1917. Andra kammaren. Nr 78

ProtokollRiksdagens protokoll 1917:78

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1917. Andra kammaren. Nr 78

Lördagen den 9 juni, e. in.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:

kor iWf-''Bd-r+t?r vi ^’strö1ra’ som lider av koliksmärtor med feber
(matforgritning?) tillsvidare är bunden vid sängen, intygar,
btockholm den 9 juni 1917. ^

§ 2.

T. Schneider,

leg. läk.

g-odkändes_ andra särskilda utskottets förslag til
riksdagens skrivelser till Konungen:

,-ll fnr 3}3’ 1 anledning av Kungl. Majrts proposition med försina
mnif19Tldn,ln””aTeiK e !ndrad ^del9B av § 7 1 förordningen den !
SSe ^^Unde"'', 0Ch **“* tSr ““kaprisens be till

Z, 3nU, i ar/elninf a»V1Ku,n?.L Maj:ts proposition med förslag
styr m. Z S y a landsfiskal av kronofogde åliggande be

fn inr 315,-i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
cJ1 hS an"a®nde andrad lydelse av 4, 34, 35, 44, 45 50 52 55*
63, 64, 70och 80 §§ .lagen den 23 otiobei 1891 ångande väghålfc
nmgsbesvarets utgörande på landet. vagnau

§ 3.

tota SutaSkTS ^nm4‘de till försatt handläggning lösköltets
utlutande, nr b4, i anledning av ej mindre fyra Kungl Marts
propositioner, nämligen dels med förslag till lag om allmän t Kt2
plikta dels angående tillämpning av allmän tjänsteplikt med avse der

o(hVÄm?3aifal,lde fr®? försla? ¥ lag angående arbetsnämnder
och dels med förslag till lag om inskränkande eller nedläggande

drift under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden an aven fyra med anledning av förstnämnAndra
hammarens protokoll 1917. Nr 78.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.

Nr 78. 2

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

Lördagen den 9 juni, e. m.

da proposition samt tre med anledning av samma proposition och
propositionen med förslag till lag angående arbetsnamnder vackla
motioner; och lämnades därvid i fråga om 1 § i det under punkten
A) l:o) upptagna förslaget till lag angående allmän tjänsteplikt
för kronans räkning i vissa fall, enligt förut skedd anteckning, ordet
till

Herr Christiernson, som yttrade: Herr talman,_ mina

herrar! Under överläggningen i dag yttrade herr Pettersson iBjalbo,
att man i utskottet hade bemödat sig om att bil enig, m
konstaterade, att det hade misslyckats. Nar man ser detta be
tänkande kan man ju säga, att det bemödandet har fullständig
misslyckats, åtminstone i första omgången, ity att vid betankandet
fogats reservationer från samtliga utskottets ledamöter, och lång

kan man icke komma ifrån enigheten. , .

Vidare ha här under överläggningen gjorts nya yrkanden sa
att vi stå här inför ett synnerligen söndertrasat betänkande. g
vill för min del beklaga detta, därför att det ar alldeles givet, att
om något resultat skall åstadkommas, kan det endast ske genom
att ärendet kommer tillhaka till utskottet och detta far försöka e^
sammanjämkning. Jag förmodar nämligen, att det, pa gru d
alla dessa reservationer och alla dessa under överläggningen gjor a
yrkanden, är otänkbart, att kamrarna skola i första omgången kunna
komma till samstämmiga beslut. Men det galler har en fråga
stor vikt, och de talare, som här yrkat avslag, ha ju i motiveringen
till detta sitt yrkande uttalat att detta ar en stor och mgrip
fråga, men man har nu i alla fall icke velat vara med om detta tor
al ao- Det är emellertid betänkligt, att den form, som riksdagens
beslut i denna så betydelsefulla fråga kan komma att fa, pa detta
sätt skall i viss mån överlämnas åt slumpen. Jag tror nämligen,
:£££ M?“ ** kan med nä«n vidare säkerhet förutse, vad
resultatet skall bli av utskottets slutliga behandling.

Under överläggningen ha riktats mycket starka och haftiga
angrepp mot hela detta förslag. Det var här en talare, som säde,
att detta var en klasslag mot InnHruket. Da lag såsom ledamot
av bränslekommissionen haft tillfälle att pa ett förberedande sta
dium deltaga i detta ärendes behandling, far lag har intyga, att
åtminstone i den kretsen fälldes aldrig något sadant. yttrande som
kunde tvdas så, att förslagsställarna eller de, som gjort unn lagen
hade någon tanke på. att lagen skulle riktas mot lantbruket och
alltså bliva en lag, som kunde skada lantbruket, utan man hade
den upnfattningen, att lagen tvärt om komme att gagna detsamma.
Jag vill här anmärka, att vid det tillfälle detta ärende dar behandlades
förelåg icke den stora lagen, som sedan blev kund. pro
nosition utan det var en mindre lag, som uteslutande åsyftande
bränsleanskaffning. Man trodde då, som sagt, inom transiekommissionen,
att en sådan lag skulle gagna jordbruk^ Man gick därvid
ut ifrån, att om staten utan vidare på frivillighetens väg föranstaltade
den stora vedavverkningen, vars program vi alla har

Lörduyen den 9 juni, e. in.

3 Nr 78.

känna, skulle jordbruket sättas i en sådan klämma, att det var nödvändigt
genomföra en särskild lagstiftning, varigenom man reglerade
arbetskraftens fördelning, så att inte jordbruket stode inför
den beklagliga situation att icke lia tillräckligt med arbetskraft
för att kunna fullgöra sin viktiga uppgift. Jag vädjar till dem av
kammarens^ ledamöter, vilka voro närvarande här under förmiddagen
och åhörde yttrandena från de talare, som ansågo, att det var
en klasslag, huruvida argumenten på det hållet voro vidare starka.
För min del får jag säga, att åtminstone på mig verkade de så, att
man lät detta för mycket bli en känslosak och ondgjorde sig över
förslaget mera, än man lyckades ge bevis för sina påståenden. Jag
erinrar mig sålunda, hurusom en ärad talare såsom utgångspunkt
för ett häftigt utfall mot städerna pekade på, att antalet bevillningskronor
där hade blivit så stort, att de nog kunde klara denna
fråga. Jag ber att fa framhålla, att det här icke i första rummet
gäller en fråga om penningar, utan en fråga om, huru man skall
kunna fa den tillräckliga arbetskraften utan att åstadkomma en desorganisation
av arbetsmarknaden och särskilt av jordbrukets arbetsförhållanden.
Detta har ju synnerligen litet med den frågan att
gorå, huruvida antalet bevillningskronor i städerna har ökats eller
icke. Jag ber den ärade talaren om ursäkt, men jag har tyckt mig
finna,, att detta är hans ständigt återkommande: Kartago måste
förstöras. Det är alltid i hans yttranden en underton av fientlighet,
icke mot en viss klass, utan mot en viss del av samhället,
nämligen den del, som man huvudsakligen kallar för städerna. ■ Jag
undrar dock, om det är lämpligt att behandla frågan ur sådana synPiin
./• Ja£ har åtminstone uppfattat hela detta ärende såsom
ett sadant, vilket kan och bör behandlas objektivt, och jag tror
också med ledning av den överläggning, som här ägt rum, att man
^an *apa’.de Politiska synpunkterna, partisynpunkterna, här
ha hållit sig borta. Jag undrar då, om icke en så högt ärad talare,
som den jag här åsyftar och som ju är gammal ledamot av riksdagen,
skulle Vlcl en självrannsakan finna, att det är lämpligare
att lidelsefritt behandla denna fråga och, såsom han nog också erkänner,
därigenom åstadkomma mera saklighet. Ty om denna lag
skall komma till den nytta, som vi alla önska, hade det ju varit
bättre att behandlingen under överläggningarna här i riksdagen icke
präglats av sådana yttranden, som möjligtvis kunna utmyntas
pa det hall, där man av en eller annan anledning icke vill ställa sig
lojalt riksdagens beslut till efterrättelse.

I det sammanhanget skall jag också be att få vända mig emot
dem, vilka ställt sig emot detta lagförslag, därför att kvinnorna icke
fatt rösträtt. Detta senare är ju något, som man kan i hög oråd beklaga,
men jag undrar, om det är lämpligt, att därför, att kvinnorna
sakna rösträtt, säga, att man icke vill vara med om en lag, varigenom
bränsleanskaffningen kan ordnas nå ett bättre sätt än eljest
Med styrka har man ronat ut. att det är något alldeles nytt o-h
något som man aldrig hört talas om, nämligen att kvinnorna skola
användas till vedhuggning. Det var t. o. m. en lantman, som deltog

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forte.)

Nr 78.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. m.
(Forts.)

4 Lördagen den 9 juni, e. na.

i detta rop och därvid åberopade sin egen erfarenhet; det var för honom
okänt, att kvinnor deltaga i vedhuggning. Ja, det visar, att
man här ibland i kamrarna talar om saker, som man icke har na
gon vidare erfarenhet om. Jag vill då framhålla, att det ar ic e
meningen, att man skall använda den kvinnliga arbetskraften tor
att t. ex. klyva sur bok. Men vi ha ju så många gånger hört talas
om de ruttnande rikedomarna i våra skogar och om allt det avtal!,
som där ligger, värt miljoner och som icke tas vara pa. Bränslekommissionen
har nu tänkt sig, att verksamheten i detta tall skulle i
hög grad inriktas på tillvaratagandet av det bränsle, som linnés i
skogarna. Jag vill säga, att till detta arbete behöver man icke karlar,
vilka ha kraft att ge sig på ett så pass harf arbete som att klyva
sur bokved, utan därtill lämpar sig den andra arbetskraften i hog
grad I detta sammanhang ber jag att få nämna något om ett förslag,
som har uppgjorts och som väl snart kommer att realiseras, ten av
de större industristäderna här i riket finnes det en stor textillabrik,
där man räknar med att ganska snart nödgas inställa verksamheten
på grund av bristande råvara. Man bär där tagit under övervägande,
hur man skall göra med arbetspersonalen. Ledningen för detta toretag
är även ägare till mycket omfattande skogsmarker, och man har
då gjort upp ett förslag, att driften vid textilfabriken skall inskränkas
till exempelvis en tredjedel av det normala, varigenom- man skulle
kunna få råvaran att räcka betydligt längre. Den personal, som da
blir överflödig, huvudsakligen kvinnliga arbetare, skulle enligt ett
förslag, som man nu håller på att förbereda, skickas ut pa bolagets
skogsmarker och där under lämplig ledning sysselsättas med lättare
skogsarbete. När det gällt att göra upp detta förslag, bär man vant
sig till erfarna personer, till kvinnor, vilka anlitas såsom experter i
dyrtidsfrågorna, och man har där rönt det allra gynnsammaste mottagande
för denna idé. Detta industriföretag räknar med, att denna
idé till slut kommer att visa sig ekonomisk, i det att den för bolaget
innebär en mindre uppoffring, än om man t. ex. skulle
betala ut understöd till arbeterskor, som ginge sysslolösa; och pa
samma gång skulle det för dessa arbeterskor innebära en fördel att
ha detta arbete, för vilket de finge mera ersättning, än om de ginge
sysslolösa och erhölle ett mindre understöd. Om den ärade borgmästaren
i Västervik i sommar under sin ledighet — ty jag. förmodar,
att han kan vara ledig i sommar också någon gång.—■ vill gorå en
resa ut och studera brännslekommissionens avverkningar, skall han
finna, att kvinnlig arbetskraft förmodligen kommer att användas,
ulan att de kvinnor, vilka då äro sysselsatta med skogsarbete, kunna
förstå, att hans häftiga och indignerade utrop här i dag i andra
kammaren har något fog för sig och allra minst lämpar sig att utnyttms
i fråga om den kvinnliga rösträtten..

Eftersom iag är inne r>å denna sak, vill jag, pa det att kammarens
närvarande ledamöter må få något sa när föreställning, om vad det
här gäller, för övrigt nämna -— och detta är en minimisiffra — att
för varie avverkad lösmeter ved torde man kunna beräkna en kvantitet
skogsavfall upp till 30 procent, som på detta sätt skulle kunna

Lördagen den 9 juni, e. in.

S> Nr 78.

komma att tillvaratagas, vilket ju betyder, att bränsletillgången .skulle
ökas i hög grad. Men skall man använda manlig arbetskraft till detta,
är det givet, att frågan blir betydligt svårare, och man kan då
rent av ifrågasätta, om det blir möjligt att under sådana förhållanden
tillvarataga detta avfall. Jag förmodar, att anskaffandet av
kvinnlig arbetskraft icke blir svårt att åstadkomma på frivillighetens
väg, och.det är därför en smakfråga, om denna bestämmelse skall
sta här eller icke. Jag har endast med detta velat framhålla, att det
ligger en realitet bakom förslaget i denna del och att det verkligen
linnes skäl för, att denna bestämmelse står kvar. Det är alltså
icke meningen att på något brutalt sätt utnyttja den kvinnliga arbetskraften.

Det var vidare eu talare som framhöll, att därest det längre
fram mot vintern visade sig, att tillgången på bränsle var så knapp,
att man kunde tala om bränslenöd, skulle denna sak kunna regleras
därigenom, att man gick ut i skogarna och högg torrved. Jag vädjar
till de närvarande lantmännen från de södra delarna av landet,
huru ett sådant försök skulle komma att slå ut. Jag vill i förbigående
insticka, att i Norrland är det icke ovanligt, att man icke hugger ved i
tillräcklig grad, och när man där icke har torr huggen ved till förfogande,
går man ut i skogen och hugger torrved, men i det södra
Sverige är nog detta mycket sällsynt, För att begagna ett uttryck,
som kanske icke är riktigt, är det val så, att torrskogen är den del
av skogen, som numera icke växer i någon nämnvärd grad. Jag
hoppas, att den ärade representanten skall ge mig rätt i, att om vi
när nästa vinter kommer, icke ha skaffat oss tillräckligt med ved!
det skall bliva ganska svårt att skaffa ersättning därför genom att
ga ut och hugga^ den torrskog, som möjligen finnes. Jag tror, att
de som skulle få denna uppgift, exempelvis förslagsställaren, nog
skulle ia ett ganska drygt arbete för att infria sitt program i detta
avseende.

Vi komma här icke ifrån verkligheten, och den är, att på grund
av minskad kolimport stå vi, såsom det framhållits, ganska snart infor
en hotande bränslebrist. Man säger nu, att vi skola taga i beslag
* jj 6’ s°m ^nnes- ®et förefaller ibland, som om en och annan
trodde, att detta ordet »beslag» vore ett slags trollformel i stil med
t. ex. »bord, duka dig» och att man endast behövde säga »‘beslag»
iör att fa yed. Men man får ju icke genom beslag mera ved, än vad
som verkligen finnes. Och för bränslekommissionen har det varit
tämligen klart, att det virke av olika slag, som finnes, är utmärkt
såsom resen?, att det alltså skall vara något, som man må tillgripa
törst da, när det icke finnes något annat. Men att här i kalkylerna
utgå ifrån, att det finnes så och så mycket virke av mer eller mindre
dyrbart slag och sedan börja resonera om, huru mycket ved, som ytterligare
kan. behöva anskaffas, förefaller tämligen bakvänt. Vi, i
bränslekommissionen, ha resonerat som så, att det här gäller att söka
mobilisera arbetskraft i sa stor utsträckning, som med landets intressen
är förenligt, för att hugga ved. Kunna vi hugga tillräckligt med
ved, kunna vi alltså fa tillräckligt med billigt bränsle, undgå vi att

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

Nr 78.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
ro. ro.
(Forts.)

g Lördagen den 9 juni, e. in.

behöva bränna det dyrbarare trävirke, som antingen genom export ellei
genom förädling här i landet betingar ett högre pris Om det emellertid
visar sig, att man genom denna extra avverkning icke kan
åstadkomma den kvantitet ved, som ar behövlig, ja, da far man taga
i anspråk det byrbarare bränsle, som dessa virkesmangder representera.
Jag undrar ändå, om icke den vägen är den riktigare..

Här har i dag från statsrådsbänken meddelats, att inventeringen
av props, pappersved, splitved och kolved har visat, att det finnes en
tillgång därpå, som uppgår till i runt tal 14 miljoner kubikmeter.
Det kan ju med hänsyn till den kvantitet bränsle, som det nu galler
att skaffa, synas, som om denna siffra är så pass stor, att den tara,
som vi här tala om, icke skulle vara så överhängande Jag vill
då komplettera denna siffra med att nämna, att^av dessa 14 miljoner
kubikmeter redovisar inventeringen 6,800,000 såsom liggande i flottleder.
Men herrarna förstå, att det virke, som ligger i flottlederna
icke är sådant virke, som man kan bränna i höst eller i vinter, och det
är för övrigt omöjligt att ens säga, huru mycket^ av detta virke som
i höst kan bliva tillgängligt. Det är nämligen pa manga hall i vara
flottleder tämligen lågt vattenstånd, och det kan hända, att en hel de!
av flottvirket icke kan flottas ned till de platser, dar man kan taga
upp detsamma för att sedan vidare befordras till anvandnmgsplatsen.
Redan på grund härav minskas den tillgängliga kvantiteten i hog
grad. Det är vidare att märka, att detta virke, som ligger i flottlederna,
var rått, när det vräktes ned där, och det har icke blivit tor
rare under den tid, som sedan gått. Jag undrar, om de herrar, som
här stå och tala om, att man här har så mycket virke att tillgå, aro
hågade att i vinter vare sig värma sina bostäder eller driva sina
industrier och transportmedel med detta sura virke, om vilket man
skulle kunna säga, att det för att torka behöver torrt virke. Den har
uppgivna siffran 14 miljoner kubikmeter far alltså redan av denna
anledning reduceras högst väsentligt. Men vi hora heller icke glömma,
att i den mån man använder kolved såsom bränsle, kommer förr
eller senare hela den industri, som för sin drift behöver träkol, att utsättas
för stora svårigheter. Det har ju framhållits, att t. ex. ma -saved är en råvara, som användes för en mycket stor industri. Om
vi nu, jag skulle vilja säga kortsynt nog och utan alls någon tanke
på morgondagen, skulle resonera som så, att har finnes en massa
ved _ ja, det är ingen vits, fastän jag talar om massaved — och att
därför icke sådana stora kvantiteter ved behover ytterligare anskaffas,
som man här sagt, så skulle resultatet bliva, att vara pappersfabriker
förr eller senare nödgades att stoppa. Det förefaller mig, som om
en sådan politik icke vore att rekommendera, utan att den andra vagen
är bättre, nämligen att vi åstadkomma så stor vedavverkning som
möilio-t Om vi lvckas att på den vägen åstadkomma tillräckligt med
bränsle, skulle detta vara för landet till stor nytta, och vi behova da
icke alls ondgöra oss över, att det ligger en massa annat virke, som
man icke behöver tillgripa. Vidare måste man rakna med, att den
vedkvantitet, som måste avverkas pa grund av den minskade kolim
porten, icke kan, hur man än forcerar avverkningarna, hinna bliva

Lördagen den i) juni, e. in.

7 Nr 78.

avverkad redan under denna sommar, ulan man måste även under
den kommande vintern vara beredd på eu ökad vedavverkning, och
detta innebär en minskad avverkning av sådant virke, som industrien
i olika former förädlar. Med hänsyn till detta förefaller det,
som om det vore bäst att icke nu bränna upp de förråd, som redan
finnas och som komma att bli ännu mera oumbärliga för förädlingsindustrien.

Jag får sålunda för min del säga, att om man skall av hjul]
bränslebristen på det sätt, som de herrar föreslagit, som äro emot denna
lag, skall det nog inom en icke så långt avlägsen tid visa sig, att
vi råka ut för mycket större svårigheter, än om vi gå den andra
vägen.

Att en sådan lag som denna kan vara obehaglig och att man i
många avseenden kan känna sig mindre hågad att rekommendera
dess antagande, är ju givet. Men vi befinna oss ju i ett nödläge, och
man har här icke något annat val. Det har motionsvägen framkommit
vissa anmärkningar mot att ingenting har gjorts i förväg. Det
är märkvärdigt, att dessa anmärkningar framkommit från håll, där
man icke vill vara med om att nu göra något i detta avsende. Om
t. ex. rätt vittgående åtgärder skulle ha föreslagits för ett år eller ett
halvt år sedan för att avhjälpa denna sak, undrar jag dock om det då
hade varit lättare att få förslaget därom igenom. Det är nog så, att åtgärderna
måste ses i sammanhang med de missförhållanden, som det
gäller att avhjälpa. Jag kan därför icke instämma i talet om att.
därest man hade tänkt på denna sak tidigare, skulle man lättare
ha kommit ifrån svårigheterna. Vi ha ju här för övrigt att räkna
med den minskade kolimporten, och det är en svårighet, som först
under den allra sista tiden har gjort sig gällande.

Jag nämnde om att vissa slag av virke behöva reserveras för
industrien. Det finnes ett annat slag av virke, som närmast skulle
kunna komma ifråga som bränsle, nämligen props, och skall jag erinra
om att props är en exportvara och att den såsom exportvara numera
har större värde än den haft tidigare. Det förhåller sig nämligen
så, att för den props, som exporteras ur riket, få vi bränsle tillbaka.
Det är visserligen icke ett direkt byte, men för den props, som går
ur riket, kommer det under vissa förhållanden ersättning i form av
stenkol. Man kan därför icke bannlysa denna export utan att åstadkomma
ganska stora obehag. _ Det visar sig till slut, att av dessa 14
miljoner blir det en relativt liten kvantitet, som står till förfogande.
Jag kan tillägga, att utom det behov, som jag pekat på, finnes det
y^®rJ^äre behov. Det är nämligen ett land, som skickar vissa livsmedel
till Sverige utan att fordra ersättning i annan form av Sverige
än att man har vissa anspråk pa att vi icke skola fullständigt
stoppa den export av virke,^ som tidigare ägt rum till det landet. Det
blir pa, det viset då icke så mycket kvar, jag upprepar det, av pappersved,
av kolved, av props och av splitved, som vi kunna bränna
upp utan vidare, utan det är bäst, att vi få så mycket ved som möjligt.

Det är givet, att t. ex. från socialdemokratiskt håll man skall

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forte.)

Nr 78. 8

Lördagen den 9 juni, e. ro.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

rikta den anmärkningen mot lagen, att om den icke garanterar, att
de arbetare, som bliva uttagna, få en förtjänst, som står i proportion
till den förtjänst, de haft tidigare, är den bristfällig. Det är givet,
att om man skulle kalla ut arbetare med en relativ stor inkomst till
vedhuggning och deras inkomst skulle förminskas, de bleve missnöjda,
och det missnöjet vore i hög grad berättigat. Men å andra
sidan undrar jag, om det kan ligga i regeringens eller, ännu mindre,
i bränslekommissionens intresse att driva verksamheten så, att det
blir ett allmänt missnöje. Den första förutsättningen för att man
skall nå med sin verksamhet det mål, som man satt sig före, är, att
arbetet försiggår under sådana former, att det icke framkallar missnöje.
Skogsägarna ha ju redan fått på hand, vilken betalning de
komma att erhålla. Den är, det får man erkänna, tilltagen så, att det
icke finnes anledning till klagomål. Jag kan icke förmoda annat än
att, när det gäller bestämmande av arbetslönerna, samma förhållande
kommer att äga rum även här. Beträffande industrien och transportmedlen,
så när landet skaffar dem erforderligt bränsle, för att
de skola hålla verksamheten i gång, kunna de icke anmärka på att
de, som släppa till råvaran, och att de, som tillverka veden, skola ha
ordentligt betalt. Det är icke fråga om att från statskassan lämna
anslag till arbetslönerna och att man då måste vara njugg. Industrien
står i det läget, att om den skall få bränsle, skall den icke
få det annat än genom statens förmedling. Det vore då underligt,
om staten icke gåve arbetarna ordentligt betalt. Jag förmodar, att
industrien och transportmedlen ändå komma att känna sig tillfredsställda
med att bränsle ställes till deras förfogande.

Jag skall icke göra något yrkande därför att det förut föreligger
så många olika förslag. Jag får säga, att en del av dem gå varandra
ganska nära. Men jag vill sluta med att betona — jag vänder mig
till dem, som inse nödvändigheten av denna lag; det finnes herrar,
som icke göra det, och jag förmodar, att de fästa sig mycket litet vid
vad jag säger, men jag vänder mig till de herrar, som inse nödvändigheten
av att få en lag av detta slag igenom — att man icke här
vid specialbehandlingen får söndertrasa förslaget alltför mycket. Då
kan det hända, att vi få lagen, men att den blir av den beskaffenhet,
att den icke kan åstadkomma det resultat, vi åsyftat. Det
skulle vara det bedrövligaste av allt. En sådan varning kan synas
från min sida något förmäten, men då man hört överläggningen idag
och sett alla de olika meningar, som reservationsvis bifogats utskottets
betänkande, känner man sig nästan kuslig till mods och undrar,
vad som till slut skall komma fram av allt detta. Jag _ skall å
bränslekommissionens vägnar, om det tillätes, hemställa till dem,
som ha ändringsförslag men äj*o vänner av lagen, att pa förhand ena
sig så mycket som möjligt, så att man vet vad man får och utskottet
icke behöver framlägga något, som med ett starkt uttryck skulle
kunna kallas ett missfoster. Visserligen skulle ett sådant resultat
glädja dem. som vilja slå ihjäl lagen, men jag är ^övertygad om
att det finnes en majoritet för att något göres. Erågan är av sa
stor betydelse och så viktig, att jag hoppas, att en majoritet skall

Lördagen den 9 juni, e. in.

9 Nr 78.

kunna trots motståndet genomföra en acceptalbel lag om allmän Ang. lag om
tjänsteplikt för anskaffning av bränsle för kronans räkning. allmän

tjänsteplikt

Vidare anförde

m. m.
(Forts.)

Herr Bogren: Herr talman! Hammaren har nu hört en sakkunnig
yttra sig, och vad säger sakkunskapen? Jo, den sä°-er att
den svenska kvinnan måste skickas ut i skogarna för att jämte mannen
under arbetsfogdars ledning sörja för kommunikationers och industriens
bränsl.ebehov. Visserligen hörde vi på förmiddagen en
talare uppträda i denna debatt och söka hyfsa till lagen i 1 § o-enom
att föreslå den ändringen däri, att kvinnorna skulle fritagas från
skogsarbetet, men nu höra vi sakkunskapen anse det vara absolut
nödvändigt att kvinnorna tas med. När jag hörde den ärade talarenhär
yttra sig, och särskilt när han yttrade sig om, hur han
vant i tillfälle att redan på ett förberedande stadium deltaga i förslagets
utarbetande, så rann det mig i sinnet, hur kommer det si"
att bränslekommissionen, soim den ärade talaren tillhör, icke reda°n
långt förut, insett faran för bränslebrist och att den icke tillstyrkt
Hungl. Maj:t att genom skogsstyrelsen beordra en massavverkning
i statens skogar för att trygga bränsleförrådet? Det hade varit den
råtta tiden att göra en massavverkning sistlidne vinter. Det är
något sent nu i denna bråda tid, bråd för landsbygdens befolkning.
T, ,rr talman, det var icke detta jag ville yttra egentligen.

Vårtor jag begärde ordet var därför, att det är åtskilliga talare,
som uppträtt i denna debatt och som varmt försvarat detta lagförslag
och varnat kammaren att påtaga sig det stora ansvar, som
skulle ligga i.att låta detta lagförslag falla. Ansvar för vad? För
den bränslebrist, som hotar vara kommunikationer och vår industri
Det är redan under debatten från flera talare framhållet, hur regeringen
har medel i sm hand att avvärja denna fara. Med stöd “av
forfoganderättslagen kan den beslaglägga icke endast alla befintliga
vedpartier utan även alla virkesförråd, som äro lämpliga att användas
till bränsle. Den kan, som jag förut nämnde, låta anställa
massavverkning i statens vidsträckta skogar och varför icke i de
stora bolagsskogarna, men må den skona den lilla jordbrukarens
sparda skogspark. Ja, säger man, men arbetskrafterna till detta?
Jag tror, att behovet av arbetskraft nog skulle fyllas, om man stipulerade
t. ex., dubbel betalning för kubikmeter avverkad ved mot
nu gällande pris. Ma man tillgripa den utvägen, och jag är överiyigiid
om att arbetssökande skola inställa sig i massor.

Fn annan möjlighet står regeringen till buds, och det är, såsom
redan papekats, inkallandet av militär. Jas? tror icke, att nåsixm
större fara skulle hota, om de militära repetitionsövningarna i höst
inställdes och manskapet i stället användes, om det befinnes oundgängligen
nödvändigt, till avverkning i statens skogar. Jo, säger
utskottets ärade ordförande, det skulle medföra så stora kostnader
och sa stora svårigheter vid placerandet av manskapet. Jag tror

Nr 78. 10

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

gentemot den ärade talaren, att de kostnader, som därmed skulle
uppstå, skulle bli försvinnande små mot de kostnader, som skulle
drabba kommunerna och staten genom den organisation, som här
föreslagits.

Yi hörde av en ärad talare närmast före middagsrasten, vad
approximativt beräknat administrationen skulle kosta. Om vi tänka
på de utkommenderade, så skola de ha mat och förplägning i skogarna
liksom utkommenderad militär. De skola ha betalning efter
ortens pris etc. Man synes här icke alls taga i betraktande de utgifter,
som man med detta lagförslag skulle pålägga samtliga Sveriges
kommuner. Det står dock i förslaget, att dessa kommunala arbetsnämnder
äga tillkalla nödig arbetskraft till sitt förfogande och att
den skall betalas av kommunen.

Nej, mina herrar, jag tror, att ansvaret för lagens fall kan
denna kammare taga med jämnmod. Men jag ber få fråga de ärade
herrar, som synas med all styrka vilja driva detta lagförslag fram:
hur kunna herrarna verkligen ha mod till att taga detta steg?

Yi ha genom en lång råd av tillfälliga lagar så bundit vår svenska
allmänhets handlingsfrihet ooh så inkräktat på den personliga
äganderätten, att jag tror, att vi göra väl i att tänka oss för, innan
vi komma med nya tvångslagar. Därtill böra vi tänka. på att vi
genom mindre göda eller mindre visa åtgärder — jag vet icke.vilket
uttryck jag bör använda — genom vår folkförsörjningspolitik och
handelspolitik ha kommit därhän, att vårt svenska folk står vid
svältgränsen eller delvis överskridit densamma. Det kan vara möjligt,
att detta folk kan bära vad som helst, även förlusten av friheten
att disponera efter bästa vilja ooh urskilning sitt arbete, men
det kan också hända, att detta förslag, kan bliva den droppe, som
kommer bägaren att rinna över. I varje fall tror jag, att .herrarna
gjorde klokt, om ni denna gång skonade jordbruket och. icke åter
igen uppoffrade det för den så varmt omhuldade industrien.

Nu sade den föregående talaren, att lagens syfte var att skydda
jordbruket. Ja, men detta rimmar sig dåligt med lagens innehåll.
Om jag ser på § 10, första momentet, så står där: »Kommunal arbetsnämnd
har att, efter samråd, där så lämpligen ske kan, med
arbetsföreståndare, kalla tjänstepliktiga till arbetet.» Ja, vilka äro
lämpliga? De tränade ute på landet eller städernas innevånare?
Eller vilka finner man lämpliga att uttaga? Vara drängar ooh torpare?
Eller professorerna? Nej, dessa senare äro fritagna. Eller
den i viss mån förvekligade stadsbon? Jag tror, att man tar till
den bästa arbetskraft, man kan få av den, som finnes tillgänglig, och
därigenom blir nog, trots vad den föregående talaren anförde, denna
lag en klasslag, som med oförsvarlig hårdhet kommer att träffa Sveriges
arbetande befolkning. Det är därför jag beundrar modet hos
en del av kammarens ledamöter, som gör, att de gladeligen, yrka bifall
till denna lag och som gärna skulle sett. att den blivit ännu
strängare.

Herr talman, jag ber med denna motivering få yrka bifall till
herr Hamiltons förslag om avslag på lagen i dess helhet.

Lördugeu dcu 9 juui, c. in.

11 Nr 78.

Morr Persson i Norrköping: Herr talman! Det var en ta lare,

som i förmiddags yttrade, att lian icke kunde vara med om
att antaga denna lag om civil tjänsteplikt, därför att den innebar ett
ingrepp i den medborgerliga friheten. Men jag ber då att få framhålla,
att denna frihet kanhända kommer att innebära för en stor
del av landets fattiga befolkning tvång till friheten att frysa under
vintern, och kanske kommer den att innebära för tiotusental, måhända
hundratusental av dem friheten att svälta på grund av att de
bliva arbetslösa därigenom att fabrikerna och kommunikationsmedlen
stoppa på grund av bränslebrist. När man talar om frihet, så
bör man tänka på frihetens konsekvenser, ooh friheten att få frysa
ooh svälta därför att det icke finnes bränsle, den friheten är rätt
fruktansvärd i sina konsekvenser.

Man har sagt, att det lämpligaste vore att här gå fram på frivillighetens
väg. _ Jag instämmer helt och fullt i detta, om man blott
kunde få garantier för, att man på denna frivillighetens väg kunde
fylla den vedbrist, som föreligger. Men ingen kan lämna dessa garantier,
ingen kan garantera, att det enbart på frivillighetens väg
skall lyckas att få fram dessa 10 miljoner kubikmeter ved, som
komma att fattas, därest vi icke få kol i större utsträckning. Ooh
inför den. faran och inför dessa bristande garantier vågar jag icke
påtaga mig ansvaret att säga nej till denna lag, under förutsättning
att den för de tjänstepliktiga blir betryggande. Detta är det huvudskäl,
som avgjort min ställning i denna fråga.

