1913. Första kammaren. Nr 26 (Riksdagens protokoll 1913:26)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1913. Första kammaren. Nr 26.

Fredagen den 25 april.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. in.

Herr statsrådet Schotie avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 276, angående upplåtelse åt bergverksaktielbolaget Freja
av kronan tillhörig mark i Norrbottens län;

nr 277, angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället
Gudhem nr 1—9 med Holmäng nr 1 Hulegård i Skaraborgs
län;

nr 278, angående anslag till ordnande av landstormsförråd;
nr 280, angående anslag till upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens
verksamhet under år 1914;

nr 281, angående årligt understöd åt lantbrevbäraren Jonas
Nilsson Lith och förre postföraren Olof Johansson Ferm;

nr 282, angående fördelning av medel till främjande av
nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder;

nr 283, angående upplåtande av lägenheter från förra överstebostället
Slädened nr 3, 4, 5 och 6 Storegården i Skaraborgs
län; samt

nr 285, angående upplåtande av lägenheter från indragna
militiebostället Oresten i Alvsborgs län.

Justerades protokollet för den 19 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes:

konstitutionsutskottets utlåtande nr 20, i anledning av dels
motion angående skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om
Första kammarens protokoll 1913. Nr 26. 1

Nr 20. 2

Fredagen den 25 april.

förslag till ändring av kommunallagarna för rikets städer i syfte
att borttaga rätten att rösta medelst fullmakt, dels ock motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag
i fråga om inskränkning i rätten att rösta med fullmakt vid val
i stad till landsting och stadsfullmäktige; ävensom

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
utredning och förslag i fråga om åläggande för arbetsgivare
vid vissa större arbetsföretag att till gagn för sina arbetare
vidtaga i motionen ifrågasatta anordningar.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelse, nr 65, till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition till Riksdagen angående inköp för nationalmuseum
av äldre porträtt ur framlidne friherre II. Rhebinders
samlingar.

Ang. vaccinationsfrågans

utredning.

Herr statsrådet Schotte, som förklarat sig ämna vid detta
sammanträde besvara den av herr Skarstedt den 11 innevarande
månad framställda interpellationen angående vaccinationsfrågans
utredning, erhöll nu på begäran ordet och yttrade:

Herr W. Skarstedt har med kammarens begivande till mig
ställt följande spörsmål.

l:o) Har regeringen vidtagit några åtgärder för den pågående
vaccinationsutredningens påskyndande, så att proposition
möjligen kan väntas framlagd vid innevarande riksdag eller, om
så ej kan ske, åtminstone med säkerhet kan motses vid 1914
års riksdag?

2:o) Har regeringen gått i författning om att förverkliga
den i 1908 års riksdagsskrivelse gjorda framställningen om en
allsidig utredning av frågan, så att även den av talrika utländska
och jämväl av flera svenska vetenskapsmän hävdade meningen
rörande vaccinationens värdelöshet som skyddsmedel och dess i
talrika fall påvisade fara för folkhälsan blir tillbörligen beaktad
vid utredningen?

3:o) Om så ej skett, kunna vaccinationsmotståndarne förvänta
sig tillfälle att yttra sig om det blivande utredningsresultatet,
innan detta föranleder någon åtgärd från regeringens sida?

I anledning härav vill jag, beträffande först frågan, om regeringen
vidtagit några åtgärder för den pågående vaccinationsutredningens
påskyndande erinra om de meddelanden, som lämnats
av medicinalstyrelsen till Första kammarens tillfälliga utskott
nr 1 vid 1912 års riksdag och varav framgick, att arbetet

Fredagen den 25 april.

3 Nr 26.

vid utredningen sedan våren 1910 bedrivits av sakkunniga inom Ant)- vaccinamedicinalstyrelsen:
professoren S. A. Arrhenius och första pro- könsfrågans
vinsialläkaren A. J. Larsson. Efter det nämnda meddelande av- “ ^
låtits, har utredningen alltjämt fortskridit normalt samt från 01 s''
Kungl. Maj:ts sida icke ansetts påkalla annan åtgärd eller annat
påskyndande än beslut om anställande vid utredningen av en
legitimerad läkare såsom sekreterare, i vilket hänseende efter
nådigt medgivande den 18 oktober 1912 härtill av medicinalstyrelsen
utsetts förste stadsläkaren i Göteborg K. J. Gezelius.

För några dagar sedan inkom medicinalstyrelsen med framställning
om tryckning av utredningen i vaccinationsfrågan, varom
beslut torde fattas av Kungl. Maj:t i nästa konselj.

Enligt vad jag inhämtat i medicinalstyrelsen, kan utredningen
med stor sannolikhet antagas bliva färdig i medlet av
instundande juni månad. Frågan kan således icke föreläggas
årets Riksdag, utan tidigast 1914 års Riksdag.

Vad beträffar interpellantens andra fråga, eller om regeringen
gått i författning om att förverkliga den i 1908 års riksdagsskrivelse
gjorda framställningen om en allsidig utredning av
frågan, så att även den av talrika utländska och jämväl av flera
svenska vetenskapsmän hävdade meningen rörande vaccinationens
värdelöshet som skyddsmedel och dess i talrika fall påvisade
fara för folkhälsan bleve tillbörligen beaktad vid utredningen,
får jag erinra om att uppdraget till medicinalstyrelsen just avser
en allsidig utredning av frågan. För att inhämta de svenska
läkarnes uppfattning i vaccinationsfrågan och för att erhålla
uppgifter, om och i vad mån olägenheter eller eljest skadliga
följder iakttagits i samband med vaccinationen, har så t. ex.
genom medicinalstyrelsen utsänts följande frågeformulär:

»l:o) Hava under åren 1908—1912 av eder personligen iakttagits
anmärkningsvärda sjukdomsfall eller sjukdomstillstånd såsom
följder av vaccination?

(Noggrann uppgift angående varje särskilt fall önskvärd.)

2:o) Hava från vaccinatörer eller andra personer anmärkningsvärda
sjukdomsfall eller sjukdomstillstånd efter vaccination
under samma tidrymd för eder anmälts eller eljest kommit till
eder kännedom, och har i sådant fall vid av eder gjord undersökning
verkligt samband mellan angivna sjukdom och vaccinationen
kunnat påvisas?

3:o) Har ni för övrigt något att meddela rörande vaccinationen
och dess handbavande, som kan vara ägnat att befordra
en allsidig utredning av vaccinationsfrågan eller vara av vikt
vid uppgörande av förslag till nytt vaccinationsreglemente?»

Enligt vad man meddelat mig i medicinalstyrelsen, har såväl
utländsk som svensk litteratur i vaccinationsfrågan i betydande
omfattning anlitats vid utredningen, och särskilt skola de svenska
vaccinationsmotståndarnes skrifter hava varit ganska fullständigt

Nr 26. 4

Fredagen den 25 april.

Ang. vaccinationsfrågans

utredning.
(Forts.)

tillgängliga för densamma. Regeringen har saknat anledning
att ingripa i utredningsarbetet i syfte att få utredningen allsidig,
då rimliga hänsyn härtill kunna antagas träffade av medicinalstyrelsen
i enlighet med dess erhållna uppdrag.

När utredningen föreligger avslutad och tryckt, blir den
som andra offentliga handlingar naturligtvis tillgänglig för den
intresserade allmänheten. I vilken omfattning förslaget bör utremitteras
till ortsmyndigheter och andra, därom kan jag ej uttala
mig, förrän jag tagit del av det blivande förslaget, om vars
innehåll jag icke för närvarande har någon närmare kännedom.
Jag tar emellertid för alldeles givet, att tillfälle kommer att beredas
all den sakkunskap, som må finnas inom landet på detta
område, att därvid göra sig tillbörligt gällande. Huruvida ett
lagförslag i ämnet, för vars tillkomst Riksdagens medverkan
givetvis fordras, kan föreläggas 1914 års Riksdag, beror först och
främst på, om förslaget från medicinalstyrelsen föreligger i sommar,
vilket på sätt jag förut omförmält anses säkert, men vidare
på dels den tid därefter, inom vilken behövliga yttranden över
förslaget kunna föreligga, dels ock slutligen vilken tid kan åtgå
för förslagets beredning inom departementet till föredragning.
All möjlig och rimlig skyndsamhet skall emellertid komma ärendet
till del.

Herr Skarstedt: Jag skall be att få tacka herr statsrådet
för de upplysningar, som han beredvilligt lämnat. Jag skulle
kunna inskränka mig härtill, då det kanske icke nödvändigtvis
kräves att ingå vidare på saken för dagen, men då genom den
utbrutna koppepidemien frågan fått särskild aktualitet, anser jag
mig icke handla på något sätt oriktigt, om jag några minuter
tager kammarens tid i anspråk med några erinringar i anledning
av vad som förekommit.

Att döma av uttalanden, som gjorts i en del huvudstadstidningar,
och för övrigt av den opinion, som jag mycket väl
kan förstå i närvarande ögonblick är ganska allmän, har man
den föreställningen, att de personer, som omfatta den ståndpunkt,
som jag och mina meningsfränder intaga i denna fråga, genom
den utbrutna epidemien och genom de talrika vaccinationer, som
med anledning därav företagas i huvudstaden, blivit försatta i
ett obehagligt läge eller i eu situation, som skulle för oss kännas
mer eller mindre genant. Ett uttryck för samma uppfattning
var det yttrande, som enligt uppgift en högt ärad ledamot
av kammaren häromdagen fällde, då han sade: »herr Skarstedt
har interpellerat regeringen, men har fått svar av vår Herre».
Jag kan förstå ett sådant yttrande vid ett sådant tillfälle som
detta, då man icke tyckes kunna fullt inse vad situationen innebär,
utan gripes av en viss panik, som gör, att man förlorar besinningen.
Jag ber dock att få nämna, att varken jag eller de,

Fredagen den 25 april.

5 Nr 26.

som i frågan intaga samma ståndpunkt som jag, på det minsta Ang. vaccin*
sätt av den utbrutna koppepidemien eller av vad därmed äger tidsfrågans
sammanhang rubbats i vår uppfattning, utan tvärtom anse, att ,p , {
vår ställning därigenom stärkts.

Jag skall närmare belysa den saken. Herrarna veta mycket
väl, att motståndarna mot vaccinationstvånget eller den förening,
vars ordförande jag har äran vara, arbeta för att avskaffa detta
tvång. Vi hava icke riktat vårt intresse eller våra ansträngningar
på något annat, ty det vore naturligtvis lönlöst. Såväl
vid föregående års riksdagsdebatt som eljest har jag tydligt och
klart uttalat, att detta är vår position i frågan. Våra ansträngningar
riktas sålunda på att få bort ett tvång, som vi anse
olagligt och stridande mot Sveriges grundlagar, och vi anse, att
det är en fullständig orimlighet att i våra dagar upprätthålla ett
tvång, som numera även framstående läkare anse onödigt. Om
jag nu utgår därifrån, vill jag i förbigående fästa herrarnas
uppmärksamhet på den omständigheten, att utbrottet av den
inträffade epidemien berodde på en feldiagnos, som just icke
vittnar om läkarnes vakenhet vid ett dylikt tillfälle. Men en
sådan omständighet får man i allmänhet icke räkna med, ty
det hoppas jag är ett enastående fall, att en framstående läkare
icke förstår skilja mellan vattenkoppor och smittkoppor och till
och med tror, att det kan vara en ännu värre sjukdom. Jag
ber då att få säga, att denna epidemi, vare sig den tillkommit
på det ena eller andra viset, icke kunnat hämmas, om ej myndigheterna
genast vidtagit isolering, desinfektion och möjligen
andra hygieniska åtgärder. Vaccinering har icke kunnat påbjudas
och har icke heller mig veterligt påbjudits; och det var
för resten alldeles obehövligt med den skrämsel, som fattat människorna,
så att de i stor skala rusat till vaccinationsdepåerna
och till enskilda läkare för att bliva vaccinerade. På det sättet
behövde icke myndigheterna ingripa; men vad myndigheterna
tillgrepo såsom ett verksamt medel mot smitta, det var just vad
motståndarna mot vaccinationen yrka på, nämligen isolering,
desinfektion och andra hygieniska åtgärder. De ha satt detta
såsom nr 1, och de åtgärder, som de vidtagit för att hämma epidemien
och motverka smittans spridande, äro sålunda just de,
som vi sätta i främsta rummet.

Jag frågar eder, mina herrar: vad är det då i denna epidemi,
som skulle innebära en motsägelse eller vara förkrossande
för den ståndpunkt, jag och mina meningsvänner intaga? Det
kan jag för min del icke se, utan finner tvärtom, att den går
oss alldeles i händerna. Vi hava icke motsatt oss den frivilliga
vaccinationen. För vår del vilja vi icke ingripa i den personliga
friheten, i deras frihet, som tro på nyttan eller nödvändigheten
av att anlita detta skyddsmedel. Med detta må nu vara
huru som helst, men staten får icke fordra, att var och en skall

Nr 26. 6

Fredagen den 25 april.

Ang. vaccinationsfrågans

utredning.
(Forts.)

vaccineras vid äventyr att eljest straffas med böter eller påläggas
andra tvångsmedel.

Således kan jag icke finna, att något inträffat, som går emot
våra intressen. Tvärtom hava vi stärkts i vår ställning i mer
än ett avseende. Då man hyllar den uppfattningen, och det
göra tydligen i närvarande stund de flesta, att vaccinationen är
ett utmärkt skyddsmedel, och när man vet, att tvångsvaccination
här existerat i 100 år, varför litar man icke uteslutande
till denna åtgärd? Varför är man rädd för saken och tillgriper
alla möjliga andra åtgärder? Funnes konsekvens i uppfattningen
och trodde man på vaccinationen, skulle man naturligtvis här
icke taga till något annat medel för att skydda nationen. Var
så god, skulle man säga, och var icke rädd, ty vaccinationen
skyddar säkert. I stället har det inträffat, att personer, trots
det att de varit vaccinerade och återvaccinerade, hava blivit
smittade. Till denna slutsats måste man komma, då man sett,
att personer, som hava att göra med sjukhusen, medicine doktorer
och sköterskor, angripits av sjukdomen. Det är nämligen
icke möjligt att tänka annat, än att personer, som stå i
spetsen för dem, vilka påyrka vaccinationen och hålla på denna
sak såsom eu förträfflig skyddsåtgärd, först och främst låtit vaccinera
sig och ställt det så, att de befinna sig i den s. k. skyddsperioden.
Det visar sig emellertid, att dessa personer, oaktat de
blivit vaccinerade och förmodligen även revaccinerade, angripits av
smittan. Detta stämmer också, mina herrar, med den uppfattning,
jag representerar. Går man således saken närmare in på
livet och undersöker densamma, finner man, att denna koppepidemi
och vad därmed står i sammanhang giver stöd för den
uppfattningen, att tvångsvaccinationen är en fullständigt onödig
och onyttig institution i vårt land.

Vidare vill jag påpeka en sak, och det är den, att, när nu smittan
i alla fall griper kring sig och en del personer blifvit smittade, det är
av allra största betydelse och av mycket stort intresse även för den
riktning, jag representerar, att få undersökt och vederbörligen utrönt,
huruvida de personer, som smittats, äro vaccinerade och när
de blivit vaccinerade. Jag vågar uttala en förhoppning, att medicinalstyrelsen
går i författning om vidtagande av en sådan undersökning,
så att vi en gång få en ledtråd till belysning av
spörsmålet, huru länge det föregivna skyddet räcker. Såsom
herrarna nog hava sig bekant, är det mycket stor olikhet i uppfattningen
om denna sak. Jag har noga studerat litteraturen i
detta ämne, och jag har funnit, att mycket framstående anhängare
av skyddskoppympningens teori förfäkta mycket olika åsikter
i denna sak. Somliga forskare påstå, att skyddet icke
med säkerhet kan anses räcka mer än D/a år. Andra anse,
att skyddskraften varar i 7 år, eller till och med i 10 år.
7 år torde de flesta vara ense om. Då meningarna i denna

Fredagen den 25 april.

7 Nr 2G.

punkt äro så delade, är icke detta, frågar jag, eu sak, som visar, Ang. vaccinahuru
liten betydelse i själva verket skyddskoppympningen har?

Här i landet skola nu små barn vaccineras inom 2 års ålder. „ , . ''
Låt vara, att det icke går så noga till, men i alla fall bliva de
flesta tvångsympade under barnaåren. Men barnen äro de, som
i första hand minst drabbas av en ankommande smitta. Det är
i allmänhet äldre personer, som komma i beröring med de smittoförande,
sjömän eller andra, som anlända från smittade orter.

Om nu tvångsympning nödvändigtvis skall upprätthållas, vore
det icke bra mycket förnuftigare att skydda de äldre ålders
klasser, som ha större risk att komma i beröring med smitta,
än barnen, som väl mest hålla till i barnkammare och icke äro
ute i vimlet? I stället hava skyddskoppympningens vänner
sagt, att barn först och främst äro utsatta för smittofaran, och
enligt gällande bestämmelser får ingen komma in i skolorna
eller allmänna läroverken utan att vara vaccinerad, då man anser
barnen vara den största smittofaran. Men detta är fullständigt
oriktigt. 1. denna stund är det ju icke alls fråga om barnen;
det är äldre folk, som råkat ut för sjukdomen, och om något
skall göras i tvångsväg, vore det väl förnuftigare att förlägga
vaccinationen till en senare ålder.

Av det anförda torde således framgå, att påståendet, att
skyddskoppympningen i och för sig skulle innebära ett skydd,
icke fått stöd av nu inträffade händelser, och att denna koppepidemi
icke heller rimligtvis kan tagas till intäkt för den uppfattning,
som dock torde allmänt vara gängse, att den riktning,
jag representerar, på något sätt skulle hava lidit avbräck eller
att vad som inträffat bevisar oriktigheten av vår åskådning.

Detta har jag velat begagna tillfället att framhålla och skall
nu icke längre upptaga kammarens tid, ehuru det kunde vara
mycket mera att säga i denna sak. Jag tackar för den uppmärksamhet,
som kommit mig till del.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den av herr
Ekman, Karl Johan, nästlidna dag väckta och då bordlagda motionen,
nr 142, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ökade anslag till folkskoleseminarierna m. m.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet herr
Bäckströms under gårdagen bordlagda motion, nr 143, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 185, angående ändrad
lydelse av vissa paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse
på landet m. m.

Nr 26. 8

Fredagen den 25 april.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flera ledamöters begäran
följande sistlidne dag bordlagda ärenden, nämligen statsutskottets
utlåtanden nr 72—76 ävensom bevillningsutskottets betänkande
nr 38.

Föredrogs och lades till handlingarna jordbruksutskottets
under gårdagen bordlagda memorial nr 77, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Ma.j:ts proposition
angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället
Flathult nr 2 i Kalmar län.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
jordbruksutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtanden nr 79—
85 och 87.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet de under dagen
avlämnade kungl. propositionerna:

nr 278, angående anslag till ordnande av landstormsförråd;
nr 280, angående anslag till upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens
verksamhet under år 1914;

nr 281, angående årligt understöd åt lantbrevbäraren Jonas
Nilsson Lith och förre postföraren Olof Johansson Ferm; samt
nr 282, angående fördelning av medel till främjande av
nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet följande
under sammanträdet avlämnade kungl. propositioner:

nr 276, angående upplåtelse åt bergverksaktiebolaget Freja
av kronan tillhörig mark i Norrbottens län;

nr 277, angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället
Gudhem nr 1—9 med Holmäng nr 1 Hulegård i Skaraborgs
län;

nr 283, angående upplåtande av lägenheter från förra överstebostället
Slädened nr 3, 4, 5 och 6 Storegårdeu i Skaraborgs
län; samt

nr 285, angående upplåtande av lägenheter från indragna
militiebostället Öresten i Älvsborgs län.

Fredagen den 25 april.

9 Nr 2(5.

Aygåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 144, av herr Dahl m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
.förslag till förordning om ersättning till städer, vissa köpingar,
landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel;

nr 145, av friherre Gyllenstierna, i samma ämne;
nr 146, av herrar von Stapelrnohr och Ericson, Hans, i samma
ämne;

nr 147, av herr Lindblad, Ernst, i samma ämne;
nr 148, av herr Lindblad, Ernst, angående ersättning till
vissa köpingar för brännvinsförsäljningsmedel, som indragits till
statsverket;

nr 149, av herr Lindblad, Ernst, i anledning av Kungl.
Maj ds förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av
förordningen angående försäljning av brännvin; samt

nr 150, av herr Petrén, Alfred, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister m. m.

Justerades sex protokollsutdrag för denna dag.

Kammarens sammanträde avslutades kl. 3,42 e. m.

In fidem

4. v. Krusenstjerna.

Nr 26. 10

Lördagen den 26 april.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 58, i anledning av väckt motion om utarbetande och
framläggande av förslag till ändrade bestämmelser om internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap;

nr 59, i anledning av justitieombudsmannens framställning
till Riksdagen angående vidtagande av åtgärder för ernående av
en snabbare rättsskipning i högsta domstolen;

nr 60, i anledning av väckta motioner om dels ändring av
24 kap. 3 § strafflagen, dels ock skrivelse till Kung! Maj:t angående
utredning och förslag i fråga om inskränkning i rätten
att plocka skogsbär å annans mark;

nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25
kap. 5 § rättegångsbalken;

nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i gällande bestämmelser om vågar; samt

nr 63, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen,
lag, innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter
av betydelse för rikets försvar, lag, innefattande ändring
i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken, samt lag angående ändrad
lydelse av förordningen om offentlighet vid underdomstolarne
den 22 april 1881.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet de under
gårdagen avgivna och bordlagda motionerna:

nr 144, av herr Dahl m. fl., i anledning av Kung], Maj:ts förslag
till förordning om ersättning till städer, vissa köpingar, landsting
och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel,

nr 145, av friherre Gyllenstierna, i samma ämne,
nr 146, av herrar von Stapelmohr och Ericson, Hans, i samma
ämne,

Lördagen den 26 april.

Nr 26.

nr 147, av herr Lindblad, Ernst, i samma ämne,
nr 148, av herr Lindblad, Ernst, angående ersättning till
vissa köpingar för brännvinsförsäljningsmedel, som in dragits till
statsverket, och

nr 149, av herr Lindblad, Ernst, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag till förordning om ändrad lydelse i visa delar av
förordningen angående försäljning av brännvin.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den av herr Petrén,
Alfred, nästlidne dag väckta och då bordlagda motion, nr
150, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om behandling av alkoholister m. m.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flera ledamöters begäran,
konstitutionsutskottets sistlidne dag bordlagda utlåtande nr 20
ävensom Första kammarens andra tillfälliga utskotts samma dag
bordlagda utlåtande nr 14.

Föredrogs ånyo statsutskottets den 22 och 23 innevarande
april bordlagda utlåtande nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i lönestaterna för personalen
vid rikets hospital och asyler jämte en i ämnet väckt motion.

Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på åberopade grunder
hemställt, att Riksdagen — med föranledande av vad Kungl.
Maj:t i eu den 21 februari 1913 till Riksdagen avlåten, till statsutskottets
förberedande behandling överlämnad proposition, nr
113, föreslagit, samt med avslag å en av herr A. Petrén inom
Första kammaren i ämnet väckt motion, nr 116 — måtte

1 a) i fråga om kontanta avlöningsförmåner till vissa läkartjänster
vid uppgivna hospital och asyler godkänna framlagd
lönestat att träda i kraft den 1 januari 1914;

b) bestämma, i fråga om de läkartjänster vid rikets hospital
och asyler, som den 1 juli 1913 innehades av medicine kandidater,
att nu gällande lönestat skulle tillämpas för dåvarande
innehavarna, så länge de ännu ej avlagt medicine licentiatexamen
;

c) medgiva de i staten upptagna tjänstemännen vissa i utlåtandet
angivna naturaförmåner;

Ang. lönestaterna
för
personalen
vid rikets
hospital och
asyler.

Nr 26.

Lördagen den 26 april.

Ang. lönestaterna
för
personalen
vid rikets
hospital och
asyler.
(Forts.)

d) besluta:

att biträdande läkare, åt vilken familjebostad inom hospitals
eller asyls område upplåtits, skulle avstå från eljest medgivna
möbler, sängkläder, tvätt och kost, men bekomma dels bränsle
samt elektrisk belysning, där sådan anordnats, dels ock 500 kronor
för år; samt

att hospitalsläkare och biträdande läkare, som medgåves att
bo utom anstaltens område, skulle erhålla, hospitalsläkare för
mistad bostadslägenhet med bränsle och elektrisk belysning 800
kronor för år samt biträdande läkare för mistade naturaförmåner
av bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt
samt kost 1,000 kronor för år;

e) medgiva, att arvoden till vikarie för beredande av semester
för överläkare, läkaren vid Visby hospital, hospitalsläkare,
asylläkare och biträdande läkare finge utgå med 8 kronor för
dag jämte sådana naturaförmåner, som tillkomme biträdande läkare,
samt resekostnadsersättning enligt gällande resereglemente;

f) medgiva, att medicine kandidat, som förordnades att under
vakans eller annan ledighet av tjänst som extra läkare biträda
vid sjukvården å rikets hospital och asyler, måtte tillerkännas
samma förmåner som ovan nämnd vikarie under semester; 2)

medgiva, att vid Östersunds hospital måtte anställas en
syssloman mot dels kontant avlöning av 3,500 kronor, därav
2,300 kronor utgöra lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar,
vilken avlöning kunde efter 10 år höjas med 500 kronor, därav
300 kronor skulle anses såsom lön och 200 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
och dels rätt till boställsvåning med bränsle
och elektrisk belysning, där sådan anordnats;

3) godkänna vissa allmänna villkor och bestämmelser för
åtnjutande av de ovan under 1) och 2) stadgade aflöningsförmåner; 4)

medgiva, att det belopp av högst 40,600 kronor, som av
Riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka icke voro i
hospitalens och asylernas lönestater upptagna, höjdes med 9,500
kronor till högst 50,100 kronor, på det att arvoden måtte kunna
utgå med vissa angivna belopp;

5) medgiva, att amanuenser och innehavare av förutvarande
bokhållarbefattningar vid rikets hospital och asyler måtte, förutom
övriga naturaförmåner enligt gällande bestämmelser, åtnjuta
kost enligt av medicinalstyrelsen särskilt fastställd utspisningsstat;
samt

6) medgiva, att vad som erfordrades för beredande av nu
ifrågavarande afiöningsförmåner skulle utgå av förslagsanslaget
till hospitals underhåll, utom vad anginge ålderstillägg till överläkare
och hospitalsläkare ävensom till sysslomannen vid Öster -

Lördagen den 26 april.

13 Nr 26.

sunda hospital, vilka skulle påföras sjätte huvudtitelns förslagsanslag
till ålders tillägg.

Herr statsrådet Schotte: Herr talman! Det förslag, som

här föreligger i statsutskottets utlåtande nr (56, avser en kungl.
proposition om förbättrade lönevillkor för hospitalsläkarepersonalen.
Det kungl. förslaget har i vissa delar biträtts av utskottet
och jag är utskottet därför tacksam. Det har i andra
delar, närmast i vad avser hospitalsläkartjänsterna, icke kunnat
av utskottet förordas. Även jag har givetvis hyst stor tveka»,
mot att nu förelägga Riksdagen förslag till ändringar i en stat,
som så nyligen antagits av Riksdagen; den är ju icke stort mer
än fem år gammal. I det fallet är jag således fullt ense med
utskottet, att det varit mest önskligt, ifall frågan om hospitalsläkarnes
löner fått någon tid anstå, tills hela personalens lönefråga
efter löneregleringskommitténs hörande kunnat på en gång
föreläggas Riksdagen, Däremot har jag svårt att förstå det skål,
som utskottet haft för sitt avstyrkande, då det talar om, att
medicinalstyrelsens organisation och löneförhållanden skulle stå
i sådant samband med detta ärende, att det vore önskligt, att
icke någon förändring vidtoges i hospitals vårdens organisation och
löneförhållanden annat än i samband med en sådan för medicinalstyrelsen.
Jag tror, att något sådant intimt samband mellan
dessa bägge ärenden icke förekommer.

Utskottet har emellertid själv erkänt, att utredningen i ärendet
giver vid handen, att i följd av den bristande tillgången på
läkare vid hospitalen och asylerna hospitalsvården äventyras.
Detta förhållande är ju också uppenbart anledningen till att
Kungl. Maj:t redan nu framkommit med föreliggande förslag.
Kungl. Maj:t har ansett, att här föreligger ett nödläge, som föranlett,
att Kungl. Maj:t icke kunnat taga på sitt ansvar att låta
förhållandena få utveckla sig såsom hittills. Den bristfälliga
rekryteringen på hospitalsvårdsbanan har sin orsak ej blott i
den tillfälliga stagnation, som gör sig gällande även på andra
områden av läkarbanan, utan är av en mera kronisk art, beroende
på den särställning, som hospitalsläkaren intager bland
specialister på det medicinska området. Den läkare, som ägnar
sig åt hospitalssjukvård, måste genom omständigheternas makt
inom kort förlora kontakten med andra viktiga grenar av sjukvården,
varför han snart också befinnes oförmögen att kunna
övergå till annan läkarverksamhet, även om han skulle önska
det. Och det måste därför vara för staten angeläget att tillförsäkra
hospitalsläkarkåren sådana villkor, att dessa villkor ej
från ekonomisk synpunkt verka avskräckande på den unge läkare,
som av intresse för hospitalssjukvården vill däråt ägna sig.
Det är av stor vikt, att staten icke blott vederbörligen sörjer för
läkarnas goda vetenskapliga och praktiska utbildning, utan också
att vid ifrågavarande statsanstalter kommer till stånd en sådan

Ang. lånestaterna
för
personalen
vid rikets
hospital och
asyler.
(Forts.)

Nr 2(>. 14 Lördagen den 26 april.

Ang. Vant- ekonomisk befordringsshala, att den kan verka tilldragande på
Stpersonalen unga och duSliga läkare. För det ändamålet fordras visserligen
vid rikets en g°d begynnelseavlöning åt dessa underläkare, sådan att de
hospital och kunna komma till levnadsomständigheter, varigenom de förmå
asyler, amortera sina studieskulder. Men det fordras även och kanske

(Forts.) i ännu högre grad, att de ha utsikter att i eu snar framtid
kunna nå fram till de förbättrade löneförmåner, som för dem
må utgöra en särskild sporre uti deras svårskötta och uppslitande
verksamhet.

* För närvarande står ett stort antal av dessa läkartjänster
vakanta. Yid Vänersborgs hospital handhaves sjukvården fortfarande
av två läkare i stället för fem, och nyligen har en läkare
vid Växjö hospital avgått utan att efterträdare kunnat fås.
Några tjänster uppehållas av medicine kandidater, som ej fullgjort
den kliniska tjänstgöringen och vad eljest erfordras för
underläkarförordnande, och flertalet hospitals- och asylläkare ha
ej uppnått befordran förrän vid eu ålder av 42—47 år, under
det att på andra områden befordringsförhållandena ställa sig
vida gynnsammare.

