1910. Andra Kammaren. Nr 8 (Riksdagens protokoll 1910:8)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1910. Andra Kammaren. Nr 8.

Fredagen den 11 februari.

Kl. J/2 3 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 5 innevarande februari.

§ 2.

«WtFf0Ir|d™gi0S hvar föli sig°ch hänvisades till bevillningsutonvr
u a k^1™arens b°rJ hvilande motionerna, nämligen nr
207 af herr Kobb m. fl., nr 208 af herr Lundin och nr 209
åt herr Åkerlund.

§ 3.

of irHerri T^°rfon aflämnade en motion, nr 210, i anledning

t fåfffocftaLEgr” “ngflende ändrinS tUlIS°,Sema

Ifrågavarande motion blef på begäran bordlagd.

§ 4.

Justerades ett protokollsutdrag.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

fi iherre Bonde under 3 dagar fr. o.

herr Magnusson i Tumhult > 5 » »

» Bengtsson i Bjärnalt » 8 » »

» Dahlgren » 6 » »

» Olsson i Tyllered » 7 > »

» Zelterstrand under den 12 februari,
Andra Kammarens Prof. 1910. Nr 8.

m. den 12
» 14
» 15
> 12
* 12

februari,

Nr 8. 2

Fredagen den 11 Februari.

herr Henrikson under 8 dagar

» Bengtsson i Häradsköp » 7 >

» Gustafsson i Sjögesta » 4 »

» Widén » 3 *

» Erlansson » 6 »

» Leksell » ^ *.

» Jesperson under den 12 februari,

» Thor * » 12 »

» Larsson i Gallstad under 8 dagar
» Vennersten » 9 »

» Borg under den 12 februari och
» Furst » » 12 »

fr. o. m. den 12 februari,
> » 12 »

> » 12 »

» »14 »

» » 15 »

» »12 »

fr. o. m. den 12 februari,
» » 14 »

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 2,51 e. m

In fidem
Per Gronvall.

Lördagen den 12 Februari.

3 Nr 8.

Lördagen den 12 februari.

Kl. 2

e. m.

§ I Ordet

Lämnades på begäran till

Herr vice talmannen, som yttrade: Herr talman! Med
anledning af det i morgon inträffande 250-årsminnet af konung
Oail Ä (rustats död hafva kammarens ledamöter önskat att låta
en krans nedlaggas på konungens kista; och tillåter jag mig
hemställa, att kammaren måtte besluta att anmoda herr talmannen
att a kammarens vägnar utföra detta.

Denna hemställan bifölls af kammaren.

§ 2.

Justerades protokollet för den 6 innevarande februari.

§ a

Herr statsrådet Malm aflämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

o angående utförande af vissa reparationsarbeten i Södra
spanska infanteriregementets sjukhus å Refvinge hed;

angående underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa åt
torre soldaten vid Hallands regemente Karl Johan Nordgren;

med förslag till lag angående rätt till pension för tjänsteman
vid statens järnvägar m. m.;

anfående upplåtande af en lägenhet från förra fänriksbostailet
1 mantal Rödje nr 1 i Östergötlands län;

, ...£^g,åendei påtande af en lägenhet från förra hofslagarbostallet
hvartsmörja nr 1 i Kalmar län;

angående upplåtande af en ..lägenhet från förra mönstersknfvarbostallet
Kakstad nr 3 Ostergård med Kakstad nr 4
en utjord, i Östergötlands län;

i angående upplåtande af en lägenhet under förra fältväbelsbostallet
Hasslösa nr 7 Olof Andersgård i Skaraborgs län;

angående upplåtande af en lägenhet från förra korpralsbostallet
Nedre Götal a nr 4 Korpralsgård i Östergötlands län;

angående upplåtande af två lägenheter från förra mönsterskrifvarbostallet
Jussberg nr 2 Norrgård i Östergötlands län;

Nr 8. 4

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen -

Lördagen den 12 Februari.

angående upplåtande af en lägenhet från förra korpralsbostället
Tägneby nr 1 Norrgård i Östergötlands län;

angående upplåtande af två lägenheter från förra häradsskrifvarbostället
Loringa nr 6 Grefvagården i Skaraborgs lan; och
angående upplåtande af ett till förra trumpetarbostället
Lanna nr 10 Bondgård i Skaraborgs län hörande område.

Samtliga dessa propositioner blefvo på begäran bordlagda.