Fördelarna av tillkomsten av en sådan lag som denna är o ingalunda
så obetydliga i vad gäller möjligheten att få frivilliga överenskommelser
till stånd med skogsägarna. Med förfogandelagen
kan man icke tvinga en enda skogsägare till annat än att avstå sin
skog till kronan; man kan icke med åberopande av förfogandelagen
tvinga honom att avverka denna skog. Om man säger till en gensträvig
skogsägare — och sådana finnas många — avverka 200
eller 300 kubikmeter, så kan han svara: nej, jag gör det icke, jag
kan det icke.. Men har tjänstepliktslagen kommit till stånd, så
har staten i sin makt att själv avverka och kan säga till "skogsägaren:
om ni icke frivilligt vill avverka så och så stor kvantitet, så
kommer kronan att avstämpla och avverka detta enligt denna lag.
Däri ligger vad jag tror vara nödvändigt för att åvägabringa en
frivillig avverkning i en hel mängd fall.

Jag skall icke tvista med herr ''Vennerström om innebörden av
hans motion, men det vill jag säga, att jag skulle icke vilja vara
så oförsiktig som att gå därhän att i en motion rekommendera statens
tillhandahållande av arbetskraft åt enskilda för att framskaffa
livsmedel på det sätt, som i motionen skett. Jag anser detta vara
oförsiktigt, då det icke finnes några garantier beträffande en sådan
lags tillämpning. Betryggande sådana garantier finnas nämligen
icke föreslagna i motiveringen till herr Vennerströms motion eller
i dess kläm. Den bränslebvråkratism, som han med fullt fog påpekar
skulle kunna komma till stånd, därest tjänstepliktslagen skulle
träda i kraft, den kommer att finnas även beträffande den avverk -

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

Nr 78. 12

Lördageu den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

ning som kan ske med på frivillighetens väg anskaffad . arbetskraft.
Ty även där måste staten leda avverkningen och ka distriktsckefer
och arbetsförmän till sitt förfogande på arbetsplatserna. Det
blir sålunda icke så stor skillnad i detta fall.

Jag begärde emellertid ordet för en särskild sak. Man har nämligen
uttalat starka betänkligheter mot, att det i laigens första paragraf
föreslås, att även kvinnan skulle uttagas till tjänsteplikt. Den
saken har blivit ytterst litet berörd av utskottet under dess behandling
av ärendet därför att man ansett, att den saken spelade
en mindre roll. Men är det så, att man stöter sig på att införa tjänsteplikt
även beträffande kvinnor, så har jag för min del Dke något
mot, att detta uttryck utgår ur den första paragrafen, så att den
kommer att lyda: »Med hänsyn till nu rådande utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden är en var inom riket bosatt man, som
fyllt femton men ej sextio år» etc. Ty dels kommer kvinnoarbetet
att tagas i anspråk blott för plockning av kottar och ris och dylikt,
och dels, om deras kraft icke skulle komma att tagas i anspråk på
detta sätt, vilket dock ur nationalekonomisk synpunkt skulle vara
lämpligt, så lär man ha möjlighet att på grund av den arbetslöshet
som finnes i vissa grenar av industrien, på frivillighetens väg träffa
överenskommelser med Jern, som äro arbetslösa, och med dem,, som
icke äro arbetslösa, utan anställda i fabriker, men som dock ha tid att
samla kottar och ris och annat, som bör tillvaratagas. .

Herr talman, jag ber att på dessa skäl få yrka bifall till utskottets
första paragraf, första stycket men med den ändring, att
orden »eller kvinna» borttagas, samt beträffande andra stycket till
den reservation, som jag tillåtit mig avgiva.

Häruti instämde herrar Borg, Bran tiv g och Bärg i Katrineholm.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Carleson:
Herr talman! Under den debatt, som här pågått, torde det väl.få
anses utrett, att ett verkligt behov föreligger för att staten ingriper
reglerande i produktionen av bränsle. De invändningar, som
här framförts, synas mig icke vara tillräckligt grundade. Man har
fäst sig vid att det normala, privata framställandet av bränsle i
regel täcker det bränslebehov som förefinnes beträffande hushållet,
men man förbiser i det läge, där vi nu befinna oss, att vi för hushållet,
för framställning av livsmedel och åtskilligt därtill hörande
förut även använt kol eller koks, men att, när detta bränsle uteblir,
det måste tillses, att ersättningsmedel finnas. Desisa ersättningsmedel
behövas, vare sig det gäller transportmedel för att transportera
livsmedel till orter, där konsumtionen skall äga runa,, eller fabrikation
av livsmedel eller den fabrikation i övrigt, som icke utan
stora olägenheter kan inställas. Då är det ju givet, att en omläggning
av hela bränsleproduktionen sålunda måste äga rum, och
att detta icke kan ske enbart genom privat initiativ. Staten måste

Lördagen den 9 juni, e. in.

13 Nr 78.

sålunda för att skydda samhället taga denna produktion i sin hand
och skapa de medel som behövas.

Om man är överens om att ett sådant behov verkligen föreligger,
är ju frågan om ansvaret för att propositionen framkommit i
maj av ringa eller ingen betydelse, utan vad det här gäller är att
komma överens om medlen. .lag vill tillägga, att det lär icke
vara någon här i kammaren, trots det att riksdagen under senare år
visat sig betydligt rundhänt med miljonerna, som under föregående
årets höst eller vinter velat sätta igång en hundra-miljonersavverkning
för att möta de behov, som man icke kände, så länge kolboxarna
voro fyllda.

Här har ju för övrigt i denna sak gjorts den invändningen, att
de medel, som Kungl. Maj:t sökt förskaffa sig för produktionens
skull, i viss mån och i stor mån strida mot de intressen, vilkas talan
med rätta föres från lantmännens sida. Men det är väl också alldeles
klart, att om Kungl. Maj it känner ansvaret för att skaffa
bränsle, så känner Kungl. Maj:t ett ännu större ansvar för att skaffa
livsmedel. Och Kungl. Maj:t kommer icke att använda de resurser,
som ställas till hans förfogande, i syfte att nedsätta livsmedelsproduktionen.
Det är ungefär raka motsatsen, som här äger rum. Vi
måste skaffa arbetskraft, om vi skola kunna reglera denna sak. För
att icke livsmedelsproduktionen skall behöva nedsättas, blir det enligt
min mening statens oavvisliga plikt att reglera denna arbetskraft
för sådant ändamål. Det är just detta som staten velat göra
genom denna tjänstepliktslag.

Det är ju klart, att en lag, som innebär ett sådant starkt ingrepp
i den personliga rörelsefriheten, i allt vad vi hittills ansett för vår
personliga rättighet, icke kan stödja sig blott på straffbestämmelser;
de äro.enligt min mening av underordnad betydelse i en sådan lag.
Effektiviteten är beroende på förståelsen från samtliga medlemmar
i samhället. Jag är icke blind för att denna effektivitet i viss grad
rubbats genom det motstånd lagförslaget rönt litet varstädes. Men
då jag sålunda inser, att effektiviteten i viss mån rubbats, bortser
jag å andra sidan icke från, att denna lag i visst fall och i visst
läge kan befinnas vara ett sista medel för att nå det mål, varom här
år fråga; säkerställandet av bränsletillgången. Men denna lags effektivitet
är det nu fråga om att ytterligare nedsätta genom herr
von Snei.derns förslag, ja här finnas yrkanden på rent avslag. Jag
vill här icke alls tala om ansvar, ty då skulle jag kunna missförstås,
och man skulle kunna tro, att regeringen och bränslekommissionen
skulle kunna, om avslag äger rum, slå sig till ro trots medvetandet
om denna lucka i lagstiftningen. Det är tvärtom givet, att det
ansvar, som både regeringen och bränslekommissionen känna inför
förenämnda problem, kommer att från deras sida mana till ökad
energi för att vinna det mål, varom här är fråga, även om lagen
avslås. Men jag måste tillägga, att jag är övertygad om, att man
i sa fall icke blott från regeringens och bränslekommissionens sida
utan även från riksdagens sida bör räkna med ett annat och sämre
resultat än det som nu är åsyftat.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

Nr 78. 14

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! I den svåra
tid, vari vi nu befinna oss, gäller det att taga vara på allt bränsle. Jag
vill fästa uppmärksamheten på ett brännämne, som man ofantligt mycket
förbisett och först på sista tiden lagt märke till. Det är kottarna.
Att jag kommit att tänka på detta, beror på att jag, då jag för en
tid sedan var på resa med Mjölby—Hästholmens järnväg, fick se,
att man där eldade lokomotivet med kottar. Jag fick även den
upplysningen, att man under många månaders tid hade använt uteslutande
detta brännämne på lokomotiven. Samma bränsle användes
också på en annan av Östgötabanorna. Det upplystes för mig,
att kvinnor och barn i dessa trakter skaffa sig ganska goda arbetsförtjänster
genom att insamla kottar, och trots detta är det till ekonomisk
fördel för järnvägsförvaltningen att använda detta bränsle.
Jag anser därför, att både lokomotiv, lokomobiler och ångpannor
borde i mycket större utsträckning än nu är fallet använda detta
bränsle. .

Ett annat exempel. Jag hörde härom dagen att vid Lunnevads
folkhögskola i Östergötland lärarna och lärjungarna, tillsammans
trettiotvå personer, varit ute i skogen och plockat kottar och
på en eftermiddag hopsamlat 6 lass kottar. Vad innebär detta? Jo,
det kan bända, att hälften av folkhögskolans vedbehov insamlades
vid det tillfället!

Måtte man i alla folkhögskolor och alla skolor, belägna i skogsbygder
giva eleverna lov en och annan dag, sa har man ju bränsleförrådet
för vintern tryggat! Och måtte i de små hemmen, var^ooh
en i sin stad söka skaffa hem detta utmärkta brännämne, och såväl
stat som kommuner, gorå uppköp av kottar!

Jag hörde vid M:ölby—Hästholmens järnväg, att priset var 5
öre per kilo; om det är det allmänna priset vet jag icke. Vid ett
sådant arbete som detta kunna naturligtvis kvinnor och barn med
mycken fördel användas. Jag finner det därför icke alls ^onaturligt,
att denna lag talar om kvinnlig tjänsteplikt. _ Men å andra
sidan är jag övertygad om, att mycket kan på frivillighetens väg
åstadkommas i detta stycke, och därför anser jag icke denna tjänsteplikt
vara av vidare betvdelse. Jag vill nu övergå till huvudsaken.

Alla. som ha en allvarlig syn på bränslefrågan och^som se, i
vilket verkligt kritiskt läge vi antagligen komma vid årets slut,
böra inse, att vi måste ha en lag i ämnet till stund. Nu både det
det varit lyckligt om lagutskottet, följande sina göda traditioner
från denna riksdag, kunnat komma fram med ett enhälligt förslag.
Då hade denna lag kunnat gå lika lätt att besluta som _ åtskilliga
andra. Vi ha hört, at+ allvarliga försök giorts i den riktningen men
på sistone strandat. Goda utsikter lära dock förefinnas, att om lagen
kommer tillbaka till utskottet, en sammanjämkning skall kunna
komma till stånd, som kan verka tillfredsställande.

M;n uppfattning är att i frågans nuvarande Inne, och om man vill
saken, så finnes det icke nåvon bättre väg att föDa, än de riktlinier,
som npndrawi+s av herr Sven Persson, och lag ämnar därför följa
honom i voteringarna, om han icke ändrar sina yrkanden.

15 Nr 78.

Lördagen den 0 juni, e. m.

Herr Hamilton: Herr Persson i Horrköping yttrade, att avslag
pa lagen skulle medföra tvång till frihet att frysa och tvång till
frihet att svälta. Hej, herr Persson, det är icke riktigt. Från statsradsbankon
ha vi nyss hört, att förråden i landet uppgå till 1(1 ä 17
miljoner kubikmeter, vilket täcker hushållsbehovet, och, såvitt jag
nate är illa underrättad, täckes även behovet för våra kommunikationer
med de kol, som redan finnas i landet, och de kol, som väntas
utnran.

Herr Christiernson yttrade några ord, som gåvo vid handen,
att det tyvärr icke finnes mycken sakkunskap inom bränslekommissionen
Han framhöll, att åtgärder för bränslets säkerställande icke
kommit för sent; det både ingenting betytt, om de vidtagits redan i
januari manad. Men det är just under vintermånaderna som man
hugger veden, och da kan man få den ordentligt huggen. Och hade
vi kunnat företaga en avverkning i januari månad, tror jag icke att
någon tyangslagstiftning nu ifrågasatts. Herr Christiernson framhöll
också, att en stor del av veden, som är lagrad, ligger i våra flottleder
och ar således våt. Jag förmodar, att den veden kan tagas upp
under sommaren och torkas, men tror herr Christiernson verkligen
att den ved som nu hugges i skogen, är torr? Hej, det är säkerligen
ett mycket dåligt bränsle. Herr Christiernson hade för övrigt anvisat
samma väg som jag, då han talade om, hur vissa textilfabriker
lörmait sina arbetare att gå ut i skogen och avverka ved. Ja, det
är det jag vill. Kan man icke tänka sig, att de fabriker, som''icke
ha tull sysselsättning för sina arbetare, kunna på frivillighetens väg
förmå, dem att mot betalning — och de kunna betala dem, ty de ha
göda förtjänster — att mot betalning verkställa denna huggning, utan
att cret skall behöva ske med tvång?

Herr statsrådet uttalade nyss, att lagens effektivitet är beroende
pa känslan av solidaritet hos det svenska folket. Kan man höja
denna känsla av solidaritet hos vårt folk genom en sådan tvångslagstiftning
som nu föreslagna, genom att pålägga folk tvångsarbete?
Hej, jag tror man bättre når målet, om man visar folk förtroende,
om man vänder sig till dessa arbetare och säger: Ställningen
är sådan att eder hjälp behöves. Då skola de erbjuda sig frivilligt,
och då kan man tala om känsla av solidaritet, men icke annars.

Jag ber slutligen att få göra en hemställan till de herrar, som
framställt så många yrkanden här i dag, sex yrkanden lära ligga på
talmannens bord, vilket giver vid handen att lagen är oantaglig,
nämligen den hemställan att avsla densamma. Jag ber att få vidhålla
mitt yrkande.

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet CarlesonHerr
talman, mina herrar! Allenast en kort .replik till den siste
ärade talaren. Han citerade mig och kom därvid till det resultatet,
att mina uppgifter skulle giva vid handen, att här i landet redan
skulle finnas tillräckligt med allt det bränsle, som skulle behövas
för hushållsändamål, och hit antager jag även måste räknas sådant

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

Nr 78. 16

[Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

bränsle, som behövs, för att framskaffa hushållsförnödenheter till
respektive platser i landet, alltså för kommunikationsmedlen.

Jag har för min del uppgivit, att det gjorts två inventeringar i
år, en den 31 mars, vilken avsåg egentligt hushållsbränsle, och en
den 19 maj, som avsåg allt annat bränsle, även pappersved, kolved,
splitved och props. Det bränsle, som ligger för hushållsändamål, uppgår,
om jag minnes rätt, till 2,445,000 famnar, och jag har visat att
det icke innebär någon ökning i de lager, som pläga finnas under vanliga
förhållanden. Således, där har man icke att vänta något överskott.
Av denna ved anser jag för övrigt att det är dolt så mycket,
att det räcker för husbehovet på landsbygden och möjligen även till
en del industrisamhällen och städer. Vad beträffar allt det Övriga,
som behöves för hushålls- och andra viktiga ändamål och som. i
propositionen beräknas till 20 miljoner kubikmeter, så finnes till
disposition enligt den inventering, som företogs så sent som den 19
maj, 13,900,000, d. v. s. ungefär 14 miljoner kubikmeter fast mått.
Det är sålunda detta vi Skola repliera på.

Beträffande de 14,000,000 kubikmeter eller rättare sagt
13,900,000 kubikmeter, varom här är talat, ber jag få upprepa vad
jag säde på förmiddagen, nämligen, att om vi skola av detta taga i
anspråk de 12,300,000 kubikmeter, som motsvara sulfitved, annan
pappersved och kolved, så betyder det, att vi i och med detsamma
stänga alla sulfitfabriker och alla andra pappersmassefabriker och
en stor del av vår brukshantering. Man får väl ändå icke gå till en
sådan ytterlighetsåtgärd, som betyder att sätta störa delar av landets
befolkning på bar backe, utan att man allvarligt försökt att på
annat sätt tillgodose behovet av hushållsved. För täckande av hushållsveden
i övrigt och för kommunikationer och sådant föreligger
i detta fall endast ved som står till buds i form av props, ribbved och
splitved, tillhopa 1,600,000 kubikmeter fast mått.

Jag kan under sådana förhållanden icke inse, att de uppgifter
jag lämnat, kunna giva något stöd för den uppfattningen, att det här
i landet finnes en tillgång av ved, som skulle göra en tjänstepliktslag
eller ett statsingripande för framskaffande av bränsle obehövliga.

Herr Olofsson i Digernäs: Då jag gått med bland dem, som
yrkat på rent avslag, må det tillåtas mig, att säga min mening. Min
mening är, att om man använder det folk. som skall in till repetitionsövningarna
i höst, fyra årsklasser, så skall det räcka för att
fylla det vedbehov, som skulle kvarstå, sedan man tagit vara på trämasseveden
och åtskilligt annat av vad som här uppräknats. Jag
vill vidare säga, att det förefaller mig något underligt, om det, av
de omkring 14 miljoner kubikmeter, som skulle finnas på dessa olika
platser den 19 maj, ungefär hälften skulle ligga vid verken och
den andra hälften 6,8 miljoner i flottlederna. Det förefaller mig
alldeles ofattligt, att så skulle vara förhållandet. Det måste bero på
att bolagen icke fått in sina tumböcker på kontoren vid den tiden, och
därför icke visste vad de hade. Fjolårets vinter var en svår vinter,
och avverkningarna kommo mycket efter. Följden var också, att

Lördagen den 9 juni, e. ra. yj

råvaran i fabrikerna gick undan. Den nuvarande vintern återigen bär
vant en utmärkt vinter, och avverkningar ha skett i så stor skala.
Den, som känner till Norrland noll har sett något av dess älvdalar,

• o *?. kunna saga annat än att det är ovanligt mycket virke, som
] ar h?''s4ev f>a d?ssa vatten. Skall delta i alla fall utgöra blott hälften,
sa tycker jag att det vid verken skall ligga ofantligt mycket.

^ke bevisa något av vad jag nu säger, men nog är det obegripligt,
att detta skall kunna stämma, Vill man taga något eller
'' av den trämasseyed, som är avsedd för fabrikationen,

och låta fabrikerna sta. någon tid — eller inskränka deras drift _

och från denna industri taga folk, så tror jag att den arbetskraften,
jemte det folk, som skulle ut på repetitionsövningarna i höst, skall
racka val till, utan att det skall behövas att gå så här bröstgänges
till våga. Det bär ett tvång på oss jordbrukare, som behöva varje
arm för att skota vart jordbruk. Ni vilja naturligtvis, att det skall
produceras sa mycket livsmedel som möjligt, men det vill jag säga
att skall in inkräkta på det antal armar som vi behöva för jordbruket
d,a laf„ “ också vara beredda på, att lantmännen icke komma att
fata stalla sig till ansvar, om födan kommer att saknas här i landet.
Det ar val i alla fall födan, -som är det väsentliagste; om någon
fabrik skulle stanna betyder mindre, än om folket får svälta Men
det säger jag, att tages det mera armar från mitt lilla jordbruk så
Intager jag mig från ansvaret att, i vad på mig beror, kunna frambringa
den skörd, som jag eljest skulle kunna åstadkomma. Det tycker
jag verkligen är en sak som ni, som vilja gå på denna tvångslag,
skulle taga er en funderare på. Det är icke för ro skull, som ni gå
pa denna lag, men vi vilja freda oss med, att vilja icke de militära
myndipetenia skicka ut dessa unga karlar till vedhuggning så blir
det pa dem ansvaret faller, och att säga, att endast femtio procent av
dem, som skola ut i övningarna, duga till att hugga ved, är orimlig
ty en 21-, 22-, 23- 24-ars pojke, han må ha kommit från vilket håll
som helst som är frisk och kan fullgöra sin värnplikt, han kan också
njalpa till med vedhuggnmg.

. Anders so ni Grimbo: Herr talman! Av alla de reg leringar,

som ha blivit vidtagna i anledning av kristiden, torde väl
detta vara en av de största och tillika den, som mest ingriper i den
enskildes äganderätt och disponerandet av hans egendom Fastän
mpnga avseenden tycker, att det gjorts för många regleringar
tilltror jag nng dock icke åt t rösta mot detta lagförslag. Att jag
ställer mig betänksam ändå, vill jag "icke förneka, och det är många
andra, som har yttrat sig, som också göra det. Att lantmännen ha
anledning att vara betänksamma, skall jag be att få påvisa åtminstone
i ett fall.

Exporten av levande djur har fått utgöra 12 å 15 procent av
den export, som försiggick före kristiden, men ändå ha jordbrukarna
fatt erlägga en exportavgift, som uppgått ända till 37 öre per
kilogram levande vikt, och som således i vissa fall utgjort över 200
kronor för en ko. Om nu en lantbrukare jämför sig med dem, som
Andra hammarens protokoll 1917. Nr 78. o

Nr 78.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.1)

Nr 78.

18

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt

m. m.
(Forts t

Lördagen den 9 juni, e. m.

exporterat för inånga miljoner andra artiklar och som icke betala
pff fire i exnortavgift, så må man icke förvåna sig over, om lantmannen
tycker, att han icke blivit behandlad med den hänsyn, han

haft ^läti1”|1e1te]5ltdtetf0att anskaffa bränsle, och som jag nämnde ser jag
saken så att det icke är annat att gorå än att ga med pa lagen, ty
man måste ju böja sig inför det nödvändiga. Men da sa blir förhållandet
“ar man väl rätt att fordra, att detta bränsle, som medelst tillämpning
av lagen anskaffas, icke blir använt i onodan, till något
sE“ Ändamål. Vi ha sålunda sett att, trots att det ar ont.om kol,
trädgårdsmästare, som ha växthus, obehindrat fatt bedriva sm verksamhet
Att det skulle förbjudas för dem, som ha gamla vaxter att
uppvärma sina växthus, det vore väl för mycket begärt, men att dragaPupp
nya växter, det kunde väl åtminstone förbjudas Men har
har man fått rädisor och gurkor och andra grönsaker uppdragna med
W» Sandel inköpta kol och de.sutan blommor . oand^he
att använda kol till dylik produktion ar val lyx. Jag vill visst icne,
SÄ—tJ skola tå sitta emellan, men staten kunde val

M1''VnCmantndeSasPomnSSnarätt upputsa™i samband
med dessa bränslefrågor, är vattenledningsverken i staderna.. Dar
använder man ångkraft för pumpnings- och filtreringsanordnmgarnå
Vattnet pumpas upp och filtreras, varefter det pumpas upp
io-en på höider eller i vattentorn, dar det finnes reservoarer Det ,
v“ore icke så mycket att säga om detta i och för sig sjal vt, ty vatten
är iu en nödvändighet, men vattnet användes aven till andra
ändamål än de odisputabelt nödvändiga. Ett ^brukningssätt, som
hl i vit nästan allmänt i en del städer, är de s. k. vattenklosetterna.

Om man går ut ifrån att det är medelst bränsle man framskaffar

detta vatten som skall användas för att skölja ut i sjon och således

förinta växtnäringsmedel, och vi nu på detta satt ^lp^bränsle
avverka ved för anskaffande av bränsle, sa kommer val detta bränsle
också att användas för dylikt ändamål. Det ar litet egendomngt i
dela tider, tvcker jag, när man har så stora anspråk pa att lantmannen
skola taga väl vara på allting och uppmanar dem att hopa gödningsämnen
från andra sidan jordklotet, det är litet egendomligt
att då komma med denna lag, som ålägger dem att hugga ved, sa

att städerna skola kunna på detta sätt .förinta växtnäringsämnen

Om det är en lantman, som låter någonting forfaras och icke! alla
avseenden tager väl vara på växtnäringsämnena eller vanskoter sin
jord =å mta vi. att det roms i högan sky och begares nya och skämta
vanhävdslagar, och att det fälles många härda ord om en sa,da"
man. Men om städerna låta växtnärmgsmedlen forfaras, kallas det

raod nli ittÄ « m» att tmm rikta
förut i år anslagit fyra miboner kronor för att hjalna lantmannen till
Ear? gödningsämnen, huvudsakligen sådana, till vilka råvara ar
inkönt från utlandet, så är det svårt att fatta logiken eller se linjerna
i den nuvarande kristidspolitiken. Den kan betecknas som ett virr

Lördagen den 9 juni, e. in.

19 Jfr 78.

värr, litet si och litet så, hur som helst här stå en (lel förhållanden
rakt emot varandra. Detta är nog inte sådana småsaker, som kanske
manga tänka sig. För övrigt vill jag icke missunna varken stadsborna
eller magra andra att i ostörd ro få njuta av vad som kallas
»nutida bekvämligheter», men om de så skola göra, tycker jag, att
det ar något mycket begärt, att det skall komma tvångslagar som
ålägga antmännen att släppa till ved till visst pris och hästar till
att, forsla denna ved, och så dessutom bliva ålagda att personligen
deltaga i vedhuggning. — Det är sådana reflexioner, som lantmännen
i stor utsträckning göra sig ute i bygderna.

.. Denna lag kommer nu till och gör, att den tvångströja, som lantmannen
redan ha i sm näring, blir ännu svårare att bära. Men som
jag sagt, det är väl inte annat alt göra. Det har redan blivit så
manga regleringar att jag är fullkomligt övertygad om, att redan
dessa i och för sig komma att hämma och minska produktionen i hög
STad:.„ A‘ deiV?a mångfald regleringar på s. k. livsmedelsområdet,
gor till att jordbrukarna känna sig osäkra i utövningen av sitt yrke
Denna osäkerhet som nu ytterligare ökas, inverkar hämmande på
produktionen i Derå avseenden. När vi nu ändå få denna lag, har
jag darfor intet annat att göra än att vädja till dem det vederbör, att
de. f^n,71.onarer’ som tillsättas för att ombesörja hela denna apparat,
ma fullgöra sitt uppdrag med den hänsyn, som man har rätt att

K^Saf Vaf''l mn,en lck,6 få anledning till berättigat missnöje,
y det ha de haft hittills gentemot de herrar ledamöter, som suttit i

råd^anga k°mmissioner’ vi hittills haft att göra med på olika om -

... Derr Andersson i Skivarp: Herr talman, mina herrar! Det
iorvanar mig icke alls, att kammarens ledamöter äro mycket tveksamma
om huru vi skola gå tillväga i detta fall, och jag får säga,

förslå^ SJalV Vant SanSka tveksam’ då det 2äUt ett sådant här lag ,

a De/-akr Vf ändä icke hjälpas, att vi måste ha en sådan här lag,
tj den tia kan komma, da det blir alldeles nödvändigt att något åtgöres
för att framskaffa det bränsle, som behövs under den kommande
vintern Jag far därför säga, att jag icke vågar taga på mitt ansvar
att rosta emot detta lagförslag. Här har talats så mycket om att
lagen kommer att vila så tungt på jordbrukarna, och iag tror, att
dcV rf fV kommer att gorå det. men jag har också en annan
tanke. I händelse denna lag icke kommer till stånd, och Kuno-] Mart
ser sig nödtvungen att skaffa fram ved från olika delar av laVdet, då
finner sig kanske Kung!. Maj:t också nödsakad att betala vilka pris
som helst för det arbete, som kommer att göras i skogarna. Kung!
Ma.i:t bestämmer genom förfogandelagen vilken del av skogarna som
skall tagas i anspråk, och bestämmer även det pris, som KunH
Ma.i:t anser vara nödvändigt för att få veden avverkad Det är törn

. f"1''1;!- «“ -!«* för »ära jordbrukare ekall k.nuås mveket tunS
nar till vedhuggnmg pressas ut eller, om jag så får såga
arbetskraft från vårt lantbruk, och denna arbetskraft betalas med

An<j. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

Nr 78. 20

Lördagen den 9 juni, e* m*

Ang'', lag om
allmän
tjänsteplikt
m m.
(Forts.)

priser, som lantbruket icke kan komma upp till. Följden blir den
att för tillfället arbetskraften suges ut från lantbruket, och för d
tid, som kommer därefter, bli prisen uppdrivna till en sådan böjd, att
lantbruket har svårt åt bringa dem till normalt läge igen Sedan tar
Kungl. Maj:t med stöd av förfogandelagen hästar och fordon från

lantmännen och forslar fram veden.

Så kommer det att gå, om lagen faller. Jag har emellertid för
min del mycket övertänkt det besynnerliga däri, att industrien icke
enligt min mening kommer att enligt denna lag fa bära den tunga,
som den egentligen borde bära, därför att industrien far i väsentlig
mån så stor nytta av lagen. Jag hoppas, att da uttagningen en gång
sker, bör industrien även få ta den tyngsta delen av uttagningen. Jag
skulle som sagt hoppas, att så kommer att ske. Men det ar icke endast
industrien det gäller. Ty jag far saga, att hade det
endast varit industrien och hade det endast gällt vedbehov
för familjerna, så skulle jag icke velat vara med om (detta.
Men det är andra förhållanden som göra, att jag också ar tveksam,
huru man skall ställa sig. nämligen då jag tänker pa vara transportförhållanden
och kommunikationer. Aven dar behovs ved eftersom
man icke får tillräckligt med kol, vilket ser betänkligt ut, da det anta°dio-en
kommer att fattas stora mängder, och därför anser jag för
min del, att något behöver göras och göras med allt allvar. »kulle
våra kommunikationer stanna av, så är det icke endast lantbrukarna,

som bli lidande, utan även andra. _ , . , ,

Jag vågar därför icke taga på mitt ansvar att rosta emot lagen.

Herr Åkerlund: Jag har mig bekant, att det i mellersta
och södra delarna och även de nordliga delarna av vart land tinnes
ofantliga kvantiteter ved avverkade. Man har visserligen infordrat
uppgifter härom, men jag undrar verkligen, om dessa siil ror

äro kontrollerade. . . ,

Beträffande förevarande lagförslag anser .lag, att man icke
kan hysa förtroende för en lag, som tvingar ut folk på arbete mot
deras vilja. Här fordras det personer, som känna till och forsta
sig på skogsavverkning. Man säger, att det skall tagas ut sågverksarbetare
och jordbruksarbetare. Vad de förstnämnda beträffar,
tror jag icke, att de äro lämpliga för ifrågavarande arbete.
Låt vara att de kunna sköta sågverk, så förstå de sig därför icke
på skogsarbete. Det återstår följaktligen endast jordbruksarbetarna
och de behövas mer än väl för att anskaffa föda åt to ket
_ såvida vår herre är nådig och låter det bil regn. Jag kan
sålunda icke tänka mig. att det_ finns möjlighet att genom tvangslägstiftning
här åstadkomma någonting. . . .

Hur är det nu med arbetstillgången? Jag har sett i tidningarna,
att man sökt vidtaga åtgärder för att lindra arbetslösheten.
Befarar man arbetslöshet inom industrien och stadsmannanänngarna,
finns det ju arbetskrafter för att utföra det arbete, som det
bär är fråga om och som jag erkänner är ett synnerligen viktigt
arbete. Det synes förresten icke vara så stor brådska med denna

Lördagen den 0 juni, e. in.

21 Nr 78.

sak, då man kommit fram med den först framemot midsommartiden
Om man nu får folk upp i skogarna till att hugga ved
blir den icke torrare än om den hugges i oktober eller november!
haven hinner icke torka ur. För övrigt veta de, som ha erfarenhet
pa detta område, att det icke finns möjlighet att få ut folk till

SänSTVÄ denna ?rSti,d — de bli uppätna av mygg, och annat
e ande. „ Arbetarna ga icke ut i skogen, om man än betalar dem
aldrig sa mycket.

„Jf5 akan+-n ^ f5r-min del begripa, att denna tvångslagstiftning
skall landa till det= ringaste gagn. Men på den frivilliga överenskommelsens
väg gar det inycket väl att här komma fram. Det
talas om militär. Vad skall den göra i detta fall? Den hugger
Tf mycket.’ som den,,vl1!'' Likadant blir det, om personer

a™ Vaifi atJ ffa f,ör ^penning. Och då kommer
y f f°rresten veden att kosta en krona träet. Jag tror. att denna
sak far ordnas pa annat satt an har föreslagits, och att det kan

de herrafrV«olffhLtenS fa Jag TiU slutligen tillråda vederbörande
herrar som ha med denna sak att skaffa, att noga göra si»

underrättade om de deklarationer, som avgivits angående vedtilfgangen.
Jag tror, att de rent av skola bli förbluffade.

Jag yrkar avslag på det föreliggande förslaget.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner pa l:o) godkännande av utskottets förslag till lydelse
av förevarande paragraf, 2:o) godkännande av berörda förslag

Sneidern S°m ?nder överIäggningen yrkats av herr von

bneidern 3.o) godkännande av nämnda paragraf i den lydelse
som föreslagits i den av herr Petersson i Lidingö villastad m fl av’
givna reservationen, Do) godkännande av paragrafen i enlighet med

bSairt^X^T011/ Norrkop,nK senast framställda yrkandet, 5:o)
bifall till det,yrkande, som framställts av herr Olsson i Ramsta samt

Mai favS af a saval utskottets föreliggande lagförslag som Kun»]
Maj ds motsvarande propositioner; och förklarade herr talmannen
sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för den under Do)
angivna propositionen. Votering begärdes likväl, i anledning varav
och sedan till kontraproposition antagits den under 6 ro) upptaga

ringsproposltion;11 UPPSatt6S’ °ch 3nsl°*s föl’ande

Hen, som vill att kammaren bifaller det förslag till lydelse av

tiäLtenhkff"0^8 f°reVTn,le förs.la" tiH la« angående allmän
tjänsteplikt för kronans rakning i vissa fall, som under överläggningen
senast framställts av herr Persson i Norrköping, röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja;

Nej;

r ,7innf- ^ej’ bär kammaren avslagit såväl utsskottets ifrågavarande
lagförslag, som Kungl. Majrts propositioner nr 341 och 358.