Det kan således ej råda något tvivel om, att för närvarande
förhållandena på hospitalsbanan för unga läkare framstå såsom
synnerligen ogynnsamma och att eu förändring till det bättre
måste vidtagas framför allt i avseende å löneprogressionen. Genom
statsutskottets förslag kommer emellertid progressionen att
i det närmaste bortfalla för ett stort antal läkare. För min del
tror jag, att det är nödvändigt, att i den mån hospitalsväsendet
utvidgas man också tillräckligt aktgiver på befordringsutsikterna
och lönevillkoren, så att desamma må hålla jämna steg med utvecklingen
av hospitalsväsendet.

Under föreliggande förhållanden har jag visserligen icke
något anspråk på bifall till Kungl. Maj:ts förslag i sin helhet,
men jag har velat begagna tillfället att uttala några allvarliga
farhågor för läkarvårdens behöriga handhavande vid hospitalen
och att en snar förändring i dessa förhållanden är oundgängligen
nödvändig. Det vore naturligtvis önskligt, om man så snart som
möjligt kunde förelägga Riksdagen hela lönefrågan på eu gång,
men jag betvivlar, att det är möjligt till nästa riksdag, och jag
har därför velat bereda Riksdagen på, att den möjligheten icke
är utesluten, att, därest förhållandena icke förbättras, Kungl.
Maj:t blir tvungen att jämväl nästa år göra ungefär enahanda
framställning som nu till Riksdagen. Det kan icke vara rimligt
och lämpligt, att staten alltjämt nedlägger synnerligen stora
kostnader på goda byggnader och därigenom söker hävda vårt
lands ställning på detta område, men samtidigt underlåter att
med all kraft sörja för, att en verklig sjukvård kan beredas
dessa olyckliga sjuka, en vård, som så väl behöves, för att verkliga
anspråk på ett väl ordnat hospitalsväsen även uti ifråga -

Lördagen den 26 april.

15 Nr 26.

varande hänseende må bliva tillgodosedda. Jag är övertygad Ang. lön*
om, att Riksdagen även för sin del vid förekommande tillfälle \°I

skall behjerta detta. Pvid rikets

hospital och

Herr Petrén, Alfred: Då jag på intet sätt är part i denna asyler.
fråga, i det att Kung! Maj:ts förslag ju icke omfattar överläkar- (Forts.)
tjänsterna, utan allenast de underordnade tjänsterna på hospitalsbanan,
hoppas jag, att kammaren bar överseende med att jag
begärt ordet för att yttra något i denna fråga, om vilken jag
ju"har god kännedom. Anledningen till att jag begärt ordet är
den, att jag ville begagna tillfället att ytterligare understryka
vad herr statsrådet redan antytt, att flera orsaker finnas till att
det under nuvarande förhållanden är så svårt, ofta omöjligt att
få läkarplatserna å hospitalen besatta. Jag bar alltså velat framhålla,
att den relativt"'' låga begynnelselönen visst icke är enda
orsaken till svårigheten att rekrytera hospitalsläkarkåren, utan
att det finnes även andra viktiga orsaker härtill. Sålunda hatjag
särskilt av de yngre läkarne på banan ständigt hört framhållas,
att den väsentligaste orsaken till ifrågavarande missförhållande
är de dåliga utsikterna för befordran till plats med mera
självständig ställning. I det fallet ställer det sig helt annorlunda
nu än för ett par årtionden sedan. Då voro hospitalen ju
mestadels ganska små, så att det i allmänhet endast krävdes
tvenne läkare på varje hospital, och hade ju vid sådant förhållande
biträdande läkaren i regel utsikt att inom rimlig tid bliva
överläkare. Men i och med det staten börjat uppföra hospital
av större dimensioner och även utvidga en del förutvarande anstalter
därhän, att det numera är vanligt, att patientantalet uppgår
till bortåt 1,000 och därutöver, har proportionen emellan
överläkarne och assistentläkarne blivit en helt annan, i det att
det vid dessa stora anstalter finnes ett flertal assistentläkare vid
överläkarens sida. Följden härav har blivit, att numera endast
ett fåtal av dem, som giva sig in på hospitalsläkarbanan, kunna
räkna på att avancera till överläkare och sålunda komma till eu
självständigare ställning, utan en mycket stor de! av kåren får
stanna i den närmast därunder befintliga tjänstegraden, å så
kallad hospitalsläkarplats. Då nu förhållandena alltså äro sådana,
att flertalet av de vid hospital tjänstgörande läkarne måste
stanna på denna underordnade plats, ligger det ju i sakens natur,
att det för rekryteringen å banan är av största vikt, att det för
dem, som en längre tid tjänstgjort på denna så kallade hospitalsläkarplats,
vinnes eu avlöning, som mera avsevärt höjer sig
över den avlöning, som nu är föreslagen såsom begynnelselön
för läkare inom hospitalsväsendet. Jag bär alltså velat framhålla,
att en höjning i avlöningen på denna plats, som för mången
bliver slutplatsen, är minst lika viktig som höjning utav begynnelselönen.

Nr 26. 16

Lördagen den 2C april.

Ang. inne- Herr talman, jag har intet yrkande att göra, utan har enstoterm
för ,]ast velat fä de nu anförda synpunkterna antecknade till protovid
rikets Collet, då nu deri del av Kungl. Maj:ts förslag, som av statsuthospital
och skottet avstyrkts, går till löneregleringskommittén.
asyler.

(Ports.) Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren vad ut skottet

i förevarande utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets den 23 och 24
innevarande månad bordlagda memorial och utlåtanden:

nr 68, i anledning av kamrarnas återremiss av statsutskottets
utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ålderstillägg för vissa departementsskrivare hos arméförvaltningen,
nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ålderstillägg åt fältläkaren E. I. Boman,

nr 70, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående
ändring beträffande brottmålsdomarens i Norrbottens län avlöning,
och

nr 77 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
nybyggnad för zoologiska institutionen vid universitetet i Lund
jämte en i ämnet väckt motion,

biföll kammaren vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Vid å nyo skedd föredragning av bevillningsutskottets den
23 och 24 i denna månad bordlagda betänkande nr 37, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av
överrubriken till rubrikerna nr 1190 och 1191 i gällande tulltaxa,
biföll kammaren vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Lagförslag Föredrogs ånyo lagutskottets den 23 och 24 innevarande
ang ändrad: april bordlagda utlåtande nr 27, i anledning av dels Kungl.

Majds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse
24 §§ straff- av 15 kap. 22 och 24 §§ strafflagen, dels ock i anledning därav
lagen. '' väckta motioner.

Genom en den 28 mars 1913 dagtecknad proposition, nr
158, vilken av båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, hade
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande
förslag till

17 Nr 26.

Lördagen den 26 april.

Lag Lagförslag

. 7 ,. ang, ändrad

angående andrad lydelse av lo kap. 22 och 24 §§ strafflagen, lydelse av lä

lzc(p oclb

Härigenom förordnas, att 22 och 24 §§ i 15 kap. strafflagen 24 §§ straffskola
erhålla följande ändrade lydelse: lagen.

(Forts.)

22 §.

Tvingar någon utan laga rätt eller med missbruk av sin
rätt, genom våld eller hot, annan att något göra, tåla eller underlåta,
straffes högst med straffarbete i två år i de fall, där
gärningen ej med svårare straff särskilt belagd är.

Försöker man, utan laga rätt, eller med missbruk av sin
rätt, genom våld eller sådant hot, som i 23 § i detta kapitel
sägs, tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse eller hindra
någon att återgå till arbetet eller att övertaga erbjudet arbete,
straffes med böter eller fängelse, i de fall, där gärningen ej med
svårare straff särskilt belagd är.

24 §.

Brott, som i 22 § sagt är, må ej åtalas av allmän åklagare,
där ej målsäganden angiver det till åtal eller ock brottet medfört
fara för allmän säkerhet eller ordning. Brott, som i 23 §
sägs, må ej åtalas av annan än målsägande.

I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
två i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
motionerna inom Andra kammaren nr 299, av herr Zetterstrand,
och nr 302, av herrar Lindqvist i Stockholm, Branting, Thorsson,
Persson i Malmö och Christiernson, friherre Palmstierna samt
herrar Larsson i Västerås, Rydén och Eriksson i Grängesberg.

Utskottet hade i förevarande utlåtande på anförda skäl hemställt,
att Riksdagen måtte med avslag å herrar Lindqvists med
fleres samt herr Zetterstrands ovan omförmälda motioner godkänna
Kungl. Maj:ts genom ifrågavarande proposition framlagda
förslag.

Reservationer hade avgivits av, bland andra,

dels herrar af Ekenstam och Trana, greve Lagerbjelke, herrar
von Baumgarten och Johansson i Valared, greve Spens och herr
Johansson i Mellbyn, vilka yrkat, att Riksdagen måtte avslå såväl
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition som ock de i ämnet
väckta motionerna;

Första kammarens protokoll 1913. Nr 2G.

Nr 26. 18

Lördagen den 26 april.

Lagförslag
ang. ändrad
lydelse av 15
kap. 2,2 och
24 §§ strafflagen.

(Forts.)

dels oek herr HolmdaM, som hemställt, att Riksdagen, med
avslag å Kung!. Maj:ts proposition samt herr Lindqvists med
flera motion, måtte i anledning av herr Zetterstrands motion för
sin del besluta, att 15 kap. 22 § strafflagen skulle erhålla följande
ändrade lydelse:

22 §.

Tvingar någon, utan laga rätt, eller med missbruk av sin
rätt, genom våld eller hot, annan att något göra, tåla eller underlåta,
straffes högst med straffarbete i två år i de fall, där gärningen
ej med svårare straff särskilt belagd är.

Försöker man, på sätt nu är sagt, tvinga någon till deltagande
i arbetsinställelse eller hindra någon att återgå till arbetet
eller att övertaga erbjudet arbete, straffes med böter eller
fängelse i de fall, där gärningen ej med svårare straff särskilt
belagd är.

Herr af Ekenstam: Så många gånger förut har den

fråga, som föreligger, i detta lagutskottsutlåtande varit av Riksdagen
behandlad, att man utan fara att misstaga sig kan påstå,
att det nog har sina mycket stora svårigheter att över huvud
taget komma med någonting, som icke förut varit sagt eller
åtminstone ganska nära sagt. Under sådana förhållanden kan
det ej vara av något särskilt värde eller av något större intresse
att söka ånyo upprepa vad förut så många gånger varit yttrat.
Som reservant är jag dock pliktig att i någon mån framhålla
särskilt vad som för mig har varit det mest talande för att
kvarstå på den ståndpunkt, som förut av Första kammaren varit
hävdad.

Åtskilligt har varit talat om, huruvida det brott, varom här
är fråga, skulle utgöra ett försöksbrott eller om över huvud taget
det, såsom också har blivit med såvitt jag förstår visst fog förklarat,
utgör ett nytt slags brott, ett brott, som man velat göra
beroende av de samhällsförhållanden, vilka genom industrialismen
kommit fram. Huru det nu må vara med detta, det
tilltror jag mig för tillfället icke att ingå i någon närmare utredning
av, men för mig har det varit alldeles särskilt talande,
att det brott, som bär är i fråga, i åtskilliga fall kommer att
ganska nära överensstämma med sådana försöksbrott, varom
talas i 19 kap. strafflagen. Härutinnan äro de alldeles särskilt
överensstämmande, att fullbordandet av brottet icke är beroende
på gärningsmannens vilja utan helt enkelt är fullt oberoende av
densamma, Resultatet av det föreliggande frihetsbrottet är helt
och hållet beroende av den person, mot vilken det riktat sig.
Under sådana förhållanden är det ju lätt förklarligt, att ett hot,
som kanske är ganska lindrigt i och för sig, kan verka över -

Lördagen don 26 april.

19 Nr 26.

tygande på en person, under det att ett mycket kraftigare och Lagförslag
mycket längre gående icke alls verkar på en annan individ, vars 7Ö”-9: ''in(Lad
viljekraft är starkare. Det är utan tvivel i någon mån som man ka^aToch
skulle kunna tänka sig i fråga om anläggande av en mina. 241§§ straff -

Minan antändes. Huruvida den sedan gör skada eller icke, kan lagen.

ju bero på åtskilliga omständigheter. Möjligen kan det bero på (Forts.)
att elden slocknat, innan själva minan hunnit brinna av, men
även kan det bero på, huruvida den byggnad, som man tänkt
spränga, är så kraftig, att den kan motstå vad minan kan utveckla
av kraft. Men just sådana försök, som i strafflagens 19

kapitel omförmälas, straffas ytterligt hårt, utan allt tvivel därför

att de anses vara så utomordentligt allmänfarliga. Naturligtvis
kan det frihetsbrott, som här är i fråga, i realiteten icke ställas
i likställighet med försöksbrotten i 19 kapitlet, men otvivelaktigt
kan man dock från en annan sida säga, att försöksbrotten enligt
22 § 15 kapitlet också äro av en från en viss synpunkt ganska
allmänfarlig natur. Det är därför utan tvivel som lagstiftaren
har ansett, att så pass strängt straff, som här är fråga, bör stipuleras.
Vi få komma ihåg att vår strafflag icke, som så ofta
annars varit påstått, uteslutande övergått till eller vilar på förbättringsteorien,
utan att otvivelaktigt den också har kvar och
måste hava kvar åtskilligt från avskräckningsteorin. Det gäller
här utan tvivel att skydda den arbetsvillige, den som anser, att
han är i sin goda rätt att arbeta eller att få genom sitt arbete
bidraga till hustru och barns uppehälle. Men det gäller också
att skydda tredje mans rätt, som här otvivelaktigt kommer i stor
fara, om genom eu utbredning av oroligheter samhället eller
orten, som man ofta plägar säga, sättes i gungning. Det gäller
också att samhällets intresse må skyddas, samhällets intresse av
samhällsfrid och arbetsro och lugn och förmåga att skydda varje
individs rätt. Men det gäller även att detta avskräckningsmedel
skall utgöra ett skydd för den brottslige själv uti en situation,
då så lätt besinningen förflyger, och vara ett medel ägnat att avhålla
honom från att gå vidare uti excesser och sålunda utsättas
för de svåra straff och påföljder, som av den förökade brottsligheten
kunna komma. Det är naturligtvis dessa synpunkter,
som här gjort sig gällande, och som också åstadkommit, att det
kan vara ett verkligt gott, att möjlighet finnes att vid förekommande
tillfälle jämväl genom en häktningsåtgärd kunna avstyra
de vidare svårigheter och oroligheter, som annars kunde uppstå.

Nu har man sagt, att framför allt bör man rikta sig på att
få bort häktningen, och man har sagt, att den under den tid
som gått, visat sig bliva så missbrukad, att det vore hög tid, att
den komme bort. Men däremot har man å andra sidan framhållit,
att genom detta missbruk och genom de utslag som fällts
helt visst även de, som ha med polisväsendet att göra, blivit
så ytterst försiktiga att använda denna rätt, att det kan unge -

Nr 26. 20

Lördagen den 26 april.

Lagförslag
ang. ändrad
lydelse av 15
kag). 22 och
24 §§ strafflagen.

(Ports.)

färligen göra detsamma om den finnes eller icke. Utan att så
mycket fästa mig vid att det senare argumentet snart sagt slår
ihjäl det förra, vill jag dock påpeka, att vad som från många
håll särskilt blivit betraktat såsom missbruk av häktningsrätten
ingalunda är bevisat vara detta. Det var, om jag icke misstager
mig, vid förra riksdagen som en talare här utförligt redogjorde
för, hur det kunde komma sig, att man i första instansen
ofta funne sig föranlåten att kanske redan efter första rannsakniugstillfället
släppa den som häktats, och detta utan att man
kunnat påstå att häktningen skett mot lagen.

Men det må vara med detta huru som helst, om en lagblir
missbrukad, är det ju ofantligt ledsamt, men icke är det
sagt att lagen därför är olämplig, utan det är väl snarare så,
att de, som handhava lagen, icke visa sig vuxna att handhava
den.

De, som nu särskilt försökt att reformera detta förhållande,
hava sagt, att, även om man ordnar med lagen så, att den allmänna
häktningsrätten kommer bort, det dock alltid finns kvar
en annan omständighet, varigenom man kan för ett visst tillfälle
göra lagen effektiv, som den nu är föreslagen att tyda: detta
skulle vara genom den så kallade anhållningsrätten. Huruvida
denna så kallade anhållningsrätt kan tillämpas vid förhållanden
sådana som här kunna ifrågakomma vill jag lämna därhän, men
så mycket kan jag öppet och klart förklara, att, även om man
kan tänka sig, att i större städer, där polisstyrkan är kraftig och
utvecklad, en anhållning kan ske, utan att därav nödvändigt
behöver följa häktning, det är alldeles visst, att för landsbygden,
för i övrigt glest befolkade och med otidsenlig polisbevakning
försedda orter denna anhållningsrätt kommer att visa sig vara
av noll och intet värde. Där det snart sagt ur alla parters synpunkt
kunde vara nyttigt, att en eller annan för ögonblicket
eliminerades bort från den oroliga punkten, lär detta dock vara
omöjligt, om icke sådant kan av tillräckligt kraftig polisbevakning
genomföras och stärkas därigenom, att personen förklaras
häktad.

Under sådana förhållanden är det åtminstone min övertygelse,
att det skulle vara förenat med ganska stora vådor för
snart sagt de flesta i samhället, om någon rubbning skedde med
avseende å detta lagbud. Och det är icke så, som man ofta
nog vill framställa saken, att detta lagbud endast är tillkommet
och kvarstår för att skydda arbetsgivarnes rätt. Nej, jag vågar
påstå med full erfarenhet och full uppfattning av vad jag säger,
att många och stora äro de arbetarlager, som i denna lag och
den möjlighet, den har för tillämpning, se ett utomordentligt
gott skydd för sin frihet och för sin möjlighet till arbete. Under
sådana förhållanden har det icke varit mig eller de reservanter,
som tillika med mig låtit anteckna sig här vid detta lagutskotts -

Lördagen den 26 april.

21 Nr 26.

utlåtande, möjligt att på något sätt gå med på de förslag till Lagförslag
ändring i den föreliggande lagen, som framkommit, utan vi hava
yrkat, att samtliga dessa måtte avslås. Och det är härtill jag, %^’och
herr talman, också ber att få yrka bifall. m §§ straff lagen.

Herr Söderbergh: Den föregående ärade talaren har för (Ports.)
egen del och å sina medreservanters vägnar vidhållit den ståndpunkt,
som de intagit i lagutskottet, den non-possumus-ståndpunkt,
som finner Akarpslagen ganska bra som den är, som icke
vill medgiva ens den ringaste lilla förändring i denna lag, som
hänsynslöst avvisar även den mest bevekande vädjan till försoning
och ömsesidigt tillmötesgående, en sådan vädjan, som gjorts
i herr Zetterstrands motion, gjorts, såsom herr Zetterstrand betygat,
i osamhällsfridens intresse. Nej, rent avslag på alltsammans!
Akarpslagen skall förbliva oantastad. Visserligen har
den varit ett missfoster allt ifrån begynnelsen, men just därför
verkar den skrämmande och avskräckande, just därför är den
så nödvändig och så bra att ha, enligt den ärade talarens uppfattning.
Ja, den lär till och med kunna betecknas som exponent
för statsnyttan, såsom vi en minnesvärd aftonstund under
förra årets riksdag fingo höra från trovärdigt^ håll.

Det finns emellertid många, för vilka Akarpslagen är och
förblir en styggelse och som just ur statsnyttans, den sanna
statsnyttans synpunkt kräva lagens upphörande eller reformering,
ur den statsnyttas synpunkt nämligen, som icke är förbehållen
åt ett maktägande fåtal i staten, utan som kan räcka till
för medborgare litet var, i vilken ställning de än befinna sig, i
vilka anspråkslösa förhållanden de än hava att draga sig fram.
Akarpslagen har debatterats upprepade gånger, och det har här
i kammaren förut sagts säkerligen allt, som kan vara att säga
om denna lag, men för varje ny gång den kommer upp på dagordningen,
måste de gamla skälen dragas fram på nytt. Sanningarna
om Akarpslagen, uttalade gång på gång av de mest
ansedda och erfarna auktoriteter, fördunklas icke. Dessa sanningar
förlora icke sin kraft därför, att de alltjämt tyckas göra
så föga intryck på åtskilliga håll. Och detta hindrar icke oss
andra att om och om igen upprepa dem. Vi hava nämligen
icke alldeles uppgivit hoppet, att de ändå till o slut skola tränga
igenom till seger. För oss är frågan om Akarpslagens vara
eller icke vara av stor socialpolitisk betydelse, och därför kunna
vi icke sluta striden, förrän den segern är vunnen.

Vi erinra oss, att den egentliga så kallade Akarpslagen hade
sin födelsetid vid 1899 års riksdag. Den tillkom i en upprörd
sinnesstämning, till följd av missförhållanden, som framträtt
under vissa arbetsinställelser. Den genomtrumfades i Andra
kammaren med den knappa majoriteten av 108 röster mot 93
för avslag. Då högsta domstolen sedermera hördes över förslå -

Nr 26. 22

Lördagen den 26 april.

Lagförslag get, underkastades de grunder, varpå detsamma vilade, en utang.
ändrad förlig kritik, och förslaget tillstyrktes icke av någon enda ledamot.
Itap^äToch Det upphöjdes icke förty till lag. Sådan kunde stämningen
24 §§ straff- vara på den tiden. Att under de år, som sedan dess förflutit,
lagen. ifrågavarande lagstiftning långt ifrån lyckats tillvinna sig ökat
(Ports.) förtroende, utan i stället den uppfattningen allt mer stadgat sig
att ett verkligt misstag blivit begånget, det finns väl numera
knappt någon opartisk person här i landet som vill bestrida.

Krav på ändringar i lagen ha upprepade gånger framkommit
i Riksdagen, senast åren 1910, 1911 och 1912. Vid fjolårets
riksdag framlades en kungl. proposition i ämnet av samma
lydelse som den, som nu är före och som blivit tillstyrkt av
lagutskottets majoritet. Den föreliggande propositionen påyrkar
icke,o som ju varit det mest önskvärda, ett definitivt förkastande
av Akarpslagen. Den inskränker sig till att söka undanröja
de mest ödesdigra och beklagliga verkningarna av lagens tilllämpning.

Genom brottsbeskrivningen i lagen lämnas icke någon tillräcklig
ledning för bedömande av frågan, huruvida i ett visst
fall eu brottslig handling föreligger eller icke. Detta gäller nu
särskilt i fråga om hotet. Denna brist har föranlett, att personer
kommit att åtalas och av underdomstolar dömts för åtgärder,
som i allmänhet ansetts fullt befogade eller som varit av den
beskaffenhet, att icke den ringaste fara uppstått för effektens
inträdande. Eu mängd åtal har anställs för rena bagateller
eller av de obetydligaste anledningar. Det har ju också visat
sig, att ända till 33 % av dylika åtal befunnits obefogade. Nu
kan med fullt fog ifrågasättas, om sådant verkar till aktning
för lag och myndigheter. Nej, det måste naturligtvis leda till
missaktning, till misstro och förhärdelse. Det föreslås nu eu
begränsning härutinnan, så att hotet skulle avse misshandel eller
annan brottslig gärning. Detta var den första ändringen.

Den andra ändringen innebär nedsättning av straffmaximum
från två års straffarbete till två års fängelse. Det har ju visat
sig, att det nuvarande maximum av två års straffarbete är fullkomligt
onödigt. Kungl. Maj:t har ännu aldrig i något mål av
ifrågavarande beskaffenhet bestämt straffet högre än till tre månaders
fängelse. Det nu föreslagna straffmaximum av två års
fängelse lämnar alltså tillfälle till ådömande av vida högre straff
än hittills. Men vad som är viktigare är, att genom en sådan
ändring av straffsatsen den häktningsrätt inskränkes, som i en
mängd fall blivit på det mest upprörande sätt missbrukad. Härom
hava vi tidigare erhållit fullt autentiska vittnesbörd. Jag
vågar påstå detta gent emot den föregående ärade talaren.

Slutligen föreslås eu inskränkning i åtalsrätten. För närvarande
äger allmänna åklagaren åtala ifrågavarande brott utan
angivelse. Det föreslås nu, att brottet icke må åtalas av allmän

23 Nr 26.

Lördagen den 26 april.

åklagare, såvitt icke målsägaren angiver det till åtal eller brottet Lagförslag
medfört fara för allmän säkerhet eller ordning. Eu sådan i nu Siseavlö
skränkning av åtalsrätten har visat sig alldeles nödvändig till k ap. 22 och
förekommande av åtal i okränkt mål. Härtill kommer ju också, pa % stråhatt
andra brott av liknande slag icke ställts under allmänt åtal. lagen.

Det bär uppenbarlig! varit i ensidigt arbetsgivarintresse — det (Ports.)

kan ''ju icke förnekas — som man lågt den oinskränkta atalsrätten
i fråga om dessa brott i allmänna åklagarens band.

Dessa äro nu de tre ändringar, som Kungl. Maj :t föreslagit
i Akarpslagen och som ansetts i synnerhet vara av behovet påkallade.
Nu bar ju härigenom icke det, som alltid förklarats
vara det fundamentalt oriktiga i Akarpslagen, avlägsnats. ^ Det
är lagens karaktär av klasslag. Lagen drabbar endast tvångsförsök
mot arbetsvilliga och således inga andra än kroppsarbetare
eller dem, som ställa sig solidariska med dessa. Däremot drabbar
den icke den arbetsgivare, som med aldrig så kraftigt bot
försöker tvinga en annan arbetsgivare att t. ex. sluta sig till eu
lockout. Ett sådant tvångsförsök, som kan gå ut på den senares
ekonomiska ruin, är oåtkomligt; för arbetsgivaren finnes ingen
Åkarpslag. Detta strider uppenbart mot principen om allas likhet
inför lagen, och det är detta, som mer än något annat måste
vara ägnat att försvaga förtroendet till lagstiftningens opartiskhet.
Det är sådant, som väcker och underhåller tvedräkt mellan
de olika klasserna i samhället.

Men man förstår ju, att Kungl. Maj:t ej funnit lämpligt
att taga steget fullt ut och föreslå slopandet av hela Akarpslagen,
då icke den ringaste utsikt funnits för, att förslaget härom
skulle vinna avseende i denna kammare. Kungl. Maj:t har stannat
vid vad som möjligen borde kunna ernås efter den betänketid,
som lämnats sedan förra året. Men denna tid har tydligen
varit förspilld, åtminstone för högermännen i lagutskottet för
alla utom en, men han sitter icke i denna kammare.

Då den kungl. propositionen föredrogs i lagutskottet, yrkade
först eu högerrepresentant från Första kammaren helt kort och
gott avslag å densamma. Jag framställde därefter i första hand
det yrkandet, att utskottet skulle tillstyrka antagande av propositionen,
men jag förklarade mig villig att avstå från detta yrkande
och, för att åtminstone något måtte vinnas i denna sak,
ansluta mig till herr Zetterstrands motion, därest någon större
enighet genom ömsesidigt tillmötesgående stode att vinna inom
utskottet. Herr Zetterstrands motion innehåller samma förslag,
som väcktes här i kammaren i fjol av herr Berger och som vid
den slutliga voteringen samlade 71 röster mot 73 för avslag.

Det avser" att straffmaximum för ifrågavarande försöksbrott
skulle nedsättas från straffarbete i två ar till två års fängelse.
Härigenom skulle, såsom förut framhållits, framför allt en del
överilade häktningsåtgärder förebyggas. Men, herr talman, den

Nr 26. 24

Lördagen den 26 april.

Lagförslag hänvändelse, som jag på sådant sätt gjorde, vann väl instämlydelseavl5maude
fråu vänsterhåll “en från högerkamraterna från denna
kap. 22 och kammare avvisades den utan allt betänkande: non possumus!

24 §§ straff- Ja, det återstår nu att se, om hela den stora högermajorilagen.
teten i Första kammaren linner sig böra och kunna följa sina

(Forts.) utskottsrepresentanter. Jag är djärv nog att förutsätta, att så

icke skall ske.

Det talades häromdagen i en religiös högertidning om »en
besökelse!^ tid för högern, på vilken den hade alla skäl att noga
akta». Uttalandet hänförde sig till den föreliggande kungl. propositionen
om indragning till statsverket av brännvinsförsäljningsmedlen.
Men jag tillåter mig att undra, om det icke kan
poassa på den dag i dag är och för ifrågavarande förslag om
Akarpslagens reformering. Det är en besökelsens dag så viktig
och ödesdiger som någon.

Högerns ärade ledare i denna kammare uttalade i ett mycket
uppmärksammat anförande på ett möte i det gamla frihetslandet
Dalarnes huvudstad under valåret 1911 den förhoppning, att
högern till sist skulle lyckas samla Sveriges arbetare kring sitt
program, och vid ett annat tillfälle samma år, att varje lagstiftning,
som icke bygges på en förtroendefull samverkan mellan
arbetsgivare och arbetare, utan giver den ena parten ett oberättigat
övertag över den andra, är oantaglig. Ja, jag har ingen
befogenhet att här tala å arbetarnes vägnar; men har högern
på sitt program Akarpslagens fortsatta oantastlighet, då säger
mig mitt sunda förnuft, att kring det programmet fylka sig
aldrig Sveriges arbetare. Men i det andra ordet instämmer jag
på det allra livligaste för min del. Det var ett sant ord valåret
1911, och fastän inga audrakammarval stå för dörren, är det
lika sant år 1913.

Ja, herr talman, i hopp att detta ord nu måtte i handling
omsättas, skall jag sluta mitt anförande med yrkande, i enlighet
med lagutskottets hemställan, å bifall till den kungl. propositionen.

Friherre De Geer, Louis: De båda föregående talarne ha
framställt var sitt yrkande. Jag skall be att till dessa få lägga
ett tredje. Jag skall emellertid icke länge uppehålla kammaren
i denna till den grad utdebatterade fråga. Det förslag till en
försiktig och moderat lösning, varigenom man skall kunna borttaga
det mest förhatliga jag tvekar icke att säga — mest
orättvisa i Akarpslagen och som framlades vid förra riksdagen
av herr Berger, är redan av den siste talaren omnämnt. Han
omnämnde även den stora minoritet,. som röstade för detta förslag;
det var endast två röster, som fattades för att kammaren
då kommit till ett positivt resultat i denna så länge omtvistade
fråga. När det voteringsresultatet tillkännagavs, uppstod hos

Lördagen den 26 april.

25 Nr 26.

mig och väl ganska många andra en säker förhoppning om, att Lagförslag
kammaren till nästa gång, då frågan åter kom fram, skulle vara anf ■ andrad
mogen att giva med sig och gå in pa någon moderation av j,ap_ 22 och
Åkarpslagen. Det tyckes nu, såsom den föregående talaren på- 24 §§ straffvisade,
icke vara mycken utsikt därtill, då samtliga högerrepre- lagen.
sentanter i lagutskottet från denna kammare motsatt sig varje (Forts.)
förändring; endast eu, herr Holmdahl från Andra kammaren, har
vågat sig på att förorda det Bergerska, av herr Zetterstrand i
motion upptagna förslaget.

