1918. Andra kammaren. Nr 56
ProtokollRiksdagens protokoll 1918:56
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1918. Andra kammaren. Nr 56.
Onsdagen den 15 maj, e. in.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ I
Herr
statsrådet Thorsson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition,
nr 433, med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning
inom Loussavara och Grängesbergs malmfält dels angående redan
medgiven malmbrytning inom Kirunavara och Gällivare malmfält.
Denna proposition bordlädes på begäran.
§ 2.
Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning lagutskottets
utlåtande, nr 58, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m., dels ock i ärendet väckta motioner.
6 och 7 §§.
Godkändes.
8 §.
Kungl. Maj:t hade föreslagit att 1 och 2 mom. skulle erhålla
denna avfattning:
1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om amöblerad
lägenhet vare utan verkan, med mindre hyresgästen avgivit
skriftlig, uttrycklig försäkran, att han är villig att låta avtalet upphöra,
eller hyresnämnden lämnat sitt samtycke till densamma eller
fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar
till uppsägning. Har hyresnämnd för viss tid av högst ett år lämnat
hyresgäst medgivande att överlåta lägenheten till annan, skall
detta medgivande äga samma verkan, som om det lämnats av hyresvärden.
Andra kammarens protokoll 1918. Nr 56. 1
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
m. m.
Nr 56. 2
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
m. m.
(Forts.)
2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal,
avsett att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare dock så
ansett, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter
avtalstidens slut, så framt uppsägning icke skett, skall förlängas för
ytterligare lika lång tid, dock varje gång för högst ett år. För ty fall
galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall
finnes stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom.
Åt 1 mom. hade i utskottets förslag givits följande lydelse:
1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad
lägenhet vare utan verkan, med mindre hyresgästen efter hyresavtalets
ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran, att han är
villig att låta avtalet upphöra, eller samtycke till uppsägningen senast
den dag, å vilken uppsägning sist kan ske, meddelas av hyresnämnd,
eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap.
21_24 §§ av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egen
dom
berättigar till uppsägning.
Stadgandet i 2 mom. av Kungl. Maj :ts förslag^hade av utskottet
uteslutits, och hade till följd härav 3—8 mom. i Kungl. Maj .ts förslag
i utskottets förslag betecknats såsom 2—7 inom.
6 mom. skulle enligt utskottets förslag lyda sålunda:
6. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri
inbegripet, och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt
avtalet skall erläggas i förskott för längre tid än en månad, berättigar
underlåtenhet härutinnan icke till uppsägning, så länge hyresgästen
sist å andra söckendagen av varje månad till fullo erlägger
den på samma månad belöpande hyran.
Vid förevarande paragraf funnos fogade reservationer:
av herrar Pettersson i Södertälje, Elefbech, Lindqvist i Kosta,
E. I. Lindley, Johansson i Trollhättan och Ericsson i Åtvidaberg,
vilka hemställt att 1 mom. matte erhålla följande lydelse.
1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad
lägenhet vare utan verkan, med mindre hyresgästen efter hyresavtalets
ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran, att han är
villig att låta avtalet upphöra, eller samtycke till uppsägningen senast
den dag, å vilken uppsägning sist kan ske, medelas av hyresnälmnd,
eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap.
21_24 §§ av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt _ till fast
egendom berättigar till uppsägning. Har hyresnämnd för viss tid av
högst ett år lämnat hyresgäst medgivande att överlåta lägenheten till
annan, skall detta medgivande äga samma verkan, som om det lämnats
av hyresvärden;
att såsom 2 mom. måtte införas det stadgande, som i Kungl.
Maj:ts förslag betecknats med 2 mom.; och
att till följd härav 2—5 och 7 mom. i utskottets förslag matte
erhålla ändrad nummerbeteckning;
Onsdagen den 15 maj, e. m.
3
Nr 55.
av herr Pettersson i Södertälje i fråga om nummerbeteckning å
6 mom. i utskottets förslag; samt
av herrar Klefbeck, Lindqvist i Kosta, E. I. Lindley, Johansson
i Trollhättan och Ericsson i Åtvidaberg, vilka hemställt, att det i utskottets
förslag såsom 6 mom. betecknade stadgande måtte erhålla
följande lydelse:
»Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet
skall erläggas i förskott för längre tid än en månad, skall hyresgästen
anses fylla sina förpliktelser enligt avtalet med avseende å
hyrans erläggande, så länge han sist å andra söckendagen av varje
månad till fullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.»
Ang. lag
mot oskälig
hyr es stegring
m. m.
(Forts.)
Sedan 1 mom. föredragits, yttrade:
Herr Pettersson i Södertälje: I syfte att minska bostadsbristen
har Kungl. Maj:t i 8 § 1 mom. föreslagit, att om en hyresgäst
vill överlåta sin lägenhet på en annan, men han inte kan få hyresvärdens
tillstånd till den överlåtelsen, antingen därför att hyresvärden
inte kan träffas, eller därför att hyresvärden vägrar sitt medgivande
till saken, hyresgästen i stället skulle kunna underställa frågan
hyresnämndens prövning, och att om hyresnämnden då medgiver
överlåtelse, det skulle vara lika giltigt, som om hyresvärden
gjort det. Nu har utskottets majoritet ansett, att en sådan befogenhet
för hyresnämnden synes i allt för hög grad inskränka hyresvärdens
rättigheter. Ja, det torde vara en smaksak, om just den
bär bestämmelsen skall anses innebära en för långt gående inskränkning
eller ej. Jag skall för min del gärna erkänna, att hela den
här lagstiftningen innebär ett ganska avsevärt inhugg i hyresvärdens
rättigheter, men det har man funnit sig i. Man har från alla
håll varit ense om att en sådan lagstiftning behöves för att under
dessa bostadsbristens dagar dock hjälpa dem, som mest lida därav,
och se till, att de kunna fa bostad för något så när rimligt pris.
Om man nu går in på den allmänna principen och anser lagstiftningen
i det hela nödvändig så synes mig icke vara skäl i att hänga
upp sig på den här jämförelsevis obetydliga detaljen. Även om inte
ifrågavarande bestämmelse i och för sig kan ha så synnerligen stor
verkan, kan den dock otvivelaktigt ha någon verkan i det här avseendet,
och jag jämte en del andra ledamöter av utskottet ha därför
i denna punkt reserverat oss. Jag föreställer mig, att vi handla i
konsekvens med den ståndpunkt vi intagit förut till den här lagen,
då vi också i detta stycke yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Herr Holmdahl: Enligt allmänna hyreslagen äger hyresgäst
överlåta sin lägenhet till annan person endast under förutsättning att
han erhåller hyresvärdens medgivande. Ändamålet med detta stadgande
är givetvis att förekomma, att en hyresgäst emot hyresvärdens
bestridande eller honom oåtspord uthyr lägenheten till en person,
som är för hyresvärden okänd och, som möjligen skulle kunna
Sr 50. 4
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
m. in.
(Torts.)
missvårda eller misskreditera lägenheten. Nu ifrågasattes, att husvärdens
samtycke skulle bortfalla och ersättas av hyresnämndens
medgivande. Det är väl ändå att driva denna sak något väl långt.
Departementschefen har i sitt uttalande till statsrådsprotokollet framhållit,
att det nog i regel torde förhålla sig sa, att en hyresvärd icke
utan att giltiga skäl föreligga vägrar att låta en hyresgäst uthyra
sin lägenhet. Man kan med skäl fråga: behövs under sådana förhållanden
den åtgärd, som här ifrågasättes? Redan gällande lieslag
innehåller sådana bestämmelser, att eu hyresvärd nog lär besinna
sig, innan han utan giltiga skäl vägrar en hyresgäst. att överlåta
förhyrd lägenhet. Allmänna hyreslagen stadgar nämligen, att om
hyresvärden utan giltiga skäl vägrar en hyresgäst att överlåta lägenhet
eller underlåter att inom en vecka ge besked, .så äger hyresgäst
rätt att uppsäga avtalet. Häri ligger enligt mitt förmenande
ett ganska kraftigt korrektiv emot att hyresvärd utan giltigt skäl
vägrar sitt samtycke.
I övrigt vill jag framhålla, att en dylik uppgörelse mellan tvenne
hyresgäster icke saknar sin rättsliga betydelse för hyresvärden. Det
förhåller sig nämligen så att om en person överlåter sin förhyrda
lägenhet med hyresvärdens samtycke och hyresgästen nr 1 flyttar sitt
bohag från lägenheten, så upphör därmed hyresvärdens retentionsrätt
och förmånsrätt i dessa lösören. I de lösören, som hyresgästen
nr 2 inför i lägenheten erhåller däremot hyresvärden icke sådan
rätt. Då sålunda eu överlåtelse från hyresgäst till hyresgäst medför
sådana rättsverkningar, bör väl icke hyresvärden ställas alldeles
utanför ett sådant avtal.
Jag ber i övrigt få påpeka, att med den avfattning, som detta
stadgande fått. kan det medföra vissa svårigheter för hyresgästerna,
Det förhåller sig ju så, att hyresnämndens medgivande icke sträcker
sig längre än för ett ar. Om man tänker sig. att en hyresgäst
har hyrt på fem år och efter ett ar pa grund av förändrade förhallanden
känner sig nödsakad att överlata lägenheten pa annan person,
kan han av hyresvärden erhålla medgivande att.upp låta lägenheten
för hela återstående hyrestiden. Vänder han sig däremot till
hyresnämnden, kan sådant medgivande icke lämnas för mer
än ett år, och hyresgäst nr 1 måste sålunda år från år, så länge
hyresstegringslagen existerar, vända sig till hyresnämnden för att fa
medgivande till lägenhetens fortsatta uthyrning. Man kan ju tänka
sig att, med olika sammansättning av hyresnämnden, besluten kunna
bliva olika. Vidare, om man tänker sig, att vi under dessa fyra år
lyckas att bli fria från hyresstegringslag, torde hyresvärden, när det
år, för vilket hyresgästen fått rätt att upplåta lägenheten, förflutit,
vara i sin fulla rätt att tillsäga hyresgästen nr 2 att avflytta från
lägenheten. Det visar sig sålunda, att detta stadgande kan medföra
ganska väsentliga olägenheter både för hyresvärd och för hyresgäster.
Från åtskilliga motionärers sida har också framhållits olämpiigheten
av att införa ett sådant stadgande i lagen, och det har också
påvisats, att man därmed sträcker denna lag längre än syftet
från början varit, nämligen att reglera oskäliga hyrespris. Herr
Onsdagen den 15 maj, e. in.
5 Nr 56,
justitieministern har i sitt uttalande till statsrådsprotokollet antytt,
att han inte fäster någon större vikt vid denna fråga. Han har
nämligen låtit förstå, att det föreslagna stadgandet icke skulle kunna
inverka något nämnvärt på tillgången av bostadslägenheter.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Lindqvist i Hosta: Jag tror, att även om man kan säga
att vad Kungl. Maj:t i detta fall föreslagit inte kan varaav så stor
betydelse, kan det dock i vissa fäll verka därhän, som departementschefen
säger, att man kunde bereda bostäder åt folk, som eljest icke
skulle vara möjligt att bereda sådana åt. Man kan nog inte i alla
fall lita på att hyresvärdarna i regel äro så humana, att de icke
utan giltiga skäl söka hindra en hyresgäst att borthyra sin lägenhet
åt annan. Man spörjer från olika håll, att hyresvärdarna äro
allt annat än gen fila på detta sätt, och att de ställa sig mycket
ogina. Man kan tänka sig, hurudana vissa hyresvärdar äro, när
man ser vad tidningarna häromdagen meddelade om en hyresvärd,
som vidtog ganska fula åtgärder mot sina hyresgäster. Det talades
om att en person, vilken hade blivit anmäld för hyresnämnden för
vissa saker, tog sig för att förfölja sina hyresgäster på så sätt, att
han lät ur bostäderna borttaga diverse föremål såsom kakelugnsluckor,
porslinsställen i toaletten, nyckelskylten till patentlåsen m.m.,
från andra hade ledstängerna i trapporna, de inre balkongdörrarna,
fotskraporna i trappuppgången och annat undanflyttats. När man
ser, att man har sådana hyresvärdar att göra med, måste man säga,
att det kan inte vara annat än förmånligt, om hyresnämnden får
den befogenhet som Kungl. Maj:t därför föreslagit. Jag ber därför
få yrka bifall till reservationen, vilket är detsamma som Kungl.
Maj:ts förslag.
Herr Holmdahl: Jag vill endast mot herr Lindqvist säga, att
vad herr Lindqvist här anfört rörande den av honom omnämnde
hyresvärdens tillvägagångssätt icke alls har med denna fråga att
göra. Här gäller det huruvida en hyresvärd framdeles som hittills
skall äga att lämna sitt samtycke till överlåtelse av en uthyrd lägenhet
eller detta medgivande skall lämnas av hyresnämnd.
I övrigt vill jag ännu en gång påpeka, att den allmänna kylslagen
innehåller sådana bestämmelser, att en hyresvärd lär betänka
sig mer än en gång, innan han utan giltigt skäl vägrar en
hyresgäst att överlåta en lägenhet till en annan. Han riskerar
nämligen, att hyresgästen uppsäger avtalet.
Jag ber därför att få vidhålla mitt yrkande.
Herr Lindqvist i Kosta: Herr talman! Blott ett par ord.
Jag vill säga gentemot herr Holmdahl, att vad jag anfört här
hör visst till denna sak, ty herr Holmdahl synes förutsätta, att
hyresvärdarna i allmänhet äro sådana, att de icke lägga svårigheter
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
in. m.
(Forts.)
Nr 56. 6
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. lag
mot oskälig
h resstegring
m. nt.
(Forte.)
i vägen för hyresgästerna, och till bevis för att de så göra, var det
som jag anförde mitt exempel.
Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner
först på godkännande av utskottets förslag till lydelse av
förevarande moment samt vidare på godkännande av momentet i den
lydelse, som reservationsvis föreslagits av herr Pettersson i Södertälje
m. fl.; och fattade kammaren beslut i enlighet med innehållet
i sistnämnda proposition.
2 mom. föredrogs härpå. Därvid yttrade:
Herr Pettersson i Södertälje: Socialstyrelsen och bostadskommissionen
hava anmält, att det händer, att hyresvärden träffar avtal
med sin hyresgäst om förhyrning av bostad på det villkoret, att
avtalet skall utan uppsägning upphöra på viss bestämd dag, d. v. s.
att den vanliga klausulen om automatisk förlängning av avtalet, för
den händelse uppsägning icke göres har strukits. På detta sätt
kommer hyresavtalet att undandragas bestämmelsen i 8 § om skyldighet
att alltid underställa uppsägning hyresnämnds prövning. Denna
bestämmelse att uppsägning skall underställas hyresnämnds prövning
har ansetts vara en mycket viktig bestämmelse, och därför har
i den kungl. propositionen föreslagits, att för den händelse hyresavtal
träffats, avsett att utan uppsägning upphöra å viss dag, det
skall så anses, som om avtalet vore träffat med det förbehåll, att
för den händelse uppsägning icke sker, avtalet skall anses förlängt,
i varje fall dock icke längre tid än ett år.
Denna bestämmelse har utskottsmajoriteten ansett innebära en
alltför stark inskränkning i avtalsfriheten och därför avstyrkt densamma.
Jag och några andra ledamöter i utskottet hava i det fallet
icke kunnat följa utskottet utan, med hänsyn till vikten av att
uppsägning blir underställd hyresnämnds prövning, ansett att den av
Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen bör bibehållas.
Jag ber alltså, herr talman, på grund av vad jag nu anfört att
få yrka bifall till vår reservation vid detta moment eller godkännande
av Kungl Maj:ts förslag i fråga om mom. 2 samt att utskottets
mom. 2 måtte godkännas med beteckningen mom. 3.