Ang. lag om
allmiin
tjänsteplikt
m. in.
i Forte.)

Nr 78» 22

Ang. lag om
‘allmän

tjänsteplikt

m. m.
(Forts.)

Lördagen den 9 juni, e. m.

Omröstnin-en utföll med 119 ja mot 59 nej; och både kammaren
alltså bifallit det förslag till lydelse av förevarande paragraf.
Tom under överläggningen senast framställts av herr Persson i Norrköping.

För 2 § hade utskottet föreslagit följande lydelse:

2 §.

Från tjänsteplikt äro, i den mån Konungen ej annorlunda forordnar,
undantagna ...... , , „

a) ämbets- och tjänstemän på ordinarie eller extra bestallning

hos staten, landsting eller kommun;

b) krigsmän och personer, som eljest innehava |^an angalb ning

eller förrätta sådan tjänstgöring, som avses i 6 § i strafflagen
för krigsmakten den 23 oktober 1914; samt m

c) fast anställd personal vid järnvägar och andravid ste’
tionsinrättningar, som äro upplatna för allmän trafik, samt vid st
ten, landsting eller kommun tillhöriga verk och inrättningar, i den
mån sådan personal ej faller under a).

Vidkommande denna paragraf hade reservationsvis yrkats
av herrar Alexander son, Lars Olsson, Karlsson i Fjal och fet;-tersson i Södertälje att till paragrafen skulle fogas ett nytt stycke

Sa ^Värnpliktig vid infanteriet, som under år 1917 skall undergå
repetitionsövning, må ej före övningen uttagas ti a man pms
plikt, med mindre Konungen därom forordnat, ,^^ter dykkt ^or
ordnande värnpliktig, som ovan- sags, fullgjort allmän tjanstepl k ,
äge han för den tid han sålunda tjänstgjort, tillgodoräkna M;
gford tjänsteplikt såsom under år 1917 fullgjord repetitionsovmng».

samt

av herrar Persson i Norrköping och Borg, att punkten b) matte
utgå.

Paragrafen föredrogs, varefter

Herr von Sneidern anförde: _ I anslutning till vad jag
yttrade under principdebatten anhåller jag fa^stalla om bifall
till utskottets förslag i fråga om denna § med det tillägg att ett
moment d) införes, så lydande: »personer, som aro fullt sysselsatta

inom jordbruket».

Häruti instämde herrar Åkerlind, Persson i Fritorp, Nilsson i
Tiorris Maanusson i Tumhult, Olsson i Blädmge, Svensson i Torlarp,
Olsson’i Ramsta, Andersson i Höckerum, Rune, Carlsson i Solberga,
Runefors, Lundblad, Persson i Biörsbyholm, Wehn, Igel, Mossberg,
Olofsson i Digernäs, Karlsson i Mo, Lundgren i Nora, Olsson i See,
Osberg och Svensson i Betingetorp.

Lördagen den 9 juni, e. ra.

23

Nr 78.

Vidare yttrade

Herr Pettersson i Södertälje: Vid denna punkt ber jag
att få yrka bifall till den av herr Alexanderson m. fl. avgivna
reservation, som återfinnes på sid. 52 i betänkandet. I sammanhang
därmed yrkar jag också, att det stycke i utskottsutlåtandets
motivering å sid. 32, som börjar med: »Utskottet kan» erhåller
den lydelse, som i nämnda reservation angives jämväl å sid. 52.

Herr Persson i Norrköping: Herr talman! Genom antagande
av herr von Sneiderns förslag kommer lagen att till sitt
utseende och till sin innebörd bli en klasslag. Ty med den formulering,
som han givit sitt förslag, att personer, som äro fullt
sysselsatta inom jordbruket, icke skola under några förhållanden
lå uttagas till tjänsteplikt, har hela den jordbrukande befolkningen
blivit befriad från denna tjänsteplikt. Fullt sysselsatta i jordbruket
äro givetvs varje brukare av jord, hans söner och drängar, hans
statare och torpare -—- hela jordbruksbefolkningen nära nog blir
därmed undantagen från tjänsteplikt. Vi diskuterade denna sak
i utskottet ofantligt mycket. Det har från den sida, som jag tillhör,
och även från förstakammarhåll — jag tror, att herr Petersson
i Lidingön kan intyga detsamma, ty han var med på samma
ståndpunkt — uttryckts farhågor för att gå med på den bestämmelse
som finnes i 11 § mom. 2 c), där det heter, att hänsyn
bör tagas »därtill att arbetskraft, som sysselsättes vid livsmedelsproduktion
eller frivilligt åtagen bränsleanskaffning, ej tages i
anspråk i sådan omfattning, att nämnda produktion eller anskaffning
därigenom äventyras». Och därjämte har man gått ännu
längre i vad gäller fritagande av jordbrukare, då man i andra delen
av punkt d) i paragrafen lagt till, att »frivilligt arbete för
bränslebehovets täckande tillgodoräknas i lika mån som fullgjord
tjänsteplikt», samt att »lämplig avlösning beredes de tjänstepliktiga».

Därigenom att man sålunda i första hand skall ta hänsyn till
att icke livsmedelsproduktionen i någon mån äventyras, och vidare
ta hänsyn till att i den mån de, som äro sysselsatta genom frivilligt
åtagande med bränsleanskaffning, skola få räkna sig det till
godo såsom fullgjord tjänsteplikt, har man gått så långt, som man
enligt min tanke rimligen kan gå. ja, enligt min uppfattning och
åtskilliga utskottsledamöters uppfattning har man genom den sista
delen av punkt d) gatt längre, än vad man bort gå för att undvika
klasslagsstämpeln på denna lag. Och jag ber att få försäkra,
att det icke kommer att uppstå någon fara för jordbruket genom
att vi taga lagen sådan som den här föreligger i detta stycke utan
det tillägg, som herr von Sneidern föreslog, och det är därför, som
.lag bestämt måste yrka avslag på herr von Sneiderns tillägg.

Och sa. en annan punkt i denna paragraf, som det även rått
delade meningar om. Herr Pettersson i Södertälje har här yrkat
bifall till herr Alexandersons reservation. Denna reservation in -

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. m.
(Korta.)

Kr 78. 24

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

nebär att till paragrafen skall tillfogas ett pytt stycke, att »värnpliktig
vid infanteriet, som under är 1917 skall undergå repetitionsövning,
må e.i före övningen uttagas till allmän tjänsteplikt, med
mindre Konungen därom förordnat. Har efter dylikt. förordnande
värnpliktig, som ovan sägs, fullgjort allmän tjänsteplikt, äge lian
för den tid lian sålunda tjänstgjort, tillgodoräkna sig. fullgjord
tjänsteplikt såsom under år 1917 fullgjord repetitionsövnmg».

Vad innebär då detta? Jo, det innebär för det första ett
undantag från tjänsteplikten ej blott för »krigsmän och personer,
som eljest innehava sådan anställning eller förrätta sådan tjänstgöring,
som avses i 6 § i strafflagen för krigsmakten den 23
oktober 1914». såsom det står i § 2 mom. b) enligt utskottets
förslag, utan det innebär därjämte undantag, för alla värnpliktiga
inom vederbörande årsklasser före årets repetitionsövning. För att
dessa skola kunna uttagas, måste det bli ett särskilt förordnande
av Konungen, men det är icke i lagen stadgat något bestämt åläggande
om att dylikt förordnande skall ske. Den linje, som vi i
stället gått, är den, att man i överensstämmelse med vår reservation
i avseende på 11 2 mom. skall tillse, att inskrivna värnpliktiga

tillhörande årsklasserna 1914—1916, i den omfattning de lämpligen
kunna användas till bränsleanskaffning, uttagas. Om riksdagen
följer denna vår reservation, så har riksdagen därmed fattat
ett beslut i denna sak, som står fast, och vilket beslut enligt
vårt förslag kompletteras med en liten särskild lag, varigenom det
blir möjligt för de lokala nämnderna att göra denna uttagning till
tjänsteplikt av de värnpliktiga, som kunna till bränsleanskaffning
användas, och varigenom man därjämte garanterar dessa värnpliktiga,
att de skola få tillgodoräkna sig fullgjord tjänsteplikt såsom
under år 1917 fullgjord repetitionsövning. Den linje, som vi
gått. innebär för det första ett mera bestämt och klart och tydligt
uttryck för vad riksdagen vill. Den skiljer sig därjämte från den
linje, som herr Pettersson i Södertälje förordade, nämligen den
i herr Alexandersons reservation föreslagna, därutinnan,. att i vårt
förslag medtagas alla värnpliktiga, ej blott de värnpliktiga, som
äro vid infanteriet, utan även dem som äro vid specialvapnen och
flottan, under det att herr Alexandersons reservation innebär, att
de värnpliktigas uttagning blott skall gälla de värnpliktiga vid
infanteriet. Det är sålunda i vårt förslag dels en utvidgning till
att gälla alla värnpliktiga, som kunna hugga ved och som skola
repetitionsövas i höst, och för det andra ett bestämt fastslående
av att dessa skola uttagas till tjänsteplikt av nämnderna, vilket
nämnderna ha rätt till enligt den särskilda tilläggslagen, som vi
sedan komma till. Mot allt detta, varom vi förhandlat mycket i
utskottet, föreligger nu utskottets förslag, som går. ut. på, att ingen
bestämmelse skall göras i vad gäller dessa värnpliktiga, och vilket
förslag utskottets högerhalva står bakom.

Herr talman, jag ber att på grund av vad jag här anfört få
yrka bifall till utskottets förslag i § 2, dock med den ändring att
punkt b) i paragrafen utgår ur förslaget.

Lördagen den (J juni, e. in.

25 Nr 78.

Herr Petersson i Lidingö villastad: Herr talman, mina
herrar! Till att börja med vill jag säga, att jag till tulle instämmer
med herr Sven Persson i avseende på herr von Sneiderns förslag.
_ Det är nämligen så, att vi ha i 11 § med de stadganden, som
där finnas, otvivelaktigt garanterat jordbruket att få behålla all
den arbetskraft, som över huvud taget kan komma att användas
och i realiteten användes för att trygga liv,smedelsanskaffningen.
Yi äro lika mycket som herr von Sneidern medvetna om betydelsen
av att allt göres, som göras kan, för att hålla våra livsmedelsförråd
så pass stora och fullgoda, som det är möjligt. Det lider också
enligt min uppfattning intet tvivel om att med den avfattning, som
dessa våra restriktioner i 11 § fått, jordbrukets anspråk i den vägen
komma att bli fullt ut tillgodosedda. Det är däremot alldeles
omöjligt, utan att riskera en väsentlig del av lagens effektivitet,
att på det sätt, han yrkar här, undantaga alla dem, som äro anställda
i jordbruk, från lagens tillämpning. Ty det finns inom vissa
kretsar av vårt land personer, som äro både jordbrukare och
skogsarbetare, och i den mån dessa icke behövas för jordbruket,
kunna de icke befrias från att tagas ut till detta skogsarbete.

Det var det ena. Sedermera yttrade sig herr Sven Persson
mot den av herr Alexanderson med flera avgivna reservationen. Det
rör här de värnpliktiga. Jag skall be att med hänsyn till det läge,
vari denna lag nu ligger, och med hänvisning till vad jag sade i
mitt anförande i förmiddags, få förena mig i herr Petterssons i Södertälje
yrkande om bifall till herr Alexandersons reservation. Herr
Sven Persson har redan sagt vad som skiljer oss åt. Det är helt enkelt
det, att herr Sven Persson vill taga ut dessa värnpliktiga över
lag, utan ringaste hänsyn till, huruvida de repetitionsövningar, som
i höst skola bedrivas, därigenom skulle i större eller mindre omfattning
förlora det värde, de ha såsom repetitionsövningar, kanske vid
vissa regementen rent av aldrig skulle kunna anställas. Det förslag,
som framställts av herr Alexanderson, och som förresten var
ett försök till en sammanjämkningslinje inom utskottet, går därpå
ut, att inom varje truppförband skall av de värnpliktiga, som skola
undergå repetitionsövning i höst, uttagas så stor del, som möjligen
kan ske, irtan att därigenom repetionsövningarnas avhållande äventyras.
Det har upplysts från mycket auktoritativt håll, att man
kan räkna med att intill 50 % av de värnpliktiga på sådant sätt
skulle kunna uttagas. Detta gäller endast infanteriet. Det gäller
däremot, icke de andra vapenslagen. Skulle det gå ut över alla
dessa, sa skulle det ha mycket olyckliga följder för vapenövningarna,
utan att det skulle i någon näm/ndvärd män bidraga till att
fylla det behov av arbetskraft, som här föreligger. Herr Sven Persson
sade, att dessa värnpliktiga icke skulle kunna tagas ut annat än på
Konungens förordnande, och därigenom kan det ju låta, som om vi
skulle vilja sätta ifråga, att Konungen icke skulle begagna sin rätt
i detta fall utan befria dem från uttagning. Men, mina herrar,
det ligger någonting annat i detta, nämligen det, att om dessa värnpliktiga,
som nu i höst skola undergå repetitionsövning, tagas ut i

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

Nr 78. 26

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

vanlig ordning av do civila nämnderna, sa, när vi komma till den
dag, då repelitionsövningarna börja, äro de skyldiga att undergå
dessa repetitionsövningar i alla fall. Därför ordnas det enligt
denna reservation på det viset, att det är Konungen, som förordnar,
att så och så mycket får uttagas vid varje truppförband, och om
dessa värnpliktiga då fullgöra sitt arbete nu i sommar före repetitionsövniingarnas
början — vilket är vad som behöves, ty just i
sommar är det arbetskraften behöves — så få de sedan tillgodoräkna
sig detta såsom fullgjord repetionsövning. Bestämmelsen om att
det är Konungen som skall förordna om detta, beror vidare därpå,
att endast Konungen kan bedöma, i vad mån det är med värnpliktsövningarnas
behöriga fullgörande förenligt, att de värnpliktiga uttagas,
så att icke så stor del av dem uttages, att. därigenom övningärna
äventyras, ksu har det sagts, att i genomsnitt kan man räkna
med, att icke mer än 33 procent av de värnpliktiga äro lämpliga att
tagas ut till sådant arbete. Vid sadant förhållande första herrarna
mycket väl — när vi fått den upplysningen, att intill 50 procent av
de värnpliktiga skulle kunna påräknas för detta ändamål — att det
är all anledning antaga att alla värnpliktiga bli uttagna, .som verkligen
duga till detta arbete, men att det samtidigt blir tillräckligt
många kvar för att repetitionsövningarna skola kunna försiggå. ^

Ja, med detta har jag klarlagt skillnaden mellan de olika ståndpunkterna.
Som på detta sätt behovet tillgodoses i så stor omfattning,
att man kan räkna med att arbetskraften blir tillräcklig,
så behöver man icke gå längre ifråga om undantag i den riktning
som herr Persson i Norrköping talat, om, än vad jag sagt..

Jag vill tillägga bara en sak till. Vi ha otvivelaktigt tyvärr
att motse en ganska omfattande arbetslöshet här i landet. Enligt
11 § skall till denna vedhuggning, i den mån det är möjligt, uttagas
i främsta rummet de arbetslösa, och med denna uttagning av arbetslösa
jämställes uttagningen av de värnpliktiga, som jag. nyss talat
om. '' Taga vi båda dessa kategorier tillsammans, nämligen de arbetslösa,
som duga till vedhuggning, och de värnpliktiga, som duga
till samma arbete, så är det vår tro, att behovet av arbetskraft, organiserat
på det sätt, bränslekommissionen och regeringen nu tänkt
sig, blir fyllt, och att alltså hela denna lag i avseende på de övriga
delarna av medborgarna icke skall behöva komma till någon nämnvärd
tillämpning. Jag tror således, att om herrarna vilja gå på den
bogen, så skall man få lagen effektiv, utan att ens behöva tänka
på att på något sätt träda jordbrukets intressen, för nära.

Herr talman, jag ber om ursäkt för att jag tillagt dessa ord.
Jag skulle egentligen ha inskränkt mig till yrkandena. Jag upprepar
dem nu: jag yrkar avslag på herr von Sneiderns framställning
och bifall till den av herr Alexanderson avgivna reservationen.

Herr Lindhagen: Herr Sven Persson i Norrköping framhöll,
att med bifall till herr von Sneiderns yrkande skulle detta bil
en klasslag. Ja, däri instämmer jag med herr Persson, men jag
vill tillägga, att även utan det undantaget är lagen en. klasslag,
sådan som utskottet har förordat den, varken mer eller mindre.

Lördagen den 9 juni, c. in.

27 Nr 78.

Det bär dessutom i dag undantagit alla kvinnor. De kunna
ju icke kallas någon klass, men det är i alla fall ett viktigt undantag.
Man har ju inskränkt lagen till att endast avse huggning av
ved och virke, men vi ha ju dock, såsom herr Zetterstrand mycket
riktigt anmärkte, även ett oerhört värdefullt bränslematerial i nedfallna
kottar, i synnerhet grankottar, som äro särskilt lämpliga att
använda till uppdrygning av koks och stenkol. För insamlande av
dessa kottar skulle just kvinnorna ha varit lämpliga, men icke kan
man gärna skicka ut vuxna män till att plocka kottar; det blir för
oekonomiskt.

Nu återstå emellertid bara männen. Jag hoppas och förmodar
emellertid, att det är regeringens mening att taga ut bara sådana,
som kunna hugga ved och växande träd med någorlunda rimligt
ekonomiskt resultat. Detta undantag ifråga om lagens omfattning,
som icke står i lagen, är sålunda också underförstått, såsom jag förut
påpekat. Från lagen komma att undantagas alla icke kroppsarbetande
samhällsmedlemmar med undantag kanske av en del sportsman.
Vidare undantages även i regel den manliga arbetskraften i
industri, hantverk och handel. Det blir egentligen endast brädgårdsarbetarna
i industrien och timmermännen i hantverket, som
kunna utföra detta arbete, kunna göra det med ekonomiskt resultat.
Då blir lagen en tvångslag väsentligen för lantarbetare och skogsarbetare,
alltså en klasslag. Om man också skall taga bort en del
jordbrukare, det få herrarna, som vilja genomföra lagen, själva avgöra
sins emellan. Jag känner mig verkligen tveksam. Hur man
gör, blir det galet, enligt min uppfattning. Jag har bara velat göra
denna erinran, att jag förmodar, att regeringen icke tar ut t. ex.
mig och herr von Sneidern och en del industriarbetare, som icke
kunna utföra detta arbete. Vi komma icke att kunna uträtta det.
Men ni kunna ju försöka i alla fall, om ni vilja. Således herrarna
ha antagit en klasslag, vilka undantag ni än gorå.

Slutligen ber jag att få göra ett yrkande. Jag yrkar på det
livligaste bifall till herr Perssons i Norrköping hemställan, att man
icke skall undantaga krigsmän. Det är ju det rena spektaklet.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Carleson:
Mina herrar! Det är riktigt som herr Lindhagen säger, att det icke
kan vara meningen att här taga ut folk, som icke skulle passa för
det arbete, varom här är ifråga. Men jag vill dock tillägga, att det
icke är fråga om att blott sådana personer, som äro vana att hugga,
här skulle komma till användning utan också åtskilliga andra. Beträffande
vedhuggningen är det självfallet att man är hänvisad till
sådana, som kunna begagna yxa. Till den kategorien personer, som
därtill äro lämpade, kommer väl att i stort sett föras jordbrukare
och sådana män, som i hantverket eller industrien äro sysselsatta
med trävaruförädling. Det är val icke, antager jag, herr von Sneiderns
mening att jordbrukarna skola i denna sin egenskap undantagas,
utan det är väl hans mening att genom frikallelse av jord -

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forte.'')

Nr 78. 28

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

brukare säkerställa livsmedelsproduktionen. Därom äro vi alla ense,
att allt vad vi göra i denna väg skall syfta till att icke på något
vis rubba det mest elementära krav, som för närvarande gör sig
gällande. Utskottet bar sökt vinna detta mål genom att i 11 paragrafen
sticka in en bestämmelse, som säger, att ingenting får vidtagas
beträffande anskaffande av arbetskraft, varigenom livsmedelsanskaffningen
äventyras. Det vore naturligtvis ett oriktigt handbavande
av lagen, om man skulle vidtaga en åtgärd varigenom denna
produktion skulle äventyras. Med berr von Sneiderns förslag skulle
nu föras in en bestämmelse i 2 § om att från arbetsplikten undantaga
personer, som äro fullt sysselsatta i lantbruket. Man får
enligt min mening därigenom in bland undantagen en ny kategori.
Det är ju ganska svårt att säga vilka personer, som äro fullt sysselsatta
i lantbruket. Jag skulle vilja säga, att de personer i lantbruket,
som hava vana att i större omfattning begagna yxa äro
aldrig fullt sysselsatta i jordbruket, därför att de oftast befinna
sig just i skogstrakter och äro åtskillig del av året just sysselsatta
med huggning av ved. Det förefaller mig därför, som om antingen
det vore onödigt att föra in i 2 § den undantagslagstiftning, som
herr von Snedjern föreslår, då man ju är skyldig att följa bestämmelserna
i 11 §, eller också innebär förslaget till ny bestämmelse i
2 § någonting därutöver, som enligt min mening, skulle kunna vara
till men för det hela.

Herr Rune: Herr talman, mina herrar! Lagutskottets ärade
ordförande och sedan herr finansministern hava sökt övertyga kammaren
därom, att det skulle vara alldeles tillräckligt att säga, att
arbetskraft icke må dragas från jordbruket till vedhuggning, vilket
uttryckes genom stadgandet i 11 §, som säger, att hänsyn bör tagas
därtill att arbetskraft, som sysselsattes vid livsmedelsproduktion
eller frivilligt åtagen bränsleanskaffning, ej tages i anspråk i sådan
omfattning, att nämnda produktion eller anskaffning därigenom
äventyras. Jag vill säga herrarna, att det är ganska svårt att angiva,
hur ett sådant stadgande skall tolkas. Det kan vara olika meningar
om när produktionen äventyras. Man kan i de nämnder,
som här skola bestämma, säga: Ja, den lantmannen kan nog sköta
sin gård själv; om man tager en hans dräng^eller en hans statkarl
till skogshuggning, sköter han sin gård ändå. — Jag menar, att det
är en ganska svår sak att veta, hur den lagen skall tolkas. Här man
nu säger, att det kan vara farligt att det tydligt skrives i 2 §, att
de personer, som äro fullt sysselsatta med lantbruksarbete, skola
fritagas, tycker jag, att om man vill tolka 11 §, som dessa herrar
tolkat den, man lika väl kan vara med om att klart utsäga vad man
menar i 2 §.

Det är min övertygelse, att det i detta fall också är orätt att
säga. att här kommer att stiftas en klasslag. I den män lagen är
en klasslag, är den redan stiftad genom antagandet av 1 §. Jag vill
vidare säga, att på senare tider klasslagar ha stiftats och tillämpats
gentemot lantmännen i detta land så pass mycket, att om man nu

Lördagen deri 9 juni, c. in.

29 Nr 78.

skulle stifta en klasslag, varigenom de möjligen skulle beredas tillfälle
att sköta sitt^ yrke och sörja för livsmedelsproduktionen, därigenom
icke sker någon orättvisa. Det är egendomligt, att alla här
äro ense om att det viktigaste vi liava att se till är att livsmedelsproduktionen
kan skötas ordentligt, d. v. s. att lantbruket kan bedrivas
så rationellt som möjligt, men, då det blir tal om att de personer,
som verkligen behövas för att sköta detta arbete, också skola få göra
det, man icke vill vara med om den saken.

Herr talman, jag ber att få uppmana kammaren att i detta
fall utan rädsla skriva lagen tydlig, så att den kan tillämpas, vilket
sker genom att man bifaller herr von Sneiderns 3^rkande.

Herr Jönsson i Slätåker: Herr talman, mina herrar! Den na

fråga torde vara av ovanligt känslig natur. Bärande skäl ha anförts
för och emot det föreliggande förslaget. Om vi emellertid vilja
se saken ifrån den praktiska sidan, se på hur det förhåller sig ute
i det praktiska livet — och detta gäller även de herrar som fört
talan för förslaget — tror jag, att vi skola komma till ett annat
resultat än vi skulle göra utan ett sådant iakttagande av det praktiska
livets förhållanden.

Det har här sagts, att det. nu stiftas klasslagar och det särskilt
för jordbrukarna. Ja, mina herrar, klasslagar äro jordbrukarna
icke så ovana vid i dessa dagar, det ber jag att få saga, om
det nu skall talas om klasslagar, men vi jordbrukare hava böjt oss
lojalt för dem och komma att gorå det så långt vi kunna finna oss
i förhållandena. Jag vill dock säga er, mina herrar: Hur skulle
det ställa sig under rådande exceptionella förhållanden, om från
jordbruket skulle tagas den arbetskraft, som ovedersägligen är högst
nödvändig för bärgandet av den säd, av vilken skall bli bröd för
landets folk under kommande år? Vilja herrarna vara med på en
sådan sak? Jag tror det icke, om ni närmare tänka er in i förhållandena.
Jag skall icke hålla något som helst beskärmelsetal över
oss lantmän, men jag ber er, mina herrar: Låt oss behålla den arbetskraft
vi ha. Den är icke större än vad som behöves för att bärga
den skörd vi ha att vänta om några månader. Vi veta ej, hur riklig
den blir, om den blir mer eller mindre god. Behovet av arbetskraft
kan bli större eller mindre, men vi hoppas att det blir stort.

Jag skulle kunna utveckla ganska många skäl för min syn på
saken, men då det nu debatterats ganska mycket i frågan, skäll jag
inskränka mig till att yrka bifall till herr von Sneiderns förslag.

Herrar Andersson i Knäppinge, Jönsson i Boa och Larssonf i Säby
instämde häruti.

Herr von Sneidern: Herr talman! Herr Persson i Norrköping
ingick borgensförbindelse för att genom ett antagande av
denna lag livsmedelsnroduktionen icke på något sätt skulle äventyras
utan bli fullt tillgodosett. Jag får för min del säga, att jag
befarar, att denna borgen icke är tillräckligt bärkraftig, utan att vi

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

Nr 78. 30

Lördagen den 9 juui, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
vi. m.
fForts.)

lia alla skal att i lagen insätta några bestämmelser, varigenom vi
säkrare kunna nå det målet.

Herr Petersson i Lidingö villastad säde, att om den bestämmelse,
som jag tillät mig föreslå, infördes, en del av lagen skulle förlora
hela sin kraft. Jag var i förmiddags i tillfälle att påvisa, att
i alla länder, där denna civila värnplikt blivit införd och även vant
inriktad på bränsleanskaffning, man överallt undantagit jordbrukets
arbetare, enär man där fullt insett nödvändigheten av, att denna arbetskraft
helt reserverades för livsmedelsproduktionen.

Herr Petersson i Lidingö villastad sade vidare, att man icke
kunde gå med på en dylik bestämmelse, enär det finnes en del personer
som äro såväl jordbrukare som skogsarbetare. Ja, det är jag
fullt medveten om, men dessa personer äro, när de kunna gå i skogsbruk,
icke undantagna genom den bestämmelse jag tillåtit mig föreslå,
ty den gäller personer som äro fullt sysselsatta inom jordbruket.
Jag kan således icke finna annat än att om icke det är något mera
herr Petersson i Lidingö villastad vill, så vilja vi samma sak. Om
herrarna antaga den linje jag föreslagit, få vi en fast bestämmelse
för saken tydligt utsatt i lagen, medan om vi följa den av herr Petersson
förordade linjen, § 11 blir en fullständig kautschuksparagral.

Yi hörde av herr finansministern — det var ju ett medgivande,
som vi få erkänna, ty det har icke blivit så tydligt utsagt i propositionen,
fast man kunnat läsa det mellan raderna att det är jordbrukets
arbetskraft, som man i främsta rummet tänkt tillgodogöra
sig för detta, ändamål. Jag tror, att häri ligger en sådan fara, att
det bör på moderat sätt utsägas, att det under nuvarande brydsamma

omständigheter icke kan få ske.

Nu har såväl herr Pettersson i Södertälje som herr Petersson
i Lidingö villastad uttalat sig till förmån för en reservation som år
avgiven av herr Alexanderson m. fl. och som hänför sig till viss
tjänstgöring av värnpliktiga. Jag för .min del har ingen invändning
mot denna bestämmelse, varför jag ber. att få utöka mitt föregående
yrkande med att även hemställa om bifall till denna reservation.

Det har talats om klasslagar i detta fall. Jag kan icke första,
att det vid avfattningen av en sådan lag, som just avser, att ett
visst slag av arbete skall utföras, kan vara något orätt i att lagga
detta arbete på vissa personer, som därtill anses kunna vara lampade.
Det har talats om klasslagar till förmån för jordbruksarbetare
men för dem finnes den oskrivna klasslagen, att de skola skota
jordbruksarbetet, som nu är viktigare än någonsin. Den uppgiften
påligger dem. Det är ett arbete, som de måste utföra och som jag
även hoppas, att de komma att utföra.

Jag ber sålunda få utöka mitt föregående yrkande med hemställan
om bifall till herr Alexandersons m. fl. reservation och yrkar
alltså godkännande av utskottets förslag med tillägg dels av ett
nytt moment av den lydelse jag förut föreslagit, dels ock av ett
Hytt stycke i enlighet med herr Alexandersons m. fl. reservation.

Herr Osberg: Herr talman, mina herrar! Jag ber att få

Lördagen den 9 juni, c. m.

31 Nr 7a

framföra till lierr statsrådet och chefen för finansdepartementet ett
uppriktigt tack för att han sade ifrån vad som menades med denna
lag. Man har försökt stryka över det med mjuk hand, men han
sade rent ut, att de män, som kunna hantera yxan, skulle uttagas,
och de finnas bland lantmännen. • Sålunda ha vi klart för oss vad
lagen innebär, om vi icke gå med på herr von Sneiderns yrkande.

Här har sagts, att endast femtio procent av de värnpliktige
skulle vara kapäbla att avverka ved. År det så dåligt med våra
värnpliktiga, att bara hälften av dem kunna utföra ett sådant arbete,
då är det skralt beställt med dem. Äro de icke undersökta av
läkare, som ansett dem i fysiskt avseende lämpliga för värnpliktsövningar?
Hur skall det då gå i krig? Skall hälften av våra värnpliktige
se på, medan deras kamrater slåss? Det är märkvärdigt,
att en människa med sunt förnuft kunnat påstå något sådant, som
här sagts.

Det antyddes vidare, ätt jordbrukarna på lediga stunder kunde
arbeta i skogen. Varifrån skola vi taga de lediga stunderna? Vi
ha ju all möda, på grund av det sena vårbruket, att få undan det
vanliga arbetet. Herr von Sneidern menade, att endast de, som
icke äro fullt sysselsatta i jordbruket, skulle uttagas. År det några,
som icke ha full sysselsättning, kunna de kommunala myndigheterna
taga ut dessa herrar.

De, som gå att i dag rösta för något annat förslag än herr von
Sneiderns, få sörja för sig själva, de få icke klandra jordbrukarna,
för att vi icke kunna åstadkomma tillräckligt med brödföda åt landets
befolkning. Ni skola därför betänka er två gånger, innan ni
röstar mot hans förslag, till vilket jag på det varmaste ber att få
yrka bifall.

Herr Pettersson i Bjälbo: Herr talman, mina herrar!
Allt tal om klasslagar tycker jag för min del, att vi kunna fullkomligt
avföra från diskussionen, det passar icke in i detta sammanhang.

Beträffande frågan om skydd för jordbruket, sökte vi representanter
för jordbruket inom lagutskottet naturligtvis på allt sätt
skydda detsamma. Det gällde bara. hur vi skulle få till stånd det
skyddet. Till en början var det också fråga om att i nu förevarande
paragraf 2 sätta in en bestämmelse härom, men till slut enades vi
inom utskottet om att sätta in ett dylikt stadgande i 11 §. Varför
satte vi in det där? Jo, därför att där finnes instruktionen för de
nämnder, som skola taga ut de tjänstepliktige. Dessutom satte vi
in uti motiveringen, att det icke blott i de kommunala nämnderna
utan även i länsarbetsnämnderna och riksarbetsnämnden skulle finnas
representanter för jordibrukarklassen. Ni se sålunda, att vi lantmän
i lagutskottet åtminstone gjort vad vi kunnat, och i fall ni icke äro
belåtna, tror jag. att det beror på missuppfattning av lagens innebörd.
Jag har den bestämda övertygelsen, att sådan som bestämmelsen
står i 11 §, utgör den ett fullkomligt lika starkt skydd för
jordbruket som den bestämmelse herr von Sneidern yrkat på. Ty

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forte.)

Nr 78. 32

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

vad är det egentligen vi vilja skydda? Jo, det är livsmedelsproduktionen.
Yi vilja skydda all den arbetskraft, som är sysselsatt i jordbruket
med producerande av livsmedel. Jag ber då att få erinra
om vad som står i motiveringen. Det heter där, att ibland de till
jordbruket anknutna befolkningsgrupperna »befinner sig ett högst
avsevärt antal personer, som vid sidan av jordbruksarbete normalt
pläga arbeta inom skogsbruksnäringen jämväl sommartid och vilka
på samma gång utgöra den grupp, där den största erfarenheten och
vanan vid skogsarbete är till finnandes». Det är dessa arbetare, som
skulle tagas från jordbruket, sålunda icke arbetare., som behövas i
jordbruksdriften, utan endast sådana personer, som vid sidan av livsmedelsproduktionen
under normala förhållanden arbeta i skogen.
Jag vågar påstå, att denna synpunkt är den riktiga, och jag kan
icke förstå de starka farhågor, som göra sig gällande emot utskottets
betänkande i detta fall. Tro herrarna, att jag inom. lagutskottet
skulle med öppna ögon rösta för ett förslag, som. vore till skada för
jordbruket? Nej, det kan jag försäkra, att jag icke skulle göra.

