1919. Första kammaren. Nr 24 (Riksdagens protokoll 1919:24)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1919. Första kammaren. Nr 24.

Onsdagen den 9 april, f. in.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Anmäldes och godkändes

k o ns t i tutt o n s ut sk o t tet s förslag till riksdagens skrivelser till Konungen: nr

86, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
av förordningen om komimnnalstyreilse på landet; och

nr 90, i anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 101 med förslag
till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen; samt
första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse nr 89, till
Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag, innefattande ändring i 2 kap. 3 § kyrkolagen.

Herr von Sydoiv avlämnade en av honom och herr Enhörning undertecknad
motion, nr 211, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till
lag om arbetstidens begränsning.

Motionen hänvisades till andra särskilda utskottet.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran konstitutionsutskottets
utlåtande nr 17.

Vid föredragning av konstitutionsutskottets memorial nr 18, i anledning
av kamrarnas remiss av Kungl. Maj ds proposition nr 354
med förslag till ändrad lydelse av § 49 regeringsformen och §§ 18 och
24 samt § 38 mom. 1 riksdagsordningen, bifölls vad utskottet i detta
memorial hemställt.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
första lagutskottets utlåtande nr 19, andra lagutskottets utlåtande nr
18 och första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

Första kammarens protokoll 1919. Nr St.

Nr 24.

Onsdagen den 9 april, f. m.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets
utlåtande nr 8 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
för år 1920 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Punkt,erna 1—45.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 46 och 47.

Lades till handlingarna.

Punkterna 48—59.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 60.

Lades till handlingarna.

Punkterna 61—63.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 64.

Lades till handlingarna.

Punkterna 65—75.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 76.

Lades till handlingarna.

Punkterna 77—97.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 98.

Lades till handlingarna.

Punkterna 99—103.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 104.

Lades till handlingarna.

Onsdagen den 9 april, f. m.

Sr 24.

Punkterna 105—110.

Vald utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 111—113.

Lades till handlingarna.

Punkterna 114—133.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 134 och 135.

Lades till handlingarna.

Punkterna 136—149.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 150.

Lades till handlingarna.

Punkterna 151 och 152.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 153.

I två lika lydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr A. Petrén nr 39 och den andra inom andra kammaren
av herr K. Kjellberg nr 219, både hemställts, att riksdagen måtte
för anordnande av en poliklinik i hud- och könssjukdomar vid Karolinska
institutet på extra stat för 1920 anvisa ett förslagsanslag å
15,500 kronor.

Utskottet hade i nu föredragna punkt på åberopade grunder hemställt,
att herrar Petréns och Kjellbergs ovanberörda motioner ej måtte
av riksdagen bifallas.

Herr Petrén, Alfred: Herr talman! Den motion, som här
blivit av utskottet avstyrkt, gäller en aktuell fråga, vars lösning är
av den största vikt. Som bekant bär med detta års ingång den nya
lagen om åtgärder mot utbredning av könssjukdomar trätt i kraft.
Vilken effektivitet som med denna lag kommer att nås, beror i mycket
hög grad på den kompetens, som tjänsteläkarna besitta angående
könssjukdomarnas diagnostik och behandling. Därför är det av största
vikt, att undervisning härom icke sker allenast vid sjukhus för
könssjukdomar utan att en tillfredsställande undervisning blir anordnad
jämväl vid polikliniker för könssjuka, så att de studerande där -

Om anslag till
en poliklinik
för hud- och
könssjukdomar
vid
Karolinska
institutet.

Nr 24. 4

Ousdugen de» 9 april, f. m.

Om anslag till
en poliklinik
för hud- och
könssjukdomar
vid
Karolinska
institutet.

(Korts.)

Stat för skolöverstyrelsen

in. in.

vid få mottaga och behandla patienter på ett sätt, som mycket mer
än vid den kliniska undervisningen överensstämmer med förhållandena
under deras blivande läkarpraktik.

Lärarkollegiet vid Karolinska institutet har också ingått med en
underdånig framställning om att få en sådan undervisning anordnad,
och denna framställning har även blivit tillstyrkt av universitetskanslern.
Tyvärr inkom emellertid lärarkollegiets framställning så
sent, att ärendet efter universitetskanslerns tillstyrkan icke kunde av
regeringen tagas i övervägande före statsvenkspropasitionerus framläggande
inför riksdagen. Det är detta som är anledningen'' till att jag
jämte herr Kjellberg i andra kammaren väckt denna motion, som
helt och hållet är byggd på Karolinska institutets lärarkollegiums
framställning i frågan. På grund av de starka skäl, som däri äro anförda,
och i betraktande av att framställningen var tillstyrkt av universitetskanslern,
hade jag verkligen vågat hoppas, att motionen icke
skulle på detta sätt helt avvisas av utskottet. Då emellertid herr
Swartz, vilken synes hava varit närvarande vid ärendets beredning i
statsutskottet, icke avgivit någon reservation, skall icke heller jag
framställa något yrkande om bifall till motionen, utan endast inskränka
mig till att stryka under vad utskottet sagt om vikten av
att denna fråga blir snarast möjligt löst. Jag vill därför också uttala
den förhoppningen, att regeringen till nästa riksdag framlägger
förslag i frågan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Punkten 154.

Lades till handlingarna.

Punkterna 155—158.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 159.

Lades till handlingarna.

Punkterna 160—163.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 164.

Under denna punkt hade utskottet med föranledande av Kungl.
Maj :ts i ämnet framlagda förslag hemställt, att riksdagen måtte

a) godkänna en i punkten intagen stat för skolöverstyrelsen med
därvid fogad övergångsstat att tillämpas från och med år 1920;

Onsdagen den 9 april, f. in.

Sr 24.

b) godkänna vissa angivna villkor och bestämmelser slör åtnjutande
av de i de olika staterna upptagna avlöningsförmåner;

c) — med uteslutande ur riksstaten av det för närvarande till
skolöverstyrelsen uppförda ordinarie anslaget å 131,825 kronor •—
uppföra två nya ordinarie anslag, det ena: skolöverstyrelsen å 250,300
kronor och det andra: skolöverstyrelsen, övergångsstat, å 5,900 kronor; d)

vid bifall härtill minska det ordinarie reservationsanslaget till
de allmänna läroverken med ett belopp av 78,950 kronor;

e) medgiva, att ålderstilläggen för de å skolöverstyrelsens stat
ävensom övergångsstat upptagna befattningshavarna finge utgå av
det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ål der stillägg;

f) föreskriva, att chef eller ledamot av skolöverstyrelsen, som
kunde vid tillträdet till befattningen såsom delägare tillhöra vare sig
lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, skulle vara skyldig att även såsom
chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den av nämnda båda
kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt vore delägare, med iakttagande
därvid att sådan ''befattningshavare skulle tillhöra vederbörande
kassa med det inom densamma förekommande högsta delaktighetsbeloppet
samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt, vilka tillkomme
delägare, som innehade befattning, med vilken vore förenad
skyldighet att tillhöra kassan;

g) ''bestämma, att envar, som med eller efter den nya lönestatens
ikraftträdande tillträdde befattning i skolöverstyrelsen, skulle vara
pliktig att underkasta sig de för åtnjutande av avlöningsförmåner å
överstyrelsens stat föreslagna villkor och bestämmelser;

h) till skolöverstyrelsen för följande ändamål på extra stat för
år 1920 såsom särskilda förslagsanslag, högst, anvisa nedan angivna
belopp, nämligen:

för beredande av arvode åt eu extra ledamot å folkskolavdelningen
7,800. kronor, varav 2,500 kronor finge anses motsvara tjänstgöringspenningar; till

arvode åt byggnadssakkunnigt biträde 3,500 kronor;

för beredande av arvode åt en extra vaktmästare 1,300 kronor;

■för inspektion och sakkunniga biträden 16,800 kronor;

till förstärkande av det å överstyrelsens ordinarie stat uppförda
anslaget till expenser m. m. 11,500 kronor; samt

till förhyrande av ämbetslokal åt överstyrelsen 26,000 kronor.

Herr Olsson, Oscar; Det är en sak här på staten för skolöverstyrelsen,
som föranleder mig att begära ordet. Det är en rätt
så liten fråga, när man ser den i relation till hela staten för nämnda
överstyrelse., men det är dook en i och för sig synnerligen viktig fråga.

Här är i staten för skolöverstyrelse upptagen en ny ordinarie tjänsteman,
nämligen eu andre bibliotekskonsulent. Det är icke alls för
atfc gorå någon anmärkning mot att andre bibliotekskonisulenten uppta -

Stat för $ kolöver
styrelse it
in. rn.
(Fort».,''

Nr 24. 6

Onsdagen den 9 april, f. in.

stat för skol- på ordinarie stat, isom jag niu ''ber att få såsa några ord, utan det
överstyrelsen snarare på grund därav, att detta icke skett långt förut. Det är
(Forte) efter åtta ars oförvitlig tjänstgöring, som denna uppflyttning har ägt
rum. Men det är icke en befordringsfråga, so.m det i första hand
galler, utan det är det fria folkbildningsarbetet över huvud.

År 1912 fattade riksdagen ett beslut rörande folkbibliotekens omorganisation
på grundval av en utredning av en sakkunnig nämnd,
som inkom med sitt utlåtande just i början av år 1912. Detta sakkunnigutlåtande
följdes i alla punkter utom en, och denna enda punikl
gällde just bibliotekskonsulen terna, vilka enligt de sakkunnigas mening
borde vara fyra, men emellertid av riksdagen på Kungl. Maj:ts
förslag bestämdes till två. Hela tiden har det visat sig, att det varit
alldeles för litet med dessa två bibliotekskonsulenter. Den utveckling
folkbiblioteksväsendet tagit, bär varit av den omfattningen, att riksdagen
icke kunnat drömma om något dylikt, då riksdagen bestämde
antalet. Riksdagen sänkte det föreslagna antalet bibliotekskonsulenter
från fyra till hälften just på grund därav, att riksdagen ansåg
det icke vara utrett, att några bibliotekskonsulenter överhuvud behövdes.
Därför beslöt riksdagen också, att tillsvidare icke uppföra
dessa bibliotekskonsulenter på ordinarie stat. Det dröjde fem år, innan
förste bibliotekskonsulen ten uppfördes på ordinarie stat, och nu
har det dröjt ytterligare tre år, innan andre bibi i oteksko nsiulentei i
följde efter.

Det arbete, som dessa bibliotekskonsulenter presterat under de
gångna åren, är alldeles beundransvärt, men med den utveckling,
biblioteksväsendet tagit-, är det också alldeles tydligt, att åtskilligt
liar måst eftersättas och försummas och i ytterligt. hög grad försenas.
Jag vill endast fästa herrarnas uppmärksamhet på den viktiga katalogen
över folkbiblioteken, som enligt allas mening bort vara färdig
1913 eller senast 1914, och som föreligger färdig först för någon månad
sedan, dock med den bristen att de tva sista arens litteratur däri
icke blivit upptagen. Under krigsåren hava 70 folkbibliotek utöver
dem, som förut funnos, och dessutom 770 studiecirkelbibliotek fått
statsanslag. Den sista siffran visar också, att flen del av biblioteksväsendet,
som uppbäres av folkets breda lager, just är den, som allra
hastigast och kraftigast sväller, något sam. är egendomligt för svenska
förhållanden och icke minst glädjande just under dessa år, då det
tack vare det demokratiska genombrottet ligger alldeles, oerhört stor
vikt uppå, att folkets breda lager själva taga del i folkbildningsarbetet.
Just denna del av folkbildningsarbetet har i alla hänseenden
helt och hållet måst skötas utanför dessa statliga organ, utanför bibliotekskonsulenterna,
vilka icke hava hunnit med någonting annat än
att utöva den nödvändiga kontrollen för statsanslags erhållande. Det
är verkligen duktigt nog, att de hunnit med detta till allt det andra,
oändligt störa och vittomfattande organisations- och administrationsarbetet.
Under det sista året, då spanska sjukans härjningar fällt
hundratals ledare av studiecirklar och studiecirkelbibliotek runt om
i landet, bar det visat sig hur svårt det varit att få detta arbete, utfört.
Man bär då fått se, vilken oerhörd förlust det varit, att loke

Onsdagen den 9 april, f.

in.

Nr *24.

någonting kunnat åtgöras ifrån den kontrollmyndighet och den S£ler{frrJ^''
ning, som riksdagen hade satt i spetsen för detta folkbildningsvä- 01 m m

.-ende. ... . (Forts.;

Bet är nu på det sättet, att det allmänna och frivilliga folkbildningsarbetets
utveckling gått, såsom den också skulle gorå, nerifrån
ooh uppåt. Arbetet har organiserats allteftersom det vuxit upp, och
det har icke börjat med någon myndighet i toppen. För folkbildxungsväsendet
är det således fullkomligt i sin ordning med föreläsningskonsulenter,
bibliotekskonsulenter och inspektörer för folkhögskoleväsendet
o. s. v. Men det torde nu också vara på tiden att se till, att
under nuvarande synnerligen starka utveckling på detta område ingenting
ges till ispillo, utan att organisationen däruppe i toppen av detta
arbete verkligen blår sådan, att det kan bli en verklig ledning, som
icke endast utövar den nödvändigaste kontrollen och utför ett mekaniskt
organisations- och administrationsarbete.

•Tåg har, herr talman, intet annat tillfälle än detta att från det
frivilliga folkbildningsarbetets sida framföra bekymren rörande den
långsamhet, med vilken detta organisationsarbete har företagits. När
jag på vederbörligt håll förfrågat mig om anledningen till att inte
flera bibliotekskonsulenter begärts, har jag det ena året efter det andra
fått till svar: Man måste gå i rätt ordning; först måste de konsulenter,
som finnas, bliva uppförda på ordinarie stat, innan man kan
begära flera. — Det är således en gammal, kanske god sedvänja, som
bär hindrat utvecklingen att gå såsom den borde hava gått. Jag är
emellertid rädd för att, om regeringen för framtiden liksom hittills
går fram på den vägen, det blir tämligen omöjligt att ordentligt hålla
samman det starka folkbildningsarbete, som nu är för handen. Därför
vill jag nu också i samband med behandlingen av denna punkt
rikta en vädjan till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
att hava sin uppmärksamhet fästad på det oundgängliga och från
alla håll inom folkbildningsarbetet vitsordade behovet av en något
snabbare utveckling beträffande denna del av folkbildningsarbetet.

Jag har för övrigt, herr talman, intet yrkande.

Herr Pers: Herr talman! Jag skall i anledning av vad herr

Olsson yttrade i denna fråga endast be att få fästa uppmärksamheten
på en sak, nämligen den att, innan vederbörande komma med krav på
nya konsulentbefattningar i detta avseende, det må ses till vad som
kan göras för att hjälpa de förutvarande konsulenterna genom tillräckligt
med underordnade biträden. Det är en sak, som ibland försummas.
När man kommer med krav på nya tjänster, är det rätt och
tillbörligt, att statsutskottet och riksdagen se efter, i vad mån man
sökt hjälpa upp saken genom att ställa ett tillräckligt antal underordnade
biträden till vederbörande tjänstemäns förfogande.

Herr O 1 s s o n, Oscar: Den siste ärade talaren hade alldeles

rätt, men han förbisåg, att det var en punkt i mitt yttrande, som icke
träffades av hans anmärkning, och den rörde just det initiativ, som
ifråga om detta fria folkbildningsarbete måste tagas av bibliotekskon -

Nr 24. 8

Onsdagen den 9 april, f. m.

Stat för ''skolöverstyrelsen

m.-xm.
(Forts.)

Anslag till
seminariebyggnader
i
Karlstad m.m.

.stilen ter na. Jag påpekade, att det t. ex. icke finnes någon biblioteksfconsulent,
»om bär tagit hand om sbudiecirkelverksamheten, och det
har redan från begynnelsen påpekats även från deras håll, att det
skulle vara av den allra största betydelse om denna studiecirkelverksamhet
även kornme att ligga utanför de stora folkföreningarnas område,
så att svenska medborgare i övrigt i samband med biblioteks- och
föreläsningsväsendet kunde komma i åtnjutande av denna förmån. Det
förhåller sig inte så som herr Pers säde, att det endast är underordnade
biträden som behövas, utan det är på det sättet, som jag bär har
påpekat, att det behövs flera konsulenter just för det ordentliga organiserandet
och tillvaratagandet av de krafter, som nu finnas tillgängliga.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i nu föredragna
punkt hemställt.

Punkterna 165—167.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 168.

Lades till handlingarna.

Punkterna 169—176.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 177.

Lades till handlingarna.

Punkterna 178-—193.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 194.

I förevarande punkt hade utskottet med anledning av Kung!.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

a) godkänna ett av stadsfullmäktige i Karlstad gjort erbjudande
att avträda ett å en av arkitekten Bror Almquist uppgjord, såsom Bil.
A 2 betecknad kartskiss med blå begränsningslinje utmärkt område
av den inom staden belägna egendomen Mariöberg med därå uppförda
byggnader, med förbindelse tillika att på stadens bekostnad låta
framdraga avlopps-, vatten- och gasledningar samt gata till området
ävensom att iakttaga vissa i ärendet angivna villkor beträffande angränsande
områdens bebyggande, mot det att staden i utbyte erhöile

Ousdngen (len 9 april, f in.

9 Nr 24.

den nuvarande, staten tillhöriga seminarietomten med därå befintliga
byggnader;

b) till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
Almquist upprättade ritningar av byggnader för dubbelseminarium
i Karlstad bevilja ett anslag av 1,800,000 kronor och därav anvisa
på extra stat för år 1920 såsom reservationsanslag ett Mopp av
000,000 kronor.

Anslag till
seminan ebyggnader
i

Karlstad M.m.
(''Fort?.''

Enligt en vid denna punkt avgiven reservation hade herrar II. F.
Lamm, II. G. W. Wrangel, J. L. Widell, P. Nilsson i Bonarp, S.
Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd och J. Erlansson ansett,
att »utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»De höga kostnader, som enligt förslaget det nu ifrågasatta nyb5^ggnadsföretaget
skulle medföra, hava ej kunnat undgå att ingiva
utskottet starka betänkligheter mot detsamma. Det synes utskottet
mindre lämpligt att vid en tidpunkt, då av allt att döma byggnadskostnaderna
befinna sig på eu höjdpunkt, igångsätta ett företag av så
omfattande proportioner som det nu ifrågasatta. Utskottet kan för
sin del icke finna, att några större olägenheter skulle vara förenade
därmed, att denna fråga, som länge fått vänta på sin lösning, ytterligare
uppskötes ett eller annat år i avvaktan på att byggnadsmarknaden
kornone att te sig i ett fördelaktigare läge än nu är fallet.

Utskottet hemställer alltså, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning ej må vinna riksdagens bifall.»

Herr statsrådet Rydén*: Herr greve och talman, mina herrar!
Då i den föreliggande punkten en reservation avgivits av flera av
denna ''kammares ledamöter, skall jag be att få säga några ord till
komplettering av vad statsutskottets tillstyrkande utlåtande innehåller.

Det föreligger för närvarande en ofantligt stor lärarbrist i landet,
framför allt beträffande folkskolorna. Denna lärarbrist uppgick redan
år 1910 enligt en då företagen undersökning till ett antal av icke
mindre än 900, och vid en inom ecklesiastikdepartementet år 1912
gjord undersökning uppgick det bristande antalet lärarkrafter till 850.
Sedan dess har visserligen icke någon undersökning gjorts, men kan
med ledning av folkskolinspektörernas berättelser och vad som på annat
sätt kan inhämtas, känna sig övertygad om, att denna lärarbrist
högst väsentligt ökats sedan den tiden. Detta har gjort, att statsmakterna
hava vidtagit särskilda åtgärder för att öka antalet tillgängliga
lärarkrafter. Ett led i detta arbete har varit utvidgande av enkelseminarier
till dubbelseminarier, alltså med dubbelt så stor kapacitet, när
det gäller att utbilda lärare, mot vad de gamla enkelseminarierna hade.
Det ligger då i öppen dag, att med ombildningen av dessa seminarier
från enkelseminarier till dubbelseminarier, från att hava ett visst antal
klasser till att få dubbelt så många klasser, ett nytt behov av byggnader
också uppstår.

"Anförandet ojusaterat på grund av talarens sjukdom.

Nr 24. 10

O a® (läge u den 9 april, f. in.

Andag till Det är nu tre seminarier som äro under ombildning från enkelsesemvnape-
m- nar ier till dubbelseminarier. Det ena är seminariet i Karlstad och
Karlstad,m.mAet andra ett seminarium, som Kungl. Maj:t ännu icke definitivt be(P0rtg,
stämt platsen för, nämligen ett kvinnligt seminarium i övre Norrlanj.
Tills vidare har man gjort förberedande åtgärder för att det skulle
ordnas provisoriskt och förläggas i Umeå vid sidan av det redan förefintliga
där. Det tredje är seminariet i Linköping. Det föreligger
således av denna anledning behov av byggnader på dessa tre platser.

Jag har varit i tillfälle att personligen se samtliga lokaler, varom
här är fråga, och jag har, då det icke varit möjligt att bereda plats
inom statsverkspropositionen för mer än ett av dessa seminarier ansett
mig pliktig att framföra till riksdagens undersökande den byggnads
fråga, som är äldst och som också rör den utan all jämförelse
sämsta av de ifrågavarande tre seminariebyggnaderna.

Det bär i pressen uttalats klander mot mig, därför att jag icke
funnit det möjligt att inom huvudtitelns ram få fram även det norrländska
seminariet, men när man ser, att även denna nu framlagda
byggnadsfråga mött betänkligheter inom statsutskottet, torde envar
förstå, att det icke varit möjligt att framföra båda dessa byggnadsfrågor
samtidigt. Och när jag måste välja och taga upp en av dem, var
det klart, att frågan om Karlstadsbygget måste tagas upp först, därför
att förhållandena där äro mycket sämre. Jag vill också tillägga
det, att den undersökning som gjorts rörande lärarbristen visat, att lärarbristen
var störst icke, som man kanske skulle kunna förmoda, i
Norrland utan i Värmland och i Kronobergs län. Först därnäst kommer
Norrland. Det är dessa skal, som gjort, att jag vid mitt ståndpunktstagande
stannat för att förorda Karlstadsbygget.

Jag vill därjämte framhålla, att den byggnad det bär gäller att
ersätta med en ny är i alldeles sällsynt grad bristfällig och olämplig
för sitt nuvarande ändamål. Byggnaden uppfördes för över 40 år
sedan och uppfördes på den tiden, när utbildningen vid seminarierna
var treårig. Den byggdes således för tre seminarieklasser, men den
skall inom de närmaste åren inrymma åtta seminarieklasser och dessutom
lämna utrymme för allt, som sedan tillkommit. Den var således
redan från början icke ens beräknad för ett fyraårigt seminarium.
Därför fattas också, utrymmen icke bara för lokaler för teckningsundervisning,
naturkunnighetsundervisning i modern piening, liksom för
gymnastik- och samlingssal, utan det saknas givetvis ett betydande
antal klassrum för utbildningen där. 1921 skall dubbelseminariet vara
färdigt, och då skulle det behövas — det är minimum — åtta klassrum
för eleverna vid seminariet och sju klassrum för de övningsskolor, som
äro förbundna med seminariet, och dessutom särskilda utrymmen för
samlingssal, för gymnastiklokal och för lokaler för undervisningen i
naturkunnighet, geografi och teckning, ävensom rum för överspelning
och sådant. Det ligger i öppen dag, att när man för detta behov icke
har att tillgå mer än fyra lärosalar i bottenvåningen och tre salar för
övningsskolan i den övre våningen i den gamla byggnaden, så står
man inför nödvändigheten att försöka få förhyra lokaler i en utsträckning,
som är omöjlig att förverkliga i Karlstad. Lägger jag då därtill,

11 Nr 24.

Onsdagen den 9 april, f. in.

att seminariebyggnaden är gammal och ålderdomlig, med mycket da liga

lokaler och små, tråkiga lärosalar och att den ar i alla avseenden yggnader ,•

_. det vågar jag säga efter att ha sett olika seminanebyggnader i Karlxtad m.m.

riket _ den utan all jämförelse sämsta av alla, har jag inte ansett (Korta.:»

mig kunna stå till svars för att låta utvecklingen till dubbelsemmarium
pågå utan att föreslå, att byggnadsfrågan här togs upp, och .lag
skulle vilja till kammaren rikta en varm vädjan att trots de bistra tiderna
ändå tillmötesgå den framställning, som här är gjord av Kung].

Maj :t. Om denna frågas lösning nu blir undanskjuten, är det givet,
att då skjutes ännu mera undan även lösningen av frågan om K orrlandsseminariet
och den utvidgning, som blir nödvändig för Linköpingsseminariet.
Det är tolv år sedan en framställning först kom in
om nybyggnad för Karlstadsseminariet. Det skedde 1907, och i tull
år har alltså denna byggnadsväg^ fått vila och icke kunnat föras
fram. Utvecklingen till dubbelseminarium blir det nog ogörligt att
kunna fullfölja, om icke riksdagen vill bevilja detta anslag.

Utskottet har nu företagit avprutningar här först och främst därigenom,
att man tänkt sig uppskjuta uppförandet av rektorsbyggnaden.

Jag skall för min del villigt erkänna, att de byggnadspnser, som nu
råda, hänvisa till att uppskjuta uppförandet av sådana byggnader,
som inte äro oundgängligen nödvändiga, och det torde också för någon
tid framåt,tills det blir bättre förhållanden på detta område, gå för
sig att hyra hostad för rektor. Sålunda anser jag mig icke höra gentemot
utskottet urgera den ursprungliga planen.

Utskottet har också föreslagit en nedsättning av själva byggnadsbe1
Öppet med hänsyn till konjunkturerna på byggnadsmarknaden, vilka
man hoppas snart skola ljusna något. Jag vill. nämna för kammaren,
att .alldeles oavsett utskottets anvisning till mig att här förfara med
stor varsamhet, hade det varit min avsikt, att innan detta ärende slutligt
föredrogs, ifall förslaget blev bifallet, dels underkasta byggnadsplan
en ytterligare ingående granskning för att se efter, om tilläventyrs
någon ytterligare besparing skulle kunna göras i detta avseende,
och dels också gå så tillväga, att man icke tog för sig större
entreprenader i sänder, »än att staten skulle kunna tillgodogöra sig
fördelarna av eventuellt fallande konjunkturer på byggnadsmarknaden.
Det är så mycket större anledning för mig, ifall riksdagen skulle
bifalla utskottets hemställan, att fullfölja dessa mina avsikter, och
jag ber att få avgiva en bestämd försäkran, att ifall detta anslag beviljas,
skall jag gorå vad jag kan för att medverka till,, att byggnaderna
icke bli dyrare, än som är oundgängligen nödvändigt både med
avseende på deras utrymme och utstyrsel genom antagandet av entreprenader
på olika delar av byggnaden.

Jag vågar därför hemställa till kammaren att bifalla statsutskottets
förslag i denna punkt.

Herr vice talmannen: Herr greve och talman, mina herrar!
Då jag jämte några kamrater inom statsutskottet reserverat,
mig på denna punkt, skall jag med några ord klargöra, varför jag
reserverat mig.

Nr 24. 12

Onsdagen den 9 april, f. in.

.Utslag till jag har följt den huvudregeln med avseende på byggnadsärendeus
byggnader i behandling inom statsutskottet, att så fort det gällt bostadsbyggen
Karlstad m.m. har jag utan tvekan, trots de svåra konjunkturerna och de hägra pri(Fcrte.
) ser, som nybyggnader nu betinga, gått med därpå, då jag ansett, att
där förelåg ett oavvisligt behov av att det åstadkoms någonting. Beträffande
andra Ibyggen har man återigen försökt gå fram med en viss
försiktighet, och jag vill erinra kammaren om att, alldeles bortsett
från inhiberande! av kasernbyggandet, har ju riksdagen, när det gällt
byggnadsanslag på andra huvudtitlar till exempel utgifter för kapitalökning,
gått mycket försiktigt fram. även då det gällt så viktiga
frågor som åstadkommandet av ett nytt posthus i Göteborg och även,
tror jag, när det gällt motsvarande anordningar i Gällivare och på
andra ställen.

Yad nu den här föreliggande frågan beträffar, har den ju, som
herr statsrådet nyss meddelade, förelegat sedan 10 år tillbaka. Frågan
upptogis 1908. Första gången en beräkning härvidlag förelåg var 1913.
Det gällde då i runt tal 660,000 kronor. Andra beräkningar förelåg
1917. Då gällde det 1 s/4 miljon kronor. Nu utvisar den tredje beräkningen
ett belopp av niära 2 miljoner kronor. Detta belopp har visserligen
blivit väsentligt nedpruta! av statsutskottets majoritet, och
statsrådet ställde även i utsikt, att han för sin del skulle göra allt
han kunde för att bringa ned denna summan ytterligare.

Skälet varför vi avstyrkt detta anslag, trots att vi hade hört talas
om den stora lar arbristen, som även nu tiar blivit anförd, och i synnerhet
lärarbristen i Värmlands län, var, att det upiplystes för oss.
att de seminarier, som nu äro i verksamhet, icke äro helt belagda utan
att där ännu finnes en del platser på dessa seminarier tillgängliga.
Under sådana förhållanden kunde vi från den synpunkten icke anse.
att detta behov var så pressant, som det från majoritetens sida framställdes.

Nu bär emellertid herr statsrådet bär uppehållit sig vid odi
lämnat en livlig skildring av de närvarande förhållandena i detta avseende
i Karlstad och visat, hur otillfredsställande den nuvarande seminariebyggnaden
där är, och det kan icke nekas till, att vad han
i det fallet anförde maste beröra litet var här. Den kungl. propositionen
har mera sysselsatt mig med att tala om hur utmärkt det skall
bli med det nya seminariet.

Efter vad herr statsrådet sålunda framhållit och då han även
ställt i utsikt, att han för sin del skall göra allt vad på honom ankommer
för att söka halla dessa kostnader inom rimlig gräns, och då
jag förmoder, att han nu fått med sig dem, som i denna fråga varit
villrådiga, ^ och att således reservationen har mycket liten utsikt
till framgång —. vi reservanter äro ju ett fåtal i jämförelse med
statsutskottets majoritet — skall jag för min del inisrkänka mig till
vad jag sagt och icke göra något yrkande.

Herr Strömberg: Då den ärade reservanten icke gjort något
yrkande, skulle det kanske icke vara behövligt att 3''ttra något vidare,
men jag anser mig i alla fall med några ord höra yrka bifall till utskottets
förslag.

Onsdagen den 9 april. f. in.

135 Sr 24.

Herr statsrådet har alldeles nyss så utförligt motiverat behovet
av denna byggnad, att i detta avseende är inte heller mycket mer att
saga. Jag vill också påpeka, att statsutskottet har icke blott framhållit
de stora ibetänkligheter, som naturligtvis förefinnas mot att under
dessa tider |ge sig in på byggnadsföretag, som skulle draga så
stora kostnader som detta, utan utskottet bär också framhållit just
de skäl som gjort, att man det oaktat har kunnat våga sig på det.
Man har försökt förena sparsamhetssynpunkten med den behovssynpunkt,
som här ovillkorligen måste anläggas, och som herr statsrådet
nyss närmare utvecklade, då han framhöll, hur angeläget det är, att
det utbildas nya folkskollärare, vilket icke kan ske, utan att man
skaffar nya seminarielokaler.

Statsutskottet har dessutom, som vi nyss hörde, undanskjuta
såväl uppförandet av de byggnader, vilkas uppförande man ansett
kunna undanskjutas, såsom rektorsbostaden och andra mindre
byggnader, till kommande tider, och utskottet har vidare med icke
mindre än 434,500 kronor nedsatt det beräknade beloppet för
själva seminariebyggnaden, och detta har man kunnat göra med hänsyn
till att priset på elektriska ledningar, vattenledningar och dylikt
redan nu har börjat falla icke så oväsentligt, och vi ha all anledning
tro, att till den tid. då dessa, arbeten skola utföras, priset skall ha gått
ned ytterligare.

Vi ha också resonerat som så, att det ''icke kan gå an även under
dessa dyra byggnadstider, att staten alldeles underlåter alt utöva någon
byggnadsverksamhet, ty därigenom lomme den s. k. arbetslösheten
att ytterligare ökas, och vi ha ansett — och detta har för mig
varit ett mycket starkt skäl •— att det är bättre, att stateu genom att
sätta igång byggnadsföretag får åtminstone någon valuta för de pengar
den ger ut, än att man ger ut dem i form av rena arbetslöshetsunderstöd
utan att få någon valuta därför. Vi ha också, som synes,
nedsatt beloppet av reservationsanslaget för år 1920 från 800.000
kronor till 600,000 kronor.

