1912. Första kammaren. Nr 20
ProtokollRiksdagens protokoll 1912:20
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1912. Första kammaren. Nr 20.
Lördagen den 23 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 16 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtande nr 7, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen
till finansdepartementet;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 19, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående inskränkning af antalet förste kontrollörer vid
sockerbeskattningen, och
nr 20, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
25 § 4 mom. i förordningen angående beskattning af socker; äfvensom
lagutskottets memorial nr 29, i anledning af återremiss från
Första kammaren af vissa delar af lagutskottets utlåtande nr 26
i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj
1906, lag om utsträckt tillämpning af lagen angående uppsikt å
vissa jordbruk i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 samt
lag om utsträckt tillämpning af lagen om arrende af viss jord å
landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909.
Herr talmannen yttrade: I afseende å riksdagsarbetet
under tiden närmast före och närmast efter påsk ber jag få gifva
tillkänna, att efter öfverläggning inom talmanskonferensen blifvit
bestämdt, att arbetsplena komma att här hållas nästa onsdag och
torsdag äfvensom, därest så skulle visa sig erforderligt, fredag,
men att därefter intill den 11 april icke komma att hållas andra
plena än för bordläggning, samt att arbetsplenum åter hålles
torsdagen den 11 april klockan 12 på dagen, hvilket plenum inledes
med gemensamma voteringar.
Första kammarens protokoll 1912. Nr 20.
1
Nr 20. 2
Lördagen den 23 mars.
Ang. postverkets
anslag
till driftkostnader.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på derå ledamöters begäran,
statsutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtande nr 22.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 19 och 20 innevarande
månad bordlagda utlåtande nr 20, i anledning af Kungl. Maj ds
proposition angående uppförande af kvinnliga biträden i postverkets
stat samt fastställande af postverkets stat för driftkostnader
år 1913.
Mom. a—h).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Mom. i).
Med anledning af hvad Kungl. Maj:t i en till Riksdagen den
13 januari 1912 aflåten, till statsutskottets förberedande behandling
öfverlämnad proposition, nr 3, under åberopande af bifogadt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag,
föreslagit, hade utskottet i nu föredragna moment hemställt, att
Riksdagen måtte bestämma postverkets anslag till driftkostnader
för år 1913, förslagsvis, till 23,217,300 kronor, att utgå direkt
af postmedlen.
Herr Lindblad, Anders: Herr talman! Jag har begärt
ordet för att fästa uppmärksamheten vid en fråga, som närmast sammanhänger
med denna punkt, och det är väsentligen därför att
jag icke haft tillfälle att vare sig på af delningen eller inom utskottet
föra fram den, som jag nu yttrar mig i saken.
Som bekant anslår Riksdagen en bestämd summa till alla de
olika poststationerna, men fördelningen sker af generalpoststyrelsen
efter grunder, hvad järvägspoststationerna vidkommer, som utfärdats
senast den 13 december 1909. Till och med år 1909 utfingo
stationsföreståndarna vid dessa postanstalter sina arvoden
efter dessa grunder. Men i början af år 1910 ingingos aftal mellan
generalpoststyrelsen och de flesta järnvägsförvaltningarna,
äfven statens, att de till stationsföreståndarne direkt utgående
arfvodena i stället skulle för framtiden i samlad summa för
hvarje järnväg utbetalas till vederbörande järn vägsförvaltning.
Denna åtgärd synes hafva medfört, att på flere håll stationsföreståndarne
icke få hela det belopp, som utbetalas af staten, utan
en del behålles af järnvägsförvaltningen.
Frågan tycks hafva uppstått därigenom, att i de enskilda
järnvägarnas pensionskassa motionerades af en stationsinspektor
om pension äfven för postaflöningen. Detta kunde icke låta sig
göra på grund af dåvarande stadgar — med de nuvarande är det
Lördagen den 23 mars.
3 Nr 20.
möjligt. Detta gaf emellertid dåvarande verkställande direktören Allu- postverför
Lidköpings-Skara-Stenstorps järnvägsaktiebolag, den nuvarande
generalpostdirektören, anledning att upptaga frågan i järnvägs- ‘ nader.
föreningen, eu sammanslutning af de enskilda järnvägarnas för- (Forts.)
valtningar, och därifrån afluts under år 1906 en skrifvelse till
generalpoststyrelsen med förfrågan, huruvida generalpoststyrelsen
vore villig att med vederbörande enskilda järnvägars förvaltningar
afsluta en öfverenskommelse, hufvudsakligen gående ut på
att utbetalningen af poststationsföreståndarnas arfvoden skulle utgå
till förvaltningarna i stället för till stationsföreståndarna. I skrifvelse
den 15 januari 1907 meddelade emellertid generalpoststyrelsen
järn vägsföreningens styrelse, att generalpoststyrelsen af vissa
uppgifna orsaker ansåg sig förhindrad att biträda det framställda
förslaget angående sättet för utbetalningen af arfvodet till järnvägspoststationsföreståndarne.
Med anledning däraf beslöt järnvägsföreningen
på allmän stämma i mars 1907 att draga frågan
under Kungl. Maj:ts nådiga pröfning, och ingick föreningens styrelse
den 27 därpå följande maj med underdånig framställning
i ämnet till Kungl. Maj:t. När detta ärende kom till Kungl.
Maj:t, var nuvarande generalpostdirektören civilminister.
Under den tid ärendet hvilade hos Kungl. Maj:t, uppvaktades
civilministern af en deputation från svenska järnvägarnas
stationsföreståndareförening, som anhöll, att postaflöningarna skulle
fortfarande få utbetalas såsom dittills, ty det befarades redan då,
att om förvaltningarna finge hand om postaflöningarna, vore det
i många fall liktydigt med en inkomstminskning för järnvägspoststationsföreståndarne.
Den nuvarande generalpostdirektören yttrade då i sin egenskap
af civilminister, att det ej vore meningen, att stationsföreståndarne
skulle blifva lidande på åtgärden och »om det skulle
blifva någon järnvägsförvaltning, som på hänsynslöst sätt ville
tillägna sig något af postaflöningen, förmodade han, att det nog
skulle finnas någon utväg att komma tillrätta med dem.»
Hvad som emellertid då förutsågs och framhölls för civilministern
tyckes hafva blifvit verklighet, och om civilministern haft
för afsikt att använda sig af den förmodade möjlighet, som han
gaf antydan om, så skulle det enligt hvad jag kan se något
varit åtgjordt.
Hos generalpoststyrelsen hvilade ärendet ända till år 1909
och under den tiden torde väl konferenser hafva hållits mellan
generalpoststyrelsen och järnvägsföreningens representanter. Den
13 december 1909 har emellertid generalpoststyrelsen i en skrifvelse
till de olika järnvägsförvaltningarna tillkännagifvit, att »på
grund af hvad sålunda blifvit anfördt har generalpoststyrelsen
låtit sina betänkligheter vika mot att tillmötesgå det af järnvägsföreningen
framställda önskemålet samt för den skull nu funnit
sig böra hos Kungl. Maj: t tillstyrka bifall till järn vägsföreningens
Nr 20. 4
Lördagen den 23 mars.
Ang. postver- hemställan». Denna skrifvelse är undertecknad af nuvarande
kels anslag generalpostdirektören. Sedermera hafva äfven statens järnvägar
tlU nada\0St~ biträdt öfverenskommelsen.
(Forts) Beträffande denna öfverenskommelse torde dock icke alla de
enskilda järnvägarna hafva anslutit sig till järn vägsföreningens
beslut, ty så sent som år 1910 har föreningens styrelse ansett sig
böra vädja till vissa järn vägsförvaltningar att ansluta sig till
ifrågavarande förslag, »på det att föreningens anseende icke må
taga skada». Det heter ordagrant i skrifvelsen från järnvägsföreningens
styrelse den 13 januari 1910: »Styrelsen tillåter sig slutligen
erinra därom, att förslag om träffande af dylik öfverenskommelse
väckts af järn vägsföreningen, att sedan detta förslag
afslagits af Generalpoststyrelsen, föreningen ingått till Kungl. Maj:t
med anhållan att Kungl. Maj:t ville tillmötesgå föreningens önskan,
att dylika aftal måtte komma till stånd, samt att Kungl.
Maj:t, sedan Generalpoststyrelsen numera ställt sig välvillig mot
föreningens sålunda upprepade gånger uttalade önskan, medgifvit,
att dylika aftal må träffas. Då det synes styrelsen, att det för
föreningens anseende vore synnerligen menligt, därest under sådana
förhållanden endast ett fåtal järn vägsförvaltningar visade
sig intresserade af genomförandet af en sålunda af föreningen
själf framförd tanke, har föreningens styrelse ansett sig böra hemställa
till Eder att taga under förnyadt öfvervägande, om icke jämväl
eder järnväg borde ansluta sig till meranämnda förslag*.
Bland de orsaker, som gjort vissa förvaltningar tveksamma
att ingå ofvanberörda aftal med Generalpoststyrelsen har anförts,
att förvaltningarna hyste farhågor för att de skulle få ikläda sig
ekonomiskt ansvar för eventuellt uppkommande skada och förlust.
Dessa farhågor böra emellertid ha skingrats efter ett af
järnvägsföreningens styrelse utsändt meddelande om, att, enligt
Generalpoststyrelsens åsikt och enligt inom postverket gällande
stadgar, det vore sj älffatlet, att ansvar för skada eller förlust ålåge
den funktionär, som därtill vore vållande och att det således icke
ålåge järnvägsförvaltningarna annat ansvar än att tillse att personalen
med omsorg och intresse handhade postgöromålen.
Jag skall icke här yttra mig om den juridiska ansvarigheten,
men nog förefaller det, som om just järnvägsförvaltningarna här
borde vara ansvariga, enär det är järnvägsförvaltningarna, som
af Generalpoststyrelsen erhålla medel för skötandet af poststationerna.
Den enda uppgift, som de i annat fall skulle hafva, vore
ju blott att tillse, »att personaleu med omsorg och intresse handhade
göromålen».
Nu är det helt naturligt, synes det mig, att järnvägspoststationsföreståndarna
äro missbelåtna med dessa anordningar. De
mena naturligtvis som så, att när de för statens räkning utföra
arbete, så bör äfven ersättningen därför fullt och helt tillkomma
dem.
Lördagen den 23 mars. 5
Denna fråga har också under de senaste par åren varit synnerligen
mycket behandlad af järnvägspoststationsföreståndarna,
liksom den äfven i den fackpress, som står dessa kretsar nära,
varit föremål för uppmärksamhet. Så skrifver bland annat Svensk
järnvägstiduing den 20 december 1910: »Beträffande tillämpningen
af den sålunda fastställda lönestaten är det, som bekant, bär de
största orättvisorna begåtts. Och för tillkomsten af det aktstycke,
som gaf järnvägsförvaltningarna medel i händer att kunna begå
dessa orättvisor — som annat kunna de ej betecknas — kan hr
Juhlin _ aldrig fritaga sig. Sedan lar han beklaga hur mycket
han vill, att järnvägsbolagen sko sig på stations föreståndarnas
bekostnad, ty det är säkert ingen som tror, att ''beklagandet’ är
så ärligt menadt».
Jag vill icke uttala mig om hvad Svensk järn vägstidning
här har skrifvit, men det ligger i öppen dag, att missnöje förefinnes
hos dem, det vederbör.
Nu har visserligen generalpostdirektören vid en intervju, som
stått införd i samma tidning, uttalat, att om järnvägsförvaltningarna
ställde sig på den ståndpunkten, att de fråntoge poststationsföreståndarne
de inkomster, som med rätta tillkomme dem,
så skulle det finnas medel att komma järnvägsförvaltningarna till
lits. Men det har icke skett, och det är därför begripligt, om
den frågan framställes, huruvida det kan vara riktigt af ett ämbetsverk
att ingå sådana förbindelser, som kunna leda till uppenbar
orättvisa mot den personal, hvilken ändå i viss mån står
under generalpoststyrelsen och utan att från ämbetsverkets sida
någonting kan däremot åtgöras.
Det har nämligen rörande dessa missbruk uppgifvits i ett
fall, att stationsföreståndaren blifvit fråntagen all expeditionshjälp,
naturligtvis äfven biträdesauslag, och därför icke medhunnit alla
göromål, utan med de minst viktiga, statistik och dydikt, har fått
anstå, tills tiden medgifvit att taga dem under arbete. Följden
däraf blef en anmälan till vederbörande postdirektör, som i sin
tur anmälde saken till järnvägsförvaltningen, och resultatet däraf
blef, att stationsföreståndaren blef ålagd af järnvägsförvaltningen
att genast utföra arbetet. Kunde han icke medhinna det, skulle
han blifva uppsagd från sin befattning, och bolaget skulle sätta
dit en annan, som kunde hinna med det. Det var det hela, och
det är här att märka, att hvarken järnvägens eller postverkets
ombud gjort sig underrättade om göromålens mängd eller de
villkor, under hvilka de måste utföras.
Detta fall lärer visst icke vara enastående. Jag har anfört
det för att visa, att sådana fall verkligen förekomma, där järnvägsförvaltningarna
gå fram mot poststationsföreståndare på ett
sätt, som helt naturligt måste väcka missnöje.
Nu måste man vid denna frågas bedömande erinra sig att
för ämbetsåtgärden i fråga står den nuvarande generalpostdirek
-
Nr 20.
Ang. postverkets
anslag
till driftkostnader.
(Forts.)
Nr 20. 6
Lördagen den 23 mars.
Ang. postverkets
anslag
till driftkostnader.
(Forts.)
tören ansvarig. Han var det, som på sin tid å järn vägsföreningens
vägnar till dåvarande civilministern gjorde framställning om
en sådan öfverenskommelse. Han är det, som i egenskap af
civilminister har behandlat denna framställning; och han är det,
som i egenskap af generalpostdirektör tillstyrkt denna järnvägsföreningens
anhållan hos Kungl. Maj:t.
Det förefaller mig, som om här förelåge ett verkligt missförhållande,
och jag har icke kunnat underlåta att vid detta tillfälle
påpeka det. Jag stvrkes ytterligare häri af en inlaga, som
står aftryckt i tidningen Poststationsföreståndaren, en inlaga, som
inlämnats till Kungl. Maj:t från poststationsföreståndareföreningen.
Dessutom finns i samma tidning eu hel mängd fall anförda, då
järn vägsförvaltningar fråntagit stationsf öreståndare en del af de
belopp, som af poststyrelsen utbetalats för postanstalters skötande.
Det kan naturligtvis icke vara riktigt, att järn vägsförvaltningarna
på detta sätt profitera af stationsföreståndarne, af dem,
som skola utföra arbetet; och det kan väl aldrig vara Riksdagens
mening, att de medel, som utgå för upprätthållande af poststationerna,
skola kunna användas för ändamål, som icke hafva
något sammanhang med poststationernas skötande.
Jag har velat framföra detta vid nu föredragna punkt, ehuru
jag, såsom jag förut påpekat, icke kunde framföra det i vare sig
afdelningen eller utskottet. Frågan har förefallit mig vara synnerligen
viktig, och kan den föranleda till någon åtgärd, synes
det mig, som om det vore af behofvet påkalladt.
Jag har, herr talman, intet yrkande vid punkten i fråga.
Friherre Beck-Friis, Johan: Utan att förut på något
sätt närmare vara inne i eller beredd på den fråga, som af den
föregående ärade talaren här tagits upp, är det ganska svårt att
ingå på något mera grundligt svaromål.
Jag skall dock tillåta mig framhålla, att han alldeles förbisåg
ett förhållande, som järnvägsförvaltningarna måste beakta,
och det är, att om en stationsmästare eller stationsföreståndare
öfverhufvud taget uppgör med postverket om skötande af posten
vid en station, om han sålunda åtager sig att blifva poststationsföreståndare,
så är han dock i första rummet att anse såsom tjänsteman
vid den järn vägsförvaltning, vid hvilken han är anställd.
Om nu hans göromål såsom järnvägsstationsföreståndare och hans
göromål såsom poststationsföreståndare sammanlagda gifva honom
så pass mycket arbete, att han icke ensam kan sköta sin järnvägsstation,
så blir det naturligtvis vederbörande järnvägsförvaltning,
som måste tillse, att han får nödig hjälp därtill. Då begär
han i regel att få ett biträde vid stationen, och i så fall kommer
det på järn vägsförvaltningen att aflöna ett sådant. Således blir det
järnvägen, som får vidkännas en särskild kostnad, därför att
ifrågavarande järnvägsstationsföreståndare åtagit sig att vara äf
-
Lördagen den 23 mars.
7 Nr 20.
ven poststationsföreståndare. Det finns alltså ett visst berättigande
i järnvägsförvaltningarnas anspråk på att hafva något att säga
öfver de arfvoden, som från postverket utbetalas till dessa poststationsföreståndare.
Det är ovillkorligen en sak, som är att beakta
vid bedömandet af denna fråga.
Jag vet också, att det har varit mycket tal om den inverkan,
som postarfvodena skulle komma att hafva på pensionsfrågan;
men detta spörsmål vågar jag här icke taga upp, ty jag har som
sagdt icke alls varit beredd på att nu yttra mig härom.
För min del skulle jag helst se, att det kunde gå efter det
gamla systemet, nämligen att enskild uppgörelse träffades mellan
postverket och vederbörande järnvägsfunktionärer, när de skola
förestå en poststation. Men deras göromål såsom poststationsföreståndare
taga, enligt hvad jag förut framhållit, ofta så mycket
i anspråk utaf den tid, de annars skulle kunna använda till
sina järnvägsgöromål, att järnvägarna ovillkorligen få vidkännas
extra utgifter därför, och det är naturligtvis en sak, som man
icke kan underlåta att taga hänsyn till, när man bedömer denna
fråga.
Med detta har jag velat fasta uppmärksamheten vid, att herr
Lindblad uteslutande berörde de önskemål, som järnvägspoststationsföreståndarne
förfäkta, men vid en så stor frågas opartiska
bedömande måste de öfriga parternas, postverkets och landets
olika järn vägsförvaltningars intressen också hafva inflytande.
Herr Hellberg: Jag hade tillfälle att samtala med med
lemmar
af den deputation ifrån poststationsföreståndareföreningen,
som för några veckor sedan uppvaktade herr civilministern och
till honom öfverlämnade den framställning, som den förste ärade
talaren omnämnde. Jag fick af samtalet med dem det bestämda
intrycket, att det verkligen föreligger ganska betänkliga missförhållanden
i det fall, som af nämnda talare upptagits.
De omnämnde, att på flera ställen lönereduktioner förekommit,
sedan den omtalade öfverenskommelsen mellan generalpoststyrelsen
och järn vägsföreningen träffats, lönereduktioner, som föreföllo
ganska kännbara för dem, hvilka drabbats däraf. Jag
tror således, att det verkligen finns fog för de erinringar, den
förste talaren gjort.
Jag vill begagna tillfället att också hänleda uppmärksamheten
på den andra gruppen af poststationsföreståndare, de så kallade
landtpoststationsföreståndarna. Äfven deras talan fördes af
nämnda deputation, och det förefaller mig, som om äfven deras
förhållanden äro i många afseenden mycket litet tillfredsställande.
I synnerhet har jag fått den uppfattningen, att det för dem tilllämpade
entreprenadsystemet i sina verkningar och konsekvenser
kan i många fall blifva för dem ytterst otillfredsställande.
Jag tror, att detta är en fråga, som förtjänar att uppmärk -
Ang. postverkets
anslag
till driftkostnader.
(Forts.)
Nr 20. 8
Lördagen den 23 mars.
Ang. postverkets
anslag
till driftkostnader.
(Forts.)
sammas, och jag vill tillåta mig uttala den förhoppningen, att
regeringen skall ägna den all nödig uppmärksamhet. Jag tror,
att man här har att göra med, om jag så må säga, ett slags
tjänstemannaproletariat, hvars ställning är allt annat än tillfredsställande.
Och det synes mig icke vara väl öfverensstämmande
med statens värdighet, att de förhållanden, som förefinnas på
detta område, få fortfara.
Herr Lindblad, Anders: Gentemot friherre Beck-Friis
vill jag blott säga, att jag knappast tror, att järn vägsförvaltningarna
i detta fall komma att få särskilda utgifter för den befattning
med postgöromålen de hafva åtagit sig. Förhållandet är
nog det, att när de af poststyrelsen få eu viss summa, så försöka
de på allt sätt att göra afknappningar för vederbörande stationsföreståndare,
och öfverhufvud taget förhåller det sig väl
knappast så, att de anställa några biträden, om icke den summa,
som de fått af poststyrelsen, är därför tillräcklig.
Det visar sig också, att det finns fall, där poststationsföreståndaren
har ansett biträde behöfligt, men icke kunnat få sådant,
och han har ingen makt att genomdrifva det, ty han sitter ju
fullständigt på järnvägsförvaltningens nåd och onåd. Han har
visserligen af poststyrelsen fått förordnande såsom tjänsteman och
sköter sin befattning såsom posttjänsteman under posttjänstemannaansvar,
men järn vägsförvaltningen har rättighet att hvilken
dag som helst afskeda honom och därmed göra honom brödlös.
Ställningen är följaktligen den, att järnvägsförvaltningarna
visst icke hafva några särskilda utgifter härför, utan tvärtom att
de hafva eu del inkomster på att besörja postgöromålen, emedan
de af postverket få en summa i ett för allt. Det bär också visat
sig, att när lönen för poststationsföreståndaren ökats, järnvägsförvaltningen
har dragit af motsvarande summa ifrån den lön,
som utgått till vederbörande tjänsteman i form af lön för järnvägsstationsföreståndareskapet,
alltså i hans egenskap af järnvägsman.
Jag tror, att här råder ett missförhållande, som bör rättas,
och jag har som sagdt endast velat fästa uppmärksamheten på
detsamma.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll hvad utskottet i förevarande moment hemställt.
Vid ånyo skedd föredragning af bevillningsutskottets den 20
och 22 innevarande mars bordlagda betänkande nr 18, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning omändrad
lydelse af 12 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907
Lördagen den 23 mars.
9 Nr 20.
angående tillverkning af brännvin, biföll kammaren hvad utskottet
i detta betänkande hemställt.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 20 och 22 i
denna månad bordlagda utlåtande nr 27, i anledning af väckta
motioner om ändring i kungl. förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning af vin och öl in. in., biföll kammaren hvad
utskottet i detta utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo lagutskottets den 20 och 22 innevarande Om begränsa
månad bordlagda utlåtande nr 28, i anledning af väckt motion m"9
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående viss ändring i 27 § i inom Norr_
lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnes rätt till renbete bottens lappi
Sverige mark att äga
Uti eu inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hämd- re"ar m'' m''
säd motion, nr 209, hade herrar Carl Lindhagen och Ernst Hage
hemställt, »att Riksdagen ville hos Kungl. Maj: t begära helst
redan till denna Riksdag förslag till sådan ändring i 27 § om
lapparnes rätt till renbete, att den bofaste inom Norrbottens lappmark
tillagda undantagsrätt att tills vidare äga renar, som få begagna
sig af lapparnes rätt till renbete, måtte begränsas eller
eventuellt upphäfvas.»
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på andragna skäl
hemställt, att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes efter verkställd utredning låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring i 27 § i lagen om de svenska
lapparnas rätt till renbete i Sverige in. in. den 1 juli 1898, att
den rätt, som på grund af nämnda lagrum tillkomme bofaste
inom Norrbottens läns lappmarker att äga renar och för dem
begagna sig af lapparnas rätt till renbete, måtte på lämpligt
sätt begränsas.
Herr Rogberg: Herr talman! När denna fråga var före
i lagutskottet, var jag ledig från riksdagsarbetet. Eljest skulle
jag nog hafva utbedt mig att få en plats vid utskottets bord,
när frågan där behandlades. Nu anhåller jag i stället att i kammaren
få säga, hvad jag skulle velat yttra inom utskottet.
Anledningen till motionen är den, att klagomål från lappbefolkningens
sida framställts till motionärerna under ett besök, som
dessa gjort i Arvidsjaurs socken sistlidne sommar. Då hade det
nämligen klagats öfver de bofastas obegränsade rätt att i Norrbottens
lappmark äga renar.
Nu hemställer utskottet om eu skrifvelse till Kungl. Maj:t
och säger, att de bofastas renägarskap, där sådant i afsevärdare
Nr 20. 10
Lördagen den 23 mars.
Om begräns- utsträckning förekommer, varit ägnadt att göra intrång i lapparn,
för bofasta"nas renskötsel; och därför, yttrar utskottet vidare, är det angeinom
-Norr- läget, att lapparnas intressen i detta afseende blifva i lagstiftninbottens
tapp- gen fullt tillgodosedda.
mark att äga Ja, nu kunde man ju hafva väntat, att utskottet skulle hafva
renar m. m. pommp med förslag om upphäfvande af de bofastas renägarskap;
(Forts.; men ^ngt har utskottet icke gått, utan har i stället i "sin kläm
föreslagit eu begränsning i de bofastas sagda rättighet. Naturligtvis
är det alldeles riktigt, att om de bofastas renägarskap
skulle förekomma i vidsträckt omfång, sådant är ägnadt att göra
intrång i lapparnas renskötsel. Men just därutinnan fattas det
utredning, och vid sådant förhållande borde efter min uppfattning
utskottet hafva afstyrkt motionärernas hemställan. Utskottet borde
hafva funnit ett ytterligare skäl härtill i det praktiskt värdelösa
i en lagstiftning sådan, att den på en gång medger de bofasta
att äga renar, om dessa blifva vårdade af lappar, men samtidigt
förbjuder dem att äga renar utöfver visst antal, detta må nu
sättas till 25, 50 eller 100 stycken. Ingenting är väl enklare att
kringgå än en lag af sådant innehåll, och det torde väl knappt
vara lämpligt för Kungl. Maj:t och Riksdagen att stifta en lag,
om hvilken man på förhand kan inse, att den måste blifva kringgången.
Men låtom oss nu antaga, att det vore rätt, som motionärerna
ha sagt, låtom oss i likhet med dem uppställa den satsen,
att de bofastas renägarskap förekommer i afsevärd utsträckning.
Då är detta en sak, som angår den så kallade inre lappfrågan,
och den är verkligen synnerligen invecklad och omtvistad. Jag
säger: Det är vanskligt för Riksdagen att påstå, att en begäran
om inskränkning i de bofastas renägarskap öfverhufvud taget
är befogad, och det är vanskligt att säga, att en sådan inskränkning
är nyttig eller nödvändig. För mig synes det att Riksdagen
och denna kammare handla mycket klokare, om de uraktlåta att
nu uttala sig i denna fråga, och utskottet borde hafva afstyrkt
motionen och fallit tillbaka på Riksdagens skrifvelse den 6 maj
1908. Vid sagda års riksdag hade nämligen den så kallade inre
lappfrågan i hela dess vidd blifvit bragdt å bane genom en enskild
motion, och med anledning af denna motion hemställde
Riksdagen i den af mig nämnda skrifvelsen, utom annat, att
Kungl. Maj:t måtte verkställa en utredning rörande Indika åtgärder
böra vidtagas för att vidmakthålla, värna och trygga den
nomadiserande lappbefolkningen samt för att främja renskötseln.
