1919. Första kammaren. Nr 40

ProtokollRiksdagens protokoll 1919:40

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1919. Första kammaren. Nr 40.

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr statsrådet Nilson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr
405, angående införselmonopol å socker.

Propositionen föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
konstitutionsutskottets utlåtanden nr 30-—32.

Vid föredragning av statsutskottets memorial nr 143, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande dyrtidstillägg åt befattninghavare
i statens tjänst, godkändes den i detta memorial föreslagna
voteringspropositionen.

Föredrogos, men bordlädes på flera ledamöters begäran ånyo
jordbruksutskottets utlåtanden nr 91—94, första kammarens första
tillfälliga utskotts utlåtande nr 15 och andra kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 20.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 130, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskild
tjänsteårsberäkning i fråga om tillfällig löneförbättring för
vissa underofficerare av 2:a graden vid kustartilleriet; och

nr 131, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt öververkmästaren J. F. Engblom.

Yad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 132, i anledning av Anslag till
Kungl. Maj :ts under riksstatens för år 1920 fjärde huvudtitel gjorda fullföljande, au
framställning angående fullföljande av arbetena å kasernetablisse- “

rt,, n i • n i • . c’iooö MldCT Ä mang

ior femton infanteriregementen. etablissemang.

Första kammarens protokoll 1919. Nr hO.

1

Nr 40. 2

Onsdagen den 21 maj, f. in.

Anslag till
fullföljande av
arbetena å
vissa kasernetablissemang.

(Forts.)

På grund av Kungl. Maj:ts ifrågavarande fram sfällning hade
utskottet i nu föredragna utlåtande tillstyrkt, att riksdagen måtte
för fullföljande av arbetena å de utav 1906 års riksdag beslutade
kasernetablissemang för femton infanteriregementen å extra stat för
år 1920 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
6.000,000 kronor.

Herr statsrådet Nilson: Herr talman, mina herrar! Föreliggande
utskottsutlåtande giver mig anledning till ett par erinringar.
Av utlåtandet kan man 1''å den uppfattningen, att här är fråga om
ett enda kasernetablisseimang. I själva verket är det. fråga om tvenne,
ett för vartdera av de två regementen, som enligt beslut skola
förläggas till Linköping, och det förhållandet gör, att det icke är
möjligt att, såsom utskottet ifrågasätter, låta anstå tills vidare med
färdigställandet av en kanslibyggnad. Kanslibyggnaden är nämligen
avsedd att inrymma lokaler, ej mindre för regementschefsexpeditionen
och bataljonsehefsexpeditionerna utan även för kassaförvaltningen
vid vartdera regementet. Att förlägga dessa expeditioner för
två regementen till en lokal, avsedd allenast att fylla behovet för
ett regemente, låter sig helt enkelt av utrymmesskäl icke gorå. Uppförande
av en enda kanslibyggnad, skulle sålunda nödvändiggöra att
förhyra lokaler i staden för det ena regementet. Emellertid skulle
det medföra obehag och betydande svårigheter för förvaltningen vid
det regemente, som icke skulle få lokaler till sitt förfogande på den
plats, där regementet vore förlagt.

Vidare går utskottet fullständigt förbi sjukhusfrågan. Visserligen
finnes det lilla militärsjukhuset vid Östgöta trängkår, och jag
hoppas, att 20 platser i Östergötlands landstings blivande nya sjukhus
komma att ställas till regementenas förfogande, men det är icke
tillfyllest. Nu har genom en speciell undersökning, som utförts genom
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och dess fortifikationsdepartement
utretts, att goda sjukhuslokaler kunna för jämförelsevis
obetydlig kostnad anordnas genom att taga i anspråk någon av de
byggnader, som äro under uppförande. Denna anordning synes mig
böra övervägas även i avseende å de etablissemang, som nu äro i
fråga. Det synes även lämpligt att så förfara, enär, såsom näimare
framgår av den vid detta utlåtande fogade bilagan, sid. 9, vid Första
livgrenadjärregementet äro grunderna för två kasernbyggnader fullbordade
och murningsarbetet påbörjat och vid en tredje kasernbyggnad
grunden färdig. Vid Andra livgrenadjärregementet äro för fyra
kasernhus murningsarbetena i det närmaste fullbordade..

Det skulle därför, synes mig, vara synnerligen lämpligt, om den
till föreliggande utlåtande hörande delen av motiveringen, som
återfinnes mitt på sidan 3 och som där förekommer inom parentes
strökes ur betänkandet. Då kunde Kungl. Maj:t ha större möjlighet
och friare händer att på ett praktiskt och ändamålsenligt sätt
ordna förhållandena vid dessa två regementen.

Herr Widell: Herr talman! På grund av de upplysningar,

Onsdagen den 21 maj, f. m. 3 Nr 40.

som herr statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet med- *.,n

delade, synes det mig ådagalagt, att det knappt kan vara fullt lämp- J''^na /''
ligt, att riksdagen söker binda Kungl. Maj:t i förevarande ärende så ritsa kasernstarkt,
som skulle ske genom bifall till utskottets motivering. Jag etablissemang.
får därför hemställa, att i utskottets motivering på sid. 3 orden »sex (fora.)
kasernhus, e.n kanslibyggnad, en mässbyggnad jämte förråds- m. fl.
mindre byggnader», som förekomma inom parentes, måtte utgå.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att förutom beträffande motiveringen, till vilken han
ville återkomma efteråt, hade i avseende på föreliggande utlåtande
annat yrkande ej framkommit, än att utskottets hemställan skulle
bifallas.

På därefter gjord proposition bifölls sagda hemställan.

Vidkommande motiveringen, fortsatte herr talmannen, hade endast
yrkats, av herr Widell, att utskottets uttalanden skulle godkännas
med den ändring, att den å sid 3 raderna 18 och 19 nedifrån förekommande
parentesen och därinom befintliga ord utelämnades.

Vid sedermera framställda propositioner dels på godkännande
av utskottets motivering oförändrad, dels ock enligt herr Widells yrkande
bifölls det sistnämnda.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 133, i anledning av Kung], Maj:ts proposition angående fastställande
av ny avlöningsstat för läkar- och kontorspersonalen vid
statens hospital och asyler m. m.;

nr 134, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande
av dyrtidstillägg under år 1919 åt vissa extra provinsialläkare; nr

135, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av medel för utförande av vissa undersökningsarbeten å Malmöhus
slott; samt

nr 136, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående visst
undantag från det i åtskilliga fall stadgade förbud att med civil befattning
förena annan tjänst å rikets stat.

Vad utskottet i dessa, utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 137, i anledning av Anslag till
Kungl. Maj:ts proposition angående tilläggsanslag till fullbordande fullbordande
av arbetet med utläggning av ytterligare ett järnvägsspår mellan fäZvägZ
Rönninge och Järna m. m. spår Rön Med

anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, nr arna''

217, hade utskottet i föreliggande utlåtande hemställt, att riksdagen
måtte till fullbordande av arbetet med utläggning av ytterligare ett
järnvägsspår mellan Rönninge och Järna jämte därmed sammanhö -

Vr 40. 4

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Anslag till
fullbordande
av ytterligare
ett järnvägsspår
Bönninge-J
ärna.

(Korta.)

rande anläggningar under utgifter för kapitalökning på tilläggsstat
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 1,550,000 kronor.

Herr statsrådet S ekot te: Herr talman, mina herrar! Jag är
den förste att beklaga det fördröjande av ifrågavarande arbete, som
bär förekommit och vartill orsakerna ju äro flera. Huvudsakliga
anledningen tror jag för min del är att tillskriva, förutom talrika
arbetsinställelser och tvister, de särskilda olika omständigheter, som
varit förenade med ifrågavarande arbete till följd av dess upplåtande
på entreprenad, de tvister som uppstått med entreprenören och de
svårigheter som därigenom inträtt och som gjort, att det befanns
nödvändigt, att kommissionen själv åtog sig arbetet. Vidare har det
inträffat olyckshändelser, vilka även i sin mån bidragit till arbetets
försenande. Då riksdagen emellertid 1912 uttalade sig för en
kommission för ifrågavarande ändamål, torde icke vara annat än
lämpligt, att denna kommission fortfarande får handhava arbetets
avslutande. Jag föreställer mig att, då statsutskottet talar om omorganisation
av den nuvarande kommissionen, utskottet avser förändring
i kommissionens sammansättning. En sådan är också särskilt
påkallad av att en av ledamöterna sedan någon tid varit sjuk;
men icke kan det vara lämpligt att genom tillsättande av en helt ny
kommission befria den tillsatta byggnadskommissionen från ansvaret
för arbetet och dess fullbordande. Jag är övertygad, att, sedan
eu del undersökningar verkställts genom särskilda sakkunniga, det
skall befinnas möjligt att i en icke alltför avlägsen framtid få detta
bekymmersamma arbete slutligen utfört. Och jag tror för min del,
att, sedan nya krafter i arbetsledningen anlitats, och då det ser ut,
som om arbetet skulle gå i normal ordning och att strejker och lockouter,
som förut vid flera tillfällen förhindrat eller försenat arbetet,
skulle kuna undvikas, arbetet skall kunna forceras. Jag skall
naturligtvis taga i allt övervägande vad utskottet i nu förevarande
avseende yttrat; och jag hoppas, att genom lämpliga åtgärder, även
om de icke äro så genomgripande, arbetet skall bliva utfört inom den
tid, man nu härför beräknar. Det väsentligaste arbetet, som återstår,
är ju uppsättandet av bron, och jag antager därför, att hindren
för att öppna trafiken å ifrågavarande led inom en nära framtid skola
vara avhjälpta.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i nu föredragna
utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden och memorial:

ur 138, i anledning av väckta motioner om inköp för statens
räkning av Höganäs—Mölle järnväg;

nr 139, i anledning av väckt motion om extra krigstidstillägg
för år 1918 åt å allmäna indragningsstaten uppförda kronofogdar;

nr 140, i anledning av väckt motion om krigstidstillägg och
extra krigstidstillägg för år 1918 åt f. d. läraren vid pedagogien i

Oosilogen den 21 maj, f. m. O

Falkenberg Gustaf Hedén och f. d. läroverksadjunkten Adolf Henrik
Hallberg; samt

nr 141, om anvisande av de i regeringsformens 68 § föreskrivna
kreditivsummor.

Vad utskottet i dessa betänkanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 42, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående ändrade
grunder för beskattning av kooperativa föreningar.

Genom proposition, nr 222, av den 7 mars 1919. vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga framlagda
förslag

1) till förordning om ändrad lydelse av 9 § 1 mom. och 11 §
förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom
samt av inkomst; samt

2) till förordning om ändrad lydelse av 7, 8, 9 och 11 §§ förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Utskottet hade i föreliggande betänkande under åberopande av
vad däri anförts hemställt, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 222, med förslag angående ändrade grunder för beskattning
av kooperativa föreningar, icke måtte av riksdagen bifallas.

I en vid betänkandet fogad reservation hade herr Or ne på anförda
grunder hemställt om bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr
222 med den jämkning,

att 9 § 1 mom. punkt e) av förodningen den 28 oktober 1910
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst, erhölle följande
lydelse:

e) i fråga om andra skattskyldiga än föreningar för ekonomisk
verksamhet vinstutdelning å insatser i sådan förening;

samt att 7 § av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch
förmögenhetsskatt, 2:o, punkt d) erhölle följande lydelse:

d) i fråga om andra skattskyldiga än föreningar för ekonomisk
verksamhet vinstutdelning å insatser i sådan förening.

Herr Ö r n e: Att plädera för ett yrkande, om vars fullstän diga

hopplöshet så gott som hela kammaren är på förhand fast
övertygad, hör icke till de angenämare uppgifterna. Det påminner
alltför mycket om den föga rationella form av åkerbruk, som består
i att så sin säd på hälleberget, för att vara populärt i en församling
med starkt sinne för vad som lönar sig. För egen del
smickrar jag mig med att fullt dela kammarmajoritetens åskådning
— ifråga om det lönlösa i att så på hälleberget. Om jag det
oaktat har djärvheten att vädja till kammarens uppmärksamhet
en kort stund, så är det emedan jag på grund av en del stickprov

Nr 40.

*4 ng. ändrade
grunder för
kooperativa
föreningars
beskattning.

» 40. 6

Onsdagen den il maj, f. in.

Ang*ändrade dömer jordmånen något fruktbarare än man med hänsyn till röstgrunder
för fördelningen i utskottet kunde vara böjd för att göra.
föreningars Det ligger i själva verket så mycket av billighet och sunt för beskattning.

nuit i det förslag, bevillningsutskottets majoritet avstyrkt, att
(Forts.) jag icke ett ögonblick tvivlar på dess slutliga seger. Om det icke
segrar nu, så beror det uteslutande på, att kooperationens väsen och
strävanden äro otillräckligt kända bland kammarens ledamöter.
Orsakerna härtill äro två, och jag skall taga mig friheten att ett
ögonblick dröja vid dem, då jag därigenom får en osökt anledning
att klargöra några av kooperationens fundamentala idéer, som det
är av vikt att förstå för att rätt bedöma den föreliggande frågan.

• Först och främst beror den felaktiga riktning handelskammarmötet
i Stockholm 1919 — vars åsikt refereras i den Kungl. propositionen
å sid. 22—24 — kommunalskattesakkunniga och efter dem
kammarrätten och utskottet givit sin argumentering, med förlov
sagt, på ren oförmåga att fatta den kooperativa verksamhetens art.
Denna oförmåga är nog icke, såsom jag och många med mig på
ett tidigare stadium antogo, låtsad eller ingiven av kårintressen,
utan beror, efter vad jag sedan funnit, på det samlade intrycket av
det ekonomiska livets allmänna gestaltning under många sekler.

Den kooperativa uppfattningen strider i själva verket mycket
mot den moderna ekonomiska människans från barndomen invanda
sätt att tänka och känna som det coppernikanska världssystemet
på sin tid stred mot den av en omedelbar erfarenhets vittnesbörd
stödda dogmen om jorden som universums centrum och ändamål.
Hela det ekonomiska livet i dess kapitalistiska form vänder sig
skenbart kring vinsten som medelpunkt och självändamål. Visserligen
hör det till de elementära sanningarna att all ekonomisk
verksamhet ytterst är till för att tillfredsställa människornas behov
av varor och tjänster. Men skenet är starkare än väsendet, och därför
tro även de som veta bättre — och denna tro delas säkert av många av
kammarens ledamöter — att varuförmedling och produktion utan
vinstsyfte är något, som strider mot naturen — att icke säga något
värre. Kooperationen söker återföra den ekonomiska verksamheten
till dess ursprungliga och egentliga syfte, att direkt tjäna de mänskliga
behovens tillfredsställande. I det kooperativa systemet bortfaller
vinsten helt och hållet som maskineriets drivaxel och ersättes
av intresset för varan eller tjänsten såsom sådana.

.Tåg vet, att vad jag nu sagt är rätt abstrakt formulerat. Därför
måste jag belysa mina påståenden med ett exempel.

Som den mest fulländade typen för vinsthushållningen står
jätteaktiebolaget, där delägarnas enskilda hushållning icke har den
ringaste anknytning till verksamheten, där kanske rent av flertalet
delägare aldrig är i tillfälle att bevista en bolagsstämma eller
ens köpa den minsta sak. som bolaget tillverkar. Ett sådant bolag
är tillsvidare slutstenen i den byggnad, som de italienska köpmännen
började uppföra redan i slutet av medeltiden. Typen för den
andra formen, den sedan äldsta tid förekommande, är den slutna
familjehushållningen, där familjen, dess medlemmar och! tjänare

Onsdagen den 21 maj, f. m.

7 Nr 40.

samt eu eller annan lejd specialist tillverkar nästan allt vad fa-* funder f<*
milj en behöver för sitt uppehälle, där sålunda allt arbete, all eko- icooperanra
nomisk verksamhet har det enda syftet att tillfredsställa behov utan föreningars
någon omgång. Ekonomiskt sett är kooperationen ingenting annat beskattning.
än en utveckling av familjehushållningen. I stället för att, såsom (Kort*,
det skedde i min barndom bland bönderna i Västergötland, spinna
och väva och färga hemma och sedan låta sy tyget till kläder med
hjälp av en årligen tillkallad skräddare, sluter man sig tillsammans
i en kooperativ förening och låter yrkesmän mot betalning utföra
det arbete, som man icke kan uträtta med egna krafter. I princip
blir det senare precis detsamma som det förra.

Det andra skälet, varför kooperationen är otillräckligt känd,
särskilt i politiska kretsar, är helt enkelt det, att rörelsen sällan har
anledning att komma i beröring med det politiska livet. Kooperationen
står, där den är val skott, såsom den i detta avseende ar
bär i Sverige, utanför eller kanske snarare ovanför all partipolitik.

Den hävdar med styrka, att den är en självhjälpsrörelse i egentligaste
mening, att den vill komma framåt endast med egna krafter.
Detta har medfört, att politikens män icke ansett sig ha anledning
att taga så noga reda på vad rörelsen är och vill. Ty om vi
skola vara fullt uppriktiga mot varandra så intresserar sig politiken
i främsta rummet för sådant, som passar att sätta på partiprogrammen
och göra till huvudnummer i valstriderna, Bland de sociala
institutionerna samlas intresset mest på sådana, som kräva
stora anslag av statsverket, och bland näringarna framträda i , det
allmänna medvetandet endast de, som fordra högt tullskydd, billig
statskredit eller direkta subventioner, Vad som lever sitt liv utan
att begära någon plats på partiprogrammen blir föga debatterat i
.pressen och följaktligen föga känt utom för några specialister.

Efter ''denna lilla utflykt, som avsett dels att motivera min optimism
beträffande den föreliggande frågans blivande öde —^ det
synes mig nämligen, som jag redan sagt, att betraktandet av frågan
från de riktiga utgångspunkterna är avgörande — och som dels
är ämnad att tjäna till underlag för min bevisning i det följande,
skall jag i korthet erinra om innebörden av den föreliggande kungl.
propositionen samt med några få ord granska utskottets skäl för
avslag.

För närvarande har varje förening, som är registerad enligt
lagen om ekonomiska föreningar och som icke sträckt sin verksamhet
utanför medlemskretsen, rätt att vid taxeringen åtnjuta avdrag
för den del av nettot, som återburits till medlemmarna i förhållande
till gjorda köp eller utgått som tilläggsbetalning för levererade
varor. Villkoret är emellertid, att grunderna för dessa procedurer
äro före könet eller försäljningen bestämda, så att fördelningen efter
dem kan ske rent automatiskt. Föreningarna betala nu skatt för
ränta å insatskapitalet, medan insatsägarna äro fria från skatt för
sin ränteinkomst. Kungl. Maj:t föreslår, först .och främst den synnerligen
betydelsefulla inskränkningen i hittills gällande bestämmelse,
att endast de rent kooperativa föreningarnas grupp skall be -

Nr 4U. 8

Onsdagen den 21 maj, f. m.

A«g. ändrade,skattas enligt särskilda regler, medan alla övriga ekonomiska för^tooperativa.
en^ngar ~ v;. flertalet — skola falla under samma skatteskala

föreningars som enskilda näringsidkare. Vidare göras genom förslaget insatsb(skattning.
ägarna i alla ekonomiska föreningar — sålunda även de koopera*
(Fort*.) tiva bland dem — skattskyldiga för uppburen ränta å insatser,
ehuru denna ränta redan en gång är beskattad hos föreningen efter
en skala, som i en mängd fall är betydligt mycket högre än den,
enligt vilken aktiebolag få skatta såsom sådana. Till gengäld bortfaller
det alldeles meningslösa villkoret, att grunderna för överskottets
fördelning skola vara före skatteårets ingång bestämda,
och därtill villkoret om verksamhetens begränsning till enbart medlemmar.
. Slutligen innehåller Kungl. Maj :ts förslag ännu en
begränsning mot vad som nu gäller, i det endast vad föreningarna
återburit av överskottet på sin kooperativa verksamhet skall vara
skattefritt. Har en förening gjort vinster, exempelvis på realisation
av obligationer eller — såsom understundom förekommit —
genom att hos sig inhysa ett bankkontor elller liknande, så få dessa
vinster, även om de fördelas bland köpare, icke åtnjuta skattefrihet.
.För allt som fonderas eller kvarstår på vinst- och förlustkontot
äro föreningarna redan nu skattskyldiga i full utsträckning, och
däri sker ingen ändring genom Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hävdar nu till en början, att enligt dess uppfattning
någon principiell rätt till viss skatteförmån för kooperativa föreningar
icke är för handen. »Från principiell beskattningssynpunkt
är», tillager utskottet, »någon skillnad icke att göra mellan vinst å
ett kooperativt näringsf öretag och vinsten å enskild näringsidkares
rörelse». Det är denna -utskottets uppfattning, som jag redan tror
mig ha vederlagt genom den utredning, jag inledningsvis förebragt
och som. närmare utvecklats i min vid utskottets betänkande fogade
reservation. Jag skall här blott direkt anknyta till ett praktiskt
fall från familjehushållningen, som jag förut antydde. Kär en
jordbrukare förr i tiden varje år anställde en skräddare eller en
skomakare för att sy kläder eller göra skodon åt familjen, så skedde
det ^ ingalunda för att frambringa en ekonomisk vinst utan för att
erhålla varorna så bekvämt och billigt som möjligt, med andra ord
för att göra en besparing. Saken blir i princip densamma, om förbrukarna
nu för tiden sluta sig tillsammans för att gemensamt
anställa mot lön en eller flera personer, som åt dem anskaffa varor
eller .utföra annat arbete. Att det i senare fallet kan krävas en viss
juridisk form för verksamheten, förändrar, såvitt jag kan förstå,
icke ett jota i den ekonomiska realiteten — och det är väl i all rimlighets
namn till denna realitet man skall se, när man bedömer en
ekonomisk företeelse.

Jag har i min reservation visat, att man redan nu här i Sverige
beskattar en .enskild näringsidkare, ett aktiebolag och ett handelsbolag
efter olika grunder. Om det icke är någon principiell skillnad
mellan en enskild persons vinst på rörelse och en kooperativ förenings
netto, så är. det ännu mindre någon skillnad mellan ett aktiebolags
och en enskild persons vinst. Varför beskattar man icke dem efter

Onsdagen den 21 m>ij, f. m.

9 Nr 40.

precis samma skala? På denna fråga kar utskottet försiktigtvis
icke givit något svar. Jag kar också i min reservation visat, till
vilka orimliga konsekvenser den nuvarande beskattningen av de
kooperativa föreningarna efter samma skala som enskilda personer
leder, ock det är för övrigt påpekat redan i det kooperativa förbundets
skrivelse till finansministern, vilken skrivelse i sin kelket
återgives i början av propositionen. Men den saken bär både kammarrätten
och utskottet med tystnad förbigått, en tystnad, som jag
för min del icke kan tolka annat än såsom en stor svaghet i deras
bevisföring.

Jag övergår härefter till nästa punkt i utskottets betänkande,
där utskottet gör ett försök att framställa den hittillsvarande ordningen
för de ekonomiska föreningarnas beskattning såsom ett
statsunderstöd åt kooperationen. Det är omöjligt att förbigå denna
punkt utan att inlägga den allra bestämdaste gensaga. Jag har
redan framhållit, att kooperationen är en självhjälpsrörelse, som
tager bestämt avstånd från alla subventioner. Här vill jag endast
tillägga, att konsumentkooperationen med avsky skulle tillbakavisa
ett erbjudet statsanslag för dess kooperativa verksamhet. Den kräver
icke understöd, som så många andra ekonomiska företag göra,
utan endast rättvisa i beskattningsavseende. Den bär aldrig velat
undandraga sig att betala de kostnader, som verksamheten förorsakar
det allmänna, men den protesterar mot att deltagarnas besparingar
skola behandlas såsom vinst och konfiskeras efter en
progressiv skala. Ty besparingar, icke vinst, är överskottet i ett
efter kooperativa grunder skött företag, det har jag uppvisat i min
reservation.

Huru felaktig understödsteorin är, det förstår man kanske bäst
genom att utsträcka den över hela beskattningsområdet. Vill utskottet
vara konsekvent, måste det säga, att varje handlande, som
säljer så billigt, att egentlig vinst ej uppstår, åtnjuter en statssubvention,
ja, att varje enskild person, som gör avdrag för dyrort,
försörjningsplikt o. s. v., är statsunderstödd. Jag tror icke, att en
sådan teori kan på allvar vidhållas.

Mot den statistik över den kooperativa verksamheten, som utskottet
anför, vill jag endast i förbigående göra den anmärkningen,
att den omfattar alla registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,
sålunda även de icke kooperativa föreningarna, vilka inom
vissa anförda grupper utgöra flertalet. Just dessa skulle emellertid
enligt Kungl. Maj:ts förslag undantagas från rätten att åtnjuta
avdrag för vad de återburit.

Kommer så kammarrättens av utskottet delade farhåga, »att
en hel del produktions- och handelsföretag, som nu drivas såsom
aktiebolag eller av enskilda personer, komme att ombildas till kooperativa
företag i syfte att skatten såmedelst skulle nedbringas
eller fullständig skattefrihet tilläventyrs vinnas», som det heter i
utskottets betänkande på sid. 9. Redan vid ett föregående tillfälle
har jag haft anledning att i förbigående beröra den saken. Jag

Ang.Tändrade
grunder för
kooperativa
föreningars
beskattning.

(Forts.)

Nr 40. 10

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Ang. ändrade kan icke förklara ett sådant uttalande som det anförda på annat
^kooperativa sä^’ an vederbörande helt och hållet förbisett den definition
föreningars på den kooperativa föreningen, som Kungl. Maj :t lagt till grund
beskattning, för ett förslag, som återfinnes på sid. 13 i propositionen och som
(Forts.) lyder på följande sätt -— den är ganska kort, så att jag skall taga
mig friheten att uppläsa den: »För att en förening skall anses tillhöra
denna kategori, synes i allmänhet böra fordras, att förening
har till uppgift att direkt genom sin verksamhet främja sina medlemmars
enskilda hushållning eller yrkesutövning, att räntan på
insatserna är begränsad till viss lägre procent, t. ex. 6 procent eller
högst en procent över i orten gängse sparbanksränta, att den del av
verksamhetens överskott, som icke fonderas eller reserveras för
föreningens behov eller användes till upplysningsverksamhet eller
allmännyttiga ändamål, fördelas i förhållande till varje medlems
köp eller försäljning genom föreningen, att föreningen är öppen, att
rösträtten är lika samt att vid företagets upplösning överskott utöver
medlemmarnas insatskapital antingen fördelas i förhållande
till medlemmarnas köp under företagets hela tillvaro eller under en
längre period, exempelvis 10 år, eller anslås till något allmännyttigt
ändamål.» Och detsamma skall gälla för centralorganisationer
med ett undantag, att rösträtten skall kunna ställas i visst förhållande
till de anslutna föreningarnas medlemsantal eller föreningarnas
köp eller försäljning genom centralföreningen.

Jag vill nu fråga: Vilket aktiebolag av den vanliga förvärvstypen
skulle vilja eller kunna ombilda sig att fylla dessa krav för
att nå fördelen av en skattelättnad? I samma ögonblick ett sådant
företag blir berättigat att skatta enligt Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition, upphör det att fylla sitt förutvarande ändamål, som är
att skaffa delägarna vinst på deras kapital. Det är ju endast de
vinstgivande aktieföretagen, som skatta. För dem som gå jämnt ihop
finnes det sålunda ingen frestelse att ombilda sig, och om så vore,
så knnde det ur skattesynpunkt anses likgiltigt. Tänken eder blott,
mina herrar, att ett handelsbolag med 25 % utdelning på kapitalet,
således jämförelsevis, hög utdelning, skulle finna skattebördan för
tung och besluta bliva kooperativ förening för att vinna skattelättnad.
Huru skulle det gå till? Ja, själva tekniken är ytterst
enkel. Delägarna bilda eu förening, låta inregistrera den och sälja
sedan sitt företag till den samt taga betalning i insatser, motsvarande
vars och ens tillgodohavande vid likvidationen. Men vad
vunne de? Ränta n a insatserna bleve högst 6 %. Men på det å
insatskapitalet utbetalta räntebeloppet Unge föreningen skatta
såsom lör inkomst efter samma skala, som gäller för enskilda
nänngsdrivande personel-, och för sin ränteinkomst skulle insatsägarna
i sin tur få skatta precis som för utdelning på aktier,
kanske till och med högre, ifall första kammaren segrar i den
gemensamma voteringen om bevillningstaxering för aktieinkomst.
Hade de nu vid utbytet av aktierna mot insatser värderat upp
aktierna i s^fte att hela nettot skulle gå åt till ränta, så skulle

Onsdagen den 21 maj, f. in.

11 Nr 40.

ingen människa bry sig om att köpa i ett sådant kooperativt-”?-”^
företag annat än delägarna själva. Sänkte de åter varupriset eller ]!00fertltira
beredde köparna återbäring på gjorda köp, så skulle nettot ej förslå föreningars
till 6 % ränta å insatskapitalet. Yore företaget därtill stort, så beskattning.
skulle skatten faktiskt bliva högre än förut, enär räntan ä insats- (Forts,
kapitalet skulle, i motsats till vad som sker i aktiebolagen, beskattas
för sitt absoluta belopp utan hänsyn till företagets kapital.

Skaffade föreningen sig en reservfond, så måste den vid företagets
upplösning anslås till allmännyttigt ändamål eller fördelas på
köparna. Jag tror sannerligen, att aktieägare, som kunna räkna de
fyra enkla räknesätten, skulle akta sig synnerligen noga för att
ombilda ett lukrativt aktiebolag • till kooperativ förening.

Nu återstår det blott att sägra några ord om de finansiella
konsekvenserna av ett bifall till Kungl. Maj:ts proposition. Utskottet
inlåter sig försiktigt nog icke närmare på den sidan av'' saken,
utan rör sig med vissa allmänna uttryck, såsom att redan nuvarande
skatteavdrag torde medföra ej obetydlig minskning i inkomst
för stat och kommun, etc. Jag har dock ställt ett rätt värdefullt
material till utskottets förfogande för att sätta det i stånd
att bedöma den saken, men materialet är icke utnyttjat i betänkandet,
av skäl som kammaren lätt skall förstå då jag nämner, att
samtliga de 777 till kooperativa förbundet anslutna konsumtionsföreningar,
som lämnat statistik till socialstyrelsen över 1917 års
verksamhet — detta var med ett par undantag alla sådana föreningar
av någon betydelse i landet — hade ett sammanlagt netto
av 3,445,551 kronor, eller ungefär samma summa som den högst
beskattade enskilde mannen i Sverige hade samma år. 64 föreningar
hade lämnat en förlust av sammanlagt 117,460 kronor. Nettot
kommer sålunda på 713 föreningar, d. v. s. i genomsnitt'' hade varje
förening omkring 4,800 kronor i netto. Då ett rätt stort antal av
dessa föreningar — hälften eller något mera — redan nu har rättighet
att göra avdrag enligt precis samma regler, som föreslagits
i den kungl. propositionen och då under alla omständigheter
fonderingar i runt tal 20 å 25 % av nettot skulle beskattas, kan man
beräkna den minskning i den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten,
som skulle uppstå genom bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
till cirka 2,500 kronor per förening d. v. s. praktiskt taget per
kommun, där det finnes någon konsumtionsförening.

Kooperativa förbundet — centralorganisationen för dessa föreningar
— har enligt lagen all den skattefrihet som skulle bliva
möjlig enligt Kungl. Maj:ts förslag, fastän en älskvärd taxeringsnämndsordförande
på eget bevåg avstått från lagens tillämpning
de två sista åren. För 1916 utgjorde det till medlemmarna återburna
beloppet 112,000 kronor och för 1917 114,000 kronor. Om
man beräknar kommunalskatten till så högt som 10 % — den var i
själva verket betydligt lägre i de flesta av de sex större städer,
där förbundet hade försäljningskontor 1917 — så gör det en skatteförlust
av 2,000 kronor per kommun.

Nr 40. 12

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Ang. ändrade Så se utskottets »avsevärda belopp» ut i verkligheten, när det
^kooperativa, ar om konsumentkooperationen. Och jag tror, att det är på

föreningars samma sätt med lantmannaföreningarna, efter den personliga känbeskattning.
nedom jag har om dem — tyvärr föreligger ingen statistik för
(Korts.) dessa föreningar. De finansiella vådorna av ett bifall till Kungl.
Maj:ts propostion existera sålunda endast i utskottets fantasi.

Men varför i all världen kräver kooperationen en skattereform,
då det rör sig om så. små belopp som de nu anförda? Jag bär givit
svaret i min reservation, liksom jag utvecklade saken i utskottet.
Det är för att kunna göra rörelsen helt till den stora sparapparat,
som den så utmärkt väl lämpar isig att vara. För herrarna, av vilka
ej många behöva slå sig ihop för att prestera samma årsinkomst
som hela den svenska centraliserade konsumentkooperationen med
dess 850 företag, te sig utan tvivel de anförda siffrorna nästan löjliga.
Trots alla hinder i skattelagstiftningen för en omläggning av
rörelsen till att bliva en automatisk sparapparat, såsom jag framhållit
i min reservation, har dock rörelsen som helhet betraktad under
de senaste två årtiondena lyckats åt sina medlemmar — jag fäster
mig då uteslutande vid konsumentkooperationen — sammanspara
inemot ett tjugutal miljoner, och det åt personer, som helt säkert endast
med stor möda på annat sätt skulle förmått skapa sig en sparad
'' slant, vare sig enskilt och kollektivt.

