1912. Första kammaren. Nr 34 (Riksdagens protokoll 1912:34)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1912. Första kammaren. Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet den af herr
Kjellén m. fl. denna dag väckta motionen, nr 112, om ändring af
§§ 56 och 58 riksdagsordningen.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet herr Klefbecks under
sammanträdet på förmiddagen väckta motion, nr 113, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsreglering för rektorerna
vid de allmänna läroverken.

Justerades nio protokollsutdrag för denna dag.

Fortsattes föredragningen af bevillningsutskottets betänkande nr Om skatte26,
i anledning af väckt motion angående vissa lättnader i skatte- lättnader för

hänseende för föreningar med ideell verksamhet. föreningar

med ideell
verksamhet.

Herr Alexanderson: Reservanterna hafva för sin hemställan,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd
och således icke någon skrifvelse af Riksdagen beslutas, sådan som
den af utskottet förordade, åberopat två skäl, hvilka här närmare
utvecklats af friherre Beck-Friis.

Det ena skälet skulle vara, att den nuvarande lagstiftningen så
nyligen har blifvit antagen, och att vid detta lagstiftningsarbete man
naturligtvis på det noggrannaste öfvervägt äfven den här frågan, och
att — såsom det heter i reservationen — den ståndpunkt, som nu
gällande lag intager, »motsvarar hvad Riksdagen för blott två år sedan
efter moget öfvervägande funnit vara det riktiga.» Ja, detta låter ju
mycket bra, men jag kan icke neka till, att det förefaller mig snarast
hafva ett visst tycke af en luftig konstruktion. Jag hade icke äran

Första kammarens protokoll 1912. Nr 34. 1

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Om skatte- att vara medlem af Riksdagen vid den tid, då den här lagen behandlatföienin
ar ^ee> men såsom ordförande i ett taxeringsdistrikt i Stockholm och
m* it ideell ledamot af pröfningsnämnden förra året hade jag anledning att söka
verksamhet, sätta mig in i den fråga som här föreligger och, bland annat, också
(Forts.) i hvad som därom förekom under förarbetena till denna skattelagstiftning;
och jag måste säga att, trots de noggrannaste rechercher, har
jag icke kunnat finna spår af, att frågan varit föremål för omsorgsfullt
öfvervägande. Jag undrar, om man icke korrektare kan säga, att enär
i denna punkt inga afvikelser företogos från förut gällande rätt, blef
på den grund icke heller ståndpunkten närmare motiverad från Kungl.
Maj:ts sida och icke föremål för behandling, åtminstone icke någon
som satte spår i riksdagstrycket, från utskottets eller från kammarledamöternas
sida, utan den punkten tyckes man lättvindigt hafva
gått förbi. Detta var så mycket lättare att göra, som frågan just icke
förut visat sig vara af synnerligen praktisk innebörd, fastän den
numera rakat blifva det på grund af en strängare tillämpning af
bestämmelserna efter den nya lagstiftningens genomförande. Detta
reservanternas skäl tror jag således icke bör verka hindrande från att
redan nu, om man eljest finner sakskäl tala därför, hemställa, att
Kung]. Maj:t låter vidtaga förarbeten till lämplig förändring.

Det andra af reservanterna framförda skälet var det, att de
gällande skattelagarna ännu verkat så kort tid, att man icke hunnit
få några prejudikat i fråga om föreningars för ideell verksamhet och
andra ideella juridiska personers skattskyldighet. Det må visserligen
vara sant, men jag kan icke se, att detta egentligen bör utgöra någon
uppskofsanledning, ty så mycket måste man väl vara ense om — i
betraktande af författningarnas ordalydelse — som att samfund, före
ningar och stiftelser i allmänhet skola vara skattskyldiga och att från
skattskyldighet äro undantagna allenast välgörenhetsinrättningar och
andra fromma stiftelser. Hvad man kan vinna med ett eller annat
prejudikat är att få konstateradt, att en eller annan stiftelse kan
hänföras till fromma stiftelser och en eller annan förening möjligen
rubriceras såsom välgörenhetsinrättning, men därigenom kommer icke
frågan i annat eller nytt läge, tv det kvarstår otvifvelaktigt en hel
del fall af ideella samfund och stiftelser, på hvilka det icke kan
komma i fråga att sätta rubriken: from stiftelse.

Såsom taxeringsnämndsordförande hade jag, bland annat, att
behandla landsorganisationens taxering. Den gjorde visserligen gällande,
att den var en from stiftelse, och den har kanske vidhållit detta
påstående i högre instans, men jag tror icke, att det skall lyckas vare
sig denna förening eller arbetsgifvarföreningar eller andra föreningar
af denna art att få en dylik mening godtagen. Det torde icke kunna
nekas, att det finnes en stor mängd sådana föreningar, om hvilka man
med säkerhet kan förutsäga, att högsta instansens domslut kommer
att gå i den riktningen, att de äro underkastade skattskyldighet.

Jag finner väl, att motionären gjort gällande, att det blott skulle
vara ett slags stilla försök, som man har anställt genom att uttaga en
eller annan ideell förening för att se, om det skulle lyckas få den
förklarad skattskyldig i högsta instans; och på det sättet skulle det
förhållandet förklaras, att en hel del ideella föreningar icke blifvit

Onsdagen den 8 mai, e- ra -

Nr 34.

taxerade, medan andra blifvit det. Emellertid är det icke alls med Om »katteverkliga
förhållandet öfverensstämmande, att något sådant skäl skulle
ligga till grund för taxeringsmyndigheternas i Stockholm förtärings- med idiell
sätt, utan det är ett helt annat, nämligen att en hel mängd af dessa verksamhet.
ideella sammanslutningar är det för taxeringsnämnden mycket svårt (Forts.)
att få rätt på. Ingen taxeringsnämndsordförande vet riktigt, hvar de
höra hemma. Endast de som äga fastighet eller för sin verksamhet
hyra viss lokal till kontor eller dylikt och således blifva upptagna i
mantalslängden inom ett visst distrikt — endast om dem kan man
veta, att de äro skattskyldiga inom det distriktet. Men beträffande
andra gäller det, att de komma undan af det skälet, att ingen finner
sig hafva skyldighet att taga sig an deras beskattningsfråga. Detta
är ytterligare ett skäl till en vansklighet vid de ideella föreningarnes
beskattning utöfver den, som redan förut framhäfts af herr Eklund,
nämligen svårigheten att finna lämpliga normer vid beskattningsåtgärdens
genomförande.

Jag ber att få tillstyrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Cavalli: Man bör väl säga, att det är en god princip,

som man icke bör öfvergifva utom i trängande nödfall, att, sedan en
ny lagstiftning kommit till stånd, låta den någon tid fungera, innan man
på allvar föreslår ändringar och ändringar af principiell natur. Om
denna min tes är riktig, torde ock häraf följa, att man borde låta de
nuvarande skatteförordningarna vara, såsom man säger, i fred någon
tid, innan man föreslår någon ändring. Nu har det gjorts gällande
— och det är riktigt — att i det fall, som nu föreligger, har icke
någon ändring skett i den nya lagstiftningen, utan man har öfvertagit
hvad den gamla stadgade. Men i vissa fall, när det rört sig om
föreningars beskattning, kräfves dock vidare erfarenhet, och det torde
därför vara skäl att låta förslaget om ändring hvila. Men därtill
komma andra omständigheter.

Hvarje gång man genomfört en ny skattelagstiftning, vare sig det
gällt den direkta eller den indirekta beskattningen, har man omedelbart
efter dessa förordningars publicerande funnit, att de i vissa fall
ansetts vara för stränga. Man har då begått det misstaget — enligt
min uppfattning — att man generaliserat, att man ansett sig hafva
fog att yrka ändring, därför att det i ett fåtal fall ansetts böra ske
rättelse. Jag erinrar mig lifligt, hurusom, när år 1894 stämpelskatten
erhöll en afsevärd utvidgning, beslutet att ålägga fromma stiftelser
stämpelskatt för donationer, som tilldelades dem, mötte motsägelse,
och det fördes på den tiden ett mycket lifligt tal om hvilka orättvisor
som därigenom skedde. Man lyckades tillbakaslå framställningen om
deras befriande, och sedan har jag icke hört talas om den saken
vidare.

Jag påminner vidare om att för en del år sedan, då Nobelstiftelsen
för första gången blifvit påförd direkt skatt; då väcktes eu motion
och det talades med mycken ifver af flera talare i Första kammaren
om att Nobelstiftelsen skulle vara skattefri. Det var en from stiftelse,
sade man, och den gjorde så mycket godt, att det var inkorrekt att
pålägga den skatt, isynnerhet som den i viss mån var af internationell

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Om skatte- natur. Jag var då ensam här i kammaren att försvara ståndpunkten
lättnader för (jesg skatteplikt, men i dag är det ingen, som talar om att befria

tOVPW'') 7) Cl fl T 4 1 o o J

med ideell Nobelstiftelsen från skatt, ty jag förmodar, att den icke faller under
verksamhet, dessa ideella föreningar, som man nu vill fritaga.

(Forts.) Vidare har af flera talare här i dag framhållits, och själ!'' har jag

i annat sammanhang yttrat mig därom, huru svåra dessa skatteförordningar
verkligen äro att tolka, och jag har framhållit, hvilket
svårt arbete hvilar på taxeringsnämndsordförandena. Tro ni icke,
mina herrar, att det vore klokt för sakens skull om man läte någon
tid förflyta, så att dessa taxeringsnämndsordförande finge samla erfarenhet
och så att äfven myndigheterna i högre instanser blefve i tillfälle
att pröfva dessa tvistiga frågor? Ty såvidt jag vet är intet af
dessa fall ännu pröfvadt.

Ja, hvad jag nu anfört gifver efter min uppfattning anledning
till att man lägger något band på sin ifver, att man något väntar och
något ser tiden an. Jag vill icke därmed säga, att jag för min del
ställer mig böjd för att ett annat år votera på annat sätt än i dag,
men man behöfver någon erfarenhet, och genom att göra undantag på
undantag gör man verkligen dessa förordningar mycket svårare, än
hvad de i allmänhet äro och måste vara.

På dessa grunder tillåter jag mig hemställa om af slag på utskottets
förslag och bifall till reservanternas hemställan.

Herr Bäckström: Den sista ärade talaren framhöll i ett tidi gare

anförande i dag och nu ytterligare, hvillka stora svårigheter
taxeringsnämndernas ordförande hafva att kämpa emot och att detta
särskildt motiverade ett högre arfvode. Det synes mig, att man icke
borde öka detta stora arbete genom att gifva dem besväret med att
taxera dessa ideella föreningar. Saken är outredd: alla anse, att här
föreligger någonting oklart. Vi hafva nyss hört från en af nykterhetsföreningarnas
mest framstående representanter en skildring om, hvilka
olägenheter stadgandet bereder de stora nykterhetsorganisationerna,
exempelvis Goedtemplarorden. Vi hafva vidare hört en van taxeringsnämndsordförande
intyga att svårigheter följa däraf. Det är alldeles
uppenbart, att här föreligga missförhållanden; redan nu äro alla
ense därom. Hvad tjänar det då egentligen till att låta några år förflyta
för att få mera erfarenhet? Hvarför icke redan nu kunna gå
så långt åtminstone som att begära en utödning? Detta synes mig
vara en blygsam begäran, och jag ber därför att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr Lyckholm: Man har här begärt utredning rörande skat tefrihet

för ideella föreningar, och bland dylika föreningar, som vi
kanske alla känna till, finnes här i Stockholm en, som heter Timmermansorden.
Jag nämner denna, eftersom i motionen står upptaget
ordensällskapet Par Brikoll. Jag vädjar till kammaren, hvart det
skulle taga vägen, om allmänt ideella föreningar skulle blifva befriade
från skatt, då vi betänka, att Timmermansorden, som ju icke drifver
någon ekonomisk verksamhet, dock sedan gammalt är ägare af stora
tomter här i Stockholm. Deras värde har jag hört uppgifvas vara

Nr 34.

Onfldagen den 8 maj, e. in.

minst 5 miljoner, ja, jag har äfven hört öfver dubbla den summan Om ehattenämnas.
Skulle det vara rimligt, frågar jag, att man skulle befria en
sådan ideell förening från skatt? Det synes åtminstone icke mig vara Jme^ ideell
förhållandet. verksamhet.

Likaledes hafva vi en annan förening, Frimuraresamfundet, som (Forts.)
vid Kristineberg, i närheten af Konradsberg, äger stora tomter, för hvilka
samfundet i framtiden med säkerhet kommer att vid blifvande försäljning
förtjäna miljoner, och det måste väl då anses orättvist, att äfven
detta samfund befriades från skatt. WSt

På denna grund och på hvad i reservationen anföres, herr talman,
anhåller jag att få yrka bifall till reservationen.

Herr Östberg, Johan: Man klagar allt emellanåt öfver att

Riksdagen aflåter för många skrifvelser till Kungl. Maj:t, men det
hindrar icke att, då ett förslag till ny skrifvelse föreligger, man säger:
det är blott fråga om en skrifvelse, det kan icke skada att aflåta
denna skrifvelse för att få klarhet i eu punkt, som är omtvistad. Ja,
skall Riksdagen aflåta skrifvelser i alla punkter, som äro omtvistade,
då blir det en ännu större störtflod af skrifvelser än hittills förekommit,
och på skattelagstiftningens område skulle skrifvelser aflåtas icke blott
i fråga om denna punkt utan naturligtvis om eu hel mängd andra,
som äro föremål för stridiga åsikter.

Nu har lagstiftningen i fråga om skattskyldighet till staten nyss
varit föremål för en omfattande revision, och vid densamma uppkommo
gifvetvis de spörsmål, som äfven här äro på tal. Lagstiftningen stannade
vid de bestämmelser, som nu förefinnas, men praxis i afseende
härå kan icke sägas på något sätt ännu hafva stadgat sig. Vid sådant
förhållande kan det icke vara på sin plats, synes det mig, att aflåta
en skrifvelse i ärendet, och så mycket mindre är det på sin plats,
som här enligt min mening endast är fråga om beskattning af inkomst
af kapital.

Det är förvånande att just på det håll, där man eljest vill så
gärna komma åt kapitalet, man ömmar för att inkomster skola blifva
skattefria, som härröra från kapital, hvilket vissa ideella föreningar
förskaffat sig under sin verksamhet. Medlemsafgifterna kunna naturligtvis
icke beskattas, utan är det räntan på det samlade kapitalet,
som kan blifva föremål för beskattning samt äfven i praxis i vissa
fall blifvit det. Lägger en dylik förening ned sitt kapital i fast egendom,
blir denna naturligtvis föremål för beskattning, och det kan
icke heller med skrifvelsen afses att befria dessa föreningar från skattskyldighet
för deras fasta egendom. Hvad skrifvelsen, om den fullföljdes
och komme att leda till resultat, skulle medföra, kan nu icke
afgöras, men i hufvudsak blefve nog vissa föreningars samlade kapital
fritt från skattskyldighet, där sådan för närvarande kan förekomma.

Jag vill erinra om, huru lagstiftningen gått tillväga i fråga om
sparbankerna. Dessa voro till en början helt och hållet fria från skatt,
men igenom den senare lagstifningen inskränktes denna frihet, och
sparbankerna äro nu skattskyldiga i vissa fall. En sparbank kan väl
i mycket anses jämnställd med den typ af föreningar, som här är i

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e m.

Om skattelättnader
för
föreningar
med ideell
verksamhet.

(Forts.)

fråga, och dessa förstnämnda har den nya lagstiftningen pålagt beskattning.

Innan det ännu är klart hvad ifrågavarade skattskyldighet i själfva
verket innefattar, skulle nu Riksdagen skrifva till Kungl. Maj:t
och anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta ny utredning. Jag
tror icke, att i frågans nuvarande läge tillräckliga skäl finnas för att
Riksdagen i detta ärende skrifver till Kungl. Maj:t, hvarför jag yrkar
bifall till reservanternas hemställan.

Herr Eklund: Den siste ärade talaren och äfven den närmast

föregående liksom ock herr Cavalli hafva framhållit, att man här
skulle önska helt och hållet frångå nu gällande lagstiftning och yrka
på införande af skattefrihet för alla ideella föreningar. Jag kan icke
läsa utskottets hemställan på detta sätt. Jag kan icke finna att utskottet
gör någon annan hemställan än den, att Kungl. Maj:t måtte
undersöka, huruvida och i hvad mån befrielse från skatt för ideella
föreningar kan komma i fråga, och det är ju något helt annat, än
hvad dessa ärade talare velat lägga in i utskottets hemställan.

Herr Lyckholm fäste uppmärksamheten på Timmermansorden, och
en annan talare, jag tror det var herr Östberg, sade, att man i allmänhet
velat komma åt kapitalet, men om sådant funnes hos ideella föreningar,
ville man icke beskatta det. Hvad mig beträffar, står jag icke
på den angifna ståndpunkten. Jag önskar framför allt att bringa reda
i nuvarande skattelagstiftning, och jag påstår, att sådan finnes icke
för närvarande beträffande skattskyldighet för ideella föreningar. Det har
äfven sagts, att man underkastade denna sak noggrant öfvervägande,
när den nya skattelagstiftningen antogs. Jag påstår däremot, att man
helt och hållet förbisett dessa skatteobjekt, som kallas ideella föreningar,
och icke ägnat dem någon uppmärksamhet i skatteafseende.
Jag menar därför, att man har anledning att nu skrifva till Kungl.
Maj:t och begära komplettering i vår skattelagstiftning uti denna del.
Jag får för min del säga, att beskattning af samladt kapital hos dylika
föreningar, vare sig hos en institution sådan som Timmermansorden
eller hos föreningar och ordnar, som ligga på betydligt lägre plan,
vill jag visst icke motsätta mig, blott det tydligt och klart angifves i
förordningen.

Herr Östberg jämförde de ideella föreningarna med sparbankerna.
Det är väl ändå en misslyckad jämförelse. Närmast ligger då till hands
att jämföra sparbankerna med de ekonomiska föreningarna, och dessa
få gifvetvis skatta för sina inkomster på vanligt sätt såsom andra
personer, enskilda eller juridiska.

Herr Nilson, Karl: Herr talman! Jag begärde ordet då herr
Lyckholm ville göra gällande, att här vore fråga om befrielse för
dessa föreningar från skattskyldighet för de fastigheter, de innehade.
Jag får då säga, att enligt min åsikt något sådant aldrig varit ifrågasatt
eller förelegat i detta förslag; det är icke alls därom det handlar,
utan om helt andra beskattningsföremål. Men jag vill fästa uppmärksamheten
på att en hel klass af föreningar lyda under de bestämmelser,
som sedan år 1910 varit i gällande kraft. Kyrkor och fromma

Nr ;i4

Onsdageu flen 8 mai, e- m -

stiftelser skola nämligen vara fria från beskattning, men föreningar, Om ikattehvilkas
verksamhet har precis samma ändamål som vissa fromma
stiftelser, skola icke blifva befriade. Så t. ex. är Evangeliska Foster- med ideell
landsstiftelsen befriad från skatt, men Lutherska Missionsföreningen verksam,het.
och Kristliga föreningen för unge män få skatta liksom en hel de! (Forts.)
föreningar, hvilka drifva religiös och kristlig verksamhet, och detta
därför att de låtit kalla sig föreningar och icke stiftelser. Jag tror
det är synnerligen af behofvet påkalladt att utreda sådana förhållanden
som dessa och se till, hvilka af dessa föreningar böra vara fria och
hvilka böra beskattas.

Ser man på listan å föreningar, som skatta, finna vi verkligen
bland de däruti upptagna en hel del, hvilkas verksamhet staten på
allt sätt borde underlätta, så t. ex. Allmänna Försvarsföreningen,
Föreningen för Stockholms fasta försvar, Centralförbundet för Socialt
arbete, Svenska Slöjdföreningen, Föreningen Handarbetets Vänner,

Svenska Turistföreningen, Föreningen för skogsvård, Stiftelsen Oscar
och Maria Ekmans donationsfond, Oscar Ekmans stiftelse för immigrationens
befrämjande samt motverkande af emigration m. fl. Alldeles
säkert är, att dessa föreningar hafva filantropiska ändamål, som borde
helt och hållet fritaga dem från alla till stat eller kommun utgående
skatter.

Jag tror, herr talman, att en utredning och pröfning i denna
fråga så snart möjligt bör komma till stånd, och får därför yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr Kobb: Blott några ord i anledning af herr Cavallis yttrande,
hvari han fäste uppmärksamheten på Nobelstiftelsen och frågan
om dess skattskyldighet. Jag undrar, om man gärna kan taga med
denna med den formulering, som klämmen i utskottets betänkande
fått. Där står att utredningen skulle gälla, »huruvida och i hvad mån
föreningar, som icke genom ekonomisk verksamhet bereda sig eller
sina medlemmar ekonomisk vinst», böra befrias från skyldighet att
erlägga skatt. Det synes mig, som om genom denna formulering det
vore uteslutet, att stiftelser sådana som Nobelstiftelsen behöfva komma
under behandling vid den af Riksdagen påkallade utredningen.

Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först
på bifall till hvad utskottet i föreliggande betänkande hemställt samt
vidare på af slag därå, och förklarade sig finna den förra propositionen,
hvilken upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemställt i sitt betänkande
nr 26, röstar

Ja;

Författning*•
förslag om
proviantering*jr''dager.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—56;

Nej—74.

Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets den 4 och 7 i
denna månad bordlagda betänkande nr 27, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående särskild skatt å majs,
utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika,
tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning af stärkelse,
biföll kammaren hvad utskottet i detta betänkande hemställt.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets den 4 och 7 innevarande
månad bordlagda betänkande nr 28, i anledning af dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om provianteringsfrilager dels
ock i ämnet väckta motioner.

Genom proposition, nr 120, af den 22 mars 1912, hvilken hänvisats
till bevillningsutskottet, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga vid propositionen
fogadt förslag till förordning om provianteringsfrilager samt besluta,
att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft å den tid, Konungen
bestämde.

I sammanhang med den kungl. propositionen hade utskottet till
behandling förehaft tvenne inom Riksdagen i ämnet väckta motioner,
nämligen nr 102 i Första kammaren af herr Bäckström, som hemställde,
att § 1 mom. 2 af den i Kung], Maj:ts proposition nr 120
föreslagna förordningen om provianteringsfrilager måtte erhålla följande
lydelse:

»För brännvin och sprit, alla slag, samt vin, äfvensom för krut
och andra explosiva varor må provianteringsfrilagersrätt ej åtnjutas»,

samt nr 290 i Andra kammaren, af herr Byström, hvilken yrkat,
att § 1 mom. 2 måtte få följande lydelse:

Onsdagen den 8 maj, e. in. 9 Nr 34,

»För brännvin och sprit, alla slag, eller vin, äfvensom för krut Författning»-och andra explosiva varor må provianteringsfrilagersrätt ej åtnjutas.»

ri.n/jsfrilager.

På åberopade skäl hade utskottet i detta betänkande hemställt, (Forts.)
att Riksdagen måtte

dels antaga ifrågavarande förslag till förordning om provianteringsfrilager,
dock att, med bifall till de föreliggande motionerna, I: 102
af herr Bäckström och II: 290 af herr Byström, § 1 mom. 2 i förordningen
skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»2. För brännvin och sprit, alla slag, samt vin äfvensom krut
och andra explosiva varor må provianteringsfrilagersrätt ej åtnjutas»;

dels och besluta, att de nya bestämmelserna skola träda i kraft
å den tid, Konungen bestämmer.

Reservation hade afgifvits af friherre C. J. Beck-Friis, herr Lyckholm,
friherre Fleming samt herrar Hallin och Knaust, hvilka ansett,
att utskottet bort föreslå Riksdagen att, med utslag å ofvan berörda
motioner, nr 102 i Första kammaren och nr 290 i Andra kammaren,
bifalla den af Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af § 1 mom. 2.