Beträffande det skäl som reservanten nyss framhållit för avslag,
nämligen att inskränkningar företagits i avseende å påtänkta posthusbyggen
i Göteborg och annorstädes, får jag saga, att ehuru naturligtvis
i och för sig även ett sådant byggnadsföretag är mycket viktigt, är
det dock icke jämförligt med uppförandet av byggnader för utbildande
av folkskollärare, då, som vi hört. bristen på sådana för närvarande
är så stor. Reservanten yttrade vidare, att han trodde sig veta, att
de nuvarande seminarierna icke voro fullt belagda. Jag törs inte yttra
mig något närmare om den saken, då jag är i saknad av uppgift om
hur det f. n. förhåller sig. Vad jag vet är emellertid, att antalet inträd
essökande förut varit större än antalet sådana, som kunnat mottagas,
och om under dessa abnorma tider tillströmningen varit mindre,
är detta helt naturligt, dels därför att dvrtiden gör vistelsen vid seminarierna
nu mycket dyrare än förr, dels också därför att det under
dessa tider varit mycket lättare för var och en att skaffa sig uppehälle
på andra banor än på folkskollärarbanan. varför icke så många
lockats in på denna bana.

Anslag till
seminariibyg
g nåda >
Karlstad tr..m.
(Forts

Nr 24.

Onsdagen den 9 april, f. m.

Anslag till
seminariebyggnader
i
Karlstad m.m.
(Ports.)

Med hänsyn till vad jag nu anfört, ber jag att fa yrka bifall till
utskottets förslag.

Herr Wr an gel: Jag vill ingalunda bestrida, att här ett stort
behov föreligger, men med hänsyn till vad som av reservanterna och
av herr vice talmannen nyss anförts, anser jag mig på grund av statsfinansiella
skäl dock böra yrka avslag på utskottets hemställan och
bifall till den vid betänkandet fogade reservationen.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad
utskottet i den under behandling varande punkten hemställt samt vidare
därpå att kammaren skulle med avslag å utskottets hemställan
antaga det förslag, som innehölls i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen, vilken upprepades»
vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 195—197.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 198 och 199.

Lades till handlingarna. •

Punkterna 200—205.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 206 och 207.

Lades till handlingarna.

Punkterna 208 och 209.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 210.

Lades till handlingarna.

Punkterna 211—218.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 219 och 220.

Lades till handlingarna. ;

Punkterna 221—224.

Vad utskottet hemställt bifölls. ''i

Oasdagen den !) april, f. m.

15 Sr 21.

Punkten 225.

Kung!. Maj:t hade föreslagit riksdagen att medgiva att från det
under riksstatens åttonde huvudtitel pa ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till understöd åt folkbibliotek finge under de villkor
Kungl. Maj :t kunde finna gott föreskriva, från och med år 1919 tills
vidare utgå ett årligt understöd av 2,000 kronor för fortsatt utgivande
av tidskriften Bokstugan.

I nu föredragna punkt hade utskottet yttrat, att utskottet, som
i sak icke haft något att erinra emot Kungl. Maj :ts förevarande framställning,
dock ej ansett tillräckliga skäl vara förebragta för en retroaktiv
tillämpning från och med år 1919 av det ifrågasatta medgivandet
om understöd åt omförmälda tidskrift. Understödet borde enligt
utskottets mening utgå tills vidare först från och med år 1920
räknat. Utskottet hemställde alltså, att riksdagen måtte medgiva,
att från det under riksstatens åttonde huvudtitel på ordinarie stat
uppförda förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek finge, under
de villkor Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, från och
med år 1920 tills vidare utgå ett årligt understöd av 2,000 kronor
för fortsatt utgivande av tidskriften Bokstugan.

Reservation hade anmälts av herrar C. 1. Asplund, J. B. Eriksson
i Grängesberg, N. A. Nilsson i Kabbarp, O. H:son Waidén, P.
A. Hansson i Stockholm och K. A. W. Björck, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte medgiva, att från det under
riksstatens åttonde huvudtitel på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till understöd åt folkbibliotek finge, under de villkor Kungl.
Maj:t kunde finna gott föreskriva från och med år 1919 tills vidare
utgå ett årligt understöd av 2,000 kronor för fortsatt utgivande av
tidskriften Bokstugan.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Statsutskottet bär
bär gjort ett märkligt avsteg från Kungl. Maj:ts förslag. Statsutskottet
säger, att det i sak är med på Kungh Maj:ts förslag och tillstyrker
därför anslaget först från och med år 1920. Kungl. Maj ds
förslag i sak går just ut på, att detta anslag skulle tilldelas, tidskriften
Bokstugan även för år 1919. Det är så mycket märkligare
detta statsutskottets avstegstagande från Kungl. Maj ds förslag som
statsutskottet i fjol i en alldeles liknande fråga följde Kungl. Maj ds
hemställan. Då det gällde tidskriften Biblioteksbladet, tidskrift för
folkbibliotek och kommunala bibliotek, hade Kungl. Maj:t i fjol en
motivering för anslaget till denna tidskrift av alldeles samma art som
motiveringen i år för tidskriften Bokstugan. Statsutskottet fann då
icke alls några betänkligheter föreligga för bifall till Kungl. Maj ds
förslag. Mina herrar, det kommer säkerligen att se litet partiskt
ut för menige man att, då en kommunal bibliotekstidskrift begär anslag,
statsutskottet och riksdagen gå med på Kungl. Maj ds förslag,
men då en av folket självt uppburen studiecirkelrörelse begär anslag,
en rörelse, som är ekonomiskt betydligt sämre ställd, säger stats -

Ang. understöd
för ulgi
vande av tid
skriften
Bokstugan.
(Fort?.

Nr 24. 16

Onsdagen, don 9 april, f. in.

.4 ng. understöd
för vigirande
av tidskriften

Bo k stugan.
(Forts.)

utskottet, att det går icke an, att bevilja anslag förrän från ock med
nästa år. Det skulle tydligen vara av ett stort intresse att få veta,
vad statsutskottet grundar denna skillnad på i två fall, som äro alldeles
likartade. Det finnes visserligen en och annan sak, som icke
är fullt likartad, men de sakerna tala till förmån för Bokstugan.
Den ena saken är den, att de bibliotek, vilka Bokstugan vänder sig
till i första hand, uppgå till 1,800, under det att de bibliotek, som
Biblioteksbladet i första hand vänder sig till, uppgå till ungefär
800. Ett annat skäl är, att Bokstugan vänder sig icke endast till
bibliotekarierna, biblioteksstyrelserna, utan till folket självt, således
bönder och arbetare, som äro intresserade av dessa folkbildningssträvanden
och detta folkbildningsarbete. Dessa båda skäl tala ovedersägligen
starkare för Bokstugan än för Biblioteksbladet, då det gäller
att göra avsteg från en gammal princip. Men ett skäl till finnes.
Då det gällde anslag till Biblioteksbladet i fjol, motiverade statsrådet
detta med, att det visserligen fanns en fond för honorerande
av författare i Biblioteksbladet, men att man icke i längden kunde
lita på att på frivillighetens väg kunna åstadkomma dessa författarhonorar.
Bokstugan är tyvärr icke i den ställningen, att mecenater
erbjudit sig att betala författarhonorar åt Bokstugans författare.
Bokstugans författare äro till stor del amanuenser, lärare, doktorer
och docenter utan _ anställningar, och de medarbeta alldeles gratis i
stort sett, av rent intresse för folkbildningssträvandena. Vi ha verkligen
en gång tänkt på att lägga upp en sådan där författarfond
vi också i Bokstugan, men sedan vi efter åtskilliga ansträngningar
fatt ihop 35 kronor, ansago vi det icke löna sig att gå fram på den
vägen. Det går icke heller för sig, vilket utskottet knappast på
grund av motiveringen i Kungl. Ma i ds förslag kan mena, att höja
prenumerationspriset på denna tidskrift, om man skall tänka sig, att
denna av Kungl. Maj:t och konsulenten hos skolöverstyrelsen varmt
förordade tidskrift skall nå de folklager, för vilka den är avsedd.
Det finnes således, herr talman, såvitt jag kan finna, icke det ringaste
skäl att behandla Bokstugan hårdare än riksdagen i fjol behandlade
Biblioteksbladet, men många skäl tala för, att man bör
behandla Bokstugan ännu generösare än Biblioteksbladet. Under
sådana förhållanden ber jag, herr talman, att få yrka avslag å statsutskottets
hemställan och bifall till den vid denna punkt fogade reservationen.

Herr Strömberg: Herr greve och talman, mina herrar!
Den ärade föregående talaren har uttryckt .sin förvåning över det
avsteg, statsutskottet gjort vid behandlingen av denna fråga från vad
som skedde vid behandlingen av en liknande fråga i fjol, nämligen
om anslag till Biblioteksbladet. Han sade, att det skulle vara intressant
att få veta, vilka skäl utskottet härför hade haft. Jag skall
be att få stilla hans vetgirighet i detta fall; skälet är ganska enkelt,
o.iälv angav han en synpunkt beträffande skillnaden mellan dessa
båda saker, men jag skall framdraga även en annan. Såsom han påpekade,
utgives Biblioteksbladet av ledningen för biblioteksrörelsen,

Onsdagen den 9 april, f. m.

Sr 21.

och således kan man i viss män såsa, att den är av officiell natur.
Däremot har Bokstugan, som började utkomma år 1917, utgivits
av, såsom han kallade det, folket självt eller, såsom jag ber att få
ändra det till, en enskild förening, som satt igång företaget. Naturligtvis
är syftet mycket gott, och vi ha därför i statsutskottet
tillstyrkt anslag åt tidskriften, men icke förrän 1920. Varför vi
tillstyrkte anslag till Biblioteksbladet i fjol, berodde delvis på dess
natur av så att säga officiell tidskrift, men också, det erkänner jag,
på ett förbiseende i så måtto, att vi då inte tänkte på att vi därmed
förordade ett retroaktivt anslag. Dylika anslag äro emellertid någonting
som statsutskottet blivit allt mera böjt för att motarbeta. Vi
ha sökt att på alla sätt undvika retroaktiv verkan vare sig anslag
upptagas'' å tilläggsstat eller å den ordinarie riksstaten. Man kan
icke neka till att, då Kungl. Maj:t begärt anslag till Bokstugan för
såväl 1919 som 1920, det måste ha retroaktiv verkan, och då vi i
allmänhet icke vilja vara med härom, ha vi icke heller i detta fall
kunnat tillstyrka anslag för år 1919 utan endast för år 1920. Därmed
hava vi erkänt nyttan av själva tidskriften och att den bör få
anslag, men icke i annan ordning än man i andra fall vill giva. Det
är hela saken. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Det var rätt egendomliga
upplysningar herr Strömberg lämnade, ty de hålla icke streck
någondera utan äro fullkomligt felaktiga båda två. Han sade, att
Biblioteksbladet utgives officiellt och Bokstugan av en förening.
Detta är fel. Biblioteksbladet utgives av en förening, Sveriges allmänna
biblioteksförening. Det är verkligen på det sättet, och Bokstugan
utgives på samma sätt. Således är Bokstugan ett erkänt
officiellt organ för två statsunderstödda ibiblioteksförbund och Biblioteksbladet
officiellt organ för en annan statsunderstödd biblioteksrörelse.

Biblioteksbladet utgives således icke av något officiellt statens
organ, utan av en enskild förening, och för Bokstugan stå som utgivare
två personer, båda två när tidskriften kom till, officiella ledare
för de då statsunderstödda folkbiblioteksföreningarna. Jag kan
verkligen med bästa vilja i världen icke se den ringaste skillnad i
detta avseende. Det beror således på ett nytt förbiseende från statsutskottet,
och därtill kommer nog ett annat förbiseende. Herr Strömberg
sade, att statsutskottet både lagt bort att lämna retroaktiva
anslag. I punkterna 223 och 224 tillstyrker emellertid statsutskottet
retroaktiv verkan, men i punkt 225 blir statsutskottet principiellt
hjärtängsligt och kommer att tänka på, att det icke går an. Jag
förstår icke detta resonemang. Jag tycker snarare, att det ser ut.
som om den onda och tråkiga tanken skulle kunna vinna i berättigande,
söm ute bland folket alldeles säkert kommer upp i denna
form:. Varför vill statsutskottet alldeles speciellt åt Bokstugan? Nu
tror jag icke, att detta varit statsutskottets mening, men utskottet
får verkligen komma med bättre skäl än de båda nyss anförda för
att man skall kunna få någon bärande grund för att behandla Bok Första

kammarens protokoll 1919. Nr Si. 2

Ang. understöd
för utgi
vande av tid
skriften
Bokst v ga n.
(Forts.''

Nr 24. 18

Onsdagen den 9 april, f. m.

stöd förent i s*''u”an l3a annat och strängare sätt än Biblioteksbladet. Statsrånde
av*ttd- rådet och chefen för ecklesiastikdepartementet påpekar också alldeles
skriften riktigt i sin motivering, som går ut på att anslaget skall utgå redan
Bokstugan. 1919, att detta anslag icke är nytt. Det är en del av ett gammalt
(Forts.) anslag, som gör att övriga delar av detta gamla anslag komma att
användas på ett mera fruktbärande sätt, tack vare den anslagsfråga,
som nu är på tal. Följaktligen står saken alltjämt på det
sättet att icke ett enda skäl framlagts av utskottet, varför Bokstugan
skall behandlas på ett annat och hårdhäntare sätt än Biblioteksbladet.
Jag är mycket glad över, att statsutskottet är nog välvilligt
att erkänna, att statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
i sak bär fullkomligt rätt i hela sin framställning, och just
på grund av detta anslags utomordentligt göda motivering i statsverkspropositionen
och då ingå bärande skäl framkommit, däremot,
ber jag att tfiå vidhålla mitt yrkande.

Herr statsrådet R y -d é n*: Herr greve och talman, mina her rar!

Jag skall be att med ett par ord få angiva, varför jag i statsverk-propositionen
tillstyrkt, att detta anslag skulle utgå för år 1919.

Frågan om tidskriftens förtjänst står egentligen, tycker jag,
utom diskussionen, i det att statsutskottets såväl majoritet som minoritet
tillstyrkt anslaget. För min del skall jag på grund av min personliga
kännedom tillägga, att tidskriften Bokstugan är mycket väl
och förtjänstfullt redigerad, och att den helt säkert kommer att göra
betydande nytta. För min personliga del vill jag uttala den uppfattningen,
att den nog spelar väl så stor roll för ifolkbildningsarbetet
på detta område som Biblioteksbladet. Men om tidskriftens förtjänst
är, som sagt, både majoritet och minoritet inom utskottet ense. Nu
är -det emellertid så, att tryckningskostnaderna, såsom vi alla veta,
stigit oerhört på senare tiden, så att allt vad tidskrifter heter, vetenskapliga
och populärvetenskapliga och tidskrifter av sådan beskaffenhet.
som -denna hålla på att gå över ända på grund av de enorma
tryckningskostnaderna. .Jag kan nämna, att det står i statsverkspropositionen,
att -en tidskrift -så allmänt erkänd inom alla kretsar som
Ekonomisk tidskrift hade kommit att nedläggas från den 1 januari
1919, i fall det icke under hand hade träffats resonemang mellan utgivaren,
-professor Davidson, och departementschefen. Jag utfästa
imig nämligen att för riksdagen framlägga förslag om, att det skulle
få utgå ökat anslag till läroböckers och lärda verks utgivande redan
under innevarande år, och att jag skulle gorå vad jag kunde för saken,
och under sådana förhållanden blev tidskriften icke nedlagd. I
fall det anslag, som tillstyrkts -under följande punkt av statsutskottets
-hemställan, beviljas, blir -det möjligt att giv-a. anslag till denna
tidskrift, så att den icke behöver nedläggas under innevarande år.
Det gäller en hel mängd av våra mest förtjänstfulla vetenskapliga tidskrifter,
som icke bära sig utan måst-e nedläggas, i fall penningar icke
beviljas, och därför bär Kung!. M-aj:t under en senare punkt, en av

‘Anförandet ojusterat på grund av talarens sjukdom.

Onsdagen den 9 april, f. ra.

19 Jir 24.

de sista i huvudtiteln, gjort framställning, att det skulle för inneva rande

år beviljas ett anslag på til läggsstat för tidskrifters och lärda *an<ie av ,,-j

verks utgivande. Den nu ifrågavarande tidskriften kan icke falla skriften

under denna rubrik och få understöd från detta anslag; men det är Bokstugan.

precis samma förhållande med Bokstugan som med Ekonomisk tid- (Fort*.)

skrift och överhuvudtaget med andra vetenskapliga tidskrifter, att om

de icke få pengar genom ökade anslag från riksdagen riskerar man,

att de icke kunna hålla sig uppe denna tid. Detta är skälet, varför

jag, liksom beträffande tidskrifter och lärda verk, ansett mig pliktig

att på denna punkt begära anslag för innevarande år. Det är detta

som gjort, att jag tillstyrkt framställningen i denna del.

Herr Pers: Herr talman! Jag skall endast be att få uttala

min förvåning över den ton, som herr Olsson anslagit i denna fråga.

Han sade, att det förefaller underligt, att statsutskottet vill åt Bokstugan
alldeles speciellt. Nu förhåller det sig så, att statsuskottet
från många håll formligen bestormas av mycket betydande anslagskrav
framförallt för kulturella ändamål, och man måste ur statsfinanisiell
synpunkt bekymra sig en smula för, var man skall taga
pengar ifrån. Då man helt nyligen lämnat ett anslag till en tidskrift
angående biblioteksväsendet, som, huru formen nu än ställer sig, dock
utgives av en person i officiell biblioteksställning här i landet, och som
är den närmaste ledaren för densamma — om denna tidskrift för något
år sedan fick retroaktivt anslag, ställer sig saken icke precis på
samma sätt nu, när man fann sig föranlåten att gå in på detta anslag.
Med erkännande av Bokstugans värde och den insats den gör i
folkbildningsarbetet vill jag dock säga, att man ansåg, att anslag
till densamma icke borde utgå retroaktivt. Herr statsrådet har nu
anslagit en annan ton gentemot statsutskottet, och det är ju allt erkännande
värt; men jag får saga, att det icke står i människomakt att
råda bot på alla olägenheter som dyrtiden medfört. Det är icke möjligt.
Och jag vidhåller, att, när man nu tager upp eu sådan här ny
sak, bär man kunna göra det utan att lida smälek för den; tvärtom
bör man få ett erkännande för att man inrangerat Bokstugan i raden
av de tidskrifter, som, såvitt jag förstår årligen komma att erhålla
anslag. Om man då under övergångstiden får en viss svårighet att
honorera, om det icke bllir såsom man tänkt sig, kan man trösta sig
med att det har en övergång. Men Bokstugan har inrangerats bland
de tidskrifter, som det allmänna i alla fall tagit hand om och vill befordra.

Herr Olsson Oscar: Herr talman! Vad den ton beträffar,
jag skulle anlagt, ber jag få korrigera herr Pers’ yttrande i en ganska
väsentlig punkt. Herr Pers säde, att jag hade uppfattat saken
som om statsutskottet ville åt Bokstugan. Jag sade, att det icke kan
undvikas att menige man får den uppfattningen, då de se, att Bokstugan
behandlas på ett annat sätt än andra tidskrifter. Vidare vill
jag tillmötesgå herr Pers’ önskan och nu uttryckligen uttala min glädje
och tacksamhet över att statsutskottet liksom Kungl. Maj:t upp -

Nr 24. 20

Onsdagen den 9 april, f. in.

Ang. understöd
för utgivande
av tidskriften

Bokstugan.
(Forts.)

skattat Bokstugans värde. Jag är ledsen, i fall jag icke underströk
den punkten i mitt förra yttrande.

Slutligen iber jag att få fästa uppmärksamheten på, att efter
statsrådets yttrande Bokstugan kommer att stå i en klass för sig, då
alla andra tidskrifter komma att beviljas anslag med retroaktiv verkkan,
utan att statsutskottets principiella ''betänkligheter röjt sig i något
annat fall än med avseende på Bokstugan, och den saken spelar en
viss ekonomisk roll.

Herr Pers sade, att om man icke kunde honorera såsom man önskade
kunde man trösta sig med att det blott var en övergångstid. Jag
ber att få fästa uppmärksamheten på. att dessa författare i Bokstugan
arbetat utan det ringaste honorar och göra det även i år. Bokstugan
är således på den punkten sämre ställd än någon annan tidskrift,
och anslag är därför ännu mer behövligt.

Herr Strömberg: Herr talman! Blott ett par ord med anledning
av herr Olssons näst föregående anförande. Han sade, att statsutskottet
varit inkonsekvent och pekade på de näst föregående punkterna.
Men där gäller en ökning av redan förut befintliga anslag, under
det att det i detta fall är fråga om ett nytt anslag, och det är en
betydlig skillnad. Jag vill också säga, att om, såsom han påstod,
folket ute i landet skulle få det intrycket, att statsutskottet »vill åt»
Bakstugan, så kan det icke ske med anledning av statsutskottets uttalande
utan skulle då bliva en följd av herr Olssons påstående därom.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
enligt därunder framkomna yrkanden gjorde propositioner, först på
bifall till vad utskottet i förevarande punkt hemställt samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades i den av herr Asplund
m. fl. vid punkten avgivna reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Olsson, Oscar, begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Hen, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 8 A punkten 225, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Hej;

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den av herr
Asplund m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 95;

Nej — 31.

Onsdagen den 9 april, f. in.

21 >r 24.

Punkten 226. Ansl^

popularveten skapliga Kun-gl.

Maj :t hade föreslagit riksdagen att ej mindre till under- föreläsningar.
stöd åt anstalter och föreningar, som anordnade populärvetenskapliga
föreläsningar, bevilja på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag
av 280,000 kronor ävensom medgiva, att av detta anslag finge
enligt av Kungl. Maj :t fastställda villkor användas dels högst 22,000
kronor till understöd åt centralbyråer och undantagsvis även åt andra
sammanslutningar för förmedling av dylika föreläsningar, dels 2,000
kronor till en hos skolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent,
dels högst-3.000 kronor till understöd åt sådana nybildade anstalter,
vilkas ortsbidrag ei uppginge till 200 kronor, dels ock högst 8,000
kronor till understöd åt vissa anstalter och föreningar för av dem
havda resekostnader för föreläsare; (in även såsom bidrag för uppehållande
av arbetarnas bildningsförbunds föreläsningsverksamhet under
arbetsåret 1919—1920 bevilja på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag
av 5,000 kronor, att utgå enligt de villkor och bestämmelser,
som Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft två
inom andra kammaren av herr A. Zander väckta motioner, vari hemställts,
i den ena, nr 213, att riksdagen måtte i skrivise till Kungl.
Maj:t anhålla om sådan ändring av villkoren enligt kungl. kungörelsen
av den 10 juni 1912 för erhållande av understöd av anslaget
till populärvetenskapliga föreläsningar, att det minsta antal föreläsningar,
som för åtnjutande av statsunderstöd av 200 kronor eller därutöver
skulle anordnas av anstalt eller förening, finge nedsättas från
tolv till tio;

samt i den andra, nr 132, att riksdagen måtte för uppehållande
av godtemplarordens — T. O. G. T. — studieverksamhets föreläsningsverksamhet
under verksamhetsåret 1919— 1920 bevilja på extra
stat för år 1920 ett reservationsanslag av 5,000 kronor att utgå enligt
de villkor och bestämmelser, som Kungl. Maj:t kunde finna gott
föreskriva.

Utskottet hade i nu föredragna punkt av angivna orsaker hemställt,

a) att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts framställning
i vad den avsåge uppförande å riksstaten av särskilt anslag till
uppehållande av arbetarnas bildningsförbunds föreläsningsverksamhet,
till understöd åt anstalter och föreningar, som anordnade populärvetenskapliga
föreläsningar, bevilja på extra stat för år 1920 ett
reservationsanslag av 285,000 kronor ävensom medgiva, att av detta
anslag finge enligt av Kungl. Maj :t fastställda villkor användas dels
högst 22,000 kronor till understöd åt centralbyråer och undantagsvis
även åt andra sammanslutningar för förmedling av dylika föreläsningar,
dels 2,000 kronor till en hos skolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent.
dels högst 3.000 kronor till understöd åt sådana
nybidade anstalter, vilkas ortsbidrag ej uppginge till 200 kronor, dels

Kr 24. 22

Ons lagen deu 9 april, f. in.

Anslag till ock högst 8,000 kronor till understöd åt vissa anstalter och föreningar
I^skaliga™ ^ör av dem havda resekostnader för föreläsare;
föreläsningar. b) att herr Zanders ovanberörda motion nr 213 måtte av riks(Forts.
) dagen avslås;

c) att herr Zanders omförmälda motion nr 132 likaledes måtte
av riksdagen avslås.

Vid denna punkt hade reservation ajvgivits av herrar C. I. Asplund,
J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson i Kabbarp, O.
H:son Waldén, V. A. Hansson i Stockholm och K. A. W. Björck, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte

a) till understöd åt anstalter och föreningar, som anordnade populärvetenskapliga
föreläsningar, bevilja på extra stat för år 1920 ett
reservationsanslag av 280,000 kronor ävensom medgiva, att av detta
anslag finge enligt av Kungl. Maj:t fastställda villkor användas dels
högst 22,000 kronor till understöd åt centralbyråer och undantagsvis
även åt andra sammanslutningar för förmedling av dylika föreläsningar,
dels 2,000 kronor till en hos skolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent,
dels högst 3,000 kronor till understöd åt sådana
nybildade anstalter, vilkas ortsbidrag ej uppginge till 200 kronor,
dels ock högst 8,000 kronor till understöd åt vissa anstalter och föreningar
för av dem havda resekostnader för föreläsare;

b) såsom bidrag för uppehållande av arbetarnas bildningsförbunds
iföreläsningsverksamhet under arbetsåret 1919—1920 bevilja
på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag av 5.000 kronor, att
utgå enligt de villkor och bestämmelser, som Kungl. Maj:t kunde
finna gott föreskriva.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Här är en annan fråga,
som också berör folkbildningsverksamheten. Statsutskottet har liksom
i föregående punkt frångått Kungl. Maj:ts förslag'';, men har gjort det
på något annat sätt än i förra fallet. I detta fall har statsutskottet
tillstyrkt anslaget på sådant sätt, att det blir omöjligt för folkbildningsverksamheten
att taga emot det. Jag tycker för min del icke,
att detta sätt är angenämare än det sätt, som använts beträffande
Bokstugan. Jag är ledsen, i fall jag fortfarande blir tråkigt uppfattad
för min ton, men det är icke roligt för en representant för det
allmänna folkbildningsarbetet här i landet, uppburet av folkets egna
breda lager med deras personliga och ekonomiska uppoffringar, att
se, att statsutskottet just i de punkter, där Kungl. Maj :t gör vad i dess
förmåga står för att hjälpa detta folkbildningsarbete går tvärt emot
antingen genom Öppet eller förtäckt avslag.

Statsutskottet vill, att arbetarnas bildningsförbund skall, genom
att nybilda lokalavdelningar eller eventuellt i samarbete med nuvarande
föreläsningsorganisationer, fortfarande få till stånd dessa kurser. Båda
vägarna äro orimliga; och, så vitt jag kan se, förutsätter detta
resonemang en viss — jag är ledsen att säga det — obekantskan med
arbetarnas bildningsförbunds föreläsningsserier, och deras folkbildningsarbete.
Arbetarnas bildningsförbund anordnar sina föreläsnin -

Onsdagen den 9 april, f. in.

23 Sr 24.

gar i sammanhängande serier, oftast två dagar i sträck, lördag och
söndag och omfattande 4—12 föreläsningar och enligt lagens best-am* sl.aphga
melser ''blir det för dessa föreläsningskurs er absolut omöjligt att ta föreläsningar.
nä°‘ot anslag då de äro nybildade, savida icke antalet föreläsningar (Forts.)
går upp till 112. ty lagen föreskriver minst 12 föreläsningar om året
på en plats. Den vägen är sålunda utesluten.^ Den andra går icke
heller. Dessa föreläsningsserier anordnas på sådana platser, där ett
behov'', oftast ett spontant behov, kommer till. och det kan icke vara
säkert, att före den 15 november på en sådan plats dessa förutsättningar
framträda för att anordna dylika föreläsningskurser.

Vad är nu den egentliga anledningen och motivet till statsutskottets
ställning? Det är rätt så egendomliga funderingar, så vitt jag
kan finna. Statsutskottets motiv är, att det skulle bli splittring i
föreläsningsverksamheten, att det skulle uppstå en konkurrens, soin
icke är nyttig, att det skulle bli dualism m. m. i den vägen. Hur denna
splittring, konkurrens eller dualism skulle uppstå, begriper icke
jag. Så vitt jag kali finna, måste dessa föreläsningsserier liksom föreläsningsföreningarnas
serier stå under föreläsningskonsu 1 entens kontroll.
Jag kan ej tänka mig någon annan mening, än att föreläsningskonsulenten
skall vara med och pröva denna verksamhet lika val som
föreläs ningtsf ören in garnas, och således kan det icke bliva dualism i
ledningen. Skulle det vara fara för dualism, när vi ha 550 föreläsnings
föreningar, om det komme till den 551:sta? Visserligen är det
sant, att detta nya förbund, som skulle verka som föreläsnmgsförening
för dessa kursers anordnande, skulle verka inom ett större område,
men jag kan icke finna, att faran för dualism därför skulle bli\a

större. •

Se vi så på de sakskäl, som skulle tala för bifall till denna proposition.
ligga de på det sätt, att riksdagen vid mångfaldiga tillfällen
under föreläsningsrörelsens första tider uttalat sig för, att föreläsningarna
skulle ske i serier. De nuvarande föreläsningsföreningarna ha
endast undantagsvis kunnat anordna sådana föreläsningsserier, varför
det i stort sett blivit enskilda föreläsningar, som lia anordnats. Här
kommer nu en arbeta rsa in in an slutning, stöcid pa bortåt en halv miljon
arbetare och bönder i detta land, och visar sig kunna under en följd
av år, fem år å rad, anordna dylika serier, och uteslutande dylika serier,
med. det allra bästa resultat. Och hur livlig är anslutningen. Jo.
under 1918 besöktes dessa föreläsningsserier av i genomsnitt 116 åhörare
och det är endast hälften av de statsunderstödda föreläsningsföreningarna,
som kunna komma upp till samma eller högre siffra. Följaktligen
bar Kung!. Maj it och statsutskottet — jag vill pointera, ati
jag tager statsutskottet med — fullkomligt- rätt, när de beteckna denna
f öreläs ningsverksamhet som betydande och väl värd understöd. Men
konsekvensen av denna statsutskottets åsikt borde väl vara. att anslaget
lägges så, att vederbörande kunna komma åt det.

För att det sålunda skall bli ett ordentligt sammanhang mellan
statsutskottets motivering och kläm, skall jag, herr talman, yrka bifall
till Kungl. Maj lfa förslag, d. v. s. till den vid betänkandet fogade
reservationen.

Nr 24. 24

Onsdagen den 9 april, f. m.

nom!i2oit!n Herr, Strömberg: Herr greve och talman! Beträffande

1 skapliga detta anälaS till arbetarnas bildningsförbunds föreläsningar har ju
föreläsningar, statsutskottet direkt uttalat, att det erkänner dess vikt och följaktii(Forts.
) gen därför vill vara med om, att förbundet skall få understöd, men
det är bara mot en sak, Kungl. Maj :t föreslagit, nämligen att det ökade
anslaget av 5,000 kronor skall läggas som ett särskilt anslag, som utskottet
reagerat.

Nu ä>r det sa, att, när dessa numera s. k. populärvetenskapliga
föreläsningar inrättades. 1885, kallades de och voro avsedda såsom
»föreläsningiskurser för arbetarklassen». Sedan ha de under årens
lopp fatt en något ändrad benämning; de kallades först föreläsningar
i . folkbildningssyfte och slutligen för populärvetenskapliga föreläsningar.
Men det är precis samma sak; de ha från början anordnats
för arbetarklassen och äro fortfarande anordnade för arbetarklassen.
Avsikten med dem var, att denna publik egentligen skulle besöka
dessa föreläsningar, ehuru detta naturligtvis icke hindrar, att även
andra klasser däri deltaga. Om man nu skiljer detta anslag i två sådana,
och låter de populärvetenskapliga föreläsningarna gå på den ena
delen och arbetarklassens bildningsförbunds föreläsningar på den andra,
är det ju alldeles klart, att man därmed åstadkommer en dualism
i hela denna föreläsningsverksamhet. Arbetarna komma utan tvivel
att uppfatta det så. att här är meningen, att de icke skola ha att göra
med de.gamla föreläsningarna, utan böra gå på de nya. Det blir dels
en delning av åhörarna i två skilda kategorier, dels svårighet utan tvivel
att fa lämpliga föreläsare och få tillräckligt med åhörare på båda
hallen. . Man kan också icke annat än saga, att sådana anordningar
maste bidraga till att skilja de olika samhällsklasserna från varandra
i detta avseende, da däremot dessa gemensamma föreläsningar voro
avseddda att försöka förena de olika samhällsklasserna så mycket som
möjligt.

i Slutligen är det ock att märka att, om alltsammans igår under ett
anslag, är det ju en bättre kontroll på vad dessa föreläsningar komma
att innehålla. De olika törel äsningsföreningar, som finnas, skicka ut
föreläsare efter de olika lokalförbundens önskningar, och man vet då
bättre, vad föreläsningarna komma att innehålla av värde, än om den
enskilda korporationen och föredragshållaren skall få ordna allting.