Med stöd af denna skrifvelse hafva förberedande åtgärder
redan vidtagits, det har jag inhämtat. Med stöd af denna skrifvelse
blir renfrågan utredd från båda parternas synpunkt, från
både nomadernas och de bofastas synpunkt Men genom ett bifall
till det nu påyrkade skrifvelseförslaget tager kammaren eller
Riksdagen ställning för lapparna emot de bofasta. Efter min upp
-
Lördagen den 23 mars. 11 Nr 20.
fattning bör kammaren likväl icke göra detta, ty för kammaren bör Om begränsdet
vara angeläget, att det skipas rätt åt båda sidor, både åt nornaderna
och åt de bofasta. Detta anser jag vara så mycket mer nöd- inom vorr.
vändigt, som den inre lappfrågan icke kan behandlas, utan att man bottens tappi
någon mån tillika har uppmärksamheten fäst vid den yttre lapp- mark att ä<ja
frågan, ty den är förenad med den inre. rcn<^ m- m
Jag
vill icke fullt underskrifva hvad utskottet säger å pagina (Forts-J
8, men det ligger en stor sanning i den punkten: sinom Norrbottens
läns lappmarker, särskildt i de öfre delarna af Torneälfvens
flodområde . . . lefva nämligen ganska stort antal nybyggare,
af hvilka många i härstamning och lefnadsförhållanden stå lapparna
nära och för hvilka renskötseln äger en mycket stor betydelse»
; men det är alldeles riktigt, att renskötseln för många af
de bofasta äger en mycket stor betydelse. Nu är det icke lämpligt,
att bland dessa personer, som utskottet kallar »nybyggare»,
skall spridas det talet, att när nomaderna i Arvidsjaur för ett par
riksdagsmän framställa klagomål öfver de bofastas renägarskap,
så är Riksdagen genast färdig att hemställa om en inskränkning i
samma renägarskap i hela Norrbotten, en inskränkning, som jag
är öfvertygad, att dessa af utskottet så kallade nybyggare skola
anse opraktisk och måhända äfven skadlig både för dem och för
nomaderna. Vi hafva verkligen icke, såvidt jag kan inse, rättighet
att i vårt land bland gränsbefolkningen framkalla en tanke i
den riktning, att samma befolkning skulle blifva tillbakasatt af
de svenska statsmyndigheterna. Befolkningen i dessa orter har
tillfälle att göra jämförelser. Såvidt jag har kännedom därom,
råder icke någon som helst inskränkning i de bofastas renägarskap
på andra sidan Torne älf. I november förra året stod det
att läsa i den öfvernorrländska svenska pressen, hurusom finska
staten på allt sätt omhuldade befolkningen i de finska socknarna
Enontekis, Enare och Utsjoki — de tre socknar, som före år
1809 räknades till det egentliga Sverige och landskapet Västerbotten,
icke till Finland och landskapet Österbotten. Det upplystes
i svenska tidningar, att där bygger staten och underhåller
kyrkor, prästgårdar och skolhus. Finska staten bidrager afsevärdt
till aflöning af präster, skollärare och barnmorskor. Det upplystes,
att poststationsföreståndaren i Utsjoki har 900 finska mark, medan
samtidigt hans svenska kollega i Karesuando har 250 kronor
om året. Samtidigt stod det att läsa i den norska pressen, hurusom
de finska myndigheterna voro betänkta på att ytterligare
gynna befolkningen i dessa socknar genom att förläna dem rättighet
till tullfri införsel af de varor, de behöfde, från Varanger,
från den gamla staden Vadsö och det nu så hastigt uppblomstrande
Kirkenäs. Således förmåner på den finska sidan.
Det är icke anledning att gifva den bofasta befolkningen skäl
till att tänka, att den möjligen kan blifva tillbakasatt af de svenska
myndigheterna.
Nr 20. 12
Lördagen den 23 mars.
Om begräns- Såvidt jag förstår, finns icke någon fullt bärande grund för
"för bofasta motionen- Såvidt jag förstår, är utskottets hemställan opraktisk.
inom Norr- Och den fråga, som genom motionärerna bragts å bane, har redan
bottens lopp-förut blifvit förd under Kung! Maj:ts skärskådande på ett mycmark
att äga ket lämpligare sätt genom Riksdagens skrifvelse år 1908; slutlirenar
m m. gen finus ^et ingen anledning att hos gränsbefolkningen framkalla
(Forts.) |ust att gorå ofördelaktiga jämförelser mellan förhållandena i
Sverige och på andra sidan gränsen.
Af dessa skäl, herr talman, anhåller jag att få yrka afslag å
utskottets hemställan och den i ärendet väckta motionen.
Herr Stendahl: Då jag deltagit i utskottets behandling
af denna fråga och yttrat mig för densamma i utskottet samt
då utskottet tagit den enhälligt, så anser jag mig här böra säga
några ord till försvar för utskottets hemställan.
Renbetesrätten, sådan den nu tillerkännes eller rättare tillförsäkrats
lapparna, är icke annat än ett litet vederlag för det land,
som fråntagits dem och hvarifrån man trängt undan dem.
Jag är alldeles säker på, att de kunna åberopa sig på uråldrig
häfd icke allenast till jorden utan äfven till renbete i dessa
trakter, hvarifrån de äro utdrifna, och de hafva icke mera kvar
än det renbete de själfva oundgängligen behöfva. Denna bofasta
befolkning har emellertid efter norskt mönster lärt sig inse, att
renskötseln kan bedrifvas på sådant sätt, att man därpå kan förtjäna
ganska mycket pengar och hafva därför skaffat sig stora
renhjordar. Det verkar, att dessa stora renhjordar inkräkta på
lapparnes renbete, så att lapparne trängas undan. I Norge, där
man uppenbart söker uttränga lapparne, finnes i Valders ett sällskap,
som ensamt äger öfver 2,000 renar. Frågan blir, skola vi
såsom i Norge arbeta på att uttränga lapparne.
Det är dock en sak, som är nödvändig för den större renskötseln,
och den få vi icke glömma. För att bofasta skola
kunna drifva större renskötsel systematiskt, icke såsom lapparne
enligt gamla metoder, måste de ändock nödvändigt hafva lappar
att sköta renarna och på så sätt sjunker lappen ned från fri nomad
till aflönad dräng.
Jag har talat i denna fråga med norrmän, som sagt, att de
stora norska sällskapen, hvilka idka renskötsel såsom affär, samtliga
använda svenska lappar för att sköta sina renar, och detta
därför att de norska lapparna icke äro så tränade och uthålliga
som de svenska. De svenska lapparna hafva större marker att
sträfva igenom. Norrmännen hafva längst norrut blott en smal
kust- och fjällremsa, och den så att säga instinkt, som måste
finnas hos skötarne af renhjordar, utvecklas bättre på de stora
svenska vidderna än på de mindre norska markerna. Lapparna
måste, när renhjordarna spridas och renarna skrämmas bort, i
dagar förfölja dem, och de ha knappast något annat än sitt goda
Lördagen den 23 mars.
13 Nr 20.
väderkorn och sin instinkt att vägleda sig med, när de skola Om begränssöka
upp och samla förlupna hjordar. råtten
Jag har velat siiga detta i förbigående för att visa, huru nlomXorrsvårt
det är att sköta renar, och de bofasta kunna icke själf va bottens lappsköta
sina renar, utan måste därtill använda lappar såsom sitt mark att äga
tjänstefolk. rcnar m- m
Vill
man utdrifva lapparna, finnes det två vägar att gå. (Forts)
Den ena är att helt taga ifrån dem renbetena, och den andra är
att inkräkta på deras renbeten. Det är gifvet, att nomadbefolkningen
och den bofasta där uppe i Norrland hafva stridiga intressen.
Det har aldrig varit fråga om att fråntaga renägarna, vare
sig de bofasta eller lapparna, rätten till bete för dragrenar, därför
att man måste ha dessa djur för att under vintern kunna
färdas fram på de enorma vidderna, där ingen väganläggning
finnes. Utskottet, som vill begränsa renbetesrätten för de bofasta,
har aldrig tänkt sig, att dragrenarna skulle inräknas bland dem,
som det skulle tillåtas den bofasta befolkningen att hålla. Man
har velat inskränka renantalet hos de bofasta eller åtminstone
peka på, att det borde begränsas. Utskottet har icke sagt någon
bestämd siffra i sin kläm utan ansett, att en utredning bör ske,
som visar, i hvad mån den bofasta befolkningens rätt till renbete
på statens mark må kunna begränsas.
Vilja vi skydda våra lappar från att utdö, måste vi verkligen
göra någonting för dem. Vi måste se till, att de icke trängas
mera tillbaka, såvida vi icke vilja sätta såsom vårt mål att
utrota dem. Vilja vi det, skola vi ingenting göra. Jag anser,
att en utredning här är af största vikt, därför att den afser att
skydda de svaga.
Herr talman! Med anledning af hvad jag nu yttrat ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Grefve Hamilton, Hugo: Herr talman, mina herrar!
Om jag vågade fälla något bestämdt omdöme om den hemställan
lagutskottet gjort, skulle jag vara hugad att säga, att densamma
går i rätt riktning. Det finnes många synpunkter, från
hvilka man kan betrakta renbetesfrågan, och för mig framstår
såsom den viktigaste, huru man skall kunna bevara lappbefolkningen
såsom ett nomadiserande folk. Men jag vågar icke på
denna utredning fälla något omdöme och jag hyser den uppfattningen,
att icke heller Första kammaren bör göra det. Jag har
haft åtskilligt att göra med lappfrågor och därvid lärt mig, att
de äro bland de svåraste frågor, som finnas. Det är mycket
farligt att smälla till och beträffande en punkt yrka på bestämda
åtgärder, innan man öfverblickat hela sammanhanget. Det är
så många'' synpunkter, som måste tagas i betraktande vid bedömandet
af renbetes- och lappfrågan, att man icke, om icke nöd
-
Nr 20. 14
Lördagen den 23 mars.
Om begräns- tvång föreligger, bör lösrycka eu del af denna fråga och söka
nit}0 rf Tätten lösa den för sig.
''inomNorr- Såsom redan erinrats, anhöll Riksdagen år 1908 hos Kungl.
bottens lapp- Maj:t om en utredning, i hvilken den fråga, som här föreligger,
mark att äga ingår, och jag tror, att detta är bästa sättet att behandla den.
renar m. m. jag begärde ordet närmast därför, att denna riksdagsskrifvelse
på sin tid föredrogs af mig såsom civilminister, och den ganska
omfattande utredning, som sattes i gång, tillkom äfven på min
tid. Ehuru jag hyser vissa sympatier för hvad lagutskottet här
yttrat, anser jag likväl det vara farligt, att, då eu utredning pågår,
ingripa och söka få fram en bestämd åsikt, och jag tror
därför, att kammaren skulle göra klokt i att följa den första talaren,
med hvilken jag ber att få instämma.
(Forts.;
Herr St är ner: Såsom ledamot af lagutskottet ber jag
att få göra några meddelanden.
Frågan om rätten till renbete har ju redan principiellt ingått
i den äldsta lagstiftningen på detta område, så att därom
behöfva vi icke diskutera. Men under tiden, som lagstiftningen
tillämpats och nya förhållanden inträdt äfven däruppe i renbygderna,
hafva gifvetvis nya situationer uppstått, som påkallat ändringar
och initiativ till åtgärder för skyddande af lapparna. I
detta afseende tror jag, att meningarna äro fullkomligt eniga inom
den svenska Riksdagen om, att man önskar bereda bästa möjliga
skydd åt lapparna. Följaktligen delar jag i detta afseende
den sympatiska uppfattning, som af de föregående talarna här
redan blifvit uttalad.
Då uppstår frågan, om verkligen under de senare åren något
intrång skett i lapparnas rätt till renbete eller några förhållanden
framträdt, som påverkat lapparnas lif och försvårat deras tillvaro.
Härom sökte den förste talaren gifva en allmän framställning,
och han, såsom kännare af förhållandena, hade knappast funnit
några sådana omständigheter. Men i lagutskottet, såväl som af
hvad i motionen anföres, hafva vi från på detta område sakkunniga
fått flera uppgifter, som äro olika den förste talarens och
som vitsorda behofvet af att vidtaga åtgärder i detta hänseende.
Jag tror icke, att vi kunna rätta oss efter den politik i lappfrågan,
som föres särskildt af norrmännen, ty denna politik kan
nästan sägas gå ut på att utrota lapparna, men i stället så länge
som möjligt bevara renstammen. Det är en ekonomisk politik
af norrmännen, och det är kändt, att de i största möjliga grad
söka utnyttja den ekonomisering, som kan ligga i en uppdrifven
renafvel. Då norrmännen icke inom sitt land bevara och upprätthålla
lappstammen, gå de så tillväga, att de anställa svenska
lappar, som utföra renafvel i Norge åt dem, som bedrifva denna
affärsmässigt såsom köttproduktion. Jag tror, att i Sverige råder
I.ördagea den 23 mars.
15 Nr 20.
en motsatt uppfattning rörande lappfrågan, och att vi här hysa Om begränsett
varmt och ömt intresse för lappfolket såsom sådant. n,n.9 C‘J ratten
Härvid kommer jag till den fråga, som den förste talaren inom°Norrframkastade:
hvilken väg skola vi gå för att arbeta i denna rikt- botten* lappning?
Skola vi helt och hållet upphäfva den bofasta befolknin- mark att äga
gens rätt till renbete? Den förste talaren förmenade, att om ut- renar m4 m''
skottet varit konsekvent i sina yrkanden att komma lapparna till (Forts-)
hjälp, så skulle utskottets hemställan gått ut på, att hvar och eu
icke-lapp ej skulle äga rätt att komma i åtnjutande af den förmån
i form af renbete på statens och enskildas mark, som tillkommer
lapparna enligt gällande lagstiftning. Men på grund af
särskilda förhållanden, som framträda i den del af Norrland, där
denna fråga är en social fråga, har det synts utskottet alldeles
klart, att man icke kunde våga ett sådant steg på en gång. Och
jag kan icke neka till, att det verkar som en motsägelse hos den
förste ärade talaren, då han särskildt betonat och erkänt riktigheten
i, hvad utskottet i detta afseende påpekar på sidan 8, där
det framhålles, att eu hel mängd nybyggare där uppe i lappmarkerna,
som lefva under lapparnas förhållanden och sålunda
befinna sig i ungefär samma lifsläge och samma ekonomiska
betingelser som lappfolket, alltjämt äro i behof af att också de
få använda sig af det utkomstmedel, som renskötseln där utgör.
Då man erkänner detta, måste man också erkänna, att ett allt
för våldsamt ingrepp af lagstiftningen i detta afseende skulle
vålla en ekonomisk rubbning, som kunde blifva skadlig för många
medborgare.
Utskottet har här gått ut ifrån, att man skall det ena göra
och det andra icke låta. Man har velat se saken som en social
fråga. Man har velat begränsa den spekulation i renodlingen,
som framträdt genom kapitalistiska inflytelser i lappmarkerna,
alldeles såsom på andra områden i det moderna samhällslifvet
under senare tid, och som kastat om de forna renägarnas förhållanden.
Man har härmed velat skydda lapparna mot den påverkan
de eljest måste komma att röna genom starka ekonomiska
intressen, som koncentrera sig hos ägare af stora renhjordar.
Däremot har man ansett, att de små renägarna, de som till husbehof
och arbete och särskildt till körslor behöfva använda renarna,
icke skulle röna något större intrång genom den nya lagstiftningen.
Och denna princip har lagstiftningen också redan från
början stått på.
Jag menar sålunda, att lagstiftarne skola skipa rättvisa i detta
afseende jämväl åt lapparna genom att bereda dem det skydd,
som kan ligga i eu lämplig begränsning af bofasta icke-lappars
ägande af renar, och på det sättet lämna större utrymme för
lapparnas renhjordar. Ty man kan förstå, att när renodlingen
drifvits upp till eu viss höjd, börjar det till slut att tryta med
renbetena. Lapparnas renhjordar blifva ofta ganska stora. Och
Nr 20.
16
Lördagen den 23 mars.
Om begränsning
af rätten
för bofasta
inom Norrbottens
lappmark
att äga
renar m. m.
(Forts.)
om då den icke bofasta befolkningens renhjordar blifva så stora,
att de ensamma göra ett oerhördt intrång på renbetena, uppstår
helt naturligt svåra förhållanden för lapparna — något som utskottet
särskildt tagit sikte på.
Till sist ber jag att, med anledning af hvad den förste talaren
och äfven förutvarande civilministern grefve Hamilton framhållit,
få påvisa ett par saker. Man har erinrat om, att på grund
af en enskild motion tillsatts eu kommitté för att utreda lappfrågan
i hela dess vidd.
Härmed förhåller det sig så — vi ha fått meddelande härom
i utskottet, eftersom vi haft förmånen att såsom ordförande
ha en man, som själf sitter såsom ledamot i den af Kungl. Maj:t
tillsatta kommittén -— att regeringen inkallade landshöfdingarna
i de tre nordligaste länen jämte biskop Bergqvist och direktör
Lundbohm och uppdrog åt dem att yttra sig i fråga om lapparnas
ställning och deras lefnadsförhållanden, att utreda frågan om
renskötseln och dess utvecklingsmöjligheter, frågan om renbetet
in. m. Kommitterade skulle sålunda undersöka, hurudan ställningen
var för de lappar, som drifva renskötsel, och under hvilka
lefnadsförhållanden dessa under den nya situation, som framträdt
däruppe, kunde tänkas i framtiden existera. De skulle också utreda
orsaken till, att lapparna så småningom, från att vara själfständiga
renägare, mer och mer blifvit tjänare dels åt hvarandra,
hvilket är naturligt, men dels också åt ägare af större renhjordar
i Sverige och Norge, hvilka drifva renskötseln som en affär.
Dessutom skulle man — enligt kommitténs öfverläggning om
saken — verkställa en så ingående renräkning som möjligt. Härom
har meddelats, att det, såsom var att vänta, visat sig, att de
uppgifter om antalet renar, som lämnats af lapparna, i regeln
gått ut på, att de äga ett mindre antal renar än de verkligen
hafva, hvadan renhjordarna sålunda äro större än föreliggande
uppgifter tyda på. Dessutom har denna kommission och särskildt
herr Lundbohm, som fått kommissionens uppdrag att utföra
noggranna specialundersökningar, vidtagit förberedande åtgärder
för en klimatisk och biologisk undersökning af lappfrågan
och frågan om renbetesförhållandena. Sedan var meningen, att
kommittén på basis af denna utredning skulle närmare utreda
frågan och föreslå åtgärder, som kunde vidtagas just med hänsyn
till den sociala verkan, som en ändring af lapplagen i detta
afseende kommer att få.
Nu är det möjligt, att den fråga, som här direkt framställts,
skulle kunna beröras och komma under pröfning vid nämnda
utredning, men hittills har den, enligt hvad en ledamot i kommittén,
nämligen lagutskottets ordförande, meddelat, icke varit
närmare berörd vid kommittéus öfverläggningar. En riksdagsskrivelse
skulle sålunda, enligt utskottets mening, icke vara någon
öfverloppsgärning, utan ha till uppgift att skjuta fram saken och
Lördagen den 23 mars.
17 Nr 20.
föra fram alldeles särskilt denna fråga, som af motionärerna begränsbetraktas
som mycket viktig och beträffande hvilken man anser, ninJ> af r.atlen
att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas. Motionärerna föreslå, fnom°Norratt
åtgärder skola vidtagas, så att redan till denna Riksdag pro- bottens lappposition
kunde framläggas, emedan frågan hastar och emedan niark att äga
för hvarje år, som går, eu eller flera fattiga lappfamiljer stupa re,iar mpå
att dessa förhållanden icke äro ordnade. Lagutskottet ansåg (Forts.)
sig emellertid icke kunna göra ett sådant yrkande, utan begränsade
sig till här angifna skrifvelseförslag. Detta förslag blir sålunda
en åtgärd, hvarigenom man skulle trycka på frågan och
rikta den tillsatta kommitténs — om Kungl. Maj:t behagade till
denna kommitté lämna saken — uppmärksamhet på, att särskildt
förhållandena med de bofastes ägande af renar måste vara en af
de förnämsta uppgifter, som lagstiftningen på detta område har
att lösa.
Herr talman! På grund af dessa erinringar och då jag, som
sagdt, har att åberopa den ganska ingående kännedom om frågan,
som närmast dikterat lagutskottets utlåtande, nämligen den,
som äges af den förenämnda i kommittén deltagande representanten
för de norrländska länen, landshöfding Widén, ber jag att få
yrka bifall till lagutskottets hemställan.
Herr Trygger: Herr talman, mina herrar! Jag har med
stor sympati läst utskottets betänkande och med stort intresse har
jag likaledes åhört de talare, som yrkat bifall till detsamma.
Herr Stendahl yttrade, att det här gäller att skydda de svaga,
och det vore då orimligt att sätta sig emot en utredning af frågan.
En sådan utredning borde man söka få till stånd så fort som
möjligt. Jag gifver herr Stendahl alldeles rätt i denna hans uppfattning,
men det skall också vara endast en utredning. Man får
icke föregripa det resultat, hvartill en utredning kan komma.
Ser man på utskottets motivering, är det egentligen två skäl,
som. utskottet anför till stöd för sin hemställan. Det första, inledningsskälet,
är det, att då den nuvarande lagen kom till, tillerkände
man de bofasta endast tills vidare den rätt att hafva renar,
hvilken i lagen är stadgad. Lagstiftaren hade således redan från
början gifvit anvisning på, att denna rätt vore provisorisk och
snart kunde komma att upphöra. Men det egentliga skälet för
utskottets hemställan är, såsom också den förste talaren påpekade,
att de bofastas renägarskap skulle hafva varit ägnadt att göra
intrång i lapparnas renskötsel, såsom en af dem utöfvad själfständig
näring, och därigenom äfven sätta i fara möjligheten för
lapparna att på denna för dem naturliga väg finna sin utkomst.
Det är detta skäl, hvarpå utskottet stöder sitt förslag, att den rätt,
som numera tillkommer de bofasta, måtte begränsas. Ser man
emellertid på, huru utskottet uttrycker sig, då det anför sitt hufvudskål,
finner man, att utskottet själft tycks vara i viss mån
Första kammarens protokoll 1912. Nr 20.
2
Nr 20. 18
Lördagen den 23 mars.
Om begräns- tveksamt. Utskottet säger nämligen: »Såsom i motionen framning
af rätten torde de bofastes renägarskap, där sådant i afsevärdare
inom°Norr- utsträckning förekommer, varit ägnadt att göra intrång» etc. Är
bottens lapp- det verkligen lämpligt, att vi bestämdt hos Kungl. Maj:t skulle
mark alt äga begära en inskränkning i de bofastes rätt på grund af ett skäl,
renar m. m. om vilket, utskottet icke kan säga, att det säkert föreligger, utan
(Forts.) endast, att det med all sannolikhet förefinnes?
Härtill kommer, att det finnes omständigheter, som tala i
motsatt riktning, äfven om det af utskottet anförda skälet skulle
vara riktigt. Det finnes skäl, som åberopas af den kommitté,
hvars betänkande ligger till grund för den lagstiftning, vi för
närvarande hafva, och i detta betänkande talas om, att billigheten
kräfver, att i gengäld för de olägenheter, som den bofasta
befolkningen har af lapparnas betesrätt, de bofasta också borde
äga rätt att hafva renar under lappars vård. Detta är ju ett
skål, som också bör tagas i betraktande, jämte andra, när man
skall afgöra saken.
Ja, vore det så, att det endast vore fråga om att trycka på
Kungl. Maj:t för att något påskynda den utredning Riksdagen
begärde år 1908, skulle jag, ehuru jag visserligen icke tycker, att
det är nödvändigt, likväl gå med på en skrifvelse. Men att nu
med stöd af den motivering, som föreligger, med stöd af det
obetydliga vi säkert känna i saken, gå med på en skrifvelse, i
hvilken man obetingadt skulle begära hos Kungl. Maj:t, att den
rätt, som för närvarande tillkommer bofaste inom Norrbottens
läns lappmarker att äga renar och för dem begagna sig af lapparnas
rätt till renbete, måtte på lämpligt sätt begränsas — låt
vara att utredningen sedermera skall afgöra i hvilken utsträckning
— synes mig icke vara lämpligt, allra minst, som lappfrågan
eller renbetesfrågan, hvad man nu må kalla den, är, såsom
redan blifvit påpekadt, en synnerligen delikat och svår fråga
att lösa. Den förste ärade talaren har påvisat den stora betydelse,
som denna fråga har för det intresse, som svenska staten
otvifvelaktigt äger, att den bofasta befolkningen i gränstrakterna
icke får skäl att anse sig förorättad. Att nu på grund af denna
motivering, innan någon utredning skett, komma och begära ett
nytt resultat, en lagstiftning med bestämdt innehåll, hvarigenom
begränsas den rätt, som de bofasta nu äga, kan jag följaktligen
icke anse vara riktigt.
Trots det jag till fullo uppskattar de skäl, som anförts af
utskottet och af de föregående talarne här, och den stämning,
som ligger till grund för deras uttalanden, anser jag mig icke
kunna vara med om utskottets hemställan, och jag vågar därför
yrka, att kammaren måtte af slå densamma.
Herr Stendahl: Jag skall gärna medgifva, att utskottets
motivering är något svag, den kunde varit starkare. Men detta
Lördagen den 23 mars.
19 Nr 20.
kan väl icke vara något skäl till att uppskjuta en fråga, som är af Om bcgränsså
stor vikt för dessa fattiga lappar. Hvad utskottet här begär niR9
är ingenting annat än en utredning om begränsning af en till- {nomNorrfälligt
lämnad rättighet, om hvilken, såsom den föregående talaren bottens lappsade,
man redan från början förutsatte, att den skulle komma mark att äga
att begränsas och så småningom upphöra. Denna rätt blef de rcnar m■ mbofasta
gifven med öppen blick för, att den för framtiden skulle (Forts.)
komma att begränsas.
Jag ber att få vidhålla mitt yrkande om bifall till utskottets
hemställan.
Herr Trygger: Endast ett par ord till svar på, hvad min
ärade vän herr Stendahl nu yttrat. Han sade, att här begäres
endast eu utredning om en begränsning. Men har detta varit
meningen, då har utskottet lyckats illa i formuleringen af sin
hemställan, ty här står alldeles uttryckligen, »att Kungl. Maj:t
täcktes efter verkställd utredning låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring i 27 § i lagen om de svenska
lapparnas rätt till renbete i Sverige m. m. den 1 juli 1898, att
den rätt, som på grund af nämnda lagrum tillkommer bofaste
inom Norrbottens läns lappmarker att äga renar och för dem begagna
sig af lapparnas rätt till renbete, måtte på lämpligt sätt
begränsas». Efter mitt sätt att läsa betänkanden kan jag icke få
fram något annat, än att utskottet uttryckligen uttalar, att en begränsning
skall ske; det behöfva vi enligt utskottets mening ingen
utredning om, men huru stor denna begränsning skall vara, därom
borde Kungl. Maj:t verkställa utredning.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gjordes i
enlighet med förekomna yrkanden propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan i nu föredragna utlåtande samt vidare
därpå att kammaren skulle afslå såväl hvad utskottet hemställt
som den i ämnet väckta motionen; och förklarades den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af jordbruksutskottets den 20 och
22 i denna månad bordlagda utlåtanden:
nr 30, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af de under Gripsholms kungsladugård i Södermanlands
län dagsverksskyldiga torpen Nygärdet nr 1 och Sörtorp
nr 1, samt
nr 31, i anledning af Kungl Maj:t proposition angående upphörande
af från viss jord till Visby domkyrka utgående jordskyld,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Nr 20. 20
Lördagen den 23 mars.
Om rätt för
ortsbefolkningen
att å statens
skogar i
de två nordligaste
länen
taga stubbar
för tjärbränning.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 20 och 22 innevarande
mars bordlagda utlåtande nr 32, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående rätt för ortsbefolkningen
att å statens skogar inom Västerbottens och Norrbottens
län af giftsfritt taga stubbar för tjärbränning.
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets
förberedande behandling öfverlämnad motion, nr 18, hade herr
Hellberg hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte
att ortsbefolkningen måtte å statens skogar inom Västerbottens
och Norrbottens län afgiftsfritt taga stubbar för tjärbränning i
den mån men för skogvården ej däraf uppkomme.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på åberopade grunder
hemställt, att Riksdagen med bifall till herr Hellbergs ifrågavarande
motion måtte i skrifvelse till Kungl. Maj.t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att ortsbefolkningen
måtte å statens skogar inom Västerbottens och Norrbottens län
afgiftsfritt taga stubbar för tjärbränning, i den mån men för
skogsvården ej däraf uppkomme.
Reservationer hade afgifvits
a) af herr P. Paulson, grefve A. H:son Wachtmeister och friherre
J. Gyllenstierna, hvilka likväl ej däri framlagt sin åsikt; samt
b) af herrar E. A. Lindblad och Aaby A. W. Ericsson, hvilka
ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen, i anledning af
herr Hellbergs ifrågavarande motion, måtte i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville, efter den utredning, som
kunde finnas erforderlig, vidtaga åtgärder i syfte att ortsbefolkningen
måtte å statens skogar inom Västerbottens och Norrbottens
län mot eu i öfverensstämmelse med hvad därom ofvan
nämnts bestämd mindre afgift taga stubbar för tjärbränning, i
den mån men för skogsvården ej däraf uppkomme.