Ifrågavarande § 1 mom. 2 hade i Kungl. Maj:ts förslag följande
lydelse:

2. För brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter,
med undantag af whisky, äfvensom för krut och andra explosiva varor
må provianteringsfrilagersrätt ej åtnjutas.

Herr Trapp: Den kungl. propositionen om provianteringsfrilager
afser i hufvudsak att gynna den bohuslänska Nordsjö-fiskeflottans proviantering
i svensk hamn och dessutom att bereda i viss mån bättre
förutsättningar än förut för de redan existerande proviantfrilagren vid
Sundet. Det måste här uttalas, att det af Kungl. Maj:t framlagda
författningsförslaget synes väl afvägdt med tanke på det utstakade
målet och de faktiska förhållandena. Motiveringen visar, att på grund
af saknaden af provianteringsfrilager vid Västkusten — närmare bestämdt
Marstrand — den svenska Nords j ö - fi s k e fl o tt an söker sig till
norska hamnar, där den provianterar billigare, och att, när den af
sådan anledning befinner sig i Norge, den då också där försäljer sin
fångst.

Kungl. Maj:t har vidare påvisat den skada som vårt land lider,
å ena sidan därigenom, att vår handel och industri sålunda går förlustig
den afsättning af proviantartiklar och fartygsförnödenheter, som
enligt sakernas naturliga ordning borde tillkomma Sverige, och å andra
sidan därigenom, att vårt land går miste om de fördelar, som vid
fiskfångstens försäljning i svensk hamn skulle beredas såväl den inhemska
konsumtionen som svensk fiskhandel och svensk fiskexport.

Nu har Kungl. Maj:t genom sitt föreliggande författningsförslag velat
bereda en möjlighet för en ändring till det bättre i nämnda hänseende,
dock utan att försämra de redan förut vid Sundet befintliga
provianteringsfrilagrens ställning. Dessa arbeta sedan 38 år med allt
större framgång på den uppgift, som herr statsrådet och chefen för

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

^:rfi-epart«^ angifvit som provianteringsfrilagrens ändamål, den
pmriante- UPPS. en nämligen: »att söka åt svensk affärsverksamhet i största
ringsfrilager,^öjliga, utsträckning bevara eller inom området för denna verksamhet
(Forts.) indraga handel med skeppsförnödenheter å de, företrädesvis svenska,
fartyg i utrikes fart, som anlöpa svensk hamn». Jag ber att senare
få återkomma härtill och då med några data belysa den provianteringsverksamhet,
som i Sundshamnarna till hela landets båtnad bedrifves.
En sådan högst väsentlig försämring i dessa äldre provianteringsfrilagers
ställning skulle emellertid uppkomma om bevillningsutskottets
förslag vunne Riksdagens bifall. Och icke blott en försämring;
ett ödesdigert slag skulle riktas mot denna institution.

Men innan jag går vidare, må det tillåtas mig något uppehålla
mig vid, huru detta olyckliga ändringsförslag tillkommit. Herr Bäckström
i denna kammare och herr Byström i Andra kammaren väckte
vid den kung! propositionens framläggande motioner, hvari de samstämmigt
yrkade, att § 1 mom. 2 måtte få följande lydelse: »för
brännvin och sprit, alla slag, eller vin, äfvensom för krut och andra
explosiva varor må provianteringsfrilagersrätt ej åtnjutas». Utskottet
lyssnade villigt som man ju alltid gärna gör till förslag, som man
tror kunna gagna nykterheten och beslöt ett ändringsförslag i full
öfverensstämmelse med motionärernas önskan. Och motiveringen för
detta tillmötesgående är den enklaste möjliga. Den upptager knappt
halfannan rad i betänkandet. Då det således ej tager lång tid att
uppläsa den, ber jag få anföra motiveringen ordagrant. Den lyder
så här: »och har utskottet på den af motionärerna angifna grund funnit
sig böra ansluta sig till motionerna».

Hvilken är då denna säkra grund, på hvilken utskottet bygger?
Jo, herr Bäckström vill »icke bereda lättnader för handeln med alkoholhaltiga
drycker», utan vill i författningen ha in »en längre gående
inskränkning beträffande spritbaltiga däcker», och så tar han bort
alltsammans, d. v. s. brännvin och sprit, alla slag, samt vin. Längre
1 inskränkning torde man knappast kunna gå. Den andre motionären,
herr Byström, har tydligen ett vekare hjärta och en större erfarenhet
i dessa ting. Han vet, att det ännu finnes människor, som »behöfva
spirituösa», och han förstår deras längtan. Han liksom tager dem
under armen, dessa vilsekomna sjömän, och säger vänligt och snällt:
gå för all del icke dit, jag skall visa eder, hvar ni kan få edra behof
tillfredsställda. Herr Byströms motivering lyder nämligen så: »man
bör ej underlätta handeln med rusdrycker såsom njutningsmedel.
Behöfva de, som proviantera vid ifrågavarande frilager, spirituösa, så
må de skaffa sig den inom tullpliktigt område eller för öfrigt hvar de
kunna.»

Bägge motionärernas egentliga grund, på hvilken äfven utskottet
— oaktadt det klena utrymmet — gärna vill stå, är således den, att
handeln med rusdrycker ej får underlättas på det sätt, att vin etc.
kan från provianteringsfrilager utlämnas till provianterande fartyg.
Men icke kan det med fog sägas, att rusdryckerna i detta land —
ännu åtminstone — äro Så svåråtkomliga, att det skulle kunna anses
som en lättnad i handeln med rusdrycker, om Kungl. Maj:ts proposition
antages. Det är så, mina herrar, att besättningen icke får på

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

frilager köpa spirituösa, och den Hr icke medhafva ombord spirituösa

Det är för befälhafvarens räkning uppköpen goras, och han maei r ^r0l,iante.

minimala kvantiteter, när så behof göres. . riWfrila9tr Emellertid,

för att återkomma till utskottet, det tyckes ratt snart (Forts.)
hafva börjat misstänka att den »grunden» var, mildt taladt, en »gyngende
grund», ty i sitt omedelbart därefter afgifna betänkande nr l -

detta har nr 28 - om frilager har utskottet tydligen andrat sm

uppfattning om de befarade lättnader i handeln med spirituösa drycker,
som skulle uppstå, därest Riksdagen antoge Kungl. Maj.ts förslag
om sprithaltiga dryckers inläggande på frilager. Lydelsen i Kung
Maj:ts proposition om frilager är i detta afseende alldeles densamma
som i här behandlade kung], författningsförslag, och herr Backströms
ändringsförslag och motivering äro bägge fullt identiska med hva jag
nyss anfört. Men hvad säger utskottet nu? Jag skall be att ta las
upp det: »Till stöd för ändringsförslaget anför motionären, att handel

med alkoholhaltiga drycker icke torde förtjäna att beredas lättnader.

Då utskottet emellertid icke funnit anledning antaga, att genom den
af Kungl. Mai:t föreslagna bestämmelsen importen åt sprithaltiga
drycker skulle främjas, har utskottet saknat tillräckliga skal att biträda
motionärens förslag.»

Detta är ju fullständigt riktigt och kunde, som kammaren lätteligen
torde finna, med alldeles samma skäl hafva bort uttala si detta
betänkande. Och då hade inga reservationer härutinnan beholt förekomma.
Ej heller hade jag nödgats så länge fresta kammarens

tålamod. , . ... . ,

Jag skall nu något sysselsätta mig med en undersökning, huru

utskottets ändringsförslag skulle komma att verka, om det bletve Ki s*

dagens beslut. , , , . nl

Hvad då först de bohusländska fiskarne betraffar, sa har jag ail
anledning antaga, att dessa till en stor del äro nykterhetsvänner. Men
i sådant fall bruka de hvarken vin eller sprithaltiga drycker, och da

— ja, då är ju utskottets ändring onödig. Eller ock anse Nordsjofiskarena
sig behöfva medföra i sina förråd och, mera i form af medicin
någon gång under sitt hårda arbete använda vin eller annan mera
sprithaltig vara. Kunna de nu ej på proviantermgsfrilagret erhålla
vin eller konjak, så köpa de måhända på spritbolaget brännvin. Men
då är svårt att inse, hvad utskottet vunnit med sm ändring. Äfven
i detta fall är ändringen minst sagdt onödig och snarare onyttig.

Det finnes dock, tyvärr, ännu en eventualitet att räkna med. Uch
det är denna. Fiskarena, som äro vana att i de norska provianteringsfrilagren
få hvad de anse sig behöfva, blifva missnöjda med en sådan
bestämmelse, som utskottet nu vill införa i den nya författningen, och
fortsätta med sina färder till de norska hamnarna, dår de icke motas
af småaktiga och onödiga påbud, utan, fast troligare, fa allt hvad e
önska För sådant fall komme ändringsförslaget att verka direkt skadligt
för den sak Kungl. Maj:t i landets intresse velat gagna.

Jag tror mig härmed hafva visat, att den af utskottet föreslagna
ändringen, i hvad det gäller de bohuslänska fiskarena, i bästa fall ar
onödig och onyttig, och att den kan blifva skadlig för landets intressen.
Och nu går jag att belysa ett annat område, där fnlagersinstitu -

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

proviante

ringtfrilager

(Forts.)

FfZfa77m 8kulie, taga 0b0tlig skada- om Riksdagen komme att antaga

9 utskottets forfattningsförslag i stället för Kungl. Majrts.

Jag afser provianteringsfrilager, som Riksdagen redan år 1874 på
Kungl. Majrts proposition beslutat finge upprättas i Sundshamnarna.
bedan sådana frilager kommit till stånd i Malmö, Landskrona och
Hälsingborg, hafva en mängd fartyg, som förut pro vian terat i de danska
Sundshamnarna, där redan tidigt frilager stodo till deras tjänst, så
småningom vants att taga sina förråd på den svenska sidan. Och
detta till största fördel för såväl svensk handel som svensk produktion
och svensk industri. Ty, mina herrar, det är vid en proviantering ej
blott fråga om kolonialvaror, såsom kaffe, te o. s. v., utan också om
ärter, gryn och mjöl, om svenska grönsaker och svenska konserver,
om kött, fläsk, bröd m. m. Det rör sig om apoteksvaror och färger,
om kol och oljor i stora mängder. Det handlar om skeppsförnödenheter
af alla slag, såsom järnplåt och järnvaror, trävirke, tjära, beck
och annat mera i betydliga kvantiteter. Nu tillgår fartygets proviantering
pa sa sätt, att befälhafvaren vänder sig till en af honom väl
känd skeppshandlare. Denne förser honom med allt hvad han för sitt
fartyg behöfver; och hos denne fyller han i regel också hela sitt behof.
Sådan är kutymen; ty befälhafvaren vill ej och har sällan tid
att springa rundt och plocka samman olika varor från olika affärer.
Bland de varor, som vid en proviantering med nödvändighet fordras,
äro just de, som utskottet nu vill undantaga. För dylika varor göres
i hela världen intet undantag, och hitintills ej heller vid provianteringsfrilager
i Sundshamnarna.

Jag kan försäkra er, mina herrar, att om i följen utskottet vid affattandet
af den nya förordningen, så komma fartygen att åter taga
sina behof på andra sidan Sundet, där det finnes bättre ankargrund,
där det i mångt och mycket äfven i öfrigt bjudes stora fördelar, och
där fartygsbefälhafvaren ej behöfver befara dylika välmenta, men helt
säkert ej välförstådda åtgärder, utan där han tvärtom kommer att behandlas
med det allra största tillmötesgående. Efter uppgifter, jag
erhållit, hafva under förlidet år, 1911, ej mindre än 2,630 fartyg, däraf
ett betydligt antal utländska, provianterat i de svenska Sundshamnarna.
Hvad detta har för betydelse för Sverige, torde man kunna
sluta till af den uppgift, som står att läsa i den kungl. propositionen,
och som innehåller att cirka 200 bohuslänska fiskekuttrar om cirka
10 tons nettodräktigbet skulle årligen för sin proviantering i Norge
utgifva cirka 1,000 kronor hvardera. Sammanställes härmed, att för
fartyg, som hafva provianteringsrätt från frilager i Sundshamnarna, är
stadgad en miniminettodräktighet af 30 tons, så förstår man redan,
att dessa ^siffror betyda något. Men när man får veta, att det numera
till den långt öfvervägande delen är större fartyg, som där proviantera,
och att man, utan att gå för högt, kan sätta dessa fartygs medeltontal
till 800 å 1,000 tons, så inser man, att här stå stora intressen för
landet på spel. Och för att gifva en ytterligare ledning vid bedömandet
af dessa förhållanden, vill jag nämna, att — oaktadt knappast */„
af de i Sundshamnarna provianterande fartygen äfven kolade — det
under år 1911 endast för kolning utbetalades bortemot en miljon kronor.

Onsdagen den 8 maj, o. in.

Nr 34.

1874 års Riksdag, Horn beslöt medgifva inrättandet af proviant*- Författning»
ringsfrilager i Sundshamnarna, ville, som det heter, »därmed undan- f°rsla9 nm
röja hindren för att svenska vid Öresund belägna handelsplatser kunde ring»frilager.
deltaga i den lönande rörelse, som försåge den genom Sundet passe- (Forts.)
rande handelsflottan med proviant och andra förnödenheter». Jag
vågar, mina herrar, hysa den fasta förvissningen, att 1912 års Riksdag
icke skall vara mindre klarsynt i denna för landet så vitala fråga.

Herr talman, jag yrkar bifall till den kungl. propositionen och
afslag på utskottets ändringsförslag.

Herr Bäckström: Den siste ärade talaren har inom utskottet
förgäfves sökt få oss att tro, att en fartygsbefälhafvare, som önskar
proviantera, skall gå till ett annat land än Sverige, om han icke får
köpa de spritvaror, hvarmed han kan vilja förse sig på samma ställe,
där han i öfrigt provianterar. Någonting annat är det i själfva verket
icke som skiljer de framförda förslagen åt. Ty enligt det förslag, som
framlades af den siste talaren, skulle den bohusländske skepparen,
som kommer till ett blifvande provianteringsfrilager, t. ex. i Marstrand,
sedan han köpt sin proviant och säger »och så vill jag ha brännvin»,
få det svaret af föreståndaren: »vi ha icke brännvin, men vi ha konjak,
arrak, romm och whisky oförtullade, som vi kunna sälja lika billigt
som svenskt brännvin». Och då skulle väl skepparen köpa de utländska
spritvarorna. Enligt det förslag åter, som utskottsmajoriteten
omfattar, skulle provianteringsfrilagrets föreståndare svara: »vi föra
inga spritvaror, utan vill ni ha sådana, får ni gå till spritförsäljningsbolaget».
Någon annan ändring innebär ej utskottets förslag.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr statsrådet friherre Adelswärd: Jag anser mig böra fästa

kammarens uppmärksamhet på, att den ändring, utskottet vidtagit i
Kungl. Maj:ts förslag, ovillkorligen skulle medföra praktiska olägenheter
för sjöfarten och handeln, på sätt här utförligt framhållits af
den förste ärade talaren, och dessa olägenheter skulle inträffa utan att,
såvidt jag kan förstå, medföra någon märkbar fördel i afseende å
nykterhetssaken, som den nu skulle afse att främja. Jag tror, att då
denna fråga behandlades i utskottet iakttogs icke tillräckligt detta förhållande,
utan den betydelse, som förändringen skulle hafva i nykterhetsvänlig
riktning, blef tydligen alldeles öfverskattad. Om man tänker
på, att dessa provianteringsfrilager ligga utanför tullgränsen och afse
ett alldeles särskildt ändamål, tror jag att man skall medgifva, att det
ifrågasatta undantaget har bra liten betydelse för nykterhetsarbetet, då
det i stället ovedersägligen skulle medföra direkta olägenheter för sjöfarten.
Det skulle, synes mig, vara vida mindre olägenheter med att
införa denna inskränkning, då det gäller frilager, där utskottet emellertid
gått på Kungl. Maj:ts förslag och reservanterna yrka på en inskränkning.

Jag vill af dessa skäl hemställa, om icke kammaren ville i detta
fall gå med Kungl. Maj:ts förslag och icke antaga de inskränkningar,
som af reservanterna föreslagits.

Nr 34.

Författnings
förslag om
provi antering
sfrilag er
(Forts.)

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Herr Stendahl: Jag vill förutskicka, att jag i fråga om frilager

är ense med reservanterna, men då det däremot gäller provianteringsfrilager
måste jag säga, att herr Trappa anförande håller sig till praktiskt
sunda saker. Det är icke blott sannolikt, vågar jag påstå, utan
det är säkert, att om vi i fråga om provianteringsfrilager lägga hinder
i vägen i afseende å spritdrycker, som utskottet här velat göra, drifva
vi svenska fartyg och äfven utländska, som annars skulle velat proviantera
i våra hamnar, att i stället göra detta hos våra grannar.

Om vi antaga utskottets förslag, göra vi oss själfva en björntjänst,
men vi gagna därmed ovedersägligen våra grannar på vår egen bekostnad.

Nykterhetsvännerna böra dock vara så nyktra, att de icke åsidosätta
den fördelen, som indirekt beredes på att sälja brännvin, för en
landets näring, då man i allt fall faktiskt icke genom förbud kan
åstadkomma, att det fortares en enda droppe mindre brännvin på vare
sig svenska eller utländska fartyg, som besöka våra hamnar.

Utskottets förslag är enligt min mening opraktiskt, och jag yrkar
i likhet med herr Trapp bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Friherre Beck-Friis, Carl Joakim: Herr Bäckström utgick

tycktes det, då han yrkade bifall till utskottets hemställan, från den
förutsättningen, att dessa provianteringsfrilager nästan uteslutande
skulle komma att användas af den bohuslänska fiskarebefolkningen,
och blefve så förhållandet skulle jag icke haft så mycket att invända
mot utskottets ändringsförslag. Men dessa provianteringsfrilager lära
väl äfven komma att användas af passagerarefartyg, som gå på utländska
hamnar, och om man tänker sig, att ett fartyg i Öresund har att välja
emellan t. ex. att gå in till Helsingör eller till Helsingborg, på hvilket
senare ställe vin och whisky skulle vara undantagna från uppläggande
på frilager, föredrager det alldeles gifvet den utländska hamnen. Det
är därför jag anser att en sådan inskränkning icke bör ske, och tilllåter
jag mig yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till Kungl.
Maj:ts förslag.

Herr Eklund: De synpunkter, som varit vägledande för utskottsmajoriteten
vid afgörandet af denna fråga, hafva varit, att man hållit
före, att man, om man nu ginge att inrätta en ny institution, borde
i största möjliga mån borteliminera alla spritintressen för att icke
ytterligare komplicera saken och åstadkomma svårigheter för åtgärder
i och för en framtida nykterhetslagstiftning. Det säges ju visserligen,
att detta icke rör vårt lands befolkning i någon större utsträckning,
enär de fartyg, som vilja proviantera vid dessa frilager, antingen äro
af utländsk nationalitet eller också sådana, som gå på utländsk fraktfart
o. s. v. Men man får dock icke förbise det förhållandet, att
äfven fiskarefartyg från vår västra kust här skulle kunna blifva i tillfälle
att proviantera, och med afseende å dessa rör det ju således
äfven den bofasta befolkningen i landet. Antag nu, att man inom
den närmaste framtiden kan få fram hvad åtminstone vi nykterhetsvänner
önska, men som måhända denna kammares majoritet icke vill
vara med om, nämligen lokalt veto, så kommer det ju att verka på

Onsdagen den 8 maj, o. in.

Nr 34.

det sättet, att inom det lokala vetoområdet möjligen existerade ett Ftrfattning*-sådant där frilager, där sprit funnes att tillgå, visserligen endast afsedt fär*la9 om
för fartyg. Men i alla händelser skulle då inträffa det egendomliga rl"gtfr\i,ujer.
förhållandet, att man på ett sådant område kunde försälja spritvaror, (Forts)
äfven om det blott gällde fartyg och fartygsbesättningar.

Herr Trapp har likasom också finansministern framhållit att det
skulle kunna medföra praktiska svårigheter, om utskottets förslag
blefve antaget. Ja, det är ju ett påstående, som såvidt jag kan förstå,
icke är klart bevisadt, och vi kunna å vår sida bestrida riktigheten af
det påståendet, och då får väl det ena påståendet vägas emot det
andra. Och vidare vill jag säga, att hvad herr Trapp anförde kan
också riktas mot Kung], Maj:ts förslag, alldenstund enligt detta man
ej å provianteringsfrilager kan erhålla svenskt brännvin. Det blir
endast utländska spritvaror, som komma att tillhandahållas på dessa
provianteringsfrilager, och vill man ha svenskt brännvin, blir man hänvisad
att gå den vanliga vägen och vända sig till vederbörande utminuteringsbolag.
Om man skall utdraga konsekvensen af hvad herr
Trapp anförde, måste man väl medgifva, att äfven svenskt brännvin
får intagas på provianteringsfrilager för att tillhandahållas till billigare
pris än hvad det betingar, när tillverkningsafgiften kommer på detsamma.

Jag vill gärna medgifva, att jag anser att denna fråga icke är ur
nykterhetssynpunkt så synnerligen stor; då anser jag, att i det fallet
är det ofantligt mycket viktigare, att man i den nästföljande punkten
går med på den åsikt, som reservanterna uttalat där, nämligen att
man bör få bort spritvaror från frilagersinstitutionen, hvarigenom man
ju äfven gifver uttryck för den uppfattningen, att man icke bör lägga
svårigheter i vägen för den emotsedda nykterhetslagstiftningen.

Emellertid tillåter jag mig, herr talman, yrka bifall till utskottets
hemställan.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen
i enlighet med de därunder förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till hvad utskottet i nu föredragna betänkande hemställt
samt vidare därpå att kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
såvidt den skilde sig från Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
skulle bifalla denna framställning oförändrad; och förklarade
herr talmannen sig finna den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren, med afslag å hvad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 28, såvidt det skiljer sig från
Kung], Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skall bifalla denna framställning
oförändrad, röstar

Ja;

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

Vid slutet af den häröfver anställda omröstningen befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja—89;
Nej—42.

Författning!- Föredrogs ånyo bevillningsutskottets den 4 och 7 i denna månad
frilager m”vi. bordlagda betänkande nr 29, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordningar om frilager och om ändrad
lydelse af vissa paragrafer i förordningen om frihamn, dels ock i
ämnet väckta motioner.

Genom proposition, nr 121, af den 22 mars 1912, hvilken hänvisats
till bevillningsutskottet, hade Kungl. Maj:t under åberopande af
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag
föreslagit Riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

a) förordning om frilager och

b; förordning om ändrad lydelse af §§ 1, 13, 15, 16, 18, 20 och
22 i förordningen den 15 november 1907 om frihamn.

Till bevillningsutskottet hade jämväl remitterats tre i anledning
af förevarande proposition inom Riksdagen väckta motioner.

I motion nr 287 i Andra kammaren hemställde herr Lithander,

l:o) att Riksdagen måtte afslå det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget
till förordning om frilager samt

2:o) att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, dels i hvad mån tullnederlagsinstitutionen
måtte kunna göras mera ägnad än nu att tillgodose
exporthandelns kraf på rörelsefrihet, dels ock huruvida frilager
kunde inrättas för förädling inom landet, inom eller utom frilagersområdet,
af utländska för import eller reexport afsedda varor samt
därefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill dessa utredningar
kunde gifva anledning.

Herr Andersson i Grimbo hemställde i motion nr 296 i samma
kammare,

att § 19 i det af Kungl. Maj:t i proposition, nr 121, af den 22
mars 1912 framlagda förslaget till förordning om frilager måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

§ 19.

1. Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å
annan ort;

Nr 34

Onsdagen den 8 maj, e. m.

lör utförsel landvägen till frihamn i samma ort;
för öfverflyttning till annat frilager; samt,
hvad beträffar tullfritt gode, till fri disposition.

2. Uttagning från frilager af gods i sådana kvantiteter och under
sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 15 uppenbarligen
komme att därigenom kringgås, må icke medgifvas.

Författning a

förslag om

frilager m. vt

(Forte.)

I Kungl. Maj:ts förslag hade ifrågavarande § 19 i förordningen
om frilager följande lydelse:

1. Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å
annan ort;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stad, där
tullkammare under tullförvaltares öfverinseende finnes;

för utförsel landvägen till frihamn i samma ort;

för öfverflyttning till annat frilager eller för uppläggning å nederlag
å samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

2. Förtullning af gods, som uttages från frilager, skall ske efter
de taxor och författningar, som äro gällande, då uttagningen äger rum.

3. Varor, beträffande hvilka i tulltaxan stadgas, att afdrag i
vikten ej skall göras för askar, fodral, omslag, kartor m. m., må
icke från frilager uttagas för uppläggning å nederlag, med mindre de
äro emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda
varor är brukligt. Ej heller må dylika varor, med mindre emballeringen
är på nämnda sätt verkställd, från frilager uttagas för att efter
förtullning införas i landet, så framt de icke äro vid förtullning från
frilager underkastade särskild förhöjd tullafgift.

4. Uttagning från frilager af gods i sådana kvantiteter och under
sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 15 uppenbarligen
komme att därigenom kringgås, må icke medgifvas.

Slutligen hade utskottet yttrat sig om den tredje af de i anledning
af föreliggande kungl. proposition väckta motionerna. Densamma,
nr 103 i Första kammaren, var väckt af herr Bäckström, som hemställde,
att § 17 mom. 1 a) i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om
frilager måtte erhålla följande lydelse:

»brännvin och sprit, alla slag, samt vin, så framt varan ej skall
inom frilagret användas vid beredning af andra tillverkningar.

Propositionen innehöll härom i § 17 följande stadgande:

1. A frilager må intagas såväl tullpliktigt som förtulladt och
tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, med
undantag af whisky, så framt varan ej skall inom frilagret användas
vid beredning af andra tillverkningar.

Utskottet hade i förevarande betänkande på anförda grunder hemställt,

1) att Riksdagen måtte, med afslag å förevarande motioner II: 287
•och I: 103, antaga Kungl. Majds framlagda förslag till förordning om
Första kammarens protokoll 1912. Nr 34. 2

Nr 34.

Författnings

förslag om

f’ Väg er m. m

(Forts.)

Onsdagen den 8 maj, e. in.

frilager, dock att § 2 moment 2 i förordningen skulle erhålla följande
förändrade lydelse:

»2. Hvarje utgång från frilager skall särskildt bevakas, och skola,
i den mån generaltullstyrelsen finner nödigt, vaktrum anordnas; dock
att, där från frilager finnas utgångar, hvilka icke begagnas för trafik,
utan allenast äro afsedda att komma till användning i händelse af
eldfara eller annat olycksfall, generaltullstyrelsen äger medgifva befrielse
från skyldigheten att särskildt bevaka sådan utgång.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill
förefinnas, låta å en hvar, som lämnar frilagret, verkställa kroppsvisitation
i den ordning tullstadgan föreskrifver, dock utan att vara
underkastad påföljd, i händelse underslef finnes icke hafva ägt rum»;

2) att Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ändrad lydelse af
vissa paragrafer i gällande förordning om frihamn måtte af Riksdagen
antagas; samt

3) att Riksdagen måtte i anledning af herr Anderssons i Grimbo
ofvannämnda motion, II: 296, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte för nästkommande års Riksdag framlägga förslag
rörande den minsta kvantitet dels af spannmål dels ock af andra
varor, som finge på en gång införas från frihamn eller frilager, eller
ock till bestämmelser, som eljest möjliggjorde att förbudet mot detaljhandel
inom frihamn och frilager kunde på ett betryggande sätt genomföras.

I Kungl. Maj:ts förslag lydde § 2 mom. 2 i förordningen om frilager
sålunda:

2. Hvarje utgång från frilager skall särskildt bevakas, och skall
invid hvarje utgång finnas vaktrum; dock att, där från frilager finnas
utgångar, hvilka icke begagnas för trafik, utan allenast äro afsedda
att komma till användning i händelse af eldfara eller annat olycksfall,
generaltullstyrelsen äger medgifva befrielse från skyldigheten att särskildt
bevaka sådan utgång och att vid densamma inrätta vaktrum.

Reservationer hade afgifvits

a) af herr Lyckholm, som hemställt, att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, nr 121, icke måtte af Riksdagen bifallas; och

b) af herrar Bäckström, Eklund, Ollas Ericsson, Byström,
Christiernson och Larsson i Klagstorp, friherre Palmstierna samt
herrar Hedström, Rundgren och Söderberg i Hobborn, hvilka ansett,
att utskottet bort hemställa, att Riksdagen, med bifall till herr Bäckströms
i ärendet väckta motion, måtte besluta, att § 17 mom. 1 a) af
den i Kungl. Maj:ts proposition nr 121 föreslagna förordningen om
frilager måtte erhålla följande lydelse:

»brännvin och sprit, alla slag, samt vin, såframt varan ej skall
inom frilagret användas vid beredning af andra tillverkningar».

Onsdagen den 8 maj, e. in. 19 Nr 34.

Herr Lyckholm: Då jag i denna fråga är reservant ber jag att För fattning *-

få med några ord utveckla, hvarför jag icke kunnat gå med på ut- ft,rsl"u "m
skottets betänkande. !»lager m. m.

Då ett motsvarande förslag förelåg vid 1907 års riksdag, blef det ^ ort8-''
på bevillningsutskottets hemställan förkastadt på den grund, att man
önskade, innan frilagersinstitutionen infördes, få en revidering af den
dåvarande tulltaxan. Desslikes gjorde sig betänkligheter gällande mot
att från frilagret infördes gods i annat emballage, än det från utlandet
infördes till frilagret. Såsom skäl för afslaget åberopades äfven,
att i frilagersförslaget var intagen en paragraf, att detaljhandel från
frilager skulle vara förbjuden. Denna paragraf återfinna vi nu i detta
förslag i § 15, som lyder: »Inom frilagar må ej idkas detaljförsäljning
af därstädes befintliga varors.

Riksdagens skrifvelse af år 1907 innehöll en uppmaning till regeringen
om utredning angående detaljhandel på den grund, att, enligt
hvad Riksdagens skrifvelse framhöll, hvarken i denna författning eller
i den gällande lagstiftningen finnes någon allmän föreskrift om hvad
som bör förstås med detaljhandel. Denna utredning har ännu icke
blifvit färdig. Visserligen har frågan den 5 november 1907 blifvit
hänvisad till kommerskollegium för utredning, men kollegium bar i
denna fråga mötts af betydande svårigheter. Departementschefen säger
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att lösningen af denna fråga
erbjuder afsevärda svårigheter, men att detta förhållande dock icke
torde kunna utgöra hinder för frågans upptagande till förnyad behandling.
Då 1907 års riksdagsskrifvelse framhöll, att en utredning af
denna fråga vore af synneligen stor betydelse, synes det mig också,
såsom jag i min reservation har betonat, att man skulle samtidigt
med antagande af frilagersförslaget äfven hafva kunnat antaga ett
förslag om hvad som menas med detaljhandel. Och jag håller för
min del före, att om Riksdagen nu antager utskottets förslag om
skrifvelse till regeringen och vi måhända till nästa års riksdag få oss
förelagdt ett sådant förslag, så kan det inträffa att förslaget blir af
den art, att det icke tillfredsställer vare sig köpmännen eller industriens
kikare och ännu mindre Riksdagen. Om Riksdagen nu antar utskottets
förslag, att denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913,
kan Riksdagen då råka i det dilemma, att Riksdagen tvingas att antaga
ett förslag, hvarmed ingen är belåten. Och det är väl ändå, synes
det mig, icke riktigt, alt man under sådana förhållanden nu skulle
vara färdig att antaga det här framlagda förslaget.

På grund af hvad jag nu anfört samt på grund af 1907 års
skrifvelse och särskildt med hänsyn till hvad som i afseende å detaljhandeln
yttras i utskottets betänkande å sid. 17 i första, andra och
tredje stycket, ber, jag herr talman, att få yrka afslag å såväl Kungl.

Maj:ts proposition som utskottets förslag.

Herr Karlsson: Jag skall först be att få erinra om det förhål

landet, att förslag till frilager ju åtskilliga gånger varit föremål för
Riksdagens pröfning. Senast framlade den regering, som företrädde
den nuvarande, år 1907 ett liknande förslag. Alltså var äfven den

Nr 34.

Ouädagen den 8 maj, e. m.

Författning t förslag

frilager m. m

(Forts.)

regeringen öfvertygad om nyttan af den institution, som det nu är
fråga om. Då ansåg emellertid Riksdagen, att man icke hade en nog
modern tulltaxa, för att kunna våga sig på experimentet med ett frilager.
Nu hafva vi emellertid erhållit eu ny och modern sådan taxa.
Därför bör numera den farhåga vara häfd, som man hyst på ultraprotektionistiskt
håll, nämligen, att de varor, som komma in till frilagret,
sedan skola från detta kunna komma in i landet och där lättare
konkurrera med de inländska fabrikaten, än varor, som på vanligt
sätt importeras.

Nu gällande tulltaxa innehåller sannerligen tillräckligt dryga tullsatser
för att kunna hindra oberättigad konkurrens äfven från frilager.
Men dessutom innehåller det föreliggande förslaget sådana bestämmelser,
att varor, som skola flyttas från frilager till exempelvis nederlag,
skola vara emballerade på sådant sätt, som eljest är brukligt vid införsel
af dylika varor; och om de införas utan emballage, skola de
åsättas en förhöjd tullafgift. Dessa förhöjda tullsatser innehållas i
eu proposition, som kammaren kommer att få behandla efter den nu
förevarande, nämligen propositionen nr 84, som handlar om förhöjda
tullafgifter för varor af sagda slag. Dessutom innehåller ju förslaget
ytterligare bestämmelser, som syfta på samma mål, nämligen att icke
gifva dessa varor, som komma från frilagret, starkare konkurrenskraft
än varor, som på annat sätt införas från utlandet. Sålunda meddelas
här exempelvis förbud för att inom frilagret utöfva sådan verksamhet,
som i följd af gynsammare produktionsvillkor är ägnad att å den inhemska
marknaden afsevärdt skada inom riket drifven enahanda verksamhet.

Ytterligare en punkt i det kungl. förslaget, som jämte sin hufvudupuppgift
att tillgodose den svenska detaljhandelns kraf, skulle
vara ägnad att skydda den svenska produktionen, är den bestämmelse
i § 15, som den föregående talaren uppehöll sig vid och som lyder så:
»Inom frilager må ej idkas detaljförsäljning af därstädes befintliga
varor.» Nu gör herr Lyckholm den anmärkningen, att det icke finnes
någon definition öfver hvad som menas med detalj försälj ning.
Med anledning af att Riksdagen redan år 1907 uttalat sig i den riktning,
att bestämmelser angående hvad som menas med detaljförsäljning
borde vara utfärdade, men att sådana ännu icke tillkommit,
har utskottet förordat, att man redan till nästa år måtte få bestämmelser
i detta afseende. Om nu utskottets förslag af kamrarne
biträdes, kan man ju vara förvissad om, att Kungl. Maj:t redan till
nästa år inkommer med förslag i ärendet, och då skall det väl
ändå icke egentligen vara någon fara för handen: förordningen
träder ju nämligen icke i kraft förr än den 1 januari 1918, och
den 15 januari sammanträder Riksdagen, och man kan val vara
förvissad om, att Kungl. Maj:t efter ett så bestämdt uttalande af
Riksdagen, som innehålles i det förslag, som utskottet framlagt, till
den tiden skall hafva ifrågavarande förslag i ordning. Man bör ju,
när man bedömer denna sak, ändå hafva i minnet, att i snart sagdt
alla länder, där det finnes ett genomfördt protektionistiskt system, såsom
nu är fallet i vårt land, man äfven ansett det vara nödvändigt

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, c. in.

att för transitohandeln och för förädlingsindustrien införa anstalter,
motsvarande dem, som detta frilager afser att fylla.

Jag skulle för öfrigt gent emot herr Lyckholm vilja spela ut ett
annat namn, som jag tror bör väga något hos dem, som hafva särskildt
starkt protektionistiska åsikter och därför anse sig böra med
en viss misstro se på det föreliggande förslaget. Jag vill erinra därom,
att utskottets vice ordförande herr Vennersten, som varit med om
den nya tulltaxans utarbetande, som varit med vid de i Tyskland
förda förhandlingarna rörande handelstrakten och som i öfrigt på
detta område har en ganska stor erfarenhet, som är stor textilindustriman
— och jag vill framhålla, att det är särskildt för textilindustrien,
som det på vissa håll hysts farhågor — jag säger, att herr Vennersten,
som har alla dessa förutsättningar att bedöma saken, varit med
om förslaget. Jag säger detta för att lugna dem, som möjligtvis i den
trängsel, hvilken för närvarande råder bland de ärenden, som ligga
på Riksdagens bord, icke haft tillfälle att sätta sig så in i denna fråga,
som önskvärdt varit. Jag nämner det namn jag nämnt, för att de
må kunna vara öfvertygade, att denna sak pröfvats i alla dess detaljer
inom utskottet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Författning»
förslag om
frilager m, m.
(Forts.)

Herr Lindblad, Ernst: Jag vill beklaga, att utskottet visat sig

så släpphändt i fråga om den kungl. propositionen, och jag kan icke
förklara det på annat sätt, än att den kungl. propositionen, som aflämnades
den 22 mars och blef behandlad först efter påsk, kommit
med i den riksdagsbrådska, som råder efter påsk. Jag vill också erinra
om, att såväl frågan om frihamn som frågan om frilager voro
före år 1907, men att Riksdagen då afvisade frågan om frilager. Orsaken
till denna utgång torde i viss mån kunna tillskrifvas den motion,
som då afgafs af herr Lithander och på hvilken motion jämväl
finnas, bland andra, namnen Almström, Håkansson, Carl Klingspor
m. fl. Däri afvisades, såsom nu blifvit antydt, förslaget om frilager.

Jag skall göra några få utdrag ur den nämnda motionen, blott
för att i korthet belysa hvad som var orsakan till, att man då afslog
förslaget om frilager.

»Vid de tillfällen», heter det, »då jag haft skyldighet att deltaga
i beslut rörande frilagers införande i Sverige, har jag noga vägt skälen
för och emot. Att söka utröna om den vinst, som därigenom till
äfventyra kunde tillskyndas vår handel, i någon mån kan uppväga
den skada, som eventuellt frilager skulle tillskynda vår industri, detta
har för mig varit den viktigaste uppgiften.» Och vidare: »Hvad den
så mycket åberopade reexporten angår, äro uppgifterna mycket sväfvande
om hvad och hvart vi skola reexportera. Och det måste så vara,
ty ingen grund finnes för att i nämnvärdt högre grad kunna främja
denna art af handel genom frilagret än som redan kan ske genom
transitoupplags- och nederlagsrätten. Hvar är vårt uppland, till hvilket
vi skola reexportera importerade varor? — — — För mig står det
således såsom något alldeles klart, att Sveriges geografiska läge icke
är gynnsamt för reexporthnndel med närgränsande länder, enär Tysk -

Nr 34. 22 Onsdagen den 8 maj, e. m.

Författnings- land och Danmark ligga så att säga i förhand och förhindra, att denna
frilaVrmm art a^ handel någonsin kan blifva af betydenhet för vårt land. Den
skulle eljest redan för längesedan hafva uppblomstrat, ty i vår neders‘
lags- och transitoupplagsrätt hafva vi odisputabelt haft de lättnader,
som varit behöfliga för att bedrifva reexporthandel med de flesta slag
af handelsvaror.»

Ytterligare säger motionären: »Af det ofvan sagda bör redan framgå,
att frilager hos oss är obehörigt, då vi redan hafva en liknande
rättighet i nederlags- och transitoupplagsrätten, hvilken icke linnes i
Köpenhamn.

Nederlag kan, i motsats till frilager, begagnas af alla köpmän, i
alla stapelstäder och utan andra anordningar, än att säkra förvaringsrum
med säkra lås finnas. På nederlag kunna varor kvarligga intill
fem år, och den ringa afgiften af 1 procent af tullbeloppet möjliggör
dess användning i vidsträckt skala för uppläggning af nödvändighetsvaror,
hvaremot det måste erkännas, att det icke lämpar sig såsom
uppläggnings- och försäljningslokal för väfnader, handtverksindustriens
alster, lyxvaror och i allmänhet sådana artiklar, som skola utväljas
efter färger, mönster och modeller.

Man kan helt visst också säga, att frilagret likasom det därmed
nära sammanhängande kreditupplaget är farligt för ett industriellt land,
emedan det så godt som framtvingar afsättning inom detsamma af
utlandets industrialster. En öfvermäktig konkurrens från andra länder
— hos oss i synnerhet Tyskland — flyttas direkt in på lifvet på den
svenska industriel!, och för denna fara få vi väl icke blunda, såvida
vi icke äro likgiltiga för vårt eget lands bästa.»

Det är i korthet några få uttalanden, som återfinnas i den nämnda
motionen, och jag tror, att de tankar, som däri innehållas, ännu i dag
äro bärkraftiga.

Sedan dess ha vi arrangerat en s. k. svensk vecka, där man skulle
påvisa, huru Sverige tillverkar de flesta artiklar, som alltså kunnat
köpas af inhemsk kvalitet, så att man slipper importera sådana utifrån.
Men hvad tjänar det till, att man här drifver fram deviserna:
»Gynna svensk industri!», »Köp svenska varor!», när man lagstiftar
i alldeles motsatt riktning? Det här förslaget innebär, att, om den
minsta grad af bearbetning af en vara verkställes på frilager, man
kan fritaga utlänningen från att angifva den rätta ursprungsbeteckningen.
Jag tänker mig t. ex., att man importerar en massa halsdukar
och blott syr på dem ett spänne i frilagerslokalerna; man
aflägsnar då där helt enkelt eller sätter aldrig dit någon beteckning,
som angifver, att det är utländsk vara — den är fabricerad i Sverige,
heter det. Men det är däri jag anser, att vi hafva vårt rätta skydd,
att man påvisar, att varorna verkligen äro utländska, och att man
påvisar för köparne, att, om de vilja hafva svenska varor, de skola
se upp med ursprungsbeteckningarna. Men dessa förstår utlänningen
att aflägsna på ett behändigt sätt. Och det är det, som är olyckan
med oss ^ svenskar, att vi icke förstå att tillverka och afyttra denna
massa af småartiklar, som tyskarne äro så skickliga att producera
och skicka öfver till oss i vagnslaster. Vi hafva nu fått ängfärjan,
och denna är ägnad att befordra afsättningen af just dessa industri -

Onsdagen den 8 maj, e. in.

Nr 34.

alster från Tyskland. Under det att vår export omfattar hufvudsak- Författningt
ligen halffabrikat och råvaror samt hvarjehanda tyngande gods, förstå
tyskarne att förse oss med dessa ytterligt billiga, men svaga industri- ,Fortg ^ *
alster. Det är därför jag anser det vara en obetänksamhet att nu gå
med på frilager, och jag ser ingen som helst skada i, att vi kvarblifva
vid våra gamla bestämmelser i detta fall, ty jag är öfvertygad om,
att Tyskland med afseende å sina tillverkningar förstått att tillvinna
sig så många fördelar, att vi ej behöfva gå vidare.

Här har anförts såsom en rekommendation för utskottets förslag,
att till och med herr Vennersten gifvit det sin röst. Jag kan ej tilllåta
mig någon som helst gissning om hans ståndpunkt i detta fall,
men det torde vara möjligt, att de, som voro med om underhandlingarna
i Tyskland, känna sig i viss mån bundna af ett och annat,
jag vill ej säga: i förhastande gifvet löfte, men från de tyska underhandlarnes
sida framhållet önskemål, för hvilket man nu låter detta
passera, i tanke att framtiden får visa, hur det utfaller. Måhända
torde herr Vennerstens tunga vara bunden just af något sådant. Och
jag vill säga, att, fastän den föregående talaren påstår, att det är en
rekommendation, att herr Vennersten tiger, jag ändå är lika öfvertygad,
att man kan kvarblifva på den gamla ståndpunkten, oafsedt
herr Vennerstens ståndpunkt.

Jag ber att få yrka afslag å den kungl. propositionen.

Friherre Fleming: Den förre ärade talaren tycktes mig utgå
ifrån, att vi skulle inom utskottet hafva behandlat den här frågan
litet för lättvindigt och icke så mycket tänkt på den svenska industrien.

Men jag vill säga, att denna har nog legat många varmt om hjärtat,
och bland dem, som varit mycket betänksamma, huruvida de skulle
rösta för bifall till förslaget, har jag varit. Då jag emellertid slutligen
gjort detta, bör jag kanske få anföra mina motiv därför.

Jag anser, att det icke kan bestridas, att, såsom denne förre
talaren sade, detta frilager kan i vissa fall vara till nackdel för den
svenska industrien. Men å andra sidan, då från handelns målsmän
så många gånger framförts såsom ett önskemål att få denna lättnad
för handeln, som ett frilager skulle innebära, kan jag icke neka, att
ett tillmötesgående af denna begäran har ett visst berättigande. Jag
är också af den öfvertygelsen, att för befordrandet af vår svenska
industri kräfves, att det kommer upp en bättre handelskår, om jag
så får säga, än den som nu finnes. Om handeln kan ryckas upp
genom att detta dess önskemål främjas, så bör detta äfven blifva till
fördel för svensk industri. Det gäller att väga de nackdelar, som
kunna finnas, mot de fördelar, som kunna vinnas, och därefter afgöra,
h vilka som äro störst, fördelarna eller nackdelarna. Jag tilltror mig
icke att kunna afgöra detta, men jag vill tro, att fördelarna skola
kunna bli så stora, att nackdelarna af förslaget därigenom kunna
uppvägas. Det har sagts, att alla dessa institutioner skulle innefatta
ett försök att rycka upp den svenska handeln, och under den förutsättningen,
att därigenom äfven den svenska industrien så småningom
skall få nytta af dem, har jag gått med på förslaget.

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

F?öf&laTon ¥en då J’ag har ordet’ tillåter Ja§ miS att- med hänsyn till den
frilager m m.svenska industrien, till regeringen och särskildt chefen för finansde(Forts.
) Partementet rikta en vördsam anhållan, att regeringen måtte använda
den makt, som. ligger, i Kungl. Majrts hand, att ordna så, att verkligen
i denna fråga, liksom i den följande om tullrestitutionsupplag,
den befarade skadliga inverkan på industrien icke kommer till synes.
Jag tror, att detta skall vara möjligt, och jag har förhoppning, att
det skall komma att så ske.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr statsrådet, friherre Adelswärd: Reservanternas förnämsta
invändning mot Kungl. Maj;ts förslag är, att några bestämmelser icke
nu blifvit af Kungl. Maj:t framlagda angående detaljhandel och hvad
därmed menas. Det är redan omnämndt i den kungl. propositionen,
att en utredning sedan länge pågår inom kommerskollegium, fastän
den dessvärre icke fortskridit så långt, att den kunnat samtidigt framläggas.
Emellertid ber jag få försäkra kammaren, att man säkerligen
inom en icke så aflägsen tid skall kunna få denna utredning färdig
och att således den fara, som kan ligga däri, att icke några bestämmelser
finnas om detaljhandeln, inom kort tid blir undanröjd.