Under sådana förhållanden, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till herr Alexandersons reservation, som i själva verket är utskottets
förslag plus ett tillägg angående användningen av de värnpliktiga.

Herr Olofsson i Digernäs: Jag skulle kunna avstå från ordet
efter herr Osbergs anförande och instämma med honom. Det
var ärligt sagt av herr finansministern det han yttrade, och jag vill
tacka honom därför. Där fingo vi höra, var de tjänstepliktiga skulle
tagas — det var från lantmännen, som kunde hålla yxan. Han sade
vidare, att dessa hade lediga stunder, da de kunde användas för att
hugga ved. Jag ville se de lediga stunderna!

Herr Persson i Norrköping talade om klasslagar. Ja, vad är
det annat än klasslagar mot bönderna, som yi hålla på att skapa undan
för undan? Yad är det annat än orättvisa och förtryck, när man
tar ut spannmålen hos bönderna, för att den övriga befolkningen
skall kunna leva? Det är icke värt, att herr Persson talar så högt
om klasslagar, utan det är bäst, att han tystnar med det talet hädanefter.
Jag vill också säga, att det parti han tillhör tyckes i stort
sett göra gemensam sak med. högern, när det gäller frågor, som
bönderna intressera sig för. Vid valtillfällen ropas det mycket granna
saker till småbönderna i landet, men när det verkligen gäller, då
veta vi lantmän, att vi kunna betrakta herr Persson och hans parti
som våra verkliga fiender. Det vill jag ha sagt ifrån vid detta tillfälle.

Herr Pettersson i Södertälje: Jag beklagar, att finansministern
icke är närvarande och kan taga emot de tacksamhetsbetygelser,
som ägnas honom från olika håll. Men man synes ha överdrivit
innebörden av hans yttrande. Jag kunde icke fatta detta så, att meningen
var, att genom lagen skulle läggas en tunga uteslutande på
jordbrukarna, utan meningen var väl att den skulle träffa både dem

Lördagen deri 9 juni, e. in.

33 Nr 78.

och andra samhällsgrupper. Jag undrar, om icke herrarna i hastigheten
latit sin oro springa bort med eftertanken och besinningen.
Nog är väl eu sådan lantbrukare som herr Pettersson i Bjälbo fullt
lika intresserad lör sin näring och fullt lika omdömesgill beträffande
densamma som den siste ärade talaren eller herr von Sneidern och
berr Jönsson i Slätåker m. fl. Tro herrarna då, att herr Pettersson i
Bjalbo verkligen skulle stå här och med full övertygelse förorda bifall
till lagen, om det funnes någon grund för den farhågan, att
lantbrukarna därigenom skulle berövas nödvändig arbetskraft? Det
är en i onödan uppjagad oro, som här driver sitt spel, såvitt lag
kan se.

För min del ser jag saken så, att om kammaren bifaller herr von
oneideras yrkande, så innebär det i själva verket ett upprivande av
det beslut kammaren nyss fattat om att i huvudsak antaga lagen.
Här har talats om utsikterna för en sammanjämkning'', och för min
del tror jag, att det finns sådana utsikter, dock under förutsättning
att kammaren i den här punkten bifaller herr Alexandersons reservation.
Går däremot kammaren med på herr von Sneiderns yrkande,
y&S&y jag såga, med den kännedom jag har om stämningen
pa andra hall, att utsikterna för en sammanjämkning måste anses
mycket minimala. Jag vill i det avseendet hänvisa till herr Sven
Perssons yttrande, som helt säkert icke var tomt prat.

Herr Kulle liar sagt, att det skulle vara svårt att tillämpa bestämmelserna
i 11 §, vilken herr Pettersson i Bjälbo och vi andra i
utskottet förordat som ett skydd för lantmännen emot ett obehörigt
uttagande av deras arbetskraft. Men jag undrar just hur många
lagar vi stifta, som icke vålla svårigheter vid tillämpningen. Så
mycket har emellertid denna dag blivit sagt och har förut blivit
sagt om vad meningen är med den nu föreliggande lagen, att det
icke borde vara alldeles omöjligt för dem, som komma att tillämpa
densamma, att verkligen få den saken klar för sig. Däremot är,
såsom förut framhållits, herr von Sneiderns förslag i hög grad föreenat
med den olägenheten, att man icke riktigt vet vad som menas
med det.

För övrigt villjag se den regering, som för ett aldrig så behjärtansvärt
ändamål verkligen skulle vilja beröva jordbruket den
nödvändiga arbetskraften. Jag har ingen anledning att här stå och
deklarera mitt förtroende för den nuvarande regeringen, men jag undrar,
om icke herrarna kunna vara eniga med mig därom att det icke
är troligt, att den skulle på ett så absolut huvudlöst sätt begagna sig
av lagen.

Jag ber att få vidhålla mitt yrkande om bifall till herr Alexandersons
reservation.

Herr Nilsson i Tånga: Herr talman! Jag kommer att yrka
bifall till herr Perssons i Norrköping yrkande. De garantier, som
man vill ha för, att jordbrukets intressen skola bliva tillgodosedda,
de äro efter mitt förmenande tillräckligt tillgodosedda genom bestämmelserna
i § 11. Att ställa kraven på garanti så högt att man krä Andra

kammarens protokoll 1917. Nr 78. 3

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. m.
(Forts.)

Nr 78. 34

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. log om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

ver att jordbruket ställes utanför lagens tillämpning är i högsta

grad otillbörligt. -44

För övrigt vill jag säga, att myndigheterna, om de kanna sitt
ansvar i det exceptionella läge, vari landets livsmedelsfraga befinner
sio- ei skola beröva jordbruket nödig arbetskraft. Under sadana förhållanden
måste jag säga, att jag icke kan 1 det 1

framställts på, att jordbrukets arbetare skulle fullständigt undan
tagas från lagens tillämpning, se annat än ett uttryck for en krass

egoism.g ^ få yrka Lifall till herr Perssons i Norrköping yr kande.

Herr B rån ting: Herr talman! Den senaste ärade talaren tog
ordet ur min mun, när han säde, att han måste 1 det yrkande, som
herr von Sneidern framställt, se ett uttryck för egoism. Det ar något
o-anska ovanligt, att det här i kammaren framkomma sadana intressesvnpunkter
utan det allra minsta försök till förskonande ^klädnad.
Jag hoppas, att andra kammaren emellertid icke skall 1 ett
ögonblick av obetänksamhet lyssna till sadana roster, vilkas hörande
beträffande en lag, om vilken man naturligtvis kan hysa delade menfögar
och i f riffa om vilken av hela dess tillkomsthistoria man ser,
hur svårt det varit att forma den så att den skulle komma att tillgodose
allas intressen, skulle medföra, att man om denna lag skullS 6
ändå kunna sedan fälla det omdömet att den blivit^edvriden
därigenom, att en inflytelserik klass har försökt fritaga sig
själv alldeles fullständigt och vältra hela denna börda, som vi borde
bära gemensamt, över på de andra samhallsklasserna. Det ar detta,

S°m Det* ärliga tack, som riktats från flera håll till finansministern,

tior jag, att man kan förstå från deras synpunkt som nyss under
gen er al debatten ville hela lagen till livs. som ej ville vara med om,
att på något sätt ett statsingripande skulle stallas bakom de åtgärder
på frivillighetens väg, som till en bör.ian 1 största möjliga utsträckning
komma att tillgripas, enligt .allas mening. Om man försöker
utnvttia någon vändning i herr finansministerns ord pa det sattet,
måste jag för min del konstatera, att på mig gjorde dennes yttrande
intryek av en alldeles ovanlig energi i att framhalta vikten av, att
just livsmedelsproduktionen icke på något satt far rubbas genom
den lagstiftning, som vi bär äro i färd med att åstadkomma Om
herrarna hade lvssnat mera till hela innehållet 1 detta anförande och
fäst eder vid den förklaring, som rå det sattet, avgavs från regeringsbänken,
fäst eder vid denna förklaring, som ingalunda var den
första^ i sitt slag utan redan innehåll*» i det första program,ovarmed
denna regering presenterade sig inför andra kammaren, att vara 1
medelsfrågor här måste stå i främsta linjen — da borde det ha synts
allde 2 självskrivet, att en så orimlig tillämpning av vad nu föreslås
som att man skulle taga bort krafter, nödvändiga för livsmedelsproduktionen,
för att hugga ved 1 skogen, att en sa orimlig tillamp -

Lördagen den 9 juni, e.

35 Nr 7&

tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

ning aldrig varit avsedd och aldrig kan komina i fråga vid denna An''J- lag om
lags tillämpning. allmän

Men här har redan fästs uppmärksamheten på, att det finnes
gränsområden dar även de personer, som delvis ha sysselsättning inr^J0W
U,kiCAbl1 synligen väl lämpade för att hjälpa nationen i
de,, branslebehovs fyllande. Det har av föregående talare med all
ratt tasts uppmärksamhet på, att befogade önskemål, som måste resas^tor
garantier mot sådana missbruk i tillämpningen, i fall de skulle
ifrågakomma, finnas i 11 §. Där äro de utformade även under medverkan
av auktoriserade representanter för jordbruket. Det förealf.
rn!" da’ att. de> som vilja gå längre och här fordra ett generellt
iorbud, aro inne på vägar, som de icke borde beträda. Vart
man kommer pa dessa vägar, visade herr Olofsson i Digernäs, när han
bär helt cyniskt proklamerade, att den klass, som herr Persson i
Norrköping här företräder, är lantmännens »verkliga fiender». Ja"
ber att fa nagla fast det ordet som ett uttryck för en fullständigt
iorvand tankegang som ett .uttryck för en ensidig och bornerad klassegoism
från den talare, som fällde det uttrycket

Herr talman! Jag hemställer om bifall till herr Perssons i
Norrkopmg yrkande. Jag tror, att när man här kunnat höra vittnesbörd
från sa olika tänkande, men just för jordbruket varmt intresserade
man som herr Pettersson i Bjälbo å ena sidan och herr
.Nilsson i langa a andra sidan, .som vitsorda hela ihåligheten i den
agraragitation, som blåsts upp, kan man med gott samvete gå emot
denna. ^ Och jag förklarar för min del, att jag alldeles icke kan gå
med pa de vägar, som herr von Sneidern förordar.

Herr Persson i Norrköping: Herr talman! Jag skall be att
ia nämna nagra ord om de yrkanden, som gjorts om bifall till herr
Alexandersons reservation.

,.. 11Hu!- lifp’ möjligheten till sammanjämkning? Det är redan
1 orki urat, att herr Alexandersons förslag går på den sammanjämknin"slinje,
som utskottet vant inne på. Om nu andra kammaren bifalfer
detta förslag, bifaller andra kammaren därmed sammanjämkningsiors
aget, under det att första kammaren ingalunda bifaller detta
förslag utan bifal er utskottets förslag, vilket icke alls innehåller något
om de värnpliktiga. Det blir följaktligen, om kammaren "år
den vagen, en samman,lamkmng, som andra kammaren ej vill ha i det
avseendet. Jag ber att få förklara detta, innan beslutet fattas.

fårlår, it!6 b-6r atLfå1!ndra ™iU ylande på herr talmannens

“Vi1 mig'' v!Ti *°ir,eS a-T näm!,~Pn’ att iag i detta sammanhang
?YPn skall yrka bifall till mm reservation vid punkten 7, som innehaller
förslag om eu särskild lag angående de värnpliktigas uttagan punkt

b^i^^ lkten’ detta 1 Samband med s^ykandet av denna

W ''Ja",ber .att fa saSa tip dem som tala om jordbrukets intressen
har, att det ej alls ar avsikten att taga de jordbruksarbetare, som äro
nodvandiga for jordbruket, vilket redan här är omtalat av represen -

Nr 78.

36

Lördagen den 9 juni, e. in.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. fn.
(Forte.)

tanterna för jordbruket själva och grundligt diskuterat i utskottet,
med anledning varav också undantag blivit gjort i ii §•

Då man här talar om de utländska lagarna i detta avseende, skall
man taga i betraktande, vilken olika ställning vi intaga till andra
länder i detta avseende. I de krigförande landerna omfatta lagarna
ej blott bränsleanskaffning utan därjämte anskaffning av livsmedel
och andra förnödenheter. Denna omfattning har vant nödvändig
där, beroende på att så mycket folk utkallats från alla produktionsgrenar,
ej minst jordbruket, till fronterna. Sa är icke förhållandet
här och det är detta som gör skillnaden. Vad gäller Danmark och
Norge, finnas ej andra lagar, än att krigsmännen de värnpliktiga,
skola användas och tagas ut till denna bränsleanskaffning.

Jag ber, herr talman, att med ändring av nntt 1''oregaeride yrkande
få vidhålla, att punkten b) utgår, samt yrka bifall till ett i punkt
7 av min reservation gjort förslag om särskild lag.

Herr Åkerlund: Herr talman! Såvitt jag förstår, framhöll
herr Branling, att herr von Sneiderns framställning skulle vara
förestavad av egoism. Det kan åtminstone icke tillvitas mig, da
ja* ej har jordbruk utan är hänvisad till att köpa, vad Jag behover
till mitt uppehälle. Men jag vill såga, att, om det skulle förekomma
tiå^on egoism från jordbrukarnas sida, sa vore det ej mar
värdigt, då de ensamma fått stå för alla de uppoffringar, som vant
nödvändiga, för att befolkningen skulle kunna existera. Det har
jag intet att anmärka emot för övrigt, men, om det nu skulle förekomma
något missnöje, så kan det ej vara märkvärdigt. .

Nu talas det om, att man skall ställa det sa, att jordbruket ej
skall bli berövat sin arbetskraft. Det skall lämnas till myndigheterna
att bedöma saken. Hur ha myndigheterna bedömt en del frågor t
För någon tid sedan måste jag sälja av spannmålen tran mm gamla
egendom fritt i Norrtälje för 26 kronor 50 öre, men behövande tick
sedan betala varan med 37 kronor. År det ett sätt att hantera den
fatliga befolkningen? Kan man då förtänka jordbrukarna, att de i
detta fall reagera?

Herr Pettersson i Bjälbo ville framkalla, att det finnes en massajordbrukare,
som ägna sig åt skogsarbete även sommartiden. Nej,
herr Pettersson i Biälbo, i de bygder, där det finnes skogsskötsel och
jordbruk tillsammans, där gå ej jordbrukets arbetare i skogsarbete pa
sommaren. Och vad herr von Sneidern här anmärkte ar fullkomligt
rikligt att, när jordbrukaren slutar sitt jordbruksarbete och är ledig,
så hör han ej till denna kategori längre. Vill man sköta livsmedelsproduktionen.
vill man ställa det så, att det är möjligt att fa jordbruket
att nära befolkningen, då har herr von Sneidern rätt. Jag
yrkar bifall till hans yrkande.

Herr O s b e r g: Herr talman! Herr Branting fällde ett yttrande,
som jag ej kan undgå att säga några ord om.

Han säger, att iordbrukarna här begära fördelar för en viss
klass. Nej, kom aldrig med det påståendet, så pass mycket vill jag

Lördagen den 9 juni, c. in.

37 Nr 7a

taga jordbrukarna i försvar. ,Jag undrar, vem som har den största
egoism och sökt framhålla sina tankar på ett mer kraftigt sätt än det
parti herr Branting tillhör. Om vi nu skola kalla oss ett jordbrukarparti,
gå vi ej så långt. Han sade, att herrar Nilsson i Tånga och
Pettersson i Bjälbo gått med på förslaget. Det ändrar ej min åsikt.
Jag vet ej, vilken ställning herr Pettersson i Bjälbo har, men herr
Nilsson i Tånga bor på slätten. Han blir aldrig tagen i anspråk för
vedhuggningsarbete. Men jag vill säga herr Branting, att skall denna
lag tillämpas, sa att det sydsvenska och mellansvenska jordbruket
skall vara ute i vedavverkning, får man ej klandra jordbrukarna, om
de ej kunna producera tillräckligt med livsmedel. Ingen är så lojal
som jordbrukaren, men det misshagar er, om vi på en punkt som denna,
da vi känna förhallandena, säga ett ord, som ej går i en annans
tankegång och jag vidhåller mitt påstående, att vi kunna ej med ansvarskänsla
ga med pa det förslag, som föreligger. Utan genom den
formulering, som herr von Sneidern föreslagit, om vi fritaga den
klick som kallas jordbrukare, måste den övriga befolkningen med
tillhjälp av militär kunna frambringa nödigt bränsle för kommunikationerna.
Och jag tror heller icke, att det skulle vara lämpligt för
oss att nu lägga an på att få fram en massa till fabrikerna, Yi ha
icke haft så fasligt mycket glädje av fabrikerna. De ha fått obehindrat
gå fram och tillverka och exportera, så att t. ex. järnpriset nu är
uppe i 85 öre per kg., och man kan snart icke uppbringa en järnbit
här i landet. T. o. m. lanthandlarna ha lämnat ifrån sig sitt järn för
export. Vi ha icke knotat hittills, men skall det bli en granskning,
så skola vi komma fram med våra krav. Det måste bli reda i landet.
Och jag tycker, att var och en borde kunna gå med på herr von Sneidens
förslag.

Nu talas det så mycket om punkt c i § 11, och man säger, att
oin man har den bestämmelsen, så är ingen skada skedd. Men däri
ligger ju, att det det blir ett godtycke vid nämndernas uttagning ute
i bygderna.

Jag säger än en gång, att kan icke den stora del av befolkningen,
som icke är jordbrakande, och då det är konstaterat, att det är brist
på arbetare inom jordbruket, kan icke den delen bringa fram det
bränsle som behövs, då är det icke mycket bevänt med den halvan
av folket, •

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Carleson:
Efter vad jag hört sägas, skulle mitt föregående anförande ha tagits
till intäkt för, att med lagen skulle avses att på grund av lantbrukarnas
skogshyggeerfarenhet rikta sig på lantbrukarnas bekostnad. Det
lär väl ändå icke av det stenografiska referatet så framgå.

Det är ju givet, att om man vill någonting i detta fall, om man
vill skaffa bränsle, så måste man lita först och främst till folk, som
kunna hugga. Därutöver behövs naturligtvis även många andra.
Jag nämnde i sammanhang med mitt svar till herr Lindhagen, att
det behövs folk, som skall transportera detta, taga upp kvistar, kottar
och åtskilligt annat, som också skall tagas i bruk. Men i den mån

Ant/, lag om
allmän
tjänsteplikt
in. m.
(Forts.)

Nr 78.

38

Lördagen den 9 juni, e. ra.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

jordbrukare, i den män fabriksarbetare, i den mån hantverkare ha
erfarenhet på hygge, så är det klart, att man kommer att lita också
till deras arbetskraft. Men det är ju sagt ifrån i Kungl. Maj:ts proposition,
i anföranden här i dag och i lagutskottets betänkande, att
det icke får ske på bekostnad av livsmedelsproduktionen

Skulle det inträffa, att t. ex. under juli månad i Östergötland
det vore nödvändigt, att alla jordbrukare där, för att säkerställa höskörden,
också ägnade sig åt höskörden, så vore det därmed också
sagt, att de icke kunde tagas i anspråk för skogshygge, utan man
finge då för detta lita sig till sådana trakter, där jordbruket medgåve,
att taga en del av dess arbetskraft och sätta in den i Östergöt Om

återigen förhållandena i Östergötland medgiva, att 5 % av de
jordbrukare där, som äro skogshyggevana, kunna gå ut i skogshyggen,
låt oss säga under halva juli månad, så är det meningen också,
att dessa skola gå ut i skogshygge. Men det framgår av allt, som
här sagts, att det får icke ske på bekostnad av jordbrukarnas legitima
intresse, särskilt som detta ju i dessa tider sammanfaller med samhällets
allra elementäraste behov.

Jag vill med anledning av vad den siste ärade talaren sade framhålla,
att man icke får skjuta åsido sådana produktionsgrenar, som
icke omedelbart sammanhänga med jordbruket, i den män man utan
åsidosättande av livsmedelsproduktionen kan dessutom hålla en del
sådana industrier igång, industrier som kanske sysselsätta stora massor
av folk och giva dem bröd.

Herr von Sneidern: Jag kan icke underlåta att, innan

denna debatt avslutas, få till denna kammares protokoll fastnaglat
— för att använda en fras, som herr Brantmg mycket gärna använder
_ att herr Branting ansett lämpligt framkasta mot dem,

som ha velat gå en annan väg för livsmedelsproduktionens säkerställande
än vissa andra element inom utskottet — även jordbrukare
_ den beskyllningen, att de endast gatt klassegoismens ären den.

Det förefaller mig, att detta är en beskyllning, som är något
djärvt framslungad och som är något dåligt grundad. Det enda
herr Branting hade att framföra av sakskäl var det, att därigenom
skulle det hända, att några, som delvis voro»sysselsatta i andra
yrken, skulle gå helt fria. Nej, herr Branting, genom den formulering,
som givits, komma dessa icke att bli fria från det arbete,
som pålägges dem för vedanskaffning. Vad det gäller,_ det är att
de som äro fullt sysselsatta i jordbruket. skola gå fria, och vad
jag avsef, det är att få en något mer koncis bestämmelse fastställd
i lagen än den tänjbara, som nu är införd under §11. ■

Det förefaller mig därför, att det är ett något övermodigt tal
att slunga denna beskyllning i ansiktet pa lan dels jordbrukare,
när de vilja gå en annan väg för bevarande av nödig arbetskraft
för landets produktion av födoämnen i denna synnerligen .allvarsfyllda
tid, än som av några av deras yrkesbröder anses tillfredsställande.

Lördagen den 9 juni, e. in.

39 Nr 78.

Herr Petersson i Lidingö villastad: Jag anser mig böra
göra ett uttalande med anledning av herr Sven Perssons fråga.
Han yttrade, att den Alexandersonska reservationen var en sammanjämkniugslinje
inom utskottet, och han frågade: hur skall då
sammanjämkningen se ut, om första kammaren tager någonting
annat. Därpa vill jag svara, att först och främst vet icke herr
Sven Persson, vad första kammaren gör i denna sak. Det kan
mycket väl hända, att om vi taga denna linje, som inom utskottet
var en verklig sammanjämkningslinje, antaglig å båda hållen, så
tages den även i första kammaren. Och därigenom vore man ifrån
en icke obetydlig del av det besvärliga arbete, som sammanjämkningen
innebär. Det andra är, att om första kammaren beslutar
någonting annat, så blir naturligtvis följden —• det tager jag för
alldeles givet — att utskottet kommer att hemställa till första
kammaren att i den delen frånträda sitt beslut och biträda andra
kammarens beslut.

Jag kan icke finna, att det skäl, som herr Sven Persson sålunda
anfört, bör utgöra någon anledning för kammaren att icke
direkt gå på den linje, som jag hoppas i alla fall blir den slutliga.

Herr Liljedahl: Herr talman! Blott en liten upplysning
i sanningens intresse.

Herr finansministern utgick ju därifrån, att det är framför
allt jordbruksarbetare, som kunna hantera yxan. Om den uppfattningen
utgår från regeringen och påtryckes myndigheterna, så
blir naturligtvis följden, att jordbrukarna komma att bli uttagna
till detta yxarbete.

Jag vill på grund av min erfarenhet säga, att då vi få in
de värnpliktiga, som komma från alla samhällsklasser, från fabriker,
städer, jordbruk o. s. v., så vet ju var och en, som har exercerat
beväring, att man sätter en yxa på ränseln, och under de 25 år
jag varit i tjänst har jag aldrig varit med om, att man frågat,
vilka som kunna hugga, utan man utgår ifrån, att alla kunna
hantera yxan. Och alla dessa värnpliktiga, oavsett varifrån de
komma, från fabriker eller från jordbruk, användas som yxhuggare.

Då är det väl icke farligt att sätta in i lagen den bestämmelse,
som herr von Sneidern föreslagit, nämligen att jordbrukare, som ha
full sysselsättning i jordbruk, såsom det står i hans motivering,
skola undantagas. Jag har den erfarenheten, att det råder en förfärlig
brist på arbetskraft för jordbruket. Jag tror icke det finns
en enda jordbruksarbetare till överskott i Sveriges land. - Och nu
äro vi i livsmedelsnöd, och livsmedelsfrågan är den allra viktigaste
av alla frågor för närvarande. Därför ber jag för min del, ehuru
jag är från en stad, att få yrka bifall til herr von Sneiderns
förslag.

Herr Branting: Ja, den senaste argumenteringen, att alla
äro yxhuggare, kanske passar mycket bra för det militära sättet

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. m.
(Forte.)

Nr 78. 40

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

att driva ett arbete. Men jas tror. att om man vill ha praktiska resultat
av arbetet, så får man nos göra urvalet efter något andra linjer.

Emellertid begärde jag ordet, därför att det här kastades med
sådan styrka såsom en beskyllning emot mig, att jag pekat på ett
faktum, nämligen att här har från en del talemän för den jordbrukande
klassen — lyckligtvis, som jag påvisade, visst icke från alla,
men från en del håll inom denna klass — förts fram en formulering
som, om den skall ha någon mening, dock innebär, att jordbrukarna
skola i mycket stor utsträckning undantagas från den eljest
allmänna tjänsteplikten. Det är redan svarat och upprepade gånger
framhållet, att ingen människa tänker på, att ett sådant urval
skulle ske på det sättet, att man skulle taga bort arbetskrafter
från jordbruket, som äro nödvändiga för iinsmedeisproduktionen.
Om icke herrarna tillräckligt klart uppfattade detta redan i herr
finansministerns första anförande, så måste väl hans ytterligare
energiska understrykande av det i det senare anförandet varit
tillräckligt tydligt. Det är verkligen sällan, man hör från en regeringsbänk
så energiska förklaringar, som i detta fall. man pa
jordbrukarhåll har fått rörande syftet med och tillämpningen av
här ifrågavarande lagstadgande.

När man ändå icke är nöjd, då måste man verkligen ställa sig
den frågan: fordrar man då icke i själva verket något ännu mer?
Fordrar man icke då i verkligheten, att man skall icke blott fa sin
livsmedelsproduktion betryggad, utan att över huvud taget icke
störas på något sätt i det arbete, som man är van att ha sitt folk
tillgängligt till, vilket kan vara dels livsmedelsproduktion, dels
allehanda annat arbete? Och då får herrarna ursäkta, att jag
upprepar det, att här träda fram klassegoistiska synpunkter. Det
ordet är sannerligen ett ord, som man i dessa klassintressenas strider
oupphörligt måste återkomma till, och som icke skaffas bort
genom att man här bedyrar, att man är fri från klassegoism.

Herr Rune: Det är ju möjligt, att den siste ärade talaren icke
kan träffa mig, när han talade om den klassegoism, som gjort sig
gällande här i kväll. Men jag har det intresse, herr Branting, att
när man skriver en lag, så skall man ekriva vad man vill ha och
vad man avser och vad man vill skall komma att tillämpas, så att
man slipper gå till riksdagens protokoll för att höra de uttalanden,
som där äro gjorda.

Men jag vill i alla fall, mina herrar, säga, att det dock blivit
den behållningen av denna långa debatt, att det lär väl i detta fall
icke gå att .sedan söka tillämpa denna lag så, som man kanske skulle
ha gjort, om icke denna debatt ägt rum. Jag ber att få till kammarens
protokoll konstatera, att nu är här autentiskt förklarat, huru
lagen skall tillämpas, och om herr von Sneiderns förslag här i
kväll, vilket .jag hoppas icke måtte ske, kommer att falla, då har
man en ganska god garanti given för huru lagen skall tillämpas.
Man har det på ett bättre sätt, än om denna debatt icke både ägt

Lördagen den 9 juni, c. m.

41 Nr 78.

ruin, och om icke dessa förklaringar frampressats till en lag, som
är otydligt skriven.

Efter^ härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner
på 1 :o) godkännande av utskottets förslag till lydelse av
förevarande paragraf, 2:o) godkännande av samma förslag med det
tillägg, som påyrkats i den av herr Alexanderson m. fl. i fråga om
nämnda paragraf avgivna reservationen, 3:o) godkännande av paragrafen
med den ändring, som reservationsvis föreslagits av herrar
Persson i Norrköping och Borg, 4:o) godkännande av paragrafen i enlighet
med det av herr von Sneiderns under överläggningen först
framställda yrkandet, 5:o) bifall till det av herr von Sneidern senast
gjorda yrkandet samt 6:o) godkännande av paragrafen i enlighet,
med herr Perssons i Norrköping sist framställda yrkande; och
fann herr talmannen den under 2:o) avgivna propositionen vara med
övervägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid, varför herr
talmannen för bestämmande av kontrapropositionen ånyo upptog de
återstående propositionerna, av vilka herr talmannen nu fann den
under 5 :o) avgivna hava flertalets mening för sig. Men även härom
begärdes votering, i anledning varav och sedan till kontraproposition
i voteringen om kontraproposition antagits den under 6:o) upptagna
propositionen först uppsattes, justerades och anslogs en så lydande
voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående 2 § i förevarande förslag till lag angående allmän
tjänsteplikt för kronans räkning i vissa fall antager det av herr von
Sneidern senast framställda yrkandet, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit det yrkande, som senast framställts av herr Persson
i Norrköping.

Omröstningen enligt denna voteringsproposition utvisade 94 ja
mot 78 nej, vadan propositionen för huvudvoteringen erhöll följande
av kammaren nu godkända lydelse:

Den. som vill, att kammaren i fråga om 2 § i förevarande förslag
till lag angående allmän tjänsteplikt för kronans räkning i vissa
fall godkänner den av lagutskottet föreslagna lydelsen med det tilllägg,
som föreslagits i den av herr Alexanderson m. fl. avgivna reservationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej:

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. m.
(Forts.)

Nr 78.

42

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

Vinn pr Nej, har kammaren bifallit det av herr von Sneidern
senast framställda yrkandet.

Huvudvoteringen utföll med 85 ja, men 87 nej; och hade kammaren
alltså godkänt paragrafen i enlighet med det yrkande, som
under överläggningen av herr von Sneidern senast framställts.

3—5 §§.

Godkändes.

6 §.

Utskottet föreslog följande avfattning av paragrafen:

6 §.

I länsarbetsnämnd, så ock i kommunal arbetsnämnd, som består
av mer än tre ledamöter, bör minst en ledamot vara kvinna. Angående
villkoren i övrigt för att kunna vara ledamot i kommunal arbetsnämnd
eller länsarbetsnämnd samt om rätt att avsäga sig uppdraget
skall i tillämpliga delar gälla vad i förordningen om kommunalstyrelse
i stad eller i förordningen om kommunalstyrelse å
landet eller i förordningen om landsting är stadgat; dock att kvinna
må tillgodonjuta den henne medgivna särskilda avsägelserätt allenast,
då hon är gift.

Nämnd äge att i erforderlig utsträckning antaga tjänstemän
och biträden samt tillkalla sakkunniga personer, dock utan rätt för
dessa att deltaga i beslut.

Efter föredragning av paragrafen yttrade

Herr Bolander: Herr talman! Då denna lag, enligt det beslut
som kammaren nyss fattat beträffande § 1, kommer att hava
till ändamål uteslutande att tillgodse behovet av bränsle och då
lagen icke kommer att beröra kvinnorna, finner jag det vara tämligen
obehövligt för att icke säga olämpligt att i 6 § intaga en bestämmelse
som lyder så här: »I länsarbetsnämnd, så ock i kommunal
arbetsnämnd, som består av mer än tre ledamöter, bör minst
en ledamot vara kvinna. Angående villkoren i övrigt för att kunna
vara ledamot i kommunal arbetsnämnd eller länsarbetsnämnd samt
om rätt att avsäga sig uppdraget skall i tillämpliga delar gälla vad
i förordningen om kommunalstyrelse i stad eller i förordningen om
kommunalstyrelse å landet eller i förordningen om landsting är
stadgat; dock att kvinna må tillgodonjuta den henne medgivna särskilda
avsägelserätt allenast, då hon är gift.»

Jag vet att det finnes en hel del landskommuner, där det icke
står att uppbringa en enda kvinna, som är lämplig och villig att
åtaga sig ett sådant uppdrag. Därför ber jag att få föreslå, att
denna paragraf får följande ändrade lydelse: »Angående villkoren
för att kunna vara ledamot i kommunal arbetsnämnd eller länsar -

Lördagen den 9 juni, o. in. 43

betsnämnd samt om rätt att avsäga sig uppdraget skall i tillämpliga
delar gälla vad i förordningen om kommunalstyrelse i stad eller
i förordningen om kommunalstyrelse å landet eller i förordningen
om landsting är stadgat.» Sedermera uteslutes återstoden av första
stycket, och därefter kommer då det andra stycket av denna paragraf.

Herr Persson i Norrköping: Herr talman! Jag uppmärksammande
icke den föregående talarens yrkande, och jag kan därför
icke yttra mig om det. Men nu har kammaren beslutat beträffande
första paragrafen att utesluta kvinnorna, och då kan det ju vara
fråga om, huruvida man skall hava kvinnor i nämnden, när icke någon
kvinnlig arbetskraft enligt denna kammares beslut skall komma
att användas. Att gå så långt, att man insätter kvinnor i nämnden,
fastän icke några kvinnor skola uttagas till tjänsteplikt, kan val
icke vara någon rim och reson.

Ja, nu hör jag, att det är detta som herr Bolander yrkat, och
då ber jag att få instämma i hans yrkande.