Om det verkligen är så, att kammarens majoritet är fast
besluten att icke gå in på något i den vägen, tror jag, att det
är att mycket beklaga. Jag kan omöjligen tro, att kammarens
majoritet gör klokt i att sätta sig emot varje än så moderat förslag
till förändring i lagen och ställa sig döv för alla de skäl,
som från rättvisans och billighetens synpunkt anförts mot densamma,
samt därigenom giva landet den föreställningen, att kammaren
mera ser på vad en talare i fjol helt öppenhjärtigt kallade
nyttan för näringarna än rättvisans och billighetens krav.

Då jag icke uppgivit allt hopp, att kammaren denna gång
möjligen skulle kunna reflektera på det Bergerska förslaget,
skall jag tillåta mig att yrka bifall till herr Holmdahls reservation.

Herr Alexanderson: Som den föregående talaren sade,

är förvisso detta ämne utdebatterat i den meningen, att de olika
åsikterna gång på gång inom Riksdagens kamrar fått brytas
och giva skäl för sig. Men, som herr Söderbergh yttrade, det
är icke möjligt, att denna fråga kan få do bort, förrän den lösts
i den riktning, varom den kungl. propositionen här givit anvisning.
Jag måste därför anhålla att få taga kammarens uppmärksamhet
i anspråk för att ytterligare belysa denna fråga i
det läge, den nu har, och med anslutning till de synpunkter, som
framlades vid förra årets debatter och som delvis icke blifvit
bemötta.

Friherre De Geer yrkade bifall till herr Zetterstrands motion,
och jag skall så gott först som sist be att få förena mig med
honom i detta yrkande på de skäl, som han själv angav, nämligen
att det synes vara den enda förutsättning, under vilken
man kan få bort den allvarligaste, den verkligt farliga bristen
i den nuvarande lagstiftningen. Jag har redan i ett vid lagutskottets
utlåtande fogat särskilt yttrande angivit, att jag för min
del har varit beredd att i utskottet hemställa om bifall till den
linjen. Och oaktat icke inom utskottet kommit till stånd den
sammanjämkning, som i samhällsfredens intresse varit så lyckosam,
så anser jag mig nu böra förena mig i det yrkande, som
av honom framställdes på bifall till denna ytterst moderata ändring
av den nuvarande lagen.

Nr 26. 26

Lördagen den 26 april.

Lagförslag
ang. ändrad
lydelse av lo
kap. 22 och
24 §§ strafflagen.

(Ports.)

Jag har i det särskilda yttrandet påpekat, att jag måste
finna det förhållande, att Kungl. Maj:ts proposition återkommit
i år i samma skick som i fjol, vara synnerligen val motiverat
av, förutom sakskälen, det läge, som frågan kommit uti genom
kamrarnas vid förra riksdagen utpräglat motsatta beslut. Då
icke heller Andra kammaren i fjol antog det medlingsförslag,
som regeringens proposition innebar, så skedde det •— det veta
vi mycket väl alla — helt enkelt därför, att avslaget redan kommit
från denna kammare. Men om man däremot vill beteckna,
som man någon gång gjort, detta Andra kammarens beslut såsom
en tom demonstration, tar man säkert storligen fel. Den,
som känner ställningen i detta hänseende inom det liberala partiets
stora flertal, inser väl, att den verkliga ståndpunkt, som
Andra kammarens majoritet skulle intagit, ifall den icke tagit
hänsyn till behovet att komma till någon försoning med den
motsatta ståndpunkten, är den, som regeringens proposition i år
och i fjol betecknar såsom den rationella, nämligen Akarp slagens
fulla bortstrykande ur lagen, så att den endast står som ett
mörkt minne. Det fanns då ingen anledning för kammaren att,
sedan försoningsförsöket misslyckats, handla annorlunda än att
angiva vad dess utgångsställning var vid detta ifrågasatta försoningsförsök,
och det var därför helt naturligt, att den kammaren
icke antog propositionen, utan handlade som den gjorde.

Vid sådant förhållande har helt naturligt Kungl. Maj:t nu
förnyat detta försök, som gjordes i fjol. Och Kungl. Maj:t har
därvid i sak gått en medelväg, som •—• jag kan icke tänka mig,
att någon kan säga annat — giver på ett rättvist avvägande
sätt åt de olika åsikterna vad dem rimligen tillkommer. Förslaget
tar bort de brister, som berr Söderbergh nyss angav; det
råder bot för den vaga formulering av detta ömtåliga brottsbegrepp,
som ofta möjliggör, att åtal anställas utan laga skäl;
det tar bort den omotiverade allmänna åtalsrätten i sådana fall,
där allmän ordning och säkerhet icke äro i fara, och sätter slutligen
ned straffsatsen, som aldrig kunnat med några skäl försvaras.
Det tar å andra sidan all rimlig hänsyn till deras åsikt,
som anse, att det kräves särskilt skydd för den frihet, varom här
är fråga, friheten till arbete. Det gör detta genom att bibehålla
straffbarhet här redan på försökets stadium, medan eljest ett
tvingande blir bestraffat först vid fullbordat brott. Det låter
detta straff icke stanna vid en obetydlighet, utan går upp till
två års fängelse.

Jag för min del kan icke finna annat, än att i det yttrande
till statsrådsprotokollet, som är fogat vid den kungl. propositionen,
på ett segerrikt sätt besvarats de invändningar, som under
debatten förra året framkommo mot den i Kungl. Maj:ts proposition
intagna hållning. Dessa invändningar gjordes förnämligast
från två håll, av herrar Trygger och Thyrén. Vad herr

Lördagen den 26 april.

27 Nr 26.

Tryggers anmärkningar angår, anhåller jag att få återkomma till Lagförslag
dem senare. Beträffande herr Thyrén vill jag bara för min del ändrad^
säga, att jag icke trots mycket grubblande kunnat utfundera, iMp. 22 och
vilka av de Kungl. Maj:ts proposition vidlådande, av herr Thyrén 24 §§ straffanmärkta
tekniska brister, det är, som icke finnas i såväl den lagen.

nuvarande lagen som också och framför allt i hans egen motion. (Forts.)

Jag har samtalat härom med många jurister, och ingen av dem
har trots herr Thyréns kända klarhet i argumenteringen kunnat
med ledning av hans eget yttrande få någon klarhet uti vad det
är han vänt sig emot. Vid sådant förhållande måste man komma
till den slutsatsen, att dessa brister, ifall de förefinnas, måtte
vara av den subtila karaktär, att de icke få någon egentlig betydelse
i praktiken. Men jag skall icke här uppehålla mig vid
detta, ty de tekniska brister, som det gäller, äro sådana, som i
alla händelser bortfalla, om man begränsar sig till att antaga
herr Zetterstrands motion. De angå frågan om eu förändring
av själva brottstypen genom att man inskränker hotbegreppet,
men detta moment i lagförändringen bortfaller, om man begränsar
sig till herr Zetterstrands motion; och då är det tydligen
icke anledning att uppehålla sig vid detta. Det har onekligen
varit en olycka med försöken att förbättra denna lagstiftning,
att det kommit in ett moment av meningsskiljaktighet i visst
rent tekniskt avseende och av mindre praktisk betydelse för
frågan. Men icke annat fin vad jag förstår, kommer denna
skiljaktighet att bortfalla till gagn för själva saken i och med
det, att man begränsar sig till den punkt, på vilken herr Zetterstrands
motion tager sikte. Då kvarstår väl, att herr Thyrén
och hans meningsfränder skulle önska generalisera försöksbrottet
i dess helhet. Men då i allt fall man icke gör något avsteg
från den lagstiftning, som redan är, genom att stå kvar vid att
begränsa straffbarheten till dessa speciella brott, och då vidare
det visat sig, att denna generalisering stött på motstånd inom
inom olika läger, så föreställer jag mig, att den omständigheten
icke kan utgöra hinder för dem, som helst önska den Thyrénska
linjen, att i alla fall obetingat föredraga den Zetterstrandska
framför den nuvarande lagstiftningen.

Det förhållandet, att i fjol förelågo två olika medlingslinjer,
spelade utan tvivel en viss roll här i kammaren vid frågan om
lagändringen. Men det var utan tvivel en annan omständighet,
som därvidlag gjorde mera. Jag ber att få erinra om eu episod,
som avslutade Första kammarens debatt i fjol. Vi hade litet
var här i kammaren en ganska bestämd känsla av, att det började
väga över till förmån för de framställda medlingsförslagen
— då i debattens elfte timme friherre Akerhielm ingrep med ett
anförande, däri han mycket riktigt konstaterade denna stämning,
men framhöll, att de båda medlingslinjerna, som uppenbarligen
hade var för sig vunnit sympatier inom kammaren, dock voro

Nr 26. 28

Lördagen den 26 april.

Lagförslag sådana, som framkommit under själva debatten. Särskilt vore
lyilelsltav^lö detta förhållandet med det Bergerska förslaget; kammaren hade
kap. 22 och icke hatt det tillfälle att betänka förslagets innebörd och lag24
§§ sträf- tekniska beskaffenhet, som man kunde begära för att på stående
lagen. fot göra en förändring. Han ansåg därför, att för det dåvarande

(Forts.) gjorde man klokast i att handla enligt regeln: in dubio non est

agendum, och bli kvar vid vad som var.

Sedan dess har ett år förflutit. Ingen kan nu säga, att den
Bergerska medlingslinjen, som nu är den enda kvarstående och
som vid voteringen i fjol — tvärtemot vad friherre Akerhielm
antog — visade sig vara den, som hade de största sympatierna,
är något nytt, som man icke haft tillfälle att sätta sig in uti.
Detta så mycket mera, som den vid denna riksdag återupptagits
i en särskild motion och varit föremål för lagutskottets prövning.
Från intet håll har kunnat framställas någon invändning mot
den lagtekniska beskaffenheten hos detta förslag, utan tvärtom
har detsamma faktiskt även i år varit omfattat med stora sympatier,
såsom framgick redan av herr Söderberghs anförande.

Om man således icke från den sidan längre kan ha några
betänkligheter mot att antaga herr Zetterstrands motion, så skulle
således dessa betänkligheter bestå däri, att man ur rent saklig
synpunkt funne det oriktigt att i någon mån avvika från den
nuvarande lagstiftningens ståndpunkt eller ock att man anser,
att lagändringen bör företagas på en helt annan linje. Det sista
var herr Tryggers mening i fjol. Han erkände, att den nuvarande
lagstiftningen är behäftad med allvarliga brister, men ville
gå en helt annan väg för deras avskaffande. Herr Trygger står
som bekant i den situationen, att han vid Akarpslagens antagande
på det allra kraftigaste kritiserat densamma, i så starka
ordalag till och med, att han betecknade den såsom obehövlig,
obillig och farlig. Det var denna ståndpunkt, vilken han likvisst
med, såvitt jag förstår, synnerligen hållbara juridiska och andra
skäl utvecklat, som han emellertid i fjol frånträdde, då han med
en viss högtidlighet avgav eu förklaring över skälen, varför han
nu kommit till eu annan ståndpunkt. Denna förklaring har
karaktären av en verklig rättsvetenskaplig omvändelse. Herr
Trygger hade kommit till den åsikten, att själva det brott, varom
det nu är fråga, är av en annan och helt ny beskaffenhet och
icke finge betraktas på det sätt, som han gjort år 1899. Jag
skall tillåta mig att något närmare se på den omvändelsen och
de skäl, som han anfört för densamma. Jag har en särskild
anledning därtill, då jag erfarit, att herr Tryggers rättsvetenskapliga
auktoritet har ett stort inflytande på eu hel del människors
uppfattning och på deras vördnad för denna nya åskådning.
Vi hörde också nyss herr af Ekenstam säga, att det var
nog icke utan fog som en dylik åsikt gjorts gällande.

Vad sade herr Trygger i fjol?

29 Nr 26.

Lördagen den 26 april.

»Men — och härmed kommer jag till, huru jag numera Lagförslag
över huvud taget betraktar denna sak — när man noga under- ”^“2,5
söker densamma, undrar jag, om det icke klarnar för en, att den j.ap'' och
riktiga ståndpunkten är, att det här i själva verket icke är fråga pa §§ straffom
ett vanligt brott mot annans frihet, eller om ett försök att lagen.
tvinga någon till något, utan det är fråga om ett alldeles nytt och (Forts.)
självständigt brott, ett brott, som först i våra dagar uppkommit.

Det man vill skydda genom denna strafflagsbestämmelse, det är
rätten att arbeta för sig och de sina. Detta rättsgoda, som förut
icke varit hotat, är det, som lagstiftaren genom ett straffbud
velat säkerställa. Och detta rättsgoda är väl ett gott av högsta
värde, fullt värt lagstiftarens uppmärksamhet.»

Herr Thyrén sade förra året i Riksdagen, att han »hela tio
minuter» grubblat över regeringens förslag i en viss punkt och
icke kunnat komma till klarhet. Jag har grubblat i timmar
över, hur det är möjligt för eu skolad rättsvetenskapsman att
säga vad herr Trygger här yttrat. Medan jag i går som bäst
grubblade över den saken, kom min lilla dotter in till mig med
sina satslösningsexempel och begärde min hjälp. Den sats, som
hon hade sig förelagd till lösning, var ett gammalt ordstäv.

Jag ber om ursäkt, att jag citerar detsamma; jag hoppas, att
ingen i kammaren och särskilt icke den ärade kammarledamoten
själv måtte ta det illa upp. Gamla ordstäv äro ju ofta en smula
drastiska i sitt bildspråk, utan att det är så illa ment. Det
lydde emellertid: »Även visa höns värpa i nässlor». Jag erkänner,
att ordstävets rätta mening är mig en smula dunkel. Meningen
är möjligen den, att stundom instinkten driver att företaga
handlingar, som, ehuru de från vanlig mänsklig synpunkt te
sig alldeles irrationella, dock i en viss situation för vederbörande
själv är det enda möjliga sättet att få ha sitt i fred. Det föreföll
mig i allt fall, som om det var ett svar från höjden, som

jag fick på min fråga.

Jag tänkte vidare: om på den tiden, då jag var en ung
adept i rättsvetenskapen i Uppsala, jag eller någon annan adept
kommit fram med denna nya teori såsom en upptäckt, som

ställde på huvudet den gamla åskådningen beträffande denna

sak —• hur skulle icke min högt värderade lärare och mästare,
den skarpsinnige rättsvetenskapsmannen, professor Ernst Trygger,
om han hade haft att bedöma detta, bestått en hårdhänt kritik
åt den, som kommit fram med en sådan konstruktion! Det är
icke möjligt annat, än att han måste hava sagt, att några av
rättslärans enklaste elementer blivit förbisedda. Dessa elementer
nämligen: att bakom varje straffrättssats: »om du gör det eller
det, så blir det straff» ligger vad vi jurister kalla eu norm, det
vill säga en sats av typen: »du skall icke handla på det eller
det viset», t. ex. »du skall icke tvinga någon annan utan laga
rätt att något handla, tåla eller underlåta». Men bakom normen

Nr 26. 30

Lördagen den 26 april.

Lagförslag åter ligger det, som är anledningen till att den uppställts, samönskan
att skydda ett visst befogat intresse, i detta fall
kap. 22 och den allmänna mänskliga handlingsfriheten. Säger man alltså,
24 §§ Straff- att här föreligger icke straffbud för ett brott, som består däri,
lagen. att man tvingar eller försöker att tvinga annans frihet, utan eu

(Ports.) straffbestämmelse, som skyddar rätten att arbeta för sig och de
sina — då har man bara vänt eu smula på synpunkten, ingenting
annat; i stället för att nämna normen har man nämnt det
intresse, som normen avser att skydda. Bätten att arbeta för
sig och de sina, så att ingen obehörig hindrar mig därutinnan,
har alltid varit i viss omfattning skyddad av samhället. Den
skyddas naturligen just genom denna norm: du skall icke tvinga
en annan, och genom den därpå byggda straffsatsen: om man
tvingar en annan, straffas man på det eller det sättet.

Det är således med mycket enkla medel möjligt att konstatera,
att det icke ligger något i denna nya konstruktion. En
helt annan sak är möjligheten att juridiskt konstruera brottet på
det ena eller andra sättet. Man kan karaktärisera det som försök
att tvinga — eller man kan säga, att det är ett särskilt
kvalificerat Arålcl eller hot mot eu annan. Men detta får icke
skymma blicken för det huvudsakliga, att ett jämställande av
de fall, där detta våld eller hot har haft till resultat ett verkligt
genomförande av tvånget, med de fall, där förbrytelsen stannat
vid tvångsförsökets stadium, icke är berättigat. Detta olika sätt
att konstruera brotten tekniskt kan icke få utöva inflytande på
själva uppfattningen av brottets grovhet och det straff, som det
bör förtjäna. Därför har i Kungl. Maj:ts proposition på några
rader fullkomligt träffande avfärdats herr Tryggers invändning,
då det säges: »Slen förutom det, att nämnda konstruktion förutsätter
eu lagändring och icke kan i formellt hänseende lända
till försvar för nu gällande bestämmelser, torde förtjäna framhållas,
att den straffskala, som visat sig för hög, så länge brottet
skolat bedömas såsom försök, säkerligen skulle befinnas lida av
samma fel, även sedan brottet blivit självständigt. Brottets svårhet
förändras ju icke genom en ny uppställning. Den med den
höga straffskalan följande häktningsrätten skulle likaledes medföra
samma olägenheter som förut.»

Friherre De Geer har nyss berört ett annat skäl, som en
talare i fjol framställde mot en lagändring, med ett förskönande
namn kallat lämplighetsskälet eller med ett ännu skönare namn
statsnyttans skäl — det argument, som utmynnade i förklaringen,
att näringarna tåla icke vid en ändring i Åkarpslagen, ty därigenom
riskerade man, att arbetslönerna skulle pressas upp så, att
näringarna kornme att lida. Det talas ju ofta från den sidan
om den brist på verklighetssinne, som utmärker de ideologer,
vilka mera framhäva rättfärdighetssynpunkten än »statsnyttan».
Men vilket verklighetssinne är det då, som frammanar en sådan

31 Nr 26.

Lördagen den 26 april.

skräckbild, som att arbetslönerna skulle pressas upp, därest ett Lagförslag
försök att hindra någon att antaga arbete skulle, val icke bliva
straffritt, men icke kunna straffas högre än med två års fängelse? jcap jo ocjh
Det sades också ärligt och öppet ifrån i den åsyftade talarens 21 §§ straffanförande,
liksom av flere andra i fjol, att det verkliga skälet, lagen.

varför man vill hava lagen kvar i det skick den har, är, att den (i orts.)

formella häktningsbefogenheten mot bofast person bortfaller i

och med det att straffsatsen icke inrymmer högre straff än fängelse
Det har icke undgått mig, att de jurister, som yttrat sig mot
lagändringen, i allmänhet gått besvärade omkring detta skäl och
på ett eller annat sätt försökt att turnera saken annorlunda.

Och jag vill icke bestrida, att de, som så gjort, kunnat hava
den uppfattningen, att det förhåller sig med denna häktningsfråga
på ett något annat sätt. Men jag kan icke tro, att många
hava blivit övertygade av den dialektik på denna punkt, som i
fjol presterades av herr Trygger. Han sade, att den omständigheten,
att det gång på gång händer, att en av åklagaren i

Åkarpsmål häktad person i många fall redan vid första rättegångstillfället
blir lössläppt, icke alls vore något egendomligt
eller innebure något bevis för att häktningen varit olaglig. Tv,
sade herr Trygger, jag fäster uppmärksamheten på, att man
kan häkta med hänsyn till risken, att den tilltalade undanröjer
bevis, exempelvis genom att påverka vittnen. Det vore alltså
möjligt, att åklagaren haft sådana skäl, men att de bortfallit,
så snart den tilltalade blivit inställd för domstolen och vittnena
också blivit hörda; och följaktligen hade domstolen handlat rätt,
som släppt honom, utan att därav kunde dragas någon slutsats,
att åklagaren förfarit olagligt, som häktat. Jag säger, att jag
icke kan tänka mig, att det finnes många, som blivit övertygade
av detta ur dialektisk synpunkt oangripliga mästerstycke. Ty
särskilt alla de, som haft något med domareverksamhet att göra,
veta, i huru sällsynta fall det blir anledning att häkta för risken,
att den tilltalade skall undanröja bevis genom påverkan å vittnen.
Det är särskilt vid brott av menedstyp och oredlighetsbrott,
som man kan förutsätta, att vederbörande ärnar slingra
sig undan på den vägen, liksom han vid synnerligen grovt brott
skäligen kan misstänkas skola söka undanröja spåren av missgärningen.
Men att det beträffande sådana fall, där en arbetare
försöker tvinga en annan, skulle föreligga särskilda skäl att antaga,
att han dessutom skulle vilja anstifta mened hos vittnena,
och att man därför skulle företaga häktningar i en utsträckning,
som icke har någon motsvarighet inom andra brottskategorier -—
det faller utom varje praktisk diskussion. Av intresse är det
endast såsom markerande den rent formella häktningsbefogenhet,
som föreligger för åklagaren, och som måste bort, då den i
realiteten frestar att ideligen använda den på ett olagligt sätt.

I själva verket inträffar det också mycket ofta, att ögon -

Nr 26. 32

Lördagen den 26 april.

Lagförslag blicket efter, sedan en person begagnat sig av denna dialektiska
lydelse av 15försvarsgrund, han faller ur rollen och uppenbarar sin verkliga
kap. 32 och mening. Den kalamiteten hände nyss herr af Ekenstam. Han
24 §§ straff- säde först: »Det är icke alls säkert, att det föreligger någon olaga
lagen. häktning, ty åklagaren kan kanske åberopa det fullt lagliga

(Ports.) skälet, att man vill hindra undanröjande av bevis eller rymning».
Men därpå fortsatte han ungefär så: »Nu säger man,

att häktningsrätten kan bortfalla och att dess uppgift att hindra
oroligheter fylles redan av eu anhållningsrätt, om blott polisen
gör sin plikt. Ja, detta kan, sade herr af Ekenstam, alldeles utmärkt
väl låta höra sig i vad angår städerna, men huru går det
på landsbygden? Jo, där är ordningsmakten icke nog stark,
och därför behöves där häktningsrätt för att hindra oroligheter.
Ögonblicket efteråt erkänner sålunda herr af Ekenstam, visserligen
icke direkt, men indirekt genom sin bevisföring, vad han i
själva verket åsyftar med häktningsrättens bibehållande, nämligen
att åklagaren måtte använda den för ändamål, som han
själv måste erkänna såsom olagliga! Jag förmodar, att herr af
Ekenstam i sin domareverksamhet någon gång varit i den situationen,
att, sedan en tilltalad nekat för eu viss gärning, han
ögonblicket därefter försagt sig och indirekt erkänt vad han nyss
nekade till. Och jag hemställer till hans eget omdöme, huruvida
det icke förefinnes en liten parrallellism mellan denna situation
och vad som nyss hände honom själv.

Ja, herr talman, jag har redan länge uppehållit mig med
denna angelägenhet, men jag kan i viss mån ursäkta mig med
den gamla satsen: »Därav hjärtat fullt är, därav talar munnen».
Jag vill nu slutligen endast be kammaren besinna, huruvida det
kan vara riktigt och klokt att bibehålla eu lagbestämmelse, om
vilken man alltså måste erkänna, om vilken alla, även de, som
icke alldeles öppet och direkt vilja erkänna det, veta, att den
bibehålies i det klara medvetandet, ja, man skulle nästan vilja
säga i den förväntan, att den skall användas på ett sätt, som
man nödgas erkänna såsom olagligt. Man inför icke någon ny
häktningsgrund i lagen, och man kan naturligtvis icke göra det.
Det lärer icke finnas någon, som vill föreslå, att en häktningsrätt,
som medför, att den häktade får sitta inne ända till domstolsrannsakningen,
skall förelinnas gentemot svenska medborgare
blott på den grund, att man anser sig ha att befara, att
några oroligheter av större eller mindre omfattning skola utbryta.
Man är allmänt överens om, att ett sådant inkräktande på den
medborgerliga friheten icke kan i lagen stadfästas. Men huru
ställer det sig då, om man antager och bibehåller en lag i syfte,
att allt, vad man sålunda icke anser sig lagligen kunna införa,
skall genom de administrativa myndigheternas olagliga handhavande
av lagen ske? Är det möjligt annat, än att kammaren
måste känna, huru man här befinner sig på en gungande grund,

Lördagen den 26 april.

33 Nr 26.

att man, såsom herr Berger i fjol sade, »uppenbarligen befinner Lagförslag
sig på villovägar», när man på detta sätt behandlar vår rätts- ändrad

ordning. Taf^Zck

Jag vill också tillåta mig fråga, om det är möjligt, att 24. §.§ straff1
kammaren kan tro, att detta är klok politik. När jag säger lagen.

politik, ber jag att icke bli missförstådd därhän, att jag skulle (Forts.)

vilja giva högern ett opåkallat råd, huru den ur partisynpunkt
bör inrätta sig och ställa sig till denna lagändring. Jag tager
politik i den högre och allmänna bemärkelse av statskonst. Var
och en av oss har sin lilla del i ledningen av statens öden i och
med att han har plats i representationen; och jag frågar, om
det kan vara ett klokt sätt att begagna denna sin andel i ledningen
av nationens öden så, att man undergräver själva samhällsgrundvalarna:
tilliten till rättsordningen och tilliten till
myndigheterna?

Herr Trygger yttrade för en tid sedan i denna kammare
några ord, som jag i viss mening av fullaste hjärta understryker.

Han betonade det berättigade och värdefulla för staten uti, att
den högre bildningen och den större ekonomiska insikten finge
sin behöriga plats, sin andel uti ledningen av samhällets öden.

Ja, mina herrar, som sagt, jag behjärtar detta på det allra kraftigaste,
och just därför, att jag gör det, vill jag betona, huru
nödvändigt det är, för att detta nödiga medinflytande från den
högre bildningens och den större ekonomiska insiktens sida fortfarande
skall kunna tillkomma vårt folk, att man icke från det hållet
gör sig till redskap för ett ensidigt handhavande av statsmakten,
vilket för andra samhällsklasser omöjligen kan framstå såsom ett
verkligt utövande av rättsvården inom samhället, utan tvärtom
måste framstå som ett med kallt blod gjort attentat på denna
rättsordning. Just i en tid som vår, då det mycket väl låter
tänka sig, att helt andra samhällsklasser få ledningen, är det
väl viktigare än någonsin, att man giver dem det göda arv, som
ligger uti ett — med bortseende från alla olika åsikter om lämpligaste
sättet att handhava statens angelägenheter — ärligt förvaltande
av själva rättsarvet. Det vore ganska naturligt om
ibland de samhällsklasser, som icke kommit i åtnjutande av
någon högre bildning, som icke haft tillfälle att förvärva sig
någon större ekonomisk insikt och som icke genom så många
tusen fibrer som vi äro bundna vid fosterlandets gamla traditioner
— det vore, säger jag, rätt naturligt, om de vid sitt tillträde
till makten kände sig starkare frestade än vi att använda
den på ett sätt, som måste betecknas som ett missbruk av densamma.
Att varje övergång till ett annat samhällsskick, sådan
som den, vi nu stå i begrepp att göra, är förenad med vissa
faror i denna riktning, kan icke vara någon fördolt. Man må
sedan ha mera pessimistisk eller i likhet med mig mera optimistisk
syn på huru saken kommer att gestalta sig — att faror
Första kammarens protokoll 1913. Nr 26. 3

Nr 28. 34

Lördagen den 26 april.

Lagförslag finnas, kan icke någon skymma sin blick för. Det synes mig
ang. andrad ^ s& mycket mera uppenbart, att var och eu är skyldig att göra
kap22Voch va^ i kaus förmåga står för att härvidlag åtminstone giva ett
M §§ straff- sådant exempel, som är ägnat att tillbakatrycka de dåliga inlagen.
fiytelser, som kunna komma att göra sig gällande, och verka

(Forts.) med det gamla goda föredömets makt; den är icke så liten, som

man stundom kanske tror. Goda vanor uti handhavandet av
en stor samhällsprincip, särskilt på rättsväsendets område, sträcka
sitt inflytande långt framåt, och dåliga avsteg från sådana vanor
bära sin förbannelse med sig.

Jag kan icke tänka mig annat än att på många håll i denna
kammare, i många sinnen det måste finnas på bottnen ett naggande
tvivel: är detta klokt, är detta rätt? Nej, det är varken
klokt eller rätt!

Herr Trygger: Herr talman, mina herrar! Jag hade icke
tänkt, att jag skulle behöva uppträda och yttra mig i dag, då
vi så grundligt debatterat denna fråga vid föregående tillfällen,
men efter den siste ärade talarens anförande anser jag det vara
min plikt att uttala mig något i frågan.

Innan denna lag kom till, försökte jag efter mina krafter
hindra dess tillkomst, därför att jag ansåg, att lagen, sådan den
formulerats, innebar en avvikelse från de grundsatser, som eljest
gjort sig gällande i vår strafflag, nämligen att man uppfattade
det brott, som förelåg, som ett försök till frihetsbrott, och att
man straffade detta försök lika strängt som det fullbordade brottet.
Vidare var jag då av den meningen, att de bestämmelser,
som funnos i lagen i övrigt, skulle vara tillräckliga för att
kunna reagera mot den brottslighet, som man ville träffa genom
den föreslagna så kallade åkarpslagen. Sedermera har jag emellertid;
i likhet med den siste ärade talaren, ytterligare noga övervägt
frågan och har då kommit till den uppfattningen, att det
väsentliga icke ligger uti, att man har ett frihetsbrott eller ett
försök till sådant brott, utan att brottsligheten i själva verket
ligger på ett helt annat stadium. Detta tillät jag mig uttrycka
så, att här vore fråga om ett samhällsfarligt angrepp på rätten
att arbeta. Brottet består i själva äventyrandet av denna rätt
och är fullbordat, så snart ett dylikt angrepp och äventyrande
ägt rum. Att vad man här kallar försök till att tvinga någon
till arbetsinställelse, i själva verket redan är ett fullbordat brott,
nämligen ett för samhället farligt angrepp på medborgares rättighet
att arbeta för sig och de sina, det har den siste ärade
talaren funnit vara eu alldeles orimlig konstruktion. Det är
naturligtvis omöjligt för mig att kunna övertyga honom, det vet
jag mycket väl. Men det må ändå tillåtas mig visa, att vi i
strafflagen och till och med i det kapitel, varom här är fråga,
nämligen 15 kapitlet, hava fall, som äro analoga med det före -

Lördagen den 26 april.

