1917. Andra kammaren. Kr 7 (Riksdagens protokoll 1917:7)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1917. Andra kammaren. Kr 7.

Måndagen den 22 januari, e. m.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och leddes
förhandlingarna därvid till en början av herr vice talmannen.

§ 1.

Herr vice talmannen anmälde, att debatten rörande Kungl. Maj :ts
proposition, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov nu komme
att fortsättas; och lämnades enligt förut skedd anteckning ordet
till

Herr Byström, som yttrade: Herr vice talman! Det är en
siffra i propositionen rörande statsverkets tillstånd och behov, som
jag har särskilt fäst mig vid. Det är den siffra, som herr statsrådet
och chefen för Kungl. finansdepartementet anger såsom inkomst
från rysdryckshanteringen, nämligen 38 miljoner kronor.

Av dessa 38 miljoner komma 17 miljoner från brännvinstillverkningen,
8 miljoner från brännvinsförsäljningen, 5,700,000 från
maltskatten, 2,300,000 från punschskatten samt 5 miljoner för spirituosaaccis,
summa 38 miljoner kronor. Dessa siffror synas mig
giva anledning till några reflexioner. Och då må man först fråga:
kan det vara klok hushållning att så mycket spannmål, potatis och
en del andra livsförnödenheter skola konsumeras för en brännvinstillverkning
så stor, att allenast skatten å densamma går upp till
de angivna, summorna? Det måste sägas vara föga god ordning,
om en redan knapp livsmedelstillgång skall göras ännu knappare
genom tillgodoseende av behov, som icke blott äro notoriska lyxbehov,
utan jämväl i sitt tillfredsställande äro ägnade att försvaga
folkets livskraft och att utgöra en frestelse till otillåtligt slöseri
med oumbärliga penningmedel.

Jag läste nyligen en utredning i frågan av docenten Fritz
H:son Broek vid Lunds universitet, vilken utredning gav vid handen,
att i Sverige konsumeras rusdrycker för 127 miljoner kronor
årligen. Detta måste anses vara alldeles för mycket.

Vad jag således vill säga är, att det icke kan vara förenligt
ined klok hushållning, att i brännvinspannan skall läggas 12 miljoner
kg. spannmål för att åstadkomma brännvin, och i bryggkaret

Andra kammarens protokoll 1917. Nr 7. 1

Remiss av
statsverkspropositionen.

Nr 7. 2 Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av 29 miljoner kg;, malt för att därav åstadkomma Öl. Därtill kommer

statsverks T—

Det har flera gånger satts ifråga att brännvinstillverkning
0 '' skulle förbjudas här i landet. När kriget utbröt, gjorde den saken
sig kraftigt påmint, och i augusti 1915 var det en stor deputation,
som uppvaktad? så väl Hans Majestät Konungen som excellensen
och statsministern Hammarskjöld, och denna deputation uppbars
säkerligen av en mycket allmänt utbredd opinion här i landet.
Den som stod i spetsen för denna deputation var ingen mindre än
hans högvördighet ärkebiskop Natan Söderblom.

Sedan dess ha också gjorts andra framställningar om samma
sak, nu senast vid slutet av förlidet år av Representantförsamlingen
för de svenska nykterhetssällskapen här i landet.

Jag vet visserligen, att åtskilliga restriktioner även genom
regeringens försorg vidtagits och jag är en av dem, som äro tacksamma
därför. Men mig synes, att det icke är nog med det, som
redan blivit gjort, och jag skulle önska att Kungl. Maj:ts regering
ville vidtaga ytterligare åtgärder för att inskränka rusdryckshanteringen
så mycket som möjligt, helst åstadkomma ett temporärt
rusdrycksförbud.

Man framhåller, att detta icke skulle vara möjligt. Det är
dock flera omständigheter, som tala för, att det icke alls är omöjligt
att genomföra ett rusdrycksförbud här i landet. För det första
minnas vi, hur det var under storstrejksåret, då det var förbud mot
rusdrycksförsäljning i landet. Härom har från allra högsta håll,
nämligen av Konungen själv, yttrats till en deputation:

»Jag minnes mycket väl, hur lyckligt det tillfälliga förbud,
som utfärdades 1909, i det stora hela taget utföll, och vilket gott
inflytande det hade på den lugna avvecklingen av då rådande kritiska
förhållanden.»

Då det visat sig vara lämpligt att hava rusdrycksförbud under
förhållandena 1909, så borde det väl kunna vara lika lämpligt
nu under den dyrtid, som råder, att vidtaga åtgärder för ett temporärt
rusdrycksförbud.

Varför skulle det för övrigt icke vara möjligt hos oss, då det
visat sig möjligt att på grund av krigsförhållandena vidtaga sådana
åtgärder i Ryssland. Österrike-Ungern och Frankrike ha
vidtagit stora restriktioner och i själva England växer opinionen
allt mer och mer för ett brännvins- eller rusdrycksförbud. Även
erfarenheter från vårt västra grannland tala för samma sak.

Det vore synnerligen lämpligt att vidtaga sådana förbudsåtgärder
just nu, då, såsom jag har mig bekant, arbetsförhållandena
äro sådana, att det snarare är brist på arbetare än på arbete. Det
skulle ju då vara möjligt för dem, som på grund av ett rusdrycksförbud
bleve utan platser, att finna annan lämplig anställning.

För någon tid sedan — det var i augusti 1915 —- yttrades följande
ord, vilka ord även nu hava sin tillämplighet: »Sveriges folk
har blivit förskonat från krigets olyckor. Bekymmer och brist äro
dock en daglig gäst i många svenska hem, där man med bävan ser

Måndagen den 22 januari, e. in.

Nr 7.

mot framtiden. I en sådan tid, då tillgången på livsmedel är mera
knapp än annars samtidigt som en oroväckande prisstegring ägt
ram och det dagliga brödet som en följd därav blivit menige man
allt mera svårt att åstadkomma, liöves det icke vårt land att låta
en dyrbar och för folkets näring välbehövlig skörd på berört sätt
förspillas, lika litet som en obehindrad rusdrycksförsäljning bör
få utgöra en frestelse för mindre bemedlade försörjare. De med
rusdryckshanteringen förbundna sociala och ekonomiska skadeverkningarna
göra sig i en sådan tid mångdubbelt kännbara särskilt
bland den fattiga befolkningen. Yårt land behöver bröd — ej
rusdrycker.»

Den man, som yltrade dessa ord, var ingen mindre än ärkebiskopen
Söderblom. Det skedde, då han i spetsen för den förut omnämnda
deputationen talade inför Hans Majestät Konungen och
inför Kungl. Maj:ts regering.

Jag bär velat, herr talman, uttala den meningen och den förhoppningen,
att regeringen må kunna vidtaga sådana åtgärder,
att åt landets folk må sparas så mycket som möjligt av de födoämnen,
som nu konsumeras av brännerier och bryggerier, vilka till
stor del tillverka varor, som äro icke blott mindre nyttiga utan
kunna vara mycket skadliga.

Jag vill sluta detta mitt lilla anförande med att uttala samma
önskemål, som den åttonde svenska förbudskongressen uttalade,
nämligen att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att tillverkning
och försäljning av rusgivande drycker måtte under nu rådande
världskris upphöra, och sålunda ett temporärt rusdrycksförbud
införas, vilket jag beklagar, att det icke redan kommit till stånd.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Korta.)

Härpå anförde

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman, mina herrar!
Manande och varnande klingade för några dagar sedan å rikssalen
Konungens ord, att Sveriges folk under nu rådande brydsamma förhållanden
måste låta inbördes skiljaktigheter vila. Alla uppskatta
vi den landsfaderliga omsorg, som tog sig uttryck i denna
maning, och så långt det utan självuppgivelse eller falskhet låter
sig göra, vilja vi även, tänker jag, ställa oss densamma till efterrättelse.
Ty icke kan det väl råda något tvivel angående riktigheten
av den höge talarens förklaring, att enighet underlättar förverkligandet
av det mål, som han satt sig före och i vars eftersträvande
vi alla vilja ge honom vårt stöd, nämligen tryggandet av
■rikets frihet och självbestämningsrätt samt bevarandet av dess neutralitet.

Men om sålunda folkets enande särskilt under nu rådande förhållanden
måste anses som en angelägenhet av högsta vikt, så är
det ägnat att väcka förvåning, att regeringen fortfarande anser
sig kunna undvara hälften av nationen vid arbetet på samhällets
förbättrande, ordnande och stärkande. Jag syftar på den fortsatta
vägran att giva kvinnorna medborgarrätt. Gång på gång

Nr 7. 4

Måndagen den 22 januari, e. in.

Remiss av hava tiotusentals, .ia hundratusentals svenska kvinnor inför regestatsverhs-
ringen framfört sin redobogenhet att påtaga sig bördan av polipi-opontumen.
^gj_a rättigheter och sitt krav att med männen få dela ansvaret för
'' °rts'' det gemensamma fäderneslandets öden. Riksdagen har redan för
mer än tio år sedan uttalat, att det näppeligen kunde anses förenligt
med införande av den sedermera beslutade vidsträckta valrätten
för män att från direkt politiskt inflytande utestänga kvinnorna,
vilka hade lika stora intressen att tillvarataga i samhället som
männen och därför borde beredas möjlighet att genom deltagande
i de politiska valen gorå dem tillbörligt beaktade.

Även från tronen har erkänts det berättigade och samhällsgagneliga
i det krav, varom jag talar. Detta, riksdagens och Konungens
erkännande av det befogade i kvinnornas krav har givits
i tider, då vi levat i lugn och fred. Man frågar sig då: skulle det
då nu, när tillståndet är kritiskt, vara mindre behövligt att samla
alla goda krafter i samhället till gemensamt arbete för dess väl?

Härpå svaras nu från regeringshåll, att frågan om kvinnorösträtten
är en partipolitisk fråga, vars upptagande på dan-ordningen
skulle utgöra ett hinder för den önskade enigheten inom folket.
Men så vitt lag kan se, vilar det svaret på en allt för ytlig uppfattning
av dessa förhållanden. Ty först och främst är det väl uppenbart,
att kvinnorna äro uppdelade på de olika partierna alldeles
som männen, och ingen kan säga, vilket parti som skulle vinna
mest på kvinnornas medborgarrätt. Kör övrigt, mina herrar, minnas
vi alla, att under de sista två årtiondena upprepade gånger motioner
i ämnet väckts just av utpräglade och framstående högermän, liksom
också sådana i muntliga anföranden försvarat saken. Det skall
icke heller glömmas, att två framstående högermän, som varit kallade
att vid Konungens rådsbord bekläda justitieministerposten, klart
och oförtydbart erkänt det rättfärdiga i kvinnornas rösträttskrav.
»Det berättigade i denna rörelse är jag också villig att erkänna», yttrade
år 1907 justitieministern i den då sittande högerregeringen
inför Hans Majestät Konungen. »Och jag är för min del övertygad»,
tilläde han, »att det mål. politisk rösträtt för Sveriges kvinnor,
som nu äger så många varmhjärtade förespråkare, i en nära
liggande framtid kommer att bliva verklighet.» o

Och den nuvarande justitieministern yttrade år 1914 i törsta
kammaren bland annat: »Varför vill man da icke villfara hennes
(d. v. s. kvinnans) begäran? Icke kan det bero av partipolitiska
hänsyn. Jag tror mycket högre om högern än så. Rätt är. rätt,
och rätten måste gälla, även om dess förverkligande verkar Underligt
på andra intressen.» — Efter att därefter ha uppvisat haltlösheten
av de skäl, som bruka anföras mot kvinnornas rösträtt, fortsatte
han: »Åtskilliga, andra skäl hava också, anförts mot kvmnorösträtten.
Jag lämnar dem bär åsido, vare sig dessa skäl äro allvarligt
menade eller icke. Något fullgott skäl. kan ej anföras.
Lyckligt vore därför, om motståndet mot den kvinnliga rösträtten
kunde upphöra i tid. tv ju längre striden pågår, dess svårare sår
lämnar den efter sig.»

Mandaten den 22 januari, c. in.

Nr 7.

Mina herrar, eu sak, vars rättvisa är sä oomtvistlig, eu sak
som här i riksdagen upprepade gånger framförts och försvarats av
övertygade högermän, eu sak som av åtminstone två justitieministrar
av högerfärg fått erkännande och anslutning, en sådan sak kan icke
rimligtvis påstås vara eu partipolitisk, partiskiljande fråga. _

Däremot tror jag, att man till fullo niaste £6 herr .iustitieministern
Hasselrot rätt i hans farhåga, att det fortsatta motståndet
mot kvinnorösträtten och den därav följande striden kommer att
lämna allt svårare sår efter sig. Ju längre man dröjer med att
giva kvinnorna vad som man erkänt vara deras rätt. desto mer
kommer bitterheten att växa och desto längre den av^ alla efterträdda
enigheten att fördröjas. Detta har man också förstått i
andra länder, där man liksom lfos oss känt behovet av enighet,
men där man även känt och förstått, att det bästa sättet att
skapa enighet bland ett folk ur att utsträcka medborgarrätten
till alla dem, som kunna och vilja använda den till landets bästa..

Mina herrar, det är icke utan förstämning som man finner,
att hos oss maningarna från allerliögsta håll till enighet i en
allvarstyngd tid icke från regeringens. egen sida åtföljas av den
handling, som skulle vara ägnad att i sin mån bidraga till att
skapa enighet.

Herr Palmstierna: Herr vice talman! Det är närmast
herr jordbruksministern, som har uppkallat mig i dag. Ty med all
sympati för jordbruksministern och aktning för hans goda vilja,
må jag väl ändå säga, att den skönmålning, han i dag gav kammaren
över regeringens livsmedelspolitik, stämmer verkligen icke med
förhållandena, sådana som de äro. Jag undrar ändå, om icke herr
jordbruksministern själv skall finna, att ett och annat av hans uttalanden,
som jag kommer att tillåta mig ställa i kritisk belysning,
kommer att visa sig innebära högst väsentliga överdrifter. Jag skall
be att få gå igenom huvudpunkterna i hans tal. Vi få väl kalla det
för regeringens rentvagningsakt på livsmedelspolitikens område.

Nåväl, först börjar herr jordbruksministern med att säga — det
var någonting av förtvivlans gest över hans framställning: »här är
intet system användbart. De misslyckas allihop!» — Så där enkelt
tror jag icke man får ta saken. Det är väl ingen, som förklarar,
att vi över huvud taget kunna helt avhjälpa dyrtiden, det är icke
det spörsmålet våra debatter röra sig om, utan här är fråga om, att
man åstadkommer någon relativ lindring, att man förhindrar, att förhållandena
förvärras utan vidare. Jag är alldeles viss på, att om jag
frågar herr jordbruksministern, han själv förklarar, att naturligtvis
kan man åstadkomma en relativ lindring. Men då vill jag ställa
den frågan till honom: när så är förhållandet, tror verkligen herr
jordbruksministern att man kan uträtta något utan att följa ett system?
Naturligtvis icke. Det ligger sålunda redan i vad jag nu
påpekat en högst väsentlig överdrift.

Så vill jag också säga, att när jordbruksministern gav en skildring
i korta drag av förhållandena i utlandet och sade: se här, jag

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Korta.)

Nr 7. 6

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

har ju rätt, det finns intet system, som har hållit — for det för mig,
att jordbruksministern själv tagit sina slutsatser ur en del tidningsuppsatser.
Men jag tror icke, att de dokumenten äro tillräckligt
hållbara för vad här gäller. Jag är alldeles viss på, att om den
åberopade livsmedelsdiktatorn från Tyskland hade hört herr jordbruksministerns
anförande i dag, han skulle hava häpnat, ty icke
är det i Tyskland fråga om att släppa det system man där har.
Tvärtom är det så, att den decentralisation, man funnit nödvändig,
avser att ytterligare skärpa och tillämpa detta system i dess detaljer.

Vad så oss själva i Sverige angår, tror jag väl att man kan säga,
att bilden är långt ifrån den jordbruksministern tecknade, utan en
helt annan.

Här har riksdagen för sin del bildat sig en uppfattning om hur
dyrtidspolitiken borde bedrivas, och den har givit Kungl. Maj:t en
sådan fullmakt i handen, som någon svensk regering icke haft på
århundraden. Utöver vad Kungl. Maj:t begärt har riksdagen givit
fullmakt åt den nu sittande regeringen i flera betydelsefulla fall,
och därvid tillika lågt upp de linjer, som den ansett böra följas. Men
vad är det man finner rörande den administrativa tillämpningen av
lagarna? Jo, denna obotliga tveksamhet, detta att väja inför ingripande
åtgärder, som omständigheterna dock ofelbart påkalla, detta
att, när omständigheterna hava ändrats, man icke ser detta snabba
effektiva ingripande från regeringens sida som påkallas.

Nu är det så, att jag tror, att man skulle göra regeringen orätt,
om man sade, att något system ej följts. Visserligen är det så, att
vi undan för undan sett en förskjutning av frågornas behandling
allt efter det förhållandena själva ändrat sig, och jag skulle vilja
saga, att den nuvarande regeringen har steg för steg, ehuru motvillig^
nalkats den ståndpunkt, som från socialdemokratiskt håll redan
för ett och ett kvarts ar sedan framhölls som den enda möjliga
och riktiga att intaga. Men vissa huvudgrunder ha dock i det stora
hela tillämpats. Det är detta, att tyvärr regeringen så sent tagit
itu med dessa saker, att maningar först efter långa perioders följd
blivit följda; det är det som i själva verket konstituerar bristerna i
vår livsmedelspolitik, brister, som vi påtala icke därför, att icke
dyrtiden blivit avhjälpt — det tror ingen människa på att det kan
göras, men därför att icke något bättre tillstånd än det nuvarande
bevarats åt vårt folk.

Nu har emellertid herr jordbruksministern under sin skönmålning
av regeringens livsmedelspolitik i år liksom förra året gjort
jämförelser med Danmark och med Norge. Jag vill för min del
saga, att jag tror icke, att det är fullt korrekt att anställa sådana
jämförelser. Detta av flera olika skäl. Dels bör man taga hänsyn
till den olika livsmedelspolitiken, den som är förd före kriget och
den som föres nu, och i varje fall är detta nödvändigt, om man anför
procentuella tal% Men frånsett detta är den danska samhällsstrukturen
sa olika var, att detta inverkar på arten av vårt södra grannlands
dyrtidspolitik. Herr jordbruksministern vet, att man icke
reglerar prisen pa lantbruksprodukter t. ex. smör i Danmark som

7 Nr 7.

Måndagen den 22 januari, e. in.

hos oss, därför att i Danmark det jordbrukande folket har eu olika
ställning mot vad den i Sverige har. Sverige ar till övervägande
del ett industriidkande land, och löntagareklassen intager där en
utomordentligt stor del av landets befolkning. Vad Norge betrallar,
så är det ju eu sjöfartsidkande nation, där sjöfarts- och fiskerinäringen
till stor del upptager folket och hela dess liv. Någon spannmålsproduktion
finnes näppeligen att tala om i det landet, i varje fall icke sådan
att den kan jämföras med vår. Med hänsyn till de fattigare klassernas
förhållanden har man i Norge och Danmark berett dessa fattiga klasser
understöd i miljoner på helt annat sätt än i Sverige. Man later eu
övervägande del av befolkningen betala höga priser, men detta kompenseras
därav att man väsentligen underlättar bördan för de fattiga.
Detta får icke glömmas. Vill man anställa jämförelser, bör
man i varje fall icke undanskymma denna sak, som långt ifrån är
någon detalj. Nu kan man icke heller bortse ifrån, att Sverige, handelspolitiskt
sett, har en helt annan ekonomisk styrka än flera av
de andra länderna, därför att vi med våra naturtillgångar bedriva
en bytespolitik av större effektivitet än de andra länderna. Allt detta
bör man givetvis taga med i beräkningen vid anställandet av jämförelser
med Danmark och Norge. o

Ett annat led i jordbruksministerns anförande var detta: låt bil
att rikta klandret mot våra kommissioner; dessa gorå så gott de
kunna. — Ja, det är i själva verket icke på det viset klandret uttryckes,
utan det klander vi framställa är ett klander, som rent sakligt
sett bär utomordentligt starkt fog för sig och som jag med anledning
av hgrr jordbruksministerns uttalande måste upprepa. Det
är det, att fortfarande vidlåder samma provisorium våra livsmedelsorgan,
som det vilket ägt rum nästan sedan kristidens början. För att
taga ett exempel, rörande statens livsmedelskommission: Vem är dess
ordförande, vem har överledningen, greppet på det hela, vem är det,
som med kraftig vilja och hand skall giva uttryck åt dess verksamhet?
Jag vill icke rikta något klander mot de ärade ledamöterna av denna
kommission. De äro samtliga aktade, dugande män var och en på sitt
område. Men ordföranden, landshövding i Gävleborgs län, bor utanför
Stockholm och är upptagen av en landstatshushållning, som är
särskilt betungande även den under denna tid. Han deltager mycket
sällan i kommissionens arbete. Och vilka äro de övriga ledamöterna?
Där har man generaldirektören för kommerskollegium, tyngd av arbetet
inom sitt kollegium, dessutom ledamot i handels- och industrikommissionerna.
Vidare den nuvarande ordföranden i folkhushållningskommissionen
samt lantbruksstyrelsens chef. Samtliga således
chefer för ämbetsverk med mer än någonsin tyngande arbete under
denna tid. Ingen av dem kan helt ägna sin tid åt livsmedelskommissionen.
Jag vet, att generaldirektör Elmquist gjorde i varje fall i
början och rätt långt fram aktningsvärda försök att utöva den sammanhållning
i verksamheten inom kommissionen, som är nödvändig.
Nu är han ordförande i folkhushållningskommissionen och kan ej
fortsätta därmed. Bristen på ledning och sammanhållning är uppenbar.

Kemi»a av
statxverkåpr
opositionen.
(Korta.)

» 7.

Mandagen den 22 januari, e. m

Remiss av ° Jag vill också saga ett ord om handelskommissionen, som då och
pröpnsitionen. käft känd om dithörande saker — på grund av att exportpolitiken
(Forts) läder in på detta spörsmål. — Den har mer än en gång fattat viktiga
beslut rörande livsmedelsangelägenketer utan att statens livsmedelskommission
ägt kännedom därom. Det är icke något sammanhang,
ingen enhetlighet, ingen fasthet, ingen överblick. Det är någonting
provisoriskt över det hela.

I andra länder har man gjort vad man kunnat för att få stabilitet
och fasthet i behandlingen av dessa frågor. Hos oss finnes ingenting
i den vägen.

För 1 1/4 år sedan gjorde socialdemokratiska partiet eu framställning
om livsmedelsorganens reorganisation och det upprepades i
oktober 1916. Statens livsmedelskommission skrev själv i november
1916 om önskvärdheten av att något gjordes. Och den hade vissa
förslag i sådant syfte. Hen regeringen har icke gjort någonting
beträffande dessa »vissa förslag».

Jag tror vidare, att herr jordbruksministern gör sig själv orätt,
när han förklarar, att beträffande vår livsmed elspolitik ha ingå
ändringar skeft. Jo. visst har det så. I väsentliga avseenden har
livsmedelspolitiken under året ändrats. Och hade den icke gjort
det, skulle situationen lia varit högst bedrövlig. »Tåg vill endast
exemplifiera det med några saker.

Huru hava vi icke från vårt håll sagt följande: när Ni nu
bedriver exportpolitiken, så se till, att i första hand landets behov
tillgodoses, och låt sedan överskottet exporteras. Men det kompensationssystem.
som vi haft ända till årets slut, har utgått ifrån
exporten såsom det normala och sedan tagit kompensation av exporten
till den inhemska marknaden. Nu sprack äntligen detta system.
Det var under månaderna september och oktober 1916. Det gick
icke längre, utan regeringen måste kasta om den 26 november 1916
och sia in pa den andra vägen, den som vi begärt gång på gång.
Och nu är det nya fläskavtalet sådant, att det i första hand tillgodoser
landets behov, och sedan utgår en viss del till export
i den mån överskott påtagligen finnes. Av exportdelen skall dessutom
beräknas kompensation för den inhemska marknaden. Där
är således en högst väsentlig förändring i regeringens politik i det
avseendet.

Men vad är felet här? Jo, det är »systemet för sent». Felet
är, att det kommit mer än ett år senare, än det borde ha gjort.
Hade rättelse i tid skett, skulle fläskfrågan befunnit sig i annat
läge under året.

Så ha vi den andra stora frågan, i vilken regeringen alldeles
ändrat sin politik, nämligen beträffande spannmålen och kontingenteringen
därav. Jag erinrar om att redan i augusti 1915 uttalade
folkhushållningskommissionens nuvarande chef. att det fanns
ett skisserat förslag till statsbeslag och kontingentering av spannmål.
Under den tidigare hösten 1916 påyrkades från skilda partier,
att regeringen borde se till. att något åtgjordes. ty det låg
fara i dröjsmål. Från vårt parti påyrkades i november 1916 i

Måndagen den 22 januari, c. in.

i) Nl* 7.

en officiell framställning: statsbeslag och kontingentering av spannmål,
men regeringen dröjde undan för undan. Detta system »för
sent» spåras sålunda också vad denna angelägenhet beträffar.

Nu förklarade herr jordbruksministern i dag — och jag
må saga, att jag undrade på hans djärvhet —- att rörande vår importpolitik
av spannmål ha vi »lyckats bra». Jag tror, att herr
jordbruksministerns ord folio på det viset. Måtte icke herr jordbruksministern
få ångra det uttalandet! Vad veta vi om det som
kan inträffa under tider som komma? Så mycket vill jag säga,
att alldeles påtagligt delar icke statens livsmedelskommission den
uppfattning, som herr jordbruksministern antydde. Ty statens livsmedelskommission
har den 11 november 1916 för sin del förklarat,
att det är utomordentliga svårigheter i frakthänseende, vilka föranlett,
att »de lager av utländsk spannmål, som kunna hållas tillgängliga
inom landet, icke blivit så stora, som eljest kunnat bli
fallet». Därmed giver i själva verket statens livsmedelskommission
tillkänna — utan att framställa några direkta förebråelser — att
den hyser den önskan, att dessa förråd skulle vara betydligt större.
Och nog tror jag, att herr jordbruksministern måste själv säga sig
—- såsom från skilda håll för övrigt påyrkats — att i tider som
dessa böra vi ha en reservhushållning, som ger garanti för framtiden.
Vi veta icke vad som kan ske, men det kan i vilket ögonblick som
helst inträffa förhållanden, under vilka det hade varit klokt att ha
reserver.

Men det har »lyckats bra», säger herr jordbruksministern. Och
ändå vet han, huru små landets reserver av spannmål i verkligheten
äro.

Nu undrar jag också, vad landets befolkning kommer att säga
om ett sådant uttalande av herr jordbruksministern, då de sammanställa
förhållandena i bygderna med de små ransoner av bröd,
som utdelas bland kroppsarbetarna. Herr jordbruksministern gjorde
en jämförelse, som berörde 1,200 familjer i Kristianstads län, och
han gjorde eu liten antydning åt herr Hamilton och sade: se, i
Kristianstads län behövs faktiskt icke så mycket; edra klagomål
äro oberättigade. Jag skulle vilja fråga: vilka familjer gällde
denna jämförelse? Det är säkert icke uteslutande den kroppsarbetande
befolkningen de tagits ur, ty om dess behov toges som medeltal,
så skulle siffrorna helt visst visat annat resultat. Men det
är just speciellt den kroppsarbetande befolkningen, där behovet av
brödföda är större än hos andra familjer, vi tala om. Det är deras
behov det gäller och som man statistiskt bör belysa. Det vore
sannerligen tråkigt, om herr jordbruksministern skulle lägga denna
undersökning till grund för sitt omdöme angående hur pass mycket
som i landet i sin helhet bör utdelas av brödföda till kroppsarbetarna.

Men det var en passus i herr jordbruksministerns anförande, som
gör hans »riktigt bra» ännu mera betänkligt. Det förklarades, att
importen blir osäkrare och osäkrare och att skörden detta år var
dålig. Yad är konsekvensen härav? Jo, det borde ha dikterat för

liemiss ar
statsverkspropositionen.

(Korta.)

Är *, 10

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av regeringen att se till att vi ha nödiga reserver. Jag kan icke
propogtiiorien. a^ä dela den uppfattning, som från regeringens sida proklameras,
(Forts.) allt är »bra som det är» beträffande spannmålsreserver och att

den politik som förts är riktig. Tvärtom. Måtte det bli så, att
vi icke få ångra, att vi icke bedrivit en mer framsynt politik i denna
sak.

Det ligger i statens livsmedelskommissions nyss anförda uttalande
en fingervisning till regeringen att det är de höga frakterna.
bristen på fartyg och bristen på tonnage, som gjort att vi
icke fått in tillräckligt med spannmål. Yi erinra oss måhända, hurusom
i januari 1915 utrikesministern i högtidlig form lät oss förstå,
att det skulle bli en nordisk redarkonferens, som skulle »söka stäcka
denna höjning av frakterna och för övrigt ordna fraktsatserna till
de respektive ländernas nytta». Och herr finansministern talade
sedan om att han skulle »tränga frågan närmare in på livet». Här
i riksdagen väcktes motion, och riksdagen beslöt giva Kungl.
Maj:t rätt att expropriera tonnage. Men denna rätt har regeringen
icke använt, och under tiden ha prisen stigit, på La Platalinjen
från normalt — d. v. s. före kriget — 16 kr. pr ton till
130 kr. i april 1916 och nu cirka 140 kr. Det har varit fortsatt
stegring under hela tiden med några få intervaller. Säkerligen
skulle våra fartyg, både de som gå på Mord-Amerika och på SydAmerika,
ha kunnat ha billigare frakter, om regeringen följt en
annan politik. Men starka krafter måste vara i rörelse, som vilja
hindra varje sådant försök. I Morge och Holland har man icke
dragit sig för expropriation (tvångsbefraktning). Morges statsminister
och stortingspresident ha ställt ångare till förfogande.

Här hör man talas om underhandlingar med redarne, men om
resultatet har man fått erfara mycket litet. Det glunka® om —
vilket jag hoppas regeringen här skall kunna begagna tillfället att
dementera — att man till och med skulle vara så tillmötesgående,
att tonnageavgiften skulle slopas.

Jag tror, att hela den politik, som beträffande frakterna bedrivas
av regeringen, är av den beskaffenheten, att den visar motvillighet
mot varje effektivt ingripande, som måste göras för att
någonting skall bli av.

Nästa led av herr jordbruksministerns tal var det, där han
omnämnde köttfrågan, och herr jordbruksministern lämnade en
statistik, som borde vara övertygande. Jag blev likväl litet fundersam,
när jag hörde denna statistik, tv den var visserligen sann, men
'' • såsom ofta är fallet var det icke hela sanningen. Det är nämligen

så, att om herr jordbruksministern tager ett medeltal och säger,
att kreatursstammen minskats med endast 5 % från tiden före kriget
till i juli 1916, så är det riktigt. Men jag ber att få läsa upp
samtliga siffror, och då får saken en annan belysning. Antalet
oxar har minskats med 16 %, tjurar med 14 %, kor med 8,1 %, ungnöt
med 10,7 ''/«, under det att antalet kalvar ökats med 24,3 %. Ja,
dessa siffror ställa saken i en helt annan belysning. När kostammen
minskats så avsevärt som med 8,1 % — och korna intaga i järn -

Måndagen den 22 januari, e. in. 11- Nr 7.

förelse med kalvarna följande absoluta tal: kor 112,000 ocli kalvar
c:a 35,000 — då förstår man, vad nedgången i kostammen betyder, * “CH
och den är dock den värdefullaste och viktigaste, därför att det är ^ports.)

den som frambringar smör, ost och mjölk.

Det är i själva verket denna nedgång i kostammen och den
stora exporten av djur, särskilt våren 1915, som bedrivits trots att
vi begärt tidigt nog, att regeringen skulle hejda densamma, det är
detta som väsentligt bidragit att vi ha sådan brist på fettvaror.

För övrigt är det alldeles givet, att när man ingår på detta
spörsmål, dragés den ena frågan upp efter den andra, och detta
problem om den fetlnöd, som nu råder i landet, kan icke ees så
isolerat som herr jordbruksministern gjorde. Dels har kostammen
minskats, som jag nämnde. Nedgången i stammen av högmjölkiga
djur har vt rit mycket stor i vissa län. I Malmöhus län har den
vant 15,6 %, i Kristianstads län 13,9 och i Skaraborgs län 16,8 %.

Det är de län, som gå över medeltalet. Vidare ha korna minskat
i mjölkning, och dessutom har — här gjorde herr jordbruksministern
ett uttalande, som avsågs att verka avgörande — margarinproduktionen
nedlagts. När herr jordbruksministern gjorde detta
uttalande, var jag frestad att göra ett inpass: det är riktigt, men
varför har margarinproduktionen nedlagts? Det har uppstått en
brist, ungefär 15,000 ton, som landet icke har till följd av margarinfabrikationens
upphörande. Varför har detta skett? Jo, det
sammanhänger i viss mån med vår handelspolitik, och _ herr jordbruksministern
vet säkerligen, att det gjorts framställningar gång
på gång om att få en ändring till stånd. Här äro de skånska agrarerna
medskyldiga. De ha icke endast bundit ris åt sin egen rygg,
utan de ha dessutom genom sitt uppträdande varit landet till skada.

Vår jordbrukskonsulent i London bär skrivit i officiella rapporter
och i enskilda framställningar om saken, varvid han bland annat
sagt följande: »Det är Eder möjligen bekant, att engelska regeringen
hittills har tillåtit oss en import av 5,000 ton foderämnen pr
månad från England. Denna exporttillåtelse har givits Sverige
under den förutsättningen att Sverige i gengäld skulle exportera
de födoämnen, som det icke behöver för egna behov, till Storbrittanien,
eller åtminstone att vi proportionsvis skulle söka uppehålla
vår export av födoämnen till Storbrittanien». Men från vederbörande
skånskt agrarhåll möttes han med det bryska svaret: vi bry
oss icke om detta. Sedermera torde man ha insett det felaktiga i
denna ståndpunkt. Icke minst sedan tyskarna inrättat sin »Zentraleinkauf»
och den första tidens stora vinster därmed försvunnit
och man började inse, att den engelska marknaden kan bli stängd
för framtiden. Statens livsmedelskommission gjorde i februari
månad 1916 ett påpekande ''härav, och så sent som i deoember månad
1916 hai lantbruksstyrelsen i en skrivelse gjort framställningar,
som visa, att till och med den inser det felaktiga i den
politik; som förts. Både'' den svenska regeringen gjort som den
danska och inskriåit reglerande på detta område, så är jag viss om
att situationen hos oss varit betydligt bättre än den nu är, och.

12 Måndagen den 22 januari, e. in.

kanske skulle vi då till väsentlig del ha undgått den fettbrist, som
nu råder.

hvar herr jordbruksministern stannar med att konstatera, att
margarinproduktionen stoppat, så borde han i sanningens intresse
ha kompletterat detta- med vad jag nu anfört. Man kan icke undgå
att finna, att regeringens politik icke varit utan skuld till vad som
in It ölfat så son-, det handelspolitiska läget nu är beskaffat.

Nu gå vi med sockerkort. Naturligtvis har den relativa sockerbristen
uppkommit till stor del av konsumtionens oväntade ökning.
Men exporten har ävenledes uti icke oväsentlig mån bidragit.
Riksdagen litade ju på regeringen, när den tillät en export av
35,000 ton, av vilka cirka 15,000 ton gingo ut, men det har nu
visat sig att regeringen var illa underrättad. Sockerbolaget skrev
emellertid på hösten 1915 och talade om, att det kunde hända, att
det blev brist på socker någon tid på året. Detta var en allvarlig
sak. Den danski regeringen utfärdade exportförbud på socker den
1 september 1915, men den svenska regeringen dröjde till den 21
november 1915. Varför? frågar man sig. Den enda som hade fördel
av detta var sockerbolaget, vars utdelning ökades med 1 %\
störa avskrivningar gjordes, och aktievärdet steg med cirka 12 %
på börsen. Konsumenterna ha genom sockerregleringen fått vidkännas
denna export. Men var är den reservhushållning av socker,
som borde ha varit ögonmärke! under denna tid?

_ Ett annat exempel på »systemet för sent» är det av riksdagen
beviljade dyrtidsan,slagets behandling. Man kom så sent med cirkulären
rörande denna sak, att först nu en utdelning till de fattigaste
i våra samhällen kunnat utföras.

Jag vill även framdraga en annan sak. Vi veta, huru kvarnindustrien
icke kunde fullfölja sin uppgift i Sveriges nationalhushållning,
huru det så småningom blev klart, att den icke kunde
bedriva inköpen och att i stället staten måste övertaga detta. Och
så gjorde staten avtal undan för undan med kvarnarna. Men hurudana
ha dessa, avtal varit? Ha de varit av den beskaffenheten att
kvarnarna nätt och jämnt fått en behörig vinstmarginal? Ja, nu
börja inkomstdeklarationerna att komma fram, och dessa äro verkligen
sådana,. att jag måste med några siffror belysa denna sak,
för att regeringen må se till, att en revision vidtages. Jag gör
dock den reservationen att för vissa företag siffror hänföra sig till
rörelse, som icke uteslutande ingår i kvarnhanteringen, t. ex. i Kalmar.
En av de stora kvarnarna i Stockholm. A. B. Saltsjökvam.
har deklarerat följande inkomster: 1914 11,560 kr., 1915 157,300
kr., 1916 79,250 kr., Göteborgs Förenade Ångkvarns Aktiebolag:
1914 18,700, 1915 40.860 kr.. 1916 56,762 kr.. A. B. Malmö Stora
Valskvarn: 1914 6,605, 1915 150,841. 1916 296.059. Kvarn A. B.
•E G. Swartz, Norrköping: 1914 88,240, 1915 158,670, 1916
386,720, Kalmar Ångkvarns Aktiebolag: 1914 79.041. 1915

468,545, 1916 _ 613.739, Uppsala Ångkvarn: 1914 62,192, 1915
83,714, 1916 253,813. Regeringen bär övertagit risken för importverksamheten,
regeringen har övertagit bördan av räntor på rörelse -

Miimlagcn dm ~~ juimari, c. in.

!•» Nr 7.

kapitalen och åtskilligt annat. Man må vill spörja sig om under
sådana fö» hållanden, så betydligt ökade vinster på kvarnindustrien
varit motiverade. ligger det icke ett fel i regeringens avtalsslutande
verksamhet gentemot kvarnarna? Jag bär ansett mig böra
taga fram denna sak, ty jag tror, att det är allmänt intresse, att
staten ifråga om denna näringsgren, som visat sig på grund axomständigheternas
makt icke ha kunnat utöva siu funktion, i varje
fall ej hjälper till med att giva deri premier för sitt uppträdande.
De siffror, jag anfört, höra åtminstone vara ägnade att påkalla en
undersökning, även om man icke utan vidare kan taga den för gott.

Och så har man satt den röda stämpeln på en mängd papper.
Man kan vara tveksam, om allt som företagits står i överensstämmelse
med grundlagarna. Så till exempel vår sedvanliga exportstatistik.
Det är ett litet fåtal personer, som få veta siffror på vår export.
Eljest har man så gott som stoppat vissa delar av den exportstatistik,
som under årtionden funnits i Sverige. Jag tror detta är
någonting enastående för vårt land. Och så underliga äro förhållandena
att man får lov att gå till engelsk och tysk importstatistik för
att kunna se vad Sverige exporterat.

I själva verket råder beträffande behandlingen av livsmedelsfrågorna
en viss desorganisation icke allenast hos de olika livsmedelsorganen
utan även inom regeringen själv. Herr jordbruksministern,
med den goda vilja, för vilken jag antager att vi säkerligen alla be.
den största aktning, tror jag skall förstå, när jag säger, att det är ett
egendomligt förhållande som råder i Sverige, att det är representanten
för jordbruksnäringen, jordbruksministern, som ytterst är ansvarig
för hela vår livsmedelspolitik. Detta kan icke undgå att sätta någon
prägel på ärendenas behandling. Emellertid delar han ansvaret i vissa
avseenden med finans- och civilministrarna och gränserna äro icke
tydligt uppdragna mellan dem. Det ena ingriper i det andra och
detta konstituerar inom regeringen bristande enhetlighet.

Herr jordbruksministern bär på ett helt naturligt mycket sympatiskt
sätt framträtt och sagt ifrån: det är ja q som har ansvaret för
denna politik, det är jag som har det konstiuella ansvaret, och jag
är beredd att taga konsekvenserna därav. Han underförstod: aviyIt
icke ansvaret från mig och lägg det på jordbruksministern. Givetvis
har man aktning för denna förklaring. Men det hindrar icke, att
var och en som något känner till huru dessa frågor handläggas måste
säga sig, att så är icke organisationen av arbetet inom regeringen,
söm herr jordbruksministern framställer det. Ty det är dock visst,
att den som i alla detaljer, även de små detaljer, där avgörandet bort
ligga hos underlydande kommissioner, ägnar sig åt detta arbete, det
är herr statsministern. Och det är hos herr statsministern, som det
reella ansvaret — och jag skulle vilja säga mestadels även det formella
— för vad som sker måste ligga. Det är eu styrelse, vi iakttaga,
som jag skulle vilja säga närmar sig rikskansler skåpet. Han
ingriper inom statsförvaltningen på ett sådant sätt, att man från skilda
håll, ja de mest konservativa håll, har gjort den anmärkningen,
att det är detta som förorsakat alla dröjsmålen. En verkligt djupgåen -

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Kort**.)

Nr 7. 14

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

de anledning till »systemet för sent» med förlamad initiativkraft hos
underordnade och tvekan och dröjsmål hos högre ställda ligger i detta
av mig nu påpekade förhållande.

Härmed kanske min replik till herr jordbruksministern och regeringen
beträffande dyrtidsfrågan må vara avslutad.

Jag her endast att få säga några ord angående finansplanen
och den framställning regeringen avgivit med statsverkspropositionen.
Mina herrar, vi ha uppmärksammat, att i riksdagens båda kamrar
och från samtliga har idag anmärkningar riktats mot herr finansministern
på ett sätt, som ganska sällan förekommit. Det har
varit ett mycket starkt klander i fråga om statsverkspropositionen.
För herr finansministern måste detta givetvis vara ett memento att
beakta. Mycket starka anmärkningar ha gjorts mot herr finansministern.

Jag skulle härtill endast vilja tillägga det, att hade regeringen
verkligen haft en känsla av att den måste vidmakthålla ett riktigt gott
och förtroendefullt förhållande till riksdagen, då skulle icke minst
på detta för den anslagsbeviljande myndigheten så känsliga område,
regeringen visat sin tjänstvillighet och beredvillighet samt lämnat
en klar och belysande framställning av läget. Men det finnes rakt
ingenting i statsverkspropositionen om allt detta. Denna framställ- "
ning på knappa två sidor röjer i själva verket så mycket av den Hammarskjöldska
regeringens hela kynne, detta att hålla riksdagen på
behörigt avstånd, riksdagen »måste» bevilja vad regeringen begär.
Men dess medverkan, samverkan i ordets sanna och djupa bemärkelse,
som man skulle önska, att den effektuerades, för den är det
som om regeringen endast hade kallsinnighet, och det slår emot oss
en bristande vilja till samförstånd i statsverkspropositionen.

Jag skall icke ingå på några detaljer, men jag tror, att jag bör
belysa läget med en del siffror, som ställer saken i något annan dager
än den herr finansministern införde oss uti.