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman! Ja, det kan
ju låta ganska plausibel vad de bägge föregående talarna sagt, men
jag vill fästa uppmärksamheten på att vi antagit den tredje paragrafen,
och där heter det i sista stycket: »Nämnderna hava att, utöver
vad av denna lag föranledes, med arbetsmarknadens reglering
och i samband därmed stående understödsverksamhet taga den befattning,
som i lag eller genom Konungens beslut dem anförtros.»

I)et har vidare försports, att meningen är, att dessa nämnder skulle
ersätta de hjälpkcmmittéer som tillsatts för att handhava understödsverksamheten
under kristiden, och då kan naturligtvis också
inträffa, att de komma att få handlägga frågor om understöd åt
kvinnor och reglering av den kvinnliga arbetskraften. Med hänsyn
härtill tror jag, att det är riktigt att icke ändra utskottets förslag
i § 6.

Jag ber således, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Bolander: Jag vill endast tillägga, att det är alldeles
uppenbart, att kommunalt röstberättigad kvinna också är valbar
till ledamot av denna nämnd, även om den uteslutning göres, som
jag påyrkat.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla mitt yrkande.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner dels på godkännande av utskottets förslag till
lydelse av förevarande paragraf, dels ock på godkännande av samma
förslag med den ändring, som yrkats av herr Bolander; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Då votering emellertid begärdes av herr Bolander, blev nu

Nr 78.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forte.)

Nr 78.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. m.
(Forts.)

44 Lördagen den 9 juni, e. m.

uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstningsproposition: Den,

som vill, att kammaren bifaller lagutskottets förslag till
lydelse av 6 § i förevarande lag angående allmän tjänsteplikt för
kronans räkning i vissa fall, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Arinner Nej, har kammaren bifallit utskottets förslag till lydelse
av nämnda § med den av herr Bolander föreslagna ändring
däri.

Voteringen utvisade 68 ja, men 80 nej, vadan kammaren godkänt
paragrafen i dess av utskottet föreslagna lydelse med ändring
enligt det av herr Bolander gjorda yrkandet.

7—10 §§.

Godkändes.

11 § skulle enligt utskottets förslag hava denna avfattning:

11 §.

Mom. 1. Konungen äge, där det finnes påkallat, till efterrättelse
antingen under viss tid eller tillsvidare eller i visst fall, föreskriva,
i vad män tjänstepliktiga, sysselsatta inom viss näring eller
visst yrke, skola vara fritagna från kallelse.

Mom. 2. Vid meddelande av kallelse skall tillses, att personer,
vilka av allmänna medel erhålla understöd, för vars åtnjutande arbetslöshet
uppställts såsom villkor, såvitt möjligt tagas i anspråk.

Därjämte bör hänsyn tagas

a) till den tjänstepliktiges föregående verksamhet, afbetsförmåga,
levnadsålder, hälsotillstånd, familjeförhållanden och hemort,

b) därtill att för arbetet erhålles den arbetskraft, som aribetsföreståndaren
för ändamålet finner bäst,

c) därtill att arbetskraft, som sysselsättes vid livsmedelsproduktion
eller frivilligt åtagen bränsleanskaffning, ej tages i anspråk
i sådan omfattning, att nämnda produktion eller anskaffning därigenom
äventyras, ävensom

d) därtill att, i den mån så ske kan, lämplig avlösning beredes
de tjänstepliktiga samt att frivilligt arbete för bränslebehovets täckande
tillgodoräknas i lika mån som fullgjord tjänsteplikt.

Mom. 3. Länsarbetsnämnderna skola övervaka de tjänstepliktigas
uttagande, och åligger det kommunal arbetsnämnd att ställa sig
till efterrättelse de föreskrifter, som, utöver stadgandena i denna
lag och av Konungen i ämnet givna bestämmelser, må av riksarbets -

Lördagen den 9 juni, e. m.

45 Nr 78.

nämnden eller länsarbetsnämnd, i den ordning Konungen bestämmer,
varda meddelade till ledning i ifrågavarande avseende.

I avseende å denna paragraf hade herrar Alexanderson, Lars
Olsson, Karlsson i Fjäl och Pettersson i Södertälje uti avgiven reservation
hemställt, att 2 mom. första stycket måtte erhålla följande
lydelse:

»Vid meddelande av kallelse skall tillses, att personer, vilka av
allmänna medel erhålla understöd, för vars åtnjutande arbetslöshet
uppställts såsom villkor, så ock värnpliktige, om vilka förordnande
enligt 2 § sista stycket meddelats, så vitt möjligt tagas i anspråk».

Sedan paragrafen föredragits, yttrade

Herr Pettersson i Södertälje: I det beslut, som kammaren
för en stund sedan fattade beträffande 2 §, ingick också det förslag,
Som reservationsvis framställts av herr Alexanderson vid den paragrafen.
Men med reservationen vid 2 § sammanhänger också en
reservation vid 11 §. Jag kan därför icke finna annat, än att kammaren
som följd av sitt redan fattade beslut beträffande 2 §, nu
också i 11 § bör antaga herr Alexandersons reservation.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till denna.

Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna propositioner
i ämnet godkände kammaren utskottets förslag till lydelse av
förevarande paragraf med den ändring, som innefattades i herr Alexandersons
m. fl. omförmälda reservation.

12—17 §§.

Godkändes.

18 §.

Utskottet hade föreslagit, att paragrafen skulle lyda sålunda:

18 §.

För det arbete, varom fråga är, skola de avlöningsförmåner och
övriga arbetsvillkor, som enligt vid tiden närmast före kallelsen gällande
avtal, bestämmelser eller bruk voro i orten allmänt gängse för
arbete av samma slag, tillämpas i den mån ej föreskrifterna i 19—22
§§ till annat föranleda.

Reservation hade dock avgivits av herrar Persson i Norrköping
och Borg, vilka yrkat, att paragrafen måtte erhålla följande avfattning: För

det arbete, varom fråga är, skola de avlöningsförmåner och
övriga arbetsvillkor, som enligt vid tiden närmast före kallelsen gäl -

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

Nr 78. 46

Lördagen den 9 juni, e. in.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Torts.)

lande avtal, bestämmelser eller bruk voro i orten allmänt gängse för
arbete av samma slag, tillämpas i den man ej föreskrifterna i 19 22

§§ till annat föranleda.

Där tjänstepliktens fullgörande är för någon förenat med särskild
olägenhet eller kostnad, såsom vistelse utom hemorten, minskning
i arbetsförtjänst eller dylikt, skall riksarbetsnämnden förordna
om full gottgörelse härför med belopp, som fastställes efter omständigheterna
i varje särskilt fall eller slag av fall.

I detta yrkande hade uti särskilda reservationer instämt dels
herr Petrén, dels ock herrar Karlsson i Fjäl och Pettersson i Södertälje.

Efter föredragning av paragrafen erhölls ordet av

Herr Persson i Norrköping, som yttrade: I vad gäller 18 §
har jag jämte herr Borg avgivit en reservation, vilken innehåller
ett tillägg till 18 §, sådan som utskottet har föreslagit densamma.
I denna reservation ha instämt dels herr Petren från första kammaren
och dels herr Karlsson i Fjäl och herr Pettersson i Södertälje
från denna kammare. Det föreslagna tillägget innehåller bestämmelser
angående arbetslönerna, vilket jag förut haft tillfälle att här i
kammaren beröra.

Jag tillåter mig, herr talman, för att icke förlänga debatten,
att endast yrka bifall till den av mig avgivna reservationen.

Vidare anförde

Herr Pettersson i Södertälje: På de skäl, jag förut under
debatten anfört, ber jag få instämma i herr Perssons i Norrköping
yrkande i fråga om denna paragraf.

Herr Pettersson i Bjälbo: På grund av vad jag i mitt
första anförande yttrat, ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen
framställde propositioner dels på godkännande av utskottets förslag
till lydelse av förevarande paragraf, dels ock på bifall till det förslag/som
i avseende å denna paragraf framställts i. den utav herrar
Persson i Norrköping och Borg avgivna reservationen: och fann
herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja
godkänd. Votering begärdes emellertid, till följd varav nu uppsattes,
justerades och anslogs denna omröstningsproposition:

Den, som vill. att kammaren godkänner lagutskottets förslag
till lydelse av 18 § i förevarande lag angående allmän tjänsteplikt
för kronans räkning i vissa fall, röstar

Ja;

Lördagen den 9 juni, e. m.

47

Nr 7a

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det förslag, som innefattas i
punkten 4) av den utav herrar Persson i Norrköping och Borg avgivna
reservationen.

Voteringen utvisade 71 ja, men 77 nej, vid vilken utgång kammaren
bifallit det förslag till paragrafens avfattning, som innefattades
i den av herrar Persson i Norrköping och Borg avgivna reservationen,
i vad den avsåge nu föreliggande paragraf.

Åt 19 § i utskottets förslag hade givits denna lydelse:

19 §.

Tjänsteplikt^, vilken vunnit anställning jämlikt denna lag, äge
med myndighet, vilken utövar högsta ledningen över företag som i
1 § sägs, eller den, som av myndigheten för ändamålet utsetts, förhandla
och träffa överenskommelse rörande arbets- och löneförhållandena,
dock ej beträffande fråga, som i 17 § beröres.

Herrar Persson i Norrköping och Borq hade i den utav dem angivna
reservationen vidkommande förevarande paragraf yrkat, att
densamma måtte erhålla denna avfattning:

Tjänsteplikt^, vilken vunnit anställning jämlikt denna lag, äge
med myndighet, vilken utövar högsta ledningen över företag som i
1 § sägs, eller den, som av myndigheten för ändamålet utsetts, förhandla
och träffa överenskommelse rörande arbets- och löneförhållandena.

Paragrafen föredrogs. Därvid yttrade

Herr Persson i Norrköping: Även vid denna punkt har jag
en liten reservation. Den går därpå ut, att de sista orden i § 19,
sota lyda »dock ej beträffande fråga, som i 17 § beröres», skola
utgå ur paragrafen. Paragrafen rör sig om att det skall kunna
föras förhandlingar mellan arbetsledningen och dem, som skola utföra
tjänsteplikten, rörande arbets- och löneförhållanden, men i vad
det gäller de ärenden, som avses i § 17, skall förhandling icke kunna
föras. Det kan väl dock vara rättvist, att förhandlingar skola
kunna föras om alla de arbetsvillkor, som det är fråga om, och icke
blott om vissa, varför jag ber att få yrka bifall till min reservation.

Herr Pettersson i Bjälbo: Herr talman! Ja, det kan väl
ändå icke vara lämpligt att föra förhandlingar om huruvida arbetsledningen
har rätt att handlägga ledningen av arbetet. Det är en
sådan ^självklar sak, att jag tycker, att därom böra förhandlingar
icke få förekomma, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forte.)

Nr 78.

48

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

Herr Persson i Norrköping: Jag vill här komplettera med
den upplysningen att inom den privata industrien få förhandlingar,
när sådana föras, föras även om motsvarande bestämmelser, som det
här gäller.

Herr Petersson i Lidingö villastad: Herr talman, mina herrar!
Jag skall be att få påpeka, att i 17 § första stycket heter det:
»Arbetsföreståndare äger, i den mån ej bestämmelserna i denna lag
och därå grundade, för arbetskraftens ändamålsenliga tillhandahållande
utfärdade föreskrifter till annat föranleda, att enligt för honom
gällande bestämmelser handhava den ledning av arbetet, som tillkommer
arbetsgivare beträffande arbete av samma slag, för vilket
tjänsteplikt ej tillämpas.» Detta innebär således ingenting annat
än att den arbetsföreståndare, som av vederbörande myndighet tillsatts
för att sköta skogsarbetet, å en viss ort skall handha ledningen
enligt gällande bestämmelser, d. v. s. enligt den instruktion, som för
honom utfärdats av den högre arbetsledningen. Då förefaller det
bra egendomligt, att herr Sven Persson kan ba något att erinra mot
att de förhandlingar, som talas om i 19 § och som avse löneförhållandena
icke få beröra ämnen, som omförmälas i 17 §, det vill med
andra ord säga, att man icke får förhandla om den för arbetsledaren
utfärdade instruktionen eller om arbetsledaren skall följa den eller
icke. Jag förstår verkligen icke, huru man egentligen kan tänka sig
en sådan förhandling.

Nu innehöll det lagförslag, som låg till grund för utskottets
förslag, ett undantag för de frågor, som i 17 § beröras. När ett undantag
en gång kommit in i ett lagförslag, skulle naturligtvis ett
uteslutande av detsamma kunna tolkas så, att man ville införa förhandlingsfrihet
på det område, som nu är ifråga. Hade så icke
varit fallet, och hade undantaget icke stått i det förslag, som vi hade
att gå efter, skulle det icke fallit mig in att i den av herr Sven Persson
påyrkade formuleringen inlägga annat än precis detsamma, som
i utskottets förslag, det nämligen, att det ligger i sakens natur, att
icke förhandlingar få föras om sådana ämnen. Jag tror, att det är
mycket olämpligt att så att säga uppfordra till förhandlingar om
arbetsledningens rätt och sätt att följa sin instruktion.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner å de yrkanden, som därunder förekommit; och godkände
kammaren paragrafen i den av utskottet föreslagna lydelsen.

20—24 §§.

Godkändes.

25 § skulle enligt utskottets förslag lyda sålunda:

Lördagen den 9 juni, e. m.

49 Nr 78,

25 §.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.

Tjänsteplikt!# som i avsikt att undandraga sig arbete, vartill
han kallats jämlikt denna lag, olovligen avviker från den arbets "

f*ihonT eller’ då det pä ff™nd av kallelse

eller anmaning eller efter tilländalupen fritid åligger honom att iakttaga
inställelse, sadant underlåter, dömes till böter eller fängelse i
högst sex manader.

Underlåter tjänstepliktig i andra fall än i första stycket sägs
uppsåtligen för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller
eljest till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet att

(Forts.)

it... n ii ---r° . -------- viiv/A v.aaorviiu ener saircriieb aii

behörigen fullgöra sm tjänsteplikt, varde dömd till böter eller fängelse
i högst tva månader.

.... Vi*- tjänstepliktig grov vårdslöshet eller försummelse vid
tjänstepliktens utövande, dömes till böter.

Innefattar förbrytelse, som i andra eller tredje stycket sägs, tillika
annat uppsåtlig^ brott eller sådant vållande, varå straff efter
allmän lag följa bör, gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen

Beträffande förevarande paragraf hade uti avgivna reservatio -

av herrar Petersson i Lidingö villastad, Gezelius, Högberg,
Dahl och von Sydow, att paragrafen måtte erhålla följande lydelse:

Tjänstepliktig, som i avsikt att undandraga sig arbete, vartill
han kallats jämlikt denna lag, olovligen avviker från den arbetsplats,
som är för honom bestämd, eller, då det på grund av kallelse eller
anmaning eller efter tilländalupen fritid åligger honom att iakttaga
inställelse, sadant underlåter, dömes till böter eller fängelse i högst
ett år.

Underlåter tjänstepliktig i andra fall än i första stycket sägs
uppsåtligen för egen fördel eller för att annan gynna eller skada
eller eljest till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet
att behörigen fullgöra sin tjänsteplikt, varde dömd till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Visar tjänstepliktig grov vårdslöshet eller försummelse vid
tjänstepliktens utövande, dömes till böter.

Innefattar förbrytelse, som i andra eller tredje stycket sägs, tilllika
annat uppsåtligt brott eller sådant vållande, varå straff efter
allmän lag följa bör, gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen
stadgas; samt

av herrar Persson i Norrköping och Borg, att åt paragrafen
matte givas denna avfattning:

Tjänstepliktig, som i avsikt att undandraga sig arbete, vartill
han kallats jämlikt denna lag, olovligen avviker från den arbetsplats
som är för honom bestämd, eller, då det på grund av kallelse eller

Andra hammarens protokoll 1917. Nr 78. 4

ner yrkats:

25 §.

Nr 78. 50

Lördagen den 9 juni, e. in.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

anmaning eller efter tilländalupen fritid åligger honom att iakttaga
inställelse, sådant underlåter, dömes till böter.

Underlåter tjänstepliktig i andra fall än i första stycket sägs
uppsåtligen för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller
eljest till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet att
behörigen fullgöra sin tjänsteplikt, varde dömd till böter.

Visar tjänstepliktig grov vårdslöshet eller försummelse vid
tjänstepliktens utövande, dömes till böter.

Innefattar förbrytelse, som i andra eller tredje stycket sägs, till—
lika annat uppsåtligt brott eller sådant vållande, vara straff efter
allmän lag följa bör, gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen
stadgas.

Sedan paragrafen föredragits yttrade

Herr Persson i Norrköping: Herr talman! Jag tillåter

mig att yrka bifall till den av mig och herr Borg vid betänkandet
fogade reservationen, i vilken herr Petrén samt herrar Karlsson
i Fjöl och Pettersson i Södertälje instämt. Reservationen innebär,
att från straffskalan skall uteslutas fängelse och i stället straffet för
utebliven tjänsteplikt blott bestämmas till böter. När man skall
övergå till tjänsteplikt i detta avseende, bör det väl anses tillräckligt,
att påföljden för utebliven tjänsteplikt icke blir fängelse till 6 månader
eller ett år, som föreslås ifrån högerhåll, utan påföljden bör
stanna vid böter. För en arbetare med den ringa inkomst, han har,
äro 10 kronors böter detsamma som fängelse, därför att han icke
kan betala böterna utan måste sitta av dem, varför bötesstraff i detta
hänseende är alldeles tillräckligt.

Jag ber att få yrka bifall till min reservation.

Herr Petersson i Lidingö villastad: Herr talman! Jag

anhåller att få yrka bifall till den av^mig m. fl. vid paragrafen
framställda reservationen, som går ut på, att straffskalan skall bestämmas
så som den föreslagits i Kungi. Maj:ts proposition i detta
ämne. Det är med dessa maximistraffsatser icke så, att de äro
normgivande för straffen i allmänhet. I allmänhet kommer man
icke upp till dem. Tvärt om utmätas straffen i normala fall mycket
långt ner på straffskalan och betydligt närmare minimigränsen. Betydelsen
av en höjning i straffmaximum är realiter icke annan än
att bötesbelopppen, som annars säkerligen komme att ske, icke sättas
så oskäligt lågt, att de i det närmaste komma att sakna betydelse. _

Jag skulle vilja tillägga en omständighet, som härvidlag varit
för oss mycket vägande, då vi skrevo vår reservation. Det är nämligen
så, att i den lag angående förfogande över viss egendom, som
nyss är antagen av riksdagen, och vars tillämpning skall kompletteras
med denna, äro för förseelser mot den lagen mycket stränga
straff stadgade. Det finns även straffarbete med i den straffskalan.

Herr Höglund i Stockholm: Herr talman, mina herrar! Jag

lördagen den 9 juni, e. m.

51 Nr 78.

ber att fa yrka avslag på såväl utskottets förslag som de föreliggande
reservationerna vid denna punkt.

Herr Persson i Norrköping: Herr talman! Det är såsom

kammarens ledamöter väl kunna förstå en väsentlig skillnad på
stråt iutmatningen från domstolarnas sida, när det gäller ett straffmaxirnum
av ett års fängelse, som herr Petersson i Lidingö villastad
toreslar, och ett straffmaximum av allenast böter. Det är
Klart att, om straffmaximum är så högt som ett års fängelse, komma
domstolarna vid utdömande av straffen att ådöma väsentligt drygare
böter an nar straffmaximum blott är böter. När man talar om att
man pa detta område nöjer sig med fängelsestraffet och icke går till
straffarbete, tycker jag att en var borde inse att man går alldeles
för orimligt långt.

5err.. Petersson i Bjälbo: Herr talman! Jag vill erinra
om att, nar forfoganderättslagen antogs, vilken särskilt drabbar oss
lantman var det ingen, som opponerade sig mot de oerhört stränga
sträffsatser, som där antogos; I dessa straffbestämmelser ingick, om
jag minns ratt, straffarbete intill 2 år. Nu förhåller det sig så att
eniigt denna förfoganderättslag äro vi lantmän faktiskt ålagda civil
tjänsteplikt, i det vi aro skyldiga att skydda den beslagtagna spannmålen
och den beslagtagna potatisen och se till att icke något för«n^e+’f-°Ch
+et kan särskilt under vårtiden vara ganska besvärligt
samt förenat med^ ratt mycket göromål och ganska obehagligt att ha
dessa straffen, såsom man satt dem, vilande över sig för försummelser
i detta hänseende. Under sådana förhållanden tycker jag för
mm del att det icke kan vara obilligt, att påstå, att dessa straffbestämmelser
icke aro alls något strängare än vad vi lantmän i siälva

tets^förslag ^ läng6- Jag ber att få yrka bifa11 tiU utskot p

, Herr / n - 6 straffsatser> som äro föreslagna av herr

Petersson i Lidmgo villastad m. fl. anser jag vara onödigt stränga.
Däremot kan jag icke finna, att det är lämpligt, att i detta fall före larTallmtnlfl

Pa ^ kan ju tänkas- att vissa domsto X

n«rn-bt koia,me att °m inte precis följa, så åtminstone hålla
sig nära minimum, d. v. s. ådöma vederbörande 5 kronors böter eller
endast obetydligt darover, och det kan hända, att det blir ganska

vrklfbi fall"ti?6 i?! Sän myck,e1t föF detta- Ja« ber därför att få
3 rka bifall till utskottets hemställan i avseende å denna paragraf.

p-nITer-ii^erSSOn 1 Norrköping: Gentemot herr Pettersson i

Bjalbo vill jag saga att i förfogandelagen är det ju huvudsakligen
fråga om att beslaglagga varor, för vilka stadgats full ersättning

Xai dn fraga °™ na/ontmg annat, här är det den personliga
art^tJraHen nmn skall förfoga över. Om en man är utkallad till

b äJed^ fP1i/,Chi!aif bbr 1.tll.lfälle att träffa vederbörande arbetsledare
for att erhålla permission, skulle han t. ex., om hans

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt

771. 711.

(Korts.)

Nr 78.

52

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang., lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

hustru ligger för döden och han sålunda inte han gå ifrån henne
till arbetsplatsen därför enligt denna lag kunna dömas till fängelsestraff.
Det är väl ändå bra hårt.

Vad herr Bolanders förslag beträffar, innebär ett bifall till
det, att vi i realiteten skulle få mer än 6 månader, ty första kammaren
kommer säkert att gå på herr Peterssons i Lidingö villastad
reservation, d. v. s. taga ett års fängelse. Beslutar då denna kammare
6 månader, kommer man vid en sammanjämkning upp till över
6 månader. Därför är det nödvändigt, om man över huvud taget vill
komma till vad herr Bolander föreslår, att man går den väg jag
föreslagit, ty annars vinner man inte vad man vill vid en sammanjämkning.
Kammarens ledamöter torde känna till ifrån föregående
tillfällen, hur det går till vid sammanjämkningar.

Herr Zetterstrand instämde häruti.

Härmed var överläggningen slutad. Efter av herr talmannen
framställda propositioner å de därunder förekomna yrkandena, godkändes
paragrafen i den lydelse, som reservationsvis föreslagits av
herrar Persson i Norrköping och Borg.

26—28 §§; slutstadgandet; ingressen; rubriken.

Godkändes.

Utskottets hemställan i punkten° A) l:o) förklarades vara besvarad
genom kammarens beslut i fråga om lagförslaget.

Punkten A) 2:o).

Utskottets hemställan bifölls.

Vid föredragning härpå av punkten A) 3:o) begärdes ordet av

Herr Pettersson i Södertälje, som yttrade: I denna punkt
skall jag be att få yrka bifall till den av herr Alexanderson m. fl.
avgivna reservationen. Den gar ut pa ett bifall till Kungl. M.aj .ts
proposition nr 359. Såsom departementschefen framhållit, kunde
det även med Kungl. Maj:ts förslag bliva behövligt att anskaffa den
erforderliga arbetskraften genom att avstänga arbetskraft från eljest
pågående arbeten och överföra densamma till vedavverkningen,_ där
den bäst komme till nytta. Denna utväg att anskaffa behövlig
arbetskraft blir naturligtvis desto mer nödvändig, om Riksdagens beslut
skulle utfalla i överensstämmelse med den ståndpunkt, som
andra kammaren i dag intagit beträffande 2 §.

Jag tror sålunda, att det är i allra högsta grad pakallat, att
kammaren bifaller denna Kungl. Maj :ts proposition.

Vidare anförde

Indragen den ‘J juni, c. m.

53

Nr 78.

„ Herr oe t e r s s o n i Lidingö villastad: Jag liar en annan syn
pa denna fråga än min ärade granne till höger. Saken är den, att
om Kungl, Maj:t förordnat om uttagande av arbetskraft och vederbörande
nämnd i enlighet med ett sådant förordnande utkallat
arbetarna i en viss industri, så följer av sig självt att denna industri
i samma man blir urstandsatt att fortsätta. Läri ligger det allra
naturligaste sättet att begränsa industriens arbete. Däremot förefaller
det mig vara skäligen omotiverat att Kungl. Maj:t skulle
förbjuda en industri att fortsätta utan att samtidigt alla industriens
arbetare utkallades för sa vitt de äro till skogsarbetet dugliga. Om
man utkallar dem alla, stoppar industrien av sig själv. Jag tänker
mig exempelvis ett sågverk. Om åter endast en del arbetare uttagas,
kan verket möjligen fortsätta med nedsatt drift. Då tycker jag, att
det vore meningslöst, att stoppa industrien även om alla arbetarna
ej behövde utkallas. Ty ur en annan synpunkt än behovet av arbetskraft
lärer en stoppning av viss industri ej vara försvarlig, och icke
kan det vara avsett att gå tillväga på det sättet, att industrien
stoppas för att därigenom arbetarna skola tvingas att frivilligt gå
in under skogsarbetet. Jag har verkligen haft mycket svårt att
förstå hela denna proposition, och jag tror, att utskottet kommit till
ett ganska förståndigt resultat, när det hemställt om avslag å densamma.

Herr Persson i Norrköping: Jag ber att få yrka bifall till
herr Jakob Petterssons förslag, d. v. s. till herr Alexandersons reservation.
Det kan mycket väl vara lämpligt, att Kungl. Maj:t
har den rätt är fråga om i vad det gäller de särskilda industrier
som kunna ifrågakomma, och man kan vara rätt övertygad om att
Kungl. Maj:t icke kommer att missbruka denna rätt. Det är ingen,
som misstänker det. Men det förhåller sig inte så som den föregående
talaren skildrade beträffande möjligheten att komma till samma
resultat på annat sätt på grund av det innehåll som tjänstepliktslagen
har. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till herr
Alexandersons reservation. Det är i grund och botten en försummelse
av mig att jag inte här står antecknad såsom reservant.

Herr Pettersson i Bjälbo: Såsom lagen nu blivit utlagd,
tror jag inte Kungl. Maj:t gärna kan begagna sig av rätten att avstänga
en del av industrien, och jag måste i likhet med herr Petersson
i Lidingö villastad framhålla, att det är ett ofantligt mycket
lämpligare sätt att genom tjänstepliktslagen utkalla en del arbetare
inom industrien och låta industrien för övrigt fortsätta än att avstänga
den direkt. Jag tror det säkerligen kommer att visa sig,
att den vägen varken kan eller vill Kungl. Maj:t slå in på.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

Harr Persson i Norrköping: Jag vill tillägga, att det kan
därjämte ställa sig så, att därest man genom nämnden utkallar ett

Nr 78. 54

Lördagen den 9 juni, e. m.

visst antal arbetare men icke alla, arbetsgivaren själv säger: »då
stänger jag fabriken på den grund att jag inte kan fortsätta med
halv drift blott». Då stå vi inför det resultatet, att. halva antalet
arbetare, som äro utkallade till tjänsteplikt, få ersättning, under det
att den andra hälften får går arbetslös. Om däremot Kungl. Maj:t
förordnade, att samtliga arbetare, som därigenom bli arbetslösa,
skola tagas i bruk för kronans räkning, få ju alla ersättning.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels
ock på avslag därå samt bifall i stället till den vid punkten fogade
reservationen; och fattade kammaren beslut i enlighet med innehållet
i sistnämnda proposition.

Punkten B).

Utskottets hemställan bifölls.

§4.

Ang. valrätt V föredragningslistan fanns vidare uppfört konstitutionsutskot ooh

valbarhet tetg aflåtande, nr 36, i anledning av väckta motioner angående valdagln.
'' rätt och valbarhet till riksdagens andra kammare, ävensom angående
valbarhet till riksdagens första kammare.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 378, hade herr Hallén m. fl. hemställt, att riksdagen
för sin del måtte antaga som vilande till grundlagsenlig behandling l:o)

beträffande § 16 riksdagsordningen följande ändrade lydelse
av nämnda paragrafs första stycke:

Valrätt till andra kammaren tillkommer envar välfräjdad
svensk medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår,
varunder val äger rum, uppnått 21 års ålder; dock ej den som står
under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelsens målsmansrätt;

2;o) beträffande § 19 riksdagsordningen följande förändrade lydelse: Till

ledamot i andra kammaren kan endast utses man eller
kvinna, som uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom riket;

3:o) beträffande § 9 riksdagsordningen följande förändrade lydelse: Till

ledamot i första kammaren kan endast väljas man eller
kvinna, som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått 30
års ålder.

Till utskottet hade jämväl remitterats

dels en inom andra kammaren väckt motion, nr 401, av herr
Lindlianen m. fl., som hemställt, att riksdagen för sin del måtte antaga
som vilande till grundlagsenlig behandling sådan ändring av

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

Lördagen dcu 9 juni, e. m.

55 Nr 78.

IG § riksdagsordningen, varigenom borttoges de inskränkningar i
valrätten till andra kammaren, som föranleddes av:

01) fattigstreeket med undantag för den, som stode under fattigvårdsstyrelses
målsmansrätt,

2) utskyld sstrecket,

3) konkursstrecket,

4) värnpliktsstrecket,

5) åldersstrecket,

6) flyttningsstrecket;

dels en inom första kammaren väckt motion, nr 100, av herr von
Kock, som hemställt, att riksdagen för sin del måtte antaga som vilande
till grundlagsenlig, behandling följande ändrade lydelse av §
16 mom. b) riksdagsordningen:

b) den som under löpande eller sistförflutna kalenderåret under
sammanlagt mer än 4 månader åtnjutit full försörjning av fattigvården; dels

en inom andra kammaren väckt motion, nr 400, av herr
Lindhagen, däri motionären, med instämmande av 13 ledamöter av
kammaren, hemställt, att riksdagen ville för sin del antaga som vilande
till grundlagsenlig behandling sådan ändring i 16, 19 och 9 §§
riksdagsordningen, att kvinna i likhet med man tillerkändes valrätt
till andra kammaren samt valbarhet till båda kamrarna;

dels likalydande motioner, väckta inom första kammaren, nr 130,
av herr Kvarnselms m. fl. och inom andra kammaren, nr 408, av
herr Eden m. fl., däri motionärerna hemställt, att riksdagen måtte
för sin del besluta, att §§ 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen
skulle erhålla följande ändrade lydelse:

§9.

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män och

kvinnor, som uppnått---------------

---------sin befattning.

§ 16.

Valrätt tillkommer envar välfräjdad svensk medborgare, såväl
man som kvinna, från och med-kalenderåret näst efter det, varunder
han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej

a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd; b)

gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och vilkens man är i
konkurstillstånd;

c) den som häftar för understöd, vilket under löpande eller sistförflutna
kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats den häftande
själv eller dennes hustru eller minderåriga barn;

d) gift kvinna, vilkens man häftar för understöd, som under löpande
eller sistförflutna kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats
henne eller makarnas minderåriga barn;

Ang. valrätt
och valbarhet
till riksdagen.

(Forts.)

Kr 78. 56

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. valrätt e) den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och
och vallarhet kommun, vilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten ka till

riks- , -i o
dagen. lenderaren;

(Ports.) f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och vilkens man icke

erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun, vilka förfallit
till betalning under de tre sistförfluten kalenderåren;

g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
av sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsövningar.

Till ''efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt
i vallagen finnes närmare bestämt, valrätten grundas på förhållandena
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före
valet inträffar.

§ 19.

Till ledamöter i andra kammaren kunna endast utses män och
kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om
stad, bestående av flera valkretsar, inom någon av dessa.

§ 21.

Riksdagsman------------ — ---—

---------------tre lagtima riksdagar.

Kvinna är berättigad att avsäga sig riksdagsmannauppdrag,
även om icke något av nu nämnda skäl är för handen.

Avsägelse--—---------7----

-------------Konungens befallningshavande.

§ 24.

Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den som vid
valtillfället personligen sig inställer, dock att vid val av ledamöter i
andra kammaren rösträtt på grund av fullmakt må utövas av röstberättigad
gift man för hans hustru och av röstberättigad hustru
för hennes man. Sådan fullmakt skall vara antingen skriven och
underskriven av utställaren samt med dennes sigill försedd eller ock
av honom underskriven och med två vittnens underskrift bestyrkt.