35 Nr 26.

varande. Det torde för herrarna vara väl bekant, hurusom det
fanns en tid inom rättskipningen, då man ansåg, att i brottmål,
där man icke hade tvenne vittnen att tillgå för en fällande dom,
skulle fordras bekännelse av den tilltalade, och denna teori ledde
därhän, att man, för att den skyldige icke skulle gå fri, blev
tvungen att söka få fram eu sådan bekännelse. Man ansåg sig
till och med berättigad att använda tvång och pina den tilltalade
för att förmå honom till bekännelse, ty annars riskerade
man att nödgas frikänna en skyldig. Detta pinande till bekännelse
var en skam för rättskipningen, men flen allmänna uppfattningen
var, att det för rättskipningen var nödvändigt. När
man sedermera funnit, att pinandet till bekännelse i själva verket
var ett brott, hade man två vägar att välja på för att bestraffa
det. Sålunda, för att taga vår nuvarande strafflag som exempel,
kunde man i § 22 av kapitel 15 strafflagen utgått ifrån,
att när man pinar någon till bekännelse och tvånget lyckas, det
vill säga den pinade bekant, detta skulle vara straffbart enligt
den generella bestämmelsen i första momentet: »Tvingar någon
utan laga rätt eller med missbruk av sin rätt genom våld eller
bot annan att något göra, tåla eller underlåta». När det återigen
vore fråga om att straffa pinandet till bekännelse, för det
fall att detta pinande icke åstadkommit bekännelse, hade man
kunnat göra det på det sättet, att man tillfogat ett andra moment,
liknande denna Akarpslag, och sagt: Lag samma vare, där
man genom pinande försöker tvinga annan till bekännelse. Jag
är säker på, att om man sålunda haft samma straffsats för detta
försök att tvinga någon till bekännelse som för det fullbordade
brottet, i den händelse att pinandet medfört avsedd verkan, skulle
man kunnat göra alldeles samma anmärkning däremot som mot
nu ifrågavararande lag. Men huru har lagstiftaren gjort? Jo,
han har funnit, att huvudsynpunkten ingalunda är, om det är
ett fullbordat frihetsbrott eller ett försök till sådant brott, utan
brottet består just i den fara, en dylik åtgärd innebär för samhället
och den medborgerliga säkerheten, och därför hava vi
fått eu paragraf så lydande i 15 kapitlet strafflagen: »Pinar man
annan för att tvinga honom till bekännelse i någon sak, straffes
----», och man tog samma straff, som nu stadgas i 22

§ 2 mom.

Här se vi sålunda, att vad som, om man betraktar gärningen
från den synpunkt, som gjort sig gällande i 22 §, skulle
bli olika saker, nämligen fullbordat frihetsbrott eller försök till
frihetsbrott, blifvit därigenom, att lagstiftaren själv förlagt brottet
till ett annat tidigare stadium, fullbordat brott i båda de ifrågavarande
fallen. Nu får jag för min del säga, att jag icke kan
finna annat än att, om man ser saken sådan den är, dessa så
kallade försök att tvinga någon till arbetsinställelse, innebära i
stort sett just ett pinande för att förmå någon till den ifråga -

La gför slag
ang. ändrad
lydelse av 15
kap. 22 och
24 §§ strafflagen.

(Forts.)

Nr 26. 36

Lördagen den 26 april.

Lagförslag varande saken. Och för min del måste jag anse, att detta pihd
l^^lSnande är lika straffbart, oberoende av huruvida det avsedda
kappas "och* resultatet inträtt eller icke. Ja, man kan till och med säga, att
24 §§ straff- om man ser saken praktiskt, de fall, som det egentligen har
lagen. någon betydelse för samhället att bestraffa, äro i själva verket
(Ports.) de, som icke lett till det avsedda målet, och icke de fall, när
åtgärden lyckats, det vill säga när gärningsmannen tvingat
annan att inställa arbetet. Ty när hans åtgärd lett till avsett
resultat, vad blir då följden? Jo, följden blir i regel den, att
den, som blivit tvingad, övergår till den skara, som tvingat
honom, han blir en av de många, som vilja tvinga andra, han
blir solidarisk med dem, som tvingat honom. Det ligger icke
stor vikt uppå, huruvida straff i dylikt fall inträder, och rent
praktiskt sett kommer något straff ej i fråga, ty det finnes ingen,
som påyrkar eller föranleder det. Men däremot, när syftet med
gärningen ej realiserats, när den, som blivit utsatt för våldet
eller hotet, verkligen haft tillräcklig motståndskraft, då blir
frågan om straff i hög grad praktisk, och där föreligger, såvitt
jag kan förstå, i själva verket en brottslighet i lika stor utsträckning
som i förra fallet. Man har åberopat, att solidariteten
mellan arbetarna kräver, att man icke skall vara så sträng med
avseende å förbrytelser av här ifrågavarande slag. Men jag vill
fråga: vad är det för en solidaritet, som uppbäres av våld och
hot? Det kan åtminstone icke vara en solidaritet, som lagstiftaren
har anledning att uppmuntra. Ser man på, hur saken i regel går
till, finner man, att detta är ett brott av arbetare mot andra arbetare,
och det är majoriteten av arbetare, som försöker att förtrycka
minoriteten. Så är det för närvarande. Men det kan komma en
tid, då detta brott också kan bli ett brott av en minoritet mot
en majoritet. Det beror alldeles på, vilka hotelser man vill använda,
och vilket våld man är beredd att göra —• jag tänker
närmast på den ibland arbetarna uppdykande syndikalistiska
riktningen. Det kan komma en dag, då majoriteten av arbetare
skall vara tacksam för, att denna lag finnes för att de därmed
må kunna skydda sig mot en dylik hänsynslös minoritet, och
jag kan erinra herrarna om vad en person, vars arbetarevänlighet
väl aldrig ifrågasatts, en före detta ledamot av denna kamkammare,
generaldirektör Wieselgren, yttrade när denna lag
kom till. lian sade, såvitt jag erinrar mig, att det är en större
obarmhärtighet att låta ett dylikt försök till tvång lindrigt bestraffas
eller förbliva ostraffat än att till och med straffa det för
strängt. För min del anser jag, att många fall kunna förekomma,
då ifrågavarande stränga straffbestämmelse är nödvändig,
och därför kan man icke för närvarande taga bort den.
Framför allt kan man icke vara med om att modifiera lagen,
då de som föreslå en sådan modifikation uttryckligen förklara,

Lördagen den 26 april. 37

att de anse hela denna så kallade åkarpslag i och för sig vara
förkastlig.

För min del är jag, såsom jag sade vid förra riksdagen,
gärna med om att vi taga denna fråga under noggrann omprövning,
att vi försöka lägga saken på den bog, som, såvitt jag
förstår, är den riktiga, nämligen söka få fram just det karaktäristiskt
brottsliga i detta fall och för det bestämma ett straff.
Men jag kan icke vara med om, att man med bibehållande av
alla de formella brister, som vidlåda den nuvarande lagen, gör
denna lag ineffektiv.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till herr af Ekenstams
m. fl. reservation.

Herr Thyrén: Hem talman, mina herrar! Med den längd,
som debatten redan har haft och kanske också efter mitt yttrande
får, tänker jag, att kammaren måhända håller mig räkning
för, att jag uppehåller mig endast vid en punkt, men vid
den, som efter min uppfattning är den centrala och avgörande
— jag menar häktningsfrågan.

Jag tror för min del, att om icke detta praktiska hänsynstagande
till häktningsrätten vore med i spelet, så skulle nog
kammarens majoritet, ja, kanske hela kammaren utan synnerliga
betänkligheter ena sig om en nedsättning af straffskalan. Jag
tror därför, att det kan hava sin sida att taga litet närmare
under övervägande, hur det egentligen förhåller sig med häktningsbefogenheten.
Vilka olägenheter är det, som man vill därmed
parera? I vad mån är häktningsbefogenheten ägnad att
parera dessa olägenheter? Och slutligen vad för nya olägenheter
kan möjligen häktningsbefogenheten själv i detta sammanhang
medföra?

Jag tror för min del, att man från högersidan, om jag får
använda det ordet — alltnog från den motsatta sidan — överskattar
de olägenheter, som skulle påkalla häktningsrätten, att
man överskattar den nytta, man skulle kunna hava därav samt
att man framför allt, mångdubbelt kanske, underskattar de olägenheter,
som denna konstruktion, detta bibehållande av straffsatsen
för häktningsrättens skull, medför.

Således, till att börja med, vad skulle uppstå med avseende å
häktningsrätten, ifall straffet nedsattes från straffarbete till fängelse?
Jag har redan förut, under föregående år, antytt det, och jag ber
att nu litet uttryckligare få upprepa det. Efter min mening står
saken så, att i alla något så när allvarsamma fall hava vi ändå
häktningsbefogenhet, även om denna straffsats nedsättes. Vi få
komma ihåg, att i alla svåra fall, det så kallade åkarpsbrottet
icke är rent, utan kompliceradt med någonting annat, t. ex.
med misshandel eller med resande av livsfarligt vapen, eller med
fullbordat våld enligt kap. 15 § 22, punkt 1, eller med hem -

Nr 20.

Lagförslag
ang. ändrad
lydelse av 15
kap. 22 och
2å §§ strafflagen.

(Forts.)

Nr 26. 38

Lördagen den 26 april.

Lagförslag fridsbrott eller med störande av allmän ordning och lugn eller
atig. ändrad. me(j brottslig förgripelse mot någon tjänsteman, t. ex. fjärdings\ap
22Voch man> länsman o. s. v. I alla de nu nämnda fallen existerar,
24 §§ straff- oberoende av straffsatsen i denna punkt, en ganska långt gående
lagen. häktningsbefogenhet, och jag ber att litet närmare få påpeka
(Forts.) detta.

Således om misshandel äger rum, oavsett på vad sätt den
kommit till stånd, så snart den icke kan kallas ringare (enligt
kap. 14 § 13), inträder häktningsrätt enligt kap. 14, §§ 12, 11
eller 10. Har livsfarligt vapen varit använt, vilket uttryck för
övrigt högsta domstolen tolkat så vidsträckt, att kastande av
sten förts därunder, då inträder enligt kap. 14 § 15, häktningsrätt,
så snart någon som helst kroppsskada inträffat, även om
den varit aldrig så ringa.

Har vidare våld, som icke är misshandel, varit använt, t. ex.
om orosstiftare tvungit tillbaka dem, mot vilken han vänt sig,
tvungit honom att rygga, att taga en annan väg o. s. v., inträder
åter häktningsrätt enligt kap. 15 § 22, punkt 1, vars maximum
är straffarbete i två år. Har brottslingen företagit hemfridsbrott
i uppsåt att annan våldföra, varom misstanke i dessa
förhållanden ofta är ganska stark, är han enligt kap. 11 § 10,
sista punkten, hemfallen under straffarbete och kan häktas. Har
brott skett under sådana förhållanden, att fara för allmänt lugn
och ordning uppstår, har man två paragrafer i kap. 10, den ena,
§ 13, som handlar om upplopp, den andra, den bekanta § 14,
där såsom exempel nämnes, att någon inför menighet eller folksamling
söker förleda till brott genom prisande av brottslig handling,
men där naturligtvis även tillämplighet inträder, om någon
såsom föregångsman söker förleda andra till brottslig handling
eller eljest går i spetsen för dylik påtryckning. Enligt båda
dessa §§ kan anförare o. s. v. häktas. Och äntligen; om någon
genom att Tcroppsligen förgripa sig på tjänsteman, t. ex. länsman
eller fjärdingsman, har komplicerat brottet, kommer han enligt
kap. 10 § 5 jämväl under häktning.

Jag tror, att när man summerar alla dessa nu uppräknade
fall, man är fullkomligt befogad att säga, att i nästan alla de
fall, som fortskridit så långt, att man kan tala om effektivt
störande av ordning och lugn eller där det föreligger någonting
bestämt i den vägen att bygga på, någon utpräglad fara därför,
så finns det, alldeles oberoende av straffsatsen i denna punkt,
häktningsbefogenhet.

Vad återstår, om vi subtrahera hela denna summa av fall
från samtliga åkarpsmål? Jo, då återstår endast en rest av tämligen
obetydliga fall. Då återstå t. ex. sådana fall, som att en
person har antingen ensam eller i närvaro av ett litet fåtal,
alltså icke någon folksamling, förgått sig emot arbetsvillig eller
gjort sådant hemfridsbrott hos arbetsvillig, att man icke kan

Lördagen den 26 april.

39 Nr 26.

antaga, att uppsåt förelegat att våldföra, eller ock att han hotat Lagförslag

med ett eller annat, dock utan att han gjort detta så, att han ,anff: ändrad
, ., ,, . . ... . 0,1 ... , , lydelse av lo

kommit att framträda såsom föregångsman ior eu skara, och ]cap_ 22 och

icke heller så, att det kan komma under upploppssynpunkten. 24 §§ straff''-Det gäller således om denna rest, att det är genomgående täln- lagen.
ligen lindriga fall. Huru stå vi då, äro vi då maktlösa — ty jag må (Ports.)
medgiva i sanningens intresse, att även dessa lindriga fall kunna
ingiva mer eller mindre obestämda farhågor, kunna uppfattas
såsom förebud till något värre, ifall man icke i tid griper in?

Nej, för dessa lindriga fall återstår, även om man tar bort straffarbetet
ur straffsatsen, den av flera föregående talare berörda
rätten att anhålla enligt § 19 punkt 10 promulgationslagen. Om
denna rätt uttalade nyss herr af Ekenstam, att den kunde möjligen
hava sitt värde i större städer, men att den i praktiken vore
av mycket litet värde på andra håll och särskilt på landsbygden.

Jag förmodar, att han menade, att man där i många fall icke
har medel att genomföra ett anhållande, man har icke erforderliga
maktmedel. Men, mina herrar, jag ber att få göra herrarna
uppmärksamma på, att om så skulle vara, att man av brist på
personal icke skulle kunna hjälpa sig med anhållande på landsbygden,
detta i praktiken måste framträda i den formen, att
t. ex. en enstaka fjärdingsman eller ordningsman överväldigades
av eu skara, och att man icke hade t. ex. militärhjälp att tillgå.

Men i det ögonblick någon förgriper sig på denne fjärdingsman
eller ordningsman, är den, som det gör, återigen hemfallen under
straffarbete enligt kap. 10 § 5, och är sålunda underkastad häktning.

Man kommer på det sättet via anhållningsrätten över till häktningsrätten,
så snart det inträffar något förgripande på ordningsmakten;
och det praktiska resultatet blir, såvitt jag kan se, detsamma,
om man ä priori uppställer häktningsrätten, eller om
man kommer över till den på denna omväg. År häktningsrätten
praktiskt genomförbar i ena fallet, så är den det i det
andra.

Det är således min bestämda övertygelse — jag har icke
kunnat komma till någonting annat, efter att hava prövat det
så noga som möjligt — att de maktmedel, som strafflagen och
därmed sammanhängande författningar giva oss i händerna, äro,
såvitt man behåller fängelsestraffet i åkarpslagen, tillräckliga för
det stora antal fall, vid vilka man kunde tala om fara för allmänt
lugn och ordning.

Jag vill tillägga: dock vore det synnerligen önskvärt, eftersom
vi här i kammaren hava förmånen att räkna åtskilliga
ärade ledamöter, som envar i sitt län representerar den högsta
regeringsmyndigheten och vilka måste hava en praktisk uppfattning
av vad denna fråga betyder, att de, utom den ena
ärade ledamot av kammaren, som redan kan anses hava uttalat
sig i saken på grund av det yrkande han nyss gjorde — jag

Nr 2C. 40

Lördagen den 26 april.

Lagförslag menar friherre Louis de Geer — det vore, säger jag, synnerligen
^önskvärt, om vi även finge höra vad deras praktiska uppfatt''ka~i>.
22 ”och är angående nödvändigheten av häktningsbefogenhets bibe24
§§ straff- hållande i syfte att upprätthålla allmän ordning.

lagen. Jag har på de vägar, som varit mig möjliga att gå, icke

(Ports.) kunnat komma till annat resultat, än att det är tämligen obehövligt.
Men man måste även uppkasta en annan fråga. Gör
man sig icke skyldig till det felet att överskatta nyttan av den
häktningsrätt, vi nu hava? Här torde framför allt böra understrykas
— och det har i själva verket redan sagts av föregående
talare — att man icke får räkna på, att hädanefter häktningsbefogenheten
kommer att användas i samma utsträckning
som hittills. Det förhåller sig ju nämligen så, att åklagarmakten,
häktningsmyndigheterna hava fått ögonen på sig i denna fråga;
domstolarna, framför allt högsta domstolen ävensom justitieombudsmannen
hava så pass tydligt pekat på varjehanda överdrifter
och missförstånd vid tillämpningen av lagen, att häktningen
icke kan komma att spela samma praktiska roll i framtiden,
som den förut gjort. Således är det alldeles klart ■—• det
tror jag mig kunna säga, ehuru jag icke själv gjort någon rannsakning
efter ifrågavarande paragraf och icke gått fullständigt
igenom handlingar i dylika mål, utan endast dömer efter referat
•— att det har varit en högst betydlig feltolkning med i spelet
hos häktningsmyndigheterna angående vad lagen verkligen menar
med hot, som här kan leda till straff. Dessa feltolkningar hava
lett till, att ifrågavarande myndigheter hava dragit en för vid
cirkel, och den komma de helt visst att inskränka i framtiden.

Vidare är det givet, att lagen, om man rätt läser promulgationslagens
§ 19 punkt 6, icke ger vederbörande tjänsteman befogenhet
att häkta annat än när det finns skälig anledning att
misstänka den tilltalade för brott, det vill säga när det finns ett visst
kvantum av bevisning om brottet, och vidare endast när det
kan finnas fog för fruktan, att den tilltalade skall avvika eller
att han undanskaffar nödig bevisning. Under sådana förhållanden
tror jag, att den häktande tjänstemannen kommer att rätt
mycket betänka sig i sådana fall, där bevisningen är klar och
där länsmannen i fråga jämväl måste begripa enligt redan befintliga
prejudikat, att straffet icke kan bli mer än böter, ty där
kan det icke försvaras, att man säger sig hava anledning tro,
att den bofaste mannen skall rymma. Den häktande tjänstemannen
riskerar ju att bliva åtalad i framtiden — och aktar
sig. Jag tror, att när man skall mäta den praktiska fördelen
av häktningsrättens bibehållande för de restfall, som framkomma,
när man verkställer den nyssnämnda substraktionen, fördelarna
bliva en god procent mindre, än man av föregående rättspraxis
kanske skulle tänka sig.

Emellertid återstår mig ännu en synpunkt, och det är den,

Lördagen den 26 april.

i 1 Nr 2<>.

som spelar den största rollen. Underskattar man icke olägen- Lagförslag
heterna av att på detta sätt behålla straffbarheten för häktnin- ändra^
gens skull? Nu har man hört. uttalas av herr Trygger både i fap^ä^och
fjol och vid detta tillfälle, att han ville lägga om brottet på så- 24 §§ straffdant
sätt, att man bryter udden av den anmärkningen, ty, sä- lagen.
ger han, man bör kunna tänka sig en grund, genomförd för detta (Forts.)
brotts straffbarhet, enligt vilken grund detsamma är så straffbart,
att det bör medföra straffarbete. Ja, den frågan, huru
straffbart ett brott egentligen är, var finnes svaret på den? Kan
man teoretiskt deducera sig till det ur några principer. Nej,
det är omöjligt. Man kan icke få fram det på annat sätt, än
att man appellerar till landets allmänna rättsåskådning i det givna
ögonblicket. Det har ju funnits tider, som ansett t. ex. stöld så
straffbar, att varenda tjuv ansågs böra hängas, under det att
dråp varit straffritt, ja nära nog betraktats såsom eu berömlig
handling, nämligen om det skedde av väpnad man mot väpnad
man. Det har funnits tider å andra sidan, som nästan vänt upp
och ned på denna ståndpunkt.

Man måste som sagt appellera till landets allmänna rättsåskådning,
och appellera vi till vårt lands rättsåskådning, måste
det naturligtvis bli till den luttrade rättsåskådning, som framträder
i den skolade och erfarne domarens uppfattning om saken.
Nåväl, vårt lands domare hava haft möjlighet att ådöma
straffarbete i rena åkarpsfall. Mina herrar, jag har mig icke
ett enda fall bekant från någon som helst domstol, då en svensk
domare har begagnat sig av denna möjlighet att ådöma straffarbete
i vad man skulle kunna kalla ett rent åkarpsmål, det vill
säga i ett åkarpsbrott, som icke varit komplicerat med annat
brott. Vad som är alldeles säkert är, att högsta domstolen icke
har gjort det i något enda fall. Därav måste man sluta -— man
må sedan bygga brottet på den ena grunden eller den andra,
ställa sig hur man vill till frågan, huruvida det skall anses såsom
försök eller såsom fullbordat brott o. s. v. — att den nuvarande
rättsåskådningen icke finner den straffrättsliga valören
av dessa handlingar så hög, som lagen bestämt; att, för att använda
en teknisk term, straffmediet i rättspraxis icke ligger
där det borde ligga enligt lagen. Straffsatsens straffarbete kommer
till såsom något artificiellt, såsom eu påbyggnad, som icke
stämmer med rättsuppfattningen. Om herr Trygger vill replikera
mig, är det möjligt, att han säger, att rättsåskådningen skall
nog ändra sig, i fall vi införa hans basis, nämligen allmänt rättsskydd
för arbete. Jag vill icke, på det sätt som herr Alexanderson
gjorde, avvisa denna basis. Jag anser för min del, att
ståndpunkten är diskutabel. Men för det första gäller dock, att
vi i detta nu och antagligen för lång framtid icke kunna se
straffbarheten på annat sätt än landets skolade och tränade domare
för närvarande göra. För det andra är det tydligt, att om man

Nr 2C. 42

Lördagen den 26 april.

Lagförslag genom nämnda konstruktion vill flytta upp detta fall på eu
lidelse''avflS straffbarhetsnivå, då måste man göra eu kontrafuga:

köp. %?Voch är det äå mening i, att arbetsgivarna fortfarande skola stå all24
§§ sträf - deles utanför? År det möjligt, att man vill vända udden endast
lagen. mot den ena parten, mot arbetarna och icke mot den andra
(Ports.) parten, mot arbetsgivarna? Att så göra är begripligt, ehuru visst
icke ursäktligt, så länge man talar blott om tvång och hot, ty
man kan då möjligen replikera, att arbetsgivarna icke rätt lätt
använda så grova medel som yttre tvång och hot, därför att de
icke behöva göra det. Men i samma stund vi bygga brottet på
den primära rätten att arbeta, är det omöjligt att rikta straffhotet
endast åt ena sidan och icke åt den andra.

Dessutom kan det alltid vara en tanke, som här kan förtjäna
att uppkastas, någonting som icke behövde hindra mig
personligen att ingå på herr Tryggers synpunkt, men som kanske
skulle hindra många andra i denna kammare, nämligen frågan:
hur stämmer eu sådan konstruktion av eu straffsanktionerad
rätt att arbeta med tendensen att medgiva sympatilockouter
och sympatistrejker och att rent av legalisera sådana? Jag har
nu för min del aldrig varit med om att legalisera dem, utan
skulle helst vilja draga ett streck över dem. Men jag frågar:
för dem, som hava en helt annan ståndpunkt, blir det icke att
giva sig ut på ett gungfly? Vart komma vi med det där »rätt
att arbeta» såsom ett självständigt samhällsintresse, som skall
straffskyddas? Det är tydligt, att om samhället någonsin utvecklar
sig därhän, att strejker och lockouter anses för förbjudna
och straffbara, så kan den handling, som omförmäles i kap. 15
§ 22, bliva i proportion mera straffbar. Men så länge samhället
accepterar strejker och lockouter, i trots av deras samhällsfarlighet,
såsom tillåtna, så länge vi befinna oss på den ekonomiska
narr ättens stadium, får man taga konsekvenserna. Den samhällsfarlighet,
som strejker och lockouter hava, och som icke kan
straffas, är i detta fall, om jag så får uttrycka mig, den nollpunkt,
varifrån man får .utgå, när man skall mäta straffbarheten
av överskridningarna. Äro strejker och lockouter under alla omständigheter,
även sympatistrejker och sympatilockouter, fullt tilllåtna
och kanske legaliserade, så kan man visserligen straffa,
när våld eller hot förekommer, men man kan uppenbarligen icke
straffa dylikt i samma grad, som om man både ett verkligen
konsekvent straffskydd för rätten att arbeta.

Jag vill således för min del säga, att jag icke instämmer i
herr Alexandersons förkastelsedom över herr Tryggers tanke; jag
vill så mycket mindre göra det, som herr Tryggers uppfattning
ingalunda saknar precedenser, framför allt i den urgamla straffrätten,
däribland i den forngermanska rättsåskådningen (varav
vi ännu hava eu reminiscens kvar i 11 kap. 14 § strafflagen). Men .
det är mig alldeles uppenbart, att detta skulle leda oss in på en

Lördagen den 26 april.

43 Nr 2G.

väg, vars slutmål man omöjligen kan göra sig en föreställning Lagförslag
om. Det bleve bestämt, icke minst för högern, mycket mer ovalkomna
resultat, än man riskerar genom att ändra åkarpslagen. ).(V[L S2 oc/t

Jag tror således, att man gör klokast i att taga avstånd 24 §§ strafffrån
denna vittsvävande konstruktion. Och rent i förbigående lagen.
skall jag gentemot herr Trygger göra den anmärkningen, då han (Forts.)
nämnde kap. 15 § 11, pinande för att tvinga till bekännelse, att
efter vanlig tolkning betyder »pina» här fullbordat våld, t. ex.
att man låter någon undergå tortyr, och icke blott att man hotar
honom. Det ligger alltid fullbordat våldsbrott i kap. 15
§11.

Jag ber att få göra ännu en annan reflexion i detta sammanhang.
Även om jag ville gå så långt som möjligt i instämmande
uti herr Tryggers med flera talares ståndpunkt, även
om jag ville tänka mig, att de hade rätt i kravet på häktning
såsom nödvändigt för att upprätthålla ordningen, även om herr
Trygger hade rätt i sin konstruktion av brottet, kan jag ändå
omöjligen underlåta att därav draga följande konsekvens: om
herrarna anse, att det finns så tvingande praktiska skäl för att
kunna ingripa genom häktning eller tvingande teoretiska grunder
att höja upp straffbarheten för detta brott, då hava herrarna
bevisslcyldighet. Då äro herrarna skyldiga att mot oss andra
framlägga ett positivt förslag, som löser denna fråga på bättre
sätt än den nuvarande lagen. Det som jag för min del finner
vara det mest klandervärda i majoritetens hållning i denna fråga
är, att herrarna utan vidare ackviescera i det nuvarande förhållandet.
Herrarna säga: det behövs för det praktiska ändamålet,
för att upprätthålla ordningen, och därmed punkt och slut.

Visserligen sade herr Trygger, att han gärna ville vara med om
att utreda. Men det är lian, som måste företaga denna utredning,
icke vi andra, som icke vilja bygga på den nya grunden
resp. icke anse omedelbar häktningsrätt behövlig för det rena
åkarpsbrottet. Vi hava ju ingen anledning att företaga denna
utredning, utan det må vila på herr Trygger och dem, som dela
hans ståndpunkt, att antingen bevisa eu sådan straffbarhet, att
straffarbete bör ingå i skalan, eller, därest detta icke lyckas dem,
ersätta häktningsrätten med ett annat och lämpligare ordningsmedel.
T. ex. om herr Trygger hade sagt oss: jag skall gärna
vara med om att nedsätta straffet i rena åkarpsfall, men då få
herrarna av vänstern i stället sörja för, att ordningsmakten får
medel till förfogande, varigenom man kan sticka in sådana där
orosstiftare, även om de begå mindre brott än sådana, som äro
belagda med straffarbete — då skulle jag förstå hans resonemang,
ehuru jag icke gillar premisserna. Men att bara säga:

»vi behöva upprätthålla ordning, och för att upprätthålla ordning
vill jag hava häktning och för att hava häktning höjer jag
upp brottets straffbarhet på ett sätt, som strider emot domsto -

Nr 26. 4 4

Lördagen den 26 april.

Lagförslag larnes sätt att tillämpa lagen och således mot rättsåskådningen»,
lydelse71 av^lö det kan 3aS ansluta mig till.

|ap. SS och En anmärkning i förbigående och utan personlig udd. Jag

24 §§ straff- har mig mycket väl bekant, att det i denna fråga förekommer

lagen. eu ganska stark påtryckning från vad man skulle kunna kalla

(Ports.) högerns breda lager, från eu viss del av pressen och en betyd lig

del av befolkningen, och det är möjligt — jag misstänker
icke någon ärad ledamot av denna kammare för det — att en
och annan kan låta sig påverkas av en sådan opinion. Jag vill
i korthet säga — vad jag är övertygad om att alla mina ärade
kamrater betrakta såsom ett axiom — att precis lika litet som
det skulle falla mig in att taga det ringaste intryck i försvarsfrågan
eller i den kvinnliga rösträttsfrågan o. s. v. av en folkopinion,
i fall jag icke själv delade denna opinion, lika litet
skulle det falla mig in att taga det ringaste intryck i denna
fråga. Folket i all ära, men det får icke kommendera, vare sig
det är vänsterfolk eller högerfolk. Har det valt oss till representanter,
får det nöja sig med vårt omdöme, eller också välja
andra.

Jag har för min del aldrig betvivlat den gamla satsen:
Salus rei publicae suprema lex och aldrig trott på några »rättfärdighetskrav»,
som skulle gå över samhällets verkliga nytta. Utan
all fråga kräver salus rei publicae, att ordningsmakten har till
sitt förfogande vissa maktmedel, och ävenså, att näringslivet får
utveckla sig så ohindrat som möjligt. Men utan all fråga kräver
ock salus rei publicae, att det finnes inom alla folkets lager en
fast och levande tro på lagens rättfärdighet. Hur mycket detta
sista krav betyder, rent praktiskt sett, det växlar under tiderna.
I tider, då den stora massan icke har varken rättsligt eller faktiskt
inflytande, betyder det rent praktiskt icke så mycket. Men
i våra dagar betyder det mera än någonsin, då massan icke
blott har makten utan nyligen fått makten i besittning, och då
man på många håll kan finna en agitation mot samhället, som
ingenting hellre önskar än att framställa lagen såsom orättfärdig.
Då är det nödvändigt att med största omsorg undersöka sådana
lagstiftningsfrågor, där lagens rättfärdighet är misstänkt. Och
misstänkt är denna fråga, det kommer man omöjligt ifrån.

Kanske jag får begagna tillfället att säga, att jag i allt
väsentligt, under den tid jag tillhört Första kammaren, delar den
ståndpunkt, som Första kammaren har intagit i mera viktiga frågor,
och jag anser för min del, att den haft fullt fog för den
negativa behandling, som den låtit komma vissa frågor till del.
Så mycket mera gör det mig ont, om denna kammare skulle på
ett oförsiktigt sätt taga miste i någon viktig position. Ju viktigare
det är att kunna fullt försvara de starka positioner man
har, desto viktigare är det att icke spilla kraft på eu position,
som är för svag, och jag kan icke hjälpa, att jag anser denna

Lördagen den 26 april.