Den nuvarande skattelagstiftningen är sådan, att den absolut
förhindrar varje tanke på utnyttjandet av rörelsens sparkraft i de
större städerna, där föreningarna icke utan de allra största svårigheter
kunna undgå att sälja i någon utsträckning till utomstående.
Man kan icke begära, att fattiga människor skola spara, om staten
vid årets slut kommer och tager 50 % eller mera, såsom det skulle ha
skett under krisåren, därest föreningarna följt den socialt bästa
prispolitiken. Dessa stora föreningar måste följaktligen inskränka
sig till att bjuda sina medlemmar fördelar för ögonblicket, varigenom
varken staten, kommunen eller medlemmarna bli rikare! Och
jag kan gott tillägga: icke heller handlandena, som ha att tåla den
kraftiga priskonkurrens ett stort företag med billiga dagspriser förmår
bereda dem. I England, där konsumtionsföreningarna äro helt
fria från varje skatt utom kommunalskatt på fastighet och där de
hålla synnerligen höga priser — de utdela mellan 250 och 300 miljoner
årligen åt medlemmarna — är det en allmän klagan bland
kooperatörerna, att till följd av denna höga prispolitik en mänga
handlande föra ett bekvämt och bekymmerslöst liv i skydd av föreningarnas
höga utförsäljningispriser. Så mycket växlar synpunkten
från det ena landet till det andra!

Det är ej sant, som åtskilliga ha påstått, att den svenska kooperationen
har gjort anspråk på skattefrihet. Den har redan 1917
absolut enhälligt uttalat, att den ingalunda vill undandraga sig
skattskyldighet till det allmänna i den mån beskattningen får formen
av fastighetsskatter och andra objektskatter, som drabba rättvist
och sta i förhållande till den kostnad, den kooperativa verksam -

Onsdagen den 21 moj, f. m.

13 Nr 10.

heten åsamkar det allmänna. Sådana skatter äro nu bebådade att
ingå i den blivande kommunala beskattningen, och då får naturligt- fZpeZtim
vis rörelsen åtaga sig att betala dessa skatter. Dock kan den aldrig, föreningar»
och det vill jag här skarpt betona, vara med om något så uppenbart beskattning.
avvita, som att dessa skatter skulle beräknas på annat sätt för (Fortokooperativa
föreningar än för enskilda företagare.

Herr greve och talman, mina herrar! Jag är vid slutet av vad
jag för tillfället ansett mig våga av tidsskäl anföra. Jag vet, att
jag redan tagit kammarens tid i anspråk på ett mer än lovligt sätt,
men då frågan om kooperationen förut icke har vållat stor tidsspillan
i riksdagen, ehuru den nu är landets största och, enligt vad jag
är övertygad om, landets mest betydelsefulla folkrörelse, så bär jag
en väntad förebråelse för vidlyftighet med tämligen lätt sinne.

Jag tror mig ha visat i det föregående, att ingen av de invändningar,
som utskottet anfört mot bifall till den kungl. propositionen,
är hållbar. Utan förhävelse vågar jag säga, att den kooperativa
rörelsen i vårt land liksom i andra länder under krigets hårda påfrestning
visat sig vara ett vida bättre medel än offentliga åtgärder,
som kosta otroligt mycket och som, vad man vill säga om dem, sannerligen
icke förbättra statsfinanserna, ett vida bättre medel än
dessa, säger jag, att komma till rätta med prisregleringar och distributionssvårigheter.
Från storindustriens och exporthandelns synpunkt
finnes det, såvitt jag kan förstå, ingenting annat än gott att
säga om den verksamhet, som kooperationen utövar, och om den åtnjuter
ett dåligt rykte i konkurrenshänseende, så är det uteslutande
på grund av, att den kolliderar med vad som på tyska kallas »Mittelstandsbewegung».
De småsynta konkurrenssynpunkter, som tidigare
alltid ha legat till grund för vissa gruppers motvilja mot en
rationell lösning av kooperationens skattefråga, och som funnit ett
sent, men starkt eko i kammarrättens uttalanden och kommunalskattesakkunnigas
förslag, borde ej få göra sig gällande, då denna
kammare går att besluta.

Herr talman, jag yrkar bifall till den kungl. propositionen med
den inskränkning, som innefattas i min vid utskottets betänkande
fogade reservation.

Herr Broman: Herr greve och talman, mina herrar! Den

föregående ärade talaren på örebrobänken har sökt framvisa vilka
stora fördelar den kooperativa rörelsen lämnar och dess betydelse
för varuutbytet. Jag erkänner villigt den kooperativa rörelsens
stora sociala och ekonomiska betydelse. Särskilt har den verkat
mycket gott i form av konsumtions- och inköpsföreningar, vilka tillhandahålla
livsförnödenheter och dylikt. Dessa föreningar ha också
enligt nu gällande skattelagstiftning erhållit förmånen att icke betala
skatt för utdelning, som skett till egna medlemmar, under förutsättning
att verksamheten icke sträckt sig utom medlemmarnas
krets. Redan detta är ett medgivande, som innebär ett väsentligt

Nr 40. 14

On9(lngen flen 21 maj, f. m.

avsteg från principen, att kooperativa företag böra vara i beskatt''kooperattva
ningshänseende likställda med vanliga företag.
färeningars Ur näringslivets synpunkt synes därför föreliggande förslag
beskattning, vara så mycket betänkligare, som enligt detsamma avdragsrätt un(Forts.
) der alla förhållanden skulle tillkomma en förening även i sådana
fall, där utdelning skett till utom densamma stående personer. Att
på dylikt sätt privilegiera under viss form organiserade företag komme
givetvis att i konkurrenshänseende innebära en stor fara för det
fria näringslivet.

De kooperativa företagen skilja sig från vanliga företag genom
sin organisation och det sätt, varpå den genom deras produktiva
verksamhet uppkomna vinst användes, men däremot icke genom det
sätt, varpå själva vinsten uppstår.

Fiktionen Om de kooperativa företagens vinst såsom en »besparing»
och till arten skild från de icke kooperativa företagens genom
liknande åtgärder förvärvade och såsom »beslutUningsbar inkomst:»
rubricerade företagarevinst är sålunda icke hållbar. Sättet
för vinstens uppkomst är i båda fallen lika och giver icke anledning
till att vid densammas beskattning göra skillnad mellan kooperativa
och icke kooperativa företag. Båda kategorierna utföra samma slags
arbete i produktionens tjänst.

Enligt föreliggande lagförslag vill man giva kooperativa företag
skattefrihet för en del av sin vinst, under det att liknande företag
under aktiebolagsform skola dubbelbeskattas. Detta kan icke
vara riktigt.

Herr greve och talman! Jag ber få yrka avslag på den kung],
propositionen och bifall till utskottets förslag.

Herr statsrådet Undén: Herr talman! När man går igenom
de rättsfall i regeringsrättens prejudikatsamling, som behandla beskattningen
av ekonomiska föreningar, så förundrar man sig ovillkorligen
över de principer, som där kommit till tillämpning, eller snarare:
man frapperas av bristen på principer vid dessa föreningars beskattning.
Den ena gången träffar man på en konsumtionsförening, som
har yrkat avdrag för den del av sin vinst, som den har återburit
till medlemmarna i förhållande till gjorda inköp, men som vägrats
avdrag av det skäl, att i denna konsumtionsförenings butik en och
annan utomstående, icke-medlem har handlat. En annan gång vägras
en sådan konsumtionsförening samma avdragsrätt på en grund, att, som
det heter i skattelagstiftningen, grunderna för denna utdelning till
medlemmarna icke äro på förhand bestämda. Den ena föreningen bär
t. ex. en klausul i sina stadgar, som säger, att en så och så stor procent
skall avsättas till reservkapital., så och så mycket skall gå till
avskrivning och så och så mycket till räntor på insatserna. Återstoden
skall utdelas till medlemmarna i förhållande till gjorda inköp;
men detta anses enligt gällande praxis icke vara några tillräckligt på
förhand bestämda grunder, utan för att en förening skall komma i åtnjutande
av denna skatteförmån fordras, att det skall direkt sägas ut

Onsdagen den 21 maj, f. m.

15 Nr 40.

genom ett föreningsbeslut vid årets början, hur mycket föreningen ämnar
dela ut till medlemmarna i förhållande till gjorda inköp ett ar jcooperaiiva
därefter. Vidare är det en tredje omständighet, som man ej kan und<ra föreningars
att frapperas av, och det är, att ekonomiska föreningar uppträda med beskattning,.
krav på rätt till sådant här avdrag, vilka i själva verket ha bra litet (Fort*,
att göra med verkliga kooperativa föreningar, exempelvis bränneritrusten
eller Svenska stärkelsefabrikanternas förening eller dylika
sammanslutningar, som äro vad man kallar karteller. Dessa komma
såsom bestämmelserna nu äro avfattade, att hänföras till alldeles samma
paragrafer i skatteförfattningarna, som de i egentlig mening kooperativa
föreningarna. Går man så till att undersöka, vad avsikten
bär varit, då lagstiftarna ha satt upp dessa olika restriktioner och bestämmelser,
så måste man komma till den slutsatsen, att det helt enkelt
ej har förutsetts, hur utvecklingen skulle te sig. Man har aldrig
avsett, att begränsningarna i fråga om avdragsrätt skulle verka på
det sätt, som sedan har skett. I fråga om den bestämmelsen, att en
förening icke skall åtnjuta denna skatteförmån, om den sträcker sm
verksamhet utom medlemmarnas krets, så motiverades den 1910 i den
kungl. propositionen med det resonemanget, att om en kooperativ förening
börjar handla med utomstående, sa kan man ej bestämma, när
föreningen övergår till att bli fullkomligt likställd med ett vanligt
handelsaktiebolag, alltså där handel med utomstående blir huvudsaken
och medlemmarna endast slutit sig tillhopa för att göra vinst
på vanlig handelsrörelse. Man ansåg, att det ej kunde sättas någon
gräns mellan den verkliga kooperationen och ett vanligt handelsföretag
i föreningens form annat än genom att säga, att föreningen skulle
begränsa sin verksamhet till enbart medlemmar för att få åtnjuta denna
förmån. Emellertid ter sig denna restriktion i en alldeles särskild
belysning, när man beaktar, att det alldeles samtidigt rådde strid om,
huruvida kooperativa föreningar över huvud taget fingo i öppen bod
handla med andra än medlemmar. Det var en mycket kaotisk rättstillämpning
under åren före 1910. Stundom dömdes föreningar till
ansvar för olaga handel därför, att en eller annan utomstående inställt
sig i butiken och fått köpa. Emellertid, år 1910, samma år som detta
skattelagförslag framlades för riksdagen, förelåg också till prövning
en kungl. proposition med förslag till föreningslag, och där både man
tagit ståndpunkt i den gamla tvistefrågan om föreningarnas rätt att
handla med utomstående och föreslagit, att de skulle få handla i öppen
bod med utomstående, dock endast mot kontant betalning. Justitieministern
motiverade denna bestämmelse därmed, att skulle konsumtionsföreningarna
förbjudas, att handla även med utomstående, så
skulle det leda till ständiga åtal och trakasserier. Och han både kommit
till den uppfattningen, att man ej kunde bestrida, att de kooperativa
föreningarna skulle behålla sin karaktär av kooperativa, även om
de i någon utsträckning handlade med utomstående. Samtidigt alltså,
som dåvarande chefen för justitiedepartementet ställde sig på denna
ståndpunkt och ville tillåta konsumtionsföreningarna att handla
med utomståede, så föreslog chefen för finansdepartementet, att om

Nr 40. 16

Onsdagen den 21 maj, f. in.

de handlacle .med utomstående, så skulle de i och med detsamma förIcooperativa
lora rutten till avdrag i skattehänseende. Detta måste väl betraktas
föreningars som att giva med ena handen och taga igen med den andra, och då man
beskattning, vet, att det enligt den statistik, som utskottet förebragt, är ungefär 2/3
(Forte) av alla^konsumtionsföreningar i landet, som faktiskt handla även med
utomstående, så blir det ju om möjligt ännu mer ohållbart att uppehålla
den principen, att föreningarna förlora sin kooperativa karaktär
genom att i någon mån utsträcka sin verksamhet även till icke-medlernmar.
_Det går som bekant till på det sättet, att utomstående personer
börja att handla hos en förening, varvid de rabatter eller besparingar,
som avsättas för sådana kunders räkning likasom för medlemmarna,
sedermera gå i avdrag på de insatser, som dessa icke-medlemmar
i sinom tid väntas komma att betala, när de anmält sig till inträde
i föreningen. Alltså: man anser, att en person skall kunna under
någon tid pröva på att handla i en kooperativ förening, innan han
definitivt ansluter sig. Bakom denna bestämmelse, att föreningarna
icke få sträcka sin verksamhet utom kretsen av medlemmar, därest de
vilja åtnjuta avdragsrätt, ligger givetvis en sund tanke, nämligen den,
att man ej bör bevilja denna skatteförmån åt ekonomiska föreningar,
för vilka huvudsyftet är att driva handel med utomstående. Men
i det kungl. förslag, som här föreligger, har man sökt att vinna det
syftet på en annan väg, nämligen genom att begagna uttrycket »kooperativ
förening» i stället för »ekonomisk förening», när det gäller
avdragsbestämmelserna. Alltså: man vill lämna i skattemyndigheternas
hand att avgöra, huruvida verkligen en ekonomisk förening är av
den naturen, att den kan räknas till den egentliga kooperationen. I
så fall skall den åtnjuta denna avdragsrätt. Däremot icke, om den
exempelvis är en kartell. Man har alltså gått en annan väg för att
realisera det syfte, som legat till grund för den bestämmelse, som
finnes i de nuvarande skatteförfattningarna.

Vad beträffar den andra restriktionen, som i Kungl. Maj:ts
förslag föreslagits till upphävande, så avser den, att för skattefrihet
i den utsträckning det här är fråga om skall fordras, att grunderna
för utdelningen till medlemmarna skola vara före köpet eller
försäljningen bestämda. Går man till 1910 års proposition och undersöker,
vad som ligger bakom denna bestämmelse, så finner man,
att dåvarande finansministern yttrade sig på det sättet, att man
genom att upptaga denna bestämmelse ej skulle frångå vad som enligt
gällande praxis gällde. Han yttrade, att, såvitt han visste, innehöllo
så gott som alla kooperativa föreningars stadgar sådana grunder.
Han ansåg alltså, att denna restriktion ej skulle få någon
egentlig praktisk betydelse, utan det gällde att förebygga, som han
sade, en. anomali, att en juridisk person skulle kunna vid slutet av
beskattningsåret genom att bestämma utdelningen till högre eller
lägre belopp ändra grunderna för sin egen beskattning, ändra sitt
bokslut. Alltså, om en konsumtionsförening vid sammanträde vid
årets slut eller i början av nästa år gjorde utdelningen till medlemmarna
i förhållande till deras inköp större eller mindre, så skulle

Onsdagen den 21 maj, f. m.

17 Nr 40.

det medföra en större eller mindre avdragsrätt. Sålunda kunde An$- ändrade

föreningen ändra beskattningen genom sina egna åtgärder. Det
förefaller ju vara en ganska teoretisk konstruktion, så mycket mera
som man redan sedan 1902 hade haft en alldeles motsvarande bestämmelse
för aktiebolag. Som bekant gällde för aktiebolag emellan
åren 1902 och 1910, att dubbelbeskattning icke var i full utsträckning
genomförd beträffande sådana inkomster, som utdelades till
aktieägarna, utan ett aktiebolag fick göra avdrag intill 6 % för det
belopp, som utdelades som ränta på aktierna. Då kunde alltså ett
aktiebolag på samma sätt vid årets slut genom att fixera utdelningen
på aktierna till högre eller lägre procent åstadkomma, att avdragsrätten
blev större eller mindre, alltså ändra grunderna för sin
egen beskattning, ändra sitt bokslut. Det hade aldrig förefallit som
någon anomali! När man vidare finner, att dåvarande finansministern
ansåg, att de flesta ekonomiska föreningar redan i sina stadgar
hade upptagit sådana grunder och att detta villkor för avdragsrätt
följaktligen ej skulle medföra någon egentlig skärpning, så finner
man ju, att även i det avseendet lagstiftarnas syfte icke blivit
realiserat. Jag skall tillåta mig att som ett exempel läsa upp en
klausul i ett stadgande, som ansetts innehålla tillräckliga grunder
för på förhand bestämd utdelning. Det stod i en kooperativ förenings
stadgar på följande sätt: »Att å förenings verksamhet uppkommen
vinst-------------•— --

grunder för
kooperativa
föreningars
beskattning.

(Forts.)

------inköp av varor.» (Citat från Reg. R:s årsbok

1913, s. 211.) Regeringsrätten har förklarat, att denna bestämmelse
icke innehöll tillräckligt fixerade grunder för utdelningen.
Alltså vägrade den föreningen avdragsrätt.

När man går till utskottsutlätandet så frapperas man också av,
att utskottet icke med ett enda ord inlåtit sig på de speciella bestämmelser,
som Kungl. Maj:t i sin proposition föreslagit till avskaffande.
Utskottet yttrar sig ej på en enda rad angående vare
sig verksamhetens begränsning till medlemmarna såsom villkor för
avdragsrätt eller angående den principen, att grunderna för utdelningen
skola vara på förhand bestämda, och det är endast dessa två
frågor, som propositionen avhandlar. Propositionen ställer sig alltså
principiellt på de gällande skatteförfattningarnas grund och avser
endast att upphäva dess nämnda båda restriktioner. Man finner
icke något som helst bemötande i utskottsutlåtandet av de motiv,
som föranlett propositionen. Utskottet yttrar sig endast i all allmänhet
om de kooperativa föreningarnas ställning i skattehänseende.
I själva verket kan man påstå, att utskottet argumenterar för en
skärpning av beskattningen av kooperativa föreningar i förhållande
till vad som nu gäller. Man kan ej på annat sätt tolka utskottets
argumentering. Men det skulle dock vara ganska beklagligt, om
riksdagen efter de erfarenheter, som man haft av den kooperativa
rörelsens värde, icke minst nu under kristiden, skulle gå in på den lin -

Första kammarens protokoll 1919. Nr It0.

2

Nr 40. 18

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Ang. ändrade jen att behandla de kooperativa föreningarna strängare i skattehängrundtr
för geen(ie än va(j gällande författningar principiellt göra. Det förejäreningars
faller ock, som om ett bifall till den kungl. propositionen skulle
beskattning, vara synnerligen väl motiverat.

(Forte.) . _

Harr Forssman: Herr greve och talman, mina herrar! Herr
statsrådet yttrade, att regeringsrättens beslut angående klagan
från kooperativa föreningar i beekattningsmål avkunnats^ skäligen
principlöst som ekonomiska föreningar hade verkat. Såvitt jag
fattat honom rätt menar han, att de varit principlösa därför, att
man i ena fallet hade tagit sikte på en bestämmelse och i det andra
fallet på en annan. Jag kan ej finna det. Då det som villkor för
de kooperativa föreningarnas skattefrihet har gjorts de två bestämmelser,
som omnämnts, den ena, att de skulle handla endast med
medlemmar, och den andra, att grunderna för vinstutdelningen skulle
vara på förhand bestämda, då är det ju ganska naturligt, att det
kan inträffa, att man måste i ena fallet anföra det ena skälet eller
undantaget eller bestämmelsen och i andra fallet det andra, då man
avgör ett beskattningsmål. Den undantagsställning, som de kooperativa
föreningarna fingo 1910 vid inkomst- och förmögenhetskattens
genomförande, den lämnades helt säkert därför, att den kooperativa
rörelsen i vårt land då var i sin linda. Den bestod egentligen
av ett fåtal små konsumtionsföreningar, spridda här och där i
landet, och då man hade den uppfattningen, att den kooperativa rörelsen
över huvud taget skulle vara av betydelse för vart land, sa
ville man gå fram med varsamhet och om möjligt understödja den
på något sätt. Något rättsligt principskäl, varför de kooperativa
föreningarna skulle undantagas från beskattning, kan med säkerhet
icke påvisas. Det är så mycket mindre fallet sedan den kooperativa
rörelsen i vårt land tagit sådana proportioner som för närvarande.
Numera har man ju börjat använda kooperationsformen
såväl beträffande affärsföretag som produktiva företag, och det kan
icke vara rimligt, att dessa senare skola intaga en i beskattningshänseende
mera gynnad ställning än andra ekonomiska företag i

Detta beträffande statsbeskattningen. Beträffande kommunalbeskattningen
är fallet givetvis detsamma. Det ställer sig dock
kanske härvid ännu mera betänkligt, alldenstund vid den kommunala
skattereform, som nu sannolikt snart kommer att införas, beskattningen
av sådana skatteobjekt som ekonomiska föreningar kommer
att ske under avkastningsskattens form, och vid sådana skatteberäkningar
får ju som bekant ej annat avdrag göras än för s. k.
naturliga omkostnader — de, som uppstått för vinstens^ erhållande
och bibehållande — och till sådana omkostnader kan svårligen räknas
den utdelning, som kooperativa föreningar lämna till sina delägare.
Finansministern har också yttrat 1910 i sitt diktamen till
statsrådsprotokollet beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten,

Onsdagen den 21 maj, f. m.

19 Kr 4a

att lian icke ville genom den undantagsställning, som lian då föreslog
för de kooperativa föreningarna, föregripa den kommande
kommunala beskattningsreformen i detta hänseende. Jag kan sålunda
ej finna, att herr statsrådets yttrande om principlösheten i
regeringsrättens utslag i beskattningshänseende egentligen har något
fog för sig. Däremot synes mig, att man kan tala om en bestämd
principlöshet i fråga om de beskattningsförslag, som vi i
ganska stort antal ha fått mottaga från regeringen särskilt vid
denna riksdag. Man har klagat över, att de kooperativa föreningarna
skulle genom de nuvarande beskattningsbestämmelserna förhindras
i sin verksamhet som sparinrättningar, och därpå har regeringen
delvis grundat sitt förslag om att borttaga detta villkor för
kooperativa föreningarnas skattefrihet, men samtidigt har Kungl.
Maj :t väckt förslag om beskattning av aktiebolags fonderade vinster.
Jag skulle vilja fråga herrarna, om ej fonderandet av vinsten
i ett aktiebolag är en besparingsåtgärd, och en besparingsåtgärd i
ett mycket nyttigt syfte, nämligen för att konsolidera bolagets verksamhet.
Det skulle jag för min del vilja kalla principlöst att på
samma gång lägga fram två skatteförslag, som stå i så bestämd
principiell motsats mot varandra.

Vidare har reservanten med exempel påvisat, att beskattningen
av vinstmedel hos små kooperativa föreningar, föreningar med
få medlemmar, skulle komma att beskattas mycket lindrigare än
samma vinstmedel hos föreningar med större antal medlemmar. Och
han säger särskilt, att med nuvarande mångfald av tillfälliga skatter
så är detta mer än vanligt fallet. Ja, det må vara sant; men
jag förmodar, att han därvid tagit sikte pa krigskonjunkturskatten,
och då är det väl ett av alla erkänt faktum, att denna verkar i hög
grad orättvist på alla områden och icke allenast beträffande kooperativa
föreningar, och jag föreställer mig, att det ej kan vara lämpligt
att börja på och försöka reglera dessa förhållanden på ett område
och lämna andra områden oreglerade. Anledningen, varför
man vidhållit denna ofta orimliga och mycket illa lagda skatt, är
nog den, att man fortfarande ej sett någon möjlighet att på ett annat
sätt skaffa de inkomster för staten, som den skatten lämnar.

På grund av vad jag sålunda anfört anhåller jag, herr greve
och talman, att få yrka bifall till utskottets förslag och avslag å reservationen.

Herr Boman: Herr talman, minna herrar! Då Kungl. Maj:t vid
innevarande års riksdag framlagt flera nya skatteförslag åsyftande
dels införande av nya skatter och dels skärpning av gamla skatter,
påvilande affärsvärlden, så skulle man ha kunnat antaga, att då en
framställning framkommit om lindring i beskattningen för en viss
grupp av affärsföretag, nämligen de kooperativa företagen, denna
framställning varit synnerligen starkt motiverad och synnerligen

Ang. ändrade
grunder för
kooperativa
föreningars
beskattning.

(Forts.)

Nr 40. 20

Onsdagen den 21 maj, f. m.

kooperativa

föreningars

beskattning.

(Forts.)

Ang. ändrade starkt understödd av de sakkunniga, som haft att utlåta sig om för grunder

för slaget.

Men hur förhåller det sig i själva verket på detta område? Jo, så,
att lagförslaget ytterst grundar sig på en framställning från kooperativa
förbundet. Det är ju ganska naturligt, att en skattdragare vill
bli av med en hörda, som påvilar honom, om han kan, sedan har denna
framställning fått stöd i en anonym promemoria, utarbetad inom
finansdepartementet. Alla andra uttalanden, som åberopa® i den kungl.
propositionen, äro, såvitt jag kan läsa dem, avstyrkande. Kammarrätten
avstyrker. De kommunalskattesakkunnigas utlåtande, som
återgives, är avstyrkande. IDen redogörelse, som lämnas från ett
handelskammarmöte, är avstyrkande, och den ganska fullständiga
redogörelse, som lämnats angående vad som föregått 1910 ars skattelagstiftning
på området, visar ju, att de fordringar, som denna lagstiftning
uppställer för skattefrihet åt kooperationen äro starkt grundade.
Det föreskrives, att då ett kooperativt företags rörelse gar
utom medlemmarnas krets, så förlorar det rätten till skattefrihet,
och vidare fordras, att grunderna för vinstfördelningen skola vara pa
förhand bestämda, så att denna automatiskt kan verkställas^ JNu har
bär från statsrådsbänken redogjorts för ett prejudikat, da högsta
skatteinstansen förklarade, att bestämmelserna om vinstens användande
icke varit, så som lagen föreskrev, på förhand bestämda, men
man bör bemärka, att i det fall, som statsrådet. ref ererade, fanns i
fråga om avskrivningar sådana uttryck som »minst 10 7» och högst
5 %», och då lär väl ingen med visshet kunna säga vad vinsten blir.
Förutsättningen för skattefrihet skulle ju vara, som här har sagts,
att det automatiskt skulle kunna uträknas, hur stor del av vinsten,
som skulle återföras till medlemmarna.

Det är ju icke märkvärdigt, att handelns utövare känna sig missbelåtna,
då de se, att de för sin verksamhet få bära högst betydande
skatter, under det att samtidigt en annan form, nämligen den kooperativa
formen, för precis samma verksamhet icke allenast beskattas
efter andra grunder utan enligt förslaget rent av skulle göras skattefri.
Och av den statistik, som finnes bifogad utskottsbetänkande!,
framgår ju, att tendensen inom de kooperativa föreningarna går mot
Ökad försäljning till icke medlemmar. Den är icke så obetydlig som
herrarna tro; den är 17—18 % i medeltal av omsättningen och det ar
ju nära en femtedel av den.

Reservanten talade i sitt första anförande om kooperationens
stora betydelse för folkförsörjningen under kristiden, dels ock såsom
tämjare av sparverksamhet. Kooperationens betydelse for varf tolks
förseende med förnödenheter under kristiden sammanhänger val icke
så obetydligt med den kanske gynnade ställning, som man har ansett,
att den haft vid tilldelningen av .importerade varor. Och vad den
sparade verksamheten beträffar, vill jag erinra om, att i svensk lagstiftning
äro t. o. m. sparbanker belagda med skatt, när de natt

en viss styrka. , , . ,. .. ,

Dén statistik, som föreligger angående den kooperativa rörelsen,
synes mig vittna om, att den har ett stort berättigande, en verklig

Onsdagen den 21 maj, f. m.

21 >r 40.

livskraft, och det vore att beklaga, om icke den livskraften vore så
stor, att verksamheten skulle kunna utvidga sig även utan en sådan
gynnad ställning, som kooperativa förbundet och Kungl. Ma.i:t ha

velat giva den. ,

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hem ställan.

Herr statsrådet U n d é n: Herr vice talman! Då den föregående
ärade talaren anförde, att ett förslag angående skattelindring borde
vara synnerligen starkt motiverat, ber jag få svara, att det föreliggande
förslaget verkligen är synnerligen starkt motiverat; detta bevisas
icke minst därav, att utskottet, såsom jag hade äran nyss anföra,
icke med ett enda ord till kritik vänt sig mot de speciella punkter,
som i den kungl. propositionen upptagits. Ej heller herr Boman
själv har givit någon förklaring, ännu mindre någon tillfredsställanlande
förklaring på det förhållandet, att en konsumtionsförening, som
handlar enbart med sina medlemmar, skall få åtnjuta avdragsrätt,
under det att en förening, i vars butik även utomstående få handla,
förlorar avdragsrätt. Det har ej givits någon förklaring, varför en
förening skall förlora avdragsrätten, om icke grunderna för ut delningen
äro bestämda på förhand eller pa det sätt i detalj fixerade,
som författningen enligt dess tillämpning i praxis kräver.

Vad slutligen beträffar den omständigheten att till grund för utredningen
ligger, som en föregående talare uttryckte sig, en »anonym
promemoria», utarbetad i finansdepartementet, så vill jag säga,
att det bör betraktas såsom en särskild fördel, att departementet är
så utrustat att man icke för varje liten utredning behöver anlita utomstående
eller tillsätta en kommitté. Vad anonymiteten angår, har jag
aldrig hört talas om, att departementstjänstemännen bruka sätta ut
sina namn vid de arbetsresultat, som förligga från deras sida.

Herr örne: Herr vice talman! Jag begärde ordet endast för
att gentemot en talare här hävda, att kooperationen icke har åtnjutit
någon speciell förmån vid varutilldelningen. under den tid, som
gått. Det är möjligt, att en eller annan förening ute i landet har
gjort det från den lokala livsmedelsnämndens sida, men _ centralen
har icke gjort det, och bästa beviset härför är, att omsättningen mer
än fördubblats, så snart folkhushållningskammissionen och övriga statliga
myndigheter behagat upphöra med sin verksamhet i fråga om
vissa varuslag.

Herr Nilson, Karl August: Herr vice talman! Jag
begärde ordet endast för att markera, att anledningen till att utskottet
icke inlåtit sig på en ingående undersökning av själva
grunderna för propositionen är ju den, att utskottet hänvisat till,
att hela systemet ligger under utredning och att den beskattning,
som här är fråga, väsentligen eller huvudsakligast kommer att falla
under den kommunala beskattningen. När nu ett sådant förslag
om kommunal beskattning föreligger inom den allra närmaste tiden,

A ng. ändrade
grunder för
kooperativa
föreningars
beskattning.

(Forts.)

Nr 40. 22

Onsdagen den 21 maj, f. in.

Ang. pudrade ]iar naturligtvis utskottet icke ansett sig kunna eller böra ingå på
grunder för en narmare undersökning av ett par små detaljer i denna del. Om
föreningars man nu skulle ha gått in på detta, som utskottet också försöksvis
beskattning, gjort, fast det icke talar om det i betänkandet, så hade det kanske
(Forts.i lett till andra resultat, än vad den kungl. propositionen åstundat
och finansministern föreslagit. Men utskottet har ansett, att under
förhandenvarande förhållanden vore det lämpligare att låta vid
det bestående bero. Naturligtvis vore ju mycket att önska, att
ekonomiska föreningar kunde göras beskattningsskyldiga på annat
sätt än vad som nu är fallet, men å andra sidan drager det med sig
konsekvenser för de kooperativa föreningarna, och då utskottet för
närvarande icke önskat att göra någon inskränkning i de förmåner,
som de kooperativa föreningarna verkligen ha, så har utskottet
ansett lämpligt att tills vidare låta vid saken bero. Att dessa
kooperativa föreningar verkligen ha sådana förmåner, synes väl
vara så uppenbart, att den ärade reservantens påstående i motsatt
riktning är ju rent av synnerligen underlig; och då reservanten
framhåller, att det vore hotet mot sparpenningssvstemet inom de
kooperativa föreningarna som vore huvudgrunden för det nu framställda
kravet på beskattningsfrihet för kooperationen, så faller
det ju på sin egen orimlighet, i det att detta besparingssystem
alldeles icke hotas av den beskattning som nu äger rum, enär denna
beskattning allenast drabbar de kooperativa föreningarna i den
mån de göra affärer med icke-medlemmar. Jag kan icke finna
annat, än att de tillvitelser, som den ärade reservanten gjort mot
utskottsmajoriteten, att utskottet icke har för sin ståndpunkt framburit
några hållbara skäl; och att de kooperativa föreningarnas
vinst på detta sätt genom beskattningen konfiskeras, m. fl. sådana
tillvitelser, äro fullkomligt obefogade. Jag tror snarare, att förhållandena
äro sådana, att det är klokast att icke röra i denna sak,
om de kooperativa föreningarna skola få behålla den fördel de nu
åga; ty om man undersöker denna sak, så finner man, att det leder
till så svåra konsekvenser att giva de kooperativa föreningarna
sådana här fördelar som det nu är fråga om i den kungl. propositionen,
att riksdagen icke kan vara med därom. Det rör sig naturligtvis
icke endast om konsumtionsföreningar, utan det rör sig
också om producentföreningar. Herr statsrådet berörde ett par av
dem, nämligen bränneriföreningen och stärkelsefabrikantföreningen,
vilka under givna förhållanden skulle kunna tillgodogöra sig
samma förmåner. Det finnes en hel del andra sådana också och
vad hindrar industriens män och köpmännen att anordna sig på
samma sätt som kooperativa föreningar; och de skäl, som reservanten
anfört mot möjligheten att dessa industri- och handelsföretag
skulle ordna sig kooperativt, förefinnas alldeles icke. Om man
lämnade sådana förmåner åt konsumtionsföreningarna, så skulle
naturligtvis följden bli, att liknande förmåner också skulle krävas
av producentföreningarna, något som utskottet för sin del icke kan
vara med om.

