela ekonomiskt. Detta att lyckan skall i normala
fall skjuta allt detta åt sidan, är för det första osannolikt, och
för det andra är det ju lagens syfte, att hustrun skall få eu mera
tryggad position. Utövar hon da icke den kontroll hon far rätt att
utöva, så får hon skylla sig själv och har försuttit smårätt..

Ja, det skulle ju kunna anföras en del exempel, såvitt jag förstår,
på vart det kan leda i den dagliga vandeln med denna lagstiftning.
Jag bär redan förut vidrört en passus om mannens plikt att
sköta gifto rättsgodset, så att hustruns giftorätt icke lider intrång.
Det är, synes det mig, en synnerligen viktig punkt, som kastar in en
viss friktion i äktenskapet, som ovillkorligen måste verka irriterande

i längden. .

Jag skulle kunna anföra en hel del andra exempel, sam. visa,
huru sådana där friktioner kunna uppkomma. Särskilt tänker jag på
frågan om barnens uppfostran, men även på andra fall. ^ Om under nu
gällande lag hustrun exempelvis undandrar sin kraft från det dagliga
arbetet i hushållet och går ut och arbetar utanför hemmet på det,
som intresserar henne, i litteratur, politik eller dylikt, har mannnen
hvar åtminstone sin förvaltningsrätt och kan säga: »Så länge du
håller på med detta, får du ingenting av mig.» Men hur ställer det
sig i detta hänseende enligt den nya lagen? Så länge hon icke bryter
emot sammanlevnaden, så att § 7 i kap. 5 kan. bliva tillämplig,
så länge som hon endast skaffar sig sin sysselsättning utanför hemmet,
utan att bryta sammanlevnaden, kan hon väsentligt illudera syftet
med äktenskapet vid dess ingående och ändock hava kvar sina
anspråk på underhåll och giftorätt!

Jag ber till slut få återvända till min utgångspunkt och framhålla,
att. även om herr Hederstierna skulle få rätt, även om lagen
saknar relevans för de normala fallen, sa ha vi skyldighet att döma
den nya lagen efter dess hårdaste konsekvenser. Efter den metoden
har man dömt den gamla lagen; efter den har man också att värdesätta
den nya. . . „

Jag skall icke förlänga debatten med att ge mig in pa ytterligare
exempel utöver de redan anförda. Jag vill endast som slutanmärkning
påpeka en ganska viktig synpunkt. Såvitt jag rätt förstått
alla dem, som här yttrat sig för den nya lagen, tyckes man vara ense
därom, att mannen dock är den bärande kraften inom det normala
äktenskapet. Det normala äktenskapet är icke på någondera partens
sida det förmögna äktenskapet. På ingendera kontrahentens.sida finnes
i regel någon större förmögenhet, utan familjens ekonomiska börda
faller på mannen, på hans sysselsättning, på hans arbetshåg och
arbetsvilja. Det ekonomiska ansvaret påvilar mannen. Ja, så långt
och så till vida värdesättes han som bäraren av det hela i ekonomiskt
avseende. Men sedan? Ja, sedan far han en ställning, som ingå -

J.örJat^en den 17 aj>ril, f.

in.

Nr 40.

lunda motsvarar .dest ansvar, som pålägges honom enligt lagens mc- ^n''J- nv <p/~
ning. Jag ber herrarna komma ihåg donna utgångspunkt vid min ,,,r>nåUbalk
täljande argumentering. m''

Det har sagts, att den nuvarande äktenskapslagen har befordrat ''l0rlJ’-)
utvecklingen av konkubinatet, åtminstone säger professor Ekeberg det
i följande ganska egendomliga sats — jag förmodar, att han därmed
syftar på den gällande äktenskapslagstiftningen: »En äktonskapslagstiftning,
som är efterbliven eller i varje fall otillgänglig för menige
man, innebär en verklig fara för äktenskapet såsom samhällsinstitution,
något som envar, vilken studerat den särskilt på vissa orter i
vårt land allt vanligare konkubi natsbildn i ngen torde kunna vitsorda.»

Såvitt jag förstår, säger herr Ekeberg där, att konkubinatsbildandet
här i landet sammanhänger med den nuvarande äktenskapslagen.

Men å andra sidan får man ju också höra, att det är mannen, som har
fördel av den nuvarande äktenskapslagen. Då kan jag icke fatta
annat än att det är kvinnan, som är den drivande kraften under nuvarande
förhållanden till utvecklingen av konkubin åtskild ningen. Vi
fänika oss nu ett konkubinat, socm består vid den nya lagens ikraftträdande.
Då skall mannen eventuellt ställas inför valet: skall jag fortsätta
att lova i konkubinat, eller skall jag gå in under den nya äktenskapslagen?
Ja, mina herrar, det är mycket möjligt, att denna lagstiftning
okär kvinnans lust för äktenskap under den nya lagen, men
huruvida denna lagstiftning även ökar mannens lust därtill, det är
en annan fråga. Och det är väl ändå alldeles säkert, att utan honom
iblir det likväl ingenting av. Vid sådant förhållande får jag för min
del saga, att den store rättslärare, som för åtskilliga år sedan på ett
profetiskt sätt skildrade de utvecklingslinjer, som man hade att motse
inom äktenskapslagstiftningen, han har fått ganska rätt, när han
yttrade: »Man känner sig hava kommit till den punkt, som i den
romerska rätten betecknade övergången från det stränga äktenskapet
till det fria. Erinras må härvid blott, att det senare också är
samhällets näst sista försvarsposition mot de krafter, som arbeta på
familjens upplösning. Ty där bakom1 återstår allenast konkubinatet.
» Det problem, som nu uppställer sig, är detta: kan denna äktenskapslag,
som man nu bjuder oss att taga, härda ut i konkurrensen
med konkubinatet? Det är nog ganska svårt att svara ett ja på denna
fråga. Men ett av syftena med den nya lagen är ju det, att man
vill motarbeta konkubinatet, såvitt jag förstår professor Ekeberg
rätt.

Ja, mina herrar, som slutord vill jag saga, att jag visst icke
vill sjunga någon lovsång över den gamla äktenskapslagen. Jag
förstår val de jurister, vilka liksom herr Hederstierna under grämelse
tänka på de många fall, där man med bitterhet måste konstatera,
att den nuvarande lagen icke bjuder tillrädkliga rättsmedel för
åstadkommande av människovärdiga förhållanden för mången stackars
kvinna. Man behöver icke vara jurist för att hava sett sådant i
livet, om man varit med något. Det kan ju tänkas som en teoretisk
möjlighet, att man medelst denna lag kan få bort just dessa domstolsscener,
som den nuvarande äktenskapslagen medför. Men det kan

Ni 40. 54

Lördagen den 17 april, f. m

Ang ny giftermålsbalk

m. m.
TForts.''''

blända, att man i stället kastar in i äktenskapet, in i det normala
äktenskapet, ett skedvatten, som sannerligen icke är ett livets vatten.
Utan kär kan det just gälla, att den reform, som man velat inrikta
emot de gamla missförhållandena inom äktenskapet går ut över äktenskapsinstitsutionen
själv.

Och med denna motivering får jag yrka avslag på Kungl. Maj ds
förslag och bifall till herr Rogbergs reservation.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

I herr Forssells anförande instämde herr Norman.

Herr Pettersson i Bjälbo: Herr talman, mina herrar! När
jag hörde herr Forssells anförande här i dag, erinrade jag mig livligt
det tillfälle för några år sedan, då de fyra första kapitlen i denna
äktenskapslag antogos. Även då skildrades i synnerligen mörka
färger, vad som skulle bliva följden, om lagen antogs. Särskilt framhölls
det då, hurusom skilsmässorna efter gemensam överenskommelse
skulle verka fullkomligt ruinerande och upplösande på äktenskapet.
Men hur har detta slagit in? Hava vi egentligen sett någon ogynnsam
verkan av antagandet av dessa fyra kapitel? Jag kan icke finna,
att så skett. Jag tror tvärt om, att deras antagande har varit lyckobringande
för äktenskapet i dess helhet.

Nu stå vi beredda att antaga återstoden av denna äktenskapsbalk.
Utgångspunkten och grundprincipen är ju den, att äktenskapet skall
vara en sammanslutning av två fria, likaberättigade individer.^ Och
jag för min del anser, att någon annan princip, någon annan åskådning
kan väl icke med den samhällsutveckling, som nu föreligger,
gärna komma i fråga. Det skulle åtminstone för mig, vara synnerligen
värdefullt att från de herrar av oppositionen, som nu yrka
avslag på detta förslag, få ett bestämt uttalande, huruvida de äro
med på denna princip eller icke. Ty därpå beror i själva verket allt.
Det synes mig i verkligheten vara så, att man visserligen icke direkt
vill underkänna denna princip, underkänna dess riktighet och berättigande.
Men å andra sidan vill man, när man kommer till principens
tillämjpning och utformning i de olika paragraferna icke vara med
längre. Då vill man här och där införa något slags tvångsmedel
för mannen för att därigenom söka bevara enheten i äktenskapet. Men
ett sådant tvångsmedel är fullkomligt stridande emot den princip, på
vilken hela denna äkteniskapslagstiftning är byggd. Därom yttrar
också utskottet följande: »Enheten i äktenskapet blir icke lidande
därigenom att grunden för densamma i överensstämmelse med vår
tids ”etiska uppfattning förutsattes vara, ej mannens bestämmlanderätt,
utan kärlek och under ömsesidigt hänsynstagande vunnen endräkt
mellan makarna.»

Men det är ju också givet, att en lag sådan som denna, som i
så hög grad berör hemmet och därmed grundvalen för hela vårt samhälle,
måste inom vida kretsar av vårt land väcka starka farhågor
beträffande dess verkningar. Avsikten med lagen är emellertid att

Lördagen den 17 april, f. in. f>5

likställa man och kvinna, miannen och hustrun, att binda kvinnan vid
hemmet och i möjligaste mån verka för hemmets endräkt. .lag tror,
att de herrar, som nu opponera sig så starkt emot detta lagförslag,
de herrar, som i motioner, inom pressen och även här i denna kammare
i dag så starkt motsatt sig och i så mörka färger skildrat de
verkningar, som lagen möjligen kan få, dessa herrar tror jag överdrivit
detta i hög grad. Och jag tror, att överdriften mycket beror
på bristande kännedom om lagerns verkliga innehåll.