46 Nr 26.

position, så vitt det gäller fasthållandet av straffarbete i skalan Lagförslag
i andra punkten i 15 kap. 22 §, höra till de ohållbara, som sna- anf- andra&
rast möjligt hora uppgivas. Lp. 22 och

Jag har tillåtit mig säga detta såsom motivering för att jag 24 §§ straff -under nuvarande förhållanden ger min röst för det av herr fri- lagen.
herre Louis De Geer framställda yrkandet. (Forts.)

Herr Ekman, Karl Johan: Det var ett uttalande av herr
Alexanderson, som uppkallade mig. Han tillät sig uttala om
högern i denna kammare, och då särskilt om juristerna ibland
denna höger, att vi stode i begrepp att »med kallt blod göra
ett attentat på rättsordningen», och han uppmanade oss till
»ett ärligt förvaltande av själva rättsarvet». Uttalandena —•
huru man än i öfrig! uppfattar dem — visa, att herr Alexanderson
här i kammaren har ställt sig på den rena rättens ståndpunkt.
Men, mina herrar, det förefaller mycket egendomligt,
när man intar den ståndpunkten och med utgångspunkt därifrån
talar om ett ärligt förvaltande av rättsarvet, att herr
Alexanderson i sin reservation kunnat skriva så, som han gjort.

Han börjar med att säga, att han anser, att den rationellaste
lösningen av frågan är åkarpslagens fullständiga upphävande.

Det oaktat anser han sig dock under närvarande förhållanden
kunna vara med på herr Zetterstrands motion, men, eftersom
den icke hade utsikt att gå i utskottet, stannar han vid, att
han, under beklagande av detta förhållande, biträder hemställan
om bifall till Kungl. Maj:ts proposition. Jag frågar, mina herrar,
om den, som ställer sig på den rena rättsståndpunkten men likväl
instämmer uti så skiftande yrkanden, har rättighet att uttala
sig sä, som han nyss gjort.

Herr Alexanderson har, med den ståndpunkt han här i
kammaren intagit, bedömt frågan endast från det nuvarande
rättssystemets synpunkt. Men det är redan påpekat av herr
Thyrén, att rättsreglerna och systemen icke äro eviga, utan att
de växla med de samhällsförhållanden, de äro avsedda att reglera.

Jag har ock sysslat med juridik i mitt liv och har någon
uppfattning av dessa förhållanden. Jag vågar säga, att jag bär
samma intryck som herr Trygger, att det bär verkligen är fråga
om någonting annat än blott försök till det allmänna frihetsbrott,
som beskrives i första delen av förevarande lagrum.

Vi stå här inför en ny situation, som är framkallad av de
moderna rättsförhållandena. Men saken är den, att detta nya
brott, om man så vill kalla det, icke passar riktigt in i det
system, som ligger till grund för vår strafflag. Detta brott är
sådant, att man verkligen kan vara befogad att även tala om,
att häktningsrätt i viss mån bör äga rum, därför att brottet så
nära tangerar upplopp och övriga likartade förbrytelser, där
häktning otvivelaktigt bör förekomma. Nu är jag visserligen

Jär 26. 46

Lördagen den 26 april.

Lagförslag av den meningen, att straffet för ifrågavarande brott är val högt,
IvdelsTaTlö^ att s^u^e helst se> om straffet kunde nedsättas — däri
lcap. 22 ”och är iag euse med borr Thvrén — men därvid borde på samma gång
24 §§ straff- liäktningsreglerna så ändras, att man i alla fall binge bibehålla
lagen. häktningsrätten i den utsträckning, som vore nödvändig för att
(Forts.) komma till rätta med detta nya slags frihetsbrott. Men det föreligger
icke förslag om någonting sådant. Ehuru jag således har
mycket starka sympatier för det Bergerska förslaget, kan jag
icke dölja för mig, att detta har den olägenheten, att det borttager
all möjlighet till häktning, när brottet icke är kombinerat
med annat brott, där häktning kan förekomma. Det är det,
som gör, att jag under närvarande förhållanden måste inskränka
mig till att yrka bifall till herr af Ekenstams reservation.

Herr Boberg: Då jag förra riksdagen hörde herr Ale xanderson

tala från detta rum med en av rörelse vibrerande
stämma mot åkarpslagen och i dag hörde honom avsluta sitt
föredrag med samma av rörelse vibrerande stämma, då förstod
jag, att herrar juris professorer betrakta denna fråga med andra
ögon än vi lekmän och andra människor göra. Jag tror, att
herrar jurister väga och ofta måste väga lag och brott emot
varandra ungefär som apotekaren väger ut medikamenter efter
läkarens recept. Vi andra taga det mera praktiskt och fråga oss
med avseende på denna lag: vad avser lagen? Därpå svaras:
den avser att skydda arbetsvilliga för hot och våld från personer,
som vilja tvinga dem att upphöra med sitt arbete. Detta är
lagens syfte, och vi måste väl bedöma lagen efter dess syfte,
efter dess anda. och mening.

Nu är det så, att tiderna förändras och vi med dem, som
Tegnér säger. I ungdomen är blodet och lynnet hett, och en
ung arbetare står i större fara att förgripa sig mot äldre kamrater,
som hava familj att underhålla och som vilja arbeta i stillhet
och äta sitt eget bröd. Jag vill påstå, att denna lag — i sådana
tider — kan verka som en ren skyddsängel för en sådan arbetare,
som vill hava fred och arbete. Och när den unge arbetaren
själv en gång blir gammal och nerverna och humöret äro svagare
än i ungdomen, kanske han själv skall känna sig glad, att denna
lag finnes, som skyddar honom mot hot och övervåld.

Det är sant, att för tillfället råder lugn i landet; inga hetsiga
rörelser uppenbara sig på arbetslivets område. Men om vi
tänka på, huru det var strax före storstrejken t. ex. eller på de
förhållanden, som tillskapade denna lag, måste vi väl erkänna,
att lagen framföddes ur naturliga förhållanden. Den rent av
tvangs fram av omständigheternas makt. Och fastän nu råder
lugn, kan det komma tider av oro och storm igen, då är det
gott att hava lagen och då kan den göra sin nytta. Dessutom,
vad har lagen gjort för ont under det år, som gått, sedan Riks -

Lördagen den 26 april.

47 Nr 26.

dagen hade frågan under behandling? Lagen har icke gjort Lagförslag
något ont, det är ingen som hotas av denna lag, annat än den, ay- ändrad
som överträder densamma. Xap^ä^och

Nu säger man, att det är en Masslag. Den riktar sig endast 24. §§ straffmot
arbetare. Detta är så tillvida sant, som att det är arbetare, lagen.
som mest äro frestade att överträda lagen. Men det finnes en (Forts.)
sjölag, som huvudsakligen angår skeppsredare och sjöfolk, och
det finnes en fiskerilag, som huvudsakligen angår fiskare; man
kan då ock säga, att dessa äro »klasslagar».

Herr Alexanderson sade i sitt anförande, att detta är en lag,
som icke angår arbetsgivarna. Ja, man kan säga om fiskerilagen,
att den icke angår lantbrukarna, och man kan säga om skogslagen,
att den angår icke sjömännen. Det är klart, att lagen
endast tillämpas på dem, som stå i närmaste beröring med lagen.

Här har ock sagts, att denna lag ger länsmännen en häktningsrätt,
som de brutalt begagnat sig av. Det kan ju vara sant, att
några varit hetsiga och begagnat lagen på ett sätt, som icke
varit riktigt juste, men i den mån sådant har blivit rättat inför
domstolarna, är det, såsom här förut i dag sagts, all utsikt, att
sådant ingripande från länsmännens sida efter detta icke kommer
att äga rum. Och för övrigt, vilken lag finnes, som icke på ett
eller annat sätt blivit missbrukad? Skulle vi avskaffa alla lagar,
med vilka missbruk kan göras, tror jag, att vi till sist finge ett
rätt laglöst tillstånd.

Jag liknade denna lag vid en »skyddsängel» för den arbetsvillige
arbetaren; men jag skulle ock kunna likna den vid en
gårdvar, som ligger på vakt omkring honom för att skydda
honom i hans frihet och arbete. Kommer någon och vill skada
arbetaren under hans arbete, kan denna skyddsvakt ingripa och
med full rätt. Macaulay sade en gång i engelska parlamentet,
att om han skulle välja emellan en dålig lag och goda domare
å ena sidan och å andra sidan mellan en god lag och dåliga
domare, skulle han ovillkorligen välja goda domare och en sämre
lag. Om denna lag skulle, såsom från flera håll påståtts, vara
en dålig lag, hava vi ju såsom korrektiv goda domare, som
säkerligen skola tillämpa lagen på det visaste och rättvisaste sätt.

Och att vi hava sådana domare i landet, har diskussionen uppenbarat
på det eklatantaste sätt.

Herr vice talman, jag ber att få yrka avslag å betänkandet.

Herr statsrådet Sandström: Yi stå i dag, jag vet icke för
vilken gång i ordningen, ånyo mitt uppe i en stor debatt om
reformering av den så kallade åkarpslagen. Jag kan synnerligen
väl förstå, att detta förnyade möte med denna lag icke är så
synnerligen angenämt för kammaren, enkannerligen för kammarens
majoritet, och jag måste erkänna, att det icke heller är
så särdeles angenämt för regeringen att på detta sätt nödgas

Nr 26. 48

Lördagen den 26 april.

Lagförslag riksdag efter riksdag besvära kammaren med en och samma
ang. ändrad^ fråga. Emellertid, det finns intet val. Regeringen är så överkap^sUch
tysad 0111 att åkarpslagens reformering är av väsentlig betydelse
24 §§ straff- för vår lugna samhällsutveckling, att den icke kunnat undvika
lagen. att ånyo lägga fram lagförslaget. Jag kan icke heller, därest
(Forts.) lagförslaget i dag ännu en gång skulle slås ihjäl, lova bättring
för framtiden, utan denna fråga kommer nog med all säkerhet
riksdag efter riksdag att återkomma, tills den får en i någon
mån tillfredsställande lösning — åtminstone så länge den nuvarande
regeringen sitter.

Lagförslaget föreligger nu i precis samma skick som vid
förra Riksdagen. Detta har sin naturliga förklaring däri, att det
icke har förekommit någonting sedan förra Riksdagen, som har
framkallat en förändrad situation, och att de sakskäl, som då
anfördes emot lagen här i kammaren, icke hava befunnits vara
så vägande, att de kunnat föranleda någon ändring av förslaget.
Dessa skäl hava av regeringen upptagits till omsorgsfull prövning,
men de hava, uppriktigt sagt, befunnits för lätta. Och jagtror,
att jag vågar säga, att icke heller de skäl, som anförts under
diskussionen i dag, varit av beskaffenhet att kunna bibringa regeringen
en annan uppfattning om nödvändigheten av denna
reform.

Situationen är även i det avseendet densamma nu som And
förra Riksdagen, att det synes förefinnas utsikt för att, om första
kammaren finner sig icke kunna acceptera regeringens förslag i
dess helhet, utan vill inskränka sig till att taga bort en av de
väsentligaste olägenheterna och bristerna i lagen, den alltför höga
straffsatsen med den därav följande onödiga och förhatliga häktningsrätten,
dettao kammarens beslut ock kommer att bliva Riksdagens
beslut. Åtskilliga uttalanden från ledande håll i Andra
kammaren tyda på att saken ligger på sådant sätt.

Vid sådant förhållande skall jag icke förlänga diskussionen
genom att ingå på de övriga delarna av regeringens förslag, utan
jag skall inskränka mig till frågan om straffsatsens storlek och
den därmed sammanhängande häktningsrätten. Jag vill dock
först ännu en gång erinra om den karaktäristik av denna lag,
som ledaren för kammarens majoritetsparti redan vid lagens tillkomst
har givit, när han sade, att denna lag är obillig• den är
obehövlig och den är farlig. Att herr Trygger nu ändrat mening,
är ju i och för sig intet att säga om. En var har rätt att ändra
mening, och de 14 år, som förflutit, sedan detta uttalande gjordes,
äro eu lång tid. Men det anmärkningsvärda är, att erfarenheten
under denna tid på ett eklatant sätt bekräftat riktigheten av herr
Tryggers omdöme om lagen. Det är sällan som vid en lags
tillkomst en profet har visat sig mera sannspådd än herr Trygger,
när han karaktäriserade denna lag. Han sade, att den icke vore
behövlig. Om vi särskilt se på den sida av frågan, vi här när -

Lördagen den 26 april.

49 Nr 26.

mast ha att göra med, straffarbetes stadgande såsom straff för Lagförslag
dessa brott, har detta visat sig så litet behövligt, att under de
fjorton år, lagen varit gällande, denna straffart icke en enda gång ).ap_ oc!l
blivit ådömd. Och när herr Trygger sade, att lagen komme att :> f §§ straffvisa
sig farlig, tror jag vi alla måste erkänna, att denna förut- lagen.
sägelse i hög grad blivit av verkligheten bekräftad. För så vitt (Forts.)
man nämligen anser, att ökad bitterhet mellan samhällsklasserna
och minskad aktning för lag och myndighet utgöra verkliga
samhällsfaror. Herr Trygger ingick vid sin kritik av lagen till
och med, mot högerns vana, på den inre försvarsfrågan, och sade,
att den kunde bliva till skada för vårt försvar. Och jag tror,
att han även i denna del icke har blivit jävad av den erfarenheten.

Emellertid, när jag nu lämnar å sido de övriga delarna av
regeringens förslag, begränsningen av hotet och inskränkningen
av åtalsrätten, ber jag att på förhand vördsamt få anhålla, att
icke därvid bliva föremål för samma misstolkning som vid förra
Riksdagen, så att man söker därav draga den slutsatsen, att jag
skulle fästa mindre avseende vid de övriga delarna av regeringsförslaget.
Den omständigheten, att man i valet emellan att hela
förslaget förkastas och att en väsentlig del bifalles, föredrager
det senare — därav har ingen naturligtvis rätt att draga den
slutsatsen, att man frångått sin ståndpunkt i fråga om de delar
av förslaget, som det icke finnes utsikt att för ögonblicket genomdriva.
Det förhåller sig alldeles tvärtom, jag önskar ingenting
högre än att kammaren ville taga hela förslaget, varje de! därav
är en viktig och nyttig reform, men jag fruktar att detta hör
till de fromma önskningarna.

Beträffande sänkningen av straffsatsen, så är det mer än en
gång framhållet, hurusom straffmaximum i realiteten visat sig
alldeles onödigt högt, i det man i praxis aldrig har behövt ådöma
straffarbete, och likaså har framhållits, att det är detta straffmaximum,
som har föranlett de olyckliga och obefogade häktningarna.
När det förra Riksdagen var tal om denna sak, missuppfattade
herr Trygger frågan och trodde sig kunna försvara
lagen genom att framhålla, att häktning i dessa mål i regel vore
formellt befogad, eftersom ju straffarbete ingår i straffet. Men
det är icke den saken det är fråga om, utan huruvida här förefinnes
reellt behov av häktning. Men nu står vår lag som bekant
på den ståndpunkten, att när det är fråga om brott av en
viss grovlek, som kännetecknas av att straffarbete ingår i straffsatsen,
så föreligger i viss mån en presumtiono att fara är för
flykt eller för undanröjande av bevismedel. Åklagaren anses
därför i regel berättigad att häkta i dessa fall. Men när det
gäller ett brott som detta, där det visat sig att straffarbete aldrig
ådömts utan högst tre månaders fängelse, så framgår därav, att
detta brott i realiteten är sådant, att denna presumtion är obeFörsta
kammarens protokoll 1913. Nr 26. 4

Nr 26. 50

Lördagen den 26 april.

Lagförslag
ang. ändrad
lydelse av 15
kap. 22 och
24 §§ strafflagen.

(Forts.)

fogad, och att häktning såsom normal företeelse icke är behövlig.

Jag behöver icke ytterligare beröra vad som sagts därom
att häktning, även om den icke är juridiskt försvarbar, skulle
vara nödvändig därför att den tryggar lugnet å arbetsplatsen.
Detta resonemang vilar på en så djup missuppfattning av häktningens
syfte enligt vår lag och har förut blivit så grundligt
vederlagt, att jag icke behöver uppehålla mig vid den saken.

Jag torde icke heller behöva ytterligare erinra om den oerhörda
bitterhet, den misstro till myndigheter och den missaktning
för lagen, som har åstadkommits genom dessa obefogade
häktningar och genom åkarpslagens tillämpning i övrigt. Men
jag vill fästa uppmärksamheten på en sak, som icke förut framhållits.
Ett av de betänkligaste missförhållandena vid lagens
tillämpning har befunnits vara, att åtal efter denna lag i så många
fall skett i oträngt mål. Detta beror i högst väsentlig mån därpå,
att den alltför stränga straffsatsen gör häktning formellt berättigad
och häktningsrättens flitiga begagnande. Häktning sker,
som från högerhåll erkänts, i många fall för att trygga lugnet
på arbetsplatsen. Sedan måste åtal följa för att rättfärdiga häktningsåtgärden.
På detta sätt har i en mängd fall åtalet skett
för häktningens skull, i stället för att enligt lag häktning får ske
endast för att trygga processens gång.

Vidare vill jag säga ett par ord med anledning av den
olycksaliga missuppfattning, som gör sig gällande i det ofta hörda
påståendet, att åkarpslagens bibehållande i dess nuvarande utsträckning
och särskilt häktningsrättens bibehållande skulle vara
till nytta för den svenska industrin. Jag skulle kunna i någon
mån förstå om en bolagsdisponent eller enstaka arbetsgivare,
som ofta står ansikte mot ansikte med arbetarna under eu osj^mpatisk
och hänsynslöst ledd strejk, och som icke kan undgå att
hava en partisk synpunkt på denna fråga, resonerar så som
man hört eko av i kammaren i dag: Låt lagen gärna vara litet
för hård, bara den alstrar lugn på arbetsplatsen och inger skräck
hos arbetarna, sedan är det icke så noga om rättvisans krav i
alla avseenden äro tillgodosedda. Ett sådant resonemang kan
ju synas ligga nära till hands för en person i den ställningen,
som icke så noga täukt sig in i saken. Men det är svårt att
föreställa sig att den uppfattningen skall kunna genomsyra ett
politiskt parti och framför allt ett politiskt riksdagsparti och alla
dess upplysta medlemmar. Tv av dessa begär man, att de skola
se frågan från mer än en sida. Även om de anse, att häktningen
kan vid en arbetskonflikt medföra en fördel för arbetsgivaren,
så får man icke vara blind för att ett bland de främsta
villkoren för den svenska industriens sunda utveckling i längden
är, att den skäll vara baserad på rättvisa lagar, på lagar, som
åtnjuta allmän respekt. Brister det villkoret, undermineras små -

Lördagen den 26 april.

51 Nr 26.

ningom grundvalen för vår industri. Det är eu sak, synes det Lagförslag
mig, så klar, att man icke borde kunna hava olika meningar atf- andrad

om den. 22 och

När jag nu ber att få hemställa till kammaren att tillmötesgå 24 §§ straffKungl.
Maj:ts framställning, åtminstone så långt som till straff- lagen.
arbetets borttagande ur straffsatsen, är det därför min över- (Forts.)
tygelse, att ett beslut i denna riktning, långt ifrån att bliva till
skada för Sveriges industri, tvärtom kommer att verka i hög grad
i industriens intresse.

Herr Alexanderson: Endast ett par ord till replik —
närmast till herr Thyrén, fastän angående min kritik av herr
Trygger. Herr Thyrén uttalade, att han för sin del ej kunde
instämma i denna kritik; i så måtto nämligen, att han funne
den av herr Trygger i fjol framställda ståndpunkten visserligen
ej riktig, men dock diskutabel. Jag vill därvid påpeka, att vad
jag vände mig mot var herr Tryggers ståndpunkt av i fjol, som
ej är identisk med den ståndpunkt, han framlade i år. Herr
Trygger anförde i fjol såsom skäl för bibehållande av den nuvarande
straffsatsen, att här förelåge ett helt och hållet nytt
brott; icke ett brott, varigenom man betvang annans frihet, utan
ett självständigt brott, som riktade sig mot rätten att arbeta för
sig och de sina. Jag tillät mig därför framhålla, att denna
konstruktion i själva verket liknade eu nöt, som, när man knäcker
den, befinnes svart inuti, eftersom den endast innehåller ett
ersättande av ett uttryckssätt för att angiva grunden för ett visst
lagrum, nämligen normen, med ett annat uttryckssätt, nämligen
angivande av det intresse, som normen skyddar. I dag bär
däremot herr Trygger lagt fram en ny åskådning, om vilken
jag gärna med herr Thyrén skall erkänna, att den är diskutabel,
i det han nämligen erkänt, att här är fråga om ett rättsgott,
som av gammalt varit skyddat, men tillagt som sin mening, att
för närvarande detta hotade rättsgoda är av så ömtålig beskaffenhet,
att det bör skyddas redan på eu tidigare ståndpunkt än
likartade rättsnyttigheter i allmänhet äro skyddade. Handlingsfrihet
i allmänhet är ej skyddad annat än genom straff för fullbordat
tvång. Här vill nu herr Trygger ej nöja sig med att,
såsom nuvarande lagen gör och även Kungl. Maj:ts och herr
Zetterstrands förslag innebära, sträcka ut detta skydd att även
gälla försök till tvång; utan herr Trygger vill gå än längre och
betrakta gärningen såsom ett allmänfarligt brott, som redan på
försökets stadium bör beläggas med samma straff, som det fullbordade
brottet. Om denna konstruktion vill jag visserligen erkänna,
att den är teoretiskt möjlig och alltså så tillvida diskutabel,
men jag vill ock med herr Thyrén påpeka, att den faller alldeles
utom den praktiska diskussion, som tager sin utgångspunkt i
våra dagars svenska straffrätt. Såsom den på denna och andra

Lördagen den 26 april.

Lagförslag punkter är lagd, innebure det för visso en praktisk orimlighet

lydeisenavai5&tt gå deU Väg’ SOm herr TlTgSer anvisat.

kap. 22 och

24 §§ Straff- Friherre Lagerbring: Herr talman, mina herrar! Efter de
lagen. fina juridiska utläggningar vi i dag fått höra, är det ej vidare

(Forts.) angenämt för oss praktikens olärde män att uppträda i före liggande

fråga. Eu ärad talare i kammaren, herr Thyrén, har
emellertid så gott som direkt interpellerat de i kammaren närvarande
landshövdingarna för att få höra deras uppfattning om,
huruvida den nu medgivna häktningsrätten ur ordningssynpunkt
är nödvändig att bibehålla, och det är ju vanligt i Riksdagen,
att man svarar på interpellationer. Därför skall jag be att få
säga några ord. För att emellertid kunna ge svar på herr
Thyréns fråga, hade det varit synnerligen värdefullt att ha haft
något längre tid på sig och kunnat infordra yttranden från de
myndigheter, som sortera under länsstyrelserna, då ju svaret
hade kunnat bli mer tillförlitligt. Jag kan nu endast meddela
mitt personliga intryck, min personliga uppfattning, och den går
ut därpå, att den nu i lagen medgivna häktningsrätten icke är
det effektiva skydd för arbets villighetens bevarande, ej det osvikliga
medel för ordningens upprätthållande, som man från ena
sidan har velat påstå. Men på samma gång vill jag uttala, att
denna häktningsrätt icke medför den fara och de olägenheter,
som man från andra sidan velat göra gällande. Här har ju
under debatten i dag framförts goda skäl från kammarens jurister,
såväl för den ena som den andra uppfattningen. Jag skall
naturligtvis icke ge mig in på den juridiska sidan av saken.
Den striden må herrar jurister utkämpa. Men frågan är enligt
min tanke ej en uteslutande juridisk utan i hög grad en politisk
fråga. Ty det finnes sannolikt för närvarande ej en högerman
i Sveriges land, som skulle vilja rösta för åkarpslagens borttagande,
och det finnes sannolikt ej eu vänsterman, som vill
rösta för dess bibehållande. Men lyckligtvis ur eventuell sammanjämkningssynpunkt
är det ej fråga om borttagande av åkarpslagen
utan om ändring i en detalj. Det synes mig, som om
här vore ett tillfälle att från denna kammares majoritets sida
sträcka ut en försonande hand till det andra stora parti, av vilket
vår Riksdag är sammansatt. Jag tror, att det skulle göra ett
gott intryck i landet, om man finge bevittna, att i en fråga,
där man så länge stridit mot varann, dock enighet till viss grad
slutligen kunnat uppnås.

Ja, mina herrar, här har i dag talats om att »pina till bekännelse».
Denna långa debatt pinar mig verkligen till den bekännelsen,
att då lorlidet år i eu sen aftontimme herr Berger
framställde sitt kompromissförslag, gav jag det förslaget min
röst. Ingenting liar sedan dess inträffat, och ingenting heller i

Lördagen den 26 april.

63 Nr 26.

dag i debatten framkommit, som givit mig anledning att frångå Lagförslag
min ståndpunkt. an9■ ändrad

lydelse av 15

Herr Söderbergh: Herr talman! Då jag av den föregå- sTi^straffende
debatten väl förstår, att mitt yrkande om bifall till utskot- lagen.
tets förslag har ringa utsikt för sig, finner jag mig föranlåten (Ports.)
att avstå från detta yrkande. Men då jag för min egen ringa
del vill visa största möjliga tillmötesgående och för övrigt anser,
att något är bättre att vinna än intet, skall jag nöja mig med
att instämma i det yrkande, som först framställdes av friherre
de Geer om bifall till den av herr Holmdahl avgivna reservationen.

Herr Trvgger: Endast några få ord. Jag skall ej nu ingå
i något svar på herr Alexandersons anmärkningar mot mitt yttrande
vid förra Riksdagen och nu i dag. Jag tror ej, att kammaren
intresserar sig för juridiska disputationer. När jag uttalar
mig i juridiska frågor i denna kammare och framställer mina
tankar, söker jag göra det så konkret och enkelt som möjligt.

Det kan då visserligen hända, att när man sedan sätter sig och
dissekerar vad jag yttrat, man kan få fram något annat än jag
menat, men jag kan dock ej tro, att någon, som läst mitt anförande
vid förra Riksdagen, har funnit annat än att jag menat
precis vad jag sagt i dag. Man har åberopat mitt yttrande, när
lagen kom till, men jag ber att få göra gällande, att vi dock ha
en lång erfarenhet sedan lagens tillkomst, som sålunda även jag
har rättighet att ta i betraktande. Denna lag har verkligen visat
sig helt annorlunda än vad jag fruktade, och jag vill tillägga
en sak, som ej omnämnts av någon av dem, som gjort mig äran
att citera mitt yttrande, när lagen första gången var före. Det
var, att jag samtidigt uttryckligen fordrade en lag mot agitatorer.

Där ligger just faran, sade jag, av det nuvarande tillståndet, att
vi ej ha eu möjlighet att komma åt dessa herrar, som icke blott
med våld och hot utan även med list söka inverka på arbetareskarorna
och förmå dem till att kränka sina kamraters rätt att
arbeta. Detta betonade jag synnerligen kraftigt. Således, skall
man anföra vad jag sade, när lagen kom till, bör man väl gorå
det fullständigt.

Herr Thyrén gjorde gällande, att konsekvensen av min
ståndpunkt med hänsyn till vad detta brott egentligen innebure,
skulle vara, att jag fordrade liknande bestämmelser även med
hänsyn till arbetsgivarna. Ja, det är en konsekvens, som jag
med glädje vill taga. Det är alldeles rätt. År det så, att det
finnes ett praktiskt behov att stäfja någonting liknande, som
skulle förekomma bland arbetsgivarna, höra vi naturligtvis se
till, att någonting härom kommer in under den ifrågavarande
lagen. Jag vill erinra herrarna om, att när —■ jag vill minnas

Jfr 26. 54

Lördagen den 26 april.

Lagförslag år 1905 — lagen med avseende å allmänfarliga strejker var före,
ang. mdmd^^g synnerligen allvarligt betonade den synpunkten, att man
kap. 22 och hade att formulera om lagen så, att den ej blott bleve en lag
24 §§ straff- mot arbetarna utan även en lag mot arbetsgivarna. Således är
lagen. detta ej för mig något nytt.

(Forts.) Herr justitieministern har gjort gällande, att under året

ingenting nytt förekommit, på grund varav regeringen skulle
ändra den ståndpunkt, som den intog i fjol. Ja, det är sant.
Jag förstår det mycket väl från herrarnas synpunkt, som ha en
annan mening, att det ej inträffat något, som kan utgöra anledning
för er att förändra er ståndpunkt. Jag högaktar också den
ståndpunkt, man från motsatta sidan intager, men herrarna få
väl något så när ha samma hänsyn för oss, som ha en annan
mening. Och för oss har det icke inträffat något som kunnat
ändra vår åsikt, åtminstone ej för mig, och jag talar blott å
egna vägnar. Finnes det någon, som kan tänka sig, att det för
dem, som nu ej vilja vara med om ändring av denna lag, skulle
vara behagligt att intaga denna ståndpunkt, om vi ej ansåge
den nödvändig och nyttig för landet? För min del får jag säga,
att intet skulle vara angenämare för mig än att på denna punkt
kunna ge vika, men jag hindras därav, att jag har en bestämd
uppfattning om det föreliggande förslaget. När åter lagen första
gången var före, ansåg jag, att sådan som situationen förelåg
var det olämpligt att antaga lagen. Därför ställde jag mig i
motsats mot mina meningsfränder. Jag tror de voro lätt räknade
i denna kammare, som voro mot åkarpslagen vid dess tillkomst.
Det var en talare, herr Lehman, som stödde min uppfattning,
och i utskottet voro vi endast tre ledamöter, som reserverade
oss. Emedan jag ansåg det orätt att taga lagen, ställde
jag mig mot dem, som hade en annan mening, oberoende av
att de tillhörde mitt eget parti. Nu åter är jag emot den föreslagna
förändringen. Jag är ej övertygad, att man kan tillräckligt
reagera mot ett dylikt brott, om man ändrar lagen. Jag
hyser tvivel härom och vill därför ej vara med om ändringen,
trots det att jag finner det obehagligt, att kanske stora arbetareskaror
bibringas den uppfattningen, att jag vill förorätta dem
och göra något som ej är rätt. Men när jag har det medvetande,
att jag handlar rätt, sätter jag mig över vad andra ha
för uppfattning om den saken.

Herr talman, jag har för min del ännu ej kommit till den
uppfattning, att man kan göra eu ändring i denna åkarpslag,
åtminstone ej, på sätt nu ifrågasatts, genom att blott ändra straffbestämmelserna.
Men däremot har jag redan förut förklarat mig
villig att i min ringa mån söka bidraga till att få fram denna
sak på en riktigare bog. Och jag vill säga herr Thyrén, som
sagt, att bevisningsskyldigheten åligger oss för att denna lag är
sådan den bör vara, att när man skall stifta eu lag, då är det

Lördagen den 26 april.