Han förklarade, att 1916 års budget gått ihop. Ja, herr finansministern
har ju alldeles rätt. Den har gått ihop på papperet, och
den har också gått ihop i verkligheten. Herr finansministern kan
peka på den lyckliga omständigheten, att inkomst- och förmögenhetsskatten
tagit ett språng på 20 miljoner kronor, och krigskonjunkturskatten
har visat en betydlig stegring. Allt detta är riktigt. Men
jag skulle vilja i varje fall göra samma anmärkning, som jag tillät
mig nyss att göra till herr jordbruksministern: det är icke hela sanningen.
Ty vi ha ju vid sidan om riksstaten, vid sidan om den
för året framställda hudgeten en hushållning, som Kungl. Maj:t
själv förvaltar, ett terra incognita, som är för riksdagen ganska
okänt. Jag åsyftar därmed den förskottspolitik, som tillämpats på
ett satt, som ingen tidigare regering använt, en förskottspolitik, scm
så vitt jag kunnat beräkna måste belöpa sig till lägst 175 miljoner
kronor men sannolikt åtskilligt över 200 miljoner kronor. Och nu är
riksdagen i den ställning, att den beträffande förvaltningen av dessa
medel icke känner till huru förhållandena äro.

Men det är alldeles klart, att skall 1916 års budget bedömas, så

Måndagen den 22 januari, e. in.

15 Nr 7.

kan man icke frånse detta förhållande. Det spolar naturligtvis in vid
bedömandet av hela läget. Jag vill taga ett exempel. Antag, att så
lyckligt vore, att kriget upphörde inom kort. Vi skulle väl alla önska
det, och förr eller senare skall väl något sådant inträffa, som att kriget
upphör. Då kan regeringen i varje fall icke fullgöra denna stat
på sådant sätt som torde ha varit riksdagens tanke. Kiksgäldskontoret
får icke tillbaka sina försträckningar, och någon återbetalning till
kassafonden kommer icke heller att ske i det ögonblicket. Tvärtom
blir det så, att riksdagen måste bevilja nya medel för att täcka förskotten,
som släpats med vid sidan hela tiden.

Detta vet herr finansministern och en stor del av kammarens
ledamöter. Men det borde ha varit skäl i att herr finansministern
omnämnt detta förhållande, ty därigenom får dock ställningen en
helt annan dager över sig än vad den har i den statsverksproposition
som regeringen framställt.

Härtill kommer dessutom, att bankoutskottet och riksdagen
förra året skrev, att det kan ifrågasättas, om detta sedan länge tilllämpade
förskottssystem, i mån det avser sådana utgifter som icke
blivit beslutade av riksdagen, ens står i överensstämmelse med grundlagens
anda och mening. Ett sådant uttalande av riksdagen borde
i varje fall — det har ju åstadkommit tillsättandet av en kommitté,
som vi få hoppas kommer att rensa upp i den osunda mark som förskottspolitiken
utgör — ett sådant uttalande borde dock, säger jag,
beträffande årets riksstat hava manat herr finansministern att giva
en utförlig framställning av läget, sådant det är. Skönmålningen
skulle då helt visst, i den mån den förekommer i statsverkspropositionen
hava försvunnit. Nu är det så att av de i riksgäldskontoret lyftade
160 miljoner kr. har ingenting blivit tillbakabetalt. Det lilla
kreditivet på 15 miljoner kr., som skulle kunnat återbetalas enligt
riksstaten för innevarande år, har ännu icke återbetalats. Om riksdagen
skulle vägra att ge Kungl. Maj:t ökad kredit, då tvingades ju
Kungl. Haj:t omedelbart att bringa full klarhet i detta avseende.
Jag vill visst icke påyrka något sådant, men vad jag yttrat ger mig
anledning att till herr finansministern framställa en fråga, som jag
hoppas att han benäget vill besvara. När vi bevilja regeringen att
av »tillgängliga» medel, som det heter — termen är i själva verket
oriktig, ty det finnes icke några tillgängliga medel utan regeringen
måste i stället vända sig till riksgäldskontoret och be att få kredit
—när vi bevilja regeringen, säger jag, att av tillgängliga medel utanordna
ett visst belopp, då är det ju i varje fall så, att man inom
riksdagen i allmänhet tror, att regeringen håller sig inom det belopp
som riksdagen beslutar skall av tillgängliga medel få utgå till
neutralitetskostnaderna. Men är så verkligen förhållandet? Har regeringen
icke på förskottsvägen gått utöver riksdagens beslut beträffande
de tillgängliga medel som skulle få disponeras för ändamålet?
Detta är en fråga, som man har anledning framställa till regeringen,
och det är något som borde hava blivit omnämnt i statsverkspropositionen.

Här hava vi förut fått veta, hur mycket neutralitetsutgifterna

Remiss av
statsverkspropositionen
.
(Ports.)

Nr 7.

Remiss av

statsverks propositionen: (Forts.

)

Måndagen den 22 januari, e. m.

gatt till om aret. Denna gång har regeringen icke sagt någonting
därom, ± örra året gavs en beräkning avseende tiden intill den 1
november, och herr finansministern både till en säkerhetsmarginal av
V2 °n , ’ °-''11 då kom man för år 1915 till ett belopp av

cd ''nl i Cr kr” Vllket belopp senare justerades till 55,8 miljoner kr
ötatsverksrevisorerna hava i sin berättelse antagit 60 miljoner kr
men herr finansministern har rörande denna sak i årets budget i
olikhet mot det föregående årets, icke sagt någonting alls.

Beträffande kassafondens bokförda ställning, som i varje fall
av,.e^ visst intresse såsom belysande för situationen, hava vi i år
icke fatt veta något. Föregående år har det alltid meddelats, hur
ställningen var. År 1914 uppgick den till 69 miljoner kr. ultimo, och
1915 samma tid 55—60 miljoner kronor, varav sedan togs 20,7 miljoner
kr. Men hur det nu är vid 1916 års slut, därom har intet meddelande
skett. Nu kanske herr finansministern säger, att på en senare
tidpunkt kommer meddelande därom till riksdagen. Det har
re j.n anmärkts på, att under föregående år vissa betydelsefulla
meddelanden kommit riksdagen väl sent tillhanda, och visst är, att
skall nu riksdagen gå till behandling av huvudtitel efter huvudtitel
“eu regeringen komma lika sent som förut med dessa meddelanden —
1915 den 9 maj och 1916 den 30 april — så är detta i högsta grad försvarande
för riksdagens arbete.

Kort och gott, jag skulle vilja på följande sätt precisera, vad
jag menar. Herr finansministern borde Öppet och förtroendefullt hava
meddelat oss allt vad han vet om, ställningen, varken mer men icke
heller mindre. Barn har fått sina uppgifter för sin framställning till
iiksdagen, men vi behöva dem också för vårt arbete på budgeten
inom riksdagen.

Nu är det eu annan sak. Jag har förut haft tillfälle att påtala,
utt herr finansministern röjer någon tvekan att konsekvent fullfölja
1910 ars budgetsreform. I varje fall har han svårt att intvinga sig
1 fieil1,la-S a1Umänna tankegång. Här säger t. ex. herr finansministern,
a;tt ikngskonjunkturskatten visar stort överskott; detta överskott
kunna vi använda för att täcka neutralitetsutgifterna för år 1916.
-Nej, detta är icke riktigt, och enligt budgetsreformen får man icke taga
pa saken pa detta vis. Man kan icke lösbryta ett överskott från
en huvudtitel för att använda det för speciella ändamål. Enligt den
uppgjorda planen skall överskottet på hela staten gå till kassa fonden,
och sålunda är det icke Kungi. Maj:ts sak att besluta, hur detta
överskott skall användas, utan riksdagen beslutar i varje fall på
förslag av Kungl. Maj:t, om så behövs, i vad mån kassafonden bör
användas för täckande av behov i följande års riksstat. Det skulle
förvåna mig, om herr finansministern själv ville vindicera den uppfattning
som ligger i hans ord, ty den överensstämmer icke med den
åskådning som riksdagen tidigare anslutit sig till.

I den andra av den nuvarande finansministern framlagda budgets*1’
den som han själv upgjorde, finns en maning till sparsamhet
Det finnes icke mycket av detta i den nu framlagda statsverkspropositionen,
och ändå får man väl säga sig, att när statsskulden nu un -

Mliiidngen den 2:2 januari, e. in.

Nr 7.

der kriget ökats med ungefär 50 % och överskridit miljarden, .“a borde
detta ge anledning till eftertanke för samtliga, i vad män hushållningen
manar till ingående sparsamhet. Här låter man miljonerna rulla,
och inom fjärde och femte huvudtitlarna är det icke nog med de ökningar,
som nu framläggas i budgeten, utan dessutom veta vi, att det
kommer ytterligare äskanden från Kungl. Maj:t. Vart skall det bära
hän med eu sådan hushållning? Här måste det hejdas och sågas ifrån
i tid. Läget blir alltmer bekymmersamt, om det får fortsätta, såsom

det pågår. . , 0

Jag kan icke dela herr finansministerns sangvimsm llraga om
inkomst- och förmögenhetsskatten. Jag är långt ifrån viss, att
detta språng på 20 milj. kr., som den tagit, kommer att fortfara. Het
hänger samman med vår exportpolitik, och inför det som nu kali
bebådas beträffande kriget borde man liava varit något försiktigare.
Hen är väl sangvinisk den framställning, som herr finansministern
gjort.

Den där blicken in i framtiden, som vi vilja ha, vad tänker herr
finansministern egentligen i den saken? Man får ingenting veta.

Det är några siffror, som jag skall be att få nämna. Jag har
för egen del sökt erhålla en uppfattning om läget, ty det orakelspråk,
som finansministern använder, det ger i själva verket ingen bild av
läget eller ledning för vårt omdöme.

Jag ser saken på följande sätt. För täckande av 1914 års neutralitetskostnader
har från kassafonden tagits det förut av mig nämnda
beloppet av 20,7 miljoner kr. Vidare hava vi 1915 års tillfälliga
lånemedel 27 miljoner kr. samt ett anslag på 8 miljoner kr. — Kammaren
kommer säkerligen ihåg, vilken strid det var om detta försvarsäskande
förlidet år, då man framhöll den pressande nödvändigheten
av att bevilja detta anslag. Visserligen äro kontrakt avslutade, men
ännu har ingenting av detta belopp, såvitt mig är bekant, blivit
lyft. — Så hava vi dessutom de 60 miljoner kr., som jag förmodar
att 1916 års neutralitetskostnader gå till. Härtill kommer, om
kriget varar under år 1917, kanske ytterligare 60 miljoner kr. Vi
kunna lägga till 10 miljoner kr. för eventuella ökningar. Så hava
vi försvarsäskanden från regeringen — som jag icke vill förutsätta
att riksdagen bifaller, men jag utgår från regeringens allmänna plan
— låt oss säga 50 miljoner kr. Då äro vi uppe i 235,7 miljoner kr.
och ändå ha icke kostnaderna för livsmedelspolitiken ingått i detta.
Detta är högst avsevärda belopp. Nu talar finansministern om, att
dels hava vi en höjning under viss kortare tid av inkomst- och förmögenhetsskatten
och dels andra skatter till ett belopp av 18 miljoner
kr. Men vad kommer detta att förslå? Det hade verkligen varit av
betydligt intresse att få veta, hur finansplanen kommer att ställa sig.

Mina tal äro givetvis grova tal. Men i brist på vägledning från
regeringens sida måste man söka ge sig själv en bild av förhållandena.

Jag har uppmärksammat, att beträffande täckningen av det som
kommer att behövas har icke regeringen nämnt något om böjning
av fondbörsstämpeln. Detta både dock legat nära till hands, att omändra
hammarens protokoll 1917. Nr 7. ‘1

Ife miss av

staf »ver kä ft

rop o sition eu.

(Forts.)

Nr 7. 18

Måndagen den 22 januari, e. in.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

nämna saken hade icke varit spekulationseggande. Ja, det inverkar
nog icke alls på spekulationen enligt mitt förmenande, om denna
skatt är litet högre eller lägre och regeringen kunde gärna ha tagit
med saken.

Vidare skulle jag vilja fråga herr finansministern uttryckligen:
är det meningen, att någon tonnageavgift skall uttagas i år? Det
riktiga vore, att man icke förfore som förra året, nämligen att låta
tonnageavgiften gå utanför budgeten. Nu kunna dessa belopp beräknas
tämligen noga. och de borde således ingå i budgeten. Men
det har icke nämnts ett ord om tonnageavgift. Kanske detta är ett
uttryck för den allmänna tveksamhet, som råder inom regeringen och
som i så hög grad präglar dess arbete.

Så skulle jag vilja anmoda herr finansministern att vid sina utredningar
eventuellt taga under omprövning, huruvida det icke kan
vara lämpligt att införa krigskonjunkturskatt icke endast på inkomst
utan även på förmögenhet, som stigit under kriget och där stegringen
tydligen är framkallad av krigskonjunkturerna. Vi veta, att
med de emissioner av aktier, som nu äga rum, kommer den rådande
konjunkturbeskattningen i själva verket att icke drabba mycket betydande
inkomster, som dock borde drabbas av skatt.

Den framställning, som av mig gjorts, visar ofullständigheten
av vad regeringen velat meddela oss. Vi veta så litet i själva verket.
Och så komma vi till detta förhållande, som påtalats under
dagens lopp, att regeringen anlitat privatbankerna. Jag vill icke
upprepa det, jag vill endast i anledning av en passus i en talares
anförande säga, att i varje fall har någon officiell kännedom icke
kommit till riksgäldsfullmäktige, att regeringen gått vid sidan av
riksdagen och dess verk och tagit upn betydande krediter i enskilda
penninginrättningar. Detta är ju ett hoppande ur skaklarna på ett
sätt, som någon föregående regering näppeligen gjort sig skyldig till.
Detta är en ömtålig punkt i förhållandet mellan riksdag och regering,
att regeringen här velat åsidosätta grundlagens tydliga och
klara bestämmelser.

Jag vill framställa den frågan: är det då verkligen så svårt för
den nuvarande regeringen att söka upprätthålla ett öppet och förtroendefullt
samarbeta med riksdagen? Detta måste dock betryggas.
Det är bristen därpå, som utgör den starkaste anledningen till missnöje
i landet. Här måste en ändring ske på ett eller annat sätt, ty
som det nu är, kan det icke få fortgå. Det vore orätt att tillbakahålla
denna mening. Vi kunna icke tåla någon rikskanslerstyrelse
här i landet, det bör, synes det mig, sägas ifrån vid årets remissdebatt.
Och när regeringen i dessa allvarstider vädjar till oss genom
trontalet om enighet, så tror jag, att vi alla starkt och djupt känna
behovet därav, men då är också främst regeringen skyldig att fylla
grundförutsättningarna för upprätthållandet av samförståndet mellan
riksdag och regering.

Herr talmannen, som under herr Palmstiernas yttrande inträtt
och övertagit ledningen av förhandlingarna, gav nu ordet till

iVlandugcn den 22 januari, e. in.

19 Nr

Herr E. A. Nilson i Örebro, som anförde: Herr talman! u»,,,,»»

Jag vill begagna tillfället även jag i likhet med åtskilliga före- statsverk»-gående talare att giva uttryck åt det bekymmer och den misstäm- propositionen.
ning, som råder i vida kretsar av vårt land med avseende på det (furts.j
sätt, på vilket neutralitetsvakten är organiserad och ledes. På om
ens några militära anordningar eller åtgärder hava framkallat sådana
rent antimilitaristiska stämningar bland vårt folk, som det
sätt, varpå neutralitetsvakten till lands organiserats. Det kan måhända
förefalla hårt, men det är tyvärr en sanning, att den antimilitaristiska
agitation, som bedrivits från ungsocialistiskt håll, är
ett intet emot vad dessa inkallelser åstadkomma ibland vårt folk,
ändamålslösa och ofta därjämte planlösa som de enligt vitt utbredd
uppfattning ofta äro. Jag har sökt bilda mig en egen uppfattning
om detta omdöme och måste förklara, att jag i stort sett måste
ställa mig på denna allmänhets sida. Jag tillåter mig erinra om,
att även högertidningar erkänna planlösheten i ledningen av den
till krigstjänstgöring inkallade truppen och även ändamålslösheten
beträffande själva förläggningen av en del posteringar. Plottans
neutralitetsvakt förstår var och en, likaså inkallelse till skydd på
vissa håll till lands, men vad folket aldrig kan fatta, är behovet nu
av en bevakning djupt inne i landet exempelvis av en del broar.

Jag bär själv sett, huru vakter under dessa år natt och dag gått
för att bevaka en del järnvägsbroar djupt inne i landet.

Visserligen vill jag icke bestrida, att det krigspolitiska läget
är svårt, men jag vågar påstå, att läget nu, år 1917 och i slutet
av 1916, dock är helt annorlunda, än vad det var vid krigsutbrottet
1914. Dä riksdagen i fjol i skrivelser till Kungl. Maj:t den
4 mars och den 12 juni anmälde, att respektive 18 och 42 miljoner
kronor fingo tagas i anspråk för upprätthållande av rikets neutralitet,
uttalade riksdagen samtidigt sin önskan, att det alltjämt
måtte noggrant tillses, att de kostnader och personliga bördor, som
landets neutralitetsvakt måste kräva, begränsades till det verkligt
nödvändiga. Erfarenheten synes nästan giva vid handen, att regeringen
i denna del betraktat riksdagen på ungefär samma sätt,
som en officer gav uttryck åt för en tid sedan vid ett samtal om
ett annat spörsmål. Han sade nämligen rent ut: »Vi bry oss icke
om vad de där gubbarna där uppe besluta.»

Det var således två punkter, som riksdagen två gånger betonat,
nämligen kostnadsfrågan och de personliga bördorna, Båda borde
begränsas till det verkligt nödvändiga, Jag frågar då: kan regeringen
verkligen på allvar vidhålla, att samtliga bevakningsposteringar
äro verkligt nödvändiga? Jag har sökt få klarhet i. vad
en del posteringar uträttat, och svaret har i allmänhet varit av
mycket nedslående art. De hava i allmänhet gjort så gott som
ingenting, och få av de posterande hava förstått, varför de voro
posterade där. Att då utan ändamål förslösa en dyrbar tid, är eu
privatekonomisk förlust, men det är även en stor nationalekonomisk
sådan och även en statsfinansiell sådan. Hava icke herrarna i denna
kammare idag från herr jordbruksministerns sida erinrats om. att

Ni* 7. 20 Måndagen den 22 januari, c. in.

Remiss av produktionen i världen minskats, därför att så många armar dragas

statsverks- jfrån det fredliga produktiva arbetet och till ändamål som endast
avse krigets uppgift? Denna erinran har .iu det starkaste stöd för
°rs’ sig i verkligheten, som något påstående kan hava, men då vill
lag fråga: äger då icke samma lag giltighet även i vårt land, och är
det icke en stor nationalekonomisk uppgift att under denna tid
icke draga flera armar från det produktiva arbetet, än som är strängt
nödvändigt? Om de armar, som under långa tider härigenom g.iorts
sysslolösa, i stället fått komma landets produktion till godo, hade
det utan gensägelse varit bättre för landet.

Men i riksdagsskrivelserna talas även om de personliga bördorna.
Det är ledsamt att nödgas konstatera, att misstämningen
över dessa personliga bördor ökats genom en viss hårdhet vid inkallelsen.
Till och med i de krigförande länderna kan frikallelse förekomma,
om inkallelsen till krigstjänst skulle för hårt drabba till
exempel en fattig änka, eller om därigenom ett jordbruk skulle komma
ait ligga i lägervall. Hos oss finns det exempel på, att en änka
i torftiga förhållanden fått släppa från sig ende arbetsföre sonen,
och ansökan om frikallelse har avslagits. Undra då på, om sonen,
som finner hela sin militära tjänstgöring ändamålslös, kommer hem
såsom antimilitarist. Han blir det i än högre grad. då han finner,
att en del av den lilla gårdens gröda under hans bortovaro förstörts
på grund av att hans fattiga mor icke varit i tillfälle att skaffa
nödiga arbetskrafter för att bärga gårdens gröda. Vem har gjort
honom till antimilitarist? Jo, ändamålslösheten och planlösheten
samt hårdheten vid tillämpningen av ett militärt system, för vilket
Kungi. Maj :t bär ansvaret.

Ännu allenast ett par exempel ur livet. Här inkallas en ung
man, en jordbrukare, som immigrerat från Amerika. Han bor i en
bygd, där det råder brist på arbetskraft, håns hustru är ännu sängliggande
efter ett barns födelse, han har ingen, som kan sköta om
vare sig hustrun eller jordbruket. Hur skall han göra i denna situation?
Han har fått, inkallelse, och han handlar så, som hans
samvete och all mänsklig rättfärdighetskänsla bjuder honom: han
stannar hemma. Ja, på grund härav måste han hämtas av kronobetjäningen
och ställas inför krigsrätt för förfallolöst uteblivande.
Domen över honom har ännu icke fallit, men antagligen dömes han
till fängelse. Undrar någon på, om den mannen önskade, att han
varit kvar i Förenta Staterna och aldrig farit tillbaka hem_ till
sitt gamla fosterland? Jag vet icke, om den mannen sökte befrielse,
men jag vet, att en annan, som hade sin hustru sängliggande av
samma anledning som den förre och väl behövdes för gårdens och
hustruns vård och skötsel, fick sin ansökan avslagen. Det var visserligen
till dessa reservbefälskurser, om vilka vi talat, som han
blivit inkallad, men systemet är detsamma. Ofta har för övrigt
tiden varit alldeles för kort för att hinna få in en ansökan om frikallelse.
Inkallelserna till den 8 januari i år annonserades i allmänhet
icke i tidningarna förr än dagarna före nyåret, och tiden
mellan annonsernas införande och inkallelsen är alldeles för kort.

Måndugeii (lön 22 januari, c. in

ISi 7.

för att meddelandet skall na ut till alla platser pa landsbygden,
desto mera som rullföringsbefälhavarna hava en viss benägenhet
att inför annonserna i tidningsorgan med ringa spridning, blott
de hava högerfärg, men förbigå vänstertidningar med större spridning.
Avsikten har sålunda prägeln mera av ett ekonomiskt stöd
åt en behaglig politisk meningsriktning än av behovet för den
stora allmänheten att få kännedom om en viktig sak. Som exempel
på den alltför korta tiden skall lag anföra ett enda fall, som
lag känner till, rörande inkallelsen till reservbefälskurserna. Kallelsen.
som avgick postledes till mannen i fråga, var avstämplad
den (i juli klockan mellan 12 och 3 på dagen. Mannen träffades
icke å sill offentliga adressort, utan därifrån returnerades ordern till
den plats, där lian befann sig, och anlände dit lördagen den 8 .lull
vid tolvtiden på dagen. Men redan påföljande måndag den 10 .lull
skulle han inställa sig på den plats, där samling skulle äga rum.
Han hade således, under förutsättning att brevet verkligen hade
nätt honom samma timme, som det kom till platsens postkontor, en
halv dag och eu söndag för att göra sig i ordning och en halv dag
för att resa till samlingsplatsen. . ,.

Saken i sin helhet är att mycket djupt beklaga. Mycket djupa
skador hava tillfogats försvarsväsendet endast genom planläggningen
av dessa militära inkallelser. Jag vill härför fritaga icke allenast
mig och det parti, jag har äran tillhöra, utan jag vågar fritaga hela
riksdagen. Dess uttalade önskan har Kungl. Maj :t enligt min mening
lämnat utan större avseende. Jag kan tillägga, att framstående
militärer se saken ungefär på samma sätt som jag nu givit uttryck
åt

De militära äskandena särskilt under fjärde huvudtiteln kunde
ju utgöra anledning till en lång men icke uppbygglig betraktelse, om
de skärskådades under 1914 års sakkunskaps ljus. Det skall jag
emellertid icke göra nu — om vi få leva, få vi väl i sinom tid tillfälle
därtill — men jag skall likväl tillåta mig att göra ett par erinringar.
. .

Då vill jag först uttala ett tack till herr lantförsvarsministern
för att besluten av år 1914 om studiestipendier för underofficerare
och underbefäl samt om underofficersskolor nu äntligen förts fram.
Om de äro lämpligt anordnade, blir en senare sak; därom uttalar jag
icke något som helst omdöme. Men härmed är det emellertid slut
med min tacksamhet. I stället nödgas jag anmäla missnöje med att,
såsom en föregående ärad talare redan anfört, hinder bär lagts i statsverkspropositionen
för att underofficerarna skola få genomgå samma
skjutskola, som infanteriets och kavalleriets officerare få genomgå;
likaledes med att frågan om personals av underbefäl ställning
möjlighet att vinna befordran till officer och reservofficer vid yngre
år ännu icke synes vara klar till lösning. Systemet fri tävlan för
begåvningarna har jn blivit en paroll även i det militära mönsterlandet,
Om vi då komme något före, kunde det ju icke vara annat
än angenämt. Det säges om denna sak i statsverkspropositionen, att
utredningen ännu icke är slutförd. Ordvalet förutsätter, att den

liei"lits ov

std''åverkaproji''
itit.ionen
(Korta.)

JSi 7.

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss a v

statsverks propositionen.

(Forts.)

skulle vara påbörjad. Det vore nämligen meningslöst att tala om
slutförande av något, som ännu icke är påbörjat. I berättelsen om
vad i rikets styrelse sig tilldragit bär emellertid meddelats, att arbetet
ännu ej börjat. Det bar gjort, att jag blivit åtskilligt villrådig,
huru därmed förhåller sig. Jag vet nämligen i detta nu icke,
om jag skall sätta tro till Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen eller
till Kungl. Maj:t i berättelsen om vad i rikets styrelse sig tilldragit.
Upplysning om, till vilkendera Kungl. Maj:t jag skall sätta tro,,
kunde det vara ganska angenämt att få av lantförsvarsministern.
Men jag vill på förhand säga, att, om svaret skulle exempelvis bli
det att arbetet börjats med att sakkunniga tillkallats, godkänner jag
icke det svaret, ty det är ingen utredning; och i statsverkspropositionen
står det likväl, att det är utredningen, som icke är slutförd.

Då riksdagen år 1914 pålade studenter och med dem likställda
en särskilt lång utbildningstid, ha både de och landet befogade
krav på att tiden väl användes. Klagomål över att så icke är förhållandet
ha försports ifrån den årsklass, som slutade sistlidet år,
och även från den årsklass, som nu är inne. Klagomålen rikta sig
i allmänhet mot den teoretiska utbildningen. Man må komma i
håg att det här är fråga om ynglingar, som äro tränade i studier
och självständigt tankeliv. En del av dem äro ju till och med filosofie
kandidater och filosofie magistrar •— de ha anhållit om och
erhållit uppskov — - eu del äro folkskollärare o. s. v. Den militära
teoretiska utbildningen har i stor utsträckning karaktären av drill,
och den blir för denna ungdom ett sannskyldigt martyrium. Jag
talade för _ icke binge sedan med en ung man, som för närvarande
utbildas vid fjärde arméfördelningens studentkompani. Han hade
ursprungligen käft för avsikt att bli officer. Men den tid, lian
varit underkastad denna teoretiska utbildning, har betagit honom
varje lust att fortsätta med denna sån avsikt. Han var nära nog’
anti militärisk. Det hade drillen vid den teoretiska utbildningen
åstadkommit För att belysa saken skall jag anföra ett par fall
från ett specialvapen, icke därför att det är annorlunda där än vid
andra vapenslag — jag har t. o. m. exempel från andra vapenslag,
där man skulle kunna säga, att det är ännu bedrövligare — men
därför att detta exempel är så belysande. Jag är säker på att en
var medlem av kammaren klarligen fattar innebörden därav. Det
var så att pojkarne skulle tentera i trängt jåns t. Praktiskt ta,get
hade de under månader tillämpat saken, men nu skulle de ådagalägga,
att de kunde den teoretiskt. Tentator frågade en av de
värnpliktige: »Hur många lokor hör till selen?» Ynglingen svarade:
»Två». Jag är säker på att inspektören för trängen skulle godkänt
detta svar, men ej så tentator, ty denne genmälde: »Nej, läroboken
säger tvenne. Var god och använd lärobokens ord!» Om
jag vore militär, skulle jag försöka få bort de där begreppen: tvenne
och trenue, ty de kunna lätt förväxlas. Jag tycker, att för en
militär .skulle två och tre klinga ofantligt mycket bestämdare och
klarare än tvenne och trenne. Nå, tentamen fortgår. Det är fråga,
om hästens betsling. Tentator frågar: »Hur skall kindkedjan

Mändagen dcu 22 januari, e. in. M 1,1 •*

spännas?» Tentamen svarar: »Den skall spännas danska läst.»

Tentator genmäler: »Nej, läroboken säger, att den skall spannas propositionen
helt löst. Var god och använd samma ord »om läroboken!» Mina (Fort9,
herrar dessa ynglingars hela föregående utbildning har inriktats
på att odla deras självständiga tänkande. Om de i eu ämnesuppsats
vid det läroverk, de tillhöra, eller vid folk sk ole s em i n a n et begagnat
sig" av lärobokens ord eller av ordvalet i en annan källskrift,
som de begagnat, och så den rättande läraren märkt, det,
har det"betraktare såsom ett fel. Nu befinna sig dessa ynglingar
i ett slag tillbakasätta till det pedagogiska tidsskede, som representeras
av katekesutanläsningen. Den är för dem ytterst pinsam,
hela denna militära utbildning. Jag vädjar därför till herr tantförsvarsministern
att vidtaga åtgärder för att få bort denna drill.

Min anmärkning riktar sig ej mot någon särskild officer eller underofficer
eller befäl av manskapsgrad utan mot systemet. Hur
mycket man än må svärma för drillsystemet, så är och förblir det
en sanning, att vår ungdom, som är en vaken, tänkande och reflekterande
ungdom, aldrig kommer att finna sig tillrätta med detta
system. Jag skall emellertid, för att med ännu ett exempel belysa
saken, tillåta mig att ur körinstruktionens bestämmelser rörande
kuskens hållning vid körning ordagrant uppläsa vad därom sägs.

Det heter: »Kusken bör sitta med fotterna slutna och fast stödda
mot fotbrädet; benen sträckta och knäna tillsammanis; ljumskarna
framskjutna och höfterna lodrätt över sätet; överlivet rätt över
höfterna; axlarna i samma höjd, måttligt tillbakadragna och sänkta;
överarmarna ledigt nerhängande med armbågarna löst intill
livet med ungefär rät vinkel i armbågsleden, samt händerna, med
naglarna nedåt, ungefär mitt för livet; huvudet väl uppburet;
blicken riktad på hästarna och framåt; hållningen i sin helhet
otvungen och utan stelhet.» Ja, mina herrar, jag förstår, att Ni
le åt detta, men jag tror nog, att kuskens hållning är riktigt beskriven.
Jag utgår åtminstone därifrån. Jag anser också, att
ynglingen skall lära sig en rätt hållning under körningen. Men
]åt i all rimlighets namn lärobokens beskrivning tjäna som ledning
vid det praktiska inlärandet av saken och fordra icke att ynglingarna
skola kunna hela denna beskrivning utantill, ty det är det,
som man begär, men det gagnar ingen värnpliktig. De ha glömt
det efter ett år. Den tid, de använt på att läsa in en dylik utanläxa,
kunde enligt min mening bättre användas.

Vidare en ytterligare vördsam vädjan till lantförsvarsmimstern
och den vill jag korteligen forma så: sök att utverka förbud för
befälet att vid fältmarscher och fälttjänstövningar medföra spritdrycker
i någon form. Jag skall icke nu från denna plats anföra
exempel för att belysa behovet av en dylik befallning, jag vill blott
såga, att exempel saknas icke.

Jag kan vidare icke underlåta att med nagra ord vidröra den
brännande livsmedelsfrågan. Regeringens livsmedelspolitik har
misslyckats — har det sagts — och det råder allmänt och i många
fall ett berättigat missnöje med densamma. Men det har ock sagts

Nr 7.

Måndagen den 22 januari, c. in.

Remiss av
statsverk sjrropotitiona

(Korts.)

— det liar på sätt och vis kommit till uttryck här i denna, debatt —
att regeringen skulle vara rätt belåten med resultatet och motiverat
detta påstående därmed, att om det råder ett allmänt missnöje på
detta område skulle det ådagalägga, att man träffat det rätta. Analysen
är alldeles felaktig. Det har vidare sagts, att intet system leder
till målet. Ja, det vill jag — vilket system som än leder eller icke leder
till målet — säga, att det system, som kännetecknar regeringens livsmedelspolitik,
leder alldeles icke till målet. Del har mycket sant och
träffande sagts, att det är systemet: för sent, och med del systemet
råder ett allmänt missnöje inom landet. Jag föreställer mig, att
jordbruksministern själv inser, att den här parlamentariska välfärdskommittén
kommer, även den för sent, likaså propositionen om fyra
miljoner kronor för reglering av priserna på konstgödningen. Huru
mycket bättre hade det exempelvis icke varit, om den propositionen
kommit i fjol eller varför icke redan för två år sedan. För systemet
för sent är emellertid icke systemet Elmquist eller systemet Flack
eller någon annan i underordnad ställning ansvarig inför landet utan

— såsom jordbruksministern klart och bestämt förklarade — det
är han ensam eller, rättare sagt, det är den nuvarande regeringen,
som därför bär ansvaret. Yi ha nämligen icke glömt, att det är
regeringen, som behärskar varuutbytet med utlandet helt och hållet
och förfogar jämväl över varuutbytet inom landet; och icke heller
få vi glömma att till dagligt bröd enligt lärofadern Luthers förklaring,
vilken jag förutsätter, att regeringen i varje fall vill tillerkänna
en viss auktoritet, hörer icke allenast kläder och föda utan
även hus och hem och mycket annat.

Genom ett kompensationssystem, som ensidigt träffat jordbruket
och slutligen även i någon mån även fisket, har regeringen sökt
att få livsmedel till drägliga villkor åt de mindre bemedlade inom
landet, men däremot icke åtgjort något för att till drägligt pris få
förnödenheter till hus och hem. Det är uppenbart, att jordbrukarna
skulle med mera jämnmod burit kompensationssystemets bördor på
deras produkter, om exempelvis även skogsbruket och järnhanteringen
under denna kristid fått lämna sin tribut för att hålla levnadskostnaderna
nere. Det har icke saknats erinran härom till regeringen.
Så t. ex. genom herr Petterssons i Södertälje ännu obesvarade
interpellation vid slutet av riksdagen i fjol. Regeringen har icke
dragit nog omsorg om att främja en stegrad produktion. Civilministern
avlät ett cirkulär till järnvägsförva 11n ingarna om odling av
banvallarna, och det var i och för sig mycket klokt och välbetänkt,
men icke var det ett tillräckligt''grepp på ett så svårt problem som
detta. Jordbrukarna ha haft svårt- att köpa konstgödning till så
höga priser, som varit gällande. Minskad användning av konstgödning
innebär minskad produktion av spannmål och rotfrukter. Regeringen
har icke mig veterlig! åtgjort något i prisreglerande syfte
förrän nu för sent. Ändock saknades icke väckelse förlidet år genom
en^ interpellation, framställd, om jag mins rätt, av herr Bengtsson
i Norup. För produktion av kött och mjölk erfordras kraftfoder.
Alldeles för sent bär regeringen vidtagit åtgärder för att få

Manila*^’» tint -- januari,

o. in

\r 7.

in k ra ftfoder till priser, som stå i rätt avvägt förhållande till de
maximipriser, som satts å inhemsk spannmål. När lantbrukarna
icke få fodra med brödsäd — att förbjuda sådan ut fodring var alldeles
i sin ordning, men vad man har att invända däremot är, att
kanske det också kom för sent — skulle regeringen givetvis ha annat
kraftfoder att bjuda på, ty annars blir ju resultatet minskad
mjölkproduktion. Här har regeringen försummat mycket.

Vidare vill jag påstå, att maximipriserna bestämts särdeles
planlöst och utan att man tillsett, att de inbördes stå i rätt förhållande
till varandra. I somras rådde exempelvis olika meningar,
huruvida ett pris av 3 kronor eller 3 kronor 25 öre borde fastställas
för smöret. Det blev 3:25. Såsom skäl för regeringens beslut angavs
i pressen, att, om priset satts lägre, så skulle mjölken använts
till uppfödning av gödkalvar, enär med de priser, som gällde å gödkalvkött,
det skulle löna sig bättre.

Nåväl, verkan av det högre maximipriset å smör blev den, att
svår mjölkbrist hotade här i Stockholm. Mjölktrusten och den närstående
tidningar, exempelvis Svenska Morgonbladet, sade då, att
priset å mjölken borde höjas med 4 öre. Då skulle korna mjölka
mera eller mindre smör tillverkas — vilketdera var ingen på det
klara med. Det blev starkt gny här i Stockholm. En mjölkprisnämnd
tillsattes, bestående av 2 mjölkproducenter och 2 mjölkkonsumenter,
samt eu s. k. opartisk ordförande. Om han icke vare
sig sålde mjölk eller köpte mjölk, vet jag inte, men opartisk skulle
han vara. Nå, resultatet blev, att priset å mjölken höjdes med
3 öre per liter. Tillfrågad om skälet för prisförhöjningen upplyste
då den opartiske ordföranden, att ett maximipris å 3:25 per
(kg. för smör krävde ett pris av 24 öre för mjölken här i Stockholm.
Här finner man, hur det ena priset griper in i det andra,
alldeles likt gängorna i en skruv, och när man vrider ett varv, så
bär det hela i höjden. Att söka reglera priset å gödkalvköttet, så
att det motsvarat 3 kr. per kg. för smöret, det föll ingen människa
in, att det skulle kunna vara ett rätt grepp på saken.

Nu har jordbruksministern talat om. att nötboskapstammens
minskning utgör allenast 5 %. Den saken är redan något belyst av
nästföregående ärade talare. Till vad lian yttrade skulle jag bara
vilja säga. att inom Malmöhus län hade nötkreaturen minskats med
ett antal av 4.997. men korna hade minskats med 5,851; inalles ha
korna minskats med 37,720. varemot ungnöt och kalvar ökats med
15,071. Men vet jordbruksministern, hur många utav de där kalvarna.
som slaktades kanske dagarna efter sedan den där husd.iursräkningen
ägde rum? Därom vet man ingenting. Det finnes många
störa jordbruk, där man avyttrat i stort sett alla sina mjölkande kreatur.
.Tåg skulle vilja fråga: hur ämnar regeringen göra med hänsyn
till en hel del större lantbruk, vilka sälja hela sina kobesättningar
och antingen övergå till s. k. kreaturslösa-jordbruk eller övergå
till hästaveln? Det har också hänt. Den senare lämnar som bekant
ingen mjölk och litet kött. men den lär lämna god vinst nu,
tack vare regeringens exportlicenser å hästar. Genom denna hus -

statsverks

propositionen

(Forts.)

\r 7.

Måudageu (len 22 januari, e. in.

Remiss eu■ djursräkning filma vi, hurusom antalet hästar över 3 år minskats
n^ositionen mec* ungefär 2,000, men tolen och unghästarna ha ökats med 5,933.
f''’V(Foril°)"a Där liar man en bekräftelse på den iakttagelse jag varit i tillfälle
att göra.

Följderna av regeringens livsmedelspolitik få framför alla
andra de bära, som skola med slanten tillgodose alla sina behov, ej
allenast av mat och kläder, utan även av bostäder och bränsle m. m.
Således i huvudsak arbetare, tjänstemän med låg avlöning. Men
även småbrukarna ha det svårt.

Redan i fjol gjordes anmärkning mot organisationen av livsmedelskommissionen.
Herr jordbruksministern ansåg då, att den
var bra, ty den förenklade Kungl. Maj:ts remissproblem. Det har
under denna debatt gjorts samma anmärkning, som gjordes i
fjol, och jag nödgas för min del instämma i denna anmärkning.
Och samma anmärkning måste jag även rikta mot
ett annat regeringens organ, industrikommissionen. Jag kan
gärna till utgångspunkt ta det i och för sig riktiga linoljebeslaget.
Det horn för sent. Långt innan beslaget skedde, befann
sig större delen av linoljan i jobbarehänder. Linoljebruken
hade ej på lång tid haft någon olja att sälja. De legitima köpmännen
och den legitima förbrukningen hade lång tid legat fullständigt
i händerna på dessa jobbare, och det hade betalts ett pris av ända
inemot 300 kronor per 100 kg. Efter beslaget bestämdes ett pris
av 210 kr. för rå och 215 kr. för kokt linolja. Det var eu betydande
vinst som genom denna prissättning kom just dessa jobbare
tillgodo, och som exempel på hur det kan ställa sig, och då här
gjorts andra jämförelser med våra grannländer, skall jag tillåta migatt
göra en jämförelse i detta hänseende med vårt grannland Norge,
och jag gör det på basis av ett telegram, som för ett par dagar sedan
kom mig tillhanda. Priset på rå linolja var då i Norge 112 kr. och
för kokt 113 kr. För närvarande vet jag, att det finnes legitima förbrukare,
som ha försett sig med sitt behov av linolja till ett pris av
upp emot 345 kr. per 100 kg. Varje jämförelse här gör sig själv.
.Tåg behöver icke ingå närmare på saken.

I likhet med näst föregående talare måste jag livligt beklaga,
att regeringen icke i tonnagefrågan, frågan om att anskaffa fraktlägenheter
för förnödenheter till drägliga priser, har visat samma
styrka och samma kraftutveckling som ifråga om beslag på spannmål
och mjöl här på sistone. Visserligen vet jag, att det har sänts
ut en kommuniké, i vilken meddelats, att regeringen lyckats träffa
ett rätt förmånligt fraktavtal för transport av spannmål åt livsmedelskommissionen.
Men ungefär samtidigt som den kommunikén
utfärdades, meddelade tidningarna, att från Stockholms stad gjorts
en framställning till regeringen, duri Stockholms stad anhållit om
regeringens medverkan till att Stockholms stad skulle erhålla tonnage
till dess kolbehov för sitt gasverk på något så när drägliga
villkor. Den framställningen synes mig ställa regeringens åtgärd i
något annan belysning, än vad denna utfärdade kommuniké ville giva
vid handen.

Sr 7.

M&udngun den ''J''2, januari, e. in.

Jag skall sluta med att suga några ord, även jag, om regeringens
finansplan. Det är så mycket sagt om den, att det måhända är
överflödigt, men jag skall vidröra ett par synpunkter, som ännu icke
kommit fram. Det kan dock kanske först vara behövligt att ännu
en gång understryka, att det är första gången i vårt riksdagsskicks
historia som regeringen vid riksdagens början icke ens uppvisat skelettet
av statsverkets tillstånd och behov. Det är också ett sätt
att hugfästa det nya riksdagsskickets femtioårsjubileum. Ännu i
fjol behölls ju något så när skenet av en finansplan, ehuru jag vill
påstå, att den icke stod sig inför kritiken. Det var med stor nyfikenhet
jag sökte upp Svenska Dagbladet för den 17 dénnes för att
där finna ett omdöme av professor Gustaf Cassel om finansplanen.
Jag var övertygad om att han skulle ge den sitt betyg. Han brukar
alltid ge betyg, goda betyg åt högerregeringar och svaga betyg åt
vänsterregeringar. Hans betyg var emellertid nu i all sin korthet
ett mördande underkännande. Han slutade med följande ord: »det
fordras en finansplan n:o 2.». Detsamma har högerpartiets ärade
ledare här i denna kammare sagt. Ja, då ett dylikt omdöme kommer
från det hållet, vad göres oss mera vittne behov? Vi få börja
granskningen av ett budgetförslag, som är ett ofullgånget foster. En
svagare finansledning får man söka efter.