Nu är ju äktenskapet i första hand och till sin egentliga grund
ett personligt-etiskt förhållande. Detta kan icke på något sätt regleras
genom någon lagstiftning. Lagstiftningen får nöja sig med att
reglera utanverken eller de mera materiella sidorna av saken. Detta
har nu här blivit gjort, och jag tror, att det blivit gjort på ett över
huvud taget lyckligt sätt, även om jag för min del icke kan följa med
i en hel del detaljer. Jag har bär avgivit åtskilliga reservationer
vid de olika paragraferna, men jag vill icke gå in på dem nu. Jag
får val återkomma till dem vid paragrafbehandlingen. Nu vill jag
endast vidröra ett par av de viktigaste sidorna av denna lag, nämligen
kapitlen 5 och 6, som handla om äkta makars underhållsskyldighet
gent emot varandra och om fönnögenhetsordningen. I detta
femte kapitel ges nu ganska ingående regler beträffande underhållsskyldigheten.
Grundregeln ges i 2 §. Det egentligen nya är ju det,
att kvinnans verksamhet i hemmet räknas såsom underhållsskyldighet.
Och detta med rätta, synes det mig. Detta är naturligtvis för
henne eu synnerligen värdefull bestämjmelse, därför att därigenom
blir hennes verksamhet i hemmet likvärdig med mannens verksamhet
utanför detsamma. Sedan regleras i de följande paragraferna i samma
kapitel ganska ingående makarnas inbördes rättigheter och skyldigheter
och särskilt, vad som skall gälla vid underlåtenhet ifrån
den ena eller andra makens sida beträffande denna underhållsskyldighet.

Nu har ju ifrån motståndarna till detta lagförslag framhållits,
att allt detta ingående reglerande venkar synnerligen osympatiskt
och neddragande på denna lagstiftning.

Men jag vill framhålla ytterligare, vad som en gång förut sagts
från denna plats i dag, nämligen att dessa bestämmelser icke äro till
för de lyckliga äktenskapen. Där behövas i själva verket inga sådana
bestämmelser. De äro till för sådana, som stå på bristningsgränsen.
Om en av makarna, exempelvis mannen, genom slarv eller på
annat sätt undandrager sig sin skyldighet beträffande familjens underhåll,
så är det ju uppenbart, att i denna lag måste givas rättsregler
för att få rättelse i detta. Och det är endast detta, som här har
gjorts, och intet annat. Men i en lag, som icke innehåller sådana bestämmelser,
är det naturligtvis en lucka, som förr eller senare måste
fyllas. Att man därigenom, att man lagstiftar mot oarter i äktenskapet,
skulle framkalla sådana oarter, är ett resonemang, som icke är
hållbart. Icke framkallar man brott genom strafflagstiftning, icke
framkallar man äktenskapsskillnader genom att lagstifta mot äktenskapsskillnader,
det torde vara alldeles uppenbart.

Nr 40.

A nt], ny giftermålabalk

m. ra.
(Lorta.)

Nr 4<>. 56

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny giftermålsbalk''

m. in.
''Forts.)

Jag vill sedan yttra ett par ord om denna förmögenhetsordning
som har så starkt kritiserats här i dag. Tankegången i denna, förmögenhetsordning
är ju den, att enigheten och sammanhållningen
inom äktenskapet befrämjas genom en viss gemensamhet även i ekonomiskt
avseende, och jag är övertygad om, att denna tankegång är
fullkomligt riktig. Därför har också lagförslaget här sökt tillgodose
detta på så sätt, att den praktiskt taget har bibehållit egendomsgemenskap
i form av giftorätt men samtidigt ordnat det så, att makarna
äga en viss självständighet och rörelsefrihet, därigenom att
över den egendom, som de infört eller förvärvat till boet, ha de äganderätt
och förvaltningsrätt. Det finnes ju åtskilliga andra sätt att
skriva en sådan förmögenhetsordning. Man har såväl motionsvis som
i utskottet föreslagit åtskilliga andra anordningar. Man har exempelvis
föreslagit flera förmögenhetsordningar vid sidan av varandra, en
principal, bestående uti den nuvarande, och en eller flera subsidiära.
Men av alla lösningar tror jag, att denna skulle i själva verket vara
den allra sämsta, ty att införa flera förmögenhetsordningar vid sidan
av varandra skulle medföra en sådan svårighet vid tillämpningen
i praktiken, att det skulle ställa sig nästan omöjligt. I de länder,
dilr man har det så ställt, pågår ett oavlåtligt arbete för att så småningom
komma fram till en enda och enhetlig förmögenhetsordning.
Man har tänkt sig att lösa frågan genom egendomsgemenskap, men
en sådan anordning går icke att inpassa uti det närvarande systemet,
det går knappast ens att inpassa den i den utsträckning, som herr. Olsson
i Kullenbergstorp föreslagit, något som landshövding Hederstierna
närmare utvecklat och varpå jag icke behöver närmare ingå. Det har
bland annat föreslagits, att man skulle övergå till systemet säregendom
och särförvaltning, en anordning, som förefinnes i så gott som
hela den anglosachsiska världen, men där möter man först den olägenheten,
att övergången från det nuvarande skulle bli synnerligen svår.
Det skulle bli en fullständig omstjälpning av de nuvarande förhållandena.
och det tror jag icke, att vi vore synnerligen tillfredsställda med.
Dessutom skulle en sådan anordning verka synnerligen ogynnsamt för
hustrun i de allra flesta äktenskap, ty det är ju så, att i normala
fall börja makarna sitt äktenskap med ganska liten förmögenhet.
Så arbetas det under årens lopp och samlas kanske förmögenhet, hustrun
arbetar i hemmet och mannen är den, som egentligen arbetar ute
och förvärvar förmögenheten. Så upplöses äktenskapet, och då skulle
enligt det systemet hustrun stå på har backe vid mannens död, och
det kan ju naturligtvis icke vara tilltalande för henne.

Jag vill icke ingå på de återstående tio paragraferna i denna
balk. Vi komma väl till dem så småningom. Jag vill endast uttala
den förvissning, att när vi få denna lag, som nu kommer att giva
kvinnan den fulla jämbördigheten med mannen, som hon redan har
inom andra områden, säkerligen kommer att visa sig lyckobringande
för hemmen och därigenom för landet i dess helhet.

Beträffande nu herr Forssell, «å kanske jag skulle giva honom
ett par repliker. Han talade om, att det motiv, som avsåg den skandinaviska
lagstiftningen, det hade man helt och hållet släppt nu. Ja,

LördaftKU den 17 april, i'', m.

•r>7 Nr 10.

jag får suga, alt de! skandinaviska motivet liar för mig icke, eller åtminstone
i ring;i mån, mycket ringa mån, varit avgörande, då jag
halt att latta ståndpunkt i denna fråga. Och så vitt jag kunnat inhämta,
förefinnes det ganska stor sannolikhet för, att denna lagstiftning
kommer att bli antagen i de andra skandinaviska länderna. Särskilt
bär jag hört från Danmark, att där lär egentligen icke någon
opposition förefinnas mot förslaget, och att den enda opposition, som
där finnes, rör civiläktenskap, fakultativt eller obligatoriskt civiläktenskap
och intet annat.

Beträffande lagen angående barn i äktenskapet vill jag ej närmare
ingå på densamma nu. Dit komma vi sedan.

Jag skall således, herr talman, be att få yrka bifall till den
föredragna paragrafen.

Herr Reh n: Herr talman! Jag vill först nämna, att när jag står
antecknad såsom deltagare i utskottets behandling av detta ärende, så
är^ det riktigt så tillvida, att jag var närvarande och deltog i arbetet
från början och var med om en del preliminära beslut. Men under den
senare behandlingen inom utskottet var jag förhindrad och har sålunda
icke deltagit i de definitiva besluten. Av den anledningen står jag
ingenstädes antecknad som reservant, ehuru även jag haft mina önskningar
om vissa detaljändringar i det kungliga förslaget, vilket jag
också givit tillkänna under principdebatten i utskottet. I allt väsentligt
är jag dock ense med utskottets majoritet. De skäl, som här i
dag och även utav huvudreservanterna, herrar Högberg och Reuterskiöld,
anförts för deras avslagsyrkande, ha icke på mig kunnat verka
övertygande. Vad som för dessa reservanter och för de flesta, som
opponerat sig mot förslaget i dag, tett sig mest motbjudande, torde
vara dels de nya bestämmelserna om makars underhållsskyldighet och
dels ändringarna i fråga om förmögenhetsordningen mellan makarna.

Beträffande det förra, eller underhållsskyldigheten, vänder sig herr
Högberg, med vilken även herr Heuterskiöld i allt instämmer, mot att
förslaget söker förvandla mannens moraliska plikt att lämna hustrun
hushållspengar, till en rättslig sådan. Detta anser reservanten komma
att kännas såsom ett förmynderskap, av vilket männen i stort sett icke
gjort sig förtjänta. Uppriktigt sagt måste jag bekänna, att jag icke
kunnat fatta, att det skulle ligga något oegentligt uti, att vad som
erkännes vara en ömsesidig moralisk rätt och plikt för makarna i dessa
rent materiella angelägenheter, också får ett uttryck i lagen så att, om
intet annat hjälper, det må kunna göras rättsligt gällande.

Jag vill sa gärna giva reservanten rätt däri, att männen i stort
sett icke gjort sig förtjänta av något förmynderskap i detta avseende.
Och det vore mycket olyckligt, om det skulle förhålla sig annorlunda.
Men pa samma gang^ maste jag bestämt bestrida, att dessa män komma
att känna som något förmynderskap dessa bestämmelser, som stå
i femte kapitlet. Detta av det skälet, att de finna det alldeles naturligt
och i sin ordning att göra just vad lagen innehåller. Det finnes ju liknande
bestämmelser på andra områden, exempelvis i fattigvårdslag -

Ang. vy giftermålsbalk

m. ''in.
Kort».