Här har en ärad talare nyss uppläst utdrag ur en motion från
ett föregående tillfälle, då denna fråga var före vid Riksdagen. Såsom
hufvudskäl mot frilagersinstitutionen angafs däri, föreföll det mig,
att reexpcrt skulle vara något för Sverige onaturligt, och att vi aldrig
skulle kunna få någon nytta af frilager, därför att grannländerna
hade så mycket större förutsättningar för att drifva den reexporthandel,
som frilager är afsedt att tjäna. Det är sannt, att hittills i Sverige
icke bedrifvits någon reexport i större skala, men orsaken därtill har
just vant, att frilagers- och frihamnsinstitutionerna icke funnits. Får
man döma efter hvad handelskammare och köpmän, som drifva
import och export, säga, maste man komma till den bestämda uppfattningen,
att här verkligen finnas stora förutsättningar äfven hos oss
för att drifva en omfattande reexporthandel. Och jag har hört uttalas
enskildt från många köpmän — men äfven af handelskammare —
den bestämda uppfattningen, att så är förhållandet, och att de önska
att nödiga anordningar måtte vidtagas för att reexporthandel skall
kunna bedrifvas i större utsträckning än hittills. Det är gifvet att
om sådana möjligheter beredas, detta kommer att utgöra ett godt
stöd för såväl vår sjöfart som för vår handel. Det synes mig därför
vara allt skäl att äfven pa detta sätt befordra dessa näringar. Jag
vågar således bestrida det påstående, som här gjorts, att reexporthandeln
skulle sakna betydelse för Sverige, och att Sverige skulle
sakna förutsättningar för densamma.

Då så är, synes det mig, att kammaren bör begagna den möjlighet^
som nu gifves, att understödja detta slag af handel genom att
bifalla Kungl. Maj:ts proposition angående frilager.

Herr Ekman, Johan Emilson: Ehuru herr statsrådet och

chefen för finansdepartementet just pointerat handelns intresse i denna
fråga, vill jag icke underlåta att påpeka, att sedan Riksdagen gått in

Onsdagen den 8 maj, e. in.

Nr 34.

på att frihamnar få finnas, konsekvensen bjuder, att Riksdagen icke Författning,.
nekar sitt samtycke till frilager. Ty hvad är det för skillnad mellan ’"nl

dem båda? Frihamn är icke något annat än ett frilager med hamn.'' |port;g)
Nu är det sannt, att Riksdagen gick in på, att man skulle få ha frihamnar,
men vägrade sitt samtycke till frilager. Anledningen var
antagligen den, att tulltaxan då icke var i det skick, att man kunde
medgifva införsel från frilager, ity att man befarade, att tullnedsättningar
därigenom skulle komma till stånd. Detta har nu ändrats
genom en omläggning af tullsatserna, så att det icke längre är möjligt
att befara någon nedsättning. Det finnes då, synes det mig, ingen
anledning att nu icke gå in på frilager. Herrarna veta icke och
kunna icke veta — ty det har ännu icke funnits något exempel på
det — hvilka stora svårigheter finnas för anordnandet af en frihamn.

Det är sådana betydande kostnader, att man ännu icke kommit långt
med afseende på frihamnar, ehuru flera städer reflektera på att lägga
sig till med sådana. Men kostnaderna och andra, lokala förhållanden
hindra det. Frilager däremot är lättare att inrätta. Det kan inrättas
hvar som helst och kan komma till stånd med mindre kostnader.

Att svårigheter för industrien skulle kunna uppstå, kan jag icke
fatta, ty man får ju betala samma tullsats vid införsel från frilager,
som när varan införes från utlandet, och att varan finnes till hands,
utgör ju icke så stor skillnad. Den kommer så lätt från utlandet,
att det icke kan bli någon stor skillnad. Men äfven om så skulle
vara, bör man ju konsiderera äfven handelns intressen.

Här har sagts, att det icke finnes någon reexport, någon återutförsel
efter ompackning och behandling af varorna. Men huru skulle
en sådan kunna hafva tagit fart, då vi icke haft något frilager eller
någon frihamn? Först då vi fått en sådan, kommer också reexporten
så småningom att framväxa.

Man säger, att det är nog med nederlag och transitoupplag. Om
man nu har dessa, så är väl frilager icke farligare än de föregående
institutionerna. Då är väl dess införande icke något riskabelt. Jag
är rädd för, att det är något för tullvännerna motbjudande i ordet
frilager, i det att de tänka, att det skulle bli någon frihandel. Detta
är ju icke förhållandet. Det skulle ju bli precis samma tullgräns
mellan frilager och det egna landet som det är mellan utlandet och
det egna landet.

Det är fullkomligt inkonsekvent att icke taga förslaget. Och i
egenskap af köpman ber jag, att herrarna ville godkänna utskottets
förslag, till hvilket jag, herr talman, yrkar bifall.

Herr Eklund: Herr Lindblad uttalade den förmodan, att bevillningsutskottet
icke egnat denna fråga tillräcklig undersökning. Friherre
Fleming har redan framhållit, att denna herr Lindblads förmodan icke
har fog för sig, utan att utskottet mycket grundligt och sakligt sökt
utreda den föreliggande frågan. Jag tillåter mig fästa uppmärksamheten
på, att Riksdagen i sin skrifvelse den 24 maj 1907 uttalat, att
den institution, hvarom det nu är fråga, nämligen frilagersinstitutionen,
likaväl som frihamnsinstitutionen torde komma att medföra afsevärda
fördelar för sjöfart och industri äfvensom för handel, men att Riks -

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. in.

Författnings- dagen likväl vid ifrågavarande tillfälle icke ansåg, att man borde taga
Ä-«n,frilagersinstitutionen- darför att proportionen mellan tullen å färdiga
(Forts '' '' Produkter, å ena sidan, och tullsatserna för halffabrikat och beredningsämnen,
å andra sidan, icke kunde anses då vara rätt af vägd, utan
att . någon åtgärd i detta syfte först måste vidtagas. Nu föreligga i
bevillningsutskottets nästföljande betänkande dessa väl afvägda tilläggstullar,
och det förefaller mig då, som om de betänkligheter, som
uttalades år 1907, skulle vara tillräckligt häfda. Det har åtminstone
förefallit mig, att Riksdagen fullständigt anslutit sig till frilagersinstitutionen,
och således har jag varit öfvertygad om, att något principiellt
motstånd nu icke skulle möta.

Herr Lindblad förklarade vidare, att man redan nu har åtskilliga
möjligheter, nämligen att utöfva transitohandel från nederlag o. s. v.
Men detta bestrides ju af affärsmännen, hvilka upprepade gånger
mycket enträget anhållit att få frilagersinstitutionen införd. Och
hvarför skulle man icke kunna göra ett försök i detta hänseende?
Herr Lindblad säger, att Sveriges läge icke är sådant, att det passar
för Sverige att drifva handel på andra länder. Läget torde ej ensamt
vara afgörande. Att sådant icke skett beror helt säkert i mycket på
bristande företagsamhet och andra omständigheter. Och hvarför skulle
man icke kunna försöksvis införa en sådan institution som denna, då
den finnes i våra grannländer? Jag hyser således den förhoppningen,
att Riksdagen icke vill motsätta sig antagandet af det nu framlagda
förslaget.

Jag ber också, herr talman, att få fästa uppmärksamheten på en
annan reservation till utskottets betänkande, däri icke mindre än tio
ledamöter eller halfva antalet af utskottets samtliga ledamöter reserverat
sig på en punkt i det föreliggande förslaget, nämligen i fråga om
paragraf 17 mom. 1. Det rör samma sak, som var å bane nyss, då
vi behandlade frågan om provianteringsfrilager, nämligen att det icke
skulle medgifvas frilagersrätt för brännvin och sprit af alla slag samt
vin. Jag nämnde, då jag hade ordet i den förra frågan, att jag ansåg
det mycket viktigare, att få denna princip införd i fråga om frilager
än i fråga om provianteringsfrilager. Ty ifall frilagersinstitutionen
skulle komma att vinna afsevärd omfattning, skulle man, om Kungl.
Majits och utskottets förslag antoges, bereda möjlighet för en ny
rusdrycksindustri. Visserligen kommer ju en stor del af varorna i
befintligt skick eller efter beredning att gå till -utlandet, men det är
icke heller förmenadt att uttaga varorna och försälja dem på varligt
sätt i affärerna i vårt eget land. Det förefaller mig då, som om man,
ifall man går med på Kungl. Majits förslag oförändradt, hvilket i
detta afseende tillstyrkts af utskottets majoritet, och man framdeles
skulle vilja ordna vår nykterhetslagstiftning på ett rationellt sätt, fått
fram ett nytt ekonomiskt intresse, som lägger nya hinder i vägen för
lösande af alkoholfrågan. Jag har anledning förmoda, att betänkligheterna
icke äro så stora mot reservanternas förslag i nu föreliggande
fråga som mot krafvet på tillämpning af denna princip i den nyss
behandlade frågan. Herr Stendahl har redan uttalat, att han ansluter
sig till reservanternas ståndpunkt i den föreliggande frågan. Och jag

Nr 34.

Onsdagen don 8 maj, o. in.

hur anledning förmoda, att icke heller från herr statsrådets sida samma Författning*-betänkligheter möta mot ett godkännande af reservanternas ståndpunkt, ,"mm

Jag tillåter mig därför, herr talman, att yrka bifall till utskottets'' (ports j
förslag, dock med den ändring som förefinnes i den reservation af
herr Bäckström m. fl., som är fogad vid utskottets betänkande.

Herr Stendahl: I själfva saken är jag fullt enig med utskottet
om att frilager bör inrättas. Våra affärsmän ha länge känt tyngden
af det försteg, som den köpenhamnska frihamnen gifvit de danska
köpmännen.

Inrättandet af frilager här i vårt land skulle gifvetvis bli en
lättnad för våra köpmän i fråga om den utländska konkurrensen inom
vårt eget uppland. Nu äro vi upplandet för Danmark och den danska
frihamnen, men om vi själfva inrättade frilager och frihamnar, komme
vi att återeröfra vårt eget uppland.

I fråga om reexporten tror jag, att man icke gärna nu kan med
säkerhet yttra sig om denna, men det finnes dock möjlighet för att
reexport kan upparbetas, om detta underlättas genom frilagers inrättande.

I frågan om förbud för sprit och vin inom frilager är jag, såsom
jag vid föregående fråga omnämnde, fullt ense med reservanterna
herrar Bäckström, Eklund m. fl. Redan med de förhållanden, som
nu existera beträffande nederlagsrätt, har man sorgliga exempel på,
huru utländska handelsagenter begagna sig af dessa nederlag för att
här i Stockholm med vindragarelaget och ångbåtskommissionärer såsom
mellanhänder vid försäljning af sina varor undandraga sig att utgifva
den utminuteringsskatt, som för svenska försäljare utgår till kommun
och stat.

Det är visserligen sannt, att i förslaget bestämmes, att detaljhandel
inom frilager skall vara förbjuden, men säkert är, att om man
utvidgar möjligheten för utlänningar att här idka handel med sprit,
man tillfogar landet ekonomisk förlust.

Det är detta sakförhållande som gör, att jag förenar mig med
reservanterna, och icke nykterhetsskäl.

De ekonomiska skälen anser jag vara fullt ut lika bärande som
de nykteristiska funderingarna.

I fråga om reservationen är det i sak äfven en ganska allvarlig fråga
att taga i öfvervägande nämligen, att, om man släpper lös och tillåter
sprit och vin att komma med i frilager, man sedan, om man skulle
vilja inskränka denna rätt, har möjlighet att komma i förvecklingar
med de länder som ha fördel af att idka direkt sprit- och vinhandel
i vårt land.

Jag anser det därför betänkligt att vidtaga sådana åtgärder som
de nu ifrågavarande, särskildt som frågan om brännvinshandeln
ligger under utredning.

På dessa skäl tillåter jag mig att förena mig med reservanterna
herrar Bäckström, Eklund m. fl., och instämma i herr Eklunds
yrkande.

Herr Lyckholm: Herr statsrådet och chefen för finansdeparte mentet

yttrade, att, ifall detta förslag blir af Riksdagen antaget, för -

Nr 34. 28 Onsdagen den 8 maj, e. m.

ForjatUungt- slaget om detaljhandel skulle kunna vara färdigt inom en icke så
biläger m.T». afla£sfn ti(l. I anledning af detta yttrande ber jag att få till herr
''Forts.) statsrådet framställa en anhållan, att ett sådant förslag måtte bli så
tidigt färdigt, att det kan skickas till vederbörande industriella sammanslutningar
och handelskammare, på det att desamma måtte sättas i
stånd att yttra sig öfver detsamma.

^err„ Karlsson: Efter de många yttranden, som förekommit
till förmån för den kungl. propositionen, vill jag begränsa mig att
endast säga några ord med anledning af herr Lindblads yttrande om
herr Vennersten. Jag ber då att få säga det, att hade jag kunnat
drömma om, att herr Vennersten skulle bli på ett så förolämpande
sätt behandlad af herr Lindblad, skulle jag hafva aktat mig för att
nämna hans namn. Det måste anses vara en förolämpning mot herr
Vennersten att insinuera om honom, att han vid underhandlingarne
om handelstraktaten med tyska riket genom hemligt löfte på något
sätt bundit sin handlingsfrihet här i Riksdagen. Om detta vore sant,
skulle det icke vara lämpligt för honom att vara ledamot af bevillningsutskottet.
Jag misstänker emellertid, med den kännedom jag
har om herr Lindblad, att han här användt sig af sin gamla taktik
att söka misstänkliggöra hvad andra talare yttrat. Jag nämnde här
herr Vennersten såsom en inom det protektionistiska lägret aktad
auktoritet. Men jag upprepar det, att hade jag anat, att herr Vennersten
skulle bli så behandlad, som han blef af herr Lindblad, så hade
jag icke gjort det.

Herr Lindblad, Ernst: Jag är öfvertygad om, att mina ord
såsom de stenografiskt upptecknats, icke innebära någon förolämpning
mot herr Vennersten. Jag har endast uttalat, att det kan tänkas, att
en person, som deltagit i underhandlingar med främmande makt,
finner sig förhindrad att uppträda mot en stat, med hvilkens representanter
han underhandlat och därvid han utverkat vissa fördelar för
svenska industrien och handelsutbytet. Mot herr Karlsson vill jag
säga, att om herr Vennersten icke är lämplig för bevillningsutskottet,
så har han icke själf dragit försorg om sitt inval i utskottet, utan
det är Andra kammaren, som gjort det, och han har därvidlag icke
något tel eller någon förtjänst. Jag har emellertid ej sagt ett ord om
den saken.

När jag nu blifvit nödtvungen att begära ordet, vill jag äfven
säga, att då här representanter från Göteborg och Stockholm uppträda
för att förorda detta förslag om frilager, förvånar det mig
icke alls, ty det är handelns representanter i första rummet, som yrka
på att få frilager. Och det få vi väl erkänna, att detta gvnnar handeln,
men om det gynnar industrien, därpå tviflar jag högeligen. Det
är hvarken första eller sista gången, som det visar sig, att handelns
representanter icke alltid vilja gynna den svenska industrien; de handla
lika gärna med utländska varor, när de på dem förtjäna bäst.

Jag har åberopat förhållandet med svenska veckan, och det måste
anföras såsom ett beklagligt faktum, att åtskilliga köpmän under den
veckan icke drogo sig för att skylta med utländska varor i sina fönster

Onsdagen den 8 maj, e. in.

Nr 34.

under förebärande, att det skulle vara svenska varor, men de, som Författning;:-voro inne i saken, kunde påvisa, att det var utländska varor.

Jag finner det helt naturligt, att representanterna för de störa-'''' ^p0,.te j
städerna vilja gynna handeln, men icke tänka på industrien. Vi svenskar
hafva alltid dragit det kortaste strået i handeln med utlandet,
framför allt Tyskland, därför att vi förstå icke, att vi böra i främsta
rummet använda våra egna tillverkningar.

Jag vill icke uppehålla kammaren längre, men jag har varit nödsakad
att bemöta hvad som yttrades af herr Karlsson.

Herr Swartz: Den siste ärade talaren försökte att misstänkliggöra
hela förslaget, såsom gående ut på att icke gagna industrien,
utan uteslutande handeln, och eftersom han satte gagnet af handeln
i ett visst motsatsförhållande till industrien, måste man draga den
slutsatsen, att han ansåg förslaget vara anlagdt på att skada industrien.
Detta uttalande har uppkallat mig, emedan det var jag, som
för några år sedan var föredragande, då Kung! Maj:t första gången
för Riksdagen framlade förslaget om frihamn och frilager. Jag skall
därför be att få säga några ord och vill då betona, att det ingalunda
under det af mig tillstyrkta förslaget låg någon afsikt, att industrien
därigenom skulle skadas. Meningen var att handla till förmån för
landet i dess helhet och således äfven för industrien, om ock i första
rummet för handeln.

Jag ber också få erinra, att Riksdagen i sin helhet och i främsta
rummet Första kammaren, som väl icke nu lika litet som då — kanske
i den föregående ärade talarens ögon mindre då än nu — kan misstänkas
för att icke vilja i allo stödja den svenska industrien, då beslöt
sig för den skrifvelse till Kungl. Maj:t, som utgör underlaget för
föreliggande proposition. Första kammaren förklarade då, på samma
gång som den antog förslaget om frihamn, att den icke ville gå med
på förslaget om frilager, och anförde därför tre särskilda skäl. Det
första var, att tulltaxan icke var affattad så, att man kunde vara
säker på, att icke denna institution skulle kunna skada den svenska
industrien genom att föra utlandet för nära in på den svenska industriens
dörrar. Denna sak är nu afhjälpt. Det låset, som man ville
hafva för att skydda huset, är uppsatt. Det andra skälet var, att det
icke fanns något tillfredsställande förslag om tilläggstullar för sådana
varor, som inkommit till frilager, där blifvit befriade från emballage
och sedan införas i inlandet. Det förslag härom, som föreligger i
nästa utlåtande från bevillningsutskottet, torde väl tämligen säkert
komma att antagas. Det tredje skälet var, att det icke fanns tillräckliga
bestämmelser angående hvad som skulle förstås med detaljhandel.

Jag får erkänna, att i den delen Riksdagens uttalade önskan icke
uppfyllts, men vi ha fått ett bestämdt löfte om, att den skall uppfyllas
mycket snart, och bevillningsutskottet har till yttermera visso
föreslagit en skrifvelse därom, att detta önskemål nästa år skall genomföras.
Det är äfven anledning antaga, att så blir fallet.

Under sådana förhållanden vill det synas mig, som om Riksdagen,
enkannerligen Första kammaren, som angaf tonen och arten af Riksdagens
förra beslut, numera, då alla förutsättningar antingen äro upp -

Nr 34. 30 Onsdagen den 8 maj, e. m.

Författning»- fyllda eller inom den närmaste tiden komma att uppfyllas, skall hafva
frilager klart för siS> att konsekvensen däraf måste tagas. Det var detta ut(Forts)
talande från Första kammarens sida, som gjorde, att Andra kammaren,
med frånträdande af sin afsikt att genast antaga beslutet om frilager,
biträdde Första kammarens beslut, hvarigenom den riksdagsskrivelse
tillkom, som ligger till grund för denna proposition.

Jag ber med anledning af hvad jag anfört få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Hedenlund: I anledning af den omständigheten, att min
länskamrat, herr Vennersten, indragits i debatten, kan jag icke underlåta
att på grund af privata samtal i ämnet, som jag haft med honom,
och med personlig kännedom om hans karaktär försäkra, att han icke
på något sätt kan ha varit bunden af öfverenskommelse med främmande
underhandlare. Utan jag tror, att om han gått med på detta
förslag, så är det därför, att han anser det vara en ren konsekvens af
det beslut, som Riksdagen fattade år 1907 angående frihamnsinstitutionen.
För öfrigt antager jag, att herr Vennersten icke velat motsätta
sig handelns intressen, på samma gång som han i likhet med mig
hyser den förhoppningen, att Sveriges regering och Riksdag skola vidtaga
sådana säkerhetsåtgärder med frilagren, att industriens berättigade
kraf icke åsidosättas. Herr talman, jag har icke något yrkande.

Herr Ekman, Johan Emilson: Den ärade representanten på

södermanlandsbänken talade så, som om handelns och industriens kikare
hade skilda intressen. Men handeln och industrien gå hand i
hand. Om den svenska industrien trots de höga tullarna icke kan
åstadkomma varor till lika billiga pris som den tyska, så kan väl icke
någon förmena den svenska köpmannen att äfven sälja den utländska
varan. Köpmannen beror af kunderna och andra oberäkneliga omständigheter,
och kunderna se på priserna. Vi sälja icke varor därför
att de äro svenska eller utländska, utan den svenska industrien får
tänka på att gorå lika göda och billiga varor. Köpmannen är icke
angelägen att särskildt sälja utländska varor, utan gifver helt visst de
svenska företrädet, men det finnes en gräns för att kunna göra detta.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr talmannen
yttrade, att i afseende å föreliggande betänkande vore framställda
följande yrkanden: l:o) att hvad utskottet hemställt skulle bifallas;
2:o) af herr Eklund, att utskottets hemställan skulle bifallas
med den ändring, som angifvits i den af herr Bäckström m. fl. vid
betänkandet afiämnade reservation; och 3:o) att såväl Kungl. Maj:ts
proposition som hvad utskottet hemställt skulle afslås.

Härefter gjordes propositioner i enlighet med dessa yrkanden och
förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
öfvervägande ja besvarad.

Hr 34.

Courtage!] flen 8 maj, e. m.

Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets den 4 och 7 innevarande
månad bordlagda betänkande nr 30, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till införande i gällande tulltaxa af
vissa bestämmelser rörande förtullning från frihamn eller frilager, biföll
kammaren hvad utskottet i detta betänkande hemställt.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets den 4 och 7 i denna månad Om *PP~
bordlagda betänkande nr 31, i anledning af väckt motion om upp - fläsk.

häfvande af tullen å fläsk.

I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 150, som hänvisats
till bevillningsutskottet, hade herr Eriksson i Grängesberg föreslagit,

»att Riksdagen måtte besluta borttaga tullen å fläsk, rökt och andra
slag».

Utskottet hade i nu föredragna betänkande på anförda grunder
hemställt,

att Riksdagen, i anledning af herr Erikssons i Grängesberg förevarande
motion, II: 150, måtte bestämma tullen å rökt fläsk till 18
öre per kilogram samt tullen å fläsk, andra slag, till 12 öre per
kilogram samt att, i följd häraf, tulltaxans rubriker nr 55 och 56
skola erhålla följande ändrade lydelse:
friast 55.

rökt ....................................... 1 kg. 18 öre

56. andra slag............................. 1 kg. 12 öre.

Reservation hade afgifvits af herr Vennersten, friherre C. J. BeckFriis
samt herrar Trapp, Ollas Ericsson, Lyckholrn, Antonsson, Jesperson,
Nilsson i Bonarp och Knaust, hvilka hemställt, att förevarande
motion, II: 150, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Friherre De Geer, Fabian: Jag skall icke trötta kammaren med
att anföra några skäl för eller emot den föreslagna tullnedsättningen.

Men såsom ordförande i Svenska svinafvelsföreningen anser jag mig
skyldig att meddela, hvad producenterna hysa för åsikter i denna fråga.

De anse, att den svenska svinafveln är en framstående förvärfskälla
för såväl den stora som den lilla jordbrukaren, och att denna afvel
har gått glädjande framåt, tack vare tullen. De anse vidare, att denna
afvel ännu icke har kommit till den stadga och fasthet, att den tal
en nedsättning af tullen, och att den skada, som de mindre jordbrukarna
skola lida af tullnedsättningen, icke motsvaras af den vinst, som
Norrlands skogsarbetare skulle få däraf. För öfrigt äro redan åtgärder
vidtagna för att inom landet producera ett fläsk, som är fullt jämförligt
med det amerikanska. Det är visserligen icke nu färdigt, men
försöket har alla förutsättningar för att lyckas. Och behofvet af det
amerikanska fläsket är ju det förnämsta skälet för tullens nedsättning
eller borttagande. För egen del anser jag, att det dröjer icke länge,
förrän tullen på fläsket kan borttagas, men ännu är det för tidigt.