Herr Holmdahl: Syftet med ifrågavarande stadgande är, så
som
lagutskottets ärade ordförande har framhållit, att ett avtal, som
är slutet mellan hyresvärd och hyresgäst på bestämd tid, icke skall
tillämpas efter avtalets innehåll, utan det skall, som det heter i
paragrafen, så anses, som om avtalet vore slutet under förbehåll,
att detsamma efter avtalstidens slut skall förlängas för ytterligare
lika lång tid, så vitt icke uppsägning kommer emellan. Som skäl
för detta stadgande har man anfört, att det skulle hava inträffat
fall, då en hyresvärd har begagnat denna avtalsform för att därigenom
undvika att underställa en uppsägning hyresnämnds prövning.
Man kan väl emellertid med skal ifrågasätta, om detta för
-
Onsdagen den 15 maj, e. m.
7 Nr 50.
hållande är tillräckligt för att motivera en så pass betänklig åtgärd,
som att giva ett i god tro och laga form slutet avtal ett helt annat
innehåll, än kontrahenterna varit överens om, och detta i ena kontrahentens
intresse. Det förefaller mig, som om man här sträckt
sig betydligt utöver syftet med denna hyresstegringslag nämligen
att reglera oskälig hyresstegring.
Någon större olägenhet torde väl icke heller inträffa därigenom,
att man ställer avtalet på bestämd tid. Hyresvärden är nämligen
enligt 12 § i hyresstegringslagen skyldig att, då avtalet gått till
ända, därom göra anmälan hos hyresnämnden, som äger att reglera
det hyresbelopp, som hyresvärden har för avsikt att begära, om det
skulle visa sig, att detta hyresbelopp är för högt. Lägenheten kommer
icke heller genom ett sådant avtal att undandragas den allmänna
hyresmarknaden. Däremot kan icke hyresgästen tvinga sig
kvar i lägenheten, något som väl också måste anses rimligt, då båda
kontrahenterna varit överens om att avtalet skulle sluta på bestämd
tid, och hyresgästen följaktligen varit medveten om sin skyldighet
att å.avtalad dag avflytta från lägenheten.
Aven om nu sådana fall förekommit, som föranlett framläggandet
av ifrågavarande förslag, så vill jag ändå ifrågasätta, om icke
i många för att icke säga de allra flesta fall, en sådan avtalsform,
som här är fråga om, väljes i fullt lojalt syfte. Man kan ju tänka
sig, att en hyresvärd ställer avtalet på bestämd tid, därför att han
själv kan behöva lägenheten eller därför att han utlovat den till
annan person. Man kan också tänka sig det fallet, att hyresvärden
gjort en person, som varit utan bostad, en tjänst genom att inlo
fera
honom i lägenheten till nästa fardag. Då skulle en sådan
yresgäst, då tiden är ute kunna vägra att lämna lägenheten under
åberopande av detta lagstadgande. Det får man väl ändå säga innebär
en orimlighet.
Likaså kan man tänka sig, att en hyresvärd, som uthyrt en
lägenhet från exempelvis den 1 april till den 1 oktober i år redan
nu uthyrt lägenheten från sistnämnda dag till annan person,
uppsagt sin innehavande lägenhet. Huru skola då förhållandena
gestalta sig, under förutsättning att hyresnämnden vägrar sitt samtycke
till uppsägningen?
Ja, det kan uppstå så många komplikationer på grund av detta
stadgande, att det förefaller mig vara riktigast att låta stadgandet
falla bort. Därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Lindqvist i Kosta: Herr talman! Utöver de skäl för
detta stadgande, som anförts av Kungl. Maj:t och nu av utskottets
ärade ordförande, ber jag att få säga, att man har gjort en förfrågan
ute i landet hos hyresnämnderna, vad deras uppfattning var
om ett stadgande som detta, och på denna förfrågan svara hyresnämnderna,
att de anse, att det stadgande, som här föreslås, är av
stort behov. Sålunda säga exempelvis hyresnämndsordförandena i
Stockholm: »I vissa fall har, sannolikt i syfte att omintetgöra
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
m. m.
(Forts.)
Nr 56. 8
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
m. m.
(Forts.)
verkningarna av lagens föreskrifter beträffande uppsägning, förekommit,
att förlängningsklausulen uteslutits.» Hyresnämnden i
Växjö framhåller önskemålet av ett stadgande sådant som ifrågavarande.
Hyresnämnden i Malmö förklarar, att en bestämmelse av
ifrågavarande art »visat sig önskvärd». Hyresnämnden i Göteborg
säger: »Åtskilliga hyreskontrakt ha numera avfattats utan uppsägningsbestämmelse,
varigenom vid hyrestidens utgång hyresavtalet
kommer att upphöra utan uppsägning. Av denna anledning komma
med all säkerhet åtskilliga hyresgäster att redan nästa höst
bliva tvungna att lämna sina nu förhyrda bostäder, därest icke vid
förlängning av hyrestegringslagens giltighet hyresgäster med sådana
kontrakt, varom nu är nämnt, förbehållas rätt att exempelvis efter
framställning till hyresnämnden genom beslut av nämnden tillerkännas
rätt att kvarbo till av nämnden bestämd hyra.» Hyresnämnden
i Karlstad konstaterar, att »vissa fall», i syfte att omintetgöra
verkningarna av lagens föreskrifter beträffande uppsägning,
förekommit upprättande av hyreskontrakt utan förlängningsklausul.
Härefter yttrar hyresnämnden: »I händelse lagen prolongeras, kommer
säkerligen antalet av dylika fall att hastigt växa.» Hyresnämnden
i Gävle: »På senare tiden har förekommit, att kontrakt
upprättats med uteslutande av den vanliga uppsägningsklausulen.. .
Det är sannolikt, att denna åtgärd vidtagits med det syftet från
hyresvärdens sida att göra sig oberoende av . . .lagens föreskrifter
beträffande uppsägning. Då det är att befara, att liknande åtgärder
skola komma att i stor utsträckning vidtagas, så snart allmänheten
kommit till insikt om betydelsen av uppsägningsklausulens
uteslutande, torde det vara nödvändigt, att bestämmelserna om uppsägning
ändras därhän, att desamma omfatta även förevarande slag
av avtal.»
Detta torde väl om något vara ett bevis på nödvändigheten av
att riksdagen bifaller vad Kungl. Maj:t här har föreslagit. Här i
Stockholm hava vi också haft ganska sorgliga erfarenheter av att
man gått tillväga på detta sätt från hyresvärdarnas sida. Det har
särskilt varit ett hus på Kocksgatan här i staden, där hyresgästerna
varit ganska illa ansatta, och i en skrivelse, som jag mottagit från
dessa hyresgäster, påpeka de, att det gäller icke mindre än 24 lägenhetsinnehavare
med ett sammanlagt personantal av cirka 100.
Var helst man än spörjer, får man av dem, som hava största erfarenhet
på detta område, det svaret, att Kungl. Maj:ts förslag är väl
befogat, och jag ber att få yrka bifall till reservationen, vilken innebär
detsamma som Kungl. Maj:ts förslag.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr talmannen
givit propositioner dels på godkännande av utskottets förslag
till avfattning av förevarande moment, dels ock på bifall till det yrkande,
som under överläggningen gjorts av herr Pettersson i Södertälje,
fattade kammaren beslut i överensstämmelse med den senare
propositionen.
Onsdagen den 15 maj, e. m.
‘J
Nr 56.
Efter nu skedd föredragning av 3 mom. anförde
Herr Pettersson i Södertälje: Såsom en konsekvens av det
föregående beslutet yrkar jag, att detta moment måtte godkännas
med nummerbeteckningen ändrad till 4.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll det av herr Pettersson i
Södertälje gjorda yrkandet.
4 och 5 mom.
Godkändes med numjmerbeteckningen ändrad till resp. 5 och 6.
Vid föredragning härpå av 6 mom. i utskottets förslag anförde:
Herr Lindqvist i Kosta: Vi socialdemokrater inom utskottet
hava här låtit anteckna en reservation, och jag ber att få säga
några ord för att motivera densamma. I likhet med vad som nu
ingår i den gällande lagen upptager utskottets förslag likasom
Kungl. Maj:ts förslag en punkt av innehåll, att hyresgäst, som enligt
avtal skall erlägga hyran i förskott för längre tid än en månad,
må utan risk av uppsägning kunna erlägga hyran i förskott månadsvis.
Denna bestämmelse har emellertid icke skyddat hyresgästen
för andra civilrättsliga påföljder, i det fall att han underlåtit
att erlägga hyran i förskott för den avtalade betalningsterminen.
Utmätning har sålunda kunnat verkställas för indrivande av
hela den på den avtalade hyresterminen belöpande hyran. Från
socialdemokratiskt håll har nu väckts en motion av herr Lovén
m. fl., vari föreslagits, att för det fall att månadsbetalning förskottsvis
kan ifrågakomma utan uppsägnings- eller vräkningspåföljd,
änskönt längre tids förskottsbetalning varit avtalad, skall
hyresgästen därigenom anses fylla alla sina förpliktelser med avseende
å hyrans erläggande. Den särskilt för de ekonomiskt sämre
situerade betydelsefulla bestämmelse, som här föreslagits motionsvis,
har utskottet icke ansett sig kunna upptaga. Utskottet säger,
att hyreslagen avser att bereda skydd för oskälig hyresstegring och
dylikt, men lagen har icke att i övrigt mer än som oundgängligen
erfordras rubba det på avtal grundade rättsförhållandet mellan hyresvärd
och hyresgäst. Men i fjol, när hyreslagen för första gången
antogs, inskrevs den bestämmelse i lagen, som här föreslås av
utskottet, för att man skulle kunna skydda dessa svagast ekonomiskt
ställda hyresgäster. När det nu under den tid, som denna
lag varit gällande, har visat sig, att det skydd man vill giva icke
varit tillfredsställande och tillräckligt, anser jag, att ''konsekvensen
bör bjuda, att man går ett stycke längre, och detta stycke längre,
som jag vill, att vi skola gå, är detsamma, som föreslås i vår reservation,
vilken återfinnes på sid. 51 och till vilken jag, herr talman,
ber att få yrka bifall.
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
in. in.
(Forts.)
Nr 56. 10
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
m. m.
(Forts.)
Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman, mina herrar! I
likhet med utskottsmajoriteten kan jag icke finna annat, än att det
av herr Lindqvist framställda yrkandet går något för långt. Det
kan dock icke nekas till att det i denna lag är fråga om att förekomma
oskälig hyresstegring. Man har därför med den nn föredragna
bestämmelsen sökt förhindra, att en hyresgäst, som förbundit
sig att erlägga hyran kvartalsvis i förskott, men som i stället
betalar densamma för varje månad, skall kunna vräkas och kastas
ut på gatan i dessa bostadsbristens tider. Men man har icke avsett
att alldeles omreglera rättsförhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst
i dess helhet genom att frånkänna hyresvärden den rätt han
enligt lag har att få ränta å förfallna hyresbelopp samt att få dessa
uttagna genom utmätning. I sistnämnda riktning går emellertid
det förslag som reservanterna framställt, men då jag för min del
icke kunnat finna, att den förebragta utredningen visar, att det
verkligen har uppstått behov av att gå så långt som reservanterna
föreslå, får jag i denna punkt yrka bifall till utskottets förslag,
dock med iakttagande av att momentet får nummer 7.
Herr Holmdahl instämde häruti.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner dels på godkännande av utskottets förslag till
lydelse av förevarande moment med den ändring beträffande momentets
nummer, som under överläggningen påyrkats av herr Pettersson i Södertälje,
dels ock på godkännande av momentet i den lydelse, som för
motsvarande lagrum föreslagits i den av herr Klefbeck m. fl. härutinnan
avgivna reservationen; och fann herr talmannen den senare
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då votering emellertid
begärdes av herr Pettersson i Södertälje, blev nu uppsatt, justerad
och anslagen en så lydande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller den av herr Klefbeck m. fl.
avgivna reservationen i avseende å lydelsen av 8 § 6 mom. i lagutskottets
förevarande förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m., röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Mej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt utskottets förslag till lydelse
av motsvarande lagrum med ändrad nummerbeteckning i enlighet
med herr Petterssons i Södertälje yrkande.
Voteringen utvisade 72 ja, men 73 nej, vadan kammaren godkänt
utskottets förslag till lydelse av förevarande moment med nummerbeteckningen
ändrad till 7.
Onsdagen den 15 maj, e. m.
11
Nr r,(i.
7 mom. i utskottets förslag.
Godkändes med momentnummer 8.
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
m. m.
!) §; överskriften till 6—9 §§; 10 § med tillhörande överskrift.
(Forts.)
Godkändes.
11 §; 1—3 mom.
Godkändes.
11 § 4 mom. i Kung!. Maj:ts förslag var av följande lydelse:
4. Den, som inom område, där denna lag är gällande, till bostad
förhyr omöblerad lägenhet, må icke inom området utan hyresnämndens
samtycke vare sig själv eller genom till hans hushåll hörande
person för samma tid förhyra annan omöblerad bostadslägenhet
eller del därav. Har sådan förhyrning utan nämndens samtycke
skett, sedan denna lag blivit gällande för det område, där lägenheten
är belägen, äger nämnden förklara sådant hyresavtal ogiltigt.
Hyresgäst, vilkens hyresavtal sålunda häves. vare skadeståndsskyldig
gentemot hyresvärden, där denne ej ägt eller bort äga kännedom
om hyresgästens obehörighet enligt denna paragraf att förhyra
lägenheten.
Utskottet hade i sitt förslag uteslutit detta stadgande och såsom
följd därav åt mom. 5 och 6 i Kung''!. Maj :ts förslag givit nummerbetedkningarna
4 och 5.
Häremot hade reservation avgivits av herrar Pettersson i Södertälje,
Klefbeck, Lindqvist i Kosta, E. I. Lindley, Johansson i Trollhättan
och Ericsson i Åtvidaberg, vilka hemställt, att 4 monn. måtte
erhålla samma lydelse, som ifrågavarande lagrum ägde enligt Kungl.
Maj:ts proposition, samt 5 och 6 mom. i Kungl. Maj:ts förslag följaktligen
bibehålla sina nummer.
Sedan 4 mom. i utskottets förslag föredragits, yttrade:
Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman, mina herrar! I
dessa bostadsbristens dagar är det nödvändigt att giva hyresnämnderna
medel att kunna reglera bostadstillgången. Det är åtskilliga
bestämmelser i den nu gällande lagen, som vila på denna grund.
Dessa bestämmelser ha nu i det kungl. förslaget till ny hyreslag
kompletterats med en ny bestämmelse, som avser dels att förhindra,
att någon utan skälig anledning utvidgar sin bostadslägenhet inom
den kommun, där han bor, och dels att kunna reglera de ganska
vanliga fall, att någon förhyr bostadslägenheter i avsikt att kunna
förskaffa sig vinst på uthyrning i andra hand. I sådant avseende
har Kungl. Maj:t föreslagit en bestämmelse av följande lydelse:
Nr 56. 12
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
m. m.
(Forte.)
»Den, som inom område, där denna lag är gällande, till bostad förhyr
omöblerad lägenhet, må icke inom området utan hyresnämndens
samtycke vare sig själv eller genom till hans hushåll hörande
person för samma tid förhyra annan omöblerad bostadslägenhet
eller del därav. Har sådan förhyrning utan nämndens samtycke
skett, sedan denna lag blivit gällande för det område, där lägenheten
är belägen, äger nämnden förklara sådant hyresavtal ogiltigt.
Hyresgäst, vilkens hyresavtal sålunda häves, vare skadestånclsskyldig
gentemot hyresvärden, där denne ej ägt eller bort äga kännedom
om hyresgästens obehörighet enligt denna paragraf att förhyra
lägenheten.»