Utskottet hemställde

l:o) att riksdagen, i anledning av herr von Kochs motion, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Ma,j:t låta
efter verkställd utredning samt med fästat avseende å en blivande
ny fattigvårdslagstiftning utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning, att rösträtt^ vid
val till ledamot av riksdagens andra kammare icke berövades någon
av den anledning, att han häftade för understöd, som under löpande
eller sistförflutna kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själv, hans hustru eller minderåriga barn vid tillfällig oförvållad
nöd eller ock hans hustru eller minderåriga barn för vård vid
sjukdom, för vilken i allmänhet anstaltsvård krävdes; samt

Lördagen den 9 juni, e. m. 57

2: o) att

a) herr Halléns m. fl. motion,

b) herr Lindhagens motion, nr 400,

c) herr Lindhagens m. fl. motion, nr 401, samt

d) herrar Edéns och Kvarnzelius m. fl. motioner,

i den män de icke kunde anses besvarade genom utskottets under
punkt l:o) gjorda hemställan, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Vid utlåtandet voro emellertid fogade reservationer:

av herrar Olof Olsson, Larsson i Västerås, Hallén, Kropp och
Törnkvist, som yrkat bifall till herr Halléns m. fl. ovanberörda motion;
samt

av herrar Eden, Mannheimer, Stadener, von Zweigbergk och
Janson i Kungsör, vilka hemställt,

1) att riksdagen måtte såsom vilande i grundlagsenlig ordning
antaga det i herrar Kvarnzelius’ och Edéns m. fl. förenämnda motioner
framlagda förslag till ändrad lydelse av §§ 9, 16, 19, 21 och
24 i riksdagsordningen; samt

2) att riksdagen, med anledning av herrar Halléns m. fl., Lindhagens
m. fl. samt von Kochs ifrågavarande motioner, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj^:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
utredning om sådana ändringar i riksdagsordningens § 16,

att understöd av fattigvårdssamhälle icke skulle föranleda förlust
av rösträtt i andra fall än de, då sådant understöd antingen utginge
eller under viss tid närmast före valet utgått såsom full försörjning,
vilken icke blivit återbetald, samt

att det s. k. utskyldsstrecket omlades i syfte att begränsa dess
verkningar särskilt i det avseendet, att rösträtt icke måtte förloras
pa grund av utebliven skattebetalning i sådana fall, då uteblivandet
berott på den skattskyldiges sjukdom, oförvållade arbetslöshet eller
andra liknande, av honom själv icke vållade förhållanden;

ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill dessa utredningar
kunde föranleda.

Utskottets hemställan föredrogs, varefter herr vice talmannen,
som övertagit ledningen av kammarens förhandlingar, lämnade ordet
till

Herr Larsson i Västerås, som anförde: Herr vice talman,
mina herrar! Det är ganska sent vi ha kommit in på denna
fråga, och det kan därför inte vara lämpligt att här gå närmare
in på en hel del detaljer av densamma. Detta kan så mycket
mindre vara angeläget, som i denna kammare ställningen helt
visst är fullt klar i den föreliggande frågan.

Såsom herrarna finna, ha emellertid herrar Olof Olsson, undertecknad
m. fl. till det nu föredragna utlåtandet avgivit en reservation,
vari vi yrka bifall till den socialdemokratiska motionen i
ämnet. I denna motion har den socialdemokratiska riksdagsgrup -

Nr 78,

Ang. valrätt
och valbarhet
till riksdagen.

(Forte.)

Nr 78. 58

Lördagen den 9 juni, e. m.

Avg. valrätt pen ånyo framfört sitt gamla krav på hel, full och allmän röst -

och valbarhet
till riks
dagen.
(Forts.)

rätt för ”män och kvinnor. Motionen innebär sålunda ett undanröjande
av de många onödiga och enligt vårt förmenande orättvisa
streck, vilka nu i hög grad begränsa männens rösträtt och helt utestänga
kvinnorna. . . , .

För min del är jag fullt på det klara med, att vi i dag icke
kunna komma någon vart i denna fråga; och det är o vi ,iu lör
övrigt allesammans på det klara med, alldenstund forsta kammaren
redan avvisat varje åtgärd till en förändring i rostrattstorhallandena
såväl i vad gäller männens rösträtt som även betraiiande
kvinnornas rösträtt. Jag skall därför, såsom lag nyss säde, icke
närmare inlåta mig på några detaljer. Yad de olika strecken angår
ha ju dessa här i denna kammare blivit diskuterade om och
om igen, och ifrån vårt håll ha skälen för desammas avskatlande
framförts gång på gång. Jag skall därför icke nu återupprepa dem.

Beträffande nyttan och nödvändigheten av att medgiva kvinnorna
rösträtt, har den saken likaledes framförts många gånger uti
denna kammare. För min personliga del har jag vant i tillialie
att tidigare flera gånger uttala min uppfattning rörande kvinnorösträtten,
och jag kan nu därför inskränka mig till att ännu en
gång upprepa vad jag anförde redan år 1911, då .lag framhöll, att
i kravet på rösträtt för kvinnor ligger en rättvisa; det är ett rättfärdighet
skr av, som icke kan tillbakavisas i längden. Högern i
denna kammare och ännu mera högern i första kammaren höra
lägga på minnet, att detta krav på full medborgarrätt även för
kvinnor icke kan tillbakavisas även om majoriteten i första kammaren
ännu anser sig kunna stå emot den allmänna opinionen llet
kan i varje fall icke komma därhän, att man ifrån högerns sida kan
trösta sig med, att det på ett eller annat sätt skall lvckas komma
ifrån denna med mindre än den vinner en tillfredsställande lösning.

Det förefaller mig, som om vi i denna kammare, alla de, som
önska framgång i denna fråga och som vilja komma fram till en
verklig lösning av hela rösträttsproblemet, nu borde, när det här
galler en opinionsyttring — någonting annat kan ju icke här bil
tal om — kunna förena oss om ett beslut i anslutning till den socialdemokratiska
motionen, där rösträttskraven framföras i hela sm
omfattning både för män och för kvinnor.

Jag vädjar därför till det liberala partiet _ i denna kammare
att nu ansluta sig till ett yrkande om bifall till den socialdemokratiska
reservationen. Jag gör detta med tanke på, att ett sådant
beslut av andra kammaren kunde måhända i någon mån inverka
på frågornas framtida behandling även i första kammaren. Vi ha
visserligen att räkna med nya val till andra kammaren, innan
frågan av allt att döma kan komma upp nästa gång. Men det
oaktat tror jag för min del att det skulle vara fördelaktigt, om
vi i denna kammare kunde få ett beslut om bifall till den socialdemokratiska
motionen. Ett sådant beslut borde kunna visa högern
i denna kammare och framför allt högern i första kammaren, att
andra kammaren icke är sinnad att ge efter på dessa krav.

Lördagen den 9 juni, e. in. 59

I anslutning till vad jas nu i korthet anfört her jas, herr
vice talman, att få yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen,
som är avgiven av herrar Olof Olsson in. fl.

Med herr Larsson i Västerås förenade sig herr Törnlcvist.

Vidare yttrade

Herr Edén: Herr talman! Även jag har att börja med en

hänvisning till den sena timmen på denna riksdagens sena dag, efter
ett mer än vanligt arbetsfydlt plenum, såsom en förklaring till, att
det Like är mig möjligt att upptaga de störa frågor, som nu ligga
framför oss, på ett sådant sätt, varav de vore förtjänta. Här jag
sålunda är nödsakad att inskränka mig till att endast söka framhålla
själva huvudpunkterna i det nuvarande läget, kan jag emellertid
icke komma till samma slutsats som den föregående ärade
talaren, min kamrat i utskottet, när han menade, att just detta läge
skulle påkalla en demonstrationsvotering till förmån för den socialdemokratiska
motionen. Jag tror icke, att läget är -sådant nu. Den
stora frågan, den verkligt stora frågan i detta ögonblick är frågan
om den kvinnliga rösträtten, och den kan efter min mening icke
träda fram med full klarhet inför landet, om icke det hela lägges så,
att här voteras angående principen om kvinnans rösträtt. Men detta
sker icke, om man sammanväver den frågan med de omtvistade
frågorna rörande de s. k. strecken, som blivit upptagna i den socialdemokratiska
motionen. Söker man att demonstrera för den kvinnliga
rösträtten i den formen, att man anknyter sig till den socialdemokratiska,
motionen, mötes man ögonblickligen av det svar, som
också är givet i utskottets betänkande och även givet i pressen samt
i första kammaren, nämligen, att det är alldeles omöjligt att reflektera
på den kvinnliga rösträtten redan av det skäl, att den i denna
motion är hopbunden med ändringarna i fråga om strecken, som
denna kammare icke vill släppa. Denna misstydning av läget ha
vi från liberalt håll icke kunnat gå med på. Yi ha velat lägga frågan
så, att den kvinnliga rösträtten skulle komma fram fullkomligt
klar, i anknytning till de nu gällande bestämmelserna för männens
rösträtt, att det helt enkelt skulle voteras, om man inom denna kammare
och inom första kammaren äntligen är färdig att giva kvinnan
rösträtt pa samma villkor som männen, och sedan lämna till ett annat
stadium, ett annat skede, det spörsmålet, huruvida dessutom de
gemensamma villkoren för både kvinnor och män kunna behöva någon
utveckling.

Jag tror, att denna ståndpunkt är riktig ur den synpunkten, att
man nu framförallt vill föra fram den kvinnliga rösträtten. Men
denna ståndpunkt är också nödvändig av andra skäl. Det förhåller
sig nämligen så, att utav de yrkanden, som den socialdemokratiska
motionen i övrigt upptar, är det en del, till vilka anslutning i icke
oväsentlig mån kan erhållas från det frisinnade partiet, men det

Nr 78.

Ang. valrätt

och valbarhet

till riks dagen.

(Korts.)

Nr 78. 60

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. valrätt finnes där ä/von andra, för vilka icke någon sådan anslutning kan

och valbarhet påräkna^

H‘da 7m'' C Man kan naturligtvis resonera om möjligheten och lämpligheten
(Forte.) av att exempelvis sänka åldersstrecket från 24 till 21 år, och jagskall
för min del gärna erkänna, att jag i det avseendet icke har
tagit en så bestämd ståndpunkt, att jag icke skulle kunna. reflektera
på en dylik nedsättning. Men varje upptagande av en sådan fråga
som åldersstreckets sänkning medför ovillkorligen en komplikation
med den kvinnliga rösträttsfrågan. Högern vill ju icke ens ge. kvinnorna
rösträtt vid 24 års ålder, utan vill öka ut älderskvalifikationerna
ytterligare. Det är klart, att varje sänkning av männens, ålder
för rösträtt sålunda kommer att ogynnsamt återverka på möjligheten
att få fram frågan om den kvinnliga rösträtten.

En annan fråga om valbarheten till första kammaren är utan
tvivel av beskaffenhet att i och för sig val. förtjäna upptagas. Den
sjunker emellertid tillbaka genom sin relativt ringa betydelse inför
vad som nu här står före, och vi ha därför låtit den vila.

Rörande strecken i övrigt ha vi icke funnit oss ha någon anledning
att ansluta oss till de socialdemokratiska yrkandena om borttagandet
av det s. k. konkursstrecket och borttagandet av värnpliktsstrecket,
redan på den grund, att de spela en synnerligen ringa praktisk
roll, men även på den grund, att de efter vår mening icke kunna
sägas vara oberättigade fordringar för utövning av rösträtt.

Däremot ha vi varit med om ett positivt steg i fråga om de
två streck för den manliga rösträtten, som i realiteten spela någon
väsentlig roll, nämligen fattigvårdsstrecket och utsk.yldsstrecket.

Vad fattigvårdsstrecket beträffar, har denna kammare flera
gånger förut opinerat för en ändring i de nuvarande fullkomligt
ohållbara bestämmelserna, men högern har då alltid motsatt sig en
dylik ändring, även när den föreslagits i den blygsamma formen av
en skrivelse. I år äntligen har tiden befunnits mogen, för att även
högerpartiet inom konstitutionsutskottet skulle kunna vara med pa
en skrivelse. Men när så skett, ha de i stället omgärdat denna skrivelse
med så ytterst starka förbehåll, att den framställningen efter
vår mening är fullkomligt otillräcklig för att råda bot på de faktiskt
alldeles upprörande missförhållanden, som detta strecks tilllämpning
medför. Jag skall icke inlåta mig på en utveckling därav;
den är fullständigt framlagd i herr von Kochs motion.. Jag skall
endast påpeka, att genom den av högern inom konstitutionsutskottet
föreslagna skrivelsen vinner man blott möjlighet att ifrån rösträttens
förlust på grund av fattigvårdsunderstöd undantaga sådana fall, när
dylikt understöd har givits åt den valberättigade själv, hans hustru
eller minderåriga barn »vid tillfällig oförvållad nöd» eller ock hans
hustru eller minderåriga barn för vård vid sjukdom, »för vilken .i
allmänhet anstaltsvård kräves». Men om ett dylikt understöd givits
åt understödstagare s.iälv vid sjukdom i annat fall, eller ock åt
hans hustru eller minderåriga barn för annan sjukdom än sådan, för
vilken anstaltsvård kräves. skall intet undantag Kunna ske i fråga
om fattigvårdsstreckets verkan. Ställas dessa förbehåll i belysning

Lördagen den 9 juni, c. in. (J1

av de fakta, som i den nyssnämnda motionen blivit framdragna, och
tar man hänsyn till det förhållandet, att det nu inom rikets kommuner
i en hel mängd fall gives understöd åt både mannen själv och
hans hustru och hans barn, även då det icke gäller anstaltsvård,
samt att detta, enligt högerförslaget skulle föranleda förlust av rösträtt,
kunna vi liberala icke finna annat än att utskottets yrkande är
fullkomligt otillräckligt och enligt mitt förmenande oförklarligt just
med hänsyn till det material, som utskottet haft att tillgå. För vår
del skulle vi — de liberala ledamöterna inom konstitutionsutskottet
—• gärna ha gått med på en positiv ändring i denna punkt, om vi
blott kunnat få en sådan formulering, som varit fullt tillfredsställande.
Men någon dylik formulering förelåg icke vare sig i den
socialdemokratiska motionen eller i herr von Kochs yrkande. Den
socialdemokratiska motionen har upptagit en terminologi, som varit
ifrågasatt många gånger förut, men som visat sig icke vara tillfredsställande
och skulle bli det ännu mindre med den fattigvårdslagstiftning,
som nu väntas. Herr von Kochs formulering tror jag är
bättre,^ men även den lider enligt min uppfattning av vissa brister,
som påpekats i reservationen. Under sådana förhållanden ha vi i
fråga om fattigvårdsstrecket nödgats att begränsa oss till en skrivelse,
som upptager huvudinnehållet i såväl den socialdemokratiska
motionen som herr von Kochs motion, och jag tror, att alla de, som
vilja ge uttryck åt att här behöves en verklig och grundlig reformering
av fattigvårdsstrecket, lugnt kunna ansluta sig tilf denna
reservation.

_I fråga om utskyldsstrecket är det väl bekant, att långa och ganska
invecklade strider fördes, innan detsamma blev i grundlagen infört.
. Det är bekant, hurusom allvarsamt motstånd rests däremot på
sin tid även av störa delar av det liberala partiet, och det är också
kant, att på sin tid från detta håll framkommo yrkanden om ett
mindre omfattande utskyldsstreck, men att detta dock antogs i den
stränga form, som det nu har, och som har praktiserats sedan 1911
års val.

Det har emellertid framgått av erfarenheten, att utskyldsstrecket
drabbar ojämförligt mycket hårdare, än vad man vid dess införande
tänkte sig. Jag skall här icke uprepa, vad som i det avseendet
blivit i.reservationen anfört. Jag vill endast påminna om, att man
utgick ifrån, att antalet av de för utskylder häftande och sålunda
genom detta streck sin rösträtt förlorande medborgarne skulle komma
att väsentligt undgå genom bättre ordnande av skatteuppbörden
genom lindring av skatterna o. s. v. Men långt ifrån att så har blivit
förhållandet, har tvärt om detta antal hållit sig uppe och även,
sa vitt jag kan erinra mig, något ökats. Och framför allt: i den dagliga
erfarenheten har man gång på gång varit i tillfälle att se, huru
strecket kommit att verka på ett upprörande sätt därigenom, att från
rösträtt, uteslutits personer, som av fullkomligt oförvållade anledningar
icke varit i stånd att betala sina skatter vare sig till stat eller
kommun.

Under sådana omständigheter har det för oss stått klart, att frå -

4

Nr 78.

Ang. valrätt

och valbarhet

till riks dagen.

(Forts.)

Sr 78. 62

Lördagen den 9 juni, e. m.

Amj. valrätt gan om utskyldsstrecket måste upptagas till ny ingående provning.
och valbarhet y- ^ kunnat tro, att tiden skulle vara inne eller att över huvud

till riksdagen.

(Forts.)

VI na 1CKB KUIlllclU Ilo, atu Till C"

tao-et den allmänna meningen inom vart land skulle vara mogen tor
ett avskaffande av detta streck. Det finnes otvivelaktigt eu mycket
stark resonans för den grundsatsen, att för de politiska rättigheternas
utövning bör fordras fullgjorda skyldigheter, och det är nog icke
möjligt att komma ifrån, att bakom denna grundsats ligger en mycket
stark dosis av sund rättskänsla. Men vad man även med en sadan
uppfattning kan hävda är, att strecket dock icke far goras förhärjande
på det sätt, som nu skett, så att det uppstår uppenbara
missförhållanden. Man måse försöka att åstadkomma en sådan omläggning,
att man undanröjer dylika missförhållanden framför allt
därigenom, att man lämnar möjlighet att ifrån rösträttens förlust
skydda dem, som endast på grund av icke självförvallade omständigheter,
sjukdom, arbetslöshet eller annat av liknande art, icke kunnat
fullgöra sin skatteplikt. Det torde dessutom vara givet, att om en
utredning i det avseendet kommer till stånd, behöver nog hela lagstiftningen
om utskyldsstrecket upptagas till ingående allmän provning,
och jag förutsätter, att därest denna utredning skall ske, sa
även kommer att äga rum. Det är vad vi nu haft möjlighet att upptaga
i vårt yrkande, och därtill kommer jag liksom till vara i reservationen
framställda yrkanden i övrigt att här hemställa om bifall.

Dessa tvenne yrkanden i fråga om fattigvårdsstrecket och^ utskyldsstrecket
gå ut på skrivelser. Därmed är också den förmanen
vunnen, att de icke direkt inverka på det läge, vari den kvinnliga rösträtten
befinner sig. Man kan yrka bifall till ett förslag om kvinnornas
rösträtt i full anslutning till de gällande bestämmelserna om
männens rösträtt, utan att detta på något sätt skulle störas av vad
vi nu begära för männen.

Jag är så till sist inne på det, som här är den stora huvudiragan,
nämligen frågan om den kvinnliga rösträtten. Man hade verkligen
trott, att när denna fråga på nytt kom upn under år 1917, läget
skulle vara sådant, att Sveriges riksdag skulle vara färdig^ att taga
ett positivt steg. Ty vad har icke skett under de år som gått, sedan
denna rösträttsfråga senast hos oss behandlades. Det har skett, att
den kvinnliga rösträtten vunnit de mest storartade landvinningar.
Icke länge blott i nybyggarländer, som man alltid med
en viss ironi talat om vid föregående tillfällen. Icke ^ blott
i ett eller annat litet land, som man kunnat se ned på, såsom
alltför långt gånget i radikalism, såsom t. ex. Norge, eller vad
angår själva rösträttsbestämmelserna, Finland. Utan det har skett,
att man infört denna rösträtt i Danmark efter en författningsstrid,
där över huvud taget, så vitt jag kunnat finna, intet parti egentligen
kunde tänka sig något annat, än att den skulle komma med. Det
har skett, att den tydligen står inför ett ganska nära förverkligande
i Holland, ett land med mycket gammal kultur och allt annat än
nybyggarförhållanden eller radikalt samhällsskick. Det har nyss skett
att i "England, där kvinnorna kämpat som hårdast och där de. haft
sina mest oförsonliga motståndare, underhuset nu i andra läsningen

#

Lördagen den 9 juni, e. in

G3

principiellt antagit förslaget om den kvinnliga rösträtten. Det har
ytterligare skett, att i vårt eget samhälle det kvinnliga arbetet
har trätt fram på områden, där vi icke varit vana
att se. detsamma förut; att vi under denna kristid och under denna
prövning fått bevittna, hurusom de kvinnliga medborgarna måst deltaga
likaväl som männen för att uppbära alla de samhällsplikter,
som ligga över oss. Den allmänna meningen har börjat genomträngas
av en känsla av, att hela det gamla talet om kvinnans uppgift såsom
begränsad uteslutande till hemmet, ingenting annat är än en fras.
Den kunde icke vara annat än en fras, så snart tiden med de starka
påkänningarna kom. Vi borde icke behöva här i landet vänta på att
få ett sådant argument, som lär ha varit det verksammaste i England
för att omvända därvarande motståndare till kvinnorösträtten,
nämligen det argumentet, att kvinnorna giva landet hjälp under kriget
genom sitt arbete i ammunitionsfabrikerna. Det borde vara nog
att veta, att den svenska kvinnan under denna kristid har fått arbeta
för hemmets upprätthållande, för att hålla nöden från dörren, för att
få den knappa slanten att räcka till i fattiga hem och dryga ut den
i mera burgna, att hon fått arbeta lika mycket som mannen, att över
alla kommit känslan av tidens fruktansvärda allvar på ett sätt, som
gjort, att ingen kunnat undgå att gripas av känslan av både männens
och kvinnornas samhörighet såsom medborgare. Jag har sagt förut
i annat sammanhang, då det gällt andra sidor av de slöra medborgerliga
rättsfrågorna, att det inträffat en stor och djupgående förskjutning
i den allmänna uppfattningen av detta stora problem. Och ingen,
som följt uttrycken för den allmänna svenska opinionen, kan förneka,
att den kvinnliga rösträttsfrågan under i all synnerhet detta år
hastigt syntes mogna mot sin lösning.

Sa långt hade man natt, da detta spörsmål kom inför riksdagens
konstitutionsutskott. Vad skedde då där? Jag skall icke förneka,
att tidens väldiga andedräkt lyckades pusta in också i detta helgade
rum och att den lyckades att en liten smula inverka på åtminstone
nagra av utskottets högerledamöter, klen svag var i sanning denna,
inverkan. Ty dess resultat blev ett utskottetsbetänkande, vars hållning
till den stora principfrågan jag icke kan underlåta att beteckna
såsom en av de mest besynnerliga och en av de för en sådan fråga
och ett sådant utskott minst värdiga, som jag någonsin har sett.

Utskottet börjar sitt yttrande med att säga, att det inom utskottets
majoritet finnes olika principiella ståndpunkter. Den ena
ståndpunkten tillåter icke alls att kvinnan skall få någon rösträtt,
på det gamla skälet, att hennes indragande i det politiska livet »varken
för henne dier för samhället skulle vara till gagn». Den andra
ståndpunkten åter erkänner däremot, att frågan om kvinnornas delaktighet
i det pojitiska livet icke kan med fog undanskjutas, utan
tvärtom »spörsmålet i hela dess vidd bör omsorgsfullt prövas och
upptagas till lösning». Man skulle »val då hava väntat sig, att den
senare riktningen skulle hava gjort någonting och icke instämt i
konstitutionsutskottets avslagsyrkande. Men vare detta långt ifrån
den delen av konstitutionsutskottet. I stället har den förenat sio -

Nr 78.

Ang. valrätt

och valbarhet

till riks dagen.

(Forts.)

Nr 78. 64

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. valrätt
och valbarhet
till riksdagen.

(Forts.)

med övriga liögerledamöter om att säga nej. Om en sådan utskottsmajoritet,
vars skilda element ifrån så principiellt oförenliga utgångspunkter
enas om den utvägen att icke göra något alls, hava vi i reservationen
sagt, att den icke kan tillmätas någon auktoritet. Det
är ett förfarande, som man icke skulle hava väntat av konstitutionsutskottet
vid behandlingen av en dylik allvarlig och stor samhällsmål
Emellertid har riktningen nr 2 inom majoriteten bjudit några
skäl, varför den i varje fall icke nu vill gorå någonting. Yi hava
bemött dem i vår reservation, och jag skall här endast upptaga huvuddraget.
, o ,

När man i utskottsutlåtandet talar om, att. det först maste undersökas,
om rösträtt bör tillkomma kvinnorna i samma omfattning
som männen, och särskilt om det bör vara en högre åldersgräns, sa
frågar jag: skall det verkligen behövas en särskild utredning för att
kunna reflektera däröver, om man vill framlägga ett förslag om
höo-re åldersgräns eller icke? Erågan framställdes i konstitutionsutskottet
till den, som framkastat själva synpunkten, men resultatet
blev naturligtvis, att vederbörande räddhågat drog sig tillbaka och
försäkrade, att han visst icke gjort något yrkande i den vägen.

Det heter vidare, att det borde statistiskt undersökas, huru kvinnorna
inom de ålderskategorier, som kunna ifrågakomma, fördela sig
med avseende å yrke, civilstånd och familjest kilning m. m. Varlor?
Är det meningen att giva kvinnor rösträtt efter civilstånd eller yrken?
Om man över huvud taget går in på principen om kvinnornas
rösträtt, så kan det väl ändock icke vara tal om att gradera dem etter

dylika grunder. , . , ,,

Det anföres ytterligare, att man maste utreda iragan.om iuilmakters
användning vid politiska val. Men detta krav tillgodoses
vad kvinnorna angår i don likorala motionen därigenom, att dess förslag
medgiver rätt för mannen att rösta för sin hustru och hustrun att
rösta för sin man, och detta på den grund, att i många fattiga hem,
där det icke finnes tjänare, man och hustru icke samtidigt skulle kunna
komma till valurnan. Det är väl vad som närmast skulle behövas
När man därutöver skjuter fram, att kvinnornas rösträtt
skulle böra föra med sig en allmännare fullmaktsröstning, så lägger
man in i denna fråga ett annat problem, som likaväl skulle kunna
gälla männens som kvinnornas rösträtt, och som detta spörsmål borde
hållas fritt ifrån.

Vad beträffar det lilla skäl, som utskottet därpa kommer med,
nämligen att det skulle vara så farligt, om en hustru, vars man fallit
för utskyldsstrecket, skulle kunna begära boskillnad och på grund
därav icke drabbas av detta streck, så vill jag endast säga, att den,
som verkligen tror, att i våra svenska familjer man och hustru skulle
begära boskillnad, för att hustrun skulle kunna fa rösträtt, om mannen
resterar för sina utskylder, den bedömer den svenska kvinnan
och förhållandena inom de svenska hemmen alldeles fullständigt
avvita. En dylik praxis är i realiteten helt enkelt otänkbar.

Och så det sista men icke sämsta skälet för utskottet. Det kan

Lördagen den 9 juni, e. in.

(15 Nr 7H.

icke upptaga fragan till någon vidare prövning, därför att den nu
endast framförts »pa enskilt initiativ». Man hade väl kunnat vänta,
att utskottet åtminstone skulle hava erinrat sig, att frågan har — i
fullkomligt samma form som i den av mig m. fl. väckta motionen —
vant före i en kungl. proposition 1912, och att sedan ytterligare en
ungl. proposition vant utlovad 1914, ehuru någon sådan då icke
kom att framläggas på grund av regeringskrisen.

okäl sådana som dessa äro, mina herrar, ingenting annat än
svepskäl. De äro ett sätt att komma undan ett allvarligt avgörande
ett satt att komma undan att fatta ståndpunkt. Man vill icke alldeles
undertrycka kvinnornas förhoppningar, man vill icke att det
skall se ut, som om den svenska högern icke hade något sinne för
deras rättmätiga kra.v men man vill dock icke göra någonting, framför
allt icke någonting, som för framtiden förhinder, och allra minst
taga något positivt steg.

Det är icke anledning att ytterligare förlänga denna diskussion.
-Någon principdiskussion är säkerligen överflödig. Jag är övertygad
om att andra kammaren är fullt på det klara med, att denna röstrattsdag
i riksdagen icke bör sluta utan att det gives uttryck åtminstone
i denna kammare åt dess bestämda mening, att tiden är inne
att »nu. Ofördröjligen» och utan »sammanhang» med andra viktiga
iragor fatta ett beslut i kvinnornas rösträttsfråga. Det beslutet kan
efter allt att döma icke vinnas på något annat sätt än genom bifall
till den liberala reservationen, som kammaren upprepade gånger förut
givit sin anslutning. Jag hoppas, att när votering nu kommer att
försiggå pa det vanliga sättet, så att varje grundlagsändringsfråga
J;ar frc^sfäuas för sig, herrar socialdemokrater, som jag förmodar
törst fa sitt yrkande under votering icke skola underlåta att, när det
liberala yrkandet sedan framställes, bifalla detta för att icke giva den
svenska allmänna meningen och de svenska kvinnorna den falska
uppfattningen att här i andra kammaren icke i denna tid av stora
händelser finnes en verklig bestämd mening för att den kvinnliga
rosträtten ar färdig till genomförande i Sverige. En sådan opinionsyttrmg
kan hava större betydelse än vi nu möjligen fullt kunna överblicka.
Ett sadant slags motstånd, som i år har presterats av konstitutionsutskottet
kan icke hålla sig i längden, om vi bara hålla fast
vid var ståndpunkt.

Jag yrkar bifall till den liberala reservationen.

Ant/, valrätt
och valbarhet
till rikstlagtn.

(Forts.)

I detta anförande, under vilket herr talmannen återtagit ledningen
av förhandlingarna, instämde herrar Pettersson i Södertälje
Ericsson i Valista, Ilning. Bogren, Modig, Igel, Johanson i Gärc\
otrom och Olsson i Ramsta.

®L''nj \ e ",c\° r f f: Herr falman! Jag ger den siste tala ren

alldeles rätt i att huvudspörsmålet här utan fråga är spörsmålet
den kvinnliga rösträtten. Vad övriga framställda yrkanden betraf
tar, inskränker jag mig att hänvisa till den ståndpunkt, som
konstitutionsutskottet har intagit. Jag anmärker blott yttermera, att
Andra kammarens protokoll 1917. Nr 78. 5

Nr 78. 66

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. valrätt rl;[r konstitutionsutskottet, särskilt i den ofta debatterade frågan om
°ch‘.Ivlalb?rhet fattigvårdsstreekets förändring, har gjort ett förslag om skrivelse rödag<J''
rande utredning, så torde det kanske icke höra avfärdas såsom något
(Forts.) så obetydligt, som den siste ärade talaren gjorde, ty den undersökning,
som därvid förutsattes, giver naturligtvis möjlighet att i botten
pröva det problemet.

Vad återigen själva huvudfrågan beträffar, så anmärker jag
först och främst, att jag icke deltagit i utskottets behandling härvidlag
och har ingen anledning och ingen skyldighet att försvara
den ståndpunkt, till vilken utskottet har kommit och vilken, jag i
åtskilligt icke är med på. Detta betyder likväl icke, att .jag i slutresultatet
skiljer mig från utskottet. När jag begärde ordet, skedde
det just för att för min del säga ifrån, att jag icke tänker vara
med om något av de framställda yrkandena. Jag ledes härvidlag
icke av något sådant, som den föregående talaren ville antaga,
d. v. s. av något politiskt egensinne, utan . det beror rätt . och slätt
därpå, att jag icke kan tillgodogöra mig den, jag ville säga,
politiska vidskepelse, som för ögonblicket tycks svepa över världen
och som hotar att fördunkla bedömandet av hithörande spörsmål.
Jag är härvidlag icke påverkad av farhågan för den fullständiga
förändring av de politiska maktfaktorer inom. en stat, varom konstitutionsutskottet
här har talat. Det är möjligt, att den förändringen
skulle vara mycket genomgripande, men det är också möjligt,
att den icke skulle bliva det. Därom kan man icke på avstånd
döma, Den kvinnliga rösträttens genomförande vore emellertid efter
mitt sätt att se icke så mycket en politiskt omstörtande åtgärd som
samhälleligt en ytterligt omstörtande åtgärd. Från den synpunkten
bekänner jag mig fortfarande vara motståndare till den.

Då jag intager den ståndpunkten, inverkar det naturligt nog
icke vidare på mig, att man i åtskilliga andra stater funnit sig
i att gå. kvinnorna till mötes i detta avseende. Det har säkert i
allmänhet varit så. att på olika håll så ivriga framställningar skeft
och upprepats, att till sist, som det står i skriften, man fått sin
vilja fram och bönhöres, icke för att man har rätt-., utan därför att
man är så enträgen. Så har det nog gått i åtskilliga andra fall.

Emellertid, framför allt vill jag säga ifrån, att jag alldeles
icke kan förstå det argument, man vanligast andrager för kvinnorösträtten
— den siste talaren förtjänar dock det erkännandet, att
han icke understrukit det — det argumentet, nämligen, att kvinnan
är så lika mannen, att hon därför bör hava rösträtt. Skulle man
däremot säga, att kvinnan är så olika mannen, och att denna olikhet
också behöves i det politiska livet, det skulle jag kunna första
och kanske giva ett visst erkännande. Likväl måste jag beteckna
det som ett oerhört slöseri att för det politiska livet taga i anspråk
en kraft, som säga vad man vill, har högre uppgifter. Den föregående
talaren återgav denna mening något ironiskt ungefär så: det
sägs, att hon »uteslutande» har sin plats i hemmet. Detta »uteslutande»
får ingalunda så accentueras, att det får någon som helst

Lördagen den 9 juni, c. m.

67 Nr 78.

förklenande betydelse. [ själva verket synes det in i<>'' vara det
störa deltaget, att det enligt mångas mening skulle ligga något
förringande i detta »uteslutande». Jag skulle tvärtom vilja säga,
att det är det förnämsta, som man över huvud taget kan säga om
kvinnan, fy vi erkänna ju alla hemmet som statens grundval. Men
den som skapar de göda hemmen, det är kvinnan. De goda hemmens
impulser ge möjligheten för ett sunt statsliv; därför hör
man rätteligen _ säga, att de kvinnor, som skapa dessa goda hem,
göra en betydligt mera förnämlig samhällelig gärning än de män,
som på de göda hemmens grund möjligtvis skulle kunna göra sta-’
tens villkor någorlunda drägliga. _ Det synes mig då vara ett orim.
äseri att flytta. kvinnan ifrån hennes nuvarande egentliga
sfär in i en sfär, som icke är lik hennes naturliga, och där hennes
egenartade kraft icke kommer till sin rätt.