§ 4.

Herr Thorssons å kammarens bord hyllande motion, nr
210, som härefter föredrogs, hänvisades till bevillningsutskottet.

§ 5-

Till behandling företogs nu lagutskottets memorial, nr 8, i
anledning af återremiss från Andra kammaren af lagutskottets

utlåtande nr 1 i anledning af Kungl Maj ds proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse af § 2i mom. 1 värnplikts

lagen den 14 juni 1901. ... iQ

Genom en den 21 januari 1910 dagtncknad proposition, nr 19,
hvilken af båda kamrarna hänvisats tdl lagutskottet, hade Kung!.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsäd et
torda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga upprattadt förslag
till lag om ändrad lydelse af § 27 mom. 1 värnplikt slagen
den 14 juni 1901, enligt hvilket lagförslag dels i § 2U mom. 1
värnpliktslagen skulle inforas ett nytt stycke af fejande lydelse:

För värnpliktig, som tilldelats fotfolket och uttagits till särskild
vinterutbildning (skidlöpartjänst), må, på _ satt konungen
finner godt förordna, första tjänstgöringen taga sin början redan
under första året; dels ock åt det stycke i nämnda moment,
hvilket innefattade särskild föreskrift om repetitionsöfningarnes
fullgörande af värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen
eller tandläkareexamen, skulle gifvas viss förändrad afla tning.

Lagutskottet hade i utlåtande nr 1 hemställt, att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition måtte af Riksdagen bifallas.

Reservation hade emellertid afgifvits af herr Lindhagen,
som ansett, att utskottet bort föreslå, att ifrågavarande proposition
måtte bifallas, såvidt den afsåge medicine kandidaters och
tandläkares värnplikt, men i öfrigt afslås.

Vid detta ärendes behandling i kamrarne hade Första kammaren
bifallit utskottets berörda hemställan, hvaremot Andra
kammaren beslutat återremittera ärendet till utskottet.

5 Nr 8.

Lördagen den 12 Februari.

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värn pliktslagen.

(Forts.)

Herr Lindhagen anförde: Kungl. Maj:ts i den förevarande
propositionen framlagda förslag rörande medicine kandidaters
och tandläkares värnpliktstjänstgöring har icke föranledt någon
skiljaktig mening inom utskottet. Däremot har jag för min del
antecknat skiljaktig mening, i hvad angår förslaget om en viss
utvidgning af värnplikten i syfte att uttaga värnpliktige till
skidlöpartjänst.

Nu kan det ju synas mången, att ett sådant förslag är ganska
oskyldigt; och af propositionens motivering finner man också,
att förslaget endast afser att uttaga en 300 å 400 man, och
föreställer sig Kungl. Magt, att detta lätteligen skall kunna ske
på frivillighetens väg. Emellertid är det nu så, att man får
vara ganska, vaksam, både då det gäller det ena och det andra
militära förslaget, äfven om det till det yttre skulle vara af
ganska obetydlig beskaffenhet. Det är ju nämligen så — och
man kan förstå detta — att vederbörande militära myndigheter
betrakta sig endast som specialister på sitt område och där hafva
fått sig förelagdt att se sakerna från sin ensidiga synpunkt, men
däremot ° öfverlämna åt Riksdagen och Kungl. Maj:t att se dem
äfven från andra synpunkter. Och då de militära krafven icke
äro så särdeles populära, så förvånar det icke heller, att de
militära myndigheterna på mångahanda sätt måste vara angelägna
att förelägga Riksdagen sina förslag i en förklädnad, d. v. s.
att ge dem ett utseende, som kan vara tilltalande för Riksdagen,
och hvarigenom de kunna slinka igenom hvart och ett för sig i
tur och ordning.

Detta gör också, att då de militära myndigheterna vilja
förmå Riksdagen att svälja ett af dessa piller, man helst vill
servera det insockradt. Så har skett äfven i detta fall. Man
finner ad motiveringen till propositionen, att här gäller det att
provisoriskt lösa den utan tvifvel ganska svåra frågan om besättningen
till Boden eller vakttjänstgöringen därstädes. Detta
är ju ett ganska beskt piller för Riksdagen att svälja.

I stället för att framföra saken sådan den är, har man sagt,
att det bär gäller uttagning till skidlöpartjänst; där är sockret!