Utskottsmajoriteten har ansett, att detta innebär en obillighet
särskilt med hänsyn till de fall, då en person förhyr sommarbostad
inom samma kommun, där han har vinterbostad. Ja<* och flera reservanter
med mig hava ansett, att detta är eu ganska onödig och
överdriven farhåga. Man kan nämligen vänta sig, att hyresnämnderna
skola taga hänsyn till sådana fall och, då det verkligen föreligger
rimlig anledning därtill, låta en person förhyra en sommarbostad.
Men vi ha ansett, att behovet av en föreskrift i den riktning
Kung! Maj:t föreslagit är oförneklig, och vi ha därför i vår
reservation hemställt om bifall till Kungl. Maj:ts förslag. I överensstämmelse
därmed ber jag att få hemställa, att såsom fjärde
moment i § 11 skall intagas det moment som har denna nummerbeteckning
i Kungl. Maj:ts förslag och att det av herr talmannen
föredragna momentet måtte godkännas med nummerbeteckningen 5.
lafifr
Herr Holmdahl: Herr talman! Jag skall inskränka mig till
att på de skäl utskottet anfört yrka bifall till utskottets hemställan.
Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna propositioner
först på godkännande av förevarande moment i utskottets förslag
samt vidare på bifall till det av herr Pettersson i Södertälje under
överläggningen gjorda yrkandet fattade kammaren beslut i enlighet
med innehållet i sistnämnda proposition.
5 mom.
Godkändes med nummerbeteckningen ändrad till 6.
Överskriften till 11 §.
Godkändes.
Härefter föredrogs 12 §. Därvid anförde
Herr Fast: Herr''talman! I anledning av Kungl. Maj:ts förslag
har jag väckt en motion, vari avses viss ändring av denna
paragraf. Jag föreslår i denna motion, att det skall införas en sådan
Onsdagen den 15 maj, e. m.
13 Nr 56.
bestämmelse, att hyresavtal, som ingåtts efter denna lags ikraftträdande,
skola företes för hyresnämnden för att vara lagliga. I detta
mitt yrkande stödes jag av tolfte paragrafens formulering i övrigt.
Såväl i den gamla lagen som i det nya lagförslaget föreskrives, att
varje ändring som ägt rum i avtalet mellan hyresvärd och hyresgäst
skall anmälas hos hyresnämnden.
Vid behandlingen av denna paragraf och min motion har man
från utskottets sida, fastän man varit villig att erkänna det delvis
berättigade i motionen, dock anfört, att det skulle bliva en oerhört
mycket större arbetsbörda för hyresnämnderna, om eu sådan bestämmelse
infördes. Enligt mitt förmenande håller detta icke streck, då
lagen redan nu innehåller sådana bestämmelser, som ålägga hyresvärdarna
att göra anmälan i varje sådant fäll till hyresnämnden.
Och det är alldeles tydligt, att dessa anmälningar icke komma in
till hyresnämnderna med de nuvarande bestämmelserna, utan det är
endast i ytterst ringa utsträckning som sådana anmälningar inlämnas.
Det är också alldeles tydligt bevisat genom erfarenheten på
åtskilliga områden, att det träffas hyresavtal i många fall med
oskälig hyresstegring, som icke komma till nämndens kännedom.
Visserligen föreligger här bötesstraff för husägare, som uraktlåter
detta, men det blir mycket svårt för hyresnämnderna att överblicka
detta och göra anmälan i sådana fall. Dessutom är det troligt, att
om anmälningar i större utsträckning skulle göras av hyresnämnderna,
så skulle detta förtaga det goda samförstånd, som bör finnas
mellan hvresnämnden samt hyresvärdar och hyresgäster.
Men det är även en annan sak, som är av stor betydelse, och
det är hyresnämnds skyldighet att överblicka bostadsmarknaden
inom sitt område. Det är för närvarande så, att det finns ett mycket
stort antal hyressökande, men det är sällan det finnes några
anmälningar om lediga lägenheter. Dessa lämnas i regel icke in
till hyresnämnderna förrän i samband med att lägenheten redan uthvrts.
Det är således mvcket svårt för hvresnämnden, då den skall
hava hand om denna bostadsförmedling, att kunna stå de bostadssökande
till tjänst med anskaffande av lägenheter, och det blir
många gånger på det sättet, att det blir på bekostnad av dem som
bo i samhället till förmån för dem som inflyttat.
Det har varit dessa synpunkter, som varit bestämmande för mig,
då jag väckte min motion, och jag tror, att lagen skulle ha blivit
mer effektiv, om en sådan bestämmelse, som jag föreslagit, kunnat
införas. Då nu utskottet varit enhälligt i detta fall vid bestämmandet
av 12:te paragrafens ordalydelse, har jag icke något yrkande
att göra.
Vidare yttrades ej. Paragrafen godkändes.
-ing. lag
mot oskälig
hyresstegring
in. in.
(Forte.)
överskriften till 12 §; 13 § med tillhörande överskrift; 14 §.
Godkändes.
Nr 56.
14
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. lag
mot oskälig
hyresstegring
m. m.
(Forts.)
15 § föredrogs nu; och begärdes ordet därvid av
Herr Pettersson i Södertälje, som yttrade: Kammaren har
nyss bifallit ett av mig och mina medreservanter framställt yrkande
om bifall till vad Kungl. Maj:t föreslagit i 11 § 4 mom. I överensstämmelse
med det beslutet får jag nu hemställa, att kammaren
ville till 15 §, sådan den lyder i utskottets förslag, lägga ett andra
moment av den lydelse, som Kungl. Maj:ts förslag har, i vilket
stadgande bestämmes straff för den som bryter mot vad som sägs
i 11 § 4 mom. I överensstämmelse därmed torde då det som nu
här står som 15 § böra betecknas såsom mom. 1.
Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna propositioner
i ämnet godkände kammaren Kungl. Maj:ts förslag till avfattning
av förevarande paragraf.
16—20 §§; överskriften till 1A—20 §§.
Godkändes.
Vid föredragning härpå av övergångsbestämmelserna anförde
Herr Pettersson i Södertälje: Som en konsekvens av kammarens
förut fattade beslut följer, att kammaren bör biträda Kungl.
Maj:ts förslag till övergångsbestämmelser i stället för utskottets förslag.
Jag ber därför att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag
till övergångsbestämmelser.
Vidare yttrades ej. Sedan herr talmannen givit propositioner i
ämnet godkände kammaren övergångsbestämmelserna i den lydelse,
som föreslagits av Kungl. Maj:t.
Lagförslagets rubrik.
Godkändes.
Utskottets hemställan i punkten A. förklarades vara besvarad
genom kamimarens beslut i fråga om lagförslaget.
Punkten B.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 3.
Vid härpå skedd föredragning av jordbruksutskottets memorial,
nr 79, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående minimipris
å brödsäd m. m. blev utskottets däri gjorda hemställan av kammaren
bifallen.
Onsdagen den 15 maj, e. in.
15 Nr 56.
§ 4.
Å föredragningslistan fanns härefter upptaget jordbruksutskottets
utlåtande, nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts i punkt 97 under
nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning
angående sammanslagning av hydrografiska byrån med meteorologiska
centralanstalten ävensom tre i ämnet väckta motioner.
I den till riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behov, vilken i vad den rörde nionde
huvudtiteln remitterats till jordbruksutskottet, hade Kungl.
Maj:t under punkten 97 av samma huvudtitel föreslagit riksdagen
att
dels godkänna i statsrådsprotokollet intaget förslag till stat för
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, att tillämpas från och
med år 1919, ävensom de villkor och bestämmelser, som av departementschefen
föreslagits för åtnjutande av de i samma stat för ordinarie
befattningshavare upptagna avlöningsförmåner;
dels ock fatta vissa andra därmed sammanhängande beslut.
I samband med förevarande framställning hade utsköttet till
behandling förethaft dels två lika lydande motioner, nämligen nr 107
inom första kammaren av herr Wijk m. fl. och nr 226 inom andra
kammaren av herr Thore m. fl., dels ock en inom andra kammaren
avgiven motion, nr 106, av herr Luheck.
Utskottets hemställan innefattade,
1) att riksdagen måtte
a) med avslag a herr Lubecks ovanberörda motion bifalla Kungl.
Maj :ts framställning i ämnet;
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
snarast möjligt låta utreda frågan om förläggande till Göteborg av
eu för väderlekstjänst och stormvarningar avsedd avdelning av statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt samt därefter till riksdagen inkomma
med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda; samt
. a^# de av herrar Wijk m. fl. och Thore m. fl. i ämnet väckta
motioner, i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet
i punkten 1) hemställt, icke matte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Reservation hade likväl avgivits av herrar greve Wachtmeister,
Sävström och Olsson i Kullenbergstorp i fråga om vissa delar av
utskottets motivering.
Efter föredragning av utskottets hemställan i punkten 1) a)
yttrade:
Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman! Mina herrar!
Utskottets föreliggande utlåtande avhandlar Kungl. Maj:ts proposition
rörande sammanslagning av hydrografiska byrån och meteorogiska
centralanstalten. Mot ifrågavarande sammanslagning har jag
Ang. sammanslagning
av
hydrografiska
byrån med
meteorologiska
centralanstalten.
Nr 56. 16
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. sammanslagning
av
hydrografiska
byrån med
meteorologiska
centralanstalten.
(Forts.)
ingen anmärkning. IVlcn när utskottet skulle behandla förevarande
ärende, så förelåg även bland annat tvenne motioner rörande en
mera fristående meteorologisk anstalt, som enligt motionärernas förmenande
borde upprättas i Göteborg. Man ansåg nämligen, att läget
för en sådan anstalt var betydligt bättre i Göteborg än i Stockholm.
Anstalten skulle företrädesvis sysselsätta sig — kan jag säga
i sammanfattning — med den mera praktiska delen av meteorologien
eller sådant, som praktiskt folk skulle ha mera gagn av. Den
mera rent vetenskapliga delen skulle förenas här i Stockholm med
hydrografiska byrån.
Av de underrättelser vi på avdelningen erhöllo av kompetenta
fackmän fingo vi klart för oss, att Göteborg var en betydligt bättre
plats, vad beträffar den praktiska delen av den meteorologiska vetenskapen.
Detta gäller både läget och andra förhållanden, som jag
icke skall gå in på. Det gjorde, att jag fäste mig vid, att det gagn
åtminstone vi jordbrukare haft hittills av meteorologiska centralanstaltens
upplysningar ha varit tämligen litet givande. De ha
varit så obestämda, att man tycker verkligen, att en sådan vetenskap
borde kunnat gå mera framåt på denna tid och att man borde ha
kommit till bättre resultat. De åsikter jag hade i det fallet styrktes
även av ett uttalande av en synnerligen framstående norsk vetenskapsman
professor Bjerknes, ääri han oförbehållsamt förordade
ett dylikt arrangemang. Kommer så därtill det i vårt land synnerligen
ovanliga, att från Göteborg garanterades dels 100,000 kronor
till erforderliga byggnader för en dylik anstalt, och jag tror det var
25,000 kronor till instrument och inventarier. Det är någonting
ovanligt här i landet, ty gäller det att göra någonting i Stockholm,
så tveker man visst knappast där är plats till något som staten
vill "ha. Att man i Göteborg ville göra en sådan uppoffring tyder
på, att det var allvar och icke bara ett såpbubbleförslag som framkom.
När man så styrkes av uttalande från så framstående håll
som professor Bjerknes," att det var ett bärande uppslag och en god
tanke att komma framåt på detta område, så ställde jag .mig verkligen
på den ståndpunkten — och jag tror, att till en början största
delen av första avdelningen också hade den uppfattningen — att
man borde avslå Kung! Maj:ts förslag.
Men så tillkom en annan sak, nämligen att hydrografiska byråns
personal står på extraordinarie stat och hade gjort det sedan
1907 d. v. s. i 11 år. Då ansågo avdelningens ledamöter, att någonting
dylikt var alldeles ohållbart och att det icke kunde få fortfara
så i oändlighet, utan att personalen fick lov att komma på ordinarie
stat. Och då inträdde så många andra förhållanden, som
avdelningen icke var beredd att lösa i det sammanhanget, om man
nämligen skulle ha gått på en utredning, huru man ville ha det i
Göteborg, och likväl organisera någonting helt här i Stockholm.
Det gjorde, att medan tiden gick — ty behandlingen blev uppskjuten
tills vidare — så kom man till d"en ståndpunkten, att det var
nära nog tvunget med hänsyn till tjänstemännen i hydrografiska
byrån att acceptera Kungl. Maj:ts förslag, och man fick då nöja sig
Onsdagen den lö muj, e. in.
17
>r ött.
med ett skrivelseförslag rörande det uppslag, som framkommit från An,J''
Göteborgs håll. »hajning av
Då märktes det tydligt, att sedan det först var fastslaget, att
uran accepterade Kung!. AI;i j: ts förslag beträffande organisationen, meteorologiska
så ställdes alla möjliga hinder emot att Göteborgsavdelningen skulle c*»tralan»taibli
i någon mån självständig. Hade man hållit på litet till, så tror tm''
jag, att man stannat vid att förorda endast en vanlig observatör (l''orts'':
där. Den lösningen kan jag icke finna tillfredsställande. Om jag
än kunde gå med på det andra förslaget för tjänstemännens skull
‘ ^. jag erkänner, att nuvarande tillståndet var ohållbart — så
anser jag dock, att tanken att organisera den meteorologiska vetenskapens
praktiska utövning och göra det i Göteborg är så bärande,
att den icke bör uppgivas.
Nu ha några reservanter tyckt, att motiveringen i utskottets
förslag var alltför tunn, och den blev allt mer uttunnad. Därför
ha vi velat stryka under på några punkter och lämna en något starkare
motivering, så att vi otvetydigt framhålla, att det är rent allvar,
att förslaget om inrättande av någon meteorologisk anstalt i
Göteborg skulle vara någonting helt, någonting bärande samt praktiskt
gagnande och att man därför finge uppgiva centralisationsidén
så mycket, att man kunde få någonting praktiskt dugligt av det
förslag, som framkommit från Göteborg. Det är meningen med reservanternas
motivering, som finnes fogad till utskottets utlåtande.
Jag har intet annat yrkande att göra än bifall till utskottets
kläm, men beträffande motiveringen yrkar jag bifall till den av
greve Wachtmeister m. fl. avgivna reservationen.
Herr Thore: Herr talman! Jag skall be att eu liten stundfå
ta kammarens tid i anspråk med detta ärende.
1 motionen nr 22(i, som utom av mig är undertecknad av 29
av denna kammares ledamöter, ha vi föreslagit, att i stället för den
i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln föreslagna sammanföringen
utav meteorologiska centralanstalten och hydrografiska
byrån till eu anstalt under benämningen statens meteorologiskhydrografiska
anstalt, för vilket begäres ett anslag av sammanlagt
200,900. kronor, skulle upprättas dels en statens hydrografisk-klimatologiska
anstalt i Stockholm, för vilken kostnaden skulle belöpa
sig till 155,900 kronor, dels en statens anstalt för väderlekstjänst
och stormvarningar i Göteborg, som skulle gå till 53,150
kronor, eller sammanlagt 209,050 kronor. Skillnaden mellan motionärernas
förslag och Kungl. Maj:ts förslag är alltså den, att Kungi.
Maj:t föreslår en enda anstalt i Stockholm, som skulle sköta om
såväl hydrografi som meteorologien, under det att enligt motionärernas
förslag man skulle ha en huvudanstalt i Stockholm för
hydrografi och den klimatologiska delen av meteorologien, under
det att till Göteborg skulle läggas en särskild anstalt för den dynamiska
meteorologien med uppgift att sköta om väderlekstjänsten,
väderleksprognoser, stormvarningar o. d.
Motiveringen för vårt förslag finner man i motionen sammanAndra
kammarens protokoll 1918. Nr 56. 2
>r »tf. 18
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. sammanslagning
av
hydrografiska
hyrån med
meteorologiska
centralanstalten.