Nu,är det ju också sa, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag naturligtvis
kan medföra högst betydande konsekvenser, i det att den
ena gruppen efter den andra av samhällsmedlemmar vill bilda en särskild,
för sig avsedd, föreläsningsförening. Vi ha redan vid denna
riksdag i samband med denna proposition en framställning från goodtemplarordens
sida, att även den skulle få särskilt anslag i likhet med
arbetarnas ''bildningsförbund för att anordna föreläsningar. Naturligtvis,
, är det ingenting som hindrar, att liknande framställningar göras
från andra grupper. .Det kan vara jordbrukare, som sammansluta
sig och vilja ha föreläsningar för sig. yrkesidkare. religiösa föreningar
och andra.som vilja ha sadana för sig. Det blir med ett ord eu
fullkomlig splittring i den redan införda föreläsnings verksamheten,
som vi icke ansett vara nyttig.

Onsdagen den 9 april, f. in.

25 Xr 24.

Nu säger den ''ärade reservanten, att lian tycker, att vårt yttrande
tyder ''på fullkomlig obekantskap med arbetarnas bildningsförbunds
verksamhet. Det är dock icke så. Man har debatterat saken mycket
i utskottet och vet väl, att denna rörelse är lagd på ett annat sätt än
den vanliga föreläsningsverksamheten. Men vi anse det icke omöjligt
utan att det låter sig väl göra för arbetarnas bildningsförbund
att, ifall man vill komma i åtnjutande av anslaget, anordna verksamheten
efter i viss mån ändrade former, så att man antingen genom att
bilda egna lokalföreningar eller genom att samverka med redan
befintliga lokalföreningar kan tillgodogöra sig det ursprungliga
anslaget. Och för att visa att vi icke på något sätt velat underkänna
förbundets behov eller önskan om föreläsningar ha vi
sagt, att det är möjligt att det stora föreläsningsanslag som i propositionen
föreslås till 280,000 kronor, kan visa sig otillräckligt, om
det kommer nya föreläsningar till, och därför ha vi föreslagit, att
det skall ökas med just det ibegärda beloppet eller från 280,000 kronor
till 285,000 kronor. Det kan således icke bli något ekonomiskt
hinder för att få det anslag, som begärts, men det är som sagt uteslutande
från synpunkten att icke förstöra och splittra den verksamhet,
som redan införts och verkat synnerligen gott, som statsutskottet gått
på den linjen att icke skilja de två anslagen från varandra.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till statsutskottets
hemställan.

Herr statsrådet Rydén:* Herr greve och talman! Det rör ja
icke i detta fall olika anislagsibelopp i Kung!. Maj ds förslag å ena
sidan och utskottets å den andra, utan det är fråga om, huru dessa
5,000 kronor av det stora anslag, som det bär gäller, skola disponeras.
Statsutskottet har därvidlag framfört betänkligheter mot, att arbetarnas
bildningsförbund skulle såsom sådant i viss man få en särställning
i förhållande till föreläsningsverksamheten i övrigt. Jag är ju
glad över den välvilja, statsutskottet visat genom att bevilja medlen,
men jag måste säga, att, så vitt jag förstår, det icke finns möjlighet,
såsom statsutskottet lagt saken, att arbetarnas bildningsförbund kan
få dessa medel, därför att hela denna stora bildndngsverksamhet icke
är lagd så, att den kan komma in under de regler, som gälla för det
stora anslaget till populärvetenskapliga föreläsningar. Arbetarnas
bildningsf örbund är ju en organisation, som liar till sig anslutit ungefär
650,000 medlemmar av den svenska arbetarvärlden, och de ha
organiserat sitt bildningsarbete med hänsyn till de förhållanden, som
råda inom arbetarvärlden med hänsyn till möjligheterna att kunna inom
densamma utbreda en sådan allmän folkbildning. Man har därför
organiserat sig med studiecirklar och bibliotek, och föreläsningsverksamheten
är inorganiserad i det hela. Om jag får taga ett exempel
på denna bildningsverksamhet, som jag bär personlig kännedom
om, skall envar förstå, huru olika det måste vara lagt, när det gäller
denna organisation och när det gäller föreläsningsverksamheten i öv *Anförand«t

ojusterat på grund av talarens sjukdom.

Anslag till
populärvetenskapliga

föreläsningar.
(Fort*.)

Sr 24. 26

Onsdagen den 9 april, f. m.

Anslag till
populärvetenskapliga

föreläsningar.

(Forts.)

rigt, och huru omöjligt det är för förbundet att få dessa penningar,
ifall dess verksamhet skall fortgå som vanligt. Jag skall taga ett
exempel på en sådan kurs, som anordnats i den stad, där jag fortfarande
är mantalsskriven. Där anordnades en kurs för något år sedan
— det har anordnats flera, men jag var själv med som föreläsare i ett
visst ämne på den kursen — och den anordnades på det sätt, att. man
tog några dagar för sig vid en helg, och det skickades stipendiater,
om jag så får säga, från arbetarkommunen, fackföreningar, nykterhetsföreningar
och sådana, där vederbörande både några begåvade och intresserade
medlemmar, yngre arbetare i allmänhet. De fingo ett litet
anslag av sin organisation för att resa och deltaga i denna föreläsningskurs.
De ämnen, vari förelästes, voro framför allt kommunalkunskap,
litet kännedom om samhällslära och några andra ämnen,
som berörde deras livsverksamhet. Föreläsningarna pågingo i flera
dagar. Jag hade själv i en av dessa avdelningar några föreläsningar
angående stats- och kommunal förvaltningens organisation, och andra
föreläste över andra ämnen. I dessa föreläsningar deltog betydligt
över ett hundratal av den intelligentaste arbetarungdomen i Skåne,
som troget satt där under helgen och förde anteckningar samt fick
anvisning på litteratur att läsa för att komplettera vad de hade åhört.
Dessa arbetare, som samlades där, torde med äll säkerhet var och eu
i sin tur komma att hjälpa till med det kommunala arbetet och
även deltaga i den kommunala styrelsen. Det är klart, att eu
verksamhet sådan som denna icke lyder under den allmänna regel,
som gäller för populärvetenskapliga föreläsningar, utan det är
speciella ordningar för sådana kurser som dessa. Detta gör att, även
om kammaren bifaller statsutskottets hemställan, få icke dessa föreläsningar
anslag, få icke dessa 5,000 kronor. Nu upprepas detta
från den ena staden till den andra och från det ena stationssamhället
till det andra, att man håller sådana bildningsikurser, och jag tror de
göra ofantligt mycket gott, icke minst med hänsyn till den nuvarande
tiden, då ju en stor dpi av våra arbetare få taga del i det kommunala
livet och få anslag, som de kanske icke förut i samma utsträckning
fått.

Jag är övertygad att statsutskottet fullt skattar betydelsen av
eu så omfattande bildningsrörelse, som bär är ifråga, men jag förstår
icke de betänkligheter, som statsutskottet dragit upp, att det skulle
kunna komma flera med anspråk på anslag, eller att det skulle medföra
en skadlig konkurrens för den andra föreläsningsverksamheten.
Den gamla föreläsningsverksamheten, såsom den är ordnad inom de
organisationer, som ha del av det stora anslaget, 275,000 kronor, är
mera anordnad som ensamstående hval Isföreläs ni ngar eller söndagsföreläsningar.
Dessa föreläsningar äro anordnade på ett helt annat
sätt, och jag skulle vilja säga, att jag tror de göra nytta såsom de
äro lagda av arbetarnas bildningsförbund. Jag skulle därför vilja
vädja till kammaren, om man icke ändå kan finna den synpunkt, som
jag fällt behjärtar, synpunkten av konsekvenserna med hänsyn till
den övriga föreläsningsverksamheten mindre betydande, och om man
icke skulle kunna, när man nu beviljar penningar, giva rörelsefrihet,
så att denna verksamhet kunde få sitt anslag, vilket nu, sådana vill -

Onsdagen den 9 april, f. in.

$7 Nr *24.

koren äro skrivna i statsutskottets betänkande, icke torde vara möjligt,
utan att man bryter sönder denna verksamhet. Jag tycker, att
vilket parti man än tillhör — och här är det ju icke fråga om några
partisynpunkter — bonde man kunna erkänna att, om en stor grupp
medborgare, låt mig säga lantbrukarna, intressera sig för detta och
bilda en riksorganisation med anslutning av några hundra tusental
bönder och denna organisation håller kurser rörande lantbmksförhållanden
och giva åhörarna en del kunskaper till dem de förut kunna
ha (förvärvat i det praktiska arbetet — icke skulle det vara farligt
för riksdagen att gå med på den konsekvensen, att, ifall det bildades
ett jordbrukarnas bildningsförbund, som arbetade på samma sätt som
det här ifrågavarande förbundet, bevilja ett anslag av 5,000 kronor
till detta ändamål. Jag är övertygad, att dessa penningar skulle
bliva förhållandevis bättre använda än mycket av det, som utgår efter
det gamla receptet. Jag kan därför icke dela den tvekan, statsutskottet
givit uttryck åt.

Jag har bara velat framhålla dessa synpunkter, som - kanske
kunde beveka några av kammarens ledamöter att biträda reservationen
till förmån för Kfungl. Maj ds förslag, som är lagd så, att man skulle
kunna få nytta av penningarna, vilket man icke skulle få i amnat

fall.

Herr Pers: Herr vice talman! Mina betänkligheter mot detta
anslag äro uteslutande av organisatorisk art. Den beröring jag haft
med arbetarnas bildningsförbunds verksamhet bär varit uteslutande
angenäm, och jag har den bästa uppfattning om arten av denna verksamhet.
Förbundet får redan nu en del av statsunderstödet till folkbiblioteken,
såsom det bar utvecklat sig i studiecirklarna. I detta
fall är arbetarnas bildningsförbund inne på samma banor som nykterhetsorganiisationerna,
vilka också få del av biblioteksanslaget.
Det är helt naturligt att, om nu arbetarnas bildningsförbund får ett
sådant anslag till sin centrala organisation, komma nykterhetsorganisationerna
med samma anspråk. Herr Zanders motion, som vi ha
behandlat i detta sammanhang, är en förelöpare till detta, och jag
får, med anledning av vad herr statsrådet har sagt härom, säga, att
den tavla, som han givit oss av hur arbetarnas bildningsförbund arbetar,
gäller företrädesvis Skåne; men även andra orter ha sin fulla
motsvarighet i nykterhetsorganisationernas arbetssätt. De ha också,
särskilt under helgdagarna, anordnat kurser, där det rena bildningsinslaget
är mycket starkt framträdande. I)et är då helt naturligt
att, om detta anslag beviljas, det kommer att resas samma krav
här, och man kan icke avvisa det. Inom Sveriges studerande ungdoms
nykterhetssällskap bär man lagt om saken nå den speciella bogen,
att man tagit upp sociala och folkbildningssträvanden. och så
har även skett i templarorden. Men det är alldeles riktigt, som
herr statsrådet säger, att en sådan rörelse kan gå ut. även ifrån andra
organisationer t. ex. ifrån jordbrukarna, och det kan även tänkas,
att något av de religiösa säl!skalpen tager upp folkbildningsarbetet

Analog till
populärvetenskapliga

föreläsningar.
(Forts.]

Nr 24. 28

Ousdagen den 9 april, f. m.

Anslag till
populär vetenskapliga

föreläsningar.
(Forts.)

på sitt program. Man kan då icke neka dem anslag, om deras verksamhet
lägges efter samma linjer. Om man ger en penning åt Lod,
måste man även ge Stål en penning. Det är sådana betänkligheter,
som ha gjort, att jag ställt mig på avdelningens och statsutskottets
ståndpunkt. Jag har velat vila på hanen, innan man går ut på en
sådan linje. Jag vill i detta sammanhang säga, att jag alldeles icke
vill godtaga vad herr Olsson antydde, eller att man skulle vara maskerad
motståndare till saken om man icke vill gå precis efter den
linje, som uppdragits i propositionen eller i den föreliggande reservationen.
Det finns dock, tror jag, möjlighet att gå även andra vägar.
Åtminstone borde andra vägar hava försökts, innan man slår
in på den här vägen, som jag tror bär sina betänkligheter att gå.
Skulle det icke vara tänkbart att arbetarnas bildningsförbunds centralstyrelse
kunde erbjuda sina serieföreläsningar åt de lokala föreläsningsföreningarna?
Med ett sådan! erbjudande skulle de lokala
föreläsningsföreningarna kunna igå fram för saken, taga hand om
den och avhålla kurserna, och då kunde de få del av anslaget. På
det sättet skulle man ute i orterna kunna taga emot även andra serieföreläsningar,
som erbjödos från den centrala organisationen. Det
är åtminstone en väg, som hade bort försökas, innan man går in på
den bär vägen, som jag tror bär sina vådor att följa.

Med de synpunkter jag har på denna fråga ber jag att få ansluta
mig till statsutskottets majoritet.

Herr Olsson, Oscar: Efter statsrådets uttalande kan det

icke vara tvivelaktigt för någon ledamot av denna kammare, att ett
beslut, fattat i överensstämmelse med statsutskottets förslag, skulle
innebära ett maskerat avslag. Har statsrådet sagt, att han icke nu
kan finna någon utväg att låta arbetarnas bildningsförbund komma
i åtnjutande av anslaget (på den väg, statsutskottet vill gå, borde
den saken, tycker jag, vara klar. Detta bär också redan förut insetts
av ledaren för arbetarnas bildningsförbund ävensom, enligt hans
meddelande, av föreläsningskonsulenten. Alla sakkunniga myndigheter
äro således, såvitt jag kan finna, övertygade om, att det icke
går att erhålla anslag på den väg statsutskottet föreslagit. Kan
statsutskottet i hastigheten påvisa någon annan väg, vore det synnerligen
lämpligt, men någon sådan väg har ännu icke påvisats.
Vill statsutskottet och vill första kammaren, att arbetarnes bildningsförbund
skall hava anslaget i fråga, finns ingen annan väg att gå
än iden av Kungl. Maj:t anvisade. Vad betänkligheterna för konsekvenser
beträffar, så vill jag säga, att det är inga betänkligheter
alls. Om de breda lasren fortsätta att med samma oerhörda intensitet
och samma oerhörda uppoffringslusta i fråga om ekonomiskt understöd
och i träffa om personligt arbete, bryta nya vägar för folkbildningsarbetet,
lider Sveriges folk ingen skada därav. Skulle därav
följa, att riksdagen till ett eller flera sådana företag måste bevilja
ett anslas- på 5.000 kronor, är deHa naturligtvis, efter vad iag
kan finna, till synnerlig fördel för folket och för det svenska bildningsarbetet.
Jag tror, att vårt folks intensiva sysslande med sin

Onsdagen den 9 april, f. in.

29 Sr *24.

utveckling genom folkbildnings- och föreläsningsarbetet är en omständighet.
sam Sverige har att vara synnerligen tacksam för under
dessa i den övriga världen så pass upprörda tider. Jag tror, att med
tanke härpå det vore lämpligare och bättre, om svenska riksdagen
ställde sig förstående till dessa folkbildnimgssträvanden, än om riksdagen
går emot dem.

Jag ber att få vidhålla mitt yrkande om bifall till reservationen.

Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med de yrkanden, som därunder förekommit, propositioner, först
på bifall till vad utskottet i nu ifrågavarande punkt hemställt samt
vidare därpå att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen; och förklarades den
förra propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 227.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 228.

Lädes till handlingarna.

Punkten 229.

Kungl. Maj :t hade förslagit riksdagen att till understöd åt föreningar,
som anordnade god orkestermusik för allmänheten, samt till
inspektion av ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet
anvisa på extra stat för 1920 ett förslagsanslag, högst. 75,500 kronor,
att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde
finna gott fastställa.

Utskottet hade i förevarande punkt på andragna grunder hemställt,
att riksdagen måtte till understöd åt föreningar, som anordnade
god orkestermusik för allmänheten, samt till inspektion av ifrågavarande
föreningars och orkestrars verksamhet anvisa på extra stat
för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 57,000 kronor, att utgå under
de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott fastställa.

Beträffande denna punkt hade reservation avgivits av herrar
Ii. G. W. Wrang el och J. L. Widell, vilka dock ej antytt sin mening.

Herr Widell: Herr vice talman! Såsom framgår av den nu
föredragna punkten i utskottets betänkande, utgår för närvarande
statsunderstöd åt tre s. k. orkersterföreningar. KuDgl. Maj:t har
nu föreslagit understöd åt ytterligare en sådan förening, nämligen
Uddevalla orkesterförening, men denna framställning har av utskottet
avstyrkts. Häremot har jag jämte en annan ledamot av utskottet
avgivit reservation.

Anslag till
2K>pulärvetenskapliga

för eJäs ni ngar.
(Forts.)

Anslag till
vissa orkesterföreningar.

Nr 24. 30

Onsdagen den 9 april, f. m.

Anslag till
vissa orkesterföreningar.

(Forts.)

Utskottet stöder sitt avstyrkande på det skälet, att det måste
möta betänkligheter mot att ifrågavarande anslag allt för starkt
stegras. Givetvis delar också jag dessa betänkligheter, men å andra
sidan kan jag icke anse överensstämmande med rättvisa och billighet
att vägra statsunderstöd åt en orkesterförening, därest dess verksamhet
är av samma allmänt gagnande karaktär som de statsunderstödda
orkesterföreningarnas och skälen för statsunderstöd till denna
förening i övrigt äro desamma, som beträffande de föreningar, vilka
redan hava dylikt understöd. Såvitt jag kan finna, är detta fallet
med Uddevalla orkesterförening. Dess verksamhet har pågått i fyra
år. Kostnaderna ha bestritts genom bidrag från kommunen och enskilda
och enligt vad jag inhämtat ha de uppgått till sammanlagt
icke mindre än 80,000 kronor. Verksamheten har icke inskränkts
blott till Uddevalla stad utan varit utsträckt till olika platser i
Bohuslän, Dalsland och Västergötland. Verksamheten har enligt
bedömande från sakkunnigt håll varit synnerligen förtjänstfull och
har rönt stor uppmärksamhet och anslutning på de orter, där den
förekommit.

Därest statsunderstöd nu icke beviljas, föreligger givetvis den
faran, att föreningen blir tvungen att inskränka sin verksamhet,
kanske rent av inställa densamma, vilket skulle vara synnerligen
beklagligt. Trots detta skall jag, såsom saken nu ligger, icke framställa
yrkande om bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Men jag vill
giva uttryck åt den förhoppningen, att Kungl. Maj:t måtte finna
skäl att snarast inkomma till riksdagen med förnyad framställning
i ämnet, om möjligt redan vid nästkommande riksdag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Punkten 230.

Lades till handlingarna.

Punkterna 231 och 232.

Vad utskottet hemställt ''bifölls.

Punkterna 233—235.

Lades till handlingarna.

Punkterna 236—240.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 241.

Lades till handlingarna.

Onsdagen den 9 april, f. m.

31 Nr 24.

Punkterna 242 och 243.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 244.

Lades till handlingarna.

Punkterna 245 och 246.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 247.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att för tekniska högskolan
anvisa på extra stat för år 1920

dels till samlingar och laborationer ett förslagsanslag, högst

75,000 kronor;

dels till diverse utgifter för bränsle, lyshållning m. m. ett förslagsanslag,
högst 250,000 kronor;

dels ock till inköp av maskiner, apparater m. m. för de nya laboratoriernas
utrustning ett reservationsanslag å 300,000 kronor.

*4 utslag till
samlingar och
laborationer
m. m. vid
tekniska
högskolan.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren av herr S. Lubeck väckt motion, nr 104. däri,
bland annat, hemställts, att riksdagen måtte utöver vissa av Kungl.
Maj:t under åttonde huvudtiteln upptagna anslag till tekniska högskolan
bevilja

på tillägg sstat för år 1913:

dels för samlingar och laborationer ytterligare ett belopp av
22,755 kronor;

dels för utrustning av laboratorier ett belopp av 350,000 kronor;
samt

på extra stat för år 1920:

dels för utrustning av laboratorier ytterligare ett belopp av

50,000 kronor.

Utskottet hade i nu föredragna punkt på ''åberopade skäl hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj;ts förslag
samt med avslag å herr Lubecks motion, i vad den i ovanberörda del
avsåge anslag för år 1920, för tekniska högskolan anvisa på extra
stat för samma år

a) till samlingar och laborationer ett förslagsanslag, högst,

75,000 kronor;

b) till diverse utgifter för bränsle, lyshållning m. m. ett förslagsanslag,
högst, 250,000 kronor;

c) till inköp av maskiner, apparater in. m. för de nya laboratoriernas
utrustning ett reservationsanslag å 300,000 kronor.

Nr 24. 32

Onsdagen den 9 april, f. m.

Anslag till Enligt en vid punkten avgiven reservation hade herrar C. G.

*Tiborationer ^iman’ Bengtsson i Norup och K. A. TF. Björck ansett, att utm.
m. vid skottets motivering bort hava viss ändrad lydelse.
tekniska

hogskolan. Herr Ekman, Carl Gustaf: Herr vice talman! Den menings(Porte.
) skiljaktighet, som på denna punkt föreligger från statsutskottet, går
ut på huruvida på tilläggsstat för år 1919 till inköp av maskiner
och apparater till tekniska högskolan skall uppföras ett anslag åv

150,000 eller 250,000 kronor. Efter åtskilliga framställningar i olika
avseenden från tekniska högskolan om anslag till olika ändamål, i
vilka anslag åtskilliga jämkningar förekommit, har enighet vunnits
om dessa anslag utom i fråga om den av mig nu angivna punkten.
Kungl. Maj:t har i fråga om tillsggsstaten för 1919 icke uppfört
något som helst anslag i detta avseende till tekniska högskolan.
Kungl. Maj:t hade ansett, att genom ett anslag av 300,000 kronor
på 1920 års stat högskolans behov för den närmaste tiden skulle
kunna vara tillfredsställda. Emellertid har enskild motionär upptagit
högskolans petita och inom utskottet påyrkat bifall till denna
sin motion. Avdelningen hade vid sin behandling av detta ärende
enhälligt kommit till det resultat, för vilket nu reservanterna i
frågan stå. Och jag måste säga, att det var med största förvåning,
jag fann —■ jag måste nämligen avlägsna mig från utskottet omedelbart
efter beslutets fattande och hann blott anteckna min egen
reservation — att jag var ensam reservant från denna kammare på
punkten i fråga. .

Orsaken, varför man ansett sig böra på 1919 års tilläggsstat
uppföra denna post, var ju, att man önskade få medel för att kunna
göra oundgängliga inköp jämväl under den närmaste tiden. Avdelningen
fann vid prövning av detta förslag, fastän Kungl. Maj:t för
sin del hade underkänt det, att man borde i viss utsträckning tillmötesgå
kravet på anslag för 1919, men stannade vid 250,000 kronor.
Varför man gjorde det, motiverades av avdelningen och sades
bero därpå, att dä det gäller ändamål, prövade av Kungl. Makt
och avseende anslag på sä stora belopp som bär är i fråga, borde
man gå fram med den största försiktighet i riksdagen, särskilt då
det gällde att på enskild motionärs hemställan öka utgifterna. Därjämte
ville man understryka, att inköp av dessa apparater och maskiner
nu borde ske med den största försiktighet, enär man kunde
förutse, att prisfall ''skola inträffa å desamma.

Dessa avdelningens skäl finner jag fortfarande hava obruten
beviskraft, och jag finner riktigt, att kammaren även accepterar dem
genom ett bifall till reservationen.

Det yrkande jag här ämnar framställa innebär, att i tredie och
närmast följande båda rader på sid. 181 i utskottets motivering
ändring vidtages därhän, att det kommer att heta: »vill utskottet
förorda ett belopp, som utskottet av statsfinansiella skäl icke finner
sig kunna sätta högre än till» hälften av det för år 1920 tillstyrkta
eller alltså 150,000 kronor. Själva huvudyrkandet återkommer vid

Onsdagen den 9 april, f. m.

33 Nr ‘24.

punkt 58 på tilläggsstaten, där det gäller att bestämma, huruvida
anslag där skall uppföras eller icke.

Jag hemställer nu om sådan ändring i motiveringen, som jag
nyss uppläst.

Herr Strömberg: Herr vice talman, mina herrar! Det är ju
visserligen här fråga endast om eu ändring i motiveringen, men
denna motivering hänger fullkomligt samman med eu hemställan på
tilläggsstaten, när vi komma dit, ty uttala vi oss här i motiveringen
så, som statsutskottet gjort, eller att högre belopp än 250,000
kronor icke bör tillstyrkas, så har ju också beslut fattats med avseende
på ifrågavarande punkt på tilläggsstaten. Det är därför som
herr Ekman vill att vi i motiveringen skola ändra beloppet till

150,000 kronor. Jag vill i så måtto giva honom rätt i hans framställning
om huru saken utvecklade sig inom utskottet, att från avdelningen
framlades förslag, att utskottet skulle stanna vid att föreslå
ett belopp av 150,000 kronor. Huvudsakliga anledningen till att
avdelningen kom med detta förslag var emellertid, att man där ingått
en kompromiss för att kunna komma fram med ett enigt förslag,
enär man annars kommit på olika linjer. Vid frågans behandling
i statsutskottet visade det sig sedermera, att sympatierna för
ett högre belopp, som alltså mera närmade sig det av motionären
begärda, vore sä pass störa, att man vid företagen omröstning fick
majoritet för det högre beloppet, 250,000 kronor. Och sedan utskottet
fastslagit detta belopp i motiveringen vid denna punkt, var det
givet, att när vi sedan kommo till tilläggsstaten, vi måste vidhålla
samma belopp.

Vad själva saken beträffar, ber jag att på det allra livligaste
få betona önskvärdheten, för att icke säga nödvändigheten av. att
här ges så stort anslag som möjligt. I staten för utrustning av
laboratoriet beräknades från början, att denna kostnad skulle uppgå
till omkring 600,000 kronor, men det visade sig på grund av dvrtiden,
att detta anslag på långt när icke räckte till för ändamålet.
Det tilläggsanslag, som styrelsen för tekniska högskolan i år begärt,
uppgår till nära 1,100,000 kronor. Denna summa skulle det alltså
kosta mera att nu få samma apparater och maskiner, som från
början beräknades kosta cirka 600,000 kronor, och detta ehuru under
årens lopp industrien genom gåvor i stor utsträckning ökat
ifrågavarande material- och maskinsamling. Nu är det ju så. att
då högskolan uppfördes, det ingick i beräkningarna såsom en mycket
viktig faktor, att den skulle utrustas med tillräckligt stora och
tillräckligt goda laboratorier, där de studerande skulle kunna, så att
säga, i halvstor skala, jämfört med verkligheten, utföra experiment,
som sammanhängde med deras studier och blivande verksamhet, så att
då de kommo ut i praktiken, de icke behövde göra dyrköpta erfarenheter.
Därför rådde ingen tvekan, att detta var rätta vägen att gå.
Laboratorier uppfördes och det gäller nu anslag till utrustningen
för dem. Man måste säga, att det är missriktad sparsamhet, att om
man har tillräckliga utrymmen med uppeldning och belysning, man

Första Tcammarens protokoll 1910. Nr2i. 3

Anslag till
samlingar <xh
laborationer
in. in. rid
tekniska
högskolan.

Forts.

Nr 24. 34

Onsdagen den 9 april, f. m.

Anslag till
samlingar och
laborationer
m. m. vid
tekniska
högskolan.

: Forts.)

icke gör dem i ordning med allt vad som behöves, och som här är huvudsaken,
nämligen apparater och maskiner, ty sådana fattas. Det
är något, som man maste säga är fullständigt avvita och man måste
livligt påyrka ändring i ett sådant förhållande. Nu är det ju så,
att om än det av styrelsen begärda beloppet, över en miljon kronor,
är avskräckande högt, man i alla fall måste söka gå dess krav till
mötes så långt man anser sig kunna, utan att göra allt för stor ökning
i staten. En motionär har yrkat 350,000 kronor på 1919 års
stat och lika mycket på 1920 års stat. Kung!. Maj:t har icke föreslagit
något anslag på 1919 års stat, men ett anslag av 300,000 kronor
på 1920 års stat. Då statsutskottets majoritet nu därtill föreslagit
250,000 kronor på 1919 års stat, torde detta vara en siffra,
som icke kan sägas vara för hög, tv även med detta belopp kommer
man långt ifrån att kunna erhålla det, som behöves.

Med hänsyn till det mycket viktiga behov, söm föreligger, att
få dessa laboratorier väl utrustade, ber jag, herr vice talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Kubb: Såsom riksgäldsfullmäktig känner jag naturligtvis

den allra största sympati med herr Ekmans sparsamhetsprinciper i
nu föreliggande fall. Givetvis äro tiderna mycket svåra, men man
måste dock i någon mån se till. vad det här gäller att söka åstadkomma.
Jag har också för att kunna visa, huru välbehövligt det
är, att högskolan erhåller ett ökat anslag till sina laboratorier, förskaffat
mig några uppgifter om eu institution som jag skulle vilja
påstå i denna stund är nästan den viktigaste av alla högskolans
institutioner, nämligen det elektrotekniska laboratoriet.

Då det elektrotekniska laboratoriet inrättades i överensstämmelse
med det förslag, som 1906 års kommitté utarbetat, anvisades till
utrustning av laboratoriet ett anslag av 97,345 kronor. Det visade
sig emellertid, att detta anslag icke räckte till mera än att skaffa
det allra huvudsakligaste, nämligen de båda ackumulator-batteri ernå
-— dock på långt när ej fullständiga — jämte de båda maskinaggregat,
som äro avsedda för att ladda dessa instrument, samt instrumenttavlor
och fördelningstavlor jämte ledningar från maskinhallen
till respektive laboratorier. Övriga maskiner, apparater till högspänningslaboratorier
samt allmän apparatutrustning för övningslaborationerna
kunde sålunda ej erhallas för denna summa. Bristen i den
allmänna apparatutrustningen är därför synnerligen kännbar. Då i
den gamla byggnaden laboratoriet bestod av flera mindre rum, som
begagnades gemensamt av alla lärarna på hela den tekniska avdelningen,
var det ganska lätt att flytta de behövliga apparaterna, som
måste vara gemensamma, till de olika rummen. 1 den nya byggnaden
åter inrymmes laboratoriet i tre olika våningar, och apparaterna
skola nu bäras mellan dessa. Det är lätt att förstå, att därmed
är förenad ganska stor risk för deras förstöring.

Jag nämnde nyss, att det var något, som fattades, och det var
alla apparater, som erfordrades för högspänningslaborationer. Jag
tror, att jag icke behöver påpeka, vilken oerhörd vikt dessa äga för

Onsdagen don 9 april, f. in.

