1917. Andra kammaren. Nr 81

ProtokollRiksdagens protokoll 1917:81

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1917. Andra kammaren. Nr 81.

Tisdagen den 12 juni.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Justerades de vid kammarens sammanträde den 6 innevarande
juni förda protokollen.

§ 2.

Herr talmannen tillkännagav, att enligt överenskommelse mellan
kamrarnas talmän gemensamma voteringar komme att äga rum
vid morgondagens plenum angående de voteringspropositioner, som
då vore av kamrarna godkända.

§ 3.

Föredrogs och lades till handlingarna konstitutionsutskottets
memorial, nr 37, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
utskottets utlåtande nr 27, angående Kungl. Maj:ts proposition,
nr 262, med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 4.

Statsutskottets härefter föredragna utlåtanden nr 202—205
bordlädes åter.

§ 5.

Vid föredragning härpå av statsutskottets memorial, nr 206, i
anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående provisoriska
löneregleringar för viss till lantförsvaret och marinen hörande personal
blev den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen
godkänd.

§ 6.

Bevillningsutskottets betänkande nr 66, som nu föredrogs, lades
ånyo på bordet.

Andra kammarens protokoll 1917. Nr 81.

1

Nr 81. 2

Tisdagen den 12 juni.

§ 7.

Vidare föredrogs lagutskottets memorial, nr 69, angående beviljande
för innevarande års riksdag av visst belopp till särskild ersättning
åt sekreteraren hos lagutskottet; och biföll kammaren därvid
utskottets hemställan.

§ 8.

Härefter föredrogos, men blevo åter bordlagda lagutskottets
memorial nr 70 och andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 18.

9.

/

Ang. utvidg- y^ härpå skedd föredragning av statsutskottets utlåtande, nr
flottis9,Zion 194, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning
i Stockholm av flottans station i Stockholm m. m., jämte i ämnet väckta mom.
“• tioner'' begärdes ordet av _ — — ___

äi :<Ghefen

för sjöförsvarsdepartementet herr statsrådet Hans
j_E ric s o n, som anfördetalman, mina herrar! Jag kam icke
"underlåta att livligt beklaga, att Statsutskottet ansett sig icke ha tid
att behandla det här föreliggande viktiga ärendet, Var och en, som
satt sig något närmare in i detsamma, maste finna, att något, måste
göras och göras snart, ty flottstationen här i Stockholm är icke i stånd
att fullgöra sina åligganden. Dess resurser äro alldeles otillräckliga.
Jag tror icke, att någon privatman skulle sköta sina affärer så som
staten här gör. Verkstäderna äro otillräckliga och otidsenliga. Utryma
f/r-rrr met är alldeles otillräckligt för fartygen. Krigsberedskapen blir efterO-vvw!
I satt. En hel del arbeten, som måste utföras vid detta varv, ha icke
kunnat utföras där, utan måste överlämnas till privata verkstäder; arbetena
ha därigenom blivit icke allenast dyrare utan därjämte ofta icke
kunnat utföras inom rimlig tid. Underhållsanslaget kommer under sådana
förhållanden icke att räcka till. Jag vill också nämna, att den
omläggning, som så småningom sker till förmån för nndervattensoch
torpedvapnen, kommer att ställa långt större krav på varvet än
VconqjV förut. Någon docka finnes ännu icke för stora fartyg.

Huru skall detta ordnas och inom vilken tid? I tjugu års tid ha
/■ritjZV^^tftredningar nästan oavbrutet pågått i syfte att på ett tillfredsställande
sätt ordna denna fråga. Varje förslag, som framkommit, bär mötts
av häftigt motstånd från än det ena och än det andra hållet. Under
tiden har nästan ingenting gjorts för att förbättra den nuvarande stationen
med den påföljd att denna station blivit relativt allt mindre i
stånd att fullgöra sina åligganden. Erfarenheten från mobiliseringstiden
är synnerligen beklaglig, och ännu värre hade det givetvis
blivit, ifall stationen satts på hårdare prov. Jag för min del tror,
att man bör lägga icke enbart ideella utan även reella synpunkter
på denna fråga. Det går icke att finna en lösning, som tillfredsställer
alla. Mot varje förslag kunna invändningar göras, men förslagen

/DvX-nr

t v

Tisdagen den 12 juni.

3 Nr 81.

.ha också sina soda sidor, och för min del tror jag, att det nu före- Ang. ntvidyliggande
förslaget icke har enbart dåliga sidor. nin9

Jag måste också uttala ett beklagande av att utskottet icke an-^‘^"ckholm
sett isig nu kunna bevilja medel till en torpedinskjutningsstation. Den '' m%n°
frågan är alldeles oberoende av flottstationens läge, ty förslaget inne- (Forts.)
bär, att torpedinskjutningsstationen skall läggas på samma plats, vut
helst flottstationen kommer att ligga. Det är ganska märkvärdigt att
undan för undan anskaffa torpedfartyg, för vilka fordras en mängd
torpeder men icke samtidigt bereda möjlighet att inskjuta dessa nya
och långskjutande torpeder.

Såsom frågan emellertid nu ligger, torde från min sida icke annat
vara än att uttala den förhoppningen, att när frågan ånyo förelägges
riksdagen, den då måtte bringas till en tillfredsställande läsning, ty
jag vill ha sagt, att detta ärende icke utan våda kan längre uppskjutas.

Vidare yttrade 3

/ Hgrr Byst rom: Herr talman, mina herrar! Borst nu några ord
med anledning av vad herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
nyss yttrat. Jag vill då att börja med säga-, att jag tror, att
statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet, vilken det än må
bliva, den nuvarande eller en kammande, skall behöva hålla tal ungefär
som detta, så länge från det hållet ett förslag framlägges, som enligt
min tanke är så olämpligt som det nu framlagda förslaget, ty ett
omlämpligare är det väl ändå knappast möjligt att kunna komma
fram med till Sveriges riksdag. Det är visserligen det billigaste av de
fem omnämnda förslagen, men det är ock det minst tillfredsställande.
Billig und schlec.ht. Herr statsrådet beklagade, att utskottet icke ingått
i behandling av ärendet utan avstyrkt det —• åtminstone för närvarande.
Jag å min sida vill uttala min tillfredsställelse med att utskottet
gjort detta, och jag skulle känt mig ännu mera tillfredsställd, om
utskottet ej blott följt första delen i mitt yrkande utan också i någon
man velat tillmötesgå den andra avdelningen av min motion. Jag yrkar
nämligen på nytt kungl. förslag om annan plats i Stockholms
skärgård för förläggningen av flottstationen. Jag skulle hava önskat,
att utskottet hade också uttalat sig för att flottstationen måtte förläggas
på någon annan plats i Stockholms skärgård än inne i vår
vackra huvudstad.

Det är flera synpunkter, som kunna härvidlag framhållas. Då
jag i den dubbla egenskapen av såväl riksdagsman som Stockholms
stads medborgare har att se denna fråga ick^ allenast ur rikssynpunkt
utan också ur huvudstadssynpunkt, må d|t vara mig tillåtet, herr
talman, att fa yttra nagra ord även ur denna Stockholmssynpunkt.

. Det kan väl till att börja med icke vara lämpligt att flera ytterligare
byggnader belamra dessa vackra holmar, Skeppsholmen och
Kastellholmen. De äro nu ifrågasatta att så småningom bebyggas.

Det är visserligen sagt i den kungl. propositionen, att man »så
vitt möjligt är» iskall undvika att belamra dem med allt för många

Nr 81. 4

Tisdagen den 12 juni.

Ang. utvidga;
ning av
flottans station
i Stockholm
m. m.
(Forts.)

i

*

byggnader, men detta »så vitt möjligt är» är ett mycket tänjbart
begrepp. Man vet ju icke så bestämt, vad framtiden har att säga
i det hänseendet. Men det vet man, att snart sagt alla etablissement
och även flottstationer ha tendens att växa och utvidga sig. Så har
det varit hittills, oh så torde det bli för lång tid framåt. Det är därför
icke sagt, att vad som för tillfället kan anses vara tillfredsställande
i byggnadsväg, också är tillfredsställande efter åtskilliga årtionden
eller ännu längre fram i tiden.

Jag menar också, att vi måste se frågan ur estetiska synpunkter.
Vi få icke belamra dwsa holmar på ett sådant sätt, att det skulle
bidraga till att minska stadens skönhet. Jag tror även, att det kan
vara riksdagens i dess helhet plikt att tänka alldeles särskilt på sitt
lands huvudstad. Och vad Sverige angår så hava vi ju en huvudstad^,
som anses vara en den vackraste i. världen. Denna dess skönhet må
det vara en plikt för alla att söka bevara så länge som möjligt. Jag
tänker mig detta också med hänsyn till allt vatten, som omger oss,
vare sig det är strömmar eller andra vattenfält. Det kan icke vara
vare sig lämpligt eller vackert att inskränka dessa på sätt, förslaget
hotar att gorå. Man må ock tänka något på en stadsbefolknings hälsa.
Den behöver både vatten och luft. Floder och parker äro ådror och
lungor hos en stad, och vi böra även vårda dessa väl. Man tänke sig
den föreslagna banken, och det hinder den skulle kunna utgöra för
vattnets hälsosamma rörelser.

Jag skulle kunna erinra om uttalanden från mycket auktoritativa
män i denna fråga, men jag vill icke upptaga tiden med detta.
Jag vill blott erinra om ett uttalande, som professorn friherre Gustaf
Cederström gjort i detta ärende.

Vad vidare angår själva hamnförhällandena i Stockholms stad
kan det icke heller vara lämpligt att göra inskränkningar på dessa,
som äro trånga nog förut. Man ser ju, huru fartygen och båtarna
ha det svårt att få in ens fören till kajen än mindre att lägga till
på det sätt, som skulle vara bekvämast för lastning och lossning.
Att då inskränka dessa utrymmen på ett sätt, som här föreslagits,
kan omöjligt vara försvarbart. Jag tycker också, att det verkar
högst ledsamt, när man läser följande rader i den kungl. propositiorfen,
som naturligtvis stöder sig på kommittébetänkandet. Där heter det
i den avdelningen, där det gäller byte och köp av områden med
Stockholms stad, följande: »Härtill kommer ytterligare en summa av
1,000,000 kronor, utgörande ersättning för den genom av kommittén
föreslagen avstängning av farleden mellan Skeppsholmen och
Galärvarvet vållade försämringen av stadens hamnförhållanden, att
kontant betalas i vissa årliga poster, sedan avstängningen av farleden
blivit verkställd.» Det är som synes fråga om ett visst avstängande
av denna viktiga farled för Stockholms stad och en anordning
på det otillfredsställande sätt, som här är föreslaget. Och att
tänka sig att Stockholms stad, som ännu har _ någon möjlighet att
hålla sin reglerande hand häröver, skulle sälja denna rätt för en
lumpen miljon kronor, ja, det vore, kan man säga, att sälja en förstfödslorätt
för en grynvälling.

Tisdagen den 12 juni.

5 Nr 81.

Det kan ju anläggas även andra synpunkter med hänsyn till Ån9- «tvidghamnförhållandena
och stadens skönhet, men jag skall inte uppe- 0 av
hålla mig längre därvid. fiTsZkhoim

Jag vill vidröra ett par andra sidor av denna sak. Om en m. m.

flottstation nu skall anläggas, så måste den väl anläggas så, att den (Forts.)

blir till största möjliga militära nytta, eller, som det heter här i en
mig tillsänd skrift: »Flottstationsstriden. Militära tankar, riksdagens
herrar ledamöter vördsamt tillägnade av officerare vid flottan,
infanteriet, fortifikationen och kustartilleriet»: »de framlagda förslagen
måste bedömas efter sin gagnelighet i krig, varje annan måttstock
är förkastlig.» Man må säga, att detta förslag att lägga flottstationen
i Stockholms hjärta måste ur denna synpunkt vara ett tveeggat
svärd.

För det första måste det innebära en fara för Stockholms stad
att lägga eller fortfarande hava stationen här. Med nutidens krigsteknik
och .särskilt med flygvapnets utveckling, måste det vara så.

Vi veta ju, hur de kunna fara över alla områden, dessa krigets förskräckliga
örnar, och här och där värpa exploderande järnägg. Att
då lägga denna flottstation, mot vilken naturligtvis dessa fientliga
flygare, om de skulle komma, skulle rikta sina anfall, mitt i centrum
av huvudstaden och mitt ibland våra dyrbaraste byggnader,
såsom det kungliga slottet, riksdagshuset, nationalmuseum, nordiska
museet, flera på minnen rika kyrkor, och andra dyrbara allmänna eller
enskilda byggnader, kan detta verkligen vara klokt? Jag måste förvåna
mig över, att något sadant ens kunnat sättas i fråga, vare sig
utav kommittén av 1916 eller av Kungl. Maj:ts regering.

Men det är icke endast så, att jag anser det vara en fara för
Stockholms stad, utan jag menar också att det måste innebära en
fara för själva försvarsisaken. Om man går tillbaka till den diskussion,
som fördes i denna fråga här i riksdagen för några år sedan,
och läser om vilka försvarsåtgärder sonn ansågos behövliga för att
skydda denna flottbas,, ifall den förlädes i hjärtat av Stockholms
stad, kan man väl ända bliva tveksam, huruvida det även ur denna
synpunkt kan vara lämpligt att lägga stationen här i Stockholm.

Jag vill här åter åberopa såväl skriften »Flottstationsstriden»
som en annan skrift: »I Flottstationsfrågan», som innehåller ett referat
över ett protestmöte mot det nu framlagda flottstationsförslaget.

Mötet hölls i Auditorium i Stockholm, och där gjordes beaktansvärda
uttalanden av översten frid. C. Rosenblad, kanslirådet Albert Lindhagen,
överintendenten R. Eergh, doktor G. Uppmärk, arkitekten R.

Ostberg m. fl.

Man må komma ihåg, att alla myndigheter eller så gott som
alla ha avstyrkt förslaget, med blott något undantag eller kanske
blott ett undantag, och det tror jag visserligen är en mycket aktad
och lärd man, men jag tror, att man kan på honom bär tillämpa
Festusorden: »Mycken lärdom har gjort dig rasande.» Det måste
vara något sådant, som här föreligger, då vederbörande kunnat komma
med ett så rasande förslag, som detta är, till lösande av flottstationsfrågan.

Nr 81. 6

Tisdugeu den 12 juni.

Ang. utvidg- Jag vill också saga ett ord till mina goda vänner stockholmarna,
ning av ar, a,tt jag tycker, att underhandlarna i detta fall icke skött

fi°itasTockholm sin sak som de bort, och jag är övertygad, att om frågan varit akm.
m. tuell vid ett stadsfullmäktigval i Stockholm, skulle ytterst få röster
(Forts.) ha avgivits på dem, som ginge med på att flottstationen skulle läggas
i Stockholms stads hjärta. Man kan nämligen kalla Skeppsholmen
för stadens hjärta. Den har till och med sådant utseende
och den ligger så gott som i dess mitt.

Nu kan det ju vara möjligt, att frågan genom att uppskjutas
blir i ekonomiskt avseende svårare att lösa, men riksdagen har _ ju
nyss behandlat expropriationslagen, och denna torde väl kunna tilllämpas
här, så att det ekonomiska spörsmålet icke behöver bliva
mera svårlöst genom ett uppskov, vare sig då det gäller Stockholmsförslaget
eller om man skulle tänka sig flottstationen förlagd på något
annat ställe.

Beträffande de ekonomiska synpunkterna vill jag icke närmare
ingå på dem, då jag icke anser mig kompetent att göra det, men så
mycket bör man väl kunna säga, att då man gör jämförelser mellan
de andra föreslagna platserna och Stockholms stad, så finner man
många haltande synpunkter uti det kungl. förslaget såväl som i
kommitténs förslag. Man må t. ex. besinna, hur litet det föreslagna
Stockholmsområdet är och hur mycket mer omfattande de andra äro.
Så mäter exempelvis Stockholmsområdet endast 280,000 kvadratmeter,
under det att t. ex. Södergarnsområdet skulle omfatta 690,000
kvadratmeter. Vad beträffar kajlängden är det nästan enahanda
förhållande, den är en tredjedel längre vid Södergarn. Ifråga om
byggnaderna är det väl också enahanda, då man tänkt sig kunna
bygga så mycket på de andra platserna, mot vad man skulle kunna
. gorå eller behöva gorå i Stockholm, där man tänkt sig att till viss del
hyra bostäder i stället. Börjar man närmare gå in på dessa synpunkter,
kan jag icke förstå, att den beräkning, som kommittén här
gjort och som Kungl. Maj:t har stött sig på, kan anses hållbar, och
jag tänker, att mellan den summa på 33 miljoner, soim beräknas för
Stockholmsförslaget och de 76 miljonerna för t. ex. Torsbyfjärdsförslaget
finnas många trappsteg och att många jämkningar kunna
göras till fördel för de synpunkter, som representeras av mig och mina
meningsfränder i denna fråga.

Då man läser vad överingenjör Sal. Vinberg sagt i ett föredrag
om de ekonomiska beräkningarna eller ser vad civilingenjör Nils J.
Ljungzell skrivit i denna fråga, så känner man sig ganska oviss
om det nu framlagda flottstationskostnadsförslaget.

Herr talman, jag vill, innan jag slutar, också ha sagt, att för att
Stockholms stad skall kunna undvika vad jag anser vara en fara
för staden, nämligen att flottstationen lägges vid Skeppsholmen,
tror jag, att staden också måste bereda sig på att få vidkännas ekonomiska
uppoffringar för att få frågan löst på ett tillfredsställande
sätt.

Jag bär, herr talman, velat till den kraft och verkan det hava
'' kan med det sagda avge en liten protest mot det förslag, som fram -

Tisdagen den 12 juni.

7 Nr 81.

lagts av Kung], Maj:!, och uttala min tillfredsställelse över att ut---''1"?;
skottet avstyrkt detta förslag, åtminstone för tillfället, på samma L ltfans station
gång som jag beklagar, att utskottet icke velat tillstyrka även deir ,• Stockholm
senare delen av min motion. Som frågan nu ligger, vill jag icke! m. m.
göra något yrkande. [ (Forts.)

Herr E. A. Nilson i Örebro: Jag begärde ordet närmast i

anledning av det yttrande, som vi nyss ha hört från statsrådsbänken.

I anledning av detta yttrande vill jag endast ha uttalat, att om ärendet
icke nästa år kommer på riksdagens bord förrän omkring 15 dagar
före riksdagens normala avslutningstid, och statsutskottet skulle
ha kvar arbetsmaterial i ungefär samma omfattning, som det hade
i år vid den tiden, då befarar jag, herr statsråd, att diet kommer att
bli ytterligare ett avslag på detta ärende. Således vill jag därmed
ha sagt, att Kungl. Maj:t får nog vara så vänlig och taga sin del av
ansvaret för att det blir ett avslag detta år.

Rörande den näst föregående talarens anförande vill jag säga,
att det förefaller mig, att hans krav, att utskottet skulle ansluta sig
till hans motion utan prövning av ärendet, är väl ändå nästan orimligt,
och jag undrar, om icke på den ärade talaren kan tillämpas just
vad han anförde om den myckna lärdomens inverkan på det sunda
omdömet, ty jag vill saga, att så övertygande är ingalunda den bevisföring,
som han har presterat för sina yrkanden. Det är ju särdeles
olämpligt att just nu upptaga en realdebatt i detta ärende med
den ärade talaren, och det vill jag inte göra, jag vill endast säga,
att inga protestmöten i ärendet komma enligt min uppfattning att
på något sätt inverka på statsutskottets lugna och sakliga prövning
av ärendet, när det en gång föreligger. De sakliga erinringar, »om
kunnat göras mot förslaget, komma givetvis att upptagas till bedömande
och övervägande, men det vill jag hava sagt, att alla dylika
överdrifter i de avgivna protesterna, som onekligen förefinnas,
främja icke den sak, som man därmed tror sig förfäkta.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Lub eck: Herr talman, mina herrar! Det hade för mig
som stockholmare varit synnerligen angenämt, om jag i denna fråga
kunnat låta mitt värma intresse för Stockholm taga sig lika enisidiga
uttryck, som herr Byström gjorde i det anförande, han här nyss
höll. Detta är mig emellertid icke möjligt, bland annat av det skälet,
att jag i egenskap av representant för statsmakterna haft att i
en kommitté deltaga i ett utredningsarbete, där ett huvudmoment i
frågan mycket snart blev en förhandling med särskilda delegerade
för Stockholms stad, vilka för sin del ansågo, att, i den män det
kunde inverka på saken, stadens intressen icke krävde några ekonomiska
uppoffringar i större omfattning, än som ingår i avtalet
under den form, att Stockholms stad skulle för ganska betydande
belopp, nämligen 5 miljoner kronor, lösa till sig det s. k. Kaknäsområdet,
men icke få disponera detsamma förrän efter tjugu år. Dessa

» 81.

Tisdagen den 12 juni.

Ang. utvidgning
av
flottans station
i Stockholm
m. m.
(Forts.)

delegerade ha, och jag vill påstå med all rätt, haft en annan syn på
Stockholms hamns utvecklingsfråga än den, som herr Byström givit
uttryck åt. Han klandrade här skarpt den avstängning av Nybroviken
eller rättare sagt den omläggning av infarten till Nybroviken,
för vilken Stockholms stads delegerade betingat staden en ersättning
av 1 miljon kronor. Jag skall nu icke närmare ingå på den
saken, men måste likväl framhålla, att de förmenta svårigheterna
för Stockholms hamn äro de minst vägande, jag hört andragas i
argumenteringen uti flottstationsfrågan. En egendomlig synpunkt
på hamnfrågan kom till uttryck redan i herr Byströms anförande
vid remissdebatten om detta ärende, då han nämligen gjorde gällande,
att Kaknäsförslaget, vore det, som man helst skulle se genomfört.
Men redan vid denna remissdebatt tillät jag mig säga, att detta i
själva verket var det förslag, som man ur Stockholmssynpunkt minst
borde önska.

Såsom frågan nu emellertid ligger, är det två moment som särskilt
tränga sig fram i förgrunden. Det ena är den frågan, huru ett
avtal mellan staten och Stockholms stad skall kunna komma till
stånd på ett tillfredsställande sätt. Det andra momentet är, att frågan
icke må bli för länge uppskjuten och att möjligheten för en av
alla såsom god betecknad lösning må kunna hållas öppen till ett följande
år, då frågan ånyo lägges fram. Men man får icke underskatta
de svårigheter, som framträda, när det gäller att få detta avtal
mellan staten och Stockholms stad till stånd. Det är, såsom
herrarna väl veta och nu här för övrigt fått höra genom herr Byströms
anförande nyss, ett par, ja, kanske flera tiotal miljoneT kronor,
som det differerar på i rena kapitalutlägg, och hur man sedan
än må räkna, att dessa kunna tänkas bliva på ett räntebärande sätt
utnyttjade, skulle det dock gälla för staten att kombinera flottstationsfrågan
med en affärsverksamhet, i viss mån egnahemsverksamhet,
men även annan affärsverksamhet måhända, som kan bli en
följd av, att man flyttar ut flottstationen. Detta är en svårighet,
som måste övervinnas, och där Stockholms stads goda medverkan
är en nödvändig förutsättning.

Man får icke heller alldeles bortse ifrån det faktum, att på det
nuvarande flottstationsområdet ligga byggnader, som representera
ett värde på åtskilliga miljoner kronor, kanske närmande sig ett tiotal
miljoner, och det är tydligt att man icke utan vidare kan stryka
ett streck över detta värde. Det område, som staten nu utnyttjar
för flottstationen, bär i flottstationskommitténs värdering, vilken jag
icke egentligen sett mötas med någon gensaga från något håll, upptagits
till ett nuvärde av 14 miljoner kronor, vilket värde man vid
ett successivt utnyttjande av området måste tänka sig motsvara något
mellan 21 och 26 miljoner kronor efter de olika värderingar
som gjorts. Detta är också en faktor, som det är av största vikt att
taga hänsyn till.

Jag vill emellertid vid detta tillfälle, när frågan för denna gång
lägges å sido, hava sagt, att om från Stockholms stads sida skulle
komma fram ett verkligt positivt intresse och ett effektivt förslag

Tisdagen den 12 juni.

9 Nr 81.

för uppgörelse med staten i syfte att flytta ut flottstationen, och jag .‘1 ng. utvidgvill
hoppas att så även må ske, så anser och tror jag, a/tt det f rån ning av.

statens sida icke skall läggas någon trång ekonomisk synpunkt
saken och att det alltså icke skall behöva bli så, att det från Stock- m. m.
holms stad begäres ett erbjudande helt täckande den ekonomiska dif- (Forte.)
ferens, som kan föreligga mellan de olika förslagen, utan att ett verkligt
erbjudande från Stockholms stads sida uti denna ifråga skall
röna ett skäligt tillmötesgående ifrån staten. Jag hyser i det avseendet
samma uppfattning som herr Byström, i det att jag nämligen
anser, att stadens anspråk på, att staten skall såvitt möjligt tillgodose
huvudstadens intressen måste skjutas fram ganska långt i detta
fall.

Jag vill, som sagt, då frågan nu lägges å sido för denna gång,
även uttala den bestämda förhopuningen, att den måtte komma tillbaka
nästa år. Redan den omständigheten, att den proposition, som
vi endera dagen få före till behandling beträffande vissa anslag till
flottans station, vilka anslag av alla tydligen betecknas såsom oundgängligen
nödvändiga eller av ett trängande behov påkallade, nu
skjutits undan med hänvisning till, att flottstationsfrågan ännu icke
vunnit sin lösning, torde vittna tillräckligt om, att denna fråga
icke får uppskjutas längre än till nästa år.

Jag vill också till slut uttala den förhoppningen, att det må visa
sig möjligt för Kungl. Maj:t att hålla de olika förslag, som nu kommit
fram i flottstationskommitténs utredning, öppna, till dess att
Irågan kan få en definitiv lösning.

Herr Lindhagen: Statsutskottets förevarande utlåtande är
ju av en mycket svävande och man kan säga otillfredsställande beskaffenhet.
Men man förstår, att utskottets hemställan om avslag
å den proposition, varom här är fråga, grundar sig på den omständigheten,
att bakom utskottets utlåtande döljer sig en del mycket
olika meningar, varför det har varit svårigheter att på denna
korta tid få någon fason på denna splittring i uppfattningarna.

Det är detta, som gjort, att man här gripit till det nödfallsskälet,
att man icke alls på någon hand har hunnit att behandla denna sak,
och man har sålunda pa detta sätt fått ett enhälligt utskott. Jag
klandrar nu icke utskottet för den skull, utan är glad över, att
denna sak åtminstone för i år stoppats.

Anledningen till, att jag begärde ordet, var emellertid den, att
ett par talare ihär uppdragit vissa riktlinjer för framtiden. Jag
vill härvid då särskilt taga fasta på herr krigsministerns önskan,
att man på denna sak måtte anlägga ideella synpunkter, ty det betonade
han ju särskilt. Jag skall tillåta mig att göra en uppräkning
av dylika ideella synpunkter, vilket herr statsrådet för sin del
icke gjorde. Hans ideella synpunkt syntes för övrigt endast vara
den, att riksdagen egentligen borde ha antagit detta förslag.

En ideell synpunkt i denna fråga är den, att man bör vänta
med densammas avgörande, till dess att världskriget är slut. Jag
kan således icke instämma med herr Lubeck liksom ej heller i herr

Nr 81. 10

Tisdagen den 12 juni.

Ang. utvidg- Byströms halvkvädna visa Bilar h.Grr stat s rad 6ts uttryckliga förmå
ning av n[ng eller herr Nilsons i Örebro bestämda uppfattning, att saken
^TTtockholm måtte komma före i god tid nästa år. Jag tycker, att det är en
rn rn. ideell synpunkt att icke onödigtvis kasta penningar i sjön, och vi

(Forte.) veta ju icke alls, vilken flottstation eller vilka flottanslag kunna
behövas, förrän världskriget är slut.