(Forts.)
fattad sålunda, att »det likartade i sättet för de klimatologiska ock de
hydrografiska observationernas insamlande och bearbetande samt
hydrografiens direkta beroende av det klimatiska observationsmaterialet
synas starkt tala till förmån för ett sammanförande av hydrografiska
byråns nuvarande uppgifter och den klimatologiska delen
av meteorologiska centralanstaltens verksamhet. Denna verksamhet
avser huvudsakligen insamlande av observationer från olika ställen,
inom landet av de skilda klimatologiska elementen, framför allt angående
regn, snö, frost och isläggning. De hava stor betydelse för
att bedöma förändringarna i floders och sjöars vattenstånd och bilda
en viktig grundval för hydrografiska byråns prognoser.
Däremot föreligger icke samma förhållande beträffande den
dynamiska delen — väderlekstjänsten och stormvarningarna — av
anstaltens arbetsområde. Den dynamiska meteorologien har sålunda
endast i ringa grad samband med klimatologien.
Den hittillsvarande sammankopplingen av de båda vetenskapsgrenarna
har också visat sig olycklig; den lidande parten har blivit
den dynamiska meteorologien, som dock är den måhända viktigaste.»
Den hydrografiska och den meteorologiska verksamheten äro för
närvarande åtskilda. Den förra handhaves utav hydrografiska byrån,
och den meteorologiska verksamheten utav den meteorologiska
centralanstalten, som faktiskt är uppdelad på dels en klimatologisk
avdelning, dels en avdelning för väderlekstjänst. Det var löneregleringskommittén,
som år 1913 kom fram med sammanslagningstanken.
Som bekant har ju denna löneregleringskommitté ett utpräglat
sinne för att våra ämbetsverk skola få de riktiga formerna
och dimensionerna, och det är väl detta, som gjort sitt till, att man
från löneregleringskommitténs sida. när nu en framställning från
den nuvarade chefen för hydrografiska byrån gjorts, varit villig att
nästan utan vidare gå med på densamma. Fördelarna av eu sådan
sammanslagning skulle ligga egentligen på det ekonomiska och
administrativa området. Man trycker därvidlag ganska mycket på
den enhetliga organisationen och ledningen. Men det kan bli fråga
om huruvida denna enhetliga organisation och ledning verkligen
kan bli till fördel för de olika arbetsuppgifter, som faktiskt föreligga,
särskilt när det gäller en institution, som den meteorologiska,
vilken har en utpräglad vetenskaplig läggning. Man skall också
finna, att de, som ha representerat meteorologien, särskilt den dynamiska
meteorologien, ha bestämt uttalat sig emot sammanslagningstanken.
Jag får säga, att jag icke funnit någon meteorolog, representerande
den dynamiska meteorologien, som varit med om denna
sammanslagningstanke, utan alla ha bestämt uttalat sig däremot.
Det förekommer i redogörelsen i den kungl. propositionen ett uttalande
av professor Ekholm, som sköter väderleksväsendet i landet
för närvarande, där han bestämt uttalar sig emot en sådan sammanslagning.
J ag vill inte ta tiden i anspråk med att läsa upp
detta uttalande, men det är synnerligen vägande, och det har, såvitt
jag finner, icke blivit motbevisat ifrån något håll. På samma sätt
uttalar sig f. d. föreståndaren för meteorologiska centralanstalten.
Onsdagen den 15 maj, e. m.
19 Nr 56.
professor Hamburg, och slutligen ha vi också uttalanden från auktoriteter
som exempelvis den utav föregående talare omnämnde
Hjmrknes, eu europeisk för att inte säga världs-ryktbarhet på ifrågavarande
område, vilken säger, att en sådan sammanslagning är
olämplig och att den dynamiska meteorologien skulle bli lidande
därav.
Nu förekommer det visserligen uttalanden även för eu sammanslagning,
nämligen 1)1. andra från vattenfallsstyrelsen och från svensk*1
teknologföreningen, och chefen för jordbruksdepartementet kan
också säga, att bland dem, som yttrat sig om sammanslagningen,
»meningarna varit mycket delade och skäl av större eller mindre
betydeise hava förebragts å ömse sidor». Emellertid har chefen för
jordbruksdepartementet stannat för löneregleringskommitténs förslag*
och jordbruksutskottet har följt departementschefen i detta styck?''
Vad soin förnämligast synes ha förmått herr statsrådet och chefen
tör jordbruksdepartementet att gå med på sammanslagning torde ha
vant vad som åberopas a sid. d41 i den kungl. propositionen, nämligen
»att de statsinstitutioner, och andra organ, som få anses bedöma
frågan ur näringslivets eller eljest mera praktiska synpunkter
lorordat sammanslagningen». Jag förmodar då, att herr statsrådet
här syftar pa vattenfallsstyrelsen och svenska teknologförenincen.
havitt jag finner är det representanter för väg- och vattenbyggnadskaren
och vattenfallsstyrelsen, som därvidlag"ha sagt det förlösande
ordet. 1 jet är tydligt, att vattenfallsintressena och den därmed förbundna
industrien äro de, som fått bestämma var skåpet skall stå
Häremot synes vetenskapsmännens och speciellt meteorologernas
asikter ha kommit i skymundan.
Nu vilja vi, som ha motionerat om anstaltens tudelning och
den dynamiska avdelningens förläggande till Göteborg, att båda intressena,
saväl de hydrografisk-klimatologiska som de rent dynamisk**’
som behandla väderleksförutsägelser och stormvarningar, på bästa
sätt skola tillgodoses.
Huru står det egentligen till med den meteorologiska vetenskap
pen ined avseende å väderleksförutsägelserna och stormvarningarna
År denna vetenskap sä pass mogen och utvecklad, och ligga resul''
taten sa kompletta och klara, att huvudsaken måhända är självadistribuenngen
av väderlekstelegrammen till de olika landsdelarna?
Jag tror knappast, att den, som studerar saken, kommer till den
åsikten. Jag tror, att väderleksprognoserna, sådana som de för närvarande
äro beskaffade, måste sägas vara ganska osäkra och mångtydiga,
sa att det behöves tydligen här en förbättring. Folier man
dessa väderieksprognoser, och jag har haft tillfälle att göra det i
atskuliga ar — sedan ett par tiotal ar tillbaka kan jag säga —
komjneJ ,mail underfund med att, som de nu äro beskaffade, får man
saväl från jordbrukets som sjöfartens och fiskets synpunkt ganska
liten ledning utav desamma. Vi hade t. ex. en väderleksförutsägelse
häromdagen, för den 9 maj, Kristi himmelsfärdsdag, av följande
lydelse: »Nederbörd här och var och kallare i östra Svea- och Götaland,
eljest mestadels uppehållsväder.» Inte kan man säga. att så
-
Ang. sammanslagning
av
hydrografiska
byrån med
m eteorol ng iska
centralanstalten.
(Forte.;
Nr :><).
20
Onsdagen den 15 maj, e. m.
sammanslagning
an
hydrogro;y/s/ja
byron med
meteorologiska
centrala ost alten.
(Forts.)
dana där väderleksförutsägelser egentligen ha någon betydelse för jordbruket
eller någon annan näring, som skulle ha nytta av en utvecklad
väderlekstjänst. Och i måndags lydde förutsägelsen på detta sätt:
-Nederbörd på spridda ställen i Götaland och västra Svealand, eljest
mestadels uppehållsväder. 1 fråga om vindföreteelser, stormvarningar
o. d. är det inte heller så synnerligen mycket bevänt. Jag har
en anteckning från förra året, där man spådde: »Svag nordlig vind
på västkusten, uppehållsväder.» I stället blev resultatet: Hård storm
från SO med kraftig nederbörd. Detta är naturligtvis sådana fall,
dä förutsägelsen slagit särskilt illa ut och jag vill visst inte säga,
att detta är normen, men det är dock i alla fall så, att väderleksprognosen
behöver förbättras ganska betydligt om den skall vara till
någon nytta.
Nu är det naturligtvis icke min mening att framställa nagra
förebråelser mot våra meteorologer. De göra naturligtvis sa gott de
kunna, men på grund av att vetenskapen ifråga är så ringa utvecklad.
kunna de inte komma längre, såvida man icke ger vetenskapsmännen
det handtag som erfordras för att föra saken framåt.
De fördelar, som Göteborg kan erbjuda som förläggningsort för
väderlekstjänsten och stormvarningarna, hänföra sig till stormbanans
riktning, stormarnas förebud, samarbete med havshydrografien, nämligen
de havshydrografiska undersökningar som pågå i Nordsjön och
östra delen av Atlantiska havet, gynnsammare telegrafförbindelser,
radiotelegrafering och bättre undersökningar av de högre luftlagren.
, , ,
Allt detta utgör synnerligen betydande element i väclerieKS
förutsägelserna, och väl kan påstås, att man genom att förlägga eu
dynamisk meteorologisk anstalt på en plats, där den i nämnda avseende
både gynnsammare villkor att arbeta under ett bättre resultat,
än vad nu är fallet borde uppnås. Jag skulle bär kunna gå
närmare in på denna sak och för vart och ett av de nyss papekade
förhållandena påvisa, i vad avseende Göteborg betecknar en bättre
förläggningsort än Stockholm, men jag anser mig nu icke kunna
taga kammarens tid i anspråk genom att gå alltför mycket in i
detalj härutinnan.
Nu säger man, att detta är ett lokalmtresse. Man pekar förmodligen
på, att de trettio motionärerna huvudsakligen äro från
västra Sverige. Jag medger gärna, att det bär gäller en lokali tetsfråga,
därför att det för meteorologien verkligen behövs en lokalitet,
som passar, för att den skall få fram de resultat, som man önskar.
< )m det gäller t. ex. ett institut för förädling av sockerbetor tror
lag icke att man förlägger detsamma till lappmarken, och ej heller
tror jag, att om det gällde att få en förbättrad renskötsel, nian
skulle ba en anstalt för nämnda ändamål förlagd till bkane. ta
samma sätt är det med en anstalt för den dynamiska meteorologien.
I det hänseendet erbjuder Göteborg och västkusten i allmänhet sa
mycket bättre förutsättningar för, att man skall komma fram til
«>''oda resultat, i jämförelse med Stockholm, att det icke kan vara tu
tal om, att om man ser på det rent vetenskapliga och önskemålet
Onsdagen den 15 maj, e. in. 21
att få väderleksrapporterna förbättrade, man bör förlägga en anstalt
för den dynamiska meteorologien till Göteborg.
Det finnes en punkt i den kung! propositionen, som även har
kommit med i utskottets utlåtande, men vilken jag icke här kan
låta sta alldeles oemotsagd. Det säges nämligen där: »Då väsentligen
samma telegrammaterial användes för bearbetning till såväl
stormvarningar som de dagliga väderleksrapporterna och därmed
förenade väderleksförutsägelser, vilka huvudsakligen tillkommit för
jordbrukets behov, låter det tänka sig att, även om en förläggning
till Göteborg skulle vara fördelaktig för västkusten och sjöfarten ä
dit angränsande vatten, densamma skulle medföra olägenheter för
vissa av landets övriga delar och särskilt för jordbruket därstädes.»
För min del kan jag icke förstå det befogade i ett sådant uttalande.
År det så, att västkusten är den plats, där man kan göra de bäste
observationerna och har bättre möjligheter att få telegrafmeddelanden
från orter, varifrån de primära och viktigare väderleksunderrättelserna
komma, synes mig klart, att väderlekstjänsten för landet i
sin helhet skall bli bättre betjänad.
Det hände, sig, att när jag ville ha underskrifter till motionen
och då vände mig till vissa personer från östra Sverige, dessa ansågo,
att de väderleksförhållanden, som vi hade mest känning av på
västkusten, icke hade så stor betydelse för ostkusten. En sådan
åsikt vilar på en missuppfattning av hela det förevarande problemet,
ty samma meteorologiska störningar, som åstadkomma en viss vindriktning
och en viss bestämd väderlek å västkusten, orsaka ävensom
regel motsvarande vindriktning och väderlek på ostkusten. Om
ett lufttrycksminimum kommer från Nordsjön och Skagerack fram
över Mellansverige, få vi i västra Sverige sydliga och västliga
vindar. På ostkusten däremot åstadkommer samma väderleksstörning
nordliga och ostliga vindar. Kan man alltså genom observationer
på västkusten få klart för sig, hur denna väderleksstörning
är beskaffad, förmår man även uppställa tillförlitliga prognoser icke
blott för västkusten, utan även för ostkusten.
Nu kan jag icke finna, att man egentligen i sak har i utskottsbetänkande!
kommit med något, som motbevisar vad vi framhållit i
vår motion. Man kryper i detta betänkande bakom Kungl. Maj:ts
proposition, och i denna proposition åter ställer man sig bakom löneregleringskommittén
och eu del utlåtanden från diverse håll. Man
har satt sig i sinnet, att det bör vara ett ämbetsverk av den vanliga
normen, och sedan blir det en andrahandsfråga, huruvida detta
ämbetsverk med avseende å en väsentlig del av sin verksamhet
kommer att fungera på bästa sätt.
Här har utdelats en broschyr av chefen för hydrografiska byrån,
däri han söker slå ned vissa punkter i motionen. Nu är att bemärka,
att denne chef, åtminstone efter de uppgifter, som föreligga
från professor Ekholm, icke iir vad jag skulle ville kalla meteorologiskt
utbildad. Han säger här bland annat: »Den skarpa tudelning
av meteorologien uti ''dynamisk meteorologi — väderlekstjänst
och stormvarningar —’ samt ''klimatologi'', som här ägt rum, är full
-
Nr 56.
. I u<j. sammanslagning
av
hydrografi*/ca
hyran med
in eteornlog is/ca
eentralnnst alten.
(Forte.)
Nr 56. 22
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. samman- komligt oriktig, därom äro säkert så gott som alla meteorologer
h dro^-afiska ense • Detta påstående är icke riktigt, så vitt jag kan finna, tv
^byrån med jag kar icke fått tag i någon meteorolog bland dem, som blivit ommeteoroiogMa
nämnda i denna broschyr eller i den kungl. propositionen, som går
centralan stål- Tnec[ på ett sådant uttalande. De uttala sig tvärtom direkt däremot.
fe"''# Jag kan icke finna annat, än att när denne broschyrförfattare ger
'' orts'''' sig in på denna sak, är det icke blott så, att han talar om vädret,
utan också talar i vädret.
Såsom ärendet nu ligger, tjänar det naturligtvis ingenting till,
att jag hemställer om bifall till motionen. Man får hoppas, att den
utredning, som skall komma till stånd rörande förläggandet av eu
separat anstalt till Göteborg, skall ge till resultat, att denna anstalt
blir väl anpassad för sin uppgift och får så stor självständighet
som möjligt i sin verksamhet. Det enda jag nu kan göra är
att i likhet med den föregående talaren hemställa om bifall till reservationen,
vilket yrkande jag nu, herr talman, ber att få framställa.
Herr vice talmannen Hamilton: Eftersom den siste talaren
icke gjorde annat yrkande än på bifall till reservationen, således
endast riktade sig mot utskottets motivering, skall jag,här fatta
mig helt kort.
Av den i detta ärende förebragta utredningen framgår, att det
riktigaste i detta fall är att inrätta en anstalt här i Stockholm och
icke, såsom motionärerna ifrågasatt, två dylika anstalter, en i Stockholm
och en annan fullt självständig, avsedd för väderlekstjänst, i
Göteborg. Utredningen har även visat, att en sammanslagning av
meteorologiska anstalten och hydrografiska byrån skulle vara synnerligen
lämplig, eftersom dessa två vetenskaper ifråga stå varandra
ganska nära. Men utskottet har icke heller varit främmande för,
att det möjligtvis även skulle vara till gagn att få en avdelning
av anstalten förlagd till Göteborg, och därför har utskottet även
hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, huruvida icke en avdelning
av nu ifrågavarande anstalt framdeles borde komma till stånd
i Göteborg.