Ja, pillret är så helt och hållet insockradt, att man icke ser
något af det. Propositionen framkom för att skaffa värnpliktige
till bevakningstjänst, men i Kungl. Maj:ts förslag till förändring
af värnpliktslagen talas endast om att de värnpliktige skulle vid
inskrifningsförrättningen erbjudas utbildning i skidlöpartjänst.

Nu är det emellertid så, att det dessutom är icke blott vakt -

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställde nu
utskottet, att Andra kammaren måtte i ärendet fatta beslut.

Utskottets i dess utlåtande nr 1 gjorda hemställan föredrogs,
hvarefter

Nr 8. 6

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Lördagen den 12 Februari.

tjänstgöring och garnisonstjänst, som dessa värnpliktige skulle
fullgöra, utan det är hela den vanliga värnpliktstjänstgöringen
med skjutöfningar och mycket annat, som de skulle genomgå.
Men intet af detta kommer heller till synes i Kungl. Maj:ts förslag;
utan där är det endast tal om skidlöpartjänst, som man,
såvidt jag förstår, sökt locka med.

Det är den ena betänkliga saken. Men så har också förespeglats,
att detta uttagande skall kunna ske på frivillighetens
väg. Ja, detta är en oviss sak. Det är möjligt, att det kan ske,
om förändringen af värnpliktslagen får den formulering, som
Kungl. Maj:t föreslagit. Men om i värnpliktslagen i stället
komme att stå hvad som det här är fråga om och hvad som
gifvit anledning till förslaget, nämligen, såsom det formulerats i
min reservation, att det gäller »vaktgöring och garnisonstjänst i
öfrigt jämte vanlig värnpliktsutbildning i förening med skidlöpartjänst
vintertid vid fästningen i Boden», då tror jag, att
de värnpliktiga, när de tillfrågas, huruvida de vilja vara med om
detta, skulle åtminstone göra sig något mera underrättade om hvad
saken gäller, än hvad fallet skulle blifva, om, såsom nu föreslagits,
ändringen skulle gå ut på att uttaga dem till skidlöpartjänst,
hvilket således är hvad som skulle förespeglas dem vid
själfva inskrifningsförrättningen.

Då saken företogs till afgörande i lagutskottet, var jag icke
ensam om min åsikt, utan, såsom lagutskottets protokoll utvisar,
var det vid företagen votering fyra röster till, som höjdes för
att Kungl. Maj:ts förslag icke skulle tagas obesedt i föreliggande
form. Dessa kamrater höllo åtminstone på, att det skulle fastslås
i lagen, att uttagandet skulle ske på frivillighetens väg.
Hvart dessa fyra medreservanter tagit vägen, vet jag icke. De
voro alldeles förflyktigade vid justeringen af betänkandet.

Men äfven om lagen ändrades på det sättet, att dessa värnpliktige
skulle uttagas endast på frivillighetens väg, så är det
som sagdt i alla fall alldeles oriktigt att formulera förslaget så,
som skett. Äfven i det fallet måste det väl formuleras så, att
de värnpliktige veta hvad saken gäller; och att man icke söker
skaffa frivillige geaom sådana förespeglingar, som det här ifrågasättes.
Man bör låta dem förstå, att de skola också frysa på
forten i vakttjänst, på skjutbancrna och undergå en hel del
andra öfningar också, jämte denna skidlöpartjänst, som ju alltid
lockar ungdomen.

Vidare kan anmärkas mot förslaget, att det icke begränsar
uttagningen till fästningen Boden och ej heller till 3- å 400
man, utan att med detta förslag Kungl. Maj:t kan kommendera
upp huru många beväringsmän som helst äfven till andra ställen
än Boden. Jag vill icke säga, att jag tror, att det kommer att
gå på det sättet. Det finnes ju vissa begränsningar, som borde
omöjliggöra detta, nämligen dels att det skall vara uttagning till

Lördagen den 12 Februari.

7 Nr 8.

skidlöpartjänst och dels att Kungl. Maj:t icke begärt särskildt
anslag af Riksdagen. Detta begränsar möjligheten att uttaga
ökadt manskap. Men jag har icke kunnat undgå att fästa mig
vid att i propositionen talas om att de ökade kostnaderna kunna
bestridas genom bokföringsåtgärder, hvarigenom man, i stället
för att nödgas anlita fixa anslag, kan komma öfver till förslagsanslag.