Nr 40 58

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny giftermålsbalk

m. m.
(Forts.)

stiftningen, i fråga om föräldrars och barns ömsesidiga underhållsskyldighet,
men icke tror jag, att detta betraktas som något förmynderskap,
åtminstone av dem, som vilja fullgöra sin moraliska plikt mot sina
anhöriga.

Reservanterna tyckas hysa farhågor för, att dessa föreskntter om
makars underhållsskyldighet skola »verka söndrande, avkyla mannens
lust att åtaga sig de äktenskapliga banden och egga hans lust att avskaka
dem», som det står i reservationen. Till detta vill jag endast
säga, att den man, som då han gifter sig, hyser den hemliga baktanken
att, om det kniper eller icke går riktigt, som han vill, kan han
icke lagligen tvingas att utgiva av sin inkomst, vad som kan vara skäligt,
för att hustrun och barnen också skola kunna leva, den mannen
har enligt mitt förmenande gjort sig synnerligen väl förtjänt av det
förmynderskap, om vilket reservanterna talat. Alldeles detsamma gäller,
om det är kvinnan som har de bästa försörjningsmöjligheterna.

Det är, så vitt jag kan förstå, mot personer, som hysa sadana tankar
och som försöka att omsätta dem i livet ända till den grad, att den
andra maken icke finner sig kunna uthärda, som dessa bestämmelser
i 5 kap. äro riktade, men ingalunda mot dem, som ha en levande känsla
av vad som är moralisk plikt.

Min enkla lekmannatanke i denna sak är den, som jag också sökt
framhålla inom utskottet, att där det finnes nödiga förutsättningar
för ett gott, ett harmoniskt äktenskap — och därtill räknar jag framför
allt de inre personliga egenskaperna hos makarna själva — där ^kommer
deras liv att gestalta sig alldeles som för närvarande. Det går sm
lugna, jämna gång oberoende av vad som står i lagen. Lagen ha de
intet behov att befatta sig med, och de ha knappast något intresse av
att ens taga reda på vad den innehåller, såsom herr Hederstierna här
så riktigt utvecklade. Aldrig någonsin har jag kunnat märka, att de
nu gällande bestämmelserna om mannens målsmanskap och husbondevälde,
om boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad o. s. v. käft det
ringaste inflytande på min uppfattning om mina plikter mot familjen,
och på samma sätt tror jag, att det kommer att bliva beträffande
dessa nya bestämmelserna om underhållsskyldigheten. Alla veta vi
dock, att det finnes äktenskap, i vilka det uppstår konflikter och stridigheter
just på det område, som här avhandlas, och då måste frågan
bli den: skall lagstiftningen giva sig in på detta område och forma
regler, som göra det möjligt för den make, som anser sig förorättad,
att göra sin rätt gällande, eller skall det fortfarande vara överlämnat
åt makarna själva att reda sig så gott de kunna? Och vad betyder det?
Det betyder i de flesta fall, att den make, som har den starkaste viljan.
och ibland den, som har de bästa kroppskrafterna, blir ensamt
bestämmande. Han driver sin vilja hänsynslöst igenom och blir sålunda
allenarådande. Ett sådant sakernas tillstånd kan omöjligen vara
tilltalande.

Nu säger man, att man icke skall draga in de husliga, tvisterna
i äkten sfcapslagst i ftn ing en. Äktenskapet och familjelivet är
ett heligt område, diar lagen och myndigheterna ieke ha något att

Lördagen den 17 april, f. in.

59 Nr 40.

skaffa. Så sant och så riktigt, som. detta är då det gäller äkten- Ang. ny gifskap,
där förhållandena mellan makarna, även om de icke äro idea- t^mälsbalk
Ilska, dock är något så när vad de böra vara, så felaktigt synes (Korts")
det mig, om denna grundsats skall tillämpas alldeles undantagslöst
och sålunda gälla även sådana fall, då en make eller båda makarna
åsidosätta de allra enklaste plikter, som de måste anses ha
påtagit sig i och med äktenskapet. Äro förhållandena sådana
att den ena maken måste anlita lagens hjälp gent emot den andra,
då har jag svårt att där upptäcka det helgade, fridlysta område,
som skulle förbjuda lagstiftningen att reglera dessa förhållanden
så gott som detta låter isig göra. Någon väsentlig skillnad mellan
dessa- makar och ett par andra personer, som överenskommit att
bo tillsammans och ha gemensamt hushåll och som kunna vara
goda vänner emellanåt de gräla med varandra, kan man knappast
tala om. Men för dessa senare har samhället aldrig tvekat att ställa
vanliga rättsmedel till förfogande, så att icke den ena människan
skall kunna missbruka sin makt till förfång och förtryck
för den andra.

Det bär också sagts, att detta går som en röd tråd genom herr
R-euterskiölds reservation, att om denna lag antages, så skulle ett
äktenskap av något slags lägre värde, av sämre kvalité, det s. k.
''stookholmsäktenskapet, upphöjas till norm här i landet på bekostnad
av vad som inom utskottet kallats för landsortsäktenskap men
som i reservationen heter hemiäktenskap. Jag tror för män del, att
det icke alls föreligger någon fara i det avseendet. De människor,
som äro så danade, att de vilja leva ett innerligt och osjälviskt familjeliv,
låta icke enligt min uppfattning påverka -sig av vad som
står skrivet i lagen. De levia sitt liv och inrätta sitt liv, som de anse
bäst och lyckligast för dem själva. Andra åter, -som sakna denna
förmåga av hängivenhet och det självuppoff rande och självforsakande
sinnelag, som nog är nödvändigt d viss mån, om äktenskapet
skall kunna motstå de påfrestningar, för vilka det kan bliva utsatt,
de gifta sig på stockholmsmanér, isom man säger, vad -som än står
i giftermålsbalken. Vi få icke förbise, att denna typ av äktenskap,
som man velat karakterisera som ett bolagsförhållande, ett
civilrättsligt avtal mellan man och kvinna, har uppkommit under
vår hittillsvarande äktenskapslagstiftning. Men det är icke lagen,
som skapat detta. Den kan visserligen i någon män påverka opinionen
i en viss riktning, men lyckliga eller olyckliga äktenskap
beror -icke så mycket på va-d som står -skrivet i lagen utan på makarna
själva. Och det är nog ett misstag, om man. tror, att dessa
äktenskap, som man betecknar som bolagsförhållanden, endast
existera i storstäderna, Stockholm och andra. De finnas litet varstans,
även ute på rena landsbygden.

Däremot är jag icke alldeles säker på, att det icke skulle medföra
eu viss fara, om, såsom det framhållits, det skulle införas
flera olika former, valfria former för äktenskapet. Om man finge
fram något sådant, hade man därmed faktiskt legaliserat något,

Nr 40. 60

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny gif- som kanske kunde betecknas som olika klasser, första klassens, anttrmåUbalk
|(jra klassens äktenskap o. s. v., och detta vore icke lyckligt i vart
,™'' land, där vi icke käft mer än ett slag av äktenskap. Förhållandena

°r ’ kunna vara andra i främmande länder, dur man haft många olika

äktenskapssystem, men där man dock, såsom också påvisats, alltid
strävat till mera enhet i detta avseende. Och allra minst kan
jag tro, att det skulle vara lyckligt, om man, såsom det
framhållits, skulle åstadkomma fullständig egendomsskillnad mellan
makarna. Jag kan icke tro, att detta skulle främja den vackra
enhets tanke, som man talat om och som jag föreställer mig alla äro
ense om att betrakta såsom den bästa ecb solidaste grunden för en
verklig och varaktig familjelycka.

Vad ändringarna i gällande fömnigenhetsordning angår, sa är
det särskilt på några punkter, som jag funnit förslagets principer
mycket tillfredsställande, och därför velat giva det min fulla anslutning.
Jag tänker då närmast på utsträckandet av giftorätten
även till fast egendom, som den ena maken före eller under äktenskapet
ärvt eller förut förvärvat. Det finnes knappast någon bestämmelse
på familjerättens område, »om förefaller mig så osympatisk
och vars verkningar synes mig så orättvisa, som just den
bestämmelsen, att nyssnämnda egendom skall vara undantagen från
giftorätten. Därför gladde det mig mycket, då jag såg, att lagberedningen
och Kung!. Maj:t intagit den ställning till fragan, som
förslaget anger. Eu annan punkt är den, som handlar om makars
arvsrätt, där vi äntligen synas komma till en rimligare ordning
än som hittills förefunnits. Därjämte vill jag också nämna den
icke oviktiga bestämmelsen, som inskränker makes rätt att utan den
andra makens samtycke avbända sig eller pantsätta fast egendom,
vari båda makarna äga giftorätt, ävensom lösöre, som tillhör det
gemensamma bohaget.

Jag skall endast be, herr talman, att med dessa ord få yrka
blir jag i tillfälle att sedermera återkomma till dem, om jag finner
det lämpligt.

Jag skall endast be, herr talman, att med dessa ord få yrka
bifall till utskottets hemställan i denna punkt.

Herr Olsson i Kollungeröd: Herr talman! Jag hade egent ligen

närmast begärt ordet med anledning av att jag beträffande C
kla®. 8 § väckt en mtotion. Då emellertid den ärade reservanten i
denna fråga icke gick in på denna punkt, så skall jag icke nu göra
det heller utan skall återkomma därtill vid behandlingen av den paragrafen.

Jag ber emellertid att få säga några ord om själva lagens princip.
Jag skall yttra mig mycket kort, och detta särskilt som det
ju bär gäller att tala till protokollet, knappast till kammarens ledamöter.