Jag skall icke vidare inlåta mig på denna fråga, eftersom intet
yrkande blivit gjort om avslag å utskottets hemställan. Vad motiveringen
beträffar, är nog riktigast att, när man bifaller utskottets
hemställan man även godkänner den motivering, vartill utskottet
kommit.
Jag ber således att få yrka bifall till utskottets förevarande
förslag.
Herr Björck: Herr talman! Denna fråga har varit uppe under
så lång tid, att jag väl förstår, att det nu är små utsikter till att
få en annan lösning av densamma, än den Kungl. Maj:t och utskottet
föreslagit. Här föreligger en utredningspråm av de dimensioner
och det djupgående, att icke ens den näst föregående ärade
Onsdagen den 15 maj, e. m.
23 N r oti.
talarens navigationsförmåga varit tillräcklig för att klara de minor *"»• mmman''
och kontraminor, som i rikt mått äro utlagda. Ktt område i detta ^dro''ra ruka
minbälte förefaller mig dock så pass allvarsamt, om det i fortsätt- ^r/nlned"
ningen skall ytterligare vidgas, att det kan vara skäl i att med meteorologiska
några ord fästa uppmärksamheten på detsamma. Jag föranledes ''-entralamtaldirekt
därtill av den omständigheten, att en föregående ärad talare tev'' (
nyss framhållit, att det vore något så ovanligt bär landet, att det (Fort8-''
från enskilt hall ställdes i utsikt ett bestämt belopp i syfte att
gagna eu viss sak att man borde känna sig tacksam, när sa någon
gång skedde. Jag för min del har en alldeles annan uppfattning,
ty det måste vara en ganska betänklig sak, att enskilda personer
utrustade med kapitaltillgångar, beredas möjlighet att med guldet
i hand inverka på riksdagens beslut i en eller annan riktning. Den
omständigheten, att ett sådant moment ingår i det motionsvis framförda
förslaget om att förlägga meteorologiska anstalten till Göteborg,
har gjort mig ganska tveksam från början, ehuru jag är övertygad
om, att det fanns starka sakliga skäl för en sådan åtgärd.
Jag menar således, att man i stället för att uttrycka sin glädje och
tacksamhet för det inträffade bör vara tacksam för att icke oftare
dylika anbud göras åtföljda av bestämda villkor, i syfte att kanske
hjälpa till, där sakskälen tryta.
I det läge, frågan nu kommit, är det ju uppenbart, att icke
någonting står att vinna för göteborgsintresset utöver vad som inneslutes
i den skrivelse, som jordbruksutskottet här har föreslagit.
Jag är också övertygad om att man på den vägen kan nå ganska
tillfredsställande resultat och att västkustens berättigade intressen
även på detta sätt kunna bliva vederbörligen tillgodosedda. Att så
också skall bliva förhållandet, därför har ju redan departementschefen
med öppet sinne för frågans stora betydelse givit talande
uttryck.
■ Dylika utredningar bruka emellertid kräva lång tid. Det stora
utredningsmaterial, som hopbragts under denna frågas förberedande
behandling bör kunna giva mycken ledning även för bedömande av
nu senast framkomna spörsmål och det synes mig därför vara angeläget
att den utredning, som nu begäres, också verkligen genomföres
med nödig skyndsamhet och gärna utan att alltför rikt tillfälle
beredes förvillande sido inflytelser på ena eller andra kanten att göra
sig gällande.
Med dessa ord, som närmast framkallats av vad som här under
debatten sagts, skall jag be att få yrka bifall till det föreliggande
utsko ttsförslaget.
Herr Ltibeck: Jag får be kammaren om överseende, för att
jag nu tar uppmärksamheten i anspråk för att säga några ord i
denna fråga, men eftersom här framkommit vissa principfrågor och
jag dessutom är motionär i ämnet, har jag ansett mig kunna upptaga
kammarens tid några ögonblick.
Jag har också den bestämda uppfattningen, att det icke duger
att med en självständig anstalt i Göteborg sönderstycka den enhet
-
Nr ''>t>.
Ang. sammanslagning
av
h g drograjiska
hyran med
meteorologiska
centralanstalten.
(Forts.)
24 Onsdagen den 15 maj, e. m.
låghet, som man här velat skapa i fråga om den meteorologiskhydrografiska
vetenskapen, tillämpad i praktiken. Det synes, som.
om man hade den föreställningen särskilt på det håll, där meningarna
tagit sig uttryck i den s. k. Göteborgsmotionen, att den klimatologiska
meteorologien skulle för framtiden spela en ganska underordnad
roll och att den icke vore i behov av sådana utvecklingsmöjligheter
som den dynamiska meteorologien. Enligt mitt förmenande
är detta en missuppfattning av det verkliga förhållandet.
Den klimatologiska meteorologien har, utan att jag nu skall närmare
gå in på den saken, eu stor betydelse, särskilt för jordbruket,,
icke minst med avseende å ställande av prognoser för denna näringsgren.
men även för andra näringsgrenar.
Man synes vidare ha förbisett, när man talar om denna Göteborgsanstalt,
att det finnes telegraf och att det endast rör sig om
några få minuters tidsskillnad, när det gäller att sprida kännedom
om resultaten av de observationer, som man gjort nere på västkusten.
Man bortser vidare från det förhållandet, att även å Östersjökusten
det finnes eu ganska viktig uppgift att fylla i fråga om
stormvarningar för fiskare och andra sjöfarande.
Nu har särskilt av herr Thore åberopats, att professor Bjerknes,
som ju är auktoritet i fråga om den dynamiska meteorologien,
uttalat sig emot den sammanslagning, som här ifrågasättes. Men
emot professor Bjerknes står dock i detta fall chefen för norska meteorologiska
centralanstalten, professor Hesselberg, och sammanslagningsprojektet
har också tillstyrkts av vår främste auktoritet, professor
Hildebrandsson, liksom även av den svenska lantbruksstyrelsen,
och detta bör väl kunna betyda något gent emot professor
Bjerknes’ uttalanden i denna sak.
Jag är redan förekommen av herr Björck i fråga om det anbud,
som gjorts från Göteborgshåll, att ställa 125,000 kronor till förfogande,
för den händelse en självständig anstalt skulle komma'' till
stånd i Göteborg, under det att dessa penningar icke skulle stå till
förfogande, om icke någon självständig anstalt där inrättades. Jag
har ingenting att tillägga utöver vad herr Björck i det avseendet
anförde, utan vill här instämma i hans uttalande. Jag tror icke,
att erbjudanden under dylik form föra själva saken framåt, såsom
nog också visat sig vid Dehandlingen av denna fråga inom utskottet
och i övrigt inom riksdagen.
Då jag herr talman, begärde ordet, var det emellertid även för
att yttra något angående en motion, som jag väckt i denna fråga
och som går ut på, att man skulle vid denna sammanslagning se
till, att chefen och avdelningscheferna vid den sammanslagna meteorologisk-hydrografiska
anstalten finge förbättrade avlöningsförmåner.
Det är enligt mitt förmenande absolut nödvändigt att se till, att
de män, som skola leda denna nya organisation, fylla mycket högt
ställda kvalifikationer, men jag är icke övertygad om, att detta
önskemål skall komma att vinnas med det organisationsförslag, som
av Kungl, Maj:t här framlagts. Jag ber att få erinra därom, att
chefen för meteorologiska centralanstalten liksom även chefen för
Onsdagen den 15 maj, e. m. ''J5
hydrografiska byrån för närvarande har högre vetenskapliga kvalifikationer,
än de nya avdelningscheferna för respektive avdelningar
inom den sammanslagna anstalten skulle komma att ha. Såväl
svenska teknologföreningen som svenska vattenkraftföreningen ha
uttalat, att om Kungl. Majrts förslag nu bifalles, skulle faktiskt
den vetenskapliga nivån inom ledningen för den nya anstalten
komma att sänkas.
•lag kan följaktligen icke beteckna denna sammanslagning såsom
ett framsteg annat än ur rent organisatorisk synpunkt; ur vetenskaplig
och reell synpunkt kan jag däremot icke erkänna, att
denna sammanslagning med de löner, som Kungl. Maj:t här föreslagit
och den tjänsteställning, som avdelningscheferna enligt Kungl.
Maj:ts förslag skulle komma att erhålla, innebär ett verkligt framsteg.
Att det förhåller sig på detta sätt. beror enligt mitt förmenande
därpå, att man inom löneregleringskommittén liksom även i
viss mån hos Kungl. Maj:t och i riksdagen har en alltför stor benägenhet
att nivelera, när det gäller löneregleringar. Man söker
jämförelser, och så kommer man fram, såsom också departementschefen
här gjort, till sådana uttalanden som, låt vara att de röja
en viss tvekan, dock gå ut på, att man icke är övertygad om, att
en avlöning av 7,500 kronor är behövlig för en avdelningschef, utan
att eu byrådirektörsavlöning skulle i detta fall kunna anses vara
tillfredsställande.
Jag har för min del den uppfattningen, att det mycket snart
skall visa sig, att det icke är någon tillfredsställande lösning i avrlöningshänseende,
som med detta förslag kommer att vinnas, och ehuru
jag nu icke med framgång kan göra något yrkande i denna fråga gent
emot ett enhälligt utskott, vill jag uttala den bestämda förhoppningen,
att det icke skall dröja alltför länge, innan man får emotse en
genomgående revision i detta avseende. Man får icke fästa så stor
vikt vid det förhållandet, att. såsom löneregleringskommittén och
utskottet kanske antagit, man har anledning att förvänta, att de
och de personerna skola komma att söka dessa befattningar och
låta sig nöja med de löner, som löneregleringskommittén här föreslagit
och Kungl. Maj:t sedermera, visserligen med någon förbättring,
upptagit i sitt förslag. Man måste se med något vidare syn
på denna sak, än vad man gjort i det förslag, som här framkommit.
Med anledning slutligen, herr talman, av att herr Thore åberopade
professor Ekholm, skall jäg be att få anföra ett omdöme,
som professor Ekholm givit mig om det nu föreliggande förslaget.
Professor Ekholm har visserligen varit en, om också ganska ljum
motståndare till denna sammanslagningstanke, men han har likvisst
gjort det uttalandet, att av de förslag, som i frågans senaste stadium
framkommit, göteborgsförslaget vore det sämsta och det förslag,
som jag för min del väckt om förbättrade avlöningsförmåner
för avdelningscheferna, det bästa.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Nr öfi.
Ant/. sammanslagning
av
hg drog vojt ska
by rån med
meteorologiska/
centralanstalten.
(Forts.)
Nr »So. 26
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. sammanslagning
av
hydrografiska
hyrån med
meteorologiska
ventralanstal
-
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr talmannen
givit propositioner å de därunder förekomna yrkandena, blev
utskottets hemställan i förevarande del av kammaren bifallen.
Härpå biföll kammaren vad utskottet i övrigt hemställt.
(Forts.) | g
Ang. eu jord- Vidare förelåg- till avgörande jordbruksutskottets utlåtande,
kommission. 1]r j anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t
angående tillsättande av en jordkommission med närmare angivet
uppdrag.
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 219, hade herr Vennerslröm
m. fl. hemställt, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
om tillsättande av en jordkommission, bestående av för denna
sak intresserade och på området kunniga personer, med uppdrag
att på grundvalen av redan verkställda utredningar eller eftel
i mån av behov företagna undersökningar i detta syfte hos Kungl.
Maj :t föreslå åtgärder för återgång till kronans disposition av sadana
till bruks understöd av kronan upplåtna allmänningar, kronoskogar,
rekognitionsskogshemman och under bruk skatteköpta hemman,
där ändamålet med upplåtelsen genom brukens nedläggande förfelats,
vilka åtgärder skulle avse även andra fall, där större domäner frångått
kronan på ett sådant sätt, att skäl förefunnes för en undersökning
om huruvida statens rätt och bästa häri iakttagits;
att taga initiativ till dylika områdens upplåtande till odling och
kolonisation;
samt att hos Kungl. Maj:t föreslå sådana förändringar i lagstiftningen
på detta område, som betingades av förändrade förhållanden
och numera rådande allmän rättsuppfattning.
Utskottet hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning
om och i vad mån den rättsliga omvårdnaden av kronans fasta egendom
skulle kunna uppdragas åt kammarkollegium samt om utredningen
därtill föranledde, för riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Reservation hade emellertid avgivits av herr Ernst A. Lindblad.
Utskottets hemställan upplästes, varefter ordet begärdes av
Herr Yennerström, som yttrade: Den motion som här före
ligger
är i det väsentliga en gammal bekant för kammarens ledamöter.
Det har dock nu skett ett ganska betydande framsteg i
fråga om handläggningen av samma fråga från föregående års riksdag.
Föregående år har riksdagen varit synnerligen splittrad, och man
har icke kommit till något positivt resultat, utan enbart stannat
vid ett avslag, och någon skrivelse har icke blivit av riksdagen
avlåten uti denna fråga. Ku är utskottet på ett enda undantag
Onsdag»!) den 15 maj, c. in.
27 Nr -Vi.
när iniiständigt enhälligt och har samlat sig omkring en (mola -in9- en jordpositiv
linie. Man kan därför hoppas, att denna fråga skall vid ko''"m,‘non■denna
riksdag föranleda ett samstämmigt beslut av riksdagens båda (*ort8'')
kamrar.
Så långt är alltså utskottets föreliggande betänkande även från
'' min synpunkt rätt så fördelaktigt. Slen om man granskar innehållet
i den utredning, som utskottet här föreslagit, går denna betydligt
mindre långt, än vad motionärerna för sin del hemställt,
och ett bifall till förslaget skulle därför enligt min tanke innebära
«n väsentlig tillbakagång från den ställning, som andra kammaren
i denna fråga intagit såväl 1916 som 1917 och även utskottsmajori•teten
förstnämnda ar intog, då frågan här förelåg på grund av
motion från min sida. Den gången, år 1916, uttalade utskottet,
att det var fullkomligt bekräftat genom utlåtande från kammarkollegium,
att en tillfredsställande utredning ännu icke förelåg angående
vare sig kronans egendom eller enskildas egendom i vad
fällde de gruvor och fasta egendomar, rörande vilka enligt motionen
en utredning borde komma till stånd. Det syntes såväl utskottet
som kammarkollegium uppenbart, att ett dylikt tillstånd i
längden icke kunde vara tillfredsställande vare sig för kronan eller
de enskilda äganderättsinnehavarna, och utskottet ansåg därför, att
en utredning i detta hänseende borde snarast möjligt verkställas
.genom statens försorg. Det förslag, som utskottet då framställde,
gick också, såsom bekant, ut därpå, att utredning snarast möjligt
måtte verkställas genom kammarkollegium angående äganderättsvillkoren
i fråga om de i motionen berörda gruvor och fasta egendomar.
Om man ser efter, hur utskottet här formulerat sin kläm. finner
man, att utskottet visserligen begär en utredning, men icke
■alls eu utredning om de frågor, som här blivit bragta på tal i motionen,
utan om en helt annan och väsentligen mindre fråga. Utskottet
föreslår nämligen en utredning om och i vad mån den
rättsliga^ omvårdnaden av kronans fasta egendom må kunna uppdragas
åt kammarkollegium samt att utredningens resultat eventuellt
måtte framläggas i form av förslag till riksdagen. Det vill
säga, att utskottet tar fästa på det i och för sig rätt bedrövliga
förhållandet, att frågorna om denna äganderätt voro splittrade på
olika departement. En del vilade hos kammarkollegium, en del
hos domänstyrelsen o. s. v. Det är även i och för sig enligt min
tanke behjärtansvärt, att alla dessa trassliga frågor bliva om möjligt
samlade inom ett enda forum, bliva sammandragna till handläggning
inom exempelvis kammarkollegium. Jag vill således för
min del erkänna det behjärtansvärda uti, att verkligen en utredning
kommer till stånd uti denna punkt.