23 Nr 40

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Ja? ber, herr vice talman, att även på denna grund få yrka

bifall till vad utskottet föreslagit. kooperativa

... ... , föreningars

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes jämlikt beskattning.
föreliggande yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskott (Forts.)
tet i det under behandling varande betänkandet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades i den av herr
Örne vid betänkandet avgivna reservationen; och förklarades den
förra propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 43, i an- Om ändrade
ledning av väckt motion angående ändring i visst hänseende av de vid XaZXZförordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade särskilda najuiei , v{Ssa
anvisningar till ledning vid taxeringen m. m. fall av nå I

ett tidigare avgivet betänkande, nr 9, av den 11 sistlidne fe- -iUm m
bruari hade utskottet av huvudsakligen formella skäl hemställt, att
ifrågavarande motion, I: 59, av herr Vasseur, icke skulle av riksda -

gen bifallas.

Enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag hade emellertid
båda kamrarna visat ärendet åter till utskottet.

I nu föreliggande betänkande hade utskottet på åberopade grunder
hemställt, att riksdagen, med anledning av herr Yasseurs förevarande
motion, I: 59, måtte besluta:

1) att 3 § i de vid gällande bevillningsförordning fogade »Särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen» skulle erhålla följande
ändrade lydelse:

3 §.

Med avseende å —---— som taxeringsmännen finna skälig.

Har näringsidkare till någon, som år ekonomiskt intresserad i
hans näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning,
försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris
än de i allmänhet gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder
och har, uppenbarligen i följd härav, inkomsten av företaget blivit
avsevärt lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget
beräknas till det belopp, vartill den kan antagas hava. uppgått,
därest sådana åtgärder icke vidtagits; skolande detsamma i tillämpliga
delar gälla, då fråga är om särskilda näringsföretag av samma
näringsidkare;

2) att punkt 3:o) i de vid förordningen den 28 oktober 1910 om
inkomst- och förmögenhetsskatt fogade »Särsldida anvisningar till
ledning vid taxeringen» skulle hava följande ändrade lydelse:

3:o) Övriga inkomster av arbete.
Härunder upptagas:

— —----jordbruk eller skogsbruk.

Nr 40. 24

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Om ändrade! Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i

uZanTeTeräk-lian® näringsf öretag eller kan öva inflytande på företagets ledning,
nandet i vissa försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris
fall av nä- än de i allmänhet gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder,
ringsidkares och har, uppenbarligen i följd härav, inkomsten av företaget blivit
m omst m. m. avsevärt lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företa*rte’
Set beräknas till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått,
därest sådana åtgärder icke vidtagitsj skolande detsamma i tillämpliga
delar gälla, då fråga är om särskilda näringsföretag av samma
näringsidkare;

3) att 31 § 1 mom. i) i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering skulle erhålla följande ändrade avfattning: 31

§.

1 mom.

i) att å deklaration----om skälen därför; skolande, då av vikelsen

beror på tillämpning av sista stycket i 3 § i de vid gällande
bevillningsförordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid
taxeringen» eller sista stycket i punkt 3:o) i de vid förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt fogade »Särskilda anvisningar till
ledning vid taxeringen», motsvarande underrättelse tillställas jämväl
annan här i riket skattskyldig, som, på sätt i berörda stadganden avses,
är ekonomiskt intresserad i vederbörande näringsföretag eller kan
öva inflytande på företagets ledning, ävensom, där denne har annan
beskattningsort, ordföranden i taxeringsnämnden å denna ort;

samt

4) att under 1)—3) omhandlade stadganden i sin ändrade lydelse
skulle träda i kraft den 1 januari 1920.

I avgiven reservation hade herrar Vennersten och Olsson i Kullenbergstorp,
i anslutning till av motionären framlagt alternativt yrkande,
hemställt, att riksdagen ville besluta, att de av lagtima riksdagen
1918 beslutade tilläggen till resp. punkt 3:o i de vid förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade
särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen och 3 § av motsvarande
anvisningar vid bevillningsförordningen: »Har näringsidkare
till någon — — — icke vidtagits», skulle ur författningarna
utgå.

Herr örne hade av anförd orsak instämt i berörda reservation.

Herr Y as seur: Herr vice talman! Bevillningsutskottet har
efter förnyad behandling av min motion kommit med ett utlåtande,
som endast i ganska oväsentliga delar skiljer sig från det utlåtande,
som det avgav den 11 februari i år. Det vore ju synd att säga,
att utskottet tillmötesgår de synpunkter, vilka framföras i motio -

Onsdagen den 21 maj, f. m.

25 >r 40.

nen. Jag hänvisar till min motion. Jag säger där, att avsikten Om ändrad<
med motionen har icke varit att bestrida lämpligheten och nyttan rörande beräiav
en skattereform, som åstadkommer en rättvisare fördelning av nandet i vista
beskattningsbar inkomst mellan olika kommuner, utan endast att fall av nä- .
uppvisa, att de av 1918 års lagtima riksdag antagna hestämmelserna
i detta syfte äro olämpliga och för viktiga områden av det (Forts)
ekonomiska livet kunna medföra ödesdigra och av riksdagen icke
avsedda verkningar. Utskottet vill fortfarande, att taxeringsnämnderna
skola taga dessa frågor om hand. Det synes mig, att mot
detta äro anförda så många kraftiga skäl, att det egentligen skulle
vara onödigt att upptaga kammarens tid med att tala därom. Jag
tillåter mig i detta avseende bara att hänvisa till motionen, där jag
bland annat säger, att först och främst torde det vara fullständigt
uteslutet, att skattenämnderna, utom i det sällsynta fall, där köpen
eller försäljningarna avse någon ensartad råvara, som är utsatt för
obetydliga prisfluktuationer, förmå bilda sig en på objektiva grunder
stödd uppfattning om förhållandet mellan de priser, ett visst
företag tillämpat, och de priser, som i allmänhet gälla.

Det förhåller sig ju så, som herrarna veta, att ursprungligen
när Kungl. Maj:t i fjol framlade sin proposition, så hade kammarrätten
blivit tillfrågad och yttrat sig om, huruvida denna ändring
skulle äga rum; men sedan har Kungl. Maj:t att börja med vidtagit
den där dispositionen att utesluta »utländska medborgare». Den
kungl. propositionen har sålunda kommit att omfatta mycket vidlyftigare
förhållanden, än som ursprungligen var meningen. Ku
har genom återremissen till utskottet kammarrätten blivit satt i
tillfälle att yttra sig även om detta fall, och vi finna av det vid
utskottsbetänkande! fogade utlåtandet av kammarrätten, att den
har åtskilliga betänkligheter att anföra. Kammarrätten säger bland
annat:

»Dessa restriktioner, som enligt kammarrättens mening bort
i_ förevarande stadganden inrymmas, synas ändock icke innefatta
tillräcklig garanti för att det särskilda beräkningssättet icke kommer
till användning i andra fall än då förutsättningarna för dess
tillämpning påtagligen föreligga.» Detta hänsyftar ju på de små
ändringar, som utskottet vidtog i det föregående betänkandet, däri
det talas om, att i avseende på vinstberäkningen en uppenbar skillnad
skall föreligga och en avsevärd nedbringning av vinsten hava
försiggått. Kammarrätten säger även i slutet på sitt utlåtande,
att då denna fråga hänför sig till den kommunala beskattningen
och då den kommunala beskattningen liar legat under utredning
länge, så har. man anledning att hoppas, att denna fråga skall
^?1Il^na .^ram ^ en kungl. proposition nästkommande år. Det skulle
därför icke vara skäl att nu komma med dessa bestämmelser, utan
vore det lämpligare att låta därvid bero, tills de komma upp i ett
sammanhang med den stora kommunala skattereformen. Det synes
mig också vara det bästa att så sker. Visserligen vet jag ju, att
riksdagen icke gärna vill ändra på en lag, som så nyligen har

Nr 40. 26

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Om ändrade
bestämmelser
rörande beräknandet
i vissa
fall av näringsidkares

inkomst m. m.

(Forte.)

blivit antagen och vilken icke ens har kommit att i praktiken tilllämpas;
men det synes mig dock vara bättre, att riksdagen ändrar
en lag, om vilken man blivit övertygad, att den innehåller bestämmelser,
som icke äro lämpliga, än att en sådan lag får träda i kraft.
På grund härav tillåter jag mig yrka bifall till den av herr Vennersten
avgivna reservationen, som finnes intagen vid betänkandet.

Herr greve och talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Friherre Fleming: Herr greve och talman, mina herrar! De
flesta av herrarna torde ha mottagit det här betänkandet med en
viss förvåning över att det icke är mer än en reservant från första
kammaren. Jag blev också förvånad. Jag har icke haft tillfälle
att vara med vid utskottsarbetet i denna sak, men jag blev förvånad
därför, att de flesta jag talat med av första kammarens ledamöter
i utskottet sagt, att de voro av samma uppfattning som jag, d. v.
s., att man borde gå den väg som i herr Vennerstens reservation
är föreslagen.

Jag skall icke gå igenom hela förhistorien till denna fråga,
utan vill bara erinra, om att frågan kom upp från början därför,
att man ville ge beskattningsmyndigheterna möjlighet att tillse, att
icke svenska företag, som voro i utländsk ägo, sköttes så att de
beredde ägaren fördelar till förfång för svenska intressen. Ett förslag
i den riktningen var remitterat till kammaren och var av
kammarrätten tillstyrkt. Sedermera kom till fjolårets proposition,
som utsträckte stadgandet till att omfatta icke blott sådana företag
utan ock alla möjliga företag här i landet. Jag kan säga icke blott
till företag utan till nästan varje svensk medborgare, om man läser
det rätt. Enligt ordalydelsen står det: »Har näringsidkare till
någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller
kan öva inflytande på företagets ledning.» Det står där: Någon,
som är ekonomiskt intresserad i ett företag. I ett aktiebolag är ju
varje aktieägare ekonomiskt intresserad. Detta stadgande leder till
fullkomliga orimligheter såsom det är skrivet.

Då frågan var före i fjol, yttrade jag: »Jag vill icke förneka,
att det kan vara av behovet påkallat att vidtaga några åtgärder,
men att vidtaga en sådan åtgärd som denna förefaller mig högst
betänkligt. Ty såsom förslaget är skrivet, såväl enligt Kungl.
Maj:ts som ändå mera enligt utskottets förslag, skall det, om det
kommer till användning, leda till ett fullständigt godtycke, ett
godtycke, som kan komma att drabba de flesta handlande och industriföretag.
Då jag icke föreställer mig, att man genom författningsföreskrifter
bör fastslå ett sådant godtycke utan att önskvärda
åtgärder i den åsyftade riktningen efter en verklig föregående utredning
böra kunna vidtagas på annat än på detta otympliga sätt»,
så tillät jag mig att yrka avslag. Första kammaren avslog också
förslaget, men det gick igenom vid gemensam votering. När det
kom upp i år igen på grund av motionen, återremitterades förslaget
i båda kamrarna. Avsikten med återremissen var naturligtvis

Onsdagen den 21 maj, f. m.

27 >r 40.

att försöka få fram ett rimligt förslag. Men det var även ett annat Om ändrade
syfte, och det var att kammarrätten skulle få yttra sig, vilket den ^^d^^äkicke
hade gjort, när Kung! Maj:ts proposition framlades förra året. ; ,.iMa
Nu har kammarrätten yttrat sig, och den har gjort en hel del er- fall av näinringar.
Det har påpekats, att det borde vara ett uppenbart miss- nngtidJmres
förhållande, som förelåg, och att den oskäliga vinstnedsättningenin ''omst ’*•
skulle vara avsevärd; men så har den också sagt, att den. som (Forts.)
skall bedöma det, bör icke vara taxeringsnämnden, utan det är av
en så grannlaga natur, att det bör vara eu högre instans, nämligen
prövningsnämnden. Vidare säger kammarrätten, att »den tyngst
vägande anmärkningen mot omordade stadganden är emellertid
saknaden av kompletterande föreskrift därom att även den vinst,
som genom de i stadgandena antydda åtgärderna kommit att upptagas
högre än vederbort, skall undergå justering». Sådan föreskrift
synes kammarrätten, för undvikande av dubbelbeskattning,
oundgängligen böra meddelas. Och slutligen kommer den till det
resultatet, att den tillstyrker, antingen att den föreslagna anordningen
bör få gälla bara svenska företag i utländsk ägo eller också
att det i fjol tillkomna tillägget i förordningen måtte utgå, d.,v. s.
herr Vasseurs alternativa yrkande.

Vad har nu utskottet gjort? Jo, utskottet har insatt de två orden:
»uppenbart» och »avsevärt». Därmed har utskottet icke gjort någon
förbättring. Ty därigenom blir det ytterligare försvårat för taxeringsmyndigheterna
att bedöma saken. Men kammarrättens verkande
att icke taxeringsnämnden utan högre instans — prövningsnämnden—-
skulle få granskningen, har utskottet icke alls brytt sig om.

Vad har utskottet vidare gjort? Jo, det har fastnat på kammar
rättens förslag, att det även bör vara en nedsättning för den för
högt upptaxerade inkomsten, och det har gjort det på följande sätt.

Det står i 31 §: — Jag skall icke uppläsa den första delen — men
paragrafen slutar med: »motsvarande underrättelse tillställas jämväl
annan här i riket skattskyldig, som, på sätt i berörda stadganden
avses, är ekonomiskt intresserad i vederbörande näringsföretag eller
kan öva inflytande» etc. Ja, där återkommer jag till vad jag nyss
sade, att varenda aktieägare, som är intresserad i ett bolag, skall
taxeringsnämnden skriva till och säga: vi räkna om det här bolagets
inkomst, ty den är icke rätt uträknad. Tycka herrarna inte,
att detta leder till besynnerliga konsekvenser. Jag må säga, mina
herrar, att nog leder det där till vad jag vill kalla rena galenska 5en.

Jag förstår icke, hur det är möjligt att komma till rätta med
etta. Nu är det visserligen sant, att riksdagen i fjol vid gemensam
votering antog denna bestämmelse, och nu säger man, att man
icke skall ändra en lag, som icke är tillämpad, ty det vore under
riksdagens värdighet. Skall man tala om riksdagens värdighet, så
tror jag värdigheten skulle vara bäst tillgodosedd genom att, om
man gjort eu dumhet, rätta den i tid; detta skulle vara värdigare
för riksdagen än att låta den stå kvar. Jag ber, herr talman, att
få yrka bifall till herr Vennerstens reservation.

Nr 40. 28

Onsdagen den 21 maj, f. m.

(Forts.)

Om ändrade Herr örne: Herr greve och talman! För min del kan jag inte
rörlndeblräk-finna annat än att hela denna fråga efter den senaste utskottsbenandet
i vissa handlingen är mera förvirrad, än den någonsin har varit. Den
fall av nä- närmast föregående talaren har redan påpekat en omständighet, som
rlngsMares enligt hans mening är ägnad att helt och hållet fälla utskottets
in ms m. m. fgj-gjag, nämligen att taxeringsnämnderna äro skyldiga att underrätta
varje skattskyldig, som är ekonomiskt intresserad i vederbörande
näringsföretag. Om det verkligen inte skall bli en bestämmelse
blott på papperet utan också tillämpning därav i verkligheten,
tror jag, att vi kunna undvara den senaste portoförhöjningen,
ty postverket kommer i alla fall att bära sig. Jag känner åtskilliga
företag, där denna bestämmelse måste tillämpas och där taxeringsnämndens
ordförande blir skyldig att skriva över 10 000 rekommenderade
brev i anledning av densamma. Bestämmelsen är
nämligen så vidsträckt formulerad, att även om intressenterna i
företaget inte på något sätt personligen beröras av en ändring i
företagets beskattning, måste likväl taxeringsnämndens ordförande
sätta i gång detta oerhörda underrättelseväsen.

Efter återremissen har jag för min del ganska omsorgsfullt

fenomtänkt saken och, såsom framgår av den av mig vid betänandet
fogade reservationen, gjort ett allvarligt försök att formulera
sådana bestämmelser, varigenom man skulle kunna åstadkomma
just precis vad Kung! Maj:t avsåg i fjol, men undgå alla de olägenheter,
som följa av den nuvarande bestämmelsen. Jag har därvid
gått ut ifrån, att det måste föreligga ett verkltgt syfte att flytta
inkomsten antingen från Sverige till utlandet eller också från en
kommun med högre kommunalskatt till en med lägre. Emellertid
har, såsom det anmärkts i reservationsutskottet inte funnit sig
kunna upptaga till diskussion de framkomna yrkandena om en
sådan grundligare omarbetning i överensstämmelse med kammarrättens
förslag, och hur obehagligt det än måste kännas för mig ur
vissa synpunkter, mest personliga, måste jag i sakens nuvarande
läge instämma i huvudreservationen vid detta betänkande och sålunda
yrka, att de ifrågavarande bestämmelserna måtte ur lagen
borttagas.

Herr Broman: Herr greve och talman, mina herrar! Vid detta
ärendes behandling i bevillningsutskottet har jag, i likhet med
flera av mina kamrater inom utskottet, enligt vad man meddelat,
försummat att reservera mig, men då jag är av den åsikten, att
den begränsning av taxeringsmyndigheternas befogenhet, som utskottet
föreslagit, icke tillräckligt avlägsnar de olägenheter, som
motionären påvisat, och då denna fråga kommer att inom kort ingående
behandlas i samband med kommunalskattereformen, ber jag,
herr greve och talman, att få yrka bifall till herr Yennerstens m.
fl. reservation.

Herr Ne ess: Herr greve och talman! Den näst siste talaren
uttryckte sin förvåning över att sakna flera av sina meningsfrän -

Onsdagen den 21 maj, f. m.

29 Är 40.

der bland reservanterna. Jag ber då att få bekänna, att jag för
min del av förbiseende, och på grund av brådska inom utskottet
har glömt att anteckna mig såsom reservant, vilket jag ovillkorligen
borde ha gjort, då jag till alla delar instämmer i yrkandet om
upphävande av dessa tillägg, som ju redan i fjol blevo av bevillningsutskottet
avstyrkta. Jag skall därför inskränka mig till att
förena mig i yrkandet om bifall till den vid utskottsbetänkandet
fogade reservation, som är avgiven av herrar Vennersten och Olsson
i Kullenbergstorp.

Herr Nilson, Karl August: Herr talman! Hen vändning,
denna fråga i dag tagit här i kammaren förvånar mig verkligen,
då det synes mig, som om utskottet behandlat frågan på det sätt,
vartill återremissen gav anledning. Utskottet har efter kammarrättens
hörande sökt komma till klarhet i frågan just på det vis,
som kammarrätten för sin del förordat. Kammarrätten hade visserligen
två alternativ, men av dessa alternativ har utskottet valt
det första. Kammarrätten slutar visserligen sin inlaga på följande
sätt: »Hå enligt kammarrättens mening en tillfredsställande lös ning

av föreliggande beskattningsspörsmål icke kan vinnas utan
omarbetning och komplettering av de i motionen avsedda stadgandena,
samt frågan om särskilda grunder för inkomstens beräknande
synes böra komma till avgörande i sammanhang med omläggningen
av den kommunala beskattningen i hela dess vidd, anser sig kammarrätten
böra förorda, att samma stadganden inskränkas till att
gälla för det fall att näringsidkare här i landet försäljer varor till
eller köper varor av något å utrikes ort bedrivet företag eller där
bosatt person eller ock att, såsom i motionen alternativt yrkats,
stadgandena i denna fråga helt och hållet upphävas.» Hen å andra
sidan har ju kammarrätten förut påvisat, att vad som fattades i
dessa stadganden var den starka bestämmelsen, att ett sådant
förfarande, varom här är fråga, nämligen beskattning av en vinst,
som kunde tänkas hava uppstått, om icke man givit en viss rabatt
eller sålt för underpris eller givit någon annan förmån till ett dotterbolag
eller till andra intressenter, skulle begränsas till sin förekomst
genom att man satte till de av kammarrätten föreslagna
orden »uppenbarligen» och »avsevärt». Så har ju också utskottet
gjort. Utskottet har formulerat paragrafen så, att det här gäller,
att taxeringsnämnden först och främst skall taga bestämt under
omprövning, huruvida ett sådant missbruk uppenbarligen förekommit,
och om detta missbruk verkligen är så avsevärt, att det iinns
anledning att närmare undersöka eller ingå på frågan.

Man måste då säga sig, att herr örnes beskrivning på saken
blir synnerligen egendomlig, då han säger att ändringen skulle
komma att leda till, att taxeringsnämndernas ordförande måste
skriva 10,OOO-tals rekommenderade brev till aktieägare och dylika.
Het har aldrig varit en tanke, att så skulle komma att ske. Het
är tvärtom fråga om ett så begränsat och enkelt förfarande som
att underrätta i första hand de, som kan befinnas efter sådan

”Om ändrade
bestämmelser
rörande beräknandet
i vissa
fall av näringsidkares

inkomst m. m.

(Förn.)

Nr 40. 30

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Om ändrade
bestämmelser
rörande beräknandet
i vissa
fall av näringsidkares

inkomst m. m.

(Forte.)

prövning hava haft en viss förmån av förfaringssättet och i andra
hand även ordföranden i det taxeringsdistrikt, till vilket denna
person hör. Det kan icke komma att bli frågan om några 10,000-tals sådana brev. Utskottet säger också i sin motivering på sidan
5: »Efter utskottets förmenande skulle, åtminstone i flertalet fall,
den befarade dubbelbeskattningen kunna undvikas genom åläggande
för ordföranden i den taxeringsnämnd, som finner sig böra tillgripa
åtgärd av ifrågavarande slag, att därom underrätta jämväl den, som
på förutsatt sätt är ekonomiskt intresserad i vederbörande näringsföretag
eller kan öva inflytande på dess ledning, såvida denna är
skattskyldig här i riket, ävensom, där han har annan beskattningsort,
ordföranden i taxeringsnämnden å denna ort. Därigenom skulle
den, som blivit för högt taxerad» — ja, det är ju därom som kammarrätten
talat — »få tillfälle att klaga hos prövningsnämnden,
och sistberörda taxeringsnämnd, såvitt den ej hunnit avsluta sitt
arbete, beredas möjlighet att tilläventyrs själv företaga behörig
rättelse».

Man kan inte rätt förstå, huru det med en sådan tolkning, som
utskottet här givit åt bestämmelsen, och med en sådan formulering,
som bestämmelsen fått, skulle förefinnas någon fara för att
vare sig ett orimligt förfarande skulle komma att äga rum, så att
enskilda personer därav skulle drabbas och bliva trakasserade, eller
att taxeringsmyndigheterna skulle kunna få ett onödigt stort arbete.
Det är ju ändå så, att anledningen till detta förslag från början
varit den, att man hade verklig erfarenhet om att en hel del företag
inrättat sig så, att en del av vinsten gått antingen till utländska
dotterbolag eller svenska dotterbolag eller också till andra svenska
kombinerade företag, med påföljd, att företagen undgått beskattning
på den plats, där deras vinster bort beskattas. Att denna olägenhet
fortfar och finnes hvar, därom torde alla vara överens, och den föregående
talaren har inte heller sökt jäva detta förhållande. Då detta
missbruk ännu finnes kvar, har det synts utskottet nödigt, att också
bestämmelsen i fråga finnes kvar, om man också velat borteliminera
den del av bestämmelsen, som gjort, att paragrafen är svårhanterlig.

När nu hela frågan och särskilt frågan om kommunalbeskattningen
ligger under utredning, och detta spörsmål kommer att upptagas
under denna utredning, har det också synts utskottet oriktigt,
att redan nu vidtaga en betydande ändring av en av riksdagen
stiftad lag, att man därigenom skulle föregripa såväl utredningen
som det beslut riksdagen senare skulle kunna komma till.

Jag tror, att denna kammare gör klokt i att låta lagen bestå med
den ändring utskottet här föreslagit, och jag ber därför, herr talman,
att få yrka bifall till vad utskottet föreslagit.

Friherre Fleming: Herr greve och talman! Den förre ärade

talaren påstod, att bevillningsutskottet följt kammarrättens anvisningar,
och han läste upp den sista delen av kammarrättens yttrande,
där kammarrätten föreslår, att stadgandet måtte »inskränkas
till att gälla för det fall att näringsidkare här i riket försäljer varor
till eller köper varor av något å utrikes ort bedrivet företag eller

Onsdagen den 21 maj, f. m.

31 Xr 40.

där bosatt person eller ock att, såsom i motionen alternativt yrkats,
stadgandena ifråga helt ock hållet upphävas». Kan man nu påstå,
att utskottet följt denna anvisning, när utskottet inte alls brytt sig
om den? Ett sadant påstående förefaller mig litet besynnerligt.

Vidare sade den ärade talaren, att utskottet följt kammarrätten
även i ett annat avseende, och det var, att utskottet satt in orden
»uppenbarligen» och »avsevärt». Ja, det erkänner jajj visserligen,
att utskottet gjort, men inte blir det bättre för det. Kammarrätten
säger också i detta sammanhang: »Dessa restriktioner, som enligt
kammarrättens mening bort i förevarande stadganden inrymmas,
synas ändock icke innefatta tillräcklig garanti för att det särskilda
beräkningssättet icke kommer till användning i andra fall än då
förutsättningarna för dess tillämpning påtagligen föreligga. Enligt
kammarrättens mening bör i sådant syfte ytterligare föreskrivas,
att ifrågavarande stadganden få tillämpas allenast efter framställning
av kronans ombud hos prövningsnämnden» o. s. v. Jag påpekade
också förra gången — men det har inte den förre ärade
talaren märkt — att utskottet således inte heller i detta avseende
följt kammarrätten. Kammarrättens hela princip är ju den, att
taxeringsmyndigheterna inte kunna bedöma denna sak, utan att den
skall läggas hos någon helt annan myndighet, om över huvud taget
detta förfarande skall kunna gå för sig. Det bryr sig utskottet
inte ett dugg om, utan det säger, att taxeringsmyndigheterna äro
bra, och att deras ordförande skola korrespondera över hela Sveriges
rike, om den ena skall taxeras lägre och den andra skall taxeras
högre. Därigenom göres ju beskattningen fullkomligt godtycklig.

Nej, mina herrar, det kan inte gå för sig att handskas på det
sättet med beskattningsfrågor, och jag vidhåller därför mitt yrkande.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes enligt
därunder framkomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad
utskottet i förevarande betänkande hemställt samt vidare därpå att
kammaren skulle med avslag å vad utskottet hemställt bifalla den av
herrar Vennersten och Olsson i Kullenbergstorp vid betänkandet avgivna
reservationen; och förklarades den senare propositionen vara
med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 8 på aftonen.

Eöredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande nr 52, rörande lönereglering
för befattningshavare, tillhörande vaktpersonalen hos riksdagens
verk och myndigheter.

Med anledning av särskilda till bankoutskottet avlåtna eller
hänvisade framställningar rörande lönereglering för befattningshavare,
tillhörande vaktpersonalen hos riksdagens verk och myndighe -

Om ändrade
bestämmelser
rörande beräknandet
i vissa
fall av näring
sidkar t g
inkomst m. m.

(Forts.)

Lönereglering
för vaktpersonal
hos
riksdagens
verk och
myndigheter.

Nr 40. 32

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lönereglering ter både utskottet i nu föredragna utlåtande på åberopade grunder
IrsonaH^hos hemställt, riksdagen måtte besluta:

riksdagens l:o) att biträdande maskinisten vid riksbankens huvudkontor

■ i verk och skulle från och med den 1 januari 1919 överflyttas på ordinarie

[myndigheter. stat (Forts.

) 2:o) att de kontanta avlöningarna för nedanstående befattnings havare

skulle bestämmas till följande belopp nämligen:

vid riksbanken:

a) för övervaktmästaren och maskinisten vid huvudkontoret
vardera till 2,950 kronor, därav 1,900 kronor lön och 1,050 kronor
tjänstgöringspenningar, skolande vad maskinisten anginge av tjänstgöringspenningarna
300 kronor utgöra arvode för tillsyn av körporten,

b) för den vaktmästare vid huvudkontoret, som tillika vore
vice brandmästare, till 2,350 kronor, därav 1,500 kronor lön och 850
kronor tjänstgöringspenningar,

c) för vaktmästare vid huvudkontoret till 2,200 kronor, därav
1,500 kronor lön och 700 kronor tjänstgöringspenningar,

d) för biträdande maskinisten vid huvudkontoret till 2,350 kronor,
därav 1,500 kronor lön och 850 kronor tjänstgöringspenningar,

e) för vaktmästare vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö
till 1,750 kronor, därav 1,000 kronor lön och 750 kronor tjänstgöringspenningar,

f) för gårdskarl vid samma avdelningskontor till 1,300 kronor,
därav 700 kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar,

g) för vaktmästare vid de mindre avdelningskontoren till 1,600
kronor, därav 900 kronor lön och 700 kronor tjänstgöringspenningar,

vid riksgäldskontoret:

h) för förste vaktmästaren till 2,550 kronor, därav 1,800 kronor
lön och 750 kronor tjänstgöringspenningar,

i) för vaktmästare till 2,200 kronor, därav 1,500 kronor lön och
700 kronor tjänstgöringspenningar,

vid riksdagens hus:

k) för övervaktmästaren och övermaskinisten vardera till 3,400
kronor, därav 2,100 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar,

l) för förste eldaren till 2,250 kronor, därav 1,600 kronor lön och
650 kronor tjänstgöringspenningar,

m) för portvakt till 2,150 kronor, därav 1,500 kronor lön och
650 kronor tjänstgöringspenningar,

vid riksdagsbiblioteket:

n) för förste vaktmästaren till 1,900 kronor, därav 1,100 kronor
lön, 650 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,

Onsdagen den 31 maj, f. m.

» 40.

o) för vaktmästare till 1,600 kronor, därav 900 kronor lön, 550
kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,

vid juslitieombudsmansexpeditionen och
militieombudsmansexpeditionen:

p) för vaktmästare till 1,600 kronor, därav 900 kronor lön, 550
kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg;

3:o) att samtliga här ifrågavarande befattningshavare med undantag
av övervaktmästaren och övermaskinisten vid riksdagens hus,
skulle under därför bestämda villkor åtnjuta tre ålderstillägg, vart
och ett å 100 kronor, att utgå efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring,
samt att för vardera av bemäld e över vaktmästare och övermaskinist
skulle såsom hittills utgå två ålderstillägg vartdera å 300
kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring;

4:o) .att pensionsunderlagen för ifrågavarande befattningshavare
skulle bestämmas till följande belopp, nämligen:

Lönereglering
för vaktpersonal
hos
riksdagens
\ verk och
myndigheter.

(Forts, ''i

vid riksbanken:

a) för övervaktmästaren och maskinisten vardera till 2.000
kronor,

b) för vice brandmästaren och biträdande maskinisten vardera
till 1,700 kronor,

c) för vaktmästare vid huvudkontoret till 1,600 kronor,

d) för vaktmästare vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö
till 1,400 kronor,

e) för gårdskarl vid samma avdelningskontor till 1.100 kronor.

samt

f) för vaktmästare vid de mindre avdelningskontoren till 1.200
kronor,

vid riksgäldskontor et:

g) för förste vaktmästaren till 1,800 kronor,

h) för vaktmästare till 1,600 kronor,

vid riksdagens hus:

i) för övervaktmästaren och övermaskinisten, vardera till 2.200
kronor,

k) för förste eldaren till 1.600 kronor,

l) för portvakt till likaledes 1,600 kronor.

vid riksdagsbiblioteket:

m) för förste vaktmästaren till 1,400 kronor,

n) för vaktmästare till 1,200 kronor,

vid justitieombudsmansexpeditionen och
militieombudsmansexpeditionen:

o) för vaktmästare till 1,200 kronor.

Första kammarens protokoll 1919. Nr 40.

3

Nr 40. 34

Onsdagen den 21 maj, f. in.

Löner egleingr
för vaktpersonal
hos
riksdagens
verk och
myndigheter.
(Fort».)

o:o) att i händelse av bifall till vad utskottet hemställt under
3:o), såvitt anginge befattninghavare i riksbanken, punkt 9 i »villkor
och bestämmelser» vid avlöniugsstafen för riksbanken skulle erhålla
följande ändrade lydelse:

I fråga om medgiven förhöjning av lönen efter i staten angiven
tids fortsatta innehavande av befattning i samma tjänstegrad gäller
för första förhöjningen, att innehavaren under mera än fyra femtedelar
av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning
med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid han ånjutit semester
eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och för ytterligare förhöjning,
om sådan äger rum, samma villkor;

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid
början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern
blivit uppnådd;

börande därvid--— ålder stillägg;

6: o) att samtliga här ifrågavarande avlöningsförmåner skulle
av vederbörande befattningshavare åtnjutas från och med den 1
januari 1919;

''7:o) att förste vaktmästaren i riksgäldskontoret C. J. Johansson
skulle berättigas att från nämnda tidpunkt uppbära två ålderstillägg
enligt den nya staten å tillsammans 200 kronor; samt

8:o) att övervaktmästaren i riksbanken P. J. Ekstrandh, som
kvarstode å äldre stat, skulle komma i åtnjutande av den lönereglering,
som i utlåtandet föreslagits, under förutsättning att han underkastade
sig för avlöningens åtnjutande enligt den nya avlöningsstaten
stadgade villkor och bestämmelser.

Reservationer hade avgivts:

av herrar Wichman, Sommelius och Borggren beträffande punkten
6:o); samt

av herrar Wichman och Borggren beträffande punkterna 2 :o),
e, f och g samt 4:o) d, e och f i utskottets hemställan.