Nr *24.

den tekniska undervisningen i vårt land. 1 vårt långtsträckta land A,lfh"-> ,iU
äro vi hänvisade till att söka kraftkällorna på långa avstånd från
konsumtionsorten. Våra kraftkällor ligga i obygderna och det lordras
mycket långa ledningar för att elektrisk kraft skall kunna fram- teknik"
föras från dessa kraftkällor till de industriella anläggningarna. Med
detta följer åter, att det är alldeles nödvändigt att till mycket stor (Fortsdel
begagna sig av s. k. högspänningsteknik, ty det är "endast på
det sättet möjligt att göra ledningen billig. Högspänningen fordrar,
såsom bekant, mycket mindre materiel. Det åtgår därför mycket
mindre kopparledningar eller vad man nu vill använda för slags
materiel. Laborationer av hithörande slag ha på grund av bristen
på apparater icke kunnat göras, men möjligheten till sådana är tydligen
bland de allra första kraven, som här måste uppställas. Idet
är också givet, att sedan 190(5 års kommitté framlade förslag i ämnet,
åtskiiliga nyheter tillkommit. Så har det exempelvis tillkommit
ett gebit, som har utomordentlig betydelse, nämligen trådlös
telegrafi och telefoni. Det är icke upptaget i 1906 års förslag. Högskolan
har visserligen såsom gåva från allmänna svenska elektriska
aktiebolaget fått mottaga härför erforderliga apparater, men i brist
på s. k. antenn hava dessa icke kunnat användas, då medel till en
sådan icke funnits tillgängliga. Vidare har det befunnits nödvändigt
att anordna laborationer i telegrafi och telefoni. Hittills hava
emellertid alla apparater därför saknats. Högskolan har icke haft
medel till inköp av sådana, och undervisningen har kunnat upprätthållas
endast därigenom, att telegrafstyrelsen välvilligt utlånat materiel
och apparater från dess förråd. Av denna brist på medel följer
givetvis, att den elektrotekniska institutionen under de senaste
åren icke kunnat följa med på ett område, som är statt i eu sa
utomordentlig utveckling som elektrotekniken. Det konstrueras oupphörligen
nya apparater, men institutionen har icke kunnat följa med
i samma tempo.

Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten på att i undervisningen
ingår såsom ett mycket väsentligt led, att det skall vara så kallade,
examensarbeten. Dessa hava till ändamål att vänja eleverna vid
självständigt arbete på laboratorierna inom det fackområde, till vilket
eleverna skola gå ut och där de skola hava sin verksamhet. Detta
har varit omöjligt att genomföra, därför att apparater icke funnits
tillgängliga, och man har endast i ytterst ringa grad kunnat anställa
sådana examensarbeten.

På grund av vad jag härmed anfört ber jag att lä ansluta mig
till det yrkande, som gjordes av den föregående talaren ordföranden
på vederbörande avdelning inom statsutskottet, eller alltså att fä
yrka bifall till statsutskottets förslag.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Herr talman! Från ingen sida

har blivit bestritt, att det anslag, som det här är fråga om, fyller
ett betydelsefullt ändamål. Ej heller har bestritts, att de tidigare
beräkningar, som gjorts, pekat på, såsom ett för ändamålet tillräckligt
belopp, något över (520,000 kronor. Sedermera har detta anslag

Nr 24. 36

Onsdagen den 9 april, f. in.

Anslag till visat sig otillräckligt och behöva förstärkas. Nu föreslås ju utöver
samlingar och ^et tidigare bestämda beloppet — den siste talaren sade nämligen,
att sedan dessa beräkningar gjorts, mycket tillkommit — på 1920
tekniska års stat 300,000 kronor och även av reservanterna på 1919 års tillhugskolan,
läggsstat 150,000 kronor. Man bar därmed icke sagt, att man icke
(Foru.) viii fortsätta, utan man förutsåg, att ytterligare anslag kanske
komme att bli behövligt. Men man har ifrågasatt huruvida i ett
fall, då Kung! Maj:t vägt detta behov emot andra behov och funnit,
att något belopp icke borde uppföras på 1919 års tilläggsstat,
man nu icke borde stanna vid det lägre beloppet å 150,000 kronor.

Den siste ärade talaren påminde visserligen om att han såsom
riksgäldsfullmäktig vore tacksam för varje påminnelse i riksdagen
om att sparsamhet borde iakttagas. Men nu visar det sig, att då
man kommer in på specialområden som någon av herrar riksgäldsfullmäktige
intresserar sig för, så förordar man förslag, som går
längre än Kungi. Maj:ts förslag, även om han vid riksdagens början
pekat på, att budgeten vore synnerligen spänd, .lag tror icke, att
tekniska högskolan skulle komma i de svårigheter, som den föregående
talaren framhöll, om riksdagen, mot vad han förordade, skulle
sätta anslaget å 1919 års tilläggsstat till 150,000 kronor, ty därigenom
skulle de faktiskt förefintliga och närmast liggande behoven bliva
fyllda.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att. förutom beträffande motiveringen, till vilken lian
ville återkomma efteråt, både 1 avseende på förevarande punkt annat
yrkande ej förekommit, än att utskottets hemställan skulle. bifallas.

På härefter gjord proposition bifölls detta yrkande.

Vidkommande motiveringen, fortsatte herr talmannen, både yrkats
dels att utskottets yttrande skulle godkännas, dels ock att mot:verxngen
skulle godkännas med den ändring, soja innebures i den
vid punkten avgivna reservationen.

Sedermera gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och förklarades
propositonen på godkännande av utskottets motivering oförändrad
vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 8 på aftonen.

Punkterna 248 och 249.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Om anslag till Putt k ten 2<)0.

vissa nya . . . ,

institutions- I två likalydande motioner, väckta den ena inom törsta Kamnia byggnader

vid ren av perr o. Mannheimer m. fl., nr 44, och den andra inom andra

Chalmers tekniska
institut.

Onsdagen den 9 april, f. in.

Nr 24.

kammaren av herr E. Kristensson in. fl., nr 140. vilka hänvisat# till
förberedande behandling av statsutskottet, hade 1 öreslagits att riks- ;nstjUä;0„j,.
dagen —■■ under förutsättning att med Göteborgs stad traf lädes avtal byggnader vid
om upplåtelse av tomt på villkor, som av Kungl. Maj it godkändes — rhalmrn iekmåtte
till uppförande av nya byggnader för de fysiska och kemiska '' “•

institutionerna vid Chalmers tekniska institut bevilja ett anslag av or,~0

4,740,000 kronor samt härav som reservationsanslag anvisa på extra
stat för år 1920 ett belopp av 250,000 kronor.

T förevarande punkt hade utskottet, under åberopande av vad däri
anförts, hemställt, att herr Mannheimers in. fl. samt herr Kristens
sons m. fl. ovanberörda motioner ej måtte av riksdagen bilallas.

Herr Mannheimer: Herr talman! 1 anledning av utskottets
avstyrkande av ifrågavarande motion ber jag att få yttra några ord.

Motionärerna kunna givetvis ej annat än beklaga, att statsutskottet
icke ansett sig kunna förorda bifall till motionen. De
skäl, som förebragts för motionen, äro, tror jag, mycket starka.

Behovet för vårt land av en större tillgång på högskolebildade ingenjörer
är allmänt erkänt. De nuvarande anstalterna för beredande
av dylik utbildning nödgas årligen avvisa ett mycket stort antal
kompetenta inträdessökande. Från åtskilliga håll, där man är intresserad
för frågan om ingenjörsutbildningen i vårt land såsom
Svenska teknologföreningen, statens affärsdrivande verk, Biksförbundet
för landsbygdens elektrifiering, Tekniska samfundet i Göteborg
m. fl. hava gjorts framställningar till Kungl. Majit om åtgärder
för avhjälpande av bristen på högskoleutbildade ingenjörer.

Vid en jämförelse mellan antalet av dem, som för närvarande beretts
tillfälle till dylik utbildning i Danmark och Norge, samt antalet
av dem, som kunna få sådan utbildning i Sverige, kommer
vårt land långt efter. Jag skulle för allt detta kunna anföra siffror,
men jag tror alla känna till förhållandet, så att detta icke är nödvändigt.
Det var insikten om den betydelse ur nationalekonomisk
synpunkt för vårt land att hava tillgång på kvalificerade ingenjörer,
som föranledde motionärerna att framlägga denna motion om anslag
för åstadkommande av en utvidgning av Chalmers tekniska
institut i Göteborg för att bereda institutet möjlighet att inrätta
nya fysiska och kemiska laboratorier, varigenom för denna anstalt
skulle möjliggöras att mottaga ytterligare ett större antal elever.
Motionärerna ansågo, att denna fråga var av den vikt, att de vågade
framkomma med krav på att ett så högt anslag som det här
ifrågasatta måtte beviljas, ehuru väl motionärerna voro väl medvetna
om den ansträngning, för vilken statens finanser för närvarande
äro utsatta. Denna omständighet föranledde motionärerna
attj inskränka sig till att begära, att anslag för 1920 slurlle utgå
med endast 250,000 kronor. Motionärerna både hoppats, att riksdagen
skulle i den form, som motionen sålunda fick, och med hänsyn
till sakens vikt kunna bifalla motionen samt därigenom omedelbart
bereda anstalten tillfälle att taga i tu med de tidsödande

Nr 24.

Onsdagen den 9 april, f. m.

Om anslag till förberedelserna för byggnadsföretaget i fråga. Det uppskov med
instUutiwn- fraSans lösning som utskottets avstyrkande innebär, är därför ur
byggnader vid im berörda synpunkt att beklaga. Emellertid vill jag icke inskränka
Chalmers lek- mig till endast detta beklagande.

nisk" i,edil,ii. Om man nämligen går ifrån utskottets kläm med dess av (Forts.

)

styrkande till dess motivering, så ger denna motivering anledning
till verklig belåtenhet. Det är med tacksamhet, som jag då först
vill konstatera det stora intresse och den välvilja, varmed utskottet
omfattat motionen — ett intresse, som föranlett medlemmarna i den
avdelning av utskottet, som haft den förberedande behandlingen
av motionen om hand, att företaga en resa till Göteborg för att där
personligen sätta sig närmare in i frågan. Med tillfredsställelse
vill jag ytterligare konstatera, att utskottet i sak icke haft något
att invända emot vad motionärerna i sin framställning anfört. Utskottet
medger, att de nuvarande lokalerna för de fysiska och kemiska
institutionerna såväl beträffande utrymme som i andra avseenden
äro otillfredsställande och otillräckliga.

En särskild tillfredsställelse bereder utskottet genom sitt erkännande
åt Chalmers tekniska instituts betydelse för vårt tekniska
undervisningsväsende samt genom sitt oförbehållsamma uttalande
därom, att ett understödjande av dess verksamhet från statens sida
syntes utskottet i mer än ett hänseende väl befogat.

Utskottet anser sig böra för beviljande av anslag till ifrågavarande
^ byggnadsföretag uppsätta det''villkor, att Göteborgs stad
skulle för ändamålet kostnadsfritt med äganderätt överlåta på
staten det tomtområde, som erfordras för byggnaderna. Jag kan
då upplysa, att Göteborgs stads drätselkammare redan har tillstyrkt
stadsfullmäktige att göra en dylik upplåtelse till staten för ifrågavarande
ändamål. Emellertid har drätselkammaren därför föreslagit,
att stadsfullmäktige skulle uppställa det villkor, att årets
riksdag skulle bevilja ifrågavarande anslag. Dock håller jag före.
att det icke skulle möta något hinder att få en sådan uppgörelse
med Göteborgs stad till stånd, som utskottet ifrågasatt.

Utskottet säger till sist i sitt utlåtande tydligen ifrån, att det
ej anser sig böra i sak ställa sig avvisande, och att det utgår från
att Kungl. Maj:t icke skall underlåta att för riksdagen framlägga
förslag i ämnet, därvid av utskottets yttrande framgår, att utskottet
förväntar, att detta förslag skall framkomma redan till nästa riksdag.
Därav framgår, att utskottet anser, att ett ytterligare uppskov
ined denna fråga skulle medföra så stora olägenheter, att det
om möjligt bör undvikas. Av detta statsutskottets enhälligt gjorda
iittalande har man rätt att draga den slutsatsen, att säkra utsikter
förefinnas för denna frågas tillfredsställande lösning vid nästa års riksdag,
och om motionen har åstadkommit, att detta enhälliga uttalande
från statsutskottets sida har kunnat göras i denna fråga,
få motionärerna trösta sig därmed, ehuru de icke vunnit sitt syfte
helt och hållet.

Jag har, herr talman, icke något yrkande att framställa i denna
punkt.

Onsdagen den 9 april, f. m.

39 Nr 21.

Efter härmed slutad överläggnin,
redragna punkt hemställt.

Punkterna 251—253.

Vad utskottet hemställt bifölls.

>'' bifölls Vad utskottet i nu iö-Om anslag till

assa nya
institut ionshygg
nådt r vid
Chalmers tekniska
institut.
(Fort*.

Punkten 254.

Lades till handlingarna.

Punkterna 255—28 /.

, Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 282.

Kung!. Maj:t hade föreslagit riksdagen att till insamling, förtecknande
och undersökning av svenska folkminnen bevilja på extra
stat för år 1920 ett reservationsanslag av 4,500 kronor, att utgå pa
de villkor och i enlighet med de bestämmelser. Kung]. Maj:t kunde
finna lämpligt fastställa.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren av herr P. E. Sköld in. fl. väckt motion, nr
221, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att det under åttonde
huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till insamling, förtecknande
och undersökning av svenska folkminnen skulle höjas till

9,000 kronor att utgå till understöd åt Hyltén-CavaJlius-stiftelsen vid
Lunds universitet på de villkor och efter de närmare bestämmelser,
Kung!. Maj:t kunde finna lämpligt fastställa.

Andag till
insamling av
svenska

folkminnen.

Utskottet hade 1 nu ifrågavarande punkt yttrat:

»Det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet är till sin storlek oförändrat
i förhållande till vad för innevarande år för ändamålet utgår.
Vad angår det i motionen framlagda förslaget, innebär detsamma en
fördubbling av anslaget för möjliggörande av en effektivare organisation
av ifrågavarande insamlingsarbete och de gjorda samlingarnas
vetenskapliga tillgodogörande.

Den fråga, som i motionen beröres, är uppenbarligen av stor
kulturell betydelse, i det att här gäller insamlande och bearbetande
av vår snabbt försvinnande gamla allmogekultur. Ett definitivt ordnande
av hithörande spörsmål synes utskottet dock lämpligen höra
anstå i avvaktan på de arbeten, vilka kunna föreligga som resultat
av den år 1913 tillsatta kommittén rörande omorganisationen av fornminnesvården
i riket. Då vidare, såsom av motionen framgår, spörsmålet
om ett effektivt ordnande av folkminnesforskningen för närvarande
befinner sig på utredningens stadium och den ställning, hithörande
forskningar böra intaga i förhållande till Lunds universitet,
ännu är långt ifrån klarlagd, anser sig utskottet ej kunna biträda
motionärernas förslag.»

Nr 24. 40

Onsdagen den 9 april, f. in.

Anslag till
insamling av
svenska
folkminnen.

(Forts.)

I enlighet härmed hade utskottet hemställt, att riksdagen, med
avslag å herrar Skölds m. dl. förutberörda motion, i vad den skilde
sig från Kung], Maj:ts förslag, måtte till insamling, förtecknande
och undersökning av svenska folkminnen bevilja på extra stat för år
1920 ett reservationsanslag av 4,500 kronor, att utgå på de villkor
och i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt
fastställa.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Jag har intet annat yr kande

att göra än bifall till utskottets hemställan, men vill vädja
till utskottet att dock i någon mån modifiera sin motivering, därför
att i denna insmugit sig en mening, som därest riksdagen låter
den kvarstå, gör det omöjligt för Kung! Maj:t att med anslaget så
förfara, som utskottet säkerligen självt önskar. Det gäller sista
stycket i motiveringen och den mening, som lyder: »Ett definitivt

ordnande av hithörande spörsmål synes utskottet dock lämpligen
böra anstå i avvaktan på de arbeten, vilka kunna föreligga som
resultat av den år 1913 tillsatta kommittén rörande omorganisation
av fornminnesvården i riket.» Här har utskottet råkat in på fornminnesvården,
som icke alls hör hit, ty här gäller folkminnesforskningen.
Skulle riksdagen antaga denna motivering, så skulle Kungl.
Mapt därigenom bliva hindrad att giva till Hyltén-Cavallius-stiftelsen
det anslag, varom nu motionerats, redan nästa år, vilket, såvitt
jag kan förstå av myndigheternas utlåtanden, eljest torde kunna
ställas i utsikt. Det är åtskillig fara i ett dröjsmål härvidlag, därför
att de saker, som det här gäller, hålla på att do ut, och man
måste skynda sig att få reda på dem innan dess. Jag har inhämtat,
att humanistiska sektionen i Lund redan utarbetat statuter för
Hyltén-Cavallius-stiftelsen, och att dessa redan tillstyrkts av universitetskanslern
hos Kungl. Maj:t, varför riksdagen redan nästa år
skulle kunna, om Kungl. Maj:t föreslår det, bevilja detta anslag på

9,000 kronor, som av enskild motionär nu begärts. Det skulle naturligtvis
vara allra bäst, om anslaget kunde beviljas redan i år,
men det meter ju formella hinder — det har statsutskottet alldeles
rätt i, då Kungl. Maj:t icke hunnit slutbehandla ärendet.

På grund av sakens brådskande beskaffenhet och ärendets ömmande
natur för övrigt hemställer jag således, att statsutskottet
måtte hjälpa mig att få motiveringen ändrad så, att den av mig*
upplasta meningen strykes och efter orden »gamla allmogekultur»
tortsättes med orden: »Men då såsom av motionen framgår» o. s. v.
lika med ntskottsutlåtandets lydelse.

Herr Swartz: I anslutning till vad herr Oscar Olsson nu

anfört skall jag be att få meddela, att jag i egenskap av universitetskansler
hatt att yttra mig över det av honom omnämnda, från
humanistiska sektionen i Lund inkomna förslag till stadgar för den
Hyltén-Cavalliuska stiftelsen vid Lunds universitet, vilkens verksamhet
skulle gå ut på ett befordrande av folkminnesforskningen.
Jag vill också meddela, att det var alldeles riktigt, som den före -

Onsdagen den 9 april, f. m.

41 Nr -24.

gående talaren nämnde, att den forskning, som ifrågasatts skola
omhändertagas av denna stiftelse, icke har något att göra med vad
man plägar kalla fornminnesvård. Frågor om befordrande av fornminnesforskningen
torde därför näppeligen kunna anses ingå i det
uppdrag, som lämnats den år 1913 tillsatta kommittén för ordnande
av forminnesvården i landet.

Det är således alldeles riktigt att bifalla det yrkande, som här
framställts av herr Oscar Olsson, och jag beklagar endast, att jag i
hastigheten i statsutskottet icke kom att på ett tidigare stadium
observera denna passus.

Jag ber alltså att få instämma i herr Oscar Olssons yrkande.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
yttrade, att, förutom angående motiveringen, till vilken lian ville
återkomma efteråt, hade beträffande den nu ifrågavarande punkten
endast yrkats att utskottets hemställan skulle bifallas.

På gjord proposition bifölls utskottets hemställan.

Vidare yttraide herr talmannen, att i avseende å motiveringen voro
yrkat, av herr Olsson, Oscar, att utskottets uttalande skulle godkännas
med den ändring, att mitt på sidan 221 i det tryckta utlåtandet
den mening, som började med orden »Ett definitivt ordnande», utelämnades
och i den följande orden »Då vidare» utbyttes mot »Men då
vidare».

Vid sedermera framställda propositioner dels på godkännande av
utskottets uttalande oförändrat dels ock på bifall till herr Oscar Olssons
yrkände godkändes det sistnämnda,

Punk terna 283—298.

A7ad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 299 och 300.

Lädes till handlingarna.

Punkterna 301—303.

Vii(1 utskottet hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets
utlåtande nr 8 B, angående regleringen av utgifterna under
tilläggsstatens för år 1919 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen
till ecklesiastikdepartementet.

Punkterna 1—11.

A7ad utskottet hemställt bifölls.

Anslag till
insamling ar
svenska
folkmin nen.
(Forts.:

Nr 24. 42

Onsdagen den 9 april, f. in.

Punkten 12.

Lädes till handlingarna.
Punkterna 13—22.

Vad utskottet ''hemställt bifölls.
Punkten 23.

Lädes till handlingarna.
Punkten 24.

Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 25.

Lädes till handlingarna.
Punkterna 26—37.

Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 38.

Lädes till -handlingarna.
Punkterna 39—51.

Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 52—56.

Lades till handlingarna.

Punkterna 57—62.

Vad utskottet (hemställt bifölls.

Punkterna 63 och 64.

Lades till handlingarna.
Punkterna 65—68.

Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 69.

Lades till handlingarna.

Onsdagen den 9 april, f. m.

.Nr -J4.

Punkten 70.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Anslag till
insamling av
svenska
folkmin nen.
(Fort.''

Punkten 71.

Lades till handlingarna.

Punkterna 72—74.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 75—78.

Ladas till handlingarna.

Föredrogs och företogs punktvis till avgörande statsutskottets
utlåtande nr 6 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
för ''år 1920 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Punkten 1.

Lädes till handlingarna.

Punkterna 2—13.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 14.

Lädes till handlingarna.

Punkterna 15 och 16.

Vad utskottet hemställt bifölls.

T denna punkt hade utskottet i anslutning till Kung!. Maj:ts i r*'' ,<inf
ämnet gjorda framställning tillstyrkt, att riksdagen måtte på extra >m"
stat för år 1920 stalla till Kungl. Maj :ts förfogande ett förslagsanslag
av 600,000 kronor att, huvudsakligen under de i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 21 ifebruari 1908 angivna villkor för åtnjutande
av bidrag från anslaget, användas till avlöning och underhåll av särskild
polisstyrka på landet, där sådan kunde av förhållandena påkallas,
under medgivande tillika, dels att av detta anslag erforderligt
belopp finge användas till åtgärder i Särskilda fall för grövre brotts
upptäckande och misstänkta personers efterspanande och gripande,
dels och att Kungl. Maj:t finge av anslaget använda lämpligt belopp

Punkten 17.

Anslag till
polisräsenrlfi

Nr 24. 44

Onsdagen den 9 april, f. in.

Allting ull till årsarvode åt den polistjänstemän, som 1''örordnades att inom civilI*på''hin(is''1
dopartementet biträda ej mindre vid förande av register över den
bygden. polisstyrka, som ''kunde komma att ur vissa städers poliskårer ställas
(Forts.) till länsstyrelsernas förfogande för beredande av polisskydd vid oroligheter
å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom departementet
av frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande fall.

Herr Holmquist: Herr greve och talman, mina herrar! Det

är icke mot utskottets kläm som jag här skall framställa något yrkande
eller någon erinran. Det gäller endast en punkt i utskottets
motivering, som förefallit mig .något egendomlig. Utskottet säger:
»Utskottet, som förutsätter, att anslaget kommer till användning
efter samma principer som hittills varit fallet samt att vid beviljande
av bidrag från detsamma största möjliga sparsamhet iakttag
es, har funnit sig» ete. . Det är med anledning av orden, *att vid
beviljande av bidrag från detsamma största möjliga sparsamhet
/aJcttages,» som jag begärt ordet. Då ett utskott — och särskilt om
det är statsutskottet — skriver så plär ju eu sådan motivering betraktas,
om icke såsom någon sorts verbalinspiration så åtminstone
något som är närmast därintill. Då utskottet nu har sagt, att vid
beviljande av bidrag från detta anslag största möjliga sparsamhet
skall iakttagas, så menas val med detta, antingen att Kungl. Maj:t
skulle i fråga om de hittills vidtagna anordningarna med detta anslag
icke hava iakttagit den största möjliga sparsamhet, eller också
att utskottet har någon sorts anledning för framtiden att varna för
att här frångå sparsamhetens vanliga vägar, .lag tror för min del,
att ingendera av dessa synpunkter är riktig. Kungl. Maj:t har
verkligen vid detta anslags utdelande efter min uppfattning förfarit
med en sparsamhet så stor, att den verkligen måste anses vara den
största möjliga.

Jag har ju under många år haft tillfälle att granska de åtgärder,
som Kungl. Maj:t i detta hänseende behagat företaga, och jag
ber att få säga, att åtminstone för det län, som jag representerar,
vi måst inskränka våra anspråk i allra högsta grad och ändå hava
dessa i vissa fall ansetts vara för höga. Jag tror alltså, att Kungl.
Maj:t under den gångna tiden har gjort allt, som göras kan, för att
sätta sparsamhetstecknet över sina åtgärder beträffande detta anslags
utdelande. Att nu detta anslag under kristiden gått upp, och att
man måste förvänta att för den narmaste framtiden verkligen någon
ökning måste äga rum i bidragen till de särskilda länsstyrelserna
såsom ordningsmaktens närmaste representanter, finner jag alldeles
naturligt, och att i det fallet Kungl. Maj:t skulle frångå de principer,
som Kungl. Maj:t hittills har slagit in på, skulle enligt min
uppfattning vara synnerligen olämpligt, ty därmed skulle det verkligen
vara eu fara för att ordningen bär i landet icke skulle kunna
på behörigt sätt upprätthållas. Om man vill taga eu liten överblick
över ordningsförhållandena på vår landsbygd och de samhällen,
som icke direkt hänföra sig till städer, får man säga, att det just
icke är något ordningens nät, som utbreder sig för ens blickar.

Onsdagen den 9 april, f. in.

Nr *24.

1 någor livseenue clbJlJUlct UC lumciai, alu jamiumga Uicvi

personer i motsvarande ställning och bildningsgrad på annat
åtnjuta? Nej. Jag tror knappast, att det skall bli möjligt art

Vi ha en mycket gammal institution, fjärdingsmannainstitutionen,
som i själva verket i våra allmänna lagar betecknas som och
fortfarande är ett kommunalt förtroendeuppdrag. Det duns ingen
möjlighet för vederbörande att ingripa, vare sig då det gäller att
utvälja de lämpligaste för detta förtroende eller att skaffa en lämplig
nian de ekonomiska fördelar, som skulle erfordras för att locka
honom att taga detta förtroendepolismannaskap. På den vägen är
det således mycket litet att vänta, om icke hela denna institution
blir omorganiserad.

Vad ha vi för övrigt i denna väg pa landsbygden? Jo. vi ha
en mycket fåtalig poliskår, som i form av ordnings- och säkerhetspoliser
och i form av polistillsyningsmän är spritt över länet. Men.
mina herrar, kan man verkligen påstå, att dessa personer i allmänhet
i något avseende åtnjuta de fördelar, som äro jämförliga med
vad
hall

hålla på en sådan uppfattning.

Vidare ha vi en institution, som jag tror går under rubriken
reservpoliser. Detta är ett system, genom vilket staten träffar avtal
med vissa städer att hålla" polismän för att genom deras försorg
uppehålla ordningen jämväl på landsbygden, då sådant påkallas.
Redan då detta system etablarerades här i landet, hade jag den bestämda
åskådningen, att det var en mycket olämplig väg att ga.
därför att våra städer hade över huvud taget ingen överflödig polis.
De hade snarare för litet än för mycket. Att då med dessa städer
göra upp avtal om att få låna deras polisstyrkor för att vid vissa
tillfällen uppehålla ordningen på landsbygden, var efter min mening
ganska djärvt, och såvitt jag förstår, har det heller icke lvckats.
Jag har under min ganska långa landshövdingtid mer än en
gång nödgats taga min tillflykt till denna reservpolisinstitution.
men det är alldeles klart, att personer, som äro vana att patrullera
i en stad, icke ha förutsättningar för att uppfylla sin polisuppgift
på landsbygden. För det första sammandragas de frän olika hall.
ett par från Stockholm, ett par från Västerås, ett par från något
annat håll. De känna förhållandena i sina hemorter men äro fullkomligt
okunniga både om befolkningen och om de lokala förhållandena
i de orter på landet, där de skola tjänstgöra. Det är alldeles
naturligt, att under sådana förhållanden denna poliskår i många
hänseenden icke skall kunna fylla sitt värv som ordningsmakt på
landet.

Ungefär så är vår polismakt på landet ordnad. Att under sadana
förhållanden i detta sammanhang, såsom utskottet gör, påpeka,
att den största möjliga sparsamhet bör iakttagas med det anslag,
som här beviljas, flnner jag tyda hän pa, att man liksom anser, att
allt är gott och väl, och att man nu här i landet kan i viss män
slå sig till ro, i vad det gäller utgifter för lantpolisen, och börja
spara på redan beviljade anslag. Därest bakom utskottets motivering
ligger en sådan tanke, vill jag på det bestämdaste protestera
däremot. Vi måste här i landet lägga om hela vårt lantpolisväsen.

Anslag till
poli.sväse nätt
jtd lands,
bygdfn.

(Forts.''

Nr 24. 46

Onsdagen den 9 april, f. in.

Anslag till och vi måste i detta syfte ställa anslag till förfogande, i förhållande
V°''på”lan<h- * vilka det nuvarande är ganska ringa. Under sådana förhållan -bygden, den synes det mig alldeles omöjligt att utveckla denna s. k. »stör(Forto.
) sta möjliga sparsamhet», därest därmed menas att icke tillgodose
sådana krav, som verkligen med nödvändighet tvinga sig fram,
Därest åter utskottet med denna mening ingenting annat anser sig
ha sagt, än att man skall iakttaga sparsamhetens allmänna dygd,
då har jag ingenting att säga, men det har sagts mig från mycket
erfaret håll, att det är mycket sällan ett utskott skriver in en sådan
punkt i ett utlåtande med endast den synpunkt för ögonen att
giva ett erkännande åt en allmän sparsamhetstanke.

För min del bär jag icke något annat yrkande att göra än att
uttala den varma förhoppningen, att Kungl. Maj:t som hittills måtte
få av dessa medel bevilja de anslag, som visa sig nödvändiga.

Herr Hammarström: Herr greve och talman, mina herrar!

I likhet med min kollega på Dalabänken tinner jag mig böra ge
uttryck åt den förhoppningen, att detta utskottets uttalande i motiveringen
icke skall föranleda Kungl. Maj:t att vid disponerandet
av det ifrågavarande anslaget avvika från de grundsatser, som herr
statsrådet och chefen för civildepartementet uttalat till statsrådsprotokollet.
Det lider väl icke något tvivel, att icke samtliga vederbörande
komma att låta sig angeläget vara att iakttaga all den sparsamhet,
som är förenlig med tidsläget och omständigheterna i övrigt,
men i likhet med herr Holmquist tror jag, att litet var bör
inse, att förhållandena icke äro sådana, att man kan motse någon
nedgång i utgifterna för polisväsendet i allmänhet och särskilt för
polisväsendet på landsbygden, som det här är fråga om, utan att
man fastmera måste räkna med en icke oväsentlig utgiftsökning för
den närmare framtiden. Jag tillåter mig också i detta sammanhang
uttala den förhoppningen, att frågan om en bättre och lämpligare
anordning av polisväsendet på landsbygden måtte snarast möjligt
från Kungl. Maj.ds sida upptagas till vidare behandling.

Herr Ekman, (!arl Gustaf: Anmärkta passus i utskottets
motivering hänför sig till det av Kungl. Haj:t i propositionen tärnande
meddelandet, att man i fortsättningen, när det gällde att utlämna
bidrag från detta anslag, kanske kunde komma att finna sig nödsakad
att gå utöver den huvudregel, som hittills gällt för bidragen
i fråga den huvudregeln nämligen, att statens bidrag skulle motsvaras
av ett lika stort belopp, som av landsting, kommuner eller
enskilda för ändamålet ställdes till förfogande. Nu framhålles det,
att här kan komma att inträffa, och såvitt jag förstår i större utsträckning
än hittills, att särskilt då det'' gäller statsbidrag till
krigstidstillägg eller däremot svarande löneförbättring, sådana anslag
skulle lämnas, trots att motsvarande belopp icke kunde erhållas
från andra håll. Utskottet har icke velat motsätta sig att så
undantagsvis sker, men har velat betona, att detta givetvis bör ske

Onsdagen den 9 april, f. m.

47 Nr 24.

med största sparsamhet, så att icke huvudregeln kommer att bli undantag
i stället för tvärtom.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Anslag till
polisväsendet
på landsbygden.

(Torts.)

Punkterna 18—24.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 25.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att såsom bidrag till bestridande
av kostnaden för förbättring av Visby - hamn i enlighet med
av Kungl. Maj :t fastställd plan bevilja ett anslag av 900,000 kronor
samt därav såsom reservationsanslag på extra stat för år 1920 anvisa
ett belopp av 150,000 kronor.

Statsbidrag
till förbättring
av Visby
hamn.

Utskottet både i nu föredragna punkt på åberopade skäl hemställt,
att riksdagen måtte såsom bidrag till bestridande av kostnaden
för (förbättring av Visby hamn i enlighet med av Kungl. Maj:t
fastställd plan bevilja ett anslag av 750,000 kronor samt därav såsom
reservationsanslag på extra stat för år 1920 anvisa ett belopp av
125,000 kronor.