Grefve Wachtmeister, Axel: Denna fråga är, liksom så
många andra, en gengångare sedan förra året. Skillnaden mellan
då och nu är endast den, att hvad som förra året varit utskottets
hemställan nu blifvit reservation och tvärtom. Reservanterna
hafva bibehållit samma ståndpunkt, som de i fjol såsom utskottsmajoritet
intogo, nämligen den att staten, när det gäller dessa
fattiga stubbrytare, icke bör skörda någon vinst af stubbar,
som i och för sig själfva icke hafva det allra ringaste värde för
staten. Då emellertid från sakkunnigt håll med skärpa framhållits,
att ur skogsvårdssynpunkt, och för att icke återväxten af
skogen må förhindras, det är af största vikt, att denna stubbbrytning
och stubbtransport ske under noggrann tillsyn af jägeripersonalen,
så anse vi icke obilligt, att tjärindustrien skall bidraga
Lördagen den 2d mars.
21 Nr 20.
till den möjligen något ökade kostnaden, som denna tillsyn 0m riitt för
medför. '' ^atfå^tä
Ja,
säger man, men staten kan hafva råd att bekosta hela ten» “skogar0i
denna utgift för att stödja denna lilla industri. Må så vara! Men de två norddärtill
kommer, och detta är hufvudsaken, att skogstjänstemän- ligastc lunen
nen framhållit, att det är af yttersta vikt, att någon iiten afgift
bibehålies, för att man skall kunna reglera stubbrytningen och'' ning
få ordning och reda i det hela. För närvarande synes afgiften (Forts.)
vara 15—60 öre pr kubikmeter, beroende på, hur pass välbelägen
platsen för stubbrytningen är, om den är närmare eller aflägsnare
från kusten. Hur skulle det gå, om alla afgifter bortfölle? Alla
vilja bryta stubbar på den bästa platsen, och de, som finge sämre
platser sig anvisade af skogstjänstemännen, skulle beskylla dessa
tjänstemän för att hysa mannamån och för att vara ogena. Det
skulle bli ett ändlöst trassel.
Nu har motionären såsom skäl för, att hvarje afgift skulle
bortfalla, åberopat ett yttrande i fjor af en ärad dåvarande ledamot
af Riksdagen på västerbottensbänken, däri denne omförmäler
den oändligt långa väg, som det tarfvas, för att alla dessa
20 och 50 öre skola komma i rätter hand. Den väg, som han
citerar, är löjeväckande, men det är verkligen ett fattigdomsbevis
för den administrativa myndigheten, om icke en genväg skulle
kunna åstadkommas, och jag inbillar mig, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens län skulle godt kunna taga
initiativet till en åtgärd för att få en genväg införd. Den lilla
obetydliga afgiften, som af oss reservanter föreslagits i af oss
angifven riktning, kan omöjligen inverka menligt på denna stubbindustri,
men däremot är den af yttersta vikt ur skogsvårdssynpunkt,
och jag är öfvertygad, att borttagandet af den afgiften
helt och hållet skulle i hög grad inverka störande på förhållandet
mellan dem, som bedrifva denna tjärindustri, och skogstjänstemännen.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen och hemställa
om afslag på utskottets förslag.
Herr Pers: Såsom det synes af betänkandet, har utskottets
majoritet haft en annan uppfattning än den ärade talare, som
nyss yttrade sig, och de reservanter, som låtit anteckna sig.
Dessa afgifter äro visserligen icke så höga, men naturligtvis
innebär deras borttagande en lättnad för befolkningen, och framför
allt är den byråkratiska omgång, som en ledamot af denna
kammare, landshöfdingen i Västerbottens län Henning Biörklund,
utförligt skildrade i fjol, kanske mera betungande än afgiften.
Denna vidlyftiga omgång skulle naturligtvis bortfalla, om afgifterna
bortfölle.
Det gäller här en naturtillgång, som kronan har i dessa skogar,
en tillgång, som, om den icke tillgodogöres af befolkningen,
Nr 20. 22
Lördagen den 23 mars.
Om rätt för
ortsbefolkningen
alt å statens
skogar i
de två nordligaste
länen
taga stubbar
för tjärbränning.
(Forts.)
icke lämnar kronan ett enda öres inkomst. Det är för dessa
bygder en naturlig och nära till hands liggande näringskälla att
tillgodogöra sig denna skogstillgång. Befolkningen lefver under
torftiga omständigheter, och därtill har under senare åren tillkommit
något annat, och det är, att tjärbränningen och tjärfabrikationen
längre söderut tagit fart och konkurrerar på detta
område.
Det har rests den invändningen, att ett frigifvande af rätten
att taga stubbar skulle lämna rum för missbruk från befolkningens
sida, så att skogsvården icke skulle behörigen kunna tillgodoses
genom jägeribetjaningen. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
på, att utskottet har själft betonat, att tillstånd till
stubbarnas tagande skulle lämnas af vederbörande jägmästare,
som i hvarje fall skulle lämna anvisning på lämpliga områden,
där tjärvirke finge hämtas, och att virkesfångsten skulle ske under
kontroll från skogsförvaltningen, så att skogsvårdsintresset med
all visshet skulle komma att blifva behörigen tillgodosedt. Det
är emellertid sant, att med den ordning, som varit förut, befolkningen
fått underkasta sig stort besvär för att erhålla dessa tillstånd,
afgifva borgensförbindelser och allt möjligt, men då detta
besvär nu skulle aflyftas från dem och kronobetjäningen samt
jägeribetjäningen i stället komma att betjäna allmänheten, så
hemställer jag, om icke detta kan vara ganska tidsenligt och riktigt.
Jag tror, liksom utskottet i öfrigt, att det skulle lända till befolkningens
bästa och att skogsvårdsintresset skulle kunna i behörig
mån skyddas. Framför allt skulle sådana här trakter därigenom
uppmuntras att tillgodogöra sig en vara, som annars får ruttna
ned och som förefinnes i obegränsade mängder här i landet.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Barthelson: Den siste ärade talaren har framfört
de skäl, som föranledt utskottet att tillstyrka den ifrågavarande
motionen. Ser man nu på motiveringen, som ligger till grund
för motionärens hemställan, så finner man, att hans hufvudargumentering
går ut på, att han vill, att den utarmade, fattiga
befolkningen i dessa ifrågavarande bygder skall få eu bättre existensmöjlighet,
och han säger, att det är så mycket större skäl
att bifalla hans begäran, att den skulle få denna råvara till tjärbränningen
gratis, som detta skulle vara för skogsvården önskvärdt.
Ja, vore förhållandena sådana, som den ärade motionären
framställt dem, nämligen att det vore en uteslutande fattig befolkning,
som här skulle få denna hjälp, och att detta skulle
blifva ett godt handtag åt skogsvården, så skulle jag för min del
med största förnöjelse yrka bifall till motionen och utskottets
förslag.
Men, mina herrar, förhållandena äro icke sådana. Jag har
för att få full klarhet i förhållandena rörande de personer, som
Lördagen den 23 mars.
23 Nr 20.
idka denna tjärbränning, genom domänstyrelsen inhämtat från Om rätt för
de fyra revir, där den hufvudsakliga tjärbränningen förekommer, oretsbeJt°tl\n^~.
uppgift på, hvilka dessa personer äro, och af denna uppgift fram fec"s “skogar i
går, att af dessa tjärbrännare 52 procent äro hemmansägare, 7 de två nordprocent
arrendator^, 22 procent kronotorpare och 19 procent Hg aste länen
diverse personer. Sålunda, 59 procent utgöras af burgna, såsom
de kallas, hemmansägare och arrendatorer. Om de också i verk- ning
ligheten icke äro burgna, så äro de likväl icke i sådana omstän- (Forts.)
digheter, att de äro i behof af statsunderstöd för sin utkomst.
Jag skulle kunna säga, att ungefär BO procent af dessa tjärbrännare
äro fattiga, och det är detta småfolk, som motionären
i sin välmenande motion velat träffa, men såsom förhållandena
nu gestalta sig däruppe, komma dessa människor icke att få
denna hjälp.
Jag har utklippt ur Aftonbladet en insänd artikel, som är en
protest från många kronotorpare just mot motionen, och jag skall
be att få för kammaren uppläsa den, då den icke är så lång.
Den lyder sålunda:
»I tidningarna hafva vi sett, att doktor Hellberg med instämmande
af samtliga norr- och västerbottniska riksdagsmän
motionerat om fri tjärvedsbrytning å kronoparkerna i Norr- och
Västerbotten. Hvad blefve följden, om detta vunne Riksdagens
bifall! Jo, att vi stackars kronotorpare, som sträfva och slita för
att rödja upp oss tilldelade jordlotter på kronoparkerna och nätt
och jämnt kunna förskaffa oss vårt magra lefvebröd, nu än ytterligare
få vår ställning försämrad. För mången af oss har just
den omständigheten varit bestämmande, när vi sökt skogstorp,
att vi i närheten af vårt nya hem haft lämplig tjärstubbtrakt,
hvarest vi kunnat få någon liten biförtjänst och möjlighet att
lifnära oss, medan torpet bröts upp och byggnaderna upptimrades.
Genom att det förr var en liten afgift, kunde åtminstone
revirförvaltaren, när flera personer sökte å samma trakt, ge sitt
tillstånd åt kronotorpare och de mest behöfvande. Skall det nu
bli full frihet och bolagsarrendatorer och burgna hemmansägare,
som ha råd att hålla drängar och leja folk, få bryta hvar det
lyster dem, bli vi alldeles undanträngda. Man ser ju redan nu,
hvilken konkurrens det är om de bättre trakterna.
Därför bör fri tjärvedsbrytning endast medgifvas kronotorpare,
som äro i mängd bosatta å kronoparkerna och som utan undantag
äro i synnerligt fattiga omständigheter. Bolagsarrendatorer
och hemmansägare kunna gärna hålla sig på sina egna hemman
eller också betala den lilla * afgiften till kronan för hvarje bruten
kubikmeter tjärved».
Ja, där se herrarne kronotorparnes eller de smås åsikt om
denna sak. Motionären har i sin välmening först och främst
velat träffa dem, men nu anse just dessa, om Riksdagen skulle
fatta detta beslut, att de skola komma att lida men däraf. För
Nr 20.
24
Lördagen den 23 mars.
Om rätt för
ortsbefolkningen
att å statens
skogar i
de två nordligaste
länen
taga stubbar
för tjärbränning.
(Forts.)
min del instämmer jag fullkomligt i denna kronotorparnes framställning.
Jag anser, att om några skulle få frihet att bryta
stubbar, vore det just dessa pioniärer däruppe i ödemarken. Sålunda
menar jag, att detta skäl, beredandet af bättre existensmöjlighet
för den fattigare befolkningen, som den siste ärade talaren
framhöll, icke är på mig i detta fall det minsta öfvertygande.
Hvad nu skogsvårdssynpunkten beträffar, bar den omnämnts
af den förste ärade talaren, men jag skall be att få uppläsa äfven
härom ett yttrande af en revirförvaltare i dessa bygder, då
det är särdeles belysande. Det lyder: »Det finnes en faktor,
som vederbörande synes varit okunniga om vid behandlingen af
denna fråga. Handeln med tjära är nämligen så godt som monopoliserad
i en stor del af Norr- och Västerbotten, och den konkurrens,
som finnes, är för svag för att kunna utöfva något gynnsamt
inflytande på priserna.» — Detta är en högst viktig sak,
som motionären alldeles förbisett. Tjärbrännarne erhålla i regel
en afgift af 18—20 kronor pr tunna tjära, men exportvärdet är
för närvarande 26—27 kronor pr tunna. Vill man på det nu föreslagna
sättet uppträda som hjälpare för befolkningen, så betyder
ju denna bila stubbafgift af 15—50 öre pr tunna mycket litet.
Men om kronan genom revirförvaltningarna i dessa bygder anordnade
uppköpsplatser på lämpliga ställen, så skulle dessa tjärbrännare
alldeles säkert kunna få mycket mera betaldt för tjäran,
än hvad de nu få. Denna väg anser jag vara den rätta för att
upphjälpa saken och icke att komma med någon sorts fattigdomsunderstöd,
såsom här är i fråga.
»Vid motionens behandling i jordbruksutskottet» — heter
det vidare — »har framhållits eu del fördelar, som stubbrytningen
skulle tillskynda skogsbeståndet, såsom underlättande af skogens
föryngring och gallring. För den, som ute i skogen närmare
gifvit akt på dessa förhållanden, ter sig emellertid stubbbrytningens
gagnande fördelar i allt annat än fördelaktig dager.
Någon återväxt i groparna efter stubbrytningen kan högst sällan
fortväxa, beroende på att vattensamlingar under hösten och våren
stanna i desamma och förkväfva plantorna, och den sterila
sand, som uppkastas på sidorna, utgör i allmänhet ingen grobädd
för fröna. Att bestånden gallras är däremot en alltför sorglig
sanning, de gallras så, att de i de allra flesta fall aldrig åter
kunna sluta sig, utan förblifva de glesa, luckiga och vanskötta
bestånd, som äro så vanliga häruppe.» — Jag vill här skarpt
framkalla, att första grunden för en skogshushållning naturligtvis
är, att man får slutna och kraftiga ungskogsbestånd. Utan
dessa kan statens skogshushållning aldrig nå det mål, som den
måste uppställa för sig: ernåendet af största möjliga och varaktiga
värden.
»Som bekant, bruka sällan färska stubbar användas till tjär -
Lördagen den 23 mars.
25 Nr 20.
bränning, emedan ju äldre de äro, desto lättare äro de att bryta
och bereda för sitt ändamål. Det är således hufvudsakligen å
gamla hyggen, där ofta försigkommen återväxt redan finnes, som
stubbrytningen sker. För att nu kunna tillvarataga stubbarna,
måste vägar i ungskogen upphuggas, likasom rödjning kring stub
barne
af där varande ungskog måste ske.--Af det anförda torde
i någon mån vara klargjordt, att motionen i fråga ej torde medföra
åsyftadt gagn och att ytterligare utvidgning af tjärvedstäkten
å kronans skogar i intet afseende är ägnad att gagna beståndsvården
därstädes, utan snarare tvärtom. Jag är lifligt öfvertygad
om, att om de personer, som röstat för motionen, haft
reda på, huru kronans skogar verkligen se ut å tjärvedshyggena,
deras åsikter om nyttan ur skogsvårdssynpunkt af doktor Hellbergs
motion måste blifvit en helt annan. Tillstånd att hämta
stubbar från kronans marker anser jag emellertid, oaktadt de
stora olägenheter, som i verkligheten tillskyndas bestånden genom
stubbrytningen, ej böra upphäfvas, utan endast hållas vid sin nuvarande
nivå, d. v. s. inom rimliga gränser.»
Detta nu rörande motionen och den siste ärade talarens yrkande.
Den siste ärade talaren nämnde också något om den byråkratiska
omgång, som i Västerbotten och Norrbotten begagnats
för betalande af ifrågavarande afgifter. Ja, jag får verkligen
säga, att när jag läste det anförda yttrandet härom, så trodde jag
icke, att det var sanning. Att något så opraktiskt kunnat förekomma
förefaller mig orimligt, och jag tycker, att det hade va
rit den allra enklaste sak, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i de länen tillsagt vederbörande jägmästare: Var så god och gör
Er plikt och tåg upp afgifterna själfva! Ty enligt gällande instruktion
är jägmästare berättigad att upptaga afgifter intill belopp
af 200 kronor, och det har icke i något fall inträffat, att
en tjärbrännare köpt virke, för hvilket afgiften ens tillnärmelsevis
uppgått till detta belopp.
Af hvad jag haft äran anföra framgår, att jag sympatiserar
med dem, som vilja, att kronotorpare och arbetare å kronans
skogar få dessa stubbar afgiftsfritt, men såsom frågan nu ligger,
måste jag ställa mig på den ståndpunkt, som reservanterna intagit.
Jag uttalar emellertid den förhoppningen, att då vederbörande
handlägga denna fråga, de måtte i första hand taga hänsyn
till dessa kronotorpare, så att lämpliga områden i första rummet
till dem upplåtas.
Herr talman, jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr Pers: Eftersom en artikel i Aftonbladet här åberopats,
skall jag be att få fästa uppmärksamheten på, att den, i viss
mån åtminstone, hänger i luften, såsom man säger, ty där talas
om, att det skulle stå hvar och en fritt att bryta stubbar, hvar
Om rätt för
ortsbefolkningen
alt å statens
skogar i
de tvä nordligaste
länen
taga stubbar
för tjärbränning.
(Forts.)
Nr 20. 26
Lördagen den 23 mars.
Om rätt för det honom lyste, och att stubbrytningen skulle blifva helt och hållet
ortsbefoiknin-£r[ Redan i mitt första anförande betonade jag emellertid, att
tors “skogar*}utskottet bär på det kraftigaste häfdat, att brytningen skall ske
de två nord- under kontroll och efter anvisning från jägeristatens sida, och
ligaste länen under sådana förhållanden kan man icke säga, att stubbrytninTö^Vårbrån
Sen är alldeles frigifven. Tvärtom! Det skulle blifva samma
0T ning. " kontroll och minst samma eftersyn då som nu.
(Forts.) Jag har icke lagt hufvudvikten på, att det är den fattiga
befolkningen, som här skulle gynnas, utan för mig framställer
det sig såsom en nationalekonomisk fråga, att denna tillgång blir
tillgodogjord och att den befolkning, som sedan urminnes tid
haft denna näring, bör underlättas i sin sträfvan att tillgodogöra
sig en naturtillgång, som annars icke blifver tillgodogjord. Här
har man velat kullslå förslaget med att säga, att det finnes andra
åtgärder, som skulle kunna rekommenderas, nämligen att anordna
upplagsplatser och ordna handeln med varan. Ja, det är intet,
som hindrar, att detta därjämte sker, och jag tror, att det finnes
tillräckligt med stubbar i vårt land för både kronotorpare och
hemmansägare, för både fattiga och mindre fattiga. Jag tror,
att hela landet skulle må väl af, att den där fabrikationen mera
komme i gång, så att icke stubbarna finge stå i jorden så länge,
att ungskogsbestånden sedan vid stubbrytningen skadades. Om
en ordentlig och systematisk anordning skedde, så att stubbarna
blefve eftersökta, skulle de brytas inom de närmaste åren, sedan
skogsafverkningen skett, och då vågar jag betvifla den jägmästares
utsago, som man åberopat här, då han säger, att stubbrytningen
icke skulle gagna det uppväxande skogsbeståndet. Det kan ju
synas djärft af mig att säga så, men det förefaller åtminstone
mig mycket underligt, om det icke skulle vara händelsen, att
tillväxten gagnades af en sådan åtgärd.
Jag vidhåller mitt förra yrkande.
Herr Rosén: Jag kan icke föreställa mig, att det skulle
uppstå någon olägenhet af att frigifva stubbrytningen i den riktning,
utskottet föreslagit.
De personer, det här gäller, äro fullständigt beroende af vederbörande
jägmästare och revirförvaltning, och min öfvertygelse
är, att dessa personer komma att ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter i fråga om stubbrytningen, som kunna komma att
utfärdas.
Herr Barthelson anförde, att det är något löjeväckande i det
sätt, hvarpå indrifningen af dessa medel sker, men är det icke
lika löjeväckande att, om reservanternas förslag går igenom, sedermera
utsända till indrifning hos dessa tjärbrännare kanske
en 10—15 öre om året, såsom fallet skulle blifva, om afgiften
nedsattes, såsom reservanterna anse vara rätt och billigt? Afgiftema
utgå nu med 25—75 öre per kubikmeter. Nedsättningen
Lördagen den 23 mars.
27 Nr 20.
skulle, om endast tillsynen skall bestridas med dessa medel, ut- °''.nhrft.[J(!r
göra åtminstone <10 procent, hvarigenom afgifterna bli 10 — 15 —gen att ätta20
öre per kubikmeter. Är det lämpligt att sysselsätta eu massa /ent skogar i
tjänstemän med indrifning af dylika belopp? de två nord
Utskottet
bar framhållit, att importen af trätjära är ganska ligaste länen
stor, och nämner, att den år 1908 uppgick till i rundt tal 140,000
kilogram. Om utskottet velat se efter i 1910 års statistik, så'' ning
hade det funnit, att importen femdubblats på två år. Den liar (Forts.)
ökats från 140,000 kg. till 548,000 kg. på två års tid. Den hufvudsakliga
delen af denna import äger rum från nordeuropeiska
Ryssland.
Jag undrar, om det icke vore lämpligt, att vi i våra skogar,
där det finnes så ofantligt godt om stubbar, läte befolkningen
taga dem fritt. Då skulle man sannolikt minska eller kanske
till och med komma att upphöra med denna import. Staten
brukar ofta lämna understöd åt och skydd för näringar. Här
är det uppenbarligen en näring, som är stadd i stark tillbakagång
och därför behof ver stöd.
Jag hemställer, att kammaren måtte bifalla utskottets förslag.
Den befolkning, som skulle få gagn häraf, kommer icke att missbruka
medgifvandet.
Herr Barthelson: Blott några ord med anledning af de
två siste talarnes anföranden!
Herr Pers yttrade, att han hoppades, att det skulle införas
en bättre ordning i afseende på brytning af stubbarne, så att de
skulle tillvaratagas vid tjärbränning första året efter af verkningen.
Ja, ingen skulle önska detta mera än en skogstjänsteman,
ty då kunde man tänka sig, att man finge en verklig nytta af
stubbrytningen, och då skulle ingen afgift behöfva ifrågasättas.
Men nu vill jag omtala, att det är otänkbart att bryta stubbarne
färska och använda dem till tjärbränning, på grund af att arbetskostnaderna
då blefve så kolossalt stora, att det blefve omöjligt
att bedrifva någon tjärindustri, ty det är väl icke meningen, att
eu industri skall bedrifvas endast därför, att den är en industri
och att kronan skall understödja en industri, som ej kan bära
sig. Det kan från nationalekonomisk synpunkt icke vara riktigt
att bedrifva en industri på sådant sätt, att hela landet skall biträda
för att uppehålla den. Det skulle naturligtvis alltid hämna sig.
En annan talare yttrade, att man aldrig kunde tänka sig,
att det skulle blifva någon olägenhet af det ifrågasatta medgifvandet.
Men man får väl tro dessa tjänstemän, som, samt och
synnerligen, försäkra, att det kommer att bli olägenheter af att
göra stubbrytningen fri, emedan därigenom en effektiv bevakning
skulle försvåras och emedan då liemmansägarne, som hafva större
och rikare tillgångar än arbetarne och därför hafva råd att leja
tjänare, komma att taga de största stubbtrakterna och därigenom
Nr 20. 28
Lördagen den 23 mars.
Om rätt för förtjänsten från småfolket, hvilket de två siste ärade talarne i
^e^atfå^ta likhet med mig vilja hjälpa.
fens Skogar0i Den siste talaren nämnde, att det var eu väldig import af
de två nord- tjära och att den femdubblats på några år. Jag mins icke anligaste
länen talet år, som angafs, men resultatet var, att importen af tjära nu
%9ratjärbrån- utglorde 548,000 kg.
ning. Jag ställer mig mycket tveksam, huruvida det verkligen är
(Forts.) mildalstjära, som importerats i vårt land. Det importeras nämligen
till vårt land stora mängder af stenkolstjära och kolugnstjära,
och dessa två slags tjära äro svåra konkurrenter till mildalstjäran.
Det är konkurrensen med dessa två, som gjort att
mildalstjäran för närvarande står i det jämförelsevis låga pris,
som den gör.
När man emellertid talar om importen, så bör man också
tala om exporten, och jag vill nämna, att af mildalstjära exporterades
från Sverige år 1904 4 ä 5 millioner kilogram. Det är
för öfrigt mycket möjligt, att den importerade tjäran har varit
en transitovara, och då är det intet att beklaga sig öfver.
Herr F a h 1 é n: Herr talman! Skillnaden mellan utskottets
betänkande och reservationen är ju, om man närmare granskar
dem bägge, i det stora hela rätt liten. Reservanterna hafva ju
allenast önskat, att en liten afgift skall upptagas vid stubbrytningen,
hufvudsakligen i syfte att få till stånd kontroll vid denna
brytning på statens skogar, ett syfte, som man icke tror sig kunna
i önskvärd mån vinna, därest man lämnar denna stubbrytning
alldeles afgiftsfri. Jag kan vid sådant förhållande nu icke förstå
— lika litet som jag förstod det, då utskottet behandlade frågan —
att man icke kan komma till enighet i denna riksviktiga angelägenhet.
Jag liar begärt ordet närmast med anledning af ett yttrande
af eu talare på väster bottensbänken. Han fäste sig särskildt,
liksom en talare före honom, vid den omgång och det besvär,
som skulle vara förenade med upptagandet af afgifter för tjärvirket.
Jag vill gentemot honom säga, att en tjärbrännare är vid
sin verksamhet icke uteslutande beroende af detta tjärvirke, utan
han behof ver jämväl erhålla annat virke af staten. Han behof ver
bark för att ordna och bygga upp sina tjärdalar. Han behöfver
åtskilligt virke för att förfärdiga tunnor till förvaring af tjäran.
Hvarför har man då icke gått så långt, att man föreskrifvit, att
också detta virke skall lämnas fritt åt honom? Saken är nämligen
den, att nämnda slag af virke representera en utgift, som
är betydligt större än hvad fallet är med själfva tjärvirket. Själfklart
är emellertid, att då han behöfver dylikt virke från statens
skogar, måste han betala det, och det besvär man talar om i fråga
om uppbörd och redovisning af afgifter för virke undgår man
därför icke genom att lämna tjärvirket utan afgift.
Lördagen den 23 mars.
29 Nr 20.
Jag bär såväl i fjol som i år ställt mig på den ståndpunkt, °m rält f6r
som fått sitt uttryck i reservationen. Som jag nyss sagt, syftar YeitaU^sta
utskottet och reservationen åt samma håll och motiveringen i as](0gar ,•
utskottets betänkande och reservationen äro i hufvudsak ordagrant de tvä norddensamma.
Det synes mig alltså, att man borde kunna komma Ugaste länen
till lösning af frågan — men om man verkligen vill upprätthålla t"gal
möjligheten för våra statstjänare att kunna med ordning och något '' ning
så när lätthet fullgöra sitt mången gång svåra tjänsteåliggande, (Forts.)
kan man icke gå så långt som utskottet föreslår.
För öfrigt kan man hysa tvekan, huruvida hela förslaget
verkligen är att rekommendera. Det nämndes af en ärad talare,
då frågan om fribiljetter för pensionerade tjänstemän vid statens
järnvägar behandlades i kammaren, att rätta vägen för denna
frågas lösning vore att lämna ett anslag för ändamålet, ty den
åt ett ämbetsverk anförtrodda uppgiften att affärsmässigt förvalta
ett statens affärsdrifvande företag, den finge man icke i någon
mån lämna åsido. Alldeles likartadt är förhållandet här. Då
man nu vill verksamt understödja ifrågavarande handtering i de
norra länen, så bör man icke upplåta åt befolkningen rätt att
afgiftsfritt taga råämnen på statens skogar, ty dessa skogar utgöra
dock en integrerande del af statens affärsdrifvande förvaltning.
Nej, lämpligare vore då att anvisa ett anslag för ändamålet,
ty därigenom skulle man bättre fylla det syfte, som man
här afser att uppnå, utan rubbning af fastslagna principer.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 på aftonen.
Herr Rosén: Jag är uppkallad af ett anförande af herr
Barthelson. Han undrade, ifall det var endast mildalstjära eller
kanske äfven stenkolstjära, som ingick i den af mig nämnda
importsiffran. Jag ber då att få upplysa om, att .det var endast
trätjära, som jag afsåg, och icke stenkolstjära. Öfver importen
af stenkolstjära föres särskild statistik.
Ett af de starkaste skälen för herr Barthelson och, efter hvad
jag förmodar, äfven för reservanterna, är det, att genom ett bifall
till utskottets hemställan »burgna hemmansägare» skulle
komma att tjäna på fattiga kronotorpares bekostnad. Men detta
är ett fullkomligt misstag. Är det verkligen någon, som på allvar
föreställer sig, att en hemmansägare kan lega folk att bryta en
massa stubbar för denna tjärbränning, då handteringen icke något
år gifvit större inkomst än 1 krona 60 öre per dag åt den, som
sysslat därmed? Det lär icke finnas någon hemmansägare, som,
om han vill lega arbetare i dessa tider, får betala mindre än 2
kr. eller 2 kr. 25 öre per dag åt hvar och en af dem. Det skulle
således bli en ren förlust för honom att syssla med denna tjärbränning.
Nr 20. 30
Lördagen den 23 mars.
Om rätt för
ortsbefolkningen
att å statens
skogar i
de två nordligaste
länen
taga stubbar
för tjärbränning.
(Forts.)