I den senare reservationen hade hemställts, att riksdagen måtte
bifalla fullmäktiges i riksbanken förslag beträffande vaktmästare
och gårdskarlar vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö och
beträffande vaktmästare vid bankens övriga avdelningskontor samt
alltså besluta,

2:o) att de kontanta avlöningarna för nedanstående befattningshavare
skulle bestämmas till följande belopp:.

a)------

h)-----

c) --------

d) ------

vid riksbanken:

Onsdagen den 21 maj, f. m.

35 Nr 40.

Lönereglering
för vaktpersonal
hos
riksdagens
verk och
myndigheter.
(Torts.)

gar,

4:o) att pensionsunderlagen för ifrågavarande befattningshavare
skulle bestämmas till följande belopp, nämligen:

vid riksbanken:

a) —----------------------

b) ---------------------

c) ----••----------------------------

d) för vaktmästare vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö
till 1,600 kronor,

e) för gårdskarl vid samma avdelningskontor till 1,300 kronor,

samt

f) för vaktmästare vid de mindre avdelningskontoren till 1.400
kronor.

Herr Wickman: Herr greve och talman, mina herrar! Så som

synes av bankoutskottets utlåtande, har jag m. fl. i vissa punkter
tillåtit oss att reservera oss.

Enligt nu gällande avlöningsstat för riksbanken äro såväl
tjänstemän som vaktmästare vid avdelningskontoren i Göteborg och
Malmö fullt likställda med motsvarande befattningshavare vid huvudkontoret.
Den skillnad i kontant lön, 300 kronor, som förefinnes
mellan vaktmästare vid å ena sidan huvudkontoret och å andra
sidan kontoren i Göteborg och Malmö, utgör det beräknade värdet
av fri bostad för vaktmästare vid de senare kontoren.

Fullmäktige hava för vaktmästarna vid kontoren i Göteborg
och Malmö föreslagit samma höjning i avlöningsförmåner, samma
fördelning av ökningen på lön och tjänstgöringspenningar och
samma pensionsunderlag som för vaktmästarna vid huvudkontoret.

Då fullmäktiges förslag beträffande vaktmästarna vid huvudkontoret
biträtts av utskottet, hava vi ansett den hittills gällande
likställigheten mellan dessa grupper av befattningshavare fortfarande
böra upprätthållas. Härför talar även den omständigheten, att levnadsomkostnaderna
i Göteborg och Malmö torde föga understiga
dem i Stockholm.

Vaktmästarna vid huvudkontoret och riksbankens avdelningskontor
i Göteborg och Malmö hava varit fullt likställda, med avdrag,
såsom nämnts, för vaktmästarna i Göteborg och Malmö för
värdet av fri bostad. Denna bestämmelse har haft sin grund i att
riksbankens vaktmästare — eller de penningförvaltande verkens
vaktmästare i allmänhet — ansetts böra ställas något högre än de

e) för vaktmästare vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö
till 1,900 kronor, därav 1,200 kronor lön och 700 kronor tjänstgöringspenningar,

f) för gårdskarl vid samma avdelningskontor till 1,450 kronor,
därav 900 kronor lön och 550 kronor tjänstgöringspenningar,

g) för vaktmästare vid de mindre avdelningskontoren till 1,750
kronor, därav 1,100 kronor lön och 650 kronor tjänstgöringspennin -

Nr 40. 36

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lönereglering
för vaktpersonal
hos
riksdagens
verk och
myndigheter.

(Torta.)

centrala ämbetsverkens vaktmästare. Så har förhållandet varit tidigare,
och mitt syfte har varit, att förhållandet måtte bli sådant
även i fortsättningen. De hava nämligen jämställts med preparatorerna
vid Karolinska institutet, Yeterinärhögskolan och Naturhistoriska
riksmuséet. Det är av den orsaken, som dessa vaktmästare
sålunda skulle lyftas något högre än de vanliga vaktmästarna
vid de centrala ämbetsverken. Jag har sålunda visavi
utskottets hemställan ansett, att dessa samtliga vaktmästare även
vid avdelningskontoren måtte ställas i samma nivå, där de varit
ställda före detta förslag till lönereglering.

I fråga om pensionstilläggen är det ju samma förhållande. Här
komma dessa vaktmästare inte att få sin tillbörliga rätt, liksom ej
heller vaktmästarna vid Malmö- och Gföteborgskontoren.

Ett annat förhållande gäller i fråga om punkt 6:o. Under fjolåret
hava vaktmästarna i övriga motsvarande verk erhållit en tillfällig
löneregling för år 1918. Denna har nu bankofullmäktige ansett
böra tillkomma även riksbankens vaktmästare på grund därav,
att vid 1918 års riksdag detta lönetillägg icke blev av fullmäktige
föreslaget. Det är sålunda en försummelse av fullmäktige i detta
fall. Denna försummelse påpekades också i bankoutskottet vid ett
av dess sista sammanträden av direktör Sommelius i andra kammaren,
och bankofullmäktige hava nu i år ifrågasatt, att denna försummelse
skulle rättfärdigas genom att riksbankens vaktmästare i
år skulle erhålla ett retroaktivt tillägg av 550 kronor. Detta har
utskottet gått emot och förklarat sig icke kunna bifalla på grund
därav, att man i princip är emot den retroaktiva tillämpningen.
Nu vill jag emellertid framhålla, att när det är ett sådant fall, där
man så att säga uteglömt dem, som äro berättigade, och där dessa
personer hade fått detta tillägg, om frågan kommit fram inom utskottet
i fjol, är detta enligt min mening en försummelse, som inte
kan rättfärdigas. Vaktmästarna hava också, såsom direktör Sommelius
anmärkte, gjort framställning om den saken, men den har
kommit undan.

Jag skall inte, herr greve och talman, längre uppehålla mig
vid detta, men jag har av kammarens ärade talman fått det meddelande,
att han kommer att vägra att framställa proposition på
vad vi yrkat i vår reservation. Jag förstår inte detta, och de personer,
som jag talat med och som äro mera sakkunniga på det juridiska
området än jag, hava förklarat, att något hinder däremot
inte borde möta. Skulle, därför att förslaget är framställt av fullmäktige
till bankoutskottet och bankoutskottet sålunda fattat sitt
beslut i anledning av fullmäktiges förslag, motionsrätt och motionsmöjligheter
icke finnas för en utskottsmedlem, som är av olika uppfattning
gent emot utskottet, blir följaktligen den minoritet, som
finnes i utskottet, fullständigt berövad möjligheten att framföra sitt
yrkande, om proposition vägras.

Jag kan inte finna mig i detta, utan tillåter mig, herr greve
och talman, under alla förhållanden att göra ett yrkande om bifall
till reservationen och avslag på utskottets hemställan i förevarande

Oasdagen den 21 maj, f. m.

37 Nr 40.

punkter. Sedan blir det ju talmannens sak att motivera sin vägran
att framställa proposition på detta yrkande.

Herr Hedenstierna: Herr greve och talman! Jag hade tagit
alldeles för givet, att inte proposition skulle kunna framställas på
ett yrkande om bifall till reservationen. Härför trodde jag inte,
att jag skulle behöva säga någonting i denna fråga. Då den förre
ärade talaren emellertid framställt ett yrkande, får jag yttra några
ord.

Denna lönereglering är verkligen enligt mitt förmenande så
gynnsam för de olika vaktmästarna, att jag hade trott, att de inte
allenast skulle vara nöjda, utan också tacksamma. Så synes emellertid
inte vara förhållandet. I avseende på den första punkten,
varöver herr Wickman yttrade sig, nämligen om lönetillägg för
vaktmästarna vid Göteborgs- och Malmökontoren, så har utskottet
där följt den väg, som riksdagen gick 1914, nämligen att göra
dessa vaktmästare likställda med förste vaktmästarna vid de centrala
ämbetsverken — jag har endast velat meddela detta rörande
dem — och då har man vidare ansett, att lönerna för gårdskarlarna
inte kunna regleras med högre tillägg, än som beviljats vaktmästarna
vid samma kontor.

Beträffande yrkandet om att tillägget skulle utgå retroaktivt
från den 1 januari 1918 har utskottet, då det givit ett så stort tilllägg
som 550 kronor för tiden från den 1 januari 1919, ansett sig
icke kunna gå längre, och därför har utskottet icke bifallit fullmäktiges
förslag om retroaktiv verkan från den 1 januari 1918.

Jag ber att i korthet få yrka bifall till utskqttets förslag.

Lönereglering
för vaktpersonal
hos
riksdagens
verk och
myndigheter.
(Forts.)

H Herr talmannen: Under överläggningen har herr Wickman
yrkat bifall till det förslag, som innefattas i den av honom och herr
Borggren avgivna, vid utskottsutlåtandet fogade reservationen. Men
då detta yrkande, vilket går utöver vad bankoutskottet föreslagit,
saknar stöd av vare sig någon kungl. proposition eller någon motion
i ämnet, vägrar jag att därå framställa proposition.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i föreliggande
utlåtande hemställt.

Eöredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:
nr 53, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
angående vissa ändringar i avlöningsstaten för riksgäldskontoret
m. m.;

nr 54, angående avlöningsförbättring för de kvinnliga biträdena
vid riksdagens verk och myndigheter; samt

nr 55, i anledning av väckt motion om ändring i fastställda
grunder för resekostnadsersättning till riksdagens ledamöter för resa
till och från riksdagen.

Yad utskottet i dessa, utlåtanden hemställt bifölls.

Nr 40. 38 Onsdagen den 21 maj, f in.

Lag fardag om Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 7, i anledning

Jrt ™ ^ang av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om fri rättegång
m. m. ävensom en i ämnet väckt motion.

Grenom en den 21 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 118,
vilken hänvisats till första lagutskottet, hade Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga, utom annat, ett framlagt
förslag till lag om fri rättegång.

I samband med denna proposition hade utskottet till behandling
förehaft en med anledning av densamma av herr Högberg, med instämmande
av herr Fagerlin, inom första kammaren väckt motion, nr
157, däri motionären hemställt, att riksdagen ville besluta,

dels att 1, 2, 3, 4, 5, 7, 9, 10 och 12 §§ i förslaget till lag om fri
rättegång, den sistnämnda paragrafen med uteslutande av överskriften,
skulle erhålla viss ändrad lydelse;

och dels att 14 § i samma lagförslag skulle delas i två paragrafer,
betecknade den ena såsom 13 § och den andra såsom 14 § på i motionen
angivet sätt.

Utskottet hade i föreliggande utlåtande på andragna grunder
hemställt,

1) att riksdagen måtte antaga ifrågavarande lag om fri rättegång;
samt

2) att den i ämnet väckta motionen måtte anses besvarad genom
vad utskottet under 1) hemställt.

I en vid utlåtandet fogad reservation hade herrar Gezelius och
Bogberg greve Spens samt herr Fagerlin på anförda skäl hemställt,
att riksdagen, med tillkännagivande, att det i propositionen framlagda
förslag till lag om fri rättegång icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte i anledning av propositionen och den
i ämnet väckta motionen för sin del antaga förslag till lag om fri
rättegång, så lydande som reservationen utvisade.

I fråga om sättet för utlåtandets föredragning yttrade

Herr Åkerman: Herr greve och talman, mina herrar! I av seende

på föredragningen av första lagutskottets utlåtande nr 27
hemställes,

att detsamma må företagas till avgörande på det sätt, att det
däri behandlade lagförslaget först föredrages, där så erfordras paragrafvis,
med promulgationsstadgande samt ingress och rubrik sist;

att sedan lagförslaget blivit genomgånget, utskottets hemställanden
föredragas;

att vid behandlingen av den paragraf, varom först uppstår överläggning,
denna må omfatta utlåtandet i dess helhet;

att lagtext ej må behöva uppläsas i vidare mån, än sådant av
någon kammarens ledamot begäres;

Onsdagen den 21 maj, f. m.

39 Nr 40.

att för den händelse lagförslaget kommer att i en eller annan Lwförshg om
del återremitteras, utskottet lämnas öppen rätt att, vid ärendets- )|( m
förnyade behandling, i avseende å de delar, som blivit med eller (ports
utan ändring godkända, föreslå sådana jämkningar, som kunna
föranledas av ifrågasatta ändringar i återförvisade delar; samt

att i avseende å numrering av paragrafer utskottet må vidtaga
de ändringar, som påkallas av kamrarnas beslut.

Härtill lämnade kammaren sitt bifall.

Det av utskottet tillstyrkta förslaget till lag om fri rättegång.

1 §.

Denna paragraf lydde sålunda:

Vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare och krigsrätt
samt första domtol i skiftesmål och i vattenmål må på de villkor och
i den omfattning, som här nedan stadgas, fri rättegång i visst mål
beviljas den, som icke äger tillgång till gäldande av de med _ rättegången
därstädes förenade kostnader eller efter deras utgivande
skulle sakna medel, som skäligen må anses erforderliga för hans eget
uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet.

I brottmål, där brottet är sådant, att det hör under allmänt åtal
eller må efter angivelse åtalas av allmän åklagare, må fri rättegång
ej beviljas målsägande i annat fall än att åklagaren anhängiggjort
talan i målet. Fri rättegång må ej heller beviljas den, vilkens talan
grundar sig på överlåtelse, som kan antagas hava skett i syfte att
därmed vinna sådan förmån.

Motsvarande paragraf i det lagförslag, som förordats i den av herr
Gezelius m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen, hade följande
lydelse:

Vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare och krigsrätt
samt första domstol i skiftesmål och i vattenmål må på de villkor och
i den omfattning, som bär nedan stadgas, fri rättegång i visst mål
beviljas den, som icke äger . tillgång till gäldande av de med rättegången
därstädes förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle
sakna nödiga medel för eget uppehälle och för fullgörande av honom
åliggande underhållsskyldighet.

I brottmål, där brottet är sådant, att det hör under allmänt atal
eller må efter angivelse åtalas av allmän åklagare, må fri rättegång
ej beviljas målsägande. Fri rättegång må ej heller beviljas_ den,
vilkens talan finnes vara uppenbart ogrundad eller grunder sig pa
överlåtelse, som kan antagas hava skett i syfte att därmed vinna sådan
förmån.

Herr Högberg: Herr talman, mina herrar! Den. som får fri

rättegång, får därmed frihet från de processuella avgifterna, han får

Sr 40. 40

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lfrfriiiteaåm'''' fn£\ mkall1el?er av vittnen och fria delgivningar, han får av statsm.
rn. verket medel. till ersättande av åberopade vittnen och han får i.
Forts.) vissa fal1 därjämte fritt rättegångsbiträde. När lagstiftningen skall
taga hand om den ganska svårlösta frågan beträffande fattigrätten
i processen, så har lagstiftaren att söka undvika två ytterligheter.
Han får icke uppställa alltför stränga villkor för den fria rättegången,
så att det i det enskilda fallet kan inträffa, att en person
förvägras fri rättegång, ehuru han borde få sådan. Men lagstiftaren
får icke heller uppställa villkoren alltför obestämda och tänjbara,
tv det kan da inträffa, att den fattiga parten kommer att i onödan
trakassera sin motpart. I utländsk rätt har man allmänt sökt få
eu utsättning av de oberättigade tallen, och det har skett så, att, i
lagarna inskrivits en bestämmelse, att fri rättegång icke får åtnjutas
av den, vars talan är uppenbart ogrundad. Huruvida en persons
talan är uppenbart ogrundad, skall utrönas genom en summarisk
undersökning, den s. k. förprövningen. Sättet för förprövningens
anordnande är olika i olika länder. I somliga länder lägges förprövningen
^ på rätten, i andra på lokala kommissioner och i ännu
andra på någon administrativ myndighet.

De sakkunniga, vilkas betänkande ligger till grund för den
kungl. propositionen och för utskottets hemställan, ha varit inne på
de vägar, som i utlandet följts. De hava ansett, att från förmånen
av fri rättegångs åtnjutande skulle utsållas de obehöriga fallen; de
tall i vilka den fattiga partens talan varit uppenbart ogrundad, och
de ha likaledes föreslagit myndighet, som skulle verkställa utsållningert.
De stannade därvid för rätten eller domaren. När de sakkunnigas
törsta förslag kom till granskning hos överrätterna, framställdes
emot detsamma anmärkningar, dock„ endast såvitt det avsåg
sättet för förprövningens verkställande. Åtminstone en av hovrätterna
förklarade, att förprövningen, lagd i rättens eller domarens
hand, lätt skulle hos den fattiga parten framkalla en känsla av
osäkerhet och rättsligt godtycke. _En sålunda anordnad förprövning
överensstämde knappast med svensk rättegångsordning och icke med
andan i vårt rättegångsväsende. X detta skick kom så ärendet till
departementet. Departementschefen har sökt lösa den uppkomna
svårigheten i avseende å sättet för förprövningens anordnande med
en förklaring, att förprövning icke skulle införas i svensk rätt, men
med en tillämpning av denna förklaring, såvitt angår utseendet av
rättegångsbiträde, på det sättet, att ett bifall till den fattiga partens
ansökan om fritt rättegångsbiträde gjorts beroende av rättens
eller domarens prövning om det förefintliga behovet av sådant biträde.
Således principiellt icke någon utsållning av de oförtjänta
fallen. Detta synes åtminstone mig och flera med mig otillfredsställande,
och reservanter i utskottet ha i denna punkt anslutit sig
till de sakkunniga och påyrkat en sådan ändring av den nu förevarande
paragrafen i lagförslaget, att däri skulle inskrivas en bestämmelse.
att fri rättegång icke skulle få åtnjutas av den, vars talan
var uppenbart ogrundad. Men i fråga om sättet för utsållningen
ha reservanterna med hänsyn till hovrättens anmärkningar icke an -

Onsdagen den 21 maj, f. m.

41 ‘ Nr 40,

sett sig kunna anförtro'' förprövningen åt rätten eller åt domaren.Lagförslag om
Närmast låg det då till hands'' att tänka på administrativ myndig- *n
het, d. v. s. Konungens befallningshavande, men en dylik utväg är ;ForU,
dock förenad med viss omgång och visst besvär. Reservanterna ha
därför, närmast i anslutning till den i ärendet väckta motionen,
stannat vid att föreslå förprövningens anförtroende åt en på visst
sätt utsedd nämnd.

En annan punkt, där svårigheter yppats och olika meningar
gjort sig gällande, är den, som rör rättegångsbiträde åt den fattiga
parten. Kungl. Maj:t och utskottet ha uppställt som huvudregel,
att rättegångsbiträde förordnas av rätten eller, då rätten ej sitter,
av dess ordförande. Såsom huvudregel är denna bestämmelse givetvis
fullt tillfredsställande, men Kungl. Maj:t har gjort en avsevärd
inskränkning i denna regels tillämpning. Kungl. Maj:t och utskottet
föreslå nämligen, att om den fattiga parten till rättegångsbiträde
föreslagit någon, som fullgjort vad som erfordras för att i
domarvärv nyttjas och tillika yrkesmässigt utövar- advokatverksamhet,
så skall avvikelse från förslaget icke få äga rum, för såvitt ej
särskilda skäl därtill äro. En sådan inskränkning måste dock anses
vara betänklig. Det är icke lämpligt att med tvingande bestämmelser
binda rätten på förevarande område. Förhållandena i
landet äro ju högst olika. Talrika orter finnas ju, där det inte alls
finnes någon akademiskt bildad advokat. Reservanterna ha därför
ansett, att den av Kungl. Maj:t uppställda och av utskottet godkända
huvudregeln, att rättegångsbiträde förordnas av rätten eller,
då rätten ej sitter, av dess ordförande, endast skall lida den inskränkningen,
att i lagen må införas en bestämmelse, att rätten
skall taga nödig hänsyn till den fattiga partens förslag, och hur
reservanterna vidare tänkt sig förordnandet av rättegångsbiträde,
framgår av motiveringen till deras reservation.

Aven i andra huvudpunkter har Kungl. Maj:t avvikit från de
sakkunnigas förslag, och hava reservanterna funnit dessa avvikelser
vara sådana, att de icke av reservanterna kunnat tillstyrkas. Främst
gäller det i avseende å fattigdomsgraden hos den, som gör anspråk
på fri rättegång. De bestämmelser härutinnan, som Kungl. Maj:t
och utskottet föreslagit, äro för obestämda. De sakkunniga hade eu
noggrannare och bättre fixering utav fattigdomsgraden. Reservanterna
ha därför anslutit sig till de sakkunnigas åsikt i denna del.

Skillnaden framgår, om man gör en jämförelse mellan ordalydelsen
i 1 § enligt reservanternas förslag och enligt utskottets förslag.

Utskottet talar, i enlighet med propositionen, om att den fattiga
skall sakna medel, som äro erforderliga, medan reservanterna säga:
medel, som äro nödiga för den fattiga partens eget uppehälle eller
för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet.

Vidare skilja sig reservanternas förslag från utskottsförslaget
beträffande rätten att åtnjuta fri rättegång i brottmål. Kungl. Maj:ts
förslag härutinnan innefattar ett underkännande av åklagarnas lust
och förmåga att biträda den fattiga parten vid utförandet av hans
målsägartalan. Då man kan vara förvissad, att åklagaren så gott

40. * 42

Onsdagen den 21 maj, f. m.

/förslag om som undantagslöst är både villig och kompetent att på ett tillfredsrattegang
gillande sätt biträda en fattig målsägare vid utförandet av hans
(Forts ) talan- ta reservanterna funnit det onödigt att, såsom utskottet gjort,
föreslå, att jämväl i det fallet, att brottet är sådant, att det hör
under allmän åtal eller må efter angivelse åtalas av allmän åklagare,
den fattiga parten skulle kunna få fritt rättegångsbiträde.
Reservanterna hava ansett detta vara en obehövlig bestämmelse,
vilken saklöst kan utgå ur lagen.

I fråga om fri verkställighet, vilken fråga är alldeles särskilt
svårlöst, hade de sakkunniga ställt sig på ståndpunkten: aldrig.
De sakkunniges förslag innehåller nämligen icke något som helst
om rättighet till fri verkställighet för den fattiga parten. Det har
väl ansetts, att då ett nytt institut införes i svensk rätt, bör man
till en början icke gå allt för vitt. Kungi. Maj:t har ställt sig på
den motsatta ytterlighetsståndpunkten och ansett, att fri verkställighet
må förlänas den fattiga parten hur ofta som helst. Jag anser
mig oförhindrad att omnämna, att inom utskottet förefunnos
sympatier för sammanjämkning kring ett inom lagrådet väckt förslag
därom, att den fattiga parten skulle erhålla fri verkställighet
en gång, men då denna sammanjämkning icke gick i lås, synes nog
klokheten bjuda att i denna punkt nu ansluta sig till reservationen.

Det finns ytterligare ett par småsaker, i fråga om vilka reservanterna
hemställt om ändring i Kungl. Maj:ts och utskottets förslag,
men jag vill inte upptaga kammarens tid med att yttra något
om dem. Jag vill påpeka för herrarna, att reservanterna funnit sig
lämpligen böra framlägga ett självständigt lagförslag, men detta är
i huvudsak byggt på den kungl. propositionen och på utskottets
förslag, d. v. s. i den mån det avviker ifrån propositionen, är det
byggt på det av de sakkunniga upprättade förslaget. Således ligger
det ett arbete bakom reservanternas förslag, även om detta arbete
icke egentligen är utfört av reservanterna.

Herr talman! På grund av vad jag nu anfört får jag hemställa,
att kammaren måtte, med avslag å den föredragna 1 § enligt
den lydelse den har i irtskottets hemställan, antaga samma
paragraf enligt den lydelse den har i reservationen.

Herr Åkerman: Herr talman, mina herrar! Må det tillåtas

mig att med några ord bemöta det nyss hållna anförandet.

Den föregående talaren åberopade vid flera tillfällen de sakkunniges
yttrande, men det förtjänar ju erinras, att de sakkuniga
icke varit enhälliga, utan att vid deras utlåtande var fogad en
reservation, som av regeringen vunnit beaktande i de viktigare
punkterna.

Vidare åberopade den föregående talaren den utländska lagstiftningen.
Men även härvidlag bör man komma ihåg, att i åtminstone
ett av de störa länderna fri rättegång införts utan denna
förprövning, nämligen i Österrike — det finns kanske flera, men jag
kan för tillfället inte erinra mig något annat — och man har icke

Onsdagen den 21 maj, f. m.

43 Nr 40.

under de många år lagen verkat hört någon anmärkning däremot.L''
Man bör också ihågkomma, att i de länder, där det tillämpas ett *''
s. k. bagatellförfarande, är detta bagatellförfarande kostnadsfritt, men
där har inte heller ifrågasatts, att det skulle vara någon förprövning.
Jag tror inte, att man kan säga, att vi skulle taga något
steg, som skulle föra oss ut i några som helst äventyrligheter, ifall
vi bifölle det kungl. förslaget, sådant det föreligger.

Det kan jn vara av intresse att för ett ögonblick tänka på, hur
det i allmänhet förhåller sig med processlystnaden. Det är en mycket
vansklig sak för en enskild person att i detta avseende ge något
bestämt omdöme, men jag tror, att flertalet av landets domare ändå
skall kunna instämma med mig, då jag säger, att nog är det en
glädjande företeelse i vår tid, att dessa osmakliga processer äro
stadda i mycket tydligt avtagande. Det är åtminstone fallet, såvitt
jag kan bedöma saken. Det är också naturligt, att så skall vara
förhållandet, ty i äldre tider, då kommunikationerna voro dåb''ga
och folk just inte hade mycket, som kunde sätta deras fantasi i
rörelse, så kretsade denna ofta omkring rättsväsendet, och det är
jn allmänt bekant, att tingen och med dem jämförliga förrättningar
voro ett mycket omtyckt folknöje, där alla samlades, och man drog
sig just inte för att för den allra obetydligaste småsak draga sin
granne inför rätta. Det är verkligen inte så nu, utan jag tycker,
att man kan, glädjande nog, säga, att förhållandena ha betydligt
förbättrats.

Att fattigt folk skulle vara mera processlystet än de, som ha
litet bättre ställning, tror jag inte är förhållandet. Dattiga människor
äro ofta ganska skygga och så där litet förlägna för att träda
fram. De äro ofta också mycket beroende av andra och äro rädda
för att stöta sig, och det är en massa hänsyn de få taga. Jag
tror alltså verkligen inte, att man behöver befara, att fattigprocesserna
skola särskilt kunna hänföras under rubriken: obefogade mål.

Nu är det ju också att märka, att det kungl. förslaget i alla
fall har eu liten hållhake, ja, man kan kanske säga två, för den
händelse, att det skulle falla någon fattig in att stöka till med alldeles
obefogade processer. Det är redan erinrat av den föregående
talaren om den ena, nämligen att advokat ju förordnas endast i
det fall, då rätt eller domare finner det vara erforderligt. Detta
rör i alla fall den viktigaste delen av rättegångskostnaderna. Advokatarvodena
äro den post, som oftast är den drygaste. Alltså
kan man säga, att i fråga om den viktigaste delen av rättegångskostnaderna
redan eu slags förprövning är införd, och jag får
verkligen säga, att jag för min del finner denna anordning vara
lyckligt funnen, ty man kan inte beträffande den säga detsamma,
som mot en annan förprövning, den generella förprövning, som
domstolen skulle göra, att den kan i någon mån rubba tilltron till
domarens opartiskhet, ty med detta besked, som han lämnar, att
det skall bli eller icke bli advokat, har han ju inte på något sätt
bundit sig. Hans vägran att förordna advokat kan nämligen också

ig förslag om
ri rättegång
m. m.
(Forts.:

Nr 40. 44

Lagförslag om
fri rättegång
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 21 maj, f. m.

1 bero på det förhållandet, att han finner målet så enkelt och klart,
att det inte behöves någon dylik utgift.

Den andra punkten, där det är eu liten hake på en eventuell
processlystnad frän enskild fattig part, är ju de bestämmelser, som
äro jämnade beträffande processen i brottmål, då man har fordrat,
att åklagaren skall i de mål, som där äro i fråga, haoanhängiggjort
talan. Alltså är även där en liten garanti inlagd. Åklagaren har
ju då gjort en slags förprövning av talans befogenhet.

Det kan inte heller nekas, att det skulle, som den föregående
talaren sade, lätt alstra en känsla av rättsosäkerhet, om den fattiges
sak skulle underkastas en förprövning. Yi få besinna, att en sådan
förprövning undandrar sig all offentlighet och ofta nog på grund
av bristande tid får företagas ganska summariskt, och det är nog
fara värt, att en del av dessa beslut skulle visa sig icke kunna stå
sig sedan.

Granskar man nu reservationerna på denna punkt, tycker jag
verkligen, att de förete eu ganska tröstlös bild beträffande det sätt
varpå man tänkt sig lösa frågan om förprövningen. Herr Högberg
har velat anordna kommunala nämnder, som skulle taga denna sak
om hand. Ja, jag undrar verkligen, om vi icke fått nog utav alla
dessa kommunala förtroendeuppdrag, och jag tror verkligen, att åtskilligt
folk i kommunerna skulle betacka sig för att sitta i denna
nämnd, som skulle göra dem till ovänner med eller åtminstone illa
sedda av åtskilliga. Jag tror inte heller, att folk i allmänhet har
kompetens att sitta där. Och hur skulle detta te sig i praxis? Jag
skall inte gå in på de många svårigheter det skulle vålla, ty tiden
är knapp.

Herr Hederstiernas reservation skall jag inte heller gå närmare
in på, ty jag tror inte någon i denna kammare kan reflektera på
den, men det var i alla fall bra, att den kom fram, ty där får man
se, vart det bär, när man försöker gå den väg han slagit in på.
Jag skall inte heller trötta kammaren med någon kritik av denna
reservation i den delen, därför att jag inte kan tänka mig, att det
finnes någon här, som reflekterar på den.

ISTu finner man alltså, att de vägar, som reservanterna anlitat
— åtminstone är det min åsikt — äro alldeles oframkomliga. Då
återstår ingenting annat än att kasta förprövningen på domaren,
och det må jag säga, att Svea hovrätts utlåtande beträffande den
punkten torde väl vara så pass övertygande, att knappast någon i
denna kammare skulle vilja gå den vägen. Reservanterna ha ju
inte heller velat beträda den.

Reservanterna skilja sig från utskottet även i fråga om en del
andra saker, t. ex. denna prövning av fattigdomsgraden. Detta
tycker jag just inte är någon stor fråga. Reservanterna och utskottet
mena nog ungefär detsamma därvidlag, ty det är ju alldeles
klart, att det blir en skälighetsprövning, hur man än skriver. Men
jag kan inte neka till, att jag tycker, att reservanternas förslag
ser något snävt och onödigt fränt ut, och därför anser jag, att det
är bättre att skriva, som regeringen bär gjort, ty i praktiken kom -

Onsdagen den 21 maj, f. in.

45 Kr 40.

mer det otvivelaktigt att i alla fall leda till den av regeringen före- Lagförslag om
slagna prövningen. frt rättegång

Vad sedan beträffar brottmålen, säga reservanterna — och den
föregående talaren bar nu upprepat det — att det kan vara alldeles 5''°r$8''
onödigt att utsträcka bestämmelserna till dem då det i alla fall
står en åklagare vid domstolen. Då borde han kunna sköta om
även partens ersättningstalan. Ja, för all del. I de flesta fall tror
jag, att han kan det, om han vill. Men han är inte skyldig att
göra det, och han vill det inte alltid. Därför är det väl bra mycket
bättre, att man sätter in den bestämmelse, som här är föreslagen.

Vidare talade den föregående talaren något om kvalifikationerna
på desn person, som skulle förordnas till rättegångsbiträde,
och reservanterna äro, som herrarna finna, icke nöjda med utskottets
förslag i den delen.

Det är då egendomligt att se. att de, när de motivera reservationen,
skriva just detsamma, som vi, som vilja bifalla regeringens
förslag, tänka, nämligen att om part föreslagit någon, som är kompetent
att föra rättegångar, bör avvikelse från det förslaget icke
utan särskilda skäl äga rum. Under sådana förhållanden tycker
jag, att det bort vara mycket lätt att biträda regeringens förslag
åtminstone i denna del. Det föreslås ju, att avvikelse kan äga rum.
om särskilda skäl därtill föreligga. Uppenbart är, att om parten
skulle komma med eu så orimlig begäran som att få biträde av eu
jurist, som bor lång väg ifrån, domaren säger: den får ni icke, det
är särskilda skäl att låta bli den och taga eu annan. Så enkel
ser jag den saken, och jag tror heller icke, att den är svårare.

De fördelar den fattiga parten skulle vinna genom detta förslag
äro icke alla nya. Han har förut varit befriad från stämpel
och expeditionslösen. I enkla mål, där ingen förordnas att biträda
parten, får statsverket icke vidkännas andra nya kostnader än utgifterna
för delgivning och vittnesersättning, och det tycker jag
icke är så mycket att säga om. Vill man nu verkligen slå ett
slag och göra en lag, som bjuder vad länge lovats, får jag säga,
att det är bättre att taga den utan alla kringskärningar, och
jag ber därför att få yrka bifall till utskottets förslag.

I fråga om den fria verkställigheten vill jag säga, att om det funnits
några sympatier inom utskottet för något slags sammanjämkning på
denna punkt, var det endast under förutsättning om fölikning på flera
andra punkter. Att detta hopp brast, är jag den förste att beklaga,
men då vi icke böra stå här i kammaren och skylla på varandra,
skall jag med tysthet förbigå, var skulden låg. Men en ringa del
av detta sammanjämkningsförslag var just denna fråga om den fria
verkställigheten, och ifall några sympatier härvidlag funnos, stodo
de nog i relation till huru vida man genom den eftergiften trodde
sig kunna vinna enighet även på andra punkter. Mig vill det synas,
som om man i fråga om den fria verkställigheten absolut icke
nu bör gå in på någon ändring i utskottets förslag. Det är bättre
att taga regeringens förslag, än att såsom herr Högberg och hans
meningsfränder utesluta rätten till fri verkställighet. Tv, så vitt

Nr 40. 46

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lfrf°r(it(e9-0"1 förstär’ skulle den kontroll, som bleve en nödvändig följd av
ri2ang var.ie retning på denna paragraf, i enlighet med lagrådets hemställan,
(Forts.) vaUa sa mycket besvär, att det icke motsvarade den lilla besparing,
som skulle kunna vinnas genom allt detta trassel.