En annan ideell synpunkt är den, och det måste jag ytterligare
betona, att flottstationen icke skall ligga mitt inne i staden,
som sålunda blir ett offer för det moderna flygvapnet. Bevarandet
av människoliv är nämligen enligt min uppfattning en ideellare synpunkt
än rena tekniska krigsberäkningar. Bort således med alla
slags flottstationer i tätt bebyggda samhällen, det är min andra
ideella synpunkt.

Den tredje ideella synpunkten i detta fall är stadens här framhållna
anspråk på, att dess förnämsta skönhetsvärden icke skola efter
att under århundraden någorlunda ha kunnat motstå människornas
vandalisering nu till sist offras för militarismen, när den står vid
slutpunkten av sina utsvävningar.

Den fjärde ideella synpunkten är av historisk och patriotisk natur.
Karlskrona anlades ju uteslutande för flottans behov. Utvecklingens
orm biter sig ofta i stjärten, som det heter, och jag undrar,
om det icke också bör undersökas, huruvida icke den på administrativ
väg tillkomna förflyttningen av flottans huvudstation till
Stockholm med hänsyn till de under världskriget gjorda erfarenheterna
bör upphävas och man i stället bör återgå till den tanke, som
höll före, att Karlskrona var den rätta platsen för en flottstation.

En femte ideell synpunkt slutligen är den, att jag hoppas, att
kanske till och med herr statsrådet av världskrigets erfarenheter och
fredsslutets innehåll kommer till den övertygade eller tvungna uppfattningen,
att vi icke behöva någon flottstation alls.

Till sist vill jag göra en erinran mot herr Nilsons i Örebro bestämda
och yverborna statsutskotbspåstående, att här skall ni icke
tro, att vi inom statsutskottet taga hänsyn till någon folkopinion;
nej, långt ifrån detta, säger denne ledamot av det demokratiska liberala
partiet. Jag tror emellertid, att när hos ett så trögt folk som
vårt här uppe i Norden, germaner som vi äro, vana att följa auktoriteter
utan att tänka själva, någon gång en opinion kommer fram,
bär detta nog sina randiga skäl, och då är det nog klokt av makthavarna,
även dem i statsutskottet, att lyssna med någon förståelse på
denna opinion och dessa protester och icke tillämpa det gamla ordet:
så vill jag, så befaller jag, folket har ingenting att säga.

Herr Palm stjerna: Herr talman! Det är här ytterligare
ett skäl, som icke blivit anfört i dagens debatt, men som jag icke
kan neka till är av den beskaffenhet, att det i varje fall bör komma
fram. Det synes mig, som om det övervägande, vilket, när det
gäller militära dispositioner, bör vara det förnämsta, frånsett utrikespolitiska
förhållanden i övrigt, skall avse de rent strategiska och
dessutom de taktiska momenten. Jag vill för min del alldeles be -

Tigdagen den 12 juni.

11 Nr 81.

stämt såga, att såsom förhållandena nn ändras i världen även med An9- utv^U''
hänsyn till Sveriges utrikespolitiska orientering och läge, är varken , nin9 av
denna eller nästkommande riksdag den råtta tidpunkten att besluta/fs^ckholT
v‘lr tyngdpunkten för vår flotta bör ligga. Därtill kräves med nöd- m. m.
vänlighet ett ingående strategiskt övervägande, som säkrast kan (Forts.)

försiggå, niiiy stabilare förhållanden inträtt. Något avgörande i
llottstationsfrågan bör således enligt mitt förmenande icke dessförinnan
träffas.

För det andra vill jag såga, att det åtminstone för. mig är uppenbart,
att ur militärtaktisk synpunkt är förläggningen av en flottstation
inom huvudstaden i högsta grad olämplig. Skall flottans
station ligga så relativt lätt intagbar och kräva bindandet av så
stora truppstyrkor, som därav betingas, blir detta till skada för landets
försvar i dess helhet.

Dessutom vill .jag för det tredje säga. att själva utrustningen
av denna station koimmer att erbjuda svårigheter, enär icke någon
bredspårig järnväg går in till densamma. .lag erinrar mig väl, huru
nödvändigt det på sin tid ansågs vara att i Karlskrona anordna en
dylik järnväg. Det uppstår således på detta sätt väsentliga nackdelar
för hela stationen ur militär och annan synpunkt, och detta
måste även väga mycket tungt vid avgörandet av denna fråga.

Det är vidare enligt mitt förmenande uppenbart, att eu arbetsplats,
sprängd av relativt stort vatten och förlagd på tre holmar
med färjförbindelser, icke kan ur arbetsteknisk synpunkt anses vara
lämplig.

Jag är för min del emot denna anläggning av de skäl, som jag
nu anfört endast såsom komplement till de övriga skäl, vilka i det
avseendet här framförts, utan att i övrigt vilja upptaga någon debatt,
då ju ärendet icke föreligger till slutligt avgörande. För min
del vill .jag hemställa, att detta avgörande måtte uppskjutas så länge,
att det icke heller kommer före nästa år.

Herr Tengdahl: Herr talman! Jag skall här endast be att
få säga liksom ett litet anspråkslöst amen på begravningstalet. Jag
vill då först framhålla, att enligt min mening är överenskommelsen
mellan statsverket och Stockholms stad behäftad med det felet, att
man rört ihop frågor, som sakligt sett icke höra ihop. Skall man
komma till någon ny överenskommelse, tycker jag, att man för att
få de olika frågorna lättare lösta bör behandla var sak för sig.

Vad beträffar de oerhörda värden, som Skeppsholmen och Kastellholmen
skulle representera, ber jag att ånyo få betona vad jag
sagt mångfaldiga gånger förut i liknande frågor, att man här rör
sig med fingerade värden, och jag tror icke, att det finns någon ursäkt
för staten att uppträda såsom tomtjobbare, i alla händelser inte
sa som det nog finns för städer, som ju aläggas genom byggnadsstadgan
för rikets städer att genomföra dyrbara stadsplaner och därför
äro tvungna att lägga sig till med stora egendomar samt förr eller
senare realisera, vad de vid sina stadsplaneregleringar kunna få över.

De äro verkligen ursäktade — i viss män åtminstone — om de upp -

Nr 81. 12

Tisdagen den 12 uni.

Ang. utvidgning
av
Ilottans station
i Stockholm
m. m.
Forts.)

tråda på ett sätt, som gör, att de i visst folks ögon kunna kallas för
tomtjobbare. Men något dylikt kar ju icke statsverket att åberopa.
Det rör sig här om såtillvida fullkomligt värdelös mark som den
väl föga eller intet kostat i inköp. Då kan man begära, att man
icke skall fingera upp dessa värden i höjden allt för våldsamt.

Lösningen av frågan om användningen av Skepps- och Kastellholmarna
ligger enligt min uppfattning i en samverkan emellan
staten och kommunen på basis av, att man skall bevara till allim-änhetens
fria begagnande vad som av ålder varit till densamma upplåtet,
möjligen med något anspråkslöst minus eller kanske något lika
anspråkslöst plus — vilketdera det blir, vet jag icke. Det skall
där endast finnas låga byggnader, som ligga inbäddade i grönska.
Jag vill för min de! säga, att jag skall göra vad jag kan för att
motionsvis i Stockholms stadsfullmäktige eller på annat sätt verka
för att söka etablera en samverkan emellan Stackholms stad och staten
i denna riktning. Vill staten icke ha en sådan samvefkan, kommer
det i alla händelser icke på Stockholms stads samvete.

Vad sedan beträffar frågan om Nybrovikens igenfyllning —
för att nu ta ut en särskild detalj — vill jag endast erinra om vad
Stockholms stadsarkitekt yttrat i det avseendet. Han har nämligen
förklarat, att denna igenfyllning är ett »topografiskt vansinne»,
vill jag minnas. Så mycket egendomligare är det då, att man från
ett mycket högt stående håll inom flottan fått höra det uttalandet,
att denna vidunderliga bank, för vars skull statsverket skulle giva
Stockholms stad 1 liten miljon kronor på grund av de med densamma
förenade olägenheterna för staden, icke alls är någon hjärtesak
för flottan. Men varför i all rimlighets namn utmanar man kritiken
genom att lägga dit denna bank, om den icke är någon hjärtesak? Jag

skall sluta med att betona vad jag här förut sagt, nämligen
att mitt motstånd mot förläggandet av flottstationen till Stockholm
baserar sig dels på estetiska skäl, men dels ock så tillvida på
en relativ försvarsvänlighet, som jag vill, att flottan — så länge vi
skola ha en sådan — liksom andra statsinstitutioner skall ha det bra.
Vilket den enligt min mening icke kan få, om flottstationen förlägges
mitt i hjärtat av Stockholm.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet Hans
Ericson: Herr talman! Med anledning av den myckna kritik, som
framkommit mot det föreliggande förslaget, vill jag nämna, ''att
jag för män del tänkt, att, såsom frågan nu ligger, densamma skulle
underställas förnyad utredning, varvid de synpunkter, som framförts,
skulle komma till beaktande i den mån det amsåges, att man
borde taga hänsyn till desamma.

Jag skall här icke alls inlåta mig på någon saklig diskussion,
då ju frågan i alla fall kommer under förnyad prövning, men då
herr Palmstierna här säger, att denna fråga icke bör komma fram
nästa år heller, utan att man bör fortfarande vänta med avgörandet
av, var man skall förlägga flottans huvudkrafter, om de skola ligga

Tisdagen den 12 juni.

13 Nr 81.

i Karlskrona eller i Stockholm o. s. v., skulle jag vilja fråga honom, AnS- *tvldgom
han, med den erfarenhet, vilken han såsom sjöofficer bör äga, ning av
verkligen vin taga på sitt ansvar att flottans station i Stockholm istLkhoUn
skall ar etter år alltjämt vara i den bedrövliga belägenhet, vari den m. m.
nu är, och om han vill ur till exempel ekonomisk synpunkt taga (Forts.)
konsekvenserna av att låta stationen vara där den nu är och om han
anser sig kunna gorå det med hänsyn till möjligheten att vidmakthålla
flottans krigsberedskap. Jag kan icke göra det.

Herr Byström: Blott ett par ord. Jag begärde ordet med
anledning av herr Lubecks anförande, då han här sökte återgiva mitt
yttrande vid remissen av flottstationsförslaget på sätt vi här hört.
Jag vill här göra den rättelsen, att jag åtminstone med mina ord
velat saga, att om flottan antingen skall stanna där den nu är eller
läggas till Kaknäs, det var alltså endast om man hade att välja mellan
dessa båda saker, så ansåg jag från min synpunkt, att man
hellre borde välja Kaknäsförslaget, fastän jag visste, att särskilt
frihamnssynpunkterna blivit så starkt markerade just i fråga om
Kaknäsförslaget. Jag tror också, att av mitt yttrande till protokollet
skall framgå, att så. även var min mening. Jag har velat säga
detta som en liten korrigering

Beträffande, vad herr Nilson i Örebro här anföTde ber jag att
för min del få instämma med herr Lindhagen därutinnan, att även
■Ög tycker, att man icke skall vara alltför döv för de meningaT, som
uttalas bland folket ute i landet eller i landets huvudstad. Och
då det i synnerhet gäller ett så för staden viktigt intresse, som här
är fallet, bör man ej ställa sig alltför oförstående till den oponion
som förmärkes.

Herr Palmstierna: Herr statsrådet måtte icke ha uppfattat
mitt yttrande rätt. Detsamma gick ju ut på, att man skall bedöma
denna fråga ur klar militärstrategisk utgångspunkt. Jag har
icke talat om någon perpetuel! förskjutning av denna fråga, men jag
är på det klara med, att vi näppeligen kunna nästa riksdag ha en
dylik fix utgångspunkt. Men om så verkligen kommer att bli händelsen,
har ju min erinran bortfallit. Jag tror dock knappast, att
det skall bliva^ möjligt, och var och en, som vill bedöma denna sak
och därvid utgå från den ståndpunkt, som herr statsrådet själv ställt
sig på, måste ju dock säga sig, att det är just de hänsyn, jag framhållit,
som böra vara ytterst avgörande uti denna fråga.

Herr Lindhagen: Jag begärde ordet med anledning av,
att herr statsrådet här meddelade oss, att han var sinnad att föranstalta
om en förnyad utredning av denna fråga. Jag vill då fästa
statsrådets uppmärksamhet på, att denna utredning kommer icke
att bliva ny, om det ej blir nya ledamöter, som gorå densamma. Få
vi den gamla kommittén, kommer den att envist, såsom ju fallet är

Nr 81. 14

Tisdagen deo 12 juni.

An. utvidgning
av
flottans station
i Stockholm
m. in.
(Forts.)

med människorna, hålla fast vid sitt en gång avgivna förslag och
skall icke framlägga något annat. Den första förutsättningen för,
att det skall bliva ny utredning, är alltså, att det blir nya män,
som få sig densamma anförtrodd.

Anledningen till, att denna fråga nu fallit så fullkomligt, är
nog, herr statsråd, den, att det framkomna förslaget har så ofantligt
många hakar, att ingen vågar stå för detsamma. Eljest hade det
säkerligen liksom så mycken annan militarism gatt gladeligen igenom
här i kammaren med endast några få röster emot. Men detta är
icke herr statsrådets fel, utan det är att tillskriva de s. k. förhållandena
och de föreliggande utredningarna. Avskaffa dem allesammans,
herr statsråd, så kanske ni också kan få någon större glädje av
edert förslag.

Herr Olofsson i Digernäs: Herr Lindhagen uttalade här vad
jag egentligen ville säga. Även jag anser, att utredningen av denna
fråga är fullständigt försumpad och att de personer, som varit med
om att förbereda frågan, ha bundit sig till händer och fotter. Skall
en ny utredning ske, bör den bli av helt annan beskaffenhet och göras
av helt andra personer än dem, som hittills deltagit i detta ärende
och som sålunda äro bundna. Det bör, som sagt, bli helt nya män, ty
i annat fall blir utredningen sannerligen icke mycket att lita på.

Herr L ti b e c k: Gentemot vad herr Palmstierna säde att vi
skulle vänta mer än ett år med denna frågas avgörande, vill jag endast
erinra herr Palmstierna om att det icke är fråga om att nästa
år lägga ned så stora belopp. Det är ju fråga om att i första hand
anlägga en docka, vilket, såsom herr Palmstierna val vet, är absolut
nödvändigt. Det har ju uttryckligen i propositionen såväl som tidigare
i kommitténs förslag angivits, att man i övrigt skulle efter hand
närmare fastställa byggnadsplan^ och man behöver icke från början
binda sig för de stora belopp, som det bär är fråga om, utan
kan rätta sig efter världskrigets s. k. erfarenheter, om nu herr
Palmstierna över huvud taget tror, att dessa komma att giva vid
handen, att det bör ske någja väsentliga förändringar inom en ram.
som avser så rent praktiska syften som t. ex. en varvsanläggnmg.

Till herr Tengdahl skulle jag endast vilja säga, att jag icke tror
att herr Tengdahl, som praktisk karl, kan ett ögonblick föreställa sig,
att riksdagen skulle vilja stryka ett streck över de 14 miljoner kronor,
vartill holmarna och Galärvarvet värderats, och betrakta desamma
såsom havande endast ett ideellt värde. Alla de olika kommittéer, som
under årens lopp behandlat denna fråga och^ som varit sammansatta
på alla möjliga sätt, ha värderat dessa områden till 21 å 26 miljoner
kronor, och flottstationskommittén har vid sina beräkningar kommit
till 14 miljoner kronor som nuvärde. Herr Tengdahl kan val,
som sagt, säkerligen icke föreställa sig, att statsmakterna skulle vilja
stryka ett streck över detta. Yäl må man hoppas, att genom en
överenskommelse mellan statsverket och Stockholms stad en sådan

Tisdagen den 12 juni.

15 Nr 81.

kompromiss skulle kunna åstadkommas, att holmarnas naturskönhet utvidglör
framtiden garanteras, men att stryka ett streck över de värden ni"a av
som de ha, skulle absolut omöjliggöra en utflyttning av flottstationen,’
och det är ju något, som ingen av de herrar, som nu yttrat sig i sa- m. m.
ken. skulle önska. (Forts)

Med anledning till sist av vad som här yttrats av ett par talare
om, att det nya utredningsarbetet måtte läggas i händerna på andra
man, kan jag naturligtvis för min del icke annat än uttala min förhoppning
om, att de förutvarande kommittémedlemmarna, som sannerligen
icke haft någon så stor glädje av sitt arbete, måtte bliva
förskönade från vidare arbete i den vägen. Jag kan endast beklaga
och måste med. en viss betänksamhet se, att detta krav framkommit
tran sådant håll, där man, så vitt jag kan förstå, helst skulle se,
att ingenting bleve åtgjort i denna sak.

Herr Lindhagen: Jag har måst begära ordet med anledning
av den siste talarens yttrande om de värden, som det här är fråga om,
otih att statsmakterna icke skulle vara benägna för att stryka ett
streck över dessa 14 miljoner kronor. Jag tror, att det ligger en
sorglig sanning i detta yttrande, att det aldrig kan komma ifråga,
att statsmakterna stryka ett streck över något, som kan utmyntas i
penningar, det må nu hava huru stort ideellt värde som helst. Nu hålkr
emellertid pa att komma fram en uppfattning, som kommer att
slåss niet! näbbar och klor mot all den världsåskådning, som den siste
talaren fått inhämta av den omgivning, vari han lever, den uppfattningen
nämligen, att det finnes ideella värden, som icke kunna uppskattas
i penningar, icke kunna betalas med guld, och dessa värden
ligga, så. underligt .som man än kan tro det vara, kanske allra mest
i själva jorden. Förr än människorna lärt sig, att jorden är underlägg
för hela vår. andliga och materiella kultur och att den även skall
tjäna våra ^andliga lika väl som våra materiella intressen, och förr
än detta går upp för statsmakterna, komma de icke att vara någon
vis och .lycklig regering för ett folk. Min mening är, att dessa två
holmar i vår huvudstads mitt, berömda i hela Europa, just på grund
av hela situationen äro av så ideellt värde, att de icke kunna uppskattas
i penningar. Den, ,sam uppskattar dem till 1 miljon kronor
® !®r miljoner kronor eller 26 miljoner kronor, är alldeles bakom
Hötet i fråga om var framtidens rätta värden ligga.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 10.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 193, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående förordning om avlöning åt värnpliktiga,
som fullgöra krigstjänstgöring vid vissa industriella eller
andra anläggningar eller fartyg; och biföll kammaren utskottets i
nämnda utlåtande gjorda hemställan.

Nr 81. 16

Tisdagen den 12 juni.

§ ii.

Ang. omorganisation
av
väg- och
vattenbyggnadskåren.

Vidare föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 196, i anledning av
Kungl. Maj :ts dels i statsverkspropositionen tunder punkt 18 av
fjärde huvudtiteln, dels ock i särskild proposition gjorda framställning
angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren
ävensom i ämnet väckt motion.

Därvid yttrade

Herr E. A. Nilsoni Örebro: Jag har antecknat en avvikande
mening mot utskottets hemställan, och jag har därvid angivit, att
jag ansett, att Kungl. Majtts proposition borde av utskottet hava
tillstyrkts. Jag vill då närmare angiva de skal, varpå jag grundar

denna min ståndpunkt. 0 ..

Jag har nämligen icke kunnat betrakta detta ärende såsom likställt
med det ärende, som kammaren för en stund sedan fattade
ställning till. Detta är ett ärende, i vilket riksdagen intog principiell
ställning år 1914, och vidare är det ett ärende, som vid utredningen
befunnits vara av den största betydelse för vårt försvars organisation,
för det tredje är det icke fråga om tvång för någon att tillhöra denna
kår och för det fjärde äro kostnaderna för denna organisations genomförande
jämförelsevis obetydliga, endast 36,000 kronor. Vid de
förhållandena har jag ansett, att utskottet bort kunna ingå i saklig
prövning av ärendet och tillstyrka Kung]. Maj :ts framställning.
Emellertid vill jag, herr talman, icke framställa något som helst yrkande,
då jag klarligen inser det hopplösa i att riksdagen nu skall
komma till något positivt beslut.

Herr Liibeck: Herr talman! Då jag jämte herr E. A. Nilson
deltagit i det utredningsarbete, som lett till det framlagda förslaget,
har jag velat yttra ett par ord. Jag hyser med herr Nilson den uppfattningen,
att Kungl. Maj :ts förslag hade lämpligen kunnat av riksdagen
antagas i år, om frågan hade blivit från Kungl. Maj:ts sida
behandlad på sådant sätt, att man fått den allsidiga granskning av
saken före förslagets framläggande för riksdagen, som vant önsklig.
Jag tror, att förslaget då kommit att stå sig ganska bra, ehuru jag
på grund av den diskussion, sömn förts i ämnet i intresserade kretsar,
vill säga, att jag tror, att ett par mindre jämkningar i det av
kommittén utarbetade och av Kungl. Maj :t framlagda förslaget skulle

vara önskliga. ,

Emellertid har förslaget remitterats enbart till de militära myndigheterna,
och det är dock ett förslag, som i mycket hög grad ingriper
på de civila funktionerna hos en stor kår i landet, nämligen
samtliga väg- och vatten,byggnadsingenjörerna. Det är inge ijörer,
som i sin privata verksamhet äro sysselsatta icke blott i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
dit de i militärt avseende på sätt och vis skulle
höra, utan även hos andra styrelser, såsom järnvägsstyrelsen och
vattenfallsstyrelsen, som ha sin egen sammanslutning i svenska

Tisdagen den 12 juni.

17 Nr 81.

leknologf ö reni agens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, där Ang- omory a
■de alla höra hemma, och jag kan i detta sammanhang nämna även
tekniska högskolan. Det hade varit önskligt, att detta på väg- och v??~ ,nck
vattenbyggnadsingenjörernas fredsarbete så djupt ingripande förslag TadU-åren.
hade underkastats granskning av dessa myndigheter och korporatio- (forte.)
ner. Då iså icke skett och från dessa korporationer olika, mycket
stadd delade meningar i saken framträda och med hänsyn därtill, att
jag anser det absolut nödvändigt, att förslaget bland intresserade
kretsar tillvinner sig möjligast allmänt förtroende, för att man skall
få fram etl gott resultat, har jag, herr talman, nu icke kunnat intaga
någon annan .ställning än att vi höra vänta med att antaga detta förslag
eller ett liknande till nästa år.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag ber att på
det livligaste få understryka den siste ärade talarens uppfattning, att
förslaget bör remitteras till civila myndigheterna, d. v. s. till myndigheter,
som ha stort behov av ingenjörer. Det är- ingen regeringsledamot
närvarande, men jag vill dock framhålla, att det bör så ske
innan förslaget återkommer till riksdagen för att lämna de civila
ingenjörerna tillfälle att yttra sig över förslaget,

^ idare anfördes ej. Kammaren biföll vad utskottet hemställt.

§ 12.

Statsutskottets nu föredragna memorial, nr 197, angående fastställande
av postverkets stat för driftkostnader för år 1918, godkändes.

§ 13.

Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 198, i anledning Ang.or
av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande i avioningsavlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens ''vattenfallsverk m. m. reg^em^rttet för
jämte i ämnet väckta motioner; och yttrade därvid statens vatten fallsverk

m. in.

Herr Johansson i Trollhättan: Herr talman, mina herrar!

Jag skäll icke upptaga många minuter av kammarens tid, ej heller
har jag något annat yrkande att framställa än om bifall till statsutskottets
utlåtande.

Men det finnes anledning att i samband med detta spörsmål
framhålla några synpunkter, som röra särskilt Trollhättan, utan att
man därför kan beskylla mig för att anlägga lokala synpunkter. Förhållandet
är så, att å de flesta platser, där statens vattenfallsverk
driver någon mera betydande verksamhet, erhålla tjänstemännen dyrortstillägg.
Härifrån har Trollhättan undantagits, beroende på ett
uttalande, som löneregleringskommittén hade i sitt den 26 oktober
1912 avgiva betänkande angående lönereglering för tjänstemän vid
statens vattenfallsverk, vilket har följande lydelse: »För sin del har

Andra hammarens proioholl 1917. Nr 81. 2

"Nr St. 18

Tisdagen deu llS juni.

Ang. ändringar kommittén ansett sig höra här uttala, att då kommittén funnit sig
t avlönings- höra, för personalen vid Trollhättan föreslå de avlöningsförmåner,
reglementet jör som innet‘atta)S f kommitténs nu föreliggande betänkande, kommittén
wZl-kTZ utgått från den bestämda förutsättningen, att befattningshavare a
(Pörte.) nämnda ort icke skola komma i åtnjutande av dyrortstillägg i annat
fall, än att de allmänna levnadskostnaderna i Trollhättan skulle komma
''att undergå en starkare stegring, än som motsvaras av den allmänna
stegring, som i avsende å dessa levnadskostnader må kunna
göra sig gällande inom landet i dess helhet.» Rättvist avvägda löneförmåner
inom vattenfallsverken kunna icke gorå sig gällande, om
man skall taga hänsyn till det av mig citerade uttalandet.

Löneregleringskommittém har väl haft till uppgift att tillse,^ det
enhetliga avlöningslbestämmelser varit rådande inom statens affärsdrivande
verk. Enligt min uppfattning borde man först tillse, att
enhetliga avlöningslbestämmelser råda inom samma verk, oavsett om
verksamheten bedrives på skilda platser. Vad som i ännu högre grad
bör tillses är, att icke olika avlöningsbestämmelser tillämpas inom
samma verk och på samma plats, därför att det finnes olika avdelningschefer,
då arbetsgivaren är densamme, nämligen staten. Enligt
1909 års uppgifter, som lågo till grund för löneregleringen, voro nog
levnadsförhållandena vid Trollhättan något lägre än på Övriga platan-
j fråga, men enligt kungl. socialstyrelsens senaste förslag till
dyrort.sgruppering är det annorlunda. På grund härav kan man gorå
gällande, att löneregleringskommittéus uttalade mening nu ej bör
utgöra hinder för tjänstemän vid Trollhättan att erhålla dyrortstillägg.

Bland andra skäl, som tala för att levnadsförhållandena okats
betydligt, äro dels det korta avståndet från Göteborg, som är eu av
rikets allra dyraste orter och som av socialstyrelsen placerats i
samma grupp som Stockholm, dels den hastiga industriella utveckling,
som pågår och länge har pågått, vilken herrarna nog ha sig bekant
genom tidningspressen. Dessa förhållanden göra, att såväl
bostäder som tillförseln av livsförnödenheter icke kan ökas i samma
proportion, som varit nödvändig.

Eu är det så, att en hel del platser har dyrortstillägg, och IvungL
Makt beviljade det år 1915, men Trollhättan blev undantaget på
grund av det uttalande, som jag nyss citerat. Jag har en del siffror,
som skulle vara av intresse att meddela, men jag skall icke trötta herrarna
med desamma. Jag skall blott taga ett exempel. Om jag jämför
eu annan plats där statens vattenfallsverk driver verksamhet, nämligen
Uppsala, med Trollhättan, så är det billigare på den platsen
enligt socialstyrelsens sista utredning, .och dessa uppgifter äro tågna
1916 i juni, och man kan vara fullt säker på att med den utveckling,
som försiggått, så bär Trollhättan ytterligare lämnat en del platser
bakom sig! Socialstyrelsen har vid sina beräkningar utgått från eu
familj, bestående av man. hustru och två barn med en inkomst av
2 000 kronor Antag att en tjänsteman får 2,000 kronor, när han
börjar på en plats, och får 10 % dyrortstillägg. alltså 200 kronor, och
5 % högre bostadstillägg gör 100 kronor, d. v. s. tillsammans dOO

Tisdagen den 12 juni.

19 Nr 81.

krön oi. Da. ställer sig iragan: vad år orsaken till att när det är bil - ändring ar

likare att leva på eu sådan plats, man skall la 300 kronor mer- ’ avlönin9*-mkomstr Det är vidriga förhållanden, och det visas i den kund rf ''mtnM/0r
propositionen, att man icke kunnat besätta en hel del ordinarie befatt-/Zll Z
omgår, utan mast nöja sig^ med extra ordinarie, och en del tjänstemän (Förn.)
taga avsked. Det är förhållanden, som icke kunna leda till gagn för
vare sig staten eller tjänstemännen.