Herr Barthelson uppläste äfven ur »Aftonbladet» en protest,
undertecknad af »några fattiga kronotorpare». Jag tror dock icke
att de kronotorpare, som undertecknat den protesten, äro så fattiga
eller ha det så dåligt ställdt. Jag tror snarare, att den protesten
kommit från helt annat håll.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Barthelson: När nu den siste ärade talaren förde
hemmansägarnas talan så vackert som han gjorde och framhöll,
att det vore alldeles otänkbart, att dessa hemmansägare skulle
kunna lega en massa folk för att bränna tjära, så vill jag i anledning
häraf säga, att det är något, som jag aldrig i mitt lif har
tänkt, ännu mindre yttrat! Men jag vill framhålla — och jag
ber få understryka det — hvad jag redan i mitt första anförande
yttrade, nämligen att hemmansägaren har sina tjänare, och dem
kan han använda till hjälp vid tjärbränningen. Så går det också
till i verkligheten. Han använder tjänarne på de tider, då han
icke har något annat arbete åt dem. Därigenom kan han för
dessa tjänare nöja sig med en mindre dagspenning. Skogstorparen
däremot är ensam och måste arbeta ensam, och då kan det väl
icke förnekas, att hemmansägaren på detta sätt har fördel framför
torparne.
Herr Pers: Herr talman! Jag skall blott göra en erinran
mot den siste ärade talaren. Jag vill då framhålla, att jag icke
har yttrat, att stubbarna skulle brytas året efter afverkningen
utan under de närmaste åren efter afverkningen. Jag vet väl, att
det är för arbetsamt att taga upp stubbarna under året närmast
efter afverkningen, men sedan dröjer det icke så länge, förrän
sugrötterna murknat och då går det ganska lätt att taga upp
stubbarna.
Nu har det här talats om att den fattigare befolkningen icke
skulle ha något gagn af denna rätt. Men jag vill då erinra om,
att utskottet i sin motivering uttalat, att Kungl. Maj:t borde meddela
de närmare föreskrifter angående denna sak, som äro erforderliga.
Jag föreställer mig, att det skulle vara för Kungl. Maj:t
angeläget att se till, att i föreskrifterna inryckes den bestämmelsen,
att de fattigare skola hafva företräde vid utdelningen af
dessa rättigheter.
Vidare har här med styrka betonats, att skogseftersynen
skulle vinna på, att dessa afgifter upptagas. Ett sådant påstående
förefaller mig ganska märkvärdigt. Skulle verkligen icke skogseftersynen
kunna ske lika samvetsgrant äfven om icke dessa 10,
15 eller 20 öre per kubikmeter upptoges! Jag kan icke föreställa
mig annat, än att eftersynen skulle kunna gå lika bra i bägge
fallen.
Lördagen den 23 mars.
31 Nr 20.
Herr Rosén: Jag ber att få upplysa, att det är endast i 0m rält f?r
ytterst sällsynta undantagsfall, som hemmansägarne i dessa bygder ortsb^1
kunna bestå sig med tjänare. Det hafva de i regel ej råd till, ten» skogar i
utan de måste utföra allt arbete själfva. de tvä nord
För
öfrigt undrar jag, om ej jägmästarne skulle kunna gifva tigaste länen
kronotorparne företräde framfor hemmansagarne, äfven om stub- för tjärbränbarne
vore afgiftsfria. ning.
(Forts.)
Herr Holmquist: Den motion, som ligger till grund för
detta nu föredragna utlåtande, afser ju befrielse från den afgift,
man hittills upptagit för bruten råvara. Den kläm, hvari utlåtandet
utmynnar, tillgodoser också hvad som i motionen yrkats,
men reservanterna hemställa om en riksdagsskrivelse till Kungl.
Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder »i
syfte att ortsbefolkningen må å statens skogar inom Västerbottens
och Norrbottens län mot en i öfverensstämmelse med hvad därom
ofvan nämnts bestämd mindre afgift taga stubbar för tjärbränning,
i den mån men för skogsvården ej däraf uppkommer».
Så vidt jag kan förstå, finnes redan nu en sådan rätt, som reservanterna
här ifrågasätta. Det är ju redan omtaladt, att dessa
afgifter, som ingå från de personer, hvilka begagna sig af rätten
att taga stubbar, uppgå till en obetydlighet, eller sammanlagdt
till något öfver 10,000 kronor. Nu säga reservanterna i sin motivering,
att den åsyftade lättnaden för tjärbrännarna kunde åstadkommas
genom att afgiften sattes »så låg som möjligt, i alla
händelser icke högre än att kronans direkta kostnader för tillsynen
öfver virkesfångsten blefve betäckta».
Ja, såvidt jag kan finna, beror således afgiftens storlek på
huru sådan tillsyn öfver virkesfångsten kommer att organiseras.
Det skulle kunna hända, att om man tillämpar reservanternas
grundsatser, afgiften kan bli högre än den för närvarande är, och
därmed har icke motionären bedt Riksdagen att hjälpa sig.
Det är också en annan sak att märka, om reservanternas
yrkande blir Riksdagens beslut och detta skulle resultera i en betydligt
lägre afgift än för närvarande, att denna afgift helt och
hållet går åt endast till postporton i dessa ärenden. Det är visserligen
sagdt, att det skulle bero på Konungens befallningshafvande
huruvida hela denna omgång vid uppsamlandet af afgifterna
kunde förenklas. Det har sagts, att jägmästarna nu skulle
äga rätt att upptaga afgifter upp till 200 kronor och då skulle
Konungens befallningshafvande endast behöfva säga till jägmästarna:
Fullgör nu detta på det sättet, att dessa omgångar
undvikas. Men såsom gammal landshöfding vill jag säga, att det
icke är så lätt att säga detta till jägmästarna, som hafva rätt att
följa gifna bestämmelser. Att ordna härom tillkommer i första
hand domänstyrelsen och i andra hand öfverjägmästaren. Såvidt
Nr 20. 32
Lördagen den 23 mars.
Om rätt för
ortsbefolkningen
att å statens
skogar i
de två nordligaste
länen
taga stubbar
för tjärbränning.
(Forts.)
jag kan finna, är reservationen rakt ingenting. Utskottets utlåtande
är något.
Man har också sagt, att reservationen skulle i alla fall i det
afseendet något betyda, att därigenom infördes en viss ordning,
huru små afgifterna än vore. Men nog skulle väl ordning kunna
upprätthållas på annat sätt än genom en så liten afgift. Vill
man göra någonting i denna sak, då kan man också utan betänkande
antaga utskottets hemställan. Vill man ingenting göra åt
saken utan låta den vara såsom den är eller i värsta fall försämra
den, då bör man antaga reservationen!
Jag skall icke göra något yrkande.
Herr Lindblad, Ernst: Jag tror, att man på den sista
talarens anförande kan tillämpa satsen: Den som vill bevisa för
mycket, han bevisar ingenting! Ty denne talare ville bevisa, att
om man antager reservationens kläm, skulle man kanske fastna
på mycket högre afgifter än de nuvarande. Men då får jag såga:
det vore väl ganska märkvärdigt, om man, sedan frågan upprepade
gånger varit före i Riksdagen, och Riksdagen gjort en omsorgsfull
utredning både i utskottet och därefter i kamrarna —
icke minst under debatten i denna kammare i dag — skulle kunna
tolka andemeningen i de bestämmelser, som komma att utfärdas
så, att man finge högre afgifter än man nu hav. Förhållandet är
kanske, att det funnits någon jägmästare, som trott, att denna
afgift skulle vara en inkomstkälla för kronan och därför debiterat
den högre, än som varit behöfligt. Men därför att man nu både
i reservationen och i utskottets betänkande framhållit, att det icke
är meningen, att kronan skall tjäna på detta, utan att man bör
behålla endast den minsta tänkbara afgift, för att skogstjänstemännen
skola äga rättighet och större lätthet att öfva en behöflig
kontroll, därför och endast af denna anledning tror jag, att man
kan underkänna den uttolkning, som den siste talaren ville gifva
åt reservanternas motivering!
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr Hellberg: Från den behandling frågan fick vid förra
Riksdagen har jag erinrat mig och äfven sett efter i protokollet,
att utskottets utlåtande i år och reservationen i fjol äro alldeles
lika lydande utom i en punkt i klämmen. Skillnaden är den att
i stället för ordet »ortsbefolkningen», såsom det står i detta betänkande,
användes i fjol orden »mindre bemedlade personer».
Nu har här uppstått tvist mellan olika talare, huruvida bättre bemedlade
skulle komma att profitera af rättigheten till fri stubbbrytning
eller icke. Den ene talaren har påstått, att de komma
att göra det, den andre har sagt, att sådant icke behöfver befaras.
Hur det skulle komma att gå med den saken, törs jag icke säga.
Men då förefaller det mig, som om det riktiga vore, att man i
Lördagen den 23 mars. 33
alla fall bestämdt sade ifrån livad man önskar. Jag för min del
vill icke på något sätt vara med om, att staten premierar bättre
bemedlade personer, som kunna komma att drifva denna lilla
industri. De kunna gärna erlägga den ringa afgift, hvarom här
äi fråga. Herr Rosén har uttryckt såsom sin mening, att skogstjänstemännen
skulle kunna få i uppdrag att, när dessa tjärbrytnmgsplatser
bestämdes, se till, att endast mindre bemedlade komme
i fråga. Det är ju möjligt, att de kunna göra det, men det beror
också på, huru bestämmelserna för skogstjänstemännen blifva affattade.
Aro de icke tillräckligt tydligt aifattade, tillåter jag mig
tvifla på, att någon sådan tillsyn kommer till stånd. I alla händelser
tycker jag, att, när man skall skrifva till regeringen och ge
den direktiv för den förändring man önskar, man också så långt
möjligt är bör bestämdt angifva, hvad man önskar. Min önskan
är då, att stubbrytningen må vara fri för den mindre bemedlade
befolkningen, men icke för hvem som helst.
Jag hemställer därför om sådan ändring i utlåtandets kläm,
att ordet »ortsbefolkningen» utbytes mot »mindre bemedlade personer».
Grefve Wachtmeister, Axel: I anledning af herr Hellbergs
senaste anförande ber jag få erinra kammaren om, att i
utskottets hemställan i fjol förekommo orden »mindre bemedlade
peisoner», men på förslag af friherre De Geer beslöt kammaren
att utbyta dessa ord mot ordet »ortsbefolkningen», detta därför
att det vore så svårt att afgöra hvilka personer, som verkligen
äro mindre bemedlade.
Jag bei få vidhålla mitt yrkande om bifall till reservanternas
förslag.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter herr vice talmannen,
som för en stund öfvertag^ ledningen af förhandlingarna,
yttrade, att beträffande förevarande utlåtande under öfverläggningen
framställts följande yrkanden: Ro) att utskottets hemställan
skulle bifallas; 2:o) att kammaren skulle antaga det förslag,
som innefattades i den af herrar Ernst Lindblad och Aabv
Ericsson vid utlåtandet afgifna reservation; och 3:o) af herr Hellberg,
att hvad utskottet hemställt skulle bifallas med den ändring,
att ordet »ortsbefolkningen» utbyttes mot orden »mindre bemedlade
personer.»
Sedermera gjorde herr vice talmannen propositioner jämlikt
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall
till det under 2:o) upptagna yrkandet vara med öfvervägande ia
besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till utskottets hemställan uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren skall antaga det förslag, som
Förslå kammarens protokoll 1912. Nr 20. 3
Nr 20.
Om rall för
ortsbefolkningen
att d statens
skogar i
de två nordligaste
länen
taget stubbar
för tjärbränning.
Nr 20. 34 Lördagen den 23 mars.
innefattas i den af herrar Ernst Lindblad och Aaby Ericsson vid
jordbruksutskottets utlåtande nr 32 afgifna reservation, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstningen befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—67;
Nej—45.
Vid förnyad föredragning af jordbruksutskottets den 20 och
22 innevarande månad bordlagda utlåtande nr 33, i anledning af
väckt motion om åtgärder till förbättrande af den mindre burgna
lappmarksbefolkningens möjligheter att förvärfva inkomst g®110™
utdrifning af vindfällen eller liknande skog, biföll kammaren hvad
utskottet i detta utlåtande hemställt.
Om upplåtelse Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 20 och 22 i denna
af odiingsiä- månad bordlagda utlåtande nr 34, i anledning af väckt motion
genheter å om v;ssa ändringar i bestämmelserna om upplåtelse af odlings
kronoparker
iägenketer å kronoparker och öfverloppsmarker inom de sju nordin.
ju. i de sju o
nordligaste ligaste länen.
länen.
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 210, hade herrar Lindhagen och Hage hemställt,
att Riksdagen ville i de år 1909 antagna bestämmelserna om upplåtelse
af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker
inom de sju nordligaste länen besluta ändringar i uti motionen
angifna syften eller, om det ej medhunnes, hos Kungl. Maj :t begära
skyndsamt förslag därtill.
Utskottet hade i detta utlåtande på anförda skäl hemställt,
att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Herr Hellberg: Vid genomläsning af detta utlåtande har
jag ofrivilligt kommit att minnas ett bondeordspråk från Ryssland,
som säger: »Gud hör oss icke, och tsaren är långt borta.»
Lördagen den 23 mars. 35
Nu vill jag härmed icke hafva sagdt, att jag anser de här ifrågavarande
förhållandena i Norrland vara ryska, men jag har icke
kunnat undgå en känsla af, att ibland för dessa kronotorpare i
Norrlandsskogarna de hjälpande makterna tyckas vara bra långt
aflägsna och kanske äfven understundom icke så litet tunghörda.
Motionärerna hafva inledt. sin framställning med att betona
den starka motsättningen mellan statens jordpolitik uppe i Norrland
under afvittringstiden och den jordpolitik, som nu drifves
gentemot kronotorparne. I förra fallet har staten visat den allra
största frikostighet, i senare fallet har den visat sig ganska njugg
och har uppställt rätt stränga villkor. Motionen afser nu att
kunna åstadkomma någon lättnad i dessa kronotorpares villkor;
och att en sådan lättnad är af behof vet påkallad, synes mig utskottet
själft på åtskilliga ställen medgifva. Det säger sålunda på
sidan 5»Utskottet vill visserligen icke förneka, att jägmästarne
icke alltid äro de lämpligaste handhafvarne af angelägenheter,
hvilka i så hög grad som ofvanberörda upplåtelser måste ses äfven
ur social synpunkt» etc. Det är ju ett ganska beaktansvärdt erkännande,
som ligger i dessa ord. När sedan utskottet försöker
reducera betydelsen däraf genom att erinra om, att kronotorparne
hafva besvärsrätt mot jägmästarnes beslut, så förstår hvar och
en, som något känner till huru det brukar vara, när de små och
svagare skola anföra klagomål emot de större och mäktigare, att
denna besvärsrätt icke är så synnerligen mycket värd. Utskottet
erkänner också på sidan 7 i utlåtandet, »att en del i de gamla
kontrakten intagna bestämmelser kunna synas onödigt stränga
och mindre lämpade efter moderna förhållanden». Äfven i den
punkten vill dock utskottet trösta med, att dessa bestämmelser
»just på grund häraf uteslutits ur de nyare kontrakten och sålunda
i allt fall inom en ganska snar framtid komma att helt
vara satta ur tillämpning». Men hvad innebär egentligen denna
tröst? Jo, den innebär det, att de kronotorpare, som erhållit upplåtelser
efter de gamla bestämmelserna, måste finna sig i att ha
det på det otillfredsställande sätt, som utskottet erkänt.
Slutligen vill utskottet på de sista raderna i utlåtandet framhäfva
såsom ett slags nödvändighet, att de, som erhållit upplåtelser
på statens mark, måste befinna sig i en sämre ställning än de,
som hafva jord med äganderätt. Det förefaller mig nästan, som
om det funnes en önskan hos utskottet, att en sådan skillnad
skulle förekomma. Man borde dock tvärtom sträfva att minska
denna skillnad och söka att göra upplåtelserna på statens mark
så förmånliga som möjligt för de mindre bemedlade, hvilka kunna
vara i behof af sådana upplåtelser. Man borde sträfva för att de
må få åtnjuta i allt väsentligt samma fördelar som jordägarne,
på samma gång som staten vinner den stora fördelen att icke
behöfva släppa jorden ur sin hand och utlämna den till spekulationsobjekt.
Nr 20.
Om upplåtelse
af odlingslägenheter
å
kronoparker
in. m. i de sju
nordligaste
länen.
(Forts.)
Nr 20. 3<>
Lördagen den 23 mars.
Om upplåtelse ])et förfaller mig sålunda, som om det liade kunnat förefinaf
odlingslä uag gansica stor anledning att aflåta en sådan skrifvelse angående
kronopark^ ändrade bestämmelser för ifrågavarande upplåtelser, hvarom mom.
m. i de sju tionärerna hemställt. Jag har icke kunnat undgå att få det innordiigas/e
trycket, att utskottet ansett skogsvården däruppe vara en mycket
länen. större och viktigare statsangelägenhet än vården om nybyggarnes
(Forts). bästa. Meu att sätta eu naturtillgång högre än människorna själfva,
är en uppfattning, som jag tycker är alldeles afvita.
I sakens nuvarande läge gör jag emellertid intet yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i föreliggande utlåtande hemställt.
Om afskaf- Föredrogs ånyo Första kammarens första tillfälliga utskotts
fande eller den 20 och 22 innevarande mars bordlagda utlåtande nr 10, i
suspension af fr;\ga om en af herr Skarstedt väckt motion, nr 78, om upphäfvaccinations-
van(le eller suspension af bestämmelser om skyldighet för förU’(m9''
äldrar och målsmän att inom viss tid låta vaccinera sina barn.
I eu inom Första kammaren väckt motion, nr 78, som hänvisats
till behandling af dess första tillfälliga utskott, hade herr
Skarstedt hemställt, att Riksdagen ville besluta att ingå till Kungl.
Maj:t med framställning i syfte att det i Kungl. Maj :ts reglemente
för skyddskoppympningen i riket af 29 september 1853 gifna
åläggandet för föräldrar och målsmän att inom viss tid lata vaccinera
sina barn måtte upphäfvas; eller — om detta nu ej skulle
kunna ske — att den nämnda tvångsbestämmelsen måtte suspenderas,
intill dess den pågående utredningen framlagts och ledt till
resultat.
Utskottet hade i förevarande utlåtande på angifna grunder
hemställt, att Första kammaren för sin del måtte besluta att i
skrifvelse till Kungl. Maj;t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes föranstalta
därom, att den af 1908 års Riksdag begärda utredningen
af vaccinationsfrågan måtte slutföras så tidigt, att nya bestämmelser
i ämnet kunde om möjligt under nästkommande år utfärdas.
Grefve Hamilton Hugo: Herr talman, mina herrar! I
denna mycket omdebatterade fråga föreligga nu tvenne utskottsbetänkanden,
afgifna det ena af ett tillfälligt utskott från Första
kammaren och det andra af ett tillfälligt utskott från Andra kammaren.
Båda betänkandena äro såväl till motivering som kläm
lika lydande, och i båda utskotten stå samtliga ledamöter bakom
utlåtandet. Därjämte afse utskottens hemställan någonting så
lockande, för att ej säga oemotståndligt, som ett förslag till en
Lördagen den 23 mars. 37
skrifvelse till Kungl. Maj "t. Det kan kanske under sådana förhållanden
vara något djärft att tro, att jag skulle kunna förmå
kammaren att dela min uppfattning. Jag förmenar nämligen,
att Första kammaren bör utslå såväl den i ämnet väckta motionen
som betänkandet.
Motionären bar föreslagit, att vaccinationstvånget måtte upp
häfvas, eller, om så ej kan ske, att det åtminstone måtte suspenderas
i afvaktan på slutförandet af den utredning i ämnet, hvarmed
medicinalstyrelsen är sysselsatt. Öfver denna motionärens
framställning har utskottet, såvidt jag kunnat finna, ej alls yttrat
sig, utan utskottet har i stället hemställt om eu skrifvelse för
att påskynda slutförandet af medicinalstyrelsens utredning. Det
är ju i och för sig ganska märkligt och uppseendeväckande, att
man ifrågasätter, att Riksdagen skulle till Kungl. Maj:t sända eu
skrifvelse för att framhålla, att det går för långsamt med fullgörandet
af den utredning, som Riksdagen endast för några få år
sedan begärt. Utskottet har genom att återgifva eu promemoria
från medicinalstyrelsen själf i någon mån redogjort för, hvarför
det hittills gått så pass långsamt med denna utredning. Jag skall
be att nu i någon liten män få komplettera uppgifterna härom.
Detta ärende föredrogs ju af mig den tid, då jag var civilminister.
Förhållandet är det, mina herrar, att det knappast finnes
något område, där det är svårare att få lämpliga sakkunniga,
lämpliga kommittéledamöter än det, i fråga om hvilket man måste
vända sig till de praktiserande läkarne. Man kan, äfven om
man tillmötesgår dem så mycket som möjligt, nästan aldrig gifva
dem en sådan ersättning, att det ej för dem blir en personlig
uppoffring att deltaga i eu dylik kommittés arbete, ofta till och
med en mycket stor uppoffring. Därför är det ytterligt svårt att
få verkligt dugande personer att åtaga sig detta uppdrag. Detta
var till eu del orsaken, hvarför Riksdagens skrifvelse 1908 ej
blef föredragen hos Kungl. Maj:t förrän 1909. Därtill kom eu
annan omständighet, att det nämligen mellan mig och chefen
för medicinalstyrelsen rådde en viss meningsskiljaktighet. Jaghyste
den uppfattningen, att detta vore eu fråga, för hvilken man
ej borde tillsätta en kommitté, utan hvarom vederbörande ämbetsverk
borde taga hand. Men medicinalstyrelsen var öfverhopad
af göromål och sköt frågan ifrån sig. Jag som den starkare
parten dref min vilja igenom, men medicinalstyrelsen fick tillkalla
sakkunniga. Af skäl, som jag förut angifvit, var det emellertid
för medicinalstyrelsen mycket svårt att få lämpliga personer,
och de, som man fått, hafva varit upptagna af andra göromål, så
att det ej gått så fort. Nu har medicinalstyrelsen upplyst, att,
på grund af såväl frågans vidlyftighet som den omständigheten,
att. de personer, som ha hand därom, hafva åtskilligt annat att
göra, denna utredning ej kan blifva färdig på ett par år. Och
nu föreslår utskottet en skrifvelse till Kung!. Maj:t af innehåll,
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinalionstväng.
(Forts.)
Nr 20. 38
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- att den måtte forceras så, att den blir färdig nästa år. Hvad är
fande eller ^ (];l för något, som vållar en sådan brådska, att man ej kan
Vaccinations- låta en kommitté, hvars arbete är väl planlagdt och som håller
tvång. på därmed, slutföra sitt uppdrag i lugn och ro, utan i stället vill
(Forts.) forcera fram saken? Jo, säger utskottet, det råder en sådan
oro i landet. Ja, detta gör det nog på vissa håll, och som
utskottet mycket riktigt framhållit, finnes det människor, som ifrigt
arbeta på, att vaccinationstvånget skall afskaffas. Men tror man
verkligen, att oron skall minskas därför, att utredningen forceras
och man följaktligen riskerar, att den ej blir så grundlig? Jag
tänker mig, att dessa oroliga människor ej slå sig till ro med
mindre, än att de få utsikt, att deras vilja går igenom, och detta
är ju ock hvad de önska. För min del tror jag verkligen ej, att
det kan vara så farligt, att det finnes eu del oro och agitation. Vaccinationstvånget
har ju funnits här i landet under snart 100 år.
Det var, om jag ej misstager mig, år 1816, som det infördes.
Under denna långa tid har det alltid funnits personer, som sett
det med mycken ovilja. Men vi skola komma ihåg, att under
dessa 100 år liar det svenska folkets hälsotillstånd gått framåt
som aldrig tillförene. Barnadödligheten har minskats, lifslängden
har ökats, och det uppväxande släktet har blifvit kraftigare. Det
kan väl då ej här föreligga en så stor risk, en så stor fara, att
man ej kan lugna sig ett år till, för att få vaccinationsfrågans
utredning grundligt verkställd. Emellertid förstår jag mycket
väl, att man kan resonera som så: hvad gör det, om man gifver
Kung! Maj:t en liten påstötning? Det arbetas så långsamt,
att vederbörande gärna kan få en liten påstötning. Ja, jag tycker
också, att det är en ganska oskyldig sport att göra detta, och
för min del skulle jag ej hafva något egentligt att invända emot
en sådan här riksdagsskrifvelse i förevarande syfte, om ej frågan
vore åtföljd af en sådan motivering, som föregår den kläm, hvartill
utskottet kommit. Den synes mig vara af mycket betänklig
beskaffenhet. Utskottet har tydligen skrifvit sitt utlåtande i tillmötesgåendets
tecken. Man har försökt att åstadkomma en fruktbärande
samverkan med sina motståndare, men en fruktbärande
samverkan med dem, som stå på en fullständigt negativ ståndpunkt
— däraf, mina herrar, blir ingenting. Det är rätt märkvärdigt
att i betänkandet se spåren af detta tillmötesgående mot
motionären. Motionären säger i sin motion bland annat — och
det är väl själfva kärnan af hans framställning — att han för
sin del anser det vara »fördelaktigt för utredningen, om den nya
Riksdagens mening i frågan blir känd, innan resultatet framlägges.
» Detta är en, jag vill ej säga originell, åsikt, men nog är
den ganska egendomlig. Den har nog i våra dagar förekommit
förut, denna egendomliga uppfattning om Riksdagen och folkviljan
— »folksjälen» kallas det ju också — å ena sidan och
sakkunskapen å den andra. Folkviljan skall skynda att gifva sig
30 Nr 20.
Lördagen den 23 mars.
till känna, så att sakkunskapen skall veta, livad den har att rätta
sig efter! Detta är vill yttrandets mening och det är mot denna sl[spension af
uppfattning, som utskottet visat sig synnerligen tillmötesgående, vaccinationsDet
råder en alldeles märklig och anmärkningsvärd skillnad mel- tvång.
lan detta utskottsbetänkande, som afser att blifva en skrifvelse (Forts.)
till Kung!. Maj:t, och den skrifvelse, som Riksdagen år 1908 aflat
i samma ämne. I den senare framhöll Riksdagen, att bestämmelserna
rörande vaccinationen voro föråldrade och i manga hänseenden
torde behöfva ändras. Man tog där en bestämd ståndpunkt
emot vissa uppenbara öfverdrifter i motionärens framställning,
men framhöll å andra sidan, att det äfven borde undersökas,
huruvida vaccinationstvånget ej kunde helt och hållet upphäfvas
eller inskränkas, men Riksdagen tog på intet sätt parti i
frågan. Här har utskottet i tillmötesgåendets tecken gått helt
annorlunda till väga. Jag ber herrarna genomläsa hvad utskottet
säger å sid. 4. Utskottet har visserligen gjort små utvikningar
för att skydda sig, ty man får för all del ej tro, att utskottet
har någon bestämd uppfattning! Jag kan emellertid ej finna
annat, än att utskottet verkligen har det. Utskottets sympatier
ligga helt och hållet på motionärens sida i fråga om upphäfvandet
af vaccinationstvånget, och utskottet vill, att Riksdagen skall
göra ett uttalande i den riktningen. Det är det, jag anser vara
fullkomligt oriktigt, och så mycket oriktigare, som frågan redan
är dragen inför Kungl. Maj:ts pröfning. Här ha vi återigen ett
sådant fall, där man säger: »här är ju blott fråga om utredning».
Ja, om eu utredning med på förhand gifvet resultat!
Utskottet har äfven i ett annat afseende visat sig synnerligen
tillmötesgående. Utskottet har nämligen i slutet af sitt betänkande
inflickat en rad om att det är »gifvetvis synnerligen
önskligt, att vid utredningsarbetet skilda meningar rörande vacciuationsfrågan
blifva representerade». Detta är naturligtvis ett
direkt klander mot sammansättningen af den nuvarande kommissionen,
om jag så får benämna medicinalstyrelsen och dess sakkunniga.
Nu tillåter jag mig att fråga utskottet: hur vet utskottet,
att det ej hos medicinalstyrelsens ledamöter och de sakkunnige,
som de hafva tillkallat, finnes skilda meningar rörande vaccinationen?