Den lag, som riksdagen nu går att behandla, ingriper nästan
mera än någon annan i vårt folks allmänna och dagliga liv. Den

Lördagen dcu 17 april, f. n

<>1 Nr 40.

giftermålsbalk, vi nu ha, är, som vi veta, ganska gammal, och den Ang. ny gij
har också en del icke .för vår tid läimipliga bestämmelser. Flera »rmåhbali
förändringar och förbättringar lia dock under tidernas lopp gjorts,
och lör övrigt är det ju så, att då ock det är makarna möjligt att ge- " 1

nom äktenskapsförord före vigseln eller genom testamente därefter
de avhjälpa brister, som föreligga. Att åtskilligt står kvar i den nu
gällande giftermålsbalken, som icke är lämpligt för vår tid, må gärna
erkännas. Mannens målsmanskap över hustrun är ju icke någon
lämplig bestämmelse. Det torde även vara att inrymma för mycken
makt åt mannen, att denne har rätt att utan hustruns bifall försälja,
pantsätta eller realisera boets gemensamma egendom.

I lyckliga äktenskap betyder detta egentligen ingenting, ty då
är man nog överens om de handlingar, som göras, ooh mannens målsmanskap
missbrukas icke heller. Det finns emellertid fall, då så är
förhållandet. Men jag måste fråga mig: kunde det icke vara möjligt
att så att säga bygga mera på det bestående ooh beprövade och
härvidlag införa nya bestämmelser i stället för det, som blivit föråldrat
och olämpligt. När en lag under århundraden Växt in i folkets
allmänna medvetande, så är egentligen intet bättre, än om man
kan i vissa fall förändra ooh förbättra, denna lag med bibehållande
av dess grundtankar.

När det nu utarbetats ett helt nytt lagförslag av denna i folkets
liv djupt ingripande beskaffenhet, hade det icke varit lämpligt, om
åtminstone länens landsting satts i tillfälle att få yttra sig över
detta förslag, innan det framlades för riksdagen för avgörande? Det
är ju flera andra lagförslag av mycket mindre betydenhet, som utsänts
till yttrande så vtäl av landstingen som länsstyrelserna. Jag
tror visserligen, att det icke varit mycket mening i att- i detta fall
infordrat länsstyrelsernas yttranden. Landstingen däremot bestå ju
Så att säga i huvudsak av vår allmoge, som just står i kontakt med
en lag sådan som denna, och det hade därför varit av den största
betydelse att lekmannaintresset fått gorå sitt uttalande om det föreliggande
förslaget. Nu ha icke lekmännen satts i tillfälle att yttra
sig däröver, förrän förslaget för riksdagen framläggas.

För min del tror jag, att det här gäller en lag, som passar särskilt
in på de moderna äktenskapen, särskilt i storstäderna. Men
jag tvekar mycket, att den är passande för vår landsbygd, för vår
allmoge och för det allmänna livet. Särskilt är den bestämmelsen, att
alltjämt halla skillnad på förvaltningen av vardera makens giftorättsgods
under bestående äktenskap olämplig. Man tänker sig det
fall — jag talar nu om förhållandena på landsbygden — att den ena
mlaken äger kreaturen och gårdsredskapen och den andra äger husgerådssäkerna,
mannen sköter gården och hustrun hushållet och hemmet,
huru skall da ett bokslut kunna uppgöras, som visar, hur mycket
den ena eller andra makens giftorättsgods under året förbättrats
eller försämrats? Men kunna icke makarna komma överens härutinnan,
så skall domstolen efter stämning skilja tvisten.

Jag har den meningen om lagförslaget, att domstolen tillagts för
mycken befattning med den äktenskapliga sammanlevnaden. Det

Sr 40. 62

Lönlagtn den 17 april, f. in.

Ang. ny gif- radan ett missförhållande, oan äkta makar draga varandra initrmålsbalk
£ör <jl0)mstolen. Jag har den uppfattningen, att behöva äkta makar
™ till rätta med sina inbördes angelägenheter, ja, då är bristnings i0r

'' gränsen nära. Jag kan heller icke förstå, varför det skall vara så
nödvändigt att hålla gifiorättsgodset så strängt stillt under bestående
äktenskap, då egendomen i varje fall skall i händelse av boskillnad,
äktenskapets upplösning eller dödsfall delas. lika, såvida
annat icke genom förord eller testamente blivit föreskrivet. Det är
ju tänkbart, att genom denna bestämmelse, att vardera. maken skall
förvalta sin egendom, strävandet att så att säga gifta sig till förmögenhet
icke kotmlmer att bli så stort siom det eventuellt har varit
förut. Men jag är tveksam, huruvida icke denna bestämmelse, att
skilja sig till egendom, då vardera maken skall ta.hälften av all egendomen.
Jag är tveksam, säger jag, huruvida. icke detta skall bidraga
till att åstadkomma äktenskapsskillnad i större utsträckning
under den nya lagens tillämpning än förut. . Det kan ju ligga en
tanke däri, att när två personer gift sig, av vilka den ena är förmögen
och den andra fattig, den, som är fattig, vill komma i tillfälle
att få hälften av den andras förmögenhet.

Vad jag egentligen här vågar att hoppas, är, att vårt lands allmoge
icke mier än tvunget skall befatta sig med den nya lagen, utan
bemöda sig om sämja och endräkt och i så fall kunna klara sig
utan juristens och domstolens hjälp.

Herr Hederstierna uttalade också den meningen, att lagen egentligen
vore till för de tråkiga fallen och att de lyckliga äktenskapen
skulle kunna reda sig utan dess hjälp. Ja, det är endast under eu
sådan förutsättning, som jag vågar tro, att icke konsekvenserna av
den nya lagen skola bli så allvarsamma, som det annars vore skäl
att befara, då man ser på dess bestämmelser, som ju föreskriva, att
alla möjliga frågor makar emellan kunna dragas inför domstol. Jag
är tveksam, mycket, mycket tveksam, det får jag lov att säga, om
det är ett lyckligt steg, som riksdagen tar, då den går att besluta
och antaga denna lag. Jag undrar, om icke verkligen en återförvisning,
en ny revision med anledning av de motioner, som framkommit?’och
de yttranden, som fällts, där lekmannaintresset kunde få
göra sig mera gällande, om icke det vore det lyckligaste för landet.
Och säkert är, att intet står på, ingen fara är å fände, om man dröjer
ett år med lagens antagande.

Herr talman, jag gör intet yttrande.

Chefen för justitiedepartementet herr statsrådet Undén: Herr

talman, mina herrar! Jag ber att få till en början framföra ett tack till
första lagutskottet för den synnerligen välvilliga behandling, som utskottet
låtit propositionen undergå. Det ä.r endast i tva mindre väsentliga
punkter, där utskottet företagit jämkningar i propositionen.
Jag ber också att få härifrån framföra ett tack till de personer, sopa i
egenskap av lagberedning ha författat detta lagförslag. De ha fullgjort
sikt verk på ett enligt min mening utomordentligt sätt, och lagförslaget
överträffar vida de förväntningar, som man kunde ställa på en lagstift -

1/öiilugon don 17 april, f. in.

6i(

Xr 4<i.

ning på detta synnerligen vanskliga område. Det är givet, att tillfreds- Ang. ny gif ställclsen

med lagförslaget förstärkes därav, att ombuden för alla de

tre skandinaviska länderna ha kommit till ett i allt väsentligt enigt m" w"

resultat. Visserligen ha de partier av lagförslaget, som äro nya här i (|or|l,ö

vårt land, ännu icke antagits vare sig i Danmark eller Norge. Men det

finnes all anledning antaga, att det kommer att ske, och jag behöver

icke framhålla, att genom gemensam lagstiftning på så vidsträckta

områden av det borgerliga livet knytas ytterligare starka band mellan

de nordiska folken, på samma gång som vi här uppe i Skandinavien

tagit ett steg till en internationalisering av rätten, som jag tror är en

viktig förutsättning för bättre samförstånd i världen.

Huvudsyftet med denna revision av giftermålsbalken är kort och
gott att skapa likställighet i rättsligt avseende mellan man och hustru.

Hittills har vår lagstiftning utgått från den principen, att mannen i
rättsligt avseende är överordnad hustrun. Den komplex av befogenheter,
vari detta tagit sig uttryck, brukar man ju sammanfatta i begreppet
mannens målsmanskap. Lagförslaget avskaffar målsmanskapet
och gör detta konsekvent på alla olika områden. Men samtidigt
har förslaget sökt bibehålla det som verkligen är livskraftigt i den nuvarande
egendomsgemenskapen, ja, i vissa hänseenden innebär lagförslaget
ett förstärkande av den ekonomiska intressegemenskapen
mellan makarna. Jag skall senare komma till de speciella punkter,
där förslaget går i denna riktning.

Förslaget karaktäriseras allt igenom av omsorgen om att stärka
familjen och hemmet, och därvid utgår det från den synpunkten, att
även inom hemmets samhälle bör råda frihet och sjal vansvar. Och
jag tror, att det bästa beviset för att lagförslaget har lyckats i detta
sitt syfte, det är den synnerligen vidsträckta anslutning det vunnit
från kvinnornas sida. Ingen kan väl bestrida, att kvinnorna i allmänhet
hysa det starkaste intresse för befästandet av hemmet och familjen,
och här ha nu kommit instämmanden från alla kretsar av kvinnor, de
må tillhöra olika samhällslager och olika politiska partier. Då man
riktat den invändningen mot förslaget, att lekmannaintresset icke fått
göra sig gällande, så ber jag få understryka, att kvinnorna väl ändå
representera lekmannaintresset kanske i högre grad än några andra,
när det gäller ett område av den beskaffenhet som äktenskapsrätten.

Jag skall icke ge någon utförlig redogörelse för nyheterna i förslaget,
jag vill endast påpeka några huvudpunkter, särskilt som det
förefallit mig under den korta stund, som jag har kunnat följa debatten,
att man från förslagets motståndare väl mycket rör sig med allmänna
resonemang, som icke bottna i lagförslagets verkliga innehåll.