Här skulle kanske vara åtskilligt mera att säga, men jag skall
vänta med det till längre fram under diskussionen, om det behövs.

Herr talman, jag skall sluta med att yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr statsrådet Löfgren: Herr greve och talman, mina herrar!
Till en början vill jag med tillfredsställelse konstatera, att det av
regeringen framlagda förslaget på det hela taget rönt en välvillig
behandling i lagutskottet. Det bör annoteras, att denna viktiga
reformfråga nått den punkt, att det icke finnes någon, som i princip
vill stå för ett yrkande om avslag på densamma. Ingen av de
avgivna reservationerna går heller ut på avslag, utan endast på
jämkningar och modifikationer i Kungi. Maj:ts proposition. Jag
ber emellertid att också samtidigt få förklara, att de inskränkningar
och ytterligare formella betingelser, som reservanterna vilja
stadga, äro av den beskaffenhet, att det huvudsakliga uti desamma
icke på något sätt kan från regeringens sida godtagas. Hellre må
då lagen falla, än att det, som är det huvudsakliga i reservationerna,
skulle ingå i riksdagens beslut. Jag skall här endast i
korthet beröra, vad jag anser vara huvudsak i Kung! Maj:ts förslag
och samtidigt söka bemöta något av vad reservanterna anfört
beträffande ändring i detsamma.

Reservanterna anse först och främst, att fattigdomsgraden, behovet
av fri rättshjälp, bör vara på ett mera noggrant sätt konstaterad,
än som föreslagits i propositionen. Vidare anse de, att på
förhand, innan fri rättegång tillåtes, en prövning bör ske av talans
beskaffenhet. En talan, som vid denna prövning finnes uppenbart
ogrundad, skall icke få föras. Och prövningen i båda dessa hänseenden,
i fråga om fattigdomsgraden och talans beskaffenhet, skall
verkställas av lokala nämnder i de olika orterna. Slutligen skiljer
sig reservanternas förslag från Kungl. Maj:ts förslag i den huvudpunkten,
att reservanterna icke vilja lämna parten något avgörande
inflytande på vilken som skall förordnas till hans rättegångsombud,
i det fall att sådant ombud linnes nödigt. I samtliga dessa hänseenden
strider reservanternas förslag alldeles bestämt mot det, som
är själva det grundläggande i Kungi. Maj:ts förslag. Grundtanken
i Kungl. Maj:ts förslag är, att den fattige skall ha något så när
samma möjlighet som den mera besuttne att få sin rätt genomförd
i praktiken. I själva verket finnes det icke någon likhet inför
lagen, innan den fattige fått möjlighet att få lagen utförd på samma
sätt och med samma effektivitet som den mera besuttne. Med den
utgångspunkten bör lagstiftaren, synes det mig, när han går att
giva den fattige större möjlighet att få rätt än förut, icke stapla
upp allt för många hinder och formaliteter i vägen för honom.
Man bör icke lägga den nya lagstiftningen så, att den fria rätts -

Onsdagen den 21 maj, f. m.

47

Nr

hjälpen får karaktären av någon sorts sekunda rättegång, att den,L[
åt vilken den gives, får det intrycket, att man visserligen kastar ^
till honom en skärv av möjlighet till rättvisa, men att det icke är
tal om att han skall få rättvisa i samma utsträckning som den
bättre ställde i samhället. Detta hindrar naturligtvis icke, att,
eftersom staten skall betala kostnaden för den fria rättegången,
lagstiftningen bör träffa vissa garantier mot missbruk av den fria
rättegången, men jag påstår, att de garantier mot missbruk, som
Kung! Maj:ts förslag innehåller, måste anses fullt tillräckliga.

Först och främst innehåller Kungl. Maj:ts förslag vissa bestämmelser
om hur pass fattig en person skall vara för att få anlita
fri rättshjälp. Vidare har den, som vill ha fri rättshjälp skyldighet
att på heder och samvete avgiva uppgift om sina förmögenhetsförhållanden,
och om dessa icke äro kända, skall uppgiften styrkas
av offentlig myndighet eller av trovärdig, känd person. Vidare
gäller, att om fattigdomen upphör under det rättegången pågår, så
upphör också hans rätt att få fri rättshjälp. Slutligen, ifall han
kommit i bättre villkor, efter det rättegången avgjorts, kan han till
viss grad efter rättegångens avslutande få återbetala till statsverket
vad av detsamma erlagts. Men framför allt får man icke glömma,
att de flesta av dessa mål äro tämligen klara och att motparten
vanligen är en person, som kan betala; och i så fall kommer ju
statsverket att få åter det förskott, som lämnats och får full betalning
för sina kostnader av den fattiges motpart. Jag vill bestämt
påstå, att dessa garantier äro tillräckliga för att stävja missbruk,
och säkert är, att hela reformen förlorar i värde, om den fattige
skall behöva tigga sin rätt hos lokala nämnder, som ofta kunna
bedöma saken ur för själva ändamålet nog så främmande synpunkter.

Men, som sagt, icke nog med att reservanterna, herrar Gezelius
m. fl. vilja att denna nya kommunala nämnd skall pröva fattigdomsgraden;
herr Gezelius och hans medreservanter vilja också,
att den lokala nämnden skall pröva frågan om huruvida den fattiges
talan är ogrundad eller icke. Regeringens förslag går däremot
ut ifrån att denna prövning icke skall förekomma, när det
gäller parts rätt att få de förmåner i allmänhet, som uppräknas i
förslaget. Däremot skall rätten enligt propositionen ha eu viss
prövningsrätt om behovet av rättegångsbiträde, i vilket fall kostnadsfrågan
först får väsentlig betydelse. Först när det är fråga
om att fä ombud förordnat, kan man befara, att kostnaden för
rättegången skall stiga till högre''belopp.

Reservanternas förslag om särskild förprövning rörande beskaffenheten
av den talan, som den fattige vill föra, är ur alla synpunkter
oantagligt. Först och främst strider det mot gällande rättsprinciper.
Det är för närvarande så, att ingen kan hindra en person
från att få en stämning, som innehåller ett rättsanspråk, delgiven,
och på det sättet är rättegången anhängiggjord. Domaren,
till vilken stämningsansökan lämnas in, må finna, att den talan
som föres, är fullständigt orimlig, men han måste icke desto mindre

i-gförslag om
rf rättegång
in. m.

; Forts.)

Nr 40. 48

ODsdagen den 21 maj, f. m.

Lagförslag hjälpa sökanden att få stämningen delgiven, ock därigenom är saken

lft^an3 anhängiggjord.

(Forts) Nu l^ågar man sig: gäller det numera några andra förhållan den

rörande den fattiges rätt att processa och processa i viss mån
på allmän bekostnad:'' Nej! Då man talar om fri rättegång, är
det liksom man alldeles glömt bort, att vi delvis redan hava eu
sådan, att en del kostnader, som just i det stora hela motsvara de
kostnader, som statsverket enligt förslaget skulle komma att ådragas
utan någon förprövning, redan nu utgå från det allmänna. Det är
sant, att den omständigheten, att förprövning saknas, kan föranleda
missbruk av kverulanter och andra, som besvära domstolen och
motparten med oskäliga rättegångar. Men det förhållandet kan
ingalunda och bör ingalunda avhjälpas i denna ordning. Man bör
icke härvidlag göra skillnad mellan den fattige och andra människor;
det vore att införa en klasslag, och redan ur den synpunkten
är ett sådant förslag oantagligt.

Vidare frågar man sig, huruvida den av reservanterna föreslagna
nämnden i och för sig kan anses lämplig att företaga en
dylik prövning. Visserligen må en sådan lokal nämnd vara lämplig
att bedöma frågan, huruvida parten med hänsyn till sin fattigdom
är i behov av att anlita fri rättegång. Men den är absolut icke
sakkunnig att bedöma frågan, huruvida eu persons talan är mer
eller mindre grundad eller icke. Reservanterna ha dragit sig för
att låta domstolen förrätta en förprövning rörande talans beskaffenhet
på grund av det riktiga principiella skälet, att domstolen därigenom
skulle giva ett förhandsuttalande, vilket kunde bedömas som
en förutfattad mening om sakens utgång. Men ur alla andra synpunkter
är domstolen synnerligen kompetent att förrätta förprövning,
om det skall finnas en sådan, ty domstolen har hela materialet
och sakkunskap och kompetens att fullgöra denna prövning.
Att däremot tänka sig att lokala nämnder skulle ha denna ömtåliga
och viktiga angelägenhet om hand att på förhand bestämma,
huruvida en persons talan är mer eller mindre grundad, förefaller
fullständigt orimligt. Men dessutom vinna reservanterna med detta
arrangemang icke alls vad de avse, nämligen att befria domstolen
från denna prövning. Om nämnden giver sitt bifall till ansökningen
om fri rättegång, blir saken klar, och då är domstolen bunden.
Men ifall nämnden säger nej, har parten rätt att klaga över
detta beslut hos domstolen, och där ha vi sålunda ändå domstolen
i en situation, vari den blir tvungen att göra en förprövning av
talans beskaffenhet.

Slutligen ha reservanterna icke heller lyckats ordna det föreslagna
förfarandet bättre, än att en domstolens förprövning blir
nödvändig även i ett annat avseende. Nämnden skall nämligen
enligt reservanternas förslag avgöra, om talan är mer eller mindre
grundad eller icke, men den har icke att besluta, huruvida talan
är av den beskaffenhet, att parten behöver rättegångsombud. Denna
fråga skulle åter gå till domstolen. Och på det sättet kommer den
fattige parten, som kanske icke ens har respengar för att kunna (

Onsdagen den 21 maj, f. m.

49 Nr 40.

vidtaga nödiga formaliteter, att först nödgas förhandla med den förslag om
lokala nämnden, huruvida han skall anses tillräckligt fattig eller *ri rätte9ånv
icke, och om hans talan är sådan, att han behöver rättgångsombud; Z''
och sedan detta väl är klart och hans mål kommit till domstolen på
eu tidpunkt, innan han fått advokat förordnad, börja nya förhandlingar
vid domstolen om huruvida han skall få något rättegångsbiträde.
Den omgång och det besvär, som härigenom vållas parten,
äro så betydande, att de ej rimligen kunna av riksdagen o-odkännas.
° ö

Sedan parten nu väl kommit till domstolen och fått lov att få ett
rättegångsbiträde, sedan domstolen funnit, att hans talan är sådan
att han behöver hjälp, får han då den advokat han vill enligt reservanternas
förslag? Nej, visst icke. Regeringens förslag uppställer
den betingelsen, att ifall rätten anser, att rättegångsbiträde behövs,
rätten också skall välja den advokat, som parten anvisat, därest
han anvisat en, som avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna
kunskapsprov samt yrkesmässigt utövar advokatverksamhet
Denna bestämmelse upptages av herr Hederstierna i hans reservation,
men den är icke upptagen av reservanterna från första kammaren.
De _ anse att partens förslag i alla händelser skall komma
att tillräckligt beaktas, emedan reservationen går ut på, att domstolen
vid förordnande av rättegångsombud skulle taga nödig hänsyn
till partens förslag. Nåd menas med -nödig hänsyn»? Det
beror på från vilken synpunkt behovet av den ena eller den andra
sortens advokat prövas. Om det åtminstone hade stått »behörig
hänsyn, men med bestämmelsen »nödig hänsyn» synes mig parten
icke få några garantier för, att hans förslag blir beaktat, Jag tror
mig ha rätt att säga, att den erfarenhet vi ha från myndigheternas
sätt att förordna advokat för parter, nämligen i brottmål, &där häktade
få, biträden åt sig förordnade av myndigheterna, den erfarenheten
icke giver någon större förhoppning om att vederbörande
myndigheter verkligen skola taga behörig hänsyn till partens förslag.
Det har flerstädes varit så hittills, att‘oavsett vad parten
önskat och oavsett om den person han föreslagit till advokat varit
lämplig, man tagit extra länsnotarier och andra extra tjänstemän som
behövt biinkomster till biträden i brottmål. Jag vill icke o-äran -lera, att det kommer att införas en bättre procedur här.

Jag skall icke i övriga punkter gå in på att bemöta reservanternas
yrkanden. Det sagda synes mig tillräckligt, och jag vågar
vördsamt hemställa, huruvida icke kammaren ändå skulle vilja omedelbart
besluta att antaga Kung! Maj:s förslag i den form, i vilken
det framgått efter lagutskottes behandling. Säkert är, att ett bi tlU

reservationen icke kan ligga till grund för en lösnino- av
fragan, da den nämnd och det förfarande i övrigt, som reservanterna
från första kammaren föreslagit, äro ur alla svnpunkter fullständigt
oantagliga,

Herr Holmquist: Jag vet icke, om jag står ensam —

men jag skulle knappast tro det — om att vid föredragning av

Första kammarens protokoll 1919. Nr ko. 4

Nr 40. 50 Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lagförslag om dessa, jag skulle vilja säga, småförslag pa processrättens. område

fri rättegång ur djupet av hjärtat trängt den tanken: giv oss då i all
rimlighets namn snarligen '' en modern processordning! Redan
(Forts.) £.jr :par årtionden sedan ansåg man sig stå ganska nära
en sådan. Sedermera kar tiden gått, och såvitt jag rätt förstått
saken, är det först under de allra senaste tiderna, som en ny kraft
uti processkommissionen glädjande nog Ihar förklarat, att nu skall
man börja med det rent legislativ arbetet. Men då får man säga,
att alla dessa förslag — jag tillåter mig börja med lagan om »summa
revisibiilis» ock lagen om domsagas kansli och. gar sedan till
de författningar, som här föreligga angående fri rättegång ock
rättshjälp åt häktade — alltsammans är i själva verket nya klutar,
jag höll på att säga, på ett urgammalt kläde. Nu är det ju möjligt,
att krafter saknas i vårt land för att genomföra det reformarbete,
varom jag talar, men man måste väl ändå så småningom komma
från tanke till handling, och det naturliga vore val, att sådana för.
fattningsförslag infogades i den nya processordning, _ som vi alla
vänta på. Och jag kan icke föreställa mig, att icke åvägabringandet
av den nya processordningen hädanefter måste gå fortare än
hittills. Min allmänna känsla har sålunda varit den, att dessa förslag
bort vila, tills de kunnat innefattas i en modern rättegångsordning.
Så har emellertid icke skett med det förslag, som här
föreligger, och jag skall därför be att fa säga nagra ord särskilt

om detta förslag. „ .

Jag har verkligen i min egenskap av landshövding något praktiserat,
vad det bär är fråga om. Jag har nämligen varit rådgivare
åt rättssökande parter. Det är en allmän landssed inom det län,
som är mig anförtrott, att man från olika håll kommer till landshövdingen
och begär hans yttrande ofta i de mest omöjliga, saker.
Det är två slags folk som göra det. Sådana som skriva till mig
varannan månad långa artiklar om vad de lidit under sitt liv och
alltid sluta med detta tema: »Skaffa oss då i all rimlighets namn
rätt!» Det är sådana, som man mycket snart kommer underfund
med, att de äro defekta i något avseende. Man gar igenom deras
papper, de komma igen, och man söker ordna förhallandena. sa, att
det icke blir någon explosion mellan de rådsökande och mig, som
de vänt sig till. De äro naturligtvis omöjliga, men dfe existera ändå,
fast de icke ha någon lag om fri rättshjälp. En hel de! av dessa äro
ofta icke utan medel, ofta kan det vara ganska förmöget folk,
som offrat allt på sina processer, och detta komma de fortfarande
att göra utan hänsyn till lagen.

Sedan är det andra parter, som komma med ganska enkla
rättstvister, som verkligen på ett enkelt sätt kunna avhjälpas. Det
naturligaste sättet, för att den sidans intressenter skulle tillgodoses,
vore utan tvivel att inrätta praktiska rätt sb klipsk order, dit de
kunde vända sig i stället för att komma till mig och andra, som
de söka upp. För sådana institutioners tillgodoseende bär man
begärt ett mindre anslag, och frågan härom ligger för närvarande

Onsdagen den 21 maj, f. m.

51 Nr 40.

Jios statsutskottet. Jag tror, att detta är det rätta sättet; denna lag
i och för sig båtar jämförelsevis litet.

Emellertid tror jag, att förhållandena äro sådana, att man
bör taga ställning till det lagförslag, som här föreligger, och jag
skall därför be att få taga särskild ställning till den fråga, som
åtminstone för närvarande utgör den springande punkten, nämligen
frågan om förprövning i den form, som reservanterna ifrågasätta,
eller icke någon förprövning alls, enligt Kungl. Maj:ts förslag.
Jag hyser icke det ringaste tvivel om att Kungl. Maj:t härvidlag
beträtt den rätta vägen. Om man vill gå till den förprövning,
som reservanterna ifrågasätta skulle ske hos en kommitté,
sammansatt av eu ordförande, förordnad av allmän underrätt, samt
två ledamöter varav den ene är utsedd av den myndighet, som utövar
kommunens beslutanderätt och den andra av fattigvårdsstyrelsen,
huru kommer denna kommitté att värka? Antingen blir
det så, att då desisa rättssökande komma med sina papper de i
själva verket icke veta, vad luntan innehåller. De lägga fram papperen
på kommitténs bord och säga: var så god och titta på dem!
Detta tager icke endast några minuter utan ganska många timmar,
och det blir då den av rätten förordnade ordföranden, som
kommer att taga saken om hand; de andra bli fullkomliga blindpipor.
Men det kan också inträffa, att de andra personerna försöka
att på förhand lista ut, om denna rättegång har grund för sig eller
är ogrundad, och det tror jag vore den allra värsta situation, vari
man kunde råka. Huru kan det vara möjligt, att av kommuner
valda förtroendemän på allvar skulle kunna avgöra, om det finnes
grund för en rättegång eller icke? Det tror jag för min del är
fullkomligt omöjligt. Och huru skulle det te sig, om de i detta
avseende säga nej och vederbörande gå till respektive domhavande
och denne säger: det finnes icke något hinder, var så god och börja
processen! varigenom han givit på hand, att det finnes vissa utsikter
eller åtminstone, att saken icke är alldeles ogrundad? Huru
skulle de personer känna sig, som förut förklarat saken vara fullkomligt
ogrundad? Jo, nästa gång en sådan fråga kommer upp
ändra de taktik. De låta allting vara grundat; åtminstone tycker
jag, att det ligger nära till hans att antaga detta. Jag för min
del tror, att det vore mycket olyckligt, om man nu skulle slå in på
denna väg.

Herr statsrådet nämnde, att det varit mindre tilltalande att
se det sätt varpå myndigheterna förordnat rättegångsbiträden. För
tillvaratagande av häktades intressen hade man förordnat extra
länsnotarier och andra till länsstyrelserna hörande tjänstemän och
icke advokater. Jag ber verkligen att få säga, att i det län jag tillhör
ha vi gjort allt tänkbart för att skaffa folk, som vilja åtaga sig
detta. Med d)a nuvarande faktiska resekostnaderna är det verkligen
icke något luckrativt företag, ofta går det icke ens ihop. Jag
får bestämt förklara, att åtminstone från det hållet har det varit
stora svårigheter att få någon människa, som varit villig att åtaga
sig ett sådant uppdrag, och att man icke försökt att särskilt gynna

Lagförslag om
fri rättegång
m. ?n.
(Forts.)

Kr 40. 52

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lagföring om den tjänstemannaklass varom lierr statsrådet särskilt talat. Yi lia

fri rättegång snarar€ fatt tvinga våra tjänstemän med lindrigt våld att utföra
m. m. . ”

(Forte) saklen.

Ja, herr talman, jag har endast velat säga detta, ooh jag ber
härmed att få yrka bifall till Kung], Maj:ts förslag.

Herr statsrådet Löfgren: Herr greve och talman! Jag begärde
ordet med anledning av ett yttrande i början av herr Holmquists
anförande. Herr Holmquist behagade rikta en anmärkning
mot processkommissionen och dess sätt att utföra det uppdrag, soin
är kommissionen anförtrott. .Den frågan kan det bli tillfälle för
riksdagen att behandla, när anslaget till kommissionen inom kort
kommer till behandling. Det har nämligen icke skett ännu.

Herr Holmquist yttrade vidare, att han hade ansett det lämpligt,
om denna lagstiftning kommit i ett större sammanhang, och om därmed
hade kunnat anstå, tills — som jag förmodar han menade inom
rimlig tid — en allmän processreform blivit framlagd för riksdagen
på grundval av processkommissionens förslag. Jag ber att på, det
bestämdaste få inlägga min gensaga mot den tankegång, som ligger
bakom detta yttrande. Man kan med hänsyn till nödvändigheten av
att lösa speciella lagstiftningsuppgifter och med hänsyn till den nödiga
omtanken om den sociala utvecklingen icke lata ett förslag som
detta vänta, tills man en gång i världen kan bli färdig med den störa
processreformen. Vad särskilt nu förevarande fall angår, vill jag
dessutom erinra om, att riksdagen skrivit och begärt det förslag, som
nu framlagts för riksdagen. Därtill kan läggas en sak, och det är,
att detta förslag om något torde vara lämpligt och möjligt att framlägga
enstaka utan ett större sammanhang. Jag undrar, hur i all
världen ett förslag som detta, vilket allenast avser att bestämma,
att under vissa betingelser fattiga människor skola kunna få kostnadsfritt
anlita de befintliga domstolarna — hur detta förslag, om det
antages, kan prejudicera läggningen på ena eller andra sättet av den
stora processreformen? ''Så vitt jag kan förstå, har antagandet av
föreliggande förslag icke det bitterst^ med den saken att göra. Detta
förslag är fristående från all tanke pa att föregripa vad man kan
finna lämpligt vid framläggandet av processreformen.

Slutligen anmärkte herr Holmquist något mot den erinran jag
gjorde rörande det sätt. på vilket Konungens befallningshavande
stundom brukat förordna biträde åt häktad. Jag ber att fa uttala
den övertygelsen, att det missförhållande jag påpekat icke förelegat
inom Kopparbergs län. Men jag kan försäkra den ärade talaren, att
jag, som på detta område har en ganska rik och mångårig erfarenhet,
icke desto mindre varit fullt berättigad att fälla det påstående jag
gjorde. Jag måste sålunda vidhålla detsamma och är beredd att,
om så erfordras, visa dess riktighet.

Herr G-ezelius: Herr greve och talman, mina herrar! Under
debatten i det föredragna ärendet har man väsentligen sysselsatt sig
med frågan om förprövning eller icke. Jag ber att fa säga några

Onsdagen den 21 maj, f. m.

5:5 Nr 40.

ord närmast i anledning av herr statsrådets kritik av det förslag, de
reservanter, till vilka jag anslutit mig, framlagt till frågans läsning.

Jag vill då säga, att om jag också är fullt på det klara med, att
statsrådets omdöme är fullkomligt riktigt i vad han säger därom, att
inom utskottet icke kommit till synes något uttryck för en annan
uppfattning, än att man principiellt varit enig därom, att en fattigrätt
på detta område hör införas, så vill jag icke dölja att man förbisett
svårigheterna att på ett fullt tillfredsställande sätt lösa denna
fråga, beroende av det sätt, på vilket vår processordning för närvarande
är anordnad, och att anpassa ett institut sådant som det föreliggande
i den nuvarande rättegångsordningen. Det är därför ganska
naturligt, att då reservanterna icke kunnat ansluta sig till Kungl.
Maj:ts förslag och sökt att undvika olägenheter, som för reservanterna
tett sig såsom betänkliga, även de stött på praktiska svårigheter
vid anordnandet av förfarandet och icke själva ansett sitt förslag
alldeles fritt från anmärkningar. Yi hava emellertid gjort det bästa
möjliga i det hänseendet, som vi med de resurser, som stått oss till
buds, kunnat åstadkomma. Jag har emellertid den uppfattningen,
att denna anordning i ganska avsevärda delar näppeligen kommer
att få annat än provisorisk karaktär. Jag är på det klara med, att
såväl den nya rättegångsordningen som ett verkligt effektivt rättshjälpsinstitut
skall komma att medföra avsevärt ökade möjligheter
för tillgodoseendet av det intresse man med detta lagförslag velat
betjäna.

Då herr statsrådet kritiserade reservationen och särskilt den farhåga,
som i reservationen kommit till uttryck, att en fullkomligt
okontrollerad rätt att åtnjuta denna förmån skulle kunna leda till
betänkliga missbruk, kan jag icke underlåta att fästa uppmärksamheten
vid, att statsrådet vid denna kritik av reservationen näppeligen
täckt ämnet. Statsrådet ville göra gällande, att nödig garanti gives
däri, att lagen fordrar en viss grad av fattigdom, att den sökande
skall vara beredd att på heder och samvete lämna uppgift angående
sina ekonomiska förhållanden och eventuellt också vara i tillfälle
att styrka dem. att han vidare kan förlora rätten, om hans ekonomiska
ställning blir förbättrad i tillräcklig grad, och att han för vissa
förhållanden är återbetalningsskyldig. Så vitt jag förstår, ha dessa
garantier ingenting att göra med den kategori, som faller under det
angivna strecket. Den som kan visa, att han har en viss fattigdomsgrad,
är fullkomligt okontrollerad, och det är just den kategorien,
som kan behöva en kontroll i det hänseendet, som det här är
fråga om. Därom har någon meningsskiljaktighet ej rått bland de
sakkunniga. Just denna kategori människor saknar nämligen vad
som eljes för en annan medborgare är den naturligt verkande garantien,
betänksamheten mot att genom en obefogad rättegång ådraga sig
själv ekonomisk kostnad. Med den erfarenhet jag har på detta område,
som jag vågar säga icke heller är så ringa, om också min erfarenhet
icke fullkomligt sammanfaller med min ärade landshövdings,
vill jag säga, att i vanliga fall det återhållande moment, som
ligger i den risk man löper, om man startar en rättgång, som man har
ringa, kanske så gott som ingen utsikt att kunna genomdriva, är

Lagförslag om
fri rättegång
m. m.
(Forts.-)

Nr 40. 54

Onsdagen den 21 maj, f. in.

Lagförslag om
fri rättegång
m. m.
(Forts.)

utomordentligt verkande. Om man eliminerar bort detta moment,
ställer man verkligen ej sällan alltför störa anspråk på en människa,
om man begär, att lians försynthet, hans moraliska uppfattning
skall återhålla honom från att‘ söka gorå gällande anspråk. Den
kategori, som nu kommer att hjälpas, kommer i åtskilliga fall även
fortfarande att utgöras av människor, för vilka processer äro ett
frestande nöje. Det är icke för rättsmedvetandet och respekten för
rättssamhället och dess organ tilltalande, att staten ställer sig själv
och nämnda organ i den ställningen, att de tvingas lämna hjälp under
sådana förhållanden.

Då man åberopar Svea hovrätts uttalande som övertygande, såsom
utskottets vice ordförande gjorde, ber jag få fästa uppmärksamheten
på, att detta utlåtande tager en alldeles bestämd position i den
fråga vi nu diskutera. Hovrätten anser det vara en lika viktig sak
som införandet av fattigrätten, att man icke ordnar den så, att man
premierar eller lämnar utan kontroll process- och trätlystnaden inför
statens organ. Den »så nödiga» förprövningen har hovrätten
sålunda i sitt utlåtande sagt. En förprövning anser denna myndighet
vara oundgänglig. Det gäller med denna upfattning endast att
se till, hur man skall kunna ordna förprövningen på bästa sätt. Yi
reservanter ha sökt gå fram efter den linjen, att vi lämnat det till
förtroendemän. Och då herr statsrådet underkänner deras kompetens,
beror det, befarar jag, på att herr statsrådet missuppfattat vad
reservanterna avsett, att dessa förtroendemän skulle ha för funktion.
Det skall icke vara någon juridisk nötknäckningsanstalt, utan det
skall ske eu prövning från dessa medborgerliga förtroendemän, som
skall utsortera vad en vanlig människa finner vara av beskaffenhet,
att det icke är reson i att gå till domstolen därmed. Vanskligheten
vid att rätt lösa ett juridiskt spörsmål är ej sällan för stor, för att
man bör ifrågasätta, att åt denna nämnd skulle anförtros ett sådant.
Det är för övrigt icke redligt, om man vill iakttaga försiktighet vid
tillvaratagandet av en medborgares rätt, att lämna ett sådant summariskt
avgörande till någon, icke till domstolen själv en gång uti
ifrågavarande skede. Om man med förprövningen avsett att vinna en
av reservanterna avsedd granskning, äro förtroendemän, tillsatta enligt
det av reservanterna givna förslaget, icke något, som det skulle
ligga fara i att acceptera från den synpunkten, att prövningen icke
skulle kunna av dem verkställas. Reservanterna hava just för att
i det hänseendet giva en fattig största möjliga trygghet även accepterat
den — låt vara principiellt betänkliga fortsättningen —. att
det skulle lämnas en möjlighet för en sådan part att få sin ansökan,
om den har avslagits av nämnden, prövad av domstolen. Det är
självfallet ägnat att i hög grad giva den sökande ökad trygghet i
hans ställning och kommer icke att bli honom till olägenhet i fråga
om hans rätts utbekommande.

Då statsrådet vidare säger, att det egentligen gäller arvodet till
biträde som en avsevärd kostnad, och att den frågan kommer att av
domstolen prövas, så förefaller det mig principiellt vara en ganska
svår ställning statsrådet i det hänseendet intager, ty om det blir

Onsdagen den 21 maj, f. m.

55 Nr 40.

en förprövning beträffande det, som statsrådet anser vara i ekono- rättegång

miskt avseende det väsentligaste, är det icke tilltalande, att man m

ser bort från vad som åtminstone enligt reservanternas mening är (yorU.?

det viktigaste. Låt vara att den ekonomiska synpunkten för det
allmänna och arbetsbördan för statens organ också äro väsentliga,
det viktigaste här är dock att icke anordna saken .så, att man utlämnar
andra medborgare, som många gånger stå så nära gränsen för
det fattigstreck man ritat upp, att det faktiskt för den utomstående
icke kan upptäckas någon väsentlig skillnad, åt andras trakasserier.

Den ekonomiskt svagt ställde, som trakasseras av en man med in
rättegång, bör också ha rätt att åtnjuta skydd häremot. Och man
är också skyldig att tänka på den fattige själv som icke har den sakerhetshake,
som det ekonomiska intresset giver en annan.

Då statsrådet vidare talar om, att reservanternas förslag skulle
införa en dubbel prövning, som i det hänseendet ställer den fattige
i en ogynnsam ställning, synes det mig, som om statsrådet missuppfattat
reservanternas förslag även i denna del. Herr statsrådet
talar om, att den fattige, som fått nämndens tillstånd till process,
kommer till domstolen, utan att ännu hava något biträde, vilket han
först därefter får. Reservanterna ha dock i likhet med utskottet föreslagit,
att, då rätten icke sitter, rättens ordförande skall ha att utse
rättegångsombud åt honom, och reservationen ställer sålunda i likhet
med utskottet så, att den fattige blir i tillfälle att, redan innan
målet kommer till domstolen, få det biträde, som lian prövas vara
i behov -av.

Jag beklagar, att herr statsrådet finner sig höra karakterisera
reservanternas förslag som en klasslag. Jag kan icke finna deo
omdömet motiverat, och i varje fall vågar jag å egna och, jag tror
mig kunna säga, även å mina medreservanters vägnar förklara, att
denna synpunkt varit fullkomligt fjärran från vår uppfattning om.
hur frågan hör lösas. Vi vilja lika väl som utskottet lämna effektiv
hjälp, och jag trodde även, att Jet i reservationen framkomna
lagförslaget skulle befria oss från misstanken att här hava handlat
i klassintresse. ,

Då herr statsrådet talar om, att den kortfattade avfattning, vi
velat giva lagen i fråga om de direktiv, som domstolen skall erhålla
.angående utseendet av rättegångsombud, utdömer herr statsrådet
reservanternas ståndpunkt med påståendet, att enligt vårt förslag
den fattige icke skulle ha garanti för att han finge det biträde,
som han önskade. Det är just det reservanterna avse, att han icke
skall få. De ha tagit som utgångspunkt, att domstolen icke är någon
medborgarnas fiende, vare sig fattig eller rik. Man hör icke
utgå från, att domstolen behöver hållas efter, för att den skall, iakttaga
sin plikt gentemot medborgaren. Det finnes, så långt min erfarenhet
sträcker sig, så utomordentligt få belägg för den uppfattningen,
att man icke har rätt att utgå från denna uppfattning. Domstolen
handhar detta sitt grannlaga uppdrag bättre, genom att man
icke hinder honom i dylika hänseenden, varigenom man kan komma

Xr 40. 56

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lagförslag omfri
rättegång
m. m.
(Forts.)

till samma resultat, som lierr statsrådet talade om, att erfarenheten
visat rörande rättegångsbiträde åt häktad. Ställer man upp som
formellt bindande, att sa snart det föreslås — och det synes mig.
att man därvidlag kan sätta saken pa sin .spets — en yrkesmässig
advokat, domtolen skall vara skyldig att förordna den mannen, även
om domstolen och det allmänna omdömet är på det klara med, att
den föreslagne på ett långt mindre tillfredsställande sätt skall tillgodose
den parts intresse, det gäller att bevaka, då är man inne på
orätt väg. Vårt advokatstånd är icke ännu utvecklat därhän, att
det lämnar nödig garanti för att på varje ort den bästa hjälp, som
på detta område står att få, verkligen är till finnandes bland de
yrkesmässiga advokaterna. Man skall icke lagstifta doktrinärt med
hänsyn till vissa önskemål utan taga förhållandena som de i verkligheten
te sig. Jag tror för min del, att tiden icke är mogen för
att man anordnar det så, att den fattige, som åtnjuter den särskilda
förmanen att fa sin rättegång fri, under alla förhållanden skall
komma^ i åtnjutande av förmånen av yrkesmässigt skolat biträde
även då det icke kan påvisas något, särskilt skäl, som talar för, att
han skall få sådant och då den övriga allmänheten endast i undantagsfall
är i tillfälle att komma i åtnjutande av denna förmån. Om
man på detta område går något så när sakta fram, tror jag, att man
uppnår bättre, mer tillfredsställande resultat.