Herr statsrådet Sch o t te: Herr talman, mina herrar! Da ut skottet

här har vidtagit en nedsättning i det av Kungl. Maj:t föreslagna
beloppet från 900,000 kronor till 750,000 kronor, har utskottet
som motiv härför allenast anfört, att man kunde förvänta,
att prissänkningar å anläggningskostnaderna skulle uppkomma,
varigenom totalkostnaderna skulle kunna reduceras med det
belopp, som utskottet sålunda har föreslagit inbesparat. Både
enligt Kungl. Maj:ts och utskottets förslag skulle statsbidraget
komma att motsvara något mindre än en tredjedel av totalkostnaden.
Det anslag, som det bär är fråga om, är visserligen
avsevärt, men man kan icke rimligen begära, att en kommun som
Visby skulle gå längre i sina åtaganden med avseende på denna
hamnanläggning än staden gjort, och det är således enligt min uppfattning
nödvändigt, att staten ungefär i den proportion, som här
föreslagits, förhjälper staden till åstadkommande av denna hamn.
som är av så stor betydelse för staden och för hela Gottland. Utskottet
har ju också visat sig behjärta detta, och jag är tacksam
därför, .lag antar emellertid, att utskottets förslag får anses innebära,
att om totalkostnaden skulle komma att uppgå till ett väsentligt
. högre belopp än man här räknat med, ett tilläggsanslag i
sinom tid skall kunna påräknas, varigenom proportionen bibehålies
oförändrad mellan stadens och statens kostnader ungefärligen efter
Kungl. Maj:ts förslag. I förhoppning att detta skall vara möjligt,
ber jag att för min del få förklara, att jag icke har något att er -

Sv *24. 48

Onsdagen den 9 april, f. in.

Statsbidrag jnra mot att det ifrågavarande anslaget för närvarande bestämmes
imm kroi,or hamn.

(Forts.) Herr Forssman: Herr greve och talman! Jag skall be att få

ge uttryck åt min tacksamhet mot Kungl. Maj :ts regering och statsutskottet
för den synnerligen stora välvilja som visats i fråga om
beviljandet av anslag till förbättring av Visby hamn. Min tacksamhet
gent emot statsutskottet skulle dock måhända hava varit
ännu djupare, om statsutskottet helt kunnat följa Kungl. Maj:t,
d. v. s. föreslå beviljandet av 900,000 kronor i stället för 750,000
kronor. Det synes mig också, som om de skäl statsutskottet anfört
för sin nedprutning av anslaget icke äro alltför bärkraftiga. Att
man t. ex. skulle kunna vänta sig lägre arbetslöner, lägre rena arbetskostnader,
i framtiden, torde väl knappast vara sannolikt, då
man ju nu har slagit in på den vägen, att man vill genom lag förkorta
arbetstiden med bibehållande av samma avlöningar. I varje
fall är det ju en ständigt följd praxis, att vid beviljande av statsanslag
dessa icke skola utgå i annan proportion, än man först har
tänkt sig, d. v. s. om totalkostnaden för ett företag som åtnjuter
statsanslag, sjunker, sjunker därmed också automatiskt statsanslaget.
Aven ur den synpunkten hade ju enligt mitt förmenande icke varit
någon risk, om statutskottet hade följt Kungl. Maj:t.

Jag vill i det läge, som frågan nu ligger, icke göra något annat
yrkande än om bifall till statsutskottets förslag, i all synnerhet
som herr statsrådet och chefen för civildepartementet antytt som
en möjlighet, att om det skulle visa sig, att kostnaderna bli större
än beräknat är, man skulle kunna återkomma med anhållan om ett
ökat bidrag.

Jag ber, herr greve och talman, att yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Punkt emu 26—37.

Vad ut.skot tet hemställt bifölls.

Punkterna 38 och 39.

Lädes till handlingarna.

Punkten 30.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 41.

Lades till handlingarna.

Onsdagen flen 9 april. f. mi

49 Nr 24.

Punkterna 42—47.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 48.

Kungl. Maj:t både föreslagit riksdagen att för uppförande i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten C. Westman i april
1917 uppgjorda ritningar av en magasinsbyggnad vid vardera av sinnessjuka
n stal ter n a i Kristineham n och Säter på extra stat för år 1920
anvisa ett reservationsanslag av 168,000 kronor.

Utskottet både i nu föredragna punkt av angivna orsaker hemställt,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte vinna
riksdagens bifall.

Herr statsrådet Schotte: Herr talman! I den nu föredragna
punkten har, som kammaren finner, utskottet funnit sig icke böra
biträda Kungl. Maj:ts framställning om ett anslag å tillsammans
168,000 kronor för uppförande av en magasinsbyggnad vid vardera
av sinnessjukanstalterna i Kristinehamn och Säter. Enligt min
mening föreligga emellertid goda skäl för Kungl. Maj:ts förslag i
detta fall grundat som det är på framställning från medicinalstyrelsen.

Utskottet har åberopat, att »det icke torde möta svårigheter att
träffa för staten förmånliga avtal även med det förut tillämpade
entreprenadsystemet», när numera normala förhållanden börja återinträda.
Het är ju en viss principiell motsättning mellan denna
utskottets ståndpunkt och den, som Kungl, Majd intagit, då Kungl.
Majd för sin del ansett, att det nuvarande leverans- och entreprenadsystemet
icke är det bästa möjliga.

Be föreslagna magasinsbyggnaderna äro ju huvudsakligen avsedda
till förvaring av sådana proviantartiklar, som icke i större
mån äro underkastade försämring eller förstöring. He äro således
huvudsakligen avsedda för gryner av olika slag, sill, torkad fisk,
kaffe, socker, grönsaker och dylikt. Hospitalen idka ju som bekant
en ganska vidsträckt trädgårdsskötsel och tillgodogöra för hushållens
räkning genom inläggningar av produkter därifrån åtskilliga av sina
behov. I dessa magasin skulle man också förvara en del tvättmedel.
såpa, soda, tvål och dylikt. Åtgången av dessa varor är vid
de ifrågavarande större hospitalen ganska betydande. Hen är i
ungefärliga siffror vid Kristinehamns hospital 22,000 kg. gryner.
vid Säters hospital 25,000 kg. gryner, vid Kristinehamns hospital
av sill och torkad fisk 16,800 kg. och vid Säters hospital av sill och
tjrkad fisk 18,000 kg.

Het hittills tillämpade leveranssättet med rekvisition omfattande
endast dagsbehovet bär medfört vissa olägenheter. He stora hushållen
vid hospitalen torde i likhet med varje hushåll vara i behov
av lämpliga upplags- och skafferilokaler, avpassade efter det antal

Första kammarens protokoll 1919. Nr 24. 4

A n^fag till
uppförande av
magasinsbyggnader
vid
vissa hospital.

Nr 24. 50

Onsdagen den 9 april, f, m.

Analog till
uppförande, av
magasinsbyggnader
vid
vissa hospital.

(Forts.)

portionstagare, som ifrågakommer. Sådana upplagslokaler kunna
icke beredas i hospitalens nuvarande källarvåningar eller utrymmen.
Källarvåningarna äro därtill otjänliga bland annat därigenom, att
värmeledningar med rör äro framdragna i källarlokalerna. Det är
därför man ansett dessa magasinsbyggnader vara nyttiga och behövliga.
Med det tilltänkta systemet skulle man också vinna den
fördelen, att såsom aspiranter till leveranser för hospitalen skulle
kunna uppträda även affärsmän, som icke hade sin verksamhet i
hospitalens omedelbara närhet. Som det nu är, kunna icke andra
anordna de dagliga leveranserna till hospitalen. De större affärsmännen,
särskilt de som finnas på orter som äro något avlägsna
från hospitalen, kunna i allmänhet icke uppträda som anbudsgivare
och spekulanter på entreprenader. Hospitalen få därför ofta att
göra med mellanhänder, vilket givetvis i sin mån också fördyrar
varorna, då dessa mellanhänder beräkna sin vinst på affären. Leveranserna
bli därigenom irppdelade på ett flertal småpartier, vilket
ju också inverkar på priset, då de i annat fall skulle kunna tagas
vagnslastvis, och därigenom billigare fraktkostnader kunna erhållas.
Varje leverantör måste vidtaga åtgärder för transport av varorna
från sina i närheten liggande magasin och upplagsplatser till hospitalen
i fråga, och avstånden äro ju ofta ett par, tre kilometer,
varvid transporten i ett flertal fall måste ske annorledes än på båt
eller järnväg.

Alla dessa förhållanden hava gjort, att man ansett det ur ekonomisk
synpunkt klokt att uppföra dylika byggnader, och då det här
icke är fråga om något synnerligen stort belopp, har man icke
heller ansett, att med hänsyn till byggnadskostnadernas höjd i allmänhet
en senare tidpunkt för uppförande av dessa byggnader skulle
behöva avvaktas.

Det är givet, att detta icke innebär, att man genast skall ifrågasätta
dylika magasinsbyggen vid övriga hospital. Medicinalstyrelsen
har ju kommit in med förslag om uppförande av sådana
byggnader avseende derå hospital, men Rungl. Maj:t tog ut de båda
största och viktigaste hospitalen för att därigenom få någon erfarenhet
om, hur det nya systemet skulle verka med avseende på leveranser
och dylikt. Det är således icke meningen att fullfölja
denna magasinsbyggnadsplan vid de andra hospitalen, förrän man
genom dess prövande vid ett par hospital fått någon erfarenhet av
hur förhållandena gestalta sig under det nya system som man tänkt
inaugurera. Visar det sig, att detta icke är så fördelaktigt, som.
man ansett sig ha anledning tro, kommer man väl icke att ifrågasätta
uppförande vid de övriga hospitalen av magasinsbyggnader.
Det är emellertid anledning att antaga, att det skall visa sig vara
ett lyckligt system, detta med särskilda förrådsbyggnader och att
man således i ''sinom tid kan fullfölja det vid de övriga hospitalen.
.lag tror därför, att medicinalstyrelsen och Kungl Maj:t hava haft
göda skäl att göra hemställan hos riksdagen om anvisande av medel
för dylika magasinsbyggnader. Jag skulle också för min del

Onsdagen den 9 april, f. m.

51 Nr 24.

Unna det önskvärt, om riksdagen ville biträda vad Kung!. Maj:t i till

vill ju utskottet icke bestrida, att Kung! Maj:t haft goda skak för :Forts.)
sin framställning, och det rådde inom utskottet och även inom avdelningen
rätt stark tveksamhet, huruvida man skulle gå på Kung!

Maj:ts förslag, ehuru med någon minskning av beloppet, eller om
man för närvarande skulle stanna vid ett avstyrkande. Man kom
till sistnämnda alternativ efter undersökning av saken, och då man
kunde konstatera, att det behov av dessa lokaler, som tidigare förefunnits,
när hospitalsdirektionerna under krigstiden icke kunna uppgöra
avtal om successiv leverans, numera icke är sä starkt som det
förut varit, utan vida mindre. Man har nu möjlighet att återgå till
det förut tillämpade entreprenadsystemet, och med hänsyn till de
för närvarande så höga byggnadskostnaderna kan man skjuta pa
saken åtminstone en tid.

Jag tror knappast, att man får läsa utskottets yttrande på det
sättet, att det principiellt innehåller en från Kung! Magt avvikande
ståndpunkt. Utskotter säger, att »det icke torde möta svårigheter
att träffa för staten förmånliga avtal även med det förut
tillämpade entreprenadsystemet», vilket ju måste anses innebära ett
medgivande av att för staten och för vederbörande hospital gynnsamma
avtal kunna komma till stånd jämväl med det av Kung!.

Maj:t anvisade tillvägagångssättet. Då man ju varit tämligen ense
om att alla de byggnadsföretag, som icke avse bostadsbyggnader,
och som icke äro av förhållandena för närvarande oundgängligen
påkallade, böra uppskjutas, och då ett sådant fall enligt utskottets
förmenande här kan anses föreligga, har utskottet på detta huvudskäl
funnit sig böra för närvarande avstyrka Kungl. Maj:ts framställning,
och jag hemställer, herr talman, om bifall till utskottets
hemställan.

Herr Holmquist: I min egenskap av ordförande i »Säters

hospitalsdirektion anser jag mig pliktig att i anledning av den nu
föredragna punkten säga några ord.

Herr statsrådet och chefen för civildepartementet har jir här utvecklat
de skäl, som legat till grund för Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet, och jag ber endast att efter samråd med tjänstemän
och ledamöter vid hospitalet i Säter få säga, att vi på det livligaste
dela just de synpunkter, som herr statsrådet här framhållit. Dessa
synpunkter gälla icke kristidsförhållandena, utan de voro stadgade,
långt innan kristiden gjorde sig gällande. Redan då hade hospitalet
prövat på vad det betyder att icke ha ett upplagsmagasin för
sådana varor, som av herr statsrådet här nyss uppräknats. Då
därtill kommer, att hospitalets källare till följd av vissa värmeledningar,
som där framdragits, äro fullkomligt omöjliga att använda
som upplagsplatser för en del varor, har verkligen hospitalet i
Säter under denna tid levat fullkomligt ur hand i mun. och det är

detta avseende föreslagit.

uppförande av
maqasi nsbygg -

t o under vid

Herr Ekman, Carl (tustaf: bom framhår av motiveringen, vissa hospital.

Nr 24.

Onsdagen den 9 april, f. in.

Anslag till
uppförande, av
magasinsbyggnader
vid
vissa hospital.

(Forts.''

alldeles naturligt, att då det gäller ett hospital, där det är fråga
om att skaffa livsförnödenheter för elva hundra personer och en hel
del andra förnödenheter för ett mycket stort antal till hospitalet
hörande dels patienter, dels tjänstemän, så är det alldeles tydligt, tycker
jag, att en upplagsplats måste finnas för hospitalet, och att ett magasinsbygge
måste ske.

Utskottets ärade representant nämnde nyss, att utskottet i viss
mån delat de åskådningar herr statsrådet uttalat och den kungl.
propositionens förutsättningar i fråga om dessa hyggen. Men'' jag
kan inte förstå, att den ärade talaren med dessa premisser ändå
kom till det slutet, att denna framställning borde avslås. Visserligen
omnämnde han vid sidan av detta allmänna uttalande den principen,
att då det det icke gällde bostadslägenheter, som voro nödvändiga,
utskottet för sin del ansåge, att alla övriga byggnader,
som icke vore oundgängligen påkallade, borde få anstå. Men jag
vill för min del bestämt hävda, att detta verkligen är ett bygge,
som är oundgängligt för hospitalet, om detta skall skötas i»å ett
fullt rationellt och praktiskt sätt.

Jag tror således, att även om i dag denna framställning icke
kommer att bifallas av kammaren, det icke kan dröja lång tid, innan
behovet blir så trängande, att detta bygge måste äga rum, och
denna tid kan icke uppskjutas så långt, att någon betydande nedsättning
i kostnaderna kommer att ske.

Jag tillåter mig med denna motivering, herr greve och talman,
att yrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning i den föreliggande
punkten.

Herr Petrén, Alfred: Herr greve och talman! Jag har be gärt

ordet för att konstatera, att det synes mig uppenbart, att det
dock är en viss skillnad mellan den motivering, som utskottet har anfört
till stöd för sin ståndpunkt, och den motivering, som här anfördes
av utskottets representant. 1 utskottets motivering anföres nämligen
som skäl för avslag icke endast det, att det är olämpligt att uppföra
dessa byggnader under en tid, då byggnadskostnaderna äro så
höga som nu, utan utskottet gör även en principiell invändning.
Utskottets representant däremot har efter det klargörande yttrande,
som vi här hört från statsrådsbänken velat lägga huvudvikten på att
det icke är lämpligt att för närvarande uppföra dessa byggnader.
• lag anser därför, att man kan fastslå, att man icke i det avstyrkande,
som nu är gjort kan lägga in den betydelsen, att statsutskottet
skulle ställa sig principiellt avvisande. Det skulle ju också
vara egendomligt, om statsutskottet så skulle göra, när medicinalstyrelsen
nu vill i större utsträckning söka få ett mera ekonomiskt
system i upphandling av förnödenheterna för hospitalen.

Vad jag egentligen ville betona är emellertid, att medicinalstyrelsen
just på grund av de nuvarande höga byggnadskostnaderna
icke har begärt att få magasinsbyggnader uppförda vid alla de hospital,
där det kan vara behövligt, utan styrelsen har inskränkt sig till
tvenne, nämligen Säters och Kristinehamns hospital. Varför har

Onsdagen den 9 april, f. m.

Nr 24.

man inskränkt sig till dessa två sinnessjukanstalter ''i do, därför
att de besparingar, som skulle kunna ske, och som närmare belystes
av herr statsrådet, skulle komma till sin rätt framför allt just vid
dessa hospital av den anledningen, att de äro belägna vid mindre
samhällen. Med det nuvarande leveranssystemet, då allt skall transporteras
ut för varje dag per hjuldon ett par kilometer till anstalterna
i fråga, är det omöjligt att få leverantörer på längre avstånd
från anstalten, och man är alltså vid dessa anstalter bunden vid
affärsmännen i dessa småstäder. Det betyder alltså, att varorna
måste gå genom mellanhänder, som fördyra dem, då man icke kan
få dem direkt från de större affärsmännen. Jag vill också framhålla,
att det vid det förhållandet, att det endast finnes ett relativt
fåtal leverantörer, som kan deltaga i en entreprenad, jämväl är fara
för att det kan bliva en ringbildning, som ytterligare höjer
priserna.

Då jag för min del anser, att det är synnerligen trängande, att
just vid dessa anstalter ifrågavarande förrådshus fortast möjligt bli
uppförda, skall jag, herr talman, be att få yrka bifall till Kung!
Maj:ts förslag i frågan.

Herr Jeansson: Herr greve och talman! Utskottets ärade representant,
ordföranden för dess tredje avdelning, har ju i sitt anförande
bemött de invändningar, som gjorts mot utskottets yrkande.
Jag skall be att få tillägga något därtill. Det första är då, att
inom avdelningen man var tämligen ense om att det icke var så
säkert, att det förändrade systemet beträffande leveranserna skulle
bliva fördelaktigare än det gamla. Det är ju så, att det finns olika
sätt för upphandling. Det ena är att köpa på lager och det andra
att köpa på successiv leverans från köpmannen. Det senare systemet
har ju varit det, som hitintills i allmänhet har tillämpats, och med den
erfarenhet jag har, så tror jag mig kunna påstå, att detta leveranssystem
med successiv leverans dock är förmånligast för staten
och för konsumenten. Jag är alltså icke alls övertygad om vad
herr statsrådet framhållit och vad i propositionen har anförts som
motivering för eu ändring.

Herr statsrådet har gjort den anmärkningen, att just vid Säters
hospital det är så ont om magasinsutrymme och olägenheterna av
att använda källarna äro så stora, att det är ett trängande behov
att få en förbättring. Ja, däremot kan man ju erinra om, att det
hittills rådande sättet tillämpats så länge, att det väl ändå icke
kan vara ett så trängande behov, att man måste bygga just under
denna nu rådande dyrtid, då vi stå inför ett väsentligt prisfall.

Den ärade representanten för Kopparbergs län gjorde den invändningen,
att något vidare prisfall hava vi icke att vänta, Däremot
vill jag säga, att man säkert har att vänta ett sådant i en
hel del avseenden. Det har den, som har med byggnadsförhållanden
att göra, alldeles klart för sig. Det har ju redan inträffat betydande
prisfall, och naturligt är, att med freden och med andra föränd -

Anslag till
uppförande av
wagasi nybyggnader
tid
vissa hosp i tal.

(Forts.)

N r 24. 54

Onsdagen den 9 april, f. in.

Anslag till ra<fe förhållande!! ett ytterligare prisfall ovillkorligen skall komina

maqastnlii — ty ^ur skulle det eljest gå?

nader vid Jag anser sålunda, herr greve och talman, att de skäl, som av
vissa hospital, de föregående talarna anförts mot utskottets yrkande och motive (Foris.

) ring, icke ftro hållbara, och jag ber samtidigt att få erinra om vad

ordföranden i avdelningen nämnde, att detta icke är att anse som
ett absolut avslag för framtiden, utan endast för närvarande. I det
jag erinrar om detta, ber jag slutligen, herr greve och talman, att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Den ärade talaren på Dalabänken
sade, att han icke trodde, att ett uppskov skulle medföra någon
nedsättning i den här föreslagna kostnaden. Mot det vill jag säga,
att förespråkarna för ett omedelbart byggande i andra kammaren
i dag pa förmiddagen försökte att få beviljat ett belopp, som med

23,000 kronor understiger det nu föreslagna, under förklaring, att

enligt deras förmenande man nu skulle kunna bygga för detta lägre
belopp. Sålunda är det uppenbart, att man även på den sidan, när
man tagit närmare del av detta ärende, anser, att redan nu en
minskning i kostnaderna skett, som kunde taga sig uttryck i den
antydda siffran.

En annan ärad talare på samma bänk sade, att man från hospitalet
måste för varje dag hämta sina förråd. Det är omöjligt,
att det är ställt på det sättet, att icke hospitalet för närvarande
för sådana varor, som här uppräknades, sill, socker och dylikt, har
andra förråd än sådana som för varje dag hämtas från leverantören.
Så förhåller det sig givetvis icke.

Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.

Herr Holmquist: .lag vill endast i anledning av ett par yttranden
här säga något.

Det nämndes från en ärad talare, att successiv leverans ställer
sig fördelaktigare än leverans på en gång i en större kvantitet.
•Ta, det är ju en sak, som man omöjligen kan på förhand fastslå som
generell regel. Det ena kan vara lämpligare vid ett tillfälle, det
andra vid ett annat. Det beror alldeles på förhållandena. Vad
detta fall beträffar, så har åtminstone under den tid, som jag har
haft äran tillhöra hospitalsdirektionen i Säter, successiv leverans
visat sig vara olämplig, och man får väl säga, att om icke riksdagen
vill] giva direkta direktiv åt myndigheterna, så får man väl taga
hänsyn till de allmänna uppfattningar, vartill de under mångårig
praktisk erfarenhet kommit.

Då jag nämnde, att man icke har att vänta något allmänt prisfall,
så menar jag naturligtvis, och jag tror, att jag gav uttryck åt
det i mitt anförande, att behovet av dessa byggnader är så trängande,
att man antagligen icke kan få något väsentligt prisfall,
innan man kommer i det läget, att man nödgas bygga dem.

Slutligen sade deu siste ärade talaren, att han icke kunde tänka
sig, att förhållandena äro sådana, att det icke finnes nederlagsplat -

Ou.--dagen den 9 april, f. in.

Nr 24.

ser vid Säters hospital för sill, socker och dvlikt, Ja. enligt min t.

mening äro förhållandena sådana. Jag vet icke, fast jag så många JJ^irUibygg.
gånger besökt detta hospital, var dylika varor skulle lagras. Jag nåder vid
bär redan antytt, att genom det utmärkta sätt, varpå värmeled- visso hospital
ningarna framdrogos, källarna blevo omöjliga som förvaringsplatser. (Forte.)
Källarna i Säters hospital äro nästan värmekammare.

Jag tillåter mig fortfarande att yrka bifall till Kungl. ]\Iaj:ts
förslag.

Herr Petrén, Alfred: Med anledning av den ärade talarens

på Gävleborgsbänken yttrande, att varorna icke behövde hämtas
varje dag, så vill jag saga, att om man också i allmänhet ej behöver
hämta varorna precis varje dag, så blir det i alla fall synnerligen
täta transporter av varor, när man saknar dessa förrådshus,
som medicinalstyrelsen begär. Och det är alldeles klart, att med
dessa täta, om också icke precis dagliga transporter, varorna skola
bliva mycket dyrare, än om det på en gång kunde levereras eu hel
järnvägsvagn ut till hospitalet. Det ligger i sakens natur.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes eldigt därunder
förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den under behandling varande punkten hemställt samt vidare
därpå att kammaren skulle bifalla Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning; och förklarades den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 49 och 50.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 51.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen dels besluta anläggandet
av ett reningsverk för
pital i huvudsaklig enlighet med av ingenjören J. Bergström i augusti
1918 uppgjort förslag och för en beräknad kostnad av 235,000
kronor dels ock för ändamålet på extra stat för år 1920 anvisa ett
reservationsanslag å 100,000 kronor.

Om finslug till
ett vattenreningsverk
rid
Östersvrids
hospital.

Utskottet hade i nu ifrågavarande punkt på andragna skål hemställt,
att Kung], Maj ds förevarande framställning icke måtte av
riksdagen bifallas.

Herr statsrådet Schotte: Herr talman! I den förevarande

punkten har utskottet hemställt, att Kungl. Majds framställning
om uppförande av ett reningsverk för vattenledningsvattnet vid
Östersunds hospital icke måtte av riksdagen bifallas. Då utskottets
motivering emellertid giver anledning till vissa erinringar, kan jag
icke låta utskottets förslag passera alldeles oanmärkt.

Nr 24. 56

Onsdagen den 9 april, f. in.

Om anslag till
att vattenreningsverk
vid
Östersunds
hospital.
(Korist

För det första ber jag att få konstatera, att sjukligheten
vid Östersunds hospital alltsedan dess öppnande har varit synnerligen
stor i tyfoidfeber, d. v. s. paratyfus och tyfus. Det har varit
inalles 141 fall från november 1915, därav hos patienter 77, bland
sjukvårdspersonal 48, bland ekonomipersonalen 10 och hos betjäningens
familjer 6. Tillsammans har det varit 7 dödsfall. Om
man ser på deri tabell, som finnes här över de konstaterade fallen
av tyfoidfeber vid Östersunds hospital, visar det sig också, att
alltifrån november 1915 till och med januari 1919 patienter ständigt
vårdats för tyfoidfeber. Det har knappast varit mer än två månader
under hela denna tid, som hospitalet varit fritt från dessa
sjukdomar. Det är således alldeles tydligt, att det varit några
.särskilda ogynnsamma omständigheter, som medfört denna ihärdiga
och svåra epidemi, som rått vid Östersunds hospital.1

Beträffande anledningen till dessa epidemier har utskottet för
sin del funnit, att man kan lägga huvudanledningen på den omständigheten,
att väggarna i lokalerna varit fuktiga och luften varit
rå och ohälsosam. Det är emellertid förhållanden, som enligt vad
sakkunniga medicinska myndigheter upplysa, i detta iäll icke hava
kunnat orsaka dessa epidemier. Det är alldeles klart, säges det.
att epidemierna av tyfus och paratyfus uppkomma genom infektion
av smittämne, som införes genom näringskanalen, och icke kunna
framkallas av att en och annan paviljong på grund av otillräcklig
dränering varit angripen av fukt i sin bottenvåning. Det är också
så, att det icke är någon större del av hospitalet, som ständigt är
utsatt för fukt, beroende på otillräcklig dränering. Det gäller endast
två av anstaltens till ett tjugutal uppgående byggnader, under
det att epidemisjukdomarna, tyioidfeberfallen, icke varit inskränkta
till någon viss avdelning, utan förekommit spridda på olika avdelningar
på såväl mans- som kvinnosidan och uppträtt i familjer
bland såväl sjukvårds- som ekonomipersonal. Det är således, tror
jag, klart och tydligt, att anledningen icke kan vara den, som ut-''
skottet här har aberopat såsom förklaring till ohälsan, eller att det
varit fukt i vissa väggar.

Yar har man då att söka anledningen till dessa epidemier? De
medicinska myndigheterna hava ansett dem med stor sannolikhet
härflyta från vattenledningsvattnet. Utskottet å sin sida åberopar,
att vattenledningsvattnet i det hela varit gott och att det vid undersökningar,
som skett förut, när hospitalet anlades, konstaterats, att
vattenledningsvattnet var tillfredsställande i alla avseenden. Emellertid
är det ju uppenbart, som också framhållits av de medicinska
myndigheterna, att när det är fråga om vatten, som utan föregående
rening användes till dryck eller beredning av loda, man måste
fördra, att icke ringaste misstanke skall kunna föreligga om att en
epidemi härledit sig från användande av detta vatten till dryck,
vilket, som sagt, icke undergår någon föregående rening. Det är ju
så, att de medicins-kemiska myndigheter, som yttrat sig i frågan,
anfört, att »sjövattnet icke vore fritt från plankton, av vilken den
grövre till och med avsatt sig å silarna vid vattenintaget i sådan

Onsdagen den 9 april, f. m.

Nr 24.

jé

myckenhet, att dessa titt och ofta måste renas . Visserligen har1)11
doktor Huss, som på doktor Sondéns uppdrag gjort vissa undersökningar,
förklarat, att denna plankton icke talade om starkare för- öster sands
orening av vattnet, som svntes stå det praktiskt rena nära. men hospital.
att relativt rikliga mängder av vissa organismer antydde eu svag (Forts.)

förorening av kloakvatten.

Det är således också positiva skal man haft för att anse. att
tyfoidfeberfallen vid hospitalet lätteligen kunnat härledas från den
omständigheten, att det till dryck använda vattnet varit därtill
otjänligt. Det är som sagt visat, att sjövattnet har företett antydan
till kloakförorening. Det är vidare konstaterat, att vattnet från
Mjällebäcken, som utmynnar 300 meter från intagsbrunnen, kunnat
bidraga till föroreningen. Vidare kan härtill bidraga jämväl den
stora myckenhet av hästspillning som föreiinnnes på de mycket anlitade
vintervägarna över isen på sjön.

Vid dessa förhållanden ansåg jag för min del, då ärendet förelädes
Kungl. Maj:ts prövning — ehuru det var fråga om ett rätt
stort anslag och bevisningen icke var fullständig ■— att det vore
åtskilliga skal. som talade för att sjövattnet icke utan särskild rening
borde användas till dryck och att således ett reningsverk
borde uppföras.

Ett ytterligare stöd för denna mening är också, att i Hornsbergs
municipalsamhälle som ligger i närheten just uppträtt fall av
tyfoidfeber, sedan detta municipalsamhälle börjat taga vatten från
hospitalets vattenledning. Förut hade, såsom av överläkaren vid
hospitalet meddelas sådana sjukdomsfall icke förekommit, och han
har vid samtal med äldre personer icke kunnat få på något sätt
bestyrkt, att tyfoidfeberfall förekommit under de föregående tiderna.

Således talar också detta för att man kan härleda denna sjuklighet
från bristen på rening av vattnet.

Dessa omständigheter hava som sagt gjort, att Kungl. Maj:t
icke velat taga på sitt ansvar att icke hänskjuta till riksdagen
frågan om vidtagande av åtgärder för att uppföra ett reningsverk
vid Östersunds hospital och därigenom söka i görligaste man undanröja
den sannolika anledningen till den stora sjuklighet i tyfoidfeber,
som varit rådande vid hospitalet. Då det varit fråga om så
“betydande sjukdomfall, så ständigt fortgående, så ihärdiga och över
hela hospitalet utbredda, som det här är fråga om, har man ansett
det nödigt att göra allt, som göras kan.

.Jas; tror. icke, att den ytterligare utredning, som kan ägnas
förslaget, därest riksdagen icke biträder Kungl. Maj:ts framställning,
kommer att bringa så mycket större klarhet i frågan om sjukdomsanledningarna.
Man kommer möjligen att kunna påvisa ett och
annat förhållande till, som tyder på att det knappast kan finnas
någon annan anledning för sjukdomsfallens uppkomst än vattnet,

.Tåg skall naturligtvis, om detta förslag icke biträdes, låta mig
angeläget vara att göra bevisningen än mera bindande, men jag
tror, att riksdagen, om den begär, att det skall vara konstaterat,
att sjukdomsfallen icke kunna härleda sig från annat än vattnet.

Nr 24.

Onsdagen den 9

Om anslag till innan anslag till ett reningsverk för vattnet beviljas, så ställer man

ett ®0<<«wre- alldeles för stora anspråk; det är ju väl känt för envar, att vatten Östersunds

ledningsvatten vid inånga tillfällen behöver filtreras och undergå
hospital, eu rening för att man skall kunna med fullt förtroende använda
(Ports.) det till dryck och matlagning.

Det är därför som jag hoppas, att även om kammaren i dag
icke skulle bifalla det förslag, som föreligger, kammaren måtte
ställa sig välvillig, om Kung! Maj:t återkommer med förslag om
anordningar i detta syfte till en annan gång efter den ytterligare
utredning, som då kan föreligga. Det kan icke vara lämpligt vare
sig för riksdagen eller för Kung]. Maj:t att låta eu sådan utbredd
sjuklighet fortfara år efter år, utan att söka vidtaga effektiva
åtgärder för att hämma den; och man har hittills icke kunnat
komma till annat resultat, än att sjuklighet sannolikt förskriver
sig från vattnet och att således den enda åtgärd man kun nat

giva anvisning på till hälsotillståndets förbättrande varit att
bygga detta reningsverk för vattenledningsvattnet.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Ja, efter senare delen av herr

statsrådets och chefens för civildepartementets yttrande, vari det
föreföll mig, som om han dock med jämnmod toge det uppskov, som
utskottets hemställan utmynnar i, är det icke så mycket från utskottets
sida att säga. Jag tror dock, att det finnes vissa fakta,
som kunna göra en tveksam om, huruvida här verkligen vattnet
varit sjukdom sals t raren och som tala i annan riktning än de, som
nu anfördes ifrån statsrådsbänken. Det var dock så, att sjukdomen
i första hand var lokaliserad och det är först efter hand, som den
sedermera spritt sig över hela hospitalet. Utskottet, som naturligtvis
icke alls gör anspråk på den ringaste högre insikt på detta område,
har naturligtvis icke tänkt sig, att sjukdomen uppkommit genom
den fuktighet, som faktiskt rått i vissa delar av hospitalet,
men man har kunnat tänka sig, att detta förhållande kunnat minska
motståndskraften hos dem, som där vistades, sedan smittan kommit
in utifrån. .1 ett fall, en gång, när eu epidemi utbröt, uttalades
också i handlingarna, afl man hade den bestämda uppfattningen,
att smittan just kommit från ett sjukdomsfall i Östersund, där man
ju har reningsverk, som torde vara lika effektivt som det, som ifrågasattes
för denna anstalt.