Finansministerns enda lilla trumf är, att krigskonjunkturskatten
ger så mycket mer än man beräknat. Ja, jag nödgas dock
säga, att det, att den ger så mycket mer, är strängt taget inte
finansministerns förtjänst. Det må erinras, att krigskonjunkturskattens
utformning både 1915 och 1916 var den samlade vänsterns
verk, och det är ingen elakhet, om jag vågar förutsätta, att finansministern
båda åren röstade mot vänstermajoriteten och för sitt
eget förslag. Det överskottet liar finansministern sålunda fått icke
allenast mot sin egen förskyllan, utan han har fått det i trots av
sitt eget motstånd.

När man får så här knapphändiga upplysningar om finansplanen,
som i år är fallet, är det mycket man skulle vilja fråga om.
En fråga, som jag skulle vilja göra, är berörd av nästföregående
ärade talare. Den gäller riksgäldskontorets kassaförsträckningar.
Hur stort belopp de uppgingo till vid årsskiftet, därom lämnar herr
finansministern ingen upplysning. Statsrevisorerna meddela emellertid
i sin berättelse, att beloppet den 30 november 1916 utgjorde

160.000. 000 kronor plus 15,000,000 kronor å det lilla kreditivet.
Statsrevisorerna erinra vidare, att i riksstaten för 1916 under fjärde
och femte huvudtitlarna är upptaget ett belopp av något över

46.000. 000 kronor till täckande av neutralitetskostnader. Härav
var emellertid intet återbetalat den dag statsrevisorerna avslutade
sitt arbete. Nu skulle jag då vilja fråga: har sedan dess någon
återbetalning ägt rum? Frågan är nu nära nog onödig att framställa:
en ledamot av riksgäldsfullmäktige har sagt. att det är
ingenting återbetalt. Men då vill jag säga: nog var det väl ändå
meningen, att återbetalning skulle ske. Jag förstår iu, att det kan
erbjuda vissa svårigheter att återbetala de 20,000.000 kronor som

liemiss av

statsverks propositionen (Forts.

)

Nr 7.

lte ih iss d v

statsverks propositionen.

(. Korts.)

Mandagen den januari,'' e. in.

logos ur kassafouden, när realiter ingenting fanns att ta. Och kunde
den erfarenheten lära regering och riksdag, att riksstaden icke uppföres
på solid grand genom att vidtaga några hokföringsåtgärder
utan att riksstaten skall uppvisa alla inkomster, men inga fingerade
sådana, på ena sidan och alla utgifter på den andra sidan, då vore
,iu ändå något vunnet. Jag rekommenderar emellertid åt statsrevisorerna
att vid sin granskning av 1916 års räkenskaper tillse, att
kassafonden verkligen betalat in dessa 20,000,000 kronor. En om -färing av beloppet bör aldrig godkännas såsom inbetalning.

Men de 26,000,000 voro ju friska pengar. Har då regeringen
använt förskottssystemet på andra områden i större utsträckning?
Ja, kan regeringen i detta nu ge riksdagen klart besked om till
vilket samlat belopp regeringens anvisningar av förskottstitel uppgå?

1 budgettekniskt avseende har regering och riksdag en gång
enat sig om att följa följande grundsatser:

l:o. I budgeten böra ingå alla de medel och alla de anslag, som
för ett givet år anvisas.

2 :o. Alla av riksdagen beviljade anslag, utan något som helst
undantag, böra passera riksstaten.

3:o. Utgifter utom huvudtitlarna höra icke förekomma, och

4:o. Utgifter böra ej balanseras till ett kommande år.

Alla dessa huvudgrunder har herr finansministern under sin
statsrådstid lyckats slå sönder. Om riksdagen vill behålla sin finansmakt
och sin kontroll över medlens användning, måste riksdagen
tillse, att de anförda, av riksdagen godkända grunderna helt och
fullt upprätthållas.

Detta är en grundförutsättning för att komma ut ur det statsfinansiella
kaos, i vilket vi befinna oss, ett kaos. över vilket mörker
ännu vilar. Men det gäller att sprida ljus över detta mörker, på
det att det må bli ordning och reda i våra statsfinanser.

"V arken livsmedelskommissionen eller krigsriskkommissionen,
den senare dock inrättad med riksdagens medverkan, eller övriga
förvaltande kommissioner äro underkastade någon kontroll från riksdagens
sida för deras mycket betydande medelsförvaltning. Härutinnan
måste det. också bliva ändring.

Det har sagts här, och det är en sanning, att budgeten sväller
på ett oroväckande sätt. Lantförsvarets slutsumma är redan uppe
i många miljoner kronor mera, än sakkunskapen av år 1914, upphöjd
till påvlig ofelbarhet, beräknade erfordras efter genomförd härordning.
En del av ökningen får skrivas på dyrtiden, men långt
ifrån allt, det ha vi hört, och än större utgifter äro bebådade. Och
så ingen finansplan! Den skall komma så småningom, förmodar
jag. Sista biten, den s. k. täckningspropositionen. få vi väl vid riksdagens
slut, det brakar vara så. Men med den ordningen är riksdagen
illa till freds. Riksdagen är herre över budgeten och har
rätt att på denna punkt fordra respekt för sin vilja.

Vidare yttrade

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet V ennersten:
Herr talman, mina herrar! Jag anhåller att få så kort sig

M twirlH/cu dun

C. in.

Nr 7.

januari,

Kora later bemöta de anmärkningar, som här framkommit såväl mot
statsverkspropositionen som beträffande de andra angelägenheter, som
jag närmast har att svara för. Det faller sig sa egendomligt, att
den allmänna anmärkningen mot statsverkspropositionens ofullständighet,
som här från skilda håll har gjorts, egentligen har sin rot i
ett försök från Kung], Maj:ts sida, att åstadkomma ordning och reda
i statsfinanserna, även i vad de avse de extraordinära krigstidsutgifterna
redan vid innevarande riksdag. Jag hyser den förhoppning,
att många av de hårda ord, som här i dag blivit fällda, skola av
vederbörande talare mildras, då vi en gång komma därhän — som
jag är viss om, att vi komma vid detta riksmöte — att vi få finanserna
ordnade så, att vid tydligt kunna se, hurusom intet annat
neutralt land i Europa skall i det avseendet få det bättre, om vi
blott fullfölja den plan, som kommer att framläggas. Jag tror, att
jag under den stund, som nu står till mitt förfogande, skall kunna
klargöra så pass mycket av denna sak, att kammaren skall ge mig
rätt i denna min förhoppning.

Låtom oss först fråga, huruvida verkligen regeringen genom den
påtalade ofullständigheten i statsverkspropositionen överskridit vad
man kan anse vara en vedertagen praxis. Det bär nu så lyckligt till,
att i dessa dagar ett betänkande avgivits av de kommitterade, som
varit tillkallade för att utarbeta förslag till reformer i fråga om riksdagens
arbetssätt. Nu veta ju kammarens ledamöter, vilka de herrar
äro, somt undertecknat detta betänkande och sålunda även svara för
detsamma. Jag vågar hoppas, herr talman, att få besvära med en
uppläsning av vad dessa kommitterade i nu ifrågavarande avseende
uttala för att få en lämplig utgångspunkt, vid bedömandet av den
nu förevarande nog så viktiga frågan. Kommitterade yttra bland
annat följande: »Stadgandena i §§ 58 och 59 regeringsformen samt
§ 34 riksdagsordningen synas tyda på, att grunalagsstiftaren avsett,
att statsverkspropositionen skulle vara efct fullständigt statsregleringsförslag
beträffande såväl inkomster som utgifter.» Man kan utgå
från, att så har varit meningen och att det också bör vara på det
sättet. Vidare säga kommitterade: »Vad inkomsterna angår, inskränker
sig emellertid statsverkspropositionen till ett förslag angående
beräkningen av de olika inkomsttitlarna. Då fråga är om ändring
i förut gällande bestämmelser angående inkomsternas utgörande
eller om införande av nya sådana, pläga förslag därom framläggas i
särskilda propositioner. Vidkommande utgifterna förekommer det i
stor utsträckning, att anslagsäskanden föreläggas riksdagen i propositioner,
vilka ofta avgivas under en ganska sen tidpunkt av riksdagen.
Där behovet av sådana utgifter kan förutses vid avlåtandet av statsverkspropositionen,
plägar emellertid i denna upptagas de belopp, om
vilkas beviljande särskilda framställningar äro avsedda att avlåtas.
Även, ehuru i mindre utsträckning, förekommer såväl beträffande
statsinkomster som utgifter, att under riksdagens lopp propositioner
avlåtas, som ej förebådats i statsverkspropositionen. — Särskilt med
hänsyn tagen till den jämförelsevis långa tidrymden mellan tiden för
statsregleringens upprättande och dess ikraftträdande lärer det icke

Iterniss av
statsverks
j(Forts.
)

Nr 7.

Måndagen den 22 januari, e. in.

Remiss av

statsverks j)v

opositionen

(Forts.)

vara möjligt att på ett så tidigt stadium förutse alla de behov, som
kunna göra sig gällande under det ifrågavarande budgetåret, att definitiva
framställningar rörande samtliga utgifter ävensom rörande
sättet för anskaffande av erforderliga inkomstmedel skola kunna
framläggas vid riksdagens öppnande. Införande av grundlagsbestämmelse,
åsyftande att uttryckligen begränsa framställningar i budgetfrågor
till statsverkspropositionen, hava vi fördenskull icke kunnat
förorda.» Men så betona kommitterade i detta sammanhang starkt
angelägenheten av, att statsverkspropositionen göres i möjligaste mån
fullständig.

Jag är den förste att instämma i denna önskan, och om den föreliggande
statsverkspropositionen brister i det hänseendet så starkt,
som här är påtalat, förstå kammarens ledamöter utan tvivel, att detta
beror varken pa bristande god vilja hos mig eller hos regeringens
Övriga ledamöter eller på underlåtenhet att vidtaga någon av de åtgärder,
som kunna främja åstadkommandet av bästa möjliga resultat.
Jag vågar påstå, att det är tidsförhållandenas egen karaktär, som
har vållat, att denna statsverksproposition icke är så fullständig som
jäg. jas upprepar det, är den förste att önska, att den måtte ha varit.

Saken förhåller sig så, att när man nu på detta krigets tredje
år nödgas att alltfortfarande låta vårt land vidkännas dryga neutralitetsutgifter,
när man finner att betydande anslag måste av riksdagen
äskas för försvarets behov, för nyanskaffningar för försvaret,
framkallade av de erfarenheter, som kriget givit, när man vidare vet.
att vi ha att finansiera vissa redan gjorda utgifter för neutralitetsvakten
under år 1916, att slutligen täcka 27 miljoner kronor av neutralitetsutgifterna
under år 1915, ävensom 8 miljoner kronor utgivna
i förskott för den nyanskaffning för försvaret, för vilken riksdagen
beviljat medel, när man vet detta, är naturligtvis den första tanken:
är icke tiden nu inne att lägga fram för riksdagen en fullständig plan,
innefattande alla dessa utgifter i ett sammanhang, på det att riksdagen
må vara i tillfälle att på grund av det förslag till täckning
därav, som Kung! Maj:t framlägger, med eller utan ändringar av
detsamma fatta de beslut, som den kan finna av omständigheterna påkallade.
Sådan har tanken varit, och så skall den fullföljas, och
trots den kritik, som här uttalats, vågar jag fortfarande hysa den
uppfattningen, att kammaren, när förslagen i fråga här föreligga,
kommer att finna, att da ha vi dock fatt, om också i tvenne delar,
en fullständig framställning om statsverkets tillstånd och behov, icke
blott med avseende å det år, som ligger närmast, utan även anvisande,
hur vi i fortsättningen skola kunna ordna med finansieringen av allt
det, som vi på grund av omständigheterna måst låta tillsvidare anstå,
och betvdelsen och fördelen av ett sådant fullständigt och slutgiltigt
ordnande av dessa svävande frågor kan icke överskattas. I jämförelse
därmed är den anmärkta formella bristen av ringa betydelse.

Jag skulle till komplettering av de nyss upplasta satserna ur
kommittera des betänkande kunna för kammaren framlägga åtskilliga
bevis pa, att tidigare budgeter ha lidit ganska väsentligt av bristande

Måndagen don 22 januari, e. in

31 \r 7.

fullständighet. .Tu# skulle kunna påminna om erfarenheter från
många gångna år och om skilda regeringars tillvägagångssätt vid
framläggande av statsbudgeten, men jag vill nu icke upptaga kärn- (|,()rls )
marens tid därmed. Vad kommitterade yttrat i sitt betänkande, visar
ju tydligt nog, att det hittills faktiskt varit omöjligt att efter
ordalydelsen realisera grundlagens tanke, d. v. s. i statsverkspropositionen
upptaga allt, som för ett visst budgetar kan ifrågakomma
såväl beträffande utgifter som inkomster. När jag nu avstår från
att framdraga alla dessa olika exempel, är det, som sagt, endast av
hänsyn till kammarens tid och därför att jag har så mycket att svara
på, att jag måste koncentrera mig så gott jag kan.

Jag skall emellertid, innan jag lämnar detta ämne, be att få
yttra något, som kanske är av en viss vikt, när man söker bedöma,
huruvida regeringen i den nu framlagda propositionen syndat alldeles
för mycket eller huruvida icke tidsomständigheterna äro sådana,
att det icke gärna varit möjligt att göra det hela bättre och att
vi löst uppgiften så pass väl, som man överhuvud taget rimligen
torde kunna begära. Jag har sökt inhämta upplysningar från skilda
länder angående förfarandet i detta avseende. Man kan ju invända,
att man där kanske icke har i sina grundlagar så starka krav på
statsverkspropositionens fullständighet, utan att där gives mera fria
händer i det fallet. Jag lämnar emellertid den saken därhän, så
mycket kan jag dock säga, att ingenstädes har så mycken planmässighet
och reda kunnat upptäckas, som man nu gör anspråk på, att
vi här omedelbart skulle kunna vara mäktiga, överallt råder något,
som man lindrigt sagt skulle kunna beteckna som kaos — en av de
senaste talarna har ju använt detta uttryck, samtidigt med att han
förklarade, att riksdagen måste ha reda i detta. Ja, mina herrar, när
ni granska förhållandena i övriga länder i^ detta avseende, skola ni
finna ett kaos, som, om man överhuvud taget kan komparera detta
begrepp, är minst lika svårt, ja, i de flesta fall mycket svårare än
det, som vi nu här beklaga oss öven I vart grannland Danmark
har man just måst realisera denna tanke om en finansplan nummer 2,
ja, icke så långt som till en finansplan, avseende slutligt täckande
av samtliga krigstidsutgifter, utan en särskild tilläggsbudget eller
tilläggsbevillning, som det kallas, i vilken man tar upp vissa extraordinära
kostnader för försvaret m. m. under året för att icke belasta
den ordinarie statsbudgeten med detta. Hos oss ha vi ansett, såsom
jag förut nämnde, att det vore en förtjänst att på ett så tidigt stadium
som möjligt ge riksdagen besked om, huru landet ligger, på
det att riksdagen må redan från början ha del av det material, som
kräves för bedömande av denna sak. Det är min skyldighet — det
har herr Palmstierna särskilt framhållit — att lämna besked om
allt vad jag i detta stycke har mig bekant. Nu är emellertid förhållandet,
det, att allt vad jag i denna de! nu vet ännu icke är i den form,
att det kunnat framläggas för riksdagen i statsverkspropositionen.

Jag vågar tro, att kammaren bär något mindre anspråk på vad som
muntligen framföres i detta avseende, därför att det kan sägas med
reservation för möjliga oriktigheter eller med reservation för vad
som kan behöva ändras, sedan bättre besked vunnits. Vidare vill jag

Nr 7.

Måndagen den 22 januari, e. in.

uaZtrZ jaga’ att anledni“gen till, att vad jag här har att meddela till vissa
propositionen ^elar icke kommit in i statsverkspropositionen, är den, att det hör
(Forte.) samman med den finansplan, som jag nyss berörde, och det har förefallit
mig- vara klokt och riktigt att taga allt detta i ett sammanhang.
Jag hoppas, att framläggandet av nu ifrågavarande förslag
icke skall dröja längre, än att riksdagens arbete må kunna ostört
fortgå, d. v. s. att det må kunna ske så tidigt, att riksdagen icke
behöver vänta på besked i denna del. Jag tror också, att i den män
det anses önskvärt, skall även vederbörande utskott kunna få de!
icke blott av vad jag här kommer att anföra utan även av annat,
som därmed har samband, men som ännu, enligt vad jag sagt, befinner
sig i sådant skick, att det icke kunnat framläggas för riksdagen
i statsverkspropositionen.

.lag skall nu be att få i sammandrag nämna några siffror,
som kunna komplettera och ställas vid sidan av de siffror, som
herr Palmstierna nyss ville, att jag i grova drag, såsom han uttryckte
sig, skulle lägga fram, på det att man måtte kunna, gorå
sig en bild av det finansiella läget.

I neutralitetskostnader har Sverige för år 1914 betalat i runt
tal 46 miljoner kronor; under år 1915 betalade vi ut för samma
ändamål 56 miljoner kronor och slutligen under år 1916 enligt
uppgifter, som kommit mig tillhanda från armé- och marinförvaitningarna,
sammanlagt något över 61 miljoner kronor. Men det är
att märka, att .lag icke vill säga, att icke utgifterna för sistlidet år
kunna komma att visa sig rätt väsentligt överstiga det nu angivna
beloppet. Det förhåller sig nämligen så, att en del nyanskaffningar
äro av den art, att man ännu icke kan med visshet säga,
huruvida de äro hänförliga till neutralitetskostnader eller skola
belasta^ budgetens ordinäre eller extra anslag, och detta kommer
törst sa småningom att visa sig. Jag anser nu för min del, att
försiktigheten bjuder, att man såsom förut skett tillägger en marginal,
pa det att man även må ha utrymme för sådana utgifter,
som jag nyss asyftade. Jag räknar alltså med 70 miljoner kronors
utgift för sistlidet år. _Vidare har Kungl. Maj:t vid denna riksdagredan
begärt ett. kreditiv på 30 miljoner kronor för bestridande av
iortsatta neutralitetsutgifter under detta år. Ingen vet, huru länge
.sådana utgifter skola i år behöva utgå, måhända måste de utgå
under hela året; det skulle ju vara synnerligen lyckligt om förhållandena
gestaltade sig så, att vi icke behövde räkna med denna
eventualitet. Men även den omständigheten, att vi ännu i år behöva
räkna med neutralitetsutgifter och Kungl. Maj:t gjort framställning
till riksdagen om beviljande av kredit för detta ändamål
till ett belopp, av 30 miljoner kronor, bör val tagas i betraktande,
då man för riksdagen skall framlägga den finansplan, varom här
är fråga. Räknar jag med de tre första krigsårens utgifter för vår
neutralitetsvakt, d. v. s. utgifterna under åren 1914, 1915 och
1916, kommer, jag under förutsättning, att utgifterna för 1916 uppgå
till <0 miljoner kronor, upp till en sammanlagd summa för
dessa tre år av i runt tal 172 miljoner kronor.

33 N r 7.

Måndagen den 22 januari, e. in.

Huru har man hittills förfarit i fråga om täckandet av denna
utgiftssumma? Som bekant hava tidigare budgeter uppvisat överskott
på grund av den sparsamhet, som tillämpats och som satt
riksdagen i stånd att bevilja för detta ändamål ett anslag, vilket
tillika med anslagna kassafondsmedel uppgår till 46 miljoner kronor,
d. v. s. jämnt vad som erfordras för täckande av 1914 års utgifter
i detta avseende. Huru man sedan skall förfara med dessa
från kassafonden tagna medel, om de skola återbetalas eller ej, är
ett spörsmål, som fur upptagas i ett annat sammanhang. Man får
icke glömma, att riksdagen har fastställt, att av kassafondsmedlen
skola 20,698,100 kronor få tagas i anspråk för att täcka 1914 års
neutralitetsutgifter och att på detta sätt ifrågavarande utgifter
budgetsmässigt äro till fullo täckta. Vidare har riksdagen på 1917
års stat av skattemedel beviljat 29 miljoner kronor i runt tal för
täckande av neutralitetsutgifter under år 1915. Av utgifterna för
detta år återstå provisoriskt täckta de av mig förut omnämnda 27
miljonerna. Sålunda har man definitivt täckt 75 miljoner kronor,
och det skulle återstå 97 miljoner kronor plus vad vi kunna vilja
i finansplan "in upptaga av utgifter av samma slag för innevarande
år. Härtill komma de 8 miljoner kronor för försvarsändamål, som
riksdagen redan beviljat, men som med riksdagens medgivande
skola uttagas förskottsvägen, samt de belopp, vartill de nyanskaffningar
och andra utgifter för försvaret kunna uppgå, varom statsverkspropositionen
talar och varom jag hoppas att förslag inom
kort må kunna föreläggas riksdagen. För alla de nu angivna kostnaderna
skall sålunda täckning ske. Jag kan nu icke nämna
någon bestämd summa, därför att jag icke känner, den, och. detta,
mina herrar, är en av de allra viktigaste förklaringarna till, att
man icke kunnat i statsverkspropositionen framlägga en fullständigare
uppställning över vare sig hittills gjorda utgifter eller väntade
ytterligare sådana, som av Kungl. Maj:t skola föreslås vid
denna riksdag, och i samband därmed den finansplan, varom nu
är fråga.

Min tanke har nu varit att samtliga dessa utgifter, i den mån
icke på de närmast kommande årens budgeter utrymme för dem
skulle kunna beredas, borde bestridas av ett tillägg till inkomst- och
förmögenhetsskatten, träffande sådana inkomster och förmögenheter,
som falla på de mera bärkraftiga samhällslagren. Jag har också
tillåtit mig uttala den meningen att denna tilläggsskatt borde tagas
till så pass stor, att man kunde finansiera alla de nämnda utgifterna
på ett jämförelsevis litet antal år. Om riksdagen finner denna
tanke tilltalande och anser, att Kungl. Maj:ts väntade förslag
i detta stycke kan, eventuellt med vissa modifikationer, godkännas,
tror jag, att vi komma in på en väg, som skall ställa vårt land, såsom
jag nyss nämnde, i spetsen bland dem, som nu hava att ordna
sina krigstidsutgifter. Jag vill nämna, att denna plan skulle komma
att verka så att säga automatiskt. Den skulle innebära,.att den
extraordinära skatten skulle bibehållas, intill dess alla utgifter av
nu ifrågavarande slag upphört och blivit till fullo täckta. Om sa Andra

hammarens protokoll 1917. Nr 7. 3

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

Måndagen den 22 januari, e. in.

Nr 7.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forte.)

lunda neutralitetsutgifter skola utgå under kela innevarande år, har
man blott att låta den ifrågavarande tilläggsskatten utgå under något
längre tid, och skulle sa olyckligt bliva, att neutralitetsutgifterna
eller andra med krigstiden sammanhängande utgifter av det
slag, jag här nämnt, fortsatte än längre, skulle detta blott automatiskt
medföra, att tiden för täckningen och tilläggsskattens utgående
ytterligare utsträcktes. Jag vågar tro, att en sådan plan har så
pass mycket för sig, att riksdagen, även om förslaget därom icke
kunnat läggas fram nu, dock skall finna densamma vara acceptabel
och även kunna godkänna den. Sker så, ha Sveriges finanser kommit
i ett gott läge, och om vi kunna göra detta, beror det på, att
våra finanser i stort sett ännu äro goda. Man kan ju säga: vem
vet, huru den kommande tiden blir? Skall tiden efter freden för
vårt land visa sådana möjligheter, att vi överhuvud taget kunna
amortera dessa utgifter på ett litet antal år? Ja, därom kan ingen
veta något, men skulle så illa vara, att förhållandena bleve sämre
än vad vi för närvarande åtminstone våga hoppas, så blir det kommande
riksdagars uppgift att något förlänga den tid, under vilken
amorteringen skall ske.

Jag tror icke, att kammaren missförstår, om jag såsom en komplettering
till de uppgifter angående främmande länders förhållanden,
i detta stycke, som jag tidigare lämnat, senast vid fjolårets
riksdag, ytterligare fogar några mycket korta uppgifter av samma
art. I ett land, som är hårdare hemsökt av neutralitetens besvärligheter
än vi, nämligen Holland, har statsskulden under kriget ökats
med mera än en miljard kronor. Holland är ju ett land, vars invånarantal
visserligen är större än vårt, men dock icke så överväldigande
mycket större; det är ett land med vidsträckta och säkert också
under normala förhållanden givande kolonier, men det är dock ett
land, för vilket en dylik summa betyder oerhört mycket, och på
grund av dessa ökade utgifter komma att åtminstone på den närmast
kommande generationen läggas mycket tunga bördor. Man har
där börjat amortera en del av dessa kostnader, men man talar redan
om, att amorteringen för vissa av ifrågavarande lån icke skulle kunna
vara slut förrän år 1933. Jag skall icke trötta med många detaljer,
men jag tror dock, att det kan vara av ett visst intresse att
erfara detta. Jag vill tillägga, att enligt de uppgifter, som jag
erhållit, uppgå för närvarande neutralitetsutgifterna i Holland till
200 miljoner floriner eller i svenskt mynt 300 miljoner kronor om
året, och man väntar att ännu större utgifter skola bliva erforderliga.
Man väntar sig ingen förbättring i läget, utan befarar tvärtom
en försämring; man fruktar att neutralitetsutgifterna och andra
kristidsutgifter skola uppgå till ett belopp av 25 miljoner floriner
i månaden, d. v. s. 300 miljoner floriner för ett år, motsvarande
450 miljoner kronor.

I vårt grannland Danmark har man hittills, såsom vi veta, käft
mycket besvärligt med sin neutralitetsvakt och. såsom förmodligen
från annat håll här på regeringsbänken kommer att framhållas, har
också den personliga bördan där varit mycket stor. Jag vill nu här

Måndagen den 22 januari, c. in.

35 Nr 7.

blott nämna ett enda ord om de kostnader, man där haft för neutralitetsvakten.
För det löpande budgetåret ävensom för, såvitt jag
vet, ett tidigare år har man i Danmark beräknat neutralitetsutgifterna
till (10 miljoner kronor, d: v. s. till i runt tal ungefär samma
summa som här hos oss, trots det att vi ha större folkmängd och ett
större land att bevaka, och enligt den uppgift, som finansministern
i Danmark lämnat till danska riksdagen, väntar han sig för kommande
år en utgift av 100 miljoner kronor för nu ifrågavarande ändamål.

Jag skulle nu naturligtvis lätt kunna för kammaren även i övrigt
fullständiga de uppgifter, som jag tidigare lämnat i avseende ä
neutrala länders krigstidsutgifter, men jag antar, att kammaren
skulle tröttna på att höra alla dessa uppgifter och sättet för utgifternas
finansiering, vilket i de flesta fall inskränker sig till upptagande
av lån, och jag förmodar, att kammaren hellre i annan form
tar del av detta material och därav hämtar åtskilliga värdefulla och
intressanta upplysningar om, hurusom besvärligheterna hos oss synas
vara nästan undantagslöst mindre än i andra med oss jämförliga
neutrala länder.

Nu ha här debatterats så många spörsmål, att jag fruktar, att
jag icke kommen att kunna fullständigt svara på alla de frågor,
som ställts till mig. Jag skall emellertid söka svara så gott jag
förmår och vill då först med några korta ord beröra förskottspolitiken.
Riksdagen har själv funnit, att man icke kan helt och hållet
stryka ett streck över det nuvarande systemet, utan att det kräves
en utredning om, huru man skall kunna bringa reda i dessa förhållanden.
Förskottsväsendet är icke något gott; det är en nödfallsutväg,
som man måst tillgripa, och ingen skulle beklaga, om
man en gång komme därhän, att man genom lämpliga anordningar
kunde förhindra, att förskottsvägen i så stor utsträckning, som hittills
varit absolut ofrånkomligt, behövde tillgripas.

Emellertid har den begärda utredningen igångsatts och jagvågar
tro, att den därmed sysselsatta kommittén skall kunna framlägga
sådana resultat av sina arbeten, som skola bringa oss ett
gott stycke på väg mot en bättre ordning. Man har nu frågat; hur
mycket utgöra egentligen förskotten under dessa krisår? Förra året
nämnde jag en summa på 173 miljoner kronor, som herrarna torde
påminna sig, och jag nämnde, att detta belopp innefattade utgifter
för neutralitetsskyddet och för en del andra krigstidsändamål, därvid
jag särskilt framhöll att livsmedelskommissionen fått till förfogande
för finansiering av sina spannmålsuppköp ett belopp av
19 miljoner kronor. Herrarna torde säkert, de som hörde det eller
som sedan tagit del av protokollet, påminna sig, att jag uttryckligen
omnämnde dessa 19 miljoner kronor. Sedermera hava under år
1916 utgivits förskott på sammanlagt 106 miljoner kronor. Den
summa jag i fjol nämnde var emellertid icke den, som utgjorde
balansen vid årsskiftet, utan den var något mindre, icke 173 miljoner
kronor utan 152 miljoner kronor (den siffra jag fick från statskontoret
avsåg tydligen en annan, närliggande tidpunkt). A. andra si -

liemiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

Nr 7.

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

dan hava under år 1916 — det vill lag särskilt fästa uppmärksamheten
på •— ersatts förskott med 69 mil.ioner kronor, och förskotten
uppgå nu enligt uppgifter lag nyligen fått till 189 mil.ioner kronor.
Dessa uppgifter lämnas med reservation för mö.iliga felaktigheter,
enär uppgiften för 1916 endast slödder sig på summariska,
approximativa beräkningar. —

Jag vill också såsom svar på gloria frågor nämna, att för livsmedelskommissionen
och folkhushållningskommissionen ävensom i
mindre utsträckning för övriga kommissioner ha förskott utgivits
till fölfande belopp: för inköp av spannmål har livsmedelskommissionen
erhållit sammanlagt 34 miljoner kronor;. för inköp av fisk
hava utgivits 1,195,000 kronor. Av kommissionen överlämnades
hösten 1914 500,000 kronor såsom lån till Svenska lantmännens riksförbund.
Beloppet är sedermera med ränta återbetalt . och räntan
bokförd under inkomsttitel »diverse inkomster». Kommissionen har
vidare erhållit ett belopp av 600,000 kronor till sin vedbyrå.

Det gör en summa av omkring 36 1/2 miljoner kronor. Till''
folkhushållningskommissionen har lämnats 13 1/2 mil.ioner kronor
och i anledning av framställning från statens understödskommission
har för beslagtagande av åtskilliga varor utbetalts 500,000 kronor och
slutligen till understödjande av medellösa arbetslösa belopp på något
över 400,000 kronor. Det gör sammanlagt omkring 51 mil.ioner kronor,
om jag nu räknat rätt. Härtill kommer i annan ordning anmälan
till riksdagen att göras.

Det faller av sig självt, att förskottsväsendet medför olägenheter,
och det vore ju väl, om man hade en annan utväg att under
nuvarande förhållanden anlita. Men å andra sidan får det medgivas,
att, huru svåra förhållandena än varit, ha dock förskotten så småningom
delvis redan blivit täckta. Riksdagen har redan ersatt eu
del förskott och kommer utan tvivel ytterligare att vid detta möte
ersätta en betydande del.

Jag skall nu tillåta mig att övergå till frågan om prisregleringen
för industrien. Man har framhållit, att, under det att’
jordbruket blivit hårt belastat genom maximipris, genom kompensationsanordningar
och andra åtgärder från statsmakternas sida. avseende
att reglera tillgången för konsumtionen beträffande de viktigaste
produkterna, någon motsvarighet icke finnes för andra näringar.
Det är dock väl bekant för de flesta av kammarens ledamöter,
att olika grenar av industrien redan varit föremål för reglering, och
i den bok om Sveriges folkhushållning under kriget, vars andra
del ligger på herrar ledamöters platser eller åtminstone utdelats, finnes
en fullständig redogörelse för de olika anordningar, som på detta
område hittills vidtagits. Emellertid är det en hel del andra planer,
som delvis äro nära att realiseras och delvis icke hunnit så lån°-t,
men om jag får lov att i denna hastiga redogörelse medtaga allt,
som är genomfört eller på väg att genomföras, så får jag ungefär
följande unpställning.

Läder och skodon, för vilka artiklar märkes, att det en gång
tidigare varit en reglering, att en ny sådan gjorts för läder, vilken

Mandugen den 22 januari, e. in.

37 Nr 7.

.jag vågar liormas skall åtföljas av ännu en för skodon. ^ Och herrarna
påminna sig att första regleringen för skodon avsåg ett högst
betydligt antal grövre skodon av olika slag, som skulle ställas till
förfogande till ett pris av 12 kronor paret för mansskodon. Vad de
nu skola kosta vet jag icke. förmodligen bli de dyrare, men jag
vill påminna om att vid motsvarande uppgörelse i Ltanmark, avseende
ett långt mindre antal, bestämts ett pris av 18 kronor. Vidare
bomullsgarn och bomullsvävnader, linolja, smörjoljor, tjära, terpentin,
benfett, sparning av fett (för ökande av tillgången på glycerin),
gummi, hampa, tidningspapper, torvströ, hästskor och söm, byggnadsjärn
och järntråd för emballage, lantbruksmaskiner. _ drittlar,
smörfärg, ostfärg, superfosfat, svavelkis, karbid, kopparvitriol, zink,
glödlampdelar, elektriska maskiner, allt varor, beträffande vilka åtgärder
för att reglera pris eller tillgång hava vidtagits eller förberedas.
Detta är en torr uppräkning, men om herrarna ha godheten
att, i den mån det blir offentliggjort, taga del av vad som i dessa
stycken förekommit, så tror jag, att herrarna skola få en god bild
av den verksamhet, som pågått och fortfarande pågår på detta område,
utvisande en mångfald varor såsom föremål för prisreglering,
på det att konsumenterna icke må över hövan betungas. Men naturligtvis
måste man även tillse att man icke överskrider den gräns,
där ett hämmande av produktionen vidtager, och i första rummet sörja
för, att varor finnas. Jag tror, att det skall lyckas att tillbörligen
beakta båda de ifrågavarande synpunkterna. _

Även här vore det frestande att fråga sig, hur långt man kommit
i andra länder, men jag skall icke besvara den frågan därför,
att jag medger, att den anmärkning, som gjorts, att dylika jämförelser
äro haltande, är riktig. Vi leva i de olika länderna under sa
vitt skilda förhållanden, att vad som låter sig göra på ett hålHcke
alltid är genomförbart på ett annat. Det torde dock böra framhållas,
att vid prisreglering för förädlade industriprodukter erbjuda sig mycket
större svårigheter än då det gäller enhetliga massartiklar. I Norge
bär man ansett sig böra avstå från att reglera priserna på läder och
skodon. Man har önskat gorå det och sökt vidtaga åtgärder i sådant
syfte, dock utan att komma till något resultat, och låtit därvid
tillsvidare bero. I Holland har man satt maximipris på torv, samt
på tvål, såpa och soda; något vidare har icke i prisreglerande syfte
framkommit, så vitt av officiellt inhämtade upplysningar framgått.
Och i Danmark har man nöjt sig med föga omfattande åtgärder, åtminstone
icke omfattande en sådan massa olika ämnen som här, men
det är möjligt, att man sökt kompensationer på<annat sätt. Säkert
är att uppfattningen att vi här i landet stått stilla på detta område
icke är riktig. Denna uppfattning behöver korrigeras, och även om
jag medger, att vad som gjorts icke i alla fall är det bästa möjliga
och att mycket borde ha giorts och kunnat göras ytterligare, så skola
herrarna dock erkänna, att bemödanden att hålla den störa prisstegringen
inom rimliga gränser icke fattats, och jag kan försäkra, att
de icke heller hädanefter skola komma att fattas.

Det är ännu en del frågor, som jag skall besvara. Hörst skall

ltemixs av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

Nr 7. 38

Maudagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

jag be att få lämna ett svar med anledning av den av en ärad talare
berörda otillräckligheten av de åtgärder, som i nykterhetsfrågan vidtagits.
Beträffande denna fråga vill jag säga, att det knappast i
något land, där man icke infört totalförbud, torde förekomma, att
man gått gränsen så nära som vi gjort, och ingen kan väl påstå att
icke de nuvarande restriktionerna, vilka delvis tillkommit på grund
av den knapphet, som råder på de starkare rusdryckerna, nått en
hög grad av effektivitet. Jag skulle kunna till ledning för ett bedömande
nämna åtskilliga siffror, men jag avstår även därifrån, i
förhoppning om att dessa siffror på annat sätt bliva tillgängliga, så
att herrarna få se det material, som finnes i det avseendet. Resultatet
visar en oerhörd nedgång i utminuteringen, en betydande inskränkning
i utskänkningen samt en avsevärd förbättring åtminstone
på många håll i avseende å nykterhetstillståndet i landet och ekonomien.

En fråga av särskild vikt, som jag har att här något redogöra
för, är frågan om de åtgärder, som riksdagen givit Kungl. Maj:t
möjlighet att vidtaga beträffande tonnage samt om det resultat, vartill
regeringen kommit genom att begagna sig av sålunda erhållna
befogenheter. När man skall bedöma denna fråga, är det av synnerlig
vikt, att man erinrar sig, att vi till stor del äro beroende av främmande
tonnage. Vårt eget räcker icke till för vårt behov. Det får
därtill icke glömmas, att när vi tillgodogöra oss vårt eget tonnage,
ha vi att med en viss försiktighet begagna oss av det, som går i reguljär
trafik på våra transoceana linjer. I det avseendet har riksdagen
givit anvisningar, som Kungl. Maj:t också följt.

Jag syftar på det uttalande, som riksdagen gjorde, då det gällde
att giva Kungl. Maj:t rätt att utfärda förordning angående förbud
mot varutransport med svenska fartyg mellan utländska hamnar.
Då uttalade riksdagen:

»Vad vår linjetrafik, särskilt den transoceana, angår, har, såsom
av propositionen inhämtas, departementschefen visat sig beakta, att
endast i trängande nödfall ingrepp i dess nationalekonomiskt så
hoppgivande betydelsefulla verksamhet företages. Enligt riksdagen
från kommerskollegium tillhandakommen uppgift, härrörde under
år 1915 denna transoceana trafiks bruttointäkter, i allt 38,007,000
kronor, till ej mindre än 41,93 % eller 15,937,177 kronor av fraktfart
mellan utrikes hamnar.»

Riksdagen har själv anslutit sig till denna uppfattning, och därför
är i viss mån en del av detta tonnage uteslutet, då det gäller att
använda svenska fartyg för vår import under dyrtiden.

Jag vill nu i korthet säga, att enligt vad som meddelats från
den kommission, som har hand om dessa frågor, så har en för kommissionens
verksamhet vägledande princip varit att tillse, att tonnage
i största möjliga utsträckning stode till förfogande för landets
varuutbyte med utlandet, framför allt för import av spannmål, foderämnen,
gödselmedel och kol. I fölid härav har i stort sett det för
olika trader och varor uppkomna behovet av tonnage varit bestämmande
för kommissionens beslut om bifall till eller avslag å gjorda

39 Nr 7.

Muudagcn flan 22 januari, e. in.

framställningar om fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter. . , •,

Enligt kommissionens uppfattning bär den ifrågavarande lagstiftningen
väl fyllt sill ändamål att i möjligaste utsträckning söka
tillförsäkra landets egen export och import erforderligt tonnage; och
torde såsom ytterligare följd av det sätt, varpa kommissionen tillämpat
samma lagstiftning, höra räknas det förhållandet att de svenska
fartygsfrakterna i vissa fall hindrats att stiga till flen svindlande
höjd, som på många håll i utlandet ägt rum. Sa långt koinmis Jag

har vidare berett mig på att bär i kammaren framlägga bevis
för "huru den lagstiftning, som regeringen fått att tillämpa, verkat
prisreglerande och nedsättande på frakterna. Aven liar skulle
väl kammaren tröttna, om jag nu meddelade.vad som i detta avseen e
skett. Jag förmodar, att det kan bjudas tillfällen att senare under
riksdagen lämna meddelanden av detta slag, som jag med hänsyn till
den långa tid, som jag tagit kammarens uppmärksamhet i anspråk,
nu nödgas hoppa över. Man kan emellertid tryggt saga, att beträffande
denna angelägenhet är det största bekymret icke längre att
skaffa tonnage och till rimligt pris, utan den störa avgörande svårigheten
ligger för närvarande tyvärr, höll jag på att säga, pa ett
annat område. Nu är det så'', att man kan icke utan ytterligt besvär
få kol till fartygsdriften. Det huvudsakligen ^levererande landet
har, som herrarna veta, vidtagit sadana åtgärder,, som. avse att intvinga
så stor del av det neutrala tonnaget som möjligt i det. nämnda
landets egen tjänst. Eöljden har blivit, att vi kommit i. sådana
svårigheter, att en av regeringens viktigaste uppgifter. blivit att
söka sörja för koltillgång på sådana villkor, att icke vårt tonnage
tvingas in i en farlig fraktfart och samtidigt undandrages trafiken
på Sverige. Och jag vill icke underlåta att framhålla, att detta är
icke endast en för oss besvärlig omständighet utan detsamma gäller
andra neutrala länder. Det har gått så långt, att i vart grannland
Norge har landets förnämsta sjöfartsorgan direkt uppmanat redarne
att, hellre än att gå in på det ^levererande landets hårda villkor,
lägga upp sina fartyg. Så har också i viss utsträckning skett... Nu
ha svårigheterna i Norge nått en sådan höjd, att, om man far tro
tidningarna, är det endast några få procent av tonnaget, som numera
återstå för tillgodoseende av landets egna behov.

Om jag nu i allra största korthet skulle lämna några uppgifter
till svar på de övriga frågor, som ställts till mig, så skulle jag först
vilja svara på den fråga, som herr Palmstierna gjorde: huru stor var
kassafonden vid årsskiftet? Jag fattar denna fråga så, att herr
Palmstierna menade: huru mycket finnes i kassafonden, sedan överskott
å statsregleringen vederbörligen bokförts? Ja, om jag vetat
det bestämt, så hade jag icke underlåtit att tillse att i statsverkspropositionen
givits det svar, som herr Palmstierna önskade, och som
jag förmodar regeringen varit skyldig att om möjligt lämna. Men
tyvärr hade jag icke kunnat lämna annat än approximativa siffror,
enär bokslutet först långt fram på detta år föreligger. Särskilt vill

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Kort».)

Nr 7. 40

Måndagen den 22 januari, e. in.

Remiss av jag nll påpeka en stor obekant faktor, som jag längre fram kommer
statsverks- -j.^ därmed samtidigt besvarande en av den ärade talarens övriga
;''Tortr,i'' frågor: huru stort är överskottet på fjolårets krigskonjunkturskatt?
(<ors.) gom erinra oss, utgjorde kassafonden vid 1916 års slut 57,789,149
kronor 60 öre. Därifrån skola dragas de av riksdagen för täckande
av neutralitetsutgifter, på sätt jag förut nämnt, anslagna medel eller
20,698,100 kronor. Och om jag fråndrager dem, så skulle kassafonden
ha haft en behållning av i runt tal 37,000,000 kronor. Men,
som sagt, detta är icke den riktiga siffran, ty det tillkommer jämte
inverkan av 1916 års statsreglering i övrigt ett överskott av krigskonjunkturskatten.
Det är alldeles riktigt, som herr Palmstierna
sade, att detta överskott går automatiskt in i kassafonden. Och det
uttalande angående användningen av detta överskott, som återfinnes i
statsverkspropositionen, förstår nog herr Palmstierna utan att jag
behöver lämna någon ytterligare förklaring. Vid framläggandet av
finansplanen blir det för övrigt tillfälle att närmare utveckla det
ifrågavarande uttalandet, som herr Palmstierna fäst sig vid.