Men även om denna utredning nu kommer till stånd, träffar
man därför icke på något sätt den fråga, som jag här tagit sikte
Jjå, nämligen en utredning om de trassliga äganaerättsvillkoren i
förevarande fall. om skiljaktigheterna mellan kronans egendomar å
ena sidan och vissa enskildas egendomar å den andra sidan. Den
>''r 56.
28
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. en jordkommission.
(Forts.)
frågan ligger fullkomligt i det fria, och en utredning lagd efter
utskottets linjer kommer visst icke att innebära någon som helst
utredning angående den äganderättsfraga, vilken jag för min del
liksom de övriga motionärerna anser, att man här närmast hör taga
sikte på. ,
Jag är sålunda allt fortfarande i likhet med utskottet ar 191t>
av den uppfattningen, att en utredning angående dessa synnerligen
trassliga äganderättsförhållanden hör komma till stånd, och jaganser,
lika väl som jag förut gjort, att denna utredning bör verkställas,
icke såsom utskottet en gång föreslagit, av kammarkollegium,
utan av en speciell kommission, en jordkommission,
ett slags kungl. kommitté. Skälet för denna min ståndpunkt är
först och främst det, att vid denna utredning böra de civila lekmannaelementen
spela en betydande roll, och saken bör icke enbart
handläggas från de speciella ämbetsmannasynpunkterna. Vidare
föreligger här den omständigheten, att det synes mig något oformligt
att anförtro denna synnerligen viktiga utredning åt just det
Kungl. Maj:ts ämbetsverk, på vars ansvar det till stor del vilar,
att en hel del av kronans egendomar under gångna tider formligen
blivit bortslarvade. Därjämte skulle en utredning av en speciell
kommitté verkställas betydligt snabbare, än om detta uppdrag lämnades
åt kammarkollegium, då detta ämbetsverk, såsom bekant,
redan förut är synnerligen belastat och rentav överbelastat med
arbete.
Med stöd av dessa korta ord ber jag att få yrka bifall till min
motion. Jag vet ju, att detta icke kan föranleda någon förändring,
ty saken är efter utskottets enhälliga ståndpunkt tämligen klar.
men jag har i alla fall genom att yrka bifall till motionen velat,
såsom det heter, rädda min själ.
Vidare anförde:
Herr vice talmannen H amilton: Herr talman! Den siste
ärade talaren framhöll, att andra kammaren vid föregående tillfällen,
då detta ärende behandlats, gått längre än vad som nu föreslås.
Ja, men kamrarna ha i denna fråga ständigt ställt sig på olika
ståndpunkt, och den skrivelse, vi önska avlåten från riksdagen till
regeringen, har hittills alltid strandat på första kammarens motstånd.
Huvudsaken är, att denna fråga blir löst så, att den rättsliga
vården av statens egendom blir omhändertagen av en och
samma myndighet. Och det är tydligt, att då bör kammarkollegium
få uppdraget. Man förstår behovet härav, då man vet, att
staten haft så litet reda på vad den ägt, att den till och .med skulle
någon gång ha återköpt sin egen egendom. Ku har emellertid en
kompromiss åstadkommits inom jordbruksutskottet, och utskottet
har blivit enigt, Under sådana förhållanden är att hoppas, att
första kammaren skall gå med på det förslag som nu föreligger.
Och jag tror. att om förslaget bifalles, så ha vi i alla fall kommit
Onsdagen den 15 maj, e. in.
29 N r
■ett gatt stycke mot målet för våra önskningar och fatt igenom
huvudsaken av vad vi satt som vårt mål.
Jag ber under sådana förhållanden att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Hage: Herr talman, mina herrar! Jag har, då denna
fråga föregående år behandlats, suttit i jordbruksutskottet. Jag har
då reserverat mig för bifall till motionen. I år har jag icke varit
i tillfälle att sitta i utskottet vid behandlingen av denna fråga pa
grund av placering för tillfället i ett annat utskott. I annat fall
hade jag för min del i år likaväl som i fjol avgivit reservation
med yrkande om bifall till motionen. Jag anser icke, att vad som
här anförts, är så övertygande, att det på något sätt är en anledning
för mig att frånträda min gamla ståndpunkt.
Jag skall nu icke tillåta mig att säga mera härom, utan ber
endast, herr talman, att få yrka bifall till herr Yennerströms förslag.
Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare
på avslag därå och bifall i stället till den i ämnet väckta motionen;
och biföll kammaren utskottets hemställan.
§ 6.
Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 85, i anledning av
Kungl. Maj:ts i årets statsverkproposition avdelning utgifter för kapitalökning
i vad angår jordbruksärendena dels under punkt 4 angående
egnahemslånefonden gjorda framställning dels ook under punkt 7
angående allmänna nyodlingslånefonden framställda förslag jämte
två i ämnena väckta motioner; odh blev utskottets i nämnda utlåtande
gjorda hemställan av kammaren bifallen.
§ 7.
Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört jordbruksutskottets
utlåtande, nr 86, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående- försäljning till Yästerås av kronoegendomen Vallby
nr 4 i Västmanlands län.
I en till riksdagen den 12 april 1918 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 282, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att kronoegendomen
Vallby nr 4 i Sankt Ilians socken av Västmanlands län
finge till staden Västerås försäljas mot en köpeskilling av 129,000
kronor, att vid tillträdet kontant inbetalas till Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet, samt under villkor i övrigt:
att innehavaren av lägenheten Pettersberg, August Karlsson.
och hans hustru skulle äga att under sin återstående livstid innehava
denna lägenhet på enahanda villkor, som nu vore gällande; samt
att staden ensam bestrede kostnaderna för köpets lagfarande.
•I»uj. eu jordkommission.
(Förta.)
Ang. försäljning
av b-o?)oegendomen
Vallby nr 4.
Nr 56. 30
Onsdagen den 15 maj, e. in.
Ang. försäljning
av kronotg
endomen
Vallby nr 4.
(Forts.)
Utskottet hemställde, att riksdagen måtte medgiva, att---
lika med Kungl. Maj:ts förslag — — — 182,000 kronor---
köpets lagfarande.
Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:
Herr Larsson i Västerås: Herr talman, mina herrar! Jag
ber
att med några få ord få fästa uppmärksamheten vid det föreliggande
ärendet.
Som herrarna finna, har Kungl. Maj:t med anledning av eu
framställning från Västerås stadsfullmäktige föreslagit, att kronoegendomen
Vallby nr 4 i Sankt Ilians socken i Västmanland skulle
försäljas till Västerås stad för ett pris av 129,000 kronor. Av den
till Kungl. Maj:t av Västerås stadsfullmäktige gjorda framställningen
framgår bland annat, att staden behöver större delen av egendomen
för anläggande av en ny kyrkogård. Förutom sambandet
med kyrkogårdsfrågan är det huvudsakligen ett naturskyddsintresse
eller naturskyddssyfte, som förestavat stadens önskan att förvärva
ifrågavarande egendom. Stadsfullmäktige säga nämligen i sin framställning
bl. a.: »Den del av egendomen, som ligger närmast staden,
utgöres av ett utomordentligt vackert och för hela trakten omkring
karakteristiskt, på en hög bergås intill Svartån befintligt gammalt
furubestånd, kallat Trumslagarskogen. Detta skogsområde utgör
därjämte en mycket omtyckt och livligt besökt promenadplats. Det
är givetvis för dem, som äro måna om tillvaratagande av de skönhetsvärden,
som finnas inom staden och i dess omgivningar, av särskilt
intresse att icke genom avverkning eller eljest denna skogstrakts
betydelse i berörda avseende går förlorad.» Det är sålunda
jämväl för att kunna tillvartaga och skydda dessa och andra naturvärden
i stadens närhet, som staden önskar förvärva egendomen.
Såväl domänintendenten som länsstyrelsen ävensom vederbörande
skogstjänstemän och domänstyrelsen ha förordat, att stadens
framställning måtte vinna beaktande. Skogstjänstemännen ha framhållit,
att om staden köpte egendomen, komme den vackra skogen
att bevaras, under det att den av enskild köpare troligen skulle genast
skövlas.
Om sålunda fullständig enighet råder bland de hörda myndigheterna
därom, att staden bör få köpa egendomen, så föreligga däremot
delade meningar rörande priset. Domänintendenten med gode
män har värderat egendomen till i runt tal 182,000 kronor. Man
synes ha kommit till detta belopp under den förutsättningen, att
en stor del av egendomen skulle kunna användas till upplåtande
av byggnadstomter och vidare att skogen skulle avverkas och försäljas,
vilket, som jag nyss nämnt, icke skulle bli fallet, utan skogen
skulle bevaras såsom park. Och beträffande möjligheten att
upplåta en del av egendomen till tomtplatser, så ligga förhållandena
på det sättet, att detta icke ännu på lång tid låter sig göra på den
grund, att staden icke utvecklar sig åt detta håll. Och då det ännu
finns obebyggda tomtområden med bättre läge så är det givet, att
Onadageu den 15 maj, e. in.
31 Nr 56.
ingen byggnadsverksamhet för närvarande kan komma att ske på
detta område, utan den del som inte behövs för kyrkogården, kommer
fortfarande att användas till jordbruk. Emellertid har länsstyrelsen
yttrat sig i prisfrågan och därvid enligt referat i den
kungl. propositionen framhållit följande: »Med hänsyn till att
tillräckliga byggnadsområden erbjöde sig närmare staden, ansåge
länsstyrelsen det kunna med största sannolikhet antagas, att egendomen
i en blivande köpares hand fortfarande under lång framtid
lomme att disponeras såsom jordbruksfastighet. Det syntes därför
ingalunda med säkerhet kunna förväntas, att egendomen, vars hävd
syntes vara i viss män eftersatt, skulle, även i betraktande av dess
läge i stadens grannskap, finna köpare till det åsätta priset. På
grund härav ansåge länsstyrelen tillräckliga betingelser icke föreligga
för bestämmande av egendomens saluvärde till så högt belopp,
som uppskattningsmännen föreslagit, utan syntes en jämkning skäligen
böra vidtagas i uppskattningsvärdet.» Detta var alltså länsstyrelsens
uppfattning rörande uppskattningen. Vidare har domänstyrelsen
för sin del ansett, att beloppet skalle kunna nedprutas med
10 %. Kungl. Maj:t har efter närmare omprövning också funnit
det av uppskattningsmännen åsätta priset vara för högt och i propositionen
föreslagit en köpeskilling av, som jag nyss nämnde. 129,000
kronor. Härvid har Kungl. Maj:t särskilt fäst avseende vid att en
väsentlig del av egendomen är avsedd att användas till kyrkogård
och således icke kan upplåtas till tomter.
Nu vill jag nämna, att Västerås stad har, då det blev fråga
om inköp av denna egendom, tillkallat ett par på området kunniga
och erfarna män att värdera egendomen och förständigat dessa att
fullt opartiskt göra värderingen. Dessa värderingsmän ha utgått
från det värde, som egendomen för närvarande kan ha vid försäljning
till den högstbjudande, och på grund av denna av staden föranstaltade
värdering ha stadens drätselkammare och magistrat kommit
till ett värde på egendomen, sådan den för närvarande befinnes,
av 90,000 kronor. Detta belopp ha stadsfullmäktige funnit skäligt
och erbjudit sig att betala för egendomen i fråga.
Nu har emellertid jordbruksutskottet icke tagit hänsyn till
vad Kungl. Maj:t i ärendet föreslagit, utan ansett, att det högsta
värderingsbeloppet borde åsättas egendomen och att sålunda staden
skulle betala det av statens uppskattningsmän föreslagna priset,
nämligen 182,000 kronor, ehuru, som jag nyss framhållit, de i saken
hörda myndigheterna allesamman ha ansett, att det priset varit
för högt, till och med domänstyrelsen, som har ansett, att man
borde kunna pruta 10 %.
För att visa, hur detta pris ställer sig, jämfört med priset på
de egendomar, som Västerås stad under senare åren har förvärvat-,
skall jag be att få anföra några siffror. Västerås stad har sedan
1908 inköpt egendomar runt omkring staden till ett värde av 540,000
kronor med en sammanlagd areal av 942 tunnland. Bland de sålunda
inköpta egendomarna finnes en, som är fullt jämförbar med
den här ifrågavarande, både beträffande läge och beskaffenhet. Den
-
Ang. för*ä.ljm
ning av kronoegendomen
Vallby nr V.
(Förta.)
Nr 32
Onsdagen den 15 maj, e. m.
försäljning
av kronoegen
domen
Vallby nr 4.
(Förta.)
na egendom inköptes 1913, och för den betalade staden 50,000 kronor.
Den har en areal av 82 tunnland; inköpspriset blev sålunda
omkring 600 kronor per tunnland. Yad begär nu jordbruksutskottet.
att man här skulle ge för den nu ifrågavarande egendomen?
Jo. då denna består av 120 tunnland, skalle priset sålunda enligt
utskottets förslag komma på 1,516 kronor per tunnland. Nu kan
man här invända: Ja, det var 1913, som staden betalade 600 kronor
per tunnland för den nyss nämnda, jämförbara egendomen. Sedan
dess ha fastighetsvärdena ökats på grund av pennigvärdets
fall. Ja. till en del, men jag skulle vilja tillägga, till större delen
på grund av jobberi med fastigheter.
Nu vill jag fråga kammarens ledamöter, om de kunna anse
det vara riktigt, att staten för sin del bör bidraga till att bringa
upp jordvärdena omkring våra stadssamhällen och därigenom öka
de svårigheter, som dessa samhällen i regel ha, särskilt för närvarande,
i fråga om bostadsmöjligheter. För min del hyser jag den
uppfattningen, att det bör åligga både staten och kommunerna att
försöka så reglera tomtpriserna, att de icke komma upp i en oskälig
höjd och därigenom inverka menligt på bostadsförhållandena. När
så är förhållandet, synes det mig, som om kammaren bär borde
kunna biträda Kungl. Maj ds förslag i ärendet. Ty det ligger —
jag ber att få betona det ännu en gång — det ligger en viss fara
i att staten, det allmänna, skall bidraga till att bringa upp markvärdena
till. som jag nämnde, oskälig höjd, och att detta sedan skall
inverka försvårande på bostadsförhållandena.
Ja, herr talman, jag skall icke uppehålla tiden längre. Jag
kan ju endast till sist be att få nämna, att å denna jordegendom
har staten nu en arrendeinkomst av 580 kronor per år. Det kan
ju vara skäl i att något taga i betraktande även detta. Jag her
sålunda, herr talman, då jag icke kan komma lägre, att få yrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, ehuru jag vill säga det,
att jag här inte kan svara för, huruvida stadsfullmäktige ens äro
benägna att betala ett sådant pris för denna egendom. Ty även med
det priset komma markvärdena omkring staden att höjas utöver vad
de för närvarande äro.
Herr Johansson i Uppmälby: Herr talman! Det är en
mycket vansklig sak för ett utskott att kunna bedöma jordvärdena å
de kronoegendomar, som skola upplåtas till försäljning, då man icke
har annat att hålla sig till än de handlingar, som finnas tillgängliga,
och då man icke känner förhållandena och icke varit på platsen.
Men i jordbruksutskottets första avdelning, där vi haft denna
fråga till behandling, ha vi varit enhälliga, och det ha vi varit
även inom utskottet, och kommit till den uppfattningen, _ att den
värdering, som värderingsmännen uppgjort, vilken värdering slutar
på 182,000 kronor, icke skulle kunna anses vara för hög, då
man tänker på det läge egendomen har omedelbart inpå Västerås
och då man icke har att räkna med det vanliga jordvärdet, som det
räknas med, då en egendom skall användas till jordbruk, utan man
Onsdagen deu 15 maj, e. in.
33 Nr 5(1.
har ait räkna med tomtvärde, då området huvudsakligen är avsett
för tomter.