Det kan sålunda, förefaller det, hysas stark tvekan efter vad
som förekommit och särskilt efter de båda undersökningar av vattnet,
som ju gjorts och där man i båda fallen konstaterat, att vattnet
varit fritt från sådana ämnen, som skulle kunna betecknas såsom
förorening. Utskottet har naturligtvis icke föreställt sig annat, än
att om sjukdomsfallen fortsätta, givetvis både medicinalstyrelsen och
anstaltstyrelsen i Östersund komma att ytterligare påkalla uppmärksamhet
för saken och föranleda förnyad framställning. Men utskottet
tror, att det tinnes anledning att företaga det uppskov och den
nya prövning av saken, som utskottet ifrågasatt. Det skulle hava
varit intressant, om man, som jag väntat, här hade fått höra, huru -

Onsdagen den 9 april. f. in.

59 Nr 24.

vida sedan dränering skett och således förbättring i fråga om fuktigheten
inträffat, sjukdomsfallen pågått i samma omfattning som llulQgverl. „(l
tidigare. Några uppgifter därom ha emellertid icke avhörts. Östersund*

Jao- yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan. hospital

° J ''Forts.''

Herr Petrén, Alfred: Herr greve och talman! När jag tog

del av utskottets yttrande i denna punkt, blev jag verkligen förvånad,
då den avdelning, som behandlar sjätte huvudtiteln, bland
sina ledamöter har en medicinskt bildad person. Sedan fann jag ju.
att denne icke deltagit i ärendet. Hade utskottet emellertid rådgjort
med sin läkarledamot, så skulle redan inom utskottet den upplysningen
kunnat erhållas, att de sjukdomar, som hava gatt epidemiskt
på Östersunds sinnessjukanstalt alltsedan året för dess
öppnande, icke kunnat bero på fuktig luft. Som det redan från
statsrådsbänken framhållits, förorsakas nämligen de sjukdomar det
här gäller, tyfoidfeber och paratyfus, av organismer, som icke intränga
i kroppen genom andningsorganen, utan förorsaka sjukdomen
efter att hava inkommit i matsmältningskanalen. Det är ^alltså genom
födan eller vattnet, som dessa sjukdomar spridas. Under förutsättning
alltså, att epidemien beror på vattnet, kan den icke upphöra
därför, att de stillastående vattensamlingarna under vissa
byggnader, avledas genom dränering, då smittämnet finnes kvar i
det vatten, som användes till dricksvatten och vid födans beredande.

Utskottets representant framhöll, att vad som kunde tala för
utskottets uppfattning, vore, att epidemien till en början varit lokaliserad,
och jag antar, att han menade, att den skulle hava varit
lokaliserad till de två paviljonger, vilkas källarvåningar ty det
gäller endast dessa — varit angripna av fukt. Nu förhåller det sig
emellertid så, att denna epidemi började huvudsakligen bland den
kvinnliga personalen. Första gången jag besökte anstalten, i slutet
av det år, då den blev öppnad, eller år 1915, var det icke mindre
än 11 sjukdomsfall bland den kvinnliga personalen, men endast ett
par bland de kvinnliga patienterna och intet bland de manliga, och
sjukdomen hade dittills huvudsakligen gått bland den kvinnliga
per sona,len. Det är också betecknande, att när det i mars 1918
skedde en betydande ansvällning, en stegring av epidemien, i det
att det plötsligt uppträdde ett flertal nya fall bortåt ett tiotal
var det uteslutande sådana personer, som deltagit i arbetet i stora
köket, som sjuknade. Sjukdomsfallen inträffade nämligen dels bland
personalen i köket och'' dels bland kvinnliga patienter, som ringo
hjälpa till i köket. Ett sådant spridningssätt stämmer icke alls
överens med teorien om fuktig luft som orsak till sjukdomen, men
däremot mycket väl med det av varje läkare kända förhållandet, att
denna sjukdom förvärvas genom sjukdomsalstrande bakterier, som
inkomma i matsmältningskanalen.

Det nämndes av den föregående talaren, att en person inkommit
till anstalten efter att hava sjuknat i Östersund. Ja, det är klart,
att det första fall, som uppträtt å anstalten måste ha kommit uti -

Nr 24. BO

Onsdagen den 9 april, f. in.

0MamttZellfrån'' Först mäste sjukdomen ha va blivit introducerad, i nnan kloak -Hissverk «idva*tne^ kunnat inficiera sjön med dessa bakterier.

Östersunds Indirekt bar utskottet uttalat sitt klander över att man icke
hospital, från början anlagt ett reningsverk vid denna anstalt, men som redan
Fort*. framhållits, befanns ju vattnet, när denna anstalt planlades, tillfredsställande,
och den expert, som yttrat sig härom, ansåg, att man
kunde försöka utan reningsverk, emedan vattenintagningen kunde
förläggas på stort avstånd från kloakledningens mynning och uppströms
om denna. Att medicinalstyrelsen vid sådant förhållande
beslöt sig för att anlägga detta hospital utan reningsverk vid vattenledningen,
berodde också därpå, att man så mycket som möjligt ville
nedbringa kostnaderna för hospitalets anläggning, då dessa i alla
fall blevo^ mycket avsevärda och betydligt mycket högre än kostnaderna
för de hospital, som närmast förut hade blivit anlagda.
Enligt mitt förmenande skulle man med mycket mera rätt ha kunnat
uttala klander mot medicinalstyrelsen, om den, då det uppstått stark
misstanke om att vattnet vore orsaken till denna ständiga sjuklighet
vid Östersunds hospital, icke framlagt förslag till avhjälpande
av detta missförhållande och begärt anslag till ett reningsverks anläggande.
Jag vill i detta sammanhang betona, att om icke kristiden
hade inträffat, skulle en sådan anläggning icke blivit dyrare
några år senare, än den var vid hospitalets anläggning, och det var
icke lätt att då beräkna, att det skulle bliva krig med därav följande
ökade kostnader för allting och även för sådana anläggningar,
som den bär ifrågavarande. Det är emellertid detta som är anledningen
till att det nu kommer att ställa sig dyrare för statsverket
att få ett sådant reningsverk anlagt, än det skulle hava blivit, om
det skett från början.

Medicinalstyrelsen har alltså ansett, att den borde göra vad på
den ankomma för att få vattenförhållandena vid Östersunds hospital
ordnade på bästa sätt, och för min del håller jag före, att riksdagen
påtager sig ett stort ansvar, om den nu följer utskottets hemställan
och avslår Kung! Maj:ts förslag. För min del vill jag, herr
talman, icke dela detta ansvar, och därför ber jag att få yrka bifall
till den kung!, propositionen.

Herr Ekman, Carl Gustaf: .lag ber blott att få säga ett par
ord med anledning av den siste talarens yttrande, att medicinalstyrelsen
skulle vara att klandra, om styrelsen underlåtit att framställa
förslag till anläggande av ett reningsverk. Utskottet har
icke på något sätt klandrat vare sig medicinalstyrelsen eller Kungl.
Maj:t för att detta förslag blivit framställt, men utskottet har förmenat
att, när det gäller ett beslut som har stora ekonomiska konsekvenser,
det är nödvändigt, att riksdagen utövar självständig prövningsrätt.

Jag ber att få erinra att, när hospitalet skulle anläggas på
Frösön, en mycket stark strid förelåg i fråga om val av plats. Man
stred om denna plats och andra platser. Och det avgörande härvidlag
kan jag så gott som säga var att, då beträffande andra i övrigt

Onsdagen den 9 april, f. m.

*U Nr 24.

lämpliga platser vattenfrågan var mycket svårlöst, man fann, att om anslag till
den frågan här var synnerligen lätt att lösa, därför att man kunde
ta vatten direkt ur Storsjön; och platsen förordades ur denna synpunkt
jämväl av medicinalstyrelsens sakkunniga, som vitsordade, hospital.
att såväl dricks- som hushållsvattnet var »av förträfflig beskaffenhet »Forts.
och fanns att tillgå i obegränsad mängd». På grund av bl. a. detta
förord var det platsen valdes. Nu, några år senare, kommer man
från samma håll och säger, att man måste få till stånd eu dyrbar
anläggning, därför att man befarar, att vattnet är otillfredsställande.
Undersökningar hava gjorts, men dessa undersökningar hava icke
inneburit något som helst bevis för att vattnet är förorenat, utan
hava tvärt om gått i motsatt riktning. Det hindrar naturligtvis
icke, att de misstankar, som uttalats om att vattnet är sjukdomsalstrande,
äro riktiga. Om detta av fortsatta undersökningar kommer
att bekräftas, torde riksdagen icke underlåta att taga konsekvenserna
därav; men i närvarande ögonblick kan man icke säga.
att det är någon stark motivering, som för den uppfattningen blivit
presterad.

Den siste talaren sade att, om dricksvattnet är sjukdomsalstrande,
komma naturligtvis icke sjukdomsförhållandena att ändras,
även om det under byggnaden stillastående vattnet blir bortlett.

Nej, naturligtvis om vattnet är sjukdomsalstrande. Men den saken
är omstridd, och eu läkare har till mig personligen uttalat den
meningen att, om det är rått och fuktigt, såsom det varit i väggarna
i huset, och smittan kommit utifrån, så kan därigenom motståndskraften
hos de i de råa lokalerna bosatta ha nedsatts, och på så sätt
har epidemiens möjlighet att florera inom hospitalet ökats. .Tåg tror.
att det finnes skäl för en förnyad omprövning och att det finnes
behov av den erfarenhet, som den nya dräneringen giver, för att
kunna bedöma detta speciella fall. .lag tror därför, att utskottet
står på god grund, när det på sätt som skett hemställer om förnyad
prövning av ärendet, och hemställer jag därför om bifall till
utskottets förslag.

Herr Petrén, Alfred: Jag skall icke förlänga diskussionen
med många ord. Med anledning av att den teorien framförts, att
man genom fuktighet i luften skulle kunna bli mera mottaglig
för här ifrågavarande sjukdomar, kan jag emellertid icke underlåta
att nämna, att det icke förhållit sig så. att det var inom
de paviljonger, vilka varit särskilt utsatta för fuktighet, som epidemierna
företrädesvis uppträtt, utan ha sjukdomsfall inträffat
överallt inom hospitalets område, i alla sjukpaviljongerna såväl
som inom de här boende familjerna. Den explosiva ansvällningen
av epidemien från köket talar ju icke heller för den uppfattningen
att fukten i vissa byggnader haft någon betydelse för sjukdomens
uppkomst.

Jag begärde egentligen ordet med anledning av den förra delen
av herr Ekmans yttrande, då jag nämligen varit medlem, av
den kommission, som haft att pröva, huruvida Östersund eller A än -

Nr 24. 62

Onsdagen den 9 april, f. m.

Om anslag till näs, varmed tävlan gällde, borde hava företräde vid anläggandet
eu vattenre- av ett hospital i mellersta Norrland. Och jag vill då säga, att
''Östersunds ^ v*sst ^ke var vattenfrågan som var den avgörande vid valet
hospital. av platsen för denna anstalt. Enligt mitt förmenande var Vännäs
(Forts.) omöjligt att reflektera på redau av den anledningen, att det icke
har tillräckligt isolerat läge. Alldeles intill den påtänkta platsen
ligger nämligen en by med ett flertal byggnader och ett stort
hospital måste ha ett annat läge. Därtill kommer, att en sådan
anläggning icke lämpligen bör förläggas på rama landsbygden utan
bör få sin plats på lämpligt avstånd från ett större samhälle, eu
ej allt liten stad. Erfarenheten har tillfullo visat, att det var ett
missgrepp att lägga ett stort hospital vid ett så litet samhälle
som Säter.

Jag har icke kunnat underlåta att med anledning av den föregående
talarens senaste yttrande framhålla dessa synpunkter.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter i enlighet med de
yrkanden, som därunder framkommit, gjordes propositioner, först
på ''bifall till vad utskottet i nu föredragna (punkt hemställt samt vidare
på bifall till Kung]. Maj:ts i ämnet gjorda fram,ställning; och
förklarades den förra propositionen, vilken upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Punkterna 52—61.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 62.

Lades till handlingarna.

Punkterna 63—70.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 71 och 72.

Lades till handlingarna.

Punkterna 73—76.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 77.

Lades till handlingarna.

Punkterna 78—86.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Onsdagen den 9 april, f. m.

Punkten 87.

Lades till handlingarna.

t>3

Nr 24.

Punkterna 88—93.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 94.

Kungl. Mai :t hade föreslagit riksdagen
att på extra stat för år 1920 anvisa

dels ett förslag,sanslag, högst, 17,500 kronor, till avlöningar och
vikariatsersättningar åt befattningshavare vid statens vårdanstalt a
Salbohed för alkoholister, ...

dels ett förslagsanslag av 49,225 kronor, till bidrag lör driftkostnaderna
i övrigt för samma anstalt,

dels ett förslagsanslag av 100,000 kronor såsom bidrag till erkända
och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader,

dels ett förslagsanslag av 17,000 kronor till bestridande av statens
kostnader för farliga alkoholister, handräckning, läkarutlåtanden.
vittnesersättningar m. m.;

dels ett reservationsanslag av 10,000 kronor såsom bidrag till
anordnande av erkända alkoholistanstalter;

dels ock ett förslagsanslag, högst, 3,600 kronor, till sakkunnigt
biträde hos socialstyrelsen för ärenden rörande alkoholistvården.

eller sålunda till bestridande av kostnader för alkoholistvården
tillhopa 197,325 kronor,

ävensom medgiva, att jord, som stodc under kronans omedelbara
disposition eller som tillhörde någon av de under bruk och bergverk
för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av de genom
domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka
icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna
eller Vadstena krigsmanshusfond, finge, efter av Kungl. Maj:t
i varje särskilt ifall verkställd prövning, utan särskild ersättning
till kronan på de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt
bestämma, upplåtas till landsting, kommun, förening, stiftelse eller
annan för anordnande av allmän alkolholistanstalt.

I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förekaft
en inom andra, kammaren av herrar A. Zander och C. J. Ericsson i
Arboga väckt motion, nr 214, däri hemställts, dels att riksdagen ville,
med ändring i den av Kungl. Maj:t föreslagna lönestaten för statens
alkoholistanstalt, bestämma grundlönen för husfader och befallningsman
till 1,700 kronor, för vårdare till 1,275 kronor samt till vårdare,
som åtnjöte fri kost, till 735 kronor, dels ock öka det av Kung!.
Maj:t begärda förslagsanslaget för löner, vikariatsersättningar, o. d.
högst 17,500 kronor, med 950 kronor, till 18,450 kronor.

Utskottet både i nu föredragna punkt av angivna orsaker hemställt,

Anslag till
alkoholist -par (ten.

Nr 24.

Anslag till
alkoholistvården.

(Forts.)

64 Onsdagen den 9 april, f. m.

att riksdagen i anledning av Kungl. Majits förevarande framställning
och med bifall till herrar Za.nders och Ericssons i Arboga
ovanberörda motion måtte

I) på extra stat för år 1920 anvisa

a) ett förslagsanslag, högst, 18,450 kronor till avlöningar och vikariatsersättiringar
åt ibefattninghavare vid Statens ''vårdanstalt å
Salbohed för alkoholister,

b) -ett förslagsanslag av 49,225 kronor till bidrag för driftkostnaderna
i övrigt för samma anstalt,

(0 ett förslagsanslag av 100,000 kronor såsom bidrag till erkända
och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader,

d) ett förslagsanslag av 17.000 kronor till bestridande av statens
kostnader för farliga alkoholister, handräckning, läkarutlåtanden.
vittnesersättningar m. m.,

e) ett reservationsanslag av 10,000 kronor såsom bidrag till anordnande
av erkända alkoholistanstalter,

I) ett förslagsanslag, högst, 3,600 kronor, till sakkunnigt biträde
hos socialstyrelsen för ärenden rörande alkoholistvården,

eller sålunda till bestridande av kostnader för alkoholistvården
tillhopa 198,275 kronor,

II) medgiva, att jord som. stode under kronans omedelbara disposition
eller som tillhörde någon av de under bruk och bergverk
för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av de genom
domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka
icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna
eller Vadstena krigsmanhusfond, finge, efter av Kung!. Maj:t
i varje särskilt fall verkställd prövning, utan särskild ersättning till
kronan på de villkor i övrigt, Kung], Maj:t kunde finna skäligt bestämma,
upplåtas till landsting, kommun, förening, stiftelse eller
annan för anordnande av allmän alkoholistanstalt.

Herr Petrén, Alfred: Herr talman! Då jag som ledamot av
styrelsen för statens alkoholistanstalt genom upprepade besök å
denna varit i tillfälle att få en ganska intim kännedom om dess
verksamhet, kan jag inte underlåta att, när anslag nu skall beviljas
till denna anstalt, begagna tillfället att för denna kammares
ledamöter närmare belysa den skada, som tillfogats alkoholistvården
genom fjolårets beslut att nedlägga Venngarn som alkoholistanstalt
och i dess ställe anordna en provisorisk statsanstalt
för manliga alkoholister a Salbohed. Jag finner så mycket mer
anledning härtill, som det vid den beslutet i fråga föregående diskussionen
som skäl för denna åtgärd anfördes, icke endast att densamma
med hänsyn till den växande ungdomskriminaliteten vore
nödvändig — ett skäl som jag kan förstå — utan även detta, att
en statsanstalt för alkoholister å Salbohed skulle kunna lämna en
fullt tillfredsställande vård. Denna mening urgerades sålunda
kraftigt av herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet,
och även en ärad ledamot av statsutskottet var i sitt anförande

Onsdagen den 9 april, f. m.

65 Nr *24.

inne på samma tankegång, i det han ville förmena, att det över
huvud taget ej stode attvinna något varaktigt och synnerligen gott
resultat av alkoholistvården, utan att huvudsaken med denna vore
att man för en tid toge hand om alkoholisterna och förhindrade
dem att bringa andra skada. Ja, skulle man inte sätta uppgiften
högre då kunde det nog göra ungefär detsamma, huru en alkoholistanstalt
vore anordnad och huru den bleve skött. Den erfarenhet
vi hava om den statliga alkoholistanstaltens verksamhet från
den tid den var förlagd till Venngarn, vars både läge och lokala
anordningar lämpade sig mycket väl för uppgiften och som därtill
hade den stora förmånen att stå under en ypperlig ledning, den
erfarenheten visar till fullo, att man, därest man blott får arbeta
under gynnsamma förhållanden, kanjnå verkliga resultat även inom
alkoholistvården. Naturligtvis hava åtskilliga av de på sin tid å
Venngarn intagna recidiverat i fråga om alkoholmissbruk, men
många bland dem äro ock de, som efter sin vistelse därstädes iakttagit
ett nyktert och ordentligt levnadssätt, enligt vad jag från
min verksamhet inom Stockholms stads nykterhetsnämnd har mig
bekant.

Det första villkoret för att verksamheten vid en anstalt för
tvångsinternerade alkoholister skall kunna få ett tillfredsställande
resultat är, att densamma har ett tillräckligt isolerat läge, så att
den kan få arbeta i lugn och ro utan störande, yttre inflytelser.
Hur förhåller det sig emellertid i detta hänseende med Salbohed?
Jo, först och främst är därvid att märka, att stora landsvägen till
Krylbo går genom området och strax intill den byggnad, vilken
lämnar bostad för flertalet av de här intagna. Vidare är den närmaste
trakten omkring ganska tätt bebyggd och på själva området
ligger en by, som även bär handelsbutik. Den isolering från
yttervärlden, som är en så nödvändig betingelse för ett gynnsamt
resultat av alkoholistanstaltens verksamhet, kan därför ej här genomföras.
Det har sålunda — då även statsanstalten för alkoholister
(liksom även andra alkoholistanstalter) är en öppen anstalt
och icke har någon fängelsekaraktär — visat sig omöjlig); att
hindra de å Salbohed intagna att skaffa sig pengar, vars innehavande
är förbjudet i anstaltens reglemente, och utan kontroll göra
affärer i handelsboden och med omkringboende personer. Aven om
denna handelsbod numera icke — som tidigare lärer vara fallet
— säljer några fluida, som kunna tjäna som surrogat för spirituösa,
är det dock icke lämpligt att de å Salbohed intagna nunna
driva fri kommers efter behag. Jag skall nämna ett par exempel,
som belysa olägenheterna. En yngling gick dagen före sin utskrivning
ut i byn och sålde — till vem blev aldrig uppdagat — sin till
anstalten medhavda kostym, vilken han under vistelsen därstädes
ej behöft använda, då anstalten mot avgift håller de intagna med
arbetskläder. Då han sålunda vid utgåendet stod alldeles utan
kläder, måste anstalten utrusta honom med full uppsättning sådana.
En annan gick helt kort tid efter intagningen ut i den intilliggande
byn och sålde sin klocka, varpå han fick så stor reskassa,

Första hammarens protokoll 1919. Nr 2-4. 5

Anslag till
alkoholistvården.
^
(Ports.,

Jir 24. 66 Onsdagen den 9 april, f. m.

Anslag till att lian även knnde bjuda två kamrater, som rymde samtidigt med
alkoholist- honom, på järnvägsresa till Stockholm och dock hade pengar över
värtkn. ^e]g till spritorgier dels till en advokat, som han anmodat hjälpa
(Forte.) gj^ £ri från interneringen. Att å en alkoholistanstalt, där dylika
episoder som de nn nämnda kunna inträffa, få en god anda till
stånd, ligger naturligtvis utom möjlighetens gränser!

En stor olägenh^ är vidare, att det finnes ett postkontor alldeles
invid anstalten. Därigenom blir den nog så viktiga bestämmelsen
uti anstaltens reglemente, att alla brev till och från de å
denna intagna skola granskas av föreståndaren, i själva verket
fullkomligt illusorisk, då det är omöjligt förhindra, att de intagna
utan tillåtelse avsända brev genom att lägga dem i den utanför
postkontoret befintliga brevlådan.

Det är emellertid icke endast i isoleringen från yttervärlden
det brister. Då grund av de otillfredsställande lokala anordningarna
är det icke heller möjligff att tillräckligt särskilja de å anstalten
intagna från varandra, Under dagen, då de skola stå
under tillsyn såväl i arbetet som under fritiderna, böra de visserligen
få vara tillsammans, men nattetid böra de sämre elementen
kunna skiljas från de bättre, så att de icke allt för mycket
bli i tillfälle utöva ett skadligt inflytande på dessa. Ett sådant
särskiljande är emellertid ej möjligt att genomföra å Salbohed, då
det endast finnes för flera avsedda sovsalar och inga mindre, för
allenast en person avsedda sovrum. Även i det hänseendet var
Venngarnsanstalten med sina 15 enkelrum rustad på helt annat
sätt.

Bristen på enkelrum å en statsanslag för alkoholister är för
övrigt mycket kännbar även från den synpunkten, att det bland
tvångsinternerade alkoholister, enligt vad de gångna årens erfarenhet
givit vid handen, finnas ganska många något abnorma
individer, som ha ett mycket ömtåligt lynne, äro mycket lättretliga.
För dylika är ensamt rum nattetid av behovet påkallat,
enär de, om de skola ligga -på gemensamt sovrum, lätt komma i
konflikt med sina rumskamrater. Det har sålunda å Salbohed
upprepade gånger förekommit, att en dylik lättretlig alkoholist
på natten hotat sin omgivning till livet. Det ligger ju i sakens
natur att dylikt förhållande måste väcka missnöje hos de här intagna
och därför ock vara ägnat att försvåra det uppfostringsarbete,
som är alkoholistanstaltens egentliga uppgift.

Erfarenheten om att det bland tvångsinternerade alkoholister
kan finnas en och annan, som även i nyktert tillstånd är farlig
för sin omgivning, och å en anstalt, vilken såsom våra alkoholistanstalter
har personalen obeväpnad, icke låter disciplinera sig,
föranledde styrelsen för anstalten, redan medan denna var förlagd
till Venngarn, att ingå med en underdånig framställning, med hemställan
att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till komplettering av lagstiftningen rörande behandling
av alkoholister därhän, att överflyttning av tvångsinternerad
person i sådana undantagsfall, varpå här syftats, måtte

67 Nr 24.

Onsdagen den 9 april, f. m.

kunna äga rum från statens vårdanstalt för alkoholister till tvångsarbetsanstalt.
På erhållet uppdrag har ett dylikt lagförslag också vårdilu
blivit utarbetat inom socialstyrelsen, och hade man hoppats, att (Forte)
en Kungl. Maj:ts proposition i frågan skulle bliva förelagd årets
riksdag. Enligt vad som blivit upplyst från justitiedepartementet
har detta emellertid icke kunnat ske, då justitieministern på grund
av sin numera överståndna sjukdom icke haft tillfälle att inom
den för propositioners avgivande i allmänhet fastställda tiden
granska lagförslaget i fråga. Vid sådant förhållande vågar jag,
herr talman — med hänsyn till att denna frågas lösning efter
statsanstaltens förflyttning till Salbohed med dess, som nämnts,
ytterst bristfälliga anordningar blivit i hög grad trängande
verkligen ifrågasätta, om ej ett sådant fall här bör anses föreligga,
där kungl. proposition kunde få ingivas även efter den lör sådanas
avgivande eljest stadgade tiden, och jag skulle vilja vädja
till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet att taga
denna fråga under allvarligt övervägande. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att de på sin tid för utredning av frågan om
statsåtgärder för alkoholistvård tillkallade sakkunniga också^ fästa
uppmärksamheten på den utvägen, att från statsanstalter för alkoholister
överflytta de mest svårhanterliga individerna till tvångsarbetsanstalt,
såsom väl värd att tagas under omprövning.

Även om en lag, som medgav detta, bleve genomförd och även
om förbättringar i de bristfälliga lokala anordningarna bleve vidtagna,
skulle dock Sal bohed, som av det här anförda torde framgå.
på grund av sin belägenhet förbliva absolut olämplig som statsanslag
för alkoholister. Alla de svårigheter vid anstaltens skötsel,
som det olämpliga läget och de bristfälliga anordningarna
förorsaka, hava till råga på allt haft till följd, att den dugligare
personalen, som följt med dit från Venngarn. börjat tröttna, i all
synnerhet som avlöningen vid denna anstalt varit lägre än vid
anstalter med liknande verksamhet såsom tvångsuppfostringsanstalterna.
Behovet av den i en motion föreslagna förhöjningen i
personalens avlöning är därför synnerligen trängande, och i egenskap
av ledamot i anstaltens styrelse vill jag begagna tillfället
att till statsutskottet uttala ett varmt tack för dess tillstyrkan
av denna motion. I övrigt instämmer jag till fullo i utskottets
yttrande, då jag nämligen utgår från att dess påpekande, att, såsom
förhållandena för närvarande gestalta sig, någon annan åtgärd
icke synes stå till buds än att räkna med anstaltens fortsatta användning,
icke innebär ett uttalande, att statens anstalt för alkoholister
bör bli permanent förlagd till Salbohed. Då jag nu
yrkar bifall till utskottets hemställan, vill jag därför uttala den
förhoppningen, att det icke många gånger skall behöva upprepas,
att riksdagen blir tvungen att bevilja medel till en alkoholistanstalt,
som saknar de för dess uppgift nödiga betingelserna, utan
att, sedan Kungl. Maj:t nu framlagt förslag att å Venngarn anordna
en permanent tvångsuppfostringsanstalt, vi snarast möjligt i

Nr 24. 68

Onsdagen de:i 9 april, f. m.

Anslag till dess ställe få en ny lämpligt belägen och ändamålsenligt anordnad
statsanstalt för alkoholister uppiörd.

Herr statsrådet Schotte: Herr talman! Jag ber att i anledning
av den siste ärade talarens anförande få betona, att Kungl.
Maj:t med honom är fullkomligt ense därom, att alkoholistanstalten
vid Salbohed befinner sig i ett mindre tillfredsställande skick såväl
med hänsyn till läge som övriga förhållanden, och att det
icke kan komma i fråga att under en längre tid behålla statens
alkoholistanstalt vid Salbohed, utan komma alla ansträngningar
att riktas på att så snart som möjligt vinna en för ändamålet
lämpligare förläggning av denna anstalt. På grund av särskilda
förhållanden, den starkt tilltagande ungdomsbrottsligheten, har det
varit ett betydelsefullt intresse som gjort att man fått uppgiva
Yenngarn såsom alkoholistanstalt, för vilket denna plats i övrigt
var synnerligen lämplig. Det gäller därför att snarast möjligt
uppsöka och få till stånd en annan anstalt än den vid Salbohed,
såsom även enligt min mening icke är lämplig såsom förläggningsplats
för statens alkoholistanstalt.

Vad nu angår den föregående ärade talarens vädjan till chefen
för justitiedepartementet om lagförslags framläggande inför denna
riksdag i det ämne han berörde, så föreställer jag mig att denne
departementschef skall ägna frågan all den uppmärksamhet han
kan, men jag antager även, att saken icke är fullt så enkel eller
så lätt att framlägga som den ärade talaren antog. Såsom tvångsarbetsanstalterna
nu äro anordnade, torde förhållandena i detta
avseende nog göra sitt till, att man måste iakttaga en viss försiktighet
med avseende å alkoholisters dömande till tvångsarbete.
Jag kan därför icke giva något löfte för justitieministerns eller
regeringens del, att förslag i det berörda ämnet kan inkomma till
denna riksdag. Naturligtvis kommer dock justitieministern att
taga i övervägande, om och i vad mån sådant kan vara möjligt.

Herr von K och: Jag begärde ordet för att understryka, att
enligt min mening Salbohed är mycket olämplig såsom statens
vårdanstalt för alkoholister, men efter herr statsrådets nyss avgivna
yttrande i ämnet torde vidare uttalande därom icke behövas.

Jag vill emellertid tillägga, att den erfarenhet man vunnit
inom nykterhetsnämnden för Stockholms stad går i den riktning,
som i herr Petréns uttalande angavs, nämligen att eu tillfredsställande
alkoholistvård förutsätter att en verkligt god anstalt
i J..H -is.j - kan jDere(]as <jem som är0 i behov

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

vården.

(Forte.)

bättre.

------------ ----- t

av värd. Ju förr en sådan ny

anstalt kommer till stånd dess

Onsdagen den 9 april, f. in.

Kr 34,

Vunkterna 95—98.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 99—102.

Lades till handlingarna.

Punkterna 103—109.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 110.

Lades till handlingarna.

Punkterna 111—116.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 117.

Lades till handlingarna.

Punkten 118.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 119 och 120.

Lades till handlingarna.

Punkterna 121—-123.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets
utlåtande nr 6 B, angående regleringen av utgifterna under
tillägsstatens för år 1919 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till
civildepartementet.

Punkterna 1 och 2.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3.

Lades till handlingarna.

Nr 24. 70

Onsdagen den 9 april, f. in.

Punkterna 4—14.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 15.

Lädes till handlingarna.

Punkterna 16 och 17.

Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 18.

Lädes till handlingana.
Punkterna 19 och 20.

Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 21—25.

La des till handlingarna.
Punkterna 26 och 27.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Anslag till
tekniskaielemerdar
skolan
och tekniska
gymnasiet i
Örebro.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 42, i anledning av
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen och propositionen om tilläggsstat
för år 1919 under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar
angående tekniska elementarskolan och tekniska gymnasiet i Örebro
jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Uti den till riksdagen den 9 januari 1919 av] åt na propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av punkt 247 av det vid åttonde huvudtiteln fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att

dels för tekniska elementarskolan och tekniska gymnasiet i Örebro
godkänna viss framlagd ordinarie stat för år 1920;

dels ock medgiva, att styrelsen för ifrågavarande läroanstalt skulle
äga att beträffande de utgiftstitlar, som icke innefattade avlöning till
ordinarie personal, å en post göra minskning och å en annan ökning,
endast anslagsbeloppen i deras helhet icke överskredes.