Har utskottet fått någon uppgift om,^ att fullständig
enighet råder? För min del skulle jag vilja hålla vad om, att
så ej är förhållandet, och detta på den enkla grund, att jag
aldrig hört talas om, att en fem, sex vetenskapsmän, som skolat
lösa en praktisk fråga, haft alldeles samma åsikt. Nej, det måste
vara något annat, som här ligger bakom. Det är något, som
utskottet genom sitt tillmötesgående gifvit vika för, och jag tror
mig känna det. Under den tid, jag var chef för civildepartementet
och denna fråga var under behandling, fick jag gång på gång
uppvaktningar och skrifvelser af personer, som ville, att antingen
de själfva skulle komma in i denna utredning eller att af dem
Nr 20. 40
Lördagen den 23 mars.
0fandTeuIr nam?Sifna personel- skulle komma in. De ansågo alldeles gifvet,
suspension a/att \ utredningen borde komma in personer, som hade den bevaccinations-
stämda uppfattningen, att vaccinationstvånget skulle upphäfvas.
tvång. Det val- åtskilligt godt folk. Det var homöopatiska läkare!
(Forts.) det var homöopater, som ej voro legitimerade läkare, det var
amatöiei och utöfvare af s. k. naturläkekonst, det var ögondiagnostici,
d. v. s. sådana, livilka, som herrarna veta, genom att
se folk i ögonen taga reda på, om de hafva ondt i — någon
annan del af kroppen. Jag hade verkligen den uppfattningen,
att dessa människor ej borde vara med i denna utredning, dels
därför, att de ej äro kompetenta att bedöma frågan, och dels
därför, att de hafva en bestämd förutfattad mening.
Därför ansåg jag och anser fortfarande, att denna fråga bör
öfverlåtas åt opartiska och fullt sakkunniga personer. Jag skulle
djupt beklaga, om den svenska Riksdagen genom ett bifall till detta
betänkande eller till motionen, hvilket det nu kan blifva, skulle
slå in på den väg, att svenska Riksdagen skulle söka främja
hälsovården i riket i strid mot den aktade läkarkårens omdöme;
och den svenska läkarekårens opinion, den är förvisso icke för
motionen. Och ej heller tror jag, att den sympatiserar så synnerligen
mycket med betänkandet.
Utskottet synes som sagdt tro, att det är klokt att vara tillmötesgående.
Jag tror det ej.
På dessa grunder, herr talman, ber jag att få yrka afslag å
såväl utskottets betänkande som den i ämnet väckta motionen.
Herr P e t r é n, Alfred: Herr talman, mina herrar! Då
de kammarledamöter, som å detta aktstycke satt sina namn under
herr Skarstedts, endast instämt i motionens syfte, så kommer
den kritik, som jag nu går att öfva mot motiveringen, icke att
rikta sig mot dem, utan allenast mot motionären.
Det första intryck, som jag erhöll, då jag läste denna motion,
var häpnad, häpnad öfver att det är möjligt, att någon kunnat
så fullkomligt missuppfatta de skäl, på grund af Indika vaccinationstvångets
anhängare fasthålla vid detta. Motionären synes
nämligen tro, att de anse enhvar ovaccinerad person städse vara
farlig för sin omgifning. Han skrifver nämligen nederst å
sid. 5: »Enligt vaccinationsstadgan äro rikets skolor och läroverk
stängda för barnen, om de ej fått i sig denna vidriga vätska, tv
den lille ovaccinerade är kantänka smittofarlig för kamraterna.
Ett mera barockt påstående kan väl dock knappast göras än det,
att ett friskt barn är farligt för sin omgifning därför att dess blod
ej blifvit förskämdt genom förorening från sjuka djur. Men
det är just denna tankegång — alltså att ett friskt barn är farligt
för sin omgifning — som ligger till grund för det nämnda
skolförbudet.»
Lördagen den 123 mars.
41
Nr 20.
Ja, mina herrar, om verkligen tvångsvaccineringen vore byggd
på eu dylik barock uppfattning, soin motionären, af bär citerade
satser att döma, synes tro, så skulle jag gifva honom fullkomligt
rätt, då lian karakteriserar den som humbug. Nu är emellertid
förhållandet detta, att det icke finnes någon, som anser en ovaccinerad
person vara farlig för sin omgifning under vanliga förhållanden
— helt naturligt, ty så länge koppsmittan ej finnes inom
landets gränser, kan naturligtvis ingen af landets innebyggare
nedsmitta sin omgifning med smittkoppor, och som bekant, halhet
under årtionden i regel ej funnits någon koppsmitta i
vårt land. Det är först, när smittoämnet blifvit importeradt
utifrån, som å ifrågavarande ort befintliga personer, som icke
äro immuna för smittkoppor, alltså i första hand de ovaccinerade,
kunna blifva farliga för sin omgifning. Då nu skolorna
som bekant spela en mycket stor roll i fråga om utbredning
af epidemiska sjukdomar, så har man ansett det vara af
särskild vikt, att skolbarnen äro immuna mot smittkoppor, på
det att de ej vid inträffande smittkoppsfall må kunna från skolan
sprida smittkopporna öfver bygden.
Vaccinationens motståndare förmena nu, att man vid inträffande
fall af smittkoppor ej bör använda vaccination, utan i dess
ställe betjäna sig af de åtgärder, som numera äro brukliga vid
bekämpandet af smittosamma sjukdomar, nämligen isolering och
desinfektion. Dessa medel äro emellertid icke till fyllest, allra
minst när det gäller eu sjukdom med så lång inkubationstid som
smittkopporna. Med »inkubationstid» menar man som bekant
den tid, som förflyter från det, att smittämnet upptagits i organismen,
och till dess de första sjukdomssymptomen gifva sig till
känna. Denna inkubationstid eller groningstid, som vi också
kunna kalla den, är mycket olika vid olika epidemiska sjukdomar.
Under det att den vid flera af våra vanliga epidemiska
sjukdomar, såsom skarlakansfeber och difteri, endast är några få
dagar, uppgår den för smittkopporna till icke mindre än 10 ä
14 dagar. Under så lång tid kan alltså eu med kopporna nedsmittad
person gå omkring med smittämnet i sin kropp och sprida
detta omkring sig, innan sjukdomen blifvit konstaterad. Det
ligger i sakens natur, att ju längre groningstid en epidemisk sjukdom
har, desto svårare är det att förhindra dess spridning, sedan
den en gång väl fått fast fot. Koppornas historia visar också,
hur ofantligt smittosam denna sjukdom är. Under den förvaccinatoriska
tiden voro ju smittkopporna så allmänna, att de liksom
våra dagars mässling voro en utpräglad barnsjukdom —- af
det skäl nämligen, att äldre personer allmänt voro immuna för
sjukdomen till följd däraf, att de redan som barn genomgått densamma,
När man så betänker, att dödligheten var mycket stor
och att sjukdomen hos dem, som icke dukade under därför, ofta
lämnade efter sig svåra lyten, såsom blindhet, döfhet, lamhet
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationstvång.
(Korts.)
Nr 20. 42
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- 0. s. v., så förstår man, hvilket svårt plågoris smittkopporna vojande
eller 0 un(]er (Jeu tid, då vaccinationen ännu icke blifvit införd. Öf''^vaccinationver
hufvud taget finnes det ej någon farsot, som varit så folksång.
förödande som smittkopporna, ej ens pesten eller koleran undan(Forts.
) tagna. Ännu mot slutet af 1700-talet skördade smittkopporna
icke mindre än omkring V2 million offer årligen i Europa och
ensamt i Sverige afledo häri vid denna tid omkring 5,000 perso
ner årligen, understundom dubbelt och ännu mera.
Med vaccinationens införande i början af 1800-talet sjönk så
antalet sjukdomsfall mycket hastigt, och såsom vi veta, har vårt
land under de sista årtiondena praktiskt taget varit fritt från smittkoppor.
Nu invända vaccinationens motståndare, att detta lyckliga
förhållande icke är att tillskrifva vaccinationen, utan de förbättringar
i den allmänna hälsovården, som så småningom inträdt.
Det är emellertid omöjligt att förklara saken härmed, så
hastigt som nedgången i antalet smittkoppsfall skedde. Vi skola
dock betänka, att Sverige vid midten af 1840-talet var så godt
som fritt från smittkopporna, under det framstegen i den allmänna
hälsovården i allmänhet datera sig först från midten af
70-talet. Till belysande af denna sak kan jag också peka på förhållandena
i Nordamerikas nyförvärfvade kolonier. På Filippinerna
t. ex. rasade, innan amerikanarna öfvertogo detta land,
smittkopporna oerhördt; de förorsakade sålunda cirka 40,000 dödsfall
årligen på en befolkning af 6 l/a millioner, men sedan amerikanarne
genomfört vaccinationstvång, hafva smittkopporna så
godt som försvunnit därifrån. På samma sätt hafva smittkopporna
mycket hastigt utrotats på Porto Rico, sedan tvångsvaccination
där genomförts.
Med dylika fakta för ögonen synes det mig alldeles orimligt
att vilja förneka betydelsen af det skydd, vaccinationen lämnar
mot smittkopporna. Den grundligaste utredning på detta område,
som blifvit gjord, torde vara den, som verkställdes af den
bekanta engelska kommission, hvilken under åren 1889—1896 arbetade
med denna fråga. Motionären anför nu, att denna kommission
kommit till det resultat, att vaccinationen icke erbjuder
det skydd, densamma förmenats medföra. Denna uppgift, mina
herrar, är så långt ifrån sanningen, att den tvärtom är raka
motsatsen till sanning. Kommissionen i fråga, som var sammansatt
af 7 läkare och 8 laici, kom enhälligt till den uppfattningen,
ätt vaccinationen utöfvar ett skyddande inflytande gentemot smittkopporna,
om det också inom densamma fanns en skiljaktig mening
så till vida, att tvenne af dess ledamöter, hvilka voro motståndare
till vaccinationstvånget, ansågo, att man tillskrifvit vaccinationen
en alltför stor betydelse med afseende på skydd mot
smittkopporna. Kommissionens majoritet, som bestod af 11 ledamöter
— 2 hade under arbetets gång aflidit — uttalade återigen
i ett utförligt motiveradt utlåtande sin bestämda öfvertygel
-
Lördagen den 23 mars.
43 Nr 20.
se, att vaccinationen och endast vaccinationen vore orsaken till Om afskafden
minskning i koppdödligheten, som det 19:de århundradet vi- SIf^én*ion*a/
sat. Det misstag, som motionären här gjort sig skyldig till, tor- vaccinationsde
bero därpå, att ifrågavarande kommission föreslog till införan- tvang.
de uti engelska vaccinationslagen den äfven i utskottets betän- (Forts.)
bände omtalade s. k. samvetsklausulen, som innebär, att, ifall eu
fader eller förmyndare inom fyra månader efter ett barns födelse
inför vederbörande domstol under edlig förpliktelse på heder och
samvete afgifver den förklaringen, att efter hans öfvertygelse
vaccinationen skulle blifva farlig för barnets hälsa, vaccinationstvåuget
bortfaller. Att kommissionen, trots sin uppfattning om vaccinationens
stora betydelse såsom skydd mot smittkopporna, likväl
föreslog denna undantagsbestämmelse, berodde därpå, att det vid
denna tid i England fanns eu vidt utbredd vaccinationsskräck,
och man ansåg olämpligt att skapa martyrer. För att emellertid
motväga den verkan, som denna samvetsklausul eventuellt kunde
få, föreslogos andra bestämmelser, ägnade att öka vaccinationssiffran.
Det inrättades således ett statsinstitut för beredande af
vaccin, något, som förut icke funnits i England, och i den ofvannämnda
engelska lagen intogs en bestämmelse, att läkarna skulle
i hemmen uppsöka hvarje barn, så snart tiden för dess vaccination
vore inne. Under första åren efter 1898 års lags antagande
ökades också i England antalet vaccinerade, men har sedermera
minskats, i synnerhet efter 1907, då lindring i den s. k.
samvetsklausulen infördes, så att man fick lämna det ofvannämnda
intyget under en enklare form. Det är också att märka, att
man i England alltsomoftast har att kämpa med koppepidemier,
under det att i Tyskland, det land, där vaccinationstvånget är
kanske, bäst genomfördt, endast i mycket ringa grad dödlighet
förekommer på grund af smittkoppor.
Motionären har till stöd för sin uppfattning äfven anfört
yttranden af några svenska läkare, som han betecknar såsom
framstående. För min del skall jag endast uppehålla mig vid
en af de här citerade läkarna, som i hvarje fall allmänt erkännes
såsom framstående, nämligen docenten Holmgren. När nu i
en motion, hvars hela tankegång är den, att vaccinationen icke
utgör något skydd emot smittkoppor, citeras en läkare såsom motståndare
till vaccinationstvånget, så skulle man gärna vilja tro,
att denne läkare intager samma ståndpunkt som motionären. Gå
vi emellertid till källan finna vi där, att docenten Holmgren yttrar
följande: »Tvångsvaccinationens införande var på sin tid ett
socialhygieniskt stordåd, som tvingar till beundran». Som synes,
är det således en ofantligt stor skillnad mellan den ståndpunkt,
docenten Holmgren intager, och motionärens, då denne karakteriserar
vaccinationen såsom veritabel humbug och eu af mänsklighetens
största villfarelser. I den uppsats, som motionären tydligtvis
åsyftar, då han anför docenten Holmgren såsom motstån
-
Nr 20. U
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- dåre till vaccinationstvånget, har denne uttalat tvifvel därom, husus^nsio!"
/ ruv''^a den allmänna tvångsvaccinationen numera, då smittkopvaccinations-
porna så sällan uppträda i vårt land, alltjämt skulle vara nödig,
tvång. men lian framhåller på samma gång, att vid inträffande smitt(Forts.
) koppsfall, jämte skyndsam isolering af smittkällan, det äfven vore
nödvändigt att företaga vaccination af den sjukes omgifning i
nödig utsträckning. Såsom vi finna, är docenten Holmgren icke
motståndare till hvarje vaccinationstvång, om också till allmänt
vaccinationstvång. I sanning synes mig motionärens sätt att citera
vara något underligt.
Det är ju alldeles klart, att om det allmänna vaccinationstvånget
skall borttagas, måste man fordra synnerligen stränga bestämmelser
beträffande vaccinering af både unga och gamla i den
ort, där smittkoppsfall inträffar. För min del vågar jag icke uttala
någon bestämd mening, huruvida detta medel är till fyllest
för att äfven i framtiden skydda vårt land från förhärjande koppepidemier,
men det synes mig dock vara af stor vikt att det tages
under allvarlig ompröfning, huruvida det kan vara möjligt
att lösa frågan på nu angifven väg — detta med hänsyn därtill
att det, såsom bekant, i många landsändar och inom skilda befolkningslager
finnes en mycket stark opinion mot det allmänna
vaccinationstvånget, må vara att denna opinion skapats af en synnerligen
o vederhäftig agitation, som i målande ord och ännu mera
målande bilder predikar vaccinationens förmenta faror. Det är
betecknande för denna agitation, att den, så att säga, skär all
vaccinering öfver eu kam; den fördömer sålunda vaccination med
animal lymfa likaväl som den äldre metoden med humaniserad
lymfa; vaccinationsförfarandet finner lika litet nåd för dessa fanaticis
ögon, vare sig den verkställes af legitimerade läkare, såsom
det är föreskrifvet i Tyskland alltsedan 1874, eller den verkställes
af för uppgiften mindre lämpliga personer, såsom förhållandet
varit och väl ännu mångenstädes är i vårt land. Det torde
emellertid icke vara tvifvel underkastadt, att, där vaccinationen
verkligen åstadkommit skada, denna i regel kan hänföras till två
moment: användandet af humaniserad lymfa eller bristande kompetens
hos vaccinatören. Detta är också framhållet i den skrifvelse,
som 1908 års Riksdag beslöt i vaccinationsfrågan. Då denna
skrifvelse af ser eu allsidig utredning af frågan, omfattande
såväl bristerna i nu gällande vaccinationslag som ock möjligheten
af vaccinationstvångets upphäfvande eller begränsning, kunde
det synas onödigt att nu besluta en ny skrifvelse i frågan, en
uppfattning, till hvilken den föregående ärade talaren anslutit sig.
Då det emellertid blifvit upplyst, att det utredningsarbete, som
på grund af nämnda riksdagsskrifvelse blifvit igångsatt, icke avancerat
längre, än att det beräknas dröja ännu minst ett par år,
innan det kan blifva bragt till afslutning, har utskottet — med
hänsyn till nämnda vidt utbredda opinion mot allmänt vaccina
-
Lördagen den 2.''! mars.
45 Nr 20.
tionstvång — unsett det vara åt'' vikt, att sådan förändring ilgde °''n “f*''«•frum
i förevarande utredningsarbetes organisation, att det kundQ
slutföras väsentligen tidigare. Enligt hvad föregående ärade ta- vaccinationslare
upplyst, har också medicinalstyrelsen själf ansett, att utred- tvär.g.
ningen från början bort hafva ordnats på annat sätt, än som skett, (Forts.)
då styrelsens arbetsbörda vore alltför stor, för att detta arbete inom
rimlig tid skulle kunna af densamma slutföras.
Då jag icke haft något att invända emot de synpunkter, som
varit afgörande för utskottets ställning till motionen, har jag biträdt
utskottets hemställan, till hvilken jag därför, herr talman,
nu ber att få yrka bifall.
Herr Skarste dt: Med hänsyn till det slut, hvartill utskottet,
eller rättare sagdt de båda samarbetande utskotten, kommit i frågan,
hade jag för min del icke tänkt, att någon diskussion rörande
vaccinationens berättigande i dag skulle behöfva förekomma,
eller med andra ord att jag skulle behöfva taga kammarens tid
i anspråk rörande själfva sakfrågan, d. v. s. huruvida vaccinationen
öfver hufvud taget är nyttig och nödvändig eller skadlig.
Ehuru näst föregående talare genom att ingå på dessa spörsmål
så att säga inbjudit till fortsättning af denna diskussion, skall jag
dock icke, eftersom hans angrepp föreföll mig jämförelsevis lindrigt,
vidare upptaga kammarens tid härmed. Eftersom herrarna finna
egendomligt, att jag uppfattar saken så, skulle jag vilja tillägga,
att i hans angrepp på motionen egentligen ingenting enligt min
åsikt var af gravare natur än hans påstående, att jag felaktigt
inrangerat docenten Holmgren bland motståndarna till tvångsvaecinationen.
Herr Petrén uppgaf emellertid själf, genom att
anföra hans uttalande, att docenten Holmgren är motståndare till
tvångsvaccinationen, om också hans utgångspunkt icke är densamma
som den, hvilken är gällande för mig och andra motståndare
till denna sak. Det är således icke någon oriktig uppgift,
jag lämnat i motionen, hvilken uppgift jag för öfrigt kommit
fram med, emedan naturligtvis det för mig gällde att visa,
hvilka läkare vågat taga position och offentligen säga sin mening
i detta ämne. Herr Holmgren är en mycket modig och själfständig
man och är en af de få läkare med någon auktoritet här
i landet, som vågat uppträda utan hänsyn därtill att han, såsom
en anonym läkare i en aftontidning uttrycker sig, riskerade att
för sitt uttalande blifva ihjälbiten af sina kamrater. Jag kan försäkra
herrarna, att det råder ett formligt skråtvång i denna sak.
Jag känner minst fyra läkare — andra har jag äfven resonerat
med, men de hafva varit mera förbehållsamma —, som för mig
förklarat sin anslutning till samma ståndpunkt, som jag intager,
men, säga de, man blir utsatt för så mycket obehag genom att
offentligen framträda med skiljaktig mening i denna sak, att vi
finna det förmånligast att låta bli. Troligen ha de icke samma
Nr 20. 46
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- auktoritet som docenten Holmgren eller andra, som vågat fram
s us pelis förlåf^r.adaoch linna det därför mera praktiskt att icke lägga sin mevaccinations-
ning i dagen. Hvad docenten Holmgren beträffar, skall jag, innan
tvång. denna sak lämnas, tillåta mig, eftersom jag innehar en afskrift
(Forts.) af det uttalande, som i stympadt skick citerats af herr Petrén,
och då det är ett ganska viktigt inlägg i frågan, uppläsa detsamma.
Under rubriken »Tankar i fråga om tvångsvaccinationen»
har docenten Holmgren i Läkarföreningens tidskrift för 190*
publicerat en kort uppsats af följande innehåll:
»Läkarnes ställning bör enligt min mening ej alls bestämmas
af svaret på frågan om vaccinationens nytta, utan af svaret på frå
gan, om hela denna vidlyftiga apparat numera verkligen är oumbärlig
eller om den med fördel kan aflösas af mindre ingripande
anordningar. Detta är sakens kärnpunkt. Den skulle kunna
formuleras i följande frågeställning: År smittkoppsfaran numera
för Sverige en faktor af sådan betydelse, att den motiverar lagbestämmelser
om obligatorisk vaccinering af hela nationen i späd
ålder? Det synes mig särdeles tvifvelaktigt, om denna fråga kan
besvaras med ja.
Smittkoppsfaran var vid tvångsvaccinationens införande af
en verkligt stor samhällelig innebörd. Det belägringstillstånd, som
i striden mot denna fara proklamerades, och som är tvångsvaccinationens
verkliga innebörd, måste därför enligt sakens natur
vara ett provisorium, som förr eller senare bör upphöra, nämligen
när de förhållanden, som voro dess förutsättning, upphört. Man
synes mig med skäl kunna fråga, om icke nu så är fallet. Smittkopporna
spela sedan länge i morbiditets- och mortalitetsstatistiken
en särdeles blygsam roll, ja, de äro så sällsynta, att åtminstone
af de yngre läkaregenerationerna endast ett ringa fåtal någonsin
torde ha sett ett fall af smittkoppor. Detta glädjande förhållande
må nu bero just på den under en längre tidrymd genomförda
allmänna vaccinationen eller på andra anledningar, det är dock
ett faktum. Med detta faktum för ögonen synes det mig påtagligt,
att den obligatoriska folkvaccinationen innebär en förbrukning
af arbetskraft och pengar, som icke står i rimlig proportion
till koppornas nuvarande betydelse för samhället och som med
större fördel kunde nedläggas på mera aktuella hälsovårdsbehof.
Är denna uppfattning riktig, så följer också däraf, att dessa former
böra ändras och mera efter behofvet afpassade väljas. Närmast
till hands ligger väl att helt enkelt förfara såsom redan nu göres
vid inträffade smittkoppsfall, d. v. s. skyndsamt isolera smittokällan
och företa vaccination af dess omgifning i nödig utsträckning.
Med lämpliga lagstadganden i sådan riktning torde under
nuvarande förhållanden samhällsintressena vara väl skyddade.»
Om jag nu också för min personliga del hyser den uppfattningen,
att vaccinationsteorien är ohållbar, och att under alla
47 Nr 20.
Lördagen ilen 23 mars.
omständigheter vaccinationens betydelse blifvit i hög grad öfverskattad,
kan det icke ett ögonblick falla mig in att ifrågasätta, sl[spension af
att man nu helt och hållet skulle sluta upp med denna sak, vaccinationshvilket
också, såvidt jag förstår, vore omöjligt att genomföra. tvång.
Vaccination kommer antagligen ännu i lång tid att finnas, det (Forts.)
förstå också vaccinationens motståndare, men hvad vi egentligen
vilja, är, att tvånget skall upphöra. Vi anse det ovärdigt samhället
att tvinga en person att inympa gift i kroppen på sina små
barn. Jag är säker, att den, som närmare tänker på detta och
icke är hemfallen under eu slentrianmässig uppfattning, skall
Unna det egendomligt, att en sådan procedur vidtages blott i fråga
om en viss sjukdom. Om ett undantagsförhållande skall äga
rum, måste detta undantagsförhallande förutsätta en exceptionell
företeelse. Vaccinationstvånget förutsätter också, att smittkopporna
äro en ständigt och oupphörligt förekommande sjukdom,
och då är vaccinationen en nödfallsåtgärd huru osmaklig och
af huru tvifvelaktigt gagn den än må vara —, som samhället
vidtager för att skydda sig. Nu veta emellertid alla, att förhållandet
icke är sådant. Smittkopporna hafva successivt i det närmaste
försvunnit från vårt land, det må nu bero på den ena eller
andra orsaken — man tycks icke vara pa det klara med, hvilken
denna kan vara. Att smittkopporna ej längre förekomma som
en folksjukdom i Sverige är emellertid ett faktum, som vi utgå
ifrån. När nu det förhållande, som gaf anledning till den obligatoriska
vaccinationens införande, de stora koppepidemierna, har
upphört, och smittkopporna sedan 30 ä 40 år är en af de minst
förekommande sjukdomarna i vårt land, förefaller det onödigt, att
staten ingriper på detta extraordinära sätt och sätter i gång hela
denna vidlyftiga och dyrbara apparat. Men denna sak betydei
dock jämförelsevis föga emot den hälsofara, som är förbunden
med vaccinationen. Vi skulle ej rikta vår opposition mot^ vaccinationen,
om den icke tyvärr i tusentals konstaterade fall åtföljts
af mer eller mindre svårartade sjukdomar, som ofta varit förstörande
för hälsan. I hvarje fall är det detta förhållande, som
spontant öfver hela vårt land framkallat en rörelse mot tvångsvaccinationen
och till förmån för dess upphörande. Föregående
talare betecknade såsom synnerligen ovederhäftig den agitation,
som bedrifves i sammanhang med denna rörelse. Denna agitation
må kallas o vederhäftig eller icke; jag har här i min portfölj
intyg om c:a 150 sjukdomsfall, som visa hvilken risk vaccinationen
medför och som i de flesta fall äro bestyrkta af trovärdiga
personer. Det vore helt enkelt löjligt att beteckna alla dessa aktstycken
som ovederhäftiga. Om Ni, mina herrar, hade barn,
hvilka genom vaccinationen blifvit förstörda till sin hälsa för en
tid eller för all framtid, undrar jag, om Ni icke skulle vara färdiga
att kasta all läkarauktoritet i detta fall öfver bord och säga:
»läkarna må vara bra, men de äro dock icke ofelbara pafvar.
Nr 20. 48
Lördagen den 23 mars.
tvång.
(Forts.)
tndtciur »e äro “ämriskor och kunna misstaga sig. Här hafva vi att
suspension afu. *ran yerkhga förhållanden och från erfarenheter, som vi
vaccinations- själfva upplefvat och sett med egna ögon. Det må vara hur
som helst med dessa teorier, men faktiskt vet jag, att mitt barns
hälsa blifvit förstörd.» Ja, Ni skulle ögonblickligen vara med om
ätt detta tvång borttoges!
Jag tillåter mig i detta sammanhang omnämna, att jag i min
portfölj äfven har en mängd petitionslistor med tusentals namnunderskrifter,
som från skilda delar af landet sändts till resp.
orters representanter i kammaren. Här förekomma män och
kvinnor ui alla samhällsklasser; det är således icke blott en viss
samhällskategori, inom hvilken denna opinion är till finnandes,
utan det finnes till och med läkare bland undertecknarne och
bl. a. äfven polismästare. Jag erinrar särskildt om de sistnämnda,
därför att polisen har att öfvervaka vaccinationen i de stora städerna.
Jag öfvergår från denna petition till att yttra några ord om
intygen rörande de sjukdomsfall, som varit eu följd af vaccinationen.
Det är icke min mening att trötta herrarna härmed, men
jag får säga, att den svaga punkten i läkarnes ställning till denna
fråga är onekligen den, att de aldrig vårdat sig om eller, såsom
man vulgärt uttrycker sig, gittat taga notis om dessa sjukdomsfall,
och det torde därför ej vara ur vägen att framdraga några
sådana. Vaccineringen i vårt land öfverlåtes som bekant åt barnmorskor
och klockare, hvilka sakna medicinsk utbildning. Då
det är fråga om ögondiagnos och sådant, hör man till och med
examinerade läkare betecknas som ovederhäftiga, men gäller det
en så pass viktig sak som vaccinationen, hvilken berör tusentals
människors hälsa och välfärd, då fordras icke den medicinska
fackkunskapen, utan då duga barnmorskor och klockare och alla
möjliga figurer. Det ligger intet förakt för dessa yrken i hvad
jag säger, utan jag ställer mig här på läkarnas egen ståndpunkt,
då de såsom doktor Jundell påstå, att vaccinationens motståndare
bara äro skurkäringar och i den stilen. När läkarna tillgripa ett
sådant språk, är det icke för mycket, att man påpekar den inkonsekvens
de begå, när de låta denna sak utföras af på det
medicinska området fullkomligt okunniga personer. Om man åtminstone
instruerade dem. Men i den skrifvelse, som medicinalstyrelsen
för en del år sedan inlämnade till Kiksdagen med begäran
om anslag till vaccinationen, vitsordade medicinalstyrelsen
själf, att det är illa ställdt i detta afseende och att dessa personer
icke äro kompetenta, men ändå få dessa samma personer fortsätta
med en så maktpåliggande funktion. Då man i vårt land
icke är tvungen att använda animal lymfa, utan fortfarande på
en mängd orter mest tager vaccin från barn till barn, borde väl
ändå undersökas, huruvida de barn, från hvilka giftet tages, äro
friska eller icke. Och denna undersökning borde väl åtminstone
I.ördagen den 23 mars. 40
göras af eu fackman. Men icke ens så långt sträcker sig omsorgen,
utan det är fortfarande barnmorskor, organister och klockare,
som skola undersöka, huruvida barnen äro friska eller icke.