Jag tror, man här kan säga med det gamla talesättet: man
använder icke rakknivar att klyva kvarnstenar. Jag tror icke det
är lämpligt, att kvinnan införes i det politiska livets trampkvarn
och att man sätter henne vid ett arbete, som sannerligen icke ägnar
sig för de egenskaper, som äro mest karaktäristiska för henne Det
lag mycken sanning i det yttrande som jag vid ett tillfälle hörde
fällas av en dam: »Låt männen behålla det politiska arbetet, det
är_ gott nog åt dem.» När man säger, att eftersom man och
kvinna bygga upp hemmet gemensamt, böra de också hygga upp
staten gemensamt, så vågar jag opponera mig mot detta talesätt,
tv. deras krafter verka på så olika sätt. Men hemarbetet är det
primära, det viktigaste, och det hör i främsta rummet tillgodoses.
Det är därför jag icke kan vara med om ett yrkande sådant som
det föreliggande.

Till detta vill jag lägga en erinring. Yi få väl medgiva —
och detta är sagt utan någon ironi från min sida —« att om kvinnan
vill något, så brukar hon kunna genomföra det. Den omständigheten,
att arbetet för kvinnans rösträtt faktiskt vunnit så liten
framgång bär i landet, synes mig vara ett starkt bevis för, att det
icke funnits någon vidare stark vilja bakom. Det är icke skäl
att peka pa de rösträttsföreningar som finnas, de adresser och resolutioner,
som fattas. Det veta vi mycket väl, om vi sysslat med
agitationsarbete, att det är icke så förfärligt svårt att åstadkomma
opinionsyttringar, som se imponerande ut, och särskilt bör man
icke överdriva betydelsen av de många, olika adresser, som framkomma
inom partierna. Jag vet mycket väl, att man nu kommer
att använda vad jag bär yttrat såsom ett inpass beträffande mitt
eget parti. Detta hindrar icke, att satsen är riktig. Att emellertid
den har rösträttssaken ligger så, som den ligger, är ett starkt bevis
för att kvinnorna hysa rätt stor likgiltighet för den.

Jag är övertygad, att i detta land hundratusentals kvinnor icke
skulle kanna det såsom en vinst utan som den tyngsta börda, om
man skulle ålägga dem att vid sidan av de uppgifter, som närmast
aro deras och som ingen kan fylla som de, ägna sig också åt allt
det politiska släpgöra, som mer eller mindre följer med deltagan -

Ang. valrätt
och valbarhet
till riksdagen.

(Forts.)

Sr 78. 68

Lördagen den 9 juni, e. m.

till riksdagen.

(Forte.)

Ang. valrätt det i det politiska livet. Och jas tror, att denna^ uppfattning är
och valbarhet . naturlig. När kvinnan tar sig något före, sa nedlägger non

vanligen därpå ett mera samvetsgrant och pietetsfullt arbete an
männen. Men mina herrar — och lag kan val saga detta utan att
-röra mig skyldig till någon cynism — vi fa nog erkänna, att det
politiska livet är sådant, att talet om noggrannheten dar iar
tao-as med reservation, de politiska atgarderna fa e.i vagas cum
grano salis. Detta går likväl icke lika lätt för kvinnan med hennes
medfödda sinne för ordning och noggrannhet, som mahanda för
oss karlstackare, och därför sköta vi också dessa saker, som vi gorå,
icke så litet på hafs emellanåt. Det kan säkert inte vara annorlunda,
Det är därför min bestämda övertygelse, att vi g.Prde hemmen
och kvinnan en mycket stor otjänst över huvud, ifall dessa

olika rösträttskrav skulle genomföras.

Den tid kan möjligen komma, då förhållande^ bliva sadana,
att varje motstånd mot dessa krav till sist måste vika. Hos oss
ligo-er i varie fall för närvarande saken icke sa, och .lag betraktar
det snarare som bevis på större politisk mogenhet an motsatsen om
man i vårt land under denna tid av politisk smitta vagar i någon
mån se sanningen i ögonen och bedöma de politiska spörsmålen
sådana de verkligen äro, icke allenast under intrycket av motstam nin^Herr

talman, jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr B rån t in g: Herr talman! Det var ju rätt nöjsamt det
politiska kåseri, som vi nyss fingo höra, ty det visar, att herr Mailendorfif
— och det har han visst flera gånger — icke ar rådd.
Han är icke rädd att bekänna sig som den ståndaktige tennsoldaten,
medan hans meningsfränder i första kammaren den ena e er
andre uppgiva gamla positioner och erkänna, att detta motstånd ar
hopplöst — fastän de naturligtvis gorå detta erkännande pa ett
sådant sätt, att intet kan åtgöras i frågan vid den har riksdagen.
För framtiden får man se, huru länge detta motstånd kan vid Det

kan icke falla mig in att här närmare gå in på ett bemötande
av de satser, som drevos av den föregående talaren, ty hela
hans åskådningssätt är så himmelsvitt olika det, söm n andra, som
vilja följa med vår tid, erkänna som det för oss grundläggande. Nar
han betraktar de stämningar, som gå genom världen, och ställe
dem framför sig, granskande dem från en förment överlägsen synpunkt,
så är ju detta en ståndpunkt, som lian har full ratt att
taga. men något bevis för att vår motsatta åskådning skulle vara
»politisk vidskepelse» har han därmed icke lämnat. Hans argumentation,
att det är på de goda hemmen, som en god stat uppbygges,
är typisk. För oss är det självklart, att goda hem icke kunna uppstå
i någon större utsträckning i en stat, som ar felaktigt organiserad.
T en stat, där man håller flertalet medborgare i fattigdom
och elände — men just därför är det icke lämpligt atu i vart sam -

Lördagen den 9 juni, e. in.

69 Sv 78

hälle deklarera, att det är på de goda hemmen en god stat uppbygges.
Sådana hem kunna icke uppstå i tillräcklig utsträckning
i en sådan stat som den nuvarande, och sålunda blir hela hans resonemang
endast en rad paradoxer. Talet vidare att det skulle
vara ett »slöseri» att driva in kvinnan i det politiska livet, talet att
hennes olikhet, med mannen är av den art, att hon icke bör dragas
in i det politiska livet, hör också till dessa paradoxer, som icke
övertyga någon människa, därför att det måste synas självklart, att
ett samhälle, som består av både män och kvinnor, kan verkligen
ha behov av olika insatser från båda dessa håll, om det skall få ett
sunt och förnuftigt innehåll i sig självt.

På samma gång är det verkligen glädjande att finna, att herr
Hallendorff erkänner, att han icke har mycken veneration för opinionsyttringar,
som framkomma. Det är knappast mera än ett par
månader sedan den bekanta stora opinionsyttringen med 700,U00
namn arrangerades här riket, den som sedan befanns vara en stor
såpbubbla, som icke var värd någonting. Men vad man har rätt
att med indignation protestera mot är, att det långvariga och tåliga
arbete, som i denna fråga utförts från kvinnornas sida, skall likställas
med den adress, som jag talat om. Det arbetet är utfört på
ett helt annat sätt. Det har icke varit igångsatt från en central,
som haft medel till sitt förfogande och som visste det omedelbara
syfte, som den ville fullfölja, utan det har uppbyggts av en mängd
arbetande och för sin sak hängivna kvinnor från olika bygder i
Sverige, som säkert och långsamt fört det fram under begabbelser
från dem, som tänkt lika med herr Hallendorff — om man nu kan
anse, att vad han yttrade förtjänar att beteckna^, med det mycket
sägande, som ligger i ordet tanke.

Dessa jämförelser äro verkligen icke något, som man kan komma
någonstans med, och över huvud måste man opponera sig mot
hela detta resonnemang att man gör kvinnorna blott en otjänst
genom att föra in dem såväl i det samhälleliga livet som även i det
politiska. De aro ju för övrigt redan där på grund av de kommunala
lagarna, jag förmodar till herr Hallendorffs stora beklagande.
Men att föra in dem i det politiska livet! — det verkar antikvarisk
utställning, när herr Hallendorff kommer med sådant som han här
gjort.

Ja, det var ju icke för detta, som jag begärde ordet utan för
en helt annan sak. Herr Edén förklarade, att den riktigt stora frågan
för dagen var frågan om den kvinnliga rösträtten. Ja val, en
var förstår, att det icke kan falla mig in att säga något annat än
att den kvinnliga rösträtten är en oerhört stor och viktig fråga.
Men på samma gång vill jag ha sagt, att man kan och bör icke
skilja denna fråga, som är en fråga om att giva rösträtt åt en mängd
utestängda medborgare i'' samhället, från de övriga frågor, som blivit
framförda i den socialdemokratiska motionen. Det är en del
kvarstående privilegier i det politiska livet, som vi för vår del påpekat,
och just avskaffandet av dessa privilegier är den gemensamma
kärnpunkten för vara krav, både då det gäller den kvinnliga

Ang. valrätt
och valbarhet
till riksdagen.

(Forts.)

Nr 78. 70

Lördagen den 1) juni, e. m.

Ang. valrätt rösträtten och då det gäller hela den rad av streck, som yi också
och valbarhet oas mot. Det kan icke vara lämpligt att på detta sätt gorå

till nks- nå,g0I1 gom helst gradering mellan dessa, rösträttskrav, som vart för
,v9Z\ sig äro befogade och som böra tillgodses. Och lyckligtvis ser det

'' 01’ ut som om utsikterna ljusnat mer och mer för att de skola bliva

tillgodosedda, oupplösligt och i ett sammanhang. En sådan synpunkt
på frågan om den politiska rösträttens utsträckande till kvmnorna
skulle jag vilja ställa mot den, som kanhända nu på, grund
av omständigheterna kunde ligga litet frestande nära att skjuta

fram. ...

Vi måste se till, att dessa undertryckta, dessa nu åsidosätta
synpunkter, komma fram i samhällslivet pa ett bättre sätt än hittills
vant möjligt. Därför är det vi kräva, att åven de undanskjutna
samhällslagren, som trängas tillbaka, trots att vi till namnet
ha den allmänna rösträtten, bliva beaktade.^ Därför är hela denna
sak eu stor demokratisk fråga, framförd från vart. partis bida nu
liksom många gånger förut i ett sammanhang, och i detta sammanhang
bör den bibehållas. .

Jag vill, med hänsyn till det påståendet, som man här gjort sä
mycket av, nämligen att denna kvinnans likställighet med mannen
icke kan tillgodoses annat än genom ect bifall till den liberala motionen,
fråga kammaren: Hur ligger i själva verket denna sak? Vi
kunna i detta ögonblick icke göra något annat än avge en opinionsyttring.
Första kammaren har dragit försorg om y att, trots eu
längre debatt än någonsin förut i den kammaren, såvitt jag vet,
och trots att det principiella motståndet mot den kvinnliga rösträtten,
såsom jag nj^ss anförde, uppgivits från en del av högern —
det praktiska mofståndet har man aktat sig för att uppge trots
detta har första kammaren till sist voterat och då slopat alltsammans,
såväl de mera moderata och försiktiga yrkandena som de
mera radikala och fullständiga yrkandena, som framförts från
vårt håll. .

När ställningen är sådan, och, som herr Eden erinrade, ingenting
hindrar andra kammaren att såsom en opinionsyttring förklara
en hel rad förslag till olika formuleringar i demokratisk riktning
samtidigt vilande, när således ingenting hindrar oss att först bifalla
den socialdemokratiska motionen som en opinionsyttring, och sedan
bifalla de liberala skrivelseförslagen såsom en annan opinionsyttring,
och att i avseende på den kvinnliga rösträtten vara med om
både det längre gående och de mindre långt gående yrkandena, då
ställer sig spörsmålet helt enkelt så: Vilken är den starkaste ° opinionsyttring
som kan givas från denna kammare till svar pa det
förnyade nej’et, som kommit därinifrån? För min del måste jag
säga att det finnes skäl för att andra kammaren visar, att dess majoritet
understryker allvaret i sin vilja till'' en demokratisk författningsrevision
genom att icke stanna blott vid det försiktigaste och
minst långt gående yrkandet, utan genom att här stycke för _ stycke
votera igenom även de längre gående yrkandena som ett riktigt och
berättigat svar på det nej vi nyss fått. Därför, herr talman, ber

Lördngeu den 9 juni, e. m.

71 Nr 7K

jag få yrka bifall till den socialdemokratiska motionen, och om detta An9- valrätt
icke skulle bifallas, kommer jag, oavsett eu sådan utgång, att se- »vh valbarhet
dan försöka gorå allt vad på mig kan ankomma, för att det här ^daqln
efteråt skall bli så starkt flertal som möjligt för den opinionsytt- (p0rts >

ring, som kan åstadkommas till förmån för den kvinnliga rösträtten
och till förmån för de andra demokratiska kraven. Ty här behövas
samnnerligen opinionsyttringar, om vi skola kunna förmå rubba
motståndet.

Vi hörde för några dagar sedan regeringens avböjande av att
taga något initiativ. Nu ha vi fått första kammarens förnyade nei
framfört under allehanda undanflykter. Det vill till, att andra
kammaren talar tydligt, ty det är också visst, att bakom en andra
kammare, som i dag talar tydligt, står den stora majoriteten av
Sveriges folk.

Med herr Branting förenade sig herrar Sjöblom, Kropp, Svensson
i Eskilstuna, Johansson i Kullersta, Johansson i Uppmälby,

Persson i Västervik, Borggren, Berg i Munkfors, Helger, Zander,

Anderson i Råstock, O. Nilsson i Örebro, Svensson i Skönsberg,

Sävström, Lehsell, Hansson i Gårda, Höglund i Strömstad, Nilsson i
Kristianstad, Nilsson i Tanga, Holmström, Hansson i Sölvesborg,

Strid, Löwegren, Björck, Tengdahl och Lindqvist i Kosta.

Herr Lindhagen: Då vi nu i den sena nattimmen sitta

tysta och slöa i denna åttkantiga låda, kan jag icke undgå att tänka
på att ute kring oss rasa händelserna på ett alldeles särskilt utomordentligt
sätt. Där rasar världskriget, .som i alla fall för vår
fantasi upprullar förvissningen om, kan jag säga, att efter detta
ragnarök måste det komma ett fruktansvärt genombrott eller åtminstone
något betydelsefullt. Vi ha också sett, att den ryska revolutionen
givit oss en påtaglig erinran om dessa förmodanden, och för
övrigt har ju redan före världskriget, ehuru vi i detta land började
långt förut, länder som. togo vid efter oss, fullständigt genomfört
de krav, inför vilka här i denna stund reses en sådan ofantlig tvekan.

Frågan har nu, för att återgå till vår lilla anspråkslösa situation,
frågan har nu återigen fallit i första kammaren. I andra kammaren
grina de tomma bänkarna sin intresselöshet för en av våra
vitalaste frågor. Och de linjer, vi här föra fram från olika håll, äro
allesammans gamla bekanta sedan långt tillbaka. Under tidernas
lopp ha vi icke kommit ett enda steg längre framåt i denna församling
än där vi befunno oss för länge sedan. Vi hörde också ett mycket
lyckligt och fullgott ackompagnement till situationen uti herr
Hallendorf.fs röst ur en grav ur ett förflutet, som fortfarande behärskar
oss med sitt döda liv och sprider sin liklukt över alla våra
förehavanden.

Vad som nu emellertid är det bekymmersammaste enligt min
uppfattning är, att de båda vänsterpartierna icke kunna ena sig om
en samlad linje, utan stå på samma primitiva, trevande ståndpunkt
i förhållande till varandra som de gjorde 1906. När jag ser detta.

Jf r 78,

Ang. valrätt

och valbarhet
till riksdagen.

(Forte.)

72 Lördagen den 9 juni, e. m.

tänker jag särskilt på herrar liberalers oförmåga att någonsin rycka
fram i tiden.. Det liberala partiets arvedel var dock en gång att
kämpa för den politiska friheten, och det har också inlagt en ganska
stor förtjänst i detta, det har lagt en bra grund, men det tycks vara
omöjligt för liberalismen att kunna fullfölja verket.

När herr Eden nu talade vackra ord om några små lumpna
palliativ och ville ändra litet på de bibehållna fattig- och utskyldsstrecken,
tänkte jag, ja, jag tänkte egentligen ingenting alls, ty det
var det inte värt. Utan jag undrade snarare: Skall aldrig herr Edén
bli förmögen att tänka något annat i de här sakerna? Och skall
hela det liberala partiet alltjämt se upp till ett sådant tänkesätt?
Ja, den visan upprepar jag ofta, jag vet också att liberala norrlänningar
knyta näven i byxfickan, men det blir aldrig något mera.

Nej, det vore väl icke för mycket i alla fall, för att nu tala
allvarligt, om herrar liberaler kunde kasta sin tveksamhet ifrån sig
och sluta upp även de, till det ingalunda överdrivet radikala socialdemokratiska
kravet, den primäraste grund man val kan stå på: den
allmänna och lika rösträtten, genomförd i detta land likasom runt
omkring oss.

Och när jag hörde huru herr Pettersson i Södertälje instämde i
herr Edens yrkande, föll det verkligen ett särskilt skimmer av vemod
över minnena. Jag erinrade mig, huru vi tillsammans år 1906 kämpade
i denna kammare, ja även tidigare, för just det yrkande, som nu
framställes från socialdemokratien. Med andra ord, tiden är ur led
på något sätt och det går till och med baklänges i denna indolenta
och sömniga vrå av världen. Detta om de s. k. strecken.

Vad nu den kvinnliga rösträtten angår, är det icke värt att
här uppdraga dess debet och kredit och de olika facerna i densamma.
Jag hänvisar till min motion, som tämligen utförligt återger mitt
tänkesätt och upplevelser i den kvinnliga rösträttens tragedi här i
landet.

Herr Hallendorff talade om kvinnans förädlande kraft och gav
en mörk bild av männens förehavanden bär i parlamentet. Men om
det är så, att männen äro så oförädlade och kvinnorna bättre, då
behövs det ju något slags omvälvning, för att vi även här i parlamentet
skola få någon större ädelhet i våra förehavanden. Nu tror
jag verkligen för min del, att det förhåller sig så, soim en kvinnlig
talare yttrade en gång: »Jag är anhängare av kvinnans rösträtt,
icke därför att kvinnorna äro så förträffliga, utan därför att männen
icke äro så märkvärdiga». Det är väl meningen i alla fall, även
om det politiska livet är bristfälligt ''och mörkt, det är väl meningen
att söka åstadkomma en gemensam ansträngning och kamp för att
höja det ideellas fana och söka vinna några fruktbara framsteg, och
därför tror jag. att skapelsens symbol bör bli verklighet, så att
mannen och kvinnan gå tillsammans sida vid sida, ty annars blir
det bara ett, halvt verk.

Jag skall nu övergå till mina yrkanden. Reservanterna ha här
var och en yrkat bifall till sin partimotion, men icke alls brytt sig
om att det föreligger andra yrkanden i samma riktning. Enligt

Lordtigen den 9 juni, e. m.

73

Nr 78.

grundlagen tillkommer det ett utskotts ledamöter att gorå sina yrkaiidiin
med hänsyn till alla till utskottet hänskjutna torsdag. Men
bär är var och eu sig själv nog, och någon annan behöver man icke
bry sig om. Det strider visserligen mot grundlagarna, men det kan
ju göra detsamma.

Jag skall nu, ehuru herrar socialdemokrater i utskottet icke ens
antydningsvis snuddat vid den socialdemokratiska vänsterns framställning,
dock be att få yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen,
som i lagtexten utgör en sammanfattning av de yrkanden,
som även vi framställt. Och jag gör det ju så mycket
hellre som detta yrkandes formulering är en gammal bekant, precis
ord för ord den formulering, som den liberala vänstern på mitt förslag
framförde i andra kammaren 1906 och som sedan socialdemokraterna
omsider upptogo 1907 och därefter trofast vidhållit, för
vilket jag ber att få tacka dem.

Nu är det ju, som herr Branting mycket riktigt sade, så, att
skall det vara någon stil på en opinionsyttring, i den mån en sådan
kan äga rum denna sömniga afton uti detta lilla land i den här vrån
av världen, bör det bliva ett bifall till de i den socialdemokratiska
reservationen framställda yrkandena. Men nu ha liberalerna för sin
del framställt ett yrkande endast om kvinnans politiska rösträtt, och
när jag kommer till den punkten, hemställer jag också bifall till något
dylikt, ty man må säga vad man vill så får man dock taga vad
man kan^fa — det har åtminstone alltid varit min politik — på
samma gång man syftar till något mera. Och skall göras någon
skillnad pa de olika saker, som här föreligga, är den kvinnliga rösträtten
i alla fall det centrala. Men jag kan inte förorda bifall till
den liberala formuleringen, sådan den föreligger, utan måste föreslå
en ändring uti densamma i överensstämmelse med de yrkanden, som
jag alltid varit med om att framföra förr i tiden, när dessa saker
voro före. Här bär nämligen i den liberala reservationen hustrun
fatt falla på mannens förlust av rösträtt på grund av att han häftar
för oguldna utskylder. åtnjuter fattigvårdsunderstöd eller är i konkurs.
Det gör ju, att såvitt det gäller de fattigare klasserna, för
vilka dessa eventualiteter inträffa, komma vederbörande på detta
sätt att förlora tva röster, under det att de förmögnare, som ha lättare
att betala sina utskylder etc., vinna två röster. Det är en orättvisa.
Man kan visserligen gissningsvis säga, att det blir en kompensation
dänsrenom att kvinnorna kanske icke häfta lika mycket för oguldna
utskylder som männen, därför att de ha så små inkomster och kanske
icke ha några utskylder alls men i alla fall få rösträtt — jag tror
det lutar åt det hållet — men i alla fall är detta uppenbart ett orättrådigt
förslag. Därför bär den riktning: lag tillhörde förr i tiden
alltid pläderat för att kvinnan är en individualitet lika väl som mannen,
och när nu samhället ställt det så illa i lagstiftningen, att mannen
stunar för åtskilliga saker, skall kvinnan också, på samma grunder
förlora sin rösträtt, men när dessa inte kunna konstateras, bör
hon far behålla rösträtten. Men, säger man då. det är upprörande,
att en hustru skall få rösta, när icke mannen får det, och det tycka

Ang. valrätt
och valbarhet
till riksdagen.

(Forts.)

Nr 78.

Ang. valrätt
och valbarhet
till riksdagen.

(Forts.)

74 Lördagen den 9 juni, e. m.

naturligtvis de flesta bär. Men nu ha under århundraden männen
fått rösta ensamma och hustrurna aldrig, och då tycker jag, att det
inte bör bära så mycket emot utan snarare te sig som någon sorts
kompensation, att en del hustrur en liten tid få rösta, fast icke deras
män få det. Utskottet är också så förskräckt, a.tt man riktigt ser
håren resa sig på dess huvud, när det konstaterar, att kvinnorna äro
flera i landet och därför komma de att överflygla oss män allesammans.
Ja, det där är sådana där enfaldiga argument, ty naturligtvis
kommer det inte att bli någon könskamp, utan kvinnorna komma att
fördela sig på de olika partierna. Det där är alltså en bluff, och
jag tyckte också att herr Räf nickade bifall nu, om jag inte missförstod
honom.

Herr talman, jag yrkar bifall till den socialdemokratiska motionens
formulering, och när vi sedan komma till den kvinnliga rösträtten,
som påyrkas i den liberala reservationen, hemställer jag om
bifall till denna reservation men med uteslutande i 16 § av mom.
b), d) och f) och att således bokstavsnumreringen sedan ändras i
överensstämmelse därmed.

Herr R ä f: Jag hade verkligen icke tänkt uppträda i afton utan
tänkte, att man skulle visa barmhärtighet mot både talmannen och
kammaren genom att inte sysselsätta sig så länge med den här saken.
Men så har man på i huvudsak vänsterhåll stått här och talat om
denna sak så länge, i en och en kvarts timme, att om en högerman då
också tar till orda, har vänstern anledning att förlåta honom, och så
mycket större, då vänstern sysselsatt sig med frågor om författningsrevision
och diskuterat sådana snart hela veckan. Därför skall
jag taga mig friheten att en liten stund söka binda uppmärksamheten
vid denna sak.

Vad nu själva utskottsutlåtandet beträffar, har herr ordföranden
i utskottet genomgått detsamma ganska fullständigt och uttalat,
att hans uppfattning har varit den och den, och det är klart,
att den strider mot min uppfattning, så att då stå vi där igen, och
om vi fortsätta att diskutera om olika uttryck, så få vi väl hålla
på tills i morgon bittida och komma ändå icke till någon enighet,
därför att vi utgå från olika förutsättningar.

En sak, som jag fäst mig vid, har varit det myckna talet om
rättvisa i detta sammanhang. Det är besynnerligt, att det finnes så
många olika slags rättvisa, enkannerligen inom riksdagen och inte
minst inom andra kammaren. Här kommer en rättvisa ^från det
liberala partiet, och det finnes en rättvisa, som kommer från socialdemokraterna,
en från vänstersocialisterna och en från högern, och
alltsammans är rättvisa. Jag må säga, att det var ett förlösande
ord, som fälldes i konstitutionsutskottet från vänstersidan och som
gav mig klarhet härvidlag, då en högt uppsatt vänsterman sade, att
det politiska omdömet avgjorde vad som var rättvisa. Ja, där ha vi
det. Det politiska omdömet är det, men därmed är icke alls sagt,
att vi få fram den verkliga rättvisan, utan endast hur man uppfattar
den för tillfället.

Lord ngen den 1) juni, e. in.

7o Nr 78.

Lmelleitid liar jag så mycket större anledning att tala i denna Ang. valrätt
sak:, som jag suttit under 17, 18 riksdagar, ock så långt jag kan och vallarh*t
minnas aldrig uttalat mig i frågan förrän i afton. Jag liar lågt
märke, till att när denna rösträttsfråga varit före, liar den före- /v9T
komnnt huvudsakligen såsom en konjunktursak. Har man haft
något att vinna på det, har man upptagit den, och har man icke
halt någonting att vinna därpå, har man låtit den ligga. Jag
förmodar, att det är hänsynen till valstriderna, som gjort, att den
kommit upp i. af tom Frågan har varit: hur många röster kunna vi
langa i valstriden på denna sak och enkannerligen har det gällt om
det ena eller andra partiet bleve stärkt därav. Det är därför,’som
man i brist på något annat tagit upp kvinnorösträttsfrågan. Därmed
har jag ingalunda sagt, att det gestaltat sig så för alla, men det
vet jag likvisst, att det tinns åtskilliga, som visst icke hysa något
intresse för den kvinnliga rösträtten men som likväl här och där
förfäkta den oerhört duktigt.

Beträffande de partivinster som skulle göras på den kvinnliga
rösträtten, ser jag saken så, att jag tror verkligen icke, att det är mycket
att vinna därpå för vare sig det ena eller det andra partiet, om
man ser nyktert på saken. Jag har den uppfattningen, att den gifta
kvinnan i allmänhet rättar sina åskådningar efter mannens. Ä.r
mannen nykterhetsvänlig, är kvinnan också- nykterhetsvänlig, är
mannen tvärtom, så förhåller det sig i många fall på samma sätt med
kvinnan, och jag kan anföra ett kraftigt bevis därför från den tid

sysselsatte mig med förbudsomröstningen i Jönköpings län.
varvid jag samlade vid pass 200,000 namn. Det var alltså en
ganska stor sortering, och det befanns, att då mannen vill ha sig en
snaps, ville i mångu fall icke heller kvinnan ha något förbud, men
var det. däremot sa, att mannen önskade förbud, kunde man vara
säker pa att hustrun också ville ha förbud. Jag gick med stort intresse
genom de stora och vidlyftiga pappersluntor jag fick efter
den omröstningen. Det är att märka, att jag naturligtvis talar om
det som var regel och ingalunda om undantagen.

Vidare vill jag säga, att om jag skulle vänta något av kvinnan
i politiskt hänseende, så tror jag att hon i allmänhet är mera försvarsvänlig
än mannen, och som jag också ju står på den försvarsv.
änliga sidan, skulle jag ha anledning att därför önska henne in i
riksdagen. Men det kan också finnas en och annan revolutionsmamma,
det veta vi också, men jag betvivlar, att revolutionsmammorma
äro stort värre än revolutionsrapiporna, Jag har iakttagit
ett och annat i den vägen här i Stockholm på sista tiden, och jag tvcker,
att den ena kan taga den andra i hand. De äro lika göda båda
två, men inte önskar jag dem in i riksdagen, eftersom min åsikt
inte går åt det hållet.

När jag bedömer denna fråga, låter jag rakt icke betvinga mig
av partihänsyn. Om partiet har den eller den åsikten, så å la
bonne heure. låt det behålla den, men låt mig också behålla min
åsikt, om den är en annan, och säg inte, att jag därför icke skulle
vara lika fosterlandsälskande, eller, som jag hörde i ett uttryck,

Lördagen den 9 juni, e. m.

Nr 78.

76

till riks''Jägeri.

(Forts.)

Ang. valrätt som stötte mig betydligt, att högerpartiet icke skulle vara lika välde*
valbarhet menande i det här avseendet som något annat parti. Jo, det äro vi.

Jag har ofta förvånat mig över konstitutionsutskottets ordförandes
ytterst stora förmåga att av småsaker göra väldiga ting, och
när han utbredde sig över den utsträckning som kvinnliga rösträtten
fått i utlandet, föreställde sig val måmga, åtminstone av dem
som sutto på läktarn, att den snart erövrat hela Europa. Men hur
är det i verkligheten? Jo, man kan inte uppvisa flera länder än
Norge, Finland och Danmark. Detta var sagt på ett litet tag. Men
då säger man: ja, men de vilja ha rösträtt på flera andra håll. Ja.
det vilja de ha i Sverige också, men det är en sak för sig, och
nu är frågan om vad som verkligen är vunnet för den kvinnliga rösträtten.
Man har sålunda åtminstone icke kunnat uppvisa några
andra länder än de nämnda i Europa, som dock består av ganska
många länder. Jag vill alltså säga, att inte tycker jag, att vi äro
så förfärligt sent ute här i vårt land, om vi också tänka ännu en
liten smula närmare på saken.

Under de femton år som jag verkligen sysselsatt mig med
frågan, är det ett motto, som hela tiden stått för mig, och jag har
också anfört det i konstitutionsutskottet, och det är. detta:_ jag skonar
eder gärna. Det är en utgångspunkt, som för mig varit betydligt
avgörande i denna fråga, och jag vill säga att denna känsla av skonsamhet,
när det gäller det politiska livet, har växt högst betydligt
år från år och icke minst under de senaste riksdagarna. Jag skulle
skatta den svenska kvinnan i många hänseenden. mycket olycklig,
om hon skulle behöva sitta här och höra pa åtskilliga av de antimilitaristiska
diskussioner som här föras, i synnerhet den fredsälskande
och försvarsvänliga svenska kvinnan. Jag skall nämna endast
ett exempel. Det satt härom dagen en kvinna på läktaren. ^ Hon var
rösträttskvinna när hon kom hit. Hon satt och lyssnade på åtskilliga,
som talade här — jag ser åtskilliga av de ansiktena här inne nu —
och så lät jag på omvägar efteråt fråga henne: »nå, är rösträttsivern
lika stor sedan du hört de egentliga vapendragare för den här i
kammaren». »Ja, men dessa äro väl inte de mest framstående.»
»Jo, jag tror, att de ivra mest för saken.» Det var då alldeles märkvärdigt’
att få höra, hur betydligt ivern för kvinnorösträttsfrågan
svalnat. Så verkar det också, då kvinnorna komma dessa förhållanden
närmare in på livet. Hvinnorna trivas verkligen inte i politiska
förhållanden, som många av herrarna tro;

Emellertid vill jag säga, att man i konstitutionsutskottet fullkomligt
missförstod mig, när man säde, att jag med ett sadant däi
uttryck: »Jag skonar eder gärna», ställde mig som principiell motståndare
mot kvinnans rösträtt, och det berodde därpå, att man i
konstitutionsutskottet tydligen icke visste det sammanhang, ur
vilket jag hämtat mottot i fråga. Det finnes däremot åtskilliga ledamöter
här i kammaren, som säkerligen känna det bättre och som
däru+av draga den slutsatsen: kanske han visst inte är sa principiell
motståndare till saken, att man har rätt att påbörda honom
en sådan ställning inom konstitutionsutskottet. Nej, saken är den.

Lördagen den 9 juni, c. in. 77

att jag finner det verkligen mycket onaturligt, att kvinnan dragés
in i det politiska livet, ty nu är det att märka, att hon skall även
bil riksdagsman, .lag antar t. ex., att .lag alltså skulle få resa
hem och se efter barnen, mjölka korna, damma och diska, medan
hon skulle komma hit upp och sitta här i bänken och vara —■ ja,
vad skall jag kalla, henne — icke riksdagsman, men representant,
ty det finge väl bli ett annat namn på det också. Nog är det väl
någonting onaturligt. Och det är väl också den allmänna känslan
man har. För resten tro ni, att våra ladugårdspigor och våra
kammarpigor och vad de kunna vara där nere verkligen äro mogna
för eller att de ens kunna få tid att utbilda sig för det politiska
livet, om de skola sköta sina angelägenheter? Men alltid skola de
väl kunna gå och rösta, tycker man. Ja, men de skola ju också
kunna bil riksdagsmän eller vad det skall heta. Det är, som sagt,
någonting onaturligt över det hela, och därför tror jag också, att
vad som skulle hända kvinnan, om hon finge politisk rösträtt och
valbarhet var, att hon bleve lurad på konfekten. Hon skulle
riskera att förlora av sitt väsen och bleve utsatt för risken att förlora
kanske den ädlaste delen av sin personlighet.

Min politik, mina herrar, i avseende på kvinnan sammanfaller
ganska väl med herr Johanssons i Brånalt politik i det fallet. Ja,
det tyckte herrarna vara roligt, och det tycker jag också är roligt.
Jag vill nämligen lägga en duktig skatt på ungkarlarna, men däremot
tycker .jag inte,, som herr Johansson i Brånalt, att man skall
lägga skatt pa de ogifta kvinnorna. Det tycker jag är onaturligt
ja, jag skall genast komma till saken. Jag vill säga herrarna
det, att det har inträffat så mycket utom saken här denna vecka,
så att om jag rör mig ett ögonblick utom saken, så bör det inte
vara så farligt.