Detta om denna saks egna detaljer. Men det veta ju herrarna,
att när man fått sig ett sådant där insockradt piller och Riksdagen
sväljt det, då komma alltid konsekvenserna på mångahanda
sätt i form af åtskilliga sjukdomsföreteelser, som göra att
man måste intaga än flera piller efteråt; och ändå blir det
aldrig bra. # “4;

Den första konsekvensen, som vi här skulle komma att få
draga, är, att oaktadt vi inom vänsterpartierna hafva funnit det
nödvändigt, och äfven uttalat det inför landet, att man nu ej längre
skall draga några »konsekvenser» i de militära rustningarna utan
först afvakta den definitiva utredningen och sedan se till, huru
man skall ställa det, skulle man här nödgas bryta mot denna
princip, om man nu utan vidare, på ett förslag från militärt håll,
bifaller Kungl. Maj:ts framställning. Jag vill tillägga, att äfven
denna fråga om besättningen vid våra fästningar och särskildt
Bodens fästning är i hela sin vidd öfverlämnad till parlamentariska
försvarskommittén — den kallas parlamentarisk men är
det ju icke —.

Vidare, och här framskymtar en ny konsekvens, hvad är
det som gör, att Kungl. Maj:t måst tillgripa denna utväg? Jo,
det är, att värnpliktstiden vid infanteriregementena icke som
ursprungligen föreslogs blifvit 365 dagar utan endast 240. Det
är för att ha bevakningspersonal hela året om, som detta förslag
nu framkommit. Hur blir då det slutliga förslaget? Jo, sannolikt
att värnpliktstiden äfven för infanterister bör utvidgas till
865 dagar. Man börjar litet smått, och sedan kan man åberopa,
att man tagit ett litet steg på den vägen.

Hvad för öfrigt angår fästningen Boden, bär Riksdagen haft
så sorgliga erfarenheter, och man kan säga säkerligen också de
militära myndigheterna. Säkerligen ha vi här råkat in i en
återvändsgränd. Vi minnas, att år 1885 var det fråga om en
skans för 700,000 kronor, 1890 en förrådsfästning för 7 millioner
kronor, sedan en operationsfästning för 8,700,000 kronor, hvilken
genomdrefs först 1900. Den verkliga kostnaden har emellertid
af 1905 års kommitté, hvilken utgå!- ett hemligt betänkande,
som dock utdelades till Riksdagens ledamöter, visats uppgå till
47 miljoner kronor enligt hvad för mig uppgifvits — i stället
för 8,700,000 — i den omfattning fästningsarbetena planlagts.
På det sättet har det gått. Men då sade Riksdagen stopp. När
sedan arbetena äro färdiga, komma konsekvenserna igen, och då

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Nr 8. 8

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Lördagen den 12 Februari.

beror det på, om man skall gå vidare från bergtopp till bergtopp
och från miljon till miljon, eller om man icke, som äfven
en del militärer säga, skall nödgas att helt enkelt rifva ned
denna fästning.

Nu vill jag för min del säga det, att man ej bör nu dra ut
några som helst konsekvenser i fråga om fästningen Boden, utan
jag anser, att det enda Riksdagen för närvarande i den frågan
bör fordra är att någon gång få veta den fulla sanningen.

Nu är ju detta ärende afgjordt på förhand. Det har ock
varit föremål för så många olycksöden. Först höll det på att
slutligen afgöras vid ett söndagsplenum, som var afsedt för
väckande af motioner vid motionstidens slut; på dagens föredragningslista
står ärendet som bordlagdt blott en gång. I lagutskottet
föreslogs i går, att till och med utskottet skulle justera
förslaget till skrifvelse till Kungl. Magt i afvaktan på Andra
kammarens beslut för att det skulle gå fort, ty man tyckes taga
för gifvet, att Andra kammaren i militära frågor numera skall
följa Första kammaren. I kväll har Första kammaren sammanträde
för att justera skrifvelseförslaget.

För min del kan jag, herr talman, icke nu vara med på
några dylika konsekvenser af Bodenäfventyret, och då förslaget
i sina detaljer är vilseledande, måste jag vidhålla mitt i reservationen
gjorda yrkande om afslag å propositionen i denna del.

Vidare yttrade:

Herr Riström: Herr talman, mina herrar! Då denna fråga

rör värnpliktige tillhörande Norrbottens regemente, skall jag be
att få yttra några ord.