På denna egendom ha även värderingsmännen uppskattat växa.
lu,e, skog (ill värde av 57,878 kronor, och åbyggnaderna ha uppskattats
till ett värde av 10,050 kronor. Nu har d ep a r te men t s ch e -ii11 vp? ^ra,mställning av Västerås stad, vilken ansett summan vara
lör hög,^ gjort en nedsättning; sedan han räknat ifrån 25 % av värdet
av åbyggnaderna, kommer han till en summa av 129,000 kronor.
Ilen föregående ärade talaren framhöll, att det icke .skulle
vara meningen att bebygga detta område, utan en del skulle upplåtas
till kyrkogård, och det övriga skulle icke användas till byggnadstomter,
men av handlingarna framgår att stadsfullmäktige sagt,
att abyggnaderna både de icke användning för därför att egendomen
skulle styckas till tomter. Därtör ansågo de, att namnda belopp
vad abyggnaderna beträffar skulle franräknas försäljningssumman.
Vi ha inom avdelningen haft den uppfattningen, att man här
hatt att gorå med ett fall, en jordavsöndrmg, där jordens egentliga
värde utgöres av tomtvärde. Nu sade den föregående talaren, att
staten bör icke genom högre jordpriser driva upp jordvärdena i’ städernas
närhet, Det är alldeles riktigt, men man har icke någon garanti
för att de städer, vilka köpa kronans jordegendomar, som ligga
intill städerna, icke komma att driva upp tomtvärdena. Hade man
garanti för att de människor, som komma att hygga på dessa marker,
fmga marken för det pris, som staten upplåtit den till, kunde
man lättare gå med på det. Det är klart, att vilka samhällen som
helst, som köpa jord, försöka få den så billigt som möjligt, och det
galler naturligtvis även Västerås stad.
Det är som jag framhöll, mycket svårt för utskottst att bilda
sig en bestämd uppfattning om värdet på en egendom, som man
tv» i? se^’ dä man icke har annat att döma efter än handlingarna
Da har man icke annat att hålla -sig till än den i vederbörlig ordning
verkställda uppskattningen, som gjorts för försäljning av kronans
egendomar. Det är på denna uppskattning, som avdelningen
och sedan utskottet stött sig, då vi kommit till det resultat, som vi
kommit till i utlåtandet. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
- ■''^-keilund: Herr talman! Att herr Larsson i Väs
teras
haller på att Västeras stad bör ha så billigt pris som möjligt,
är inte märkvärdigt. Det han ingen undra på det, ty man håller
gärna med den man åter med. Men det får jag säga, att vad
han nämnt om att tomtpriserna skulle drivas upp i höjden genom
det av värderingsmännen åsätta beloppet kan icke hålla streck, ty
sannerligen vill Västerås stad hålla tomtpriserna till 1,500 kronor
tunnlandet strax utanför Västerås stad, så kan ingen klaga över
tomtprisen. Om vi titta pa förhallandena utanför andra städer i
Sveriges land. så skola vi komma till den åsikten, att priset är
ofantligt billigt.
Andra hammarens protoholl 1918. Nr 56. o
Ang. försäljning
av krono -egendomen
Vallby nr 4.
(Forts.)
Nr 56. 34
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. försäljning
av kr o-no -egendomen
Vallby nr 4.
(Forts.)
Jag är alldeles viss om att om en jobbare finge köpa denna
egendom, som det bär är fråga om, skulle ban förtjäna betydliga
belopp, och det vore mycket sorgligt. Jag tror därför, att det förslag,
utskottet kommit till, är mycket bumant, och Iber att få yrka
bifall till det.
Herr Larsson i Västerås: Herr talman! Jag skall icke
länge uppehålla tiden. Man kan ju som berr Åkerlund anse, att
Västerås stad får denna statens egendom till billigt pris. Jag tror
dock, att jag bar visat, att priset icke är billigt, ''även om man bifaller
Kungl. Maj :ts förslag. Jag bar visat med siffror, att priset
blir högre, än staden bar betalat till enskilda för egendomar av
samma beskaffenhet i stadens närhet. Jag ber att få fästa den
siste ärade talarens uppmärksamhet jämväl därpå, att i en stad vill
man icke bebygga ett område utan vidare, sådant det är. Ett dylikt
område måste regleras, där skall ordnas med vägar och gator,
framdragas vatten- och avloppsledningar samt belysningsledningar
o. s. v. Sålunda tror jag, att man icke kärr säga, att detta är något
billigt pris, om hänsyn tages även till dessa extra kostnader.
För min del vill jag icke alls plädera för att staten skall avstå
någon jord ens till en kommun utan att ha ordentligt betalt för
det. I detta fall anser jag att staten får ordentligt betalt även
om egendomen säljes för 90,000 kronor. Jag vill likväl icke yrka
på det, utan inskränker mig till att yrka bifall till det av Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet, 129,000 kronor.
Nu sade talaren från jordbruksutskottet, den näst siste talaren,
att hade man garanti för att städerna icke själva jobbade upp priserna.
utan att allmänheten kunde få fördel av att staten sålde till
hyggliga pris, då kunde han för sin del vara med om saken, och
lia n "ansåg, att jordbruksutskottet borde vara med om en sådan politik.
Jag vill då beträffande Västerås stad upplysa om, att staden
har haft bostadssvårigheter under många år. _ Den har i sin
tomtpolitik tillämpat den principen, att den icke i något fatt har
tagit mer för tomterna än självkostnadspriset. För vissa områden,
avsedda att bebyggas med mindre bostadslägenheter, bär staden till
och med gått under sjävkostnadspriset för att kunna åstadkomma
bostadsproduktion.
Herr talman! Jag ber att få vidhålla mitt yrkande om bifall
till Kungl. Mai :ts förslag. År det så, att riksdagen anser, att den
icke kan gå till mötes i detta fall, blir det för staden att se sig om
efter ett annat område till kyrkogård. Det är behovet av ny kyrkogård
som utgör huvudsyftet med inköpet av egendomen. Tomtmark
för bvggnadsändamål finnes förut pa andra bättre belägna
områden. Jag vill än en gång betona, att på det håll. där egendomen
ligger, finnes icke utsikt att inom en överskådlig framtid
åstadkomma försäljning av tomter för bebyggande.
Herr vice talmannen H amil ton: Herr talman! Jag hade
inte tänkt behöva yttra mig i detta spörsmål, men uppkallades av den
Ousdageu den 15 maj, e. m. 35
siste ärade talaren, då han påstod, att även om det av Kungl Maj -t
föreslagna priset på egendomen, 129,000 kronor, skulle bliva fastställt,
så är dock priset mycket högt. Ja, men herr Larsson, har jorden då
intet värde i Västeråstrakten, alldeles intill Västerås stad? Herr
.Larsson nämnde nyss, att staden betalt 600 kronor tunnlandet för
mark, och menade, att det var ett billigt pris. Värderingen av denna
egendom utvisar, att där finnes skog för 58,000 kronur och byggnader
för 10,000. Drager man dessa 68,000 från det pris Kungl.
Maj:t tänkt sig, 129,000, återstår för själva jorden 61,000 kronor,
vilket motsvarar ett pris av 500 kronor per tunnland, således lägre
än staden förut betalt för jord.
Nu säger herr Larsson: Ja, men skogen skall stå kvar, ty omo-ådet
skall begagnas såsom park. Ja, det är naturligtvis härligt för
staden att ha en park, men staden skall väl i alla fall inte få denna
park till skänks. _Jag föreställer mig, att det pris, jordbruksutskottet
ansett vara det riktiga, och som är grundat på värdering av domänintendenten
och domänvänderingsmännen, också är ett skäligt pris.
Det är naturligtvis omöjligt för jordbruksutskottets ledamöter, som
icke sett egendomen, att få ett klart begrepp om den saken, utan man
får lita på värderingen. Jordegendomen, åtminstone en stor del av
densamma, har av värderingsmännen befunnits synnerligen lämplig
att stycka till tomter. Läget mellan eu landsväg och Svartån är utmärkt,
förklara de, och trakten skall vara naturskön. Vill staten
skänka bort 53,000 kronor till Västerås stad, så må ju så vara, men
då skall staden åtminstone erkänna att den fått dem som gåva.''
Jag hade som sagt icke tänkt yttra mig i frågan, men då herr
Larsson påstår, att priserna skulle vara jobbarpriser, så kan det
inte hjälpas att man finner ett sådant uttalande kräva svar.
Herr Persson i Norrköping: Herr talman! Jag har icke
kunnat låta detta ärende gå förbi utan att säga några ord. Jag ber
då till en början få nämna, att jag icke hunnit på förhand läsa handlingarna
utan först nu fått reda på, hur det var ställt. Och då måste
jag saga, att min uppfattning står i fullständig överensstämmelse
med den, som herr Viktor Larsson uttalat, och som är i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag. Jag kan icke alls förlika mig med, att man
driver jordpolitik från statens sida. på ett sådant otillfredsställande
sätt. Med hänsyn till de omständigheter, som hava framkommit i
sammanhang med detta förslag, synes det mig, att priset är tillräckligt
högt. Det får icke bli så, att, då rikets städer uppträda som
köpare av, statens mark, de få betala för mycket för denna mark. En
sådan politik inverkar också utan tvivel på den allmänna prisstegringen
på jord omkring ett samhälle och vållar därigenom svårigheter
i den viktigaste fråga, som i utveckling stadda samhällen ha
att lösa, nämligen bostadsfrågan.
Med dessa korta ord och i full anslutning till herr Viktor Larssons
framställning ber jag, herr talman, att få yrka bifall till hans
förslag.
Herr Källman instämde häruti.
Nr «(!.
Ang. försäljning
av krono -egendomen
Vallby nr 4.
(Forts.)
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Nr 56.
Ang. försäljning
av kronoegendomen
Vallby nr 4.
(Forts.)
36
Herr Larsson i Västerås: Herr talman, .bara ett par ord!
Jag vill till herr vice talmannen säga det, att på den egendom,
som jag tillät mig anställa jämförelse med, fanns också skog, och
jag sökte göra tydligt, att denna egendom både till läge och beskaffenhet
var jämförlig med den nu ifrågavarande. Således kan man,
om man skall göra en jämförelse härvidlag, icke talga åkerbruks jorden
för sig och skogen för sig, utan man måste taga hela arealen, då
man skall göra eu sådan jämförelse.
överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen
gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock
på avslag därå samt bifall i stället till Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet; och fann herr talmannen den senare propositionen vara med
övervägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid, till följd
varav nu uppsattes, justerades och anslogs denna omröstningsproposition:
Den,
som vill, att kammaren med avslag å jordbruksutskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 86, bifaller Kungl.
Maj :ts proposition i ämnet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.
Voteringen utvisade 56 ja, men 65 nej, vid vilken utgång kärnmaren
således bifallit utskottets hemställan.
6 8.
Härefter upptogs till behandling jordbruksutskottets utlåtande,
nr 87, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från
sådana egendomar jämte en i ämnet väckt motion.
I en till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 226, hade Kungl, Maj:t, under åberooande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att i de i berörda protokoll
närmare angivna, under 7 särskilda punkter upptagna ärenden
medgiva försäljning av kronoegendomar eller upplåtande av lägenheter
från sådana egendomar.
Efter föredragning av utskottets framställningar i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag i punkterna D—6) av förevarande proposition
blevo desamma av kammaren bifallna.
Onsdagen den 15 maj, e. in.
37 Nr 50.
1 punkten 7) kade Kund. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, Ang. försälj
att
ett i statsrådsprotokollet omförmält område om 6,460 hektar område från
av kronoegendomen ‘/> mantal Gällkvist nr 1 med kronolägenheten kron^en»Skara
Djurgårdsäng i Skara socken av Skaralborgs län finge försal- ^ Qäj\kviljt
jas till staden Skara mot köpeskilling, vars. belopp skulle på stadens nr j
''bekostnad bestämmas av tre gode män, av vilka en lutsåges av Kungl.
Maj :ts befallningshavande i länet och en av staden samt domaren i
orten skulle vara den tredje, dock att köpeskillingen ej finge (understiga
ett belopp av 32,300 kronor, samt under villkor i övrigt,
att köpeskillingen erlades senast å tillträdesdagen och inbetalades
till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet;
att köparen, där så från kronans sida påfordrades, uppförde och
för framtiden underhölle stängsel i områdets gräns mot kronans mark;
att köparen ensam vidkändes de med områdets avskiljande och
lagfart å fånget förenade kostnader;
att kronan eller egendomens arrendator tillhöriga byggnader
finge under tiden till och med år 1925 kvarvara och nyttjas utan ersättning
till köparen; samt
att i köpet ej inginge utmed landsvägen befintliga stenmur och
stenupplag.
I samband med denna framställning både utskottet förehaft en
inom andra kammaren vackt, till jordbruksutskottet hänvisad motion
nr 387 av herr Andersson i Milsmaden, vari hemställts,
att riksdagen vill besluta, att ett område om 6,46 hektar av —
--- lika med Kungl. Maj:ts förslag---den tredje, samt under
villkor i övrigt.
att köpeskillingen ------och stenupplag.
Utskottets hemställan innefattade, att riksdagen måtte, med avslag
å ovanberörda motion, bifalla Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.
Utskottets hemställan föredrogs, varefter
Herr Ahdersson i Milsmaden yttrade: Herr talman! Så
som
framgår av min motion angående försäljning av kronoegendomen
Gällkvist har jag ansett, att värderingsmännen, som skulle
värdera jorden, icke borde vara bundna vid ett bestämt belopp såsom
både departementschefen och utskottet föreslagit, utan att detta
villkor skulle bortfalla. Jag säger ingenting om, att departementschefen
föreslagit detta villkor och icke heller något om att utskottet
i sin helhet är av samma uppfattning. Kungl. Maj:t och utskottet
måste ju lita på sina underordnade organ, myndigheter och
andra, som yttrat sig i saken, men den som på ort och ställe sett,
hur denna mark ser ut, skall snart finna, att man här råkat sätta
ett alltför högt pris, vilket jag anser bör sänkas.
Jorden är av mig jämte patron Ekberg värderad som lantbruksegendom
nära intill stad, och vi ha kommit till sa höga priser,
att vi ha satt impedimenten till 400 kronor per hektar och det
Nr 56. 38
Onsdagen den 15 maj, e. m.
Ang. försälj- måtte val vara tillräckligt högt. Emellertid säger utskottet här, att
område”från ^enna Jort^ ligger intill staden och inskjuter med en kil i denna. I
°™onoeqlnn sJalva verket förhåller det sig så, att det går en bäck eller kanal
domenlhman- mellan staden och denna lantegendom, och sedan är det en landstal
Gällkvist väg. På västra sidan om denna landsväg ligga endast smålägennr
1- heter. iStaden har nu tänkt inköpa jorden för att ''bereda fabnks(Forts-)
arbetare och andra mindre bemedlade tillfälle att skaffa sig ett
eget hem. Riksdagen har ju under flera år arbetat på att å ena
sidan uppmuntra ibyggnadsverksamheten och å andra sidan avhjälpa
bostadsbristen. Men på grund av det höga pris, som nu är åsatt,
kommer en hämsko att läggas på denna verksamhet; de mindre bemedlade
kunna icke köpa sig jord från detta område, ty priserna
komma att gå upp till kanhända 2 kronor kvadratmetern.
Jag vill även nämna, att jag varit med i en expropriationsnämnd
och exproprierat jord för Skara—Timmersdalabanans räkning.
Denna jord, som ligger inpå staden, åsattes ett pris av 1
krona 50 öre kvadratmetern, men där förhöll det sig så, att det
fanns handlingar, som styrkte, att ägaren till jorden hade en inkomst
från densamma, som motsvarande 1 krona 50 öre kvadratmetern.