Emellertid menar jag, att detta är en mycket mer kvinnovänlig
politik än att ivra allt för mycket för hennes politiska rösträtt.
Om man ser på kvinnan, ha ni icke iakttagit, att åtskilligt, som finnes
hos mannen, saknas hos kvinnan? Ja, denna munterhet var väl
redan ett erkännande och ett mycket kraftigt erkännande. Jag
skall då särskilt fästa uppmärksamheten på ett rent andligt område.
Hur är det t. ex. i avseende på initiativet, är kvinnan lika initiativkraftig
som mannen? Initiativförmågan gör sig förnämligast
gällande på i synnerhet två områden, på uppfinningarnas område
och på konstruktionernas område. Hur många uppfinnare ha vi
bland, kvinnorna, huru många skickliga konstruktörer, hur många
ingenjörer, hur många bland dem, som verkligen fort världen framåt
i detta hänseende? Jag tror, att man skall kunna ange ett mycket
litet antal.

Man säger, att kvinnan icke har något politiskt inflytande.
Jo, det har hon visst. Jag tänker, att det är ingen av de gifta
männen, som inte ofta brukar resonera med hustrun om politiska
angelägenheter. Jag tror, att kvinnan har ett stort inflytande härvidlag,
och jag tror, att det också gör sig åtskilligt gällande med
hänsyn till vår ställning till de olika frågorna — det känna nog

\r X

Ang valrätt
och valbarhet
till riksdagen.

(Forts.)

Nr 78. 78

Lördagen den 9 juni, e. m.

<>ch valbarhet
till riksdagen.

(Forts.)

Mg. valrätt herrarna till. Åtminstone har jag känt det på det sättet, och i fråga
om rösträtten vill jag säga, att min hustru har lika stort inflytande
på, om jag skall bli riksdagsman som samtliga mina valmän. Ja,
det är ett faktum, herrarna få räkna ut det på bästa sätt.

Jag skulle emellertid vilja säga till kvinnan, att inte skall
Rakel behöva gråta förgäves vid mina dörrar, om hon verkligen
vill ha rösträtt. I nödfall är jag benägen att med min röst bidraga
därtill, men det är under vissa förutsättningar och det är
för det första, att det visas så pass starkt intresse härför från kvinnans
sida, att jag verkligen har någonting att taga uti, så att jag
vet, att bort emot halva antalet svenska kvinnor verkligen vilja ha
rösträtt. Jag är så till vida dyrkare av majoriteten,. att då jag
känner mig förvissad om att mer än halva antalet vill ha rösträtt,
skall jag också vara benägen för att ställa mig till deras
förfogande. Men om vi se på vad som i det hänseendet föreligger
i siffror, finner jag kappast några siffror som verkligen ge till
känna, att kvinnan på allvar vill ha rösträtt, och går jag till min
valkrets, tror jag mig kunna säga, att de allra flesta där skulle
sätta in kvinnans rösträtt i litanian, d. v. s. de vilja rakt inte ha
någon rösträtt. Med de allra flesta är det på det sättet, och när
det är fråga om att verkligen få något intryck härom, så ber
jag, att de av herrarna som intressera sig för saken icke förbigå
bondehemmen. År det verkligen många kvinnor i våra bondehem,
som vilja ha rösträtt? Jag tror det icke, och jag tror, att om ni
fråga hemmansägarna i allmänhet här i riksdagen, skola ni få det
intrycket, att kvinnorna icke vilja ha rösträtt.

Beträffande valanordningarna, håller jag dock före, att om
det skall vara röstplikt för såväl man som kvinna, att valdag skall
vara vardag, att det bör vara gemensam valdag för hela landet och
det bör vara högre åldersgräns för kvinnan än för mannen.

Nu vill emellertid vänstern här, att det skall bli ungefär som
det var på den gamla dekadanstiden i Israel, att kvinnor skulle
råda över folket. Se vi på den statistik som finnes i konstitutionsutskottets
utlåtande, finna vi, att det i Stockholm finnes på varje
tusental män 1,421 kvinnor, men vad betyder detta? Jo, det
måste likväl, herr Lindhagen, betyda, att dessa 1,400 kunna lyfta
ut de tusen. Den tragiska följden av att kvinnans rösträtt införes
kan alltså bli, vad Stockholmsbänken beträffar, att den i betänklig
grad kan rensas ifrån manliga invånare. För övrigt överträffar
vad hela vårt land beträffar ju antalet kvinnor i betydlig män antalet
män.

Emellertid, vad som förnämligast bestämt mig för att icke
gå med på liberalernas eller vänsterns förslag är, att de vilja med
dessa siffror för ögonen omedelbart avfatta lagtexten. Det vore
ju att omedelbart ge kvinnorna det större inflytande som deras
större numerär innebär, och på det sättet verkligen blottställa hela
landet för en fullständig omkastning i avseende på representationen.
Det är därför som jag icke kunnat gå med utan måst ställa mig

Lördagen den 9 juni, e. m.

79

pf konstitutionsutskottets sida, till vars utlåtande jag härmed
bifall.

yrkar

Herr Larsson i Västerås: Då jag med några ord öppnade

debatten, hyste jag förhoppning om, att vi icke skulle behöva så
länge sysselsätta oss med den föreliggande frågan, då den ju, såsom
jag anmärkte, var genomdebatterad förut. Nu har diskussionen pågått
någon stund, och detta har föranlett mig att begära ordet för att
gorå ett par små erinringar särskilt gentemot utskottets ärade ordförande,
som riktade sig emot mitt yrkande, framhållande, att man
genom ett bifall till detta förslag icke skulle på ett för sakens främling
lämpligt sätt utala sig för den princip, som det här gäller.
Jierr Jfranting har redan berört denna sak, men jag vill för min del
3 tterligare framhålla, att vill kammaren uttala sig för denna princip,
kan den icke göra det på ett bättre sätt än genom att rösta för
den socialdemokratiska motionen.

Vad beträffar bestämmelsen om fattigvårdsstrecket, som skulle
ha en oklar formulering, vill jag framhålla, att den formulering,
som förekommer i den socialdemokratiska motionen, nämligen: den
som står under »fattigvårdsstyrelsens målsmansrätt», av många s. k.
sakkunniga och lagkloka tolkats såsom innebärande »full försörjmng»
Om det^ bär skulle bli fråga om slutligt antagande av en
grundlagstext, så är det givet, att bestämmelsens innebörd bestämt
kunde angivas l^ motiveringen. I fråga om den påpekade otydligheten
tror jag sålunda icke, att det föreligger så stor fara.

Vad angår utskyldsstrecket är det ju en skillnad mellan de båda
vänsterpartiernas ståndpunkt så till vida, att liberalerna icke vilja
ga med på att helt undanröja detta streck, utan vilja ha något
kvar. När de anse sig kunna gå så långt, som de liberala utskottsledamoterna
gjort i_ sm reservation, då de yrkat på en utredning i
tragan, förstår jag icke, varför de ej kunna taga steget fullt ut och
vara med om att taga bort hela utskyldsstrecket. Jag misstänker
att om man skulle komma till det resultat, som de liberala reservanterna
peka på, det icke skulle vara mycket kvar av utskyldsstrecket.
Mm erfarenhet säger mig, att de, som drabbas av detta,"i allmänhet
ä_ro sadana personer, som av olika anledningar icke förmå att betala
sina utskylder. De andra, som man här kunde anse tvivelaktiga, äro
i regel sadana, som icke bry sig om vare sig rösträtt eller politik
over huvud taget — de ha kommit för långt på det sluttande planet.

Jag vill icke uppehålla mig längre vid detta. Jag skall naturligrvis
icke inlåta mig på herr Rafs kåseri. Då lian talar om skonsamhet
mot Sveriges kvinnor, vill jag fästa kammarens uppmärksamhet
och kanske även hans uppmärksamhet därpå, att det i utskottets
motivering, som herr Räf varit med om, framhålles, att om
man over huvud, skall ge kvinnorna rösträtt, så borde man samtidigt
föreskriva röstplikt. Hur går det då med skonsamheten, herr Räf?

?6rr ^ ^11 SoS 0 n:. ®ndast ett P^r ord! Jag känner mig unpkallad
att säga något till herr Räf med anledning av hans antydan,

Nr 78.

Ang. valrätt
och valbarhet
till rilcxj
dagen.
(Forts.)

Nr 78. 80

Lördagen den 9 juni, e. m.

Ang. valrätt att de kvinnor, som nu gorå sitt arbete hemma, de som diska, mjölka
och valbarhet Q v ^ ock ladugårdspigorna hemma i Småland icke skulle ha hunnit
tildarm.'' längreän att de — här gjorde herr Räf en gest — icke skulle kunna
(Forts) fylla platserna därborta på Smålandsbänken. Jag må säga, att de
måtte ha förskräckligt dåliga ladugårdspigor i Småland.

Det är dock så, att när hemmet vanskötes, är det i de flesta
fall icke kvinnans utan mannens fel. När Europa vanskötes, är det
icke kvinnan utan mannen, som har skuld till det. När männen
skött Europa på det sättet som de gjort, anser jag, att det arträttvisare
att kasta ut männen ur politiken för trehundra ar framåt än
att vägra kvinnorna rösträtt.

Herr Zetter strand: Då den liberala reservationen fram håller

principfrågan om kvinnornas politiska likställighet med männen
i klar begränsning, utan att den är förknippad med andra spörsmål,
och då jag vidare icke är tilltalad av den undantagsställning
Sveriges rösträttslösa kvinnor nu intaga i jämförelse med kvinnorna
i alla våra skandinaviska grannländer, och då därtill kommer, att den
utredning, som i den liberala reservationen begäres, synes mig tilltalande,
kommer jag att rösta för bifall till denna reservation.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav till en
början propositioner i fråga om den av herr Olof Olsson m. fl. avgivna,
vid utlåtandet fogade reservationen, nämligen först på bifall
till det förslag, som innefattades i berörda reservation, samt. vidare
på avslag å samma förslag; och förklarade herr talmannen sig anse
svaren hava utfallit med övervägande ja för den senare propositionen.
Votering begärdes likväl, i anledning varav nu uppsattes, justerades
och anslogs följande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren avslår det förslag, som innefattas
i den av herr Olof Olsson m. fl. avgivna, vid konstitutionsutskottets
förevarande utlåtande nr 36 fogade reservation, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

a

Vinner Nej, har kammaren bifallit berörda förslag.

Omröstningen utföll med 45 ja, men 57 nej; och hade kammaren
alltså bifallit det förslag, som innefattades i ovanberörda av herr
Olof Olsson m. fl. avgivna reservation.

Vidare gav herr talmannen beträffande mom. 1) av den utav
herr Edén m. fl. avgivna reservationen propositioner å de under
överläggningen i avseende härå framkomna yrkandena; och biföll
kammaren det förslag, som innefattades i berörda mom. av omförmäld
a reservation.

I

Lördagen den 9 juni, e. in.

81 Nr 7a

Den, det ej vill, röstar

Ja;

Nej;

till riksdagen.

(Forts.)

Härefter framställde herr talmannen vidkommande det i mom. Ang. valrätt
1) av sistberörda reservation innefattade förslag med av herr Lind- och valbarhet

iTnd lin?7i flaggningen föreda«en ändring däri propositioner
dels pa bifall till närande förslag med berörda ändring, dels ock på
avslag dåra; och fann herr talmannen den senare propositionen vara
med overvagande ,ia besvarad. Då votering emellertid begärdes, blev
siti7n-PSatt’ JUSterad och ansla£en en så lydande omröstningspropo Den

som vill att kammaren avslår det förslag, som innefattas i

T7+'' + t- aV fen.,aV !1,e;rr Edén m- 11 • avgivna, vid konstitutionsutskottets
förevarande utlåtande nr 36 fogade reservationen, med den

röstarFr Llllflhag''en under överläggningen föreslagna ändring däri,

ändringnner kammaren bifallit berörda förslag med nämnda

j i ,Y°teringen u7dsa^e Ja. men 47 nej, vadan kammaren bifallit
det ^förslag, som innefattades i mom. l:o) av den utav herr Edén

ändringen 1Järireserviatlonen’ med den av herr Lindhagen föreslagna

Herr talmannen gav härpå propositioner beträffande frågan om
av ätande av skrivelse till Kungl. Maj :t om utredning rörande vissa
andnngar i § 16 riksdagsordningen, nämligen dels på bifall till vad
i berörda avseende föreslagits i mom. l:o) av utskottets hemställan
dels ock pa avslag därå samt bifall i stället till det förslag, som
innefattades i mom. 2) av den av herr Edén m. fl. avgivna reservationen;
och fattade kammaren beslut i enlighet med innehållet i sistnämnda
proposition.

. Slutligen blev efter av herr talmannen given proposition utskottets
i punkten 2:o) gjorda hemställan av kammaren bifallen.

§ 5.

Slutligen föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 65, i anledning Ang. rätt till
aVu<''nÄ'' .Lts proposition med förslag till bestämmelser angående Pension f°r
ratt. till pension för vissa å extra stat upptagna befattningshavare vid VT*
statens jarnvagar, telegrafverket och statens vattenfallsverk. hiva™3*''

Därvid yttrade

i- , ?err Kris tens son: Ehuru, herr talman, detta är en ovanFBHsionsfraga,
som rör årliga utgifter för statsverket på
•omkring en miljon kronor och berör ett ofantligt stort antal av perAndra
kammarens protokoll 1917. Nr 78. 6

Lördagen den 9 juni, e. m.

Nr 78.

Ang. rätt till
pension för
vissa extra
befattningshavare.

(Forts.)

82

sonalen vid statens af färsdrivande verk, samt ehuru det finnes icke
mindre än 10 reservanter i utskottet, skall jag dock försöka för mm
del att icke vid denna sena timme riva upp någon längre debatt.
Jag nödgas emellertid att något angiva för kammaren motiveringen
till att jag för min del inom utskottet ställt mig pa avslagslinjen
ifråga om detta förslag. .

Såsom ur propositionen framgår, har statskontoret gjort en generell
anmärkning mot hela detta pensionsförslag, vilken går ut på
att där saknas den önskvärda enkelheten och tydligheten, som skulle
möjliggöra för envar av kassans delägare att beräkna, vad som tillkommer
honom i pension. Om det är några av herrarna, som försökt
tränga in i detta förslag, tror jag, att ni skola få ge statskontoret rätt
i att det är ovanligt tillkrånglat, och att det är ovanligt svårt för menige
man att här finna sig till rätta. Det är^ naturligtvis en stor
svaghet bara detta, att det är organisatoriskt så byggt, att det icke
blir möjligt för den enskilde att med lätthet beräkna, kur stor hans
pension är under olika tider, då han kunde komma ifråga att avgå
med pension. Man har här kommit fram med något så konstbesynnerligt
som att skapa fram en formel, att delägarna skolan såsom det
sägs i en viss paragraf, få ett belopp, som med 200 kronor överstiger
tusen gånger timlönen, dock högst 750 kronor. Jag hemställer till
herrarna, huruvida detta vid första ögonkastet är sa förfärligt lätt
att beräkna. Annars är detta i allmänhet lågt så, att pensionsunderlaget
utgör 2/:> av lönen. Man har ett visst antal tjänsteår, och om
den pensionsberättigade avgår i förtid, sa minskas pensionsunderlaget
med så många delar, som det fattas år i det fulla antalet tjänsteår.
Det är dessa enkla beräkningar man har i hela den civila pensionslagen
och i eu massa pensionsreglementen. Men här har man komnbt
fram till detta tillkrånglade system och det bara därför, att
man i varje fall ville trygga sig för att icke en person på extra
stat skulle kunna få ett öre mer än dem, som äro på ordinarie stat
inom samma grupp. Nu tycker jag för min del, att en person pa
extra stat, som är så duglig, att staten har måst avlöna honom lika
högt som en ordinarie, också bör erhålla sitt pensionsunderlag pa
den lönen efter samma normer som eljest äger rum.

Detta är ett skäl till att jag för min del ställt mig mycket kall
mot detta förslag. Ett annat skäl är, att det bygger på ett lönesystem,
som redan vid propositionens framläggande. enligt min ^mening
var föråldrat och blir det ännu mera, i den mån timlönerna på grund
av penningvärdets fall komma att ytterligare höjas. _ Ty det blir
icke här såsom vid andra löneförhöjningar, där pensionsbeloppet i
regel utgör 2/3 av lönen, att detta kommer att automatiskt höjas, utan
här kommer det att höjas efter helt andra grunder och i mycket långsammare
tempo än i andra fall. Och vidare: ju högre upp man kommer
beträffande de timavlönade, nämligen dem, som aro. särskilt
specialyrkesutbildade, får man jämförelsevis mindre pensioner, d.
v s. skillnaden emellan de pensioner, som dessa få, och dem, som utgå
till de ordinarie i samma lönenivå, blir ännu större, ju högre upp
man kommer, beroende därpa, att man satt denna maximigräns, ut -

Liirdajren den 9 juni, e. in.

83 Nr 78

över vilken statsbidrag icke får utgå, till 750 kronor enligt Kungl.
Maj:ts förslag och till 850 kronor enligt utskottets. För min del har
jag ansett, att om man över huvud taget skulle gå på denna linje, så
borde man verkligen bifalla den motion, som väckts av en av de so
näst tillkallade sakkunniga, vilka utarbetat detta pensionsförslag
nämligen herr Bärg i Katrineholm. I denna motion påyrkas nämligen,
att det belopp av 750 kronor, varom stadgas i 5 och 15 §§, i vederbörande
pensionsreglemente skulle utbytas mot 900 kronor, vilket
skulle medföra en ökning av statsbidraget med endast 1 % av totalbeloppet,
d. v. s. i detta fall cirka 10,000 kronor utöver vad utskottet
föreslagit.

Emellertid då riksdagen nu blivit så försenad, så vill jag, herr
talman, uteslutande med hänsyn härtill och för att undvika gemensam
votering icke här gorå något, yrkande i denna riktning, utan jag
skall inskränka ..mig till att, då jag ser herr civilministern här närvarande,
framhålla för honom, att om nu detta förslag går igenom,
så får man mycket snart vidtaga en omarbetning av detsamma. Jag
vill hoppas, att en regering om ett par år, när lönereglering genomföres
för den ordinarie personalen, da icke heller måtte förglömma att
även omarbeta dessa bestämmelser och tariffer, som ligga till grund
för detta, så att dessa, som enligt mitt förmenande redan äro föråldrade,
måtte komma att något närmare svara mot förhållandena.
Utskottet har ju för övrigt tillmötesgått en annan motionär här, nämligen
herr O. Nilsson i Örebro. Enligt vad jag förvissat mig om
kommer ett yrkande, något annorlunda än det som utskottet här formulerat,
att här framställas, och till det vill jag redan på förhand
tillkännage, att jag kommer att ansluta mig.

Jag skall alltså just på grund av riksdagens försening nu icke
göra något yrkande.

. Herr Vahlquist: Herr talman, mina herrar! Det gläder
mig, att den föregående talaren icke framställde något avslagsyrkande.
Det är ju då större utsikt för, att utskottets förslag skall vinna
kammarens bifall.

Jag vill för min del säga, att utskottets förslag kommit till under
ganska mycket arbete för åstadkommande av så stor enighet, att
ett positivt förslag verkligen skulle kunna komma fram. Jag skall
icke ingå på att bemöta den föregående ärade talaren. Men jag håller
före, att om riksdagen nu antar detta förslag, så kommer den
personal, det.här gäller, att få sin pensionsfråga ordnad för en ingalunda
kort tid framåt på ett ganska tillfredsställande sätt, och det
ar ju det, som utskottsmajoriteten här sökt att åstadkomma.

Emellertid ber jag, herr talman, alt få göra ett litet ändringsyrkande
beroende därpå, att ett av utskottet gjort tillägg i pensionsreglementet
för e. o. järnvägspersonalen icke riktigt stämmer överens
med utskottets, kläm. Utskottet hemställer nämligen om »bifall till
herr Nilsson m. fl. avgivna motionen II: 446», som det heter,
och detta ger utskottet uttryck åt på sid. 45 genom ett tillägg av följande
lydelse till punkt 4) i utskottets förslag: »dock med rätt för

Ang. rätt till
pension för
visna extra
befattningshavare.

(Forts.)

]STr 78. 84

Lördagen den 9 juni, e. m

Ang. rätt till
pension för
vissa extra
befattningshavare.

(Forte.)

järnvägsstyrelsen att i ömmande fall bevilja ökning av pensionen till
högst sjukavlöningens belopp». Emellertid, den ställning som detta
tillägg fått, gör, att det kan hänföras till det föregående stycket och
sålunda tolkas så, som om vederbörande måste ha åtnjutit sjukavlöning
under minst 10 år. Men detta är icke meningen utan meningen
är, att sjukavlöning skall ha åtnjutits under minst 1 år. Det är således
en felaktig uppställning, och denna bör rättas på det sättet, att
det tillägg, som jag nyss läste upp, utgår och i stället tillägges ett
femte moment så lydande: »För befattningshavare, som vid detta
reglementes trädande i kraft uppburit sjukavlöning under minst ett
års tid och som på grund av sjukdomen avskedas, äger järnvägsstyrelsen
rätt att i ömmande fall bevilja ökning av pensionen till högst
sjukavlöningens belopp.»

Herr talman, med denna ändring i utskottets förslag anhåller
jag att få yrka bifall till detsamma.

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet von Sydow:
Herr talman, mina herrar! Jag skall redan från början be att få
meddela, att jag icke har något att erinra mot bifall till utskottets
förslag. Det innebär väsentligen den ändringen i Kungl. Maj:ts förslag,
att statspensionens maximibelopp höjts från 750 kronor till
850 kronor. Anledningen till att Kungl. Maj:t föreslagit den förra
siffran var den, att man ville undvika, att den icke ordinarie personalen
skulle få högre pension än motsvarande ordinarie personal. Med
utskottets förslag kommer denna skillnad att bli något större. Anledningen
till denna bristande överensstämmelse mellan den ordinarie
och icke ordinarie personalens pensionsförhållanden är väsentligen
den, att den ordinarie personalens pensioner beräknas endast
på den å ordinarie stat upptagna avlöningen jämte hyresersättningen
men icke på de för närvarande till rätt avsevärt belopp uppgående
tillfälliga avlöningsförhöjningarna. Det är alldeles uppenbart, att
detta är ett övergående förhållande. Så snart järnvägspersonalens —
det är särskilt den detta gäller — avlöningsförhållanden blivit slutligen
reglerade, kommer detta att inverka utjämnande på förhållandet
mellan den icke ordinarie och den ordinarie personalens avlöningsförhållanden.

Även om man sålunda skulle taga Kungl. Maj:ts förslag, skulle
det sannolikt ej dröja länge förrän man måste reglera den extra personalens
pensioner i överensstämmelse med de efter en slutlig lönereglering
för ordinarie personal ändrade förhållandena, och det kan
hända, att även med utskottets förslag en sådan reglering får äga
rum. Jag har därför icke något att erinra mot ett bifall till detta,
vilket jag hoppas även skall vinna första kammarens bifall.

Sedan skall jag be att få nämna ett par ord med anledning av
den förste ärade talarens anförande. Han gjorde den anmärkningen,
att detta förslag lider av brist på enkelhet, och det kan också vid
första ögonkastet synas så. Det sammanhänger emellertid med de
rätt invecklade avlöningsförhållandena för denna extra personal. Två
omständigheter spela härvid in, den ena att verkstadspersonalen har

Lördagen den 9 juni, e. in.

85 Nr 78.

rätt avsevärda inkomster av ackordsförtjänst och den andra att avlöningsförhållandena
för denna personal bestämmas icke av Konungen
och riksdagen, utan av vederbörande centrala verk jämte underordnade
myndigheter. Nu har statskontoret föreslagit enklare förfaringssätt,
så att man i stället för en i förhållande till timlönen bestämd
pension skulle fastställa vissa fixa belopp inom de särskilda
grupperna av personalen. Såsom i propositionen är närmare utvecklat,
skulle emellertid den utvägen medföra en alldeles uppenbar orättvisa
för åtskilliga grupper av personalen. Jag skall icke ingå närmare
på detta; det finnes för övrigt angivet i utskottets utlåtande.
Reservanterna hava icke heller anvisat något sätt, varpå man skulle
komma till en på en gång mera enkel och mera tillfredsställande lösning
av frågan än den, som anvisats i propositionen och tillstyrkts av
bankoutskottet. Jag vågar därför hoppas, att detta utlåtande måtte
vinna kammarens bifall.

Herr Söderberg: Herr talman! Då herr statsrådet här har
förklarat, att han icke har något emot ett bifall till utskottets förslag,
skall jag icke heller hålla på min reservation. Under samtal
med varandra hava vi fått reda på att den ordinarie stammen av
ifrågavarande personal, som närmast är att likställa med dessa arbetare
och förmän, kanske i en snar framtid får sin pensionsfråga så
ordnad, att den icke kommer i kollision med dessa arbetares. Men
för oss i utskottet låg saken så, att i händelse riksdagen skulle bifalla
utskottets förslag, en del av dessa arbetare skulle kunna få något
mera i pension än ordinarie befattningsinnehavare inom samma
klass. Da man nu emellertid fått dessa upplysningar, förmodar jag
att det icke skall vara något hinder, och jag skall icke heller, som
sagt, hålla på min reservation.

Det är också i ett par andra punkter som jag haft en litet avvikande
mening, men då det synes, som man mu skulle komma till
ett enigt beslut i denna fråga, skall jag icke ingå i diskussion om
dessa frågor, utan jag skall bara, herr talman, be att få förena mig
med dem, som yrka bifall till herr Vahlquists förslag.

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner
först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på bifall
till samma hemställan med den ändring däri, som under överläggningen
yrkats av herr Vahlquist; och fattade kammaren beslut
i enlighet med innehållet i sistnämnda proposition.

§ 6.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

från konstitutionsutskottet:

nr 307, i anledning av Kungl. Ma.j:ts proposition, nr 285. med
förslag till ändrad lydelse av § 2 4ro) tryckfrihetsförordningen; och

Ang. rätt till
pension för
vissa extra
befattningshavare

(Forts.)

Nr 78. 86

Lördagen den 9 juni, e. m.

nr 308, i anledning av väckt motion angående sammanförande
av kommunala val till färre valkampanjer;

från jordbruksutskottet:

nr 288, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni
1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de
delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken; nr

289, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbetalande
i förskott av viss del av statsbidrag till kostnader för laga
skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens
län;

nr 290, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av viss del av den inom Landskrona stad belägna ön Gråen;

nr 291, i anledning av Kungl. Maj:-ts proposition angående viss
eftergift i fråga om gällande villkor för beviljade statsbidrag från
allmänna och norrländska avdikningslagen;

nr 292, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående personligt
ålderstillägg till t. f. byråchefen i domänstyrelsen C. I.
Stiernspetz;

nr 293, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergift
å arrendeavgiften för kronolägenheten Skarnholms kronoäng
i Stockholms län;

nr 294, i anledning av Kungl. Majtts proposition angående upplåtelse
av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor;

nr 295, i anledning av Kungl. Majtts proposition angående täckande
av brist i extra anslag för år 1916 till expenser för Sveriges
geologiska undersökning;

nr 296, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående upplåtelse
av rätt till bearbetande av icke inmutningsbara mineralfyndigheter
å kronojord;

nr 297, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående
eller upplåtande i vissa fall av mark från kronoegendomar;

nr 298, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
angående''driftkostnader under år 1918 för egnahemslånefonden;

nr 299, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
angående ändringar i villkoren för lån från fonden för torvindustriens
befrämjande; . .

nr 300, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
angående disposition av Skytteanska skolbostället Tärnafors nr 1,.

nr 301, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss
ändring i villkoren för överlåtande till staden Kalkenberg av Kalkenbergs
tullbro; .

nr 302, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Mai:t i fråga om vidtagande av åtgärder för en allmän elektrifiering

av landsbygden m. m.; . . „

nr 303, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
rörelsekapital vid statens verksamhet för anskaffande och
tillhandahållande av livsförnödenheter m. m.;

Lördagen den 9 juni, e. m.

87 Jfr 7a

nr 304, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av den till landshövdingebostället i Älvsborgs län hörande
delen av tomten nr 414 i kvarteret Blomman i Vänersborg;

nr 305, i anledning av väckta motioner i fråga om åtgärder för
främjande av trädgårdsodlingen; och

nr 30G, angående utredning i fråga om utveckling och uppehållande
av en på inhemska råämnen och naturtillgångar grundad,
för landets behov tillräcklig tillverkning av konstgödsel m. m.; samt

från riksdagens kansli:

nr 202, angående förhöjd livränta för vissa i statens tjänst
skadade arbetare eller deras efterlevande; och

nr 262, angående vissa åtgärder för tillgodoseende av befolkningens
behov av livsförnödenheter.

§ 7.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till
paragrafer i riksdagsbeslutet:

°r angående förslag till lag med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m.;

nr 63, angående krigstidshjälp under år 1917 åt pensionerade
lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor m. fl.

nr 64, angående krigstidshjälp under år 1917 åt vissa f d
befattningshavare i statens tjänst;

nr 65, angående förslag till lagar om ändrad lydelse av § 23 i
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862
m. m.;

nr 66, angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst;

nr 67 angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor
och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa;

nr 68, angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor och
barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa;

nr 69, angående vissa ändringar i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften;

nr 70, angående förslag till förordning om ändrad lydelse av 2
8. 1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 och 23 §§ samt 25 § 2 mom. i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker m. m.;

nr 71. angående förslag till ändrad lydelse av 8 och 12 §§ i gällande
förordning om krigskonjunkturskatt;

nr 72, angående anslag till försäkringsrådet m. m.;
nr 7^> angående förordning om fortsatt tillämpning under år
1918 av förordningen om spirituosaaccis;

nr 74, angående tillfällig höjning av postavgifterna;
nr 75, angående ersättning åt postsparbanken för dess bestyr
med uppbörd och utbetalningar m. m. för riksförsäkringsanstalten;

Jfr 78. 88

Lördagen den 9 juni, e. m.

nr 76, rörande förordning angående uppbörd av avgifter för
försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete;

nr 77, angående rätten att till avsalu förskära brännvin;
nr 78, angående vissa ändrade bestämmelser rörande den inrikes
postutväxl ingen;

nr 79, angående förordningen om tillägg till 9 och 10 gg samt
om ändrad lydelse av 14 § 2 mom., 15 § 2 mom. och 16 § 6 mom.
i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin;

nr 80, angående förordning om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. i
förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper;

nr 81, rörande förordningen om undantag från tillämpningen
av förordningen den 25 juli 1912 angående särskild skatt a majs,
utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika,
tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning av
stärkelse * stillt

nr 82, angående anvisande av medel till täckande av kostnader
för tryggande av rikets neutralitet år 1917.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden och memorial:

nr 192, i anledning av Kungl. Maj :ts framställningar angående
provisoriska löneregleringar för viss till lantförsvaret och marinen

hörande personal; . „ .

nr 193, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning
om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra kngstjanstgoring
vid vissa industriella eller andra anläggningar eller fartyg;

nr 194, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning
av flottans station i Stockholm m. m., jämte i ämnet vackta

m°^nr 195, i anledning av väckt motion angående avlöningen för till
tjänstgöring inkallad reservpersonal tillhörande marinen;

nr 196, i anledning av Kungl. Maj:ts dels i statsverkspropositionen
under punkt 18 av fjärde huvudtiteln, dels ock i särskild proposition
gjorda framställning angående omorganisation av vag- och
vattenbvggnadskåren ävensom i ämnet väckt motion;

nr 197, angående fastställande av postverkets stat for driftkost
d för år 1918*

na €nr 198,ri anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i gällande avlöningsreglemente för tjänsteman vid statens
vattenfallsverk m. m. jämte i ämnet väckta motioner; o

nr 199, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till arbetslöshetens bekämpande ävensom i ämnet vackta motioner^
. an]e(|n;ng. av Kungl. Maj:ts proposition angående förändrade
bestämmelser för trafikaktiebolaget Grängesberg Oxelo -

Lördagen den 9 juni, e. in.

89 Nr 78.

sunds export av malm från Grängesbergs malmfält ävensom i ämnet
väckta motioner; och

. nr 201, i anledning av väckta motioner angående uppförande å
riksstat av vissa utgifter in. no.;

sammansatta stats- och lagutskottets nr 3 memorial, nr 5, med
hemställan om anvisande av ersättning åt utskottets sekreterare och
vaktbetjäning;

bevillningsutskottets memorial och betänkande:

nr 62, angående beviljande av medel till särskild ersättning åt
tjänstemän hos bevillningsutskottet;

nr 63, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av
vissa ärenden anlitade biträden;

nr 64, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år
1918 no. no., dels ock i ämnet väckta motioner; och

nr 65, angående förslag till förordning om rätt att vid taxering
för inkomst åtnjuta avdrag för erlagd tonnageavgift;

lagtuskottets utlåtande, nr 68. i anledning av väckt motion om
ändrad lydelse av 1 § i lagen om servitut den 14 juni 1907; samt

jordbruksutskottets memorial, nr 124, angående beviljande för
innevarande års riksdag av visst belopp till gratifikationer åt tjänstemän
hos jordbruksutskottet.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

§ 10.

Ledighet från riksdagsgöroinålen beviljades:

herr Beckman under 2 dagar fr. o. m. den 11 juni och
> Kant likaledes »2 » » o 11 » .

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2.15 på natten.

In fidem
Per Cronvall

Andra kammarens protokoll 1917. Nr 78.

7