Jag anser i likhet med reservanten, att denna ändring af
värnpliktslagen skulle medföra en kanske tyngre börda för de
värnpliktige, än mången tror. Den kungl. propositionen, som
för öfrigt är ganska dunkel, säger, att meningen är att uttaga
en årskontingent på 300—JOO man, om möjligt är på frivillighetens
väg. Men tänk, om det icke är möjligt. Då blir det ett
tvång, då bli de värnpliktige utkommenderade äfven mot sin
vilja, om icke ett tillräckligt antal frivillige anmält sig. Nu kan
det ju hända, att det första året ett tillräckligt antal anmäler
sig på grund af uttrycket »skidlöpartjänst», ty det är ju gifvet,
att många då skola lockas däraf. Men andra året, då de fått
se, hvad de skola uträtta, finna de kanske, att det ej var så
lätt, och då blir det kanske högst få om ens någon, som anmäler
sig. Då blir det att vidtaga tvångsåtgärder. Men just
den omständigheten, att det icke i utskottets utlåtande säges
klart ifrån angående frivilligheten utan endast står »så långt
som möjligt anlita denna utväg», gör, att jag måste motsätta mig
förslaget. Hade det tydligt stått, att dessa värnpliktige skulle

Lördagen den 12 Februari. 9

uttagas endast på frivillighetens väg, skulle jag för min del ej
haft något att erinra mot saken.

Värnplikten är för befolkningen där uppe i öfre Norrland
en svår börda, och man anser den redan i dess nuvarande form
för tung, ty småbönderna däruppe, som skola vara af med sina
Pojkar — somliga ha 4 eller 5, andra 3 o. s. v. — anse det
förfärligt tungt för sig att ha dem borta i åtta månader, vanligtvis
under den tid pa aret, da de bäst behöfvas, och med de
priser, som gälla på arbetsmarknaden, ha de icke råd att lega
andra i deras ställe. Det gör, att den tendensen allt mer griper
omkring sig, att pojkarna, när de bli 18-20 år gamla, resa
till Amerika för att undgå denna börda. Därför anser jag, att
det skadar mer än det gagnar försvaret, om Riksdagen pålägger
dem ytterligare bördor. Tyngre bördor skulle föranleda till ännu
större tendenser till emigration i värnpliktsåldern, så att vi till
slut kanske icke ha några värnpliktige mer.

Jag skall därför, herr talman, be att få yrka afslag på denna
del af lagutskottets förslag samt bifall till reservationens sfutkiäm:
att ifrågavarande proposition måtte bifallas, såvidt den
afser medicine kandidaters och tandläkares värnplikt, men i öfrigt
afslås.

Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Detta ärende
har hänvisats till lagutskottet af den anledningen, att det innefattar
en ändring af värnpliktslagen. Det är emellertid icke att
undra på, om lagutskottet i början känt sig en smula tveksamt,
då det haft att behandla ett ärende af detta slag, som i allmänhot
brukar ga till statsutskottet. Åtminstone har detta varit
förhållandet med mig. Därför har jag också sökt att så långt
som möjligt på sådana håll, där man kunde antagas ha fullt
l''ec|a Pä saken, skaffa mig upplysning om, hur med densamma
förhåller sig. samt huruvida förslaget medför några betänkligheter
eller ej. Jag har således, innan saken förekom till behandlmg
inom utskottet, hört mig för hos en ledamot här i kammaren,
som tillika är medlem af försvarskommittén, och har äfven
skriftligen satt mig i förbindelse med den nuvarande kommendanten
i Boden, generalmajor Tingsten, för att höra hans meRing.
Jag har sålunda sökt sätta mig in i frågan så mycket
som möjligt.

Nu är det, som den förste talaren sade, så, att, när det gäller
Boden, man i allmänhet känner ssg en smula mera betänksam,
än i vanliga fall. Men jag tror, att när han talade om »miljoner
på miljoner» i sammanhang med denna fråga, då såg han
saker, som med densamma ingenting ha att göra. Af den kungl.
propositionen finna vi, att Kungl. Maj:t förmenar, att den här
saken skall kunna ekonomiskt inordna sig inom de anslag Kungl.
Maj:t har, utom för det första året, då det skulle fordras ytter -

it 8.

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Nr 8. 10

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Lördagen den 12 Februari.

ligare 14,076 kronor. Och då har man väl ej rätt att tala om

miljoner. .