Vidare hade Kungl. Maj:t i den till riksdagen den 9 januari 1919
avlåtna propositionen, nr 2, med förslag till tilläggsstat till riksstaten
för år 1919 under respektive punkterna 60 och 61 av åttonde huvudtiteln
föreslagit riksdagen

71 >''r 34.

Onsdagen den 9 april, f. m.

att för beredande av tillfälligt lönetillägg åt vaktmästaren samt
maskinisten och eldaren vid tekniska elementarskolan och tekniska
gymnasiet i Örebro anvisa på tilläggsstat för ar 1919 ett forsla sa
slag, högst 650 kronor, att utgå med 400 kronor till vaktmästare!!
samt med 250 kronor till maskinisten och eldaren; samt

att till täckande av dels under år 1917 uppkommen brist i den för
tekniska elementarskolan i Örebro för sagda ar gällande staten, dels
ock för år 1918 beräknad brist i nämnda skolas stat anvisa pa tillaggsstat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst 9,406 kronor.

Anslag till
tekniska elementarskolan

och tekniska
gymnasiet i
Örebro.
(Forts. I

I detta sammanhang hade utskottet till behandling dessutom förehaft
fyra särskilda motioner väckta, två inom första kammaren av
herr Å. Lindfjren m. fl., nr 45 och 46, och två mom andra kammaren
av herr A. P. Gustafsson m. fl., nr 215 och 216, av vilka motioner
1:45 och 11:215 samt 1: 46 och II: 216 voro sinsemellan likalydande.

I de båda sistnämnda motionerna hade hemställts, att riksdagen,
utöver av Kungl. Ma.i:t äskade medel, måtte för tekniska gymnasiets
i Örebro utvidgning från och med hösten 1919 med en fjärde para -lellavdelning och en i samband därmed inrättad tekniskt merkantil
linie bevisa

a) på tilläggsstat för år 1919 ett anslag av 4,000 kronor, och

b) på extra stat för 1920 ett anslag av 12,000 kronor.

I motionerna I: 45 och II: 215 hade föreslagits, att riksdagen för
att bereda lärjungarna vid det blivande tekniska gymnasiet i Örebro
större frihet i valet mellan gymnasiets tre linjer, än de skulle la enligt
Kungl. Maj :ts förslag, måtte höja det i Kungl. Maj :ts förslag till
stat för tekniska gymnasiet i Örebro för år 1920 upptagna anslaget
till arvoden åt extra lärare för höstterminen nämnda år Iran (.800
kronor till 8,000 kronor.

Utskottet hade i föreliggande utlåtande på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte

I) i anledning av Kungl. Maj:ts ovanberörda framställningar
ävensom herr Lindgrens m. fl. och herr Gustafssons m. fl. omförmälda
motioner nr 45 och nr 215, . ..

a) för tekniska elementarskolan och tekniska gymnasiet i Örebro
godkänna en i detta moment intagen ordinarie stat för år 1920,

b) medgiva, att styrelsen för ifrågavarande läroanstalt skulle
äga att beträffande de utgiftstitlar, som icke innefattade avlöning till
ordinarie personal, å en post göra minskning och å en annan ökning,
endast anslagsbeloppen i deras helhet icke överskredes;

c) för beredande av tillfälligt lönetillägg åt vaktmästaren samt
maskinisten och eldaren vid tekniska elementarskolan och tekniska
gymnasiet i Örebro anvisa på tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst, 650 kronor, att utgå med 400 kronor till vaktmästaren
samt med 250 kronor till maskinisten och eldaren;

d) till täckande av dels under år 1917 uppkommen brist i den för
tekniska elementarskolan i Örebro för sagda år gällande staten, dels

Nr 24. 72

Onsdagen den 9 april, f. in.

tthniZ dl ^ f?.r år 1918 heräknafl ,brist i nämnda skolas stat anslå på tilläggs.
rmntarskolan stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst, 9,406 kronor;
och tekniska kommande vid bifall ej mindre till vad utskottet under a) tillgynmasiet
i styrkt än även till vad utskottet under punkterna 245, 249, 253 och
Örebro 255 i sitt utlåtande nr 8 A tillstyrkt, det ordinarie anslaget till de

I*»''-48-) tekniska läroverken, nu 988,675 kronor, att ökas med 102,100 kronor
till 1,090,775 kronor;

II) i anledning av herr Lindgrens m. fl. och herr Gustafssons
in. fl. omförmälda motioner nr 46 och nr 216, angående utvidgning
av det tekniska gymnasiet i Örebro med en fjärde parallellavdelning
i form av en tekniskt merkantil linje, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Mai *t täcktes i samband med den pågående utredningen
beträffande det tekniska undervisningsväsendets fortsatta ombildning
och utveckling, särskilt taga i övervägande, på vad sätt det
tekniska gymnasiet i Örebro lämpligast borde, vare sig i av motionärerna
föreslagen riktning eller på annan väg, ytterligare utbyggas,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.

På framställning av herr talmannen beslöts att utlåtandet skulle
företagas till avgörande punktvis.

Punkten I.

Herr Lindgren: I egenskap av motionär i de frågor som i
förevarande utskottsbetänkande behandlas anhåller jag att för en
kort stund få taga kammarens uppmärksamhet i anspråk.

Otta nog ha motionärer i riksdagen anledning klaga att vederbörande
utskott ställt sig oförstående och avvisande till deras
förslag. För min del befinner jag mig dess bättre vid detta tillfälle
i en gynnsammare situation, enär jag har tillfredsställelsen
konstatera, att statsutskottet särdeles välvilligt behandlat de båda
motioner, som jag framburit rörande det blivande tekniska gymnasiet
i Örebro. J

1 den ena av dessa motioner har jag jämte herrar von Koch
och Oscar Olsson hemställt om en mindre ökning i Kungl. Maj:ts
förslag till stat för nämnda gymnasium för att dess lärjungar
skola kunna beredas större frihet i valet mellan gymnasiets tre
olika linjer. Denna motion har av utskottet tillstyrkts, varför
jag icke har anledning att i vidare män uppehålla mig därvid, än
att jag vill begagna tillfället att till utskottet uttala ett tack för
dess behjärtande av den angelägenhet, som i motionen framhållits.

Den andra motionen, som jämte mig underskrivits av herrar
von Koch, örne, Oscar Olsson och Vindahl, innehåller en hemställan,
att riksdagen ville utöver av Kungl. Maj:t äskade medel
för tekniska gymnasiets i Örebro utvidgning från'' och med hösten
1919 med en fjärde parallell avdelning och en i samband därmed
inrättad teknisk-merkantil linje bevilja på tilläggsstat för år 1919
ett anslag av 4,000 kronor och på extra stat för år 1920 ett an -

Onsdagen den 9 april, f. m. 73

slag av 12,000 kronor. Aven denna motion har hos utskottet rönt
en mycket välvillig behandling, och de synpunkter som i densamma
framhållits ha erkänts vara värda beaktande. Emellertid har utskottet
ej ansett sig kunna för närvarande direkt tillstyrka motionen,
utan inskränkt sig till att föreslå riksdagen att hos Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t, i samband med den pågående
utredningen beträffande det tekniska undervisningsväsendets fortsatta
ombildning och utveckling, ville taga i särskilt övervägande
på vad sätt det tekniska gymnasiet i Örebro lämpligast bör, vare
sig i av motionärerna föreslagen riktning eller på annan väg, ytterligare
utbyggas samt för riksdagen framlägga det förslag vartill
utredningen kan giva anledning.

Jag skall nu tillåta mig att i korthet redogöra för ärendets
närmare innebörd och för de skäl och motskäl, som anförts i samband
med det i motionen väckta förslaget.

Genom det beslut, som vid 1918 års lagtima riksdag fattades
angående den lägre tekniska undervisningens omorganisation, bestämdes,
att de hittillsvarande tekniska elementarskolorna skulle
uppgå i två olika former av tekniska undervisningsanstalter nämligen
tekniska fackskolor och tekniska gymnasier. 1 de förra skulle
meddelas en specialiserad teknisk undervisning med 2 års kurs
och i de senare en mera allmänt teknisk undervisning med 3 års
kurs. De tre • tekniska elementarskolorna i Malmö, Örebro och
Härnösand skulle ornbildas till tekniska gymnasier. Därvid ställdes
Örebro i eu viss särställning, i det detta gymnasium, med hänsyn
till det stora antalet lärjungar, skulle få uppdelas på tre parallella
linjer, mellan vilka en viss differentiering i undervisningen
skulle kunna äga rum, så att en bleve övervägande mekaniskteknisk,
en elektro-teknisk och en kemisk-teknisk.

Det förslag motionen innehåller avser möjliggörandet av gymnasiets
utbyggande med en fjärde parallell-linje. Behovet av en
sådan har gjort sig starkt gällande, såväl på grund därav att
läroverket med nu anställd lärarepersonal ej kunnat mottaga alla
vid inträdesprövningen godkända sökande, utan nödgats avvisa
mellan 30 och 40 årligen, som också på grund därav att efterfrågan
på tekniskt utbildade hjälpkrafter är så stor, att läroverket
ej kunnat tillgodose alla i sådant avseende hos dess ledning framställda
önskningar. I samband med den sålunda behövliga utvidgningen
av gymnasiet har dess styrelse och lärarekår ansett ändamålsenligt,
att såväl med hänsyn till en effektiv organisation av
undervisningen som också med hänsyn till industriens behov införa
en teknisk merkantil linje, som dä skulle utgöra en av de fyra
parallellavdelningarna. Lärjungarna på denna linje skulle erhålla
dels en allmän teknisk bildning, som skulle giva dem förmåga att
förstå tekniska ritningar och konstruktioner, dels särskilt en merkantil
utbildning, fullt jämnbördig med, men på samma gång till
sin art väsentligt skild från den merkantila bildning, som nu meddelas
i de för den allmänna köpmannabildningen avsedda handelsläroverken.
Såsom i motionen framhållits skulle lärjungarna på

Nr 24.

Anslag till
tekniska elementarskolan

och tekniska
gymnasiet x
Örebro.
(Fort*.)

Nr 24.

Anslag till
tekniska elementarskolan

och tekniska
gymnasiet i
Örebro.
(Forts.)

74 Onsdagen den 9 april, f. m.

denna linje erhålla goda förutsättningar att biträda vid handläggningen
av industriens ekonomiska och, kommersiella uppgifter och
skulle helt visst bli av stor nytta för industriens räkenskaps- och
affärskontor såsom bokhållare, korrespondenter, offertingenjörer
in. m. samt icke minst för viktiga grenar av kommunal- och statsförvaltningen
såsom kontors- och förvaltningspersonal vid kommuners
och statens tekniska och affärsdrivande verk, järnvägar, telegraf,
tull, intendentur m. m. eller i allmänhet för sådana platser,
som jämte merkantil bildning fordra insikt i och förmåga att bedöma
tekniska och industriella frågor.

Härmed vunnes oek den fördelen, att eleverna på de övriga
linjerna ej skulle behöva till men för den rent tekniska utbildningen
belastas med så omfattande merkantila studier, som i sakkunnigas
förslag till läroplan förutsattes. Därest denna läroplan
komme att fastställas till efterföljd, skulle den elektrotekniska undervisningen
få sitt timantal minskat med en tredjedel. Att detta
skulle bli till förfång för industrien torde kunna anses självklart.
Den merkantila utbildning, som flertalet teknici behöva, kan helt
visst meddelas inom en vida mer begränsad ram. Nu har emellertid
invänts, att den föreslagna anordningen skulle innebära ett
sönderbrytande av den nyinförda organisationen av de lägre tekniska
undervisningsanstalterna och strede mot de av 1918 års lagtima
riksdag i detta hänseende godkända premisser. Åt denna
uppfattning synes även skolöverstyrelsen hava skattat i det yttrande,
som utskottet infordrat från överstyrelsen i anledning av
motionen och vilket yttrande finnes intaget i föreliggande betänkande.

Jag måste emellertid inlägga en bestämd gensaga mot den
uppfattningen, att motionärernas förslag innebär något försök att
förmå riksdagen till ett avsteg från de premisser, som vid 1918
års ''riksdag godkändes rörande den lägre tekniska undervisningen.
Såsom förut framhållits medgav denna riksdag, att det tekniska
gymnasiet i Örebro skulle få intaga eu särställning med tre parallella
linjer och en viss differentiering i undervisningen. Riksdagen
leddes härvid utan tvivel av den riktiga uppfattningen, att
det icke kan lända vårt industriella liv med dess mångskiftande
former och behov till gagn, att man obönhörligt binder den tekniska
undervisningen vid ett teoretiskt system, som icke medgiver
någon som helst modifikation, utan fordrar att strikt bli genomfört
utan nödig hänsyn till det industriella livets egen utvecklingsgång
och förhållandenas krav. Riksdagen har genom sitt beslut
i fjol rörande undervisningen i Örebro tekniska gymnasium
sagt ifrån, att den icke vill alltför starkt binda den tekniska undervisningen
vid vissa en gång för alla bestämda former, utan
lämna ett visst utrymme för modifikationer, där sådana kunna
finnas ändamålsenliga och gagneliga. Yad motionärernas förslag
angår innehåller detta ingenting annat, än att den av riksdagen
medgivna differentieringen vid Örebro tekniska gymnasium må utbyggas
med en linje, varigenom hela undervisningen vid läroan -

Nr 24.

Onsdageu den 9 april. f. m.

stalten kan anordnas på ett ändamålsenligare och efter industriens
behov lättare avpassat sätt och möjlighet beredas att intaga de
lärjungar, som vid inträdesprövningen visat sig äga härför nödiga
förkunskaper. Det är alltså inte fråga om något brytande av de
premisser riksdagen förut godkänt.

Jag tillåter mig även framhålla, att motionärernas förslag
vunnit en livlig anslutning och ett kraftigt stöd från industriens
målsmän. Vid motionen finnes sålunda fogat ett uttalande i ärendet,
från 1(1 framstående representanter för industrien, vilka oförbehållsamt
givit förslaget sin anslutning. Sedermera ha icke
mindre än 460 industriidkare, ingenjörer och affärsmän förklarat
sig instämma i detta uttalande. En sådan opinionsyttring från
det industriella och kommersiella livets måisman måste tillmätas
den största betydelse. Örebro tekniska elementarskola bär genom
sin nära kontakt med det industriella livet och sin förmåga att
anpassa sig efter dess behov lyckats tillvinna sig förtroende inom
industriella kretsar och från fackmäns sida. Detta medgives även
icke blott av statsutskottet utan jämväl av skolöverstyrelsen i
dess förut omnämnda yttrande. Jag är förvissad om att läroanstalten,
även sedan den omändrats till ett tekniskt gymnasium,
skall lyckas bibehålla samma förtroende, såvida icke allt för hämmande
band läggas på dess utveckling.

Vad nu utskottets ställning till frågan angår, så är det ined
största tillfredsställelse jag konstaterar, att utskottet tagit avstånd
från den uppfattningen, att här skulle vara fråga om något sönderbrytande
eller upprivande av det beslut, som av 1918 års lagtima
riksdag fattades beträffande ifrågavarande läroanstalt. Utskottet
säger, att motionärernas synpunkter enligt dess uppfattning
kunna tillmätas ett visst berättigande, så till vida, som de
avse en sådan jämkning i gällande undervisningsplan, som icke
länder till förfång för den tekniska undervisningen och den läggning
densamma bör i förevarande gymnasium äga. Det hade emellertid
varit önskvärt, att utskottet gått ännu ett steg längre och
tillstyrkt motionen. Såsom motivering varför så icke skett anföras
två skäl. Det ena är, att den nya av 1918 års riksdag beslutade
omorganisationen av skolan ännu ej börjat träda i verksamhet
och någon erfarenhet om den nya anordningens ändamålsenlighet
och dess möjlighet för anpassning till ytterligare utveckling
följaktligen icke Kan föreligga. Utskottet anser det mindre
välbetänkt att, redan innan läroanstalten börjat arbeta under sina
nya förmer, besluta eu ändring i densammas organisation. Det
andra skälet är, att skolöverstyrelsen i sitt utlåtande kommit med
nya uppslag, nämligen dels tanken på huruvida någon eller några
av gymnasiets parallellavdelningar skulle kunna ombildas till motsvarande
fackskolor med tvåårig lärokurs, liksom övriga fackskolor,
dels ock beredande åt den tekniska läroanstalten i Örebro av en
särställning, som kunde möjliggöra dess fortsatta utbildning till
ett slags högre läroanstalt med en mellanställning mellan teknisk
högskola och teknisk fackskola.

Anslag till
tekniska elementarskolan

och tekniska
gymnasiet i
Örebro.
(Forts.

Nr 24. 76

Onsdagen den 9 april, f. in.

Anslag till Även hade den tanken varit uppe, att vid sidan av det numaXrsiok»
varande tekniska gymnasiet i Örebro kunde anordnas en tvåårig
och tekniska flickskola för viss industrigren. Utskottet har icke ansett sig böra
gymnasiet i intaga en definitiv ståndpunkt till dessa båda förslag.

Örebro. yad det första skälet angår ber jag först och främst få på (Fort*.

) peka, att det anknyter sig endast till frågan om själva undervisningens
anordnande. Emellertid ha motionärerna framhållit såsom
ett av huvudskälen för sin framställning angående gymnasiets utbyggande
med ytterligare en parallellavdelning, att det därigenom
skulle sättas i tillfälle att mottaga flera elever, och ej såsom hittills
nödgas avvisa ett stort antal, som blivit godkända till inträde.
En sådan utvidgning är så mycket mera av behovet påkallad, som
efterfrågan på utexaminerade är betydligt större än tillgången.
Detta är ett skäl, som äger giltighet, oavsett om läroanstalten
börjat arbeta under sina nya former eller ej. Men även om man
tar sikte på själva undervisningens anordnande, synes just nu
rätta tidpunkten vara inne att genomfora motionärernas förslag.
Därest riksdagens beslut komme att utfalla i överensetämmelse
därmed, skulle den åsyftade anordningen kunnat genomföras redan
från höstterminen 1919, då gymnasiet börjar sin verksamhet, och
det kan ej bestridas, att det vore lättare och förmånligare att få
anordna den avsedda differentieringen redan från början, än om
ett experiment, som måste utfalla illa, först skall göras och en
ändring sedermera ske.

Jag väntar mig vissei ligen den invändningen, att det vid
Örebro tekniska gymnasium bör gå för sig att stanna vid en blott
allmän teknisk undervisning, utan vidare specialisering likaväl som
vid gymnasierna i Malmö och Härnösand. Härtill ber jag dock
få framhålla, att förhållandena vid dessa läroanstalter äro väsentligt
olika.

För det första är lärjungeantalet i Örebro betydligt större än
i Malmö och Härnösand. Det är icke lämpligt att göra eu så stor
anstalt som Örebro tekniska gymnasium endast till förskola för
vidare teknisk utbildning, utan den bör kunna ge sina elever en
sådan utbildning att de omedelbart efter sin avgång från gymnasiet
kunna användas i industriens tjänst. Vidare må framhållas
att med det tekniska gymnasiet i Malmö kommer att förbindas
två tekniska fackskolor, varigenom detta kommer att intaga en
mycket gynnad ställning. I fråga om utskottets andra skäl skall
jag tillåta mig att yttra ett par ord.

Det uppslag skolöverstyrelsen framkastat torde knappast
kunna uppfattas annat än som ett motdrag att stjälpa motionärernas
förslag. Överstyrelsen har framkommit med två olika alternativ.
Enligt det första skulle någon eller några av gymnasiets
parallellavdelningar ombildas till motsvarande fackskolor med
tvåårig lärokurs. En sådan reform skulle ovedersägligen innebära
ett försvagande av den tekniska undervisningen i Örebro.
Genom den treåriga kursen har läroanstalten blivit i tillfälle att
jämte specialutbildningen ge sina elever en god allmän teknisk

Onsdagen den 9 april, f. m.

77 Nr 24.

bildning. Därigenom har den kunnat tillmötesgå ett krav, som Anslag till
industrien önskat och begärt. Skulle nu någon eller några av tekniska degymnasiets
parallellavdelningar förändras till fackskolor med två- "^tekniska
arig kurs, skulle detta krav på god allmän teknisk utbildning icke igymnasiet i
kunna tillgodoses. Utskottet framkastar visserligen vid sidan av Örebro.
överstyrelsens förslag den tanken att en fackskoia skulle kunna (Forts.)
förenas med gymnasiet, utan att någon av dess parallellavdelningar
behövde indragas, men denna tanke ligger egentligen på sidan av
motionärernas förslag och kunde möjligen framdeles upptagas som
ett förslag för sig.

Vad överstyrelsens andra alternativ angår, att det tekniska
gymnasiet i Örebro skulle erhålla en särställning, som kunde möjliggöra
dess fortsatta utbildning till ett slags högre teknisk läroanstalt
med en mellanställning mellan teknisk högskola ooh teknisk
fackskola, synes detta verkligen kunna trätfas av beskyllningen
att utgöra ett sönderbrytande av den år 1918 godkända
nya organisationen av den tekniska undervisningen.

Om några tekniska läroanstalter med en sådan mellanställning
var nämligen då ej alls tal. Detta må emellertid lämnas
därhän. För de behov som det tekniska gymnasiet i Örebro har
att tillgodose är det utan all fråga lämpligast och bäst, att anstalten
fortfarande får verka med så nära anslutning som möjligt
till det program, som den hittills följt, med iakttagande av de
modifikationer, som bli en nödvändig följd av det vid 1918 års
lagtima riksdag fattade beslutet angående den lägre tekniska undervisningens
organisation.

Herr greve och talman. Ehuru jag på grund av de skäl, jag
nu haft äran andraga, kunde ha stor anledning att yrka bifall
till den av mig framburna motionen nr. 46 i denna kammare, skall
jag dock, med hänsyn till det läge, vari frågan nu befinner sig
och under förhoppning att den begärda utredningen i ärendet skall
leda till ett gynnsamt resultat avstå härifrån, och vill i stället,
såsom frågan nu föreligger, yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Punkten II.

Utskottets hemställan bifölls.

Vid.ånyo skedd föredragning av statsutskottets utlåtande nr 46,
i anledning av Kung! Maj:ts proposition angående uteslutande av
vissa bestämmelser i avtal den 12 mars 1917 mellan kronan och Stockholms
stad angående mark i Djurgårdsstaden och vid Kaknäs, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande h-emställt.

Nr 24. 78

Onsdagen den 9 april, f. m.

Om ändrad
disposition av
ett anslag till
det fasta
kustförsvarets
stärkande.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 47, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i dispositionen av
det vid 1914 års senare riksdag beviljade anslag för stärkande av det
fasta kustförsvaret.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts i ämnet framlagda förslag
hade utskottet i nu föredragna utlåtande hemställt, att riksdagen måtte
medgiva den förändring i dispositionen av det vid 1914 ars senare
riksdag beviljade anslag för stärkande av det fasta kustförsvaret, att
ett till 410,000 kronor beräknat belopp, som avsetts att utgå till visst
svårt artilleri å Hemsö fästning, finge avsättas för att användas till
stärkande av det fasta kustförsvaret, på sätt framdeles kunde av
Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmas.

Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av herrar C. J. G.
Swartz, O. M. Strömberg, G. M. H. Ekelund, J. Nilsson i Skottdandshus,
O. Bergqvist, H. G. TF. W rang el, J. L. Widell, P. Nilsson i Bonarp,
P. B. Nilsson i Landeryd, J. Érlansson och K. E. TF. Söderhielm,
vilka ansett, att utskottets sirande och förslag bort hava följande
lydelse:

»Utskottet, som tagit del av de till ärendet hörande hemliga handlingarna,
har icke funnit den föreslagna förändringen i dispositionen
av ifrågavarande anslag vara för rikets försvar ändamålsenlig och anser
dessutom den föreslagna uppgörelsen med aktiebolaget Bofors—
Gullspång för staten i hög grad ofördelaktig. Med hänsyn härtill har
utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka Kung], Maj:ts föreliggande
förslag.

Utskottet hemställer alltså, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
nr 194, icke må av riksdagen bifallas.»

Herr Wrangel: Herr greve och talman! Den nu föreliggande
frågan är enligt min mening icke allenast mycket betydelsefull
utan också synnerligen anmärkningsvärd. Kungl. Maj:t
har hemställt om viss ändring i dispositionen av det vid 1914 års
senare riksdag beviljadé anslag för stärkande av det fasta kustförsvaret.
Denna förändring går ut på ett indragande av redan
förut gjord beställning av två grova artilleripjäser, två haubitser
rörande vilka kontrakt är uppgjort med aktiebolaget Bofors-G-ullspång.
För att bliva fri från detta kontrakt skulle kronan till
bolaget utbetala 120,000 kronor, d. v. s. genom erläggande av
denna summa i skadestånd skulle kronan slippa betala det kontraherade
priset och på denna affär, såsom det här framstå!les,
kunna inbespara 410,000 kronor. Utskottet har tillstyrkt bifall
till Kungl. Maj:ts framställning, men mot dess hemställan hava
elva utskottsledamöter reserverat sig. De hava förklarat, att de
icke funnit den föreslagna förändringen i dispositionen av ifrågavarande
anslag för rikets försvar ändamålsenlig och dessutom att
de anse den föreslagna uppgörelsen med aktiebolaget Bofors-GTullspång
för staten i hög grad ofördelaktig.

Onsdagen den 9 april, f. m.

79 Nr 24.

Nu kan jag på grund, av ärendets hemliga natur icke närmare
ingå på dessa frågor, men så mycket torde jag kunna säga, att
om världskriget i något avsende lämnat klara och tydliga vittnesbörd,
så är det beträffande det ofantligt stora behovet av svåra
artilleripjäser.

Rörande själva saken ha samtliga myndigheter, som därom uttalat
sig, varit fullständigt ense i att föreslå, att leveransen av
samtliga pjäser skall fullgöras.

Yad frågans ekonomiska sida vidkommer, så måste man säga,
att om Kungl. Maj:ts förslag skulle gå igenom, så bleve, affären
för bolaget lysande. På grund av prisstegringarna är marknadsvärdet
för närvarande å dessa pjäser, vilka enligt kontrakt betinga
ett pris av 265,000 kronor stycket, minst en halv miljon
kronor stycket och jag tror ej, att jag säger för mycket, om jag
omtalar, att bolaget redan funnit köpare i ett av våra grannland.
Således skulle bolaget, om nu detta Kungl. Maj:ts förslag går
igenom, göra en förtjänst, en ren förtjänst utom vad det kan förtjäna
på det föregående, på minst en halv miljon kronor. Om det
åtminstone hade varit så, att staten fått igen alla pengarne, som
pjäserna skulle ha kostat, så hade det måhända ej varit så mycket
att säga ur ekonomisk synpunkt, men när nu kronan i stället
skall betala 120,000 kronor för att komma fri från kontraktet, så
måste man väl medgiva, att denna affär är för staten i högsta
grad ofördelaktig.

Behov av dessa pjäser finnes på flere håll. Svårigheten är
endast att avgöra var behovet är störst. Nu kunna pjäserna
emellertid ej omedelbart levereras, utan först nästa år, men för
deras eventuella förvaring, till dess uppställningsplatsen blir definitivt
bestämd, föreligger ju icke alls några svårigheter. — Jag
vill endast tillägga, att för de eventuellt besparade pengarna,

410,000 kronor, är det ej möjligt att inom överskådlig framtid
kunna anskaffa någon artiilerimateriel, som i värde tillnärmelsevis
är jämbördig med den förevarande. Mig synes det, att från
svenska statens sida icke borde föreligga någon tvekan, och jag
ber, herr greve och talman, att med anledning därav få yrka avslag
å utskottets hemställan och bifall till den Vid utskottets
betänkande fogade reservationen.

Herr statsrådet friherre Palmstierna: Herr talman! Det

torde måhända vara skäl, att jag något utförligare berör denna
sak. Jag tillmötesgår därmed en önskan, som jag vet, hysas såväl
av de ärade reservanterna som även av statsutskottets övriga
ledamöter, ty därigenom kan diskussionen röra sig något friare än
vad föreliggande aktstycken ge vid handen.

Jag vill då till en början meddela, hur ärendet ligger med
hänsyn till dess upprinnelse.

Upprinnelsen av hela denna fråga var en framställning från
marinförvaltningen i början på året 1918 uti vilken det hemställdes,
att »det syntes böra tagas i övervägande, om icke med några

Om ändrad
disposition av
ett anslag till
det fasta
kast försvarets
stärkande.

: Forts.)

Nr 24. 80

Onsdagen den 9 april, f. in.

Om ändrad
disposition av
ett anslag till
det fasta
kustjör8varets
stärkande.
(Fort».)

för Hemsö avsedda, ännu ej påbörjade anläggningar tills vidare
borde anstå, samt med hänsyn til! den förändring, som Sveriges
strategiska läge i Östersjön undergått till följd av under världskriget
inträffade händelser — — —.» Vidare: det andra, som har
motiverat framställlningen, det är en skrivelse frän marinstaben,
som yttrade sig över en till Kungl. Maj:t gjord inlaga från befälhavaren
för fästningen i Karlskrona, i vilken man framställde behovet
av att dels undersöka, i vad mån 30''/a cm.-kanonerna med
hänsyn till den erfarenhet, som kriget lämnat, under alla förhållanden
kunde anses fortfarande vara den pjäs, som vore lämpligast
och dels, att man med hänsyn till det förändrade militärpolitiska
läget borde se till, huruvida ej en allmän revidering av 1914 års
plan bolde verkställas. Följaktligen framställningar av mycket
allvarlig och ingående beskaffenhet och som beröra riksdagens
beslut 1914 på ett mycket kännbart sätt.

Nåväl! Självfallet var då, att Kung], Maj:t hänsköt detta
ärendes behandling till de militära myndigheter, vilka borde med
en viss auktoritet kunna yttra sig i frågan: niarinförvaltningen,
marinstaben, chefen för generalstaben, fortifikation schefen, chefen
för kustartilleriet. Samtliga dessa myndigheter ha också yttrat
sig i frågan, ännu icke fullständigt med hänsyn till Hemsö, men
dock på sådant sätt, att från deras utgångspunkt frågan bör vara
avgjord med hänsyn till det i dag föreliggande ärendet. Då hava
dessa myndigheter yttrat sig härutinnan så, att vad Hemsö fästning
beträffar synes den för närvarande icke ha samma betydelse
som före krigetj vilket också understrykes därmed, att de grova
pjäserna, som skulle användas för Hemsö, enligt dessa militära
myndigheters hemställan icke skulle användas därstädes, varför
denna huvuddel av försvaret vid Hemsö skulle bortfalla, och i
stället skulle tillgången till de för Hemsö avsedda två haubitserna
kunna avsevärt underlätta vissa ännu icke avgjorda försvarsfrågors
framtida lösning, heter det. Följaktligen: frågan ligger med hänsyn
till myndigheternas framställning så, att man å ena sidan
förklarat, att dessa pjäser avsedda för Hemsö icke böra uppsättas
i Hemsö, det stora batteriet där icke göras färdigt, men att å
andra sidan av de pjäser, som där skulle vara, två pjäser skulle
kunna avses för ändamål, som ingen av dessa myndigheter ännu
anser sig kunna angiva, vadan det är ställt på framtiden, i vad
form de lämpligen skulle kunna användas för rikets försvar.

Under dessa omständigheter kan man givetvis fråga sig: vad
bör Kungl. Maj:t göra. Man har full förvissning om ä ena sidan
att ett fullföljande av 1914 års plan med de kostnader, som riksdagen
har ansett böra utgå, är omöjligt. Beloppen komme att bli
så betydande, att jag är fullt övertygad om, att även denna kammare
skulle rygga därför, och vederbörande militära myndigheter
ha också själva i det yttrande, som har framkommit, då man har
bundits inom denna ram, måst komma med en plan, som går på
helt andra linjer än vad man hade tänkt sig 1914 — trots det, att

Onsdagen den 9 april, f. m.

81 Nr 24.

redan nu Kungl. Maj:t bär inom de huvudgrunder, som beslötos
1914, gjort väsentliga inskränkningar och besparingar.

Vidare vet man, att rent artilleritaktiskt sett två pjäser icke
ha det värde, som man kanske föreställer sig. Hittills bär ju pjäsantalet
också ansetts böra vara lägst 3.

Emellertid: oavsett detta så behöves för dessa pjäser, om de
två skulle reserveras, betydande utgifter, varhelst de bleve placerade,
vare sig på den ena platsen eller på den andra — belopp
som givetvis komma att gå till miljoner. Något tvivel därom kan
ej gärna ifrågakomma.