Nu frågas: huru ställer det sig med avseende på krigskonjunkturskatten?
Man måste väl dock få veta något därom. Då vill jag
säga, att brutto uppgår denna skatt för 1916, avseende 1915 års vinster,
till omkring 60,000,000 för landsbygden och alla rikets städer
utom Stockholm. För Stockholm räknar statskontoret med 10—15
miljoner kronor. Låt oss försiktigtvis räkna med det mindre beloppet.
Alltså ha vi då ett bruttobelopp på 70 miljoner kronor.
Härtill kommer skatten å 1914 års vinster eller 6 x/2 miljoner kronor.
Sålunda tillsamman 76 V2 miljoner. Härifrån avgår först och främst
vad restitutionsvis kan behöva utgå på grund av klagomål hos kammarrätten
och regeringsrätten -—• hur mycket vet jag icke. Men jag
har vågat mig på den förmodan, att man efter dylika avdrag kunde
stanna vid ett nettobelopp av minst 59 miljoner kronor. Varför just
59 miljoner? Jo, riksdagen har själv beräknat den ifrågavarande
skattens avkastning till 9 miljoner kronor. Finge vi nu i stället 59
miljoner kronor, så bleve överskottet 50 miljoner kronor. För innevarande
år ha vi beräknat denna krigskonjunkturskatt till 20
miljoner kronor. På grund av den oerhört starka och oväntade utvecklingen
av affärslivet och på grund av de stora af färsvinsterna
är det emellertid att förmoda, att krigskonjunkturskatten även för
innevarande år kommer att lämna ett överskott, som jag, med all
reservation för eventuella misstag, vill antaga skall bliva lika stort
som det jag nyss har angivit såsom möjligt för år 1916. Skulle så
bliva fallet, och man således vågar räkna även för 1917 med ett
överskott av 50 miljoner kronor, så hade man 100 miljoner kronor,
som, sedan de influtit i kassafonden, kunde användas, om riksdagen så
skulle finna lämpligt, för täckande av neutralitetskostnader, en användning
av dessa medel, som automatiskt skulle hava uppkommit,
därest å budgeten för de ifrågavarande åren funnits ett förslagsanslag
för bestridande av dessa kostnader. En sådan användning har
den ur olika synpunkter beaktansvärda fördelen, att det löpande årets
neutralitetsutgifter så långt som möjligt täckas av inkomster under

Måndagen (lön 22 januari, e. in.

Nr 7.

samma år och hindrar i anspråktagandet för nya utgifter av medel,

som strängt taget redan äro förbrukade. . .. propositionen.

.Tåg vill till undvikande av missförstånd säga, att beträffande (ports.)
krigskonjunkturskatten är av riksdagen redan fastställt, huru den
skall utgå. Om jag är riktigt underrättad, så sade herr Eden, att
man icke vet, hur denna krigskonjunkturskatt skall läggas. Denna
uppfattning är icke riktig, ty bestämmelserna i förordningen om
krigskonjunkturskatt gälla ju enligt riksdagens beslut ända till dess
att genom nådig kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet skall
anses ha upphört.

Det är förmodligen nog med vad jag nu sagt. Men da mina anteckningar
måhända icke äro fullständiga och jag på denna grund
eller eljest kommit att uraktlåta att svara pa alla framställda frågor,
så torde kammaren få ursäkta, om jag i stället i ett senare anförande
därest så skulle behövas återkommer för att lämna vidare
besked. Så mycket vill jag dock ha sagt, och jag förmodar, att
mina kamrater i kammaren icke misstycka det, att den anmärkta
bristfälligheten i budgeten mera är beroende på förhållanden, som
Kungl. Maj :t icke kunnat kontrollera än på vare sig brist på god
vilja eller uraktlåtenhet att i tid vidtaga nödiga åtgärder. Jag skulle
kunna som bevis härpå framhålla en del saker, t. ex. krigstidslyälpen.
Yi ha i tid vidtagit anordningar för att komma fram med ett
acceptabelt förslag. Yi ha också fatt gott stöd i löneregleringskommitténs
arbete — därom är icke tvivel. Icke dess mindre är saken
icke färdig så att propositionen redan nu kunnat framläggas för
riksdagen. Det kommer att ske under den närmaste tiden, hoppas
jag. Saken har icke i statsverkspropositionen kunnat upptagas i
annan form än som skett, och det beror pa kristidens ofrånkomliga
följder. Om jag ginge igenom post för post, så skulle herrarna finna,
att av alla de anmärkningar som framkommit står icke mycket
kvar för den uppmärksamme granskaren, som vill taga hänsyn till
huru förhållandena utvecklat sig och huru frågorna behandlats och
över huvud kunnat behandlas hos Kungl. Maj :t.

Med den förklaringen, herr talman, slutar jag nu mitt anförande
under anhållan, att kammaren ville välvilligt upptaga det Kungl.

Maj:ts förslag, som skall innefatta såväl den fullständiga finansplanen
som vad därmed sammanhänger och ägna det en sådan granskning
som det förtjänar, oaktat vi på grund av förhållandena icke
kunnat framlägga det i samband med statsverkspropositionen.

Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman, mina herrar! De

långa talen torde kanske nu vara slut. Jag skall åtminstone för
min del lova att icke hålla på länge, men jag vill säga några ord.

Under sjunde huvudtiteln får man läsa bland annat, att till
synnerligen hårt skattetyngda landskommuner begäres ett extra
anslag av 600,000 kronor, i avvaktan på den proposition som kan
varda” riksdagen förelagd, sedan sakkunniga avlämnat förslag om
provisoriska åtgärder härutinnan.

Jag skulle vilja för min de! till herr finansministern kasta en

*• 42 Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av liten blomma för att han verkligen kommer igen med denna fråo-a
propositionen, har förat, föremål för riksdagens prövning, men den föll.

(Forts) , ar man m.är^e ^en kraft, med vilken herr finansministern nyss
försvarade _sig, kan det vara överflödigt att kasta några blommor,
men jag vill bara säga, att det är icke en dag för tidigt, att den
frågan kommer igen och att man försöker lätta tungan för de
skattetyngda landskommunerna. Det blir värre och värre för vart
år som går. En del kommuner ha genom befintliga naturliga förutsättningar,
vattenkraft och annat, som bereder möjlighet för industriella
anläggningar, det bättre kommunalt sett, medan däremot
de kommuner, som icke ha dessa förutsättningar, bli värre och
värre tyngda. Det uppstår sådana motsättningar, att man måste
beklaga de kommuner, som helt och hållet sakna industri och därav
följande förmåner.

Det var icke egentligen för att säga detta, jag begärde ordet,
utan det gjorde jag för att tillmötesgå en önskan, som uttalades
av Hans excellens herr statsministern på förmiddagen. Han ville
att vi här litet var från landets olika delar skulle yttra oss om
och komma med kritik över den livsmedelspolitik regeringen fört.

Ingen norrlänning har här uppträtt och sagt något i livsmedelsfrågan,
och jag tänkte därför, att åtminstone någon norrlänning
borde säga något i den frågan. Till att börja med vill jag
då säga att det för mig åtminstone har tett sig bra underligt med
hela denna livsmedelsfråga. Jag vill nästan säga, att allt där är
eu röra. Man kommer med förordningar, att sä och så skall det
ske med inventering och deklaration. Sedan komma blanketter,
som man skall ifylla När man fick dem, stod man verkligen bra
rådvill. Åtminstone blev jag rådvill, när jag inom parentes efter
rubriken »mjöl» fann »även krossad eller gröpad vara». År det då
meningen, att man under rubriken mjöl skall taga med det gröpe,
man har? Man kan vara i den situation, att man har litet mjöl,
men mycket gröpe. Om detta gröpe består av blandsäd t. ex.,
vad skall det då egentligen tjäna till att taga upp vikten på detta
gröpe? Det kan väl i alla händelser icke bli bröd av sådant mjöl.
Ja, jag stod undrande och spörjande hur jag i den delen skulle
förfara. Vederbörande i min hemort vände sig till vederbörande i
Stockholm och begärde närmare upplysning, hur man skulle förfära,
och man fick då det beskedet, att krossad vara behövde man
rakt inte ta upp, den gick fri från deklaration.

Kfter underrubriken »blandsäd» å blanketten finner man orden:
»i vilken vete eller rag ingår». I den norrländska blansäden ingår
icke vete eller råg utan havre, korn och ärter. Skall man då
våga upp och deklarera blandsäden? Nej, enligt min mening.
Men så kom det underrättelse att om i denna blansäd ingick korn
med över 75 % så skulle man deklarera. Skulle man då kanske
räkna detta korn för sig och upptaga det i deklarationen under
korn, eller hur skall man bete sig? .

Det har kommit, som sagt, den ena ordern efter den andra
på detta område, och man har verkligen stått villrådig. Nu är

Måndagen dop. 22 januari, c. in.

43 Nr 7.

det så, att kornet skall deklareras endast för Norrland med un- “r™
dantag av en de! av Gävleborgs län. Det förefallet en notr an- proportionell.
ning ganska underligt, att man skall nödgas våga upp och taga ^orts.)
reda på det korn, som finnes i Norrland, men ei det korn, som
finnes i södra Sverige. Kornet i Skåne är val lika matnyttigt
och bra till bröd so n det i Norrland. Och varför kan man icke
taga med havre, som är en sådan stor artikel? Det förefaller, som
om folkhushållningskommissionen icke skulle ha reda pa, att det
verkligen går att baka bröd av havre. An g preparerade havregryn
är en ganska stor artikel, av denna går det att baka kärligt bröd;
men varför har icke den artikeln upptagits? Jag har statt spörjande.

Jag skall be att fä anföra några siffror, som gorå att man
undrande måste fråga: vad är meningen med allt detta: Fnligt

den senast tillgängliga statistiken (utdelad på vara bänkar för
några dagar sedan) utgör skörden för hela riket ar lJlo av korn
3,686,740 deciton och ''av havre 14,014,280 deciton. Vi finna här
alltså en väsentligt större produktion av havre. Av samma statistik
finna vi, att för Jämtland med ett utsäde av 15,871 deciton
kom det 1913 blivit en skörd av 191,550 deciton. För Malmöhus
län är samma år utsädet 61,187 deciton och skörden 893, <20 deciton.
Det var alltså mer än fyra och en halv gånger sa stor skörd
1913 i Skåne som i Jämtland av korn, och samma förhållande far
nog fortfarande råda. Man har ju ingen nyare statistik, åtminstone
har icke jag haft tillfälle se någon nyare än den har anförda,
och jag förmodar att proportionen skall bliva ungefär densamma
även för följande år. I Gävleborgs län var kornproiuktionen
169,120 deciton och i Gottlands län 305,720. Varför skall
icke också det korn, som växer i de sydligare provinserna, kunna
få utnyttjas till brödsäd i landet, då det verkligen är fråga om,
att det är av behovet påkallat att taga reda på allt som finnes i

den vägen? . , , , , , ,, , ,

Jao- vill vidare säga, att jag för min del har tyckt, att det
är en nästan orimlig apparat man satt igång. I våra trakter är
det i allmänhet så, att sedan tröskningen på hösten är gjord, man
säljer sitt överskott av korn. Vid den tid, då inventeringen
skulle ske, funnos i stort sett icke många, som hade något over^kott,
utan man hade endast vad som var avsett för husbehov Att da
sätta i gång med en sådan vidlyftig apparat med deklarationei
och invotering hos varenda småbonde tycker jag verkligen är för
mycket. Man kunde ju hava satt en minimigräns för sådan deklaration
och inventering. Där man hade mer än detta minimum,
skulle man ha uppgivit överskottet, men jag tycker,_ som sagt, att
det är för mycket, att alla innehavare av poster, icke större, an
vad som åtgår för det egna behovet, skola behöva deklarera

Vidare vill jag säga, att det förefaller mig att man stadgat
bra stränga böter för oss, stackars bönder, för den händelse vi
skulle av misstag begå något fel i deklarationen. Jag skalf be
att få läsa upp § 4 i författningen angående reglering av brodsädsförbrukningen:
»I den man Konungen icke medgiver undantag,

>r 7.

Måndagen den 22 januari, e. m.

Hemss av åligger en var innehavare av vete, råg eller korn, såväl tröskad
p,ZZZone,>sc!m oti-öskad vara, samt mjöl, vid vars framställande använts vete,
(Forts.) ra& e.er korn, ä venso hårt »bröd, som tillverkats av dylikt mjöl,
att lämna uppgift angående de förråd av nämnda varor, som hos
honom lörefunnos kl. 5 f. m. den 8 januari 1917. Uppgifterna
skola senast den 15 januari 191 • eller inom den senare tid, som
folkhushällningskommissionen kan jfraga om glest bebodda trakter
av landet finna skäligt bestämma, inlämnas till ortsmyndighet, som
i § 13 sägs, och skola avfattas å blanketter, vartill formulär''fastställas
av folkhushällningskommissionen och vilka av kommissionen
tillställas ortsmyndigheterna för att de uppgiftspliktiga tillhandahållas.
^ — Om man nu icke skulle följa denna bestämmelse, vilket
kunde inträffa med alla de tolkningar och olika uppfattningar man
får ifåga om deklarationen så följer straff. Därom säges i § 14:
»Den, vilken uraktlåter, att fullgöra honom enligt § 4 åliggande
uppgiftsskyldighet eller mot bättre vetande avgiver oriktig uppgift,
straffes med böter från och med tio till och med tiotusen
kronor eller med fängelse i högst 6 månader.» Jag tycker verkligen,
att det är straffbestämmelser, som äro orimliga. Skall verkligen
en bonde, som på något sätt begår en felaktighet vid uppgivandet
av sin egen produktion av säd, hemfalla under så förfärliga
bötesbestämmolser? Jag skall taga mig friheten uppläsa den
kungliga förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering, § 20: »Har någon i deklaration eller annan uppgift
eller upplysning, som av honom avgivits till ledning vid taxering,
mot bättre vetande uteslutit elJer till för lågt belopp upptagit inkomst
eller förmögenhet, böte från och med tjugufem till och med
ettusen kronor» Det är då en bra skillnad på dessa bötesbestämmeiser,
och jag har icke kunnat förstå, hur man kunnat komma
till sådana orimliga bötesbelopp. Det ser närapå ut, som vederbörande
skulle försöka g’ ra fiskalmat av oss stackars bönder. Det
är vidare i den av mig först citerade förordningen bestämt, att av
böterna 2/3 skola tillfalla aklagaren. Detta gör naturligtvis, att
åklagaren försöker på alla sätt komma åt oss och fä anledning att
få ut böter och förtjäna på denna affär. Jag må verkligen säga,
att det är hårda sa''*er.

Jag lovade att icke länge uppehålla kammaren, och jag vill nu
bara till sist säga några få ord till vår krigsminister. Vi se av statsverk
spropositionen, att det äskas många miljoner förförsvaret. Man
skall nu offra mycket pengar på det s. k. tunga artilleriet. Jag
vill för min del säga, att nog skall det fram verkligt starka skal,
innan herr krigsmistern skall fä mig att rösta för dessa anslag,
om icke det villkoret uppfylla, att man avlastar åtskilligt av
försvarsbudgeten, som nu är en sådan tunga. Kavalleriet har
visat sig under^kriget icke hava den betydelse, man först trodde
det skulle ha. .Försök avlasta något från kavalleriet. Om så sker,
då kan det hända, att herr krigsmistern kan fä mig att rösta för
några miljoner till artilleriet, men icke gärna förr. Man skall,
när det gäller dessa anslag, icke bara låta miljonerna rulla, utan

Mladagen don 22 januari, c. in. 45 Mr 7.

jag tror, att det är nödvändigt, att man här verkställer en revi- Remiss fusion
oi h ser till, om man icke kan försöka skära bort det, som
under kriget visat sig vara till bra liten nytta. Om så sker, är
det många, som gå med på att rösta för vissa punkter, men man
får lov att skära bort på andra.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Det bar icke

väckt så liten oro på vissa håll dels bland näringsidkarna* representanter
och dels bland folk i allmänhet, över det sätt, på vilket
statens järnvägar för närvarande skötas, eller den trafikförmäga
statens järnvägar prestera.

Tågen bli avsevärt försenade. På stationerna stå en massa
vagnar och vänta på att vidare befordras. Det går icke alls att
få fram den mängd av gods, som man vill få fram och har beräknat
att få fram. Jag skall taga ett enda exempel för att visa,
att det icke är bra, som det är. Det gick för en vecka sedan ett
militärtåg till Norrland. Tiden för resan hade å tabellen utsatts
till 39 timmar; tåget hade att göra Hd timmar. Det är — det
måste herrarna medge — en oerhörd skillnad mellan 39 timmar
och 66. Det var sålunda en försening av icke mindre än 27 timmar.
Vägsträckan, som tåget skulle passera, var 106 mil. Tåget
var ett extra militärtåg. Det hann sålunda icke_ mer än 1,6 mil
i timmen — en fart, som en bonde presterar med sin häst. Men när
sådant kan inträda med ett extratåg, så måste man väl säga, att
det är fel ngåonstans. Var det felet ligger kan man icke svara
på. Det är en hel del förhållanden, som inverka, det är klart,
såsom för trånga bangårdar, för få och för svaga maskiner, för
dåligt bränsle och ytterligare en hel del. Kölden gör sitt till, man
hör talas om bristande gummislangar, brustna koppel, urspårningar,
en hel del faktorer, som samverka; men det är en annan faktor,
som man ej heller får blunda för, den nämligen, att personalen är
för fåtalig och överansträngd under så oerhört frestande och enerverande
förhållanden, som nu råda vid statens järnvägar När
man vet, att personalen icke utökats utan minskats genom förhållanden,
som vi alla känna till, när vi veta, att den personal, som
går ifrån statens järnvägar, ersättes med annan av icke bästa kvalité,
måste man där se en orsak. Till följd av de avlöningar, som
betalas, kan man icke få det folk, som man önskar. _En god del
av de förhållanden, som råda vid statens järnvägar, måste då tillskrivas
den omständigheten, att det är brist på personal och att
personalen är underbetald, med ett ord; statens järnvägar lida av
svårigheter i personalhänseende. Det är ett faktum, som vi icke
kunna komma ifrån, och som jag nu velat peka på.

Då jag icke kan finna annat, än att det ur näringslivets och ur
den resande allmänhetens synpunkt är betänkligt, att det är, som
det är, och då jag har den uppfattningen, att en längre tids fortsättande
med det system, som råder, kommer att medföra måhända
oberäkneliga faror, ity att det skulle vara ganska förklarligt, om
det skedde något misstag, som medförde förlust av liv och lem, så

Nr 7. 46

Måndagen den 22 januari, e. in.

Kemiss av kan jag icke annat än vid detta tillfälle, då riksdagen första gån proposUionen

gen står ansikte mot ansikte med regeringen, till civilministern
(Forts) framföra en bestämd förhoppning, att regeringen, då den snart
framlägger en proposition med förslag om böjning av järnvägsmännens
löner, mätte taga till förhöjningen så, att det verkligen
blir en ordentlig ökning, så att det kan gå för sig att få duktigt
folk till statens järnvägar. Jag har sålunda ingen annan önskan
att framställa vid detta tillfälle än en varm och bestämd vädjan
till civilministern att i detta fall göra allt vad göras kan för att
påskynda den utredning, som pågår, och för att den proposition,
som väntas, skall bli av verkligt ingripande betydelse i avlöningshänseende.

Jag har begärt ordet för att beröra även ett par andra saker
utom denna. Den förste talaren i dag talade om att regeringen
alls icke ansåg det lämpligt att fråga riksdagen om den plutonchefskurs,
som anordnades förra året, och antydde, att denna kurs
bestämts av Kungl. Maj:t några dagar efter det riksdagen åtskilts.
Nej, det var icke så, det var precis samma dag, som riksdagens
sista plenum. Den 14 juni samlades riksdagen för att fastställa
statsregleringen, och den 14 juni utfärdade Kungl. Maj:t bestämmelser
om plutonchefskurs. Om detta nu skedde på eftermiddagen,
under det att kamrarna sammanträdde på förmiddagen, det vet jag
icke, men det var i alla fäll precis samma dag, som riksdagen hade
sitt sista sammanträde. Alldeles säkert är, att icke var den där
kursen^ så hastigt påkommen, att icke Kungl. Maj:t hade reda på
den på förhand. Det har sagts mig, att åtminstone på några
övningsplatser visste officerarna om denna kurs ganska långt förut
och det har också sagts mig, att åtminstone på en lägerplats officerarna
sade till beväringsmännen: i sommar skall det bli plutonchefskurs
och det är alldeles säkert, att en hel del av er skall
tagas ut till den kursen. Härav synes, att icke kom frågan så
hastigt på som sagts av regeringen. Det är alldeles tydligt och
klart, att här ville regeringen icke höra riksdagen, möjligen därför
att den var rädd för att icke få sin begäran uppfylld. Jag är dock
mera böjd för att tro, att detta var ett utslag av den militära anda,
som vill göra sig så bred i vårt land, att man helst vill vara av
med riksdagen.

I varje fall är det icke blott den parlamentariska sidan av saken,
som upprört mig, utan även den rent humanitära sidan. Denna
order om plutonchefskurs gick ut den 14 juni, och den bestämde,
huru många som skulle tagas ut från varje regemente till olika
platser, och det hette vidare, att de, som hade giltiga skäl att
söka befrielse från kommenderingen till kursen, skulle inlämna sina
ansökningar om befrielse till vederbörande regementschef före den
23 juni. Den 14 juni fattade Kungl. Maj:t sitt beslut. Innan detta
blev bekantgjort och innan man hann underrätta dem, som skulle
deltaga i kursen, var man nära den 20 juni och den 23 skulle vederbörande
lämna in sina ansökningar. Nog måste dock var och en
säga sig, att det är rent omänskligt att begära, att folk skall så

Måndagen den 22 januari, e. in.

47 Nr 7.

hastigt kunna hinna motivera sina ansökningar och skaffa alla de
intyg, som äro nödvändiga, för att en sådan ansökning skall bifallas.
Följden blev naturligtvis den, att en hel del av dem, som ämnade
söka befrielse, icke hunno göra det.

Dessa ansökningar skulle sedan vara inne till arméfördelningscheferna
den 2(1 juni, och omedelbart därefter skulle de söndag in
till kommandoexpeditionen i Stockholm, där de skulle vara inne
den 28 juni. Då sammanträdde i Stockholm eu kommission, som
skulle pröva ansökningarna om befrielse, och den fick skynda på
med arbetet så fort som möjligt, ty den 10 juli skulle männen
rycka in i ledet, och det är ju alldeles klart, att sedan kommissionen
fattat sitt beslut, fick ansökningen gå till kommandoexpeditionen
igen och därifrån vidare. — Om den gick till arméfördelmngschefen
eller om den gick direkt till regementet vet jag icke, men i alla
fall skulle den till vederbörande regementschef och därifrån expedieras
till sökanden. Under sådana förhållanden var det tydligen
nödvändigt att skynda på. Kommittén bestod av fem ledamöter,
men det hade kommit in omkring tre tusen ansökningar. Det fanns
då naturligtvis ingen levande möjlighet för kommissionen att fullgöra
sitt gianskningsarbete gemensamt — och detta vet jag därför
att jag var ledamot av kommissionen — utan det måste gä till så,
att vi delade upp arbetet, så att varje ledamot fick ett antal ansökningar
att behandla tillsammans med en sekreterare. Kollegialt
kunde det icke gå. Vi försökte en dag och funno, att om vi skulle
fortsätta på det sättet, hade vi måst arbeta intensivt bortåt 20
dagar, och vi hade blott 10 dagar på oss. När prövningen skulle
ske på det sättet, förstår var och en, att många misstag gjorts.
Det har klagats i tidningspressen över att så skett och det naturligtvis
med rätta. Kommissionen är viss om att ha gjort sitt
bästa, men när det var så snävt tilltaget med tiden, att kommissionen
icke kunde ordentligt behandla ansökningarna om befrielse,
så måste det bli, som det blev.

Nog får man väl ändock säga, att när man skall taga ut folk
till en sådan extra tjänstgöring, som icke alla behöva underkasta
sig, så borde de utkallade få tid att göra sig i ordning för tjänstgöringen
och icke ryckas ifrån hus och hem och från sitt dagliga
arbete precis som en, som gjort något straffvärt och som polisen
kommer och hämtar. Och vilka togos ut? Jo, människor i alla
samhällsklasser. Det var rent upprörande att icke kunna befria
en del som ansökt, särskilt var detta förhållandet med. vissa småbönder,
som sökte befrielse men som icke kunde fa sådan. De
hade hustrur och barn och togos ut just när skörden stod för dörren.
Nog förstår man, huru en sådan bonde måste anstränga sig för att
skaffa någon hjälp. Hustrun måste vara hemma med ett eller två
små barn och skörden fick vänta. Upprepade sådana fall förekommo,
men dessa män kunde icke befrias utan måste ut.

Jag skall också säga en annan sak. När man sitter i en sådan
kommission, far man se, var fosterlandskärleken egentligen sitter.
Där kommo in ansökningar om befrielse från miljonärssöner, vilkas

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

Nr 7. 48

Mändagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

pappor varit de främsta att agitera för försvaret, och flera av dessa
ansökningar saknade bärande motivering eller också var motiveringen
så genomskinlig, att man tydligen såg deras önskan att få slippa.
Jag vet icke ett enda fall, då kommissionen gick med på något
sådant, men man såg tendensen i alla fall. Det är icke alltid så
att _ de, som skrika mest om fosterlandskärlek, också äro starkast
däri.

Jag har icke kunnat uraktlåta att påtala detta förhållande
med plutonchefskurserna icke blott ur parlamentarisk synpunkt
utan också ur rent humanitära synpunkter. Det har hörts bittra
klagomål över dessa förhållanden, och de klagomålen ha varit fullständigt
befogade.

Sedan skall jag be att få säga några ord om neutralitetsvakten.
Det har sagts av flera talare klandrande ord om denna, men jag
tror, att regeringen behöver höra flera. Det talades i fjol under
remissdebatten om denna neutralitetsvakt, det talades ett par gånger
till under riksdagen, och det lämnades löfte under hand, att det
skulle bli bättre. Det drogs in en del, medan riksdagen var samlad
här, men när riksdagen rest hem, tog man ut dem igen. Jag får
för min del säga, att detta är ett rent gyckel med riksdagen och
svenska folket. Här ha nu offrats 200 miljoner, och under tiden
går folk och svälter, hustrur och barn lida nöd, lida brist på bröd,
brist på skor och kläder, och så skola vi offra pengar för denna,
åtminstone efter mitt sätt att se, väsentligen onyttiga sak. Kan
herr krigsministern för mig förklara följande fall: vid en järnväg
i västra Sverige går det 80 eller 90 man och bevakar en bro, och
vid samma järnväg en halv mil längre västerut är det en annan
bro, som är både hög och besvärlig, och där går ingen enda man.
Förklara, varför det skall gå 80 eller 90 man på det ena stället
och på det andra ingen enda.

Det finnes flera sådana fall. Det går minst ett kompani vid
Riksgränsen. Jag skall icke nämna något mer namn på bevakningsplatser,
då dessa böra hemlighållas, men det är ju bekant över hela
landet, att det finnes bevakning vid Riksgränsen, och därför anser
jag mig kunna nämna detta.

På norska sidan är det bevakning och på svenska sidan likaså.
Det är ett stationshus där uppe, som skall bevakas. Så kommer
det möjligen en ren gående över fältet eller en fågel kotnmer
flygande, eller kanhända att det kommer en varg, det är alltsammans.
I alla fall skola svenskarna gå där och titta på norrmännen
och norrmännen på svenskarna. Nu ha ju Sveriges och Norges
regeringar samarbetat för att få till stånd fred mellan de krigförande
länderna. Skulle man då icke kunna komma överens och
låta norrmännen vara hemma och sköta sina kor och hästar och
låta svenskarna sköta sina egna angelägenheter? Nog tycker jag,
att det är löjligt, att där uppe i vildmarken två brödrafolks söner
skola slita ont i snö och 30 ä 40 graders köld, under det regeringarna
söka stifta fred ute i världen.

Jag vill icke nämna flera fall, men om det är så, att herr

Måndagen den 22 januari, e. in. 49 Nr 7.

statsrådet önskar få saken ytterligare belyst, kan jag lämna med- Remiss av
delanden härom enskilt eller offentligt. Jag kunde tala om, hu- tauverksrusom
i Västmanland och Värmland männen gå och titta på broar, Pl0P°“lw"en
som man icke förstår, att de behöva bevaka. Under tiden ha de- (Fort8'')
ras familjer det besvärligt hemma. Jag har en granne, som är
mobiliserad, han har hustru och sju små barn. Han skulle resa
till Norrland och titta på renar och vargar och jag vet icke allt
vad, men åtminstone var det icke några främmande människor,
som ville Sverige något ont. Samtidigt fingo lians hustru och
barn där hemma svälta. Det understöd, som lämnas av staten, är
i sådana fall ingenting i jämförelse med vad som behövs, och kommunen
får därför träda emellan. Sådana fall finnes det legio: det
är sjukdom och nöd, människorna få slita ont alldeles förskräckligt,
och varför? Ja, icke vet jag, men det skulle vara mycket intressant,
om herr statsrådet kunde klara ut för Sveriges folk, varför
dessa inkallelser ske.

Jag skulle vilja säga en sak till, innan jag går ifrån detta
ämne, och det är, hurudan behandlingen av manskapet är på en
del platser. Jag skall emellertid icke taga upp det nu utan i
annat sammanhang, men det skall icke bli glömt.

I alla fall har neutralitetsvakten kostat 200 milj. kronor. Och
det kan icke gå i mig eller andra civila, att det varit nödvändigt.

Men under tiden kan man icke göra något verkligt för att avhjälpa
nöden och lidandena i landet. Nu säges, att det skall anslås
24 miljoner för det ändamålet, men det skall bli intressant
att se, när fördelningen av dessa pengar skall ske, om de fattige
få någonting. Det blir väl så, att största delen går till andra
håll än direkt till de fattigaste samhällsklasserna för att skaffa
dem billig mat och billiga kläder. Under tiden, medan det råder
svält och nöd, pågår ett ohejdat jobberi. Här förtjänar folk pengar
på vissa affärer alldeles oerhört. I den grå boken upplyses,
att ensamt bankernas balans med utlandet förbättrats sedan kriget
med 343 milj. Visst är det bra, vi bli ekonomiskt starka och rika,
men vilka ha fått gott av dessa miljoner? Jag har sett efter i
vår by bland gruvarbetare, järnarbetare och småbönder, men de
äro lika fattiga, ja, fattigare än förut. När kriget bröt ut, hade
de ett par hela skor var och en, men knappast nu, och sina kläder^
ha de slitit ut. Vilka ha fått dessa 343 miljoner? Icke de
små i samhället, så mycket är alldeles säkert. När man går till
järnbruken, finner man, att de icke betala sina arbetare mera än
förut. De ha bara givit dem litet dyrtidshjälp såsom gåva. Men
brukspatronerna bli förmögna. De, som förut förtjänade 200,000
kronor, ha nu en årsvinst av 1 miljon eller mera, som de kunna
lägga ^ på kistbottnen. Detta är ett förhållande i samhället, som
vi måste vara eniga om är en sjukdom, det är en pestböld helt
enkelt. . Här skall det genom mobiliseringen göras de yttersta ansträngningar,
som gå ut över de fattiga, men de rikedomar, som
samlas, ga till en annan grupp, till dem, som icke behöva kännas
vid några påfrestningar. Nog måste det peka hän i riktning mot

Andra hammarens protokoll 1917. Nr 7. 4

Nr 7. 50

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av ett bättre samhällsskick, nog får man säga, att den kapitalistiska
‘ro^osttionen repmen är rutten och bör avlösas. I)en tid, som skall komma,
Pr°(Vmtl°)en mäste vara bättre, då jordens och gruvornas rikedomar icke böra
r '' tillfalla ensamt brukspatronerna, utan att även de fattiga arbetarna
få ordentliga kläder och skor.

Jag har icke kunnat uraktlåta att peka på detta, då vi samlas
för första gången inför regeringen, och jag vill sluta med att
uttala den förhoppningen, att vad jag här sagt åtminstone i någon
mån måtte påverka regeringen att påbjuda en inskränkning, en
väsentlig och snabb inskränkning, särskilt beträffande inkallelserna
vid hären.

Chefen för lantförsvarsdepartementet, herr statsrådet Mörcker
Herr talman, mina herrar! Under dagens debatt har från flera
talare riktats skarpt klander mot den ökning, som den nu föreliggande
fjärde huvudtiteln företer. Denna stegring utgör, om man
lägger tillsammans ökningarna å de ordinarie och extra anslagen,
20 milj. kronor. Dock mäste jag genast säga, att den allra största
delen av denna stora summa faller på dyrtiden, som naturligtvis
måste i hög grad drabba arméns olika anslag lika väl som den
drabbar oss all-a. Detta har också av flera talare framhållits, och
något klander mot de anslagsförhöjningar, som uppkommit på
grund av dyrtiden, har heller icke framkommit.

Det är emellertid även en annan omständighet, som föranlett
budgetsökningen och som icke har blivit vidrörd. Riksdagen beslöt
nämligen förra året, att de medel, som erfordras för arméns
byggnader, icke som hittills skulle beräknas utgå av medel, som
influtit från försålda tomter, utan skulle tagas upp på extra anslag.
Detta har vallat en ökning, som uppgått till nära 6 milj.
kronor av de förut nämnda 20.

Men- det är sant, att den ökning, som uppstått på fjärde huvudtiteln,
icke uteslutande är beroende på dyrtiden eller på denna
omständighet, att byggnaderna lagts på extra anslag. Det finns
ändå ökning på andra områden. En föregående talare har gått in
på detaljer härvidlag och vidrört de särskilda anslag, som sålunda
blivit höjda. Jag skall här i korthet bemöta honom i vad han
anmärkt.

Den första punkt, som han riktade sig mot, var att anslaget
för departementet ökats med 50,000 kronor. Detta är emellertid
beroende på en lönereglering, som är avsedd att ske inom hela
Kungi. Maj:ts kansli och icke endast beträffande lantförsvarsdepartementet.
Det är sålunda en sak, som man icke kunde förutse,
när l!>14 års härordning kom till, att det skulle anses nödvändigt
att göra en sådan lönereglering.

En annan anmärkning gällde arméförvaltningen. Här finna
vi också en rätt betydande ökning. Arbetet har de senaste åren
tagit en sådan omfattning inom arméförvaltningen, att man fått
sätta in extra biträden i massa. Den ökning, som nu är upptagen

Måndagen den 22 januari, e. in. 51

i budgeten, avser att förskaffa dessa — mestadels kvinnor — en
mera stadgad ställning.

Nästa post, som vidrördes, var den för ridskolan. Det är så,
att föregående riksdag beslöt på grund av en proposition från
jordbruksdepartementet, att hingstdepån i Strömsholm skulle flyttas
till Ottenby. I denna proposition tillkännagavs, att det icke
kunde ske utan en ökning på lantförsvarsdepartementet. När ridskolan
å Strömsholm blev av med hingstarna, måste det anskaffas
andra hästar där, för att ridundervisningen skulle kunna bedrivas.
Propositionen blev av riksdagen godkänd, och i och med detta får
man väl anse, att riksdagen skulle i framtiden underkasta sig att
ge ridskolan ökat anslåg. Det förvånar mig därför, att den ärade
talaren gjort denna anmärkning nu, ty, som vi veta, har någon
förflyttning till Ottenby icke kommit till stånd, och icke heller
har i den nu föreliggande propositionen, avseende 1918 års budget,
blivit upptagen någon ökning av anslaget till ridskolan, utan detta
anslag är oförändrat.

Sedan kommer jag till en annan post, den som rör skjutskolan.
Under många år har frågan om skjutskolans omorganisation
stått på dagordningen. Det har ansetts nödvändigt att utvidga
den samt att anskaffa flera bostäder och även mera mark. Denna
fråga var dock, när 1914 års härordning förelåg, ännu icke fullt
utredd och kunde därför icke gå in i 1914 års härordningsförslag.
Sedan dess har ett fullständigt förslag i ämnet inkommit från inspektören
för infanteriet, som anställt en jämförelse mellan flera
platser för att utröna, vilken skulle bäst passa för skjutskolans
förläggning. Han har kommit till det resultat, att Hosersberg,
där skjutskolan nu är förlagd, icke allenast är den billigaste utan
även ur utbildningssynpunkt den fördelaktigaste platsen. Men
trots att denna plats är billigast, erfordras ändå avsevärda medel
för ändamålet. Det är icke mindre än över 1 miljon kronor, som
erfordras härför, och vidare skulle man få inköpa Hosersbergs slott.
Nu har man emellertid icke ansett, att ett så betydande krav borde
framställas, varför man i stället sökt ordna frågan så, att man
begärt 200,000 kronor för att få till stånd de byggnader, som äro
nödvändiga för den personal, som skall vara förlagd där. Härigenom
skulle icke slottet på något vis behöva tagas i anspråk,
och man har icke ansett sig nu böra göra något markinköp. Men
i och med detta arrangemang har man kunnat ordna förhållandena
vid skjutskolan för derå år framåt, så att denna skall kunna
fungera.

I samband med frågan om skjutskolan framställdes anmärkning
mot, att Kungl. Maj:t icke i årets proposition upptagit av
inspektören för infanteriet föreslagna kurser för underofficerare.
Ja, detta har skett uteslutande därför, att 1914 års härordning
icke upptog sådana kurser och att man nu icke kunnat göra det,
innan bostadsfrågan blivit ordnad. Framdeles kan det befinnas
lämpligt att anordna dylika kurser, men ännu så länge äro bygg -

Nr 7.

Måndagen den 22 januari, e. in.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

naderna otillräckliga, för att man där skall kunna förlägga det
antal officerare, som måste utbildas.

I samband med denna fråga om underofficerarnas utbildning
vill jag upptaga till svaromål en annan sak, som framhållits av
en ärad talare. Det är den frågan, vilken sakkunnige blivit tillsatta
för att utreda, nämligen i vad mån underofficerare skulle
kunna befordras till officerare. Den ärade talaren har framhållit,
att denna fråga skulle förhalats. Härmed förhåller det sig så, att
det är ganska klart, att om någonsin befordring av underofficerare
till officerare skall kunna äga rum, är det under krigstid i ett
krigförande land, där ju avgången är synnerligen stor. Därför
har man ansett sig böra studera denna fråga under det pågående
kriget, innan man fattar definitivt beslut. Det har gjorts sådana
undersökningar i olika länder, och framför allt har ordföranden
för de sakkunnige varit utsänd till Tyskland för att särskilt studera
denna fråga.

En ärad talare har i förmiddags talat om trupptransporterna
till Norrland, där det skulle förekommit ett lika sorgligt förhållande
som för ett par år sedan, att truppen frusit, enär den färdats
i en kall Huka, och att det dröjt synnerligen länge mellan
de måltider, som beståtts truppen. En annan talare har också
vidrört denna sak. Vad beträffar den omständigheten, att truppen
åkt i kalla järnvägsvagnar, är något sådant fall mig icke bekant.
Jag har frågat en hel del regementschefer, som denna vinter haft
folk att transportera, om sådana svårigheter visat sig som för två
år sedan, då det hände, att folk slet ont under transporterna i
kölden, De ha samtliga svarat mig, att så icke varit fallet, men
däremot, att det varit ofantligt långa uppehåll mellan måltiderna,
och detta har givetvis varit förorsakat av upprepade tågförseningar.
Det är klart, att intendenturen knappast kan vara ansvarig
härför. Den har anordnat en måltid på en station med upplag
för så och så många, men så kommer tåget mycket för sent, och
det är klart, att anordnandet av dessa måltider icke i hast kan
ändras om. Jag tror sålunda, att man i detta fall icke kan ge
truppförbandscheferna någon skuld.

Jag kommer så till sist till dessa neutralitetsinkallelser, som
från många håll ha klandrats. Man har sagt, att det kallats in
onödigt mycket folk och att det bevakats broar, som inte behövde
bevakas, under det att andra lämnats obevakade etc. Jag känner
inte till detta fäll, som den siste ärade talaren framhöll, men jag
är nästan övertygad om, att den bro, där bevakning finnes, är av
strategisk betydelse för trupptransporter, som kunna komma i fråga,
då den andra bron, som han talade om, däremot icke har någon
sådan betydelse. Jag kan emellertid inte gå in på några siffror
här och ange, i vad mån man kan minska neutralitetsinkallelserna,
men jag vill förneka, att, som den ärade talaren sade, man vid
förra riksdagens slut omedelbart gick över till ett annat system
än det utlovade. Så har icke skett.

Om jag sålunda egentligen inte kan gå in på några siffror

53 Nr 7.

Måndagen den 22 januari, e. m.

rörande denna neutralitetsvakt, vill jag emellertid framhålla, att

andra neutrala länder i detta avseende varit vida mer betungade prt,positi(men

än vi. Jag har gjort undersökningar i detta fall. Herrarna ha (Forta)

nyss under finansministerns anförande hört siffror från Holland

och Danmark, varav man finner, att dessa länder ha lidit mer än

vi av denna nödvändighetsåtgärd. _ _

Jag anser mig icke kunna nämna, vilka siffror som neutralitetsvakten
i dess länder uppgått, till, men så mycket kan jag säga,
att undersökningarna ha givit vid handen, att medan man i Norge
proportionsvis, i förhållande till landets storlek, har mindre folk
inne än här, har man i Danmark däremot mera folk på benen, än
vi ha för vår neutralitetsvakt, trots att landet är mycket mindre.

I Holland har hela armén varit mobiliserad under hela kriget,
och i Schweiz har särskilt på sista tiden neutralitetsvakten förstärkts
ofantligt.

I samband med klandret mot neutralitetsvakten har det även
framhållits, att inkallelserna skulle ha skett mycket brutalt och
med mycken hårdhet. Jag vill inte förneka, att i vissa fall sa skett.
Omständigheterna ha varit sådana, att man fått utredningen färdig
i sista stund, och man har på grund av denna utredning måst
fatta beslut omedelbart att just till den och den dagen göra en
inkallelse. Så har det varit med de plutonchefskurser, som anordnades
i somras. Man fick utredningen i sista stund, och det var
nödvändigt’ att kalla in under den tid, då det fanns mest befäl
till hands för övningarna. Det är intet tvivel underkastat, att
det därför kommit att bli en viss brutalitet förenad med denna
inkallelse. Men jag vågar påstå, att man under senaste tiden försökt
att ordna det på annat sätt. Om herrarna, som klandrat detta,
studerat de senast utfärdade bestämmelserna, skulle ni. ha funnit,
att när man gjorde de sista inkallelserna för neutralitetsvakten,
bestämde man även, vilken klass som skulle inkallas nästa gång,
och man tillät byte mellan dessa klasser för att göra det så passande,
som det kunde bli för individerna.

Vidare har man under nuvarande neutralitetsinkallelsetid tillgripit
ett medel, som just förordats här på förmiddagen, nämligen
att i viss skala hempermittera folk med färdighållningso.rder att
genast vara beredda att komma till den plats, dit de varit inkallade.

På grund av vad jag nu meddelat, kan jag försäkra herrarna,
att åt de nu inkallade klasserna är tjänstledighet beviljad i vida
större utsträckning än förut, och därför är det litet hårt att just
nu beskyllas för brutalitet.