Jag vill taga eu annan plats, som erhåller 15 % dyrortstillägg,
dock lägst 360 kr samt 5 % högre bostadsersättning som blir tillsammans
460 kr.; och enligt socialstyrelsens senaste utredning är skillnaden
i levnadslkostnaderna inklusive skatter och byror jämfört med
Lrollhättan endast 23 kronor. Med dessa exempel är det konstaterat
att tjänstemännen i Trollhättan åtnjuta avsevärt lägre lön än å
andra jämförliga platser inom samma verk.

Jag bär endast velat passa på detta tillfälle och fastslå dessa förhallanden
till protokollet och på samma gång uttala den förhoppningen,
att nä,r vattenfallsstyrelsen kommer att föreslå ändring, också
Kungl. Maj:t tager hänsyn därtill, så att man vinner rättelse i berörda
avseende. Med dessa ord ber jag, lierr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

S 14.

; . jX”- ioreclUJ”''ull]Ä härpå av statsutskottets utlåtande, nr 199, Ang. arbeulösi
anledning av Kung]. Maj:ts proposition angående anslag till arbets- hetens
losnetens bekämpande ä.vensom i ämnet väckta motioner erhölls or- bekämpande.
det på begäran av

Herr Törn k v i s t, som yttrade: Herr talman, mina herrar!
'' nu • att a taga kammarens tid i anspråk något ögonblick
vid behandlingen av detta ärende och säga några ord om en arbetargrupp,
som redan vid världskrigets inträde kom i en synnerligen
svar ställning Herrarna förstå nog, att jag syftar på''den stora
stenhuggarebefolkDingen, som käft sin utkomst genom arbete i bergen
förnämligast i Blekinge, Bohuslän. Halland och delvis även Småland.
Genast vid världskrigets utbrott blev i denna industri en så
gott som fullständig stoppning, och stenhuggarebefolkningen måste
tänka na att skaffa sig sin utkomst inom andra yrken och andra
arbetsområden. Detta kom ju så hastigt, så plötsligt, att t. o. m.
statsmakterna ansågo sig höra ingripa så gott som genast för att
förebygga en alltför svar situation för denna arbetaregrupp. Stenindustrien
bär ju hållits uppe förnämligast genom exporten, och då
man icke fick exportera nästan någon sten alls omedelbart efter krigets
utbrott.^ åtminstone icke till de länder, som varit de största köparna.
så måste ju firmorna så gott som genast avsevärt inskränka
eller helt inställa driften.

De åtgärder, som vidtagits för att hjälpa den stora industribe -

Nr 81.

Ang. arbetslöshetens bekämpande.

(Forts.)

20 Tisdagen den 12 juni.

folkningen i den svåra ställning, som den kommit uti, skulle man
kunna säga förnämligast ha varit inriktade på att komma över eu
exeentionellt svår tid. Nu har emellertid denna exceptionellt svåra
tid för stenindustribefolkningen räckt i närmare tre års tid. och det
är tydligt, att de åtgärder, som vidtagits och som inriktats på en
övergående period, ha icke kunnat vara tillfyllest under en så lång
tid. Det sätt, varpå befolkningen visat sin motståndskraft mot de
påfrestningar och svårigheter, som den måst genomleva, är en fullständig
tradegi, och man skulle kunna meddela — ehuru jag icke vill
upptaga kammarens tid därmed — hjärtslitande och hårresande
skildringar om deras liv där ute i Bohuslän. De ha så gott som uteslutande
varit hänvisade till stenindustrien under normala förhållanden.
Under krisens första vinter nödgades de att i ytterst många
fall till och med slå sönder sina möbler för att hålla kölden ute från
sina bostäder. De måste förbruka så gott som allt, som de förut
kunnat förskaffa sig, för att kunna bekämpa den första vinterns
största svårigheter. Jag vill säga det, att de åtgärder, som vidtogos
av statsmakterna och som ingen varmare än stenindustribefolkningen
själv kände sig tacksam för, visade sig ha varit icke fullt tillräckliga.
och de komma givetvis i fortsättningen att bliva ännu mera
otillräckliga, om krisen skall fortgå en längre tid framåt.

Så bär ju — och det veta vi alla — denna industri så gott som
avfolkats. Det beräknas, att cirka 60 % av stenindustribefolkningen
överflyttats till andra yrken. De ha måst utvandra från detta arbetsområde.
där de förut vistats, och den återstående delen av stenindustriarbetarna
ha sysselsatts med arbete, igångsatt av statsmakterna.
Av dessa ha några sysselsatts med skogsplantering och annat
skogsarbete, och genom särskilda åtgärder har man lyckats anskaffa
arbete åt en begränsad del av stenindustribefolkningen genom
stenbeställningar från svenska kommuner, varmed de också varit
sysselsatta en del av den sist gångna vintern. Jag vill säga, att
de priser, som fastställdes för skogsplantering under ett ganska tidigt
skede, måste anses för låga, och om de kunde anses normala i
början med hänsyn till att de vidtagits under en exceptionell tid,
som tänktes bliva av kort varaktighet, så äro de det icke nu. De beberäknades
visserligen att räcka under denna tid, men denna, exceptionella
tid blev lång, och därtill kommer den oerhörda ökningen i
omkostnaderna för uppehället. Den daglön, som de kunna påräkna,
kan alltså icke vara tillräcklig. Jag vill med detta gorå en hemställan
till herr civilministern — och det är förnämligast därför
jag begärt ordet — huruvida det icke skulle vara möjligt att vidtaga
eu reglering på denna punkt beträffande lönernas storlek, så att
dessa arbetare åtminstone kunde erhålla ett litet tillskott för att
kunna, övervinna de ytterligare ökade svårigheterna, såvitt detta över
huvud låter sig göra.

Innan jag lämnar denna plats vill jag göra en erinran beträffande
en punkt. Det finnes ett uttalande, i Ivungl. Maj:ts proposition.
som måhända kan giva anledning till missförstånd och giva
anledning till den tron, att allt är vidtaget, som över huvud kan

Tisdngcu den 12 juni.

21 » NI.

vi lita Drus. och åt! man särskilt beträt lande den sista vintern åstadkommit
avsevärt mycket. Som herrarna veta, lm de svenska kommunerna
gjort stenbeställningar för att kunna sysselsätta eu del av
industriens arbetare särskilt under vintern, då de icke lämpligen
kunna sysselsättas med annat arbete. Dessa stenibestälhundar ''inkomma
i en ganska förhoppningsfull omfattning att börja med, men
det synes som om kommunerna till den grad missuppfattat läget, att
de trott, att huggningen av den sten, som levereras till städerna,
skulle vara att anse spm ett nödhjälpsarbete; men det var ju ingalunda
fallet, utan att avsikten var, att arbetslönen för denna sten
»Kulle utgå enligt gällande avtal. När man upptäckte, att det icke
var fråga om nödhjälpsarbete, så inkomma faktiskt icke de beställningar.
som beräknats, utan ett avsevärt mindre antal till stencentralen.
De preliminära beställningarna beräknades draga eu kostnad
av c:a 3 milioner kronor, men enligt de uppgifter, som lämnats mig.
ha faktiskt icke inkommit beställningar för mer än c:a 2 miljoner kronor.
och av dessa 2 miljoner kan givetvis icke mer än c:a hälften beräknas
utgå till arbetslöner. Det är tydligt, att detta icke kali räcka
så långt. Följden har också blivit, att man under vintern endast
kunnat sysselsätta en begränsad del av stenhuggeri arbetarna i Bohuslän.
Halland och Blekinge. Man har nödga,ts utföra arbetet blott
på centralt belägna arbetsplatser och vad detta betyder förstå herrarna,
då i vissa delar av Bohuslän så gott som varenda litet samhälle
har sitt stenhuggeri. Blott till dessa centralt belägna arbetsplatser
har man kunnat lämna ut något av dessa beställningar och
på detta, sätt kunnat sysselsätta en del av arbetarna. Vidare skulle
jag vilja uppmana vederbörande att så mycket som möjligt — och
det har ju gjorts hittills i ganska stor utsträckning — taga i anspråk
den sakkunskap, som är alldeles ofrånkomligt nödvändig, då det gäller
särskilt en sådan industri som stenindustrien och då man vill
hjälpa dem i deras arbete och deras yrke.

Jag skall ännu en gång be att få understryka betydelsen av att
de löner, som fastställts för de särskilda arbetena vid krisens början,
nyregleras och höjas upp. så att stenhuggeriarbetarna icke nödgas
att fortfarande leva i ett fattigunderstödst ill stånd under denna fruktansvärt
langa kris, utan att hjälpen blir sådan, att risken för denna
kår icke blir så stor. Man har redan kommit ganska långt beträffande
sådana risker och faror. Det har uttalats från läkarehåll, att
om icke särskilda åtgärder vidtagas, komma barnen att löpa stora
faror och bliva lidande av det påpressningstillstånd, som de genomlevt
under de senare åren. Därtill vill jag också understryka vikten
av att, om man till en annan vinter som jag hoppas kommer att
söka. igångsätta stenindustriarbeten genom beställningar från svenska
kommuner, man då också i sådana överenskommelser framhåller
behovet av ökning av arbetspriserna för stenhuggeriarbeten.

Det är detta, herr talman, som jag velat framhålla, samtidigt
som jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

I ny. arbeta löshet
ens

bekämpande.

(Korta.)

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Nr M.

Tisdagen den 12 juni

] fråga
om bestämmelserna
för
export av malm
från Gråtigesberqs
malmfält.

'')•>

§ 15.

Till avgörande förelåg nu statsutskottets utlåtande, nr 200, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändrade bestämmelser
för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds export
av malm från Grängesbergs malmfält ävensom i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 12 maj 1917 avlåten, till statsutskottets
förberedande behandling hänvisad proposition, nr 362, hade Kungl.
Maj:t under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Maj:t medgiva sådan ändring i bestämmelserna i 1907 års
kontrakt mellan svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—
Kiinmavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, att trafikaktiebolaget
berättigades att intill utgången av år 1918, utöver vad bolaget
enligt berörda kontrakt ägde exportera, ytterligare exportera en
kvantitet av intill 550,000 ton malm från Grängesbergs malmfält,
mot det att exporten under åren 1919—1932 inskränktes, så att den
icke överstege 425,000 ton årligen.

I sammanhang med denna proposition hade utskottet till behandling
förehaft två motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Asplund, nr 157, och den andra inom andra kammaren
av herr Stenudd m. fl., nr 490, i vilka motioner hemställts, att riksdagen
ville i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition
bemyndiga Kungl. Maj :t medgiva sådan ändring av bestämmelserna
i 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena sidan, samt
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält
och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan,
att trafikaktiebolaget berättigades att intill utgången av år 1918 .utöver
vad bolaget enligt berörda kontrakt ägde exportera, ytterligare
exportera en kvantitet av intill 550.000 ton malm från Grängesbergs
malmfält, varav 350,000 ton borde avräknas på den till 1932 års
slut kontrakterade sammanlagda brytningen på sätt Kungl. Maj:t
bestämde, samt med villkor, att nämnda bolag medgåve upphävandet
av det i sagda kontrakt av år 1907 samt i det år 1908 mellan staten
och samma bolag med anledning av statens inköp av Svappavaara
in. fl. malmfält upprättade kontraktet stadgade förbudet för
staten att före 1932. eventuellt 1937 års utgång bryta eller låta bryta
järnmalm annat än för järn- och ståltillverkning inom Sverige.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, med avslag å de av
herr Asplund och herr Stenudd m. fl. väckta motionerna, bemyndiga
Kung]. Maj:t medgiva---lika med Kungl. Maj:ts förslag

—---ton årligen.

Reservationer hade likväl avgivits:

av herr Asplund, som ansett, att utskottet bort hemställa att

Timligen den \~ juni.

-3 Nr NI.

riksdagen mätte i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande propo- / fråga
sition oeli de i ämnet väckta motionerna bemyndiga Kungl. Maj:t om heétämmedgiva
sådan ändring i bestämmelserna i 1907 års kontrakt mel- meUema f°*

i i * j o »i . -t- -y r • • €''3CJ)OVt (XV Trt.dtfH

rån svenska staten, a ena sidan, samt -Lniossavaara—Knrunavaara a,k-från Orange»
tiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget berg» malmGrängesberg—Oxelösund,
ä andra sidan, att trafikaktiebolaget be- fålträttigades
att intill utgången av år 1918, utöver vad. bolaget enligt (Korta.)
berörda kontrakt ägde exportera, ytterligare exportera eu kvantitet
av intill 550,000 ton malm från Grängesbergs malmfält, varav
350,000 ton borde, på sätt Kungl. Maj :t kunde finna skäligt bestämma,
avräknas på /len för kommande år genom förut gällande avtal
bestämda brytningen, mot det att nämnda bolag medgåve staten
rätt att utan hinder av det i sagda kontrakt av år 1907 stadgade förbudet
för staten att före 1932, eventuellt 1937 års utgång bryta eller
låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige,
exportera, intill 350,000 ton av den malm. som kunde komma
att under 1917 och följande år brytas i Luossavaara, men ej kunde
vinna avsättning till svenska järnverk: samt

av herrar E. A. Nilson i Örebro. -7. Ström, Sävström och Teng ■dohl.

Sedan utskottets hemställan föredragits, lämnade herr talmannen
på begäran ordet till

Herr Stenudd, som yttrade: Herr talman! Jag beklagar,

att ett så för den svenska staten viktigt intresse som det föreliggande
skall behandlas och avgöras inför dessa tomt gapande bänkar.

Redan vid behandlingen av frågan om inlandsbanan och tvärbanorna
var det en representant på Västemorrlandsbänken, som i en
passus fällde det yttrandet, att statsmakterna hade åtskilliga försyndelser
på sitt samvete ifråga om sin malmpolitik i övre Norrbotten.
Detsamma uttalade även jag. då det var fråga om anläggningen
av järnvägen Kalix—Kiruna. Jag skall icke upptaga kammarens
tid längre med detta, jag vill endast framhålla, att en av de svåraste
försummelser, som statsmakterna låtit komma sig till last
ifråga om tillvaratagande av statens intressen i Norrbotten var, då
statsmakterna, enkannerligen riksdagen, erbjudits att förvärva de
rika malmtillgångarna i Kiruna för den jämförelsevis lilla summan
av 3 1/2 miljoner kronor. När då statsmakterna efteråt kommo
till insikt om sina försummelser, så försökte man i någon män gottgöra.
detta i den stora uppgörelse, som skedde med malmbolagen där
uppe år 1907. Huruvida och i vad mån man lyckats att i dessa
uppgörelser tillgodose såväl statens som den svenska järnförädlingens
intressen vill jag icke i detta sammanhang gå in på. Parterna
vid denna stora uppgörelse voro: staten såsom jordägare och ägare
av kommunikationerna och malmbolaget såsom inmutare. Men här
anmälde sig också en tredje part. nämligen den svenska järnhante -

ISr 81. 24

Tisdagen den 12 juni.

) fråga
om bestäm- $
melserna för
export av malm
från (''• rångesheros
malmfält.

(Forts.)

ringen, som var angelägen om att dess béhov av järnmalm skulle såvitt
möjligt tillgodoses. Denna tredje parts, den svenska järnhanteringens,
intressen ville man vid denna uppgörelse tillgodose bland
annat på sådant sätt, att man inskränkte den årliga brytningen i
Grängesberg och genom att Luossavaara och en del andra malmfält
överlämnades till staten. Men med detta överlämnade förbands det
villkoret, att staten icke skulle få bryta malm från dessa sina malmfält
för export, utan skulle detta få ske endast för inhemsk järnoch
ståltillverknig. Man kan ju säga, att villkoret var rätt plausihelt,
ty järnmalm exporterades från vårt land i tillräckligt stor myckenhet
från de övriga malmfälten, varför man borde spara någon
del av malmförekomsterna för den inhemska förädlingen. De senaste
tio årens undersökningar av dessa statens malmfält ha emellertid
visat, att de jämte inom landet användbara malmer innehålla
rätt mycket orena kvalitéer, vilka icke med fördel kunna förädlas inom
landet. Men det är ju klart, att vid brytning i ett berg, där man
går fram med pall eller schakt, kan man icke gå förbi de orena kvalitéerna,
utan man måste bryta alltsammans på en gång. Om man
således skall kunna åstadkomma en rationell, ekonomiskt bärkraftig
brytning, så är det nödvändigt att de orena malmer, som icke med
fördel kunna förädlas inom landet, få exporteras. Förbudet mot att
exportera dessa sistnämnda malmsorter gör naturligtvis varje ekonomisk
och rationell brytning omöjlig. Således kan man säga, att så
länge icke dessa orena malmer få exporteras, ligga dessa statens
malmfält värdelösa. Man kan också säga, att de kontrakterande bolagen
böra anses moraliskt förpliktade att medgiva en sådan ändring
av kontraktsvillkoren att fyndigheterna kunna användas för det
avsedda ändamålet.

Mu veta vi, att vi inom landet behöva malmer, dels för fosfattillverkningen
och dels för tackjärnstillverkningen. Som bekant bär
redan vid Porjus anlagts ett smältverk för tillverkning av tackjärn
dels med hjälp av elektrisk kraft och dels med tillhjälp av mindervärdigt
bränsle, exempelvis kolstybb, vilket från bränslehushållningssynpunkt
är synnerligen fördelaktigt.

Vi ha visserligen ett järnförädlingsverk i Oxelösund, men detta
verk är baserat på stenkol, och med de nuvarande svårigheterna att
få in stenkol är icke detta förädlingsverk så mycket värt. Vi veta
ju att det inom landet är stor brist på gödningsämnen, vi veta att
statsmakterna ha nödgats vidtaga särskilda åtgärder för att till
landet införskaffa sådana. Under denna riksdag bär denna sak
redan tidigare framhållits bland annat i en motion, som frambars av
den nuvarande utrikesministern och vilken motion var underskriven
av hela andra kammarens högerparti. Det framhölls i den motionen
att det var brist på konstgödningsämnen i landet, men att
vi både råvaror för tillverkande av sådana ämnen och att det endast
fordrades att staten tillgodogjorde sina egna malmfält för detta ändamål.
Riksdagen har också, närmast med anledning av en i februari
månad 1917 från Svenska superfosfat- och svavelsyrefabriksaktiebolaget
till statens industrikommission inkommen ansökan om erhål -

Tisdagen don 1~ juni.

Nr 81.

lande tiv inhemska rålostat i rån statens norrländska malmfyndig- / .fråga
heter för omedelbar fosfattillverkning vid bolagets redan färdiga *«**«-fabriker godkänt ett av jordbruksutskottet gjort uttalande, att eTtrTZ''JäL
Kungl. Maj: t icke lärer underlåta att talja under över väljande, huru-från Vrång
vida och i vad män råämnen må kunna från fyndigheter, raröver borg» malmstaten
äger att bestämma, tillhundahullas för framställning av sudttna juli.
gödselmedel. '' (Forts.)

Det enda malmfält, över vilket staten har dispositionsrätt och
som ligger så till. att man utan avsevärda kostnader kan tillgripa
brytning när som helst, är Luossavaara. Den fosforrikaste delen av
detta malmfält ligger nämligen på endast 800 å 1.000 meters avstånd
från malmbangården i Kiruna och fordrar för sitt exploaterande
endast anläggande av ett stickspår av några hundra meters längd
och en rutschbana med lastkaj. Om nödiga åtgärder för utnyttjande
av denna tillgång omedelbart loretoges, skulle helt visst eu mycket
stor del av den betänkliga brist på råfosfater, som för närvarande
råder i landet, kunna snart nog avhjälpas.

I den med anledning av föreliggande proposition framlagda motionen
har jag jämte åtskilliga medmotionärer yrkat, att staten skulle
få rätt till fri brytning av sina malmer däruppe, men i den reservation,
som vid utskottsbetänkandet har fogats av herr Asplund, har
endast yrkats, att staten skulle få rätt till eu brytning av 300- å
350,000 ton, vilket ungefär skulle motsvara den mängd, som bolaget
skulle få bryta utöver de 200,000 ton, som i propositionen omnämnts
och varemot ingen invändning har gjorts.

Utskottet synes icke ha visat denna sak den uppmärksamhet, som
man med afl rätt bort anse densamma vara värd. Det förefaller egendomligt,
att utskottet, åtminstone såvitt framgår av utlåtandet, icke
under hand gjort sig underrättad om huru vederbörande kontrakterande
bolag skulle ställa sig till ett sådant förslag, som här har
framlagts. Utskottet gar i stället till att angiva de skäl, som enligt
dess mening skulle vara avgörande för avslag på motionen, och anför
därvid att ett bifall till motionen skulle äventyra hela frågans
fall. Då ber jag att få framhålla, att bolaget kommer under den
närmaste framtiden att exportera från de norrländska malmfälten
ungefär 7 miljoner ton malm. Om staten skulle få rätt att bryta i
Duossavaara ungefär 300,000 ton om året, varav den största delen
skulle användas för inhemsk tillverkning och endast den del, som
icke med fördel kan förädlas inom landet, skulle exporteras, så skulle
den lilla del, som staten komme att exportera, såsom var och en kan
inse. utgöra blott några få procent av bolagets hela malmexport och
skulle således icke kunna ha någon som helst betydelse för bolagets
malm- eller prispolitik.

Jag ber att i detta sammanhang få påpeka en annan omständighet,
och det är. att såvitt jag har mig bekant, har bolaget redan
träffat uppgörelse om försäljning av den malm, som bolaget bär
rättighet att existera, för lång tid framåt, jag tror till 1930 eller
således för nästan hela den tid. som bolaget enligt uppgörelsen får
behålla malmfälten. Således skulle icke ett bifall till den i motionen

Sr 81.

I fråga
om bestämmelserna
för
export av malm
från Grängesbergs
malmfält.

(Forts.)

2*3 Tisdagen den ll3 juni.

föreslagna kontraktsändringen kunna på något sätt ekonomiskt skada
bolaget.

.lag vill icke upptaga tiden med att ingå på eu närmare prövning
av motiven för utskottets utlåtande. Jag vill endast framhålla,
att såsom i propositionen meddelas, orsaken till framställningen
om dessa 350,000 ton ytterligare export från Grängesberg är, att
man vill förekomma att behöva minska arbetarestammen vid Grängesberg
med ungefär 300 man under 1918 och 1919. Jag ber att få
framhålla, såsom redan skett i motionen, att samma skäl tala med
ännu större styrka för den av oss ifrågasatta malmbrytningen i
Luoäsavaara. Het förhåller sig nämligen så. att under kristiden har
arbetsstyrkan i Kiruna minskats med, om jag icke missminner mig,
500—600 arbetare. Vilken betydelse denna oerhörda minskning av
arbetarestammen har för hela den kommun, där företaget befinner
sig, och framförallt för det lilla municipalsamhället däruppe, inser
nog envar. Men saken har ännu en sida. Kirunas samhälle är byggt
förnämligast av arbetare. De ha lagt ned de fa slantar, de kunnat
spara, i sina små fastigheter. För närvarande äro ungefär 400 lägenheter
däruppe outhyrda. På det sättet blir en stor del av dessa
arbetare med möda hopsparade slantar fullkomligt spolierade, om
icke åtgärder vidtagas för att i någon mån öka arbetsstyrkan, sa
att lägenheterna komma till användning och ägarna kunna förränta
och avbetala kostnaderna för husens uppförande.

Såsom sagts i reservationen, begärdes ingenting annat än att
liksom bolaget skulle få rätt att i förskott uttaga viss mängd malm
från Grängesberg, staten skulle få motsvarande rätt att uttaga viss
malmmängd från Luossavaara. Jag kan inte finna annat än att det
är en synnerligen rimlig begäran.

Beträffande statsutskottets argumentation, att man skulle
riskera frågans fall, därest reservationen skulle bifallas, så ber jag
att få framhålla, att därest mot all förmodan bolagen skulle visa. sådan
illojalitet mot staten att icke vilja medgiva den här föreslagna
ändringen av kontraktet, då torde Kungl. Maj:t ha i förfoganderättslagen
ett tillräckligt effektivt medel för att kunna erhålla den
mängd av här ifrågavarande varor, som är behövlig för vår folkhushållning.

Jag ber. herr talman, att med dessa ord få yrka bifall till den
av herr Asplund vid betänkandet fogade reservationen.

Härpå anförde

Herr E. A. K il son i Örebro: Herr talman, mina herrar! Jag
skall till eu början endast ''be att få säga, att det synes mig. att den
ärade motionären i första kammaren, herr Asplund — jag ber att
den ärade motionären i andra kammaren icke blir missbelåten med
mig, därför att jag betraktar första-kammanmotionären såsom huvudmotionär
— är besjälad av ett särdeles livligt intresse att främja
utnyttjandet av Norrbottens rika naturtillgångar. .Tåg tror att det måhända
först kan komma att bli ''en något senare tid. som kommer

Tydligen den 153 juni.

IVr 81.

ad uppskatta lians energiska och målmedvetna arbete därför. Såsom / /råga
cd, belysande exempel vill jag endast omtala, att då det för någon tid nm ,ie‘tämsedan
genom tidningspressen kom till allmänhetens kännedom, att ZpZTavJZL
en verkstad i en stad icke långt härifrån, nämligen Södertälje, höll på från Vrång**-att stoppa på grund av råvarubrist, främst brist på tackjärn, förmod* berg» tnalniigen
gjuteritackjärn — höll på att stoppa av brist på tackjärn bär Jatt- .
i järnets hemland — så kom någon dag efteråt motionären och visade (1,''ort“ )

mig en annan tidningsnotis, som meddelade, att Porjus’ smältverk nu
fått sin första sändning gjuteritackjäm färdigt. Jag- kan icke häl
beskriva, bur den ärade motionärens ansikte lyste av glädje. Han
såg så glad ut som endast ett barn kan glädjas över den största
av gåvor, som rädkes åt detsamma. Och varför var han så glad?
do, det var därför att det var en del av Norrbottens malmberg, som
genom kraft ur Norrbottens älvar hade fövandlats till en produkt,
som skulle ersätta den, som vi eljest brukade erhålla utifrån. Det
var helt enkelt en seger för övre Norrland och en seger, som hade
vunnits i fredlig tid. Det var det som utgjorde anledningen till hans
så sprudlande glädje.

Huvudtanken i motionärernas bär föreliggande förslag och yrkande,
som närmare utvecklats av den föregående ärade talaren, är
ju den, att istaten skulle få fria bänder att kunna utnyttja sina egna
malmtillgångar. Det kan staten icke göra med mindre än att eu
hindrande punkt i 1907 års avtal mellan staten och malmfältbolagen
ändras. .Jag har vid prövning av ärendet funnit, att motionärernas
tanke är alldeles riktig, men jag har likaledes funnit, att det nu
helt enkelt icke låter sig göra att realisera den tanken. Men den
framkastade tanken hör enligt min mening fullföljas och vid härnäst
uppkommande förhandlingar med bolagen bör den målmedvetet realiseras.
Under uttalande av min bestämda förväntan att så måtte
ske och vidare med ett varmt tack till motionärerna för att de fäst
riksdagens uppmärksamhet på saken, måste jag emellertid, sådant
ärendet nu föreligger; anhålla om kammarens bifall till utskottets
hemställan.

Häruti instämde herrar Eriksson i Grängesberg. Ström och
Z etter strand.

Herr Thor sson: .lag skulle ju kunna fullt och helt instämma
med den siste ärade talaren. .Tåg är lika livligt intresserad som
någon annan för att vi skola få denna fråga fram till lösning och
till en verklig lösning, varigenom det- blir möjligt att vi kunna tillgodogöra
oss de naturtillgångar, som finnas däruppe. Men saken
ligger icke i detta nu sa, att det är statsverket, som kan föreskriva
motparten villkor för att få en ökad brytning av 200,000 ton. utan
här föreligga ju omständigheter, som Gunga oss att skaffa oss en
möjlighet att få malmbrytningen i södra Sverige ökad för tillfället.

Under sådana förhållanden har det icke varit möjligt för utskottet
att kunna tillstyrka bifall till motionen ens i den form som reservanten
nu slutligen har givit den. när lian inskränkt sig till att

Nr SI. 28

Tisdagen den 12 juni.