Förslaget innebär ju till en början en förändring i fråga om den
sida av målsmanskapet, som man brukar kalla mannens hosbondevälde,
d. v. s. förhållandena inom familjen. Där har förslaget avskaffat mannens
allena bestämmanderätt, när det gäller sådana frågor som bostad,
hemvist, levnadsordning, tjänare o. d. Lagförslaget har i stället uttalat
den allmänna regeln, att makarna skola i samråd besluta i sådana
här frågor. Därmed avses naturligen icke, att en make är förhindrad
att uppträda självständigt, att handla på egen hand, och det innebär

Nr 40. 64

Lördagen den 17 april, f. m.

Ang. ny giftermålsbalk

in. m.
Forts.)

heller icke, att, om ena maken ej vill foga sig efter eller har någon invändning
mot den andras önskemål, tvistefrågan skulle dragas inför
någon myndighet, och på det sättet slitas. Det medför i rättsligt avseende
endast indirekta verkningar. Det innebär, att om det skulle
bli en tvist om underhållsbidrag och frågan kommer under domstols
prövning och domstolen sålunda har anledning att bilda sig ett omdöme,
huruvida den ena eller andra maken är skuld till förhållandena,
är domstolen icke såsom nu bunden av den rent formella regeln, att
om hustrun icke följt mannens anvisningar, anses hon vara den felande,
utan domstolen har att fullkomligt obundet undersöka, vem som har
största skäl för sin ståndpunkt, och kan alltså säga, att om hustrun
icke skäligen hade bort följa mannens anvisningar, har hon heller icke
någon skuld. Detta är alltså de indirekta verkningar, som grundsatsen
om makarnas samverkan medför.

Beträffande bestämmanderätten över barnen har man i denna
speciella punkt nödgats ställa sig på annan ståndpunkt och medgiva,
att frågan i mera flagranta fall får dragas inför domstol. Man har
här icke kunnat nöja sig med de indirekta verkningarna. Det gäller
ju icke blott makarnas förhållande inbördes utan barnens välfärd.
Ifall meningarna bryta sig mot varandra i någon viktigare fråga rörande
barnen, såsom angående deras utbildning och uppfostran utanför
hemmet, kan frågan i sista hand dragas inför domstol. Men domstolen
har icke att själv sätta sig i faderns eller moderns ställe och
avgöra själva saken, utan den har endast att bilda sig en uppfattning
om vem av föräldrarna, som är mest skickad att b a bestämmanderätten
antingen i detta speciella fall eller mera generellt. Ytterligare
har man skapat den garantien, att en sådan fråga kan av domstolen
avvisas, om den finner, att frågan icke är av den betydelse, att domstolen
bör blanda sig i densamma.

Jag kommer sedan till frågan om underhållsplikten inom äktenskapet.
Där äro som bekant bristerna i det nuvarande systemet synnerligen
påtagliga. Det förekommer sådana fall, att mannen på grund
av dryckenskap eller annan försumlighet icke bidrar till'' familjens
underhåll på tillbörligt sätt. Han vistas kanske tidvis utanför hemmet,
han har arbete på annan plats och har måhända goda arbetsinkomster,
men lämnar icke familjen tillräckligt underhållsbidrag. Då står hustrun
för närvarande strandsatt. Hon har icke möjlighet att under äktenskapets
bestånd tvinga sig till bidrag till familjen. Här har lagförslaget
skapat en möjlighet att låta makarna processa mot varandra. Det
låter kanske underligt, att detta skall vara ett så viktigt önskemål,
men det är dock faktiskt så. Hustrun kan väcka talan mot mannen
och därigenom få bidraget utdömt. Genom införsel i avlöningen kan
hon få beloppen uttagna i olika poster, och detta sålunda direkt ur
mannens avlöning. Det är ju mycket möjligt, att mannen själv egentligen
icke har någonting emot detta, det kan hända, att det t. ex. är
på grund av svag karaktär, som han icke avstår till hustrun sin veckolön.
I många fall behöver det därför icke betyda en brytning av äktenskapet,
att en sådan process sker och därigenom underhållsbidraget
med rättens hjälp uttages.

l/mlagen den 17 april, f. m.

05 ,\r 10.

1-jlb unna liera svara Jagstiltnmgsfragor pa detta område. Det
andra mera typiska fallet, som lagstiftaren något givit sig i kast med,
ar att mannen visserligen lämnar tillräckligt bidrag till familjens underfall,
men att lian gör detta nå sådant sätt. att hustrun ;rU Ko,.

Det finns flera svåra lagstiftningsfrågor på detta

håll, men att lian gör detta på sådant sätt, att hustrun icke har någon
som helst bestämmanderätt inom det område, där hon annars enligt
god sed har eu viss självständighet. Mannen ger icke hushållspengar,
lian vill i minsta detalj övervaka varje utgift och utbetala vart penningbelopp,
och hustrun blir på det sättet fullkomligt osjälvständig. Detta
ar..on Sa.1^naa^ omtvistad fråga, och man har väl nästan resignerat
mfoi'' möjligheten att komma till något slags lösning, som kan visa
sig användbar i olika fall. Lagberedningens förslag innehåller heller
icke någon mera ingående lösning av frågan, men det uttalas först och
främst som en allmän grundsats, att mannen bör lämna hustrun husnallspengar
i lämpliga poster, såvida det icke finnes något särskilt
skal, varför hon icke bör ha hand om utgifterna. Och vidare kan det
ankas i mera extrema fall, att även här den bestämmelsen blir tillämplig,
att frågan kan dragas inför domstol. Det skall då föreligga
eu uppenbar försummelse av underhållsplikten, och eu sådan kan föreligga
under antydda omständigheter, men naturligtvis endast som sagt
i extrema fall. b

Så är det ytterligare en typ av fall, som lagstiftaren sökt komma
till rätta med, och det är kanske den mest omdebatterade punkten
i detta kapitel, nämligen den s. k. regressparagrafen. Därvidlag har
man tänkt på sådana fall, då hustrun har ett litet kapital eller en liten
livränta eller med andra ord någon penningtillgång, som är hennes
egendom och som hon kanske tänkt använda för något speciellt ändamål,
exempelvis för att ge barnen en bättre, utbildning eller uppfostran
eller något dylikt. I sådana fall bär måhända hustrun tvingats att
använda dessa medel för gemensamma hushållsangelägenheter icke
av det skälet, att mannen varit ur stånd att lämna vederbörliga bidrag
utan därför att mannen kanhända ogillat användningen av° hustruns
kapital för det speciella ändamålet. Mannen har velat, att det skall
gå till täckning av de allmänna hushållskostnaderna, ’ och han kan
mycket väl ställa det så, att hon nödgas betala ut det. Han köper
mahanda pa kredit varor för det gemensamma hushållets räkning och
betalar dem icke själv utan tvingar hustrun att göra det Det kan bli
utmatning i bagge makarnas tillgångar, som .svara för skulder till det
gemensamma hushållet. Det kan sålunda hända, att hustrun blir
nödsakad att slappa till sina tillgångar för ändamål, varför de icke
rimligen bort användas. Regeln har reciprok innebörd, men den har
huvudsaklig betydelse för hustrun, och lagförslaget har velat bereda
möjlighet för henne att härvidlag vinna rättelse. Man har tänkt sm
att detta skulle ske på det sättet, att hustrun skall kunna föra talan
mot mannen med yrkande om att återfå vad som skäligen bort betalas
av honom. För att omgärda denna bestämmelse med vissa garantier
har det först och främst sagts, att denna talan endast får väckas i mera
uppenbara fall av missbruk, alltså när det är mera avsevärda utgifter
hustrun haft av sina egna medel. Vidare har införts den garantien
att hustrun icke skall kunna komma hur sent som helst med ett sådant

Andra kammarens protokoll 1920. Nr hO. k

Nr 40.

(JO

Lördagen den 17 april, f. ni.

m. m.
(Forts.)

A ny. ni/gif- yrkande. Hon skall icke kunna dröja i åratal, efter det lron käft en
termUsbalk och sen yrka på vederlag kartor, utan kon kan gorå gällande sitt

krav endast inom ett år efter utgången av det kalenderår, under vilket

utgiften gjorts. „ x..

Vidare har det sagts i lagförslaget, att man icke skall taga hänsyn
endast till en enstaka utgift, utan den skall ställas i relation till kela
kalenderårets utgifter. Det skall alltså undersökas, om hustruns kontanta
utgift kan anses otillbörligt stor, ifall man tar hänsyn till förhållandena
under en längre period, ock man har då vält kalenderaret.

Denna regressparagraf innebär icke, att lagen utgar från att makar
i allmänhet skola göra årlig avräkning rörande sina inbördes ekonomiska
förhållanden. När en talare i debatten riktade kritiken bland annat
mot denna punkt och då som stöd för sin uppfattning åberopade, att
lagförslaget skulle, enligt somliga av dess försvarares mening åtminstone,
gälla för alla normala fall ock att det alltså torde bil sed, att
hustrun bleve mannens revisor, vill jag påpeka, att när man sager,
att lagförslaget är avsett för normala fall, är det givetvis riktigt i fråga
om en hel del partier, i lagförslaget. Men då det galler de speciella fall,
sorn avse korrektiv mot missbruk, är det icke så, att lagstiftaren önskar,
att missbruken skola bil allmänna, för att man skall ta använda

korrektiven mot dessa missbruk. ,

Vad sedan beträffar den egendomsordning, som forslaget genomför
skid er den sig ganska radikalt från de nuvarande förhållandena.
För närvarande är ju ifråga om själva egendomsfördelningen sa till
vida en likställighet genomförd mellan makarna, att vardera har såsom
re«el andel i den gemensamma egendomen. Värdera maken har sm
giftorätt i den samfällda egendomen, men denna aganderatt, som
sålunda tillkommer även hustrun, är mera ett aganderattens sken an
dess verklighet. Ty eu ägare brukar betrakta som en väsentlig del
av äganderätten, att lian får disponera eller förfoga over egendomen,
men ^hustrun får icke förfoga över den gemensamma egendomen i
allmänhet. Mannen bar förvaltningsrätt både över den gemensamma
.-gendomen och till och med över hustruns enskilda egendom. Hustruns
äganderätt visar sig praktiskt sett under nuvarande förhållanden
framför allt däri, att hon vid boets delning en gång i framtiden utfar
sin andel i det gemensamma boet. Kritiken mot de nuvarande äganderättsförhållandena
har vänt sig mot denna anordning av förvaltningsrätten
mot bestämmelsen att mannen förvaltar aven det hustrun
ä^er eller bär andel i. Lagförslaget har sökt bota dessa brister genom
att skilja på förvaltningsrätten mellan makarna och alltså genomfora
eu förändring mot vad förhållandet är nu, men har däremot sokt bibehålla
vad som också ingår i den nuvarande egendomsgemenskapen,
nämligen den lika delningen vid äktenskapets upplösning. .