Nr 34‘ 32 Onsdagen den 8 maj, e. in.

Mfrandi"of?m man ,nu låter dennahandtering fortsätta utan att i otid rubbas,
-tullen å fläsk. ''°.mi^er den snart att för Sverige få nästan lika stor betydelse, som
(Forts) svlna±veln har för Danmark.

Jag instämmer för öfrigt i de skäl för afslag å utskottets hemställan,
som anföras i den af herr Vennersten m. fl. afgifna reservationen.
Jag yrkar bifall till denna reservation.

Herr Knaust: Motionären herr Bernh. Eriksson i Andra kammaren
har såsom skäl för tullens borttagande å fläsk framhållit att
eftersom införseln af fläsk har minskats från 7,139,000 kg. år 1907
till 1,097,000 kg. år 1910 och 2,373,000 kg. år 1911 och utförseln har
stigit från 1,915,000 kg. år 1907 till 6,788,000 kg. år 1911, densamma
vore obehöflig för jordbruksnäringen och därför måste betraktas såsom
en konsumtionsskatt, som drabbar skogsarbetarna i Norrland och
Dalarne.

Motionärens sifferuppgifter öfverensstämma likväl icke med de
sifferuppgifter, som utskottet angifvit i sitt betänkande, men gifva det
oaktadt vid handen, att den inhemska fläskproduktionen icke blottar
tillräcklig för vårt lands eget behof, Utan att därutöfver en afsevärd
export kunnat ske, hvilken glädjande företeelse måste tillskrifvas tullskyddet,
hvarunder svinuppfödningen, som tidigare legat i lägervall,
tagit ett synnerligen kraftigt uppsving och tvifvelsutan än vidare kommer
att förkofras, såvida icke den af utskottet förordade tullnedsättningen
kommer störande emellan. Sålunda kan ej medgifvas, att fläsktullen
måste betraktas såsom en konsumtionsskatt, utan har densamma
tvärtom utgjort ett behöfligt och nödvändigt skydd för jordbruksnäringen.
Utskottet har emellertid så till vida delat motionärens uppfattning,
att det från Amerika importerade fläsket så godt som uteslutande
användes till proviant af skogsarbetare till följe af den amerikanska
varans egenskaper att kunna relativt lång tid bevaras friskt
och att kunna förtäras i rått tillstånd, hvarigenom det speciellt lämpar
sig för provianteringsändamål vid skogsdrifning, timmerflottning
m. m. Däremot har utskottet ej velat biträda förslaget om tullens
borttagande i sin helhet, utan uppenbarligen ansett tullskydd fortfarande
vara behöfligt, samt därför hemställt om nedsättning af allenast
8 öre pr kg. Det kan ej bestridas, att, det amerikanska fläsket
föredrages af skogsarbetare o. d. framför det svenska, men enbart af
denna anledning förefinnes inget skäl att nedsätta den nu gällande
tullsatsen, enär vid sådant förhållande fläskimporten åter skulle tilltaga.
Detta påstående stöder jag på mångårig erfarenhet som köpman
i branschen samt dessutom därpå, att efter den af Riksdagen beslutade
sänkningen åt hafregrynstullen, oaktadt tullnedsättningen ännu ej
trädt i kraft, offerter föreligga från utlandet till lägre pris än de svenska
kvarnarna kunna erbjuda. Därjämte skulle fläskpriset inom landet, som
enligt den i betänkandet intagna redogörelsen är lägre än på den engelska
marknaden, komma att reduceras lika mycket som tullnedsättningen
och till följd däraf ej lämna producenterna tillbörlig eller skälig vinst
för sitt arbete, och detta så mycket mera, som vårt lands mindre jordbrukare
numera hafva en mycket stor inkomstkälla just i svinskötseln.

Nr 84

Onsdagen den 8 maj, o. in.

Motionären såväl som utskottet hafva särskild! ömmat för skogsarbetarna
i Norrland och Dalarne, hvarom intet annat än godt är att
säga; alla äro nog eniga därom, att arbetare i allmänhet icke hafva
större inkomster än de behöfva, men jag är förvissad därom, att flertalet
småbönder ej hafva det bättre, utan mångenstädes sämre än arbetare,
och man bör undvika att genom att hjälpa den ene stjälpa
den andre.

Den amerikanska svinuppfödningen sker hufvudsakligen med majs,
och pågå nu, sedan nämnda sädesslag blifvit tullfritt, experiment vid
några större svingårdar med utfodring på samma sätt, liksom äfven
saltning och lagring skola bedrifvas efter amerikanska metoder. Ett
på sådant sätt anordnad! andelsslakteri är till och med planeradt i
Bollnäs, men kommer tullnedsättningen till stånd, blir nog ingenting
af med affären, tv den är kalkylerad och baserad på nuvarande tullskydd.

Det finnes sålunda berättigad förhoppning antaga, att inom närmaste
tid skall kunna åstadkommas svenskt fläsk, som fullständigt tillfredsställer
våra skogsarbetares smak och som har det amerikanskas
alla egenskaper.

Enligt en i jubileumsnumret af tidskriften Svensk Export af
Sveriges landtbrukskonsulent i London Fredrik Bagge författad artikel
med rubrik »Sveriges lifsmedelsexport» uppger författaren, att Förenta
staterna, som i många år försett England med öfver 70 procent af
dess fläskimport sedan år 1901, i detta hänseende visat en stadig tillbakagång,
beroende i främsta rummet på den betydande folkökningen
i Förenta staterna, och att det endast är en tidsfråga, när den amerikanska
fläskexporten, liksom redan skett med dess smörexport, skall
upphöra eller reduceras till en obetydlighet.

Däremot visar Ryssland en stigande export, som kommer att helt
säkert taga stora proportioner. Om det sålunda ej förefinnes någon
fara, att Amerika skall skada vår fläskproduktion, så är allt skäl att
skydda oss för den ryska exporten, emedan dels nämnda land kan
producera billigare än vi, dels det ryska fläsket är af sämre kvalitet.

Samma skäl föreligga till skydd för den danska fläskexporten,
enär jämväl från det hållet mindrevärdigt fläsk lätt kan intränga på
och förstöra vår inhemska marknad, såvida tullnedsättning kommer
till stånd. Mig synes därför, som klokheten bjuder, att vår inhemska
näring får arbeta i lugn och ytterligare utveckla sig i skydd af den
nuvarande tullsatsen, synnerligast som tullskyddet icke på långt när
utnyttjas, utan endast utgör en välbehöflig regulator.

Särskildt vänder jag mig till representanterna i denna kammare
från Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens län med hemställan
att beakta jordbrukarnas önskemål och tillåter mig såsom skäl därför
erinra om de betydande summor som Riksdagen såväl innevarande
som föregående år anslagit till järnvägar i Norrland, till gagn för de
i kommunikationshänseende sämst tillgodosedda kommuner, hvilka
järnvägsföretag ej på många år kunna beräknas lämna någon ränta
på anläggningskapitalet och att till följd däraf nämnda börda måste
bäras af alla skattdragande medborgare inom landet, hvadan alltså

Första hammarens protokoll 1912. Nr 34. 3

Om upphäfvande)
af
tuilen d flank.
(Forts.)

Hr 84. 34 Onsdagen den 8 maj, e. m.

Om upp- det endast är en tillbörlig kompensation att tillgodose landtbrukarnes
häfvande af j godrå och mellersta Sverige intressen.

tuUen å fläsk. på grund af det anförda får jag, herr talman, yrka afslag på såpört».
) va[ utskottets hemställan som på den i ärendet väckta motionen samt
bifall till den vid betänkandet af herr Vennersten in. 11. fogade reservationen.

Herr Karlsson: Herr talman, mina herrarl Några ord få väl

yttras till försvar för utskottet, äfven om man förutsätter, att i denna
''kammare utskottets förslag icke vinner bifall. Af den statistik, som
utskottet har sammanfört, framgår ju, att den svenska svinafveln företer
en mycket glädjande utveckling. Den förefaller att hafva kommit
så långt, att man, äfven om man tror, att det är den höga tullsatsen,
som verkat detta, borde kunna vara med om att i någon män minska
den beskattning, som denna tull utgör på de i ekonomiskt afseende
åtminstone icke alltför väl ställda norrländska arbetarna. Numera erkännes
äfven af protektionisterna inom utskottet — protektionister
äro vi ju litet hvar, det är bara fråga om att vara det i större eller
mindre grad — att det amerikanska fläsket användes hufvudsakligen
af den skogsarbetande befolkningen i Norrland. Men hvarför gör den
det? Jo, därför att detta amerikanska fläsk genom sin hållbarhet är
för dessa arbetare mera användbart än det svenska. Då blir ju tullen
alldeles onekligen en skatt, som hvilar på dessa arbetare, och det bör
naturligtvis vara de mest tvingande skål, som skola förmå Riksdagen
att bibehålla tullen under sådana omständigheter. Att det är speciella
omständigheter, som göra, att de norrländska skogsarbetarna fordra att
få det amerikanska fläsket, bevisas däraf, att de köpa det äfven då
det är högre i pris. Gifvetvis skulle de icke betala mera för det
amerikanska än för det svenska, om den svenska varan för dem vore
lika användbar.

Jag vill icke trötta kammaren med många siffror, men några
måste jag dock anföra rörande genomsnittspriset på svenskt och
amerikanskt fläsk åren 1909, 1910 och 1911. Det svenska fläsket noterades
år 1909 till 95 kronor för 100 kg., det amerikanska till 115,
alltså var det amerikanska 20 kronor dyrare. År 1910 stod det svenska
fläsket i genomsnitt till 102 kronor och det amerikanska till 126,
alltså det amerikanska 24 kronor dyrare. Äfven om man tar bort
tullen, skulle således det amerikanska fläsket sagda år varit 4 kronor
dyrare än det svenska. År 1911 var skillnaden 18 kronor 20 öre per
100 kg., då gick ju prisskillnaden icke upp till tullens hela belopp,
men prisskillnaden var ju dock högst betydande. Denna prisskillnad
af 18 öre per kilo hindrade dock icke, att år 1911 importen steg till
2,200,000 kronor. Om man erinrar sig, att tullen är 20 öre pr kg.,
komma vi således till en summa af 440,000 kronor, bortåt en kalf
miljon, som dessa fattiga norrländska arbetare få betala. Det förefaller
mig, att detta icke kan vara rätt.

Reservanterna och den förste talaren sade, att man nu anstränger
sig att åstadkomma svensk vara, som har samma egenskaper som den
amerikanska. Först och främst ber jag att få säga, att detta har man
icke börjat tala om i år, utan det talet har man hört under åtskilliga

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

år, utan att ännu åtminstone det åsyftade resultatet vunnits. Om man
allvarligt anstränger sig, är jag säker om att man skall nå det målet,
äfven om den nuvarande tullen sänkes. Utskottet föreslår icke borttagande
af tullen, "utan vidhållande af en tullsats, motsvarande 12—
15 procent af varans värde. Och dessutom ligger ju i frakten och
omkostnaderna ett skydd, som borde vara tillräckligt.

Emellertid har nu under de yttersta af dessa dagar anförts ett
nytt skäl för att låta tullen bestå. Reservanterna säga:

»Ett ytterligare skäl synes äfven tala för att söka göra oss oberoende
af den amerikanska fläskexporten. Enligt hvad statistiken utvisar,
stegras nämligen fläskkonsumtionen i Nordamerika vida hastigare
än produktionen. Fortfar detta förhållande, hvilket är anledning antaga,
kan nämnda export inom ej alltför aflägsen framtid i hufvudsak
upphöra; och är det då af vigt, att fläsk af samma beskaffenhet
produceras inom landet.»

Alltså har man nu kommit därhän, att man af fruktan för, att
importen af det amerikanska fläsket skall upphöra, skall låta tullen
vara oförändrad. Jag tycker nog, att detta i stället borde vara ett
skäl, som om något stärker den ståndpunkt, som utskottet intager.
Jag förbiser icke, utan förstår väl det resonemanget: nu skall man
kvicka på att få i ordning det svenska fläsket, innan man blir urståndsatt
att få amerikanskt fläsk. Men på samma gång erkännes, att
faran för den amerikanska konkurrensen är ytterligt liten. Och det
visas för öfrigt genom de siffror, som utskottet i sitt betänkande
anfört.

Det har sagts vid underhandlingarna i denna fråga i utskottet,
att man kan frukta konkurrens, utom från Amerika, också från Danmark.
Jag vill framhålla, att de siffror, som utskottet återgifvit, visa,
att särskilt under de senare åren priserna på det danska fläsket varit
högre än på det svenska. Dessutom framgå af samma siffror, att
danskarna erhålla i England ännu högre pris för sitt fläsk. Under
sådana förhållanden är det väl ändå rätt liten fara för, att den svenska
svinodlingen skall lida intrång genom sänkning af tullen. Jag ber
ännu en gång få understryka, att utskottet icke föreslår borttagande
af tullen,o utan endast en liten sänkning med 8 öre från 20 öre till
12 öre. Åtskilliga inom utskottet ansågo, att det vore rakt ingen fara
att taga bort hela tullen, men då man vet, att bland svinafvelns kikare
finnas många, som i alla fall tro, att tullen har en viss betydelse,
har man velat taga hänsyn till detta förhållande och icke i hast
taga bort skyddet, utan, som man bör i dylika fall, gå försiktigt till
väga. Och det är därför, som man endast föreslagit en nedsättning
med 8 öre, då, såsom jag förut påpekade, tullen i alla fall kommer
att motsvara 12—15 procent af varans värde.

Herr talman, jag vill icke upptaga tiden längre, men tror sannerligen,
att starka skäl finnas att gå den af utskottet föreslagna vägen.
Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Tamm: Bevillningsutskottets ärade ordförande framhöll, att
det skulle vara de mest tvingande skäl, som kunde föranleda bibehållande
af den nuvarande fläsktullen. Jag vill säga, att jag tror, att

Om upphäfvande
af
tullen <i fläsk.
(Forts.)

Nr 34. 36 Onsdagen den 8 maj, e m.

Om upp- mycket tvingande skäl behöfvas för att i närvarande stund ändra
tulléTå nhfk denna tullsats- Jag är visserligen af princip anhängare af frihandelsv
■"?* '' systemet, men i detta särskilda fall måste jag ställa mig på den stånd ^

■ punkt, som ett par föregående talare framhållit, Vi hafva nämligen

här att göra med en binäring till landtbruket, hvilken befinner sig i
den svåraste perioden, nämligen organisation såren. Det är icke längesedan,
som svinafveln har kunnat börja kämpa sig fram mot den
konkurrens, som ägt rum på andra håll.

Ordföranden i utskottet har talat om de norrländska skogsarbetarnas
förhållanden och sagt, att deras fordran på den proviant, som
de behöfva till sitt skogsarbete, kan i närvarande stund icke fyllas
af oss producenter här i Sverige. Jag instämmer häri, men jag bestrider,
att han har rätt, då han vidare säger, att detta icke i en mycket
nära framtid skall kunna bli förhållandet. Jag tror mig kunna bestämdt
säga, att det nog icke skall dröja länge, förrän vi skola kunna
bär i mellersta och södra delarna af Sverige producera just det fläsk,
som behöfves för att kunna tillfredsställa de norrländska skogs- och
sågverksarbetarna, som ha alldeles särskilda fordringar på den varan.

Men hvarför jag är alldeles särskildt intresserad af denna fråga
är därför, att vi hafva nu under de senaste sju åren energiskt arbetat
på att befordra egnahemsbildningen och särskildt det mindre jordbruket.
Det finnes, jag vågar härvid bestämdt vädja till hvar och en af herrarna,
icke någon binäring till dessa mindre jordbruk, som bättre och
säkrare i närvarande stund ger dem valuta för sitt arbete, än svinafveln,
och då vore det oriktigt att icke åtminstone undersöka, om
icke det vore olämpligt att, då den afveln ännu icke är konsoliderad,
icke är säker i sin räntabilitet — om det, som sagdt, icke vore farligt
att nu gifva den en liten knuff, af hvilken den kunde lida.

För att liksom ordföranden i bevillningsutskottet angifva några
siffror — det skall icke blifva många — hafva vi, om vi räkna ihop
jordtorpare, lägenhetsinnehafvare, statdrängar och jordbruksarbetare,
ett antal af tillsammans 265,500 personer. Mot detta kunna vi sätta
den befolkning, som behöfver det importerade fläsket, och då tar jag
alla från hela landet, befolkningen för sågverks- och bruksrörelsen af
tillsammans 87,500 personer, således icke fullt tredjedelen.

Jag vädjar till herrarna, om hvar och en af dessa 265,000 mindre
lägenhetsinnehafvare, statare och småbrukare lägger sin biförtjänst på
uppfödandet af ett eller två hushållssvin om året och kunna få sälja —
de behålla kanske hälften — en 120 kgs gris, hvad gör en eventuell
minskning af 5 eller kanske 10 öre per kg? Herrarna kunna räkna
själfva. Det gör öfver 1Va miljon kronor för denna klass af jordbrukare,
och det är icke någon småsak för hvar och en af dem. Jag
tror således, att just för de allra minsta bland våra jordbrukare är
det mycket farligt att nu i detta ögonblick — jag talar icke om en
framtid, då saken är ordnad — rubba på de förhandenvarande förhållandena.

Jag vill särskildt vända mig emot ett skäl, som bevillningsutskottets
ärade ordförande framhöll, nämligen att det är ingen fara för
att vi från Danmark skulle behöfva befara en ökad import. Nej, det
är ingen fara för det prima fläsket, icke alls. Men ett land som Dan -

Onsdagen den 8 rnaj, e. m. 37 Nr 34.

mark, som har en så kolossal fläskproduktion, behöfver naturligtvis Om uppror
denna en mycket stor afvelsstam, och hvad tro kammarens leda- af

möter att de göra i närvarande stund med sina lifsuggor? De måstetw ^ A * ''
konsumera dem skälfva eller sälja dem för ruinerande pris, men om or B''
vi sätta ned tullen, hafva vi dem öfver sundet på oss för ett pris,
som de kunna vara tillfredsställda med, men som säkerligen kan vara
för våra småbrukare från Skåne ända upp till Dalälfven ganska tryckande
för deras produktionsförhållanden.

Nu säges, och det har sagts mig mycket allvarligt, att min uppfattning
om, att detta skulle verka tryckande för den mindre jordbrukaren,
för torpare, lägenhetsinnehafvarc och statare, är eu konstruerad
fara och att tullens borttagande eller sänkande med 8 öre skulle
icke minska fläskpriset med ett enda öre. Men det återstår, tror jag,
att bevisa detta, och säkert är, att den moraliska verkan för alla dessa,
som nu se den främsta binäringen ju-1 i svinhandteringen, den moraliska
verkan skulle på dem vara större än måhända 5 eller 10 öres
minskning per kg. Jag tror, att vi skola akta oss, mina herrar, att
dekuragera dem. Jag tror, att vi skola se till, att vi kunna hålla
uppe den i sin början varande blomstrande svinafveln, som nu tills
vidare är den bästa binäringen för våra allra minsta. Vi skola se
till att vi kunna hålla den uppe, och därför, herr talman, nödgas jag
i närvarande stund yrka bibehållande af den nuvarande fläsktullen
och bifall till den af herr Vennersten m. fl. afgifna reservationen.

Herr Ericsson, Aaby: Herr talman, mina herrar! Jag önskar
för min del också bibehållandet af den nuvarande fläsktullen och jag
hoppas på kammarens bifall till detta. Emellertid vill jag nu kl. 10,8
e. m. denna dag i maj månad inskränka mig till att yrka bifall till
reservationen på de skäl, som herr Tamm anfört.

Herr Ro os: Jag kan inskränka mig till att i allo ansluta mig •

till det anförande, som hölls af herr Tamm med instämmande af
herr Ericsson. Jag vill blott tillägga ett par ord och uttala min förvåning
öfver att i dessa tider, då det talas så mycket, och med rätta,
om att göra något för de små i samhället, man icke drager i betänkande
att vilja rubba den säkraste och snart sagdt enda kontanta
inkomstkällan för småbrukare och hemmansägare. Och hvarför ifrågasättes
det att ställa på afskrifning grundvalarna för deras näring? Jo,
därför att landet nu kommit i den lyckliga ställningen, att importen
har nedgått så långt, att den till fullo täckes af exporten.

Jag får på de skäl, som äro tidigare framförda, yrka bifall till
den af herr Vennersten m. fl. afgifna reservationen.

Herr Hedenlund: Jag skall icke heller blifva lång, men det
synes mig, att utskottet alltför mycket intresserar sig för det amerikanska
fläsket, men å andra sidan lämnar den svenska varan å sido.

Jag vill ingalunda bestrida, att det amerikanska fläsket på grund af
sin fetthalt och stora hållbarhet är ett synnerligen beaktansvärdt näringsämne,
men å andra sidan kan jag icke annat än finna, och de
statistiska uppgifterna, som bevillningsutskottet själf lämnat, bekräfta

Nr 84.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Om tipp- detta, att konsumtionen af utländskt fläsk varit i mycket starkt nedhöfr
ande af gående. Då t. ex. 1896 importen utgjorde öfver 12,000,000 kg., utU
tv VT '' gjorde den under perioden 1898—1901 mellan 10- å 11,000,000 kg.
or s.) att därefter 1909 och 1910 nedgå till omkring 1,000,000 kg., visserligen
med en liten höjning sistlidet år, men icke högre än till
2,161,821 kg.

Nu säger utskottets högt ärade ordförande, att det amerikanska
fläsket är en nödvändighetsvara för den norrländske skogsarbetaren,
och man anser, att tullen bör sänkas eller borttagas, emedan den tynger
de svagaste skuldrorna. Detta resonemang skulle vara fullkomligt
riktigt, om det rörde sig om en finanstull, men är alldeles förkastligt,
då det gäller en skyddstull, hvars borttagande eller sänkning
skulle äfventyra och skada andra och större intressen och säkerligen
komma att trycka skuldror långt mindre bärkraftiga än de norrländska
skogsarbetarnes. Synnerligen intressant skulle hafva varit, om
bevillningsutskottet velat göra en utredning om huru mycket den nuvarande
fläsktullen trycker t. ex. en norrländsk skogsarbetare per dag
och samtidigt låtit oss veta deras genomsnittliga arbetslöner. Man
talar nämligen så mycket om och sätter likhetstecken emellan skyddstull
och svälttull, men mycket få göra sig reda för med huru stort
belopp samtliga lifsmedelstullar belasta en medelstor familjs budget.

Vi hörde i lördags en ärad talare, herr Trygger, i ett helt annat
sammanhang lämna en redogörelse för lifsmedelsprisen ifrån 80-talet
så godt som intill närvarande stund. För hvar och en, som har denna
redogörelse i minnet och jämför 1880-talets arbetslöner och de nuvarande,
bör det vara lätt, om man vill objektivt bedöma saken, att
bilda sig ett omdöme, huru skyddstullarna verkat, ty om ock de i
någon mån kunna sägas hafva höjt prisen, ha de äfven gifvit tillfälle
till arbetsförtjänst, som utan dem skulle helt eller delvis uteblifvit.

Jag nämnde, att sänkningen eller borttagandet af den nuvarande
tullen skulle komma att trycka mindre bärkraftiga skuldror än skogsarbetarnes
och jag behöfver knappt förklara, att jag härmed afsåg,
såsom en talare förut berört, våra småbrukare, för hvilka produktionen
af fläsk är en af de förnämsta inkomstkällorna och hvilkas hela existens
kan sägas vara beroende af att de till nöjaktigt pris kunna få
realisera en af de få, för att icke säga den enda, landtbruksprodukt,
som de verkligen hafva till afsalu.