Nu är det enligt mitt förmenande så, att Kungl. Maj :t redan
har rättighet att kommendera värnpliktige till skidlöpartjänst i
Boden. Anledningen till att Kungl. Maj:t i detta fall behöft
draga saken under Riksdagen är den, att genom den förändring
i värnpliktslagen, som vidtogs i fjol, bestämdes, att de ''s ärnpliktige
vid fotfolket skulle fullgöra rekrytmötet under andra
året och således icke utan ändring i lagen kunna inkallas redan
under det första. Nu blir det naturligtvis opraktiskt att ställa
så till, att denna skidlöpartjänstgöring skulle fullgöras under
ett kalenderår, hvaraf skulle följa, att de värnpliktige ej kunde
kvarhållas öfver ett årsskifte. Det blir mera praktiskt, om de
få fullgöra värnplikten i ett sammanhang från den 1 oktober, då
de skulle komma dit, till omkring den 1 april, d. v. s. fördelas
på två år med en del under första aret och en del det andra året.
Det är emellertid långt ifrån så att värn pliktstid en skulle bli längre;
antalet öfningsdagar kommer att bli alldeles detsamma som förut.
Den enda skillnaden, som skulle uppstå, är att de värnpliktiges
rekrytmöte och första repetitionsöfning få fullgöras i ett sammanhang,
hvilket de värnpliktige själfva, föreställer jag mig, skola
betrakta som en förmån i stället för en olägenhet, liksom äfven att
de få fullgöra värnplikten under den del af året, då de torde hafva
bästa tiden därtill, nämligen om vintern. Det är sålunda icke
fråga om att pålägga de värnpliktige några ytterligare bördor,
såvidt jag kan finna. Det synes mig därför också vara all
sannolikhet för att de skola vara villiga att låta anteckna sig tdl
denna tjänstgöring, icke blott för skidlöpartjänstens skull, utan
äfven därför att de få fullgöra värnplikten under den del af året,
då de ha bästa tiden, samt med rekrytmötet och första repetitionsöfningen
i en följd.

Jag var och är fortfarande af den mening, att uttagning^
af dessa värnpliktige bör ske på frivillighetens väg, men jag vill
icke, att detta skall sättas in i själfva lagen. Man har i andra
fall, där uttagning i regel sker på frivillighetens grund, icke satt
in detta i värnpliktslagen, utan gifvit det som en anvisning åt
Kungl. Maj:t. Det är så utskottet velat göra äfven här, genom
att sätta in detta i sin motivering, så att det kommer in i Riksdagens
skrifvelse. Härigenom får Kungl. Maj:t en stark förpliktelse
att låta uttagningen ske frivilligt. Och det anser jag för
min del vara nog.

Ej heller synes reservantens tal befogadt, att man här gömt
undan för de värnpliktige tjänstgöringens verkliga beskaffenhet,
då man talat om allenast skidlöpartjänst. Det ligger i sakens
natur, att de öfningar, som komma att bedrifvas, icke kunna
inskränka sig till öfning i skidlöpning; något sådant kan naturligtvis
icke sättas i fråga. Att de värnpliktige komma att få

11 Nr 8.

Lördagen den 12 Februari.

exercera och göra åtskilliga andra öfningar, behöfver därför icke
särskild^ påpekas. Och hvad vakttjänstgöringen angår, så säges
det ju i den kungl. propositionen, att den skulle ifrågakomma
hvar tjugonde, högst hvar fjortonde dag och det blir ju icke så
farligt.