55 Nr 26.

visserligen alldeles rätt, att den, som vill genomdriva lagen, skall Lagförslag
åvägabringa bevisning för, att den lag, han kommer fram med, hädelse av lö
är billig och rättvis och sådan som situationen kräver. Men å Jkap_ 33 och
andra sidan, när det gäller att ändra eller upphäva en lag, då 21 §§ straffligger
väl bevisningsskyldigheten i fråga om dess skadlighet på lagen.
en helt annan sida. Och om man nu, frånsett vissa oriktigheter (Forts.)
i tillämpningen av lagen — och att sådana förekommit är jag
den förste att erkänna — likvisst kan säga, att denna lag i stort
har verkat gott — låt vara, att dessa goda verkningar kanske ej
alltid observerats, så har lagen dock, genom att den funnits,
hindrat excesser, som annars kommit till stånd — om man har
den uppfattningen, att lagen verkat i det hela gott och om den
meningen även delas av större kretsar i vårt land, då kan jag
verkligen ej finna, att man med skäl kan klandras därför att
man tills vidare ej vill vara med om att ändra eller upphäva
densamma.

Herr talman, jag måste sålunda för min del fortfarande
vidhålla det yrkande, jag gjorde första gången jag yttrade mig.

Herr Kvarnzelius: Den siste ärade talaren sade, att denna
lag vore nödvändig för landet och att man hade den uppfattningen,
att denna lag hade verkat mycket gott. Jag vill icke
bestrida, att en sådan uppfattning gör sig gällande i vida kretsar
inom vårt folk, men jag tror också, att det finnes en annan uppfattning,
som också gör sig gällande i vida kretsar och i ännu
vidare kretsar bland vårt folk, och det är, att denna lag icke är
till gagn för landet och att den åstadkommer mycket ont. Jag
har också någon praktisk erfarenhet av denna lag. Jag har
kanske i ännu högre grad än de flesta i denna kammare varit
i tillfälle att komma i beröring, både med arbetare och arbetsgivare,
både med organiserade och oorganiserade arbetare, och
jag har under de iakttagelser, som jag härvid gjort, fått den
bestämda uppfattningen, att denna lag är till skada för landet,
därför att den icke i någon som helst grad bidrager till att
trygga arbetsfriden, men däremot bidrager i mycket hög grad
till att ingjuta bitterhet i sinnena och utgör ett mycket tacksamt
agitationsämne.

Denna fråga höll ju på att få sin lösning i fjol. Avgörandet
hängde endast på ett par röster, och därför var det med
det största intresse, jag motsett denna debatt, att få se huru
majoritetspartiet i denna kammare skulle ställa sig till föreliggande
fråga i år. Jag får säga, att utav det första anförandet,
som herr Trygger höll, fick jag ock ett intryck av, att det
icke var den friska beslutsamhet i motståndet i år som förut,
men jag skall erkänna, att efter hans sista anförande hava mina
förhoppningar, att frågan nu skulle få sin lösning, i någon mån
reducerats. Det har också sagts här man och man emellan, att

Nr 26. 56

Lördagen den 26 april.

Lagförslag det icke finnes någon utsikt till, att frågan i år skall kunna
lidelse"a^lo ^r^nSas till lösning, därför att majoritetspartiet redan på förköp.
SS och hand vore bestämt att avböja varje försök i den riktningen.
24 §§ straff- Jag vill fästa uppmärksamheten på, att här har inträffat
lagen. något sedan i fjol, ehuru herr Trygger bestrider det. Det har

(Forts.) inträffat något i dag, som jag tycker borde vara anledning till

att reflektera över, huruvida icke eu uppgörelse, en lösning av
frågan borde åstadkommas. Andra kammaren kommer säkerligen
att ta ett steg i den riktningen genom att i år bifalla
Kungl. Maj:ts förslag. Det har under överläggningarna i Andra
kammaren med all önskvärd tydlighet betonats, att innebörden
utav att Andra kammaren biträder Kungl. Maj:ts förslag är,
att den skulle vara beredd att ta ytterligare det steg, som kunde
vara nödvändigt för att frågan skulle få sin lösning på den
s. k. Bergerska linjen. Det har sagts, att om Första kammaren
tager herr Holmdahls reservation, så skulle Andra kammaren
vara beredd att gå så långt, att den skulle biträda ett sådant
beslut i sammanjämkningssyfte. Man skulle icke söka förmå
Första kammaren att gå längre, än vad den själv kunde finna
lämpligt. Då här hava hållits så många varmhjärtade anföranden
för att om möjligt i år få en lösning på denna fråga, vill
jag rikta eu hemställan till majoritetspartiet i denna kammare,
om den anser det vara klokt att ytterligare låta detta tvisteämne
fortfara, och om det icke vore skäl uti att ta under övervägande,
om icke en uppgörelse på antagliga grunder kunde
vinnas i enlighet med den av herr Zetterstrand väckta motionen.

Jag ber, herr talman, att få göra ett yrkande i samma syfte,
och jag instämmer i allt, vad professor Alexanderson sade. Jag
yrkar bifall till den av herr Holmdahl avgivna reservationen.

Herr Thyrén: Endast ett ord gent emot herr Trygger!
Jag erkänner naturligtvis riktigheten av herr Tryggers uttalande,
att bevisningsskyldigheten åligger den, som väcker ett förslag
att ändra gällande lag. Men om man mot ett motiverat förslag
att ändra en gällande straffbestämmelse framkastar en tänkt
konstruktion av brottet på en helt annan grund än gällande
lagens, då, menar jag, har man skyldighet att utreda, huru man
tänkt sig denna konstruktion och i vad mån den är möjlig.

Hans excellens herr statsministern Staaff: Det kanske kan
synas något dristigt utav mig att uppträda i detta ämne, då jag
icke åhört största delen av debatten, varunder de egentliga huvudanförandena
blivit hållna. Men då jag förstår, att dessa huvudanföranden
ha uppehållit sig i hög grad vid juridiska utredningar
i ämnet och då jag har den uppfattningen, att när kammaren
kommer att gå till votering, det är många andra synpunkter
än de juridiska, som komma att spela en roll, skall jag

Lördagen den 26 april.

67 Nr 20.

i allt fall tillåta mig att säga ett par ord, sålunda liggande utanför Lagförslag
det juridiska området. Jag vågar icke rikta mig till dem, som ^Yels^a^lS
i likhet med herr Trygger redan äro på det klara med, att deras \ap <>2 och
rättskänsla ovillkorligen bjuder dem att rösta för avslag till varje 24 §§ straffförändring,
utan under den förutsättningen, att det till äventyrs lagen.

inom kammarens sammanslutna majoritet skulle kunna finnas (Forts.)

eu och annan, som ställer sig något tveksam och för vilken de
juridiska skälen till avslag i alla händelser icke hava synts bindande,
under den förutsättningen vill jag tillåta mig att vända
mig just till dem.

Det må väl vara en sanning, som borde erkännas av alla,
att hur eu regering än är beskaffad och av vilket parti den än
är framgången, borde i våra dagar varje regering känna det
som en ovillkorlig förpliktelse att söka i mån av sin förmåga
verka för vad man eu gång i ett annat politiskt ämne kallade
försoning och samhällsfrid. Det är påtagligt, att de sociala striderna
i våra dagar äro sådana, att samhällets hela lugn kan i
hög grad komma att äventyras, därest man icke låter hänsynsfullhet
och klokhet gälla. Huru skall man då försöka att på
det sociala området verka för försoning och samhällsfrid? I
många avseenden och genom många medel föreställer jag mig,
men framför allt på två huvudvägar. Den ena är den att försöka
bättra, vad som så länge utav samhället har varit alltför
försummat, nämligen att sörja för höjandet utav den materiella
bärgligheten för de obemedlade och små i samhället. I det avseendet
har ju regeringen vid denna Riksdag framlagt det största
förslag, som hittills på det området varit före hos oss, nämligen
förslaget till den så kallade ålderdoms- och invaliditetspensioneringen,
och det är ju en glädje att alltjämt kunna hoppas,
att i det avseendet ett tillfredsställande resultat skall kunna bli
frukten av denna Riksdags arbete. Den andra vägen — den
väg, som är lika nödvändig att beträda — är att undanrödja de
oförrätter, som lagen innehåller gent emot de mindre väl ställda
samhällsklasserna. Jag har sagt, att det icke är min avsikt att
ingå på några juridiska utredningar, och jag skall ej heller göra
det. Jag skall blott för det första konstatera, att hela stora samhällsklasser
känna den lagstiftning, om vilken vi här tala, såsom
en orättvisa och en fruktansvärd orättvisa mot sig, och jag skall
vidare påpeka, att uppfattningen om dess berättigande ur lagstiftningssynpunkt
åtminstone måste erkännas ha varit och vara
ofantligt delad bland sakkunniga ända sedan dess tillkomst.

Vid sådant förhållande kan det, ifall man ytterligen säger nej
till alla försök att, om än så måttfullt, få en ändring till stånd,
icke förvåna, ifall detta, för dem som känna sig illa behandlade
genom denna lagstiftning, eller åtminstone för många av denna
klass spelar en roll, som för samhället är i hög grad skadlig
och farlig. Vi se, huru i det ena landet efter det andra tenden -

Nr 2G. 58

Lördagen den 26 april.

Lagförslag ser till splittring inom arbetarrörelsen visa sig. Den ena delen
ang. ändrad! av arbetarna börjar allt mera på att rikta sina strävanden och
kappas la''sina förhoppningar utom den lagliga ordningen. Den begynner
24 §§ straff- att allt mer och mer tänka sig, att det icke är genom lagars stif\agen.

(Forts.) skall vinna något, utan att det måste ske på sidan om lagens
råmärken, genom sådana medel, som man har givit det egendomliga
men hävdvunna namnet »syndikalistiska» medel. Efter
min uppfattning är det en synnerligt stor lycka för vårt land,
att arbetarrörelsen allt ifrån sin början har, i stort sett — jag förbiser
icke undantagen — allt mera och mera riktat sig på att
genom lagliga medel söka höja arbetarnas ställning. Det är en
stor fördel för ett land, ifall de klasser, som känna sig tryckta,
för att icke säga undertryckta, likväl ställa sina förhoppningar
till landets statsmakter, sin förhoppning till, att det är genom
deras verksamhet, som en större lycka skall kunna inträda även
för dessa klasser. Det är emellertid klart, att man kan äventyra
ett sådant förhållande. Det är klart, att man kan egga de element,
som städse finnas färdiga att gå på den andra sidan, utom
den lagenliga linjen, ifall man ständigt ställer ett ovilligt nej
mot deras förhoppningar och mot deras krav. Det är betänkligt
om arbetarna allt mer och mer begynna säga sig: det är icke
verklig rättvisa, som vi på detta sätt få, utan det är en lagstiftning,
framsprungen av en klasskänsla, man lagstiftar till förmån
för den klass, som härskar. Det är icke min mening att säga,
att varje sådan uppfattning också är riktig. Visserligen icke,
men det är min mening att peka på, hur naturligt det är, att
den skall kunna bli allt mer och mer spridd och att den skall
kunna slå allt djupare och djupare rötter. Det är icke blott
min rättighet utan det är min skyldighet att peka på, vilken
stor fara för vårt samhälle detta innebär.

Jag kan underrätta denna kammare, att Andra kammaren
nu med en mycket stor majoritet har stannat vid Kungl. Maj:ts
proposition. Jag kan tillika bekräfta, vad som här förut blivit
upplyst, att det icke finnes något tvivel om, att nämnda kammares
majoritet, i stark känsla av nödvändigheten av att få en
ändring till stånd, ingalunda har för avsikt att spänna bågen
för högt, utan kommer att vara villig att taga ännu ett steg
och ett betydande steg till utjämning. Det ligger uti Första
kammarens hand, huruvida den genom att fatta ett positivt beslut
skall medgiva utplånande åtminstone till eu viss grad utav
vad som ansetts för det värsta draget i eu lagstiftning, som
blivit så förhatlig. Det tillhör ledamöterna av Första kammarens
majoritet att, då votering nu skall ske, göra klart var och
en för sig, huruvida man anser, att trängande skäl verkligen
förefinnas för att denna känsla utav ovilja och hat till vår lag -

Lördagen den 26 april.

59 Nr 26.

(Ports.)

stiftning måste upprätthållas eller om det icke vore bättre att Lagförslag
taga ett steg till försoning och till samhällsfrid. hjdelsTaTlS

. „ kap. 22 och

Herr Trygg er: För att min tystnad icke må bil missför- 24 f ‘
stådd, skall jag be att 1''å uttryckligen säga, att jag finner den lagen.
förklaringen naturlig, som hans excellens herr statsministern
avgivit, nämligen att varje regering bör känna sig förpliktad att
efter förmåga verka för försoning och samhällsfrid. Ja, det är
alldeles uppenbart, att varje offentlig person har skyldighet att
ställa sin verksamhet i det tecknet. Hans excellens sade, att
det var två medel, som kunde användas för att tillgodose detta
ändamål. Det första var att bättra vad samhället så länge skulle
försummat, nämligen att sörja för den materiella bärgligheten
för de små. Det andra var att undanröja de oförrätter, som
lagen skulle innehålla mot de mindre väl ställda samhällsklasserna,
Ja, det är just den tanke, som föresvävat oss, som
icke vilja vara med om någon ändring i förevarande lag. Det
är de små, de svaga, de arbetsvillig», de som vilja arbeta för
sina familjer, det är dessa, som vi vilja skydda, och det måtte
väl vara i fullkomlig överensstämmelse med de grundsatser, som
hans excellens här har uttalat. Nu yttrade herr statsministern,
att denna lag uppfattades av många som en orättvisa, men
därpå vill jag svara, att den också uppfattas av många som
ett skydd. Då man har halt så hårda ord här för de oförrätter,
som vid lagens tillämpning någon gång kunnat träffa dem, som
ha förbrutit sig, så är det bra egendomligt, att man icke samtidigt
har haft ett enda ord för dem, för alla de oskyddade,
alla de i små behov varande, som vilja i lugn arbeta för de
sina, och vilka på ett brutalt sätt bliva därifrån hindrade.

Till sist sade herr statsministern, att, ifall man bibehåller
denna lag, så kan lätt bland arbetarna den uppfattningen
gorå sig gällande, att den bästa vägen för dem att nå sina mål
icke skulle vara den lagliga. Inom lagens råmärken skulle deras
program ej kunna realiseras, utan bästa vägen för dem skulle
vara att med olagliga medel söka nå sina syften, det vill säga
med så kallade syndikalistiska medel. Denna lag skulle sålunda
genom sin tillvaro befordra eu övergång från den lagenliga uppfattningen
inom arbetarkretsar till eu dylik syndikalistisk uppfattning.
För min del kan jag icke förstå detta resonemang.

Den syndikalistiska uppfattningen finnes i alla länder, även i
sådana länder, där man icke har någon lagstiftning, sådan som
den nu ifrågavarande. Syndikalismen är eu sjukdom, som finnes
inom arbetarvärlden och som mer eller mindre blivit
spridd. Den gör sig gällande alldeles oberoende av, huruvida
man har den ena eller den andra lagstiftningen. Jag vill emellertid
tillägga, att har man en lagstiftning, som på ett effektivt
sätt skyddar don arbetsvillige, så har man också medel att, ifall

Nr 26. 60

Lördagen den 26 april.

Lagförslag dessa syndikalistiska metoder skulle göra sig gällande, på ett
lydllsTa^lö katigt sätt reagera mot desamma.
kap. 22 och

24 §§ straff- Överläggningen förklarades härmed slutad, varefter herr
lagen. talmannen yttrade, att i avseende å förevarande utlåtande före (Ports.

) läge följande yrkanden: l:o) att kammaren skulle bifalla herr

af Ekenstams m. fl. vid utlåtandet fogade reservation; och 2:o) att
det förslag skulle antagas, som innefattades i den av herr Holmdahl
vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner, först på
bifall till utskottets hemställan samt vidare i enlighet med berörda
yrkanden, och förklarade sig finna propositionen på bifall
till herr Holmdahls förslag vara med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till herr af Ekenstams m. fl.
reservation, uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition: Den,

som antager det förslag, som innefattas i den av herr
Holmdahl vid lagutskottets utlåtande nr 27 avgivna reservation,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles herr af Ekenstams m. fl. vid utlåtandet
fogade reservation.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 66;
Nej — 71.

På framställning av herr talmannen ajournerades sammanträdet
under fem minuter för samlingssalens vädring.

Lördagen den 26 april.

61 Nr 26.

Herr statsrådet Smidström avlämnade Kungi. Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 284, med förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 2, 3, 4
och 7 §§ i förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i
vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting;

nr 286, angående förslag till förordning om ändrad lydelse
av 4 § i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter;

nr 287, med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i
lagen om Kuugl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909;

nr 288, angående förslag till lag om ändrad lydelse av 2,
5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension m. m.; samt

nr 289, angående de medel, av vilka pensioner, som jämlikt
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension komma att beviljas tjänstemän vid statens
vattenfallsverk, skola utgå.

Upplästes följande ingivna läkareintyg:

Att f. d. presidenten herr friherre L. Åkerhiélm på grund
av influensarecidiv är förhindrad att under närmaste tiden lämna
sina rum, intygar, Stockholm den 25 april 1913,

Frith. Odenius,

_ Leg. läkare.

Vid ånyo skedd föredragning av jordbruksutskottets den 23
och 24 i denna månad bordlagda utlåtande nr 86, i anledning
av väckt motion om utförande av djupborrningar i Skåne och
södra delen av Halland, biföll kammaren vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets den 24 och 25
innevarande april bordlagda utlåtanden:

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket samt
fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1914 samt
i ämnet väckta motioner,

nr 73, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ålderstillägg för byråingenjören hos patent- och registreringsverket
G. A. Brodin,

nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ålderstillägg åt aktuarien i kommerskollegium K. E. Norman,

Nr 26. 62

Lördagen den 26 april.

nr 75, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ålderstillägg åt vaktmästaren i kommerskollegium E. A. Wretman,
och

nr 76, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande av anslag till bestridande av kostnader för den trettonde
internationella sjöfartskongressens hållande i Stockholm
år 1915,

biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Om gottgörel- Föredrogs ånyo bevillningsutskottets den 24 och 25 innese
; vissa {aH varande månad bordlagda betänkande nr 38, i anledning av
1 taxerings™Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad
nämnd, lydelse av 54 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering samt i ämnet väckta motioner.

Genom proposition, nr 119, av den 7 mars 1913, vilken
hänvisats till bevillningsutskottet, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga
följande förslag till förordning om ändrad lydelse av 54 §
förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering,
att träda i kraft å tid, som av Kungl. .Maja bestämdes:

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 54 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering.

54 §.

1 mom. Till beredande av ersättning åt ordförandena och
de av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöterna
i taxeringsnämnderna, arvoden för protokolls- och längdföringen
hos prövningsnämnderna, arvode åt kronans ombud bos Stockholms
stads prövningsnämnd ävensom gottgörelse för det i samband
med taxeringsförrättningarna i övrigt lämnade biträde av
städernas tjänstemän må enligt Kungl. Maj:ts förordnande för
varje år utgå högst ett belopp, motsvarande två procent av
rikets hela inkomst- och förmögenhetskattesumma för året, sådan
denna enligt taxeringsnämndernas beslut beräknats.

2 mom. Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att
senast den 1 juli varje år till Kungl. Maj:t inkomma med .yttrande
angående ej mindre länets eller, i fråga om Stockholm,
stadens hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas
beslut än även den ersättning, som för bestyr

Lördagen den 26 april.

63 Nr 26.

med taxeringsarbetet anses böra tillkomma en var av de perso- Om gottgörelner,
inom länet eller Stockholms stad, vilka enligt bestämmel-se i vissa faU
serna i 1 mom. äro därtill berättigade; skolande därvid jämvälle^a™ot av
angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas nämnd.
beräknande. (Forts.)

Efter prövning av vad sålunda föreslagits, bestämmer Kungl.

Maj:t, huru mycket av tillgängliga medel skall ställas till varje
prövningsnämnds förfogande. Sålunda anvisat belopp äger prövningsnämnden
efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande
fördela emellan de till ersättning berättigade.

Vid ersättningarnas fördelning bör fästas avseende på den
för de särskilda uppdragens utförande erforderliga skicklighet,
tid och arbete.

3 mom. Till gäldande av förut icke omförmälda, av prövningsnämnds
arbeten föranledda utgifter, såsom ersättning för
biträde åt kronans ombud vid förberedande göromål, nödiga
tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos prövningsnämnden,
äger varje prövningsnämnd efter förslag av Kungl.

Maj:ts befallningshavande använda erforderligt belopp.

4 mom. Angående de av prövningsnämnden enligt 2 och 3
mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör i länen till
Kungl. Maj:ts befallningshavande avlåtas särskilt utdrag av
nämndens protokoll, varefter beloppen i vanlig ordning utbetalas
och med bifogande av protokollsutdraget i kronoräkenskaperna
redovisas. Om de av Stockholms stads prövningsnämnd beviljade
beloppen och fördelningen därav skall underrättelse genom
utdrag av nämndens protokoll meddelas statskontoret, varifrån
beloppen utbetalas.

5 mom. A taxeringsnämnds sammanträdesort icke bosatta,
av kommun valda ledamöter i denna nämnd äga, därest vederbörande
kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas,
dessa sådant besluta, att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som resedagar med
högst fyra kronor om dagen dels ock, då skjuts, järnväg eller
ångfartyg för resa till och från sammanträdesorten verkligen
begagnats, resekostnadsersättning med högst lega för skjuts efter
en häst eller för båtskjuts eller utgift för II klass å järnväg eller
för salongsplats å ångfartyg.

6 inom. A prövningsnämndens sammanträdesort icke bosatta
ledamöter i denna nämnd samt de taxeringsnämndsordförande
eller av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter
i taxeringsnämnd, som på Kungl. Maj:ts befallningshavandes
kallelse från annan ort infunnit sig i residensstaden före
eller under prövningsnämndens sammanträde för upplysningars
meddelande, äga åtnjuta traktamentsersättning under såväl sammanträdes-
som resedagar med tio kronor om dagen samt övrig

Nr 26. 64

Lördagen den 26 april.

taxerings nämnd.

(Forts.)

Om gottgörel- ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande
se i vissa fall resereglemente.

Enahanda ersättning tillkommer även ledamot i prövningsnämnd,
som, på annan ort bosatt, efter kallelse av ordföranden
inställt sig för att deltaga i protokollsjusteringen.

7 mom. Häradsskrivare äga att för de avskrifter av taxeringslängderna,
som det enligt 36 § 4 mom. och 47 § 3 mom.
åligger dem att avlämna, undfå ersättning med femtio öre arket.

8 mom. Till den, vilken i anledning av landskamrerare
jämlikt 44 § beviljad ledighet från vissa tjänstegöromål förordnas
att samma göromål förrätta, skall utgå gottgörelse motsvarande
landskamrerares tjänstgöringspenningar.

9 mom. De belopp, som utgå enligt 6, 7 och 8 mom. böra,
utan sammanblandning med de i 1—4 mom. omförmälda taxeringskostnaderna,
utbetalas av Kung!. Maj:ts befallningshavande
efter granskning av därå ingivna rekvisitioner.

Till utskottets behandling hade därjämte hänvisats två i
anledning av propositionen väckta motioner, en inom vardera
kammaren.

I den ena, I: 112, av herr Hult va. fl., hemställdes om sådan
ändring av det av Kungl. Maj:t föreslagna 5 mom. i förevarande
paragraf, att kommun även erhölle befogenhet att bevilja
traktamentsersättning till av kommunen vald ledamot av taxeringsnämnden,
som vore boende å sammanträdesorten.

I den andra motionen, II: 280, av herrar Persson i Norrköping
och Tengdahl hade föreslagits, att Riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse av 54 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering måtte antaga ett tillägg till det föreslagna
5:te momentet av följande innehåll:

Valda ledamöter, boende å sammanträdesort eller icke, äga
ock, därest och i den ordning stadsfullmäktige, kommunalstämma
eller, där kommunalfullmäktige finnas, dessa sådant besluta, att
av kommuns medel åtnjuta ersättning för den genom uppdragets
fullgörande förlorade arbetsförtjänst med högst 4 kronor
om dagen.

Utskottet hade i nu föredragna betänkande på åberopade
skäl hemställt,

1) att Riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts förevarande
förslag till förordning om ändrad lydelse av 54 § förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering, dock att, i anledning av motionen I: 112 av herr
Hult m. fl., åt 5 mom. måtte givas följande lydelse:

5 mom. Av kommun valda ledamöter i taxeringsnämnd

Lördagen den 26 april. 65

äga, därest vederbörande kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige
finnas, dessa eller i stad stadsfullmäktige sådant besluta,
att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som resedagar med högst fyra
kronor om. dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den ort,
där nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg
för resa till och från sammanträdesorten verkligen begagnats,
resekostnadsersättning med högst lega för skjuts efter
en häst eller för båtskjuts eller utgift för II klass å järnväg
eller för salongsplats å ångfartyg;

2) att Riksdagen måtte besluta, att förordningen skall träda
i kraft å den tid, Konungen bestämmer; samt

3) att motionen II: 280, av herrar Persson i Norrköping och
Tengdahl, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Reservationer hade avgivits av friherre Fleming, som dock
ej däri framlagt sin åsikt; samt

av herr K. G. Karlsson mot viss del av motiveringen.

Herr Östberg, Johan: Det är visserligen en ganska liten
fråga, som här kan synas föreligga, då det endast gäller att ledamöter
i taxeringsnämnd skola erhålla 4 kronor i dagtraktamente
jämte i vissa fall reseersättning. Men det är i alla fall ett brytande
med en princip, som hittills gällt, och det kan tänkas, att
detta prejudikat kommer att åberopas för införande av avlöningför
liknande uppdrag på kommunens stat, och jag har därför
ansett mig böra yttra några ord.

Det är ju så, att det kommunala bestyret i allmänhet för
närvarande utröres utan ersättning, och däri ligger ju en uppfordran
till personer att känna sin plikt mot det samhälle, av
vars institutioner de draga nytta, och därför ägna detsamma det
gratisarbete, som kan komma i fråga. Skall nu betalning-införas,
försvagas i viss mån denna känsla av förpliktelse mot det allmänna.
Men än mera, för detta taxeringsår bete skulle kommunen
lämna ersättning, under det att för taxeringsarbetet i övrigt
staten lämnar gottgörelse av skattemedel. En ledamot av taxeringsnämnd
skall, om han deltager i taxeringsnämndens sammanträde,
erhålla ersättning av kommunens medel, men om han
kallas att lämna upplysning vid prövningsnämndens sammanträde,
skall han få ersättning av statsmedel.

Det egentliga arbete, som utföres i taxeringsnämnden, är
redan betalt genom det arvode, som utgår till ordföranden. Det
arbete, som vilar på taxeringsnämndens ledamöter, är naturligtvis
icke av den omfattning, att därför bör utgå särskilt arvode.
Man säger, att man skall undvika att tillmäta denna ersättning på
sådant sätt, att intresset för uppgiften förväxlas med intresset för
Första hammarens protokoll 1913. Nr 26. 5

Nr 2«.

Om gottgörelse
i vissa fall
åt ledamot av
taxeringsnämnd.

(Ports.)

Nr 2G. 66

Lördagen den 26 april.

Om gottgörd- betalningen. Men det gives många platser i vårt land, där ett
se *vissa fall dagtraktamente av 4 kronor jämte fria resor kan vara av betyåttaxeringdeise
ävea ur betalningssynpunkt. Jag för min del tror, att
"nämnd, detta uppdrag mycket val hädanefter som hittills kan utföras
(j,''orts.) utan ersättning, och, såvitt jag känner, hava några egentliga
svårigheter icke mött att nöjaktigt besätta taxeringsnämnderna.
Såvitt jag försport, har någon avsevärd klagan icke heller förnummits
över, att svårigheter skulle finnas att få taxeringsnämnderna
att fungera.

Nu har utskottet gått längre än Kung!. Maj:t. Kung!. Maj:t
har efter mönster av landstingsförordningen föreslagit, att de,
som behöva resa till taxeringsnämndens sammanträdesort, skola
få ersättning, men utskottet har generaliserat detta och sagt, att
kommunerna må bestämma, att alla ledamöter i taxeringsnämnd,
de må behöva resa eller icke, skola få ersättning, och klart är,
att kommunerna komma att begagna sig av denna rättighet.
Sedan man börjat på ett håll, komma andra kommuner att följa
efter, så att det slutligen blir regel, att alla ledamöter i taxeringsnämnd,
som deltaga i nämndens arbete, komma att bliva avlönade,
och denna avlöning skall, såsom förut nämnts, icke i likhet
med taxeringsarbetet i övrigt betalas av staten med skattemedel,
utan av kommunernas egna medel.

Taxeringsarbetet bör naturligtvis ersättas av staten, såväl i
ena som i andra fallet. Nu säger visserligen utskottet, att taxeringsarbetet
har betydelse för den kommunala skattskyldigheten,
därför att denna bygger på taxeringen för utskylderna till staten.
Ja, det må så vara, men detta taxeringsarbete fördyras icke på
något sätt eller ändras, det blir precis likadant, vare sig kommunalskatten
utgår eller icke. Det fördyrar icke taxeringsarbetet
på något sätt, att de kommunala utskylderna byggas på denna
grund. För övrigt är det nu ställt i utsikt, att eu ändring av
den kommunala skattskyldigheten skall komma till stånd, och
det kan då hända, att ett helt annat taxeringsförfarande kommer
att ligga till grund för den kommunala beskattningen än det,
som staten behöver. Det är därför mycket oegentligt, att, då
man icke vet, huru den kommunala skattskyldigheten och förfarandet
för att bestämma densamma kommer att gestalta sig,
kommunerna skola nu inbjudas att bekosta det taxeringsarbete,
vars huvuduppgift är att tillgodose statens intressen.

Jag kan således icke anse det i och för sig behövligt och
än mindre nödvändigt att här införa en ersättning för ett arbete
i det offentligas tjänst. Mig förefaller det i högsta grad
oegentligt att lägga denna, låt vara icke så avsevärda tunga,
men dock i någon mån eu tunga på kommunerna, och det ser
ut som politiken skulle gå ut på att öka kommunernas bördor,
på samma, gång som man gör allt för att kringskära deras inkomster,
Är detta en förnuftig politik, må man väl fråga?

Lördagen den 26 april.

67 Sr 26.

Jag måste således för min del, då jag anser, att detta icke Om gottgördär
något nyttigt lagförslag utan tvärtom i sina konsekvenserse trissa fall
skulle verka skadligt i och för sig och medföra en oegentlighet /Merinos^
i ersättningsväg, som icke bör ifrågakomma, yrka avslag på nämnd.
bevillningsutskottets föreliggande förslag till ändringar i taxerings- (Ports.)
förordningen.