Sant är visserligen, att den nuvarande tullen endast undantagsvis
har kunnat eller behöft till fullo utnyttjas, men jag för min del ser
ingen säkerhet i denna omständighet, ty den tid kan komma, då det
blir absolut oundgängligt att till fullo begagna tullen och, som herr
Tamm sade, blotta tillvaron af en trygg tull verkar stimulerande på
svin uppfödningen.

Jag är för min del ingalunda blind för att under närvarande förhållanden
en del konsumenter få helt eller delvis betala tullen, men
jag är å andra sidan lifligt öfvertygad därom, att en stor och jämn
inhemsk fläskproduktion är till gagn dels såsom en säkerhetsventil
mot alltför stora och bryska prisfluktuationer och dels som ett skydd
mot dålig utländsk vara. (Jag afser härmed icke det amerikanska
fläsket.) Då jag här tillägger, att goda afsättningsmöjligheter äro ett

Onsdagen den 8 maj, e. m. Nr 34-

lifsvillkor för småbrukarne och det mindre jordbruket, kan jag för Om uppmin
del icke följa bevillningsutskottet i dess förslag att i närvarande ^Zåflå,k.
stund sänka tullen, utan jag tillåter mig äfven jag, herr talman, att /portB\
yrka bifall till deri af herr'' Vennersten m. 11. afgifna reservationen.

Herr Bäckström: .lag är närmast uppkallad af en passus i herr
Tainms anförande, där han vägde småbrukarnes intressen gentemot
skogsarbetarnes och ansåg, att de senare måste vika, då det vore nödvändigt
för småbrukarna, att fläsktullen bibehölles. Likaså betecknade
herr Roos fläsktullen såsom en af »grundvalarna för småbrukarnes
näring». Gentemot dessa båda herrar skulle jag vilja såga, att
den utredning, som bevillningsutskottet här lagt fram i siffror, gör
det möjligt för oss att se kallt på denna sak, och dessa siffror visa,
såvidt jag kan begripa, att tullen icke inverkar på priset för svenskt
fläsk. Under dessa förhållanden faller hela detta resonemang, att
den behöfs för småbrukarnes skull. Om det verkligen gällde att gifva
dem en premie för att få dem att ägna sig åt svinuppfödning, kunde
vi diskutera saken, men så ligger den icke. Det kan icke bevisas, att,
i händelse tullen tages bort, de skulle få mindre betaldt för sitt fläsk.

Enligt min och mina partikamraters inom utskottet uppfattning föreligger
således ur denna synpunkt icke något skäl att alls bibehålla
fläsktullen.

Det finnes möjligen ett skäl för tullens bibehållande och det är
det, som herr Tamm vidrörde och äfven herr Hedenlund. Herr Tamm
talade om, att tullens borttagande skulle verka »dekuragerande» och
herr Hedenlund talade om att tullen »verkar stimulerande på svinuppfödningsnäringen».
Ja, det är i denna på känslornas område liggande
sak, som någon betydelse kan ligga. Det är nog så, att dessa
småbrukare så ofta hafva hört, att fläsktullen för dem är något synnerligen
viktigt, att till slut en del af dem börjat tro, att det måtte
väl vara så, eftersom så många säga det. Det är i någon mån denna
synpunkt, som gjort, att utskottets majoritet icke velat vara^ med om
att nu taga bort hela tullen, utan inskränkt sig till att föreslå en
sänkning till 12 öre.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Rosén: Herr Hedenlund efterlyste en redogörelse för huru
fläsktullen verkar på den norrländske skogsarbetareu. Jag är i tillfälle
att lämna en sådan. Dessförinnan skall jag emellertid be att få
upplysa herr Tamm därom, att det är icke bara söder om Dalälfven
som svinuppfödning lönar sig. Det är äfven norr om Dalälfven. I
Västerbotten fanns enligt hushållningssällskapets redogörelse för 1910
i rundt tal icke mindre än 15,000 svin, hvilket är 2,000 mindre än i
Göteborgs och Bohus län och 3,000 mera än i Blekinge och Gottland,
men trots detta skall det nog vara ganska svårt att i det län, jag
representerar, uppleta många jordbrukare, som vilja bibehålla fläsktullen.

Sedan bevillningsutskottets betänkande kom på kammarens bord,
har jag satt mig i förbindelse med fyra af de största kyrkoplatserna
i Västerbottens lappmark för att få reda på en del uppgifter om förhållandena.
Därvid uppgafs att i Åsele det amerikanska fläsket kostar

Nr 34 40 Onsdagen den 8 maj, e. m.

Om upp- 1,15 å 1,2 0 pr kg. Svenskt fläsk finnes icke i handeln. För några
tidlenapläli ar set*an försökte man att införa sådant. Skogsarbetarne köpte af det
(Forte'')'' och voro rätt belåtna med det till en början, men efter några månader
ville de icke veta af det, trots att det svenska fläsket kostade 10 öre
mindre pr kg. än det amerikanska. Samma erfarenhet hade man
gjort i Vilhelmina, där priset på amerikanskt fläsk för närvarande är
1,25, och det upplystes af en affärsman där, den största på platsen,
att svenskt fläsk efterfrågades aldrig. I Stensele är priset 1,30 å 1,35
pr kg. och i Sorsele 1,3 o å 1,5 o pr kg.

Oförtulladt kostade det amerikanska fläsket i Stockholm 81 öre
pr kg. under fjärde kvartalet 1911. När det kostar i Sorsele 1,50 pr
kg. är det lätt att räkna ut att frakt och tull gå till nästan lika
mycket som varan jämte frakt från Amerika till Sverige.

I Åsele uppgaf den handlande, jag talade med, att omkring 250
lådor amerikanskt fläsk årligen afyttras till därvarande skogsarbetare,
hvilket gör en årsförbrukning endast i denna socken af bortåt 60,000
kg. Ensamt skogsarbetarne i Åsele betala alltså i fläsktull icke mindre
än 12,000 kronor årligen.

Jag har tagit reda på af samma affärsman, att en ordentlig skogsarbetare
i denna socken beräknas förtjäna 3,5 0 pr dag och hans årsinkomst
uppskattas till 800 kronor. Den statistiska undersökningen
utvisar, att skatten till kommun, kyrka, skola, vägar och landsting
för 1909 utgjorde i Åsele 83,4 öre pr kommunalfyrk. Detta gör för
en ordentlig skogsarbetare med 800 kronors årsinkomst en skatt af
29 kronor 19 öre. Min sagesman uppgaf, att en skogsarbetare i medeltal
förbrukar 3 kg. amerikanskt fläsk i veckan. Om han har arbete
hela året rundt och denna förbrukning är lika stor för hvarje vecka,
och det får man väl antaga, gör det 156 kg. pr år. En skogsarbetare
i Åsele får alltså till svenska staten betala ett belopp af 31 kronor
20 öre årligen i tull på det för honom absolut oundgängliga amerikanska
fläsket, eller ungefär 2 kronor mer än skatten till kommun,
kyrka, skola, vägar och landsting.

I Sorsele ställer sig saken än värre. Där har en duglig skogsarbetare
i vinter enligt länsmannens uppgift förtjänat endast 2,50 pr
dag. En arbetares sammanlagda årsinkomst för skogsarbete på vintern
och flottning på sommaren uppgafs utgöra 500 kronor. I denna
socken uppgick beskattningen 1909 till 156 öre pr kommunalfyrk för
»öfriga beskattningsföremål» och för jordbruksfastighet till 241,4 öre,
hvilket öfverträffas allenast af tre kommuner i riket. En skogsarbetare,
som förtjänar 500 kronor årligen, erlägger alltså i skatt 7 kronor 80
öre till kommun och landsting. Om han konsumerar lika mycket
amerikanskt fläsk som den bättre aflönade arbetaren i Åsele, skulle
han få erlägga i fläsktull fyra gånger så mycket som hela skattebeloppet.
Men så mycket blir det nog icke, ty han är arbetslös halfva
året och då får han sannolikt svälta, och under den tid han arbetar,
får han kanske sällan äta sig mätt. Om han året rundt skulle förtära
lika mycket fläsk som arbetaren i Åsele, där arbetsförtjänsten är större
och fläsket på grund af lägre transportkostnader är billigare, så skulle
utgiften ensamt för denna vara stiga till 234 kronor om året eller
nära halfva årsinkomsten. Men han behöfver ju annat också och

Onsdagen den 8 maj, e. m. 41

han skall dessutom föda sin familj. Det hlir nog inte mycket öfver aj

till densamma. tulUn <i flas''/.

Det är kändt och erkändt, att det amerikanska tlaskct icke (Forts)
användes af andra än hufvudsakligast de norrländska skogsarbetarne.

Men trots det att det svenska fläsket är billigare än det amerikanska,
så föredraga de dock det senare, därför att det ställer sig ekonomiskt
fördelaktigare. Det svenska fläsket kan icke — herrar fläskproducenter
få bedyra motsatsen hur mycket som helst — upptaga konkurrensen
med det amerikanska ibland de norrländska skogsarbetarna......

Reservanterna säga, att kraftiga ansträngningar hafva börjat göras
för att inom landet framställa en vara, som skulle blifva fullt jämnställd
med den amerikanska, och att snart nog skulle komma i mai knaden
en sådan vara. Ungefär samma löfte afgafs redan på 80-talet,
men trots detta, har icke den där varan kommit ännu. Fläsktullen
är följaktligen, som man finner, icke någon skyddstull för den svenska
jordbrukaren, tv för att vara det, måste denne kunna framställa en
vara, som har sådana egenskaper, att densamma kan täfla med den
man vill skydda sig för. Fläsktullen är en finanstull och ingenting
annat. Staten uttog under 1911 hufvudsakligast af de norrländska
skogsarbetarne, såsom bevillningsutskottets ordförande förut har uppgifvit,
nära en half miljon kronor i fläsktull. Finnes det verkligen
någon rättvisa i att plocka en half miljon kronor ur dessa fattiga
arbetares fickor i tull på en vara, som dessa ovillkorligen behöfva för
sitt lifsuppehälle, en vara, som de ovillkorligen behöfva för att kunna
fullgöra sitt tunga, uppslitande och ofta lifsfarliga arbete i de störa
skogarna. Jag tror icke att någon, som känner till, hvilket eländigt
lif dessa skogsarbetare få föra, skall kunna vara med om att bibehålla
denna orättfärdiga tull.

Herr talman! Jag skulle helst sett, att bevillningsutskottet hade
tillstyrkt motionen om fläsktullens afskaffande, men då utskottet har
funnit det lämpligast att endast gå ett stycke på väg genom att sänka
tullen till 12 öre, anser jag mig icke kunna framställa något annat
yrkande, utan ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Häruti instämde herr Wichnan.

Herr Ekelund: Denna fråga har sedan lång tid tillbaka både

inom Riksdagen och utom Riksdagen varit så mycket debatterad, att
helt visst de allra flesta hafva om densamma bildat sig en bestämd
mening. Egentligen borde man därför nu icke behöfva gorå annat
än votera, men jag skall i alla fall be att få yttra några få ord.

Jag vill därvidlag be att få understryka just hvad herr Tamm yttrade
rörande betydelsen af svinafveln och svinuppfödningen för våra
minsta jordbrukare, våra småbrukare. Svinafvelns betydelse växer
naturligtvis därmed, att bland dessa småbrukare finna vi just vara
egnahemsbrukare, som genom erhållna egnahemslån lyckats skaffa sig
sitt egna hem och sitt eget lilla jordbruk. Såsom här förut framhållits,
är det för dem ett lifsvillkor att få ostördt behålla den näring
de hafva i svinafveln. Skulle man nu antingen genom en nedsättning
af fläsktullen eller också genom dess borttagande låta införa på den

Nr 34 42 Onsdagen den 8 maj, e. m.

häf7''1 f ®^^®ka fläskmarknaden den osäkerhet och de fluktuationer, som råda
tulleTåfläsk.^ fläskmarknaden * utlandet, är jag alldeles öfvertygad om att det
(Forts.) skulle töja med sig ett rent af ödesdigert inflytande. Svenska staien
har ju förut offrat miljontals kronor på understödjande al småbrukarrörelsen
och egnahemsrörelsen. Skulle man nu bifalla motionen och
borttaga den tull, som nu finnes eller också väsentligen förminska den,
kan jag icke se annat än att det vore att taga tillbaka med ena handen,
hvad man gifvit med den andra. Jag kan icke tro, att det skulle
vara lyckligt.

Därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Lindblad, Anders: Mina herrar! Här har under denna

debatt med mycken skärpa framhållits nödvändigheten af tullens bevarande
för att därigenom icke skada småbrukarnas intressen. Jag
kan ju förstå, att det kan ligga en fara i att vidröra de intressen, som
äro knutna vid småbruket i fråga om svinafveln; men jag tror icke,
att det föreligger så stor fara, att tullen icke kan sättas till det belopp,
här blifvit af bevillningsutskottet föreslaget. Det finnes också andra
man bör tänka på i detta sammanhang, och det är de 400,000 af
Sveriges industriarbetare, som äro konsumenter och som äro i starkt
behof af att^få billiga lefnadskostnader. Framför allt hade jag trott,
att talaren på boråsbänken skulle erinrat sig just dessa, när det gällde
denna fråga. Jag trodde, att han skulle erinra sig de arbetare, som
finnas i hans stad och som med en ytterst liten, ja, usel aflöning
säkerligen äro i behof af att få en minskning i sina kostnader för att
kunna lefva.

Jag kan icke se annat än att det just nu är behöfligt att taga
ett steg för att få en sådan minskning i lefnadskostnaderna. På senaste
tiden har i tidningarna uppgifvits, hurusom vår kreatursexport
på Tyskland ökas och därigenom ökning i priserna på kött uppstår
här i landet. Det är väl alldeles uppenbart, att detta kommer att
fortsätta. och att vi därför under den närmaste tiden hafva att motse
en stegring i köttpriserna. Kan det då icke vara skäl i att åtminstone
på ett område, där skadan säkerligen är mindre än på många
andra; kan det då icke vara skäl, säger jag, att åtminstone här vidtaga
en åtgärd, som i någon mån lindrar deras ställning, hvilka på
grund af ringa inkomster äro i behof af billigare födoämnen?

Jag kan icke finna annat än att det är fullt berättigadt att äfven
tänka på dessa, och jag har velat säga detta i just detta sammanhang.

Herr Knaust: Jag är uppkallad tillfölje de uppgifter som fram kommit

från den ärade representanten på västerbottensbänken. Den
ärade talaren uppgaf nämligen att till honom från eD Åseleköpman
uppgifvits, att i Åsele såldes 250 lådor amerikanskt fläsk årligen, och
att en arbetare oundgängligen behöfde 156 kilo sådant fläsk om året
för att kunna lifnära sig. Beträffande myckenheten af det till Åsele
importerade fläsket kan jag ej yttra mig, men i afseende på det kvantum,
som behöfdes för en skogsarbetare om året, vill jag fästa uppmärksamhet
på att skogsarbetaren ej ligger i skogen hela året utan
endast högst 5 kanske ej mer än 4 månader och att med hänsyn till

Onsdagen den 8 maj, e. in.

Nr 34.

den uppgifna konsumtionskvantiten det endast skulle finnas högbt hiifean^ nf
866 skogsarbetare i Åsele, hvilket icke är möjligt utan torde dessa

räknas i tusental^ ^ ^ lämna denna upplysning med

anledning åt de uppgifter herr Rosén har framiagt, vara ot
framgå att dessa uppgifter torde kunna sagas vara mycket otverdrit a,
och att desamma uppenbarligen icke kunna tillmätas någon e y e s

Herr Rosén: Till svar å hvad den föregående talaren nu yttrat,

ber iag att få nämna, att jag för säkerhetens skull mhamtat ifrågavarande
uppgifter från en person, hvilken tillhor samma politiska-parti
som herr Knaust, hvarför herrarna icke skola tro, att hvad jag har

^^Vidare^skallÉfjag ^ ^ namna> att naturligtvis icke allt fläsk
köpes från Åselc kyrkoplats, utan störa mängder tagas från Anundsjö,
kanske också från Örnsköldsvik med flera orter. ,,,

J Det är icke bara fyra månader om året, som de norrländska
skogsarbetarna arbeta. De äro kanske i skopn endast 4-5 m^anader^
men dessutom kunna de under åtskilliga in a nåd er . , t

vid flottningen och därjämte hafva de kanske ibland något annat

arbete att syssla med.

Herr Tamm: Af ett par repliker af några ärade talare, vill det

förefalla mig, som om jag blifvit i någon man missuppfattad

Här har af min granne på sodermanlandsbanken talats om
nötkreatursexport på Tyskland nu är börjad och attdaxfor^tpnsen
stiga Men jag vill påpeka, att rörande svmexport hafva \i viss
Sen'' en Iden början gjord i form af export till England, men ännu
äro vi långt ifrån att vara vid målet. Vi skola arbeta har, tror jag,
på att öka produktionen i alla binäringar till landtbruket, och fors
när vi kommit till det maximum, af hvilket vi aro kompetenta, törst
T kunna vi börja på att tala om, hur vi skola ordna oss pa den

““»‘yr”»"?.» P» under denne org.nie.tloneperiod

för landtbrukets binäringar vi icke skola störa dem. Och ’

lag tror, att jag därtill har grundade skal. Om ifrågavarande bi
ring nämligen i det stadium af utveckling, på hvilket den nu befi -ner” sig, skulle få en knuff, såsom jag förut tillät mig uttrycka mig,
kunde detta säkerligen — det har herr Backström gifvit l

utöfva ett ganska farligt moraliskt inflytande pa dem, som hafva

sysselsättning med denna näring. När vi en gång kommit sa g ,
att vi kunna producera det antal svin, af hvilket vi aro 8jaU''a
mäktiga, och när vi fylla vår marknad här samt för ofverskottet ku
na påräkna utlandets afnämare såsom köpare, da skola vi icke längre
behöfva hålla oss med tullar. Men nu under organisationen, under
de svåra åren behöfva vi däremot sådana.

Jag vid hållar därför, herr talman, mitt yrkande.

Rop på proposition hördes nu.

Nr 34.

Om tipp -

Onsdagen den 8 maj, e. m.

häfvande a/-pTYin,Hfrr Karlsson: Jag vill bara framhålla en omständighet gent UUlen

å fläsk. e“ot herr Tamms resonemang. Han yttrade i sitt första anförande,
(Forts.) att en minskning i tullen af 5 eller 10 öre per kilo fläsk skulle hafva
§anska ö(Jesd’8er verkan för våra småbrukare. Nu skall jag be
att ta saga att fastän jag icke råkar bo på landet, så är dock äfven
jag en mycket varm vän af småbrukarrörelsen. Men i detta fall tror
jag verkligen icke på, att det skall ha en sådan verkan, om man
sanker tullen med dessa 8 öre. Såsom jag förut upprepade gånger
framhållit, skulle dock ifrågavarande näring hafva ett skydd på 12 —
lo procent af varuvärdet, och det borde väl räcka till.

, ,,, Dessutom vill jag stryka under hvad som förut sagts från några
tiäil och som jag glömde framhålla såsom min åsikt samt såsom resultatet
åt den undersökning utskottet har verkställt, nämligen att det
amerikanska fläsket och det svenska fläsket äro två så skillda varor'',
att man icke behöfver frukta för en nedgång i priset på svenskt fläsk
såsom en följd af att man tar bort tullen, hvilken väl endast bör
verka på det importerade fläsket i ett fall sådant som detta.

Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande.

Ropen på proposition förnyades.

Herr Hedenlund: För den händelse det här nyss fällda uttrycket
»talaren på boråsbänken» afser mig, vill jag blott säga, att jag
icke kan inse, att Borås’ industriarbetare skulle vinna något på en
sänkning af tullen, då den svenska varan för närvarande icke ställer
sig högre, än priset är på världsmarknaden.

För öfrigt tror jag mig bestämdt kunna göra det påståendet, att
dessa industriarbetare icke behöfva köpa det dyrare amerikanska fläsket,
och kunna de i hvarje fall som vi andra använda svensk vara.

Och hurudana deras aflöningsförhållanden än månde vara, äro
deras ekonomiska villkor icke sämre än de många småbrukarnes i Älfsborgs
län, hvilka måste hålla sig till svinskötseln och svinuppfödningen
såsom binäring.

Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad gjorde herr talmannen
enligt de i fråga om förevarande betänkande förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till hvad utskottet hemställt samt
vidare därpå att kammaren skulle afslå såväl utskottets hemställan
som den i ämnet väckta motionen; och förklarade herr talmannen sig
anse den senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Den, som af slår såväl hvad bevillningsutskottet hemställt i sitt
betänkande nr 31 som den i ämnet väckta motionen, röstar

Jäj

Onsdagen den 8 maj, e. ro.

4fi

Nr 34.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—84;

Nej —55.

Vid förnyad föredragning af bankoutskottets den 4 och 7 innevarande
maj bordlagda utlåtanden:

nr 28, angående ytterligare framställningar rörande tionde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,
nr 29, i anledning af väckt förslag om tillbyggnad å riksbankens
fastighet i Nyköping, och

nr 30, i anledning af väckt förslag om anslag till utgifvande på
svenska språket af en samling gällande grundlagar, vallagar och parlamentariska
arbetsordningar i främmande länder,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Föredrogs ånyo bankoutskottets den 4 och 7 innevarande maj
bordlagda momorial nr 31, angående användande af riksbankens vinst
för år 1911.

I den till innevarande års Riksdag aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof hade Kungl. Maj:t föreslagit, att af
riksbankens vinst för år 1911 måtte för statsverkets behof anvisas ett
belopp af 6,311,000 kronor, att från riksbanken utbetalas å de tider
under år 1913, som Riksdagen bestämde.

Äril), användande
af
riksbankens
vinst för år
1911.

Utskottet hade i detta memorial på angifna skäl hemställt, att
Riksdagen ville besluta,

a) att af riksbankens vinst för år 1911 skulle till statsverket öfverlämnas
6,311,000 kronor, samt

b) att statsverkets andel i bankovinsten skulle af fullmäktige i
riksbanken tillhandahållas statskontoret med 1,811,000 kronor under
januari 1913 och med 1,500,000 kronor under hvarje af månaderna
april, juli och oktober 1913.

Reservation hade afgifvits af herrar Neiglick och Vahlquist, utan
att de däri an tyd t sin åsikt.

Herr Neiglick: Då herr Vahlquist och jag afgifvit en blank

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Ang. använ- reservation mot utkottets utlåtande i denna fråga, vill jag endast säga,
dande af vj reserverat oss till förmån för bankofullmäktiges hemställan, att
vinst /tf/X a*'' årets bankovinst måtte användas ett belopp af 300,000 kronor till
mi. pensionsfonden inom riksbanken. Vi hafva därmed intagit den ställ(Forts.
) ning, som vi förut intagit i Riksdagen, då det varit fråga om att använda
någon del af bankovinsten till bildande af en sådan pensionsfond;
och vi hafva trott, att mart i år skulle kunna utan olägenhet
sålunda afsätta någon del af vinsten. Vi hafva emellertid icke vunnit
gehör i utskottet för denna uppfattning; och jag förstår mycket väl,
att jag icke skulle få kammaren med mig på det yrkande i sådant
syfte, som tilläfventyrs skulle kunna, formellt sedt, framställas.