Det är ju solklart, och det behöfves icke något bevis för det påståendet,
att under sådana förhållanden smittosamma sjukdomar
kunna spridas genom vaccineringen. En mängd olikartade sjukdomar
spridas också genom denna procedur.
Då nu saken kommit på tal, och jag genom att i tidningarna
vädja till personer, som hafva erfarenhet i detta ämne, fått reda
på ungefär 150 fall af sådana sjukdomar — och flera inkomma
dagligen, så att jag antager, att innan Riksdagens slut det skall
vara betydligt öfver 150 —, har jag på måfå tagit ut ett par tre
fall, och jag hoppas, att, när det gäller eu så pass viktig sak,
herrarna icke skola tycka illa vara, om jag relaterar dem.
Här är en gammal vaccinatör, som skrifver till mig: »Erfarenheter
om vaccinationens farlighet för barnen, d. v. s. att vaccinationen
varit påtaglig orsak till i sammanhang därmed uppkommen
sjukdom hos den vaccinerade, visade sig mer än en gång.
Så t. ex. fingo somliga barn ett plågsamt utslag öfver hela kroppen,
dels liknande koppor, dels hos andra mera oregelbundet.
Ett par gånger blef sjukdomen så häftig, att det spelade om
lifvet. En höst kom provinsialläkaren till mig för att af journalen
se, om jag tagit ympämne från ett barn af en far, som
varit behäftad med syfilis, enär flera barn efter ympningen fått
otrefliga utslag på kroppen. I det fallet var jag dock oskyldig.
— — I rnaj månad 1878 ympade jag vårt sjätte barn, flickan
Elisabet Frideborg, fyra månader. Hon hade varit frisk, men
efter ympningen blef hon ovanligt sjuk och matt. Men när vi
skulle gå till Myre by, omkring 175 meter från hemmet i skolgården
och modern tog barnet på armen, började det gråta och
fortsatte gråten, tills vi kommo fram till den gård, där vaccineringen
skulle fortsättas, då blef stackars lillan tyst och öppnade
icke sin mun hvarken till gråt eller skratt mera här i lifvet. Hon
tynade af och dog den 3 juni, således omkring 3 och en half
vecka efter det hon blef ympad.» Det är som sagdt en vaccinatör,
som berättar detta, således en person, som bör hafva mer erfarenhet
än andra i denna sak. Han säger: »Under 28 års tid har
jag tjänstgjort i bemälda afseende och erhöll belöning 2 gånger,
första gången ett etui med ympinstrument och andra gången
kontant 20 kronor.» Herrarna kunna förstå, att, när medicinalstyrelsen
skickar ut belöningar, man tager det samvetsgrant.
Så är det ett bref från Eskilstuna, där eu person skrifver:
»Med anledning af Edert upprop i Dagens Nyheter af den 10
dennes ber jag att få meddela följande: Mitt äldsta barn, födt
den 6 oktober 1886, blef sommaren 1887 vaccineradt i Ludvika
skolhus af barnmorskan. Vaccinen togs af ett till utseendet friskt
barn. Några dagar därefter insjuknade gossen i häftig feber och
Första kammarens protokoll 1912. Nr 20. 4
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationstväng.
(Forts.)
Nr 20. 50
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- sedan denna gifvit med sig, fick barnet ett elakartadt utslag öfver
fande eller ^ela kr0ppen, förbundet med stark klåda, så att han icke hade
SUSPZation¥ro hvarken natt eller dag. Efter omkring eu vecka gick
VaC<tvång. ’ utslaget tillbaka, men kom otaliga gånger igen under hans upp(Forts.
) växttid. Som barnet alltid förut varit friskt, måste ju detta tillskrifvas
vaccineringen. Doktor Emil Höstman i Smedjebacken,
med hvilken jag talade om saken, var också af samma åsikt.»
Jag tror, att detta fall visar, att läkarna icke kunna förneka faran
af vaccinationen, då sådana exempel framläggas midt för deras
ögon.
Ett tredje bref skall jag taga mig friheten uppläsa: »Med
anledning af Eder uppmaning i pressen får jag härmed lämna
Eder upplysning i det fall jag personligen har haft att gorå med
1909. Jag hade då eu två års dotter, som måste vaccineras.
Som jag alltid haft motvilja för vaccination, då jag sett dess
skadliga verkningar, skulle jag vara nog försiktig att beställa s. k.
animal vaccin och lät därmed vaccinera min dotter. Kopporna
slogo ej synnerligen väl ut, där de skulle gjort, men i stället betäcktes
den lillas kropp på några få dagar med svåra utslag ända
från fotterna och upp i ansiktet. Så fort sig göra lät för jag till
läkare med flickan; hans första fråga var: Hvar har ni hållit till
med flickan? Mitt svar var, att jag låtit vaccinera henne —
hvarpå jag hörde doktorn hälft för sig själf uttala eu förkastelsedom
öfver vaccinationen.»
Det kanske icke tjänar mycket till att fortsätta uppläsningen,
men i den stilen gå alla brefven. De, som äro skrifna af mödrar,
äro litet mera känslosamma, och det är upprörande att läsa dem,
ty mödrarna äro förtviflade öfver att de skola vara tvungna att
underkasta barnen en sådan riskabel procedur.
Jag tror för min del, att huru länge man än resonerar om
saken, så komma läkarna med sina gamla siffror; och de må
vara vederlagda sju och sjuttio gånger, så äro de i alla fall oförändrade
i läkarböckerna.
Denna sak har emellertid framför allt en praktisk och folklig
betydelse, och gentemot den förste ärade talaren ber jag att få
framhålla, att det är en fråga, som framför andra bör ses ur
synpunkten af hvad folket tänker och icke i hvad några vissa
enstaka personer tänka, ty hvad de vetenskapliga åsikterna beträffar,
ha sådana så ofta visat sig ohållbara och blifvit vederlagda,
att man mycket väl kan tänka sig, att äfven här ett misstag
blifvit begånget. .
Då grefve Hamilton var civilminister och lät sätta i gång en
utredning af den här saken, hade han gjort svenska folket den
bästa tjänsten, om han ombesörjt en allsidigt sammansatt kommitté
och icke öfverlämnat saken åt en inrättning med den utpräglade
ståndpunkt, som man känner. Och när man känner
denna, förefaller det underligt att höra honom säga, att han icke
Lördagen den 23 mars. Öl
skulle vilja hafva några ögondiagnostiker eller dyl. med, därför
att de hade eu förutfattad bestämd mening. Då ingen af dem,
som representera den grupp jag tillhör, insattes i kommittén’
fanns det minst lika litet skäl att öfverlämna ärendet till medicinalstyrelsen.
Ty om någonsin en förutfattad mening på detta
område gifvit sig till känna, så är det där. Medicinalstyrelsen har
nämligen på många sätt gifvit uttryck åt en afgjord antipati mot
den ståndpunkt jag representerar.
Jag skall icke _ längre upptaga tiden med detta. Jag har
emellertid ansett mig böra fästa uppmärksamheten på det material,
som är samladt och som jag hoppas kommer att allt mer
och mer samlas, så att man kan få en veiklig utgångspunkt för
frågans bedömande och icke i evighet behöfver tillgripa den gamla
vaccinationsstatistiken, som är så vilseledande.
Jag vill, innan jag slutar, vända mig till min ärade vän,
docenten Petrén, med anledning af hans uppgift, att kopporna på
Filippinerna blifvit så totalt utrotade, med eu fråga, hur han vill
förklara, att i Italien, där man bedrifvit vaccinationen på det
mest energiska sätt i världen, detta land oupphörligen hemsökes
af koppepidemier. Hvarför har det icke gått att utrota kopporna
i detta land, då det gått på andra platser? Skulle ej förklaringen
kunna sökas i de dåliga hygieniska förhållandena i detta land?
Jag vill icke bestrida, att vaccinationen kunnat ha någon verkan
på Filippinerna; men då man så tvärsäkert förklarar, att den varit
den enda anledningen till det resultat man vunnit, vågar jag
påstå, att det icke är vetenskapligt att säga, att resultatet beror
blott på en enda orsak. Ty det vetenskapliga i en undersökning
visar sig däruti, att man försöker leta sig till orsakerna på flera
olika områden och icke dogmatiskt fasthåller vid en enda. Om
läkarne varit mindre dogmatiska och mera vetenskapliga i denna
sak, hade frågan förmodligen längesedan varit utredd till belåtenhet
för oss alla.
Jag skall icke hålla på längre, utan ber att få tacka för den
uppmärksamhet, som blifvit ägnad min motion, och yrkar bifall
till utskottets hemställan såsom det enda rimliga resultat, man nu
kan tänka sig, och hvarmed vi, vaccinationstvångets motståndare,
naturligtvis böra känna oss relativt belåtna, Jag ber ock få uttala
ett varmt tack till utskottet för det förstående och det tillmötesgående,
som dess hemställan i stort sedt innebär för våra
sträf vanden.
Herr Alm er: Jag skall be att få fortsätta, där den siste
talaren slutade. Jag skall be att få upptaga kammarens tid med
att redogöra för ett par af de sjukdomsfall, som motionären genom
sin hänvändelse till allmänheten genom tidningarna insamlat.
Han har tidigare publicerat ett par af dessa fall i en tidning,
som föll mig i ögonen, och det gaf mig anledning att taga reda
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationsIvång.
(Forts.)
Nr 20. 52
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- på, i hvad mån det fanns sanning i hvad som skrefs. Jag tog
fande eller måfå ur samlingen en berättelse från en polisman i Norrkösuspension
a/''*''- gom meddelar: »Den 26 juli 1896 vaccinerades gossen af
VaCCtvZg°nS barnmorskan med animal vaccin kl. 4 e. in. Kl. 9 på aftonen
(Forts) märkte vi, att hans armar voro lama, och under natten inställde
sig värk och de odrägligaste plågor. Följande dag anlitades
doktor G., som ofördröjligen gjorde besök hos den sjuke, men
kunde intet göra. Han återkom samma dags eftermiddag med
doktor J. Sjukdomen tycktes för dem vara af stort intresse, och
den 29 besökte oss våra förnämsta barnläkare, doktorerna L. och
H., och af hvad jag kunde förstå på anmodan af doktor J., och
fortsatte sedan doktor H. hvarje dag att besöka den sjuke. Sjukdomens
förlopp var följande: kramp och förlamning jämte de
ohyggligaste plågor från den 26 juli till den 11 augusti, då döden
ändtltgen befriade den lille från plågorna. Doktor H. utfärdade
dödsattest och fick jag af pastor besked om, att vaccinationen
var dödsorsaken.» Här är ett af de 150 fallen, den föregående
talaren åberopade. Här säges naturligtvis på samma sätt som i
de andra 149 ifrån, att det var vaccinationen, som var dödsorsaken.
Då det i denna notis så pass tydligt angafs namn på
platsen äfvensom initialerna på läkarna och titeln på fadern, tog
jag mig friheten tillskrifva första stadsläkaren i Norrköping och
anhöll om afskrift af dödsattesten. Den kom mig till hända, åtföljd
af ett bref från samme läkare. Där lyder dödsattesten på
barnförlamning, och i första stadsläkarens skrifvelse, som var
bifogad af skriften, heter det: »att det är ifrågavarande barn, som
afses i det till mig tillsända tidningsurklippet, därom bär jag på
ett fullt öfvertygande sätt förvissat mig». Detta visar ju, att
man icke får taga alla de 150 fallen för kontanta. Det kan
vara andra orsaker än vaccination till ett dödsfall, som inträffar
samtidigt eller strax efter det vaccination ägt rum.
Ett annat fall, som jag har tagit ur det här distribuerade
cirkuläret, också på måfå, rör sig om en rekryt, som tillhörde
Dalregementet, hvilken hade blifvit tvångsvaccmerad, och enligt
uppgift var det undertecknadt af herr L., stor kvacksalfvare för
resten. Denne rekryt hade, som sagdt, blifvit vaccinerad, och i
detta cirkulär säges, att han blifvit lam i ena armen omedelbart
efter och i följd af vaccineringen. Jag tillskref regementsläkaren
— namnet var utsatt, så det var icke svårt — och bad honom
tami reda på detta fall. Det visade sig då, enligt regementsläkarens
uppgift, att denne man hade blifvit vaccinerad pa vanligt
sätt, hösten 1909. Det förmärktes icke något ovanligt, utan allt
förlöpte lugnt. En tid därefter, då han deltog i gymnastiken,
inträffade vid ett sådant tillfälle, att han blef förlamad i ena armen,
och intyget, som afgafs, lydde på en nervförlamning på
grund af skada under gymnastiköfning. Här var således ett
alldeles liknande fall. Granskar man fallen litet närmare, kom
-
Lördagen den 23 mars.
53 Nr 20.
mer man således till ett annat resultat, än den föregående tala- 0m afskafva
gjorde. [ande eller
'' suspension af
Jag skall nu vända mig till sjillfva motionen. Innan jag vaccinationsgör
det, skall jag taga fasta på ett annat fall, som bär varit syn- tvång.
ligt för herrar ledamöter. Det rör sig också om ett cirkulär, där (Forts.)
det finnes en massa afbildningar och bland dessa en, som ser
alldeles förskräcklig ut. Detta fall är ett sådant, som jag i min
praktik har haft fyrfaldiga. Det är en ganska vanlig barnsjukdom,
som uppträder hos i öfrigt friska barn under de första lefnadsåren,
oftast hos barn, som icke hunnit vaccineras, och sjukdomen
har icke med vaccinationen att göra.
Om nu ett barn skulle råka ut för en dylik sjukdom samtidigt
med eller kortare eller längre tid efter vaccinationen, så
är jag alldeles viss om, att i många fall modern skulle se orsaken
till denna sjukdom i den oskyldiga vaccinationsakten. Allmänheten
fordrar alltid en påtaglig förklaringsgrund till sjukdomen,
och om barnet icke är vaccineradt, så att man kan skylla
därpå, så är det enligt dess mening medfödt, och orsakskedjan
blir då den, att modern under en viss period råkat förse sig på
något liknande.
Att sjukdomen skulle stå tillsammans med barnets och moderns
diet, det tror ingen på. Det vore alldeles för enkelt och
naturligt. Då sjukdomen är, såsom alla ekzemer, svår att råda
bot för, vänder sig måhända modern till någon ryktbar kvacksalfvare
eller homöopat, och denne är genast färdig att tyda gåtan
såsom modern önskar. Han ser genast gifttecken. Barnet
är vaccinförgiftadt, medicinförgiftadt, alltefter omständigheterna.
Och sedan en så klok man har sagt modern detta, så kan icke
den lärdaste professor öfvertyga henne om motsatsen.
Precis, som denna lilla sjukhistoria visar, är det med så
godt som alla öfriga, där vaccinen blifvit syndabocken. Allmänheten
förväxlar här, som så ofta annars, post och propter, och
häri stödes den så gärna af alla dessa, som ockra på allmänhetens
enfald och okunnighet. Ju mera förvirrade begreppen blifva,
ju mera skrämseln kan jagas i höjden, desto mer är det att förtjäna
för dessa mänsklighetens välgörare, som de själfva vilja
gälla för, men hvilkas innersta mål endast är att plocka en godtrogen
allmänhet.
Nu skall jag taga mig friheten gå till själfva motionen.
På 4. sidan sista stycket heter det:
»För att värja sig mot eu inbillad fara tillgriper man eu
åtgärd, som innebär en verklig fara och som i en mängd fall
visat sig ha i släptåg sjukdomar af den mest ödesdigra art, såsom
syfilis, tuberkulos, skrofler, ros m. fl.»
Att det ej här är fråga om en inbillad fara skall jag senare
återkomma till. Först vill jag skärskåda de skäl, som anföras
Nr 20. 54
Lördagen den 23 mars.
suspension af
vaccinations
tvång.
(Forts.)
Om afskaf- för påståendet, att vaccinationen såsom den nu bedrifves innebär
fande eller en verklig fara. Såsom bevis härför anföres på sidan 5:
»I Uppsala läkareförenings tidskrift redogjorde på sin tid professor
Mesterton för i stor skala verkställda experiment, därvid
man, för att utröna lagarna för syfilitisk smittas öfverförande på
friska barn, inympat vaccin från syfilitiska barn. 66 °/o af de
friska barnen blefvo härigenom syfilitiska.»
Man behof ver inte vara läkare för att genast förstå, att
detta är raka motsatsen till sanning, ty om detta varit sanning,
skulle väl dessa läkare anklagats och dömts till stränga straff.
Vid genomläsandet af denna passus, tror jag, att kammaren i
likhet med mig får den uppfattningen, att här begåtts ett häpnadsväckande
brott, ja, icke ett, utan mångfaldiga, och man kan
till och med komma att tro, att det skett här i vårt land under
ledning af framlidne professor Mesterton. Nu skall jag ur den
bok, som legat till grund för denna framställning, be att få återgifva
förhållandet, såsom det i verkligheten är, så få herrarna
döma, om ni känner igen det.
Det heter: »Körner i Breslau har i en afhandling, införd i
o:dje årgångens 2 dra häfte af Archiv för Dermatologie und Syfilis,
uppställt en tabell öfver alla säkert kända ympfall, där vaccin,
tagen från syfilitiska barn, föranledt syfilis. Tabellen omfattar
en tid af 55 år, från 1814 till 1869, och upptager 324 personer,
mest späda barn, ympade från syfilitisk stamympning. Af
dessa hafva 222 blifvit smittade.»
Författaren hade gjort en sammanställning af alla kända
fall i världen under 55 års tid, där genom olyckshändelse syfilis
öfverförts vid vaccination. Nu hade man under denna långa
tid med hundratals millioner vaccinationer plockat samman 324
fall, där man, sedan man tagit ympämne från ett till synes friskt
barn och därmed vaccinerat andra, efteråt upptäckt, att det första
barnet var behäftadt med syfilis. I 66 procent af dessa olycksfall
fingo de vaccinerade syfilis. Hvad tycks om ett sådant sätt
att citera? Detta var naturligtvis mycket sorgliga siffror i och
för sig, och det gaf också anledning till, att man ganska allmänt
öfvergick från humaniserad lymfa till animal vaccin.
Strax förut har författaren citerat generaldirektör Linroths
bok »om animal vaccin». Här är citatet riktigt, men sammanställningen
ger läsaren ändå en oriktig uppfattning af ordens
innebörd. Generaldirektörens yttrande gäller humaniserad lymfa,
men läsaren måste stanna i den tron, att yttrandet gäller animal
vaccin. Det var tydligen nödvändigt att ge läsaren den uppfattningen,
att äfven med animal vaccin kan syfilis öfverföras. Författaren
hade inte annars kunnat hålla fram skräckbilden syfilis,
tv numera användes så godt som endast animal vaccin, de uppgifter
till trots som lämnats i motionen, där det heter, att vaccinen
tages från arm till arm. Jag kan i detta fall åberopa me
-
Lördagen den 23 mars. 55
dicinalstyrelsens redogörelse, där det meddelas, att under år 1909
utlämnades 88 portioner humaniserad vaccin mot 56,510 animal
vaccin. Man kan icke gärna påstå, att i allmänhet användes humaniserad
lymfa, när man ser sådana siffror. Jag vågar därför
fastslå, att, såsom vaccinationen numera allmänt utföres, det är
fullständigt uteslutet, att syfilis kan öfverföras.
I detta sammanhang skall jag också ta upp till skärskådande
författarens påstående, att vaccinationen skulle ha till följd tuberkulos
och skrofler. Ja, i de här spridda broschyrerna har
uppgifvits ännu eu sjukdom, nämligen difteri, som skulle kunna
öfverföras medelst vaccin.
Hvad nu tuberkulos och difteri beträffar, så vet ju hvar och
en, som är aldrig så litet förtrogen med dessa sjukdomars ekologi,
att de orsakas af karakteristiska bakterieformer, och att
följaktligen vaccinen ej kan orsaka dem, med mindre än att
lymfan skulle innehålla dessa bakterier.
Jag vill erinra om att de kalf var, från hvilka vaccinen tages,
nedslaktas och undersökas af veterinär, innan vaccinen utskickas,
och om det skulle förekomma något misstänkt, förstöres
vaccinen utan vidare. Omfattande experimentella undersökningar
hafva visat, att icke ens lymfa, tagen från djur, som vid
obduktion visat sig tuberkulösa, innehåller tuberkelbaciller.
Hvad difteri beträffar, så är det ännu icke spordt, att den
kan utveckla sig på magen på kalfva!’.
Hvad skrofulosen angår, så ställer sig saken betydligt enklare.
Där icke skrofulosen är att likställa med tuberkulosen, d. v. s.
vara orsakad af samma bakterieform, är den en konstitutionell
sjukdom, orsakad af mindre ändamålsenlig näring och dåliga
bostadsförhållanden. Jag har tillfälle att hvarje sommar observera
under ett par tre månaders tid inemot ett par hundra skrofulösa
barn, men nog blir sjukdomsorsaken alltid en annan, såväl
för vaccinerade som för ovaccinerade.
Vore beredningssättet för animal vaccin sådan, som beskrifves
i motionen, så medgifver jag, att stora vådor kunde befaras.
Det heter där:
»Man sticker hål på en kopp-pustel på armen af ett ympadt
barn; den variga vätska, som sipprar ur koppsåret, uppfångas
med en lancett, med hvilken man sedan gör långa rispor på en
kalfs rakade buk. Efter fyra dagar är kalfven, som ligger bunden
på ett bord, i hög grad inflammerad i risporna och genomträngd
af ett inflammatoriskt exsudat. Nu skrapas det stackars
pinade djurets buk med en ryktskrapa, och denna afskrapade
smörja, bestående af halfruttet blod, varmateria, lösslitna kapillärkärl,
likgifter m. m., är den »rena kalflymfa», som inympas
vid vaccinationen.»
Nu skall jag söka beskrifva, huru det går till, då jag mer
än en gång varit åsyna vittne därtill.
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationstvång.
(Forts.)
Nr 20. 56
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- Efter den mest minutiösa desinfektion af ett större eller
fande eller mjnc[re parti af kalfvens buk, precis som vid en större operation,
^vaccinations- göras tina skaror i ytterhuden, så grunda, att blödning om möjtvång.
ligt undvikes, hvarefter vaccinämnet påstrykes och ett salvför(Forts.
) band pålägges. På fjärde dagen efter en lika grundlig desinfektion
af de nu bildade små blåsorna uppsamlas innehållet i ett
steriliseradt glaskärl medelst en steriliserad slef och blandas med
två delar glycerin, hvarefter blandningen får stå minst en månad,
innan den utsändes till respektive förbrukare.
För att ytterligare visa vaccinationens skadlighet anföres i
motionen en massa uttalanden af in- och utländska auktoriteter.
Det är verkligen rätt egendomligt att i vår tid träffa på en person,
som är så svag för auktoriteter, utom då det gäller svenska
läkare. Vi fingo här nyss höra, att vi icke dugde som auktoriteter.
Ett naket uttalande af en än så ryktbar storhet, lösryckt
ur sitt sammanhang, äger en ofantligt liten beviskraft. Så mycket
mindre tillitsfullt verkar det hela, då den första man fäster
sig vid visar sig ha en alldeles motsatt mening mot den, till
hvars styrkande hans auktoritet skulle begagnas.
Bland andra, som anföras som vaccinationens motståndare,
nämnes doktor P. Silf ver sk j öld. Han skrifver till mig följande:
»Beträffande vaccinationsfrågan bär jag alltid varit en varm anhängare
af denna, har i tal och skrift uttalat mig till förmån
för vaccinationen och vore därför tacksam, om herr doktorn ville
kraftigt betona olämpligheten att anföra mig såsom vaccinationsmotståndare.
» Att sådana homöopatiska storheter som en Selldén,
en Helleday jämsides med rena kvacksalfvare, ögondiagnostici
och dylika kunna åberopas som auktoriteter mot vaccinationen
är, som jag tidigare nämnt, rätt förklarligt och kan ingen
förvåna. Vidare påstås det, att faran för smittkopporna är en
inbillad fara. Det är dock icke längre sedan än i somras, då
smittkoppor infördes i Skåne genom galiziska arbetare. Tror
någon, att det skulle lyckats att begränsa denna invasion till de
tre ä fyra fall, som förekommo, om Skåne varit ett fullständigt
ovaccineradt land? På grund af koppsmittsämnets flyktiga natur
är isolering af förekommande fall ytterst vansklig. Flertalet
andra infektionssjukdomar kräfva, för att smitta, beröring med
smittämnet, men så är icke här; kopporna smitta genom luften.
Tack vare, att den nu lefvande generationen varit förskonad
från någon svårare smittkoppsepidemi, ha smittkoppornas fasor,
som stodo så lefvande för äldre generationer, förbleknat, och vi
skola innerligt hoppas, att vi ej behöfva upplefva dylika för att
iakttaga en så enkel skyddsåtgärd som vaccination.
Det finns en annan sjukdom, som på sistone uppträdt epidemiskt
i vårt land och spridt sorg och fasa i månget hem, nämligen
barnförlamning. Tänk, om en ny Jenner skulle uppfinna
ett lika enkelt och ofarligt skydd mot barnförlamningen, som
Lördagen den 23 mars. 57
Jenner fann mot kopporna, skulle vi då tåla, att homöopater och
kvacksalfvare slungade glåpord mot eu dylik mänsklighetens välgörare?
Förvisso icke. Och dock äro barnförlamningens följder
ett intet mot det elände, som följer med en koppinvasion i ett
ovaccineradt land.
Jag har förut antydt, hvarest enligt min mening det största
intresset för denna agitation mot vaccinationen är till finnandes.
Denna min åsikt styrkes jag i af den omständigheten, att där,
hvarest denna illegitima läkaretrafik mest florerar, där är också
motståndet mot och skräcken för vaccinationen störst och mest
utbredd. Jag tror också, att det är ett stort fel, att ej något ordnadt
upplysningsarbete företages i motsatt riktning. Det är lätt
förklarligt, att allmänheten påverkas af dessa ständiga skräckmålningar
och, då samma allmänhet ej ser dem bestridda, så
småningom börjar tro, att det finns någon sanning i dem. Man
borde ej afhålla sig från besväret att vederlägga den väfnad af
lögner, som spinnes kring vaccinationen, och ej låta sig hindras
därifrån af den känsla af äckel och obehag, man erfar inför denna
samling af lösa påståenden, förvrängda framställningar, vilseledande
citat och uppenbara osanningar. Det gäller bär att hindra en
hänsynslös och blind agitation från att komma till lifs ett värn
för folkhälsan, hvilket värn pröfvats och bestått profvet i öfver
hundra år och som icke blott är en af vetenskapens betjMelsefullaste
upptäckter, utan äfven en af mänsklighetens största välsignelser.
Af det sagda torde med önskvärd tydlighet framgå, hur
oberättigade dessa ständiga angrepp mot vaccinationen äro. Det
farliga i hela denna trafik är, att agitationen, som väl egentligen
riktar sig mot tvånget, i själfva verket drabbar vaccinationen
som sådan. Att vårt vaccinationsreglemente är gammalt och i
behof af omarbetning och modernisering är uppenbart. Denna
mening var ock tillfinnandes hos 1908 års Riksdag, då den i
skrifvelse till Kungl. Maj:t på ett synnerligen lyckligt sätt angaf
riktlinjerna för den begärda utredningen. På grund af hvad jag
sedermera kommer att yttra rörande utskottets skrifvelseförslag,
anser jag mig skyldig att återgifva kontentan af denna Riksdagens
skrifvelse:
»Beträffande omfattningen af en omarbetning af gällande bestämmelser
härutinnan har Riksdagen visserligen beaktat, att
bland läkarna i vårt land och i utlandet enstaka röster höjts för
vaccinationstvångets upphäfvande. Emellertid är hela vaccinationsfrågan
af så allvarlig och invecklad natur, att en noggrann
utredning i hvarje fall bör föregå, innan några förändringar
vidtagas i nu gällande bestämmelser härutinnan, hvarvid man
gifvetvis bör söka efter orsaken till de fel, som hittills vidlådt
skyddskoppympningen. Om uteslutande animal lvm fa komme
till användning, och därhän torde vi snart komma i vårt land,
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationstvång.