Herr Karlsson: Herr talman! Jag undrar ej på, att det
väcker förvåning och betänkligheter, att man genom förevarande
förslag i någon mån åtminstone går ifrån den princip, som hittills
varit gällande, nämligen att kommunala förtroendeuppdrag
skola vara oavlönade, men det förefaller mig dock som om på
det område, varom här är fråga, så goda skäl skulle föreligga,
att man bör låta sina betänkligheter falla. Den föregående talaren
sade, om jag icke missförstod honom, att det icke från
något håll framställts några önskningar i avseende på det, som
den kungl. propositionen avser att tillgodose, men om talaren
genomläst den kungl. propositionen, synes det mig dock, som
om han där skulle fått reda på, att dylika önskningar gjort sig
hörda. Det kan ju hända, att också någon annan i kammaren
icke läst igenom propositionen, och jag skall därför be att få
återgiva några ord ur densamma. Där talas om, att Konungens
befallningshavande i Norrbottens län så sent som den 31 december
1912 i underdånigt utlåtande rörande resultatet av den under
1912 verkställda taxeringen inom länet yttrar följande: »Slutligen
vill Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande framhålla, att
själva taxeringsarbetet även i år i de större distrikten varit synnerligen
ansträngande och tidsödande: så hava i de största distrikten
taxeringsnämndens sammanträden pågått ända till 20 å
30 dagar med 8 å 10 timmars arbete varje dag, och ordförandenas
förberedande arbete ökas i samma mån som deklarationernas
antal växer. Att under dessa förhållanden fordra, att de
kommunvalda ledamöterna skola fullgöra sitt föga tacksamma
arbete utan den ringaste ersättning, icke ens för deras direkta
utgifter för resor och dylikt, synes vara att driva den principen,
att förtroendeuppdrag böra vara oavlönade, alltför långt. Det
förspörjes ock från derå håll svårigheter att kunna få personer
dugliga och villiga att åtaga sig uppdraget att vara ledamöter i
taxeringsnämnderna.»

Föreliggande förslag avser givetvis att råda bot på detta
missförhållande. Om man i likhet med den föregående talaren
tröstar sig med, att det icke föreligger något annat arbete inom
taxeringsnämnderna, som förtjänar ait ersättas, än det, som verkställes
av ordföranden, kunde man lätt nog intaga den ståndpunkt,
som han intagit, men jag förmodar åtminstone, att taxeringsnämndernas
övriga ledamöter även äro nödvändiga för att
erhålla ett gott resultat. Och det är till på köpet så, att detta

Sr 2#, 68

Lördagen den 26 april.

Om gottgörel- förslag icke avser att tillförsäkra varje ledamot av taxerings;
(tf iedumotavnämn^ ''DOri1 heta riket ersättning, vare sig för resor eller i form
f tamrings av dagtraktamente, utan det skulle vara kommunerna själva
nämnd, som på de håll, där det befunnes önskvärt, skulle besluta om
(Forte.) denna sak.

Nu ansåg den föregående talaren, att det var en ytterligare
brist i detta förslag, att icke staten lämnar den ifrågasatta er
sättningen, utan att kommunerna skola lämna den. För min
del anser jag det tvärtom som en förtjänst, att det blir kommunerna
själva, som få betala. Ty jag behöver nog icke säga
kammaren, att, om det anordnas så, att staten skall betala ifrågavarande
ersättning, antagligen varenda kommun kommer att
begära dylik ersättning. Men när kommunerna själva få betala,
begränsas ersättningen antagligen till sådana fall, där den år
nödvändig eller åtminstone verkligen önskvärd.

Den föregående talaren sade, att man tydligen driver den
politiken, att man vill ålägga kommunerna allt större bördor,
under det man försöker fråntaga dem deras inkomster. Det föreligger
verkligen för närvarande i Riksdagen ett förslag, som väl
givit anledning till detta talarens yttrande, nämligen det så kallade
ekonomiska frigörelseförslaget — eller förslaget angående
statens och kommunernas frigörelse från beroendet av inkomsterna
av rusdryckshanteringen — men i övrigt skulle jag nästan
vilja säga, att tendensen är den motsatta. Mig åtminstone förefaller
det, som om man uti mycket hög grad vill lägga bördor
på staten och befria kommunerna. Så gör man icke i förevarande
förslag, utan Kungl. Maj:t förordar här, att kommunerna
själva skola få betala, då de anse det vara önskvärt att, genomföra
vad denna ändring är avsedd att bereda dem tillfälle att
genomföra.

Nu är det sant, som den föregående talaren yttrade, att utskottet
utvidgat Kungl. Maj:ts förslag och detta med anledningav
en motion här i kammaren av herr Hult. För utskottet har
nämligen förelegat sådana omständigheter, att utskottet ansett,
att även de, som bo på platser, där taxeringsarbetet försiggår,
skola erhålla ersättning. Det är ju så, att man alltmer börjat
tillgodose de önskningar och behov, som förefinnas — och som
för övrigt lagen föreskriver — nämligen, att i taxeringsnämnderna
skola sättas in representanter även för de lager av befolkningen,
som man kallar för de mindre bemedlade, och det är
klart, att det för dessa spelar en ganska stor roll, om de icke
skulle hava tillfälle att få någon ersättning för de arbetsdagar,
som för dem gå förlorade. Det har därför förefallit utskottet
som en enkel gärd av rättvisa, att den förevarande punkten utsträckes
på sätt i nämnda motion föreslagits.

Jag ber, herr talman, att på dessa skäl få yrka bifall till
utskottets förslag.

Lördagen den 26 april.

69 Nr 2«,

Friherre Fleming: Jag har icke biträtt utskottets förslag, Om gottgöreloeh
det är därför, att jag tyckte, att frågan bort läggas på litet f * «*sea faU
annat sätt. Jag erkänner villigt, att jag tror, att det behövs
någon ökad ersättning åt taxeringsmyndigheterna, synnerligast nämnd,
med de skattelagar vi ha, och det onekligen rätt stora besvär, (Forts.)
som åligger taxeringsnämnden. Men då man genomläser den
kung!, propositionen, förefaller det, som om den utginge ifrån,
att det egentliga arbetet utföres av ordföranden och möjligtvis
den av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamoten.

Här finnes emellertid ännu en ledamot, och det är den av kommunen
valda, som utses att jämte de två andra granska deklarationerna
och det blir sannolikt dessa tre herrar, som få draga
den drygaste bördan. Det har förefallit mig, som om den ökade
ersättning, som möjligen behöves, borde utgå förutom till ordföranden
och den av Kungl. Majits befallningshavande utsedde
ledamoten även till den ledamot, som med dem deltager i granskningen
av deklarationerna, vilket är ett mycket tidsödande arbete.

Jag tror, att det är dessa, som få draga den största delen av
tungan, och de andra av kommunerna valda ledamöterna torde
icke behöva bli så betungade, som det ser ut av den kungl.
propositionen och även påståtts. Om det förhåller sig så, som
jag vill påstå, att de tre, som granska deklarationerna, få göra
det mesta arbetet, anser jag, att ersättning bör utgå på samma
sätt till alla tre, som till de två, som nu ha ersättning. Något
förslag i denna riktning har emellertid ej kommit upp, och jag
tänker mig därför, att det icke skulle vara ur vägen att låta
förslaget vila, för att icke bryta med principen att kommunala
uppdrag skola vara oavlönade, i synnerhet som man torde hava
anledning att vänta, att inom en icke alltför långt avlägsen
framtid grunderna för den kommunala beskattningen komma
att ändras och därmed möjligen hela taxeringsförfarandet ändras.

På de av mig nu anförda skäl ber jag, herr talman, att få
instämma i det avslagsyrkande, som framställts av herr Johan
Ostberg.

Herr Hellberg: Då herr Östberg framställt det kategoriska
påståendet, att det icke frän något håll gjorts gällande något
behov av ersättning till ledamöter i taxeringsnämnd, känner jag
mig manad att lämna den upplysningen, att i min egen stad
ledamöterna i taxeringsnämnden sedan flere — jag antager ett
tiotal -— år tillbaka åtnjutit ersättning. När stadsfullmäktige
beslöto detta, var det åtskilliga, som hyste betänkligheter mot
en sådan åtgärd. Men det upplystes då av personer, som suttit
i taxeringsnämnden, att det var absolut nödvändigt: man måste
hava med arbetare för att få reda på de samhällslager, de själva
tillhöra, och dessa arbetare kunna naturligtvis icke sitta dag
efter dag utan någon ersättning.

Nr 26. 70

Lördagen den 26 april.

Om gottgörel- Jag har mig även bekant, att i några socknar inom mitt
se t vissa fall eget *än nödvändigheten att avlöna medlemmarna i taxeringsi
ax tving™ nämnden gjort sig gällande. Det har förekommit, att nämnden
nämnd, i sin helhet, icke någon delegation av den, suttit ända till fre
(Fort-s.) veckor. Man kan förstå, att när då arbetare sitta i nämnderna,
det är praktiskt och faktiskt omöjligt att de kunna göra det
utan ersättning för den dagspenning, som för dem går förlorad.
Jag kan tillägga, att på ett och annat håll gjorts framställning
till arbetsgivare, huruvida de inte ville låta dessa arbetare få
behålla sin lön, men det har av lätt förklarliga skäl avslagits.
Jag tänker, att de av mig omnämnda fallen icke äro enastående.
Förmodligen förekomma liknande fall på många andra ställen
i landet.

Herr Karlsson: Med anledning av den siste ärade talarens
yttrande ber jag få säga, att även härom upplyses det i kung!,
propositionen. Flerstädes i riket hava kommuner beslutat att
lämna dylik ersättning, men olyckan med detta är, att så snart
dessa beslut överklagats, hava de blivit upphävda. Men att behov
av dylik ersättning förefinnes, är alldeles ovedersägligt.

Medan jag har ordet skall jag, herr talman, be att få framhålla
ytterligare eu annan sak, och det är, att, i händelse detta
förslag antages, därmed icke är sagt, att om kommunerna besluta
lämna ersättning, det ovillkorligen skall vara fyra kronor till
var ledamot, utan det ligger i kommunernas skön att besluta
även lägre arvode, och sålunda rätta arvodet efter givna förhållanden,
och detta är ytterligare en fördel med föreliggande
förslag.

Herr Hult: Jag skall be att få säga några ord med anledning
av vad friherre Fleming nyss anförde. Han utgick ifrån,
att arbetet i taxeringsnämnderna utfördes icke endast av ordföranden
och den av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedde
ledamoten, utan även till stor del av den ledamot, som
taxeringsnämnderna vid sammanträde utse att jämte ordföranden
granska deklarationerna. Antingen måtte väl någon missuppfattning
göra sig gällande härutinnan, eller också tillgår det annorlunda
i friherre FlemiDgs hemort än i min, ty där har den, som
utses jämte ordföranden att granska deklarationer ingen annan
uppgift än att vid sammanträdet jämte ordföranden taga del av
sådana deklarationer, som man anser sig böra ägna särskild
uppmärksamhet. Han har sålunda icke mer att göra än varje
annan av kommunen vald ledamot, och jag kan icke finna, att
författningarna tillskriva honom någon annan uppgift. Det praktiseras
måhända på vissa håll på annat sätt, t. ex. så, att vid
första sammanträdet utses en ledamot att i förekommande fall
jämte ordföranden taga del av deklarationerna, men hos oss utses

71 Nr *26.

Lördagen den 26 april.

en sådan ledamot i varje särskilt fall. Om det sålunda gäller Om gottgörelatt
taga del av deklarationen för ett jordbruk och bedöma, huru s^\^^Jtav
mycket skörden kan anses vara vård, bar man ansett lämpligt fctxcringsatt
utse eu jordbrukare, och om det varit fråga om en industri, nämnd.
har man utsett eu industriidkare. Jag tror, att författningarnas (Forts.)
andemening är sådan, som vi uppfattat den, och att vi tillämpat
författningarna riktigt.

Herr Johan Östberg sade, att detta uppdrag fortfarande som
hittills kunde fullgöras utan ersättning; men den, som på landsbygden
deltagit i taxeringsarbetet, har verkligen en annan uppfattning.
Det är ju möjligt, att man i Stockholm kan få taxeringsarbetet
utfört utan ersättning, men på landet går det knappast
för sig längre, tv fattiga arbetare och andra obemedlade, som
utses till ledamöter, behöva ersättning åtminstone för sina kontanta
utgifter, och något mera är det val egentligen icke fråga
om. De flesta kommuner hava också, såsom utskottets ordförande
upplyst, anslagit ersättning för taxeringsarbetet redan under nuvarande
förhållanden, men man vill ha eu ändring i de nu gällande
bestämmelserna, tv det bänder någon gång att ett sådant
kommunalstämmobeslut överklagas, och man vet jo, att det i
så fall icke står sig. Därför är eu ändring nödvändig, så att
det blir lagstadgat, att dessa ledamöter skola hava ersättning, då
kommunen så beslutar. Den mest framträdande olägenheten av
att icke'' få giva dylik ersättning åt taxeringsnämndsledamot är,
enligt min mening, att sedan man i åratal sökt att sätta en för
taxeringsarbetet intresserad och lämplig person in i detta arbete,
han en dag säger: jag beklagar, att jag icke kan fortsätta med
fullgörandet av detta uppdrag; visserligen intresserar jag mig
för det, men jag har icke råd att längre sitta kvar i taxeringsnämnden.
När man under nuvarande förhållanden icke bar rätt
att bevilja en sådan person ersättning, blir följden den, att han
avsäger sig och man får eu ny ledamot, som icke känner till
arbetet. Detta medför alltså ganska stora olägenheter, synnerligast
som taxeringsarbetet nu mer än förr framför allt kräver
vana och insikt. Nu säger herr Östberg också, att om den bär
rätten kommer att beviljas, komma kommunerna i stor utsträckning
att begagna sig av densamma och lämna ersättning åt
taxeringsnämndsledamöterna. Ja, jag instämmer till fullo med
herr Östberg i den delen. Jag tror att kommunerna skola
komma att begagna sig av den rätten och detta därför, att det
föreligger ett verkligt behov. När kommunerna själva skola betala
ersättningen, vet jag icke varför man från Riksdagens sida
skall lägga hinder i vägen för förslaget. Jag förstår, att herr
Östberg "behandlat frågan ur rent, principiell synpunkt, och det
må så vara, men min åsikt är, att man icke i längden kan hålla
på den principen, att kommunerna icke i något fall skola få
lämna gottgörelse för de arbeten, som det åligger medlem av

Sr 26, n

Lördagen den 26 april.

Om, gottgörel- kommunen att utföra, och som han har skyldighet att åtaga sig

åt ledamot avJ&s tror’ att det biir oraöiliSt att alit framgent hålla på den
taxerings- principen. Nu föreligger ju ett förslag till Riksdagens avgörande
nämnd, om folkpensionering, och meningen är där, att de pensionsnämn
(Forts.) der, som föreslås, skola få ersättning att utgå av kommunens
medel. Där har icke heller den inskränkningen gjorts, som jag
vänt mig emot i min motion, nämligen, att den person, som
icke bor på sammanträdesorten, äfven bör kunna tillerkännas
ersättning.

Jag tror, som sagt, att vi allt mer måste inse nödvändigheten
av, att man bör lämna någon liten ersättning för utförandet
av en del av dessa kommunala uppdrag, som kräva mycken
tid och arbete. Det blir verkligen i varje fall eu stor försakelse
för dessa arbetare och mindre bemedlade, som man måste anlita
för taxeringsarbetet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Östberg, Johan: Jag vill icke bestrida att i vissa
fall eu avlöning till taxeringsnämndens ledamöter kan vara välkommen,
men jag har uttalat den meningen, att någon svårighet
att få taxeringsnämnderna vederbörligen sammansatta, så att de
kunna fungera, dock icke, såvitt jag vet, med nuvarande bestämmelser
visat sig.

Skulle det vara så, som den siste ärade talaren framhöll,
borde kousekvensen bliva, att man föreskrev en ovillkorlig skyldighet
för kommunerna att betala och således införde en ovillkorlig
rättighet för taxeringsnämndens ledamöter att erhålla avlöning.
Tv om det är så, som han säger, eller, att det skulle
vara nödvändigt att avlöna ledamöterna för att taxeringsnämnden
skulle bli vederbörligen sammansatt ur olika samhällsklasser —
såsom även författningen förutsätter — då borde det fastslås, att
de skola hava rätt till avlöning.

Enligt nu föreliggande förslag skulle det bero på kommunalrepresentationen,
eller i de flesta fall kommunalstämmorna, att
bestämma saken, och det kan ju inträffa, att ibland lämnas ersättning,
ibland däremot icke. Det blir givetvis ett fullkomligt
godtyckligt system, som härigenom införes. Härtill kommer att
enligt de nya bestämmelserna avlöningen för taxeringsnämndens
ledamöter skall utgå under helt andra former än den ersättning,
som utgår till taxeringsnämndens ordförande. Antingen
är taxeringsnämndens arbete statens affär, och då skall hela
nämnden uppbära avlöning av staten, eller också är det kommunernas
affär, och då skall den avlönas av kommunerna. Förslaget
medför ett haltande åt båda sidor, som ;ir alldeles principlöst.

Det innebär vidare inkörsporten till ett införande av avlöning
för kommunala förtroendeuppdrag, utan att man kan överväga
konsekvenserna. Jag erinrar om, att nämndemännen, som

Lördagen den 28 april, 78

fullgöra ett långt mer grannlaga och mera krävande arbete,
härför icke erhålla ersättning, under det att taxeringsnämndens
ledamöter skulle få sådan. Ordnas taxeringsarbetet praktiskt,
bör det kunna av ordföranden och den till hans biträde förordnade
ledamoten vara så förberett, att några så långa arbetstider i
taxeringsnämnden, som här hava omnämnts, icke behöva ifrågakomma.

Då jag anser att detta förslag, som för övrigt går långt
över vad Ivungl. Maj:t hemställt, icke är nöjaktigt ur de synpunkter,
jag nyss framhållit, och då jag tror, att frågan skulle
vinna på att vila för att tagas i ytterligare beaktande, är det
min åsikt, att det vore försiktigare, om man följde den väg jag
•anvisat och avsloge det föreliggande förslaget. Jag är viss om,
att det behov, som kan finnas och kan böra tillgodoses, icke skall
behöva länge vänta på ett tillfredsställande förslag.

Jag vidhåller således mitt yrkande om avslag på bevillningsutskottets
hemställan i vad den rör första punkten och andra
punkten, men hemställer däremot om bifall till utskottets förslag
i tredje punkten.

Herr (Javalli: Den förste ärade talaren, som yttrade sig i
denna fråga, sade, att den var en liten fråga, och det kan han
hava rätt i, om man ser på realiteten. Men den är dessutom en
principiell fråga, ej utan betydelse. Det kan vara mig ganska
likgiltigt, om Kung!. Maj:ts förslag går igenom eller om utskottets
förslag antages, eller om utskottets förslag avslås. Jag har
emellertid trott mig böra för kammaren framhålla en principiell
synpunkt, som ligger i detta förslag, och som. såvitt jag hört,
icke blivit under diskussionen framförd. Innan jag vidrör denna,
får jag säga, att jag vet, att förhållandena äro så väsentligt olika
i olika delar av landet, och att vad som icke behöves i en landsända,
behöves i eu annan. I den kung!, propositionen har jag
sett framhållas, att bifall till detta förslag oundgängligen påkailas
i Norrbottens län. Jag har ock av ledamöter i kammaren såsom
deras erfarenhet hört, att ersättning till de valda ledamöterna
i taxeringsnämnden även behöves i andra delar av landet.

Lämnande den praktiska sidan av saken, går jag nu in på
den principiella. Hur är det dä, bestämt i förordningen om
taxeringsmyndigheter beträffande ersättning? Jo, de, som, så att
saga, fungera på statens vägnar, som på statens vägnar utöva
fiskalisk myndighet och kontroll över de skattskyldige, äro betalda,
och såsom sig bör betalda av statsmedel. Jag har också
under min verksamhet i Riksdagen vid mer än ett tillfälle talat
för, att dessa böra erhålla nöjaktig ersättning. Jag säger således,
att dessa betalda personer, sota å statens vägnar öva fiskalisk
verksamhet och hava sådana funktioner, de äro a priori tillsatta
för att bevaka statens intressen. De skola således tillse, att staten

Nr 26.

Om yottgörelse
i vissa fall
åt ledamot av
taxering»-nämnd.
JForts.)

Hr 26. 74

Lördagen den 26 april.

Om gottgörel- till fullo erhåller sitt. De andra åter, som äro valda av de
«e t vissa fall kommunala myndigheterna, äro, så att säga, domare i saken,
taxering™ ^ro tillsätta för att pröva, för att höra vad statens ombud har
nämnd, att såga och vad de skattskyldiga ha att svara. De representera
(Ports.) den dömande, den bestämmande nämnden, äro en jury, om man
så vill. År det lämpligt att betala dessa — och härmed kommer
jag till principen: är det lämpligt att betala deras arbete?
På den frågan svaras det olika. Den förste talaren sade nej
och en annan talare sade ja. Jag avhåller mig för egen del
från att uttala någon mening i den saken, men jag fäster kammarens
uppmärksamhet på, att genom att betala dessa, som
döma i saken, som, så att säga, skola opartiskt bedöma dessa
frågor, för man frågan över i ett annat läge. Man gör dem till
betalda funktionärer, man gör hela nämnden till en avlönad institution,
när den fungerar, och dess funktioner bliva mer och
mer fiskaliska. År det detta man åsyftar? Upplysning därom
saknas. Men man leder saken därhän, att man lägger tyngdpunkten
på det fiskaliska området och, så att säga, lämnar alldeles
å sido det medborgerliga området.

Så ställer sig frågan. Jag har velat för kammaren framhålla
denna synpunkt.

Herr Karlsson: Herr talman! Jag skall be att endast med
några ord få bemöta den föregående talaren. Han sade, att han
lämnade den praktiska sidan av saken åt sitt värde, men det
har jag mycket svårt att göra, ty jag tycker, att man bör anlägga
praktiska synpunkter på frågor av praktisk betydelse, och
om någon fråga är av praktisk innebörd, så kan man väl säga
att denna är det. Jag vill då påpeka, att det faktiskt visat sig
behövligt — och det bestriddes heller icke av den föregående
talaren — att införa en sådan ersättning. Det exempel, som
anföres i propositionen, hänför sig till Norrland, men talaren
nämnde, att han även talat med ledamöter här i kammaren från
andra håll, vilka bestyrkt, att ett liknande behov föreligger i
andra delar av riket. När man erfar detta, förefaller det mig,
att man borde inse sin skyldighet att taga hänsyn till den praktiska
sidan av saken.

Beträffande återigen den principiella sidan, måste det väl
erkännas först och främst, att man icke bör ha principer, som
slå ihjäl praktiska utvägar, då det icke ligger något orätt i att
dessa praktiska utvägar användas. Men beträffande principen,
så, om jag icke misstog mig på den ärade talarens yttrande, var
hans fråga den: är det rätt att betala dessa, som sitta så att
säga såsom domare i saken? Jag kan icke inse, att det är orätt
att betala ifrågavarande personer, även om de sitta såsom
domare i saken. Det är ju icke orätt att betala andra domare.
Om man nu vill betrakta dessa som domare, kan jag icke inse,

Lördagen den 26 april.

Nr 2(>.

att det är felaktigt att giva dem ersättning, när man giver verk- Om gottgörelliga
domare ersättning.‘ " )2Z{t

Hur jag ser på denna sak, herr talman, och vilka skäl jag taxeringsår!
har hört här anföras mot denna reform, har jag icke kunnat nämnd.
bliva övertygad om riktigheten och bärigheten av desamma, (Forts.)
utan anhåller fortfarande att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr statsrådet friherre Adelswärd: Jag kom något för
sent in, för att kunna följa hela diskussionen, men efter vad jag
kunnat förstå kan man egentligen sammanfatta de invändningar,
som gjorts mot utskottets förslag, uti den satsen, att man icke
vill bryta mot den gamla goda principen att kommunala uppdrag
icke böra avlönas eller ersättas. Det synes mig emellertid,
att det i detta fall skulle vara att driva den principen något väl
långt. Alla erkänna utan tvivel, att det är av stor betydelse,
att taxeringsmyndigheterna bliva väl sammansatta, så att man
av dem kan erhålla ett gott taxeringsarbete. Då gäller det ju
att icke vara beroende av andra hänsyn än sådana, som böra
vara bestämmande för att erhålla lämpliga personer att deltaga
i detta arbete, men erfarenheten har faktiskt visat, att på vissa
håll en del svårigheter uppkommit, därför att arbetet numera är
långvarigt och medför ganska dryga direkta kostnader för dem,
som måste deltaga däri. Det synes mig då, att man icke bör
driva den nyss nämnda principen för långt utan taga den hänsyn,
som är skälig, till den praktiska sidan av saken, och i den
delen är det ju påvisat, att man verkligen behöver ersätta taxeringsnämndens
medlemmar i vissa fall. Jag tror, att även om
förslaget vinner bifall behöver såsom regel ersättningen icke ifrågakomma,
men man vet ju, att den redan praktiserats. Det
är känt, att man redan i vissa kommuner nödgats giva ersättning
åt dem, som deltaga i taxeringsår betet, och frågan är sålunda
endast att lagstadga om något, som redan blivit praxis.
Nu är att märka, att här icke är fråga om avlöning i egentlig mening,
ty det säges ju, att kommunerna skola ha rättighet att giva
ersättning för de direkta kostnader, en taxeringsnämndsledamot
får vidkännas på grund av sitt deltagande i taxeringsarbetet. Jag
tror sålunda, att den princip, som den näst siste talaren framhöll,
icke riktigt håller streck, ty man kan väl icke tala om, att
här föreligger en avlöning i egentlig mening, då det ej är fråga
om annat än ersättning för de direkta kostnaderna. I sådana
fall, där det blir svårt för de personer, man vill hava med, att
kunna deltaga i arbetet, utan att man ger dem denna ersättning.
synes det mig blott vara skäligt och rimligt att så sker.
Jag hoppas, att kammaren icke av de principiella skälen vill
motsätta sig en så påtagligen praktisk och behövlig reform som
detta lilla förslag innebär.

St 26» 76

Lördagen den 26 april.

Om gottgörel- Herr Cavalli: Endast ett par ord i anledning av vad

dt
taxerings- icke fi°rde på grund av principiella skäl motsätta sig detta för
nämnd. slag. Då jag talat om själva principen, och herr statsrådet sam(Forts.
) manställer detta med avslagsyrkandet, så vill jag fästa uppmärksamhet
på, att jag icke har yrkat avslag. Jag har här endast
velat för kammaren framhålla, att man, med antagande av
detta förslag, kan komma in på en väg, som leder från de nuvarande
bestämmelserna till någonting nytt, och jag skall, eftersom
jag nu begärt ordet, precisera detta ytterligare. Det finnes två
vägar att gå i beskattningshänseende. Den ena är den rent
fiskaliska vägen, och den andra är den, då man låter valda
skattskyldiga själva huvudsakligen bestämma över beskattningen
efter de i lagstiftningen angivna grunder. Vi hava hittills i stort
sett hållit oss på den senare vägen. Jag har i mitt yttrande
velat föra fram den meningen, att man genom antagande av det
nu föreliggande förslaget synes taga ett steg in på den andra
vägen; det är detta, som är nytt, och jag frågar: vill mantaga
det steget?

Herr Östberg, Johan: Blott ett par ord. Jag trodde,

att herr statsrådet skulle yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
men jag hörde icke något yrkande av honom i detta hänseende.
Kungl. Maj:ts förslag är sä till vida konsekvent, som dess innehåll
bennnes i överensstämmelse med landstingsförordningen i
vad som gäller om prövningsnämnden, men bevillningsutskottets
förslag har gått längre och vill giva alla, således även dem, som
icke fått vidkännas särskilda kostnader såsom ledamöter i taxeringsnämnden,
rätt till ersättning. Om åter en person under
samma förhållanden sitter i prövningsnämnden, således är bosatt
på den ort, där prövningsnämnden sammanträder, då har bevillningsutskottet
icke ömmat för honom, utan då skall han fullgöra
detta uppdrag utan ersättning.

Vidare är det, såsom sagts, en inkonsekvens i denna lagstiftning,
att under det arbetet i prövningsnämnden avlönas av
staten, skulle arbetet i taxeringsnämnden avlönas av kommunerna,
åtminstone till viss del.

Jag tror, att, såsom förhållandena nu ligga, förslaget icke
är moget att antagas, och, då denna kammare skall representera
eftertänksamheten och den grundligare prövningen, föranlåtes
jag att vidhålla mitt yrkande om avslag.

Herr Rooth: Jag anser icke att det finnes någon anled ning

att i förevarande avseende avvika från den nu gällande
principen att kommunala uppdrag icke böra vara avlönade.

Från min erfarenhet i taxeringsarbetet har jag icke funnit,
att det någonsin mött svårigheter att med nuvarande bestäm -

Lördagen den 26 april.

77 Nr 2<>.

meker erhålla erforderligt antal ledamöter i taxeringsnämnderna. Om gottgörel Jag

anhåller därför att få instämma i herr Östbergs yrkande, se i visaa fall

* åt ledamot av

taxeringsår?
ml sou, Karl August: Da liera talare, trots redan nämnd.

framförda bevis på motsatsen, dock framhärda i påståendet, att (Ports.)

bär icke föreligger något som helst behov, anser även jag mig
skyldig att vittna i saken. Det är nämligen så, att här föreligger
ett verkligt behov. Det hade vi tillfälle att tala om redan förra
året i ett annat sammanhang. Uti den kommun, jag tillhör,
kan jag nämna, att svårigheterna varit mycket stora på grund
av nuvarande bestämmelser, och vi hava måst vidtaga alldeles
särskilda åtgärder för att komma över dessa svårigheter. Vi
hava icke kunnat gorå som vår grannstad Karlstad och medgiva
avlöning, ty ett sådant beslut skulle givetvis ha överklagats.

Vi hava därför måst utse dubbelt så många ledamöter som eljest
och dela upp arbetet på flera avdelniDgar, som arbetat på olika
tider. Men därigenom har det blivit så, att arbetet icke blivit
så väl utfört, som då det fått utföras av personer, vilka på grund
av att de sysslat med samma arbete under åratal blivit vana
och tränade. Säkert är, att taxeringsarbetet mycket lidit därpå,
att man icke kunnat till någon del avlöna ledamöterna i taxeringsnämnden.
Och vem blir lidande? Jo, det blir staten och
kommunen. Det är alldeles säkert, att båda två bli lidande,
och därför böra också båda två på något sätt deltaga i kostnaden
för taxeringen. Det har påvisats av eu talare, att staten
bidrager till kostnaderna för ordförandena i taxeringsnämnderna.

Om kommunerna bidraga till kostnaderna för ledamöterna i
taxeringsnämnderna, är det också rättvist.