1 fråga
om bestämmelserna
för
export av malm
från (>rångester
q s malmfält.

(Forts.)

yrka att samtidigt som statsverket medgiver bolaget rätt att fn
bryta i förskott 350,000 ton malm i Grängesberg, statsverket skall
kräva en motsvarande rätt däruppe i Norrbotten.

Motionären här i kammaren anmärkte på, att utskottet icke under
hand förhört sig, huru bolaget skulle ställa sig till saken. Jag''
tror icke, att det skulle ha varit tjänligt för hela detta vittgåendespörsmåls
lösning, om utskottet skulle ha givit sig in på att förhandla
med bolagets delegerade eller något av bolagets organ för att
få en lösning på denna fråga. Det är uppenbart, att den mängd av
arbete, som vilar på utskottet, lägger hinder i vägen för att utskottet
skulle kunna gå motionärerna tillmötes på det sättet. A andra
sidan ssmes mig saken ligga så till, att med anledning av de framställningar,
som äro gjorda under detta år i riksdagen och till vilka
riksdagen redan lämnat sitt bifall, denna fråga måste upptagas till
en ingående prövning och då blir det väl regeringens sak att med
stöd av de allmänna uttalanden, som äro gjorda här och i förut fattade
riksdagsbeslut, vidtaga nödiga åtgärder för att säkerställa statens
intressen.

Det är givet att öppnandet av de nya järnvägsförbindelserna i
Norrbotten och öppnandet av de nya industrianläggningarna där
samt utvecklingen av konstgödningsindustrien däruppe allt är saker.,
som samverka till att utvecklingen kommer att gå i den riktning,
i vilken motionen åsyftar att få ett avtal till stånd. Emellertid får
jag saga, att när saken nu ligger så, att regeringen hemställer om rätt
till dessa 200,000 ten malm, så är situationen icke den lämpligaste
för oss, som komma och begära en viss fördel, att ställa några villkor
för denna fördels ernående.

Jag vill i anledning av herr Stenudds omnämnande av det beklagliga
förhållandet, att 600 man blivit arbetslösa i Norrbotten på
det djupaste beklaga, att vi råkat i den situationen att vederbörande
inskränkt brytningen däruppe, men det skulle bli än värre, om man
skulle vara tvungen att inskränka brytningen även i mellersta Sverige
och därigenom öka de arbetslösas antal.

Hur jag vägt fram och tillbaka denna sak har jag, herr talman,
icke kunnat komma till annat resultat än att giva min anslutning
till utskottets utlåtande, och jag ber därför att få yrka bifall
till utskottets hemställan med allt erkännande av själva innebörden

i motionen.

Herr Stenudd: Den siste ärade talaren sade, att saken ligger
icke så, att staten här kan föreskriva några villkor. Ja, det
är ingen nyhet. Varje gång det gällt en uppgörelse i dessa frågor
har saken legat så, att staten icke gärna kunnat föreskriva några
villkor. Det är egendomligt, att saken alltid framförts på det sättet,
att det är staten, som varit den behövande och bedjande parten,
och medkontrahenten, den som helt ridderligt och storsinnat givit
efter.

Jag ber att få påpeka att saken sönderfaller i två delar. Den
första frågan gäller dessa 200.000 ton, av vilka staten har ett sär -

29 Nr SI.

Tisdagen (len 12 juni.

skilt intresse, och i vilken fråga jag och mina inedmotionärer icke I fråga
alls ställt oss avvisande utan medgivit att dessa 200,000 ton fa bry- melatrna"för
tas och exporteras utan andra villkor än dem, Kungl. Maj :t finner export av malm
nödigt föreskriva. Men så återstår frågan om dessa 350,000 ton. /» •ån dräng t*-Vad är idet för intresse för staten, som här föreligger? Jag kan her9‘ malmicke
finna annat intresse än det, som borde sammanfalla med bola- falL
gets intresse att icke en viss del av arbetarestammen i Grängesberg (Fort».)

behövde bli arbetslös. Men vem är det isom ordnat saken så, att en
del av arbetarestammen i Grängesberg blivit arbetslös? Jo, det är
den politik, som vederbörande bolag drivit förut, då bolaget forcerat
malmbrytningen och med vetskap om att det efter ett visst
antal år måste minska exporten med ungefär hälften dock under
dessa år så forcerat brytningen, att det måst anskaffa denna större
arbetarestam för att nu kasta ut den på backen med den förklaringen:
nu ha vi icke mera åt er att göra. Om bolaget i stället ökat brytningen
successivt, år för år, så att under hela den tid bolaget har
rätt att exportera malm, ökningen skett i något så när jämnt tempo,
så hade aldrig denna situation uppstått, och staten hade icke behövt
vara den bedjande parten. Det är det egendomliga, att man alltid
förstår att ordna saken så, att det är staten som blir den bedjande
parten och således bolaget den som ger efter. Jag kan icke alls
inse att saken nu förhåller sig på det viset.

Jag är mycket tacksam mot herr Nilson och ledamöterna i statsutskottet,
som ställt i utsikt att den sak, som vi här velat främja, i
sinom tid kommer att bli en verklighet, men vad jag ber att få framhålla
är, att då vi äro i stort behov av tackjärn här i landet, så stort
behov att, såsom kammaren känner till, man nödgats vidtaga särskilda
för landet mindre angenäma åtgärder för att skaffa in tackjärn
i landet, då vi känna till, att det råder brist på fosfater för
gödningsämnen, och när jag så vet, att från Luossavaara kan man leverera
malm såväl för fiosfat- som för tackjärnstillverkning redan
under innevarande år, ja, redan så tidigt att en del av gödesämnesbehovet
för höstbruket kan täckas från dessa malmfält, så är icke så
mycket vunnet, med att man lovar se till att i framtiden saken blir
realiserad. Det brådskar med .säken, och när icke någon lian påvisa,
att bolaget lider den minsta ekonomiska skada av denna lilla tillåtelse
för staten att bryta dessa 300,000 ton malm, förstår jag
icke, varför icke ledamöterna av statsutskottet kunnat vara med
om detta förslag, till vilket jag fortfarande ber att få yrka bifall.

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet Carleson:

Herr talman, blott några få ord i anledning av yrkandet om bifall
till reservationen. Det är stora nationalekonomiska och sociala frågor,
som sammanhänga med denna kungl. proposition. Att förena
yrkandet om en ändring i det ursprungliga kontraktet mellan kronan
och Grängesbergsbolaget angående brytning av Luossavaara-malm
med ett bifall till propositionen, skulle, enligt vad jag tror. äventyra
det arrangemang, som med propositionen är avsett att vinnas. Här
har av den talare, som yrkat bifall till reservationen, beklagats, att

Nr 8L 30

Tisdagen dtu 1- juni.

I fråga
om bestämmelserna
Jäv
export av malm
från &rängesberqs
malmfält.

(Korta.)

det alltid blivit kronans intressen, som blivit tillbakasätta, när eu
uppgörelse av ifrågavarande slag skolat träffas. Jag vill fästa uppmärksamheten
på, att det villkor i det äldre kontraktet, som han
vill ha undanröjt, enligt vad jag tror, av bolaget självt anses vara
av stor betydelse för bolaget. A andra sidan kan icke detta arrangemang,
som i propositionen föreslås, anses vara för bolaget av den
stora betydelse, att en revision av kontraktet samtidigt skulle kunna
genomföras. Därför står frågan om en revision, således en fråga
av stor framtida och stadigvarande betydelse för bolaget, mot ett
tillfälliga arrangemang, som för statens räkning är av stor betydelse.
Man torde därför icke kunna säga, att om propositionen här bifalles.
statens intressen ha blivit åsidosatta, oaktat man icke härvid fogat
det villkor, som reservanten ifrågasatt.

Herr Sjöberg: Jag begärde endast ordet för att tacka motionärerna
för att de fört denna fråga på tal.

Om det skulle uppstå fara för Kiruna samhälle därigenom att
arbetarna avskedas, beklagar jag det. Jag har haft tillfälle att se
detta samhälle, som ju uppkommit under, man kan nästan säga, amerikanska
förhållanden och som haft stora svårigheter förut. Dess
inbyggare ha icke kunnat erhålla hypotekslån på sina hus, och bli
nu husen värdelösa för dem, som byggt desamma, kan man förstå,
att det skall kännas mycket hårt.

Jag har gjort mig underrättad om, att det ingenting annat är
att göra än att bifalla utskottets hemställan, men jag är glad över
att herr Nilson i Örebro ställt i utsikt, att det framdeles skall vidtagas
åtgärder, som kunna lyfta upp frågan i annat läge. Vi ha alla
skäl att hålla våra ögon öppna för förhållandena i Norrland, där det
är mycket att göra för att rätta till det, som är illa ställt. Sålunda
ha vi bland annat att ordna frågan om en järnväg till Svappavaara,
vilken jag tror är av stor betydelse och som riksdagen i sinom tid
kommer att taga ställning till.

Jag har, herr talman, icke något yrkande, men då jag hyser
intresse för denna fråga, ber jag att få hembära mitt tack till motionärerna
för att de framburit förslag i saken.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på bifall till den av herr Asplund avgivna, vid utlåtandet
fogade reservationen: och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

§ 16.

Föredrogos vart efter annat:
statsutskottets utlåtande och memorial:

nr 201, i anledning av väckta motioner angående uppförande å
riksstat av vissa utgifter m. m.; och

Tiatlapen flen 12 juni.

31 Nr 81.

nr 189, angående beviljande för innevarande riksdag av ökat
belopp till gratifikationer åt tjänstemän hos statsutskottet;

bevillningsutskottets memorial:

nr 62, angående beviljande av medel till särskild ersättning åt
tjänstemän hos bevillningsutskottet;

nr 63, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av
vissa ärenden anlitade biträden; och

nr 65, angående förslag till förordning om rätt att vid taxeringför
inkomst åtnjuta avdrag för erlagd tonnageavgift; samt

jordbruksutskottets memorial, nr 124. angående beviljande för
innevarande års riksdag av visst belopp till gratifikationer åt tjänstemän
hos jordbruksutskottet.

Vad utskotten i nämnda utlåtande och memorial hemställt bifölls
av kammaren.

§ 17.

Å föredragningslistan fanns härefter upptaget konstitutionsutskottets
utlåtande, nr 32, i anledning av väckt motion om ändrad
lydelse av §§ 90 och 107 regeringsformen.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 435, hade herr Månsson m. fl. hemställt, att riksdagen
måtte såsom vilande antaga följande förslag till ändrad lydelse
av §§ 90 och 107 regeringsformen, nämligen:

§ 90.

Till föremål för riksdagens, dess kamrars eller utskotts beslut
må icke, uti något annat fall eller på något annat sätt, än grundlagarna
bokstavligen föreskriva, göras frågor om ämbets- och tjänstemäns
till- och avsättande, regerings- och domaremakternas beslut,
resolutioner och utslag, enskilda medborgares och korporationers
förhållanden,* eller verkställigheten av någon lag, författning eller
inrättning.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet — — — — blivit gjord. (Nuvarande
lydelse.)

Frågor uti detta ämne kunna uti riksdagens kamrar väckas och
av andra riksdagens utskott än konstitutionsutskottet hos kamrarna
andragas men icke av riksdagen avgöras, förrän sistnämnda utskott
däröver blivit hört. Under riksdagens överläggningar därom kunna
icke Konungens beslut uti mål. som röra enskilda personers eller
korporationers rättigheter och angelägenheter, göras till föremål för
något beslut av riksdagen.

Ang. ändrad
lydelse av
no och 107
regeringsformen.

Sr 81.

Ang. ändrad
lydelse av
§§ 90 och 107
regeringsformen.

(Forts.)

Tisdagen den 12 juni.

Allt vad riksdagen —-----ämbetsbefattning till kommer.

(Nuvarande lydelse.)

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade

Herr Månsson: Det är ganska beklagligt, att dessa frågor
kommit före i riksdagens sista timme, när det är en så nervös och
brådskande stämning, att man över huvud icke kan tänka på att
hålla något anförande, varför jag bara skall göra ett par små påpeka
inga r. Jag skall da be att med herr talmannens tillstånd i ett
sammanhang i största korthet få beröra de bär tre ärendena, som
nära höra tillsammans med varandra, så att jag slipper taga ordet
igen.

Den första av dessa tre motioner innehåller yrkande om en klarare
formulering av §§ 90 och 107 regeringsformen. Jag har i samband
därmed väckt en motion om ändring av §§ 101 och 102 regeringsformen
samt tillägg till § 68 riksdagsordningen i syfte att få
till stånd förändrade bestämmelser rörande riksrättens samimansättnino-
samt att få en landsrätt till stånd, vid vilken domare och åklagare
skulle kunna åtalas för ämbetsfel. Slutligen har jag i eu motion
påyrkat ändringar i § 104 regeringsformen och § 69 riksdagsordningen
i syfte att opinionsnämnden skall kunna verka såsom lagstiftarna
vid 1909 och 1910 års riksdagar uppenbarligen avsågo,

att den skulle verka. . „

Beträffande först § 90 regeringsformen, är det ju sa, att den
praxis, som utbildat sig i riksdagen under senare tider, framför allt
gått i den riktning, att till och med ett vidrörande av domarmaktens
åtgärder och beslut har påtalats. Man må medge, att paragrafen
är eu smula oklar i sin nuvarande lydelse. Det heter häri: »Under
riksdagens, dess kamrars eller utskotts överläggningar och prövning
må icke uti något annat fall eller på något annat sätt, än grundlagarna
bokstavligen föreskriva, komma frågor om ämbets- och tjänstemäns
till- och avsättande, regerings- och domaremakternas beslut,
resolutioner och utslag, enskilda medborgares och korporationers förhållanden.
eller verkställigheten av någon lag, författning eller, inrättning.
» Till större delen har denna paragraf i riksdagen icke
kunnat tillämpas, ty då skulle hela riksdagsarbetet egentligen lamslås.
Det har därför blivit så, att man fäst sig vid ett enda uttryck
i paragrafen, nämligen om »domaremakternas beslut» och tilllämpat
det. ° Vad som menas med »överläggningar och prövning»
kan man tvista betydligt om. Men vad som gäller för ena fallet
bör även gälla för det andra. Det kan aldrig komma i fråga, att
icke riksdagen skulle kunna orda om sådant som tjänstemäns tillocli
avsättande, något som är på tal varenda månad ^ riksdagen är
samlad. Vad däremot beträffar den del av paragrafen, som beror
domaremakternas beslut, har man sökt att allt rigorösare hålla på

Tydligen den 12 juni.

33 N''r si.

densamma. Nu synas visserligen kommentarer till grundlagen vara
värdelösa, eftersom denna skall efter sin ordalydelse tolkas, men om
man ser på Hagmans kommentar, förefaller det emellertid, som am
han skulle vara av den meningen, att här endast vore fråga om avlåtande
av skrivelser från riksdagens sida eller andra former för
beslut. Nu säger utskottet i sin motivering rörande denna paragraf
sa här: »Den rigorösare tolkning, som särskilt i § 90 regeringsfor men

sett ett förbud mot varje omnämnande vid riksdagens överläggningar
av i paragrafen omförmälda ämnen, torde emellertid numera
vara övergiven, och så som de ifrågavarande grundlagsbestämmelserna
i^ praxis nu tillämpas, synas de icke lägga några obehöriga
band på riksdagens överläggningar.» Emellertid ber jag att få draga
fram ett par exempel på hur man ser denna sak i den praxis, som
utbildat sig inom riksdagen.

"Vid remissdebatten 1917 yttrade herr Ström i första kammaren:
»Jag vill icke fresta herr talmannens välvilja och ingå på ett
speciellt domslut, som här blivit berört av herr justitieministern. Jag
skall endast be att få även jag begagna herr talmannens välvilja i
sa pass stor utsträckning, att jag tillåter mig säga, att, såvitt jag kan
erinra mig, den nuvarande J. O. själv funnit underrättens utslag
i detta mål vara felaktigt.» Härav framgår, att herr Ström och de
Övriga medlemmarna av första kammaren gilla den tolkning av
grundlagsparagrafen, som jag förut antytt. Yttrandet föranleddes.
Äam en del av herrarna torde erinra sig, därav att justitieministern
gatt in på en kritik av eller rättare ett försvar för domen ifråga.

Vid första kammarens debatt om J. 0:s ämbetsförvaltning anförde
herr Trygger den 1 januari 1917 enligt protokollet nr 14: »Jag
skall naturligtvis icke yttra mig om det specialla rättsfall, som den
senaste talaren berört, ty det förbjuder § 90 regeringsformen.» Detta
är ett^högst märkligt uttalande från herr Ti^iggers mun.

Vid första kammarens debatt om högerns antimilitaristiska lagförslag
yttrade herr Alexanderson den 24 maj 1916 enligt protokollet
nr 74 sid. 30: »Då jag nämner detta (de s. k. landsförräderimalen),
sker det icke för att ett ögonblick beröra frågan, huruvida
dessa domar efter gällande lag äro riktiga eller icke.» Även professor
Alexanderson kände sig alltså i det bär fallet bunden av en
tolkning av ifrågavarande paragraf, vilken icke följes, när det gäller
andra saker än domstolars utslag, och en tolkning, som för övrigt
underkännes av ..herr Hagman, ehuru som sagt kommentarer
till grundlagen icke äro av något värde.

Vid andra kammarens debatt om herr Höglunds behörighet till
riksdagsmannaskap den 9 maj 1916 anförde herr Branting enligt

protokollet nr 68 sid. 9: »---denna dom har inom vidsträckta

kretsar av vårt folk stött mot det rättsmedvetande, som hos dem finnes.
Jag tror, herr talman, att .jag icke genom att uttala detta i
detta sammanhang gar för mycket in på de bestämmelser, som paragraf
90 i regeringsformen innehåller —--». Där se vi, att herr

Branting också vant ute för denna uppfattning. Han säger vidare
på sid. 21: »Jag kan icke finna annat än att när saken ligger som

Andra kammarens protokoll 1917. Nr 81. 3

Ang. ändrad
lyd cist av
§§ no och 107
regeringsformen.

(Korts.)

» 81. 34

Tisdagen den 12 juni.

Ang. ändrad
lydelse av
§§ 90 och 107
regeringsformen.

(Forts.)

den här gör. när det är fråga om en dom. som är så omtvistlig som
denna dom, en dom som samhället ännu icke definitivt genom sina
dömande myndigheter — — —». Här avbröts talaren av^ talmannen,
som säger: »Jag får erinra talaren om att man icke får ingå i
någon prövning av själva domen.» Här fattade alltså talmannen ett
blott omnämnande av domen som en enligt grundlagen förbjuden
»prövning».

Under andra kammarens debatt om ändring av § 111 regerings
formen, angående riksdagsmans häktning, den 7 juni 1916 —• protokoll
nr 93 — sade herr Sandler: »---en fällande dom av den

egenartade beskaffenhet, att en rättslärd kunnat om densamma uttala,
att domen saknar icke blott enligt mångas mening utan ovillkorligen
all grund i Sveriges strafflag---»• Här avbröts talaren

av herr talmannen, som yttrade: »Jag får erinra talaren om att ej
ingå i någon prövning av den berörda domens beskaffenhet». Alltså
var det här ett blott omnämnande av vad en lagkunnig sagt om
domen, som av talmannen betecknades som prövning.

Det må vara nog av exempel. Det isynes oss emellertid, att om
ifrågavarande paragraf skall följas, bör den tillämpas i sin helhet.
Men i så fall skulle riksdagens arbete bliva omöjliggjort. _ Man måste
därför göra klart för sig, om icke samma praxis bör tillämpas beträffande
alla paragrafens delar eller om en särskild praxis skall finnas
för särskilda fall. Då bör paragrafen skrivas om. och det är ett
förtydligande i den riktningen, som vi begärt.

'' Det andra yrkandet vi framställt skall jag icke närmare ga in
på, därför att tiden är för knapp härför. Vi yrka här eu förändring
av riksrättens sammansättning. Då det blivit stadgat, att chefen för
den i huvudstaden förlagda delen av armén och flottan skall tillhöra
riksrätten, förstår man innerligt väl. varför en sådan paragraf överhuvud
kunnat skriva* Om man ser på de revolutioner, som inträffat
i vårt land, och särskilt de båda sista revolutionerna, 1718—20
och 1809 års revolutioner, märker man hos de män, som satt desamma
i scen, i allt deras görande och låtande, att de velat ordna för sig,
så att de icke skulle få några efterräkningar och att det icke skulle
bli något bakslag. Så vidtog ju Karl XII:s officerare efter revolutionen
de mest omfattande åtgärder för att ur livet förpassa människor,
som gingo den personliga konungamaktens ärenden. Man höll
noggrann bevakning över sådana, som misstänktes för att vara konungsligt
sinnade, och många försvunno spårlöst. _ _

Vidare se vi, att i sekreta utskottet släppte man inte in bönderna
— och varför? Jo, därför att man trodde, att konungamakten
skulle kunna smila till sig mer makt, än grundlagen tillät. Något
liknande med anledning av revolutionen innebäres i detta. Man
ville försäkra sig om att de höga ämbetsmän, med vilka man var befryndad,
besläktad eller bekant, och som man visste hade samma
sinnelag som en själv, på så många områden som möjligt^ skulle ha
det avgörande ordet, i händelse det Skulle komma till någon dom.
Jag ser ur den synpunkten riksrättsparagrafens avfattande. Herrar
officerare, som gjorde revolutionen, ville ha sina vänner och bekanta.

Tisdagen den 12 juni.

i *5 N r 81.

■små gunstlingar och släktingar på sin sida för att trygga sig mot
efterräkningar. Men de förhållanden, som då existerade, då den paragraien
skrevs, existerar ju alls icke för närvarande, utan det råder
ett rakt motsatt förhållande. En ändring av paragrafen skulle därför
vara av behovet ganska påkallad.

Y\ yrka vidare i detta sammanhang inrättande av en landsrätt
a.^?de var^närmare beskaffenhet och uppgift herrarna själva ha
tilliallé att bilda .sig ett begrepp.

Det tredje av våra yrkanden i detta komplex av motioner går
ut pa att gorå, som jag sade, opinionsnämnden till vad den borde
vara. m vi se t. ex. på det betänkande, som åtföljde grundlagen,
sa heter det i detta: »Utskottet har funnit att Konungens domsrätt
borde utövas av Konungens högsta domstol, vari ledamöterna skulle
bliva standiga ämbetsmän och, för att vara självständiga icke kunna
av Konungen avsättas. Denna högsta domaremakt borde dock icke
uppresas såsom en (ombytlig korporation, till en stat inom staten
Det har således funnits nödigt, icke allenast att de ledamöter därav
som för bevisliga fel kunde tilltalas, skulle efter lag dömas, utan
aven att riksens ständer skulle kunna ifrån deras ämbeten till ett
visst antal vid varje riksdag skilja dem, som genom ålder, sjuklighet
eller andra sadana orsaker bleve oförmögna att deras höga- kall värchgt
uppfylla, eller icke längre bibehölle det allmänna förtroendet De
formaliteter härvid, som utskottet tillstyrkt, synas böra utesluta all
verkan av enskild stämpling och agg, och tillika förekomma riksens
ständers provning av särskilda rättegångsärenden. Man må emellertid
ihågkomma, att de högsta domstolens ledamöter, som på detta
satt, genom ett icke motiverat och på ingå lagliga bevis grundat omdöme
av en riksens ständers nämnd, mista deras ämbeten, böra njuta
någon pension, tillräcklig att giva dem en anständig utkomst.»

tiar iiamhalles alltså i detta betänkande högsta domstolen egentligen
som en svenska folkets förtroendenämnd, som man inte bara
kan a. v sätta, nar någon gång en upprörande, uppenbar partiskhet ägt
ruin i ett domslut, utan som man jämväl är skyldig att avsätta, när
helst sjuklighet, ålder eller bristande förtroende från allmänhetens
sida iorsporjes, en helt annan anda i paragrafen och betänkandet
som åtföljer denna, än som vi se ge sig utslag i den praktik rörande
opinionsnamndens verksamhet, som vi haft tillfälle följa under riksdagarna.

Nu är det icke gärna möjligt att vid denna sena timme av riksdagen
över huvud komma till en ordentlig behandling av ärendet.
Det ar emellertid en sak, som ovillkorligen kotmmer att ligga till si»-och som om den nu faller, kommer att falla framåt, .Tåg skall däranöja
mig med detta för denna gång under yrkande av
bifall till den under behandling varande motionen.

^Ce dalmannen, som under herr Månssons anförande övertagit
ledningen av kammarens förhandlingar, gav ''härefter ordet

Ang. änilrad
lydelse av
§§ 90 och 107
regeringsformen.

(Forte.)

Nr 81. 36

Tisdagen deri 12 juni.

Ang. ändrad
lydelse av
90 och JO7
regeringsformen.

(Forts.)

Herr Edén, som yttrade: Herr talman! Den ärade motio nären

liar, om jag uppfattat honom rätt, önskat, att vi skulle sammanföra
diskussionen om de olika motionerna till ett, och med talmannens
tillstånd vill jag därför vid de korta anmärkningar, som
jag kommer att göra, röra mig med alla motionerna.

Vad beträffar den första, som avser ändrad lydelse av §§ 90
och 107 regeringsformen, så ger jag motionären rätt däri, att om
dessa paragrafer skulle tillämpas efter deras ordalydelse, skulle banden
på riksdagens överläggningsfrihet bli olidliga. Men jag tror, att
utskottet har rätt i sitt konstaterande, att den rigorösare tolkningen i
själva verket är övergiven och att, så som grundlagsbestämmelserna
numera i praxis tillämpas, synas de icke lägga obehörigt band på
riksdagens överläggningar.

Den ärade talaren anförde en del exempel, som efter hans mening
talade för en annan uppfattning. Den första gruppen av dessa
exempel tror jag emellertid icke egentligen bevisade något i den
riktningen. De inneburo nämligen endast, att en del ledamöter i
kamrarna i sina yttranden sagt ifrån, att vad de både att säga
icke stode i strid med 90 § regeringsformen. Detta kan ,|u blott tjäna
som ytterligare belysning av att man verkligen kan säga en hel del
i kamrarna om enskilda fall från både domstolars och andra myndigheters
verksamhet.

Den andra gruppen av talarens exempel rörde fall, då talmannen
ingripit mot yttranden, som han ansett icke överensstämma med
90 § regeringsformen. Dylikt är mycket grannlaga saker att resonera
om. Men jag skall gärna erkänna, att det funnits dylika ingripanden,
som för mig personligen icke synts motiverade, och att,
det sålunda väl kan sägas, att 90 § regeringsformen i enstaka tall
även från talmansstolen blivit tolkad så, som den icke borde tolkas.
Emellertid tror jag att vi ha rätt att anse, att sadana ingripanden
numera höra till undantagen, och att i realiteten kamrarnas överläggningar
röra sig ganska fritt ifråga om sådana konkreta exempel
angående lagtillämpning, förvaltningen och dylikt, som behövas för
att kunna diskutera uppkommande problem. Ur den synpunkten ar
det, som utskottet anser sig kunna fälla det totalomdömet, att praxis
o-år i den av utskottet angivna riktningen. Och det är mm livliga
övertygelse, att denna praxis kommer att utvecklas starkare och
starkare utan någon grundlagsändring.

Nu kommer emellertid härtill också, att om vi över huvud skulle
taga upp § 90 till omarbetning, så komme vi till problem, som aro
Ytterst vanskliga och som verkligen icke lösas genom den enkla ändring,
som motionären föreslagit, utan som skulle kräva, att man ga/ve
sio- in på flera olika sidor av riksdagens förhållande till forvaltnmo-en
och domarmakten. Vi ha i utskottet enhälligt varit av den meningen.
att icke något nu står att vinna på den vägen, utan att det
vore lika gott att låta praxis fortsätta att utveckla sig till större frihet
för riksdagen, och att man vinner lika mycket pa sadant satt.

Detta angående den första motionen. Vad den andra motionen

Tisdagen den 12 juni.