Då jag icke heller finner anledning att vid denna sena timme
söka uppväcka någon diskussion om frågan rörande fondbildning för
fullgörande af statens pensionsplikt i allmänhet, inskränker jag mig
till att, på sätt jag nu gjort, endast antyda hvad vi i vår reservation
menat, i det jag vill tillägga, att jag tror, att frågan om fondbildning
kanske så småningom återkommer.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande memorial hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs paragrafvis till afgörande lagutskottets
den 4 och 7 i denna månad bordlagda memorial nr 50, i anledning
af dels återremiss af vissa delar utaf lagutskottets utlåtande nr
34 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
understödsföreningar, lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen
om försäkringsrörelse samt lag om ändring i vissa delar af lagen om
sjukkassor den 4 juli 1910 jämte i anledning af propositionen väckta
motioner, dels ock kamrarnes skiljaktiga beslut i ämnet.

I utlåtande nr 34 i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition
nr 2 med förslag till lag om understödsföreningar, lag om ändrad lydelse
af 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse samt lag om
ändring i vissa delar af lagen om sjukkassor den 4 juli 1910, dels ock
i anledning däraf väckta motioner hemställde lagutskottet, att Riksdagen
måtte antaga förslag till lagar af den lydelse utskottets nämnda
utlåtande innehölle.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hade båda kamrarna
godkänt förslaget till lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§
i lagen om försäkringsrörelse samt, förutom rubrikerna, 4, 6—16, 18
—31, 33, 34, 36, 38—46 och 48—99 §§ i förslaget till lag om understödsföreningar
äfvensom 3, 87 och 105 §§ i förslaget till lag om ändring
i vissa delar af lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 i deras af
utskottet föreslagna lydelse, hvarjämte båda kamrarna godkänt 17 §
i förslaget till lag om understödsföreningar enligt dess af utskottet
föreslagna lydelse med den ändring, att i första stycket i stället för
»två år» insattes »fem år», äfvensom återremitterat 32 § i sistnämnda
förslag till utskottet. Däremot hade kamrarna i fråga om 1—3, 5,
35, 37, 47 och 99 §§ af förslaget till lag om understödsföreningar och

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Nr :)4.

106 § af förslaget till lag om ändring i vissa delar af lagen om sjukkassor
den d juli 1910 stannat i olika beslut.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och för sammanjämkning
af den skiljaktighet, som förefunnes mellan kamrarnas beslut,
hade utskottet afgifvit de förslag, som i föreliggande memorial angifvits.

a) Förslaget till lag om understödsföreningar.

1 §.

Sammanjämkningsförslag
ang.
lagförslag om
understöds -

Första kammaren hade antagit denna paragraf i dess af utskottet föreningar.
föreslagna lydelse. Andra kammaren hade beslutat, att de i femte
stycket förekommande orden »eller vid arbetslöshet» skulle uteslutas.

Utskottet hemställde, att Första kammaren måtte, med frånträdande
af sitt berörda beslut, biträda Andra kammarens beslut.

Herr Lindley: Herr talman! Redan vid förra tillfället, dådetta
lagförslag var före till behandling här i kammaren, uttalade jag mina
stora betänkligheter emot detsamma, i det jag framhöll, att lagen såsom
sådan skulle åstadkomma större skada än gagn. Man har ju med
lagen afsett att söka få kontroll öfver på oriktiga grunder baserade
försäkringsföreningar och att hindra, att småfolkets pengar insättas
i redan på förhand dödsdömda och bankrutterade företag. Man
har icke stannat härvid, utan har gifvit lagen en sådan form, att den
åstadkommer skada på de små föreningarna, som gifvetvis ändå fyllt
ett stort socialt behof och varit till gagn för stora grupper i samhället.
För dessa föreningars verksamhet skulle svåra hinder komma att läggas
i vägen genom registreringstvånget eller genom åläggandet att hafva
godkända stadgar.

Men det är icke nog med allenast detta. Det har så långt ifrån
förändrats genom sammanjämkningen i lagutskottet att, tvärtom alla
eller åtminstone de allra flesta olägenheter, såväl för de små föreningarna
som för fackföreningarna, hvilka olägenheter äro förut påpekade,
fortfarande finnas kvar.

Den bestämmelse, som finnes i sammanjämkningsförslaget om att
alla föreningar, hvilka hafva minst 500 medlemmar, skola inregistreras,
oafsedt hur stort eller hur litet belopp de utbetalt, gör, att hvarje
förening, som har något socialt understödsintresse gifvetvis måste
inregistrera sig eller helt och hållet släppa understödsuppgifterna.
Huru detta kommer att verka synnerligast på fackföreningarna, har jag
förut påpekat. Det kommer att verka därhän, att fackföreningarna
måste släppa all understödsverksamhet och renodla sig till att blifva
fullständiga kampföreningar, eller föreningar, som endast få syssla med
strejker och lockouter.

Man har gång efter annan i vårt land klandrat den svenska fackföreningsrörelsen
och påvisat, att den svenska fackföreningsrörelsen i
motsats till exempelvis den engelska, har så ofantligt mycket strejker
och konflikter att syssla med, under det att den engelska fackföreningsrörelsen
lämnar betydlig hjälp i form af bidrag till sina medlemmar,
och man har ansett, att äfven den svenska fackföreningsrörelsen borde

Nr 34

Sammanjämknings''

förslag ang
lagförslag oj
understödsföreningar.

(Forts.)

48 Onsdagen den 8 maj, e. m.

i största möjliga grad försöka att efterlikna den engelska. I och med
att denna lag blir antagen, komma de svenska fackföreningarna att
n, nödgas helt och hållet släppa all den här understödsverksamheten
eller också särdela sig till att blifva en understödsorganisation och en
ren kamporganisation. Jag frågar då, om det verkligen kan vara
gagneligt, att vi i vårt land gå med på att genom lagstiftningen direkt
drifva saken till sin spets.

Att det å andra sidan icke är alldeles nödvändigt visar bestämmelsen
om sjukkassorna. Oafsedt hur många medlemmar de hafva
och oafsedt beloppets storlek, äfven om de lämna begrafningshjälp å
200 — 300 kronor, kunna de slippa inregistrera sig. Men detta har
icke utsträckts till att omfatta äfven de fackliga organisationerna.

Jag tror därför, att det icke kan vara till gagn att nu antaga
detta lagförslag. Vi förlora icke på att vi slippa det nu för tillfället.
Tvärtom hafva vi allt att vinna därigenom. Jag är alldeles säker på,
att Kung], Maj:t under den mellankommande tiden skall hafva mycket
större möjligheter att gå öfver denna mark på nytt igen och undersöka
saken grundligare för att komma fram med ett förslag, som blir
mycket lämpligare, än det föreliggande är.

Då jag icke linner, att det i denna sena timme är nödvändigt att
gå in djupare på dessa bestämmelser, vill jag här, kort och godt,
endast yrka afslag å sammanjämkningsförslaget i denna punkt.

Herr Håkanson: Herr talman, mina herrar! Såvidt jag kunde
förstå, riktade den föregående ärade talaren sig egentligen icke mot
sammanjämkningsförslaget såsom sådant, utan han riktade sig nu,
liksom då lagförslaget förra gången behandlades mot själfva lagförslaget.
Han yrkar jämväl nu afslag, därför att lagförslaget enligt hans
förmenande är oantagligt beträffande mindre föreningar. Den fråga,
som nu föreligger, är emellertid ett sammanjämkningsförslag mellan
de båda kamrarnas olika beslut. Mot detta förslag, såsom sammanjämkningsförslag
betraktadt, har den föregående talaren, såsom jag
redan antydt, icke haft något att erinra. Då icke heller någon annan
framställt någon anmärkning däremot, och jag icke kan finna sammanjämkningsförslaget
såsom sådant oantagligt, har jag endast att
yrka bifall till detsamma.

Herr Lindley: Jag kan naturligtvis icke uttala något ogillande
mot själfva sammanjämkningen såsom sådan, ty såsom sammanjämkningsförslag
betraktadt finner jag icke något fel att anmärka på. Vid
en sammanjämkning måste man taga de två motsatta polerna och
komma fram till ett mellanförslag. Sedan blir emellertid frågan, huruvida
detta sammanjämkningsförslag kan sägas gagna eller skada. Ty
ingen är nöjd och belåten med förslaget, såsom det föreligger. I Andra
kammaren sade man uttryckligen ifrån, att man icke var nöjd med
det, men man sade också, att det var högerns fel, då den ställt fram
sina kraf, som den gjort, men man var nödsakad till att taga detta
sammanjämkningsförslag, äfven om det var dåligt. Då frågar jag, om
högern i denna kammare är betjänt med att få den mycket berätti -

Nr 34.

Onsdagen don 8 inaj, e. m.

gade skulden till, att man anklagar den för att den motsätter sig alla Sammanreformer,
men att den äfven skall taga ansvaret för dåliga lagar, som a»j.

åstadkommas på detta sätt. Det är därför, herr talman, jag vidhåller lagfsrsian om
mitt yrkande på afslag på sammanjämkningen. understöds förening

av.

Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr tal- (Forts.)
mannen, att i afseende å förevarande paragraf yrkats, dels att hvad
utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock att kammaren skulle afslå
utskottets hemställan och vidhålla sitt i ämnet förut fattade beslut.

Härefter gjorde herr talmannen propositioner enligt dessa yrkanden
och förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.

Herr Lindley begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Den, som bifaller hvad lagutskottet i sitt memorial nr 50 hemställt
i afseende å 1 § i utskottets förslag till lag om understödsföreningar,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och vidhåller
sitt i ämnet förut fattade beslut.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
-utfallit sålunda:

Ja—115;
Nej—8.

2 och 3 §§.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

5 §.

Lades till handlingarna.

32, 35, 47 och 99 §§.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Första hammarens protoholl 1912. Nr 34.

Nr 34.

Anslag till
ett centralt
ämbetsverk
för sociala
ärenden.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

b) Förslaget till lag om ändring i vissa delar af lagen om
sjukkassor den 4 juli 1910.

106 §.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs ånyo andra särskilda utskottets den 4 och 7 innevarande
maj bordlagda utlåtande nr 1, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition nr 108 angående anslag till ett centralt ämbetsverk för
sociala ärenden, socialstyrelsen, samt i ämnet väckta motioner.

I en den 22 mars 1912 dagtecknad, till Riksdagen aflåten proposition,
nr 108, hvilken af båda kamrarna hänvisats till behandling af
särskilda utskottet nr 2, hade Kungl. Maj.t under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden samma dag föreslagit
Riksdagen att

dels från och med år 1913, med godkännande af de i sagda protokoll
intagna förslag till aflöningsstat samt till allmänna villkor och
bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande, i riksstaten under
sjätte hufvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till ett centralt ämbetsverk
för sociala ärenden, socialstyrelsen, å 138,200 kronor,

dels för upprätthållande af socialstyrelsens verksamhet, utöfver
anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp
af 35,000 kronor,

dels ock från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande
stat utesluta en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska
arbetet m. m.

I sammanhang med nämnda proposition hade utskottet till behandling
förehaft två i anledning af densamma väckta motioner, den
ena, nr 105, inom Första kammaren af herr Antonsson och den andra,
nr 304, inom Andra kammaren af herr Lithander.

I herr Antonssons motion hemställdes, att Riksdagen måtte afslå
Kungl. Maj:ts proposition nr 108 angående anslag till ett centralt ämbetsverk
för sociala ärenden, socialstyrelsen, eller att, därest Riksdagen
skulle finna skäl bevilja medel till upprättande af ifrågavarande ämbetsverk,
propositionen måtte allenast på det sätt bifallas, att

dels från och med år 1913 i riksstaten under sjätte hufvudtiteln
uppfördes ett ordinarie anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala
ärenden, socialstyrelsen, å 100,400 kronor,

dels för upprätthållandet af socialstyrelsens verksamhet, utöfver
anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisas ett belopp
af 28,000 kronor,

dels ock från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande
stat uteslutes en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska
arbetet m. m.

‘Onsdagen den 8 maj, e. in.

Nr 84.

Herr Lithander hade i sin motion hemställt om anslag å ifrågavarande
proposition.

Utskottet hade i detta utlåtande på anförda skäl hemställt,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition,
måtte

l:o) godkänna i utlåtandet intagen stat att tillämpas från med år
1913 för ett nytt centralt ämbetsverk för sociala ärenden, benämndt
socialstyrelsen, med den ställning och befogenhet, som af utskottet
angifvits;

2:o) förklara att vissa allmänna villkor och bestämmelser skulle
gälla för aflöningsförmånernas åtnjutande;

3:o) i riksstaten under sjätte hufvudtiteln uppföra ett ordinarie
anslag till socialstyrelsen å 123,900 kronor.

4:o) för upprätthållande af socialst3^relsens verksamhet, utöfver
anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp
af 47,000 kronor.

5:o) från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande stat
utesluta dels aflöning till en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska
arbetet m. m. till belopp af 6,400 kr., dels och i anslaget
till vikariatsersättningar m. m. ingående semesterersättning åt samme
byråchef, uppgående till 250 kronor; samt

att herrar Antonssons och Lithanders förevarande motioner måtte
anses besvarade genom hvad utskottet ofvan hemställt.

Herr Antonsson: Herr talman, mina herrar! Att det icke förefinnes
stora utsikter att vinna bifall till den motion, jag afgifvit i
förevarande ärende, allra minst efter den öfverarbetning, för att använda
ett uttryck, som återfinnes i propositionen, som utskottet åstadkommit,
inser jag mycket väl.

Man kan om detta ärende säga, att de utredningar, som föreligga
dels utaf kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade,
dels ock utaf de personer, som fått i uppdrag i egenskap af sakkunniga
att granska detta förslag, samt i kungl. propositionen, hvilka tillsammans
representera sex å sju hundra sidor, stå i ett förhållande till
utskottsbetänkandet, som är ganska märkligt. Man kan i detta fall
liksom för öfrigt ofta åberopa det gamla ordspråket: för mycket och
för litet fördärfvar allt. Jag tror man kan med skäl påstå att på den
korta tid som stått till buds det är omöjligt hinna med att noggrannt
studera allt hvad som föreslås. Enligt min uppfattning har utskottet
icke tillräckligt fördjupat sig i frågan och sålunda icke tillräckligt
pröfvat, hvad denna socialstyrelse fått sig förelagdt. Måhända har utskottet
icke gjort det därför, att Kungl. Maj:t endast afsett ett anslag
och icke någon organisation, utskottet har dock försiktigt nog berört,
att anslaget bör beviljas under vissa förutsättningar.

Det har sagts utaf utskottet på sidan 2 i betänkandet, att handläggningen
utaf de sociala spörsmålen för närvarande lider af vissa
brister, »nämligen därutinnan att handläggningen är splittrad på flera

Andag till
ett centralt
diabet År er k
för sociala
ärenden.
(Forts.)

Nr 34. 52 Onsdagen den 8 maj, e. m.

Anslag till olika håll inom statsförvaltningen». Då skulle man ju förmoda, att
f?* bets^erk e^er det detta förslag, som nu föreligger till afgörande, vunnit
a™r billig bifall, skulle alla sociala frågor komma att handläggas af socialstyrelsen,
ärenden, men det är icke så förhållandet. Det återstår dock vissa frågor, exem(Forts.
) pelvis inom finansdepartementet, ärenden rörande sjömanshusens under -stödsverksamhet och en hel del statistik, inom jordbruksdepartementet
frågor om allmän fattigvård och egna hem, folkbildning, milda stiftelser
och nykterhetskurser, inom justitiedepartementet lagstiftning om
föreningsverksamhet. Detta är ju allt sådant som kan inrymmas under
beteckningen sociala frågor. Det har påståtts, att det föreliggande förslaget
skulle ha sin rot och upphof i Riksdagens skrifvelser af år 1905
och 1907, men om man noga genomgår, hvad sona här föreligger,
finner man, att så icke är förhållandet. Riksdagen skref år 1905 och
begärde utredning om inrättandet af ett nionde departement, som
skulle ha till uppgift särskildt att taga hand om näringarnas intressen,
och 1907 aflat Riksdagen till Kungl. Maj;t en skrifvelse, däri det begärdes
att samtidigt med utredningen om ett nytt departement äfven
skulle utredas frågan om sociala regeringsärendens sammanförande
under ett statsdepartement. Utskottet omnämner denna angelägenhet
på sid. 3, men där står icke taladt om sociala regeringsärenden utan
endast om sociala ärendens sammanförande under ett departement.
Enligt utskottets mening föreligger emellertid nu endast fråga om en
delning af kommerskollegium, hvars, isynnerhet chefens, arbetsbörda
numera är synnerligen omfattande. Man kan härvid ifrågasätta, huruvida
icke äfven andra verk, som under senare år i hög grad utvecklat
sig, också borde delas, i händelse man skall gå denna väg, då det
gäller att minska arbetsbördan för vederbörande chefer och centrala
verk. Nu föreslås som nämndt en delning, och det som afskiljes
skulle erhålla benämningen socialstyrelsen. Utskottet har jämväl
funnit, att den af Kungl. Maj:t föreslagna beröringen med Kungl.
Majds kansli icke skulle ifrågakomma, utan att det nya verket skall
intaga samma ställning som öfriga centrala verk. Följaktligen har
det förslag, som här föreligger till afgörande, icke, så vidt jag kan finna,
ett spår att göra med hvad som beslöts 1905 och 1907 rörande ett
departement för näringar och vissa sociala regeringsärendens sammanförande
under ett departement, utan får anses som ett nytt förslag.

Den mångfald af uppgifter socialstyrelsen skall handhafva finna
vi på sid. 202 i det utlåtande, som afgifvits af särskilda kommitterade,
och jag tillåter mig att uppläsa det.

»Socialstyrelsen åligger att handlägga de på civildepartementet
ankommande sociala ärendena, nämligen angående

förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare: arbetsaftal och
kollektivaftal, arbetsgifvar- och arbetarorganisationer, arbetskonflikter,
medling och skiljedom i arbetstvister m. m.;

arbetsmarknaden: offentlig och enskild arbetsförmedling, arbetslöshet,
utländsk arbetskrafts användande inom landet, tillsyn å utvandraragenter
och deras verksamhet, emigration m. in.;

arbetarskydd och arbetets reglementering: skydd mot yrkesfara
o. d., minderårigas och kvinnors användande i arbete, arbetshygien,

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. in.

hvilotid, arbetstidens längd och fördelning, arbetslön, hemindustriellt Anslag till

i , €tv CoflZfAlZ

arbete m. m.; ämbetsverk

allmän fattigvård, fosterbarnsvård, vanartade och i sedligt afseende jör s„ciaia
försummade barn, tvångsuppfostran af minderåriga förbrytare m. m.; ärenden.

föreningsväsende, nvkterhetsverksamhet, alkoholistinternering samt (Forts.)
fromma stiftelser (allmänna barnhuset i Stockholm, Danviks hospital
m. fl.), där sådant ärende icke tillagts annat departement;

bostadsväsen: egna hem för bostadslägenheter, bostadsinspektion;
lefnadskostnader m. in.;

socialförsäkring: sjukförsäkring och sjukkasseväsende samt moderskapsförsäkring,
olycksfallsförsäkring och ersättning för olycksfall i
arbete, fiskareförsäkring, barnmorskepensionering, ålderdoms- och invaliditetsförsäkring,
understödsföreningar och vissa pensionskassor m. m.;
samt

sociala frågor i öfrigt, som icke tillhöra annan departementsafdelning,
departementskontor eller anstalt.»

Ja, detta är så många ärenden, att man nästan kan säga, att denna
styrelse kommer att utgöra en försyn för allt Sveriges folk. Bland
frågor som afses skola blifva föremål för styrelsens handläggning,
märkas att börja med skiljedom i arbetstvister. Med anledning däraf
vill jag erinra om, att när lagförslaget om arbetsaftal förlidet år var
föremål för Riksdagens pröfning, innefattade detta förslag bland annat
att inrätta en förlikningskommission — denna kommission skulle blifva
en påbyggnad på förlikningsmannainstitutionen och i sista hand afgöra
tvister mellan arbetare och arbetsgifvare — men det befanns efter
pröfning olämpligt att inrätta en sådan institution. Ty i händelse den
skulle fälla en dom, som gick endera parten emot — hvilket ju var
att förmoda — skulle den genast blifva impopulär och förlora sin
auktoritet och icke kunna verka så, att den vore till någon nytta,
utan kanske snarare skada.

Man kan med afseende å socialstyrelsen göra samma anmärkning,
att det är i hög grad olämpligt att gifva denna ett sådant uppdrag,
då det sannolikt snart nog skulle hafva till följd, att socialstyrelsen
blefve impopulär och förlorade sin auktoritet åt det ena eller andra
hållet.

Ett lagförslag, som inom de närmaste dagarna torde förläggas
Riksdagen till pröfning, en lag, som jag för män del gärna skulle se,
att den vunne Riksdagens bifall, är lagen om arbetareskydd. Det
föreslås nu, att socialstyrelsen äfven skall hafva detta ärende om hand,
men jag undrar, om icke de förhållanden, som beröras i denna lag,
snarare äro att betrakta såsom varande af teknisk-ekonomisk art än
som sociala angelägenheter. Det torde vara så mycket större skäl
att betrakta dem som sådana, då i denna lag lämnas befogenhet för
Kungl. Maj:t att i vissa fall utfärda föreskrifter enligt hvilka den,
som bryter emot dessa, kan straffas med ända till 6 månaders fängelse.

Tydligt är att hvar och en och särskildt arbetsgifvarna måste fordra,
att de, som i förevarande fall skola öfva tillsyn, äro i besittning af
särskild kompetens, och sådan kan endast finnas i ett verk, som består
af tjänstemän med teknisk utbildning. Då det för att kunna utöfva
inspektion öfver att lagen om yrkesfara efterlefves fordras samma

Nr 34

Anslag till
ett centralt
äril hetsverk
fSr sociala
ärenden.
(Forts.)

Onsdagen den 8 maj, e. m.

egenskaper, som kräfvas för att utöfva inspektion öfver bergverk, elektriska
anläggningar och fartyg, bör denna inspektion icke handhafva^
af socialstyrelsen utan såsom hittills af kommerskollegium eller eljest
af myndighet, som i dessa ärenden besitter nödig sakkunskap. Äfvenledes
vill jag fästa uppmärksamheten på, att socialstyrelsen enligt
föreliggande förslag äfven skall syssla med frågor rörande arbetstidens
längd, fördelning af arbetslön och dylikt. Jag tror man kommer in

på ett område, som är alltför intrassladt, och att styrelsen icke bör

taga hand om denna angelägenhet och måhända utöfva ett inflytande,
som går utöfver hvad Riksdagen egentligen afsett. Vidare erfar man,
att också fattigvården skulle omhändertagas af socialstyrelsen; jag har
hört uppgifvas af personer, som står den nu arbetande fattigvårdskommittén
nära, att socialstyrelsen icke är lämplig härtill. Det kan

äfven sättas i fråga, huruvida socialstyrelsen bör taga hand om den

s. k. försäkringsrörelsen, hvartill i främsta rummet får räknas den
under utredning varande ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen, vidare
sjukkasse- och moderskapsförsäkring, och andra försäkringsformer,
hvilka under den närmaste tiden torde komma under Riksdagens
pröfning, utan bör denna ledas af styrelser eller verk, som på ifrågavarande
område besitta sakkunskap.

Men det är icke nog med, att hvad jag nu uppläst och relaterat
skall vara föremål för socialstyrelsens verksamhet, utan det åligger
styrelsen dessutom »att med uppmärksamhet följa alla företeelser på
nu angifna områden inom landet äfvensom, så långt möjligt, i utlandet,
samt att, efter omständigheterna, vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå
de åtgärder, hvilka styrelsen anser påkallade för främjande af de
angelägenheter, som falla inom området för dess verksamhet.

Socialstyrelsen åligger tillika att dels insamla, bearbeta och utgifva
statistik öfver arbetarförhållanden inom industrien, handtverket,
handeln, jordbruket, kommunikations- och transportväsendet, öfver
arbetskonflikter, kollektivaftal, arbetsförmedling, arbetslöshet, bostadsväsen,
lefnadskostnader, föreningsväsen, arbetarkooperation, allmän
fattigvård, nykterhetsverksamhet, fromma stiftelser, socialförsäkring,
olycksfall i arbete m. m.»