Jag kan även nämna, att den arrendesumma som man kan beräkna
på denna areal, skulle, enligt arrendeuppskattningsnämnden,
gå på inalles 290 kronor. Denna siffra kan ju icke läggas till grund
för det värde, som vi här skola åsätta, och jag vill icke heller påstå,
att man skall lägga till grund det värde, som jag och patron Ekberg
åsatte,_ ty det var endast jordbruksvärdet, utan man måste taga
eu del av jorden för sig och beräkna den efter tomtvärde, varvid
dock är att märka, att denna jord delvis utgöres av impedimenter
med störa^vattenpölar eller dammar, så att det blir stora svårigheter
för att få lämliga byggnadsplatser där; en del av området går
det nog inte alls att bebygga.
Jag skall nu inte uttänja debatten längre, utan endast yrka
bifall till min motion, ty det skulle vara att räcka de mindre bemedlade
en Ihjälpande hand, så att de kunde bli i tillfälle att skaffa
sig bostäder, och likaså skulle byggnadsverksamheten i staden därigenom
befrämjas.
Vidare anförde:
Herr Olsson i Ivullenbergstorp: Herr talman, mina her
rar!
Den föreliggande frågan är ju av samma art, som den vi
nyss behandlade, De områden det här gäller ligga alldeles intill
staden; när vi mätt upp avståndet på kartan, befanns det vara 11,200
å 1.500 meter från stadens centrum till det stycke varom nu är
fråga. Det är nog sant, att någon del av detta stycke föreföll att
vara besvärat av vattendrag, men ser man på det genomsnittspris
för hela området, som man kommit till vid värderingen, så kan ingen
påstå annat än att det är ganska billigt, ja så billigt, att om
39 Pir .r,<!.
Onsdagen den 15 maj, o. in.
man nere i Skåne, ute på rama ibondlandet, som man säger, långt
ifrån städer och annat vill köpa ett sådant stycke, så får man betala
mera per kvadratmeter än för detta stycke, som lag, man kan
nästan säga som en stadsjord omedelbart inpå stadens centrum. Jag
kan icke finna något rimligt skäl i eller att det skulle vara en riktig
tanke, att staten, som det yttrades nyss, skall nästan skänka
bort jorden, för att det skall bliva billiga tomtpriser. Det är alldeles
orimligt. Man brukar eljest säga, att staten skall taga vara
på sitt och sköta det litet ekonomiskt och då böra vi även taga vara
på statens jord. Staten bör måhända icke uppträda fullt så affärsmässigt
som en enskild säljare kan göra, men det torde vara
ställt utom allt tvivel, att hade en enskild man ägt detta stycke,
så hade det sannerligen kostat helt andra pengar. Jag ber därför
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Andersson i Milsmaden: Herr talman! Ja, den siste
ärade talaren är ju från ''det feta Skåne, och det är stor skillnad på
Skånes jord och denna jord. Om herr Olsson finge se, hur detta område
ser ut, skulle han få en helt annan uppfattning. Jag vill betona,
att bär är det inte meningen att skänka bort något, jag vill endast,
att värderingsmännen skola bli tre, och jag tror, att man kan lita lika
mycket på dessa tre som på de två, som vid första tillfället utförde
värderingen. Men dessa tre värderingsman böra enligt mitt förmenande
ha fria händer och icke vara bundna vid ett visst minimipris.
Jag har tänkt mig saken så, att om de icke kunna komma upp till
detta höga värde, så skulle detta ha till följd, att ingen affär bleve
av på grund av att staden icke kunde lösa in området. Därför har
jag gjort denna .framställning, att det skulle vara tre värderingsman,
och något annat yrkande har jag icke.
Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman! Blott ett par
ord. När en stad inköper mark, så kan det väl icke vara därför att
den ämnar driva jordbruk, utan det är naturligtvis för att kunna uppföra
bostäder och för att tillgodose andra ändamål för stadens eget
bruk. Men då kan diet heller icke vara i sin ordning, att man värderar
jorden som vanlig åkerjord. Det är dock något helt annat, och
värderingen blir helt annorlunda, om jorden betraktas med hänsyn
härtill. Gå vi fram på detta sätt, som nu föreslagits, så att riksdagen
jämt och ständigt skall gå under vad värderingsmännen, som staten
själv utsett, bär värderat jorden till, vart skola vi då komma hän?
Det är ju tydligt, att dessa värderingsman skola säga till sig själva:
låt oss sätta priset så lågt som möjligt, ty det skall ändå tryckas
ned och då tjänar det ingenting till att sätta det högre. En farlig taktik
är detta, och man kan icke begära, att värderingsmännen skola
förfara efter bästa förstånd, då de jämt bli korrigerade av riksdagen.
Jag anser, att starkare skäl böra fordras för nedsättning i värderingssumman
än vad bär förebragts och vidhåller mitt yrkande.
Ang. försälj
ning av ett
område från
Jcronoegendo7nenl/2
man
tal Oällkvist
nr 1.
(Forts.)
Nr 56.
Ang. försäljning
av ett
område från
kronoeg endomen1
^mantal
GäUkvist
nr 1.
(Forts.)
40 Onsdagen den 15 maj, e. in.
Herr B i 11 q v i s t: Herr talman! Denna fråga ligger annor
lunda
än den vi nyss avgjorde. Här ''liar nämligen den första
värderingsnämnden bestämt ett pris, som den andra nämnden loke
skulle få gå under. Det är nu icke alldeles givet, att denna senare
nämnd kommer att göra det, utan den kommer nog att värdera jorden
efter vad den verkligen är värd octh tager kanske hänsyn till, att det
skall bliva tomter och icke åkrar. Den, som i likhet med herr Andersson
i Milsmaden och mig sett denna jord många gånger, kan
intyga, att det pris, som den första värderingsnämnden åsatte, är
bra högt tilltaget. Om så icke är förhållandet, kommer nog priset
att bliva lika högt eller till och med högre vid den nya värderingen.
Det är icke heller att antaga att staden på det hållet kommer att göra
några större förtjänster på jorden, fy det är icke den finare stadsdelen
det här gäller, utan den stadsdel, dit arbetarbefolkningen i
Skara brokar taga sin tillflykt. Och som industrien i Skara börjat
blomstra upp rätt mycket på senare åren, är det tydligen av behovet
.påkallat, att arbetarna få köpa tomter för anständigt pris.
På grund härav ber jag få yrka bifall ''till herr Anderssons motion
och avslag på utskottets hemställan.
Herr A n d e r s so n i Skivarp: Herr talman! Jag instämmer
med den siste ärade talaren, att denna fråga har ett något annorlunda
läge än den förra. Skillnaden är den, att när det ärende vi nyss be
handlade kom till Kungl. Maj rf, så ansag Kungl. Maj :t, att värderingsnämnden
värderat väl högt, och framlade därför ett förslag, som
.upptog ett lägre belopp än det, som värderingsnämnden åsatt. — Här
är det ett annat förhållande. Här har Kungl. Maj:t vid ärendets
granskning funnit, att den värdering, som den förra nämnden gjort,
icke var så hög, och därför har Kungl. Maj :t beslutat, att då ny
värdering skall verkställas, denna icke får gå under det pris, som den
förra värderingsnämnden åsatte. Jag anser således att da kammaren
biföll utskottets förslag i det förra ärendet, så kan kammaren i detta
ärende icke bifalla motionärens förslag, och jag ber därför att få yrka
bifall till utskottets förslag.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr talmannen
givit propositioner å de därunder förekomna yrkandena, biföll
kammaren utskottets i förevarande punkt gjorda hemställan.
§ 9.
Slutligen föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 88, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående
längden å saluhållen ved; och blev utskottets hemställan därvid
av kammaren bifallen.
§ 10.
Avgåvos följande motioner, nämligen av:
Ousdugen den 15 maj, e. in.
41 Nr 5*J.
. herr Andersson i Grimbo, nr 449, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 363, med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker m. m.;
herrar Hage och Berg i Katrineholm, nr 450, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition, nr 381, angående tillfällig lönereglering
för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.;
herr Bärg i Katrineholm m. fl., nr 451, i anledning av sistnämnda
proposition;
herrar Bärg i Katrineholm och Kropp, nr 452, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition, nr 361, angående tillfällig löneförbättring
åt viss personal vid armén; samt
herr Lubech:
nr 453, i anledning av Kungl. Maj :ts ovanberörda proposition nr
381; och
nr 454, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 387, angående
inrättande av en kraftledningslånefond.
Ifrågavarande motioner blevo på begäran bordlagda.
§ 11.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 209, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i punkt
34 under åttonde huvudtiteln av propositionen angående tilläggsstat
för år 1918 gjorda framställning angående resestipendier för lärare
vid tekniska högskolan.
§ 12.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr 89, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt
understöd åt bokförmedlingsanstalterna jämte i ärendet väckt
motion;
nr 126, i anledning av Kungl. Haj:ts proposition angående användande
av överskott i djurgårdskassan för vissa anläggningar vid
Drottningholms, Ulriksdals, Haga och Strömsholms slott m. m.;
nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp
av lastautomobiler för arméns räkning m. m.;
?r * anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag
a tilläggsstat för år 1918 till beredande av krigstjänstpremier till
visst manskap och vissa värnpliktiga vid flottan;
li??'' ^ anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag
a tilläggsstat för år 1918 till uppförande av en mässbyggnad för
underofficerare och manskap vid Oscar-Fredriksborg m. m.;
nr 130 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp
Andra kammarens protokoll 1918. Nr 56. 4
>"r 5(>. 42
Onsdagen den 15 maj, e. m.
av vissa tomter å Saltö i Karlskrona samt uppförande därstädes av
ett bostadshus för varvsarbetare; . .
nr 131, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående omkostnader
för handläggning av ärenden rörande ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; ^
nr 132, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående tillstånd
för två befattningshavare i civildepartementet att för rätt att
åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring; °
nr 133, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående understöd
för uppförande av bostadshus med smålägenheter jämte i
ämnet väckta motioner;
nr 134, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anvisande
av medel för utförande av vissa reparations- och ändringsarbeten
å de i kvarteret Grönlandet norra i Stockholm befintliga
byggnaderna; . . „ ,.
nr 135, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående bidrag
till tullstatens enskilda pensionsinrättning;
nr 136, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående restitution
av erlagd tull för en postföraren Jens Tången från Norge tillhörig
automobil;
nr 137, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag
till arbetslöshetens bekämpande ävensom två i ämnet väckta
motioner; • _ . .
nr 138, i anledning av väckt motion om krigstidstillägg till
förut uppburen ersättning eller annat understöd åt arbetslösa tobaksarbetare;
nr
139, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag
till fullbordande av arbetet med utläggning av ytterligare ett
järnvägsspår mellan Rönninge och Järna m. m.;
nr 140, i anledning av väckt motion om anslag till uppförande
av bostäder för personal vid statens vattenfallsverk;
nr 141, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
under punkt 21 av fjärde huvudtiteln gjorda framställning angående
omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren; och
nr 142, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
under punkt 16 av sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående
statsbidrag för år 1919 till uppehållande av verksamheten vid
en statens provningsanstalt;
bankoutskottets utlåtanden:
nr 55, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd
m. m. å allmänna indragningsstaten;
nr 56, i anledning av vissa framställningar angående pensioner
och understöd, avsedda att utgå å postverkets pensionsanstalt;
nr 57, i anledning av väckta motioner om tilläggspensioner, avsedda
att utgå av trafikmedel;
nr 58, angående ålderstillägg åt vaktmästaren vid riksbankens
huvudkontor J. Y. Wallenborg;
nr 59, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
Onsdagen den 15 innj, e. in.
43 Sv 50.
lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnebavares rätt till pension; och
nr 60, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.;
lagutskottets utlåtande och memorial:
nr 59, i anledning av väckta motioner angående skrivelse till
Konungen med begäran om framläggande av förslag till lag, innefattande
vissa villkor för rättighet att utföra vetenskapliga experiment
på levande djur vid icke statsunderstödda läro- och forskningsanstalter;
och
nr 60, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
lagutskottets utlåtande nr 56 i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om statsdepartementen, dels
ock i ämnet väckta motioner;
jordbruksutskottets memorial och utlåtanden:
nr 75, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående
lag om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark;
nr
89, i anledning av Kungl. Maj:ts dels i nionde huvudtiteln av
årets statsverksproposition dels under punkt 44 gjorda framställning
angående norrländska avdikningsanslaget dels ock under punkt 45
framställda förslag beträffande allmänna avdikningsanslaget ävensom
fyra i ämnet väckta motioner m. m.;
nr 90, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
till föreningen Svenska Röda korset av visst område å Djurgården;
nr
91, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt lärare vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor;
nr
92, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående driftkostnader
under år 1919 för egnahemslånefonden;
nr 93, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående
av den rätt till vatten och strömfall i Klarälven, som tillkommer
kyrkoherdebostället V12 mantal eller 80 öre skatt Östra Råda i
Morra Råda socken;
nr 94, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående undantag
beträffande fångst av sälhund från det i § 8 jaktstadgan
meddelade förbud att vid fångst av djur använda sax;
nr 97, i anledning av väckt motion om anslag till beredande av
understöd åt trädgårdskoloniverksamhet och potatisodling i städer,
köpingar samt municipal- och stationssamhällen ävensom vid industriplatser;
nr
98, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av anslag å tilläggsstat för år 1918 för fullbordande av vissa
spannmålslagerhus och fryshus; och
nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ned -
Nr 56. 44 Onsdagen den 15 maj, e. m.
sättning i beloppet av viss kronan tillkommande fordran av Gustaf
Elf;
andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 14, i
anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
upplösning av sambandet mellan kyrkan och staten; samt
andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 10, i
anledning av första kammarens beslut rörande väckt motion om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående åvägabringande av större överskådlighet
och ordning beträffande Svensk författningssamling.
§ 13.
Justerades protokollsutdrag.
§ 14.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr | Olsson i Kullenbergstorp under | 6 dagar fr. | o. m. den | 16 | maj | ||
3» | Nilsson i Vibberbo | » | 6 | » |
| 16 | » |
| Hedlund i Östersund | » | 6 |
| » » | 16 | 3» |
» | Olsson i Norr hyttan |
| 6 | » | » » | 16 | » |
» | Larsson i Ängebäck | » | 3 | » | » » | 19 | 3» |
3» | Gylfe | » | 6 | » | » 3» | 16 | » |
» | Andersson i Milsmaden | » | den 18 maj, |
|
|
| |
» | Aarnseth | 3» | 6 dagar fr. | o. m. den | 16 | maj | |
3» | Wiklund i Brattfors | » | 8 | 3S> | •» » | 22 | 3» |
3» | Carlson i Herrljunga | » | 4 | » | > » | 18 | » |
3» | Svanberg | 3» | 4 | » | » » | 18 | » |
» | Johansson i Olstorp | » | 5 | $ | » » | 17 | » |
» | 35» | 9 | » | » » | 16 | » | |
» | Karlsson i Nynäshamn | » | 5 | » | » » | 16 | » |
» | Andersson i Eliantorp | » | 5 | » | » 2> | 17 | » |
.» | Björck | » | 5 | » | » » | 17 | » |
» | Lithander | » | 4 | » | » » | 18 |
|
» | Norman | » | 6 | » | » » | 16 | » |
» | 0. Nilsson i Örebro | 3» | 4 | » | S> » | 17 | » |
| Hamrin | » | 4 | » | » » | 17 | » |
» | Ericson i Funäsdalen | » | 12 | » | » » | 18 | 3» |
> | Odqvist | 35» | 2 | » | » » | 17 | 3» |
» | Swartling | » | 5 | » | » » | 17 | » |
» | Lindqvist i Kosta | » | 6 | » | » » | 17 | » 0, |
T> | Olsson i Broberg | » | 5 | » | » » | 18 | 35» |
| Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. ’ | 10,25 e. m. |
|
|
In fidem
Per C ron vall.
Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
182495