Den juridiska gestaltning, förslaget givit egendomsordmngen
är synnerligen enkel och lättfattlig, och det är naturligtvis eu särskild
förtjänst i förslaget, tv vad angår de nu gällande reglerna ar det säkerligen
icke många lekmän, som penetrerat vad de innebära. Jag tror
däremot, att det nya förslaget skall bil förstått av vem som helst.
Ändamålet bär alltså varit att göra hustrun fullt myndig, att lata

Ijördugen flen 17 april, f. m.

H7 Sr 10.

henne få förvaltningsrätt över den egendom, som nu är hustruns enskilda,
och även delvis över den egendom, soin nu är gemensam. Däremot
har lagförslaget icke velat upphäva det moment i den nuvarande
gemenskapen, som innefattas i den lika delningen vid äktenskapets
upplösning. Formellt juridiskt har resultatet blivit, att egendomsgemenskapen
upphäves. Vardera maken har sin egendom och förvaltar
densamma. Det blir alltså överensstämmelse mellan äganderätten och
förvaltningsrätten. Gemenskapen har bibehållits på så sätt, att vardera
maken säges ha giftorätt i den andras egendom. Nu har vardera giftorätt
i den gemensamma egendomen. Giftorätten innebär enligt förslaget
eu latent rätt att, när boet delas, få ut hälften av egendomen.
Den innebär vidare en vårdnadsplikt. Däri överensstämmer förslaget
med gällande rätt, och det förvånar mig, att herr Forssell kritiserade
denna vårdnadsplikt, denna skyldighet för mannen liksom hustrun att
vid förfogande över goftorättsgodset taga hänsyn till att makarna ha
gemensamma intressen. Detsamma är i själva verket förhållandet
även nu i fråga om den gemensamma egendomen, och förslaget bibehåller
endast och ger mera praktiska regler för dessa förhållanden.

Av särskild betydelse är den föreskriften, att sådant giftorättsgods,
som make alltså äger, icke får, när det gäller fastighet, säljas eller intecknas
utan den andre makens samtycke. Så är det även nu ifråga om
sådan fastighet, som är hustruns enskilda och står under mannens
förvaltning, men däremot icke beträffande fastighet, som är gemensam
egendom och hör under mannens förvaltning. Sådan gemensam fastighet
får mannen för närvarande sälja och inteckna utan hustruns samtycke.
Enligt förslaget får ingen av makarna sälja eller förpanta fast
egendom utan den andras skriftliga samtycke, och denna föreskrift
är utsträckt till bohagsföremål, andra makens nödiga arbetsredskap
eller föremål, avsedda för barnens personliga bruk. Icke heller dem
får mannen sälja eller pantsätta utan hustruns samtycke. Det har
icke tillräckligt beaktats av dem, som kritiserat förslaget, att den
ekonomiska intressegemenskapen genom dessa regler om giftorättsgodset
faktiskt har fått ett starkare uttryck i vissa avseenden än enligt
gällande lag. Den har fått det framför allt därigenom, att giftorättsgodset
enligt förslaget är mera omfattande, än den gemensamma egendomen
för närvarande är. Det förefaller egendomligt, att man å ena
sidan kritiserar, att förslaget upphäver egendomsgemenskapen, men
att man också å andra sidan vänder sig mot de partier i förslaget, som
faktiskt stärka egendomsgemenskapen jämfört med vad förhållandet
är nu.

Beträffande reglerna om ansvarighet för skuld bli de synnerligen
enkla enligt förslaget. Vardera maken svarar med sin egendom för
skulder och bägge svara för sådana skulder, som avse det gemensamma
hushållet och barnens bästa. De närmare detaljerna skall jag icke
uppta tiden med för tillfället.

. Vidare visa sig förslagets verkningar däri, att makarna kunna
ingå rättshandlingar med varandra. Hustrun står icke längre under
mannens målsmanskap, hon kan kontrahera även med sin man, och
äktenskapsförord, varigenom egendom överflyttas från att vara gifto -

Aii(f. ny (jif
trnnåhbnfk
in. in.
(Korts.;

Nr 40.

OS

Lördagen den 17 april, f. in.

Ang. ny gif- rättsgods till att bli enskild egendom eller tvärtom, kunna ingås även
termålsbdlk uncjer äktenskapet. Självfallet bar det måst vidtagas vissa garantier
(Forts i till skydd för borgenärernas intressen.

Slutligen införes ju en lag angående makars arvsrätt. Den efterlevande
maken skall inträda som arvinge i alla de fall, där det icke
finnes bröstarvingar i äktenskapet. I konkurrens med den avlidnes
föräldrar och syskon får han hälften av kvarlåtenskapen. Om det icke
finns några sådana anhöriga, får den efterlevande maken hela egendomen.
Härvid förutsattes att det icke genom testamente givits särskilda
bestämmelser. Genom dessa regler om efterlevande makes arvsrätt
behöver man icke använda sig av inbördes testamenten i samma
utsträckning, som nu är fallet, vilka testamenten synnerligen ofta leda
till processer och tvister mellan den efterlevande maken och arvingarna.

Slutligen vill jag framhålla som en förtjänst i förslaget, att man i
övergångsbestämmelserna sökt tillämpa de nya grundsatserna på redan
bestående äktenskap, såvitt detta kan anses möjligt och tillrådligt,
sålunda att mannens målsmanskap i personligt hänseende upphäves
i bestående äktenskap, att egendom, som hustrun förvärvar efter den
nya lagens ikraftträdande, kommer under egen förvaltning, att reglerna
om andra makens samtycke till försäljning och förpantning av viss
egendom skola gälla även för den samfällda egendomen enligt äldre
lag, och vidare att det beredes möjlighet för makarna att genom äktenskapsförord
under äktenskapet ytterligare anpassa sina ekonomiska
förhållanden efter den nya lagen, om de så önska.

Herr talman! Jag skall icke nu närmare redogöra för förslaget,
men jag har velat ge en liten översikt över de viktigaste punkterna i
detsamma. Det är min livliga förhoppning, att kammaren skall antaga
förslaget, och att detsamma, när det föres ut i livet, skall visa sig ha
ett säkert rotfäste i det svenska samhället och att det skall stärka
rättsmedvetandet även på familjelivets område.

Herr Lövgren i Nyborg: Herr talman, mina herrar! Jag

skall icke länge utan blott några minuter taga kammarens uppmärksamhet
i anspråk.

Det har av herr Forssell riktats den anmärkningen mot förslaget,
att de breda lagren icke satts i tillfälle att taga del av och öva sitt
inflytande på och ge färg åt detsamma. Det är en anmärkning, som
jag anser kanske fullt riktig, men jag tror icke, att de breda lagren ha
synnerligen stor möjlighet att taga del av något lagförslag, när det
utformas.

Sedan har det också sagts ifrån något håll, att lagförslaget icke är
till för de normala äktenskapen utan för de onormala, och det anser
jag också vara fullt riktigt. Det är väl så, att de flesta människor,
när de gifta sig, icke läsa igenom giftermålsbalken för att se, vilka
rättsförhållanden de komma i, utan de gifta sig därför att de tycka om
varandra. Jag har icke läst en enda råd i den gamla giftermålsbalken,
men jag vet något så när vad den innehåller, därför att jag sett åtskilliga
av dess bestämmelser tillämpade ute i livet. Det är särskilt en
sak i den gamla lagen, som jag fäst mig vid. Jag tänker mig ett sådant

Lördagen den 17 april, f. in.

69 Nr 40.

fall, att cn kvinna gift sig med en person, som har fast egendom. Hon
har kanske levt tillsammans med honom i femton eller tjugu år, då han
avlider. Det har icke gjorts upp något inbördes testamente, och resultatet
blir, att hon får gå från egendomen som sparv från ax, hon får
inte ett dugg för allt sitt slit och släp. Jag tror, att det kungl. förslaget
innebär ett bestämt framsteg på den här punkten.

Jag är medveten om, att det är fullkomligt omöjligt att skriva en
lag, som skipar rättvisa i varje särskilt fall. Om man skall ernå full
rättvisa, tror, jag att den skapas bättre genom förstklassiga domstolar,
som taga hänsyn till vad som är skäligt och billigt i de olika fallen.
Det går icke med strikta lagbestämmelser. Men jag är också medveten
om, att man icke kan skapa sådana domstolar i .vårt land just nu, därför
att man så slaviskt håller på lagparagrafernas formella tolkning.
Men den tiden kommer nog, när man får taga mera hänsyn till vad som
är skäligt och billigt i rättstillämpningen än vad lagparagraferna strikt
säga.

Jag har icke haft tillfälle att sätta mig in i den här frågan så särdeles
mycket, och jag skall därför icke längre taga tiden i anspråk,
men jag vill säga, att jag liksom den grupp jag tillhör kommer att
stödja utskottets förslag.

Herr L i n d q v i s t i Kosta: Herr talman, mina herrar! Efter
den utförliga översikt av lagförslaget, som nyss lämnats av justitieministern
och vilken också tidigare lämnats av några av utskottets
ledamöter, skulle det icke vara mycket mera att säga. Jag har dock
begärt ordet särskilt med anledning därav, att en tidning här i Stockholm
i dag sökt märka framför allt oss socialdemokrater i lagutskottet,
därför att vi varit med om att försvara och ge våra röster för det fuskverk,
som man säger här föreligger. Nu ha dock jag och vi samtliga,
som suttit i utskottet, en annan uppfattning om denna lag, än att den
skulle vara ett fuskverk, och vi ha därför givit den vårt stöd.