Herr Venn er ström: Jag har tagit till orda i denna debatt
huvudsakligen som talesman för en valkrets, som inom sig hyser
ett större antal skogsarbetare än någon annan svensk valkrets.

När jag reste hit ned till riksdagen, blev jag både vid personliga
samtal och även på möten med hundratals skogsarbetare direkt
ombedd att till regeringen framföra deras syn på särskilt bröd -

Jir 7. 54

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av ransoneringen och det starka bekymmer, som vilar över hundrapr^oILL.
tusentals av Norrlands bryggare i denna stund.

(Forts) har visserligen herr statsrådet och chefen för jordbruks departementet

varit vänlig att avge ett löfte, att han skall göra
vad på honom ankommer för att låta ransoneringen ifråga om bröd
bli större än den, som nu gäller, så att skogsarbetarna skulle få
något så. när den ranson, som de själva anse vara absolut
oundgänglig. Jag vill gärna taga fasta "på detta ministerns löfte,
men på grund av vad som står i dagens tidningar, känner jag
mig i alla fall förpliktad att ytterligare understryka de krav, som
komma från Norrlands skogsarbetare och som för deras vidkommande
äro absolut ofrånkomliga. Det står i dagens tidningar ett
litet telegram om att avverkningen i vissa delar av Västerbotten
redan blivit inställd, och det står ett annat telegram om att folkhushållningskommissionen
på en begäran om utökning av ransonen
till 500 gram har svarat med ett telegrafiskt nej. När saken ligger
på sådant sätt, ligger den fullständigt olidligt för Norrlands
skogsarbetare, och det måste komma en rättelse till stånd, för så
vitt icke avverkningarnas inställande rent av automatiskt skall
komma att sträcka sig vidare och vidare och omfatta icke bara
vissa delar av Västerbotten utan praktiskt taget hela Norrlands
skogsarbetarefolk.

Om vi gå till den rent personliga erfarenheten, så säger var
och en, som har den minsta aning om det liv, som leves — och
det är ett tungt liv — uppe i Norrlands skogar, att den ranson
på fyrahundra gram, som är det högsta, som folkhushållningskommissionen
vill medge, är absolut för liten och att särskilt en ransonering
på 250 gram är fullkomligt omöjlig. Den räcker bara
till ett enda ordentligt mål, sådant som en verklig norrländsk
skogsarbetare behöver. Går man till den personliga erfarenheten,
säger den nämligen, att en norrländsk skogsarbetare dagligen behöver
cirka 800 ä 900 gram minst. Han måste arbeta ute i den kalla
luften, kanhända arbeta i 25 ä 30 graders kyla, och ändå så, att
svetten ångar, ett hårt och tungt arbete med olidligt ensidig matsedel,
i vanliga fall bara fläsk och dessutom mjölföda och ingenting
annat, och därtill kräves oundgängligen större ransonering
ifråga om mjöl och de olika födoämnen, som kunna av mjöl beredas.
Vi veta, att en norrländsk skogsarbet are, som jag nyss erinrade,
vanligen lever på fläsk och mjöl. Han steker sig till frukost,
middag och kväll s. k. kolbullar,'' rör till dem av mjöl och
vatten och litet flott och äter sitt fläsk därtill, och för en enda
sådan där kolbulle, räckande till ett enda ordentligt mål mat, beräknar
en norrländsk skogsarbetare vanligen 250 ä 300 gram mjöl.
När den personliga erfarenheten är sådan, tror jag inte, att det
räcker, som. herr statsrådet gjorde, en smula krypa bakom konungens
befallningshavande i Västerbottens län. Visserligen har landshövdingen
där nu en synnerligen bred och stark rygg, men jag
tror ändå, att den icke räcker till för att betäcka den ohållbara
position, som en ransonering av 400 eller 500 gram mjöl per dag

55 Nr 7.

Mandagen den 22 januari, e. in.

ändå utgör. Ty jag är viss om att landshövdingen i Västerbottens Remiss av
län i d tta fall icke har funnit det verkliga behovet, utan såsom parlamentariker
har han tagit hänsyn till vad han ansåg det vara (]?orts-)
möjligt att åstadkomma ifråga om medgivande från regeringens
sida, och det verkliga behovet har sålunda i detta fall icke kommit
till synes.

Nu sades av herr jordbruksministern, att arbetsförtjänsterna
däruppe äro synnerligen goda och att skogsarbetarna kunna köpa
sig andra livsmedel. Jag skulle därvidlag vilja säga, att man nog
gott »kan säga tulipanaros, men var så vänlig och gör den». Visserligen
kan det hända, att avlöningen är större, men då man inte
får någon mat, eftersom sådan icke är tillgänglig, då räcker det
icke att hänvisa till de högre inkomsterna.. Och maten måste ju
komma till, försåvitt man skall kunna lörtjäna de där stora pengarna,
som vinka i skogarna.

Nu har också talats om, att hushållsräkningarna och hushållsböckerna
skulle ha visat, att den nu gällande ransoneringen skulle
vara fullt tillräcklig. Jag kan nämna, att även min egen familj
har under ett år fört en sådan där hushållsbok på uppdrag av
socialstyrelsen. Jag är visserligen representant i riksdagen för norrländska
skogsarbetare, men jag vill bestämt säga ifrån, att den
mjölranson, som räcker för mig per dag, i varje fall icke är representativ
för vad de norrländska skogsarbetarna inom mm valkrets
behöva.

Jag vill i detta fall hänvisa till de utredningar, som redan
äro verkställda, och nästan på kornet sammanfalla dessa rent opartiska
undersökningar med de resultat, till vilka den rent personliga
erfarenheten har kommit. Jag vill hänvisa till en utredning,
igangsatt åren 1893—1899 av en doktor Englund i. Backe inom
min valkrets, Den är bearbetad av den kände näringsfysiologen
professor Tigerstedt och publicerad i Hygiaia 1900, där den star
att läsa, tillgänglig för vem som vill ha kännedom därom. Doktor
Englund har undersökt näringsbehovet för ett hundratal norrländska
skogsarbetare. Han indelar dem i fem grupper efter olika arbetsintensitet,
efter olika kroppsstorlek och litet av varje, och han
har fått följande resultat: Den första gruppen använder per dag,

enligt folkhushållningskommissionens reduceringsregler, 694 gram
mjöl, den andra 729 gram, den tredje 881 gram, denfjärde 1089
gram och den femte 1 082 gram mjöl. Vi se alltså, att de tre
första grupperna ligga väsentligt under 1 000 gram, medan däremot
de två högsta överstiga 1 kg. per dag. Den lägsta gruppen
går i alla fall ändå cirka 300 gram över den maximikvantitet,
som kommissionen och regeringen äro villiga att medge, och vi se
också, att genomsnittet, cirka 895 gram per dag, är ungefär dubbla
den kvantitet som kommissionen och regeringen för sin del anse
sig kunna bevilja. _

Nu kan det hända någon säger: de där siffrorna gälla förhållandena
15, 16 år tillbaka, de gälla icke dagens levande liv. Men
då vill jag gent emot detta säga, att om icke regeringen och folk -

Nr 7. 56

Remiss av
statsverkspropositionen,

(Forts.)

M&ndagen den 22 januari, e. m.

b u s h a 11 n i n g s k om mission en ha haft någon skyldighet att känna de
dar siffrorna, borde de dock käft skyldighet att taga reda på den
utredning som föreligger i c agarn a ingiven till regeringen, om
de norr andska skogs- och flottningsarbetarnas bostads- och levnadsvillkor.
Enligt denna utredning har jägmästare Öfverholm i
bavleborgs lan undersökt förbrukningen av olika näringsämnen
tor ungefär 100 dagar, ett ganska rikt material, som även detta
sammanfaUer synnerligen nära med det resultat, till vilket den
föregående av mig nämnda utredningen har kommit. Man finn»r
denna utredning, att dessa skogsarbetare hade använt
pa 100 dagar 30-1 kg. mjöl, 2-4 kg. gryn och hårt bröd till

en mjölkvantitet av 21-5 kg. per man. Kvantiteten mjukt bröd

ar icke uppgiven, men av värdet att döma går den till ungefär
25 kg. under 100 dagar. Slutsumman stannar vid 79 kilogram
onr^° daSar'' &ör 7^0 8''ram för dag eller i runt tal ungefär
800 gram per dag. Vi se alltså, att även detta resultat siktar

ungefär dubbelt högre än den mjölkvantitet, som folkhushållningskommissionen
och regeringen ha medgivit. Nu vill jag dessutom
tillägga, att dessa undersökningar gällde normala förhållanden
med normal tillgång på övriga livsmedel. Sedan har kriget kommit
med abnorma förhallanden. Man lår icke längre margarin
däruppe, icke heller nog smör, man får ej tillräckligt med fläsk
pa vissa ställen, man får nöja sig med en fjärdedel av den sockerranson,
man förut var van vid, alltså en minskning av övriga födoämnen
med nödtvungen höjning av det födoämne, som jämte fläsket
är det väsentliga, nämligen mjöl.

0 se av detta, hur utredningen från 1899, hur utredningen
*ran 1913 helt överensstämmer med den personliga erfarenheten,
och huru man stannat vid en ökning på åtminstone dubbla summan
av den maximi kvantitet av mjöl, som regeringen och folkhushallningskommissionen
kommit till.

Nu kan man ju ställa frågan till sist så: ja, men om icke
spannmål finnes, vad skall man i ett sådant fall göra? Finnes
ingen spannmål, då har nöden ingen lag, men finnes det spannmål,
da måste denna spannmål fram, för så vitt icke regeringen verkligen
vill på fullt allvar stadga sådana villkor, att arbetarna, icke
av traska, men av fysiskt nödtvång måste nedlägga arbetet inom
Norrlands skogar. Så står saken på fullt allvar, det är det bleka,
nakna allvaret.. Man har kommit till ungefär samma kris som
vid krigets början, när budskapet korn, att Tyskland tänkte stoppa
trävarorna, med den.följden, att misstämning, missmod, mörk förtvivlan
grep synnerligen djupt ned i befolkningen inom Norrlands
djupa skogar, inom^dess fattiga, eländiga timmerkojor. Nu kommer
hotet icke utifrån. Det kommer från regeringen själv. Arbetet
måste nedläggas till skada för Norrlands arbetare, cirka 150 000
man, till skada för Sveriges industri och till skada för hela landet.
Det beror pa regeringen i detta fall att skapa sådana villkor,
att arbetet kan bedrivas med den forcerade fart, som är nöd -

Måndagen den 22 januari, e. in.

tf Nr 7.

vändig, om tillverkningen skall kunna
drivas, som avsikten från början är.

av arbetarna och industrien Remis» av

statsverks propositionen (Forte.

Herr Molin i Dombäcksmark: Herr talman! Det har sagts,
att den nuvarande regeringen gett sig ut för att vara en målsman
företrädesvis för de s. k. fria näringarna och en regering, som i
omsorg för industriens bestånd försummat att tänka på livsmedelsfrågan,
eu regering, som i jobberi och export sett en källa till landets
utveckling och förkovran. Jag vill med ett par exempel påvisa,
att regeringen även, då det gällt att skydda industrien, enkannerligen
trävaruindustrien i Norrland, bragt det därhän, att även
den argaste vänsterman på trävaruindustriens vägnar måste reagera.
Det är kanhända en allmänt inrotad uppfattning, att allt
vad vänster heter är ganska ljum för den industriella utvecklingen,
ja, att vänstern rent ut är fientligt stämd mot industrien och
förnämligast trävaruindustrien. Intet är oriktigare. Vänsterfolk
lika väl som högerfolk av den mera upplysta sorten inse fullt väl,
vilken ofantlig betydelse trävaruindustrien har icke allenast för
Norrland utan för hela landet. Därför är det oriktigt att tro, att
vänstersinnade norrlänningar, som förstå sin sak, skola uppskatta
de regeringsåtgärder, som gått ut på att bereda denna industri
onödiga svårigheter.

Herr statsministern och regeringen i övrigt har ordnat vår
handelspolitik på så förträffligt sätt till landets ekonomiska nackdel
i den fria konkurrensens tecken, att exportförbud på snart sagt
allting sent omsider utfärdats, och då det i allmänhet varit för
sent, exportförbud, som dock på tusentals sätt kunnat kringgås,
och exportförbud, som i storpolitiskt syfte föreskrivits med underförstådd
mening, att licenser sedermera skulle medgivas. Ett sådant
exportförbud var exempelvis förbudet att utföra rundvirke av
trä. Förhindrad som jag är att närmare giva detaljerade upplysnigar
angående tid och ort och namn på firmor, som blivit på rent
ut sagt skandalöst sätt behandlade genom detta exportförbud och
genom sudd att i tid meddela licenser, vill jag endast meddela,
att det kommit till min kännedom, att en trävarufirma genom regeringens
åtgärder fullkomligt i onödan bragts, att i ett fall förlora
1)0,000 kronor, i ett annat fäll 12,000 kronor. De närmare omständigheterna,
äro så upprörande, att jag helst såge, att jag sluppe
tala därom. Ännu mera oerhörda te sig dessa regeringsåtgärder
i belysning av huru regeringen på allt sätt sökt göra exportförbudet
å diverse livsmedel illusoriskt genom meddelade licenser,
och huru i höstas de norrländska hamnstäderna med regeringens
goda minne totalt länsades på livsmedel och förnödehheter och mjöl
till proviant åt främmande makters handelsångare. Att regeringen
vägrat licens för trävaror till krigförande makter kan vara
förklarligt och kanske också — om de närmare omständigheterna
vore kända — förlåtligt, men att vägra licens å trävaror till Holland,
ett neutralt land, det är väl ändå höjden. Det torde kanske

Nr 7. 58

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

bero därpå, att regeringen varit i okunnighet om att pappersmasseved
icke är vanlig kastved.

I detta sammanhang kan jag icke underlåta att giva uttryck för
mitt och alla tänkande norrlänningars bekymmer över de regeringsåtgärder,
som möjliggjort och stimulerat den skogsförhärjande kådplockningen.
Den skada kådplockningen gjort, "torde kunna taxeras
till många miljoner. Regeringen, som ej i tid satte stopp för
detta, kan härför ej nog skarpt klandras. Lättsinnigheten att så
handskas med vården av vår nationalrikedom, skogen, är omöjligt
att i ord eller skrift skildra.

Regeringen, har tillsatt en s. k. folkhushållningskommission, åt
vilken herr jordbruksministern under förmiddagen gav så ampla
vitsord , för duglighet och kraft. Jag får säga, att ingenting hitintills
i debatten här i kammaren slagit mig med sådan häpnad
som. just dessa herr jordbruksministerns ord. Herr jordbruksministerns
uttalanden kunna dock, om icke ursäktas, så kanske
förklaras av det faktum, att herr jordbruksministern icke är norrlänning
och därav att han såväl som folkhushållningskommissionen
svävar i den mest oerhörda okunnighet om norrländska förhållanden.
I denna folkhushållningskommission bereddes ej en enda norrlänning
plats att deltaga, vilket visat sig vara en mot Norrland
så fientlig handling, att den ej kan förlåtas. Resultatet av denna
kommissions, vad Norrland beträffar, huvudlösa och ovederhäftiga
arbete har i dagarna kommit till synes genom brödregleringen.
Det torde vara. nödigt att komplettera herr Olofssons i Digernäs
och herr Vennerströms anmärkningar med någon ytterligare kritik
över de kapitala dumheter denna folkhushållningskommission med
regeringens tillåtelse gjort.

I min hand har jag ett par blanketter, som kommissionen fabricerat,
att tjäna som rättesnöre för deklaration av brödsädesförråd
och de kommunala myndigheternas beslut. Jag börjar med blanketten
C. Vad jag i likhet med hr Olofsson i Digernäs frapperats
av att se är rubriken i deklarationen »Blandsäd, i vilken vete eller råg
ingår». Ingen jordbrukare i Norrland odlar blandsäd, i vilken vete
eller råg ingår. Däremot odlas avsevärt korn, i vilket ingår havre
som blandsäd. Av denna säd blir ett förträffligare bröd än av
enbart kornmjöl eller kornmjöl och rågmjöl tillhopa. Utsädet för
denna blandsäd är hälften korn och hälften havre. Enligt den snillrikt
hopkomna blanketten äro jordbrukarna fria från att deklarera
sina blandsädsförråd, vari korn och havre ingår. Något sätt, varigenom
jordbrukaren kan bli i tillfälle att angiva, huruvida innehavande
förråd duga till utsäde eller icke, gives ej. Dock må ihågkommas,
att det mesta kornet i Norrland nu är frostskadat. Folkhushållningskommissionens
»sakkunniga» ha ej tänkt sig den situationen,
att en jordbrukare kan sakna utsäde av visst slag. Blanketten
möjliggör endast, att jordbrukaren får angiva utsädesbehovet
av innehavande förråd. Folkhushållningskommissionen har ej heller,
tyckes det, begripit, att kornet i Norrland är den huvudsakligaste
brödsäden. Genom den minst sagt oerhörda förordningen angående

5‘J Nr 7.

Måndagen deri 22 januari, e. in.

regleringen av brödsädesförbrukningen, vari stadgas, att korn må Remiss av
användas till kreatursfodring, hava Norrlands jordbrukare icke
allenast inbjudits utan också tvungits till att sörja för att utfodra J”''TForta \
så mycket brödsäd som möjligt åt kreaturen. Och inga gränser
hava uppdragits. En som brukar V4 hektar, får för kreaturen avdraga
lika mycket korn som den får göra, som brukar 10 hektar.

Sten tokigheterna stanna icke därvid. Möjlighet har icke beretts
jordbrukarna att i deklarationen angiva, hur mycket de behöva av
''spannmål till kreatursutfodring. Det blir de kommunala myndigheternas
uppgift att på måfå bestämma denna sak, och därmed äro
jordbrukarna utsatta för det allra vildaste godtycke, .lag kan i
förbigående för att belysa det oerhörda i hela tillställningen meddela,
att norrlänningarne i allmänhet icke pläga utfodra nötboskap
och hästar med korn i någon form. Korna få i allmänhet nöja sig
med stråfoder och inköpt fodermjöl och hästarna med stråfoder,
havre och inköpt fodermjöl, ej kornmjöl. Det senare, sammalet av
s. k. lätt korn, bjudes endast svinen. I okunnighet om allt detta
har folkhushållningskommissionen författat sina blanketter.

Yi komma så till brödransonerna. Jag kan förbigå att yttra
mig härom, då här förut talats så mycket i denna sak. Jag vill
endast tala om, att därest icke ransonerna ökas till minst 900 eller
1000 gram mjöl per dag och individ för skogsarbetarna, ha vi att
motse generalstrejk och ett års nedläggande av hela den norrländska
trävaruindustrien. Regeringen må tycka vad den vill härutinnan:
av regeringens visa åtgärder beträffande exportförbud på trävaror
och kädpolitiken m. m. synes framgå, att regeringen ej fäster något
avseende vid, om trävaruindustrien i Norrland existerar eller icke.

Men vi andra ämna ej finna oss häruti, så mycket regeringen det
vet!

Jag återkommer till blanketten C och måste då giva uttryck
för den vrede och harm, som de norrländska kommunalmyndigheterna
måste känna, då det gäller att ifylla den minst sagt skandalöst
illa hopkomna blanketten. Ingen människa kan gä i land
med uppgiften att ifylla och uträkna enligt formuläret. Jag ämnar
icke trötta med att ingående demonstrera tokigheterna. Kritiken
härutinnan skulle kunna fylla volymer. Som bevis på folkhushållningskommissionens
oduglighet att handhava dessa saker
framstår kommissionens efter blankettens utsändande meddelade
order att ändra deklarationerna — sedan de en gång voro avgivna
— att omfatta även blandsäd, i vilken minst 70 % korn inginge,
varigenom de kommunala myndigheterna fingo än mera obehag
och besvär, och varigenom befolkningen ytterligare blev trakasserad.

Än mera vidunderlig synes blanketten B vara. Man hade väl
anledning fordra, att åtminstone en så pass enkel sak som formuläret
för den icke jordbrukande befolkningen skulle vara något
förstånd uti, men nej! Formuläret ifråga vimlar av olösliga gåtor,
och huru de kommunala myndigheterna skola gå i land med att
klara den härvan får framtiden utvisa.

Nr 7. 60

Måndagen den 22 januari, e. in.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

Summa summarum: Folkhushållningskommissionen har trots
herr jordbruksministerns laudatur sörjt för att den själv givit sig
inkompetensförklaring, och den har konstaterat, att den är oduglig
för sitt värv. En verkligt fosterländsk regerings allra förnämsta
och mest maktpåliggande uppgift vore att avsätta hela herrskapet
i kommissionen samt låta en ny kommission, vars ledamöter äga
förmåga att läsa abcd och räkna 2x2 = 4, börja om från början
med brödregleringen, åtminstone vad Norrland beträffar.

Mycket, ^ allt för mycket vore att ytterligare säga, men med
det sagda må nu vara nog. Till sist en oavvislig uppmaning till
regeringen och till herr statsministern: För eder egen skull och
för landets . skull, giv den kroppsarbetande befolkningen bröd!
Framkalla icke med vett och vilja självbevarelseinstinkterna hos
folket till att begå handlingar, vars konsekvenser ej kunna överskådas.
Från den plats, på vilken jag nu står, vore det icke parlamentariskt
att referera ens hundradedelen av de hårda omdömen,
som i dessa dagar fällas över regeringen och folkhushållningskommissionen
av menige man och kommunalmyndigheterna i Norrland.

Herr Olofsson i Digernäs påpekade de stränga straffbestämmelser,
som äro stadgade i sammanhang med brödregleringen. Jag
har varit i tillfälle, innan jag reste till Stockholm, att tala med
en allmän åklagare, som träffande yttrade sig så: »Över föreskrifterna,
rörande brödsädesregleringen vilar ett ogenomträngligt dunkel;
i endast ett avseende äro föreskrifterna klara, och det är
ifråga om ansvarspåföljderna.»

Sedan herr vice talmannen övertagit ledningen av kammarens förhandlingar,
anförde:

Herr Karlsson i Fjäl: Herr vice talman! Då jag på förmiddagen
begärde ordet, gjorde jag det i tanke att säga några ord
angående lifsmedelspolitiken och särskilt angående lifsmedel sfrågan,
i vad den avser Norrland. Sedan dess hava emellertid flera talare
uppträtt och berört detta spörsmål, varför jag nu skall försöka
fatta mig kort och undvika upprepningar.

I d:r hlildebrands grå bok, sid. 204, "läses, att på grund av
den försenade tröskningen på många ställen i landet »uppstått
stockning ifråga om mjölförsäljning, och att på åtskilliga orter,
särskilt i Norrland, uppstått en hotande mjölbrist». Detta, att det
endast uppstått en hotande mjölbrist, är en förskönande omskrivning,
ty på många orter icke bara i övre utan även i mellersta
Norrland rådde under senhösten på många ställen en verklig mjölbrist,
som räckte i veckor och under vilken tid man icke kunde
få köpa något mjöl. Det finnes exempel på att handlande i övre
Norrland fingo resa tiotal av mil i hopp att få köpa en säck mjöl,
utan att lyckas, och det uppstod på en del håll verklig panik
bland befolkningen, av fruktan att man inte skulle kunna erhålla
mjöl.

Mandagen den 22 januari, e. in.

Öl Nr 7.

Orsaken till detta var nog icke, enligt mitt förmenande, den
försenade tröskningen, utan fastmera, att det icke fanns transportmedel
till hands. Jag förmenar, att regeringen i tid borde hava
sett till, att det fanns tillräckligt med järnvägsvagnar och andra
transportmedel för uppsändande av livsmedel till den delen av
landet, dit avstånden äro stora och kommunikationerna dåliga, och
där man på grund av förhållandenas makt ej kan producera tillräckligt
med brödsäd. Oå nu så är fallet, att järnvägarna äro
överansträngda, synes det mig, att man i större utsträckning än
skett borde använt tonnaget för att transportera upp livsmedel
till Norrland. I mannaminne hava icke hamnarna däruppe varit
öppna så länge som just förra året. Därför synes det mig, att
man bort begagna sjövägen för att förse Norrland med det nya
mjölförrådet och naturligtvis även övriga livsmedel. Jag har för
min del svårt att bedöma, varför regeringen varit så lenhänt gentemot
redarna, då den icke saknat medel i sin hand att kunna
tvinga dem till sådan befraktning.

Ifråga om brödsädesregleringen och ransoneringen har det framhållits
från flera håll här under debattens lopp i dag, att denna
ransonering är alldeles för otillräcklig för den kroppsarbetande
klassen över huvud taget. Detta är också någonting, som var och
en kan vitsorda, som själv lever bland folkets breda lager och
känner till dess levnadsvanor, men i en alldeles särskild grad gäller
det, att ransonerna äro för små, när det är fråga om Norrland,
där man av flera orsaker behöver mera bröd och mjöl än i andra
delar av landet. Särskilt är ransonen, såsom förut påpekats av ett
par talare, för liten för Norrlands skogsarbetare. Här har utlovats
av herr jordbruksministern, att en ändring skulle ske, och att ransonerna
skulle utökas, men enligt vad som blivit synligt i tidningarna,
tycks folkhushållningskommissionen vilja .framhärda _ och
icke lämna så'' stora ransoner, som äro behövliga. Även herr jordbruksministern
tycks förmena, att dessa skogsarbetare böra söka anpassa
sig efter den rådande situationen och försöka skaffa sig ersättningsmedel
i stället för att söka få en utökning av bröd och
mjöl. Jag ber då, i likhet med herr Yennerström, få påpeka, att
det är någonting alldeles särskilt med dessa skogsarbetares levnadsförhållanden.
Yi måste tänka på att de uti veckor leva miltals
från människoboningar i skogarna, där de få bo i de kalla
skogskojorna. De kunna icke taga annat med sig än bröd, mjöl,
fläsk och kaffe, ty sedan de lämnat kojan på morgonen, blir det så
kallt där, att allt fryser. De kunna därför icke taga med sig ett
så brödbesparande näringsmedel som potatis, ty den fryser. _ Iler r
jordbruksministern nämnde, att man skulle kunna använda flingor,
havregryn och annat liknande. Men havregrynen torde vara ungefär
lika svåråtkomliga som mjöl. Och icke lär man heller kunua använda
flingor, ty för deras tillagning, liksom även för havregryn,
erfordras mjölk, och sådan kan man ju icke komma över. Skulle
man kunna få någon sådan, så fryser även den. I fråga om dessa
arbetargrupper räcker det icke med ett eller annat påbrödskort

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forte.)

Kr 7.

Måndagen den 22 januari, e. in.

Remiss av bär maste en fördubbling av ransonerna ske, försåvitt icke avverk»tatsverks-
ningarna skola avstanna till stor skada icke endast för dessa arbe!>r0(ForU°)en
tare (icl1 .för Norrland utan även för landet i dess helhet,

Då jag nu är inne på frågan om skogsarbetarna och skogsavverkningarna,
skulle jag med några ord vilja påpeka en notis, som
varit synlig i tidningarna just i dag, om att avverkningarna i Norrland
hälla på att avstanna i brist på järnvägsvagnar för transport
av havre för hästarna. Hästarna måste nämligen under dessa
tunga körslor utfodras med havre och detta kraftfoder åt dragarna
är för skogsavverkningarnas bedrivande nästan lika nödvändigt
som tillräckligt med bröd åt skogsarbetarna. Jag hoppas därför
att herr jordbruksministern gör allt, för att se till, att icke skogsavverkningarna
i Norrland*avstanna, vilket skulle vara-till mycket
stor skada i all synnerhet i år, då virkespriserna äro höga och
arbetsförhållandena goda för befolkningen.

Ifråga om Norrlands jordbrukare och det sätt, varpå de beröras
av brödsädsregleringen, kan jag icke undgå att påtala den
» orättvisa, som begåtts mot de norländska jordbrukarna, och som
består däruti att _ vi norrlänningar äro skyldiga att deklarera all
den säd, som är tjänlig till brödföda, medan i södra och mellersta
Sverige kornet icke ingår i inventering och beslag, varigenom icke
endast jordbrukare, utan jämväl övriga samhällsgrupper ställas i
en fördelaktigare position än i Norrland, då de genom att fritt få
förfoga över kornet kunna utöka sina ransoner i betydlig grad. Att
här icke är fråga om små smulor framgår av herr statsrådets yttrande
till statsrådsprotokollet den 19 december, varuti han beräknade
denna kornmängd till 100,000 ton. Jag kan icke tänka mig,
att herr statsrådet i denna kalkyl inräknat det norrländska kornet,
ty det har alltid av befolkningen där använts till framställning av
bröd. Man skall sålunda i södra och mellersta Sverige fritt få förbruka
denna kornmängd, dels för hushållet och dels för utfodring
av sina djur. Nu _ skola vi norrlänningar visserligen få rätt att
utöver dessa 12 kilogram korn få inköpa tre kilogram råg- eller
vetemjöl. Detta skulle då kompensera det fria kornet i°övriga
delar av landet. Jag ber emellertid få påpeka, att denna kompensation
icke är tillräcklig, ty det är en känd sak, att kornet
i Norrland är av betydligt sämre kvalitet än det i södra delarna
av landet, och att det icke är möjligt att av samma kvantitet
korn i Norrland utvinna samma kvantitet mjöl, som av kornet
från det övriga Sverige. Folkhusbållningskommissionens reduceringstabeller,
när det är fråga om att reducera omalen spannmål
till malen, håller därför icke streck, när det gäller Norrland.
Vi få °ut mycket mindre mjöl av samma kvantitet spannmål, än
man får i södra Sverige, och i all synnerhet är detta fallet i år,
då på grund av den tidiga frosten kornet blivit lätt och frostskada!
Jag har under inventeringen varit med och vägt upp korn.
som icke vägt mer än 70 kilogram pr tunna. Hurudant mjöl man
kan få av detta korn, kunna vi lätt förstå. För att man av detta
mjöl skall kunna få ett njutbart bröd måste man i detsamma in -

Måndagen den 22 januari, e. in.

63 Nr 1.

baka minst hälften vete eller råg. Av detta bör man förstå, att
dessa d kilogram av vete eller rågmjöl som vi norrlänningar äga
rätt att utöver de 12 kilogrammen spannmål erhålla är alldeles otillräcklig.
Det förefaller mig som om det varit mera konsekvent av
regeringen att handla i alldeles motsatt riktning, att låta norrlänningarna
ha sitt korn kvar men beslaglägga det i övriga delar
av landet.

Emellertid hoppas jag, att det icke skall visa sig vara nödvändigt
att draga åt svängremmen så hårt, som regeringen i första
ögonblicket gjort, och att slutsiffrorna vid inventeringen skola visa,
att det är möjligt att utöka ransonerna, samt att regeringen kommer
att taga hänsyn till de röster, som höjas från Norrland i detta
avseende.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

Herr Sävström: Herr vice talman! Det ser ut, som om angreppet
från Norrland skulle koncentreras, eftersom nu flera talare
från denna del av landet haft ordet under den sista tiden. Emellertid,
saken är av allvarlig beskaffenhet och bör framhållas just i
dag vid detta tillfälle. Det kan icke bestridas, att Norrland faktiskt
är den del av landet, som lidit mest av dyrtiden. Orsaken
därtill ha vi väl delvis att söka i de alltmer ökade transportsvårigheterna,
som göra, att vi vid vissa tillfällen äro så gott som
helt i avsaknad av vissa nödvändiga varuslag. Men i övrigt är
nog orsaken där uppe densamma, som andra talare här i dag anfört
beträffande livsmedelspolitiken. Den knapphet på livsmedel,
som råder i landet, kännes emellertid för oss där uppe tyngre än
annorstädes. Den som under senare tid haft tillfälle att besöka
olika delar av landet, har kunnat göra den iakttagelsen, att tillståndet
är sämre i Norrland än på andra ställen. Se. t. ex. bara
på ställningen här i Stockholm. Jag har själv, sedan jag kom till
riksdagen, besökt olika stadsdelar och gått in i affärer och saluhallar,
så jag'' vet, vad som där finnes att tillgå. Nu förstår
jag mer än väl, att även här i denna stad finnas tusen tåls. personer,
som ha mycket låga inkomster, och framför allt de fattiga stå
ju i en mycket bekymmersam ställning, ty för dem äro dessa varor
ändå så gott som oåtkomliga. Men jag vågar bestämt säga, att på
mig verkar det överflöd, och jag vägar påstå, att de som ha det
bättre ställt i ekonomiskt avseende och framför allt de förmögna
sannerligen ingenting ha att beklaga sig över i detta avseende
här i Stockholm.

I den nu föreliggande statsverkspropositionen har jag emellertid
förgäves sökt efter några förslag till åtgärder för att bereda
rikligare tillgång på livsmedel till Norrland. Det talas om att
vidtaga åtgärder för att genom'' prissänkning mildra dyrti.den, och
naturligtvis är detta mycket gott i och för sig, men vad tjänar det
till att minska priset, om inga varor finnas att minska priset, på?
•Vi ha blivit så vana vid att allting under senare tid har stigit så
i pris, att vi sannerligen för ögonblicket skulle kunna känna oss
tillfredsställda, om prisskruven stannade och vi över huvud kunde

Nr 7. 64

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

få några varor att köpa. Det har i tidningarna meddelats, hur i
ett annat land, där livsmedelstillgången är knapp, befolkningen får
stå i ko i flera timmar utanför slaktarbutikerna. Detsamma kan
anföras från min hemtrakt. Jag får säga, att det fordras män med
styrka och starka nerver för att upprätthålla ordningen i en sådan
köbildning, och icke skall man inbilla sig, att dessa människor stå
där i ken bara för sitt nöjes skull. Jag vill säga, att kanhända är
det bättre på en hel del andra platser. Det beror måhända även
på de lokala livsmedelsnämndernas sätt att sköta sin sak och hålla
sig framme, när det gäller att få varor transporterade. Men faktum
är, att det råder livsmedelsbrist på flera ställen i södra Hälsingland.

När herr jordbruksministern i dag höll sitt stora tal, som jag
med mycket stort intresse åhörde, och han där nämnde om livsmedelst
Åtgången i landet, så tänkte jag, att om herr jordbruksministern
kom t. ex. till en sådan plåts som Ljusne — det är ju
ingen obetydlig ort med sina flera tusen arbetare — och höll sitt
tal om igen för dessa arbetare, att det för dem, det vågar jag bestämt
saga, skulle varit fullständigt ofattbart. Jag säger det en gång
till: fullständigt ofattbart. Ty jag känner förhållandena på den
platsen och vet, att flertalet av arbetarne där i flera månader ha
måst leva huvudsakligast på potatis, salt strömming, gröt och
lingon.

Vidare vill jag föra på tal en annan sak med anledning av
att jordbruksministern nu i dag lovat, att ransonen av bröd och
mjöl skall komma att höjas för skogsarbetarna. Jag vill då framföra
en vädjan, som jag genom eu skrivelse från stenarbetarna nere
i Blekinge har fått mig tillsänd. Dessa stenarbetare i Blekinge
omtala, att de under hela kristiden måst leva på halv förtjänst,
50 ä 60 kronor pr månad. För dem av dessa arbetare, som ha
stora familjer, har bröd och potatis varit den enda rätten vid nästan
alla mål. Nu är det så, att en stor del av dem ha sitt arbete långt
bort från familjen och sålunda måste leva på torrskaffning. Nu
fråga de, om det icke kan vara möjligt att få högre ranson, och
därför har jag velat framföra den saken, så att herr jordbruksministern,
när nv förordning utfärdas, även tänker på dessa fattiga
stenarbetare i Blekinge och Bohuslän.

Ja, här ha i dag framförts klagomål både från konsumenter
och producenter. Det har också erinrats om att man icke kan tillfredsställa
båda parterna. Vi ha kommit i ett nödläge, och vi fä
försöka att finna oss i detsamma. Men man kan icke begära, att
Norrlands fattiga befolkning, med vetskap om sin undantagsställning
och med kännedom om den livsmedelspolitik som förs, utan vidare
skall finna sig i eländet.

Jag erinrar mig ett yttrande, som doktor Adrian Molin fällde
här i Stockholm sistlidne torsdag, när frågan om Norrlands kolonisation
diskuterades. Det var på tal om den stora emigrationen från
Norrland, som han sade, att »medan Norrland skall betraktas som
Sveriges framtidsland, så har Kanada allt mer och mer börjat bil
norrlänningens framtidsland». Det är fara värt, att utvecklingen

Mämlagen den 22 januari, e. m.

Nr 7.

ti;>

stegras i den riktningen, om vi norrlänningar fortfarande skola
komma att stå i en betryckt undantagsställning.

Herr talmannen, som under nästföregående yttrande återkommit,
lämnade nu ordet till

Remiss av
statsvei‘ks
propositionen.
(Korta.)

Herr Månsson, som anförde: Herr talman, mina herrar!

Utan att i kväll, så sent som det är, vilja närmare ingå i svaromål,
kan jag dock icke låta den underström, av förebråelse mot
mig, som gick genom ett par talares anföranden, framför allt herr
Tryggers i första kammaren men även herr Lindmans i denna
kammare, vara oemotsagd. Adressen var alltför tydlig, när herrarna
frågade, hur förhållandena möjligen nu skulle ha varit, om
de krafter, som i vårt land arbetat på fri import av livsmedel,
lått fritt spelrum och sin vilja fram. Jag vill därtill inskränka
mig att svai''a med de ord som återfinnas i ett av den protektionistiska
majoriteten i bevillningsutskottet angivet betänkande
av 1913. Där erkänner man för det första, att under tiden efter
spannmålstullarnas införande hava nyodlingarna fortgått i långsammare
tempo än under närmast föregående tid. För det andra
erkännes, att kreatursantalet är i vårt land jämförelsevis mindre
än i Danmark, och ladugårdsskötseln har, relativt sett, icke hos
oss nått samma kvalitativa utveckling som där. För det tredje
erkänner man, att nyodlingen av jord icke ökats efter tiden för
tullarnas- tillkomst i samma porportion som förut. Proportionen
är nämligen, såsom ofta upprepats här i kammaren, den, att under
det att det var omkring 12,000 hektar årligen före tullarnas tillkomst,
så blev det 5,000 hektar- därefter, beroende naturligtvis
delvis på att den odlingsbara jorden minskats i areal men också
därpå, att man på många håll föredragit att taga inkomst ur de
fattigas fickor i stället för att skaffa sig sådan genom att nyodla
jord.

Jag skall därmed vara färdig att säga några ord till herr
jordbruksministern. Om det är sä, att vår nyodling av jord icke
ökats sedan tullarnas tillkomst och om vi icke hållit jämna steg
med frihandelsländerna ifråga om kreatursstockens relativa utveckling
och om icke jordbruket sedan dess har kunnat hålla
jämna steg med ökningen av landets behov av brödsäd, vad är
det då, som vuxit så ofantligt i stället? Svaret har också flera
gånger här framhållits. Det är den härskande, genom tullarna
.privilegierade, godsägargruppens hänsynslöshet mot samhället,
dess blinda, förnuftslösa rovgirighet, som har ökats i långt högre
grad än det jordbruk, som privilegierats, och dess avkastning.

Det har här förts fram en massa skarpa angrepp mot jordbruksministern
och mot den nuvarande regeringens livsmedelspolitik,
och jag är i stort sett ense med dem, som gjort dessa angrepp.
Men man får dock icke därvid förglömma, i vilken situation
en man på regeringsbänken befinner sig under de förhållanden,
som råda i vårt land, förhållanden, uppkomna därigenom, att en

Andra hammarens protokoll 1917. Nr 7. 5

Nr 7.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

66 Måndagen den 22 januari, e. in.

stor grupp av de mest förmögna av vårt lands godsägare ansett
sig i snart trettio års tid ha haft skatteupptagarerätt av de fattiga i
samhället. Deras ställning är sådan, att de tro sig födda till skatteupptagare,
födda att fråssa och samla rikedomar, medan andra
svälta ihop dessa rikedommar. När man väst upp i sådana förhållanden,
när man är född och uppfostrad i en sådan anda och uppfattning,
som det protektionistiska systemet för med sig uti vissa
kretsar så är det icke underligt, att det icke här i landet kan
uppdrivas en enda människa att sätta på jordbruksministerns
stol med rygg nog att stå emot deras anlopp.

Därav får det till stor del förklaras, som annars skulle vara
oförklarligt, har man här for fram i början av kristiden. Jag
skall bara visa några siffror, som jag känner till. Som bekant,
eller kanske är det för många icke bekant, så drög regeringen,
när krisen varat ungefär ett år, naturligtvis på godsägarnes vink,
ner järnridån, så att man icke skulle få se vad som försiggick. De
månatligen utkommande handelsrapporterna indrogos, och sedan
augusti eller juli 19 lä treva vi i mörkret rörande våra handelsförhållanden.
I den tyska tidskriften Weltwirtschaft och den
engelska Economist samt andra tyska och engelska tidskrifter få
vi sen dess leta och lukta oss till, hurudana förhållandena äro i
vårt eget land. Sådan är ställningen i verkligheten. Jag har ur
dessa utländska tidskrifter samlat en del tabeller som jag har
här och nere i bänken, men jag skall icke skrämma eller besvära
kammaren därmed, jag skall bara taga det något i klump.

När krisen först utbröt lades grunden till det elände, som nu
hotar vårt folk. Om jag t. ex. ser på posten nötkreatur, levande
utförda, så finna vi, att från den 1 september 1913 till och med
februari 1914, alltså under normala tider, utfördes endast 18,432
levande nötkreatur. Däremot, när kriget utbrutit, så utfördes
under motsvarande månader av det första krigsåret 67,922. Nu
säges det här i denna officiella kreatursräkning, som för några
dagar sedan utdelades i kammaren, att nötki eatursstocken, alla
nötkreatur inberäknade, endast skulle ha minskats med 3,8 % eller
27,000. Jag undrar verkligen, varifrån dessa 67,000 utförda
kreatur ha kommit, som under anförda tid utfördes ur landet, när
bara 27,000 saknas. Det är en hel del födda sedan dess, kommer
säkerligen herr jordbruksministern att svara, men jag svarar återigen
i min tur eller redan på förhand: nej, icke på långt när i
förhållande till det utförda antalet, om man dessutom tar i betraktande
den stora mängd kött efter slaktade nötkreatur, som
utgått. Och därvid skall jag uppehålla mig några fa minuter.

Ser jag t. ex. på''kött av nötkreatur, färskt, så utfördes därav
under det är som gick närmast före kriget 3,690 ton. Unuer första
krigsåret återigen utfördes icke mindre än 8,473 ton. Under året
närmast före krigsåret utfördes av det kött, som i handelsstatistiken
rubriceras såsom kött av nötkreatur, alla andra slag, d. v. s.
än färskt, 1,152 ton, men under det första krigsåret 3,242 ton.
Jag finner, att bara av slaktat kött utfördes under året närmast

M&ndagen den 22 januari, e. in.

före kriget 4,842 ton, men 11,715 ton under första krigsåret. Man Remiss av
kan då med allt skål undra, hur denna kreatursräkning har verkställts.
Har den dirigerats av lantbruksstvrelsgn, eller hur har
den kommit till? Ser man på fläsk, så är förhållandet detsamma.

Året före krigsåret utförde vi därav 9,976 ton, men under första
krigsåret utfördes dubbelt så mycket som ett vanligt år, nämligen
18,870. Den som vill se, hur det närmare ställer sig för de
olika månaderna kan få tabellen efter mitt anförande och syna den
här i kammaren. Detta är vad som kommit fram. Yad som sedan
ytterligare utförts ur landet, har man mindre reda på. Men bara
detta, bara de förhållanden, som ägde rum under det första krigsåret,
innan regeringen drog ned ridån för gulaschens och jobbarnes
manipulationer, så att icke allmänheten skulle få se, vad som
försiggick, är nog för att förklara det som vi nu uppleva, nog för
att grundlägga köttnöd och smörbrist och mjölknöd i landet under
många år framåt.