Nr 81.

beträffar, den som avser omorganisation av riksrätten och därtill
skapande av en landsrätt, så skall jag i huvudsak i korthet hänvisa
till utskottets motivering. Jag ger även här motionären rätt så
tillvida, att de nuvarande bestämmelserna icke äro tillfredsställande.
Riksrätten har i den svenska regeringsformen av 1809 utan ringaste
tvivel från början varit felkonstruerad, och motionären har så alldeles
rätt i att det ämbetsmannaelement, som så fullkomligt behärskar
denna riksrätt icke kan anses vara den riktiga besättningen även
domstol, som har att pröva statsrådens ämbetsförvaltning och avgöra
om de skola iällas till ansvar i laga form.

När man nu emellertid icke velat taga upp denna fråga, så beror
det verkligen för mig och många med mig väsentligen därpå, att vi
äro övertygade om att problemet har en mycket liten praktisk aktualitet.
Jag har talat om detta i ett annat sammanhang, vid dechargefrågans
behandling under denna riksdag, -och jag vidhåller
den mening jag då gav uttryck åt. Även här ligger dessutom saken
så, att, om^ vi skulle riva upp dessa bestämmelser — som ej blivit
använda på över 50 år och som vi väl hoppas, att vi icke skola
behöva använda — så skulle vi komma in i en ändlös rad av tvister
ui vilka jag har mycket svart att se någon utgång. Något praktiskt
syfte härmed kan jag ej finna att man skulle tjäna. Jag tror, såsom
jag sagt förut, att riksdagens rätt i förhållande till regeringen numera
kan i vårt land bevakas genom parlamentariska medel, och att dessa
medel både äro mera effektiva och snabbare verkande än de rättsliga.

Den sista motionen angår omorganisation av opinionsnämnden.
Rörande denna har motionären citerat ett yttrande, som avgavs av
det 1809 fungerande konstitutionsutskottet. Ställningen har emellertid
faktiskt ofantligt ändrats sedan dess. Vad som då kunde
anses vara av ett starkt behov pakallat — att giva riksdagen möjlig„
het iiD uppsikt över den högsta dömande myndigheten, som man inte
ansag kunna hallas tillräckligt i kontroll av regeringsmakten —
är icke längre behövligt på samma. sätt. Vi ha fått andra samhällsförhållanden.
sa att hela den särskilda apparat för övervakande från
riksdagens sida, som skapades 1809, redan i realiteten nästan alldeles
förtorkat. Det har visat sig, att opinionsnämnden över huvud
taget aldrig haft något att anmärka, och att det- knappast ens gjorts
något försök inom opinionsnämnden att komma till en utvotering av
någon ledamot av högsta domstolen under många, många år. Såvitt
jag kan erinra mig — jag har icke i det avseendet kontrollerat mina
erinringar om. nämndens verksamhet — har man endast en enda
gång inom opinionsnämnden kommit så långt, att man voterat om
huruvida votering för uteslutning från högsta domstolen skulle anställas.
För övrigt har det icke ens gjorts något yrkande på votering.
När nu så är förhållandet, att man ej alls haft behov av att
använda de former, man nu har, ser jag ingen anledning att skapa nya
former för detta ändamål, så mycket mindre som det i alla fall måste
anses vara en ytterst ömtålig sak. att riksdagen direkt ingriper mot
den dömande.myndigheten, vilken bör hava en självständig och oberoende
ställning.

A ny. ändrad
lydelse, av
§§ 90 och 10
regeringsformen.

(Forts.)

Nr 81. 38

Tisdagen den 12 juni.

Ang. ändrad
lydelse av
§§ 90 och 107
regeringsformen.

(Forts.)

Utskottet bär på dessa grunder varit av den enhälliga meningen,
att ej heller den sista motionen kunde tillstyrkas.

På grund av vad jag nu anfört ber jag, herr talman, att på en
gång få tillkännagiva, att jag kommer att yrka bifall till utskottets
hemställan angående samtliga de av herr Månsson väckta motionerna,
och framställer till en början detta yrkande rörande den nu till avgörande
föredragna.

Vidare anförde

Herr Lindhagen: Det tycks vara meningen, att vi på en

gång skola diskutera alla tre betänkandena. Det är väl icke fullt
grundlagsenligt, herr talman. Det är litet konstigt att i debatten
motiveringen för ett beslut skall återfinnas under ett föregående
ärende.

Vad angår det första av utskottets utlåtanden, så har herr Edén
erkänt, att praxis för närvarande visserligen går i den riktningen,
att man får under debatter beröra de saker, som eljest äro förbjudna
i 90 §, men att talmännen ibland göra undantag därifrån. Redan
ett sådant förhållande är ägnat att skapa osäkerhet, och jag har själv
också erfarenhet av vad denna osäkerhet betyder. Det förhåller sig
på det sättet, att när det är någon ömtålig fråga, som de styrande i
landet och de stora majoriteterna i riksdagen icke tjocka om, att den
blir berörd, talmännen lätt bliva så känsliga, att de erinra sig 90
§ på ett helt annat sätt än praxis fastställt densamma, och om då
någon- liten minoritetsmening, som är förarglig för de störa härskande
massorna, tager sig uttryck, faller den gamla praxis ur bruk,
och då börjar man på denna minoritets mening tillämpa en sträng
tolkning av 90 § efter ordalagen. Alltså är det verkligen på tiden
att denna paragraf blir klar och tydlig, så att man vet, vad man har
att rätta sig efter. Jag yrkar alltså bifall till herr Månssons förslag
i den delen.

Vad så de andra två frågorna angår, vill jag säga, att det nog
är ganska lyckligt, att herr Månsson kommit fram med dessa saker
nu, när vi stå inför en ny tid och en ny författningsrevision, ty det
bringar oss i erinran, att de vackra tankar, som ur konstitutionel]
synpunkt nedskrevos av 1809 års grundlagsstiftare, ha visat sig vara
blott vackra tankar, men att de hava, såsom även herr Edén erkände
ifråga om en av dem, alldeles förtorkat, de ha icke blivit av någon
som helst betydelse i det avseende grundlagsstiftarna menade, och
det också just på grund av att det icke finnes något levande liv i dem
i deras utförande, ehuru själva tanken var stark och mäktig. Sådana
blindtarmar på författningen måste ju förr eller senare opereras
bort och ersättas med kraftiga lemmar, som fungera tidsenligt
och på ett livaktigt sätt. Det är denna nödvändighet, som Eabian
Månsson fästat uppmärksamheten på. Det är givet, att den tid
som går och som representeras av denna i dag sorlande församling,
icke kan hava något intresse för en sådan sak, som den ej förstår och
ej uppskattar. Men en kommande tid kommer att med uppmärk -

Tisdagen den 12 juni.

39 Sr NI.

samhet gå till verket och undanröja alla sådana gamla verkningslösa An‘J- åndrad
antikviteter, som herrarna här slå sig till ro med och icke ha en tanke c.I’Jl!,eJse
o ver i or alt bringa ur världen. regering*-

Jag skall icke göra något yrkande. Det är en så konstig före- formen.
dragningsordning, att man skall tala om de följande betänkandena, (Korts.)
men icke får göra något yrkande.

Herr Månsson: Herr talman! Först vill jag mot herr Edén
bara säga, att det icke är skäl att vara mindre kritisk nu än förr. Jag
har i min hand ett utdrag ur 1812 och 1815 års rikdagars konstitutionsutskottshetänkanden.
Jag skall bara be att få läsa ett utdrag
ur ett 1812 års riksdags konstitutionsutskottsbetänkande. Konungamakten
ville nämligen då kravsa åt sig befogenheten att själv bestämma
över högsta domstolen. Den ville icke vara med om att fortfarande
låta opinionsnämnden få kontrollera. Det var naturligtvis
domaremakten, som försökte mobilisera konungamakten till att taga
bort opinionsnämnden Om jag icke missminner mig satt då fortfarande
Järta i konstitutionsutskottet, i varje fall var hans lärjunge
Silfverstolpe sekreterare i utskottet. Det heter i detta betänkande, att
den uppfattningen har utskottet icke kunnat godkänna. »Utskottet
har trott, att vid avgörande av detta ämne torde jämte avseende på
grundsatsen om domaremaktens oberoende, förenas den, att denna
makt, genom vissheten att utom för grova uppenbara förseelser i
intet fall kunna skiljas från ämbetet, icke måtte utgöra en alldeles
okontrollerad och oförbätterlig del av lagskipningen, att den igenom
en sådan slags självständighet icke måtte uppresas till en stat inom
staten, möjligtvis lika vådlig för enskildas välfärd som den styrande
maktens verkningsförmåga och samhällets lugn. Utskottet
har trott, att möjligheten att undvika dessa olägenheter och att ändock
bibehålla högsta domstolens ledamöter uti ett skäligt oberoende,
gåves endast uti en inrättning, som satte dem blott i fara för allmänna
omdömet; att denna inrättning vore så mycket nödvändigare för
en domstol, vars utslag av ingen annan kunde överses eller ändras,
och att, då mellan riksdagarna det vore omöjligt att förutse vem som
en framtida prövningsrätt kunde tillkomma, skulle det för högsta
domstolens ledamöter icke givas något säkrare medel att bevara sig
för omröstningens följder än att göra alla rätt och att således lagen
skulle finna det kraftigaste stöd i en inrättning, som icke skulle medgiva
enskilda orättvisor.»

Vi se där, att det var icke bara under 1809 och 1810 års riksdagar
man höll på detta. Om man går fram hela den tid de männen voro
kvar i riksdagen. 1812 och 1815 års riksdagar o. s. v. ända tills den
skolan kom ut ur riksdagen, finner man, att den uppfattningen
gjorde sig med skärpa och styrka gällande. Hur mycket mer skulle
icke denna uppfattning nu med förnyad skärna och styrka tagas upp.
när man ser sådana oformligheter, som att höga dormareposter innehavas
av människor, som hava 8. 10 eller 15 ganser större inkomst
på kapitalistiska företag än av sin statstjänst! Det är ett förhållande,
som är fullkomligt oefterrättligt och icke kan tolereras i ett

Nr 81.

Ang. ändrad
lydelsea av
§§ 90 och 107
regeringsformen.

(Forts.)

40 Tisdagen den 12 juni.

något så när civiliserat samhälle. Man kan icke hindra domare att
inneha en viss privat inkomst utöver sin statsavlöning, men när det,
som ofta sker, går därhän, att denna privata inkomst långt, långt
överskrider den av hans domareämbete, måste domaren naturligtvis
göras så småningom, i allmänhet åtminstone, allt oskickligare att se
med andra ögon än de rena kapitalistiska.

Herr Bol under: Herr talman! Jag skall icke mycket för länga

denna debatt. Yar och en som känner mig närmare, kan val
icke misstänka mig för överdriven radikalism; men det oaktat kan
jag icke underlåta att uttala min förvåning över att konstitutionsutskottet
varit fullständigt enigt om att avstyrka herr Månssons m.
fl. motion, i vad den avser förändring av bestämmelserna i 90 och
107 §§ regeringsformen. Ku är det ju ganska förklarligt, att herr
Månsson och herr Lindagen kanske mer än andra äro angelägna om
att få dessa bestämmelser förändrade. Det är möjligt, att de mer än
de flesta haft obehag av dem. Jag vågar emellertid det påståendet,
att flertalet ledamöter av denna kammare, särskilt de mer talföra,
många gånger .förbrutit sig mot föreskrifterna i 90 § regeringsformen,
ehuru talmannen kanhända blundat därför.

När konstitutionsutskottets ärade ordförande erkänner, att praxis
står i strid med 90 §:s ordalydelse och då det är en allmänt erkänd
regel, att grundlagen skall tolkas efter ordalydelsen, förefaller det
mig ändå märkvärdigt, att konstitutionsutskottet i detta fall ej vill
vara med om någon som helst förändring.

Jag har ansett det lönlöst att vid detta tillfälle framställa
något yrkande, men jag vill till andra kammarens protokoll -hava
sagt, att jag finner det absolut nödvändigt, att det i en nära framtid
åstadkommes en sådan förändring av särskilt 90 § regeringsformen,
att riksdagens ledamöter icke formligen tvingas att under debatterna
gorå sig skyldiga till brott mot grundlagens bestämmelser.

Herr Larsson i Västerås: Herr vice talman! Jag föranleddes
att begära ordet av den siste talarens anförande, då han förvånade
sig över att utskottet här kunnat bli enigt om att avstyrka motionen
i vad den rör § 90 regeringsformen. Jag ber för min del att
få såga, att jag ''skulle gärna ha sett, att det här varit möjligt att
åstadkomma en formulering, som för denna kammares vidkommande
varit tillfredsställande. Men det torde herrarna ha klart för sig
allesammans, att under nuvarande förhållanden är detta icke möjligt.
Och då så är förhållandet, bär jag för min del, och jag tror även mina
partikamrater inom utskottet, ansett det vara riktigast att stanna
vid det uttalande, som utskottet här har gjort i -sin motivering. Sedan
får man se till, att praxis i denna kammare får utveckla s-ig ytterligare
i den riktningen, att yttrandefriheten blir allt större och
större i detta hänseende, och när vi hinna så pass långt-, att vi ha
utsikter att kunna få en bestämdare och klarare formulering av denna
paragraf, då tror jag det kan vara skäl att försöka åstadkomma
något i denna riktning. Nu är det som sagt, så vitt jag kan -se,

Tisdagen den 12 juni.

11 Nr 81.

icke möjligt att tå eu förändring i detta avseende till stånd. Jag vill la''J- dndmd
alltså för min del ha sagt, att då jag gått med på utskottets utlå- ,.W*1"* ,a"
tande bär, så bär jag därmed icke velat säga, att icke en ändring °L,_ ''
härvidlag är av behovet påkallad. Men just med hänsyn till de för- formen.
hållanden, som jag nyss nämnt, har jag icke kunnat komma till (Forts.)
annat resultat än det, som här föreligger.

Herr Månsson: Jag ber att få ändra mitt förra yrkande
därhän, att jag yrkar, att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till grundlagsändring
i det huvudsakliga syfte, som i motionen avses.

Herr Lindhagen: Jag skall be att få instämma i detta herr
Fabian Månssons yrkande. Det ligger ju nära till hands, att kammaren
icke kan vara beredd att antaga en formulering i detta avseende;
däri instämmer jag med herr Larsson i Västerås. Men så
kom herr Larsson med det skälet, att i nuvarande läge kan man
icke gorå någonting. Ja, om man skulle resonera på det sättet
jämt, så skulle ju världen få stå stilla på alla områden. Det måste
ges fart åt den, och då man är ense om att bär föreligger missförhållanden,
så bör man val också försöka att få dem rättade. loke
kan man slå sig till ro med att praxis mer och mer kommer att hävda
yttrandefriheten. Vem vet, hur praxis kommer att utveckla sig?

Skall man bycga representationens yttrandefrihet på så lösa grunder?
Det beror ju helt och hållet på vilken talman Kungl. Maj:t
utser, det beror på hurudan situationen är, och på vilken skräck
talmannen har för de härskandes ovilja mot en minoritet, det
beror på partiledningarnas sinnelag. Därpå beror det helt och
hållet, hur praxis utvecklar sig, och de senare tidernas erfarenheter
äro allt annat än uppmuntrande. Det kommer alltid att bli så, att
om det är en liten minoritet, som på ett för de härskande olägligt sätt
klandrar vissa förhållanden, så kommer också talmannen med stöd
ofta av partidespoterna att taga intryck av de härskandes uppfattning
och börja att rigoröst tillämpa § 90 på den minoritetens talare,
under det att han däremot åt talesmännen för de mäktiga avdelningarna
inom riksdagen lämnar ordet mera fritt och obeskuret. Ett
sådant tillstånd kan ju icke få upprätthållas. Grundlagen måste slå
vakt särskilt om de små och förtryckta, och ur den synpunkten, herr
talman, yrkar jag bifall till herr Månssons förslag.

Herr Edén: Herr talman! Det kom igen ett ledmotiv i herr
Lindhagens sista anförande, som han preludierade också i det föregående,
nämligen talet om de små och förtryckta riktningarna inom kamrarna
samt antydningen att talmännen skulle vid tillämpningen av
§ 90 taga hänsyn till någon slags antagonism mellan vad herr Lindhagen
kallade de härskande partierna i kammaren och de små minoriteterna.
Sådana där reflexer av herr Lindhagens motsatsställning
till ett parti, som han fordom tillhört, tycker jag verkligen icke
kunde behövas för bedömandet av denna fråga. För så vitt jag

Nr 81.

Ang. ändrad
lydelse av
§§ 90 och 107
regeringsformen.

(Forts.)

42 Tisdagen den 12 juni.

förstår så är ju herr Lindhagens yttrandefrihet här i kammaren alldeles
ovanligt obegränsad, och herr Lindhagen talar högeligen fritt
om både det ena och det andra, även om det någon gång händer, att
talmannen ingriper varnande eller korrigerande. I varje fall är det
uppenbart att talmannens tillämpning av denna paragraf icke, så vitt
jag begriper, har det bittersta att göra med partiställningen i kammaren,
utan beror på bur vederbörande talman i varje särskilt fall
uppfattar det ärende, som av en viss talare beröres.

Yad nu yrkandet om en skrivelse angår, så måste jag erinra
därom, att det skulle vara mer än besynnerligt, om riksdagen eller
andra kammaren beslöte i en skrivelse med anhållan om ändring av
90 §, utan att ha kunnat påvisa någon som helst utväg att göra
denna ändring på ett rimligt sätt. Det är ju en gammal regel, att
man icke brukar skriva utan att ha några riktlinjer att ange. I detta
fall är denna regel så mycket mer viktig att iakttaga, som det gäller
en paragraf, vilken har en viss plats i förhållandet mellan Konungens
och riksdagens myndighetsområden. Man skulle vända
sig till Konungen och be honom föreslå en ändring i § 90, som,
om jag förstod yrkandet rätt, skulle bättre garantera yttrandefriheten
inom riksdagen. Men man har icke på minsta sätt kunnat
redogöra för i vilket avseende man anser, att denna yttrandefrihet
skulle blivit trädd för nära, eller på vilka, linjer man tänkt sig, att
avgränsningen mellan Konungens och riksdagens maktområden skall
upprätthållas. Alltjämt, mina herrar, är det verkligen så, att hela
detta resonemang om § 90, efter min mening, måste betraktas såsom
alldeles ovanligt ofruktbart. Saken är verkligen så besvärlig, om
man skall ge denna paragraf en ny lydelse, att jag anser,^ att det
icke är mödan värt att åtminstone under nuvarande förhållanden
ge sig in på det kapitlet. För övrigt vill jag upprepa, att praxis
ovillkorligen går i rätt riktning, och det har den gjort ganska lång
tid. Jag kan då verkligen icke finna, vad det skall tjäna till, att
kammaren besluter en sådan skrivelse, som här föreslagits. Utskottet
har, det vill jag ännu en gång markera, varit alldeles enhälligt
om att något initiativ från riksdagens sida under nuvarande
förhållanden icke behövs.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Bo land er: Herr talman! Den senaste ärade talaren
framhöll såsom något synnerligen olämpligt och egendomligt, att
riksdagen skulle göra en hemställan till Kungl. Maj :t utan att ange
några riktlinjer. Jag ber att därvidlag endast få erinra om, att
riktlinjer i detta fall finnas angivna i den av herr Månsson med
flera väckta motionen.

Jag skall nu inskränka mig till att yrka bifall till det av herr
Månsson senast framlagda förslaget.

Herr Månsson: Ja, jag har blivit förekommen av den siste
talaren. Gentemot herr Edén vill jag såga, att här föreligger ju en
formulerad paragraf, som genomsetts av bekanta och kunniga ju -

Tisdngen den 12 juni.

43 Nr 81.

rister och män på området. Yi ha här t. ex. utbytt det tvetydiga Ans■ ändrad
uttrycket »överläggningar och prövning»; vilket ju Hagman tolkar ^go^och^or
som beslut, ehuru, såsom jag säde, även en motsatt tolkning kan re^eWny*-göras gällande, mot just ordet »beslut». Det är väl vägledning nog. forman.

Jag vidhåller mitt senaste yrkande. (Forts.)

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr
vice talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på avslag därå samt bifall i stället till det av herr
Månsson under överläggningen senast framställda yrkandet; och
fann herr vice talmannen den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Då votering emellertid begärdes, blev nu uppsatt,
justerad och anslagen en så ljudande omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 32, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit det av herr Månsson under överläggningen senast
framställda yrkandet.

Voteringen utvisade 100 ja mot 43 nej, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

§ 18.

Vidare förekom till behandling konstitutionsutskottets utfå- An9- ändrad>
tände, nr 33, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av §§ lK^te ,av,n£
101 och 102 regeringsformen samt tillägg till § 68 riksdagsord- regering*/,»-ningen. men samt

tillägg till § 68

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet riksdagsordhänvisad
motion, nr 436, hade herr Månsson m. fl. hemställt att riks- nin9endagen
måtte såsom vilande antaga

dels följande förslag till ändrad lydelse av §§ 101 och 102 regeringsformen.
nämligen:

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att regeringsrätten
eller en eller flera av dess ledamöter finnas hava vid prövning av
besvärsmål av egennytta, vrångvishet eller försumlighet så orätt
dömt, att därigenom, emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande, någon lidit eller kunnat lida men eller

Nr 81. 44

Tisdagen den 12 juni.

Ang. ändrad
lydelse av §§
101 och 102
regeringsformen
samt
tillägg till § 68
riksdagsordningen

(Forts.)

vare sig allmän eller enskild rätt blivit förfördelad vare justitieombudsmannen
pliktig ävensom justitiekanslern berättigad att vid
en domstol, som riksrätt skall kallas, den felaktige under tilltal
ställa samt till ansvar efter rikets lag befordra.

Denna riksrätt skall bestå av presidenten uti Svea hovrätt, vilken
däruti före ordet, presidenterna uti rikets övriga hovrätter, fyra
de äldsta justitieråd, samt åtta av riksdagen på det sätt i riksdagsordningen
säges valda ledamöter, av vilka två skola vara lagkunnige
ordinarie domare och sex lekmän. Därjämte utser riksdagen
åtta på samma sätt fördelade suppleanter. Ledamöter av riksdagen
må ej till ledamöter eller suppleanter i riksrätten utses. Då justitiekanslern
eller justitieombudsmannen finner sig befogad att en eller
flera ledamöter under sådant tilltal ställa, äske han hos presidenten
i Svea hovrätt, såsom riksrättens ordförande, laglig kallelse å
den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i Svea hovrätt foge
därefter anstalt om riksrättens sammanträde, för att kallelsen utfärda
och målet vidare i laglig ordning behandla. Skulle mot förmodan
han detta underlåta, eller någon av de övriga förenämnda ämbetsmän
undandraga sig att uti riksrätten deltaga, stånde de för
sådan uppsåtlig försummelse av deras ämbetsplikt till lagligt ansvar.
Hava en eller flera av riksrättens ledamöter laga förfall,
eller finnes emot någon av dem laga jäv, skall i stället för justitieråd
inkallas närmast äldste justitieråd, i stället för hovrättspresident
äldsta rådet inom samma hovrätt och i stället för de av riksdagen
valda ledamöterna de av riksdagen likaledes utsedda suppleanter,
allt efter de röstetal, varmed de valts, eller, vid lika röstetal, efter
lottens utslag, dock att lekman blott må inkallas som ersättare för
lekman och lagkunnig för lagkunnig. Är presidenten i Svea hovrätt
av laga förfall eller jäv hindrad, tjänstgöre i dess ställe som
ordförande rättens äldste lagkiunnige självskrivne ledamot. Denna
domstol äge att inför öppna dörrar rannsaka de tilltalade och, sedan
domen efter lag är fälld, densamma inför öppna dörrar avkunna.
Ingen have makt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att
göra nåd, vilken likväl icke må -sträcka sig till den dömdes återinsättande
i rikets tjänst.

§ 102.

Lagtima riksdag skall vart tredje år, på sätt riksdagsordningen
stadgar, tillsätta en domstol, kallad landsrätt, vilken äger att,
i enlighet med den instruktion som riksdagen för dess verksamhet
utfärdar, efter gällande lag avdöma mål mot justitieråd, vilka tilltalats
för att hava någon olaglighet begått eller underlåtit att sina
ämbetsplikter behörigen fullfölja, ävensom att i högsta domstolens
ställe såsom sista instans avdöma mål mot åklagare samt domare vid
hov- och underrätterna, vilka å förenämnda skäl tilltalats.

Denna landsrätt skall bestå av femton ledamöter, därav nio lekmän
och sex lagkunniga, dock ej sådana, vilka innehava domareeller
åklagaretjänst eller allt fort äro underkastade ansvar för sådan

Tisdagen den 12 juni. 45

tjänstgöring. Av de lagkunniga ledamöterna skola minst två vara
professorer vid andets juridiska fakulteter samt minst två presidenter,
direktorer, byråchefer, eller råd vid rikets centrala verk Om
suppleanter galle detsamma. Suppleant må blott inkallas som ersätiare
för en ordinarie ledamot inom samma grupp eller undergrupp
som lian själv tillhör. Medlem av riksdagen må ej till bisittare i
landsrätten väljas.

Landsrätten skall sammankallas av den ledamot, som riksdagen
därtill utser, och äge att själv utse sin ordförande. Ämbetsman, som
utan Jaga förfall eller jäv undandrager sig att uti landsrätten deltaga
stande för försummelse av sin ämbetsplikt lagligt ansvar. Rannsakning
skall äga rum och dom avkunnas inför öppna dörrar. Ingen
have makt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra
nåd, vilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande
1 rikets tjänst.

Justitieombudsmannen vare pliktig ävensom justitiekanslern berättigad
att inför denna landsrätt åtala den domare eller åklagare,
som av egennytta, vrångvishet eller försumlighet så orätt dömt eller
atalat, att någon lidit eller kunnat lida allvarligt men eller vare sig
allmän eller enskild rätt blivit förfördelad. Rätt att väcka åtal till”
kommer ock den, som genom sådan dom eller sådant åtal förfördelad
blivit;

dels ock följande tillägg till § 68 riksdagsordningen:

Till följd av regeringsformens § 102 skall lagtima riksdag
vart tredje år tillsätta en domstol, kallad landsrätt, vilken äger att
efter den instruktion, som riksdagen för dess verksamhet utfärdar,
såsom högsta instans avdöma mål mot domare och åklagare, vilka
tilltalats för att hava någon olaglighet begått eller underlåtit att
sina ämbetsplikter behörigen fullfölja.

Landsrätten skall väljas av de valmän, som riksdagen nämnt
i och för val av justitie- och militieombudsman. Valet skall förrättas
inom 3 dagar efter valet av justitie- och militieombudsman. och
ma valmännen ej åtskiljas, förrän valet är fulländat. Vid omröstning,
som skall äga rum med slutna sedlar, utses lekmännen och de
agkunnige särskilt för sig, och skall inom sistnämnda grupp varje
valsedel för att godkännas upptaga namnen på minst två professorer
vid landets universitet samt minst två administrativa ämbetsmän
av den karaktär som i regeringsformens § 102 säges. Vid lika röstetal
skilje lotten. De 15 suppleanter, vilka jämlikt regeringsformen
§ 102 skola väljas, utses samma dag och efter samma grunder som de
ordinarie ledamöterna. Desslikes skall valnämnden samma dag utse
sammankallande ledamot av landsrätten.

Skall denj regeringsformen § t Öl omtalade riksrätten träda i
verksamhet, då skola de ledamöter som riksdagen äger att däri tillsätta.
utses av. de valmän, som riksdagen nämnt i och för val av
justitie-. och militieombudsman, oo,h skola även därvid lekmän och
lagkunnige genom särskilda omröstningar utses. Vid lika röstetal
skilje lotten. På samma dag och på samma sätt utses de suppleanter
riksdagen äger tillsätta.

Nr SI.

Ang, ändrad
lydelse av ##
101 och 102
regeringsformen
samt
tillägg till § 08
riksdagsordningen.

(Forts.)

Sr 81. 46

Tisdag©u deu 12 juni.

Ang. ändrad Utskottet hemställde att förevarande motion icke måtte till
lydelse av §§ ng_gon riksdagens åtgärd föranleda.