En av de föregående ärade talarna här i dag, herr Olsson i Kollungeröd,
har sagt ungefär så här, att när vi ha en lag, som under århundraden
har vuxit sig in i folkmedvetandet, så bör man vara försiktig
med ändringar av densamma. Ja, häri torde nog ligga mycken sanning,
men vi få inte glömma, att man kan komma till den tidpunkten, då
en lag blivit så gammal, att folkmedvetandet vuxit från densamma,
och då är det fråga om man icke bör se till att göra ändringar i de gamla
lagbestämmelserna.

När lagberedningen har gått till sitt arbete för utformande av det
förslag, som här nu föreligger, har den ju räknat med, att det numera
råder helt andra förhållanden i vårt land, än då den gamla giftermålsbalken
antogs. Det är på många olika områden, som vårt samhällsskick
förändrats, och icke minst, när det gäller kvinnans ställning i
samhället, ha genomgripande förändringar inträtt. Det är tydligt,
att särskilt de kvinnor, som kommit ut i förvärvsarbete, ha varit de,
som i främsta rummet känt trycket av den gamla lagens bestämmelser.
Jag tror dock, att det icke ensamt är dessa kvinnor, som erfarit, att
den gamla lagens bestämmelser icke stå i överensstämmelse med vad

Amj. ny yiftermulsbalk

m. m
(Forts.)

Nr 40. 70

Lördagen den IT april. f. m.

Ang. ny gif- man i detta fall har rätt att fordra. Det är nog många jämte dem, som
termålsbalk ange. förändringar höra ske, och särskilt då, att kvinnan bör bli
™'' mer än förut likställd med mannen. Det är också denna likställighet

orts''; med mannen i äktenskapet, som lagberedningen sökt förverkliga i
det förslag, som här blivit framlagt. Lagberedningen har ansett, säger
den, att makarna höra, så långt möjligt är, ställas bredvid varandra
såsom lika fria och självständiga personer utan någon i lag stadgad
rätt för den ene att bestämma vare sig över den andra eller över familjens
gemensamma angelägenheter.

Vid utarbetande av lagförslaget med beaktande av denna grundsats
har det icke kunnat undgås, att lagberedningen kommit till vissa
specialbestämmelser, som för en var särskilt vid första påseendet nog
verka så, att man frågar sig, om det verkligen är det rätta, som lagberedningen
kommit till. För min del vill jag visst icke förneka, att
jag ej vid en första läsning av lagberedningens förslag och vid en granskning
av de olika paragraferna gjort mig den frågan, om det varit nödvändigt
att skriva alla dessa detalj bestämmelser, som där äro upptagna.
Men allt eftersom jag sökt tränga in i detta ärende, varvid jag även
följt den offentliga debatten i tidningspressen och på andra håll, har
jag kommit till den uppfattningen, att skall man här kunna vinna
vad man vill vinna, måste man taga detta förslag. Jag har också kommit
till den uppfattningen, som här av flera talare framhållits, att
man bör se dessa lagbestämmelser mot bakgrunden av att det naturligtvis
icke är meningen, att de skola vara reglerande för de goda äktenskapen
utan för de äktenskap, som man icke kan beteckna med ordet
goda.

Här har i dag av en talare citerats en artikel av en socialdemokrat,
som suttit i lagutskottet. Jag tänker icke för min del taga upp till
bemötande detta uttalande. Jag ber bara för min del få saga, att lagförslaget,
särskilt när det gäller bestämmelser om förmögenhetsrätten,
naturfigtvis icke kan ha samma betydelse för den del av befolkningen,
vilken står utan förmögenhet, som den Lax för de mera burgna klasserna.
Utan betydelse är det dock ej för arbetarklassen, för den mindre
burgna befolkningen. Men lagförslaget upptar ju därutöver många
viktiga bestämmelser, vilka säkerligen skola för arbetarhemmen, förde
mindre burgna hemmen, bliva av en ofantligt stor betydelse och
komma att lända till stor nytta och stort gagn. Vi ha ju också sett,
hurusom arbetarkvinnorna förenat sig med de andra kvinnorna i
omdömet om det lagförslag, som bär föreligger. De socialdemokratiska
kvinnorna ha i sitt uttalande framhållit, att vad de särskilt uppskatta
i förslaget är, »att hustrun erhåller eu med mannen fullt sidoordnad
ställning samt ökade möjligheter att verka för hemmets och barnens
bästa; att hustruns arbete i hemmet av lagen tydligen erkännes vara
ett bidrag till familjens försörjning; att familjens och hemmets trygghet
värnas genom möjlighet till åtgärder mot försumliga familjeförsörjare
och genom krav på båda makarnas samtycke till förfogande
över hemmets bohag; samt att lagen i flera avseenden skänker stöd åt
dem — exempelvis övergivna hustrur och åt barn till pliktförgätna

71 Nr 10.

Lördagen den J7 april, f. in.

som hittills intagit en svag och oskyddad ställning i sam -

föräldrar
hället».

Arbetarkvinnornas uppfattning av detta lagförslag såväl som
andra kvinnors uppfattning är sålunda eu helt annan än den, som i da»
uttalats av vissa talare, nämligen att förslagets antagande skulle
verka upplösande pa hemmen. Om så skulle vara, att lagen hade en
dylik verkan, vore det naturligtvis icke någon anledning att antaga
agen utan da borde man gorå allt vad man kunde för att få densamma
torkastad Ty för alla torde det stå klart vad hemmet betyder för samnallet.
Utan de rnanga små, goda hemmen är det icke modigt att få
något gott samhälle. De lyckliga äktenskapen komma naturligtvis

innelfnH ^ vardagbgf liv fråga efter vad lagens bestämmelser

innehålla, men för de mindre lyckliga komma bestämmelserna säkerligen
att verka till ofantligt stor nytta, och då jag har den uppfattningen
att lagen, såsom den nu har ar utformad, står i god överensstämmelse
med den allmänna uppfattningen ute ibland folket, står i god överensstämmelse
med det allmänna rättsmedvetandet och att den icke kommer
att upplösa hemmen utan stärka familjekänslan, kan jag för min
del icke annat än ge min röst för bifall till förslaget.

.... *lcIen nu vai’ långt framskriden och flera talare anmält sig

för yttrandes avgivande, beslöt kammaren, på hemställan av herr talmannen,
att uppskjuta den vidare behandlingen av förevarande utlåtande
ävensom handläggningen av Övriga på föredragningslistan upptagna
ärenden till kl. 7 e. m., då detta sammanträde enligt utfärdat
anslag komme att fortsättas.

Amj. ny giftermålsbalk

m. m.
(Fort*.)

§ 4.

Ordet lämnades härefter på begäran till

Herr Veu ner ström, som anförde: Sedan den socialistiska

regeringen kommit till, har utrikesdepartementet flitigt meddelat sig
med pressen. Detta liar skett i form av konfidentiella samtal med
pressman. Dels har lämnats utrikespolitiska meddelanden, som pressmannen
haft rätt att publicera. Dels har lämnats rent förtroliga meddelanden,
vars offentliggörande icke medgivits av utrikesministern,
i ‘ .Vp?61'' 1 sah-ens natur, att utrikesministerns ivrigt begagnade underrättelseväsende
i främsta rummet inriktats på Sveriges förhållande
till
regeringen vore i färd med att i utrikespolitiska frågor införa en ny
parlamentarisk ordning. På samma gång som utrikesministeriet stått
i den mest intima och förtroliga rapport med den tredje statsmakten
pressen har regeringen icke funnit det nödigt eller möjligt att lämna
den andra statsmakten riksdagen, det minsta utrikespolitiska meddelande,
vare sig förtroligt eller icke förtroligt, Från demokratiskt
hall ii ar man dock alltid ansett en intim rapport på det utrikespolitiska
området mellan regering och riksdag vara en av hörnstenarna i en
demokratisk parlamentarism. Eiksdagen har en oavvislig rätt att

hderpeUai ion.

Sr 40. 72

l nterpellativn.

(Forts.)

Lördagen den 17 april, f. in.

av regeringen erhålla upplysningar om de brännande utrikespolitiska
spörsmålen. Detta gäller framför allt i närvarande stund Sveriges förbindelse
österut. Sedan den 27 januari ligger på riksdagens bord eu
till dåvarande statsministern ställd, ännu obesvarad interpellation,
angående upptagande av de ekonomiska förbindelserna med bo\je -Ryssland samt undanröjande av alla tvist!glieter mellan Sverige och
Sovjet-Ry ssland. Då nu ingående underhandlingar förts mellan Sveriges
utrikesministerium och den ryska handelsdelegationen under
K russin torde tillräckligt material föreligga för ett svaromål, om samma
frågor ställas till den nuvarande statsministern _