Dessutom gick då en massa oberedda hudar ur landet. Yi
hade visserligen redan från krigets början exportförbud på beredda
och halvberedda hudar men icke på oberedda. Följden blev, att
t. ex. under oktober och november månader 1915 utfördes dubbelt
så många hudar från bara nötkreatur som motsvarande månader
under normala förhållanden. Redan därigenom skedde en väldig
avtappning av råmaterial. Men icke nog därmed. Av beredda
hudar utfördes t. ex. under november 1915 icke mindre än 65
gånger så många som under samma månad föregående normala år
eller 255,339 kilo mot 4,287 motsvarande månad året förut. Förutom
detta skomaterial gick också kautschuk ur landet, 68,789
kilo bara i november 1914 mot 3,006 motsvarande månad året förut,
och följande månad, december, 178,535 mot 29,339 under december
föregående år. Undra på, att med en sådan utpumpning av
allt råmaterial vi skulle få de förtvivlade förhållanden här i landet
beträffande skobeklädnaden, som för närvarande råda, med de
abnorma skopriserna. Det har också gått en ständig ström av
skodon till utlandet, avlevererande miljoner i skofabrikanternas
kassor och kvarlämnande här i landet ett uselt material till för
de fattiga oöverkomliga pris, så att det för många familjer är
hart när oförklarligt, hur man skall kunna få en halvsulning.

Men det är ingen idé att nu i kväll komma med fler exempel,
som skulle kunna mångfaldigas i det oändliga. En gång kommer
väl, när ridån går upp igen, om icke statistiken blir förfalskad,
en gång komma väl siffrorna fram, en gång skall väl här i landet
kristidens hisioria skrivas, och då skall väl ögonen öppnas på
mänga människor, som icke ens nu kunna se, vad kapitalismen är.

Allt flera äro dock de, som under krisen insett, att denna
kapitalism är fullkomligt oduglig att basera ett till och med endast
något så när ordnat samhälle på. Det system, varefter de
vilda djuren i Indiens djunglar leva — det starkare djuret på det
svagare undan för undan och sedan det listigare ovanpå det starkare
— det systemet passar dock onekligen mycket illa till att

Nr 7. 68

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av grunda ett samhälle på, där civiliserade människor skola leva.
ro*o»itimen trotsar er att kunna uppvisa ett enda område av samhällelig

(Forte?*'''' verksamhet, där kapitalismens målsmän här i landet uppträtt
v 01 '' hederligt. Allting ifrån skosulorna och skorna till deu sammalda
mjölsäcken och till senapsburken är förfalskat, allt är bedrägeri.
Det är i sanning så att det kapitalistiska samhället för närvarande
undergår den process, som Ibsen talade om, när han sade:

»en gång skall den stora förändringen komma,
men masken skall först äta skalet tomt
och samhället hinna att vränga sig om
till sin egen kärrlatyr».

Som sveket och bedrägeriet härska på det ekonomiska området,
så härskar förföljelsemanien, nationalismen, på det utrikespolitiska.
Jag har ur de tyska och engelska tidskrifterna hämtat nog så talande
siffror, visande vart det system lett, som rått här, men jag
skall icke nu offentliggöra detta, efter som ämnet för ögonblicket
säges vara så ömtåligt.

Jag var i dag inne och hörde herr Tryggers stora tal i första
kammaren. Han beklagade att det icke i den kungl. propositionen
kommer fram nog med krav på utgifter för försvaret. Han kallade
det 1914 års stora tanke, att Sveriges existens vilar endast på dess
försvar. Men jag kunde icke undgå att finna — och flera andra i
kammaren sade detsamma — att hans röst klang vid de orden
mer än vanligt ihålig. Till och med han börjar tydligen tvivla
på »1914 års stora tanke». De länder, som offrat miljarder på sitt
försvar, ha icke därmed ens varit försvarade. De ha blivit ruinerade
till egendom, till folkmaterial, till livsglädje, till framtid.
De äro nu botade från den nationalistiska förföljelsemanien. Och
det är alldeles säkert, att det blir, som herr Adelswärd sade här
från denna talarstol i förmiddags: det kommer och det måste
komma andra toner, andra tankar, andra idéer än de av 1914.
Det måste komma andra samhällsformer.

Jag ber. om ursäkt, för att jag besvärar er i denna sena
timme, men jag har framför mig ett urklipp ur eu borgerlig tysk
tidskrift, »Der Vortrupp» i Hamburg, som visar, att man även i
de krigförande länderna på borgerligt håll nu kommit till en helt
annan uppfattning, än man förut haft. Författaren har där i två
långa artiklar, som jag fått mig tillsända, påvisat den oblidkeliga
nödvändigheten av en förändring av de mellan folkliga förhållandena.
Han säger: »Detta krigs offer äro bara då inte för intet

givna och våra döda fältgråa äro endast då inte förgäves döda,
när detta krig fört till ett sådant tillstånd, som omöjliggör ett
nytt krig, allra minst bland européer och deras avkomlingar och i
varje fall för varje överblickbar tid.» Och vidare säger han, att
detta gäller icke bara därför, att nu varje hem i större delen av
Europa är nedtyngt av lidande, utan det ligger även i förhållandenas
tvång. »Detta krig har de stora europeiska folkens livskraft
dock mäktat med . . . Men skulle ännu eu gång senare ett krig

Måndagen den 22 januari, e. in.

69 Nr 7.

utbryta mellan europeiska folk, så talar ett nyktert övervägande
för att efter dess slut det icke mer skulle existera något europeiskt
folk. I det minsta skulle säkert icke något London eller Liverpool
finnas, men lika litet ett Berlin eller Hamburg, icke heller
något Paris eller Petersburg, intet Wien, Bom eller Moskva skulle
finnas mer. Den för varje man klart synbara, i sitt lopp befintliga
utvecklingen av det redan bekanta flygvapnet, vars starkaste
former då naturligtvis inte mera som nu skulle kunna vara i en
makts allena ägo, måste ha detta till nödvändig följd. Lika tydlig
ligger gasvapnets utveckling för oss. Intet talar däremot, men
allt talar därför, att efter få årtionden skall det vara möjligt för
varje krigförande att genom ett fingertryck av en man sätta hela
landsträckor av fiendelandet under gas och därmed i ett slag förinta
allt levande. Och detta allt endast genom den med säkerhet
emotsedda utvecklingen av sådana vapen som vi redan känna. Men
nära nog lika säkert kan vi säga, att, utom dem, minst vart kommande
femtal år kommer att beskära mänskligheten ett nytt, hittills
obekant, massmördande vapen. Tekniken står inte still.
Därför är varje enskilt folk på det djupaste däri intresserat, av
nyktraste verklighetssinne däri intresserat, att det efter detta krig
blir annorlunda mellan folken än det var förut. Detta intresse
består även för varje enskild människa som har någon ansvarskänsla,
och detta alldeles lika, om man känner sig som internationalist
eller nationalist. Ja, också om en man är nationalist, så
måste lian vilja en ny ordning av tingen, ty om det icke lyckas att
efter detta krig ändra det hittillsvarande förhållandet mellan folken,
då är det, som här visats, genom,gående sannolikt, att om fyratio
eller femtio år är varje europeisk nation förintad».

Så är stämningen, så är tanken, så gå redan pennorna ute
bland de krigförande. Här hemma går fortfarande i tidningspressen,
i den tidningspress, som för miiitarismens talan, den rent förnuftslösa
maningen efter mer och mer militärutgifter. Men som
sagt, icke ens här hemma, på de håll, där man dock kan överblicka
ställningen, kan man undgå att se, att det råder osäkerhet rörande
dessa företeelser.

Det kräves sannerligen andra förhållanden i samhället. Den
styrande kapitalistiska klicken — och den rekryterar ju den ämbetsmannakår,
som knäsatt och fört fram »1914 års idéer», som nu
prövats, som nu vägts, som i dag här synats — denna klass har
visat sin oduglighet i att''leda ett samälle.

Icke minst är det fallet beträffande rättsskipningen. Om det
här funnes människor med oförvillad blick, vilket icke kan finnas
i ett så förvirrat samhälle som det vi leva i, skulle det vara underbart
att veta, vad ett sådant sinne erfore, när det å ena sidan
ser den hejdlösa toleransen mot de avgrundsmakter, som rasa i
vårt folk sedan 2 1/a ä 3 år tillbaka och arbeta på att slunga in
bränder i denna förstad till det Sodom, som nu brinner och där
det regnar eld och svavel, makter, arbetande på att tända eld även
här, och å andra sidan ser den intolerans, som den nuvarande, av

Remiss av
statsverkspropositionen
.
(Forts.)

Nr 7. 70

Måndagen den 22 januari, e. in.

Remiss av
statsvei’Icspr
opositionen.
("Forts.)

»1914 års idéer» förgiftade ämbetsman c akåren med dess regering i
spetsen visar gentemot dem, som kritisera de olidliga missförhållandena
i samhället. När man ser därpå, framstår som i blixtbelysning
våra hednaförfäders myndiga och kloka bud i landskapslagarna:
»Lagman skall bondeson vara». Man märker då, huru
klart de gamla bönderna, dessa, som levde i en tid, knappt belyst
av historiens gryning, insågo, huru oduglig herreklassen är att
styra ett civiliserat samhälle. Läser man de gamla landskapslagarna,
inser man, att det var en avsevärd portion livserfarenhet
och förnuft i dem. Det är märkligt att se, huru redan de hade
klart för sig, att den, som icke gått ut ur samhällets djup, den,
som icke ursprungligen varit medlem av folket, den, som är
rekryterad från hem, där man levat i en atmosfär av plundring av
de fattiga och förakt för dem, som icke ha förstånd att plundra
de fattiga, den är oduglig att ha någon som helst funktion i överordnad
ställning i samhället.

»Lagman skall bondeson vara.» Det vore skäl i att den svenska
arbetare- och bondeklassen toge upp den lösen: »Lagman skall bondeson
vara». Den man, som skall handha rättsskipningen här i
samhället, '' skall icke ha 10,000 kronor såsom samhällstjänare och
50,000 kronor i räntor och utdelning i kapitalistföretag. Han skall
h?ke till V6 vara en avlönad samhällstjänare och till ä/6 född samhällsfiende,
fiende till varje ordning eller åtminstone varje sådan
samhällsordning, i vilken en civiliserad mänsklighet kan trivas.

»Lagman skall bondeson vara»! Må det eka och eka här igen,
tills det genomförts.

Ja, nu äro 1914 års idéer prövade. De skulle ju medföra det
tusenåriga riket. Det ha de alltid skolat göra, när de förts fram.
De äro inga nyheter. De fördes fram redan på 1250-talet, krossande
bondedemokratien. De ha förts fram under skilda perioder
under 1600- och 1700-talen, och au ha sett dem resa sitt spökaktiga
huvud ännu under 1900-talet. Hade det berott på dessa idéers
män, då hade Sverige nu varit med där nere i a\''grunden, förbrinnande
till sot och aska, dit dessa idéer så gott som omedelbart
fört ned land och folk varje gång de fått makt i vårt land. Det
beror icke på dessa idéers män och deras banérförare, att \Ti nu
icke ha ett elände utan gräns, det beror på den lilla självuppfostran,
det sunda bondförnuft, som vårt folk trots allt vanstyre
ännu behållit kvar. Herreklassen har sannerligen ingenting gjort
för att rädda oss ur faran. Det fanns en gammal A7is man här i
landet för åtskilliga årtionden sedan, jag menar amiral Ehrensvärd,
och han fällde ett uttalande, som är i hög grad gällande i detta
avseende även i dag. Han sade: »Det har varit för många präster,
som uppfostrat oss för det tillkommande livet, för få, som uppfostrat
oss för det närvarande, och nu stå vi där, varifrån man
svårligen kan repa sig». Men den mannen fällde även ett annat
uttryck, och det just till en man i herr Hammarskjölds ställning.
Han säde: »Herre, ni vill regera, men ni kan inte!» Det uttrycket
anser jag giltigt icke bara för herr Hammarskjöld utan för hela

Mändagen <lcn 22 junuari, e. in.

71 Nr 7.

den samhällsklass, som lian representerar. Det är icke herr Ham- **''"*“
marskjölds skuld så mycket, det är hela den kapitalistiska förvild- p).op^sitionak
ningen, som har förgiftat vårt samhälle. Det är hela denna klass, ^,,orbt l
som nu är vägd på en våg, prövad i nödens stund och befunnen
oduglig, befunnen för lätt. flen har för litet sambällskärlek, för
litet rättrådighet, för litet hjärta, för mycket matlust, för mycket
lust efter rikedom, för dålig uppfostran över huvud taget.

Dess makt måste avlösas av de djupa ledens makt.

Härefter yttrade

Herr Norman: Herr talman! Den fråga, som dominerat i

denna debatt och som för närvarande tager den största uppmärksamhet
i anspråk, är ju vår livsmed elsfråga. Det är den helt nyligen
genomförda brödregleringen, som berört varje enskild person
här i landet och mer än tillförne öppnat ögonen för produktionens
betydelse. Och det kanske har det göda med sig, att den uppfattning,
som förut varit rådande i vida kretsar, kan bli en liten
smula justerad. Förut har det ju oftast gjorts gällande från konsumenthåll,
att man bör ha de varor, som i främsta rummet äro
nödvändiga, livsmedlen, till möjligast billiga pris. Kan icke det
egna landets jordbruk åstadkomma dessa varor till samma billiga
pris, som de kunna erhållas från andra håll, så får_ landets egna
jordbrukare lägga om driften och för öfrigt reda sig, så gott de
kunna. Det har varit en nationalekonomisk förkunnelse att det
för den stora allmänheten vore fördelaktigast, när varorna erhölles
till billigaste pris.

Med samma tankegång som grund har man ju också motsatt
sig och fört en energisk kamp mot de krav, som från jordbrukarehåll
framställts om skydd för deras näring. Och den talare, som
sist hade ordet, har gjort sig känd över hela landet för sin kamp
mot allt skydd för lantmannanäringen.

Det bär sålunda funnits olika uppfattningar hos konsumenter
och producenter, som, som sagt, borde kunna justeras en smula. Ty
vi få väl ändå erkänna, att den första och viktigaste frågan är den,
att vi ha tillgång på mat, och den fråga, som kommer i andra
rummet, om också aldrig så viktig, är, att maten kan erhållas till så
billigt pris som möjligt. Men förekomsten av varan maste sättas i
första rummet. Har man förut trott, att det var likgiltigt, om
t. ex. brödsäd producerades i det egna landet eller icke, borde
ögonen nu hava öppnats för betydelsen av att det egna landet i största
möjliga utsträckning eller i så stor utsträckning, att vi kunna
reda oss, kan förse det egna folket med de viktigaste livsmedlen.

Men skall ett sådant mål kunna nås, måste ju vederbörande gå till
väga på ett sådant sätt, som stimulerar produktionen, och icke på
ett sätt, som minskar och lamslår densamma.

I det fallet kan jag endast med djupt beklagande konstatera
den livsmedelspolitik, som förts de sista åren och som tillfölje
olämpliga maximipris medfört tillbakagång i produktionen. Herr

Nr 7.

Måndagen den 22 januari, e. m.

Kemi»* av jordbruksministern nämnde själv, att maximipris voro av omtvistat
tMoriUonen var,*e oc^. att de ofta medförde, att varorna försvinna ur markna-r—den.
Jag kan som ett enda exempel taga vad som åtgjorts i havre0
’ frågan. Här har till för kort tid sedan rått ett maximipris på
havre av 17 kronor. Då nu kraftfodret, om det ens stod att anskaffa,
betingade ett så osedvanligt högt pris som i höstas, och för
övrigt alltjämt, så var det icke att undra på, att lantmännen i
första rummet fodrade upp den hemmaproducerade varan. Havre
har utfodrats i kolossalt mycket större utsträckning än under normala
förhållanden. Lantmännen ha ansett fördelaktigare utfodra
med havre, då det fastställda maximipriset var alltför lågt i förhållande
till priset på kraftfoder. Då uppstod havrebrist i marknaden.
Så kom det från vederbörande myndigheter enträgna maningar
att släppa ut havren i marknaden. De, som nu hade någon
havre att sälja, ställde sig dessa maningar till efterrättelse, gjorde
sig av med sin havre. Särskilt var det de mindre, kapitalsvaga
jordbrukarna, vilka voro mest i behov av kontanter, som då sålde.
Efter en tids förlopp höjdes priset genom tröskningstilläggen och
det var då åter en del jordbrukare, som släppte ut den havre de
hade att sälja. Men då den havre, som de mindre jordbrukarna
hade att avstå ifrån, befann sig på uppköparemagasinen, höjdes
maximipriset till 19: 50 kronor. Man kan då icke undra på, om
sådana åtgärder väcka förbittring i lantmannakretsar, där mar.
lojalt ställt sig de tidigare maningarna att sälja till efterrättelse
och så därpå följer en prisförhöjning, som man tycker medförde
otillbörlig uppskörtning av dem, som följt myndigheternas anvisningar.
I sammanhang därmed skulle jag vilja säga, att det råder
i vidsträckta lantmannakretsar den uppfattningen, att, därest maximipris
skulle erfordrats, producenternas intressen hade blivit mindre
trädda för nära och konsumenternas bättre till godosetts, om maximipriset
blivit satt å mjöl, men icke på spannmål.

De olika uppfattningar hos konsumenter och producenter, som
framträtt, ha givetvis skapat en klyvning mellan samhällsgrupperna,
en bitterhet mellan konsumenter och producenter, som icke
varit till gagn. En sådan bitterhet och en sådan klyvning borde
motverkas genom ett upplysningsarbete, som avser att visa så väl
konsumenternas som producenternas behov. Då det helt nyss från
statsrådsbänken riktades en maning, att man icke borde klandra
ledamöter i de kommissioner, som haft med livsmedelsfrågor att
göra, vill jag säga, att det är svårt att undgå att klandra, när
män i förtroendeställning, i ställning såsom livsmedelsråd, ansett
lämpligt att offentligt komma med fullständigt ovederhäftiga påståenden
och uppgifter, som ökat den bitterhet, som finnes hos konsumenter
gentemot producenter. Sådana förfaringssätt äro väl bekanta.
Nu har genom dylikt förfarande den uppfattningen gjort
sig gällande i vida kretsar, att lantmännen gjort sig oskäliga
vinster på den konsumerande allmänhetens bekostnad. Jag vill
villigt erkänna, att våra jordbrukare i allmänhet lättare burit dyrtidens
tunga än många andra klasser i samhället, men den vipp -

Mindagon ilen 22 januari, c. m.

7:’»

Nr 7.

fattning, som gjort sig gällande om do oerhörda vinsterna, år i
allmänhet betydligt överdriven. Om också vinsterna träda mera i
ögonen genom insättningar i sparbankerna och minskning av jordbrukarnas
skuldsättning, så är det dels beroende på realisationsvärden,
som uppkommit bl. a. genom försäljningar till höga pris
av hästar och nötkreatur till utlandet, och dels iäller det skarpare
i ögonen genom den ytterligt ringa vinst, som förut kommit isynnerhet
det mindre jordbruket till del. Det har varit endast
genom oerhörda försakelser, genom att hålla sina anspråk på livet
nere så lågt som möjligt, genom att nedbringa levnadskostnaderna
till det minsta möjliga, som det varit möjligt för 1,000- och 100,000-tal av vårt lands smärre jordbrukare, att bestå i förutvarande
tider. De mindre jordbrukarna ha fått producera vad de kunnat,
ha måst producera smör, kalvar, ägg o. s. v., som vandrat till
städernas torg och till väsentlig del inköpts, från just det håll, där
man högljuddast klagar över de daliga tiderna. Producenterna
själva ha fått leva på den enklaste och tarvligaste, kost för att
genom försäljning av de bättre produkterna skaffa sig medel till
att betala räntor och amorteringar och utskylder. Sett mot denna
bakgrund, träder det relativa välstånd, som nu ett par är ratt, så
skarpt fram, men det ger som sagt icke vid handen, att jordbrukarna
skördat några oskäliga vinster. Det kan därför göras behov
av att konsumenterna lära sig att något sätta sig in i och förstå
villkoren för produktionen, men hur skall den stora konsumerande
allmänheten kunna förstå det, då man hör dess talesmän såsom
här i dag uppträda och visa att de icke alls första produktionen
och därmed sammanhängande saker?

Herr Nilson i Örebro uppträdde och talade om minskningen
av kor och ökningen av kalvar och pakallade nästan, ingripande
från regeringen mot att en del jordbrukare överginge till kreaturslösa
jordbruk. Det har upprepade gånger hänt, att sådana talare
kommit med liknande påståenden, ehuru det borde, vara bekant,
hurusom foderbristen under de gångna åren nödvändiggjort minskning
av kreatursbesättningarna. Nu är det ju så, att när man
skall utrangera ur en kreatursbesättning, så tar man först de
äldsta och minst värdefulla djuren för att gorå den återstående
besättningen så värdefull som möjligt. Då både 1914 och 1915
voro dåliga foderår, så att omfattande nedslaktningar voro ofrånkomliga,
blev kostammen minskad genom de äldre djurens nedslående.
Genom att rätt höga pris kunde erhållas vid försäljning
till utlandet, tillfördes jordbrukarna avsevärda kapital. När
sedan en ökning skall ske av kreatursstammen, sker detta genom
påläggning av kalvar, som i sinom tid bli kor. Efter något ar
kan på så sätt en minskad besättning nå samma storlek som före

minskningen. . . _

Här det framhölls såsom dåligt, såsom oriktigt, att övergå till
kreaturslöst jordbruk, vill jag fråga, om icke det är bekant, att
man ställer fram krav på ökad brödsädsproduktion och att det av
framstående jordbruksexperter påpekats, hurusom det är national -

llemiis av

statsverks propositionen

(Förta.)

Nr 7. 74 Måndagen den 22 januari, e. m.

&Re»äss av ekonomiskt oriktigt att driva kreatursskötsel i högre skala. Det
propositionen ,)ilr stölTe utbyte för folknäringen, om jordens alster konsumeras
(Forts) av människorna direkt i stället för på en omväg genom kreaturen.

Det kreaturslösa jordbruket, där betingelserna för sådant föreligga,
kommer sålunda, om det skötes såsom det bör skötas, att öka brödsädsproduktionen.
Men detta bar bär nästan blivit framhållet som
ett brott. För allt som gjorts eller underlåtits bar man angripit
statsministern, vilken skall bära hundhuvudet för allt, och det
tyckes även vara hans särskilda skuld, att det blir för litet kor
och för mycket kalvar här i landet och att kreaturslösa jordbruk
uppstå.

Jag skulle vilja uttala en stilla önskan att de, som med sådan
sakkunskap uppträda i jordbruksfrågor, själva skaffade sig ett
jordbruk och studerade saken praktiskt för att komma till bättre
insikt om vad jordbruk är för någonting.

1 sammanhang därmed skulle jag till sist i denna fråga vilja
understryka önskvärdheten av att produktionen ökas och på allt
sätt stimuleras, och jag vill fråga, om icke möjligen det skulle i någon
mån kunna erhållas eu ökning av densamma genom att på bättre
sätt tillvarataga sådana områden, som nu dels ligga oanvända i
städernas närhet och dels nu användas för vissa prydnadsplanteringar.
Jag medger, att icke vore det mycket, men dock något,
som skulle vinnas därigenom. Till skötseln därav skulle kunna
användas jämförelsevis billig arbetskraft, ja, rent av frivillig sådan,
som skulle kunna finnas till förfogande inom större samhällen.

Jag skulle också vilja särskilt understryka, att vad jag här
sagt icke är framkommet som ett egoistiskt jordbrukarintresse,
utan det är ett riksintresse detta, som vi maste trycka på, ett
intresse för hela landets befolkning, att produktionen av livsmedel
lägges på sådant sätt, att landets folk får näring av landets egen
produktion..

Till sist, med anledning av det från många olika talare riktade
klandret mot vår nuvarande regering och särskilt dess chef,
som kanske skulle kunna uttolkas, ifall det icke blir emotsagt,
som om det icke funnes någon annan uppfattning än den, som t. ex,
herr Rydén i Malmö uttalat, skulle jag vilja säga som min mening,
som jag fått genom kännedom om vad som åtgjorts på skilda håll
i landet, att den uppfattning herr Rydén i Malmö gjort sig till
tolk för, den finnes nog inom en del uppagiterade kretsar, som
fallit för en i visst syfte bedriven agitation. Bland den stora massan
av Sveriges folk, framför allt bland dess bofasta och jordbrukande
befolkning, förefinnes däremot ett orubbligt förtroende för den nuvarande
ministären och främst för dess ledande man. Man har ju
uttalanden från skilda håll i landet, som framkommit i form av
opinionsyttringar till tack för en hållning, som varit svensk och
ingenting annat än svensk, och för eu neutralitetspolitik, som åt
Sverige i brydsamma tider skapat en bättre ställning och större
anseende än något annat av de neutrala länderna i vår världsdel.
Att klander mot en sådan politik kommit fram, kan jag icke

Mändugen deu 2*2 januari, e. in.

Nr 7.

Tf)

förstå vara orsakat av verkligt bekymmer om landets vitala in- av

tressen och dess säkerhet, utan det förefaller snarare, som om där
bakom läge politiska beräkningar och intriger. __ Det linnes nog /Forta)
gott om statsrådsaspiranter här i detta land, mången som under
egen kappa tror sig kunna skaka fram en statsminister, men jag
tror dock, att majoriteten av det svenska folket helst ser, att, åtminstone
sä länge denna kris varar, ledningen av vårt lands angelägenheter
ligger i de fasta händer, där den legat under dessa
krisår.

Herr Lindhagen: Vid remissdebatten har man ju till

uppgift att angripa regeringen eller att försvara densamma.

Den° sittande regeringen är nämligen enligt europeisk samhällsordning
en partiregering och måste tyvärr vara det. Därför brukar
remissdebatten lika val som dechargebetänkande^ karakteriseras
därav, att ministärens partivänner sluka alla ministärens kameler
och att motsidan silar alla dess myggor. Finns det också några
kameler, så är det naturligtvis alldeles utmärkt. Detta gör, att
de verkliga realiteterna alldeles icke komma till sin rätt, som de
skulle göra, i partilivet, men de finnas i alla fall representerade
på visst sätt bakom alla partier.

Man kan icke vara fullt rättvis. Därför känner man en
viss tvekan om sina omdömen. lvu hör jag emellertid till dem,
som på grund av min partiståndpunkt och även på grund av
övertygelse, ansågo, att när herr Hammarskjöld tillträdde regeringen,
så var det visserligen eu mycket hygglig människa, men
jag tyckte icke, att han alls passade för denna sak. Och när
världskriget kom, så fann jag för min del, att det var förskräckligt,
ty nu var han alldeles icke på sin rätta plats. Till min sorg
fann jag, att när den stora katastrofen kom, dä vi tappade huvudena,
slöt även vänsterpartiet upp kring herr Hammarskjöld. Som
man bäddar får man ligga, och det är icke lätt att få bort en person,
när man väl satt honom på en plats. Nu hava vi emellertid
funnit på vår sida, att vi begått ett misstag. Jag för min del
var emot saken från början och även sedan världskriget kommit,
men de små minoriteterna drunka som bekant i majoriteten.

Nu vill jag, trots den vanskliga ställning som kritiken vid
ett sådant tillfälle har, dock uttala mig om något, som jag vill
kalla för neutrala frågor, och tala om dem, icke så mycket hur de
behandlats av den nuvarande ministären, utan hur de kommit till
korta genom tidsförhållandena. Jag vill förutskicka, att när statsministern
tillträdde sin regering eller sitt regemente, som det
också kallas, så uttalade han den parollen, att ministären endast
skulle lösa militärfrågan, men icke framföra frågor, som kunde
uppväcka strid. Jag vill icke alls bestrida, att det ej låg en uppriktig
mening bakom detta, men politiska löften äro i allmänhet
vanskliga att uppfylla. Detta löfte, att icke framföra frågor, som
uppväcka strid, har naturligtvis resulterat i att ministären gladeligen
avvisat allt, som den icke var upplagd för eller intresse -

>r 7.

Remiss av
statsverkxproposition
>’i
(Forte.)

<6 Måndagen den 22 januari, e. m.

rade sig för eller som den var motståndare till. Men å andra sidan
har ministären icke kunnat motstå att gynna vad den själv
’ gärna velat hava igenom, även om det var ägnat att uppväcka
strid.

Den första realitet, som börjar bli mer och mer nödlidande i
vårt land, är yttrandefrihet, tryckfrihet och församlingsfrihet, och
man kan också tillägga dess appendix valfrihet och demonstrationsfrihet.
Det har mycket talats om denna sak, och åtskilliga exempel
hava framdragits av mig och andra. Yad jag emellertid särskilt
vill betona här är, att vad vi måste i detta land från alla
regeringar och alla medborgares sida fordra, det är rättigheten
att hava en viss politisk övertygelse och rättighet att förfäkta
densamma. Nu finnes emellertid en politisk övertygelse, som icke
tolereras av någon ministär, den s. k. antimilitarismen. Justitieministern^
höll i förmiddags i första kammaren, enligt vad från
många håll. berättats, ett ofantligt temperamentsfullt anförande
med anledning av den s. k. förräderiprocessen, och det mynnade
ut i, att herr Hasselrot förklarade, att han icke kunde bevilja
amnesti, därför att han icke hade garanti för att de utsläppta icäe
skulle efteråt ägna sig åt antimiiitaristisk verksamhet. Då fick
man höra. varför de blivit insatta, nämligen därför att de voro
antimilitarister. Ibland slipper ur vederbörande ett sanningens
ord, som är nyttigt att höra för folket. Nu erinrar sig nog herr
Hasselrot såsom ordförande i den kommitté, som har att granska
förslaget till .ny strafflag, att enligt detta förslag är inrättat en
särskild straffart, custodia honesta, som egentligen synts avsedd
för antimilitarister i första hand. Därmed skola bestraffas förbrytelser,
som ej äro framsprungna ur något klandervärt åskådningssätt.
Dessa åsiktsförbrytare skola ha ett trevligt fängelse
och komfortabla vanor o. s. v., men de skola sitta inne mycket
länge; det är straffet. Man har anledning att tyda detta som ett
erkännande åt antimilitarister na från herr Thyréns sida. Det
våldsamma anförande, som framfördes av justitieministern mot
denna åskådning, är emellertid ett bevis på, hur man även på
högsta håll visar en ofantlig intolerans mot en sådan åskådning.
^

För 2,500 år sedan sade en grundläggare av det egendomliga
och bekanta kinesiska samhällsskicket: »att äga makt utan ädelmod
och mildhet är något, som jag aldrig kan fördraga att se».
Hur långt hava vi hunnit på 2,500 ar i detta kulturcentrum? Nu
faller det ingen europé in att yttra sådana ord. Här gäller snarare,
att makten är kulturens blomma. Däråt gavs också uttryck
i det uttalande, som justitieministern, ett barn av sin tid, gjorde i
första kammaren. Jag vill säga, att det icke är värt att tala om
enighet bland vårt folk, när man icke tolererar andras övertygelse,
utan t. o. m. sätter dem i fängelse för densamma. Det har framhållits
förut, hur mycket som brister i den i trontalet fordrade
enigheten, och jag har velat öka de många exemplen med ett.
Den kommer aldrig i fråga, om man icke tolererar allas rätt att

Mandaten deu ~~ januari, c. in.

propositionen.
(Vörts.)

hava sin egt;n övertygelse. När man icke tolererar det, så är det Remiss av
icke värt att försöka att uppnå enighet, utan då blir det strid och
det så att det dundrar. Det har nog hörts i dag på förmiddagen.

Nu vill! jag säga, att därmed har jag icke velat klandra herr
Hasselrot, för att han avslagit amnestiansökan. Det är lätt att
göra en sådan ansökan, men det är svårare att bifalla den. Han"
liar sin övertygelse, och saken kan vara kvistig nog. Men vad
man måste fordra är en tydlig lagstiftning om politiska brott.

Det får icke finnas en lagstiftning om landsförräderi som gör, att
domstolarna kunna komma till så olika resultat, så att man till
slut icke vet, om icke personerna i fråga blivit dömda endast därför
att starten var så kraftig, att det icke gick an att släppa dem
helt och hållet. Vidare måste vi ju säga oss, att i dylika, fall
spela de politiska lidelserna rätt lätt in, såsom vi hörde av justitieministerns
anförande i första kammaren — ja, jag vill icke alls
lägga någon särskild börda på honom, han är bara litet mera kolerisk
än" många andra. Beträffande politiska förbrytelser måste
man emellertid se till, att de dömas av ojäviga domare. Det kan
icke vara betryggande att en politisk motståndare sitter till doms
över en tilltalad i ett politiskt mål. Då det linnes jäv för domare
i lagen, då en domare således anses kunna influeras av miljön och
många andra omständigheter, så kan man icke proklamera den satsen,
att domaren är alldeles fri från politiska lidelser. Han är
också fylld därav.

Jag skall nu gå till en annan stor realitetsfräga, som kriget
gjort mycket aktuell, och det är jordfrågan. Nu hava vi fått påminnelse
om vad jordbruket betyder för det svenska folket, om
nödvändigheten av att jorden odlas så mycket som möjligt, sä att
den kan bära födoämnen. Och vidare, vad bostadsfrågan beträffar,
så se vi nu, hurusom bostäder äro omöjliga att uppföra på grund
av de höga materialprisen på allt och vilka faror därav uppkomma.
Jag skall nu taga några exempel på huru jordfrågan på ett
obehörigt sätt fått vika för annat.

Det tillsattes exempelvis av den förra regeringen en kommitté
för att undersöka farorna av bolagens jordförvärv jämväl i södra
och mellersta Sverige, huruvida arrendatorerna på bolagsgårdarna
och de stora godsen likaväl som arrendatorerna i Norrland borde
skyddas genom sociala arrendelagar, och om man icke borde hindra,
att bolag och enskilda spekulanter ytterligare lade sig till med
böndernas jord, samt huruvida det icke vore nödvändigt att försöka
frän de stora jordegendomarna anskaffa jord, på vilken jordbruksarbetarna
kunde slå sig ned och arbeta m. m. Detta var en hel del
saker, som fingo försakas till följd av världskriget, emedan man
skulle göra besparingar till förmän för de militära utgifterna.

Även denna utredning inställdes, regeringen ansåg d<en vara eu
obetydlig fråga i jämförelse med att få pengar till ytterligare ett
par tre kanoner.

Här vill jag göra en anmärkning mot regeringar i allmänhet.

När en regering tillkallat personer för att intressera sig för en sak

Nr 7.

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen

(Forts.)

men det sedan plötsligt taller den in att göra om programmet
eller nedlägga arbetet, skulle väl åtminstone kunna begäras att
denna regering, som icke kan behärska allting, i dessa saker rådförde
sig med de sakkunniga och frågade dem: är det riktigt, att
man lägger ned detta arbete eller ändrar programmet? Nej, sådant
''kommer aldrig i fråga, det var precis på samma sätt med denna
jordfråga i den föregående ministärens tid liksom med så mycket
annat. De sakkunniga bryr man sig icke om, såvida man icke
är särskild umgängesvän med dem eller har andra dylika trevliga
relationen Annars beslutar man helt despotiskt utan att sätta sig
in i förhållandena. Detta är en ovana hos regeringar i allmänhet
hos oss, som jag skall be att få fästa uppmärksamheten på.

Så hava vi expropriationslagen, som nu kommit fram. Det
har nu blivit ett allmänt behov efter densamma, och den föreligger
ånyo på kammarens bord. Jag skall dock be att få efterlysa
Norrlandskommitténs förslag angående expropriation för jordbruk
och bostäder, i synnerhet jordbruk. Denna del av kommitténs
betänkande omfattades äveit av kommitténs konservativa medlemmar
med undantag av dem, som representerade bolagen. Den har
väntat ända sedan 1904 på uppmärksamhet från någon regering.
Den är icke avskriven från behandling; man har icke ogillat förslaget,
men det ligger där, såsom något, som bränns och kring
vilket man går som katten kring het gröt. Nu tycker jag i alla
fall, att denna sak efter 12 år skall hava mognat till bedömande,
och nu när världskriget visar oss, hur viktigt det är, att jorden
lägges under plogen, är det ytterligare anledning att erinra sig
detta bortglömda initiativ.

Detta som exempel pa vad som skulle kunna göras för människorna
direkt. Ett annat exempel äro naturrikedomarna. Man hör
ingenting av gruvlagstiftningen, koncessionslagstiftningen. Allt ligger
dött. Nu är det ju så, att när det är brist på en vara, inför man
reglering av konsumtionen. Det tinnes nu kort på bröd och kort
på socker, och kanske det blir ännu mera sådant. Gruvor äro också
en mycket otillräcklig vara. År det då icke rimligt, att man hushallar
även med dem och icke lämnar dem till fri rovtävlan utan
vidare förtänksamhet?

På samma sätt är det med torvmossarna, vilkas ödestimma
kanske nu är inne. Dem överlämnar man till fri exploatering utan
att reglera genom koncessionslagstiftning eller annat dylikt förfarande.
Alla dylika saker få gå vind för våg, blott man får tillräckligt
med krigsmateriel och annan krigsutrustning.

Hur är det med lagstiftningen angående skogarna, av vilkas
avkastning folket också skall leva? När få vi skydd för ungskogen
och skogsbeståndet? När få vi den av smålänningarna och
andra efterlängtade lagstiftningen angående bildande av häradsallmänningar
för att få bland annat vedbehovet tillfredsställt?
Nu under kriget får man i Dalarna på sina ställen köpa gamla
hus och hugga upp dem till ved, emedan man icke kan få köpa
ved. Det gäller även om jordbrukare. Hur är det vidare med

Måndagen den 22 januari, e. in. Nr t.

flottledernas reglerande, som är av behovet påkallat, för att icke Remiss av
småbönderna skola mista sin skogsavkastning? Det förefinnes från
regeringens sida ingen omtanke om dessa livsintressen lör iolket. (|.''orts,

° Vattenfallen bär verkligen regeringen intresserat sig för, men
den får ursäkta, att vi icke äro nöjda med intresset. Det är ju
så, att herr Hasselrot — om av egen drift eller genom annans
tillskyndelse — har slagit vakt kring det gamla förslaget, som
uteslöt den sociala omtanken och gynnade industrialismens syn på
saken. Detta förslag skall forceras fram trots allt, och till yttermera
visso tillsattes eu kommitté, i vilken man sorgfälligt undvek
att sätta in några representanter för de riktningar inom riksdagen,
som särskilt drivit fram förslaget. Det är alldeles samma historia
som med den så kallade lxandelskommissionen. Inom liberala regeringar
— och jag förmodar också, att detsamma blir fallet inom
kommande socialdemokratiska regeringar — är man så beskedlig,
att när man föranstaltar om en sådan utredning, sätter man till
alldeles för många högermän, antagligen för att tå igenom saken
i första kammaren, men en högerministär, som tager initiativ i en
fråga som jordfrågan, försumpar hela saken fullkomligt genom att
lägga an på att tillsätta beredningar, där icke de sociala synpunkterna
bliva tillräckligt företrädda. Så står man inför ett fullbor
dat faktum, och dä är det ofta omöjligt att få någon facon på
saken. Det finnes länder, där parlamentet äger tillsätta kommissioner
för att göra utredningar på sätt, som det önskar. Det är
olidligt, att man skall vara underkastad godtycket av en partiregering,
som tillsätter kommittéer på det sätt, som skett under
senare tid.

En tredje realitetsfråga är produktionssystemet. Nu veta vi,
att det produceras i världen planlöst, av sämsta beskaffenhet och
till högsta möjliga pris. Det är själva den röda tråden. Det borde
väl alla kunna vara ense om, att man bör eftersträva, att det produceras
efter behovet, av bästa beskaffenhet och till billigaste priser.

Nu se vi i följd av kriget, huru det rådande produktionssättet
mer och mer visat sina avigsidor, huru karteller och ringar —de
handla så att säga enligt naturlagarna, när de lämnas fria; jag
klandrar dem icke — pressa upp priserna så mycket de vilja. Nu
har det, för att taga ett exempel bland otaliga, kommit därhän
med avseende på byggnadsmaterial, att man icke kan b^gga ett
hus; bostadsföreningarna få inställa alla sina planer här i Stockholm.
Det är knapp tillgång på små lägenheter. Det har verkligen
planerats en hel det bostadsföretag, men de ha fått inställa
sin verksamhet på grund av de höjda materialpriserna. Bör icke
då eftertanken säga, att när staten har så mycket skog, dessaskogar
skola användas för folkets bästa? När prisbildningen är
sådan i den enskilda företagsamheten, vore det icke på tiden att
staten själv började förädla sitt skogsvirke och av detta virke.tillverkade
för bostadsändamål och sålde till självkostnadspris, i
främsta rummet till alla de minst bemedlade, de små bostadsföreningarna,
egnahemsföretagen och så vidare.

3fr <• 80 Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av Stockholms stad tillhandahåller mark, ledningar och gator för
självkostnadspris. Den tager icke såsom enskilda tomtbolag avance.
-^e^a system bör bnnna genomföras vidare, och nu lär oss väl världskriget,
att man bör slå in mera på den vägen.

Hur är det med papperet? Det är oerhört vad det stigit till
följd av konjunkturerna och ringbildningen. Tidningarna hava de
största svårigheter och bokförlagen likaså. Den som vill giva ut
en skrift, kan knappast göra det på grund av de höga pappersprisen.
Vad vore rimligare, än att även staten förädlade sitt virke
och anlade pappersbruk — allt fortfarande blott för att taga ett
exempel.

Staten har också mycket järnmalm, på samma gång som den
har skog, där den kan få träkol. Varför anlägger den aldrig
något större järnbruk både för att tillgodose de smås bostadsbehov
men också för att skaffa den i vårt land icke tillverkade rälsen?
Här förekommer det, att bostadsområden icke kunna exploateras,
därför att man icke kan draga ut spårvägar, då det icke tinnes
räls i landet. Skall icke staten ingripa och inrätta ett sådant järnbruk,
som det varit tal om så många gånger? Det borde också
kriget ha lärt oss.

Varför bygger icke staten fartyg eller köper sådana? Tänk
sä mycket annorlunda det skulle vara. På alla dessa slag av statsverksamhet,
som påkallats av förhållandena, riktar regeringen icke
sin uppmärksamhet och icke heller riksdagen.

Jag skall nu gå till den fjärde stora frågan, nämligen utrikespolitiken.
Det förefaller mig, som om vår uppmärksamhet nu rörde
sig mest om utrikespolitiken. Emellertid har det framhållits av
eu del talare här, att man bör vara mycket försiktig och icke tala
om utrikespolitiken, sä länge de engelska underhandlingarna pågå.
Det är möjligt, att det är en ömtålig sak, och jag är lyckligtvis
så pass okunnig i dessa frågor, att jag icke skall inlåta mig på
dem, men jag skall i stället tala om något annat utrikespolitiskt,
som intresserar mig mera.