Jag är fullt övertygad, att om vi böra se på vår egen rättshistoriska
utveckling, det icke lämpar sig att åberopa sig på erfarenheten
från främmande, håll som bestämmande i detta avseende. Att åberopa
den österrikiska rättegångsordningen är missvisande. Även
om det vore riktigt att göra en sådan direkt anpassning på detta
område, tror jag mig våga säga, att med den rådande rättsåskådmngen
det icke är tillrådligt att lämna en okontrollerad .rätt, då
man nu ger sa helt fördelen av det allmännas hjälp till utförande
av talan för fattig, som detta förslag, även enligt reservationen,
giver. Man klipper visst icke av all rätt för honom —- det var i
det hänseendet herr statsrådet talade om vårt .förslag såsom en klasslag
— därigenom att man icke giver honom fri rättegång. Han har
redan nu samma möjlighet att .taga ut en stämning som varje annan
medborgare, han har fri expeditionslösen, men det är den skillnad,
att man icke genom en lag som den förevarande bör giva honom
mer än rimligt.

Jag skall för övriga delar i förslaget icke upptaga kammarens
tid och förenar mig i yrkandet på bifall till reservationen med avseende
på den föredragna paragrafens avfattning.

Herr Al.exanderson: Herr greve och talman! En talare

har i diskussionen riktat en del förebråelser mot justitieministern,
därför att han. kommit med denna lag fristående och icke väntat
med ärendet, tills det kunnat komma i ett större sammanhang, ja,
helst tagas i samband med processreformen. Detta yttrande kastar
ljus över hurusom man på .sina håll glömt hela det ärendes förbi -

Onsdagen den 21 maj, f. m.

57 Nr 40.

storm, med vilket vi nu sysselsätta oss. Då det icke heller har fram- Lagförslag om
kommit någon erinran härom under debatten, och det måhända är
många nog, som icke komma ihåg, hur saken i detta avseende lig- (forts.)
ger, skall jag taga mig friheten att bringa i kammarledamöternas
erinran, att det är riksdagen, som skrivit och begärt denna lagstiftning,
och vidare att detta skett i följande sammanhang. Denna
riksdagsskrivelse ingick som ett led i det sammanjämkningsförslag,
som antogs vid 1915 års riksdag i lagstiftningen rörande avstängande
av vissa mål från fullföjd till högsta instans. Särskilt denna
kammare har onekligen härigenom åtagit sig en hedersförpliktelse
att infria, ty skrivelsen var villkoret just för att andra kammaren
skulle, trots det starka motstånd mot införandet av en summa
revisibilis m. m., som där förefanns, antaga det nämnda sammanjämkningsförslaget.
Det framhölls från det hållet, hurusom
den fattiga parten esomoftast icke varit i tillfälle att skaffa sig
någon hjälp vid utförande av sin talan i underrätten. Han finner
så till sin förvåning, att han ej får rätt i underrättens dom; den
korta tid som finnes att klaga i hovrätten, begagnar han val till att
bevaka fatalierna, men icke heller i hovrätten har han, i brist på
insiktsfull hjälp, förmått lägga sin sak så som den rätteligen bort
framläggas för att få den framgång den måhända förtjänar. Om
nu, på grund av den nya fullföljdslagstiftningen, målet måste stanna
i hovrätten — så resonerade man — då är parten definitivt avskuren
från den möjlighet, som dittills rätt ofta, efter vad man ansåg,
begagnats, nämligen att efter den förnyade erfarenhet, den
ogynnsamma utgången i hovrätten givit parten och efter det tillfälle
till närmare besinnande och rådslående med den ena och den
andra, som parten haft under den långa tid saken låg under hovrättens
prövning, han efter klagan i högsta instansen framförde ett
processmaterial av helt annan beskaffenhet än förut och därmed
kanske rönte större framgång. Av detta skäl fästes vid fullfölj dslagen
förutsättningen av rättshjälp, som möjliggjorde ett gott framläggande
av saken redan i underrätten. Det är, således, en särskild
förpliktelse, som vilar på denna kammare, att taga all möjlig
hänsyn till vad sålunda utfästs i fråga om att man redan i underrätten
skulle skaffa den fattiga parten tillfredsställande rättegångsförmåner.

Men det är iner än så. Efter min uppfattning är det en av de
för det svenska rättegångsväsendets utveckling viktigaste frågor, inför
vilken vi nu stå. Det kan ej förnekas, att det finns en tendens
inom vida folklager att uppfatta rättsskipningen såsom något byråkratiskt,
folkfrämmande, någonting som helst borde radikalt omskapas;
och man kan icke vänta sig, att detta betraktelsesätt skall
kunna övervinnas utan stora ansträngningar. Ty i själva verket
ligger orsaken främst hos rättsordningen själv; det ligger rent av
i dess eget väsen en viss stelhet och en viss permanent efterblivenhet
efter den faktiska utvecklingen på många punkter. Men detta
fel, varmed rättsordningen i följd av sin egen natur är behäftad, fä,

r 40 58

Onsdagen den 21 maj, f. m.

^å0m nog att förstå, ofta dess utövare, domarna, lida för. Det

In. many nPPfattas som deras fel vad som i själva verket måhända icke är
(Forte.) deras fel- Häri .ligger en ständig risk för en farlig misstämning
gent emot rättsskipningen. Allt, som göras kan för att häva denna
misstämning, för att bringa rättsskipningen i närmaste möjliga kontakt
med folket, för att bringa den att uppbäras av en allmän folkopinion,
bör också göras. Det bör göras icke minst för att förekomma,
de faror, som eljest kunde hota, att rättsskipningen dragés
undan den fridlysta ställning, vid sidan av de politiska och sociala
striderna, som den bör äga, och in i dessa strider.

hn möjlighet att sålunda göra rättsskipningen mera populär,
mera förstådd, att bringa domarna och den rättssökande allmänheten
närmare varandra är det utan tvivel, som erbjuder sig, genom
att bereda de obemedlade rättssökande tillfälle — utan varjehanda
omgång, utan en noggrann prövning, huruvida partens talan icke
möjligtvis är ovärdig att få en sådan förmån o. s. v. — att erhålla
ett kostnadsfritt biträde och i övrigt möjligast kostnadsfria rättegång.
Jag tror för min del, att, kanske till och med vida mer än
lagar, som på ett rationellt sätt omskapa själva processordningen
— rent praktiskt satt — en reform av denna innebörd är av allra
största betydelse.

''Men det vill jag säga, att skall reformen tagas i det skick,
som vare sig den ena eller den andra i ämnet avgivna reservationen
vill, så att det skall bliva förprövning av vare sig Konungens
befallningshavande i länet eller av en kommunal nämnd, innan parten
får den avsedda hjälpen, ja då vill jag bra mycket hellre hava
kvar det nuvarande tillståndet. En papperslag på området hava vi
nämligen haft i 200 år. och jag föredrager denna papperslag framför
den nya, på vilken vi här bjudas. I 1731 års lag har förutsatts,
att ingen annan yrkesmässigt får driva saker inför rätta än
den, som fått rättens lov, och lagen'' stadgar vidare, att den, som
fått sådant rättens lov, också skall vara skyldig att föra de fattigas
talan inför råtta, när rätten det förordnar. Tillägges till detta den
frihet från expeditionslösen, som den fattige har, så skulle man ju
kunna tycka, att vi redan av ålder haft en god fattigrätt vid domstolarna
här i landet. Så har det som bekant dock icke blivit, enär
det advokatstånd, som 1734 års lag förutsatte, .aldrig blev verklighet.
. Paragrafen om fattig parts rättegångshjälp har därför — jag
vill icke säga blivit alldeles utan betydelse, ty den tillämpas vid
vissa domstolar då och då — men den har icke kommit att på långt
när fylla den uppgift, den hade. Men nog tjänar den denna uppgift
bättre, än om den medellösa parten först skulle, vare sig gå till
Konungens befallningshavande i länet och först sedan dess underordnade
kronobetjäning verkställt utredning få veta, om han finge
fri rättegång eller icke — eller gå till en kommunal nämnd, så
sammansatt, som exempelvis här har ifrågasatts, för att få sin anhållan
underställd dylik förprövning. Jag får säga, att, av de båda
möjligheterna, jag tyeker, att den sista är den mera oacceptabla.

Onsdagen den 21 maj, f. m.

59 Xr 40.

Jag förstår icke, hur man kunnat tänka sig, att denna kommunala
nämnd verkligen skulle kunna fylla en sådan uppgift. Tre perso- Jn rm
ner, boende kanske i var sitt hörn av en vidsträckt kommun, skulle (yortg.)

sammankomma för var gång en part anhölle om besked,. huruvida
han kunde få biträde i en rättegång eller icke! Det är ju ingalunda
säkert, att parten, ens med bästa vilja, kan i god tid planera en sådan
anhållan; ty det är icke blott kärande-, utan även svarandepart,
som kan behöva begära en dylik hjälp, och i senare fallet brådskar
det naturligtvis, om hjälpen icke skall bliva förfelad. Men
icke kan man heller tänka sig, att denna nämnd ideligen skulle resa
tillsammans för att hålla sammanträden, alltefter som sådana frågor
dugga in från fattiga rättssökande. Jag erkänner visserligen,
att jag icke tror, att nämnden behöver göra det ofta! Jag skulle
nästan misstänka, att det kommer mera att närma sig till att den
aldrig kommer att behöva göra det, ty den fattiga parten kommer
helt enkelt att föredraga att icke alls taga någon fri rättshjälp
framför att få sin rätt därtill underkastad prövning av en så beskaffad
nämnd, som här ifrågasättas. Men då är ju ock hela institutet
förfelat.

Jag är för övrigt frestad att tro, att de ärade'' reservanterna icke
haft så mycket allvar med sitt uppslag, ty eljest skulle de väl icke i
denna viktiga del, där de icke — såsom herr Rogberg rörande andra
punkten gjorde gällande, •— stödja sig på en föregående utredning,
framlagt sitt uppslag i det embryonala skick, som det onekligen har.

Man får icke veta, när dessa ledamöter i nämnderna skola utses av
rätten, resp. av »den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt»
och av fattigvårdsstyrelsen. Man får icke veta, för huru lång
tid de skola utses, eller vilken ursäkt de valde, skulle äga anföra för
att undandraga sig uppdraget, man får icke veta, huru det skall gå
till, då någon av dem fallit bort, eller eljest blivit förhindrad, vem
som skall underrätta vederbörande domstol, att det behövs en ny ,
ledamot. Icke heller äro de försedda med suppleanter, som under den
stundom långa mellantiden, intill dess ny ledamot hunnit bli utsedd,
skulle kunna falla in i luckan. Icke heller finnes i lagförslaget något
bemyndigande för Konungen att meddela närmare föreskrifter för
reglering av det nya institutet och icke någon övergångsbestämmelse,
som sörjer för att ledamöter finnas valda och kunna träda i funktion,
så snart lagen träder i kraft. Med ett ord, det är helt och hållet på
det embryonala stadiet, som denna anordning i reservanternas förslag
befinner sig. Och ''detta föranleder mig antaga, att de, mera såsom
utkast, velat visa, huru de i princip tänkt sig saken. Men, som sagt.
just i princip bedömt, kan jag icke karakterisera förslaget annat än
som att bjuda stenar i stället för bröd.

Jag kan icke erkänna, att om första kammaren antager denna
fria rättegångslag i det skick, som reservationen bjuder oss den, därmed
på något sätt är infriad den utfästelse, som låg i den riksdagsskrivelse
av 1915, om vilken jag talat. Jag tillåter mig därför uttala
en livlig förhoppning om att kammaren skall behjärta vikten av vad

Nr 40. 60

Onsdagen den 21 maj, f m

Lagförslag om som här ligger före på kammarens bord och i denna kardinalpunkt
fn rättegång följa Kungl. Maj:ts förslag.

• (Forte.) . Rörande de övriga punkterna skall jag icke upptaga kammarens
tid nu med att ingå på dem något närmare. Jag skall bara helt
kort säga, angående den rätt för parten att själv välja ombud, som i
Kungl. Maj ds förslag är framlagd, att det förefaller mig särdeles
orimligt att, i likhet med den siste ärade talaren, vilja göra gällande,
att de^ fattiga parterna på så sätt skulle komma i en ställning, som
vore långt bättre än de parter i allmänhet hava, som kunna betala.
Enligt hans uppfattning händer det endast i sällsynta undantagsfall,
att dessa övriga parter äro i tillfälle att anlita rättsbildade ombud.
Jag undrar, om lian icke vid det uttalandet helt såg förbi den väsentliga
utveckling, som advokatväsendet i vårt land under de sista bägge
decennierna har nått. loke stämmer det med erfarenheten åtminstone
från många domstolar, att det ens i någon mån vore träffande att beskriva
förhållandena på sådant sätt.

Beträffande reservanternas uppfattning, att förprövning överhuvud
taget vore nödvändig och deras hänvisning till utländsk rätt i det
hänseendet, så har redan under debatten erinrats, hurusom exempelvis
den österrikiska processlagen faktiskt icke tillämpas så, att någon
förprövning om annat än medellöshet förekommer, och hurusom man
från Österrike icke hört annat än göda verkningar av dess lagstiftning
på området. I detta sammanhang förtjänar erinras om att med undantag
av ett par lagar, som icke på allvar trätt i funktion, Österrikes
civilprocesslag nu är den enda egentligen moderna civilprocesslagen;
de övriga civilprocesslagar, som vi bruka kalla »moderna»,
i jämförelse med vår vördnadsvärt gamla rättegångsbalk, stå uti ifrågavarande
avseende som i många andra på en föråldrad ståndpunkt,
vilket också sedan länge erkänts inom vederbörande kulturländer
själva. Det är nämligen den förändrade sociala struktur, som samhällena
fått framför allt under de sista decennierna, som bragt detta
behov av fri rättshjälp för de fattiga till en sådan aktualitet.

I dessa nyssnämnda kulturländer har man främst på andra vägar,
särskilt genom upprättande av rättshjälpskontor, sökt avhjälpa behovet.
Och utan tvivel är det icke medelst en lagstiftning sådan som
den, vilken där föreslagits, som den verkligt effektiva hjälpen i längden
kan givas, utan det är, något som eu föregående ärad talare visade
sig vara livligt medveten om, genom upprättande av fasta rättshjälpskontor.
Först därmed lyckas man också undgå den olägenhet, som
reservanterna med viss rätt betona, nämligen att parterna riskera att
råka i händerna på advokater, som mera för egen vinning än för ideella
motiv anmäla sig, såsom deras hjälpare. Man får emellertid komma
ihåg, att dessa rättshjälpskontor icke kunna skapas i ett slag, att
de, till följd av de stora avstånden och den glesa befolkningen i vårt
land, på många håll icke med fördel kunna komma till vidsträcktare
användning på rätt lång tid ännu, utan att det en lång tid framåt torde
det bliva allenast mera lokalt, som de få betydelse. Man får vidare
komma ihåg, att i jämförelse med den ogynnsamma psykologiska effekten
av, att domaren avstänger parten från det biträde, han själv

Onsdagen den 21 maj, f. m.

61 > r iO.

vill hava, och med de oförmånliga verkningarna för rättegångsväsendets
popularitet, som dylika ingrepp medföra, det väger mycket min- ™ *Jang
dre, att en eller annan mindre väl skickad person begagnar lagstift- (Fortl> ,
ningen till att skaffa sig utkomst genom att föra fattiga parters process.
Det är en otrevlig inverkan, som man får taga med på köpet
och som givetvis är av övergående betydelse. I längden lyckas man
icke på så sätt gäcka lagstiftarens avsikt, utan i längden tager det
gedigna utförandet av rättegången ut sin rätt och det slarviga och ansvarslösa
får sitt straff.

Jag her alltså, herr talman, att få yrka bifall till 1 § i enlighet
med utskottets förslag.

Herr Holmquist: Herr greve och talman! Jag begärde
ordet i anledning av herr statsrådets och chefen för justitiedepartementet
uttalande, att, därest jag ville rikta mig emot processkommissionen
och dess arbete, så var tillfälle givet att därutinnan uttala
sig, när budgeten för denna processkommission förekom till
behandling i kammaren.

Jag förstår icke detta. Det måste vara beroende på ett fullständigt
misstag, och detta så mycket egendomligare, som jag bestämt
förklarade — i övrigt uttalande min sorg över det långsamma
sätt, på vilket processarbetet i landet utvecklats — min glädje
över att äntligen processkommissionen kommit därhän under ny
ledning, att den börjat utarbeta nya lagförslag. Jag kan aldrig
föreställa mig, och jag tror icke, att herr justitieministern är en
sådan sensitiva, att han vill lägga in i detta en sådan sorts förebråelse
mot honom, såsom herr Alexanderson nämnde. Jag har
icke sagt annat än att jag förklarat, att vi, på grund av den historiska
utvecklingen kommit i det läge, i vilket vi nu stå, och jagtror
verkligen, att, i det sammanhang som detta yttrande fälldes
med hänsyn till föreliggande lagförslag, det fullkomligt föll inom
diskussionens ram. Detta så mycket naturligare som herr Alexanderson
själv förklarade, att det rättsproblem, som i denna lag behandlas,
var ett av de viktigaste på hela processrättens område.

Jag har endast velat uttala detta för att förklara en sak, som,
enligt min uppfattning, blivit fullständigt missuppfattad.

Herr Högberg: Herr talman! Jag vill erinra därom, såsom
tidigare framhållits, att den nu till antagande framlagda lagen
uteslutande har provisorisk karaktär.

Ifråga om möjligheterna för den fattige att kunna vid domstolarna
utöva sin talan torde hittills icke några större svårigheter
hava förelegat, ty man har icke hört några klagomål däröver att
förhållandena i landet skulle vara sådana, att den fattige icke får
eller förvägras sin rätt. De klagomål, som hava förekommit, torde
icke hava varit flera, än att de hava kunnat förekomma i lika stor
omfattning i andra länder med ett modärnare processväsende än
vårt. Den omständigheten, att samtliga kulturländer ansett sig

>r 40. 62

Onsdagen den 21 maj, f. ro.

m. m.
(Forte.)

Lagförslag om behöva binda rätten till fri rättegång vid en f örprövning, torde
U"Devisa> aR förprövningen är behövlig. Österrike utgör undantag.

Att göra någon jämförelse mellan det österrikiska processförfarandet
och det svenska, kan icke ifrågakomma. Det österrikiska processförfarandet
utmärkes av den starka processledning, varmed
varje rättegång skötes, under det att tyvärr en av olägenheterna i
vår svenska process är den svaga processledningen.

Yad en ärad talare på Upplandsbänken anförde därom att den
av reservanterna föreslagna nämnden, vilken skulle bestämma,
huruvida fri rättegång skulle medgivas eller icke, vore sådan, att
den fattige hellre avstode ifrån process än att vända sig till samma
nämnd, må det stå för hans egen räkning. Jag är övertygad att,
om nämnd av antydd beskaffenhet skulle komma till stånd, densamma
skulle omfattas med förtroende av ortsbefolkningen, jämväl
den fattigare ortsbefolkningen. Medlemmarna av en sådan nämnd
torde icke sakna erforderlig förmåga att bedöma, huruvida en talan
är uppenbart ogrundad, och skulle dessa, vid sitt bedömande, frånse
den juridiska synpunkten, så vore derutinnan ingen större olycka
skedd, ty därav skulle endast följa, att den fattige skulle til lerkannas
förmånen av fri rättegång; även i enstaka fall, där han eljest
icke borde hava fått sådan. Den hjälp, som den fattiga parten
ernår genom ett bifall nu till reservanternas förslag, är fullt effektiv.
Reservanternas förslag innebär dessutom i rättsordningens
intresse ett bättre skydd för motparten än Kungl. Maj:ts förslag.
Jag tillåter mig vidhålla mitt tidigare yrkande.

Herr Mannheimer: Herr talman! Jag förvånades något
över att den siste talaren, dä han begärde ordet efter herr Alexandersons
kritik, icke då begagnande sig av tillfället att besvara de
efter mitt förmenande mycket grava anmärkningar, som rent formellt
framställts mot. reservanternas förslag av herr Alexanderson.
enne pavisaae nämligen, att det förslag, som reservanterna frama.
gt i ämnet, i fråga om denna nämnd, saknar en massa rent organisatoriska
bestämmelser, som måste finnas, ifall en sådan nämnd
over huvud taget skall kunna träda i verksamhet. Utöver vad herr
Alexanderson i det avseendet anmärkte vill jag framhålla, att det
i reservanternas lagförslag icke alls finns några bestämmelser rörande
javsfragan. Det finns således icke ett ord, som anger, när

lhf,T lnaC iMi\rr''ar a7 nji!nnden skola anses Jäviga att taga behandla?
-fd ,lutllorand® *ra£°r- Alltså kan man tvinga den fattige
rattssokanden som skall ga till nämnden, att anlita nämnden, ehuru

!pl1CkVr förtroende för nämnden just på grund av att nämnden
gentemot honom ar jävig. Jag förstår mycket väl, att sådana brister,
som papekades kunna avhjälpas, men så mycket är säkert, att
icke blir bristen avhjalpt genom att man framkastar ett förslag,
att provningen skall gå till eu nämnd, mot vilken alla dessa anmarkmngar
ur olika synpunkter kunna framställas, som av herr
Alexanderson framställdes.

Onsdagen den 21 maj, f. m.

63 Nr 40.

Jag vill vidare anmärka, att då reservanterna framkommit Lagförslag om
med förslag om en nämnd, hava de gjort det därför, att om för- fri
slaget antoges utan att däri inginge bestämmelser om förprövning, ,Forts ^
skulle detta åsamka statsverket mycket stora kostnader och olägenheter,
och detta vill man försöka undvika. Men man får väl ändå
utgå ifrån, att det blir så, att om nämnden kommer till stånd,
kommer man antagligen genast från början att göra anspråk på
att ersättning skall utgå för nämndens arbete, traktamentsersättning
till ledamöterna och resekostnadsersättning till dessa ledamöter.
Jag frågar: vad kommer man då att spara in i kostnadsväg
för statsverket? Vad kommer man att få för besparing, ifall
man nödgas utgiva dylika kostnader för nämndens sammanträden?

Det kan invändas, att det icke blir statsverket utan kommunerna,
som få betala detta, men jag vet icke, om kommunerna i dessa
tider äro mindre ansträngda och därför lättare kunna bära sådana
kostnader än staten. Det förefaller mig, som om reservanternas
förslag tydligt utvisar, att den utväg de velat använda, nämligen
att få till stånd en slags förprövning, icke är framkomligt. Man
har dock velat framhålla att det från alla sidor inom utskottet har
varit en enhällig uppfattning, att man skall låta domstolen bliva
den, som anställer denna förprövning. Men lämnar man den vägen
och icke låter domstolen gorå detta, fastän det finns goda skäl att
anförtro prövningen åt domstolen, kan man icke få saken på ett
tillfredsställande sätt handlagd.

Det tilltalande i detta utskottsförslag är ju, att det försöker i
någon mån likställa den fattige och den rike i avseende på möjligheten
att få sina rättsanspråk prövade, och det förefaller mig, som
om det, därest första kammaren vill godkänna den principen -—
och det tror jag, att kammaren har visat sig vilja, genom att gå
med på den skrivelse, som avläts till Kung! Maj:t den gången det
var fråga om antagande eller jämkning rörande summa revisibilis
— att säger jag, om första kammaren på det sättet vill infria detta
löfte, det enligt min mening icke finns någon möjlighet att på ett
tillfredsställande sätt lösa frågan, om man antager reservanternas
förslag, ty det är rent formellt sett så otillfredsställande, att det
icke kan antagas såsom lag.

Under sådana förhållanden förefaller det mig, som om det
för första kammaren icke skulle finnas någon annan utväg än att
antaga utskottets förslag, till vilket jag. herr talman, anhåller att
få yrka bifall.

Herr Gezelius: Herr talman! I sin kritik av reservanter nas

förslag pch i sin varning till kammaren att reflektera på ett
bifall till detta förslag hann herr Alexanderson så långt, att han
karakteriserade detta såsom från reservanternas sida icke ens allvarligt
menat; och för övrigt var förslaget enligt hans åsikt i formellt
avseende så betänkligt, att man över huvud taget icke kunde
reflektera på detsamma.

Nr 40.

Lagförslag om
fri rättegång
in. in.
(Forts.)

64 Onsdagen den 21 maj, f. m.

1 Jag trodde dock, att det i herr Alexandersons anförande också
skulle finnas plats för ett ord av kritik mot utskottets och Kungl.
Maj:ts förslag, ty med de stridsmetoder, som herr Alexanderson
nyss använde, tvekar jag icke att säga, att herr Alexanderson, med
den framstående kapacitet han på detta område äger, i utskottet
har varit ganska behjälplig med kritik därav. Vi ha i utskottet
försökt att nå ett resultat, där skilda meningar skulle förenas. Det
förslaget föll på herr Alexandersons tungt vägande votum — herr
Alexadersons namn har nu råkat ramla ut ur betänkandet. Jag
trodde därför, att jag här skulle få höra uttryck av en ståndpunkt
från hans sida, som icke i alla stycken sammanföll med utskottets
förslag. Det är något djärvt i alla fall att karakterisera vårt förslag
såsom icke allvarligt menat. Detta är, så långt som vi förmått,
ett uttryck för vår uppfattning om vad vi med nödig hänsyn
till det praktiskt uppnåeliga velat tillstyrka riksdagen att acceptera.
Jag är medveten om, att detta förslag blir i varje fall icke
riksdagens beslut, även om första kammaren antager det. Om detta
förslag, som reservanterna framlagt, antages av kammaren, ges
endera av de två möjligheterna, antingen att en sammanjämkning
kommer till stånd, eller ock, att lagförslaget faller —- vilketdera
anser jag vara för tidigt att ställa något horoskop för i närvarande
stund. Att vårt förslag formellt skulle vara så undermåligt, att
det är otänkbart att acceptera det — ja det är ju möjligt. Jag
vågar icke säga mera, än att det är resultatet av det arbete, som
utskottsreservanterna kunnat prestera, då det gällt att i all hast
skriva ihop ett lagförslag, som eljest får nagelfaras och granskas
av sakkunniga, vederbörande departement och myndigheter.

De anmärkningar, som från herr Alexandersons sida framställdes,
synas dock vara något överdrivna. En anmärkning var,
att det saknas övergångsbestämmelser, då det icke kunde utses
några .nämnder innan lagen trädde i kraft. Jag erinrar mig i den
delen den uppfattning -— som jag också är övertygad om att herr
Alexanderson delade — som kom till uttryck i ett cirkulär från vederbörande
departementschef angående den nya lagen om val av
landstingsman^ som vi hade att tillämpa i februari i år. Lagen
trädde i kraft den 1 mars, och jag behöver icke påminna om innehållet
därav. Jag tror icke att en lekman skall behöva leta i lagboken
så länge för att hitta på åtskilliga förordningar, som sakna
övergångsbestämmelser i antydda syftet. Den frågan tror jag icke
varit värd, att man därpå skulle offra särskilda övergångsbestämmelser.
Och en instruktion från Kungl. Maj :ts sida angående
nämndens arbetsmetoder kan jag icke tänka mig nödig eller ens
lämplig. Jävaktigheten skulle man tilläventyrs kunnat tänka på,
om det icke vore skäl att taga upp, men nödvändigt är det icke. Förordningen
angående gode män för granskning av förmyndarredovisning
t. ex. saknar bestämmelser om jäv. Och här kan det icke
bli tal om någon rättsförlust, då den part, som blir avvisad av

Onsdagen den 21 maj, f. m.

65 Nr 40.

nämnden i sin begäran om fri rättegång, har rätt att gå till domstol
för att få sin ansökning prövad.

Herr greve ock talman! Jag stärkes i min uppfattning om att
detta förslag dock är något att reflektera på, då den kritik, som av
de sista talarna riktats mot förslaget, enligt min mening varit av
väl liten kaliber. Om det över huvud taget skulle vara så fördömligt
att uppställa krav på en förprövning, så få väl herrar reservanter
finna sig i de anmärkningarna. Vi befinna oss i varje fall,
såsom jag även hörde herr Alexanderson medgiva, i hyggligt sällskap.
Vi ha i stort ,sett hela den civiliserade världens rättsväsende
på detta område på vår sida. Vi hava kungl. Svea hovrätts markanta
uttryck för samma uppfattning. Envar av herrarna som
intresserar sig för saken har icke kunnat undgå att läsa detta yttrande.
För Svea hovrätt är det en självfallen sak, att förprövning
måste äga rum. Svea hovrätt utdömer också förslaget att överlämna
denna åt domstol. Enligt utskottets och Kungl. Haj:ts förslag
är det domstolen, som komme att pröva saken vare sig direkt, när
det gäller att förordna rättegångsombud — detta är ju enligt departementschefens
mening det enda, som egentligen är av vikt —
eller också genom att domstolen för att kunna sortera ut fattigt folk,
som i själva verket icke har något motiv för rättegång, ger en extraordinär
tillämpning åt reglerna om domstolens processledande verksamhet.
Den rekommendation för utskottets förslag i detta avseende,
som jag hört från ett och annat håll, har emellertid ställt sig
mycket betänksam.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservanternas förslag.

Herr Alexanderson: Herr talman! Jag är ingen vän av
att man i kammaren diskuterar vad som tilldragit sig inom utskottet,
då detta icke kommit till uttryck i utskottets utlåtande eller därvid
fogad reservation, men då det lämnas upplysningar om en sak,
anser jag, att det bör lämnas riktiga upplysningar.

Den siste ärade talaren anförde, att jag skulle ha varit den,
på vilken det berott, att utskottet icke kommit till riksdagen med ett
enigt utlåtande i denna fråga. Jag vet icke, varpå han grundade ett
sådant påstående, eftersom det ju icke kan förnekas, att alla utskottets
ledamöter med undantag av de två ärade talare på högersidan
från denna kammare, som här i dag haft ordet, voro eniga om ett
sammanjämkningsförslag. I detta sammanjämkningsförslag ingick
ingen förprövning vare sig av Konungens befallningshavande eller
av någon kommunal nämnd eller eljest.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen enligt de beträffande nu föredragna paragraf framkomna
yrkandena propositioner, först på densammas godkännande samt vidare
pa antagande av motsvarande paragraf i det lagförslag, som
förordats i den av herr Gezelius m. fl. avgivna reservationen; och för Första

"kammarens protokoll 1919. Nr hO. 5

Lagförslag om
fri rättegång
m. m.
(Forts.)

Nr 40. 66

Onadagen den 21 maj, f. m.

Lagförslag, om klarade herr talmannen sig anse den senare propositionen vara med
™tt)%ang övervägande ja besvarad.

(Ports.) Herr Åkerman begärde votering, i anledning varav uppsattes,

justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner 1 § i det lagförslag, som förordats i den av
herr Gezelius m. fl. vid första lagutskottets utlåtande nr 27 avgivna
reservation, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Hej;

Vinner Nej, godkännes motsvarande paragraf i det av utskottet
tillstyrkta lagförslaget.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 56;

Nej — 47.

2 §.

Denna paragraf hade avfattats sålunda:

Part, som beviljats fri rättegång, vare befriad från erläggande
av stämpelavgift i målet och njute tillika den förmån, att av allmänna
medel skola gäldas expeditionslösen, kostnad för delgivning
av stämning, vittnesinkallelser och sådana rättens beslut, varav motparten
skall erhålla del, samt ersättning till av parten åberopade
vittnen, såvida deras hörande i målet ej utan skäl påkallats, så ock
ersättning till tjänsteman för särskild förrättning eller å tjänstens
vägnar förskjuten kostnad.

Där så finnes erforderligt för behörigt anhängiggörande eller
utförande av partens talan, må ock lämplig person förordnas att mot
ersättning av allmänna medel biträda parten i rättegången.

2 § i det av herr Gezelius m. fl. reservationsvis förordade lagförslaget
lydde på följande sätt:

Part, som beviljats fri rättegång, vare befriad från erläggande
av stämpelavgift i målet och njute tillika den förmån, att av allmänna
medel skola gäldas expeditionslösen, kostnad för delgivning
av stämning och sådant rättens beslut, av vilket motparten skall erhålla
del, samt inkallelse av och ersättning till sådana av parten
åberopade vittnen, vilkas hörande prövas för målets utredning erforderligt,
så ock ersättning till tjänsteman för särskild förrättning eller
å tjänstens vägnar förskjuten kostnad.

Där så finnes erforderligt---biträda parten i rättegången.

Herr Högberg: Jag får anhålla, att kammaren med avslag å

Onsdagen aen 21 maj, f. m.

67 Nr 4a

paragrafen i dess av utskottet föreslagna lydelse måtte antaga para- Lf^ör^.om
gra fen, med den lydelse som av reservanterna föreslagits.