Då jag förmodar, att kammarens ledamöter något följt med den
statistik, som åstadkommits å kommerskollegii statistiska afdelning vill
jag icke vidare inlåta mig på någon kritik af denna statistik, utan
endast om denna säga, att man kan få för mycket af det goda. Särskild!
när det gäller lifsmedelsstatistiken kan det icke vara till gagn
för någon att månad efter månad uppgifter lämnas på hvad födoämnena
kostat i hela riket. Huru som helst, så har emellertid utskottet icke
inlåtit sig på någon som helst granskning af denna statistik eller
pröfning af de göromål, kommerskollegii statistiska afdelning nu har,
ej heller af de mångfaldiga ärenden, som afsetts att läggas under
socialstyrelsen.

Emellertid har jag den uppfattningen, att staten bör taga hand
om sociala ärenden i den mån det efter en noggrann pröfning befinnes
lämpligt och våra ekonomiska resurser räcka till. Men jag tror,
att detta skall ske i sammanhang med näringarnes främjande. Riks
dagen hade också detta för ögonen, då den år 1905 och 1907 beslöt

Nr 34

Onsdagen don 8 maj, e. in. 55

att aflåta skrivelser till Kungl. Maj:t om inrättande af ett nytt de- Andag ull
partement för näringarna och de sociala regeringsärendenas samförande
under ett statsdepartement. Förutsättningen för att kunna uträtta för sociala
något mera omfattande på det sociala området är tydligtvis den, att vi ärenden.
hafva goda ekonomiska resurser. Lämnar man dem åsido, skall det (Forts.)
snart visa sig, att man icke kan uträtta hvad man här ifrågasätter.

Andra kammaren har redan fattat beslut i öfverensstämmelse
med utskottets förslag och, ehuru jag icke är fullt säker om ställningen
i denna kammare, tror jag dock, att, då alla ledamöterna i
utskottet från denna kammare medverkat till utskottets föreliggande
förslag, torde föga utsikt finnas för, att kammaren skall bifalla min ''
motion, som åsyftar afslag å framställningen, i afvaktan på utredning
af frågan i dess helhet. Då jag emellertid är lifligt öfvertygad om
det olämpliga uti att redan nu fatta beslut, har jag icke något annat
yrkande att göra än om afslag å utskottets hemställan.

Jag vill äfven till sist nämna, att detta ärende varit föremål för
behandling af en större sammanslutning äfven i min hemtrakt, och
man har hemställt, att jag skulle framföra en önskan, att förevarande
framställning icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Herr talman, jag anhåller om afslag å utskottets hemställan.

Herr Östberg, Johan: Herr talman, mina herrar! Då jag deltagit
i särskilda utskottets behandling af detta ärende, anhåller jag
att få yttra några ord.

Den föregående talaren stödde sitt afslagsyrkande, såsom mig
•syntes, i första rummet därpå, att förevarande material vore synnerligen
omfattande och att det varit särdeles kort tid att sätta sig in i
detsamma, åtminstone för Riksdagens ledamöter. Detta må vara
riktigt, men det utgör väl ändå icke i och för sig tillräcklig anledning
att nu ställa sig afvisande mot föreliggande förslag.

Herr Antonsson framhöll vidare, att den s. k. socialstyrelsen,
sådan den beskrifves i de kommitterades betänkande, skulle få en
sådan mångfald af uppgifter, att den egentligen skulle komma att
utgöra en försyn för allt Sveriges folk. Den skulle få en arbetsbörda,
som skulle räcka öfver styrelsens hufvud och således göra densamma
ar betsoduglig. Ja, det är visserligen sant, att de sociala frågorna
ingripa på en massa områden och att man kan lägga en social syn
på en mångfald ämnen, men däraf följer icke, att alla ärenden, som
man kan gifva en så att säga social turnyr, nödvändigt skola hit
sammanföras. Utskottet har icke heller ställt sig på en sådan ståndpunkt
utan utgått ifrån, att det här endast gäller en fördelning af
den arbetsbörda, som påhvilar kommerskollegium, och som från olika
håll erkänts vara af heterogen art och att sålunda, om man tager
kommerskollegii arbetsbörda i dess helhet, en delning af dessa arbetsuppgifter
bör komma till stånd. Utskottet har icke velat vara med
om den del af Kungl. Maj ds förslag, som af ser, att socialstyrelsen
skulle så att säga inordnas i civildepartementet och komma att intaga
en ställning, som gjorde densamma i viss mån öfverordnad jämförliga
ämbetsverk, som icke intaga denna förmånliga ställning gentemot
civildepartementet, men hvilkas verksamhet beröra t. ex. det sociala

Nr 34.

Andag till
ett centralt
ämbetsverk
för sociala
ärenden.
(Forts.)

Onsdagen den 8 maj, e. m.

försäkringsväsendet. Icke heller har utskottet närmare gifvit sig in
på den arbetsbörda, som skulle anförtros denna s. k. socialstyrelse,,
utan gått ut ifrån, att till denna styrelse skulle öfverflyttas den de!
af de kommerskollegium för närvarande påhvilande arbetsuppgifter,
som lämpligen därifrån kunde utbrytas. Utskottet har ansett, att tre
byråer böra ställas på ordinarie stat och en tillsvidare på extra ordinarie
stat, men utskottet har icke ens direkt angifvit, hvilken byrå af de
tilltänkta skulle vara på extra ordinarie stat och än mindre gifvit sig
in på att karakterisera de olika ärendena och fördelningen af desamma
på de särskilda byråerna. Detta har utskottet velat öfverlämna till
framtida bedömande närmast af Kungl. Maj:t och gått ut ifrån, att
de uppgifter, som för närvarande fyllas af kommerskollegium, skulle
gifva tillräckligt arbetsmaterial åt socialstyrelsen. Här skulle således
endast gälla att uppföra de af kommerskollegii tjänstemän, som för
närvarande syssla med hit hörande uppgifter på ordinarie stat och
skaffa detta nya verk en chef.

Jag tror icke, att man behof ver befara, att af den ställning, man
sålunda vill gifva det nya ämbetsverket, och hvilken ställning skulle
bli fullt motsvarande den, som för närvarande intages af andra jämförliga
verk och särskildt kommerskollegium, några egentliga olägenheter
skola uppstå. Tvärtom håller jag före, att personalens ställande
på ordinarie stat kommer att gifva den en själfständigare ställning,
liksom också erfarenheten visat, att det statistiska arbete, som utföres
af ordinarie personal kan ställas billigare och mera planmässigt, än
då sådant arbete utföres vid extra tillfällen och af extra arbetskraft..

Såsom utskottet tänkt sig saken, är det sålunda endast en uppdelning
af de olika ärenden, som öfverhopa kommerskollegium, som
här skulle ske. Kostnaden skulle icke heller blifva öfverväldigande,
ty i stort sedt gäller det ju endast en ny chefslön.

Här har i dag på förmiddagen sagts, att så snart några sociala
frågor titta in i Första kammaren, reagerar majoriteten i kammaren
däremot. Jag tror icke detta är riktigt. Jag tror, att om majoriteten
i denna kammare reagerar mot någonting, så är det mot ovederhäftiga
utopier samt öfverord och tomma fraser på det sociala området, men
icke mot hvad som kan vara och är till verkligt praktiskt gagn.
Min öfvertygelse är också, att detta ämbetsverks ställande på ordinarie
stat i sin mån skall vara ägnadt att beröfva de storordiga fraserna
deras magiska makt och medföra reella åtgärder, som få ses i opartiskhetens
ljus af detta ordinarie ämbetsverk och därför lättare kunna
föra fram till verkligt praktiska åtgärder, då sådana äro af behof på
det sociala området.

• 1 förhoppning om att så måtte ske, ber jag, herr talman, att få

yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Clason: Om man i Riksdagens förhandlingar går exem pelvis

blott ett par årtionden tillbaka och ser efter, hur det gick till,
när det var fråga om att organisera och på ordinarie stat uppsätta
nya stora ämbetsverk, så tror jag, att man skall finna, att man i regel
gick till väga med stor försiktighet och noggrannhet. Jag tror, att
den tidens representanter skulle betraktat såsom alldeles otänkbar eu

.r)7

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. m.

sådan brådska som den, med hvilken denna nya och stora organisationsfråga
nu föres fram. Redan detta synes mig mana till en viss ämb„ttveri
betänksamhet. Låt oss fråga oss själfva, vi, som icke setat i utskot- f„r sociala
tet, hvad vi egentligen känna till om de olika detaljerna och den spe- ärenden.
ciella organisationen på en mängd skilda punkter och om vi så fråga (Forts.)
oss, om vi äro öfvertygade, att detta förslag är den hasta lösningen
åt denna organisationsfråga, så tror jag, att det stora flertalet får
svara nej. Vi äro snarare, tror jag, öfvertygade, att detta är ett hastverk,
som vi icke haft tid att sätta oss tillräckligt in i.

Nu har det vidare dels nu dels under förberedande debatter påpekats,
att detta ämbetsverks arbetsområden stå i ytterst nära. samband
med en hel del frågor, som för ögonblicket icke äro afgjorda,
men som äro å bane, och hvilkas lösning måste betydligt inverka på
det nya verkets organisation. Jag skall nu icke så mycket gå in på
denna sida af saken — den är ju förut berörd — men jag kan icke
underlåta att framhålla, att äfven detta, åtminstone hos mig, manar
till en viss betänksamhet.

Det är emellertid för att betona en tredje synpunkt, som jag
egentligen begärt ordet. Det är, att jag för min del icke är öfvertygad,
att på alla områden de provisoriska organisationers verksamhet,
som det här gäller att uppföra på ordinarie stat, varit sådan, att de
icke kanske kunde behöfva att i någon mån omläggas, innan de erhölle
den ytterligare fasthet, som följer med deras uppförande på ordinarie
stat. Ty det tror jag, att man skall medgifva såsom en allmän ^erfarenhet,
att sedan ett verk blifvit uppfördt på ordinarie stut, så har
man i regel icke mycket stora utsikter att få till stånd sådana omläggningar
i dess arbetssätt, som man eljest skulle kunna önska. I
hvarje fall ha utsikterna åtminstone försämrats.

Den omläggning, jag då skulle vilja ifrågasätta, gäller åtskilligt
af dessa statistiska utredningar, som framkommit från vissa af provisoriska
organisationer, som det här gäller. Jag skulle kunna sammanfatta
mina anmärkningar därhän, att jag tror, att man understundom
har lagt ned alltför mycket arbete och kostnader på statistiska undersökningar,
som vare sig på grund af bearbetningens långsamhet eller
af andra grunder icke ha ett värde, som motsvarar kostnaderna. Jag
skall försöka att härpå gifva ett par exempel, hämtade såväl från den
mera löpande statistiken som från specialundersökningarnes område.

Beträffande först den mera löpande statistiken, vill jag erinra
därom, att, om jag icke tager miste, det, som senast har utgifvits
rörande olycksfall, berör ett år, som ligger så pass långt tillbaka som
år 1908, d. v. s. hvad som hände för fyra år sedan. Det är ju klart,
att det aktuella värdet af en sådan undersökning är ganska begränsadt.
Dessutom har tillförlitligheten af undersökningens resultat från
sakkunnigt håll satts i tvifvelsmål.

I fråga om träffade kollektivaftal är, om jag icke tager miste,
förhållandet ungefär detsamma. Den sista sammanfattade statistiska
redogörelsen har icke utkommit för senare tid än år 1908, d. v. s.
året före storstrejken. Kammaren förstår emellertid, huru genom
de förändringar, som på detta område sedan genomförts, en så gammal
statistik måste förlora en god del af sitt praktiska värde.

Nr 84.

Anslag till
ett centralt
ämbetsverk
Jäv sociala
ärenden.
(Forte.)

Onsdagen den 8 maj, e. m.

Hvad därefter angår de löpande uppgifter angående lönerna inom
Kollektivaftalen, som meddelas i de löpande meddelandena, så har
från sakkunnigt håll anmärkts, att de i ganska afsevärd grad varit
missvisande, bland annat på eu så väsentlig punkt som att minimilöner
för de lägst aflönade arbetsgrupperna hafva tagits som ett slags gemensam
standard för en hel del arbetare, som faktiskt arbetat för
högre minimilöner. Sålunda finnas äfven där anmärkningar mot resultatets
tillförlitlighet.

Så ha vi lifsmedelsstatistiken. Äfven den tror jag i viss mån
är ganska osäker. Det är ju en massa ombud på olika orter, som
insamla dessa siffror, månadsuppgifter om pris på varor; men af hvarje
vara finnes det ju olika kvaliteter. Hvem garenterar då, att dessa
ombuds prisuppgifter äro hämtade i stort sedt från prisen för samma
kvalitet? Om de emellertid icke äro det, så kommer jämförelsen äfven
på denna punkt att blifva bristfällig och icke tillförlitlig.

Detta om de löpande uppgifterna. Går jag sedan till specialundersökningarna,
så utkom under åren 1904 till 1908 ingen sådan;
det är sålunda en rätt lång följd af år, under hvilken ingen utkom.
Och såsom bevis på den allmänna anmärkning, jag i början af mitt
yttrande framställde om oemotsvarighet mellan kostnader och resultat,
skall jag be att få äfven här peka på ett par exempel.

Först vill jag då något beröra undersökningen om arbetstidens
längd inom industrier och handtverk. Den kom ut 1911, men den
började, om jag icke misstager mig, år 1906, d. v. s. med material
som var fem år äldre. Det är emellertid klart, att så kraftigt som
kollektvaftalen ha utvecklat sig under den tiden, så ha gifvetvis så
störa förändringar inträdt på detta område, att slutresultatet af undersökningen
skulle blifvit helt annorlunda, om man tagit hänsyn till
dessa. Värdet åter af det år 1911 framlagda resultatet, som baserade
sig på primäruppgifter för långt tidigare år, blir gifvetvis under sådana
förhållanden väsentligt reduceradt.

Ungefär på samma sätt förhåller det sig med en annan stor
specialundersökning, undersökningen angående tryckerierna. Den
började, tror jag, år 1903 och slutade först i början af år 1909, d. v. s.
efter sex år. Men under denna tid hade utkommit icke mindre än
två nya tariffer, den ena år 1904 och den andra i början af år 1909.
Två gånger hade sålunda arbets- och löneförhållandena inom yrket
blifvit fullständigt omkastade under den tid man fortsatte att bearbeta
det gamla primärmaterialet, och till sist har man tryckt det. Men
det är ju klart, att under sådana förhållanden detta gamla arbetsmaterial
knappast har något värde, men icke dess mindre arbetade
man vidare på det, i stället för att, som jag tror, att man skulle ha
gjort i andra verk, lägga saken ad acta.

Kommer så härtill, att de tryckningskostnader, som på hela detta
område läggas ned, äro mycket betydande, icke minst på grund af det
störa antal primäruppgifter som tryckas, så synes mig att krafvet
måste ökas på, att slutresultatets värde icke blir alltför mycket begränsad!
eller reduceradt genom fel eller missgrepp vid planläggningen.

Det är klart, att under sådana förhållanden ökas mina betänkligheter
mot uppförandet på ordinarie stat af de organisationer, som enligt

Nr 34.

Onsdagen den 8 maj, e. in. 59

min tanke hafva i åtskilliga fall arbetat med så pass otillfredsställande
arbetsmetoder. Jag menar, att först borde vederbörande omhändertaga
dessa arbetsmetoder, genomtänka dem närmare, se till, om man icke
kunde få organisationerna att arbeta på ett mera fruktbärande sätt,
innan man slår ytterligare fast dem med deras gamla arbetssätt.
Dessa organisationer hafva ju kommit till efterhand såsom ett experiment.
Jag menar, att det kunde vara skäl att ^experimentera saken
först, innan man sätter organisationerna på ordinarie stat, ty det rätta
fulla gagnet af hela denna sak får man enligt min tanke först, när
den arbetar efter de bästa metoder. Jag tror sålunda det vore till
nytta äfven för de viktiga saker, det här gäller och hvilkas betydelse
jag alls icke underkänner, om åtminstone de statistiska delarna af
organisationen finge eu smula bättre utarbeta och samla sina metoder,
innan en fastare organisation genomföres. På grund häraf förenar jag
mig i det framställda af slagsyrkandet.

Friherre Lagerbring: En af de förnämsta anmärkningar, som

blifvit gjorda mot detta förslag och som med mycken styrka framhållits
på åtskilliga håll, är den, att då Riksdagen skrifvit och begärt
att få nya departement, så har svaret blifvit ett förslag om en socialstyrelse.
Ja, vore det så, att det här förslaget vore ett svar på dessa
Riksdagens skrifvelser, då vore ju anmärkningen riktig, men för min
del kan jag icke uppfatta förslaget så, framförallt icke sedan utskottet
nu har vidtagit åtskilliga förändringar uti den kungl. propositionen.
Det har här utaf en ledamot af utskottet, som förut haft ordet, tydligt
och klart framhållits, att, såsom förslaget nu ligger, innebär det icke
annat än en tudelning af det gamla kommerskollegium, och det synes
mig vara alldeles klart, att denna tudelning af kommerskollegium,
ett uppförande på ordinarie stat af den personal, som förut stått på
extra stat i kollegiet, icke kan utgöra det allra minsta hinder för Riksdagen,
att när departemental frågan en gång kommer till behandling,
besluta inrätta de departement, Riksdagen kan finna för godt. Det vet
ju ingen nu, när denna departementalreform kan komma att framläggas.
Kommittén har icke slutat sitt arbete, regeringen har icke
kunnat taga ställning till frågan, och Riksdagen har icke kunnat
pröfva den. Vi veta, att det är en grundlagsfråga, som skall behandlas
under två riksdagsperioder, så att det kan dröja länge, innan den
reformen blir genomförd. Skall man under den tiden afstå från att
göra någon som helst förändring med de ämbetsverk, som nu finnas,
så tror jag, att man går orätt väg.

Jag kan för min del icke se annat, än att de svenska näringarna
skola vinna på, att kommerskollegium får ägna sig åt dessa uteslutande,
och att de sociala frågorna få öfverlämnas till ett annat verk.
Redan nu öfverlämnas de åt den arbetsstatistiska afdelning, som lyder
under kommerskollegium, men att denna afdelning skulle enligt förslaget
blifva ett själfständigt verk, måste betecknas som en fördel.
Skulle man ha kvar denna arbetsstatistiska afdelning i kommerskollegium,
skulle detta växa ut till ett ämbetsverk af mycket ovanliga
dimensioner. Kommerskollegium kommer nämligen under den närmaste
tiden att blifva organiseradt på fem byråer. Skulle det nu

Andag till
ett centralt
ämbetiverk
för »flciain
ärenden.

(Forte.)

Nr 34.

Anslag till
ett centralt
ämbetsverk
för sociala
ärenden.
(Forts.)

Onsdagen den 8 maj, e. m.

behålla de° tre å fyra byråer, som socialstyrelsen skall omfatta, så
skulle vi få ett ämbetsverk med åtta å nio byråer, som skulle behandla
de mest olikartade frågor. Kan detta vara fördelaktigt för ärendenas
handläggning, och kan det vara fördelaktigt för svensk industri och
svenska näringar? För min del kan jag icke se annat, än att man
vinner ganska mycket, genom att man får ett centralt ämbetsverk,
som handlägger de sociala frågorna, och ett annat, nämligen det gamla
kommerskollegium, som uteslutande sysselsätter sig med näringsstatistiska
frågor. Vi veta ju, att för några år sedan inrättade vi landtbruksstyrelsen
och den verkade flera år, innan vi fingo ett jordbruksdepartement.
Redan innan det departementet kom till, hade landtbruksstyrelsen
uträttat mycket för vårt svenska jordbruk.

Tager man nu frågan på det sätt, utskottet gjort och jag sökt
framställa den, kan jag för min del verkligen icke se, att något allvarligt
motstånd bör kunna resas mot förslaget. Och hvad min personliga
ställning till frågan beträffar, så har jag här endast velat utom
,iaS> som i en följd af år haft mitt hemvist i den stora
affärsstaden vid västkusten med dess mångskiftande kommersiella och
industriella intressen samt dess betydande sjöfartsintressen, kunnat
hafva den aflägsnaste tanke på, att detta förslag skulle eventuellt
kunna skada näringarna, så skulle jag icke skänkt det min röst. Men
när jag nu tvärtom är af den bestämda öfvertygelsen, att det just
kommer att gagna svensk industri och svenska näringar, så skall jag,
herr talman, be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först
på bifall till hvad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt samt
vidare på afslag därå, och förklarade sig finna den förra propositionen,
hvilken upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad andra särskilda utskottet hemställt i sitt
utlåtande nr 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—84;
Nej—46-

Onsdagen den 8 maj, o. in.

Nr 34

Vid förnyad föredragning af Första kammarens första tillfälliga
''utskotts den 4 och 7 i denna månad bordlagda utlåtanden:

nr 16, i anledning af en af herrar Källman och Carlsson i Frosterud
inom Andra kammaren väckt motion, nr 106, om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående rätt för landskommun att anordna egen uppbördsförvaltning
m. m., och

nr 17, i anledning af en af herr Hage inom Andra kammaren
väckt motion, nr 161, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående insättande
å bankinrättning för vederbörande kommuns räkning af kommunen
tillkommande allmänna afgifter, som af exekutiv myndighet
indrifvits,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning af Första kammarens andra tillfälliga
utskotts den 4 och 7 innevarande månad bordlagda utlåtande
nr 15, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående ändrade bestämmelser rörande abonnemangs- och samtalsaf
gifter vid telegrafverkets telefon väsen, biföll kammaren hvad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Herr Ekman, Karl Johan, väckte en motion, nr 114, om ändring
af § 55 riksdagsordningen.

Denna motion föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet.

Justerades ytterligare åtta protokollsutdrag för denna dag, hvarefter
kammaren åtskildes kl. 12,15 f. m.

In fidem

A. v. Krus en stjerna.

Nr 34.

Fredagen den 10 maj.

Fredagen den 10 maj

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Justerades protokollet för den 3 i denna månad.

Upplästes följande inlämnade läkarintyg:

n - ^e^amo^en af Riksdagens Första kammare, friherre Johan
Lryllensnerna.på grund af en nyss genomgången näsoperation tillsvidare
är förhindrad att bevista kammarens sammanträden, intygar

Gunnar Holmgren.

Med. Dr.

föredragning af ett från Andra kammaren ankommet protokollsutdrag,
nr 403, med delgifning af nämnda kammares beslut öfver
dess första tillfälliga utskotts utlåtande nr 10, i anledning af herr K.
Martins motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utfärdande
af vissa bestämmelser, afseende lättnader vid inbetalning af utskylder
beslöt Forsta kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott
nr 2.

Upplästes och godkändes konstitutionsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, nr 124, till Konungen, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande af proportionellt
valsätt vid val af kommunalfullmäktige.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, nr 123, till Konungen, angående kostnaderna för svensk
författningssamling.

Upplästes och godkändes jordbruksutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, nr 112, till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anvisande af medel till
landtbruks- och landtmannaskolor samt landthushållsskolor.

Fredagen den 10 maj.

Nr 84.

FöredrogoB, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran följande
den 8 innevarande maj bordlagda ärenden, nämligen statsutskottets
utlåtanden och memorial nr 82—85, bankoutskottets memorial
och utlåtanden nr 32, 33 och 35, lagutskottets utlåtanden nr 51 och
52 äfvensom jordbruksutskottets utlåtanden nr 69 och 70.

Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag.

Herr JBerglund, Jan Er il:, väckte en motion, nr 115, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af anslag till understödjande
af sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd.

Denna motion blef på begäran bordlagd.

Kammaren åtskildes kl. 3,24 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.