Hela remissdebatten idag har varit eu enda litania över våra
nuvarande svårigheter och våra bekymmer för framtiden, så länge
kriget varar. Men då borde vår främsta omsorg vara att göra
allt för det första för att få slut på kriget och för det andra för
att få till stånd eu sådan uppgörelse i världen, som tryggar oss
och alla mot ett upprepande av detsamma. Det förefaller mig,
som om det borde vara ett oavvisligt krav att göra slut på blodbadet
och få en varaktig fred efter detta. Då har den tanken
kommit upp, att de neutrala länderna skulle för detta ändamål
slå sig tillsammans. De neutrala länderna ha därvid icke något
annat att lita till än sina regeringar, det är de, som sitta inne
med de administrativa resurserna, det är de, som ensamma ha de
konstitutionella befogenheterna, och folken kunna bara stå utanför
de stängda dörrarna och ropa, och därför ropa de också till sina
regeringar, som tyvärr sitta ensamma inne med makten. Denna
folkopinion har gjort sig gällande i alla neutrala stater. Man

Måndagen den 22 januari, e. in.

81 Nr 7.

har kommit fram med olika program, men de ha alla samma mai.
»Centralorganisationen för en varaktig fred» har gått fram med
detta krav, »kvinnornas internationella förening» har framfört samma
krav, en hel del neutrala länders socialdemokratiska konferenser
ha påyrkat detsamma. I Sverige, liksom uti alla andra neutrala
länder i Europa, har det hållits ofantligt många möten för detta
ändamål. Två folkriksdagar ha hållits, en svensk i Varberg 1915
besökt av 236 ombud, och en skandinavisk i Stockholm 1916, besökt
av 410 svenska ombud. Möten ha hållits i maj och i augusti
1916 till ett antal av 410 här i Sverige, och nu mellan jul och
nyår har det också hållits möten på ofantligt många ställen.
Överallt, från dessa sammanslutningar, från dessa möten och från
enskilda personer har det gått en ständig vädjan till de neutrala
ländernas regeringar att sammankalla en neutral regeringskonferens,
som skulle för det första naturligtvis tillgodose de neutrala
ländernas egna intressen, men för det andra och lika mycket
tillgodose hela mänsklighetens intressen. Det första intresset kan
inte tillgodoses utan att det sista tillgodoses, och tillgodoser man
det sista,, tillgodoser man också det första. Andra kammaren uttalade
sig också i fjol för samma sak — dess majoritet nämligen
— men ingenting avhöres från regeringen. Regeringen tiger,
sekretessen binder dess tunga, folket får aldrig veta, vad dess
regering förehar. Det är också ett missförhållande.

Varför kan inte regeringen komma hit och tala vid oss och
diskutera helt hyggligt som vanliga kamrater och medmänniskor?
Dessa meddelanden, som herr Wallenberg fick göra här inför slutna
dörrar efter många påpressningar, det var den allra fullständigaste
— ja, jag skall inte begagna ordet humbug, ty man bör
inte använda starka uttryck, men det var något liknande. Man
fick en hel del betydelselösa och ointressanta meddelanden. Men
sista gången fingo vi också det meddelandet: »Nu skall jag för
herrarna berätta en mycket glad nyhet.» Så fingo vi veta, att
vår träexport blivit frigiven. Ja, det var ju mycket bra, men utrikesministern
talade inte om på vilka Villkor. Det borde vi också
fått veta. Sedan gingo dunkla rykten om att det skett endast
mot kompensationer. Vilka voro de?

De där regeringarna äro ofta verkligen förskräckliga, tycka
inte herrarna det?

Nu har emellertid trontalet sagt någonting i saken. Trontalet
säger på följande sätt: »Insikten om förpliktelsen för alla

neutrala stater att upprätthålla folkrätten», — ja, det är inte så
mycket att slåss vidare för, herr Hammarskjöld, ty den är fullkomligt
slut — »omvårdnaden om gemensamma rättmätiga intressen,
strävandet att medverka till en varaktig fred, som tryggar
deras framtida ställning och utveckling, hava manat Sverige att
träda i förbindelse med andra neutrala makter». Där se ni det
gäller bara vad som tryggar »deras», de neutralas framtida ställning
och utveckling. De stora mänsklighetsfrägorna, de grunder,
som skola skapas för en varaktig fred och som aldrig kunna ska Andra

hammarens protokoll 1917. Nr 7. 6

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Förta.)

Nr 7. 82

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen,

(Forts.)

pas ensamt för de neutrala länderna, det låter man fara, och det
är åtminstone uppriktigt, ty det har ministären aldrig ägnat omvårdnad.
Det klandrar jag den inte heller för, ty den ligger inte
för sådana saker.

Emellertid har nu saken tagits upp på annat sätt. Först
kommo centralmakterna och sade: »vi vilja ha fred, därför att vi
nu ha segrat.» Då svarade ententemakterna: »vi erbjuda också
fred, när vi ha segrat.» Vad skulle då de neutrala ha svarat på
sådana propositioner? Jo, de skulle framträtt och sagt, att alldeles
oberoende av militära hänsyn skall freden slutas. Fredsslutet
måste vara grundat på rättvisa och humanitet. Man kan
inte begära av de krigförande, att de skola ha sådan självövervinnelse,
att de börja därmed. Deras förklaringar ha precis samma
anslag: »när vi segra, då gå vi till fredsslut, men inte förr.»
Emot detta borde den neutrala opinionen ha uppträtt först och
främst. Men det gjorde den inte. Då kom Wilson och sade ett
och annat, där man mellan raderna kunde läsa ut, att han menade
just detta. Schweiz instämde därefter halvt om halvt. Så kommo
till sist de skandinaviska regeringarna med en platonisk fredsönskan
utan grundsatser. Då var det inte underligt, att de också
blevo missförstådda.

Men det hela går ändå något framåt. Ententemakterna skulle
svara Wilson, och då kommo de äntligen med konkretiserade påståenden
och med utförda principer på samma gång. De sade
nämligen, att grunden för freden skulle vara: »Europas reorganisation,
garanterad av en fast och bestående uppgörelse, baserad på
nationalitetsprincipen och på den rätt som alla folk, såväl stora
som små, äga till full trygghet och fri ekonomisk utveckling.» Ja,
men det är väl alldeles utmärkt. Så skall det vara. Men så
drogo de ut konsekvenserna, och då drogo de bara ut konsekvenserna
för sina motståndare. Det är mänskligt och begripligt, men
det var ju en ofantlig ensidighet. De tala dessutom bara om
Europas organisation, men tro ni att det kan bli en varaktig fred
utan att också särskilt Asien reorganiseras? Aldrig, aldrig i livet.
Vad skulle man då vänta av centralmakterna? Vad borde de
neutrala länderna verka för? Jo, de borde verka för att Centralmakterna
också komma med samma principer, med uttalanden
om nationalitetsprincipen och frihet för alla nationer och deras
framtida ekonomiska utveckling, och man kunde gärna ha låtit
dem påpeka vad ententemakterna i detta avseende ha på sitt
samvete, nämligen peka på, icke Europa så mycket — med undantag
för Ryssland förstås — men på haven, på Asien och
Afrika. Då hade vi alltsammans under en hatt. Vi hade två
klara utgångspunkter, två sammanfallande frihetsgrundsatser från
vardera sidan och ett ensidigt konkret förslag från vardera sidan,
men dessa ensidiga förslag skulle då läggas tillsammans, och då
kunde kompromissandet börja.

Nu är det möjligt också, att centralmakterna just därför att
de anse sig stå med mesta segern i händerna, icke kunna förmå

Måndagen den 22 januari, e. in.

83 Nr 7*

sig till den självövervinnelsen att gå fram för de förenämnda självklara
principerna. Att ententemakterna gjort det, är mera förklarligt,
därför att de känna sig ännu militärt underlägsna, och
när man känner sig underlägsen i makt, komma rättstankarna
lättare fram såsom en andra försvar slinje. Det är inte alls säkert,
att de skulle vidare hålla på dem, il all de segrade.

Jag menar sålunda, att nu är saken i alla fall på väg, ehuru
den tyckes köra fast någon stund på det jag nyss nämnde. Men
vad göra de neutrala regeringarna? De måste fullfölja kampen
för rätten utan hänsyn till militära framgångar, ty det är de neutrala
folkens stora mission just du. Historiens dom blir fruktansvärd,
misstänker jag, över dessa folk eller rättare sagt över deras
regeringar, om de försumma tillfällena och särskilt för oss svenskar
kan det bli vanskligt nog vid fredsslutet. Vi ha ju ingenting
på våra samveten såsom folk och land, vi ha försökt hälla oss
neutrala, och det kan synas nog, men för dessa stora makter kanhända
det inte är tillräckligt att bara kunna visa på våra gulaschvinster,
som tillkommit för en del personer på det övriga folkets
bekostnad, men icke däremot i vågskålen kunna lägga något stort
initiativ för rätt och sanning i världen.

Jag skulle nu slutligen vilja tillägga bara en sak. I de allierades
fredsvillkor står på slutet någonting om det ottomanska
väldet såsom avgjort främmande för ^>v ant er länd sk civilisation». Vad
är egentligen västerländsk civilisation? Det skulle vara någonting
finare än österländsk civilisation. Då vill jag säga, att när man
varit med ganska mycket och sett åtskilligt, och när nu slutligen
världskriget kom som en frukt av den västerländska civilisationen,
då har det allt mer och mer blivit klart för mig vad som är den
nödvändigaste offensiven, och det är offensiven för att utvidga positionerna
och gå fl arn på en bred front just emot den västerländska
civilisationens ofantliga brister.

Och vilka äro dessa brister? För mig har det ställt sig på
följande sätt. De europeiska folken äro egentligen invandrade
stammar, som, drivna av olika anledningar från sina hemvist,
ständigt sökt nya eller vidgade boplatser. De ha släkte efter
släkte härdats i röfvartåg och allt slags våld såväl vid inträngandet
som under den fortsatta kampen med urinvånarna samt de
inbördes, aldrig slutade striderna om bytet och fördelarna. De
samhällsordningar, som uppvuxit ur dylika situationer ha präglats
av desamma. Det har varit ett oavlåtligt organiserande av makt
utan självansvar och av majoritetssiffror utan hänsyn till minoritetstalen.

Emellertid har också Europa haft kanske den största kulturen
att uppvisa, ty under allt detta förtryck ha de förtryckta fått
resa sig, och då har ur detta lidande stigit upp en stark kultur,
men det var en individualitetens kultur, kan man säga, en fåtalets
kultur, de förtrycktas kultur.

Hur är det då i stället med den österländska samhällsordningen,
som på sätt och vis i fredsanbudet förhånas. De gamla asi -

Remiss av
statsvevksr
propositionen.
(Forts.)

Nr 7. 84

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av atiska kulturfolken ba stannat kvar på sina boningsplatser och ha
•tatsverks- ie]-e blivit på samma sätt gripna av vandringsfolkens ävlan.

Pr°(¥ot\s)en Vanskligheter både utåt och inåt saknades visserligen icke. De
'' or '' försjönko dock mera i begrundande samt skapade åt sig en materiell
kultur, byggd på jord och arbete, samt en andlig, utmynnande
i personlighetens utveckling till en god människa. Denna
österlandets kultur blev naturligtvis mera passiv och mindre rik
på omväxling än västerlandets. Den ofantliga maktkulturen i Europa
nödvändiggjorde, att man mobiliserade naturtillgångarna, och
därigenom gjordes de stora upptäckterna, som grundläde den europeiska
materiella kulturen. Men här i Europa — och det är min
övertygelse, att det är däruti det ligger — stå vi bara och slåss
och skälla på varandra, och var och en skall försöka ligga över
den andra, under det att för den asiatiska kulturen huvudsaken
varit att utveckla varje personlighet. Vi göra en massa demokratiska
anordningar, men icke ett spår för att skapa demokratiska
människor.

Detta tror jag är den stora Achilleshälen i den västerländska
kulturen. Jag vill därför hoppas, att den nya tidens offensiv,
som jag anser vara den allra viktigaste, måtte leda till en sammansmältning
av det värdefulla i den västerländska kulturen och
den österländska kulturen med ett stort och starkt inslag av den
europeiska lidandets kultur. En samhällsordning, inom vilken den
andliga friheten är undertryckt, blir mera en själlös massa, som
brutalt sättes igång för att stödja personer och partier. Får åter
den andliga friheten komma till sin rätt, kan i stället utveckla sig
ett organiskt skiftande liv, som på ett fruktbart sätt uppbär och
slår vakt om realiteten.

Det är en huvuduppgift även för oss här i landet att omdana
vår samhällsordning i en sådan god anda.

Efter det herr vice talmannen åter övertagit ledningen av förhandlingarna,
anförde:

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Hasselrot
Herr vice talman! I anledning av herr Lindhagens yttrande vill
jag utan något som helst temperament i all vanskaplighet och
trötthet göra en erinran och en fråga. Jag vill erinra herr Lindhagen
om det faktum, att viss antimilitaristisk agitation enligt
gällande lag är belagd med straff. Om någon annan antimilitarisfisk
agitation har jag på förmiddagen icke talat. Jag vill fråga
herr Lindhagen — men jag är icke angelägen att få ett svar i kväll
utan tvärtom tacksam, om han sparar med det till en annan gång:
Anser herr Lindhagen, att gällande lag icke skall tillämpas, så
snart sådant skulle lända herr Lindhagen och hans meningsfränder
till förtret?

Herr Jesperson. Herr talman, mina herrar! Jag skall börja
med att säga att jag likaväl som många andra talare icke kom -

Måndagen den 22 januari, e. in.

85 Nr 7.

mer att strängt hålla mig till statsverkspropositionen och att orsaken
till detta är vad som här uttalats från många andra håll.

Herr Eden yttrade i det anförande, varmed han från riksdagens
sida inledde debatten i dag: Sveriges riksdag känner svårigheterna
och ansvaret beträffande dyrtiden likaväl som Sveriges
regering. Det bör ju för regeringen vara enbart glädjande, att
Sveriges riksdag också känner ansvar inför denna angelägenhet.
Jag kan emellertid lika litet som många andra talare, som uppträtt
här, erkänna, att allt som regeringen åtgjort för dyrtidens
bekämpande varit det bästa. Men jag vill dock säga, att det åtminstone
enligt min åsikt varit synnerligen svårt att kunna träffa
på det rätta beträffande denna angelägenhet. Ty då det i många
andra länder försökts olika system — än det ena och än det andra
— och man så här försökt sovra ut och taga det, som man ansett
för våra förhållanden vara lämpligast, är det i mångt och mycket
så olika här mot på andra håll, att det är ganska förlåtligt, om
missgrepp någon gång blivit begångna. Det missgrepp, -som jag
anser vara det svåraste, är, att producenterna icke.alltid blivit
väl tillgodosedda beträffande de åtgärder, som företagits.

Herr Rydén yttrade i dag — och i samma yttrande instämde
friherre Palmstierna — att han icke ville göra jordbruksministern
ansvarig för det, som av regeringen gjorts eller underlåtits till
dyrtidens lindrande, utan han ville i stället lägga ansvaret på
hans excellens statsministern, som varit den verkligen bestämmande
även i livsmedelsfrågorna, något som bestämt avvisades av
jordbruksministern, vilken själv ville taga ansvaret för vad han
gjort; och det finner jag från den synpunkt, jag ser saken, synnerligen
berömvärt, att statsrådet så ville göra.

Herr Rydén yttrade vidare: vad skulle inträffa, om vi innevarande
år finge ett svagår? Jag vill gärna säga, att det skulle
bli mycket svårt. Ja, det skulle bli synnerligen svårt, om vi skulle
få ett svagår. Men vad är det då, som är den största skulden till
de svårigheter, som skulle inträffa vid ett sådant förhållande? Jo,
det är, att svenska riksdagen icke varit angelägen om att vilja
under tidigare förhållanden hjälpa fram den produktion, som skulle
möjliggöra, att vår lantbefolkning utan att anlita främmande länder
skulle kunna föda sig under hela kristiden. Jag undrar, om
man icke åtminstone delvis kan lägga ansvaret för bristen på brödsäd
på dem, som ständigt i riksdagen drivit den satsen: vi köpa
spannmål, där den erhålles billigast, och inrikta oss istället på
ladugårdsskötsel och annat, som lönar sig bättre. Denna sats har
predikats under många år och drives alldeles särskilt av en person,
som nyss yttrat sig här, nämligen herr Fabian Månsson, gång efter
annan och han har haft instämmanden från många i denna kammare,
och man kan således icke på honom ensam lägga ansvaret
för en sådan politik. Jag vill fråga: hur skulle det sett ut i vårt
land, om man följt dessa anvisningar? Jo, då hade nöden snart
stått för dörren.

Herr Rydén yttrade också, att mjölk- och smörbristen vore

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Korta.)

Nr 7. 86

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av beroende av den ohejdade köttexport, som fick fortgå under förra
statsverks- året. Men han glömde då, att vi under såväl 1914 som 1915 hade
proposi lonen. myCpe£ svaga foderår, och att det var alldeles nödvändigt att göra
or '' eu större utgallring än under vanliga förhållanden, och att det
icke skulle främja vare sig mjölk- eller smörtillgången, om man
skulle svältföda dessa djur. Vad som är alldeles säkert är, att
det istället blev en ökning av ungdjuren, som var mycket större
än vanligt, vilket också den statistik, som herr jordbruksministern
i dag föredragit inför denna kammare, visat. Herr Rydén glömde
att nämna, att de låga priser för mjölkprodukterna, som tillkommit
på tillskyndan av systemet Elmqvist-Svensson, i högsta grad jämte
den ringa fodertillgången utgjorde orsaken till den utgallring av
nötkreaturen, som skedde.

Herr Nilsson i Örebro uttalade tvivel om förefintligheten av
den ökning av kalvar och ungnöt, som statistiken omnämnt. Jag
undrar ändå, om det kan vara så rätt att uttala tvivelsmål därom.
Han nämnde, att det sålts fasligt mycket med kalvar, men det visar
väl ändå, att man icke är inne i saken, man talar om, när man kommit
med det påståendet, ty de kalvar, som såldes — exempelvis
dessa gödkalvar, som man talar om — äro icke sådana, som komma
med i denna statistiska uppgift. Herr jordbruksministern har lämnat
oss upplysning i dag, att vi här i landet hava lägre saväl
mjölk-!som smörpris än våra grannländer. Det är ju utmärkt för
konsumenterna, men det är på samma gång så, att detta förhållande,
som är framtvingat kan icke i någon mån främja mjölkeller-smörproduktionen
utan måste ovillkorligen hålla den tillbaka.
Och det synes som om detta skulle tala för att de priser, som
råda här i landet, äro lägre än det normala under nuvarande förhållanden.
Det är för oss lantmän särskilt glädjande, att såväl
herr Rydén som friherre Palmstierna blivit så välvilligt stämda mot
jordbruket och dess produktion. Det är alltid glädjande då en syndare
sig omvänder och bättrar, och särskilt fi iherre Palmstierna
har vid så många tillfällen försökt att lägga svårigheter i vägen
för lantbruket och för att dess produktion skall kunna gå framåt,
så att det är för mig en särskilt stor glädje, att han nu kommit
till en annan åsikt.

Herr Nilson i Örebro nämnde, att det krigspolitiska läget just
nu icke kräver sådana åtgärder, som ännu upprätthållas beträdande
neutralitetsvakten, såvitt jag'' kan förstå. Ja, det är ju mycket
möjligt, att det under somliga tider icke krafts, men jag tycker
att detsamma med hänsyn till det nuvarande krigsläget är mera
påkallat än det var under åtminstone förra året, och att med den
tendens som finnes till ett utvidgande av kriget till att omfatta
nästan alla folk är det icke för mycket, om man ger denna gärd
åt fosterlandet, och att om vi därmed kunna bevaras ifrån att bliva
indragna i kriget, finner jag den gärden vara ganska ringa.

Åtskilliga anmärkningar angående det militära systemet ha
av herr Nilson i Örebro anförts, och jag vill icke förneka, att
många militärer göra sig skyldiga till en hel del — rent ut sagt

Måndagen deri 22 januari, e. m.

87 Nr 7.

— dumheter. Men kan man verkligen lägga ansvaret för detta Remiss av
på den nuvarande chefen för lantförsvarsdepartementet. Det är
väl ändå för kort tid, som han skött sitt ämbete, för att han (Forts)

skulle kunnat hinna med att få bort allt sådant. Jag tror för min
del, att det behövs längre tid ifall det finns fel och brister än hans
ämbetstiil givit möjlighet till. Dessutom vill jag erinra om att
herr Nilson varit ledamot i försvarsberedningen och borde väl då
försökt få bort sådana oegentligheter och angivit medlen därför
e]ler — om han icke ansett sig ha fått tillfälle där — i statsutskottet.

Herr Ttydén har framkastat beskyllningar mot hans. excellens
statsministern, — beskyllningar av den art, att jag ej kan tro,
att någon besinningsfull ledamot av denna kammare vill gorå sig
solidarisk med honom, t. ex. att gunstlingssystemet vid befordringar
här i landet skulle vara sådant, att det aldrig kunnat
uppvisas ett liknande och mera dylikt.

Han har vidare också sagt, att säkerligen förefinnes missnöje
i landet med regeringen, vilket även framhållits särskilt av friherre
Palmstierna. Det har sagts, att missnöjet är så ofantligt
stort, att det från alla håll önskas, att det må bli skifte. Men
jag är alldeles viss om, att detta missnöje icke finnes hos det störa
flertalet av landets befolkning, och där det förefinnes, är det i
allmänhet uppagiterat av den press, som på senare tid gjort till
sin uppgift att söka driva bort den nuvarande regeringen.

1 början av det pågående kriget ansågs ej den nuvarande regeringen
vara tillräckligt neutral, och man var på vänsterhål]
särdeles bekymrad för de s. k. aktivisterna och för att dessa möjligen
skulle kunna draga oss in i kriget. Nu har bladet vänt sig,
och den främste krigsaktivisten är säkerligen herr Branting, som
i artiklar dag för dag söker driva oss över i ententens armar och
därmed säkerligen också in i kriget, och herr Branting har också
många eftersägare. Men det oaktat har från det hållet allting
gjorts för att försvåra regeringens arbete för upprätthållandet av
rikets neutralitet och för hävdandet av vårt kära fosterlands frihet
och självbestämningsrätt. Likväl har regeringen lyckats att bevara
vår neutralitet och befria oss från ett indragande i kriget, och därför
bör såväl Sveriges riksdag som hela vårt svenska folk vara
djupt tacksamma mot denna regering, och om vi bli angripna av
någon främmande makt och därigenom tvungna att försvara oss och
fosterlandet, är jag viss, att regeringen ändå skall göra sitt bästa
i en dylik svår situation. Jag är också viss, att om man besparat
det personliga klandret mot regeringen, till dess att konstitutionsutskottets
betänkande angående regeringens handhavande av sina
ämbeten förelegat och nu i dag hållit sig till statsverkspropositionen,
skulle Sveriges riksdag stått bättre till boks både inom
och utom landet.

Herr talmannen, som emellertid återtagit ledningen av förhandlingarna,
gav härpå ordet åt

Nr 7. 88

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av Herr Pal ms t i er n asom yttrade. Det är en replik till herr fiprojtosRionen
?ansministerD, som jag skulle vilja avgiva, men dessförinnan måste
''jag göra en komplettering till det yttrande, som jag förut hade

(Forts.)

och som närmast var riktat till herr jordbruksministern. Jag
skulle nämligen till vad jag då sade vilja foga ytterligare ett beklagande
utav, att regeringen funnit lämpligt att höja mjölprisen
i sammanhang med kontingenteringen. Det har ju hittills hållits
jämförelsevis låga mjölpriser inom landet, något som varit
vår stolthet, men är det så, att regeringen sett sig nödsakad att
gå på en höjning i detta fall, så borde den dock icke ha utförts i
detta sammanhang. Konsumenterna se då prisfördyrningen förknippad
med kontingenteringsåtgärden, vilket gör denna mer än
skäligt impopulär, och lantmännen — jag tänker på dem fortfarande,
herr Jesperson — måste säga sig att staten tar deras förråd för
lågt pris och säljer dem dyrt till egen vinning.

Till herr finansministern vill jag endast säga, att i hans som
alltid sympatiska anförande var det åtskilliga poänger, som det
verkligen är skäl i att man tar vara på i kammaren, dels för de
faktiska upplysningar av viss beskaffenhet, som lämnades, dels
ock för de meddelanden som i övrigt göras.

Mina anmärkningar ha väsentligen gått ut på ofullständigheten
i budgeten; regeringen hade utan tvivel haft möjlighet att,
om den så velat, ge fullständigare uppgifter. Herr finansministern
har bekräftat, att jag i det fallet har rätt, då han i dag, jag
höll nästan på att säga på stående fot, efter telefonupplysning
kunnat meddela åtskilligt, som hade bort kunna stå några dagar
tidigare i statsverkspropositionen. Vidare vill jag säga, att när
under det senaste året, man utan den ringaste svårighet kunnat
fixera de. betydande belopp, vartill utgifterna för neutralitetsvakten
belöpa sig kunde detta na skett även i år. Vissa av utgifterna
ha f. ö. länge vant till ungefärligt belopp kända eller beräkneliga
och finansministern hade därför haft att tillgå såpassmycken
ledning, att han kunnat veta, efter vilken huvudplan han borde
lägga sitt arbete för täckande av behoven. Hade arbetet med detta
i tid blivit igångsatt, hade finansministern med all säkerhet kunnat
ge bättre upplysningar, än vad vi fått nu i dag.

Men vi ha i varje fall efter dagens debatt någon behållning.
Herr finansministern har trätt in på detta terra incognita, som jag
berörde och där vi borde ha ljus och upplysning. Han har meddelat
oss, att förskotten för år 1914 uppgingo till 189 miljoner
kronor, år 1915 till 152 miljoner kronor och år 1916 till 106 miljoner
kronor efter avdrag av 69 miljoner kronor. »För en stund
sedan» hade herr finansministern fått detta meddelande, sade han.
Jag är övertygad om, att det icke varit någon svårighet för honom
att något tidigare fa dessa uppgifter, sa att de kunnat meddelas
i statsverkspropositionen. Vi hade verkligen önskat, att så
hade skett. Det är egendomligt, men det är dock den erfarenhet
man ständigt gör, att man skall behöva pressa och skruva fram

Mäudagen den 22 januari, c. m.

89 Nr 7.

stat 8 vt
propositionen.
(Forts.)

sådant, som det eljest vore naturligt, att regeringen utan vidare Remi,, av

_ * . 8t(ll3VtTh8-

gave upplysning om.

Herr finansministern meddelade också, att de till livsmedelskommissionen
m. H. utlämnade krediterna uppgå till 51 miljoner
kronor. Sammanlagda summan skulle alltså uppgå till 240 miljoner
kronor, om sistnämnda summa inräknas. Detta stämmer följaktligen
ganska väl med de uppgifter jag nyss lämnat.

Men vad som är ägnat att väcka betydlig förvåning är, att när
vi tala om dessa krediter till livsmedelskommissionen och andra,
har herr finansministern under dagens debatt icke haft ett enda
ord att svara på de mycket skarpa anmärkningarna, att man gått
inkonstitutionel^ till väga och velat sluta avtal med privata banker
för krediter uppgående till 20 ä 30 miljoner kronor. Nog förefaller
det, som om finansministern hade skål till att i dag lämna en
förklaring till detta något egendomliga uppträdande. I det sammanhanget
kom det emellertid helt blygsamt fram ett meddelande
från hans sida, att kammaren har att vänta en proposition om de
51 miljoner kronor, som jag nyss omnämnde. Ja, nar dagens debatt
medfört den nyttan, att regeringen nu finner sig nödsakad
att komma till riksdagen med denna begäran och icke gå på den
väg, som den förut beträtt, är detta något som också bör noteras.

Nu gjorde herr finansministern åtskilliga beräkningar beträffande
vad som skulle behöva täckas för framtiden. Jag sökte mycket
noggrant följa med hans överslag, och så vitt jag förstod, stämde
vad° han i det avseendet meddelade ganska väl överens med mina
uppgifter. Han gjorde en liten reservation, huruvida man skulle
behöva återbetala de 20,7 miljoner, som man tagit ur kassafonden.

Ja, jag får säga, att man om den saken kan ha olika meningar,
men vill man bringa upp det hela på den nivå, som statsregleringen
bör ha, är det helt naturligt, att man skall söka täcka vad
som kassafonden sålunda fått vidkännas. I sina beräkningar tog
herr finansministern endast med de 30 miljoner kronor, som äro
begärda i den proposition, som kom häromdagen; icke 60 miljoner
kr. för hela 1917, 30 miljoner kr. kan man således fråndraga mina
beräkningar för jämförelsens skull, men däremot bör summan ökas
med 11 miljoner kronor i neutralitetskostnader. Yi komma således
i själva verket fram till det belopp, som jag angav, eller 236 miljoner
minus dessa 30 miljoner kronor, varom nyss var fråga, plus
de 11 miljoner kronor, som sist nämndes. De av herr finansministern
framlagda uppgifterna stämma således. nästan fullständigt,
kan man säga, med de av mig gjorda beräkningarna.

Men då står jag nästan såsom ett frågetecken, och det gjorde
jag också i den förra debatten: huru skola vi kunna med 13 miljoner
kronor plus vad som en skärpning av inkomst- och förmögenhetsskatten
skall inbringa kunna täcka dessa förskott på »viss
kortare tid», såsom det står i statsverkspropositionen. I sitt anförande
har nu herr finansministern tänjt på detta uttryck genom
att säga, att denna täckning kommer att draga ut flera år, något
som jag också tror skall bliva fallet; jag tror verkligen, att det

Nr 7. 90

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av skall taga en ganska lång följd av år, innan dessa siffror, som
prolmMonen.^^ vl)Jf svälla> ^ft den täckning, som nu ifrågasattes.

(Forts.) . n sa^’ som 0C^S^ bör uppmärksammas, är stegringen i neu tralitetskostnaderna.

Herr finansministern har i dag kunnat uppge
neutralitetskostnaderna för ar 1916 till 71 miljoner kronor, deg
är alldeles viss om, att han i statsverkspropositionen kunnat lämna
en uppgift om, vartill dessa kostnader uppgått förlidet år intill
den 1 november eller kanske rent av till någon senare tidpunkt.
Vi ha emellertid nu i dag fått denna uppgift och kunna se, huru
ifrågavarande kostnad har stigit från 4(i miljoner kronor år 1914
och 56 miljoner kronor 1915 till 71 miljoner år 1916. Vad år
1914 beträffar, rådde ju då särskilda förhållanden; då voro ju stora
styrkor inkallade men under kortare tid. Det senaste året företer
en högst väsentlig stegring av neutralitetskostnaderna utan att
inkallelserna varit större, utan tvärtom mindre, och jag skulle på
grund härav verkligen vilja ställa det spörsmålet, om det uteslutande
är till vad riksdagen menar med neutralitetskostnader, som
det hela gått. Det förefaller mig, som om det vore alldeles nödvändigt,
att kontrollen ifrån riksdagens sida i detta avseende blir
mycket ingående.

Beträdande tonnagefrågan har herr finansministern icke svarat,
om regeringen kommer med förslag om tonnageafgifter eller ej.
Det är då tydligen nödvändigt, att man från riksdagens sida betryggar
sig i detta avseende, så att tonnageavgift allt fortfarande
kommer att utgå. Den omständigheten, att finansministern icke
svarat någonting, visar ju tydligt, att regeringen icke intagit
ståndpunkt i frågan.

Jag vill i detta sammanhang förklara, att det visserligen är
riktigt, när herr finansministern säger, att det är den nu rådande
bristen pa kol, som gör, att vi nu icke ha tillräckligt med tonnage.
Ja, visst är det för närvarande brist på kol, men detta uttalande
av herr finansministern stärker mina motiv, icke minst dem, jag
åberopade, när jag vände mig mot herr jordbruksministern och
framhöll, huru viktigt det varit att vi i tid, medan det ännu funnits
rådrum, införskaffat spannmål i landet. Svårigheterna ökas
ju undan för undan, något som man ja borde ha kunnat förutse,
och man hade därför bort i tid helt enkelt taga fartygen och betalt
dem och på det sättet skaffa tonnage för att betrygga det
viktigaste av allt, brödfödan i landet.

Dagens debatt har alldeles givit den nyttan med sig beträffande
statsverkspropositionen, att vi efter denna debatt faktiskt stå rikare
på upplysningar och uppgifter, som det helt enkelt varit nödvändigt
lör riksdagen att fa. Men ännu är det tyvärr åtskilliga frågetecken
och deras förklaring avvaktas fortfarande.

Vidare anförde

Herr Branting: Herr talman! Det har ju från ministerbänken
i dag lämnats svar på åtskilliga av här gjorda uttalanden

91 Nr 7.

Mandagen den 22 januari, e. m.

försök till försvar i vissa fall; mer eller mindre lyckligt ha de ut fallit,

men det har åtminstone av fackministrarna, med ett enda propositionen.

märkligt undantag kanske, dock gjorts sådana försök till försvar
Däremot måste jag säga, att om man går igenom listan pa vad
som här framdragits, särskilt i de första grundläggande anförandena
denna förmiddagsdebatt, med deras kritik och klagomål över regeringsåtgärder,
står dock ännu kvar obesvarad åtskilligt, som
man verkligen hade väntat här skulle bli upptaget.

Det står kvar sådant, som nyss berördes av den siste talaren,
och där herr finansministern givit ett mycket vidlyftigt svar, van
han yttrade sig om en hel del saker, som ingen frågat om, men
undvek sådant, som skulle ha varit av större intresse att verkligen
här få besvarat. Det har också — jag måste i detta sammanhang
beröra det — visat sig, att herr krigsministern på ett, som mig
synes, mycket lättvindigt sätt sökt försvara sig mot den kritik
som går ut över, att neutralitetsvakten till lands fortfarande skall
hållas i så stor utsträckning, som, enligt vad vi alla känna, hittills
varit fallet. Kritiken i detta stycke skulle nämligen avväpnas
därmed, att andra neutrala länder hade ännu större bördor att
dragas med för bevarandet av sin neutralitet.^ Men man räknar
därvid icke det minsta på, synes det mig, att vi andra skulle vara
mäktiga den refiektionen, att sådana länder som Holland och
Schweiz dock ha ett väsentligt annat läge än vårt land. Det kan
icke vara något så underligt, att under den nu varande skärpningen
av krigsförhållandena även t. ex. Schweiz, på grund av
allehanda rykten, kan tidtals stärka sin mobilisering, utsatt som
det ligger mitt emellan krigförande stormakter, medan det däremot
är mycket svårare helt visst för det svenska folket atu fatta,
att bibehållandet av särskilt mobiliserade styrkor vid broar och
anläggningar mitt inne i landet skall vara lika nödvändigt, som
man ansåg det vara strax i början, när ingen visste, vilken omfattning
och stabilisering, så att säga, kriget skulle komma att fa.

Jag tror således, att denna jämförelse är i allra högsta grad haltande
och icke kan verka övertygande på oss, som i stället begära,
att kostnaderna för dessa mobiliseringar skola nedbringas i
möjligaste mån, och som se vårt huvudsakligaste vapen för att bevara
vår neutralitet i vår flotta, som ju också har med berömväid
plikttrohet fyllt de mycket svåra och ansträngande uppgifter, som

lagts på densamma. .

Men det står som sagt kvar mycket annat, och da intet svar
kommit därpå från statsrådsbänken, tänker jag, att det beror därpå,
att den, som skulle varit närmast att svara, anser av någon
anledning, att det icke är lämpligt att svara. Det står kvar sadant
som t. ex. det utsträckta användandet av den hemliga stämpeln,
som är ett symptom på, vad som klagats över och klandrats
nos regeringen, nämligen dess självrådighet, dess försök att själv
styra och ställa, men ge så litet som möjligt med åt riksdagens
medbestämmanderätt — överhuvud att låta hela, sin verksamhet
bestämmas mera av sina egna synpunkter än av den hänsyn, som

Nr 7. 92

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remis, av man skulle kunna förvänta, att den borde taga till de olika åskådpropoToL.
mn»ama här i riksdagen. Det står kvar också erinringar, som
(Forts.) £Jorts angående var handelspolitik, och hurusom, när den efter
många strider fixerats i krigshandelslagen i fjol våras, de förväntmngar,
som riksdagen då i den bekanta motiveringen till sitt bifall
uttalade, icke gått i uppfyllelse, utan det råd, som man tillsätta,
blev undanskjutet och sedan icke spelat någon som helst roll.

Icke minst står kvar det förhållande, som påtalades av båda
de första talarna i fråga om detta hemliga utskott, som det kallas,
eller de särskilda deputeradena, nämligen huru man från regeringens
ledares sida förfarit gent emot detta utskott. Såsom det
framgått av kända fakta, ha många gånger mycket viktiga avgöranden
träffats utan någon som helst rådplägning med utskottet,
och det har också ganska tydligt kommit fram, att detta utskott
rätt systematiskt kunnat ställas inför fullbordade fakta, i stället
för att grundlagen tydligen förutsätter, att besluten skola fattas
etter »overlagggmng* med detta utskott. Det är uppenbart, att
där bryta sig två fullkomligt olika regeringssystem, två olika
principer. Det är detta, som ytterst givit anledning till, att de
förväntningar, som herr statsministern uttalade, dä han inledde
denna debatt på ett något ovanligt sätt, nämligen förväntningarna
på en något dämpad kritik, som man rätt tydligt kunde utläsa ur
hans anförande, icke gatt i uppfyllelse. Ty det är verkligen en
bestämd skiljaktighet i fråga om den ståndpunkt, som här framkommit.
När här i denna remissdebatt det talats skarpa, klara
och bestämda ord, har det verkligen icke skett därför — det är
min fulla övertygelse — att man velat vara särskilt obehaglig
från den ena eller andra talarens sida gentemot de personer, det
gä Ide att kritisera, utan därför, att här stod högre värden
pa spel.

•i u är S^r en^e^ få sPeP efter vår uppfattning, huruvida
riksdagen och närmast andra kammaren skulle låta sig skjutas så
mycket åt sidan, att det fortfarande blev samma självrådighet i
styrandet av detta land, som hittills präglat särskilt den nuvarande
regeringens ledande man. Det är den grundsatsen som här stött
tillsammans med den uppfattning, som kommit till uttryck från
talmannen särskilt för det parti jag har äran tillhöra, och även,
tror jag, till en^viss grad från den, som talade å det liberala partiets
vägnar. Vår uppfattning har varit att här skall det vara ett
verkligt samförstånd och icke förfaras på sådant sätt, att vi här i
landet, ensamma i världen nära nog, skola ha det ställt så, att regeringen
styr och ställer, hur den själv behagar, medan däremot
riksdagen behandlas ganska mycket såsom luft. Det har varit i
■ n s.V7C^e^ ett upprepande av exempel på, huru varje liten eftergift
ifrån regeringens sida åt riksdagens synpunkter måst pressas
fram, och sedan blev det, när det kom till stycket, ändå kanske
icke mycket bevänt med dessa eftergifter.

Jag är ganska viss om, att de ord, som här uttalats, komma
att hos de breda folklagren i vårt land, som lida under dyrtidens

Mändngen den 22 januari, e. m. “•> Nr 7.

tryck och som måste lägga ansvaret på den regering, som själv It»™, av
tagit ansvaret för alla slags åtgärder på sig, väcka en stark resonans
för att här hållits en så skarp vidräkning, som nu vant iallet (Forts,
vid denna remissdebatt. Jag tror icke, att herr statsministern bör
låta blända sig av den rad hyllningstelegram, som arrangerats och
som fick ett genljud nyss från talarstolen. Jag tror icke heller,
att »svenska folkförbundets» förklaring av sin undersåtliga trohet
och vördnad är ett tillräckligt starkt stöd gentemot den opinionsyttring,
de upprepade erinringar och den skarpa kritik, som kommit
frän så många av andra kammarens medlemmar och som understrukits
på ett så kraftigt sätt, som här alla hört under dagens

^Jag har, innan klubban faller, velat nu konstatera detta, att
åtskilliga sådana viktiga frågor, som röra själva det centrala i
meningsskiljaktigheterna mellan andra kammarens vänsterpartiet
och regeringen, ansetts böra lämnas obesvarade av herr statsministern.
Det kan vara skäl i att framhålla detta nu, när denna
debatt lider mot sitt slut. Ty det är givet,^ att när så nu sker,
måste det också komma att ske i framtiden. Nu avslutas ju detta
meningsutbyte utan någon som helst votering, utan att det är
tillfälle att räkna på ena eller andra sidan dem, som kunna vilja
göra sig solidariska med de uttalanden, som fällts, och med den
kritik, som riktats mot en rad av regeringsåtgärder. Men det
kommer ju sedermera under riksdagens lopp mångfaldiga tillfällen
till sådana voteringar, och då kommer det att gälla, såsom jag ser
saken, för riksdagens vänster att se till, att den verkligen fortsätter
med den kritik och med den åskådning, som den har velat
göra till sin under denna debatt; det gäller att se till, att den
håller samman för att genomdriva, vad som för oss under dessa
förhållanden måste vara det väsentliga, nämligen att hävda riksdagens
ställning och styrka i det svenska statslivet och icke låta
den regering, som har tillkommit pa sätt vi alla känna, skjuta
riksdagen åsido på grund av de utomordentliga förhållanden, varunder
vi leva.

Hans excellens herr statsministern: Herr talman! Det

finnes ingen grund för påståendet, att jag skulle ha väntat den effekten
av mitt inledningsanförande, att anmärkningarna därigenom skulle
bliva dämpade; tvärtom har jag väntat skarpa kritiska anmärkningar,
och de ha också kommit. Deras besvarande har jag med
fullt förtroende överlämnat åt minakolleger fack ministrarna, och
detta kanske så mycket hellre, som jag. egendomligt nog fått höra,
hurusom jag skulle lägga mig i allting och icke vilja anförtro
någonting åt dessa.

Vad de personliga anfallen angår, har det verkligen icke vant
min avsikt att i det allvarliga läge, vari vårt land nu befinner
sig, och på den plats, där vi nu äro, upptaga sadana till besvarande Nu

har emellertid herr Branting vänt sig särskilt till mig

Nr 7. 94

Måndagen den 22 januari, e. ro.

Remiss av och därvid, om jag fattade rätt, anfört tre punkter, vilka icke blirop^nen.
vit under dagens debatt besvarade.

(Forts.) Den torsta av dessa punkter avser ett förment ymnigt använ dande

av hemlig-stämpeln. När jag hörde den anmärkningen i
förmiddags, förvånade jag mig över, att någon ens ett ögonblick
kunde tänka på att rikta den mot mig. Jag förstår verkligen
icke, vilken föreställning man gör mig den äran att hysa om min
arbetsförmåga, när man tilltror mig att se efter, vilka expeditioner
eller handlingar som. förses med sådan stämpel eller icke. Den anmärkningen
skulle jag således mycket väl kunna lämna å sido.
men om jag rätt erinrar mig, anförde en talare på förmiddagen
såsom särskilt upprörande, att även utgiftsresolutioner försetts med
hemlig stämpel. Ja, mina herrar, om det gäller en hemlig utgift,
skall då penningbeloppet sättas i en offentlig skrift utan angivande
av ändamålet, eller skall hemligheten prisgivas genom att tagas
in i den offentliga skrivelsen? Exemplet är således icke över bevisan
de.

Vad därefter angår det uttalande, som gjordes i riksdagens
motivering vid antagandet av handelslagen, förhåller det sig så,
att den allmänna grundläggningen av handelslagens tillämpning
planlades i samråd med ett mycket stort antal näringsidkare. Det
visade sig snart därefter på grund av vissa utländska makters
hållning, att det icke så mycket blev fråga om nya problem av
allmän beskaffenhet, utan om utfästelsen beträffande särskilda varuslag,
och i följd därav kommo framför allt speciella experter med
avseende å dessa varuslag att tillkallas, ehuru även allmänna sakkunniga
rådfrågades.