(Forts.)
Nr 20. 58
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- skulle säkert åtskilliga af de anmärkningar, som framställts, mot
fande eller vaccinationen, förlora sin udd. Och detta torde väl ytterligare
‘vaccinations^bli fallet, därest fordringarna höjdes i afseende på vaccinatörerVaCCivång.
nas utbildning och kompetens. Då således en allsidig utredning
(Forts.) i detta ämne enligt Riksdagens mening bör komma till stånd,
lär gifvetvis äfven frågan om vaccinationstvångets upphäfvande
eller begränsning komma under behandling.»
Intet som helst har förekommit sedan dess af natur att
komma Riksdagen att ändra stånpunkt härutinnan. Motionärens
framställning förtjänar så mycket mindre afseende, som han ej
lyckats prestera ett enda hållbart skäl för den föreslagna åtgärden.
Och för resten bör väl icke Riksdagen föregripa den begärda
utredningen. Hvad utskottets skrifvelseförslag beträffar,
så må väl utskottets kläm vara på sin plats, då den endast afser
att påskynda utredningen, och intet medel torde vara mera
ägnadt att komma denna landsfördärfliga agitation att något
lägga sig än ett snarast möjligt föreliggande godkännande från
Riksdagens sida af ett revideradt och reformeradt vaccinationsreglemente.
Men då det gäller utskottets motivering, så kan jag
ej följa med längre. Det af utskottet som alternativ omnämnda
uppskofvet med tvångsvaccination till skolåldern anser jag synnerligen
betänkligt. Det vore helt visst att komma ur askan i
elden. Ju äldre barnet blir, ju svårare är det att handskas med,
och föräldrarna bli omedgörligare, och detta så mycket mer, som
vid den föreslagna åldern barnets vilja i många fall är föräldrarnas
lag. Hvad utskottets öfriga förslag beträffar, så innefattas
de i de sista raderna af 1908 års riksdagsskrivelse, och det är
således öfverflödigt att skrifva därom ånyo. På grund häraf
kommer jag att yrka af slag på utskottets motivering.
Till sist skall jag påpeka ett par saker, som måhända skulle
göra vaccinationen smakligare, nämligen om vaccinen lämnades
kostnadsfritt af staten. Det vore en årlig utgift på några tusen
kronor. Vidare borde själfva vaccinationsakten också vara kostnadsfri
och bekostas af staten. Ett väl vaccineradt land är enligt
min mening ett statsintresse så godt som något.
Jag anhåller med anledning af hvad jag nu anfört att få
yrka afslag å såväl motionen som utskottets motivering, men
bifall till klämmen.
Herr Hammarskjöld: Om icke kammarens ledamöter
långt förut hade vetat, att denna fråga, som vi nu ha före, är
ganska ömtålig, böra de ha fått det riktigt klart för sig genom
dagens diskussion. Den är ömtålig därför, att den begagnas som
ett agitationsämne uti stora delar af vårt land, och det är en farlig
agitation därför, att den afser ett ämne, som enligt mångas
mening direkt riktar sig mot folkhälsan. Det kanske icke är för
herrarna bekant, huru kraftig och huru utsträckt denna agitation
Lördagen den 23 mars.
59 Nr 20.
är, men här finnas eljest ledamöter i kammaren, som skulle kunna
visa upp petitionslistor med tusentals namn på personer, som
yrka borttagande eller åtminstone suspenderande af vaccinationstvånget.
Det är nu ett egendomligt förhållande, att om man närmare
granskar, hvarifrån dessa petitionslistor härleda sig, så befinnes
det, att de uti de allra flesta fall äro ifrån platser, hvarest
homöopater hafva sin verksamhet. Man får här veta, att vaccinationen
verkar ytterligt skadligt, och man uppger, att det finnes
sjukdomsfall i mängd, hvilka hafva sin grund i vaccineringen.
På sådana trakter återigen, där icke homöopater verka, kan det
hända, att man aldrig hör talas om några skadliga följder af vaccinationen.
Jag är själf ifrån eu sådan trakt, och jag har aldrig
hört talas om några ledsamma följder af vaccinering. Emellertid
är det ett faktum, att det råder en våldsam agitation för borttagande
eller suspenderande af vaccinationstvånget. Med detta
faktum för ögonen ha vi, som fått denna fråga till behandling,
såväl i Första kammarens som i Andra kammarens utskott, ansett
det vara af största vikt, att man kunde komma till ett enigt
resultat. Därför ha vi vidtagit den annars skäligen ovanliga åtgärden,
att utskotten från bägge kamrarna sammanträdt för att
gemensamt öfverlägga i ämnet. Inom utskottet hafva varit representerade
alla riktningar ifrån ifrarna för vaccinationstvångets
bibehållande till lika stora ifrare mot vaccinationstvånget, men
för alla har det stått klart, att någonting bör göras icke endast
för att stilla agitationen, utan lika mycket för att komma till ett
verkligt resultat. Vi visste ju, att redan år 1909 hade regeringen
på Riksdagens begäran satt i gång en utredning genom medicinalstyrelsen,
men när vi vände oss till styrelsen och begärde få
veta, huru långt frågan avancerat, fingo vi det svar, som i betänkandet
återgifves, där medicinalstyrelsen säger, att den tidigast
om ett par år kan vara slutligen färdig med sin utredning. Då
ansågo vi, att det var verkligen af nöden att med hänsyn till den
år efter år tilltagande agitationen få denna utredning hastigare
verkställd och därigenom kunna komma till bättre förhållanden.
Med denna synpunkt för ögonen ha vi kommit till den fullständiga
enighet i afseende å utlåtandet, som kammaren finner i
båda utskottens lika lydande betänkanden.
Nu har här i dag i synnerhet af den förste talaren uttalats
en skarp opposition mot utskottets betänkande, och han har slutat
med att yrka afslag. Det synes mig litet svårt att förstå, hvarför
kammaren skulle afslå ett betänkande, som, i allt väsentligt,
stämmer öfverens med den skrifvelse, som Riksdagen år 1908
aflat och som legat till grund för den dåvarande civilministerns
åtgärd att sätta i gång en utredning. Ty hvad vi hafva begärt
är ju ingenting annat, än att utredningen skall påskyndas, så att
den kommer att gå fortare, än hvad nu af medicinalstyrelsen
ställts i utsikt. Jag ber att få erinra grefve Hamilton om, när
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationstvång.
(Forts.) o
Nr 20. 60
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- Vinn säger, att »det gör väl ingenting, inte är det så farligt, om
fande eller skjuta upp saken ett år», att medicinalstyrelsen ej talat om.
''vaccUiathins- ett år, utan saSer allra ti(iigast om ett Par ar kan utredningen
tvång. vara färdig, och hvem kan garantera, att icke det kan dröja ännu
• (Forts.) längre, när vi veta, huru medicinalstyrelsen är öfverhopad af arbete
och huru föga tid dess medlemmar ha öfver att syssla med denna
utredning. Hvad som synes mest ha stött grefve Hamilton är,
att han anser, att utskottets uttalande innebär ett klander af den
förra regeringen, således af hans egna åtgöranden i afseende å
denna fråga. Men jag kan försäkra honom, att det icke funnits
en tanke på, att vi ville klandra den föregående regeringen för
hvad den gjort i detta ärende. Vi ha endast hållit oss till det
sakförhållande, att medicinalstyrelsen säger: »Vi ha ej tid att påskynda
ärendet, vi hinna icke därmed», och till det förhållandet,
att här är fara å färde, om man dröjer för länge; ty för närvarande
råder det förhållandet i vårt land, som vi också omnämnt
i vår motivering, att på många ställen trotsas bestämmelserna
om vaccination stvånget så allmänt, att de icke vaccinerade barnen
äro att räkna icke i tiotal, utan i många hundratal, och myndigheterna
stå absolut maktlösa i fråga om möjligheten att uppehålla
vaccinationstvånget. Då må det väl vara bättre, att vi snart
komma till ett slut på denna utredning för att se, om tvånget
skulle kunna i någon mån mildras eller om det icke skulle kunna
vidtagas andra åtgärder för att göra vaccineringen mindre stötande
än för närvarande.
Vidare vände sig grefve Hamilton mot den mening utskottet
uttalat, att det gifvetvis är synnerligen önskligt, att i utredningsarbetet
skilda meningar rörande vaccinationsfrågan blifva representerade,
och han tolkade det på sådant sätt, som om utskottet
därmed hade menat, att absoluta motståndare till all vaccinering
skulle beredas plats i denna utredningskommitté. Jag kan återigen
försäkra honom, att det alldeles icke varit vår mening, om
jag ock villigt erkänner, att det är en brist i utskottets betänkande,
att vi icke uttalat oss något utförligare i denna sak. Men
vår mening var endast den, att i utredningen skulle deltaga icke
endast personer, som yrka på att det nuvarande tvånget till alla
sina delar skall bibehållas, utan äfven andra, som kunna vilja
förmildra det genom vidtagande af en eller annan åtgärd. Grefve
Hamilton ansåg, att skilda meningar redan nu finnas i denna utredning,
och frågade, om utskottet vet, att det icke finnes skilda
meningar där representerade. Nej, det veta vi visst icke, men
det ha vi ansett vara något, hvarom vi icke behöfde yttra oss.
Vi ha endast menat, att när man vill ha en allsidig utredning,
bör man ej hafva denna utredning alltför ensidigt anordnad.
Grefve Hamiltons påstående, att utskottet gifvit vika för fordran
på, att bestämda motståndare skulle få plats i utredningen, är icke
riktigt.
Lördagen den 23 mars. 61
Jag skulle yttra ett ord gentemot herr Skarstedt och hans
digra portfölj; vi ha haft den där portföljen till påseende och
granskning. Han uppgaf, om jag minnes rätt, att det finnes
150 olika sjukdomsfall representerade, och naturligtvis lika många
eller ännu flera intyg. Det är då ett anmärkningsvärdt förhållande,
att bland dessa 150 intyg om sjukdomar ha vi ej funnit
mer än ett, som har utfärdats af läkare, alla andra ha varit utgifna
af mödrarna själfva eller fäderna eller grannar eller folkskollärare
eller vaccinatörer eller barnmorskor, och med all aktning
för alla dessa kategorier af intygsgifvare — jag vill icke
yttra mig så ofördelaktigt om dem, som en talare nyss gjorde -—
vågar jag dock påstå, att jag icke kan tillmäta dem förmåga att
bedöma en sjukdoms orsak lika väl, som en läkare kan göra det.
Jag anser, att det skulle vara ett afgjordt missgrepp af kammaren,
om den afsloge utskottets hemställan, i synnerhet som
denna hemställan i allt väsentligt med undantag af orden om
utredningens påskyndande stämmer fullt öfverens med 1908 års
uttalande. Men det kunde hafva den betänkliga följden, att när
man nu sträfvat efter samt lyckats inom båda utskotten komma
till full enighet om en kompromiss, skulle det kunna gå så, att
ett afslag här på utskottets hemställan kunde inom medkammaren
framkalla yrkande på bifall till motionen, och jag anser, att
under nuvarande förhållanden skulle detta verkligen vara icke
endast skadligt, utan rent af farligt.
Med anledning af det yrkande, som herr Almer har framställt
om bifall till utskottets kläm med afslag å motiveringen,
förefaller det mig naturligtvis föga smakligt, att Riksdagen skulle
skrifva till regeringen och endast tala om, att Riksdagen har begärt
hvad som här står i klämmen utan att därför lämna någon
motivering, och jag kan icke finna, att motiveringen innehåller
någonting farligt. Men naturligtvis, hellre än ett afslag å det hela,
får man gå med på att bifalla endast klämmen. Jag tillåter mig
emellertid att yrka bifall till utskottets såväl kläm som motivering.
Herr Boberg: Då jag instämt i motionens syfte, skall jag
be att med några ord få gifva skäl, hvarför jag så gjort. Jag
v-ar, i likhet med de flesta, tämligen likgiltig för den här saken,
till dess jag en dag mötte eu liten flicka, som såg anskrämlig ut
af skabb eller utslag i ansiktet. Jag frågade modern, som ledsagade
henne, hur hon hade fått detta. »Det fick hon efter vaccineringen»,
svarades det. Detta gjorde, att jag började tänka på
saken och göra mina iakttagelser, där jag kunde det, samt rådgjorde
med andra. På den grund har jag kommit till den fasta
öfvertygelsen, att vaccinationstvånget ej längre bör existera.
Här är ju icke fråga om att upphäfva vaccination för Sveriges
folk i allmänhet, endast att lämna de föräldrar frihet, Indika i
detta fall önska frihet för sina barn. Det är väl att utöfva ett
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationstvång.
(Korts.)
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension a)
vaccinationstvång.
(Forts.)
62 Lördagen den 23 mars.
ganska allvarsamt tvång på dessa att drifva dem till en sak, som
.de frukta kan skada barnets hälsa och i värsta fall dess lif.
Grefve Hamilton sade, att man skulle hålla sig till de sakkunnige.
Ja, jag värderar de sakkunnige, hvar helst de finnas
och företräda verklig sakkunskap. Men mången, som gifver sig
ut för att vara sakkunnig, är icke så sakkunnig. Ty många s. k.
vetenskapsmän likna vildgässen. De flyga efter ledningen. Mödrarna
må väl hafva något att säga i denna sak äfven de. Om en
mor ser sitt barn vissna och tvina bort samt inom kort nödgas
att följa det till grafven, då talar hennes känsla och förstånd.
Hon bryr sig säkert då ganska litet om sakkunskapen inom medicinalstyrelsen.
Det faktum, hon ser inför sina ögon, utgör hennes
vetenskap. Våra läkare låta ofta liksom våra teologer fånga
sig i dogmer. Hvad de en gång fått i sitt hufvud, det behålla
de och vilja äfven tvinga det på andra människor. Detta går ej
i längden.
Genom landet går opinionen, den växer som tidvattnet och
kommer till slut att dränka allt motstånd. Man säger, att man
icke bör lyssna till denna folkets röst. Ja, det är nu det, men
vid t. ex. riksdagsmannaval är det icke så. Då lyss man som
med hörsellur till folkets röst; då skall denna vara af afgörande
betydelse. Redan vid tiden efter nästa val har folkets röst säkert
vuxit sig starkare i denna fråga och får mer betydelse, än den
nu har.
Nu sade herr Petrén, att i England måste den kommitté,
som tillsattes för att utreda vaccinationsfrågan, falla undan för
opinionen och föreslå frihet för dem, som icke ville låta vaccinera
sina barn. Att England hemsökts något mer än Tyskland
af smittkoppor faller sig ganska naturligt på grund af de kommunikationer,
som England har med de tropiska länderna, såsom
Indien m. fl. länder, där smittkopporna äro permanenta. Tyskarna
ha icke sådana förbindelser, och detta kan mycket väl förklara,
att smittkopporna i Tyskland ej tagit samma omfattning som de
fått i England. Om nu en koppepidemi skulle bryta ut såsom
en mordängel i vårt land, vore det klart, att ingen förståndig
människa skulle uppträda här och yrka på vaccinationstvångets
upphäfvande Men det är mycket länge sedan en epidemi gick
öfver landet. Och den, som påstår, att vaccinationstvånget är
den skyddsängel, som bevarat oss, begår ett stort misstag. Tv på
det sättet kunde man bevisa, att mycket annat, som icke förekommer
i landet, hade grund för sitt uteblifvande i något, som
ej hade med saken att vidare skaffa.
Nu skulle jag dock ej uppträdt i denna fråga, om jag ej
hade fått en hel mängd petitionslistor med åtföljande bref, hvaruti
de, som sändt listorna, bedt mig uppträda och göra hvad jag
förmådde i saken. Och då jag nu höjer min röst mot vaccinationstvånget,
så har jag ingen annan auktoritet att stödja mig
Lördagen den 23 mars. 63
på än ett ordinärt förstånd, iakttagelse och mitt medlemskap af
denna ärade kammare. De, som icke vilja vara med om detta
tvångs afskaffande, få säkert bereda sig på samma öde som Leonidas
vid Termopyle. Namnunderskrifterna på alla petitioner bli
så talrika som persernas pilar, som förmörkade luften och bortskymde
solen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Holmquist: Då den kungl. proposition utarbetades,
som ligger till grund för förslag till förordning om skyddskoppympningen
i riket vid 1897 års riksdag, var jag expeditionschef
i ecklesiastikdepartementet och deltog följaktligen i det arbetet.
Det var naturligt, att det då gjordes åtskilliga undersökningar,
och jag tror, att en del af de herrar, som uppträdt här i dag,
behöft något titta på den argumentering, som är bifogad den
kungl. framställningen. Åtskilligt skulle väl därifrån kunna hämtas
till stöd för vaccinationens bibehållande.
Där förekommer en statistisk utredning rörande dödligheten
i smittkoppor åren 1749—1894. Den, som behagar se på de delar
af tabellen, som afse tiden före vaccinationens införande,
finner oerhörda svarta kolonner, som sticka i höjden och utmärka
dödligheten då. Omedelbart med vaccinationens införande sjunka
dessa kolonner ofantligt för att slutligen alldeles försvinna. Det
är en statistik, som icke kan jäfvas och som vittnar om hvilket
oerhördt framsteg för särskilt vårt land vaccinationen innebär.
1 1870—71 års krig är, enligt hvad de vid propositionen fogade
handlingar visa, ådagalagdt, att af de mindre väl vaccinerade
fransmännen — jag säger: »mindre väl vaccinerade», ej
ovaccinerade — dogo icke färre än 23,400 i smittkoppor, af de
till stor del revaccinerade tyskarne däremot endast 278.
Med sådana fakta för ögonen får man ju säga, att man
ställer sig något sorgsen inför tillvitelsen, att vaccinationens legala
anordning i vårt land endast är en akt af vidskepelse, lögn och
bedrägeri. Jag tror, att de, som hafva denna uppfattning, uppenbarligen
göra sig skyldiga till ett själfbedrägeri. Det är nog
kanske icke så mycket själfva vaccinationen, utan den metod,
som användes för vaccinationens utförande, som främjar en del
af denna agitation. Nu har ju Riksdagen också så sent som år
1908 hos Kungl. Maj: t anhållit om dels en allsidig utredning
rörande behofvet af en ändring i nu gällande föreskrifter rörande
själfva koppympningen i riket, dels ock förslag i den vägen.
Herr Petrén hade i sitt anförande en hel del premisser, som,
så vi dt jag kan döma, borde ha föranledt en annan slutledning
än den, hvartill han kom Jag tror dock, att hvad som föranledde
honom — naturligtvis såsom utskottsledamot kär i betänkandet
— att yrka bifall till utskottets kläm, väl var mera folkpsykologiska
skäl. Han nämnde — och däri har han ju rätt —
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationstväng.
(Forts.)
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension a)
vaccinationstvång.
(Forts.)
G4 Lördagen den 23 mars.
att det är en genom agitation upparbetad opinion, som nu gör
sig redo att döda det nu gällande vaccinationsförfarandet i landet.
Äfven jag vill gärna tillmötesgå eu opinion, då den fordrar
något på basis af fullt klar rättvisa och billighet; men jag har
här i min hand ett aktstycke, som visar, att i det föreliggande
fallet jag icke kan tillägga agitationen och opinionen i denna
fråga en sådan egenskap.
Jag har här ett aktstycke, eu petitionslista — jag skall blott
läsa upp en del däraf; den har underskrifter i mängd. På ett
ställe läses däri: »Doktor Selldén skrifver: ''Med harm och grämelse
vänder sig människovännen bort från dessa bevis på vaccinationens
förbannelse, och han beklagar, att lögnens furste så
länge lyckats förvända synen äfven på lärda och hederliga läkare.
Med fullaste öfvertygelse instämmer man dels i medicine
doktor Nittingers ord: Ympväsendet är den mest brännande orättvisa,
den djupaste smälek, den rysligaste skada, som människosläktet
någonsin lidit, och dels i riksdagsmännen medicine doktorerna
Mitchell och Brodys ord i engelska parlamentet: Vaccinationstvånget
gör mord lagligt.’» Längre ned i samma aktstycke
heter det: »En af Frankrikes mest utmärkta läkare, Bayard, skref
i en petition till riksförsamlingen: ''Vaccinationen är ett brott
mot naturen. Utspridandet af dess gift sammanfaller med människosläktets
benägenhet för svullnader, röta och djursjukdomar.
Det allmänna genomförandet af vaccinationen har fördubblat
dödligheten bland ungdomen.’»
Ja, mina herrar, om man lägger fram sådana här skrifter
inför en okritisk allmänhet, är det icke då naturligt med sådana
upprullade bilder, att man nästan kan skrämma vettet ur folk,
som icke har förutsättningar att kunna bedöma hvad som föreligger?
Läget
i den föreliggande frågan är nu sådant, att en kommission
i medicinalstyrelsen arbetar på dess lösning. Medicinalstyrelsen
har förklarat, att den behof ver ytterligare ett par år för
att slutföra sitt arbete. Och nu kommer utskottet och säger, att
detta arbete måste slutföras så tidigt, att nya bestämmelser i ämnet
kunna om möjligt under nästkommande år utfärdas. Är det
ej farligt att biträda en sådan utskottskläm? Näppeligen är det
väl så, att medicinalstyrelsen ej riktigt förstår hvad den fått om
hand, ty den med dess sakkunnige är väl den enda, som har
reda på detta arbetes nuvarande planläggning och verkliga innebörd.
Men å andra sidan, ikläder man sig ej ett stort ansvar,
om man säger: vi bry oss ej om, huru medicinalstyrelsen vill indela
sin tid, och huru den vill arbeta på frågans slutliga lösning;
vi vilja, att medicinalstyrelsen skall fullgöra arbetet så, att nya
bestämmelser kunna utfärdas nästa år? Jag tycker, att det är vågadt,
att Riksdagen åtager sig ett sådant ansvar, som skulle blifva
följden af bifall till utskottets utlåtande. Det kan ej utveckla sig
Lördagen den 23 mars. 65
på annat sätt, än att den myndighet, som nu med tillkallade sakkunnige
bär utredningen om hand, säger: ja, vi skola rätta oss
efter hvad Riksdagen begär, men utredningen blir därefter. År
det sant, som medicinalstyrelsen säger — och det måste man ju
utgå från — bör väl Riksdagen gifva denna styrelse rätt att på
frågans lösning använda den tid, som den själf anser sig behöfva
för utförandet af detta synnerligen grannlaga arbete.
Ja, herr talman, jag skall icke längre upptaga kammarens
tid. Här har yrkats dels bifall till utskottets hemställan, dels
bifall till utskottets kläm med ogillande af dess motivering; för
min del ber jag att 1''å yrka afslag å både utskottets motivering
och utskottets kläm.
Herr Nilsson, Karl A: Herr talman, mina herrar! Då
äfven jag har underskrifvit denna motion, anser jag mig behöfva
tillbakavisa de tillmälen, som nu från flera båll riktats mot oss,
som hafva den åsikten, att något måste göras uti ifrågavarande
afseende.
Vaccinationstvångets motståndare ha här titulerats för kvacksalfvare
eller med sådana likställda, och att vi som ej själfva
kunnat uppfatta saken stått under påverkan af dessa. Jag vill
tillbakavisa detta med den förklaring, att jag ej påverkats af
kvacksalfvare eller dylika, utan att jag bildat mig den uppfatta
ning jag bar på andra vägar, på grund af egen erfarenhet bland
annat.
Då här sagts, att det är blott kvacksalfvare och ej allopater
eller vanliga läkare, som medverkat till den opinion, som nu fordrar,
att vaccinationstvånget skall upphöra, vill jag betyga, att
jag för min enskilda del kan åberopa en numera, för två år sedan,
afliden, högt aktad läkare, hvilkens namn — jag är viss
därom — om jag nämnde det, skulle befinnas välbekant för
herrar vetenskapsmän. Jag har af honom det bestämda rådet
att icke låta vaccinera mitt barn. »Jag skulle icke göra det»,
sade han, »om jag hade något barn» — han var nämligen ogift.
Han grundade detta uttalande på skäl, som han också angaf,
men som jag icke behöfver för kammaren upprepa.
Nå, det var det ena skälet. Det andra är ett skäl, som ännu
icke egentligen varit här berördt. Alla vetenskapsmän af något
som helst värde erkänna, att vaccination icke skyddar mer
än på sin höjd 10 år. Jag tror väl icke, att det finnes någon
här, som vill förneka ett sådant faktum. Professor Thunberg i
Lund, som ju är vederhäftig, har anfört en tysk, kejserlig kommissions
uppfattning, som bestämdt säger ifrån: »det genom
vaccinationen vunna skyddet, gentemot kopporna växlar inom
vida gränser, men uppgår i medeltal till 10 år», samt litet längre
ned: »10 år efter vaccination behöfs revaccination». Det finnes
andra, som hafva den åsikten, att vaccination ej skyddar
Första hammarens protokoll 1912. Nr 20. 5
Nr 20.
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationstvting.
(Korts.)
Nr 20. 66
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- mer än 5 år. Detta har fått sitt uttryck i en bestämmelse i eu
fande eller japansk författning, att alla barn i Japan skola revaccineras ef‘vaccinations-
te1'' 5 år. Och en tysk läkare, som är anhängare af vaccinatiotvång.
nen, doktor Ernst Lewi från Essen, säger i ett häfte af »Deut
(Forts.
) sche medicinische Monatschrift», för 16 mars 1911, att vaccina
tion
ej skyddar mer än ett, högst ett och ett hälft år och yrkar
därför revaccination efter ett års förlopp.
Om det är så, att vaccination ej skyddar mer än låt oss säga
högst 10 år, stå vi naturligtvis inför det förhållandet, att vi
skola antingen låta revaccinera alla invånare i landet efter 10 år
eller också erkänna, att den vaccination, som är verkställd, ej
kan vara tillfyllestgörande. Vi äro alltså, förmodar jag, allesammans
här i kammaren, reelt sedt, ovaccinerade, kanske inte ens
herrar läkare här äro re vaccinerade. Hvarför håller man då på
tvångsvaccinering, när nästan alla, som äro öfver 10 år, ej kunna
anses vara skyddade?
Det har sagts af herr Petrén, att de, som först träffas af
kopporna, när en koppepidemi kommer, äro de icke vaccinerade.
Detta stämmer alls icke med uttalanden från andra håll. Om
jag nu anför en auktoritet, svara herrarna: nej, han är icke svensk
och därför kunna vi icke taga hänsyn till honom. Men jag förmodar,
att de herrar, som äro vetenskapsmän, ej vilja ignorera
de verkliga vetenskapsmännen därför, att de icke äro svenskar.
Jag är viss om, att våra vetenskapsmän, särskildt våra läkare,
varit nödsakade att studera äfven utländska vetenskapsmäns arbeten
i frågor som denna, så mycket mer som vi i Sverige ju ej
hafva så många vetenskapsmän, som ägna denna fråga speciell
uppmärksamhet. En läkare i Basel säger: »genom de officiella
smittkoppsrapporternas listor är det ovedersägligen bevisadt, att
alla koppepidemier i nyare tid tagit sin början hos vaccinerade
och revaccinerade personer» — jag skall be att för dem, som så
önska, få hänvisa till ursprunget. Om så är förhållandet, faller
ju hela ympteorien på sin egen orimlighet, och äfven påståendet
att det icke är nödvändigt att vidtaga någon åtgärd mot vaccinationstvånget.
Den förste ärade talaren frågade mycket starkt: Hvad är
det, som brådskar? Jo, helt visst måste det vara något som
brådskar, då, såsom redan framhållits, så många hundraden af
bekymrade föräldrar anropat Riksdagen om befrielse från detta
för dem så tryckande samvetstvång, och detta så mycket mera,
som den åsikten gör sig allt mer och mer gällande, att hela grunden
för vaccination är ovetenskaplig, eu mening som ju flera
vetenskapsmän — bland dem hofrådet, doktor Stein i Frankfurt —
redan för flera år sedan påvisat. Men jag vill ej upptaga tiden
med den saken, utan blott påpeka, att, då man studerat en sådan
här fråga och kommit till den öfvertygelsen, att hela anordningen
icke fyller det ändamål, som med densamma är afsedt,
I.fir dagen den 23 mars.