Spörsmålet ställer sig alltså sålunda: den gamla planen kan
icke fullföljas; dessa pjäser komma att om de förfärdigades implicera
ny anslag, vilkas belopp i dag omöjligt kan beräknas, och
detta i all synnerhet som ändamålet, vartill dessa pjäser skulle
användas, ej alls är klart. Ingen myndighet har angivit detta,
och jag skulle nästan tro, att myndigheterna beträffande den frågan,
även om de nu skulle tvingas att fatta beslut, icke skulle
komma till samma ståndpunkt, ådagalägga en enhetlig uppfattning.
Då synes det mig, att inför ett sädant perspektiv det är
naturligt, om man övergår till den tankegång — som även framskymtar
i ett betänkande, då man tidigare ifrågasatte, rent
tekniskt sett, lämpligheten av detta pjässiag — att kontraktet nu
bör beträffande dessa pjäser hävas. Och det gäller ju då att söka
åstadkomma det bästa möjliga resultat.

Nu tror jag med hänsyn till vad som nämnts av herr Wrangel,
att man kanske bör något mera klargöra, hur frågan ligger med
hänsyn till kontraktets innebörd och med hänsyn till vad resultatet
blir för kronan, respektive för bolaget.

Herr Wrangel bär redan betonat, att för kronan skulle det
betyda en omedelbar besparing av 410,000 kronor med utsikt naturligtvis
till väsentliga besparingar på det rent förtifikatoriska
området, och behövliga tillbehör skulle också bortfalla. För bolaget
var det så, att vid uppgörandet av det ursprungliga kontraktet
skulle det för 10 pjäser betalas 2,800,000 kronor, alltså

280,000 kronor för pjäs. Nu hade emellertid marin förvaltningen
icke till sitt förfogande ett så stort belopp, och marinförvaltningen
lyckades jämväl att få nedprutning till 265,000 kronor per pjäs,
då man rrtgick från ett antal av 10 pjäser. Nu förmäles emellertid
från bolagets sida, att när beställningen skedde från marinförvaltningen,
beställde man åtta pjäser, men man utgick från,
att en beställning senare skulle komma till, rörande ytterligare
två pjäser, och det var alltså den utgångspunkten, att man hade
en viss förvissning om, att det skulle bliva 10 pjäser, som gjorde
att bolaget å sin sida gick med på, att 265,000 kronor skulle betalas
per pjäs. Så vindiceras saken i varje fall från bolagets sida,
och även av de handlingar, som föreligga, kan man förstå, att
något dylikt verkligen förelegat. Alltnog: bolaget fick 1917 beställning
på ytterligare två pjäser, och därmed kom man upp till
ett antal av 10 pjäser. Nu framhålles från bolagtes sida, att om

Första leammarens protokoll 1919. Nr 0-4. 6

Om ändrad
disposition av
ett anslag till
det fasta
kustförsvarets
stärkande.
(Forts.''

Nr 24. 82

Onsdagen den 9 april, f. m.

Om ändrad detta kontrakt skall bävas ifråga om två pjäser, så vill bolaget gå
,tU1 den ursPr.unSI.iga summan, som bolaget betingat sig:
det fasta 2o0,0(J0 kronor per pjäs i stället för 265,000 kronor per pjäs.
kustförsvarets Något kan ligga i den synpunkten, som här är framhållen från
stärkande, bolagets sida, och det beror givetvis på andra omständigheter,
(Forts.) som stå i samband med allt detta om man skall tillerkänna dem

värde. Då är det givetvis så. att bolaget — som jag är långt
ifrån angelägen att plädera för, utan jag söker naturligen framlägga
saken som den verkligen ligger — gör en utomordentlig
förlust på hela den leverans, som det åtagit sig till kronan, en
förlust, som måhända, därest en försäljning av dessa pjäser kommer
att ske till annan makt, kommer att förminskas. Men
efter vad jag tror man har anledning att utgå från, kommer
det i alla fall att göra en nettoförlust på hela alfären. Sålunda:
den stora förtjänst, som man menar bolaget skulle göra, tror jag,
att man har mycket svårt att ujipleta, även om man antager'' såsom
säkert, som herr Wrangel gör, att en försäljning till annan
makt kommer att ske. I stället torde man få utgå från} att den
förlust, som bolaget under alla förhållanden kommer att bliva
åsamkad, endast skulle komma att minskas. Härtill kommer även
att från vårt södra grannland har en annulering av kontrakten
skett under sådana förmer, att det torde vara ovisst, i vad mån
det blir någon verklig vinst för bolaget. Och i varje fall kan
icke heller detta påverka den föreliggande affären något nämnvärt.

Men jag vill för min del ifrågasätta, huruvida det betrak
telsesätt är riktigt, att man diskuterar: tjänar bolaget, eller
tjänar bolaget icke? Den utgångspunkt man-här har att anlägga
synes mig vara den: är det fördelaktigt för kronan eller ej? Och
jag måste säga, att det förefaller mig, att med en omedelbar vinst
av 410,000 kronor, med ett undgående av, att man bär binder sig
för betydande miljonbelopp i framtiden och i viss mån — det
må jag ju säga — föregriper utredningar, som ännu icke ens kunnat
påbörjas, och med hänsyn till det allmänna läget i världen,
sä är det klokt och fördelaktigt för kronan att göra denna avbeställning.

När härtill kommer, enligt vad jag tror mig ha visat, att
vad bolaget beträffar det visst icke blir så, att det blir någon
ökad vinst utan en minskad förlust, så vill jag för min del anhålla,
att kammaren ville godtaga den framställning, som Kungl.
Maj:t gjort och som har vunnit understöd av statsuiskottets maioritet.

Herr Wrangel: Herr greve och talman, mina herrar! Till
en början ber jag få uttala min tacksamhet till herr statsrådet
och chefen för sjöförsvarsdepartementet för att häri något lyftat
på, den slöja, som omgivit denna fråga. Det torde då också vara
mig tillåtet att fortsätta på den väg, som inslagits.

Jag skall fatta mig så kort som möjligt, och jag skall be att

Onsdagen den 9 april, f. m.

83 » 24.

särskilt få fästa mig vid frågans kärnpunkt. Den är redan fram- Om ändrad
ställd i Kungl. Majrts proposition och lyder sålunda: statsrådet deposition av
»anser sig böra framhålla, hurusom den i ärendet förebragta ut-M
redningen synes giva vid banden, att samtliga myndigheter äro kustförTmrets
ense därom, att vissa av de i 1914 års kustförsvarsplan ingående stärkande.
svåra artilleri pjäserna» — d. v. s. dessa två 30,5 om. haubitser — (Forts.)
»med hänsyn till numera inträdda förhållanden icke längre äro avbehovet
påkallade för sitt i nämnda plan angivna ändamål». På
denna sats stöder sig statsrådet, när han säger i följande punkt:

»En begränsning i anskaffningen av sådana pjäser lärer fördenskull
kunna ske.» . Nu vågar jag påstå, att den slutsats, som herr statsrådet
kommit till beträffande myndigheternas uttalanden, är felaktig.
Jag vågar göra detta påstående därför, att jag vet, att
chefen för kustartilleriet icke ett ögonblick hyst en sådan uppfattning.
Han har ständigt hyst den uppfattningen, att pjäserna fortfarande
äro för sitt ursprungliga ändamål behövliga, och jag har
förvissat mig om, att denna hans uppfattning delas av chefen för
marinförvaltningen. Hur chefen för marinstaben ställer sig till
saken, vet jag ej: jag har förgäves sökt honom, han befinner sig
för närvarande på resa. Jag skulle sålunda för min del snarare,
kan jag säga, ha kommit till en motsatt slutsats, d. v. s. att
myndigheterna äro ense därom, att pjäserna äro behövliga för sitt
ursprungliga ändamål. I varje fåll kan man ej säga, att de äro
ense om, att de icke äro behövliga härför. Hela grunden för det
förslag, varom herr statsrådet talat så mycket, och vilket jag
mycket väl känner till, det är den order, de hade av Kungl. l\Iaj:t
såsom utgångspunkt för sitt arbete, nämligen att de »inom ramen
av redan för det fasta kustförsvarets stärkande beviljade medel»
skulle föreslå den lämpligaste användningen. Enligt detta var ju
alldeles tydligt och klart, att under dessa tider, då priserna på
alla materialier likasom arbetslönerna stigit i så hög grad. och då
några tii 1 läggsanslag ej här som i nästan alla andra fäll blivit
beviljade — då var det alldeles tydligt, säger jag, att det ej var
möjligt att fullborda 1914 års av statsmakterna fattade beslut i
denna fråga. Eu inskränkning måste göras, om icke några der
medel beviljades. Då hade myndigheterna att se till, var eu sådan
inskränkning lämpligast kunde företagas, och de kotnmo då till
det resultatet, att det var minst riskabelt att giva efter på Heinsö
fästning; men därmed ha de ingalunda sagt, att Hemsö fästning
eller dessa haubitser för Hemsö .fästning icke vore behövliga.

Vad den ekonomiska sidan av saken vidkommer, så yttrade
herr statsrådet bland annat, att kostnaden för uppställandet av
dessa pjäser skulle gå till miljoner. Jag tror ej, att man för
räkna så högt. De fortifikatoriska anordningarna skulle kunna
göras mycket enkla. Det beror i mycket hög grad på de pretentioner,
man har på dessa anordningar. Jag har haft tillfälle att
se, hur man annorstädes har ställt upp liknande eller t. o. m.
ännu svårare pjäser, och de gropar, som voro anordnade för dem,
voro sannerligen ej dyrbara. Så går det naturligtvis åt pengar

Nr 24. 84

Onsdagen den 9 april, f. m.

Om ändrad
disposition av
dt anslag till
det fasta
kustförsvarets
stärkande.
(Forts.)

för eldledningsanordningarna, men ingalunda kunna dessa räknas
i miljoner. Pengarna till anläggningarna i fråga äro ju för övrigt
ej allenast beviljade utan också till sista öret anvisade.

Beträffande bolagets vinst eller förlust så tjänar det ju ej
mycket till att gå in på någon diskussion därom. Bolaget visste
dock nog från början, att 1914 års senare riksdag både bestämt,
att antalet haubitser skulle vara 10. Därpå hade det baserat sina
kalkyler. Att bolaget sedermera har gjort förlust på dessa pjäser,
vill jag ingalunda bestrida, men jag tror mig kunna påstå, att den
förlusten har bolaget nog tagit in på andra beställningar, exempelvis
på projektilerna till ifrågavarande pjäser. Projektilkostnaden
eller skottkostnaden beräknades 1914 till 900 kronor och har sedan
kommit upp till närmare 3,000 kronor. Något slags hänsyn till
bolagets förlust på haubitserna anser jag sålunda man ingalunda
bör eller ens kan taga.

För mig står det alldeles klart, att den fördelaktigaste användningen
av dessa medel vore att behålla pjäserna, och denna min
åsikt stämmer alldeles överens med den av myndigheterna uttalade
åsikten, som lyder på följande sätt: »Vid prövning av denna fråga,
med hänsyn jämväl till de av chefen för marinstaben i hemlig
underdånig skrivelse den 12 oktober 1918 antörda taktiska synpunkterna»
— det var dem, som herr statsrådet nyss berörde —
»har framgått, att den ändamålsenligaste förstärkningen av det
fasta kustförsvaret inom ramen av tillgängliga medel vinnes därigenom
att detsamma tillföres ifrågavarande haubitser jämte för
desamma avsedd ammunition och övrig utredning.» Sålunda: från
militär synpunkt och från ekonomisk synpunkt är det utan tvivel
enligt myndigheternas åsikt fördelaktigast för staten att icke uppsäga
detta kontrakt, utan att behålla pjäserna.

Herr greve och talman, jag ber att fortfarande få yrka bifall
till reservationen och avslag å utskottets hemställan.

Herr statsrådet friherre Palmstierna: Herr talman! Jag bör
göra en replik till herr Wrangel, da lian utgick därifrån, att
myndigheterna ha i sina uttalanden varit helt bestämda av det
mandat, som Ivungl. Maj:t givit. Jag tillåter mig säga, att beträffande
de åsikter, som myndigheterna ha uttalat, och bland dem
även den ärade chefen för kustartilleriet, ha dessa icke kunnat
vara bundna av mandatet, vilket framgår av uttalandenas egen
art, nämligen då man yttrat sig om det strategiska läget i Östersjön,
då man yttrat sig om den relativt förminskade betydelsen
av Hemsö eller Karlskrona, ty inga mandat kunna över huvud
taget binda ett uttalande av denna art. Det heter att »till det
militärgeografiska läget vid Östersjön synes en förändring hava

inträtt» —--- »Karlskrona fästning har vunnit i betydelse»,

»Hemsö fästning synes för närvarande inte ha samma betydelse
såsom före kriget». Och inte nog med, att respektive myndigheter
göra sådana uttalanden, som givetvis inga mandat av Kungl. Maj:t

Onsdagen den 9 april. f. m.

85 Nr 24.

stärkande.

(Forts.)

kunnat dirigera! Det är ämbetsmyndigheters utlåtanden, som giva Om ändrad
stöd för ett allmänt omdöme om vårt strategiska läge. _ fulslag M

Konsekvensen av detta omdöme droges ävenledes av myndighe- ut fästa
terna så tillvida, att en av pjäserna frän Hemsö föreslås att bliva pla- kustforavareti
cerad nere i Karlskrona. Därmed sönderbrytes försvarssystemet
vid Hemsö. Därmed hava också respektive myndigheter bundit
sig till en ganska definitiv anordning av denna sak. Vidare bar,
som jag nämnt, de två återstående pjäserna reserverats av myndigheterna
icke för Hemsö utan för »vissa ännu icke avgjorda försvarsfrågors
framtida lösning». Till dem har riksdagen ännu inte
anvisat medel.

Detta har jag funnit vid genomläsningen av handlingarna och
vid de resonemang, som blivit förda. Att jag utgick från detta,
synes mig vara helt naturligt.

Nu har den ärade talaren icke närmare diskuterat frågan om
bolagets vinst eller förlust, och jag har ej heller velat göra det.

Jag har endast velat tillrättalägga saken genom att framhålla,
att man byggt på uttalade åsikter av militära myndigheter, på
förslag och förord av dessa grundat på deras strategiska omdömen,
som säkerligen icke heller äro den ärade talaren obekanta.

Herr Kvarnzelius: Herr talman! Jag vill inte inlåta mig

i någon tvist med general Wrangel. angående huruvida dessa två
grova pjäser, som här äro ifråga, kunna bliva till gagn för vårt
försvar eller inte. Det är sannolikt, och jag tror, att man kan
säga säkert, att under förutsättning att det skulle vara så, att vi
blevo anfallna, skulle de, om de voro placerade på rätt plats,
kunna komma att tjäna vårt lands försvar i ganska hög grad. Men
det är icke om den saken striden rör sig för närvarande, utan enligt
min uppfattning rör det sig om. en fråga av mycket enklare
beskaffenhet. Det är en rent praktisk angelägenhet, huruvida staten,
seiian det blivit konstaterat, att dessa pjäser icke äro erforderliga
för Hemsö, och utan att vi veta, var de skola placeras, likväl
sjtall låta beställningen utföras. Jag är villig att acceptera den
utgångspunkt för frågans bedömande, som general Wrangel angivit
ha varit myndigheternas mening, då de hava avgivit sitt yttrande,
nämligen att det varit med hänsyn till att vissa besparingar och
inskränkningar i 1914 års plan måste äga rum, som de sagt, att
under sådana förhållanden kunna de två grova pjäserna vid Hemsö
först komma i åtanke, därest fråga blir om en sådan begränsning.
Jag är villig att acceptera detta. Men är det någon i denna kammare,
som vågar påstå, att icke denna begränsning måste ske, att
det ej är nödvändigt, att en begränsning av 1914 års plan på detta
och andra områden måste äga rum? År det så, att man icke kan
bestrida riktigheten härav och reducera frågan till en vad jag
ville säga och som jag nyss sagt rent praktisk angelägenhet, är
det då klokt att lägga ned medel på ett område, som visserligen
under vissa förutsättningar kan bliva till nytta, men som man i
närvarande stund icke vet, hur man skall draga nytta av? Det är

Nr 24. 86

Onsdagen den 9 april, f. ra.

Om ändrad tydligt, att om det i framtiden blir fråga om att anordna en bedispositton
åt''fäst anläggning kommer det att bli fråga om betydligt högre kostdet
fasta nader, an vad dessa pjäser representera, och mycken strid kommer
kustförsvarets sannolikt att stå, huruvida det går att genomföra en sådan fråga
stärkande, i riksdagen. Jag erinrar i detta hänseende, huru många gånger
(Forts.) det vant på tal att förse Älvsborgs fästning med grövre artilleri

och huru detta vid varje tillfälle avvisats av riksdagen. Äro förutsättningarna
för att kunna få ett gynnsammare mottagande av
dylika förslag ljusare nu, än de voro vid de tillfällen, då dessa
förslag förelågo? Enligt min uppfattning icke! Finnes det någon
rimlig anledning, att med hänsyn till den ekonomiska situation,
som vi för övrigt befinna oss uti, staten skulle låta göra dessa
pjäser färdiga, men uppställa dem i ett förråd, utan att veta, var
de skola bliva placerade? Låt vara att pjäserna äro billiga, men
då man kan utgå från, att det dröjer mänga år, innan statsmakterna
kunna ena sig om, var pjäserna skola placeras, är det tydligt,
att man endast genom räntebesparingen å det kapital, som
man vinner genom att antaga Kung!. Maj:ts förslag, får tillräckliga
medel för användning vid dst tillfälle, då riksdagen eventuellt
beslutar anskaffande av pjäser, som äro lika effektiva och som
svara mot den effekt, som dessa pjäser skulle representera.

Det är dessa synpunkter, som varit för mig bestämmande, dels
i försvarskommissionen, dels i statsutskottet, och det är på dessa
grunder, som jag ber att få yrka bifall till statsutskottets förslag.

Herr Wrangel: Herr greve och talman! Endast ett par

ord! Herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet yttrade
bland annat, att myndigheterna vid avgivandet av sitt utlåtande
icke varit bundna av något mandat. Ja, det beror på, hur
man ser saken. De fingo ej gä utöver ramen av redan beviljade
medel. Då voro de väl dock bundna härvidlag. Att de togo i betraktande
det något förändrade strategiska läget, det var alldeles
naturligt, därför att de skulle försöka avväga, var man lämpligast
skulle kunna göra besparingar, allt inom ramen av de beviljade
medlen.

Herr statsrådet nämnde vidare, att cheferna själva hade föreslagit
uppställandet av en av de tre, ursprungligen för Hemsö avsedda
pjäserna i Karlskrona. Alldeles riktigt! Uteslutande, kan
jag säga, eller åtminstone till stor del av besparingsskäl. Där
fanns eldledningsanordningar. Vad som här behövde göras var
endast att ställa en pjäs till vid sidan av de övriga. Det var det
möjligast billiga sättet att använda pjäsen, och dessutom ansågs
denna, förstärkning av karlskronabatteriet vara synnerligen behövlig.

Den omständigheten, som statsutskottets ärade ordförande berörde,
nämligen att myndigheterna icke hade föreslagit någon bestämd
plats för uppställandet av de två återstående pjäserna är ju
alldeles riktig. Jag beklagar att de icke ha gjort det. Hade de
tänkt sig, att denna sak skulle medfört sådana konsekvenser, så

Onsdagen den 9 april, f. m.

87 Sr 24.

hade de säkerligen mycket lätt kunnat ena sig om den frågan. Om ändrad
Jag vill endast erinra, hurusom denna kammare två upprepade
gånger har givit sitt bifall till uppställande av sådant artilleri ie domfästa''
Älvsborgs fästning. Statsutskottets ärade ordförande tfa galle kustförsvarets
visserligen, om det skulle finnas någon slags utsikt för, att riks- stärkande.
dagen hädanefter skulle fatta något beslut i denna riktning, då (Forts.;
den två gånger förut avslagit framställning därom. Ja, det är
ganska svårt att döma om den saken. Men nog tror jag. att utsikten
för att få ett sådant försvar skulle vara ofantligt mycket
större nu än förut, om pjäserna redan funnos och funnos till för
ett så ofantligt billigt pris som 265,000 kronor under det att det
numera säkerligen icke är möjligt att genom ny beställning få
sådana pjäser under 600,000 kronor per stycket.

Jag ber, herr greve och talman, att få vidhålla mitt yrkande.

Herr Ericson, Hans: Herr talman! Jag bär icke haft till fälle

att se de hemliga handlingarna i dette ärende, och därför
skall jag be att liksom herr Kvarnzelius få lägga en praktisk
synpunkt på frågan.

Vad först beträffar den av herr statsrådet uttalade synpunkten
att myndigheterna icke skulle vara eniga om var dessa två pjäser
skulle komma att ställas, så lärer väl saken ligga så, att de icke
blivit därom tillfrågade; min övertygelse är, att myndigheterna
mycket lätt skulle kunna enas om den saken.

Vidare torde förhållandet vara att en av våra närmaste grannar
kommer, såvitt jag har mig bekant, att inköpa dessa eller
likadana pjäser för ett väsentligt högre pris, än vi ha att betala.

Detta talar för att pjäserna enligt denna grannes erfarenhet icke
allenast äro användbara, utan åtminstone för dem behövliga. Att
pjäserna äro behövliga för oss, det vågar jag bestämt vitsorda med
den ganska långa erfarenhet jag haft inom detta område. Och
vad särskilt den ekonomiska sidan av saken beträffar, ber jag få
framhålla, att det rör sig om 205,000 kronor per pjäs, ty det blir
det pris vi skulle få betala, om vi behål a dem, jämfört med vad
vi eljest skulle få betala. Därtill komma givetvis kostnaderna för
ammunition och dylikt och även en del anläggningar för pjäsernas
uppställande, anläggningar vilka dock icke behöva bliva så synnerligen
dyrbara. För mig ligger saken så, att det är otroligt
opraktiskt att släppa ifrån sig två så kraftiga och förhållandevis
billiga pjäser, och jag ber för min del att få bestämt yrka på bifall
till reservationen. -

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt föreliggande yrkanden propositioner, först på bifall till vad
utskottet'' i nu ifrågavarande utlåtande hemställt samt vidare därpå
att kammaren skulle med avslag å utskottets hemställan, antaga det
förslag, som innefattades i den av herr Swartz m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade herr talmannen sig finna den
senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 24. 88

Onsdagen den 9 april, f. m.

Om ändrad Herr Eosén begärde votering, i anledning varav uppsattes, justettt
^anslag till rac^es och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

det fasta Den, som avslår vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr

kuJär°i!^^ZetS 0°h antager det förslag, som innefattades i den av herr Swartz
(Forts) '' m- v’d utlåtandet avgivna reservation, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 67;

Nej — 48.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets utlåtande nr 48, i
anledning av vackt motion om tillerkännande av det till 1918 års
krigstidstillägg hörande s. k. grundbeloppet åt alla vid marinen anställda
underoffioerskorpraler, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

•

°av ''ersätt** Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 50, i anledning av
ningar i an- väckta motioner om åvägabringande av bestämmelser i syfte att erledning
av sättningar i anledning av kroppsskada, uppkommen under militärkroppsskada,
tjänstgöring, må utgå med enahanda belopp oberoende av tiden för
tillkomst.

tjänstgöring. Uti två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 12, av herrar W. Gullberg och Ä. Ingeström och den andra
inom andra kammaren nr 43, av herr U. Leander hade hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville låta utarbeta och för riksdagen, om möjligt redan vid innevarande
riksmöte, framlägga förslag till bestämmelser i syfte att ersättningarna
i anledning av kroppsskada, uppkommen under militärtjänstgöring,
skulle utgå med enahanda belopp oberoende av tiden
för skadans uppkomst.

I nu föreliggande utlåtande hade utskottet, som på grund av de
konsekvenser, ett bifall till motionärernas förslag skulle kunna medföra,
icke ansett sig kunna tillstyrka detsamma, hemställt, att herrar
Gullbergs och Ingeströms samt Leanders förevarande motioner icke
måtte av riksdagen bifallas.

Onsdagen den 9 april, f. m.

89 Nr 24.

Herr Gullberg: Herr talman! Statsutskottet har enhälligt
avstyrkt den motion, som herr Ingeström och jag väckt och vari
vi hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för riksdagen, om
möjligt redan vid innevarande riksmöte, framlägga förslag till bestämmelser
i syfte att ersättningarna i anledning av kroppsskada,
uppkommen under militärtjänstgöring, må utgå med enahanda belopp
oberoende av tiden för skadans uppkomst. Genom ett riksdagens
beslut, som fattades och utfärdades år 1909, ha de, som ha skadats
under militärtjänstgöring, fått en ersättning uppgående till 450
kr. pr år och under senaste åren ha de fått 50 proc. förhöjning
härav på grund av dyrtiden. Däremot de, som före den tidan ha
skadats under militärtjänstgöring, ha fått en mycket ringa ersättning,
uppgående till 100 eller möjligen 150 kronor. Nu anser utskottet,
att, på grund av de konsekvenser, som ett bifall till vårt
förslag om enahanda belopp skulle innebära, kan utskottet icke
tillstyrka vårt förslag. Jag anser för min del, att konsekvensen
utav det beslut, som fattades av riksdagen år 1909, borde bliva
den, att även de, som skadats före den tiden finge en lika stor
ersättning. Det är åtskilliga rätt ömmande fåll det här gäller.
Jag har fått brev från eu stackars man, som under militärtjänstgöringen
år 1907 miste sitt ena ben. Han har sedan dn tiden fått
i ersättning 100 kronor om året, och det är ju alldeles för litet.
Det är tydligt, att antalet av dessa olyckliga icke kan vara så
fruktansvärt stort, men de, som det gäller, äro i högsta grad beklagansvärda.

Då emellertid utskottet enhälligt avstyrker motionen, skall jag
icke yrka bifall till den, ty utsikterna att vinna över utskottet äro
synnerligen små men jag skall begagna tillfället att uttrycka den
förhoppningen, att regeringen tager den här saken om hand och
verkställer den begärda utredningen. Motionen är skriven av en
fullt sakkunnig, nämligen vår förutvarande militieombudsman, som
kände sig i sin ämbetsgärning då och då upprörd över att en hel
del av dessa invalider icke kunde få en större ersättning. Jag vill
dock som sagt icke göra något vidare yrkande, utan hemställer, att
regeringen tager upp saken.

Herr Kvarnzelius: Herr talman! Då den föregående ärade
talaren icke hade något yrkande, så kunde det vara onödigt att
besvära kammaren, då tiden är långt framskriden, men då jag har
ordet vill jag framhålla några synpunkter. Jag vill säga, att jag
i hög grad sympatiserar med motionären i det behj ärtan svärda
syftet, att dessa skadade skulle få mera. Det är icke med hänsyn
till, att deras antal är så stort, som utskottet ställt sig tveksam,
utan med hänsyn till den princip, som här skulle vinna erkännande
av riksdagen, vilket givetvis skulle kunna föra med sig krav från
andra pensionstagare, som fått sina pensioner sig tillerkända på
grund av äldre löneförhållanden och som givetvis kommit i sämre
ställning än de med dem i övrigt jämställda befattningshavare,

Om beloppet
av ersättningar
i c nledning
av
kroppsskada,
uppkommen
under militärtjänstgör
i ng.

(Forte.)

Nr 24. 90

Onsdagen den 9 april, f. m.

Om beloppet
av ersättningar
i anledning
av
kroppsskada,
uppkommen
under militärtjänstgöring.

(Ports.)

som sedan fått högre löner och på grund därav högre pension.
Det är dessa konsekvenser, som utskottet syftat på, då det talar
om konsekvensen i sin motivering. Kan regeringen lösa denna
fråga på något sätt, så att dessa medborgare som motionerna avse
kunna få det bättre, utan att man på något sätt prejudicerar på
andra områden, har jag givetvis icke något att invända däremot,
och jag tror icke, att det skulle vara någon inom utskottet, som i
så fall skulle ställa sig avvisande. Men jag tror, att det kommer
att visa sig, att det blir för regeringen ganska svårt att kunna
finna någon utväg.

Jag hemställer om bifall till utskottets utlåtande.

Herr Lindhagen: Man brukar icke draga sig för några konsekvenser,
när det gäller utgifter för att skaffa militären pjäser
och utrustning av alla slag, men när det nu gäller att ge en skärv
åt dem, som ha tvångskommenderats ut för att begagna dessa pjäser
och öva sig med dem och därigenom tagit skada för hela sitt
liv, då är man genast rädd för konsekvenserna. Den förra konsekvensen
drar med sig i ännu högre grad den andra konsekvensen.
Jag ber herr talman, att få yrka bifall till motionen.

Herr Gullberg: Statsutskottets ärade ordförande sade, att det
var för en viss princips skull som de hesiterade i utskottet för att
tillstyrka vår motion. Men den principen, att verksamt hjälpa
dem, som ha skadats under militärtjänstgöring, den har godkänts
utav riksdagen, så att den är tydlig och klar. Att vissa av dessa
olyckor skett före år 1909 det bör väl icke innebära, att de skadade
icke skola få samma ersättning, som de få, som skadats
senare.

När det nu har yrkats bifall till motionen, ber jag att få understödja
det yrkandet.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen i
enlighet med därunder framkomna yrkanden gjorde propositioner,
först på bifall till vad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt
samt vidare därpå att kammaren skulle med avslag å utskottets hemställan
bifalla de i ämnet väckta motionerna; och förklarade ''herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Lindhagen begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
50, röstar

Ja;

Obetagen den 9 april, f.- in.

91 Nr 24.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Om beloppet
av ersättningar
i anledning
av
kroppsskada,
ämnet uppkommen
under militärtjänstgöring.

Vid slutet av den ‘häröver anställda omröstningen befunnos rös- (Forts.)
terna havä utfallit sålunda:

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan och bifallas de
väckta motionerna.

Ja — 60;

Nej — 33.

Då tiden nu var ‘långt framskriden, beslöts på hemställan av herr
talmannen att handläggningen av återstående ärenden på föredragningslistan
skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny stat
för universitetskanslersexpeditionen;

nr 70, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag
till ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala m. m.;

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till dagavgifter vid pediatrisk klinik å allmänna barnhuset i Stockholm
;

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av kammarkollegium m. m. jämte en i ämnet väckt motion;
och

nr 73, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning
av länsstyrelsens i Gävleborgs län ämbetslokaler m. m.;

första lagutskottets memorial nr 20, med föranledande av kamrarnas
skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande nr
15 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fondkomunissionsrörelse och fondbörsverksamhet samt till lag om
ändring i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse ävensom en i ämnet
väckt motion;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyte
av mark mellan kronan och Klosters aktiebolag;_

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa områden av kronoegendomen Näs kungsgård nr 1 jämte
Ytternora nr 1 och Bergsgärdet nr 1 i Kopparbergs län;

Sr 24. 92

Oasdagen den 9 april, f. in.

nr 57, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från
sådana egendomar;

nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av den kronan tillhöriga holmen Malepert invid Marstrand;

nr 59 A, angående reglering av utgifterna för kapitalökning för
år 1920 i vad angår jordbruksärendena;

__inr 59 B, angående reglering av utgifterna för kapitalökning å
tilläggsstat till riksstaten för år 1919 i vad rör jordbruksärenden;

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående byggnadslån
och odlingsbidrag till innehavare av vissa kronotnyibyggen i
Norrbottens län;

nr 61, i anledning av utav Kungl. Mai ti gjorda framställningar
angående anslag till åtgärder för linodlingens befrämjande; och

nr 62, i anledning av väckt motion om statsbidrag till riksföreningen
för landsbygdens elektrifiering u. p. a. för anställande av sakkunnig
personal; samt

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 8, i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj :t angående en förbättrad yrkesstatistik;
och

nr 9, i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj :t angående beredande av tillfälle för
gevärshantverkare att befordras till fanjunkare.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 91, i anledning av Kungl. Maj tis proposition med förslag till
dels förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om
skjutsväsendet den 22 juni 1911, dels förordning med vissa tillfälliga
bestämmelser i fråga om skjutsväsendet; och

nr 92, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående viss
ändring beträffande användningen av ordinarie anslaget till understödjande
av premiering av nötboskap.

Herr Lindhagen väckte följande motioner:
nr 212, angående söndagsvila inom vissa arbetsområden;
nr 213, angående reglering i vissa fall av nattarbetet för män;
nr 214, angående begränsning av lantarbetarnas arbetstid;

Onsdagen den 9 april, f. m.

■nr 215, angående personalens arbetstid inom hotell-, restaurangkafé-
och därmed jämförlig rörelse; samt

nr 216, angående begärdning av arbetstiden i det s. k. hemarbetet.

Kammaren åtskildes kl. 5,07 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.