Fram på hösten i september månad visade det sig, att detta
plockverk, då det frän utländsk sida gjordes yrkanden i fråga om
än det ena än det andra varuslaget, icke var utan mycket betydande.
menliga följder, och därför igångsattes en mera allmän behandling,
som ledde till de bekanta underhandlingarna. Under
dessa förhandlingar har det givetvis icke kunnat komma i fråga
att göra någon allmän förändring i avseende på krigshandelslagens
tillämpning, och för övrigt är jag övertygad om att handelns
verkliga representanter icke hava någon som helst grundad anledning
att beklaga sig över att icke deras synpunkter blivit beaktade,
i den man det varit möjligt. Det skulle i alla händelser
icke ha blivit ett annat resultat, om man också tillkallat aldrig
så stora möten om den saken.

Vad vidkommer det hemliga utskottet, som under två år å
rad Kungl. Maj:t, av fullt egen drift föreslagit, men som nu icke
anses vara tillfyllestgörande, så har den siste talaren icke närmare
preciserat sina anmärkningar, så vitt jag uppfattade. Men en talare
på förmiddagen klagade däröver, att det varit så litet tillfälle
till överläggningar, eller, om jag lättade honom rätt, icke
tillfälle till sådana överläggningar, som grundlagen förutsätter.
Herr Branting nämnde visst ock:-å — jag erinrar mig det nu —
att grundlagen förutsätter överläggningar. Jag skall då be att

95 Nr 7.

Måndagen den 22 januari, e. in.

få nämna, att så vitt jag förstår och kunnat inhämta — och jag Remi» av
har gått igenom alla tillgängliga protokoll för de hemliga ut- *"pZ7i»nen.
skotten — ha icke förut i närmelsevis så stor omlattning törekom- ^Forte j
mit just överläggningar mellan Konungen och hans representanter
å ena sidan och riksdagens deputerade å andra sidan. I de föregående
fallen ha statsrådens ledamöter icke ens brukat vara närvarande
i det hemliga utskottet annat än såsom Konungen följaktiga
vid det''högtidliga öppnandet och vid dylika sammanträden,
och det har sålunda icke varit något tillfälle att personligen göra
frågor till statsråden eller att med dem samtala om föreliggande
ämnen.

Här åberopades i förmiddags utlandets exempel: i utlandet
har man hemliga riksdagssammanträde^ något som vi också hatt,
fastän icke ofta. — Jag vill i detta sammanhang i parentes nämna,
att jag är mycket angelägen att icke yppa något, som täckes av
det tysthetslöfte, som avfordrats statsrådets ledamöter lika väl
som de deputerade, och jag vill säga, att jag känt mig rätt obehagligt
berörd av de indiskretioner, som förekommit i eu del tidningar,
och som kunna tillskrivas den ena eller den andra av oss,
som varit närvarande. Men vad jag här kommer att säga rör
inga hemligheter, som kunna täckas av tysthetslöftet. — Het hemliga
utskottet har under året haft 22 sammanträden; några av
dessa ha varat fyra timmar och därutöver. I medeltal tror jag,
att de varat något över två timmar. Vid dessa sammanträden
har framlagts ett rikt material av aktstycken och upplysningar
rörande det, som är oundgängligt att veta lör att kunna bilda sig
ett omdöme om regeringens strävanden och avsikter. Så mycket
anser jag mig kunna säga. Nu talar man ju om utlandets exempel
och de hemliga riksdagssammanträdena. Jag vill da fråga: på
vilket sätt framkomma de fylligaste upplysningarna, på vilket sätt
befordras bäst det samarbete man längtar efter? Sker det bäst
genom ett eller annat mer mindre sällan förekommande riksdagssammanträde,
eller genom sammanlagt en 50 timmars samtal i en
liten krets? Vårt narmaste grannland Norge har ju nyligen övergått
till det svenska systemet och tillsatt ett dylikt hemligt utskott.

Jag förnekar på det bestämdaste all avsikt att sätta riksdagen
tillbaka, och jag ber, att icke riksdagens ledamöter skola alltför
lätt sätta tro till vad som i det avseendet påstås. Å sin sida böra
riksdagens ledamöter icke glömma, att den tid, vi leva i, är en
ganska ovanlig tid, och det brukar icke anses såsom vare sig liberal
eller socialdemokratisk plägsed att klaga över, att det tilllämpas
för litet formalism. Här är åtskilligt, som måste tagas på
ett praktiskt sätt under nuvarande tid. Hetta kan måhända förklara
en de! historier, som tyckas vara i svang om mig. Regeringen
har varit tvungen att fatta raska beslut, att påskynda underhandlingar,
att resonera om utlåtanden på förhand o. s. v. Het
är också eu sak, som vi få lov att halla för ögonen allesammans,
att när vi leva i en högst prövande och ovanlig tid, det icke kan

Måndagen den 22 januari, e. m.

vara tjänligt att söka tvist med varandra, ty de finnas, som vakta
på det och som njuta av den saken.

Jag vet icke vad som är åsyftat med den attack, som av en
socialdemokratisk talare på förmiddagen igångsattes och som sedan
upprepats, men det vet jag, att man skall ha eu mycket stor
myndighet för att utan vidare förklara; med den och den mannen
vill jag på grund av hans försyndelser icke samarbeta — allt under
det att man bedyrar i fosterlandets namn, att man är villig att

Jag kunde nu sluta, men jag vill begagna tillfället, när jag
fatt ordet, a.tt påpeka några förhållanden, som, jämte det allt behärskande
faktum, att vi leva i en exempellös världskris, torde
vara förtjänta av beaktande vid bedömandet av åtgärder och beslut.
Vi få komma ihåg, att det finnes ett ofta foga skönjbart,
men dock mycket kraftigt och verksamt sammanhang mellan''olika
förhållanden på det ekonomiska och även på det politiska området.
Det kan sålunda hända, att en export, vilken klandras såsom onödig
eller till och med skadlig, utgjort en nödvändig förutsättning
för import av en vara, utan vilken vi skulle stå oss mycket slätt.
Det kan också hända, att lättnader i importhänseende icke skulle
kunna köpas på annat sätt än genom åtgärder, som skulle i hö»1
grad förminska och förlama våra egna kommunikationsanstalter
till sjöss och lands och sätta dem ur stånd att fullgöra sin tjänst
till vår fromma och till fyllandet av våra behov. Vi kunna verkligen
icke frakta varor åt andra till sjöss eller lands med risk att
själva komma i de värsta trafikstockningar.

Vidare vill jag erinra om det lyckliga, men alltför litet beaktade
faktum, att arbetslöshetens spöke, som stod så hotande vid
krigets början, lyckligt kunnat besvärjas. Därom har jag erinrat
vid besök av olika dyrtidsdeputationer. Jag undrar, hur många i
augusti 1914 kunde tro, att arbetslösheten skulle vara i stort sett
bannlyst ännu efter ett så långvarigt krig som det nuvarande.

En annan punkt kan jag nämna, medan jag har ordet. Det
har klandrats — jag har hört, att det redan har besvarats av en
av mina kolleger — det har klandrats, att det icke lagts upp tillräckligt
störa, reservförråd av spannmål. Naturligtvis både det
vant synnerligen önskvärt, om vi lagt upp sådana förråd för ett,
två eller tre år framåt, men man skall icke tro, att detta varit så
lätt att göra eller att det berott på ond vilja eller lojhet, att sådant
icke skett. Vi känna, att vårt grannland Norge äger en
handelsflotta och förfogar över ett tonnage, ojämföiligt mycket
större än vårt, och dock behöver Norge enligt nyss offentliggjorda
officiella uppgifter importera ytterligare 200,000 ton brödspannmäl
för att^ fylla sitt behov av säd till nästa skörd. Av detta torde
man något kunna bedöma, hur lätt eller svårt det varit för Sverige,
som har större folkmängd och äger en mindre handelsflotta,
att lägga upp stora reservförråd.

I förmiddags gav jag ett, som jag tror, tydligt uttryck däråt,
att jag och mina kolleger med mig önska ett samarbete med riks -

97 Nr 7.

Mandagen (len 22 januari, e. m.

(la^en, och att vi å vår sida räcka ut handen. Det, som förekommit
i dag, skulle kunna rubba mig i tron på samarbetet, men det
får icke rubba mig i denna tro och jag vågar vädja till kammaren
att icke undandraga sig att lämna ett verksamt bistånd vid lösandet
av de oerhört svåra och oerhört viktiga frågor, som i rikaste
mått förekomma i svensk politik i dessa tider av fara och
av nöd.

Remiss av
st åt sv er kspropositi<men (Forta.

)

Herr Branting: Jag kan icke låta detta senaste anförande
stå alldeles obesvarat.

Jag tror, att såsom ställningen utvecklats och hotar att utveckla
sig, därest det icke skulle lyckas att bringa i hamn de förhandlingar,
som nu föros rörande vår viktigaste import västerifrån,
kommer visst inom ganska kort tid herr statsministern icke att
kunna upprepa sin tillfredsställda förklaring, att arbetslöshetens
spöke är bannlyst från vårt land. Detta hotar, men jag vill hoppas,
att det kan gå väl även på den punkten och att vi kunna
undvika, att denna svåra landsolycka skall drabba oss.

Beträffande de punkter, som herr statsministern tog upp efter
mitt anförande, skall jag inskränka mig till att gå in på den sista.
Jag nämner blott i förbigående, att så vitt det uppgivits i höstas,
har det dock från handelskamrarna till regeringen inkommit framställningar,
vari det klagas över bristande samband med regeringen
med hänsyn till önskningarna på det hållet. Men vad jag
vill fästa mig vid, är det resonemang om hemliga utskottet, som
herr statsministern förde och som kanske kan anses vara rätt sa
typiskt för hans läggning.

När han ville skaffa sig underrättelse om hurudant riksdagens
hemliga utskotts samverkan med Kungl. Maj:t borde ^ vara, gick
han icke så till väga, att han frågade efter, hur med vår nuvarande
tids åskådning en sådan form av samverkan mellan riksdag och
regering borde ske, nej han gick tillbaka och studerade föregående
tiders hemliga utskotts protokoll för att se, hur man där från regeringsmaktens
sida tillåtit riksdagens representanter att komma
sig mer eller mindre in på livet.

Jag tror, att den förra metoden hade varit mera fruktbringande,
i all synnerhet då, såsom förut framhållits, det råder en så
stor och stark strömning inom nationerna, då de känna att de behöva
stå samlade, att låta sina representanter träda in även på
områden, som förut varit fullständigt avstängda för dem och enbart
förbehållna regeringsmakten.

Herr statsministern framhöll det relativt stora antalet timmar,
som varit anslagna till det hemliga utskottets sammanträden,
och att sålunda allt måste vara i sin fulla ordning. Men var och
en måste ju ha fäst sig vid, att detta icke på minsta sätt berör den
sak, som förut på förmiddagen och nu av mig påtalats, nämligen
huruvida dessa sammanträden ägt rum före eller efter redan fattade
beslut. Det är dock på detta allt kommer an. Man kan
framlägga utförliga dokument om saker, som äro oåterkalleligen

Andra Tcammarens protokoll 1917. Nr 7. 7

Nr 7. 98

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forts.)

avgjorda, men någon egentlig medverkan från riksdagens sida till
en regeringshandling kan det under sådana förhållanden icke bliva
fråga om.

Jag måste även, i fall det någonstädes uppfattades så, att
detta syftade på mig, tillbakavisa talet om indiskretioner av pressen.
Det har icke varit någon hemlighet, när hemliga utskottets
sammanträden ägt rum. Dessa tider ha åtminstone mig veterligen
icke omgivits med någon sekretess, och det gäller endast att stava
och lägga ihop, när något viktigt beslut fattats: först därefter
kommer det hemliga utskottets sammanträde för första gången på
relativt lång tid.

För övrigt ville herr statsministern, syntes det mig, få fram
någon sortss mc isättning mellan den form av samverkan, som ligger
i hemliga utskottet, och den andra form, som vi en smula prövat
på, här i riksdagen, fastän i dess mest ofullkomliga begynnelseform.
Jag tror, att han icke alls har anledning att konstruera upp
en sådan motsättning. Jag anser det riktigt, att regeringen det
ena gör och det andra icke låter, sålunda överlägger före besluts
fattande med det hemliga utskottet, men därjämte med god vilja
och gott tillmötesgående gör hela riksdagen underkunnig om allt vad
man anser sig kunna utan våda framlägga och som kan vara av
allmänt intresse för folkrepresentationen att lära känna, och vidare
— jag tillägger det -— lämnar denna på annat sätt än hittills tillfälle
att icke blott höra, utan också framställa frågor och, om jag
vågar tänka något så hädiskt, rent av framföra en kritik av det
ena eller andra, som framkommit.

Herr Edén: Herr talman! I det anförande, som herr statsministern
nu äntligen så här sent på natten funnit sig böra hålla,
har han även berört ett par av de punkter, som ingingo i mitt yttrande
på förmiddagen. Detta ger mig anledning att säga några
ord till svar.

Herr statsministern nämnde först med anledning av den anmärkning,
som jag tillåtit mig framställa angående de otillräckliga
rådplägningarna med handelns och industriens män i fråga om tilllämpning
av krigshandelslagen, att efter hans uppfattning hade
handelns verkliga representanter icke haft anledning att beklaga
sig. Jag kan icke i något avseende räkna mig som representant för
handel eller industri, men det ''torde jag ha rätt att säga, att det funnits
tider under denna höst, då industriens och jag tror även handelns
representanter verkligen »beklagat sig» över vissa principer
eller vissa stränga fordringar, som av regeringen upprätthållits.
Herr statsministern är säkert icke okunnig om de önskningar, som
från dessa näringars sida kommit fram, även om han nu helt allmänt
vill antyda, att en allmän tillfredsställelse förefunnits. Jag
nämnde för övrigt i mitt anförande i förmiddags, att i motiveringen
till utlåtandet angående krigshandelslagen också talades om
det önskvärda i att behålla kontakt med riksdagen i fråga om lagens

M&mlagcu den 22 januari, e. in.

W Nr 7.

tillämpning. Att i detta avseende förutsättningarna vid lagens till- Kemi»» av
kemist icke uppfyllts, torde herr statsministern icke kunna bestrida. ‘‘‘itava-ha Jlerr

statsministern gick sedan in på fragan om det hemliga ut- pro,,"s>
skottets arbete och formulerade därvid sitt svar så, att han — med '' or
någon förebråelse, förmodar jag — av debatten ansåg sig ha funnit
att det hemliga utskottet icke längre av oss ansåges tillfyllestgörande.
Jag svarar: vi ha aldrig givit oss ut att anse det hemliga
utskottet tillfyllestgörande annorlunda än under vissa förutsättningar,
och de ha icke blivit uppfyllda. Herr statsministern vände
sig vidare mot de slutsatser vi dragit av grundlagens terminologi
om »överläggningar» inom det hemliga utskottet, och anförde, att
enligt vad hans studier i gamla hemliga utskottsprotokoll givit vid
handen denna bestämmelse inneburit, att man förr i världen ställde
det så, att det hemliga utskottet icke alls hade överläggningar med
regeringen, som drog sig tillbaka, sedan sammanträdet öppnats —
utan endast överläde för sig själv. Jag tror också, att så varit
fallet, så vitt jag kunnat inhämta. Men i denna form under gamla «
tider ligger dock det ytterst viktiga faktum, att då utskottet drog
sig tillbaka för överläggningar, var det emedan utskottet fick sig
tillställda viktiga frågor att besvara, fick i dessa frågor avgiva
utlåtanden, innan regeringen i dem fattade sitt beslut. Herr statsministern
känner mycket väl, att just på denna punkt är det som
beklagande, missnöje och besvikenhet inträtt. I de senaste årens
hemliga utskott ha överläggningar icke kommit i fråga, innan regeringens
beslut fattats, med något enstaka undantag.

Det är icke min mening —- det känner herr statsministern
också mycket väl — att på något sätt underkänna fördelarna av de
personliga sammanträffanden, som skett i detta utskott. Tvärtom,
jag har, redan innan det konstituerades förra riksdagen, uttalat min
största tillfredsställelse med att personliga konferenser med statsrådsledamöter
förebådades. Men om jag hade kunnat tänka mig,
att därav skulle följa, att när dessa statsrådsledamöter och det hemliga
utskottet kornme att träffas, det i stort sett skulle bliva endast
för att bereda hemliga utskottets ledamöter tillfälle att åhöra långvariga
föredragningar, även om dessa upptaga sammanträden på
ända till fyra timmar, och sedan icke ha något annat att göra än
att begära litet ytterligare upplysningar om saker, som redan blivit
avgjorda —- då hade jag säkerligen protesterat. Jag är övertygad,
att herr statsministern, ifall han själv hade haft ställningen
som riksdagsman och fått plats i ett hemligt utskott, som placerats
på denna nivå -— att just herr statsministern med sin natur skulle
själv varit den förste att i sådant fall reagera mot ett sådant sätt
att fungera såsom riksdagens förtroendeman. Det är icke ett avskaffande
av dessa meddelanden och föredragningar som begäres, alldeles-icke,
—- tvärtom, de äro under nuvarande förhållanden nödvändiga,
utan vad som begäres är, att det må bliva något tillfälle
att uttala en mening om det, som skall göras, och icke endast höra,
vad som redan har gjorts.

Herr statsministern nämnde i detta sammanhang, att Norge i

Nr 7. 100

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av
statsverkspropositionen.

(Forte.)

dessa dagar övergått till det svenska systemet. Jag känner ännu
icke någon officiell framställning om vad som i detta stycke beslutits
i Norge. Men att döma av de meddelanden, som stått i dagens
aftontidningar — lag liar nyss läst dem — så är herr statsministerns
karakteristik av den nya norska ordningen dubbelt felaktig. Först
och främst är det icke så, att med inrättande av ett hemligt utskott
i Norge skulle följa, att sammanträden mellan regering och storting
för förtrolig behandling av stora utrikespolitiska ting skulle avskaffas.
Därom är intet sagt, utan all anledning finnes att förutsätta,
att både den ena och den andra formen, både stortingsmöten och utskottsmöten,
komma att i vårt grannland användas. För det
andra — och detta är det för oss nu viktiga —• angives i dessa referat
uttryckligen, att meningen är, att det nya norska utskottet skall
äga att överlägga med regeringen, innan viktiga beslut fattas, för
att till regeringen kunna framföra sin mening i dylika ärenden. Såsom
jag yttrade i förmiddags och vid föregående remissdebatt är
det just detta vi begärt. Däremot lämna vi åt regeringen att fatta
de verkliga besluten — dem vilja vi icke lägga oss i, lika litet nu
som förut.

Det torde av vad jag nu sagt framgå, att jag omöjligen kan
finna herr statsministerns nyss avgivna förklaring tillfredsställande
ur de synpunkter, som jag anlagt i mitt anförande i förmiddags. Jag
kan ännu mycket mindre finna det tillfredsställande, att herr statsministern
endast rätt och slätt förklarat, att det icke varit hans
eller regeringens »mening» att på något sätt sätta riksdagen tillbaka.
Vad avsikten varit, skall jag icke döma om, eller rättare sagt, vill
jag icke nu yttra mig om. Men alt ett tillbakasättande skett, är
styrkt med fakta, vilka fakta icke blivit bestridda eller av herr statsministern
ens berörda.

Herr statsministern slutade med att uttala, att han i förmiddags
gav uttryck åt regeringens önskan om ett samarbete, och att vad
han då anförde betydde en framsträckt hand. En hand framsträckt
från riksdagens sida i den mån, jag kan representera en meningsgrupp
inom densamma, bjöds vid förra remissdebatten. Då erbjöds
detta samarbete. Man hoppades och förväntade, att det skulle bliva
av vida rikare och förtroligare innehåll än det blivit. Man väntade
framför allt, att anbudet icke under årets lopp skulle mötas
med sådana regeringsåtgärder, som måste anses stå i uppenbaraste
strid med riksdagens nedärvda och dyrbara konstitutionella rättigheter.
För ett samarbete mellan regering och riksdag har jag talat
även i dag och anser det fortfarande oumbärligt. Lika litet nu som en
gång förut behöver herr statsministern påkalla min eller mina meningsfränders
uppmärksamhet för att det är en ond och svår tid.
vi leva i, och att den ställer stora krav på oss. Men det vill jag
säga, att så stora krav kan herr statsministern icke ställa, • att vi
måste underkasta oss att taga ett samarbete i de former, som herr
statsministern tycks finna lämpligt att anlägga, när vi finna, att
dessa former verka undergrävande på vårt lands inre styrka. Det

,\1 amlugen den 22 januari, e. in.

101 Nr 7.

är icke på det suttet vi kunna hålla uppe vår andliga kraft och för

övrigt ej heller vår yttre ställning i denna svåra tid. proportionen.

Vad jag vänt mig mot, det är de 1''aror, som genom den senare ti- ^forts j
dcns regeringsmetoder hota detta samarbete. De farorna komma att
bestå, om det fortfarande skall förbliva så, att man icke vill giva rum
ens för de mest resonliga fordringar att riksdagen måste behålla sin
konstitutionella ställning, och att från regeringens sida i förhållandet
mellan den och riksdagen visas en anda av verkligt förtroende.

Utan den blir det hela skäligen hopplöst.

Har jag möjlighet att hoppas, att i det avseendet herr statsministerns
i dag på förmiddagen och på eftermiddagen gjorda^ uttalanden
ge oss anledning vänta, att herr statsministern skall gå oss till
mötes, då tror jag, att ur denna debatt är vunnet ett stort och rikt
resultat. Skulle återigen så vara, att herr statsministern icke vill
förstå vad som i dag burits fram i riksdagen, icke vill förstå
vad vi mena med samarbete och vad vi måste lägga in i detta
begrepp —-, då kan jag endast för min del än edgång upprepa, att
huru mycket vi än önska samarbete mellan regering och riksdag så
måste vi dock fasthålla vår fordran att det blir ett samarbete i anda
och sanning, ett sådant samarbete, som svenska riksdagens gamla
rätt, dess plikt i denna tid och dess värdighet kräva.

Herr Rydén i Malmö: Herr talman, mina herrar! Jag begärde
ordet närmast med anledning av den replik, som herr statsministern
riktade till herr Branting ifråga om användandet av den hemliga
stämpeln. Jag vill förklara inför kammaren, att det är naturligt,
att, innan jag riktar en sådan anklagelse mot ett system och riktar
den delvis mot regeringens chef, så har jag för en sådan anklagelse
det allra starkaste och bestämdaste material. Förhållandena äro ju
av den beskaffenhet, att det är tvistigt, vad en riksdagsman i detta
fall har rättighet att framlägga eller icke har rätt att framlägga,''
men jag är övertygad om att det under riksdagens lopp skall bli
möjligt att utan att träda någon skyldighet för när framlägga bevis
för kammaren för hur den hemliga stämpeln missbrukats, framlägga
klara bevis för vilket oerhört system som utbildat sig och i vilket
även herr statsministern genom direkta regeringsbeslut är ansvarig.

Ett fall anser jag mig dock ha rättighet att utan att träda svensk
lag eller någon föreskrift för när, redogöra för, ett fall, i vilket herr
statsministern genom ett regeringsbeslut tagit del. Jag skall redogöra
för det, därför att det har varit föremål för behandling inom det utskott
av riksdagen, av vilket jag är medlem. Förhållandet var det,
att fjolårets statsrevisorer riktade en hel rad av anmärkningar
gentemot arméförvaltningen beträffande vissa upphandlingar och
gentemot en rad av åtgärder, som företagits i samband med mobiliseringen
1914 av landstormsområdesbefälhavare och annat befäl inom
landstormen. Här arméförvaltningen och vederbörande underordnade
militärmyndigheter över dessa anmärkningar avgavo yttrande, behagade
arméförvaltningen förse hela denna dossier, som skulle vara
ett svar på de offentligen genom statsrevisorerna framställda an -

Nr 7. 102

Måndagen den 22 januari, e. m.

Remiss av märkningarna, med hemlig stämpel. Dossiern överlämnades till den
JopositioTen. avdelnin" av statsutskottet, av vilken jag var medlem. Vi läste allt,
(Forts) y1 dveidade om Avdelningen bestod av tre representanter för

högern och tre för vänsterpartierna och ibland dem, som sutto där
och nu sitta där, är det åtminstone ett par ledamöter, som hava under
lång tid haft rika tillfällen att som ledamöter av försvarsberedningar
och försvarskommittéer bilda sig en god uppfattning om vad som
är lojalt och illojalt °att hemligstämpla. .Tåg ber att få nämna, att
en i detta avseende så erfaren ledamot som herr Carl Persson i Staller
hult, är medlem av denna avdelning. Det studium, vi ägnade detta
material, föranledde avdelningen att föreslå utskottet att ingå med
skrivelse till regeringen med begäran, att regeringen måtte ålägga
arméförvaltningen att här avgiva en icke hemlig förklaring över
statsrevisorernas berättelse och ur den dossier, som blivit hemligstämplad,
utplocka allt, som var av natur att icke böra hemlighållas.
Statsutskottet beslöt enhälligt att avlåta denna skrivelse.
och regeringen både att taga ståndpunkt till densamma. Efter att
hava hört arméförvaltningen, som helt naturligt avstyrkte utskottets
förslag och hemställde, att förvaltningen icke skulle behöva avge
något icke hemligt yttrande, avslog regeringen statsutskottets enhälliga
hemställan. Jag är övertygad om att herr statsministern står
antecknad i statsrådsprotokollet som deltagare i regeringens beslut i
detta avseende. Statsutskottet ansåg sig icke böra framlägga denna
sak för riksdagen, men en ledamot av kammaren, som i annan ordning
varit i tillfälle att taga del av vad denna dossier innehöll, men
som icke som vi statsutskottsmedlemmar på grund av den hemliga
stämpeln ansåg sig vara förhindrad därtill, redogjorde i kammaren
för vissa detaljer i denna hemliga dossier. Den innehöll sådana saker,
att jag icke kan finna någon som helst rimlig anledning att hemligstämpla,
annan än den, att man ville skydda några personer av Stockholmssocieteten,
som varit ute och agerat landstormsbefäl, men som
skött sig så, att det väckte fullkomligt uppseende i huvudstaden och
i landet, då deras beteenden blevo bekanta. Det är den uppfattning
jag har om karaktären av denna dossier. Det gick så långt, att riksdagen
på grund av statsutskottets hemställan avlät en skrivelse till
Kungl. Maj:t om vidtagande av laga åtgärder med anledning av två
av fallen i den hemligstämplade dossiern. Det är det fall jag ansett
mig kunna framlägga. Jag hoppas att senare under riksdagen vara
lagligen oförhindrad att framdraga andra saker i detta avseende.

D.et är klart, att när regeringen här vägrar bifalla en enhällig
hemställan från ett av riksdagens utskott, där alla partierna äro
representerade och där det finnes erfaret folk, som äro i tillfälle att
bedöma saken, då är det klart, att när sådant blir sport i ämbetsverken,
detta system att sätta hemligstämpeln på allt, som är obehagligt,
sprider sig i förvaltningen på sådant sätt, att det blir rent missbruk.
Jag ämnar sysselsätta mig mera med denna fråga, och jag
vill säga herrarna, att det är icke bara vi parlamentariker, som beteckna
vad nu skett på det militära och på andra områden ifråga
om den hemliga stämpeln, som fullständigt skandalöst.

Mandagen don 22 januari, e. in.

103 Nr 7.

Riksdagen må se till, att man icke begagnar sig av illojala me -

• i -i i T____ „ 11 x Animminn Oll

Remiss av
statsvtvks -

KlKSaaffen ma S13 till, uib man " il statsverk del

för att undanrycka riksdagen och den allmänna opinionen e i propo,ui<m«n

n v 1 ( 1 . ^ 1 n fl n 1 r f\ M f'' A TY1 i 1 åt il T'' \1 1 \\ — , .. , %

del lor au

viktigt material för bedömandet av eu hel rad saker, som det ar vik
tigt och nödvändigt att hava vetskap om. .. , ,

Jag vill uttala den förhoppningen, att vi under riksdagens lopi
få bli i tillfälle bedöma, huru mycket verklig rätt statsministern hat
för sitt påstående, att man icke hemligstämplar andra kungliga irev
än sådana, som gälla hemliga militära utanordningar. Jag hoppas
under riksdagens fortsättning kunna visa, att min uppgift har förmiddags
är den riktiga. , ,, a

Jag skulle hilrmed kunna sluta men kan icke underlåta att saga

några ord med anledning av vad herr statsministern sade om samarbetet
med riksdagen. . . ... , ,, ■

Mitt anförande i förmiddags hade icke den inneborden, att v
socialdemokrater icke kunde samarbeta med den ene eller den andre,
utan mitt yttrande anslöt sig till trontalets maning, att vi borde låta
inre oenighet och skiljaktiga meningar falla, .lag uttalade da som
min personliga uppfattning och tillåter mig nu också liar inför kammaren
upprepa det, och jag vet, att detta ar en fullständigt stadgad
och enig uppfattning inom det parti, jag tillhöra att herr statsministerns
person står i vägen för att en sådan enighet skall kunna
åstadkommas inom landet. Det har jag sagt och maste upprepa det
Och jag vill säga, att när herr statsministern haft ordet och icke gittat
bemöta de uppseendeväckande anmärkningar som här aro gjorda av
herr Edén och mig beträffande det sätt, varpå man trätt riksdagens
anslagsmakt för nära, och man följaktligen synes ha den uppfattningen,
att sådant går för sig och är förenligt med ett lojalt samarbete
med riksdagen, då lovar icke dagens debatt det ringaste för framtiden.
För min del sätter jag under sådana förhållanden icke stort värde
på den hand, som herr statsministern framräckt, för sa vitt han tanker
upprätthålla den form av samarbete med riksdagen, som vant gällande
förra riksdagen. . , ,

Det är kitsligt att säga något om det hemliga utskottets förhandlingar.
Det har varit många och långa förhandlingar — tva
medlemmar ha sagt det förut — men jag vill saga, att är det den
sort av samarbete, som åsyftas även för den riksdagssession, som
nu börjat, är det det, som herr statsministern avser, da vill .lag tor
min dei icke vara med om något sådant gyckel för framtiden. . blär
riksdagen lever i den tron, att dess valda förtroendemän bliva i tillfälle
att överlägga och rådslå om saker och ting, .då skulle jag, därest
samarbetet blir av samma beskaffenhet, som i fjol, anse det oriktigt
att genom ett kvarstannande behålla riksdagen i den föreställningen,
att här verkligen sker ett lojalt samarbete. "Vi kräva ändrad kurs
i fråga om det sätt, varpå herr statsministern vill etablera ett samarbete
med riksdagen och vi ha krävt ändrad kurs i fråga om inrikespolitiken,
så att det blir större rättvisa mot de fattiga i landet. År
det så, att herr statsministern vill ändra vad som hittills vant, da
skall det bli angenämt för oss att iakttaga och vara med om och bevittna
en sådan sinnesändring, men intill dess sa sker, har jag intet

(Forts/

Nr 7. 104

Måndagen den 22 januari, e. in.

Remiss av
statsverkspropositionen.

att taga ifrån den förklaring, som jag under förmiddagen avgav å vår
partigrupps vägnar.

Herr Lindman: Herr talman! Jag har icke velat uttala

mig i denna fråga, i vad den rört det hemliga utskottet eller de så
kallade särskilda deputerade, och har principiellt undvikit detta under
hela den tid, jag varit ledamot av detta utskott. Jag skulle icke
heller ha gjort något uttalande om detta i dag, därför att det förstår
var och en, att det är utomordentligt svårt att göra ett uttalande,
när man är hunden av sin tystnadsplikt och man egentligen icke
borde få tala om något, som där förekommit. Det är klart, att när
man i riksdagens andra kammare ger sig in på en debatt om förhållanden,
som äro kända av endast 6 av kammarens ledamöter men
som de andra ledamöterna icke ha kännedom om, så — huru man
än bär sig åt — när man endast kan giva antydningar om huru det
går till och huru det borde gå till, huru det är och huru det borde
vara, så är det alldeles givet, att man ofantligt lätt kan bibringa
kammarens ledamöter och den stora allmänheten en uppfattning av
vad som förekommer, som kan vara av ganska skev beskaffenhet.
Jag skulle icke heller nu brytt mig om att göra något uttalande alls,
om icke förhållandet varit, att om jag tegat, hade kammarens ledamöter
kunnat få den uppfattningen, att jag i allo delade och instämde
i vad herrar Branting, Edén och Rydén uttalat. Jag gör det
icke, jag kan icke dela deras uppfattning, och jag anser mig väl
kunna säga skälet till att jag icke gör det och icke kan göra det. Det
är alldeles klart — det har sagts av flera talare, och jag behöver
endast åberopa vad de sagt — att vid dessa sammanträden förekomma
redogörelser, och man får åhöra uppläsning av en del aktstycken.
men det har icke fönekats. att det också förekommit samråd
— i vilken utsträckning det ena eller andra förekommit ämnar jag,
herr talman, icke gå in på, icke ens antyda. Men jag skulle vilja
fråga: varför taga herrarna fram denna sak i en debatt här i kammaren
på detta sätt? Borde det icke varit lämpligare och riktigare,
att herrarna tagit fram denna sak till debatt inom det hemliga utskottet?
Jag tror och finner det underligt, om så icke blivit fallet,
att dessa önskemål från herrar deputerades sida skulle kunnat leda
till något resultat. Jag tror, att man kanske icke hade behövt att
stå och tala så mycket här i riksdagens andra kammare om betydelsen
av ett förtroendefullt sådant samarbete under förutsättning att
herrarna begärt att få den frågan upptagen till debatt inom det hemliga
utskottet.

Herr talman! Jag är liksom alla, som här ha uttalat sig, av den
bestämda uppfattningen, att ett samarbete och ett förtroendefullt
samarbete maste existera mellan regering och riksdag. Det är en
nödvändig sak. Och nu vill lag endast sluta med att konstatera, att
från regeringens sida bär i afton och tidigare frånsagts, att man vill
ha detta samarbete. Då frågar jag: varför skall man icke från alla
hall, där man vill ha detta samarbete, göra vägen för ett sådant så
jämn som möjligt och underlätta detsamma? Jag tror, mina herrar,

Måndagen den 22 januari, e. in. 105 Nr 7.

att när man talar så mycket om detta samarbete är det nos så, att man ™

kan vinna åtskilligt i den vägen, om man vill bemöda sig därom på p‘fp^''io
ömse sidor. Jag slutar, berr talman, med att säga, att om man det (jj>ortB.)
vill, kan också ett gott samarbete åstadkommas.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, beslöt kammaren
att hänvisa ifrågavarande proposition till statsutskottet, varjämte
densamma remitterades i de delar, som anginge pensions- och
indragningsstaterna, till bankoutskottet samt i de delar, som anginge
de under jordbruksdepartementet lydande ärenden, till jordbruksutskottet.

Till vederbörande utskott skulle jämväl överlämnas de i anledning
av propositionen inom kammaren nu avgivna yttranden.

§ 2.

Föredrogos var för sig övriga å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid:

till jordbruksutskottet propositionen, nr 28, angående prisreglering
å vissa gödselmedel;

till statsutskottet propositionerna:

nr 6, angående anordnande vid Skaraborgs regementes kasernetablissemang
av gemensam tvättinrättning för de till Skövde förlagda
truppförbanden;

nr 7, angående ordnande av kavalleriets officersaspirantskolas
förläggning å Ränneslätt; och

nr 9, angående åtgärder för tillgodoseende av vattenbehovet för
Norrlands trängkår;

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 10, angående överlåtelse till lantförsvaret av visst område
av förra kronofogdebostället U mantal Kvarnberga nr 1 i Åkers socken
av Södermanlands län; och

nr 11, angående försäljning av viss del av den inom Landskrona
stad belägna ön Gr åen;

till statsutskottet propositionerna:

nr 12, angående tillstånd för vaktmästaren vid generalintendentens
expedition A. K. Broms att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring; och

nr 21, angående anordnande av elektrisk belysning i Svea och
Göta livgardens kasernetablissemang;

till lagutskottet propositionen, nr 23, med förslag till lag om
fastighetsbildning i stad m. m.;

till statsutskottet propositionen, nr 29, angående beredande av
medel till bestridande av kostnader för tryggande av rikets neutralitet; -

N r 7. 106

Måndagen den 22 januari, e. m.

till bankoutskottet propositionen, nr 30, med förslag till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och
av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873; samt

till lagutskottet propositionen, nr 22, med förslag till lag om expropriation
m. m.

§ 3.

Vidare föredrogos var efter annan de på kammarens bord liggande
motionerna; och remitterades därvid:

till jordbruksutskottet motionen nr 14, av herrar Sundström och
Kaijser;

till bankoutskottet motionen nr 15, av herrar Hy ström och
Thorsson;

till statsutskottet motionerna:
nr 16, av herr Vennerström m. fl.;
nr 17, av herr Bengtsson i Göteborg; och
nr 18, av herr Lindhagen m. fl.;

till lagutskottet motionen nr 19, av herr Lindhagen samt
till tillfälligt utskott motionerna:
nr 20, av herr Sommelius; och
nr 21, av herrar Widlund och Winberg.

§ 4.

Avgåvos följande nya motioner, nämligen av:

herr Kaijser, nr 22, om anslag till anordnande av elektrisk belysning
i centralfängelset i Härnösand; och

herr Andersson i Skivarp m. fl., nr 23, om årligt understöd åt
skulptören Sven Andersson.

Nämnda motioner bordlädes på begäran.

§ 5.

Till bordläggning anmäldes:

justitieombudsmannens ämbetsberättelse samt tryckfrihetskommitterades
berättelse; och

riksdagens kanslideputerades memorial, nr 1, angående antagande
av tjänstemän i riksdagens kansli.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag.

Måndagen den 22 januari, e. in.

§ 7.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Holm däld	under 7 dagar fr.	o. m. den 23 järn,
	Wikström	» 8	»	» » 23 »
	Kaijser	» (i		» » 24 »
	Lötvegren	» 8	>	» > 25 >
	Nilsson i Linnås	» 4		» » 24 » och
i	A delswärd	* 11		» » 23 »
	Kammarens ledamöter åtskildes	härefter kl. 2,57 på latten.

In fidem
Per Cronvall.

Nr 7. 108

Tisdagen den 23 januari.

Tisdagen den 23 januari. x

Kl. 3 e. m.

§ 1..

Justerades protokollet för den 17 innevarande januari.

§ 2.

Föredrogos de på kammarens bord liggande motionerna, nr 22,
av herr Kaijser, och nr 23, av herr Andersson i Skivarp m. fl.; och
hänvisades därvid den förra till statsutskottet samt den senare till
bankoutskottet.

§ 3.

Vid nu skedd föredragning av justitieombudsmannens till innevarande
riksdag avgivna ämbetsberättelse hänvisades framställningen
angående ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften till bevillningsutskottet och berättelsen
i övrigt till lagutskottet.

Tryckfrihetskommitterades berättelse lades till handlingarna.

§ 4.

Härefter föredrogs riksdagens kanslideputerades memorial, nr 1,
angående antagande av tjänstemän i riksdagens kansli.

Vad kanslideputerade anmält och hemställt godkändes.

§ 5.

Avgåvos följande nya motioner, nämligen av:

herr Widlund, nr 24, om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om
upphävande av pastors självskrivenhet såsom ordförande å kyrkostämma; herr

Thorsson:

nr 25, om ersättning till verkmästaren N. J. Eriksson för en av
honom konstruerad elektrisk tändapparat; och

109 Nr 7.

Tisdagen den 23 januari.

nr 2G, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående indragning
av förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna m. m.;

herrar Lina ström och Welin, nr 27, om upphävande av 6 § 2
mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av vin
och öl;

herr Hellberg i Ljungskile, nr 28, om upphävande av tullen å
bananer;

herr Bengtsson i Göteborg, nr 29, om upphävande av tullen å
krita;

herr Palmstierna, nr 30, om skrivelse till Kungl. Maj :t i fråga
om införande av statsmonopol å spannmålsimporten till riket;

herr Berg i Munkfors, nr 31, om pension åt förre soldaten Anders
Gustaf Moss;

herr Edbom, nr 32, om fyllnadspension åt förre stationskarlen
Carl Oskar Grann;

herrar Erikson i Uppsala och Borg, nr 33, om årligt understöd
åt portvakten Karl Teodor Sundkvists änka;

herr Magnusson i Skövde, nr 34, om årligt understöd åt soldaten
Karl Axel Granat;

herr Tamm, nr 35, om skrivelse till Kungl. Maj it angående beredande
av pension åt den hos skogsvårdsstyrelserna anställda personalen
;

herr Jönsson i Uridhill, nr 36, om pension åt folkskolläraren
Nils Nilssons i Vik änka;

herr Hellberg i Ljungskile, nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 22, med förslag till lag om expropriation m. m.;

herr Rydholm, nr 38, om upphävande av förordningen den° 4
maj 1855 angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens upprätthållande; herr

Molin i Dombäcksmark:

nr 39, om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 14 juni 1907 om

servitut; ,

nr 40, om ändrad lydelse av 20, 22, 29 och 31 §§ i lagen den
27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring
j

nr 41, om ändrad lydelse av 23 § i lagen den 27 juni 1896 om
hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring;

nr 42, om ändrad lydelse av 5 och 8 §§ i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet;

nr 43, om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om tillämpningen
av gällande bestämmelser angående villkoren för lan från odlingslånefonden;
och

nr 44, om skrivelse till Kungl. Maj :t angående reglering genom
lagstiftning av ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i fall då någon

Ur 7. 110 Tisdagen den 23 januari.

erhållit rätt att taga husbehovsvirke å skog, som äges eller disponeras
av annan;

herr Magnusson i Skövde, nr 45, om anvisande av medel till
anställande av en inspektör för de statsunderstödda trädgårdsskolorna; herr

Thorsson:

nr 46, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående användandet av
s. k. förtyngningsmedel vid beredning av läder; och

nr 47, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åläggande för
statens ämbets- och tjänstemän att underteckna ämbets- och tjänstehandlingar
med tydlig namnunderskrift;

herr Vennerström m. fl., nr 48, om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående utredning i fråga om statens övertagande av vissa naturrikedomar
m. m.;

herr Thore, nr 49, om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om utredning
angående rikets lots- och fyrväsende m. m.;

herr Rydholm, nr 50, om skrivelse till Kungl. Maj it angående
vissa kyrkorådets åligganden i pastorat, bestående av mer än en församling;
samt

herr Palmstierna, nr 51, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
utredning i fråga om beredande av erforderlig sakkunskap vid
uppgörandet av stadsplaner och byggnadsordningar för vissa orter å
landet.

Samtliga dessa motioner bordlädes på begäran.

§ 6.

Ordet lämnades härefter på begäran till herr vice talmannen,
som yttrade:

Herr talman! Jag får hemställa, att kammaren behagade besluta
att vid innevarande riksdag tillsätta fem tillfälliga utskott,
vart och ett bestående av tio ordinarie ledamöter och tio suppleanter.

Detta förslag bifölls; och beslöt kammaren, på hemställan av
herr talmannen, att företaga val av ledamöter i de tillfälliga utskotten
onsdagen den 31 innevarande januari och val av suppleanter
i samma utskott torsdagen den 1 näst kommande februari.

* § 7.

Justerades protokollsutdrag.

Tisdagen den 23 januari.

ill Nr 7.

§ 8.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Åkerman under 4 dagar fr. o. m. den 24 jan.,

» Gustafsson i Örebro » 2 » » » *25 » och

» Andersson i Höckerum » 2 » » » 26 » .

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,13 e. m.

In fidem
Per Cronvall.