(i7 Nr 20.
det icke bör förvålla någon, att man tager position i frågan ocli Om a/skafuttalar
önskan om vaccinationstvångets afskaffande. Det finnes f,,nde e,ler
så mycket annat, som på det medicinskt vetenskapliga området Svaccinationsundergått
förändring. Läkarne hafva ju fått intaga och flytta tvång.
sina positioner i det ena fallet efter det andra. Jag vill blott (Forts.)
som exempel påpeka, huru läkarne för några år sedan allmänt
förordade åderlåtning för en mängd sjukdomar, men numera funnit
detta medel odugligt och ej använda det annat än i mycket
sällsynta fall. Månne icke deras teorier tålde vid eu jämkning
äfven i andra hänseende, ej minst i nu föreliggande? Man använder,
som den siste ärade talaren, en hel statistik för att visa,
att smittkoppsepidemien aftog på grund af vaccinationen omedelbart
efter tvångsvaccinationens införande. Jag har tagit reda på,
att denna sjukdom aftog, redan innan vaccinationen började.
Redan det är, då förordningen om vaccination utkom, hade koppepidemien
till stor del upphört, blifvit både mindre allvarlig och
mindre gängse. Men däremot har det förut påpekats och jag vill
till den kraft och verkan det kan hafva ytterligare påpeka det,
kvarstå alltjämt påvisbara följdskjukdomar af vaccinationen. Orsaken
vill man ej kännas vid, utan framhäfver att möjligen andra
orsaker än vaccinationen äro tänkbara. Det sunda lekmannaförnuftet
säger dock, att det är vaccinationen, som gifvit anledning
till, att hos de vaccinerade barnen inställt sig allmän svaghet
och särskildt skrofler. Då det här förnekas, att tuberkulos
kan härleda sig från vaccination, ber jag blott att få påpeka det
förhållandet, att man i samma andetag medgifver, att tuberkulos
kan härleda sig från skrofler, och om det är bevisadt, att skrofler
kunna härleda sig från vaccination, kan tuberkulos väl också
sägas härleda sig från vaccination. Jag tror mig kunna påstå,
att hos en del barn deras krafter blifva nedsatta efter vaccinationen,
så att barnen på grund däraf blifva mottagliga för såväl
den ena som den andra sjukdomen.
Den erfarenhet jag under årens lopp erhållit på detta område
från både vaccinerade och ovaccinerade barn har bibringat
mig den bestämda åsikten, att de vaccinerade barnen få af vaccinationen
lidanden och följdsjukdomar, som de ovaccinerade
slippa, och därför har jag slutit mig till den uppfattningen, att
frihet bör beredas för dem, som mena, att de ej vilja belasta sina
barn med vaccingiftet.
Jag hoppas, att kammaren vill tillmötesgå skrifvelseförslaget,
som alldeles gifvet icke kan skada, men i stället skall bidraga
att lugna många sinnen. Därför ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets hemställan.
Herr Skarstedt: Med hänsyn till det allmänna sorlet ber
jag att få afstå från ordet.
Nr 20. 68
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- Herr Steffen: Jag ber att få instämma med herr Almer
fande eller ■ }ians yrkande på bifall till utskottets hemställan med ogillande
Vaccinations- motiveringen. Mitt skäl för att ogilla utskottets motivering
tvång. är, att den synes mig gå väl långt i samma riktning af begrepps(Forts.
) förvirring som motionären och hans anhängare. Denne eller
dessa angripa det allmänna vaccinationstvånget och vilja afskaffa
detsamma, men som skäl för denna fordran anföra de och hafva
i dagens debatt ihärdigt anfört uteslutande sjukdomsfall hos vaccinerade
barn, som alldeles icke äro framkallade af vaccinens
verkningar, utan af de sjukdomsämnen, som blifvit i det vaccinerade
barnets kropp införda med vaccinen. Det är naturligtvis
ett allmänt och utomordentligt behjärtansvärdt önskemål, att sådana
ohyggligheter må förebyggas, som att vid vaccinering fruktansvärda
sjukdomar af för vaccinämnet främmande art insläppas
i den vaccinerades, barnets, organism.
All agitation mot de nuvarande vaccinationsförhållandena i vårt
land synes mig kunna och böra riktas uteslutande mot det i hygieniskt
och medicinskt afseende otillfredsställande sätt, hvarpå
vaccineringen i många trakter hittills utförts, dels af därför icke
kompetenta personer och följaktligen också med olämpliga metoder,
dels ock öfverhufvud taget under eu icke tillräckligt noggrann
kontroll från de myndigheter, som allena kunna hafva ett
vederhäftigt omdöme om, huru denna viktiga och ömtåliga angelägenhet
skall skötas. Min uppfattning — och den har icke
så litet bestyrkts af dagens debatt — är, att den svenska staten
har en tungt vägande skuld i det närvarande tillståndet, till hvilket
hör icke blott, att stundom sjukdomar uppträda i samband
med vaccineringen, utan också att befolkningen i många delar
af landet faktiskt blir motståndare till vaccineringen. Detta helt
enkelt därför, att den, i likhet med motionären, icke kan skilja
mellan två ting: verkningarna af vaccinämnet såsom sådant och
verkningarna af de sjukdomsämnen, som införas i organismen
med vaccinen. Jag kan ej inse, att man förnuftigtvis kan vara
motståndare till den allmänna tvångsvaccineringen i och för sig,
men väl till en på otillfredsställande sätt utförd och på otillfredsställande
sätt statskontrollerad allmän tvångsvaccinering. Och
jag fruktar, att vårt land står relativt lågt i detta senare afseende,
om jag får taga som kontant de meddelanden, som kommit
från motionären i dag.
Det är därför, enligt min uppfattning, ingalunda olämpligt,
att utskottets kläm blir kammarens beslut, ty därigenom har man
blott uttalat, att man icke känner sig tillfredsställd med de nuvarande
förhållandena, utan att likväl göra sig solidarisk med
motionären och hans anhängare. På utskottets motivering vill
jag däremot yrka afslag, såsom en nödvändig demonstration mot
hvarje tendens att i vaccinationsfrågan skjuta vetenskapens aukto
-
Lördagen den 23 mars.
(ii) Nr 20.
ritet åt sidan för att tillfredsställa en vilsekommen och missledd 0,11 afskaffolkmening.
fande eller
susjiension aj
t vaccinations
Grefve
flarn il ton, Hugo: Utskottets ärade ordförande tvång.
yttrade, att det syntes honom, att det, som mest stött mig, var, (Forts.)
att utskottets betänkande skulle innebära eu kritik af den föregående
regeringen och speciellt af min verksamhet som civilminister.
Med anledning däraf ber jag få försäkra min ärade vän,
att jag tager kritik af medlemmar i den föregående regeringen
mycket lätt, och att jag icke fäster mig alls vid kritik af mig
själf som civilminister.
Nej, det var ej detta, som stötte mig. Och jag tror, att det
äfven bör framhållas, att jag ej har något att invända mot, att
Kungl. Maj:t och medicinalstyrelsen få en påstötning att bedrifva
denna utredning raskt — en sådan hafva de för öfrigt fått redan
genom debatten i dag. Nej, hvad som stötte mig var, att utskottet
ej kvarstått på den ståndpunkt, som Riksdagen intog år 1908.
Visserligen förklarade utskottets ärade ordförande, att utskottet
gjort det i allt väsentligt, men, som jag redan framhållit, är det
en högst väsentlig skillnad mellan utskottets uttalande och Riksdagens
uttalande år 1908. Utskottets uttalande innebär nämligen
ett olämpligt tillmötesgående mot motionären och hans anhängare,
något som också framgår af, att motionären nyss med entusiasm
fattade den utsträckta handen och förklarade, att detta just var
hvad han och hans vänner ville ha.
Utskottets ärade ordförande varnade för att afslå utskottets
betänkande, emedan det då skulle kunna hända, att majoriteten
i Andra kammaren bifölle motionen. En annan ärad talare på
kalmarbänken, sade, att, om kammaren ej ville lyssna till honom
och hans meningsfränder, det skulle kunna hända, att vid nästa
riksdagsmannaval vi finge sätta luren för örat och höra på folkets
röst.
Med anledning häraf vill jag endast säga: är det verkligen
så, att smittkopporna skola bli partiskiljande här i landet, då
skall jag be att få hålla mig på de vaccinerades sida.
Herr Petrén, Alfred: Jag nämnde i mitt förra anförande,
att läsningen af motionen väckt min häpnad. Jag får verkligen
såga, att åtskilligt förekommit i denna debatt, som också väckt
min förvåning. Jag vill blott taga fasta på det exempel, som
den ärade talaren på kalmarbänken anförde, nämligen att han
mött en mor, som förklarat, att hennes barn fått skabb genom
vaccinering. Mina herrar, det torde nog af eder alla vara kandi,
att skabbsjukdomen orsakas af ett lefvande djur, så att man fårskabb,
endast då man på något sätt fått detta djur in i sin hud.
Skabb kan således på intet sätt förorsakas af vaccinering. Det
anförda exemplet är emellertid typiskt för det sätt, på hvilket
Nr 20. 70
Lördagen den 23 mars.
Om afskaffande
eller
suspension af
vaccinationstvång.
(Forts.)
mödrar, som blifvit uppskrämda för vaccinationen, inbilla sig,
att alla möjliga sjukdomar, som drabba ett vaccineradt barn, bero
på vaccinationen.
Det har från motståndarna till vaccinationen bl. a. framhållits,
att vaccinering med animal vaccin i mycket stor utsträckning
förorsakar tuberkulos hos barn. Huru ovederhäftigt ett sådant
påstående är, torde framgå däraf, att, innan vaccin från någon
kalf utskickas från vaccinationsanstalten i Stockholm, kalfven
först slaktas och undersökes; och för den händelse man hos kalfven
skulle finna tuberkulos — som då alltid spåras i hans körtlar
— förstöres hela den sådden, så att endast vaccin från sådana
kalfvar, som vid verkställd obduktion visat sig vara friska, kommer
till användning.
Motionären uppläste — in extenso, om jag fattade honom
rätt — docenten Holmgrens uppsats i denna fråga. Som kammaren
torde finna af denna uppläsning, förhåller det sig alldeles
så, som jag framhöll, nämligen att docenten Holmgren står på
en helt annan ståndpunkt än den som kommer till synes i motionen,
d. v. s. att vaccinationen icke skyddar mot smittkoppor, i
det han allenast sätter i fråga, huruvida tvångsvaccinering numera
är nödvändig i vårt land, då smittkoppor äro så sällsynta. När
man här talar om läkare, som äro motståndare till vaccinationstvånget,
synes det mig föreligga en förväxling mellan, å ena
sidan, motståndare till allmänt vaccinationstvång och, å andra
sidan, motståndare till vaccinationstvång öfver hufvud taget. Docenten
Holmgren är icke motståndare till vaccinationstvång under
vissa gifna förhållanden, och jag betviflar, att det finnes några
läkare alls, som äro motståndare till vaccinationstvång vid inträffande
smittkoppsfall, undantagande de homöopatiska. Jag har
åtminstone icke i litteraturen sett någon läkare, som skulle under
alla förhållanden vara motståndare till vaccinationstvång, med
mindre han varit homöopat. Huru stor tilltro man kan sätta till
herrar homöopaters uppfattning, ber jag att få belysa endast
genom att uppläsa några rader, som jag funnit i en af dylik
läkare utgifven skrift. Där står följande: »Alstrarna af syfilis,
dröppel och smittkoppor äro syskon af samma bakteriestam, som
genom lämpliga odlingsförsök kunna öfverföras till hvarandra».
Nu förhåller det sig som bekant så, att syfilis och dröppel
förorsakas af två vidt skilda bakteriearter, som icke ha det ringaste
med hvarandra att göra, under det att det smittämne, som förorsakar
kopporna, ännu icke är upptäckt!
Jag skall vidare besvara några frågor, som under debatten
här blifvit framställda. Motionären frågade, hvarför smitkopporna
alltjämt finnas i Italien, fastän detta är ett väl vaccineradt land,
då däremot smittkopporna försvunnit från Filippinerna, sedan
vaccinationen där blifvit genomförd. Jag vill då nämna, att antalet
smittkoppsfall i Italien under nuvarande förhållanden ställer
Lördagen den 23 mars.
71 Nr 29.
sig helt annorlunda mot antalet smittkoppsfall på Filippinerna Om afskafföre
vaccinationens införande. I Italien har det under sista de- fande ,eller
cenniet, 1898—1908, i medeltal varit 59 smittkoppsfall på 1 million Vaccination»-innevånare. På Filippinerna däremot rasade smittkopporna under tvång.
tiden före vaccinationens införande till den grad, att det, såsom (Forts.)
jag nämnde, där förekom 40,000 smittkoppsfall på Gl/a million
invånare, det vill säga c.a 6,000 på 1 million, alltså fullt hundra
gånger mera än i våra dagars Italien. Vi kunna således icke af
denna jämförelse hämta något bevis för att vaccinationen icke
gör någon nytta, utan pekar denna tvärtom i alldeles motsatt
riktning.
Man har under diskussionen äfven framkastat den frågan,
huru läkarna kunna hålla på vaccinationstvånget, då vaccinationen
dock icke gör en vaccinerad person fullkomligt oemottaglig för
smittkoppor längre än under en viss tid, högst tio år. Jo, detta
beror därpå, att erfarenheten visat, att en vaccinerad person, som
visserligen icke längre är fullkomligt oemottaglig för smittkoppor,
dock under en lång tid förblir relativt immun, så att, om han förvärfvar
smittkopporna, han dock får sjukdomen lindrigare.
A ett brefkort, som väl är utskickadt till alla Riksdagens
ledamöter, uppgifves, att dödligheten i smittkoppor under epidemier
i Japan år 1889—1908 var 28 %, under det att dödligheten
före Jenner utgjorde endast 13 %. Denna senare siffra är absolut
oriktig, ty det veta vi, att dödligheten i smittkoppor varit vida
större. Den andra siffran, 28, är tilläfventyrs riktig, men det
kan vara ganska intressant att veta, huru stor dödligheten därvid
var bland de vaccinerade och huru stor bland de icke vaccinerade.
Händelsevis är jag i tillfälle att lämna upplysning härom.
Tager man de vaccinerade i en grupp och de ovaccinerade i en
annan, befinnes det nämligen, att under epidemien i Japan åren
1907—1908 dödligheten bland de senare var cirka 45 %, under
det att bland de vaccinerade dödligheten uppgick till endast 7—8 %.
Således, som vi finna, en högst betydande skillnad.
Jag tror mig icke längre böra upptaga kammarens tid med
att bemöta öfriga yttranden af motståndarne till hvarje vaccinationstvång.
Jag skall icke heller upptaga tiden med att närmare
utveckla skälen för utskottets hemställan, då detta nyss blifvit
gjordt af utskottets ordförande.
Herr Olsson, Valerius: Herr talman! Det står i motionen
:
»Från tusentals svenska hem i vårt land går ock helt visst
i dessa dagar från förtviflade föräldrar en hoppets bön till den
nu samlade Riksdagen, folkets representanter, om snar befrielse
från vaccinationstvånget, och den, som känner situationen, förstår
hvilken glädje ett beslut i den riktningen skulle framkalla i hela
vårt land.»
Nr 20. 72
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- Denna förtviflan skulle väl då hafva nedlagts i alla de petifande
eller tionslistor, som kommit oss tillhanda, och af hvilka min .ärade
^accinatioiTs- kamrat på denna bänk viftat med en del. Då jag i 27 år haft
tvång. miu tjänstgöring i den trakt, där de sistnämnda listorna fabri
(Forts.
) cerats, skall jag be att få nämna, att jag nog där träffat på för
tviflade
föräldrar, men att jag aldrig träffat på några förtviflade
föräldrar, som satt denna förtviflan i samband med vaccinationsstadgan.
Nu skulle man ju kunna tänka sig, att dessa föräldrar
med sin förtviflan icke gå till eu lekman på detta område, utan
till läkare. Jag tog mig därför friheten att skicka en af petitionslistorna,
alldeles fullskrifven — för öfrigt fanns där ett namn,
hvars innehafvare sedermera antyda att han fann det smått genant
att han skrifvit på — till förste provinsialläkaren i den ort,
där just den pågående agitationen i denna sak torde ha en af
sina härdar, och fråga är, om den icke rent af därifrån dirigeras.
Jag har från samme förste provinsialläkare fått ett intyg, som
dessutom är undertecknadt af åtta andra läkare i orten. De säga:
»I en inlaga till Kalmar läns representanter i Riksdagens Första
kammare, som undertecknats af ett stort antal personer från
Kalmar stad och från angränsande landsbygd, uppgifves, att man
kommit till den öfvertygelse beträffande skyddskoppympningen,
att den nytta, denna åtgärd anses medföra, är ringa i jämförelse
med de skador, den åstadkommit, samt att det ofta varit genom
sorglig erfarenhet, som allmänheten i mycket stor utsträckning
kommit till denna öfvertygelse. Utan att här vilja bemöta öfriga
mer eller mindre ovederhäftiga påståenden i nämnda inlaga, få
undertecknade, som utöfva praktisk läkarverksamhet i Kalmar
och dess omnejd, för att visa, att undertecknarna af nämnda inlaga
med all sannolikhet ej hafva någon personlig erfarenhet om
skyddskoppympningens skadlighet, härmed förklara, att vi ej
känna till något fall där skyddskoppympningen medfört framtida
men för den ympade.» Jag tillåter mig här påpeka, att bland
undertecknarna finnas läkare, som tjänstgjort i orten ett tjugutal
år.
På grund häraf skulle jag helst velat framställa en »hoppets
bön» om af slag å alltsammans. Men med anledning af de talande
skäl, som herr Hammarskjöld nyss anförde rörande vikten
af att söka stäf ja den pågående agitationen i denna fråga, ber
jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Rosén: Endast några ord, hämtade ur förste provinsialläkarens
i Västerbottens län ämbetsberättelse. Enligt dessa
utgjorde vaccinationsprocenten i Västerbottens län år 1904 82
procent och år 1910 68 procent. Vaccinationsprocenten är alltså
i stadigt nedgående.
Herr Hammarskjöld yttrade, att motståndarna till vaccinationen
finnas förnämligast där homöopater haft sin verksamhet,
73 Nr 20.
Lördagen den 23 mars.
men såvidt jag känner till, hafva homöopaterna icke haft någon ''''”‘f/f."1''
marknad i Skellefteå stad. Ändock skrifvcr förste provinsial- suspensjon af
läkaren, att vaccinationsprocenten i Skellefteå stad år 1908 upp- vaccinationsgick
till 15,38 procent. tvång.
I förste provinsialläkarens berättelse för år 1908 heter det: (Forts.)
»I Skellefteå stad har nästan fullständig vaccinationsstrejk utbrutit.
» Förste provinsialläkaren hänvisar därpå till hvad stadsläkaren
i Skellefteå säger, och dennne stadsläkare är en varm
anhängare af vaccinationen. Han skrifver nämligen: »Enär till
vaccinationsförrättning den 22''/s 1908 (kungjord i stadens tidningar)
endast ett fåtal af de vaccinationspliktiga barnen inställdes, anmäldes
förhållandet för magistratens ordförande. Magistraten införde
då kungörelse om ny vaccinationsförrättning, i hvilken kungörelse
erinrades om målsmäns ansvar enligt 6 kap. 3 § i reglementet
för skyddskoppympning^! i riket af den 29 sept. 1853.
Vid denna nya vaccinationsförrättning tillstädeskom ingen. ^ Förfall
(sjukdom) anmäldes för tvänne. Förhållandet anmäldes ånyo,
men beslöts att tillsvidare ingen åtgärd företaga.»
I samme förste provinsialläkares ämbetsberättelse för år 1910
heter det: »Vaccinationsprocenten är låg, ehuru något högre än
föregående år, allmänheten inväntar nya förordningar angående
vaccinationen. Det är högeligen angeläget, att sådana snart blifva
utfärdade.»
Det har här förklarats, att det ej finnes någon läkare, som
uttalat sig för vaccinationens afskaffande, men jag skall be att få
upplysa, att jag talat med en stads- och militärläkare, som yttrade
sig för tvångsvaccinationens afskaffande.
Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.
Herr Boberg: Bland de talare, som yttrat sig på motsidan,
sedan jag sist hade ordet, är det utan tvifvel landshöfding Holmquist,
som framförde de starkaste skälen. Men jag vill fråga
honom, om han är alldeles säker på de bevis, han framlade, och
att jämförelsen mellan koppepidemien i franska och tyska arméerna
är byggd på verkligt sanna grunder. Enligt hvad jag
hört, tillgick det så, att, sedan inom ett franskt regemente eller
armékår utbrutit en koppepidemi, som angrep många, gjorde man
en jämförelse mellan detta regemente och hela tyska armén. På
så sätt fick man ett förfärligt vapen för vaccinationen. Men om
det förhåller sig så, som jag antydde, faller ju det beviset till
marken.
Grefve Hamilton sade, att man behöfde icke så mycket lyssna
till folkets röst. Det beror på, huru folket talar. Om folket talar
sundt och förståndigt, menar jag, att man bör lyssna till dess
röst. Isynnerhet gör man det i valtider, framhöll jag. Och om
ställningen blir så allvarlig till nästa val, att grefve Hamilton behöfver
vaccineras, önskar jag, att han måtte behandlas af en
Nr 20. 74
Lördagen den 23 mars.
Om afskaf- skicklig vaccinatör, så att han icke tar skada däraf. Om jag
suspension *afkommer in åny°> ber jag att fa komma ovaccinerad.
vaccinations- I anledning af hvad min ärade vän här yttrade om tillståndet
tvång. i den orten, ber jag få upplysa, att han mottagit de flesta listorna,
(Forts.) ehuru han öfverlämnat dem till mig. I stället för att föra folkets
talan för han sålunda läkarnas, hvilket ju är mera »vetenskapligt».
Herr Holmquist: I anledning af hvad den siste talaren här
yttrade om min jämförelse mellan dödsfallen i koppor i de franska
och tyska arméerna ber jag få säga, att jag naturligtvis icke
har bevisen i min hand, men att jag anser, att i propositionen
anförts tillräckliga bevis. Jag minnes mycket väl, att där poängterades,
att den angifna uppgiften om dödsfallen i de båda härarna
föranledde tyskarna att utsträcka revaccinationstvånget.
Det har beträffande mina statistiska uppgifter nämnts, att redan
vid den tid, då vaccinationstvånget här i landet infördes, var
koppepedemierna på retur. Jag ber få säga, att jag icke kan gå
med på denna uppfattning. Under tiden före vaccinationstvångets
införande — jag räknar då icke med den tid, då mässlingen
inräknades bland smittkopporna — var antalet dödsfall i smittkoppor
på en miljon invånare en gång uppe på omkring 7,500,
två gånger på omkring 6,000, många gånger på omkring 5,500
och 5,000 och mycket ofta omkring 4,000 och 3,000. Efter det
vaccinationstvång införts, sjönk omedelbart antalet dödsfall till
omkring 1,000 såsom maximum, mycket ofta gick antalet ned
till 500 och därunder för att slutligen på 80- och 90-talen så
godt som alldeles försvinnna.|
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade
herr talmannen, att i afseende på nu föredragna utlåtande förelåge
följande yrkanden: l:o) att utskottets hemställan skulle bifallas;
2:o) af herr Almer, att hvad utskottet hemställt skulle
bifallas med uteslutande af motiveringen; och 3:o) att kammaren
skulle afslå såväl hvad utskottet hemställt som den i ämnet
väckta motionen.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jämlikt dessa
yrkanden, och förklarade sig anse propositionen på afslag vara
med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf herr talmannen upptog
hvart och ett af de återstående yrkandena med hemställan,
huruvida kammaren ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående hufvudvoteringen, och förklarade herr talmannen
sig finna de härå afgifna svaren hafva utfallit med öfvervägande
ja för deras mening, som ville till kontraproposition antaga
bifall till utskottets hemställan.
75 Nr 20.
Lördagen den 23 mars.
Jämväl om kontrapropositionens innehåll äskades emellertid
votering, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och anslogs eu >uspen,ion af
så lydande omröstningsproposition: vaccinalions
tväng.
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringeu om Första (Forts.)
kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 10 antager bifall
till utskottets hemställan, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har till kontrapropositionen i nämnda votering
antagits bifall till utskottets hemställan med utelämnande af motiveringen.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—66;
Nej—37.
Härefter uppsattes, justerades och anslogs för hufvudvoteringen
en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som afslår såväl hvad Första kammarens första tillfälliga
utskott hemställt i sitt utlåtande nr 10 som den i ämnet
väckta motionen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstningen befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—65;
Nej—37.
På framställning af herr talmannen beslöt kammaren att
uppskjuta behandlingen af det återstående ärendet på föredragningslistan
till ett annat sammanträde.
Nr 20. 76
Lördagen den 23 mars.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlutande nr 7, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förenklad! förfarande
vid val af Riksdagens utskott;
Statsutskottets utlåtanden:
nr 23, i anledning af kamrarnas återremiss å det i punkt 50
under utskottets utlåtande nr 8 omförmälda ärende angående vissa
befattningshafvares vid tekniska högskolan lönetursrätt, och
nr 24, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen
angående ersättning för kyrkotionde från Skäfte annexförsamling
;
lagutskottets utlåtanden:
nr 30, i anledning af Kungl. Maj ds nådiga proposition till
Riksdagen med förslag till lag innefattande ändring i 24 kap. 7 §
rättegångsbalken, och
nr 31, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Majd angående lagstiftning i visst syfte rörande bysamfälligheter;
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 35, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen
gjorda framställning om medgifvande att för vissa för inrättandet
af Hammarsebo skogsskola erforderliga byggnadsarbeten disponera
vissa medel, och
nr 36, i anledning af väckta motioner om åvägabringande af
utredning och förslag angående upplåtande till försäljning af vissa
kronoegendomar; äfvensom
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 11, i fråga om en af herr Lindhagen inom Andra kammaren
väckt motion, nr 258, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
åtgärder mot bruket af tobak in. m., och
nr 12, i fråga om en af herr Lindhagen inom Andra kammaren
väckt motion, nr 259, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
åtgärder till höjande af den personliga hygienen.
Justerades fem protokollsutdrag för denna dag.
På hemställan af herr talmannen medgaf kammaren, att de
anslag, som utfärdats till sammanträdets fortsättande på aftonen,
finge nedtagas.
Kammaren åtskildes kl. 4,43 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Tisdagen den 26 mars.
77 Nr 20.
Tisdagen den 26 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e in.
Upplästes följande ingifna läkareintyg.
Att ledamoten af Riksdagens Första kammare herr major
Aaby Ericsson på grund af akut tarmkatarr (Catarrh. intestin.) är
förhindrad att deltaga i riksdagsarbetet under de närmaste dagarna,
intygas på heder och samvete
Gåfvetorp den 24 mars 1912
O. F. Nyquist,
leg. läkare.
Justerades protokollet för den 19 i denna månad.
Vid föredragning af ett från Andra kammaren ankommet
protokollsutdrag, nr 204, med delgifuing af nämnda kammares
beslut öfver dess andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
undanröjande af i gällande författningar förefintliga hinder för
producenter af lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter
att i huru små partier som helst direkt till konsumenterna
försälja sina alster, beslöt Första kammaren hänvisa detta ärende
till sitt tillfälliga utskott nr 1.
Föredrogs ett från Andra kammaren ankommet protokollsutdrag,
nr 203, med delgifning af nämnda Kammares beslut öfver
dess andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphäfvande
eller suspension af vacinationstvånget.
Herr vice talmannen: Då Första kammaren den 23
dennes afslog en hemställan, som alldeles öfverensstämmer med den
här nu ifrån Andra kammaren gjorda, så föreslår jag, att kammaren
måtte besluta, att Andra kammarens skrifvelse icke måtte
föranleda något vidare yttrande från Första kammarens sida.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter herr vice
talmannens förslag antogs.
Nr 20. 78
Tisdagen den 26 mars.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
följande den 23 innevarande månad bordlagda ärenden, nämligen
konstitutionsutskottets utlåtande nr 7, statsutskottets utlåtanden nr
7 samt 23 och 24, bevillningsutskottets betänkanden nr 19 och
20, lagutskottets memorial och utlåtanden nr 29—31, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 35 och 36 äfvensom Första kammarens
första tillfälliga utskotts utlåtanden nr 11 och 12.
Justerades två protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kammaren
åtskildes kl. 7,12 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Rättelse.
I Första kammarens protokoll nr 16 sid. 29 r. 17
står: ehuru jag ej anser,
läs: ehuru jag anser,