Vid den ryska handelsdelegationens besök i Sverige väckte det
uppmärksamhet, att Sovjet-Rysslands ambassadör i Köpenhamn,
Litvinov, icke av svenska regeringen beretts tillfälle att samtidigt deltaga
i förhandlingarna. Icke minst från industriellt hall har regeringen
anmodats att medgiva ett direkt personligt sammanträffande
på svensk mark mellan Litvinov och representanterna för svensk industri
och handel. Regeringen har dock icke ve åt medverka härtill.
Och regeringens chef har i ett offentligt tal bryskt sagt ifrån, att regeringen
icke vill ha någonting med Litvinov att skaffa. De trakiga
följderna av regeringens avvisande hållning mot Litvinov na icke
dröjt att infinna sig. Tanken på att vid de ekonomiska förbindelsernas
upptagande få Rysslands skandinaviska inköpscentral förlagd
till Sverige torde vara ihjälslagen. Och den ryska handelsdelegationens
besök i Sverige ledde icke till de omedelbara och definitiva resultat,
som genom en annan hållning från svenska regeringens sida kunnat
åvägabringas. Krassin underströk inför pressen att den ryska
handelsdelegationens egentliga arbete kunde påbörjas först efter sammanträffande
med Litvinov. Ingå som helst bindande underhandlingar
kunde komma ifråga, innan delegationen vant i tillfälle att hos
Litvinov inhämta nödvändiga informationer om läget, liade den
svenska regeringen låtit Litvinov komma till Sverige och bär mota
den ryska delegationen, så hade givetvis delegationen redan har kunnat
sammanträda in piano till stor fördel för Sverige. Nu blev dess
Sverigesbesök mer kortvarigt än beräknat var. Köpenhamn blev centrum
för förhandlingarna och Sverige kom pa sidan. Ln direkt följd
av förhandlingarnas förläggande till Köpenhamn ser man redan dan.
att ett avtal mellan danska firmor och den ryska handelsdelegationen
om försäljning av frö för 20 miljoner kronor, betalat i ryskt guld.
kommit till stånd. På grund av dessa förhållanden har man fullt
fo£ att spörja regeringen om dess skäl för den avvisande hållningen

På grundval av förut omnämnda förtroliga samtal hav Göteborgs
Handelstidnings stockholmskorrespondent, redaktör Siösteen publicerat
en artikel om Sveriges förbindelse med Ryssland. I bemödandet
att fritaga regeringen från allt klander för försummelse riktade
enligt artikeln utrikesministern de skarpaste anklagelser mot
påstådda intriger från såväl höger- som vänstersocialistiskt hall. k rån
vänstersocialisterna hade. påstod utrikesministernen agitation bedrivits
som regeringen med hjälp av radiografen vant i stånd att gan -

Lördagen den 17 april, f.

in.

\r Ht.

7.''i

>k;i noga [olja. ielegram lin, emanerande tran Stockholm, gatt övor/i
Köpenhamn till Moskva med uppmaning till delegationen att avresa
tran Sverige. Från åsyftat vänstersocialistiskt håll har offentligen
törklarats, att dessa grava anklagelser saknade varje spår till reellt
underlag, att de med andra ord voro rena fantasifoster, och utrikesministern
uppmanades att offentligen dementera. Genom Svenska
Telegrambyrån utsände utrikesministern den 8 april en förklaring,
dåri lian förnekade att lian till någon tidningsman lämnat en intervju
.sådan som den i Göteborgs Handelstidning publicerade. »Han både
i enlighet med hävdvunnet bruk till tidningarnas betrodda representanter
lämnat en del förtroliga meddelanden också i denna fråga, men
i den påstådda intervjun läggas sådana uppgifter och yttranden i hans
mun, som lian. icke därvid haft eller kunnat ha.» I en förklaring
den 12 april vidhöll Redaktör Siösteen till alla delar sina uppgifter.
Efter en redogörelse för utrikesministerns praxis med de konfidentiella
samtalen med pressmännen fortsatte han: »Nu hade emel lertid

visa meddelanden, som lämnats mig vid föregående samtal och
av mig offentliggjorts i enlighet med träffad överenskommelser, v. s.
så, att åtskilliga rent förtroliga saker utelämnats, förefallit mig
i skenet av senare pressuppgifter i viss mån vilseledande. Med anledning
därav anhöll jag om ett nytt samtal, naturligtvis för att behandla
saken än en gång i G. H. T. och ställa den i den riktiga belysningen.
Reservationer mot offentliggörande gjordes under samtalet
av Friherre Palmstierna i två punkter, och jag har heller ej
berört dessa. Att samtalet för övrigt ej slrulle få offentliggöras,
därom yttrade han icke ett ord. Jag befann mig således i god tro,
då jag publicerade de upplysningar jag fått. Det sensationella i
saken synes mig ligga däri att flera av de lämnade meddelandena
även denna gång äro oriktiga.»

För. savida redaktör Siösteens förklaring är sanningsenlig har
utrikesministern i tvenne avseenden burit falskt tal. Dels har det
samtal, vars innehåll publicerades i G. H. T. verkligen hållits, trots
utrikesministerns bestridande. Dels har utrikesministern i samtalet
lämnat falska uppgifter. För utrikesministern borde det ha varit en
hederssak att omedelbart utan omsvep lägga papperen på bordet. Så
har icke skett. . Ännu efter en vecka väntar man förgäves på rent
besked från utrikesministern. Den färna meddelsamheten har förbytts
i en envis tystnad. Det kan icke gå för sig att en utrikesminister
med tystnad besvarar från vederhäftigt och hederligt håll komna
anklagelser för dubbel lögnaktighet. Landets intressen kräva, att offentlighetens
fulla ljus faller över vad som förevarit. Den regeringspartiet
tillhörande tidningen Arbetarebladet, vars redaktör är ledamot
av första kammaren, skriver: »Som saken nu ligger till förefaller det
i själva verket — beklagligt nog — som Palmstierna gjort sig skyldig
till en för folk i hans ställning otillåtligt lösmynthet, Redan detta
ar betänkligt. Men än värre är att han tydligtvis lämnat vissa sakupp.
.^V min(lre korrekt art, samt att han, när efterräkningen kom
sökt. vältra ansvaret ifrån sig. Kan herr Palmstierna icke på ett mera

Andra hammarens protokoll 1920. Nr -Jo. (;

''itvr peUuf iof.
{Kort*.''

Nr 40. 74

Lördagen den 17 april, f. m.

Interpellation, effektivt sätt än som skett i den så kallade dementien, fritaga sig från
(Forts.) de tillvitelser, som riktats mot honom, måste det först som sist sias
fast, att hans ställning som utrikesminister är allvarligt undergrävd.»
De orden äro riktiga. Antingen må utrikesministern fria sig, eller
också är hans anseende som en hederlig man söndersmulat och hans
ställning som utrikesminister ohållbar. Då man tydligen ej från den
tigande utrikesministern kan vänta klart besked borde det ligga i statsministerns
intresse, att se till, att den verkliga sanningen i denna sak
blir fullt uppenbarad.

Jag anhåller härmed om kammarens tillstånd, att ia till stats ministern

rikta följande frågor: . , ,,

1 Vilka åtgärder äro redan vidtagna och vilka åtgärder komma att.
vidtagas för att snabbt och effektivt få ekonomiska förbindelser med
Sverige och Sovjet-Ryssland till stånd? .

2. Är herr statsministern villig att som ett nödvändigt led i denna
strävan för ömsesidigt ekonomiskt utbyte taga mtiativ till förhandlingar
för avveckling av alla‘tvistefrågor mellan Sverige och SovjetRyssland,
samt för återknytande av diplomatiska förbindelser. o

3. Vad är anledningen till att Litvmov icke beretts tillfälle att pa

svensk mark direkt och personligt sammanträffa med representanterna
för svensk industri och handel samt att deltaga i förhandlingarna vid
den ryska handelsdelegationens besök i Sverige?

4 Anser herr statsministern det tillbörligt, att en fungerande
utrikesminister icke friar sigo från beskyllrungar för lwnnanfe av
lögnaktiga uppgifter, och om sa icke ar fallet, ar da herr statsdam
stern villig medverka till att sanningen sådan den är utan omsvep kommer
i dagen?

Herr talmannnen yttrade nu: J ag finner mig pliktig att erinra
interpellanten om att han i sin interpellation anvant uttryck, som
jag anser icke överensstämma med vanligt parlamentariskt bruk.

Härpå blev den av herr Vennerström gjorda framställningen
bordlagd.

§ 5.

Herr Leander avlämnade två av honom och herr Jeppsson undertecknade
motioner, nämligen.

nr ä38 i anledning av Kungl. Maj ris proposition, nr 413. angående
tillfällig löneförbättring under år 1921 for viss personal

armé^ 439 i anledning av Kungl. Maj ris proposition, nr 414, angående
tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid marinen.

Dessa motioner bordlädes på begäran.

Lördag!» ilen IT april, 1''.

7f> Nr *10.

§ c.

Anmäldes oeli godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 72, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen
om enskilda vägar på landet;

nr 143, i anledning av Kungi. Maj ds framställning om anslag
såsom kapitalökning för kraftledningslånefonden m. in.;

nr 144, i anledning av Kungl. Ma j ds framställning om anslag
till utbildningskurs för vissa förrättni ngsrnän vid dräneringsföretag; nr

145, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag
för anordnande av jägmästarbostäder m. in.;

nr 146, i anledning av Kungl. Maj ds framställning om bidrag
till utgivande av ett trigonometriskt tabellverk för maskinräkning;

nr 147, i anledning av Kungl. Ma j ds proposition angående utbyte
av mark mellan kronan och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag; nr

148, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående sten,
t v verkning å kronoholmen Trinnässlan i Kville socken inom Göteborgs
och Bohus län;

nr 149, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående antagande
av ett utav kakelugnsmakaren J. G. Gill lind i Luleå erbjudet
ackord;

nr 150, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ökat
statsbidrag till jordbrukskassor;

nr 151, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående försäljning
av Vadstena krigsmanshuskassa tillhöriga hemmanet 1 mantal
övertorp nr 2 Östergården i Bjälho socken av Östergötlands län;

nr 152, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 24 juli 1903 angående
vård av enskildes skogar;

nr 153, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående upplåtelse
till aktiebolaget Stookholmstelefon av nyttjanderätt till visst
område av förra komministerbostället Solberga nr 1 i Brännkyrka
församling;

nr 154, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 59 § i lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891 och till lag med vissa
bestämmelser i fråga om granskning och justering av under år 1919
upprättad vägif y rktalslängd jämte en i ämnet väckt motion;

nr 155, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från
sådana egendomar; och

nr 156, i anledning av Kung], Maj ds proposition, nr 11, angå -

Nr 40, 76

Lördagen den 17 april, f. m.

ende försäljning av vissa kronoegendomiar och upplåtande av lägenheter
från sådana egendomar, punkterna 11 och 12.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,36 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1920. Kung!. Eoktryckeriet, P. A. Norstedt & Sonor. 20187