101 och 102

regel luysjvi - . i . , T . -_T 0

men samt Reservation hade likväl avgivits av herrar Larsson i Västerås,

tillägg till §68 Hallén, Kropp och Törnkvist.

riksdagsord -

ningen.

(Forts.)

Utskottets hemställan upplästes, varefter ordet begärdes av

Herr Larsson i Västerås, som yttrade: Herr talman! Till

det nu föredragna utlåtandet ha jag och mina partikamrater från
denna kammare inom utskottet fogat en så kallad blank reservation,
och jag ber nu att med några ord få angiva, vad denna reservation
innebär.

Motionen rörande de bär föreliggande frågorna väcktes i slutet
av april månad och inkom till konstitutionsutskottet i början av maj.
På grund av den störa arbetsbörda, som i år vilat på detta utskott,
har det icke varit möjligt för oss att på ett tillfredsställande sätt
kunna tänka oss in i dessa frågor och bilda oss ett omdöme om, huruvida
man här skulle kunna gå på en bestämd grundlagstext, eller
en skrivelse. Det har därför för oss ej varit möjligt att framlägga
något förslag då vi, som sagt, icke heller kunnat göra klart för oss,
huruvida det av motionären framlagda förslaget skulle kunna läggas
till grund för en skrivelse till Kungl. Maj :t.

I en del av dessa spörsmål hysa vi i huvudsak samma mening
som motionärerna, särskilt beträffande riksrättens sammansättning.
Att denna är i behov av omorganisation, det har varit erkänt även
tidigare. Vi ha därför icke för vår del kunnat godkänna denna lilla
del av utskottets motivering, vari utskottet förklarat sig icke. finna
vägnade skäl föreligga för att nu åter upptaga frågan om riksrättens
omorganisation. För vår del äro vi ej övertygade om, att ej
skäl föreligga i detta hänseende, men sättet för omorganisationen
hava vi för vår del ej hunnit bli på det klara med, och därför ha vi
för närvarande nödgats gå med pa det beslut, vartill utskottet iiommit,
i afl synnerhet som motionärerna här framlagt ett omfattande
förslag till grundlagstext, som också visat sig i vissa stycken vara
motsägande och oklar, jämförd med motionens motivering.

Jag ber därför att med detta korta anförande, herr vice talman,
få yrka bifall till det slut, vartill utskottet kommit.

Vidare anförde

Herr Månsson: Herr talman! Att grundlagstexten skulle
innebära motsägelser, det vågar jag bestrida, tills man kommer fram
med handgripliga och klara, påtagliga fall rörande sådana motsägelser.
Jag skall nu ej yttra mig vidare om detta utan, med hänvisning
till det yttrande jag hade för en stund sedan, be att få yrka,
att riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med skrivelse alldeles som
i föregående fråga.

Tisdagen den 12 juni.

47 Nr SI.

Herr E d é n: Herr talman! Jag skall inskränka mig till att Ang. ändrad
hänvisa till den motivering, som jag framlade redan i mitt första lyddae av ##
yttrande, då jag avgav utskottets ställning även i denna punkt.

Henna motivering kan på intet sätt ändras därav, att herr Månsson Ln samt
nu också här ändrar sitt yrkande till avlåtande av en skrivelse. Det tillägg till § os
är, såvitt jag förstår, mer än annars olämpligt att i detta fall an- nisdagiordvända
sig av en skrivelse. Observera, att det är fråga om att ändra nm''jm''
en lagparagraf, som handlar^om riksrätt över statsrådets ledamöter, (J''orts'')
Konungens rådgivare. Att då skicka i väg en skrivelse till regeringen
med anhållan om en omarbetning av paragrafen, utan att riksdagen
sagt ett ord om, på vad sätt ändringen skulle ske, anser jag alldeles
oförsvarligt illa motiverat.

Jag upprepar mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan.

Herr Lindhagen: Herr Månsson har först yrkat bifall till
sin formulering, och då kan man ej tänka sig, att den skulle vara
bra. Och då det sedan i stället yrkas bifall till en skrivelse, ,så är
det ej heller bra. Jag instämmer i herr Månssons yrkande om skrivelse.
Jag ber att få yttra ett ord om herr Edens särskilda motivering.
Här har allt från republikmotionen och den lösen, som däremot
utkastades, börjat spridas en uppfattning att alla människor,
som ha någon makt och myndighet, äro alldeles otillgängliga för förnuftskäl,
redbarhet och ärlighet, så att man ej kan tänka sig, att
våra makthavare skulle kunna anlägga innehållssynpunkter eller
allmänna synpunkter någon gång, så snart deras lilla makt, deras
lilla egennytta för tillfället kan bli trädd för nära. Den nya
sammanslutning jag tillhör har till en huvudpunkt i sitt program,
att vi skola bryta oss ut ur detta fruktansvärda åskådningssätt.
_ Detta har varit en av anledningarna till, att vi måst draga
oss till en särskild gruppering, åtminstone har förhållandet varit
så med mig. Yi vilja göra gällande, att hos våra myndigheter skall
man väcka det mänskliga hos dem och förutsätta, att de kunna
övervinna sig själva, särskilt i sådana saker åtminstone, där det är
fråga om deras ämbetsutövning för allmänt väl. I detta fall gäller
det ju ej deras avsättning, utan att endast att i fall de skulle bryta
mot lag och författning, det skall föreslås en domstol, som effektivt
beivrar ett sådant tilltag. Men icke ens så mycken storsinthet i
sinnelaget kan herr Edén påfordra av dem, som skola styra oss allesammans.
Då kan man också förstå, hur ruttet hela detta statsskick
är, och begripa, att det ropas på revolution.

Herr Månsson: Herr talman! Gent emot herr Edéns yttrande,
att ej ett dyft är sagt till ledning för Kungl. Maj:t, vill jag
jag säga, att här föreligger ett utformat förslag till formulering av
101 och 102 §§ regeringsformen och likaså till ett tillägg till 68 §
riksdagsordningen.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr
vice talmannen framställt propositioner å de därunder förekomna
yrkandena, biföll kammaren utskottets hemställan.

Nr 81. 48

Tisdagen den 12 juni.

Ang. ändringar
i § 104
regeringsformen
och § 69
rilcsdagsordningen.

Ang. reglerande
av den
inhemska penningmarknaden.

§ 19.

Efter härpå skedd föredragning- av konstitutionsutskottets utlåtande,
nr 34, i anledning av väckt motion om ändringar i § 104
regeringsformen och § 69 riksdagsordningen yttrade

Herr Månsson: Herr talman! Även beträffande detta utlåtande
skall jag be att få göra samma yrkande som i de båda föregående
ärendena.

Vidare anfördes ej. Efter av iherr vice talmannen givna propositioner
i ämnet blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

§ 20.

Härpå förelåg till avgörande bankoutskottets utlåtande, nr 60,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t angående
en kraftigare reglerande verksamhet från .statens sida på den inhemska
penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad
motion, nr 167, hade herr Bogren hemställt, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville hemställa, det Kungl. Maj:t behagade snarast
möjligt låta utreda behovet av och sättet för en statens kraftigare
reglerande verksamhet på den inhemska penningmarknaden, eventuellt
medelst inrättande av en statsbank vid sidan av, men i intimaste
samarbete med riksbanken, samt för riksdagen framlägga de
förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Utskottet hemställde, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, a,tt
Kungl. Maj :t ville låta utreda, i vad mån ändringar i eller tillägg till
gällande lagar och författningar eller åtgärder annorledes borde vidtagas
till förhindrande av bankväsendets utveckling i en för staten
och näringslivet skadlig riktning samt därefter till riksdagen inkomma
med de framställningar, vartill en sådan utredning kunde
föranleda.

Sedan utskottets hemställan blivit uppläst, yttrade

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Carleson:
Herr talman, mina herrar! Såsom av den föredragna punkten framgår,
är av bankoutskottet ifrågasatt, att från Kungl. Maj:ts sida
skulle verkställas en utredning i syfte att utröna, i vad mån åtgärder
böra vidtagas till förhindrande av bankväsendets utveckling i
en för staten och näringslivet skadlig riktning.

I en till mig tidigare framställd interpellation från herr Sommelius,
har herr Sommelius till mig ställt följande två frågor:

Tisdagen den 12 juni.

49 Nr 81.

»1) Anse!’ herr statsrådet, att de inbördes förhållandena bankerna
emellan liksom ock deras ställning till industri och svensk företagsamhet
kunna i någon mån regleras så, att handels- och näringsverksamheten
samt landsortens ekonomiska intressen icke må taga
skada vare sig av banksammanslagningar eller av bank-(lbankir-)
väsendets ingripande i industriell företagsamhet;

2) Anser herr statsrådet, att åtgärder kunna vidtagas för att
begränsa de redan allt för länge pågående banksammanslagningarna
och i så fall vilka?»

Av de upplästa punkterna framgår, och vid en jämförelse mellan
den motivering, som åtföljde herr Sommelius’ interpellation, och
de referat av uttalanden, som följde med utlåtandet, framgår än tydligare,
att herr Sommelius’ frågor och utskottets kläm med varandra
ha en viss frändskap. Det är i samråd med interpellanten, som jag i
detta sammanhang besvarar hans interpellation genom att förklara,
att jag för min del kommer att, därest riksdagen beslutar en sådan
skrivelse, som bankoutskottet föreslagit, omedelbarligen vidtaga åtgärder
för att verkställa den i skrivelsen omförmälda utredningen
och därvid till dem, som komma att verkställa utredningen, överlämna
såväl bankoutskottets betänkande som ock interpellationen.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Herr Söderberg: Herr talman, mina herrar! Jag tror, att
vi kunna vara herr statsrådet tacksamma för de ord, som han yttrade
vid böhandHngen av detta ärende, då han förklarade, att, i händelse
riksdagen avlåter en sådan här skrivelse, vore han personligen intresserad
av att vidtaga en omfattande utredning i detta ärende.
Det utlåtande, som nu föreligger här, är, som herrarna säkerligen
kunna förstå, frukten av ep kompromiss inom utskottet. Denna
fråga har ju fyrfaldiga gånger varit uppe i riksdagen, men riksdagen
har i all synnerhet ställt sig avvisande mot ett förslag som
skulle _ utvidga riksbankens rörelse så, som motionären föreslagit.
Men vid iförlidet års riksdag var det åtskilliga reservanter från denna
kammare i utskottet, som hade en avvikande mening, som ville gå
till Kungl. Maj :t och begära utredning och förslag i motionens syfte,
oah denna kammare biföll deras reservation. Därigenom kom ju frågan
i en mera aktuell ställning.

Emellertid se vi här av handlingarna, att det ej är bra som det
är på detta område, utan att något bör göras. Då denna motion remitterades
till bankoutskottet i början av riksdagen, överlämnades
densamma till bankofullmäktige, som hade att avgiva utlåtande, vilket
finnes intaget här i utskottets betänkande. Där säga dessa våra
bankofullmäktige: »Överflöd på banker leder lätt till osund konkurrens.
Tecken till sådan har icke saknats. Såsom exempel kan
anföras den starka tillväxten av avdelningskontor, vilka i många
fall icke kunnat motiveras med något den allmänna rörelsens verkliga
behov. För det genom nybildningar och fondökningar i bankverksamhet
placerade nya kapitalen har hittills vunnits lönande

Andra kammarens protokoll 1917. Nr 81. 4

Ang. reglerande
av den
inhemska penningmarknaden.

(Forte.)

Nr 81. 50

Tisdagen den 12 juni.

Ang. regieran- sysselsättning. Huruvida detta kali bliva fallet, även ° sedan
de av den e££er krigets slut normala förhållanden åter inträtt, kan Enahanda
inhemska pen- yara tvivelaktigt. Att under dessa förhållanden ytterligare öka
”nato. " konkurrensen bankerna emellan genom inrättande av en ny stor bank
(Forts.} för statens räkning, måste väcka betänkligheter.

Av motionärens motivering framgår, att han anser, att den eventuellt
ifrågasatta nya banken just genom konkurrens med^ privatbankerna
skulle verka till åstadkommande av sundare förhållanden
inom bankväsendet. Vid sidan av den kontroll staten för närvarande
utövar genom riksbanken över landets penningväsen i dess
helhet och genom bankinspektionen över privatbankerna skulle staten
genom den ifrågasatta banken ingripa reglerande på penningmarknaden.
Det synes fullmäktige föga sannolikt, att det skulle kunna
lyckas den nya banken att på konkurrensens väg utöva något effektivt
inflytande i reglerande riktning på privatbankerna. Aven
om den nya banken redan från början gjordes till en verklig storbank,
torde den knappast förmå i någon avsevärd grad gorå sig
gällande i reglerande riktning gent emot privatbankerna, vilka säkerligen
skulle hålla troget samman för att paralysera den nya, ovälkomna
konkurrentens inflytande.

En överdrivet stark utveckling av bankväsendet kan emellertid
leda därhän, att bankerna i stället för att som sig bör vara näringslivets
tjänare bliva dess herrar. Att utvecklingen av det svenska
bankväsendet under sista tiden tenderat i denna riktning, torde
icke kunna bestridas.»

Utskottet har också upptagit denna tankegång på sid. 8 i betänkandet,
där det sägeis: »Av de uttalanden i riksdagen, vartill
vid olika tillfällen behandlingen av hithörande ifrågor givit anledning,
synes det utskottet otvetydigt framgå, att den uppfattning
vunnit vidsträckt spridning, att ej blott riksbankens utveckling
fortskridit i en riktning, som icke ansetts tillfredsställande, utan
även att bankväsendet i sin helhet tagit en utveckling, som kan
komma att medföra fara för såväl staten som näringslivet».

Sedan utvecklar utskottet detta närmare och anser, att en utredning
härutinnan bör komma till stånd. Men när man skulle välja
någon utväg och se till, om man kunde komma fram på några riktlinjer,
så gingo ju meningarna isär. Jag får bekänna,, att jag hör till
dem, som ville gå något mera positivt tillväga härvidlag, när man har
konstaterat ett faktum, och jag ansåg, att man verkligen borde peka
på några åtgärder. Så har ju motionären gjort, då han ju i sm
motion framhållit, att man borde gå den väg, som en av bankofullmäktiges
ledamöter i fjol pekade på, nämligen herr Thorsson, da
han ansåg, att man vid sidan av riksbanken borde inrätta ett bankinstitut.
Den saken borde man åtminstone utreda.

Nu har man emellertid sagt inom fullmäktige och i bankkretsar,
att man därigenom skulle skapa fram en med privatbankerna konkurrerande
bank, och det vore väl nästan omöjligt att ett Sveriges
riksbanks bankinstitut skulle kunna upptaga konkurrensen med alla
dessa starka privatbanker o. s. v. Men för män del tror jag, att

Tisdagen den 12 juni.

51 Nr 81.

det vore någonting att tänka på, såsom förhållandet nu är. Om Ana- reglermman
särskilt tänker på våra avdelningskontor i landsorten, så är . “f den

det verkligen så, att på många ställen deras tid icke är fullt uppta- >n n^gmark-"
gen med de egentliga bankgöromålen. Och det klagas också över nadm.

på många håll, att det är icke mycket att göra. Vi ha ju byggt (Forts.)

stora och ståtliga bankhus litet varstädes i residensstäderna i landsorten.
Men när man ser årsberättelserna och redogörelserna från dessa
bankkontor, så ser man också, huru deras verksamhet år efter år
sjunkit och blivit allt mindre och mindre.

bill isäger man, att det bör vara främmande för riksbanken att
bedriva inlåningsrörelse. Men då vill jag blott erinra om huru
dessa privatbanker på allt sätt söka ute bland den stora allmänheten
suga till sig dess sparpenningar för att centralisera kapitalet till
vissa orter i landet och särskilt hit till huvudstaden. Yi se också,
att det är icke nog med det, utan bankerna själva söka att äta
upp varandra, sluka varandra och ingå i varandra, och det ena •
bankpalatset ihinner knappt bli färdigt förrän ett annat bankpalats ''
uppstår och övertrumfar det förra.

Jag tror därför, att utskottet har rätt i sin kritik över detta,
och jag kan icke förstå annat än att man skulle kunna finna någon
utväg här och att även staten kunde bedriva inlåningsrörelse. Det
finns en punkt åtminstone, där man ser, att det går an. Det är postsparbanken,
som icke har någonting med riksbanken att gorå. Där
bedrives en viss inlåningsrörelse, där bedrives sparkasserörelse av
alla dessa postkontor och små poststationer överallt ute i landet, och
trots att postverket över hela vårt land har utvecklats och utökats
på alla håll, så har det ändå kunnat taga befattning med och fullgöra
denna uppgift på ett tillfredsställande sätt.

Vidare behöver staten för att skaffa sig medel göra upplåningar
i stor omfattning, och jag skulle bara vilja påpeka vissa behov,

»om borde fyllas och lämpligen kunde fyllas på sådant sätt, nänn
ligen alla dessa fonder, egnahemslåneifonden, odlingslånefonden, avdikningsfonden
o. s. v. Det skulle vara mycket lämpligt att placera
sparade medel i alla dessa företag.

Jag tror, att saken är mycket stor och viktig och verkligen behöver
en allsidig utredning. Jag har som sagt velat gå något längre,
något mera positivt tillväga, men för att det skulle bli enighet
inom utskottet, så blev det så, att man enade sig om en helt och
hållet förutsättningslös samt allsidig utredning.

Nu skulle jag vilja till herr finansministern uttala den förhoppningen,
att när denna utredning igångsättes, då också fullt opartiska
personer sättas in i densamma. Ty det är alldeles klart -— och
man har haft det på känn hela denna tid •— att så fort privatintresset
kommer in därvidlag, så reser man alla möjliga hinder för att
komma fram pa den vägen. Så jag tror, att det vore en synpukt
att taga fasta på. Men naturligtvis skola dessa personer vara fullt
kvalificerade för detta uppdrag.

Da jag förstår, att det är åtskilliga andra, som vilja yttra sig i
denna fråga och tiden är kort, så skall jag icke upptaga kammarens

Nr 81. 52

Tisdagen den 12 juni.

Ang. reglerande
av^den
inhemska penningmarknaden.

(Forts.)

tid längre. Jag har med dessa ord velat säga ifrån, att detta skrivelseförslag
var .på sätt och vis icke ett enigt utskotts förslag, utan
det var olika meningar. Men för att det skulle bli ett samstämmigt
beslut inom utskottet, så att man kunde ha utsikt att få fram frågan
och få en skrivelse till stånd, så böjde man sig på olika håll, och därför
blev utredningsförslaget sådant det är. Det är på grund av dessa
skäl och grunder som jag också har velat vara med och biträda detsamma.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Som me Hus: Herr talman, mina herrar! Jag skall

tillåta mig att till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
frambära mitt vördsamma tack för hans beaktande av min interpellation,
och jag är tillfreds i huvudsak med vad han ställt i utsikta
Dock har jag i min interpellation i visst avseende gått något vidare,
än herr statsrådet i sitt interpellationssvar har antytt. Jag har icke
nöjt mig blott med en reorganisation av riksbanken eller en undersökning
rörande riksbankens angelägenheter, utan det är även andra
intressen, som jag ansett vara hotade särskilt genom de företeelser
inom banklivet, som under senare tider så ofta ha förekommit. Jag:
ber att i detta fall få uttala, att jag ingalunda är någon fiende till
bankverksamheten. Tvärtom inser jag dess gagn och stora betydelse
särskilt för näringslivet i dess helhet, ehuru den makt, som
bankvärlden tillskansat sig, blivit kanske alltför betungande för dem,
som kommit i beroende av densamma.

Det har dock — jag kan icke underlåta att säga det — varit
egendomligt, att icke bankernas styrelser, som ju i sig inrymma personer
av synnerligen stor talang och begåvning, icke själva ha insett,
att någon dag måste det dock inträffa en begränsning i detta maktbegär
och detta begär att behärska hela vårt lands ekonomiska tillvaro.
Då så hittills icke skett, har jag ansett mig böra icke precis
nöja mig med den torra utredning, som kan komma att falla riksbanken
tillgodo, utan jag har här velat gå litet längre. Jag ville,
att man skulle verkställa undersökningar dels om bankernas _ inre
förhållanden sig emellan, dels om bankernas förhållande till näringslivet
och om bankirväsendets förhållande till näringslivet. Vidare
har jag också i min interpellation antytt nödvändigheten av en utredning
om den pågående och sig alljämt utvidgande aktiespekulationen
och så slutligen jämväl riksbankens verksamhet vid sidan om den
allmänna affärsverksamheten.

Mitt syfte har varit att erinra om att landsortens näringsliv i
förhållande till huvudstadens är så överväldigande stort och^ att utvecklingen
av dess bankväsen är fullt tillräcklig, så att något bistånd
från banksammanslutningslystna banker icke torde vara erforderligt,
och det ännu mindre av det skälet, om mot förmodan landsortens
bankinrättningar icke skulle räcka till att fylla kreditbehovet
hos näringslivet i landsorten, i vilket fall reserver lätt kunna annorledes
vara till finnandes. Det har varit mitt intresse att skydda
landsortens näringsliv från att dragas in under huvudstadens bank -

Tisdagen den 12 juni.

53

politik och göras beroende av en för dess behov främmande bankledning
och likaså att i landsorten söka bibehålla de penningverk,
som där växt upp och utvecklats och vilkas försvinnande eller förminskande
skulle åstadkomma direkta förluster och innebära en oberäknelig
fara för hela provinsers näringsliv.

Sedan avgivandet av imin interpellation, ha vi sett ytterligare
ett par exempel på att banker uppslukat varandra, och jag tager för
givet, att detta kommer att fortgå allt framgent.

Men jag ber att få upprepa, att det är nödvändigt, att någon
gång en gräns sättes för denna expansion, som är för vårt land och
dess näringsliv i högsta grad farlig och äventyrlig. Jag tager för
-givet,, att herr statsrådet har i sina händer så mycken makt, att han
kan åtminstone begränsa denna utveckling och giva den måttliga
proportioner.

Jag talade nyss om att mitt syfte var att i någon mån förhindra,
att vårt lands näringsliv och särskilt dess industri förlorar sin självständighet
genom att dragas in under bankledningarnas inflytande,
bankledningar som icke alltid ömma för idustriens sanna väl utan
kanske snarare ömma för de källor, som därur kunna hämtas och
användas för en ytterligare ökning av bankernas inkomster. Då jag
i detta fall kanske tillåter mig att gå litet längre, än vanlig hovsamhet
kräver, så skall jag be att få erinra om att det är icke mer än
''6 månader sedan — jag anförde det också i min interpellation — ett
av de största bolag, som finnas i vårt land, och det äldsta bolag i
Europa blev övertaget på ett ganska våldsamt sätt av en stor svensk
bankinstitution. Man gar naturligtvis den vägen, att man undersöker,
vilka dolda resurser, som möjligen kunna finnas hos ett industriellt
företag, och på denna undersökning grundar man sina inköp av dess
aktier. Aktierna i det bolag, som jag talade om, Stora Kopparbergs
Bergslags Aktiebolag, lyda på 1,000 kronor nominellt, och
deras vanliga kurs var vid den tid, då överraskningen skedde — jag
ber att få beteckna saken med detta ord — 4,000 kronor. Nu äro
de upipjobbade till cirka 16,000 kronor. Man har, förmodar jag.
gjort sig reda för bolagets stora malmfyndigheter och taxerat dem
högre, än den förre försiktige ledaren av Stora Kopparberg uppskattade
dem till, och man bär beräknat, att skogarna äro långt
värdefullare, än man trodde förut. _ Och det har visat sig att denna
uppfattning är riktig. I dagens tidningar ser man, att t. ex. bolaget
Söderfors _ bruk, vars alla aktier ägas av Stora Kopparbergs
Bergslags Aktiebolag, har en synnerligen gynnsam ställning och har
under många, många år samlat betydande reserver, som gjort det möjligt
för dem att nu kunna lämna aktieägarna gratisaktier till ett
belopp av tre gånger aktiekapitalet eller tillsammans cirka 6,750,000
kronor.

Det är dylika förhållanden, man vill utnyttja. Det är denna
verksamhet, det är industrien och företagsamheten och näringslivet
bär i landet, vars skördar man skall bärga. Och det kan också
hända — det är icke uteslutet — att när en vacker dag företagen
successivt utnyttjats, sa gör man sig av med aktierna till dem, som

Nr 81.

Ang. regieran
de av den
inhemska pen
ningmarknaden.

(Forts.)

Sr 81. 54

Tisdagen den 12 juni.

Ang. reglerande
av den
inhemska penningmarknaden.

(Forte.)

vilja köpa dem, och då äro vederbörande fria från sin risk. De ha
skummat grädden och gå ifrån affären med lysande vinster.

Det finnes t. o. m. en bank här i Stockholm, som lär behärska
50 å 60 industriella företag. Det är naturligtvis icke riktigt, ^ att
näringslivet på detta sätt förlorar »in självständighet. Det måste
förr eller senare sättas en gräns för denna expansion.

Men bankerna äro kanske icke de farligaste av näringslivets intressenter
— ty det finnes andra företeelser inom affärslivet, som
jag skulle vilja kalla parasiter på näringslivet. Jag känner ett
bankirföretag i Stockholm, som ursprungligen, tror jag, jobbade i
fastighetsaffärer. Men sedan föll man på den idén att undersöka, var
det funnes industrier, som voro givande, och en vacker dag såg man
denna bankirfirma, som det nu kallas, hava lyckats komma över
Vargöns stora företag med alla- dess olika verk. Det dröjde icke
länge, förrän man också uppdagade, att Munksjö pappersbruk ägde
störa skogar m. fl. nyttigheter. Och det är icke blott Munksjö pappersbruk,
utan åtskilliga andra industriella företag, som firman nu
behärskar. Till Munksjö hör en stor mängd företag t. ex. Ebbes bruk,
Stödstorps sulfatcellulosafabrik, Lindefors kartongpappfabrik och
Granfors sliperi. Allt lyckades det nämnda bankirföretag att slå
under sig. Man skulle ju kunna tro, att ett sådant bankirföretag
någon gång skulle bli tillfredsställt, men varje gång lystnaden väckes
hos det, så ökas aktiekapitalet, som naturligtvis tillföres en
riklig avkastning, när man får tåg i så givande företag. Och nu
nyligen har man också kommit underfund med att det gamla Laxå
bruk var någonting att slå under sig. Det lyckades också.

Jag kan nämna för herrarna, att det är icke utan, att det härskar
i hela mellersta Sveriges bruks- och industrikretsar en stor oro för
att deras frihetstimma också kan vara slagen och bankirerna kasta
sig över deras verksamhet och sedan hålla dem fångna.

Det är emot detta, som jag velat rikta mig, med en allvarlig
hemställan tillika till herr statsrådet att ägna största möjliga uppmärksamhet
däråt, så att vi för framtiden måtte lära oss förstå, att
industrien måste arbeta fritt och självständigt, om densamma skall
kunna lyckosamt utvecklas i vårt land.

Jag skall också be att få tala om en annan företeelse, som för
ett tiotal år sedan befanns nödvändig för vårt näringslivs utveckling.
Man önskade här i landet få ett verktyg, som kunde entusiasmera för
och taga initiativ till åstadkommande av nya företag, särskilt industriella
sådana. Man hittade då på att stifta emissionsinstitut, men
såvitt jag förstått, har det gått med det på samma sätt som med många
andra, att det gäller icke att blott sätta i scen företag, men _ det
gäller att förvärva sig sådana eller delar av dem. Jag kan icke
fatta annorlunda, än att så är förhållandet, då bland dessa emissionsbolag
det finnes ett vid namn Centralgruppens emissionsaktiebolag,
vilket existerat blott ett fåtal år, som kunnat genom utsläppande av
aktier komma upp till ett aktiekapital av 12,000,000 kronor och en
reservfond, på 9,200,000 kronor, införtjänta på ett fåtal år. Detta
vore naturligtvis fullständigt onaturligt, om man icke använde andras

Tisdagen den 12 juni.

55

Nr 81.

arbete, andras intelligens, andras energi och förutsättningar, som
man tillgodogör sig. Annars skulle detta vara absolut omöjligt.
Detta bolag har dessutom, utom sin utmärkt lysande ställning, en icke
så liten fond, s. k. dold fond, på det lilla nätta beloppet av 18,000,000
kronor. Och det är dock intet producerande företag, utan det är ett
sådant företag, som håller sig uppe på andras verksamhet.