Herr Östberg sade sist, att utskottet har velat tillerkänna
dem, som icke behöva vidkännas några kostnader för sitt arbete,
ersättning. Jag undrar vilka det är av dem, som stå i en arbetares
ställning, som kunna offra 10, 20, 30 dagar och icke få
vidkännas kostnad för det. Aven om de icke hava direkt kostnad
för resor, är det väl en kostnad att få förminskade arbetsinkomster,
och jag undrar, om icke det är en kostnad, som lika
väl bör på något sätt ersättas som resekostnad.

Dessutom sade herr Östberg, att det vore icke konsekvent
att göra det, då man icke tillerkänner personer, som sitta i prövningsnämnderna
sådan ersättning. Men det är en himmelsvid
skillnad på prövningsnämnderna och taxeringsnämnderna. Prövningsnämnderna
sammanträda under två å tre dagar, då taxeringsnämndernas
sammanträden taga 20 å 30 dagar. Skillnaden
är så stor, att det kan icke bliva fråga om någon jämförelse i
detta fall, och därför har icke heller utskottet ansett sig böra gå
med på den vägen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 2(5.

Lördagen den 26 april.

Om gottgörel- Friherre Beck-Friis, Carl Joachim: Utan att ingå på fråM
ledamot av San’ huruvida i allmänhet kommunala uppdrag böra avlönas eller
taxerings*-''1'' icke, bär bevillningsutskottet behandlat den kungl. proposition,
nämnd, som blivit till bevillningsutskottet remitterad; och då inom ut(Ports.
) skottet upplysts, att i många fall det verkligen praktiseras, såsom
Kungl. Maj:t föreslagit, så att kommuner tillerkänna ledamöter
av taxeringsnämnderna avlöning för det arbete, de där
nedlägga, har jag för min del icke ansett mig kunna annat än
biträda det kuugl. förslaget. Och jag ber att få fästa uppmärksamheten
på, att det icke är bestämt sagt, att arvoden skola till
ledamöterna utgå, utan det är överlämnat åt de kommunala
myndigheterna, stadsfullmäktige eller kommunalstämmorna, att
bestämma, om så skall bliva förhållandet eller icke. Vidare är
det bestämt en maximigräns, över vilken arvodet icke får sättas,
men väl kan det av stämman sättas lägre.

Herr Östberg vände sig mot att utskottet utvidgat det kungl.
förslaget på grund av föreliggande motioner, men därvid vill
jag påpeka, att lika väl, som eu person, som bor på annan ort,
än där taxeringsnämnden sammanträder, kan vara i behov av
ersättning, kan förhållandet vara detsamma, om personen är bosatt
på det ställe, där taxeringsnämnden har sina sammanträden.

Jag anhåller att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen,
att beträffande föreliggande betänkande vore yrkat, dels att vad
utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, av herr Östberg, Johan,
att kammaren skulle avslå vad utskottet hemställt i punkterna
1 och 2 samt bifalla dess hemställan i punkten 3.

Sedermera gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till vad utskottet hemställt
vara med övervägande ja besvarad.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets den 24 och
25 innevarande april bordlagda memorial nr 79, med förslag till
sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om inrättandet av en täckdikningslånefond,
biföll kammaren vad utskottet i detta memorial
hemställt.

Om suspende- Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 24 och 25 i denna
7^--månad bordlagda utlåtande nr 80, i anledning av väckt motion
‘ ärna ang. författningarna angående skatteköp och skatteomföring av
skatteköp och kronojord skola tillsvidare upphöra att gälla.
skattsom -

/äring av
kronojord.

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets

Lördagen den 26 april.

79 .Sr 20.

förberedande behandling hänvisad motion, nr 146, hade herr Om suspmdeLindhagen
hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta,j. v: av
att författningarna angående skatteköp och skatteomföring av ärna ang ~
kronojord skulle i allo tillsvidare upphöra att gälla. skatteköp''och

skatteom Utskottet

hade i nu föredragna utlåtande på åberopade gran- förinP a''°
der hemställt, att förevarande motion icke måtte av Riksdagen rof°3frfbifallas.
Ports Reservation

hade avgivits av herrar G. Tamm, A. Pers,

N. A. Nilsson, G. A. E. Kronlund, S. Linders, A. L. Lundström,

P. N:son Bosson och G. Gustafsson, vilka på anförda skäl ansett,
att utskottet bort hemställa, att Riksdagen i anledning av förevarande
motion måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t, sedan närmare blivit utrett, i vilken omfattning
dels kronojord kunde bliva föremål för skatteköp och
skatteomföring och dels sådan jord innehades av bolag, föreningar
eller andra dylika rättssubjekt, taga under övervägande,
såväl huruvida för dessa rättssubjekt rätten till skatteköp och
skatteomföring vidare borde bibehållas, som även i vad mån
och på vad sätt de om skatteköp gällande författningar för vinnande
av ovan angivna syfte borde i övrigt förändras, samt,
därest Kungl. Maj:t funne sådant nödigt, för Riksdagen framlägga
förslag om suspenderande av dessa författningar under
den tid, utredningen påginge om nyss omförmälda rätt.

Herr Pers: Som kammaren finner, står utskottet i denna
fråga delat i två ungefär lika stora hälfter. Den hälft, som har
samma uppfattning som jag, var i majoriteten förlid et år, men
det har fogat sig så, att vi i år äro i minoriteten. Jag skall
be att med några ord få belysa frågan.

Utskottets majoritet säger på sidan 4, att skatteköps- och
skatteomföringsrätten är rotad på en bestämd rättsuppfattning
och av gammalt datum. Det torde vara riktigt, att så är förhållandet,
men det förhåller sig så, att de nuvarande bestämmelserna
äro endast 65 år gamla, och därför hava dessa bestämmelser
icke någon så vördnadsbjudande ålder.

Vidare säger utskottet längre ner, att utvecklingen gått i
riktning att underlätta egendomsförvärv. Ja, det tror jag man
kan säga, att den riktningen ännu icke avbrutits. Tvärtom har
denna Riksdag under sin behandling vissa författningar om
kronolägenheters upplåtande till egna hem för att befrämja befolkningens
bärgning och jordens uppodling, Men förhållandet
är det, att det har visat sig, att dessa nu i fråga varande gamla
kronoegendomar kommit under en sådan förvaltning och sådana
förhållanden, att detta syfte — jordens uppodling och befolkningens
bärgning — icke har befrämjats, och därför har ett

>fr Sfi. 80 Lördagen den 26 april.

Om smpende- omslag ägt rum därhän, att kronan får lof se till, att dessa
''"författning'' ändamål kunna uppnås och att detta syftemål upprätthålles i
amu ''ang. framtiden. Detta omslag känna vi ju alla till; det bär fått sitt
skatteköp och uttryck i kronans jordprocesser och andra sådana åtgärder, som.
skatteom- äro ägnade att se till, att kronans ändamål med upplåtelsen blir
kronojord v.unnet- Man bär nu önskat att få ett vilostånd på avträdelserna
* Forts i '' ^ enskilda, ett vilostånd på den utveckling, varunder så mycket
kronojord gått i enskilda händer och i sådana enskilda bänder,
att icke jordens odling och befolkningens bärgning blivit främjad.
Det är detta, som kommit i gång och som vi i minoriteten
också tagit hänsyn till, när vi formulerat vår reservation och
vårt uttalande där. Om dessa rättegångar skulle fortgå och
kronan vinna en och annan, kanske många, skulle med det nuvarande
tillståndet kunna inträffa, att, då kronan med stora kostnader
vunnit en rättegång, så begagnas skatteköps- och skatteomföringsrätten,
och kronans vunna rättegång är en illusion.
Det må vara sant, att kronan i alla händelser bör överlåta sin
rätt till enskilda, men då bör det ses till. att detta sker under
sådana regler och med sådana bestämmelser, att det mål, som
jag nämnt flera gånger —• jordens uppodling och befolkningens
bärgning — blir tillgodosett. Vi hava fått den uppfattningen,
att, såsom det nu utvecklat sig, befrämjas icke detta ändamål.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr Fahlén: Den nu föreliggande motionen framlades även
i fjol och var då föremål för såväl utskottets som Riksdagens
behandling. Utskottet gick då icke så långt, som reservanterna
gjort nu, utan stannade vid att föreslå eu sådan lösning av
frågan om skatteköps- och skatteomföringsinstitutet, att för så
kallade juridiska personer, det vill säga bolag och föreningar,
rätten i fråga skulle tills vidare upphöra. Ehuru tiden är långt
framskriden, kan jag icke underlåta att bedja få läsa upp några
rader av det utlåtande, som då avgavs av utskottet, det vill säga
i stort sett av samma personer, som nu stå antecknade såsom
reservanter. Utskottet yttrade bland annat: »De skäl, som tala
för bibehållande av den ostridigt i vissa hänseenden för staten
ofördelaktiga skatteköps- och skatteomföringsrätten, äro nämligen
vida svagare, då det gäller bolag eller föreningar, än då fråga
är om enskild person. Ett bolag eller en förening torde i regel
icke hava annat än ett rent ekonomiskt intresse av att förvärva
skattemannarätten till en innehavd kronofastighet, medan däremot
för en enskild person, som kanske själv röjt och uppodlat
fastigheten och å densamma nedlagt sitt livs arbete, även andra
hänsyn, väl så beaktansvärda som de rent ekonomiska, kunna
spela in. Att endast på grundvalen av de nu i ärendet föreliggande
upplysningarna bedöma konsekvenserna av ett allmänt
upphävande av nu ifrågavarande författningar, torde enligt ut -

Lördagen den 26 april.

81 Nr 26.

skottets förmenande knappast vara möjligt. Med visshet torde Om suspendedock
kanna sägas, att eu dylik åtgärd skulle synnerligen tungt j- v: av
drabba ett icke ringa antal personer ur eu befolkningsklass, ärna ang1.
vars härda och strävsamma arbete i odlingens tjänst väl synes skatteköp''och
förtjäna den uppmuntran, som ligger i möjligheten att mot eu skatteomicke
alltför hög ersättning kunna förvärva äganderätten till den förin9 av
åt dem upplåtna marken.» Och utskottet tilläde: att »för såvitt _ . ''

angår sådana kronoåbo!'', vilka kunna antagas själva bruka den 1 ~''J
upplåtna marken», anser sig utskottet icke »kunna tillstyrka upphävande
av den sedan århundraden tillbaka förefintliga rätten
att på visst sätt och under vissa villkor få den brukade jorden
köpt eller omförd till skatte.»

Så yttrade sig utskottet i fjol. Då utskottsbetänkande! föredrogs
i Andra kammaren, uppträdde motionären och förklarade,
att utskottet helt simpelt missförstått hela frågan, och påkallade
energiskt ett erkännande i sådant hänseende av de närvarande
ledamöterna, vilket erkännande dock uteblev. Andra kammaren
biföll utskottets hemställan. I år vill det emellertid förefalla,
som om. reservanterna givit det av motionären i fjol begärda
erkännandet, och såvitt jag förstår, hava reservanterna därmed helt
och hållet slagit ihjäl de skäl och synpunkter, som i fjol voro
för dem vägledande. Jag anmärker detta, ty företeelsen kan ju
vara intressant. För min personliga del får jag dock säga, att
den icke förefaller så synnerligen uppbygglig.

För mig är den principiella utgångspunkten i frågan så
långt avlägsen från reservanternas, att möjlighet knappt torde
förefinnas att vi skulle kunna närma oss till varandra. Jag anser
nämligen det rättsinstitut, varom är fråga, vara av väsentligen
annat värde och betydelse än reservanterna tillmäta det;
de tillerkänna, såvitt jag kan förstå, åborätten såsom sådan
icke något värde alls. Jag däremot anser, att åborätten är en
gammal rätt och så gammal, att den i fråga om ålder kan tävla
med själva äganderätten. Mellan de båda rättigheterna, åborätten
och äganderätten, finnes, enligt min uppfattning, ingen
ömskinnad, utan endast en gradskillnad, och det är i känslan av
det värde, som åborätten ägt och alltjämt äger, som nu gällande
skatteköps- och skatteomföringslagstiftning tillkommit. Dessa bestämmelser
innebära i och för sig, såvitt jag kan förstå, icke
något laga fång till fastigheten i vanlig bemärkelse, utan äro
närmast att betrakta såsom stadganden om vissa formaliteter,
varigenom den fulla äganderätten överflyttas till åbon, och hans
rätt förvandlas från åborätt till äganderätt. De prestationer,
som åbon har att fullgöra, äro icke att betrakta såsom köpeskilling
i vanlig bemärkelse, utan endast såsom en af staten
krävd garanti för att vissa intressen, sammanhängande med landets
uppodling, bliva vederbörligen tillgodosedda. Det förefaller
ganska tydligt, att en sådan uppfattning varit vägledande, när
Första kammarens protokoll 1913. Nr 36. 6

Nr 20. 82

Lördagen den 26 april.

Om suspende- den av utskottet åberopade bestämmelsen i 77 § regeringsformen
rande t. v. ^''tillköra, där det heter, att kronans fastigheter icke utan Riksärna
ang! dagens samtycke må på något sätt kronan avhändas; »dock att
skatteköp''och de personel’ och menigheter, som, efter hittills gällande författskatteom-
ningar, sådana kronans tillhörigheter nu innehava eller nyttja,
k°rrin9’ rd ma uluta rätt därå till godo, samt att odlingar eller odlings miojor

. mar]j å kronoskogarna må i vanlig ordning---Kunna

"r s,; till skatte försäljas».

Om det nu förhåller sig så, att här föreligger en rättighet,
som icke blott är någon tillfällig, mer eller mindre villkorlig,
utan en sedan gammalt nedärvd, av staten in amplissima forma
erkänd saklig rätt, för vilkens åtnjutande skatteköpeskillingen
icke utgör det enda eller ens det väsentliga vederlaget, är det
tydligt, att man icke gärna kan utan vidare stryka ett streck
över denna urgamla rätt, som i sin karaktär mycket närmar sig
äganderätten, och det förefaller mig, då man utför den av utskottet
häfdade tankegången konsekvent, att man lika lätt skulle
kunna med några penndrag stryka ett streck över hela äganderätten.
Jag tror icke, att reservanterna, åtminstone icke de
flesta av dem, skulle vara benägna, i allt fall icke i år, att taga
ett sådant steg, men resonemanget i reservationen kan, åtminstone
såvitt jag förstår, logiskt föra därhän.

Det är uppenbart, att den, som har eu sådan uppfattning,
som jag nu angivit, icke kan följa reservanternas mening, då de,
såsom upprepade gånger är fallet i reservationen, göra gällande,
att skatteköpeskillingens ringa belopp eller densammas utevaro
giver skatteköpet eller skatteomföringen karaktär av gåva. Och
lika litet kan det påståendet godkännas, som upprepade gånger
återkommer, att vid skatteköp fastigheten skall gäldas med fulla
värdet. Detta skulle förutsätta, att åbon icke har någon rätt
förut i fastigheten. Men det är orimligt. Vad staten skulle ha
rätt att fordra vore högst fastighetens värde minskat med det
värde, åborätten kan anses äga, och den löseskillingen kan enligt
min uppfattning icke bliva så synnerligen stor.

Eller skall allt det strävsamma arbete i odlingens tjänst,
varom reservanterna tala och som omnämndes i förra årets
utskottsbetänkande, vara värt ingenting? Är det staten, som
brutit bygd, odlat jorden, byggt gårdarna? Skall icke det arbete,
som är nedlagt, ersättas, utan skall det utan vidare konfiskeras
eller exproprieras av staten, eller vad mena reservanterna?

Något dunkelt förefaller vad som yttrats av reservanterna
på åttonde sidan, där det talas om de olikartade förhållandena
i de nordliga länen och övriga delar av riket. Det är i de förstnämnda
trakterna som sina tteo mför in gs förfa rån det äger rum, och
grunden till detta skulle vara; att staten upplåtit jord till odling
mot rätt att efter odlings- och nybyggnadsskyldighetens fullgörande
få äganderätt till lägenheten, och tillägga reservanterna:

Lördagen den 26 april.

83 Nr 26.

»här kan sålunda sägas föreligga ett emellan staten och ny- Om suspendebyggaren
slutet avtal, som synes böra av staten respekteras». raf^fa\l^:nav
Men huru kan man då komma till ett sådant slut, som att hela Jarna anq
den rätt, detta avtal grundar och innebär, skall utan vidare skatteköp och
suspenderas, såsom reservanterna föreslå? Det förefaller mig skatteomvara
ett rätt egendomligt sätt att respektera avtal. Och varför (^//ord
skall icke även sJcattehöpsiöviavandet karaktäriseras som ett mellan * p ''
enskilda och staten träffat avtal? Rättsinstitutet är i grunden 1
precis detsamma, och varför skall man respektera avtalet i det
ena fallet, men i det andra icke?

Det kunde vara mycket att ytterligare säga, men då tiden
är långt framskriden, bör jag icke längre uppehålla kammaren.

Jag ber emellertid få beröra, vad den föregående talaren i sitt
anförande yttrade, nämligen att rätten i fråga icke skulle vara
så gammal, att man av det skälet skulle behöva så synnerligen
mycket respektera den. Den är bara 65 år gammal, sades det.

Ja, men i allt fall säger utskottet, liksom reservanterna gjorde i
fjol, att här är fråga om en urgammal rätt, och det är just vad
den är. Den är visst icke blott 65 år gammal, fastän lagstiftningen
därom har växlat under olika tidsskeden. I grunden
har den tankegång, som ligger bakom lagstiftningen, alltjämt
varit densamma, och denna tror jag icke är lätt att rubba. I
år har emellertid för reservanterna tillkommit ett nytt skäl att
gå in på det av motionären föreslagna, icke partiella utan fullständiga
upphävandet, och det är kronans återvinningsprocesser,
som enligt reservanternas åsikt föranletts av Första kammarens
avslag på regeringens förslag om suspension av hävdelagen.

Oavsett att detta förhållande förelåg även i fjol, ty nämnda avslag
hade kommit långt före den nu föreliggande frågans behandling,
kan jag icke rätt förstå vad man härmed menar. För
det första vill jag tro, att såväl Riksdagen som Kungl. Maj:t
äro ense om den uppfattningen, att, där ringa värde är att vinna
för kronan, någon återvinningsprocess icke skall anläggas. Och
om åborätt obestridligen finnes till det hemman, i fråga om vilket
kronan skulle anlägga återvinningsprocess, kommer, såvitt jag
kan förstå, det värde, kronan kan återvinna, att bli så ringa,
att processen av detta skäl icke bör komma till stånd, och i
sådant fall kan naturligtvis reservanternas argumentering icke
hålla stånd.

Men reservanterna gå ännu längre, såvitt jag förstår dem
rätt. De anse, att i alla de fall, där kronan gör återvinningstalan
gällande mot enskilda personer, skulle, enligt nu gällande
författningar, åborätten kunna hävdas. Jag förstår icke detta
resonemang och finner mig icke föranlåten att tillmäta det
något värde, såsom reservanterna och den siste ärade talaren
gjort.

I en så pass grannlaga och viktig fråga, som denna, tror jag,

Nr 26. 84

Lördagen den 26 april.

Om suspende- att man bör gå tillväga med större försiktighet än reservanterna
rande t v. av gjort, Att suspendera en i laga ordning tillkommen lag, vilken
ärna ang skapat gamla och hävdvunna rättigheter, förefaller mig vara ett
skatteköp och tillvägagångssätt, som icke är att rekommendera utom i högst
skatteom- trängande nödfall. Min uppfattning är också, att den vinst, som
färing av pronan skulle skörda på att höja skatteköpeskillingen, även om
TiTTV man *cke skulle gå så långt som att helt och hållet avskriva
skatteköpsrätten, icke är så stor, att den komme att svara mot
de betydande olägenheter, som skulle vållas av den nu föreslagna
åtgärden. Vill man vidhålla, att skattesköpeskillingen
skall utgå med fastighetens fulla värde vid den tid, då skatteköpet
sker och alltså göras beroende av bland annat prisfluktuationer
och andra tillfälliga omständigheter, så måste man enligt
min mening tillgripa konfiskations- eller reduktionsmetoder, vilka
jag icke kan vara med om..

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Pers: Jag vill fästa uppmärksamheten på, att här är
det visst icke fråga om att taga ett så revolutionärt steg, som
den ärade talaren nyss ville låta påskina. Det är icke fråga om
att driva åboarna från deras gamla hemman. Det är tvärtom
fråga om att bibehålla dem vid deras åborätt och suspendera
deras möjlighet att göra sig den kvitt, till dess staten får
se, huru saken kan ordnas. När det ändå medgives, även av
herr Fahlén, att åtskilliga jämkningar och rubbningar skett i
dessa villkor, kan det icke betraktas såsom någonting märkvärdigt,
om man skulle en tid framåt låta åboarna få stanna i sina
rättigheter, liksom fideikommissarierna få behålla sina fideikommiss,
till dess frågan blivit lämpligen ordnad.

Nu säger herr Fahlén: vem har brutit bygd i markerna?
Det hava de enskilda gjort. Det är säkerligen icke någon av
reservanterna, som tänkt på att minska denna brytning av bygd,
men när åbon skiljer sig från sitt hemman och säljer det till
bolag, då har Riksdagen rik erfarenhet om att odlingen går tillbaka
och att man får vidtaga åtskilliga åtgärder för att kunna
bevara odlingen.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i avseende på förevarande utlåtande yrkats, dels
att utskottets hemställan skulle bifallas, dels ock att kammaren
skulle antaga det förslag, som innefattades i den av herrar G.
Tamm m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedermera gjordes propositioner i enlighet med dessa yrkanden,
och förklarades propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Lördagen den 26 april.

Nr 28.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets den 24 och
25 innevarande april bordlagda utlåtanden:

nr 81, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av § 15 i den uti lagen den 10 juni
1912 angående flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå
och Muonio intagna stadga;

nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av bäradsallmänningen Västra Stöpen i Skaraborgs län;

nr 83, i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående
lektorn vid lantbruksinstitutet vid Ultima P. E. Ullbergs lönetursrätt;
och

nr 84, i anledning av Kungl. Majris proposition angående
avsättande såsom nationalpark av visst område i Arjeplogs socken
av Norrbottens län,

biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 24 och 25 i denna
månad bordlagda utlåtande nr 85, i anledning av väckta motioner
om statsunderstöd åt skogsvårdsföreningen för Malmöhus län.

I tvenne inom Riksdagen väckta, likalydande, till jordbruksutskottets
förberedande behandling hänvisade motioner, ur 8 i
Första kammaren av friherre Trolle och herr von Geijer samt
nr 35 i Andra kammaren av herr Sommelius, hade hemställts,
att Riksdagen för sin del ville besluta, att för vartdera av åren
1914, 1915 och 1916 ett statsanslag av 20,000 kronor måtte ställas
till Kungl. Majris förfogande för att därmed efter vederbörande
skogsvårdsstyrelses — eventuellt domänstyrelsens —- hörande
understödja skogsvårdsföreningen för Malmöhus län under
villkor, att densamma, utan att utdela vinst åt sina medlemmar,
fasthölle vid sitt ändamål att bedriva uthålligt skogsbruk å av
den inköpta arealer och på de villkor, Kung], Majri i övrigt
kunde fastställa.

Utskottet hade i föreliggande utlåtande på anförda skäl
hemställt, att förevarande motioner icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Friherre Trolle: Jag skall icke göra något yrkande och
icke heller besvära herrarna med att hålla något liktal över den
så enhälligt avstyrkta motionen. Fastmer vill jag erkänna, att
den utredning, som utskottet lämnat, nog visar, att den genaste
vägen till att få en liten handräckning från det allmänna för
föreningens vackra ändamål, att i denna relativt skogsfattiga lands

Om statsunderstöd
åt
skogsvårdsförening
för
Malmöhus
län.

Nr 26. 86

Lördagen den 26 april.

Om statsunderstöd
åt
skogsvdrdsförening
förMalmölius

län.
(Forts.)

ända driva skogsbruk, torde vara att gå direkt till Kungl. Majri
och genom skogsvårdsstyrelsen erhålla del av de medel, som på
grund av förordningen den 11 oktober 1912 äro ställda till Kungl.
Majris disposition, nämligen de 10 % av skogsvårdsavgifterna,
som enligt samma förordning skola redovisas till statskontoret.
Jag har således, herr talman, intet yrkande att framställa.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren vad utskottet
i nu föredragna utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av jordbruksutskottets den 24
och 25 innevarande månad bordlagda utlåtande nr 87, i anledning
av väckt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande
fördelning av odlingslån, biföll kammaren vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Avlämnades och bordlädes följare motioner:

nr 151, av herr Ljunggren, August, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag till lag om behandling av alkoholister,

nr 152, av herr Ljunggren, August, m. fl., i anledning av
Kungl. Maj ris förslag till förordning om statsverkets fond av rusdrycksmedel
m. m.,

nr 153, av herr Ljunggren, August, m. fl., i anledning av
Kungl. Maj ris i proposition, nr 186, framställda förslag om ersättning
till städer och vissa köpingar för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel,

nr 154, av herr Almer, i anledning av Kungl. Majris förslag
till förordning om ersättning till städer, vissa köpingar, landsting
och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel,

nr 155, av herr Östberg, Johan, m. fl., i samma ämne,
nr 156, av herrar Magnusson, Gerhard, och Berglund, Jan
Erik, i anledning av Kungl. Majris förslag angående ändring i
vissa delar av förordningarna om kommunalstyrelse på landet, i
stad och i Stockholm samt om landsting m. m.,

nr 157, av herr Meurling, i anledning av Kungl. Maj ris förslag
till ändrad lydelse av § 17 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet,

nr 158, av herr von Mentor m. fl., angående dagar för ordinarie
kommunalstämmors hållande,

nr 159, av herr von Mentzer m. fl., i anledning av Kungl.
Majris förslag till sådan ändring av förordningen om landsting,
att land stingsmannaval skola förrättas å Maria bebådelsedag, och

Lördagen den 26 april.

87 Nr 26.

nr 160, av herr Hult, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
till ändrad lydelse av § 31 i förordningen om landsting.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet den under
dagen avlämnade kungl. propositionen nr 286, angående förslag
till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 23
oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts
under sammanträdet avlämnade proposition nr 288, angående
förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ i lagen den
11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den under dagen
avlämnade kungl. propositionen nr 289, angående de medel, av
vilka pensioner, som jämlikt lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension komma att beviljas
tjänstemän vid statens vattenfallsverk, skola utgå.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet Kungl. Ma:jts vid
dagens sammanträde avlämnade nådiga propositioner:

nr 284, med förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 2, 3, 4
och 7 §§ i förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i
vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting; och

nr 287, med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i
lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets memorial och utlåtanden:

nr 78, i anledning av remiss från kamrarna av Kungl. Maj:ts
proposition nr 217, angående anstånd med likviderande av förfallen
skuld å statslån till Sala—Gysinge—Gävle järnvägsaktiebolag,

nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält

Sr 26. 88

Lördagen deri 26 april.

hell trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan,
angående ökad malmbrytning inom Kiirunavaara och Gellivare
malmfält samt eu i ämnet väckt motion,

nr 80, i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under utgifter för kapitalökning gjorda framställning om
anslag till undersökning angående vattenförhållandena inom Störa
Lule älvs vattenområde samt dels Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till rullande materiel för malm transport, reglering
av Stora Lule älvs vattensystem ovanför Porjus och förstärkning
av kraftledningen Porjus—Gellivare—Kiruna ävensom en i hithörande
ämnen väckt motion, samt

nr 81, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anordnande av dräneringsledning och elektrisk strömledning för
statsinstitutionerna å nordvästra Djurgården;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 39, i anledning av väckt motion om ändring i 7 §, 2:o) b)
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt m. in., samt
nr 40, i anledning av väckt motion om ändring av 3 § b)
förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst; bankoutskottets

utlåtanden:

nr 35, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,
samt

nr 36, angående avgifterna för prenumeration å riksdagstrycket
;

lagutskottets utlåtande nr 28, i anledning av väckt motion
om ändring i gällande bestämmelser angående anmälan till domstol
om avbetalning å intecknat skuldebrev;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 88, i anledning av väckt motion om anslag till tryckning
av vissa handlingar rörande de svenska statsdomänernas
historia,

nr 89, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
upplåtande av en lägenhet från förra militiebostället Ebbaröd
nr 1 och 5 i Kristianstads län,

nr 90, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter ofrån förra militiebostället Halleby nr 1
med Jörland nr 1 och Åker nr 1 i Göteborgs och Bohus län,
nr 91, i anledning av Kungl. Ma j ds proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra hospitalshemmanet Hospitalsgården
nr 1 i Skaraborgs län,

Lördagen den 26 april.

89 Nr 26.

nr 92, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av en lägenhet från förra militiebostället Holmesberg
nr 1 jämte Eneboda nr 1, en utjord, i Jönköpings län,

nr 93, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Ramdala
nr 10 i Blekinge län,

nr 94, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Böke nr 1 i
Kalmar län,

nr 95, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av en lägenhet från förra militiebostället Botilstorp
nr 1 Södergård i Jönköpings län,

nr 96, i anledning av Kungl. Majits proposition angående
upplåtande av en lägenhet från förra militiebostället Botilstorp
nr 2 Norrgård med underlydande i Jönköpings län,

nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av den till förra militiebostället Äsaka nr 4 Tomten
hörande lägenheten Pipartomten i Älvsborgs län,

nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Herresätter
nr 1 i Östergötlands län,

nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av en lägenhet från förra kronofogdebostället Högsjöryrnr
1 och 2 i Älvsborgs län,

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av två områden från förra militiebostället Ubbetorp
nr 1 i Östergötlands län,

nr 101, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Kyrkeby nr 1
Övergård i Göteborgs och Bohus län,

nr 102, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av eu lägenhet från förra militiebostället Gettnabo
nr 1 med underlydande i Kalmar län,

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av ett område från förra militiebostället Arrie nr 10,
12 och 22 i Malmöhus län,

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra ryttmästarbostället Håslöv
nr 10 och 12 samt förra trumslagarbostället Håslöv nr 3 och 7
i Kristianstads län,

nr 105, i anledning av Kungl. Ma j ds proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra regementschefsbostället Frövi
nr 1, 2 och 3 med Berga nr 1 och Östankil nr 1 i Västmanlands
län, samt

nr 106, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
överlåtelse till Dalby församling av visst område av lotten nr 1
av Dalby kungsgård i Malmöhus län; ävensom

Första kammarens protokoll 1913. Nr Sfi. 7

Nr 26. 90

Lördagen den 26 april.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden;

nr 15, i anledning av dels herr Trapps motion, nr 14, angående
skrivelse till Konungen med begäran om framläggande
av förslag till inrättande av ett penninglotteri för statens räkning,
dels ock herr Aströms m. fl. motion, nr 92, om åvägabringande
av utredning och förslag i fråga om inrättande av ett
statsobligationslotteri, samt

nr 16, i anledning av herrar Bellinders och af Ekenstams
motion, nr 67, angående skrivelse till Konungen i fråga om indragning
av civilkommissionen eller reduktion av antalet ledamöter
i densamma.

Justerades elva protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 4,45 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1913.