Herr Åkerman: Herr talman! Jag anhåller att få yrka bifall
till utskottets förslag.

(Forts.)

Efter härmed slutad överläggning gjordes enligt förekomna yrkanden
propositioner, först på godkännande av utskottets förslag i nu
ifrågavarande del samt vidare på antagande av 2 § i det av herr Gezelius
m. fl. reservationsvis förordade lagförslaget; och förklarades den
senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

3 §.

Denna paragraf var så lydande:

Beslut om fri rättegång meddelas av rätten eller, då rätten ej
sitter, av dess ordförande.

Motsvarande paragraf av det lagförslag, som förordats i herr
Gezelius m. fl. reservation, ägde följande lydelse:

Beslut om fri rättegång meddelas av en för sådant ändamål inom
varje kommun utsedd nämnd, bestående av en ordförande, förordnad
av allmänna underrätten, samt två ledamöter, av vilka en utses av
den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt, och en av och
inom fattigvårdsstyrelsen.

Herr Högberg: Jag anhåller att få framställa samma yrkande
som vid § 2.

Herr Åkerman: Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter gjordes propositoner,
först på nu föredragna paragrafs godkännande samt vidare
på bifall till herr Rogbergs yrkande; och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

*§.

Förevarande paragraf hade avfattats sålunda:

Ansökan om fri rättegång göres muntligen eller skriftligen och
skall åtföljas av skriftlig, på heder och samvete avgiven uppgift å
sökandens förmögenhetsvillkor och omfånget av honom åliggande underhållsskyldighet;
äro sagda förhållanden ej kända, bör uppgiften
vara styrkt genom offentlig myndighet eller trovärdig, känd person.

4 § av lagförslaget i den av herr Gezelius m. fl. avgivna reservationen
lydde:

Ansökan om fri rättegång göres muntligen eller skriftligen Jios
nämnden i den kommun, där sökanden har sitt hemvist, och skall åt -

Nr 40. 68

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lagförslag om följas av skriftlig, på heder och samvete avgiven uppgift å sökandens
förmögenhetsvillkor och omfånget av honom åliggande underhålls(Fort»)
skyldighet; äro sagda förhållanden ej kända, bör uppgiften vara
styrkt genom offentlig myndighet eller trovärdig, känd person.

Herr Högberg: Jag vågar här upprepa mitt tidigare yrkande
och föreslår, att kammaren måtte bifalla reservationen.

Herr Åkerman: Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes propositioner,
först på godkännande av nu föredragna paragraf samt vidare
på bifall till herr Rogbergs yrkande; och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

5 §.

Denna paragraf hade följande lydelse:

Rättegångsbiträde förordnas av rätten eller, då rätten ej sitter,
av dess ordförande, Har part till rättegångsbiträde föreslagit någon,
som avlagt för utövande av domareämbete föreskrivna kunskapsprov
samt yrkesmässigt utövar advokatverksamhet, bör avvikelse
från förslaget ej ske, såframt ej särskilda skäl därtill äro.

Vid förordnande av rättegångsbiträde må, när skäl därtill äro,
biträdet berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe.

Herr Gezelius m. fl. hade i sitt reservationsvis framlagda lagförslag
avfattat 5 § på följande sätt:

Rättegångsbiträde förordnas av rätten eller, då rätten ej sitter,
av dess ordförande; och skall därvid nödig hänsyn tagas till partens
förslag. ''

Herr R o g b e r g: Herr talman! Jag tillåter mig att här framställa
samma yrkande som vid föregående paragrafer.

Herr Åkerman: Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes propositioner,
först på antagande av nu föredragna paragaraf i det av
utskottet tillstyrkta lagförslaget samt vidare på bifall till herr Rogbergs
yrkande; och förklarades den senare propositonen vara med
övervägande ja besvarad.

6‘ §.

Denna paragraf lydde: %

Om delgivning, som i 2 § sägs, föranstalte rätten eller dess ordförande.

Onsdagen den 21 maj, f. m.

69 Nr 4a

Motsvarande paragraf i det lagförslag, som förordats i den av lagförslag om
herr Gezelius m. fl. avgivna reservaitonen, hade denna lydelse: ■''r*

Om delgivning och inkallelser, som i 2 § sägs, föranstalte rät- (Forte.)
ten eller dess ordförande.

Herr Högberg: Även vidkommande denna paragraf anhåller
jag att få yrka bifall till reservationen.

Herr Åkerman: Jag anhåller att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Efter härmed slutad överläggning framställdes propositioner,
först på godkännande av förevarande paragraf samt vidare på bifall
till herr Högbergs yrkande; och förklarades den senare propositonen
vara med övervägande ja besvarad.

7 §.

Denna paragraf hade avfattats sålunda:

Finnes under rättgången, att parten utan intrång i de medel,
som skäligen må anses erforderliga för hans eget uppehälle och för
fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet, kan gälda
kostnaderna för rättegången, äge rätten förordna, att förmånen av
fri rättegång skall upphöra. Lag samma vare, där parten berett sig
fri rättegång, oaktat hans talan är av beskaffenhet, som i 1 § andra
stycket andra punkten sägs.

Motsvarande paragraf i det lagförslag, som reservationsvis förordats
av herr Gezelius m. fl., lydde:

Finnes under rättegången, att parten utan intrång i de medel,
som äro nödiga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom
åliggande underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för rättegången,
äge rätten förordna, att förmånen av fri rättegång skall upphöra.
Lag samma vare, där parten berett sig fri rättegång, oaktat
hans talan är grundad på överlåtelse av beskaffenhet, som i 1 § andra
stycket andra punkten sägs.

Herr Högberg: Herr talman! Jag anhåller att få yrka bifall
till paragrafen enligt dess lydelse i reservationen.

Herr Åkerman: Jag skall be att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes propositioner,
först på godkännande av den under behandling varande paragrafen
samt vidare på bifall till herr Rogbergs i avseende härå framställda
yrkande; och förklarades den senare propositionen vara med
övervägande ja besvarad.

Nr 40. 70

Onsdagen den 21 maj, f. m

Lagförslag om 8 §.

fri rättegång

”*• Godkändes.

(Forts.)

9 §.

Denna paragraf var så lydande:

Mot beslut, varigenom fri rättegång beviljats, må talan ej föras.

Har rättens ordförande lämnat utan bifall ansökan om fri rättegång
eller om förordnande av rättegångsbiträde eller till rättegångsbiträde
förordnat annan, än part föreslagit, må parten hos rätten
påkalla ny prövning av frågan.

Den häremot svarande paragrafen i det lagförslag, som förordats
i herr Gezelius m. fl. reservation, lydde på följande sätt:

Mot beslut----må talan ej föras. Har den i 3 § om förmälda

nämnd lämnat utan bifall ansökan om fri rättegång eller
har rättens ordförande lämnat utan bifall ansökan om förordnande
av rättegångsbiträde eller till rättegångsbiträde förordnat annan än
part föreslagit, må parten hos rätten påkalla ny prövning av frågan.

Herr Högberg: Herr talman! Jag tillåter mig att vidkommande
denna paragraf yrka bifall till reservationen.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes propositioner,
först på antagande av nu föredragna paragraf samt vidare på bifall
till herr Rogbergs yrkande; och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

10 §.

Förevarande paragraf hade följande lydelse:

Har part vid underrätt åtnjutit fri rättegång, vare han, då målet
fullföljes till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å
rättegången därstädes tillgodonjuta de i 2 § första stycket omförmälda
förmåner, såframt ej under tiden partens förmögenhetsförhållanden
veterligen så ändrats, att han utan intrång i de medel, som
skäligen må anses erforderliga för hans eget uppehälle och för fullgörande
av honom åliggande underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna
för rättegången i hovrätten. Part äge ock eljest i hovrätten
komma i åtnjutande av fri rättegång i den omfattning nu sagts, där
han, på sätt i 4 § föreskrives, styrker, att han icke äger tillgång till
gäldande av de med rättegången i hovrätten förenade kostnader eller
efter deras utgivande skulle sakna vad skäligen må anses erforderligt
för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande
underhållsskyldighet.

Där hovrätt i allo eller i huvudsakliga delar bifaller ändringssökande
av part, som äger tillgodonjuta de i första stycket angivna
förmåner, må hovrätten på partens begäran i det slutliga utslaget

Onsdagen den 21 maj, f. m.

71 Sr 4a

tillerkänna biträde, som parten anlitat för rättegången därstädes, ersättning
av allmänna medel. .. m. m.

Yad i 1 § andra stycket samt i 6, 7 och 8 §§ är stadgat skall äga (yorfa.)
motsvarande tillämpning med avseende å fri rättegång i hovrätt.

Mot hovrätts beslut i fråga, som i denna paragraf avses, må
talan ej föras.

10 § av det lagförslag, som reservationsvis förordats av herr
Gezelius m. fl., hade avfattats sålunda:

Har part vid underrätt åtnjutit fri rättegång, vare han, då målet
fullföljes till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å
rättegången därstädes tillgodonjuta de i 2 § första stycket omförmälda
förmåner, såframt ej under tiden partens förmögenhetsförhållanden
veterligen så ändrats, att han utan intrång i de medel, som
äro nödiga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande
underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för rättegången
i hovrätten. Part äge ock eljest i hovrätten komma i åtnjutande av
fri rättegång i den omfattning nu sagts, där han, på sätt i 4 § föreskrives,
styrker, att han icke äger tillgång till gäldande av de med
rättegången i hovrätten förenade kostnader eller efter deras utgivande
skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för fullgörande
av honom åliggande underhållsskyldighet.

Där hovrätt i allo----allmänna medel.

Yad i 1 § andra stycket------samt i 3, 6, 7 och 8 §§ är

stadgat skall äga motsvarande tillämpning med avseende å fri rättegång
i hovrätt.

Mot hovrätts beslut----må talan ej föras.

Herr Högberg: Även vidkommande denna paragraf ber jag
att få yrka bifall till reservationen.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att därunder endast yrkats att kammaren skulle godkänna
10 § av det lagförslag, som förordats i herr Gezelius m. fl.
reservation.

Därefter gjordes propositioner, först på godkännande av nu
ifrågavarande paragraf i det av utskottet tillstyrkta lagförslaget
samt vidare på bifall till berörda yrkande; och förklarades den
senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

11 §.

Godkändes.

12 § och därtill hörande överskrift.

Dessa delar av ifrågavarande lagförslag lydde sålunda:

Nr 4a 72

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lagförslag om
fri rättegång
m. m.
(Forts.)

Om fri verkställighet av dom eller utslag.

12 §.

Har part åtnjutit fri rättegång, vare parten vid verkställighet
av dom eller utslag i målet befriad från honom enligt lag åliggande
skyldighet att förskjuta kostnad för förrättningen, och skall av allmänna
medel gäldas all nödig förrättningskostnad, i den mån den
ej kan av tappande parten uttagas.

Hu ifrågavarande delar av förslaget saknade motsvarighet i
det lagförslag, som förordats den av herr Gezelius m. fl. avgivna
reservationen.

Herr Högberg: Herr talman! Jag tillåter mig yrka, att paragrafen
liksom överskriften till densamma måtte utgå ur förslaget.

Åkerman: Herr talman! På skäl, som jag förut anfört,
anhaller jag att fa yrka bifall till utskottets förslag beträffande denna
paragraf.

° härmed slutad överläggning gjordes propositioner, först

pa godkännande i nu föredragna delar av det utav utskottet
tillstyrkta lagförslaget samt vidare på deras uteslutande; och förklarades
den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

13 §.

Förevarande paragraf lydde:

Part, som åtnjutit fri rättegång, må, där han efter rättegångens
avslutande finnes utan intrång i de medel, som skäligen må
anses erforderliga för hans eget uppehälle och för fullgörande av
honom åliggande underhållsskyldighet, kunna gälda rättegångskostnad,
söm enligt denna lag av allmänna medel guldits, på yrkande
av kronans ombudsman i den ort, där parten har sitt hemvist, förpliktas
ersätta statsverket sådan kostnad, såframt motparten ej i
utslaget alagts dylik ersättningsskyldighet. Talan härom må ej
väckas senare än två år efter rättegångens avslutande.

Vad nu stadgats gälle ock i fråga om kostnad, som av allmänna
medel guldits för verkställighet av dom eller utslag, dock
att tiden för talans anhängiggörande skall räknas från det verkställighetsåtgärden
avslutats.

. Motsvarande paragraf, 12 §, i det av herr Gezelius m. fl. reservationsvis
förordade lagförslaget hade avfattats på följande sätt:

Part, som åtnjutit fri rättegång, må, där han efter rättegångens
avslutande finnes utan intrång i de medel, som äro nödiga
för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande

underhållsskyldighet, kunna----fem år efter rättegångens

avslutande.

Onsdagen den 21 maj, f. m.

73 St 40.

Herr Högberg: Herr talman! Vidkommande § 13 första Lagförslag om
stycket får jag yrka bifall till det ändringsförslag, som innehålles i fri rätte4ån9
reservationen. m''

o Vidkommande andra stycket får jag hemställa, att detta måtte (Forts'')
utgå, och i fråga om själva paragrafens numrering yrkar jag, att
paragrafen måtte erhålla beteckningen § 12.

_ Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes propositioner,
först på godkännande av nu föredragna paragraf samt
vidare på bifall till herr Rogbergs yrkande; och förklarades den
senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

U §.

14 § var av följande lydelse:

Vittnesersättning, som enligt denna lag skall gäldas av allmänna
medel, skall utgå efter enahanda grunder och i samma ordning,
som stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen
i brottmål.

Rättegångsbiträde, som enligt denna lag är berättigat till ersättning
av allmänna medel, åtnjute efter rättens prövning skäligt
arvode för det arbete, biträdet nedlagt å rättegången för dess förberedande
och utförande, så ock ersättning för nödvändiga utgifter
och tidsspillan. Ej må biträde, som förordnats av rätten eller
dess ordförande, av parten förbehålla sig ytterligare ersättning;
har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Beslut om ersättning till rättegångsbiträde gånge i verkställighet,
ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet
skall utan avgift tillhandahållas biträdet.

Mot nu föredragna paragraf svarade i herr Gezelius m. fl.
reservationsvis framlagda lagförslag två paragrafer, 13 och 14 §§,
så lydande:

13 §.

Vittnesersättning, som enligt denna lag skall gäldas av allmänna
medel, skall utgå efter enahanda grunder och i samma ordning,
som stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen
i brottmål.

14 §.

Rättegångsbiträde, som enligt denna lag är berättigat till ersättning
av allmänna medel, åtnjute efter rättens prövning skäligt
arvode för det arbete, biträdet nedlagt å rättegången för dess förberedande
och utförande, så ock ersättning för nödvändiga utgifter
och tidsspillan. Ej må biträdet av parten förbehålla sig ytterligare
ersättning; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Beslut om ersättning till rättegångsbiträde gånge i verkställig -

Nr 40. 74

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lagförslag om
fri rättegång
m. m.
(Forte.)

het, ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet
skall utan avgift tillhandahållas biträdet.

Herr Högberg: Herr talman! I avseende på § 14 får jag
yrka, att första stycket måtte utbrytas och bilda en särskild paragraf
med beteckningen § 13, samt att andra och tredje styckena måtte
godkännas i enlighet med reservationen och erhålla beteckningen
§ 14.

Överläggningen förklarades härmed slutad, varefter propositioner
framställdes först på godkännande av nu föredragna paragraf
samt vidare på bifall till herr Rogbergs yrkande; och förklarades
den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Övriga delar av det i utlåtandet tillstyrkta lagförslaget.

Godkändes.

Utskottets i utlåtandet gjorda hemställanden.

Förklarades besvarade genom kammarens föregående beslut.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 28, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
förordnande av rättegångsbiträde åt häktad m. m. ävensom en i
ämnet väckt motion.

Genom en den 28 februari 1919 dagtecknad proposition, nr
161, vilken hänvisats till första lagutskottet, hade Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga framlagda förslag
till

1) lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad,

2) lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni
1901 om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om
ändring i vissa delar av rättegångsbalken samt

3) lag angående ändring av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober
1914 om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

I samband med denna proposition hade utskottet till behandling
förehaft en med anledning av densamma av herr Strid med
instämmande av herrar Lindqvist i Kosta och Lindley inom andra
kammaren väckt motion, nr 347.

Utskottet hade i förevarande utlåtande avfattat sin hemställan
under tre särskilda punkter, av vilka den första innehöll två lagförslag.

Onsdagen den 21 maj, f. m.

75

Nr 4a

Beträffande sättet för utlåtandets föredragning yttrade

Herr Åkerman: I avseende på föredragningen av första lagutskottets
utlåtande nr 28 hemställes,

att detsamma må företagas till avgörande punktvis och. första
punkten på det sätt, att de däri behandlade lagförslagen föredragas
vart för sig, det första paragrafvis med promulgationsstadgande, ingress
och rubrik sist, varefter och sedan alla lagförslagen blivit genomgångna,
utskottets hemställan föredrages;

att vid behandlingen av den paragraf, varom först uppstår överläggning,
denna må omfatta utlåtandet i dess helhet;

att lagtext ej må behöva uppläsas i vidare mån än sådant av någon
kammarens ledamot begäres; samt

att för den händelse något av lagförslagen kommer att helt eller
delvis återremitteras, utskottet lämnas öppen rätt att vid ärendets
förnyade behandling i avseende å de delar, som blivit med eller utan
ändring godkända föreslå sådana jämkningar, som kunna föranledas
av ifrågasatta ändringar i återförvisade delar.

Härtill lämnade kammaren sitt bifall.

Punkten 1.

I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen, med
förklarande, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat
av riksdagen i oförändrat skick godkännas, måtte i anledning
av sagda proposition och den i ämnet väckta motionen för sin del
antaga lagar angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad
samt angående ändring av 80 § i lagen den 23 oktober 1914 om
krigsdomstolar och rättegången därstädes, sa lydande som utlåtandet
visade.

Utskottets förslag till lag angående
biträde åt häktad.

1 §■

Denna paragraf lydde:

förordnande av rättegångs- Lagförslag

ang. förordnande
av
rättegångsbiträde
åt
häktad.

(i Kungl. Majrts förslag:)

Äskar någon, som hålles häktad
såsom misstänkt för brott,
hjälp vid sin talans förberedande
och utförande och säger han sig
ej själv kunna anskaffa biträde,
skall biträde åt honom förordnas
för den tid häktningen varar.

Förordnande, som här avses,
meddelas utom i fall, varom i

(i utskottets förslag:)

Äskar någon, som hålles häktad
såsom misstänkt för brott, hjälp
vid sin talans förberedande och
utförande och säger han sig ej
själv kunna anskaffa biträde, skall
biträde åt honom förordnas. Förordnande,
som här avses, innefattar
bemyndigande att. så länge
den tilltalade hålles häktad, bi -

Rr 40.

Lagförslag
ang. förordnande
av
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Forte.)

76 Onsdagen den 21 maj, f. m.

(i Kungl. Maj:ts för slån:)

]tredje stycket sägs, av Kungl
Maj:ts befallning skavande och innefattar
bemyndigande att biträda
den häktade i fråga om talan
vid domstol, som i förordnandet
angives ävensom vid fullföljd
av samma talan.

Har i mål, som förekommer till
handläggning vid underrätt, biträde
åt häktad ej förordnats
eller har för ordnat biträde icke
tillstädeskommit, skall förordnande,
som ovan sägs, meddelas av
rätten, om den häktade äskar det.
Ej må den omständigheten, att
biträde ej kan av rätten anskaffas,
utgöra hinder mot målets
handläggning. Innan biträde
hörts, må dock icke, mot den häktades
bestridande, slutligt utslag
meddelas.

Vill den häktade ej såsom biträde
använda den, som därtill
förordnats, äger han ej påkalla
förordnande för annan person, där
ej rätten finner honom hava giltig
anledning att icke åtnöjas med
den förordnade.

(i utskottets förslag:)

träda honom i fråga om talan
vid domstol, som i förordnandet
angives, ävensom vid omedelbar
fullföljd från nämnda domstol
av samma talan.

Förordnande av biträde meddelas
av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Finnes vid målets
handläggning inför underrätt,
att biträde ej förordnats, eller
har förordnat biträde ej tillstädeskommit,
meddelas dock sådant
förordnande av rätten. Ej må
den omständigheten, att biträde
ej kan av rätten anskaffas, utgöra
hinder mot målets handläggning.
Innan biträde hörts, må
dock icke, mot den häktades bestridande,
slutligt utslag meddelas.

Vill den häktade ej såsom biträde
använda den, som därtill
förordnats, äger han ej påkalla
förordnande för annan person, där
ej Kungl. Maj:ts befallningshavande
eller rätten finner honom
hava giltig anledning att icke åtnöjas
med den förordnade.

Herr Fagerlin: Herr greve och talman! I anslutning till

den av herrar Gezelius och mig m. fl. vid utskottets nyss behandlade
utlåtande n:r 27 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fri rättegång avgivna reservationen hade även
jag vid detta utlåtande anmält reservation i överensstämmelse med
den av herr Gezelius m. fl. avgivna, ehuru denna min anmälan ej
kommit att i utlåtandet antecknas. Jag kommer därför att, vid behandlingen
av § 3 yrka, att kammaren med avslag å utskottets hemställan
vid denna paragraf måtte bifalla den av herr Gezelius m. fl.
avgivna reservationen.

Herr statsrådet Löfgren: Jag skall endast i allra största
korthet erinra om, att bestämmelserna i ifrågavarande § 3 rörande
förordnande av rättegångsbiträde åt häktad, sådana de återfinnas i
Kungl. Maj ds av utskottet tillstyrkta förslag, stå i fullaste överensstämmelse
med riksdagens egen begäran. Kiksdagen har nämligen
anhållit, att vid förordnande av rättegångsbiträde åt häktad
skall i allmänhet utses lämplig person, som avlagt för utövande av

Onsdagen den 21 maj, f. m.

77 Nr 40.

domarämbete föreskrivna kunskapsprov samt yrkesmässigt utövar
advokatverksambet, således just de betingelser, som äro intagna i
utskottets förslag.

I övrigt ber jag att få hänföra mig till vad jag nyss i ett
tidigare sammanhang — vid behandlingen av frågan om fri rättegång
— anfört till stöd för förslaget.

Efter härmed slutad överläggning godkändes nu föredragna paragraf.

2§.

Godkändes.

3§.

Denna paragraf hade följande lydelse:

(i Kungl. Maj ds förslag:)

Till biträde skall förordnas
lämplig person, som avlagt för
utövande av domareämbete föreskrivna
kunskapsprov samt yrkesmässigt
utövar advokatverksamhet.
Biträdet må vid förordnandet
berättigas att i sitt ställe sätta
annan, som enligt vad nu är sagt
må förordnas till biträde åt häktad.

Möter hinder att till biträde
förordna person, som i första stacket
avses, eller skulle genom förordnandet
statsverket oskäligen
betungas, må till biträde förordnas
annan, som är lämpad att på
ett tillfredsställande sätt biträda
den häktade.

Har den häktade till biträde
föreslagit person, som i första
stycket avses, bör avvikelse från
förslaget ej ske, såframt ej särskilda
skäl därtill äro.

(i utslcottets förslag:)

Till biträde skall förordnas
lämplig person, som avlagt för
utövande av domareämbete föreskrivna
kunskapsprov samt yrkesmässigt
utövar advokatverksamhet.
Biträdet må vid förordnandet
berättigas att i sitt ställe sätta
annan, som enligt vad nu är sagt
må förordnas till biträde åt häktad.

Möter hinder att till biträde
förordna person, som i första stycket
avses, eller skulle genom förordnande
av sådan person statsverket
oskäligen betungas, må till
biträde förordnas annan, som prövas
lämplig att biträda den häktade.

Har den häktade till biträde
föreslagit person, som i första
stycket avses, bör avvikelse från
förslaget ej ske, såframt ej särskilda
skäl därtill äro.

Enligt en vid utlåtandet fogad reservation hade herrar Gezelius
och Högberg samt greve Spens hemställt, att ifrågavarande paragraf
måtte erhålla följande lydelse:

Till biträde skall förordnas lämplig person, och skall därvid nödig
hänsyn tagas till partens förslag. Biträdet må vid förordnandet
berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe.

Lagförslag
ang. förordnande
av
rättegångsbiträde
åt
häktad.

- (Fort».)

Nr 4a 78

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lagförslag
ang. förordnande
av
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Ferts.)

Lagförslag
rörande
anordnande
av härbärgen
åt Jlottningsarbetare.

Herr Fagerlin: Jag anhåller att få yrka bifall till reser vationen

och avslag å utskottets hemställan.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i avseende på förevarande paragraf endast yrkats, av herr
Fagerlin, att paragrafen skulle godkännas med den lydelse, som förordats
i den av herr Gezelius m. fl. vid föreliggande utlåtande avgivna
reservationen.

Därefter gjordes propositioner, först på antagande av utskottets
förslag till paragrafens lydelse samt vidare på bifall till herr Fagerlins
yrkande; och förklarades den senare propositionen vara med övervägande
ja besvarad.

Övriga delar av utskottets ifrågavarande lagförslag.

Godkändes.

Utskottets förslag till lag angående ändring av 80 § i lagen den
23 oktober 191A om krig sdomstolar och rättegången därstädes.

Godkändes.

Utskottets hemställan i punkten 1

Förklarades besvarad genom kammarens föregående beslut.

Punkterna 2 och 3.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets memorial nr 39, med föranledande
av återremiss av utskottets utlåtande nr 28, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet i vissa
fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna.

I utlåtande nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
304, med förslag till lag om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna
härbärgen åt flottningsarbetarna, hade andra lagutskottet hemställt,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag icke
kunnat i oförändrat skick av riksdagen antagas, måtte för sin del
antaga lag i förevarande ämne av den lydelse utskottets berörda utlåtande
innehöll.

Sedan enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag, båda
kamrarna återförvisat ärendet till utskottet för ny behandling, hade
utskottet i nu föredragna memorial yttrat:

»Återremissen lär hava föranletts därav, att omförmälda förslag
ansetts vara beroende av det i Kungl. Maj:ts proposition nr 4 framlagda
förslaget till lag om vissa ändringar i vattenlagen m. m., i fråga
om vilket förslag kamrarna stannat i olika beslut.

Onsdagen den 21 maj, f. m.

79 Nr 40.

Sedan enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag båda
kamrarna numera bifallit av utskottet föreslagen sammanjämkning i Ordnande
fråga om sistberörda förslag, torde förslaget till lag om skyldighet i av härbärgen
vissa fall att vid flottning anordna härbärgen åt flottningsarbetarna åt flottningsböra
företagas till avgörande. °(Fomt

Utskottet får alltså hemställa, att kamrarna måtte fatta beslut
beträffande utskottets ifrågavarande utlåtande nr 28.

I anledning härav företogs nu till förnyad behandling andra lagutskottets
utlåtande nr 28.

Vid detta utlåtande fanns fogad en reservation av herr Lindström,
som ansett, att övergångsbestämmelserna till utskottets i samma utlåtande
framställda lagförslag bort erhålla följande lydelse:

. »Denna lag skall tråda i kraft den 1 januari 1920; dock att bestämmelserna
i 4 § icke skola äga tillämplighet, förrän två år förflutit
från det lagen trätt i kraft.»

Herr Lindström: Herr vice talman, mina herrar! I § 4

av nu förevarande lagförslag föreslås, att om den, som innehar
flottningsrätten i enskild flottled, underlåter att ställa sig till efterrättelse
bestämmelserna om uppförande av härbärgen, som i denna
lag föreskrivas, äger Konungens befallningshavande vid vite förbjuda
honom att efter viss tid vidare bedriva flottning i flottleden.
Visserligen skall han i saken höras och får då tillfälle att anföra
de skäl, han haft för sin underlåtenhet att ställa sig lagens. föreskrifter
till efterrättelse, men en sådan skälighetsprövning blir alltid
vansklig, och under alla förhållanden riskerar man en osäker
utgång, som enligt min uppfattning kan för näringslivet bliva nog
så ödesdiger. Lagen skall träda i kraft den 1 januari 1920, dess
tillämpning sker sålunda redan på våren 1920, eller i april månad
kan man säga vid då inträffande flottning. Alltså har en flottledsinnehavare
endast några manader pa sig för att åstadkomma dessa
byggnader, vilket måste betecknas som orimligt. Detta är ett arbete,
som jag anser vara absolut omöjligt att medhinna även för
den, som vill göra något, då tiden tillmätes sa oskäligt kort,. ty jag
ber kammaren beakta, att det här gäller byggnader av särskilt slag.

Det gäller byggnader visserligen av enklare art men som kunna
bliva av ganska omfångsrik beskaffenhet och framför allt skola
dessa husbyggnader företagas på platser med långt avstånd från
närmaste bebyggda ort, vanligen långt ifrån vägar, och samfärdsmedel.
Allt som behövs för bygget skall forslas dit, all materiel
såsom tegel, spik, glas m. m. maste forslas långa vägar, och da
kanhända endast vintertid en enklare väg kan anordnas dit blir det
omöjligt att hinna utföra dessa ganska omfattande byggnadsarbeten
på en så ofantligt kort tid. Lika tydligt som det är, att. lagen
bör ålägga arbetsgivaren att hålla sina arbetare med bostäder i detta
fall, lika tydligt är, att lagen bör bereda tillräckligt rådrum åt ar -

Nr 40. 80

Onsdagen den 21 maj, f. m.

L%mht9 betsfivaran att uppföra dessa bostäder men framför allt att kunna
anordnande uppföra dem ordentligt.

av härbärgen Jag ber alltså, att kammaren benäget måtte biträda min re eervatl0n’

ti]1 vilken jag anhåller att få yrka bifall.

(Forte.)

Herr Dahl: Det förefaller mig, liksom det förefallit utskotta
övrigt, vara en överdriven farhåga, att några olägenheter

skulle kunna vallas genom att en så beskaffad övergångsbestämruelse,
som reservanten här ifrågasatt, icke blir antagen. Riksdagen
tiar tidigare i år beslutat antaga en lag angående bostäder åt kolningsarbetare.
Denna lag skall tråda i kraft den 1 januari 1920
och där ansågs det icke behövligt att antaga någon övergångsbestämmelse,
ehuru enligt denna lag uppsiktsmyndigheten har rätt
att förbjuda^ utövandet av näringen, såvida icke föreskrifterna i.
avseende a bostäders anordnande efterlevas, och ett .åsidosättande
av ett sadant förbud, som skall bedömas enligt yrkesfarelagen äi
belagt med avsevärt straff.

Vidare har riksdagen i år antagit ny lagstiftning angående
i lottning — innefattade i dels vattenlagen dels en särskild flottningslag
— som avser, bland annat, ordnandet av bostäder vid allmän
flottled. Säsong framgår av nu förevarande lag, skall, såvida
dessa bostäder icke hållas i behörigt skick, ärende angående tillsyn
over dessa bedömas i enlighet med föreskrifterna i flottningslagstiftningen.
Sålunda skall då skäl är för handen stämning uttagas
av tillsyningsmyndigheten. Detta förfaringssätt kan sålunda redan
omedelbart efter den första januari 1920 tillämpas. Vid denna lagstiftning
har icke några betänkligheter yppats av den innebörd, att
man ansett en övergångsbestämmelse där vara erforderlig. Det kan
naturligtvis förutsättas, att dessa bestämmelser såväl beträffande
den ena lagen som den andra, komma att handhavas med vederbörhg
omsikt och hänsyn, så att näringsidkarna bliva i tillfälle att
stalla sig lagens föreskrifter till efterrättelse. Jag tror således icke,
att den här ifrågasatta övergångsbestämmelsen verkligen kan befmnas
erforderlig, och ber därför, herr vice talman, att” få yrka bilall
till utskottets hemställan oförändrad.

... , bberr rf b u m: På grund av vad den föregående ärade talaren anförde
ber jag fa påpeka, att det är en väsentlig skillnad mellan de
s. k. timmerkojorna, som den förut antagna lagen innehåller bestämmelser
om, och de bostäder, som det nu är på tal att uppföra vid
1 lott! ed er. Dessa senare bostäder äro av en mera varaktig karaktär
än de s. k. kålkojorna eller timmerkojorna. De skola sålunda uppföras
med större noggrannhet.

Därtill kommer en annan väsentlig skillnad, nämligen den, att
timmerkojorna äro. belägna vid vägar, och vare sig dessa vägar äro
utav bättre eller sämre beskaffenhet, så är det i alla fall kommunikationsmöjligheter
både vinter och sommar till dessa kojor. Dessa

Onsdagen den 21 maj, f. m.

81 Nr 40.

kunna sålunda uppföras och byggnadsvirke och andra förnödenheter
kunna ditföras under vilken årstid som helst.

Detta är emellertid icke fallet med dessa flottledsbostäder, som
äro belägna vid flottleder, där vägar saknas. Praktiska svårigheter
kunna sålunda omöjliggöra en efterlevnad av ett åläggande att uppföra
en dylik bostad utefter en avlägset, i oländig trakt liggande
flottled. Där måste man invänta vinterföre för att över huvud taget
kunna få fram nödig materiel till bostadens uppförande. Det är sålunda
olikartade förhållanden, som icke kunna jämföras; jag anser
det därför vara rimligt och billigt, att kammaren biträder den av
herr Lindström vid betänkandet fogade reservationen.