Det är nog skäl i, att en utredning även med avseende på dessa
emissionsbolag göres, så att de hålla sig till vad de ursprungligen
äro avsedda att vårda sig om, nämligen tillkomsten av ny verksamhet
och ny industri.

Det har säkerligen icke undgått någon av herrarna (här, att i
allmänhet ha våra affärsbanker en betydlig inlåning. Det har
kanske icke heller undgått eder, och kanske med viss förvåning, att
man kan placera all denna inlåning jämte de ständigt ökade aktiekapitalen.
Där finnes en företeelse, som kallas aktiespekulation, i dagligt
tal kallad jobberi, som är för industrien och näringslivet en av de
betänkligaste utväxterna på dess verksamhet. Och jag säger eder,
att alla som uppmuntra denna verksamhet, de uppmuntra till någonting,
som endast är en parasitföreteelse på den lovliga, aktningsvärda
och strävsamma industriella verksamheten. Det är denna företeelse,
som suger till sig de ökade vinsterna och drager nytta av dem De
driva upp kurserna i höjden och tvinga fram högre utdelningar i stället
för att överlämna näringsverksamheten åt den stillsamma och normala
utveckling som den så val behöver.

Men det är en annan fara med detta att i vårt land denna parasit
så gripit omkring sig, så att man numera knappast kan träffa på
ett hem, där icke någon sysselsätter sig med aktiespekulation. Man
spekulerar i Höganäsare och G-rängesbergare och allt vad det heter
till överdrivna kurser, i syfte att på detta sätt draga sig fram i livet
med förakt för det redbara, strävsamma, låt vara tunga arbetet.
Förhoppningar om storartad tillfällig vinst skall befria spekulanten
från det strävsamma arbetet, som sakta leder till målet, och därigenom
kan man kanske kunna tillgodogöra sig livets alla njutningar
utan det strävsamma livets ärliga underlag.

Och dessutom dragas pengar från landsorten till huvudstaden
särskilt, och en belåning äger rum, kanske från bankernas sida i fullt
lojalt syfte för att få en tillfredsställande utlåning. Men det är i
varje fall en skadlig utlåning, som demoraliserar vår befolkning och
vår uppväxande ungdom. Ja, det är oändligt många människor, som
sysselsätta sig med aktiespekulation, unga studenter, gubbar och
gummor, tjänstemän, officerare och annat folk ur samhällets alla
lager. Allas hjärnor äro omtöcknade av denna lystnad efter storartad
vinst på aktiespekulation. Jag tycker det är ingen dag för
tidigt, att sätta p för denna verksamhet i den omfattning åtminstone,
som den tagit i detta land.

Så ha vi Sveriges riksbank, som naturligtvis har ställts fullständigt
i skuggan inför den stora verksamhet, som de överdrivna banksammanslutningarna
utveckla. Det är ju för övrigt icke blott genom
sammanslutningar utan även genom nya emissioner, vari denna verk -

Ang. regieran
de av den
inhemska pen
ningmarknaden.

(Forts.)

Jfr 81. 56

Tisdagen den 12 juni.

Ang. reglerande
av den
inhemska penningmarknaden.

(Forts.)

samhet yttrar sig. Och jag ber att få ytterligare betona nödvändigheten
av att den hejdas innan det är för sent.

De åtgärder, som jag skulle vilja såsom en slutföljd av vad jag
sagt rekommendera, äro en undersökning av redan gjorda sammanslutningar
av banker och en undersökning av de industrier, som befinna
sig under bankers ägandeskap, direkt eller indirekt och särskilt
de, som stå under bankirers förvaltning. Likaså en utredning av
storleken av det kapital, som av svenska banker redan är engagerat
i belåning av värdepapper i spekulationens tjänst, och de räntor, som
härå tillämpas.

Innan jag slutar, ber jag få säga, att om jag i vissa hänseenden
varit något skarp, så är det därför, att jag anser, att för länge sedan
borde denna samhällskräfta ha blivit beskuren till styrka och gagn
för vårt näringsliv, så att lugn och fred kunde komma över dess arbete,
som det så innerligen väl behöver. Det finnes dock institutioner,
som särskilt kommit till för att skydda näringslivet, och jag vill
fråga Sveriges handelskammare, på vilken grund de visa bristande
intresse på respektive orter, där man arbetar för att draga ifrån
landsorten de banker, som där utvecklat sig till gagn för näringslivet
och industrien. Så mycket mod skulle de val kunna ha, att de reagerade
en smula däremot. Jag skulle vilja göra samma vädjande
fråga till Sveriges industriförbund, varför det icke låter vidtaga någon
åtgärd för att hämma detta bankernas och bankirernas övertagande
välde.

Herr talman! Jag har icke mera att yttra i denna fråga, men
jag tror, att den ärade representanten på Skaraborgsbänken kommer
att fortsätta angående riksbankens ställning till vårt lands ekonomiska
liv.

Herr Bogren: Herr talman! Det är en sällsam tillfredsställelse
jag nyss fått röna, då jag hörde den närmast föregående talarens
anförande från denna plats. Jag ber att få fästa kammarens
uppmärksamhet på, att han är dock en representant för Sveriges
industri och är icke främmande för svensk bankpolitik.

Då jag förlidet år väckte min motion med ynkande om att åtgärder
måtte från det allmännas sida vidtagas för att staten reglerande
skulle kunna ingripa på landets penningväsende, så avvisades
denna motion av bankofullmäktige och bankoutskottet samt första
kammaren. I samma motion framhöll jag även faran av den pågående
förtrustningen, i det att många banker uppgå i större bankenheter,
dessa bankenheter, som utgöra en fara för Sveriges industris frihet.
Då svarades det, att det föreligger ingen fara, och om den hotar
skall staten finna medel att ''förekomma den. Det har av den
föregående ärade talaren konstaterats, att faran icke endast hotar,
utan vi stå mitt uppe i den, och vi hörde ett verkligt nödrop över att
denna bankförtrustning är en sådan fara, en sådan väsentlig fara för
den fria industrien, en makt, som lägger sin tunga och ofta döda
hand på fri företagsamhet och fri konkurrens. Framför allt tål den
icke fri företagsamhet och fri konkurrens.

Tisdagen den 12 juni.

57 Nr SL

Herr talman! Jag1 måste inför utskottet betyga min tacksamhet
över, att utskottet i år så enhälligt tillstyrkt åtgärder i motionens
syfte. Visserligen skulle man kunna beklaga, att då utskottet
föreslagit en skrivelse till Kungl. Maj:t mod begäran om en allsidig
utredning i hithörande frågor, utskottet har gjort detta utan
att beakta de uppmaningar, som så många gånger hörte inom riksdagen,
speciellt i första kammaren, att om riksdagen skriver till Kungl.
Maj:t, skall riksdagen i detalj redogöra för vad riksdagen vill. Här
talas icke alls i detalj. Här förekomma icke några riktlinjer, efter
vilka utredningen skall gå, utan den skall vara fullständigt förutsättningslös.
Det är mig bekant, och litet var vet det, att orsaken
till denna så att säga vaga motivering ligger i, att utskottet har ansett
sådana åtgärder vara nödvändiga för att få fram ett enhälligt
uttalande. Jag är mycket tacksam för denna taktik, ty det måste
vara bäst att få fram ett betänkande utan att få en massa avvikande
reservationer.

Jag skall endast be att få taga fasta på ett par uttryck, som
dock förekomma i detta vaga utskottsutlåtande, uttryck, som torde
höra tjäna till ledstjärnor för den blivande utredningen. Först återfinnas
ett yttrande på sidan 8 — jag vill minnas, att det är citerat
redan förut: »att ej blott riksbankens utveckling fortskridit i en riktning,
som icke ansetts tillfredsställande, utan även--— —». Jag

är mycket tacksam för detta erkännande, men beklagar, att det kommit
så sent. Jag beklagar, att sådant har måst inträffa, som har
inträffat, för att detta erkännande skulle givas. Det är alldeles
självfallet, att riksbankens utveckling gått i en riktning, som icke
kan vara tillfredsställande, då den kontinuerligt och oupphörligt
trängts tillbaka ur den allmänna rörelsen. Jag såg just penningställningen
och utlåningen den sista april i år. Då utgjorde sammanlagda
utlåningen i detta land, för såvitt uppgifter äro tillgängliga
i statistiken, 4,478 miljoner kronor etc. I denna svindlande
summa, 4,478 miljoner kronor, var riksbanken engagerad med den
blygsamma summan av 373 miljoner kronor eller 8 % av det hela.
Vilket inflytande kan riksbanken ha på utlåningen, då den icke deltager
i utlåningen med mera än 8 °P. Inlåningen, ja, där äro riksbankens
armar fängslade. Man ser t. ex. på ett par punkter, där
riksbanken bär frihet att taga emot penningar. I fråga om postremisser
rör sig riksbanken med 1,763,000 kronor, medan privatbankerna
röra sig med 48,890,000 kronor. I giroräkning rör sig riksbanken
med 103 miljoner kronor, medan privatbankerna röra sig
med 387 miljoner kronor. Så kommer den stora post, som riksbanken
År 1897 berövades rätt att syssla med. nämligen att mottaga pengar
på deposition och sparkasseräkning. Privatbankerna ha 1,229 miljoner
kronor på deposition och riksbanken ingenting, jo, riksbanken
bär 300 kronor på deposition. På sparkasseräkning finnas 448 miljoner
kronor i privatbankerna. Det är givet, mina herrar, att denna utveckling^
riksbanken kan icke kallas sund eller god eller kraftig,
jo, kraftig bakåt! Det är glädjande för oss att konstatera, att den
blivande utredningen måste taga sikte på att »riksbankens utveck -

Ang. regieran
de av den
inhemska pen
ningmarknaden.

(Forte.)

Sr 81.

Ang. reglerande
av den
inhemska penningmarknaden.

(Forts.)

58 Tisdagen den 12 juni.

ting fortskridit i en riktning, som icke ansetts tillfredsställande».
Jag ihoppas, att utredningen skall ha det målet för sin strävan att
giva möjlighet för en omläggning av riksbanken så, att den för
framtiden kan uppehålla det mål, riksbankslagen utstakar, nämligen
icke endast att förse landet med rörlig valuta till billigt pris utan
också — och det är lika viktigt — att förekomma ocker ock oskäliga
intressen enskilda emellan. Sådant som ocker och oskäliga intressen
florera nu mycket, mycket ohejdat. Men därvid är det alldeles
självfallet, att vår riksbankslag av år 1897 måste komma under
mycket sorgfällig omprövning. Yi ha så länge haft lagen i tilllämpning,
att vi må äga erfarenhet av hur den verkar och huru vi
böra råda bot på de brister, som onekligen finnas i lagen. Vi må
komma i håg, att den år 1897 tillkom genom en mycket energiskt
hoptrumfad kompromiss mellan statens intresse och enskilda
intressen.

Sedan kommer då den andra stora synpunkten, som utskottet
rekommenderat till den blivande utredningen, nämligen att »bankväsendet
i sin helhet tagit en utveckling, ''som kan komma att medföra
fara för såväl staten som näringslivet.» Som kan komma att
medföra fara heter det. Ja, det gläder mig att höra, att den talare,
som närmast före mig stod bär, säger: bär medfört. Vi stå
mitt. i denna fara. Han pekar på stora industriföretag, som redan
äro uppslukade av detta storbankskapital. Den utvecklingen går
fort.

Herr talman! Jag skall icke alls förlänga denna debatt. Jag
skall endast, eftersom jag har glädjen att se herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet närvarande, varmt be honom, att då regeringen
får denna riksdagsskrivelse, den icke vilar för länge på den
utan gör vad den finner omständigheterna kräva, och om regeringen
finner sig föranlåten att skyndsamt tillsätta sakkunniga personer att
utreda spörsmålet, sammansättningen må, såsom redan den förste talaren
yttrade, bli sådan, att allmänhetens intressen i första hand inom
denna kommitté bevakas och att privata intressen så långt möjligt
är hållas utanför.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Kristensson: Herr talman! Utan tvivel är detta
ärende ett av dem, som förekommit under denna riksdag som är av
den största betydelse för såväl statens som industriens ekonomiska
liv i vårt land. Då jag inom utskottet deltagit i detta ärendes behandling
och gjort vad jag kunnat för att vi skulle komma till något
positivt resultat, därför att jag för min del anser, och i flera år
ansett, att det är verklig fara å färde, om vi vänta längre och låta
utvecklingen ha sin gång, som den gått de senaste åren, anser jag
det, herr talman, icke vara ur vägen, att även jag yttrar ett par ord
angående utskottets utlåtande.

Jag vill vitsorda vad här sagts förut, att detta utlåtande ju är
eu kompromiss. Det är ju givet, att man icke kan rättvisligen be -

Tisdagen den 1# juni.

59 Nr 81.

gara av en utskottsmajoritet, att den i år skulle positivt uttala sig An''J- reglera,*-rakt motsatt vad denna majoritet uttalat vid föregående tillfällen . de M den
och då vi varit till att börja med endast ett par reservanter och sedan mnZgmark-''
några flera. Jag tycker för min del, att det är glädjande, att vii naden.

kommit så långt som vi i år kommit i denna sak, och genom den (Forts.)

kläm, som föreligger, har detta problem drivits upp i ett högre plan
än den ärade motionären ställt det på i sin motion.

Jag ber, då jag ser herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
närvarande, att han verkligen, innan han nu går att effektuera
denna riksdagens skrivelse, måtte taga del »av de uttalanden i
riksdagen» — som det heter på sidan 8 i utskottets utlåtande —

»vartill vid olika tillfällen behandlingen av hithörande. frågor givit
anledning». Det har inom denna kammare vid åtskilliga tillfällen
under de senaste åren sedan 1911 och 1912 förekommit debatter i
detta ärende. Jag skall icke upptaga kammarens tid med att redogöra
därför. Jag skall endast be att få fästa herr statsrådets uppmärksamhet
på den reservation, som förekommer vid bankoutskottets
utlåtande nr 25 vid förra årets riksdag, där reservanterna uttala
och påvisa, att riksbanken håller på att förlora sin gamla ställning
på kreditförmedlingens område. Det uppvisas, att under en kört
tidsperiod har riksbankens totala utlåning nedgått med 23,91 procent,
under det att privatbankernas ökats med 52,67 procent. Sedan den
tiden veta vi ju, att utvecklingen gått i en mera svindlande fart i den
vägen. I denna reservation — påpekas åtskilliga andra förhållanden
som jag vore tacksam om herr statsrådet .verkligen icke ville
utestänga från utredningen och det ingick ingalunda i den överenskommelse
som gjordes i utskottet, att något sådant begränsande direktiv
skulle ges för denna utredning. Utredningen bör således å
ena sidan omfatta riksbanken och dess ställning, huruvida den ■ utveckling
Jen undergått kan anses vara lycklig och vilka åtgärder
och ändringar i senaste banklag som, om man icke anser, att det är
bra som det är, böra vidtagas, och å andra sidan, såsom det står
här i klämmen, bankväsendets utveckling. Det gäller bankväsendets
utveckling i hela dess vidd. Jag vill understryka, vad som förut
sagts från denna talarstol här i dag, att på senare tiden inträffat
en oerhörd kapitalkoncentration i detta land. Yilken makt som ligger
i några få bankinstituts händer, kan man icke här i ett kort anförande
framhålla. Hur skulle det bli, om icke denna rivalitet skulle
finnas mellan de två främsta bankerna? Om de sloge sig tillsammans,
så behärskade de rent av hela Sveriges ekonomiska liv. Såväl
staten som de enskilda näringsgrenarna skulle då stå maktlösa.
Det bör undersökas, huruvida det kan anses önskligt och lämpligt
i detta lilla länd, att denna oerhörda kapitalkoncentration allt
mer får fortgå, huruvida det är önskligt och lämpligt, att statsmakterna
hava överhöghet på detta område och på ett eller annat sätt
ingripa och skaffa sig större reglerande makt, än vad de nu hava,
till statens och de olika enskilda näringsgrenarnas gagn. Jag vill
därför för min de! till herr statsrådet rikta en vördsam erinran,
att han, när han går till detta mycket ansvarsfulla uppdrag att sam -

Nr 81. 60

Tisdagen den 12 juni.

Jk*g. reglerande
av den
inhemska penningmarknaden.

(Forts.)

inansätta denna utredningskommitté, måtte tillräckligt beakta de
uttalanden som gjorts i denna kammare och beakta den ståndpunkt
som denna kammare intagit och som bland annat yttrat sig i att
kammaren enhälligt antog den reservation som vi, några stycken,
framburo vid förut nämnda utskottsutlåtande. Jag vill vidare erinra
om, att klämmen den gången icke var så vidlyftig. Av formella
skäl kunde man icke gå utom motionens ram, men i motiveringen
är sagt, vad man närmast åsyftade. Jag skall för min del
med stor uppmärksamhet följa de dispositioner som herr statsrådet
vidtager, och jag har den förhoppningen, att herr statsrådet i detta
fall icke skall låta de stora bankintressenterna bli allenahärskande i
denna utredningskommitté utan att utredningen måtte bli anordnad
så förutsättningslös som utskottet begärt. Jag har icke rätt med
den ställning jag intager i denna kompromiss att begära, att denna
kammares synpunkter skola bli allenarådande i den kommitté som
det här blir fråga om, men jag vill hoppas, att den opartiskhet som
utskottet enat sig om skall bli företrädd i kommittén och att vi om
möjligt skola få se dessa saker klarlagda från olika håll, så att man
måtte kunna erfara, om och i så fall i vad man en fara föreligger
på detta område samt i vad män det kan vara önskligt och möjligt
för staten och de enskilda näringsgrenarna att skydda sig för en
sådan eventuell fara, som bankofullmäktige visserligen med retirerande
från tidigare ståndpunkt dock, som man finner, om man uppmärksamt
läser deras utlåtande i år, icke kunnat undgå att för .sin
del vitsorda, att den föreligger.

Jag vill sluta med att uttala den förhoppningen, att regeringen
måtte motsvara de förväntningar som från denna kammares sida
ställes på regeringen, då den nu har att vidtaga åtgärder för denna
stora frågas utredning.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets utlåtande.

Herr Lindhagen instämde häruti.

Herr Henrikson: Herr talman! Det är med mycket stort
intresse jag här åhört herr Sommelius’ anförande. Jag är övertygad
om, att det är många i denna kammare och många i vårt land som
känna sig tacksamma mot herr Sommelius för hans interpellation,
därför att han därigenom bragt denna fråga på tal,

Man kan icke underlåta att lägga märke till dessa ständiga banksammanslagningar,
hur de små bankerna alltmer försvinna och uppslukas
av ett fåtal större banker. Det kan ju framhållas och har
även framhållits, att de större bankerna i regel äro bättre skötta.
Det vill jag icke förneka, men det är dock fråga om, huruvida så är
förhållandet gent emot den stora allmänheten. Herr Sommelius
har framhållit flera fall, då storindustrien icke alltid blivit särdeles
val behandlad av de stora bankinstituten. Jag trodde icke, att så
var förhållandet, utan jag trodde, att det egentligen var de små affärsmännen
och den stora allmänheten som fick sitta emellan. T

Tisdngen den 12 juni.

61 Ur 81.

närvarande tider är det Kött om kapital i vårt land, och
länge är allt gott och väl. Men vi hava förr eller senare
en kris att förvänta, och då kanske det blir något annorlunda Jag
erinrar mig från krisen 1907—1908, hur en större bank behandlade
kunderna vid sina avdelningskontor i landsorten. Under det att den
tidigare kan-ske rentav uppmuntrat låntagare, så vägrades nu många
av bankens förutvarande kunder att diskontera. Omsättningarna skulle
goras med betydligt större belopp än förut, och det värsta av allt
var, att en mängd inteckningar på landsbygden som voro betalbara
vid anfordran blevo uppsagda. Man gjorde sig den frågan, vad anledningen
kunde vara för banken att uppträda på detta sätt, och man
gissade, att det var så, att man behövde kapital för huvudkontoret,
och man tänkte därvid också, att det var storindustrien som behövde
kapital. Endast detta torde visa att det inte kan vara lämpligt
att alla banker samlas i ett fåtal större med huvudkontor förlagda
i Stockholm och i de större städerna.

Så Ang. regierande
av den
inhemska penningmarknaden.

(Forts.)

Jag tror, att vi skola vara herr Sommelius tacksamma, för att
han dragit fram denna fråga, och då jag ser en fara i denna banktrust,
som vi redan se i perspektiv, tror jag, att vi böra i den mån
vi kunna, reagera häremot. Jag ber således att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr Yahlquist: Herr talman! Jag hade icke tillfälle att
vara närvarande inom utskottet, när beslut fattades i denna fråga,
men jag vill tillkännagiva, att om jag varit närvarande, skulle jag
ha-va delat den uppfattning som från utskottets sida kommit till
uttryck.

Jag vill erinra om, att jag vid flera föregående tillfällen, då
riksbanken varit på tal inom kammaren, uttalat den meningen, att
jag icke varit nöjd med att riksbankens utveckling icke gått i’den
riktning som 1897 års riksbankslag i § 13 angiver. Emellertid har
motståndet mot en organisation av rikslbankens verksamhet, varit
''Synnerligen starkt, och först på senare tiden har motståndet minskats.
Det visade sig redan förra aret, att man nog inom utskottet var enig
om, att något behövde göras för en utveckling av riksbankens verksamhet.
Emellertid ville man icke gå med på den motion som då
förelag, icke ens pa yrkandet i den reservation som bär åberopats och
som är bifogad 1916 års bankutskotts betänkande nr 25, emedan
man ansåg frågan vara ganska ömtålig och det icke var så lätt att
kunna bilda sig en fullt tydlig uppfattning av densamma med den
utredning som då förelåg. Såvitt jag förstår, var det ingen olycka,
att andra kammaren i fjol tog reservationen. Men å andra sidan tror
jag, att det var lyckligt, att reservationen icke blev riksdagens beslut,
utan att frågan uppsköts till i år. Nu har den fått en mycket större
och vidare omfattning. Den omfattar nu icke blott riksbankens verksamhet
utan bankverksamheten i dess helhet inom landet. Och efter
vad vi hört i dag särskilt av herr Sommelius, få vi väl erkänna, att
det är pa tiden, att åtgärder vidtagas för att få ordning i hela vår
bankverksamhet.

Sr 81.; 62

Tisdagen den 12 juni.

Ångr regieran- Här har. av motionären herr Bogren uttalats såväl tillfredsstäl.
de av den lelse som även klander med utskottets utlåtande, tillfredsställelse
W ning mark-11'' me,d avseende på det resultat till vilket utskottet kommit men klannaden.
der, därför att utskottet icke utstakat direktiv för den utredning som
(Forts.) enligt utskottets förslag skulle komma till stånd. För min del tror
jag, att utskottet därvidlag handlat fullt riktigt. Att giva bestämda
direktiv i denna fråga är icke så lätt, och för de utskottsledamöter
som framför allt önskade en skrivelse i motionens syfte stad det
klart, att man för att komma någon vart måste, såsom förut framhållits,
gå försiktigt fram, så att man icke stötte ifrån sig dem
som hade en annan uppfattning i frågan än den som kommit till
synes i nu föreliggande förslag. Jag tror, att när utskottet nu hänvisat
till vad-som förekommit i frågan icke blott förra året utan
även längre tillbaka i tiden — ty det är vid åtskilliga föregående
tillfällen sam bankverksamheten, särskilt beträffande riksbanken,
här varit på tal — och när utskottet vidare i motiveringen framhåller
de uttalanden som rörande nu föreliggande motion gjorts, så finnes
det många synpunkter isom vild en blivande utredning bära
tagas under omprövning. Det synes mig alltså finnas tillräckligt
med direktiv för utredningen. Vad resultatet kan bli, är omöjligt
förutsäga, men jag hoppas liksom de övriga talarna, att utredningen
skall bli omfattande, opartisk och läggas så, att hänsyn tages till
de uttalanden söm hittills framkommit liksom ock till nya uppslag
som under utredningen kunna framställas.

Herr talman, jag skall icke upptaga kammarens tid längre, utan
sluta med att yrka bifall till utekottets hemställan.

Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman! Jag vill icke förlänga
debatten i denna fråga, men jag bär icke kunnat avhålla mig
från att begära ordet med anledning av herr Sommelius’ anförande.
Det var ett briljant anförande han höll. Jag vill säga, att det betecknar
en omvändelse hos herr Sommelius, att han verkligen kan
framhäva sådana liberala åsikter som han gjort. Ja, jag tror verkligen,
att herr Sommelius håller på att genomgå en pånyttfödelse
och omvändelse, ty det var långt ifrån högerpolitik som han talade,
och det står i skriften, att för den som sig omvänder och bättrar, för
honom varder mycken glädje tillfinnandes i himmelriket. Jag vill
tillämpa de orden och säga: välkommen herr Sommelius på vår sida,
på den liberala sidan. Herr Sommelius har också för några dagar
sedan i en annan fråga, i en jordbruksfråga, uttalat så liberala
åsikter, att jag även därav finner anledning till att tro, att herr
Sommelius håller på att komma på bättre vägar. Jag är icke säker
på att herr Sommelius var på samma Väg, när det gällde att
konsolidera sockertillverkningen nere i Skåne. Nu har han verkligen
kommit på den rätta vägen, och jag gratulerar honom och ber
,då också att få här i dag uttala den åsikten, att det måtte bli de
av herr Sommelius framhållna riktlinjerna som måtte besjäla utredningen
i denna fråga.

Tisdagen deu 12 juni.

63 Nr 81.

Herr Åkerlund: I anledning av den siste talarens anförande Ang. regieranvill
jag saga, att vi icke skola förebrå varandra, varken högern eller .

vänstern, för att vi stå på den ena eller andra sidan. Vi äro nog lika ningmarkmycket
syndare allihop såsom partier betraktade. Penningsniken- naden.
heten är sannerligen så stor inom alla partier i dessa tider, att den (Forts.)

ene icke skall kasta sten på den andre. Jag har varit högerman i
alla dagar, men herr Olofsson i Digernäs måste medgiva, att jag
aldrig i bankfrågor ställt mig avvisande mot reformer, utan tvärtom,
jag har själv väckt motion för att åstadkomma någon smula rättelse
uti åtminstone detta ohyggliga aktiejobberi, som råder i vårt
land.

Det var emellertid icke för att säga detta, som jag begärde ordet,
utan jag ville framhålla, att det är bankernas övertagande av
vårt lands industri, som jag anser vara en olycka, och på detta alltmera
florerande aktiejobberi, som förstör moralen kanske mer än
något annat i vårt land och ruinerar tusentals människor, nu är på
tal, må det tillåtas mig att spörja de personer, som i anledning av en
utav mig väckt motion emot aktiejoibberiet fingo i uppdrag att söka
komma med en hämsko emot detta, varför de icke, såvitt man vet,
under den långa tid, som de haft denna fråga under behandling, gjort
ett dugg åt saken. Jag vågar icke insinuera något sådant, men det
skulle icke förvåna mig, om på sina håll även där det privata penninginflytandet
gjort sig gällande.

• . ... - v

Herr Sommelius: Jag ber att få. framföra till herr Olofsson
i Digernäs mitt vördsamma tack för de vänliga ord, han riktade till
mig. Jag vill säga herr Olofsson, att jag icke delar i allt den uppfattning,
som högern i regel synes vara besjälad av, att alltid undvika
opposition emot vad som rättvisligen bör göras till föremål för
kritik. Det är jag icke rädd för, även om jag skulle stöta ett och
annat högerintresse. Det är högerns uppgift, liksom varje annat
partis, ja, kanske i främsta rummet, att varhelst den finner, att
några oegentligheter bedrivas, reagera emot dem, och det har jag
tillåtit mig att göra i detta fall. Om jag vid detta tillfälle kanske
med avseende på truster och sammanslutningar icke har samma uppfattning
som för flera år sedan, beror det därpå, att jag fått större
erfarenhet om skadligheten av de sammanslutningar, som äro tillfinnandes.
Jag ber också att få erinra om, att Paulus, innan han omvände
sig, hette Saulus.