Herr statsrådet Löfgren: Med anslutning till vad som redan
sagts från utskottets ordförandes sida ber jag få hemställa till reservanten
och den siste ärade talaren, huruvida hos dem icke möjligen
kan råda något missförstånd om inverkan av lagens ikraftträdande
på en senare tidpunkt, när det gäller dessa byggnader. Vad beträffar
de mera permanenta anläggningar, som den siste ärade talaren talade
om, skall ju vederbörande flottningsrättsägare dömas av vattendomstolen
till att uppföra dem, och de skola insynas som en del av
flottleden. Detta kommer naturligtvis att ske successivt, alltefter
som ett behov kommer att visa sig föreligga; och någon försummelse
från flottningsföreningens eller flottningsstyrelsens sida kan omöjligen
anses vara konstaterad, förrän ett sådant beslut av vattendomstolen
ägt rum och sålunda åläggande att inom viss tid uppföra
byggnaderna har lämnats av domstolen. Den ärade reservanten tycktes
gå ut ifrån, att överallt, där en dylik mera varaktig bostad för
flottningsarbetare kan vara behölig, skall den ovillkorligen vara uppförd
före den tid lagen träder i kraft. Det är ingalunda fallet. En
försummelse härvidlag kan icke anses föreligga, förrän vederbörande
försummat att fullgöra det åläggande, som domstolen givit honom.

Herr Lindström: Vad herr justitieministern nyss yttrat
gäller allmänna flottleder. Mot bestämmelserna rörande dessa har jag
icke gjort någon anmärkning. Min anmärkning gällde enskilda flottleder,
varom talas i § 4. Beträffande dessa kan det förhållandet inträda,
att rättsägaren blir alldeles avstängd från rätten att flotta.

Jag upprepar, att om lagen ålägger mig att hålla en dylik bostad,
den också bör bereda mig tillfälle och tid att kunna anordna
denna bostad och att göra det ordentligt.

Herr statsrådet Löfgren: Jag har icke förut haft detta utlåtande
tillgängligt — jag har förgäves sökt få tag i det -— men finner
nu, att vad reservanten riktade sig emot endast gällde de enskilda
flottlederna och icke de allmänna. Vid sådant förhållande bortfaller
ju anledningen till min erinran rörande ett eventuellt beslut av vattendomstolen.

Man får emellertid antaga, att en viss nödig försiktighet skall
iakttagas av Konungens befallningshavande, som har att utöva till Första

kammarens protokoll 1919. Nr JtO. 6

Lagförslag
rörande
a nord Hand f
av härbärge
åt flottnings
arbetare.

(Forts.''

Kr 40. 82

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Lagförslag 3yn även över de enskilda flottlederna i detta avseende. Konungens
anordnande befallningshavande skall säkerligen icke föreskriva viten och ålägga
av härbärgen förpliktelser, annat än i den ordning, och i den grad, att man rimliåt
flottnings- gen kan begära, att de skola ''uppfyllas.
arbetare.

(I''orte-) Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt före liggande

yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i
utlåtandet nr 28 hemställt samt vidare på bifall till utskottets hemställan
med den ändring, -som förordats i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarades den förra propositionen, vilken upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Vid förnyad föredragning av andra lagutskottets memorial nr 40,
angående arvode åt den, som inom andra lagutskottet biträtt vid behandlingen
av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om vissa ändringar i vattenlagen m. m., dels ock i anledning därav
väckta motioner, bifölls vad utskottet i detta memorial hemställt.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 88, i anledning
av Kung!. Maj :ts proposition med förslag till lag om tillfälliga åtgärder
till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskilds ägo
jämte två i ämnet väckta motioner.

I detta utlåtande hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte,
med avslag å motionerna inom andra kammaren nr 408, av herr Anderson
i Knapasjö, och nr 427, av herr Carlström, samt med bifall till
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, nr 389, för sin del antaga
en i utlåtandet införd lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av
skövling av skog å fastighet i enskild ägo.

På hemställan av herr vice talmannen beslöts att utlåtandet skulle
företagas till avgörande på det sätt, att först föredroges det av utskottet
tillstyrkta lagförslaget paragrafvis med promulgationsstadgande
och rubrik sist, att sedan lagförslaget blivit genomgånget, utskottets
hemställan skulle föredragas, att vid behandlingen av den paragraf,
varom först uppstode överläggning, denna finge omfatta utlåtandet i
dess helhet, samt att lagtext ej skulle behöva uppläsas i vidare mån,
än sådant av någon kammarens ledamot begärdes.

Det av utskottet tillstyrkta lagförslaget.

Godkändes.

Utskottets i utlåtandet gjorda hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens föregående beslut.

Onsdagen den 21 maj, f. m.

83 Nr 40,

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 89, i anledning
av väckta motioner angående uppläggande av en statens fria jordbruksegnahemsfond
och en statens fria fiskerifond.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisade likalydande motioner, nämligen nr 75 i första
kammaren, av herr Edward Larson, och nr 196 i andra kammaren,
av herr Osberg, hade hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det utredning skyndsammast möjligt måtte
verkställas dels angående uppläggning av två statsfonder, den ena benämnd
statens fria jordbruhsegnahemsfond på tio miljoner kronor, den
andra benämnd statens fria fiskerifond på två miljoner kronor för att
befrämja egnahemsrörelsen för mindre bemedlade å landsbygden och
för att stödja mindre bemedlade fiskare vid utövandet av deras näring,
och dels om åstadkommande av för fondernas förstärkande behövliga
medel genom i anspråkstagande av någon del av vissa stiftelsers avkastning
eller annorledes.

Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på anförda skäl hemställt,
att förevarande motioner, nr 75 i första kammaren och nr 196
i andra kammaren, ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr Larson, Edward: I här föreliggande betänkande

har jordbruksutskottet behandlat en motion, som jag vid riksdagens
början tagit mig friheten frambära. Jag vill gärna erkänna, att
det är en mycket svårlöst fråga det här gäller, men det är dock samtidigt
en utomordentligt viktig fråga. Det visa de många motioner,
som ständigt återkomma i frågan. Även utskottet har ansett,
att det är en mycket viktig fråga. Det säger nämligen i sitt betänkande,
att »utskottet anser det vara ett viktigt önskemål, att lämpliga
medel kunde utfinnas till avhjälpande av den allt mer ökade
invandringen från landsbygden till städerna». Efter ett sådant
uttalande hade man ju kunnat vänta, att jordbruksutskottet skulle
ha tillstyrkt en utredning i frågan, men så blev icke fallet. I
stället för att tillstyrka en utredning, för att man skulle kunna
utröna något sätt, varpå denna för landet så viktiga fråga skulle
kunna ha lösts, har utskottet hemställt om avslag på motionerna.
Orsaken till att utskottet har kommit till detta beslut föregives
vara, att »utskottet av de av motionärerna uppdragna grundlinjerna
icke kunnat bilda sig en bestämd uppfattning om de tilltänkta
allmänna villkoren för åtnjutande av understöd från fonderna
och lämpligheten av dessa». Ja, jag måste bekänna, att jag
har litet svårt att följa denna tankegång. Det har-ju aldrig varit
motionärernas mening, att utskottet skulle på något sätt ange
riktlinjerna eller de allmänna villkoren, utan motionärerna ha ju
begärt en särskild utredning i frågan. Hade riktlinjerna varit
fullt klara, då hade man naturligtvis icke begärt någon utredning,
utan då hade man kommit med ett positivt förslag.

För att nu övergå till själva sakfrågan, är det ju alldeles
givet, att här föreligger en ytterst viktig fråga, och att något verk -

Ang. en statens
fria jordbruk
seg nalle
msfond
rn. m.

Nr 40. 84

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Ang. en statens
fria jordbruks
egna.-hemsfond
m. m.
(Forts.)

ligen bör göras för att hindra folkströmmen från landet till städerna.
Jag skall inte upptaga kammarens tid med att gå in i
några detaljer här, men jag kan icke underlåta att påpeka, att enligt
min bestämda mening skulle den allra bästa lösningen av denna
fråga vara, om man kunde bereda möjlighet för alla dessa, som
nu icke ha den ringaste utsikt att genom besparingar kunna skaffa
sig en egen torva, tillfälle att genom arbetsamhet, nykterhet, sparsamhet
och ordentlighet bilda, ett eget hem. Vi ha ju mycken
jord i detta land, som inte på långt när lämnar den avkastning,
som den borde kunna göra, och vi ha mycken jord i detta land,
som inte är odlad på den grund, att det inte finns folk till äet.
Därför äro vi också tvungna att köpa en stor del av våra födoämnen
från utlandet, ehuru Sverige med sina stora vidder säkert skulle
vara i stånd att till allra största delen försörja sig självt. Jag
hoppas och jag tror, att denna fråga snart skall nå sin lösning och
ber, herr talman, att få yrka bifall till motionen,

Greve Wachtmeister, Axel: Herr greve och talman!

Jag skall endast be att helt kort få bemöta den föregående ärade
talaren.

Den ärade talaren förklarade, att motionären endast begärt en
utredning, och han kritiserade utskottets uttalande, att motionärens
grundlinjer icke voro tydliga. Ja, men grundlinjerna har dock
motionären angivit, och utskottet har icke på något sätt kunnat
vara med om de grundlinjer, som angivits för användande av dessa
12 miljoner kronor, det här är fråga om. Motionären har nämligen
velat lämna dessa småbrukare och dessa fiskare, som skulle
bil delaktiga av fondens avkastning, rena premier utan att fordra
något tillskott från deras egen sida. Det är en princip, som utskottet
icke har kunnat vara med om. Vidare har motionären
handskats något lättvindigt med fonder, donerade till andra ändamål.
Den principen har utskottet heller icke kunnat på något sätt
vara med om. Kanske hade utskottet bort ändå kraftigare poängtera,
att utskottet tar avstånd från dessa båda principer. Nu har
utskottet gjort det litet milt och bär icke velat begagna alltför
kraftiga uttryck.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Larson, Edward: Jag vill bara säga, att vid

våra universitet och våra skolor i övrigt begagnar man ju systemet
med stipendier i ganska stor utsträckning, Jag förstår inte,
varför man icke skulle kunna gå något i samma riktning ookså
härvidlag. Det kan väl inte sägas, att dylika stipendier kommit
någon skada åstad på de områden, där de hittills förekommit.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter i enlighet med
därunder framkomna yrkanden gjordes propositioner, först på bifall
till vad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt samt vidare på

Onsdagen den 21. maj, f. m.

85 Nr 40.

bifall till de i ämnet väckta motionerna; och förklarades den förra infria lordpropositionen,
vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad. hrJi:seg%a hemsfond

m. m.

Vid ånyo skedd föredragning av jordbruksutskottets utlåtande nr \Fort"-''
90, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
statens rätt till viss till industrien upplåten jord jämte skogar och
vattenfall m. m., bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo andra särskilda utskottets memorial nr 4, med jämkningsföranledande
av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande andra sär- förslag röskilda
utskottets utlåtande nr 3 i anledning av Kungl. Maj :ts pro- tiden

position med förslag till lag om begränsning av tiden för bageri- och /X/enTm.
konditoriarbetare samt två i ämnet väckta motioner.

I utlåtande nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete
samt två i ämnet väckta motioner, hade andra särskilda utskottet
hemställt, att riksdagen måtte antaga nämnda lagförslag med
den lydelse, utskottets berörda utlåtande innehöll.

Vid utlåtandet voro fogade reservationer

1) av herr Nilsson i Skottlandshus m. fl., vilka hemställt, att i
lagförslaget efter 8 § måtte infogas en ny paragraf, så lydande:

9 §.

Denna lag äger icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan
biträde av annan än hustru och hemmavarande barn, ej heller å arbete,
som bedrives med regelbunden skiftindelning dygnet runt;

2) av herr Persson i Fritorp, som hemställt att första stycket i
slutstadgandet måtte erhålla denna lydelse: Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1919; samt

3) av herr Lindley in. fl., vilka beträffande första stycket i 4 §
hemställt, att detsamma måtte erhålla följande lydelse:

Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 §
stadgade förbud, utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande
yrkesinspektör att meddela tillstånd därtill. Sådant tillstånd,
vilket skall sökas för varje särskilt tillfälle, må ej avse mer
än två dygn i sänder eller för samma arbetsställe meddelas mer än tio
gånger under ett och samma kalenderår.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hade vid behandling
av detta utlåtande kamrarna, med bifall i övrigt till utskottets
hemställan, stannat vid olika beslut ifråga om vissa delar
av utskottets lagförslag.

Första kammaren hade godkänt nämnda förslag med den ändring,
som förordats i herr Nilssons i Skottlandshus m. fl. reservation.

Nr 40.

Sammanjämkningsförslctg
rörande
tiden
för bageriarbete
m. m.

(Forts.)

86

Onsdagen den 21 maj, f. in.

Andra kammaren åter hade godkänt berörda lagförslag med de
ändringar, som föreslagits i ovannämnda reservationer av herr Lindley
m. fl. och av herr Versson i Fritorp.

Med anledning av vad sålunda förekommit hade utskottet, som
till behandling förehaft frågan om sammanjämkning av den skiljaktighet,
som sålunda förelåg mellan kamrarnas beslut, i nu föredragna
memorial hemställt, att kamrarna, med frånträdande av sina
beslut, måtte godkänna det av utskottet i dess utlåtande nr 3 framlagda
lagförslag, så lydande som memorailet visade.

Reservationer hade anmälts av herrar Nilsson i Skottlandshus,
Hans Ericson och Forssman, friherre Langenskiöld, samt herrar von
Sydow, Jesper son, Lindman, Olsson i Broberg och Thore.

Herr von Sydow: Herr greve och talman, mina herrar! Vid
behandlingen inom utskottet av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete
ställde man sig på högerhåll välvillig emot grundtanken i Kungl.
Maj ds förslag. Man ansåg, att den arbetsform, som vunnit hävd
inom bageriyrket och enligt vilken nattarbete förekommer natt efter
natt för en och samma arbetare, icke motsvarar anspråken på en
arbetsindelning efter moderna principer och att den sålunda borde
försvinna. Såsom villkor för sitt bifall till den kungl. propositionen
uppställde man från högerhåll dels att lagen icke skulle få tillämpning
på andra än arbetare, sålunda icke på dem, som driva bageriyrket
utan tillhjälp av lejd arbetskraft, och dels att man icke skulle
förbjuda den arbetsindelning, enligt; vilket arbete pågår med regelbunden
skiftindelning dygnet rundt. Denna indelning av arbetstiden
förekommer även inom andra industrier och där är det ej meningen
att förbjuda den.

Vänstern hade emellertid majoritet inom utskottet och tillstyrkte
den kungl. propositionen, varför högermännen reserverade sig. I
första kammaren bifölls reservationen, varemot andra kammaren i
huvudsak följde utskottets förslag. När sedermera ärendet kom åter
till utskottet för sammanjämkning, så uppställdes från vänsterhåll
den plattformen för en sammanjämkning, att högern skulle helt och
hållet uppgiva sin ståndpunkt i frågan och godkänna den ståndpunkt,
som ursprungligen var vänstermajoritetens inom utskottet.

För att nu detta formellt sett skulle kunna bli en sammanjämkning,
hade man arrangerat det så, att andra kammaren icke antog
majoritetens förslag fullkomligt oförändrat utan med tillägg av
ett par obetydligheter, som för oss högermän icke spela någon roll
och som man sedermera erbjöd sig att offra. Men härmed hade man
icke i realiteten förändrat karatären av sammanjämkningsförslaget,
nämligen att högern skulle fullkomligt kapitulera och lämna den
ståndpunkt den förut intagit.

Jag kan för min del så mycket mindre biträda detta förslag,
som den position högern intog i frågan enligt min mening var mycket
stark. Jag vill inte här trötta herrarna med att återupprepa de

Onsdagen den 21 maj, f. m.

87 Nr 40.

skäl, som blivit anförda för vår mening. Högerreservationen i denna
kammare antogs med en sådan röstövervikt, att man kunde se,
att den vunnit bifall icke allenast av högern utan även av störa, delar
av vänstern, liksom den också sedermera vann erkännande på inflytelserikt
håll inom det liberala partiets press. Att vi under sådana
förhållanden skulle gå med på en fullständig kapitulation, anser jag
för min del fullständigt uteslutet och ber. därför, herr greve och talman,
att få yrka avslag å sammanjämkningsförslaget.

Herr S ö[d e r b e r g: Herr talman! Jag tror det är en något

felaktig utgångspunkt den förre ärade talaren begagnade i sitt anförande,
när han sade, att utskottsmajoriteten ville, att det parti han
representerar skulle gå in på någon slags kapitulation. Det var ju inte
fråga om varken strid eller kapitulation i utskottet utan det ägde rum
en rent saklig behandling, där det gällde att komma fram till kamrarna
med ett sammanjämkningsförslag, vilket å sin sida skulle på allra bästa
sätt tillfredsställa de fordringar man kunde ha på en god lag i detta
ämne. Och en sådan lag ansåg utskottsmajoriteten kunde komma till
stånd — om den skulle kunna fylla sitt ändamål — endast därigenom,
att de viktigaste förutsättningarna för denna lags tillkomst bleve uppfyllda,
nämligen dels den positiva, att lagen utsträcktes även till hembagerierna,
dels den negativa, att man icke införde ett nytt moment i
detta yrke, nämligen skiftarbete. Sålunda var det, efter vad jag kan
finna, rakt inga politiska ståndpunkter man behövde intaga, utan endast
rent fackmässiga eller sakliga ståndpunkter.

Utskottets majoritet har ju å sin sida gjort eftergifter, även den.
Den har dels gått med på att godkänna lagens provisoriska karaktär
och dels även vant med om att tillägga den bestämmelse om utsträckt
rätt att meddela undantag, som propositionen ursprungligen innehöll,
men som andra kammaren avslog i första omgången.

Nu är det ju klart, att denna lag faller, efter den ståndpunkt som
intagits av så många reservanter i utskottet och av det parti, som de
representera. Jag kan icke annat än på det allra livligaste beklaga detta,
ty arbetarna i facket ha mycket ivrigt önskat och hade även i mycket
stor utsträckning hoppats, att denna av dem så åtrådda lagstiftning
skulle kunna komma till stånd vid denna riksdag. Jag får emellertid
för min personliga del säga, att det för mig är absolut omöjligt att gå
med på någon sammanjämkning, vilken skulle tolerera så väsentliga
undantag, som den av reservanterna ifrågasatta. ''Hellre må då lagen
falla, och vi få se tiden an och avvakta på vad sätt denna lagstiftning
skall kunna realiseras.

Jag ber, herr talman,Ditt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ö d 1 u n d: Herr talman! Jag har icke haft tillfälle

att inom utskottet deltaga i behandlingen av detta sammanjämkningsförslag,
men jag har hört sägas, att högerreservanterna voro villiga att
medgiva, att endast finbrödsbagerierna skulle omfattas av reservanternas
yrkanden, men ej spisbrödsbagerierna.

När herr von Sydow vid ett tidigare tillfälle talade om, att man

Sammanjämkningsförslag
rörande
tiden
för bageriarbete
m. ni.

(Forts.)

Nr 40. 88

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Sammanjämkningsförslag
rörande
tiden
för bageriarbete
m. m.

(Forts.)

borde undantaga sådana bagerier, som hade kontinuerlig drift, framhöll
han, och det med rätta, att det icke spelar så stor roll, när nattarbetet
endast förekommer var tredje vecka. Jag anser mig då skyldig att upplysa
om hur arbetsgivarna inom detta yrke tillämpa denna kontinuerliga
drift. Det går till på det sättet, att man använder två skift av kvinnliga
arbetare under 16 timmar och manliga arbetare under de övriga 8
timmarna. Följden blir, att de manliga arbetarna vecka efter vecka
i oavbruten följd alltjämt få arbeta på nätterna utan att kunna få
detta två veckors uppehåll i nattarbetet, som eljest skulle bli fallet,
om man haft manliga arbetare och dessa fått turas om och ha nattarbete
var tredje vecka. När det tillämpas på det sättet i praktiken, förstår
man, att det är svårt för dem, som verkligen vilja ha en lag om förbud
mot nattarbete i bagerier till stånd, att gå med på den del av reservanternas
förslag, som innefattar undantag för de kontinuerligt^ drivna
bagerierna.

Jag vill endast hava lämnat denna förklaring till denna del av frågan.

Det framgår av sammanjämkningsförslaget, att vänsterreservanterna
fullständigt hava frångått sina yrkanden dels beträffande 4 §,
dels i fråga om övergångsstadgande, och jag anser, att det dock icke här
så liten betydelse, att man släppt dessa yrkanden. I själva sammanjämkningen
föreligger ju endast vad som föreslogs i den kungl. propositionen.

Ja, även jag hade varit glad, om denna lag hade kunnat nu bliva
antagen. Den arbetskonflikt, som herrarna sett ha utbrutit här i
Stockholm inom bageriyrket med strejk vid två bagerier i går, tror jag
det var, och med lockout i övriga bagerier i morgon, har till stor del
sitt ursprung i att arbetsgivarna nu fordra, att arbetarna omedelbart
skola övergå till nattarbete, vilket icke har förekommit vid bagerierna
under hela kristiden, utan att detta borttagande av nattarbetet inverkat
mer, än att en stor del av invånarna i Stockholm och för övrigt på andra
platser i landet i dess helhet ha kunnat få sitt färska bröd,1 både kaffebröd
och matbröd, vid nio-, tiotiden på morgonen — jagHänker, att
herrarna själva ha sett, att vi hava fått färskt bröd här nere på riksdagsrestaurangen
före lunchdags. Hade nu denna lag blivit antagen, hade
vi kanske kunnat slippa en långvarig och uppslitande strid inom detta
yrke just i denna fråga.

Jag skall icke längre upptaga kammarens tid. Jag ber att få yrka
bifall till utskottets förslag. Jag hoppas, att första kammaren behagade
bifalla detta och verkligen möjliggöra, att det nu blir arbetsfred
inom detta yrke.

Herr von Kock: Herr talman! Då herr von Sydow klandrade,
att vi på vänstersidan icke visat tillräckligt tillmötesgående vid
sammanjämkningen i denna fråga, ber jag för min del att få säga, att
jag gärna hade gått med på ett ytterligare steg i sammanjämkningssyfte,
on^det blott icke hade försämrat denna lagstiftning i ett så väsentligt
avseende, som här ifrågasatts. Vi ha emellertid efter omprövning
kommit till det resultatet, att om vi gå med på de från högerhåll framställda
yrkandena, hade denna lagstiftning i väsentligt avseende blivit

Onsdagen den 21 maj, f. m.

89 » 40.

illusorisk. Vad man velat uppnå med densamma har dock varit, att
nattarbetet skulle avskaffas — detta nattarbete, som vi val alla erkänna
vara ur både hygienisk och social synpunkt förkastligt. Skulle
vi nu hava antagit den samman jämkningslinje, som jag förstår, att herr
von Sydow syftade på, skulle vi i själva verket icke hava löst denna
fråga, utan den skulle alltjämt hava förblivit olöst. Nattarbetet hade
fortfarande kunnat bestå och icke allenast detta, utan man hade därjämte
i lagstiftningen infört ett moment, som direkt skulle leda till,
att nattarbetet på sina håll hade upptagits, och som skapat en konkurrens
mellan olika näringsidkare av denna rörelse, som säkerligen hade
blivit mycket obehaglig, och vars införande för övrigt både från arbetsgivar-
och arbetarhåli på det kraftigaste har bekämpats.

Jag skall icke trötta herrarna med att närmare gå in på frågan,
då den förut har varit föremål för en så vidlyftig behandling. Jag vill
endast i anslutning till den siste ärade talarens anförande uttala det
önskemålet, att första kammaren ändock till sist går med på det här
förslaget, så att vi på detta område kunde få en lagstiftning, som motarbetade
ett socialt ont, som vi i så många årtionden hava ansett borde
avskaffas.

Jag ber, herr talman, att med dessa ord få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Nilsson, Johan: Herr greve och talman! Det nattarbete,
varom här talas, skulle ju endast förekomma, därest det infördes
kontinuerlig drift, och det arbetades på tre skift. Reservanternas förslag
innebar ju, att en sådan drift skulle kunna komma till stånd. Men
den andra frågan, som ju var den mest skiljande, gällde, huruvida man
skulle utsträcka denna lagstiftning även till yrkesidkare, som arbetade
ensamma utan lejd arbetskraft. Rent principiellt kunde vi för vår del
icke vara med därom, först och främst därför, att den kontroll, som
yrkesinspektionen skulle utöva över dessa yrkesidkare, vore så synnerligen
svår att anordna. Det framhölls ju under debatten, då vi förra
gången behandlade detta ärende, att det icke kunde vara vidare lämpligt,
att man skulle anställa folk, som skulle ga omkring och se efter
att enskilda yrkesidkare började sitt arbete på bestämd tid. Då arbetet
utföres med lejd arbetskraft, är förhållandet annorlunda; då kontrollera
ju arbetarna och arbetsgivarna varandra.

Vidare framhölls vid ärendets föregående behandling konsekvensen
av en sådan lagstiftning. Om vi nu börja lagstifta om åttatimmarsarbetsdagen,
vilket kanske så småningom blir oundvikligt, så äro ju
de konkurrensförhållanden, som hava framdragits såsom ett skäl för
en dylik bestämmelse i detta fall, även giltiga i fråga om den allmänna
lagstiftningen. Om man då bestämmer, att arbetaren icke får hållas i
arbete mer än åtta timmar, skulle konsekvensen av ett antagande av
detta lagförslag bli, att även den enskilde hantverkaren skulle förbjudas
att arbeta mer än åtta timmar, så att icke han med sin längre arbetstid
skulle kunna konkurrera med industriarbetarna. Om man skulle
komma så långt, att man skulle lagstifta i detta hänseende även för
jordbruket, så skulle konsekvensen fordra, att om de jordbruksarbetare,

SammanjämkningsJörsJag
rörande
tiden
för bageri -arbete m. m.

;Forts.)

Nr 40. 90

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Samman-^ som äro anställda hos större jordbrukare, finge sin arbetstid begränsad
/örsZaJTö- ^ åtta, tio timmar, skulle man också fordra av den enskilde småbru-
rande tiden karen, att han icke arbetade mer än den bestämda tiden. Jag tror,
för bageri- att man bör akta sig för att alltför mycket tillgripa lagstiftningsåtgärder
arbete m. m. i detta avseende, och jag ber därför att få yrka avslag på utskottets
(Fort».) hemställan.

Herr Hult: Herr talman! Den siste ärade talaren fäste sig
särskilt vid hembagerierna och ansåg, att man borde undantaga åtminstone
dessa vid genomförandet av denna lagstiftning. Jag vill då
såga, att när man vill undantaga hembagerierna och sålunda göra det
möjligt för näringsidkare, som endast med tillhjälp av familjemedlemmar
driva sin rörelse, att om nätterna bedriva bageriyrket, skulle detta,
såvitt jag kan förstå, stå i en mindre god samklang med det beslut,
kammaren för ett par veckor sedan fattade i fråga om den s. k. butiksstängningslagen.
Det synes mig, som om samma skäl då borde hava
förelegat för att säga, att den som driver sin egen lilla ''affär och därmed
försörjer sig genom eget arbete, också bör ha rätt att göra detta på de
tider, som lämpa sig bäst för honom. Då gjorde man emellertid icke
denna invändning. Man insåg uppenbarligen, att om man ville vinna
det syfte, som nämnda lag avsåg att tillgodose, nämligen att bereda
vila åt de affärsanställda, så måste man tillgripa utvägen att säga,
att butikerna icke få hållas öppna annat än under vissa tider. I den
lagstiftning, det nu gäller, har man tänkt sig, att man för .att vinna dess
syfte, som är att bereda en lämplig arbetsvila för i bageriyrket anställda,
icke heller har någon annan väg att gå än att säga, att det icke får bedrivas
arbete i bagerierna annat än under vissa bestämda tider. Det
är sålunda på olika vägar man vill uppnå samma mål. Den ena linjen
godkändes som sagt av denna kammare för ett par veckor sedan, men
då det gäller att taga konsekvenserna i förevarande fall, vill majoritetspartiet
i kammaren icke vara med därom. Jag kan icke finna, att en
sådan inkonsekvens i lagstiftningen är lycklig, och jag ber därför, herr
greve och talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr von Sydow: Den analogi, som den siste ärade talaren
uppdrog med butiksstängningslagen, är enligt min tanke icke alls
riktig. Snarare vågar jag säga, att det förhåller sig på etc alldeles motsatt
sätt, mot vad den ärade talaren gjorde gällande. Genom nämnda
lag bestämdes visserligen, att den enskilde butiksinnehavaren icke
skulle få hålla sin butik öppen längre än en viss tid, men butiksinnehavarens
rätt att själv arbeta huru länge som helst begränsades icke.
Flere gånger sades uttryckligen ifrån vid diskussionen inom utskottet
och därom var man ense, att lagen icke innebar, att butiksinnehavaren
icke skulle få arbeta i sin butik — taga emot order, sköta korrespondensen
o. s. v. — hur länge som helst. Han skulle icke endast själv
få vara där huru länge han ville, utan även hava sina biträden kvar, om
han kunde komma överens med dem därom. Den av den siste talaren
anförda lagen är sålunda byggd fullkomligt på samma princip, som vi
här hävdat i fråga om bageriyrket.

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen i enlighet med de yrkanden, som därunder framkommit,
propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag å vad utskottet
i det under behandling varande memorialet hemställt; och förklarade
herr talmannen sig finna den senare propositionen vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hult begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som avslår vad andra särskilda utskottet hemställt i sitt
memorial nr 4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 66;

Nej — 38.

Då tiden nu var tämligen långt framskriden, beslöts på hemställan
av herr talmannen att behandlingen av återstående ärenden
på föredragningslistan skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 205, angående anvisande av anslag till fortsatt utveckling
av statens telefon- och telegrafväsende;

nr 206, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående statsbidrag
till tryckning av doktorsavhandlingar; samt

nr 207. angående anslag till undersökning av svenska folkmål.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 126, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
förhöjning i dagavlöningen för manskapet vid armén m. m.;

nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
förhöjning i dagavlöningen för visst manskap vid marinen;

nr 128, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal vid armén;

nr 129, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt viss personal vid marinen;

Sr 40.

Samtnanjämkningsförslag
rörande
tiden
för bageriarbete
m. m.

(Forts.)

Nr 40. 92

Onsdagen den 21 maj, f. m.

nr 145, i anledning av väckt motion om inlösen till staten av
elektriska belysningsanordningar i vissa kasernetablissemang;

nr 146, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken jämte
eu i ämnet väckt motion;

nr 147, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat
statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende
försummade barn in. m.;

nr 148, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
för år 1919 åt biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren
och i Luleå stift O. Bergqvist;

nr 149, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—
1920 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga
emiritilöner;

nr 150, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande
av den kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden
samt angående statsbidrag för anställning av distriktssköterskor
jämte i dessa ämnen väckta motioner;

nr 151, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor jämte eu i ämnet
väckt motion;

nr 152, i anledning av Kung], Maj:ts under sjunde huvudtiteln
av propositionen om tilläggsstat för år 1919 gjorda framställning rörande
åtgärder för prisreglering å ved; och

nr 153, i anledning av väckt motion angående lönereglering för
häradshövdingarna;

bevil lningsutskottets betänkanden:

nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften;

nr 45, i anledning av väckt motion om höjning av tullen å
kaffe och kaffesurrogat;

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall
vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror;
och

nr 47, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt m. m.
ävensom en i ämnet väckt motion;

bankoutskottets utlåtanden och memorial:
nr 57, i anledning av justitieombudsmannens framställning angående
ändring i avlöningsvillkoren för registratorn-kanslisten vid
justitieombudsmansexpeditionen;

nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

Onsdagen den 21 maj, f. m.

93 Nr 4#.

till lag om ändrad lydelse av 3, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;

nr 59, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående pensionering av änkor och barn efter statstjänare,
vilka ej hava rätt till pension;

nr 60, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande
punkt 9 i bankoutskottets utlåtande nr 46 i anledning av väckta
motioner om pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten;
samt

nr 61, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa frågor
rörande pensioner och understöd;

första lagutskottets utlåtande nr 26, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 15
och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt van ar -tade och i sedligt avseende försummade barn;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslagtill
lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område ävensom i ämnet väckta motioner;
samt

nr 42, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra stråfoder
m. m., dels ock i anledning därav väckta motioner;

jordbruksutskottets utlåtanden och memorial:

nr 95, i anledning av väckta motioner angående minimipris vid
inköp för statens räkning av korn utav 1919 års skörd inom Jämtlands,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt angående
inköp för statens räkning av år 1920 inom landet skördat
vete, råg och korn;

nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående docentstipendium
och studieunderstöd vid skogshögskolan;

nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
lönereglering under år 1919 för vissa befattningshavare å
ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen ävensom angående
förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare
inom samma förvaltning samt till vikariatsersättningar m. m. anvisade
medel jämte en i ämnet väckt motion allt i vad rör jordbruksärenden;
samt

nr 98, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
jordbruksutskottets utlåtande i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående vissa egnahemsväsendet berörande frågor
jämte sex i ämnet väckta motioner;

första särskilda utskottets utlåtande nr 1, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition nr 358 med förslag till ändrad lydelse
av 6, 7, 9, 16, 19 och 21 §§ riksdagsordningen och till övergångs -stadgande däri jämte inom riksdagen i ämnet väckta motioner, dels

Nr 4#. 94

Onsdagen den 21 maj, f. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 354 med förslag till ändrad lydelse
av § 49 regeringsformen och §§ 18 och 24 samt § 38 mom. 1 riksdagsordningen
jämte inom riksdagen i ämnet väckta motioner;

första kammaren^ första tillfälliga ntskotts utlåtande nr 16,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
införande av ett reformerat stavningssätt; ävensom

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 22,
i anledning av andra kammarens beslut över dess andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 12 i fråga om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
viss ändring i gällande restindrivningsförordning.

Kammaren åtskildes kl. 4,51 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

192761