Herr Sjöberg: Jag skall icke säga många ord. Jag kan
icke neka till att under de år, jag suttit i andra kammaren, har det
varit med förvåning, som jag märkt det ringa intresse, man ådagalagt,
då riksbanksfrägor här kommit på tal. Om jag går tillbaka i
tiden och tänker på det gamla lantmannapartiets dagar, finner jag, att
då var det en annan låt. Då beslöt man, att riksbankskontor skulle
inrättas i varje länsstat, då beslöt man fråntaga de enskilda bankerna
deras sedelutgivningsrätt, och de uttalanden, som då gjordes och
som kommit in i riksdagens protokoll, tyda på att meningen var,

Sr 81. 64

Tidagen den 12 juni.

Jng. reglerande
av den
inhemska penningmarknaden.

Forts.)

I fråga om
rätten att an■
tända tparietnks
vinst.

att riksbankens verksamhet i landet skulle bliva av den beskaffenhet,
att denna bank verkligen bleve konkurrerande med de enskildabankerna.
I stället har det ju gått därhän, att riksbanken nästan har
frigjort sig från all direkt beröring med den stora allmänheten..
Vald anledningen härtill kan vara, vet jag icke, men det ser ut, som
om riksbankens verksamhet skulle vara omspunnen av ett spindelnät,
så att den icke har någon rörelseförmåga.

Jag är emellertid nu glad över de uttalanden, som gjorts här i
dag. Jag instämmer på det livligaste i vad herrar Sommelius och
Bogren anfört, och jag vill hoppas, att andra kammaren skall se till
att Sveriges riksbank kommer till sin rätt i affärslivet och lånerörelsen
och till den ställning, som den bör intaga. Jag hoppas och
tror, att andra kammaren också skall bidraga till att riksbanken
skall kunna få medel att stå ut i konkurrensen. Det är vad jag;
skulle vilja uttala, och jag har intet annat yrkande än om bifall till
utskottets hemställan. Jag förstår, att något annat kan icke komma,
ifråga.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 21.

Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört bankoutskottets
utlåtande, nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition!
med förslag till lag innefattande tillfälligt undantag från gällandeinskränkningar
i rätten att använda sparbanks vinst.

I en till riksdagen den 19 maj 1917 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 371, hade Kungl. Maj:t, under aberopande.
av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden
för den 12 och 19 maj 1917 samt av i lagrådet fört protokoll,.,
föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten
att använda sparbanks vinst.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbankerden
29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän,
efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en
tredjedel av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna
rörelse skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål
än avsättning till reservfond, dock att till följd av sådant beslut
reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande
icke i reglementet gjorts, sammanräknade beloppet av grund -

Tisdagen den 12 juni.

05 Nr 81.

och reservfonderna icke må komma att understiga fem procent av insättarnas
behållning enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt. skall underställas
Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida
beslutet överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

o Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk; författningssamling,
och gäller till och med den 31 maj 1918.

Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts förevarande framställning
måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade emellertid avgivits av herr Söderberg.

Efter uppläsandet av utskottets hemställan begärdes ordet av

Herr Kils son i Tånga, som yttrade: Som kammaren finner,
har Kungl. Maj :t föreslagit och bankoutskottet tillstyrkt ett provisoriskt
tillägg till sparbankslagen, som är avsett att giva sparbankerna
befogenhet att i större utsträckning, än hittills varit fallet, för allmännyttiga
och välgörande ändamål förfoga över eventuella vinstmedel
i de fall, då sammanräknade belopnet av grund- och reservfonderna
icke understiger 5 % av insättamas behållning. Av herr finansministerns
redogörelse för frågan i den kungl. propositionen framgår,
att herr finansministern aviser, att denna provisoriska bestämmelse
skall vinna tillämpning även beträffande 1916 års rörelse. Nu lär
det väl emellertid förhålla sig på det sättet, att de allra flesta sparbanker
eller i alla händelser ett mycket, stort antal redan fattat beslut
om disposition av 1916 års vinstmedel. Det skulle därför vara
önskligt att från herr finansministerns sida få ett uttalande, huru
det eventuellt kan komma att ställa sig, i det fall att en sparbank,
naturligtvis under iakttagande av reglementets bestämmelser i övrigt,
beslutar att komplettera ett redan förut fattat beslut med tilllämpning
av dessa bestämmelser, ty blir det på det sättet, att bestämmelserna
om detta provisoriska tillägg endast komma att tillämpas
beträffande innevarande års rörelse, blir ju icke effekten av
detta allt för betyd els o fn 111. Det skulle vara av ett visst värde att
få höra herr finansministerns mening i denna sak.

Vidare anförde

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Carleson:
Såsom herr Nilsson i Tånga framhöll, torde det i allmänhet vara
förhållandet, att isparbankernas huvudmän redan hållit sina sammanträden
för året och alltså redan kunnat disponera över vinsten
för år 1916, i den mån som gällande sparbankslag medgiver huvudmännen
att disponera över dessa vinster. Men i den män som de icke
redan med tillämpning av nu gällande bestämmelser i sparbankslagen
och med tillämpning av gällande bestämmelser i vederbörande

Andra hammarens protokoll 1917. Nr 81.

1 fråga om
rätten att an
vända sparbanks
vinst.
(Fort».)

5

Nr 81. 66

Tisdagen den 12 juni.

I fråga om
rätten att använda
sparbanks
vinst
(Forts.)

reglemente hava beslutat eu sådan disposition av vinsten för år
1916, att den återstående delen tömmer under vad sparbanken enligt
det nu föreliggande förslaget skulle få disponera, är det avsett,
att den nya lagen skall undanröja hindren för, att huvudmännen på
ett nytt sammanträde skola kunna i den ordning, som den nya lagen
stadgar, disponera över vinsten för år 1916. Därmed tror jag mig
hava besvarat herr Nilssons fråga.

Herr Söderberg: Jag hade icke tänkt begära ordet, oaktat
jag vid detta utlåtande avgivit eu blank reservation, men då herr
finansministern uppträdde och sade, att i händelse detta betänkande
bleve av riksdagen godtaget, man skulle kunna förändra ett beslut,
som redan är fattat, genom att sammanträda och fatta en ny position
rörande användningen av medel, om vilka man redan beslutat, får
jag säga, att jag anser detta vara mycket betänkligt. Jag bär i
denna fråga varit mycket tveksam, därför att vi fått här i detta
land så ofantligt många sådana provisoriska lagar, och man vet till
sist knappast ut eller in för dessa provisoriska bestämmelser. Här
är det nu igen fråga om en ny lag, sotm är avsedd att verka ett år
allenast, men man gör ingen förändring i den nu gällande sparbankslagen,
särskilt § 15, som bestämmer, att grund- och reservfonderna
skola uppgå till 10 % av insättarnas belopp, innan huvudmännen
och styrelsen få använda medel till andra ändamål än vissa angivna.
En annan betänklig sak hava tre ledamöter av lagrådet pekat
på, och det är den, att man icke inbjuder till den respekt för
laga författningar, som man i landet verkligen bör hava, om man
upphäver eller suspenderar en lag utan att säga ett ord om de ansvarsbestämmelser,
som äro stadgade rörande överträdelser av gällande
lag. I § 21 sparbankslagen förefinnas ansvarsbestämmelser
för överträdelse av föreskrifterna i sparbankslagen och naturligtvis
också av föreskrifterna i § 15, men det har man icke alls talat om.

Nu tror jag, att det icke är så stor fara med våra sparbanker.
De hava fungerat väl i allmänhet, och jag har icke hört, att man
gjort någon förlust. Det kan ju hava varit på ett och annat ställe,
men i allmänhet har det gått mycket val i lås. Men om man skulle
gå fram på denna väg och kringskära bestämmelserna angående disposition
av reservfonden, tror jag, att man därigenom i viss män
undergräver det förtroende, som allmänheten har för dessa banker.
Vi kunna tänka oss, att detta kan gå mycket lätt, i händelse en och
annan bank skulle därigenom taga skada, och då tror jag, att man
gör bankerna en stor otjänst med detta. Nu har visserligen här
framhållits i den kiungl. propositionen, att det skulle vara endast eu
tredjedel av det, som överstiger 5 % av insättarnas belopp, som skulle
kunna användas till vissa ändamål, sedan styrelsen framställt förslag
därom och huvudmännen fattat beslut och allt detta underställts
Konungens befallningshavandes prövning, och att man sålunda sörjt
för, att något misstroende mot bankernas skötsel icke skall uppkomma.

Jag tycker icke, att det finns några egentliga skäl för att nu

Tisdagen den 12 juni.

<>7 Nr 81.

vidtaga en sådan åtgärd. De skål, soni anförts av sparlbanksföreningen,
anser jag icke så vägande, att man bör för dessas skull stifta
en ny lag för i år.

Herr talman, då jag har den uppfattningen, att detta är något
som är onödigt och kan vara skadligt eller undergräva förtroendet
tor gällande författningar, ber jag att få yrka avslag på utskottets
hemställan.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet C a r 1 e s o n:
Här föreligger från sparbanksföreningens sida ett frivilligt erbjudande
att i dessa för så stora delar av befolkningen trånga tider med
överskott av sparbankernas medel bisträcka åtskilliga av våra medbroder
här i landet. Det är icke fråga om annat än att tillfälligtvis
medge, att den säkerhetsmarginal, som lagen kräver vid disposition
av sparbanks medel, skall få suspenderas i viss män, d. v. s. att, medan
man hittills fordrat, att sparbanks egna medel, reservfond alternativt
reservfond eller grundfond, tillsammans skola uppgå till
10 procent av insättarnas behållning, innan överskottet får disponeras,
skulle nu tillfälligtvis få disponeras en viss del av det överskott,
som redan ligger över fem procent av insättarnas behållning.
För min del anser jag, att här föreligger ändå fortfarande en säkerhetsmarginal,
som helt säkert också kommer, såsom jag hoppas, att
i allt fall bli fullt tillräcklig, helst det icke föreligger någon skyldighet
från sparbankernas sida att följa de anvisningar, som riksdag
och Kungl. Maj:t eventuellt skulle ge genom denna lag.

Herr Kristensson: Herr talman! Efter herr finansministerns
anförande skall jag inskränka mig och bli mycket kort.
I likhet med honom delar jag för min del den uppfattningen, att ett
bifall till den ifrågasatta lagändringen icke på något sätt kan äventyra
sparbankernas soliditet, över huvud taget tror jag icke på
att det har någon inverkan härpå. Detta är en extraordinär åtgärd
under rådande extraordinära förhållanden, och det synes mig
obilligt, att icke i vissa kommuner, där det finns sparbanker med
störa fonder och god vinst, dessa sparbankers huvudmän skola äga
tillåtelse att under dessa allvarsamma tider få disponera en viss del
av den vinst, som banken har, till exempelvis inköp av litet ved åt
de fattiga inom kommunen. Jag vill uttala den förhoppningen, att
sparbankerna sa länge sig göra later måtte följa den anvisning, som
genom denna lag nu gives att kunna hjälpa den fattiga befolkningen,
när nöden kräver det.

Jag ber. herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr V a h 1 q u i s t: Principiellt har jag samma uppfattning
som herr böderberg i Hobborn. Jag anser nämligen, att sparbankerna
a ena sidan icke böra taga högre ränta vid utlåning än som är nödvändigt,
och å andra sidan böra de ge så hög ränta som möjligt till insattarna
och således icke bilda fonder för att sedan kunna utdela på

1 fråga om
rätten att använda
sparbanks
vinst.

(Forts.)

Nr 81. 68

Tisdagen den 12 juni.

7 fråga om
rätten att använda
sparbanks
vinst.

(Forts.)

Ang. försäljning
av
kronolägenheterna
Klädesholmen
nr 1
samt Koholmen
nr 1.

det ena eller andra sättet, det må nu heta till välgörande ändamål
eller till annat. .Tåg har därför ställt mig tveksam till det föreliggande
förslaget. Mina skäl för att nu kunna biträda Kungl. Maj:ts
förslag äro, vad herr Kristensson sade, de nu rådande utomordentliga
förhållandena, och att förslaget icke avser att omfatta mer än en
kortare tid framåt och, såsom jag hoppas, icke kommer att beihöva
utsträckas vidare.

Jag ber alltså att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Efter av herr
talmannen givna propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på avslag därå blev berörda hemställan av kammaren
bifallen.

§ 22.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 67, i anledning av fullmäktiges
i riksgäldskontoret framställning om pension åt änkan Hedvig
Axelina Gottfrida Olivia Levin, född Yestermark; och blev utskottets
hemställan därvid av kammaren bifallen.

§ 23.

Bankoutskottets nu föredragna utlåtande, nr 68, i anledning av
vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln lades till handlingarna.

§ 24.

Härpå föredrogs jordbruksutskottets memorial, nr 120, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av kronolägeniheterna Klädesholmen
nr 1 samt Koholmen nr 1, Stora och Lilla, m. m. i Göteborgs
och Bohus län. Därvid yttrade

Herr Hellberg i Ljungskile: Herr talman! Det är att be klaga

lika mycket som det förvånar mig, att sammanjämkningsförslaget
skulle erhålla den form, i vilken det här föreligger. Andra kammarens
beslut var ju resultatet av en ganska lång debatt, under det
att första kammarens endast föregicks av några få minuters. överläggning.
Som frågan nu emellertid är lagd, torde ett bifall till utskottets
sammanjämkningsförslag vara det tjänligaste. Skulle nämligen
samhället finna det för tungt att betala det pris, som därmed
bestämmes, och därför ånyo vända sig till Kungl. Maj:t med anhållan
om prisnedsättning, torde Kungl. Maj:t finna sig. hava goda skål att
återkomma till riksdagen med proposition, varuti hänsyn tagits till
de önskningar beträffande priset, som under frågans behandling i
andra kammaren framställts, och som vunnit andra kammarens bifall
genom dess beslut i denna fråga.

Tisdngeu den 12 juni.

69 Nr 81.

.lag ber att till Kungl. Maj:t få rikta en vördsam anhållan att, Ang. förtäljom
frågan återkommer, Kungl. Maj:t måtte behjärta den vid fram- , av
läggande för kommande riksdag. tZ"u Kläde!-

t holmen nr 1

v letare anfördes ej. Utskottets i förevarande memorial gjorda 8amt K°-hemställan blev av kammaren bifallen. holmen nr /.

(Forts.)

§ 25.

Härefter föredrogs lagutskottets utlåtande, nr 65, i anledning -tng. bestämav
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag med vissa bestäm- mdser mot.
melser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda oakft9aJ)r''s
förhållanden; och yttrade därvid:

krig för Herr

Lithander: Herr talman! Därest mera hade åter- inledda för stått

av riksdagens arbetstid, skulle jag under andra förhållanden miandenän
som nu råda ha yrkat återremiss på lagutskottets utlåtande nr
65 för att, med bibehållande av lagens syfte att träffa ocker och
jobberi, giva den en avfattning, som inneburit större trygghet för den
lojala handeln att icke utsättas för de obehag, -som kunna bliva en
följd av en oriktig tillämpning av den nu föreslagna lagtexten. Då
ett återremissyrkande nu ej skulle leda till något praktiskt resultat,
vill jag uttrycka den förhopnniing, att det skall vara myndigheterna
angeläget att vid tillämpningen av denna onekligen ganska
otydligt skrivna lag se till, att dess syfte, • som av alla gillas, nämligen
att träffa ocker och jobberi, ernås, utan att samtidigt den
fullt legitima och lojala handeln skadas.

Häruti instämde herr Lingström.

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Stenberg:
Herr talman! Den synpunkt, herr Lithander -framhållit, är värd allt
beaktande; den bär också uppmärksammats vid lagförslagets utarbetande.
Det har stått klart för dem, som uppgjort förslag till
dessa bestämmelser, att det är förenat med stora svårigheter att få
lagen avfattad så att den endast kommer att drabba verkligt illojala
förfaranden. Man försökte också att giva straffbestämmelserna en
något mindre allmän avfattning, men det visade sig omöjligt, för den
händelse man över huvud ville ha en lag, som kunde väntas bli någorlunda
effektiv. Emellertid är det min övertygelse, att även med
den avfattning, bestämmelserna nu fått, det skall bliva möjligt att
från lagens tillämpning undantaga vad som ej är att hänföra till
de verkligt illojala förfaringssätt, som i så stor utsträckning särskilt
under senare tid förekommit i vårt land med avseende å affärer med
livsmedel och andra förnödenheter. Jag tror, att man har skål antaga,
att de betänkligheter, herr Lithander uttalat, skola visa sig
ogrundade; vad av honom framhållits synes mig därför icke vara av
beskaffenhet att föranleda ändring i lagförslaget.

Nr 81. 70

Tisdagen den 12 juni.

Ang. bestämmelser
mot
oskäliga pris
under utomordentliga
av
krig föranledda
förhållanden.

(Forts.)

Ang. förbud
mot vissa
vilseledande
varubeteckningar.

Herr Åkerlund: Jag skulle också ha yrkat återremiss på

detta förslag, ifall jag ansett, att det hade tjänat någonting till, men
det gör det naturligtvis inte. Jag vill dock påvisa vad jag anser
vara en synnerligen stor oegentlighet. Det står nämligen i lagförslaget:
»livsmedel, vara, som är avsedd att genom sin förbränning
alstra värme eller ljus, beklädnadsvara eller annan dylik för människors
uppehälle erforderlig förnödenhet eller ock foder för kreatur
eller gödningsämnen eller utsäde». Men alla de produkter, som erfordras
för att tillverka dessa varor, gå fria, och för dem får man
nästan ta så mycket betalt man vill, vilket inte kan vara rätt och billigt.
Det borde även finnas bestämmelser rörande, sådana artiklar,
som äro erforderliga för att omarbeta produkter till livsmedel och
dylikt.

Jag har intet yrkande att göra.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 26.

Vid nu skedd föredragning av lagutskottets utlåtande, nr 66, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar
vid handel med födoämnen begärdes ordet av

Herr E. A. Nilson i Örebro,, som yttrade: Föreliggande förslag
till kungl. förordning riktar sig mot vilseledande varubeteckning
vid handel med födoämnen. Behovet av laga stadganden härutinnan
är så allmänt erkänt, att jag endast vill uttala en förhoppning
om att en sådan förordning måtte komma att utfärdas. även
beträffande andra varuslag än födoämnen. Men jag kan inte hjälpa,
att jag finner, att förordningen lider av åtskillig oklarhet. Under
gårdagens interpellationsdebatt fingo vi en kraftig erinran om vikten
av att utfärdade författningar äro fullt tydliga och klara. Utskottet
synes nu ha varit tveksamt rörande innebörden av § 3. och
har i avseende på denna paragraf gjort en erinran. Men även i ett
annat avseende råder ingalunda full klarhet. Sålunda fick jag i går
av en ''person, som skall komma att tillämpa denna författning, om
den kommer att utfärdas, en förfrågan rörande innebörden av .§ 2.
Han frågade mig, om § 2 innebar ett absolut förbud att å förvaringskärl
eller omslag eller dylikt ha anibragt där omförmälda bild eller
teckning, även om det är tydligt angivet, att varan är ersättningsmedel
allenast. Jag kunde för min del inte ge honom något som helst svar
på den frågan. Jag ber för den skull nu att till lagutskottet få
rikta en förfrågan härutinnan. Hade det varit så, att icke regeringsbänken
vid detta tillfälle varit tom, skulle jag även till regeringsibänken
velat rikta en förfrågan härutinnan. Jag vill emeliettid
för min del uttala den förhoppningen, att den förordning som
kommer att utfärdas, måtte bli så klar, att de många tusen, som

Tisdagen den 12 juni.

71 Nr 81.

skola komma att eventuellt drabbas av straffpåföljd enligt § 4 icke
på grund av förordningens oklara avfattning måtte oskyldigt drabbas
utav straffbestämmelserna.

Härpå anförde

Ang. förbud
mot visso,
vilseledande
varu beteckning
av.
(Forts.)

Herr Magnusson i Skövde: På grund av den knappa tiden
skall jag fatta mig möjligast kort. I det föreliggande ärendet har
jag redan för ett par riksdagar sedan i viss mån motionerat. Jag
väckte nämligen då en motion, som blev bifallen av bägge kamrarna,
angående viss bestämd varubeteckning, då det gällde saft och
läskedrycker med flera dylika varor.

Jag kan inte finna annat än att lagförslagets § 1 är så ofullständig,
att även den behöver en omredigering, ty, enligt den nuvarande
avfattningen i sjätte stycket, är där endast talat om saft i viss
ordsammanställning. Men det gäller härvidlag att skydda allmänheten
för den mycket utbredda förfalskning, varför den är utsatt,
genom att det säljes saft, läskedrycker, marmelader, sylt och dylikt
i en sammansättning, som är allt annat än tillfredsställande. Jag
skall icke upptaga tiden med att närmare motivera, varför härvidlag
behöves ett ökat skydd och ett förtydligande av lagen, utan jag skall
endast be att till protokollet få antecknad en uttalad önskan, att
sjätte stycket i § 1 måtte omredigeras därhän, att det får denna lydelse:
»Saft, läskedrycker, marmelad och sylt i ordsammanställning,
som angiver dessa såsom beredda av frukter eller bär.» Därigenom
skulle man ernå, att det som utbjudes under denna beteckning verkligen
är oförfalskad vara. Jag tillåter mig meddela, att vid en undersökning,
som för något år sedan gjordes, befanns det, att bland alla
fabriker, vilkas tillverkningar man undersökte — och det var
en massa fabriker — fanns det blott en enda, som för resten nu upphört,
som tillverkade oförfalskad vara av marmelad och saft. Det är
sålunda synnerligen angeläget, att allmänheten skyddas för denna
förfalskning och därför också givetvis att paragrafen i förevarande
avseende kompletteras och förbättras.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

§ 27.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

från statsutskottet:

nr 1, angående regleringen av utgifterna under riksstatens första
huvudtitel, innefattande anslagen till kungl. hov- och slottsstaterna;
och

nr 3, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tredje
huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet;

Nr 81. 72

Tisdagen den 12 juni.

från bankoutskottet:

nr 320, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar
m. m., i vad densamma avser ändring i lagen den 4 juli 1910
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar;

nr 321, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillläggspension
i visst fall till förste innehavaren av presidentbefattningen
i försäkringsrådet;

nr 323, i anledning av väckta förslag om bemyndigande för Konungariket
Sveriges Stadshypotekskassa att upplägga ett premieobligationslån; nr

324 om beredande åt prästerskapets änke- och pupillkassa av
rätt till ytterligare ett års behållen inkomst av vissa befattningar; och
nr 354, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
bestämmelser angående rätt till pension för vissa å extra stat upptagna
befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och
statens vattenfallsverk; samt

från jordbruksutskottet:

nr 326, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av den inom staden Marstrands hamnområde belägna Hedvigsholmen
eller Kvarnholmen in. m.;

nr 327, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
till Aktiebolaget Porjus7 smältverk av rätt att inom utmålet
Yalerius å Luossavaara malmfält bryta viss mängd malm ävensom
två i ämnet väckta motioner;

nr 328, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
av lägenheter m. m. från Kungsörs kungsladugård i Västmanlands
län ävensom i ämnet väckta motioner;

nr 329, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 18, 33 och 59 §§ i stadgan om
skjutsväsendet den 22 juni 1911;

nr 330, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa delar av kronoegendomen Hunnebo nr 1 i Göteborgs
och Bohus län;

nr 331, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden
från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter m. m.;

nr 332, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående garanti
för inköp av bränntorv för statens räkning;

nr 333, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande
vid Alnarps egendom av en institutionsbyggnad för professor
N. H. Nilsson-Ehles ärftlighetsforskning m. m.;

nr 334, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
avändning av ett till anordnande av jägmästarbostäder av riksdagen
anvisat belopp;

nr 335, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar
i villkoren för lån från lånefonden för inköp av ädla avelsston
m. m.;

Tisdagen den 12 juni.

73 Nr SI.

nr 336, i anledning av Kung]. Maj:ts proposition angående disponerande
av 1916 års avkastning av statens liästavelsfond;

nr 337, angående regleringen av utgifterna för kapitalökning i
vad angar jordbruksärendena ävensom en i ämnet väckt motion;

nr 338, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående berf
. av rörelsekapital för 1917 års bränslekommissions vedanskaffning
under innevarande år ävensom en i ämnet väckt motion;

nr 342, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående villkoren
för lån från täckdikningslånefonden;

nr 343. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående villkoren
för lån från Norrländska nyodlingsfonden;

nr 344, i anledning av Kung], Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från
sadana egendomar;

nr 345, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från
sadana egendomar;

nr 346, i_ anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat
statsbidrag till lantbruksskolor ävensom två i ämnet väckta motioner; nr

34i. i anledning av Kungl. Ma,j:ts två särskilda propositioner
angående driftkostnader under år 1918 för statens domäner ävensom
tva i ämnet väckta motioner;

nr 318 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslaotill
den lägre skogsundervisningen och skogshushållning i allmänhet
m. m.;

nr 349. i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast
egendom m. m.;

nr 350. i anledning av Kungl. Maj:ts dels i punkt 11 under nionde
huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående
understöd åt elever vid lägre landsbruksundervisningsanstalter.
dels ock i punkt 19 framställda förslag i fråga om utvidomino-skurser
för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna:

nr 351, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till en extra tjänsteman hos lantbruksstyrelsen samt till jordbrukskonsulenter
och jordförmedlingsbyråer;

nr 352, i anledning av Kung]. Ma.j:ts proposition angående anslag
för anordnande av spannmålslagerhus och fryshus; och

nr 333- i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående villkoren
för lån från allmänna nyodlingsfonden.

§ 28.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till
paragrafer i riksdagsbeslutet:

nr 83, angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering
för tjänstemännen därstädes m. m.;

Andra kammarens protokoll 1917. Nr 81.

0

» 81. 74

Tisdagen den 12 juni.

nr 84, angående brännvins- samt vin- och ölhandelns ordnande
ävensom i samband därmed stående frågor;

nr 85, angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917
åt befattningshavare i statens tjänst;

nr 86, angående ändrad lydelse av § 7 i förordningen den 2 juni
1911 angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande
m. m.;

nr 87, angående förslag till lag om överflyttande å landsfiskal
av kronofogde åliggande bestyr m. m.; och

nr 88, angående ändrad lydelse av 4, 34, 35, 44, 45, 50, 52, 55,
63, 64, 70, och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet.

§ 29.

Härefter anmäldes ett från första kammaren ankommet protokollsutdrag,
nr 760, innefattande delgivning av nämnda kammares
beslut över dess första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 24, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förstatligande
av de enskilda järnvägarna m. m.

Ifrågavarande ärende blev på begäran bordlagt.

§ 30.

Till bordläggning anmäldes:

Konstitutionsutskottets memorial, nr 40, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut vid behandling av utskottets utlåtande nr 35,
angående Kungl. Maj:ts proposition, nr 286, med förslag till ändrad
lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen;

statsutskottets utlåtande, nr 207, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående beredande av kredit för bedrivande av statens
verksamhet i fråga om meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara
jämte en i ämnet väckt motion; samt

bankoutskottets utlåtande och memorial:

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension; samt

nr 71, angående instruktion för nästa riksdags bankoutskott; och

nr 72, med förslag angående arvoden till de vid innevarande
riksdag hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga utskotten samt
riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktmästare.

§ 31.

Justerades protokollsutdrag.

Tisdagen den 12 juni.

75 Nr NI.

§ 32.

Ordet lämnades nu till

Herr vice talmannen, som yttrade: Jag hemställer, att
kammaren behagade besluta, att å föredragningslistan för morgondagens
plenum bland 2 gånger bordlagda ärenden först måtte uppföras
statsutskottets utlåtande nr 202, som andra ärende statsutskottets
utlåtande nr 203, som tredje ärende statsutskottets utlåtande nr
204, som fjärde ärende statsutskottets utlåtande nr 205, som femte
lagutskottets memorial nr 70, och därefter övriga ärenden i den ordning
de förekomma å dagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls av kammaren.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,57 e. m.

In fidein
Per Cronvall.