Det är för mig klart, att de två ändamål, som Kungl. Maj:t
här vill vinna, nämligen öfning i skidlöpartjänst och Bodens
bevakning, bägge två äro synnerligen viktiga ändamål. Hvad
skidlöpartjänsten beträffar, så torde vi inse detta allesammans.
För att det nu skall bli en öfning af något värde, så får man
naturligtvis icke tänka sig skidlöpningen i samma form som den
bedrifves t. ex. här i Stockholm eller annorstädes, där en del af
truppen tillfälligtvis, någon gång, är ute med skidor, utan öfningarne
måste äga rum i en landsända med ett sådant klimat, att
de kunna bedrifvas i större omfattning och mera konsekvent,
alltså i Norrland. Det andra viktiga önskemålet, som man vill
vinna, eller att få bevakning vid Boden under en tid, då tillräcklig
sådan eljest icke är där, är också, synes mig, högeligen
viktigt. Här har jag i min hand en skrifvelse från kommendanten
i Boden, och där fäster han uppmärksamheten på, att
det under större delen af oktober månad endast finnes befälspersonal
och en mycket reducerad volontärstyrka däruppe; med
november komma fältartilleridetachementets värnpliktige, omkring
100 man, och de utgöra de enda vapenföra värnpliktige i Boden
tills under första tredjedelen af mars. Detta gör, att under
omkring en månad alls icke några vapenföra värnpliktige äro i
tjänstgöring vid Boden, och att under därpå följande fyra månader
finnas allenast omkring 100 sådana. Det är ju icke tänkbart
att låta en fästning, på hvilken det blifvit nedlagdt så mycket
penningar, under vissa delar af året vara så godt som utan
bevakning. Det har därför föreslagits flera andra sätt att afhjälpa
den bristen, men dessa hafva alla ställt sig åtskilligt mycket
dyrare än det nu föreslagna. Jag tror, att det vore synnerligen
praktiskt att på detta sätt, låt vara provisoriskt, lösa Bodens
bevakningsfråga, och det är enligt min mening fara i dröjsmål,
hvarför man bör vidtaga åtgärder redan i år, så att man
när oktober kommer har saken ordnad och slipper tillgripa tillfälliga
och kostsamma åtgärder. Jag har med ett ord icke kunnat
finna annat än att detta sätt är mycket bättre och billigare än
något af de andra förslag, som nämnas i den kungl. propositionen
såsom afsedda att tjäna detta ändamål.

Jag upprepar än en gång, att man bör kunna få värnpliktige
till denna tjänstgöring mycket väl på frivillighetens väg;
därom är jag fullkomligt öfvertygad. Det synes mig fullt tillräckligt
med att Riksdagen, såsom skulle ske, om föreliggande
utskottsbetänkande blir godkändt, så att säga tager fästa på
hvad Kungl. Ma,j:t själ!'' sagt angående uttagning på frivillighetens

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Nr 8. 12

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Lördagen den 12 Februari.

väg. Det är enligt mitt förmenande det mesta man i det hänseendet
behöfver åstadkomma

Jag skall därför be att få yrka bifall till lagutskottets förslag
i dess helhet, sålunda icke blott i den punkt, som rör
läkarna, utan äfven i den nu ifrågavarande punkten.

Häruti instämde herrar Petersson i Dänningelanda och Bergrgren.

Herr Jansson i Edsbäcken: Jag anser mig skyldig konstatera
riktigheten af den förste ärade talarens meddelande, då han
sade, att fem ledamöter i utskottet ställt sig afvisande. Då äfven
jag tillhör dessa fem, anser jag mig böra upplysa, att anledningen
till att jag icke står här som reservant är den, att jag vid justeringen
af beslutet i ärendet inom utskottet hade ledighet från
riksdagsgöromålen och alltså icke var närvarande, då utlåtandet
justerades. Jag sade då visserligen inom utskottet, att jag möjligen
kunde vara med på förslaget under den förutsättningen,
att i lagen inrycktes eu bestämmelse, att dessa uttagning^ icke
under några förhållanden skulle kunna ske annat än på frivillighetens
väg.

Nu är det visserligen i motiveringen något taladt om frivilligheten,
men det är dock i alla fall tämligen lösligt, ty inskrifningsmyndigheterna
komma naturligtvis icke att gå till lagutskottets
utlåtande och se efter hur utskottet motiverat sitt
bifall till bestämmelsen i fråga. Och när jag icke fick in mitt
yrkande i lagtexten, så att saken blef fullt klar och tydlig, anser
jag mig vara oförhindrad att yrka afslag på utskottets utlåtande
i denna del och ansluta mig till herr Lindhagens reservation.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Malm:
Jag vill till en början inlägga en bestämd gensaga mot antydningarna
om att Kungl. Maj:t i denna proposition velat föra vare
sig Riksdagen eller de värnpliktige bakom ljuset. Jag har följt
alldeles öppna och ärliga vägar i detta afseende och framlagt
förslaget för att såvidt möjligt utan ökade kostnader och utan
att tvinga de värnpliktige råda bot för den faktiska brist, som
förefanns vid Boden, såväl beträffande besättningsstyrkan som
ock rörande bevakningen. Jag skall be att få ytterligare tillägga
några ord.

I reservationen har antydts, att detta skulle innebära en utvidgning
af värnplikten. Så är icke fallet. Icke en timme mer
har man begärt af de värnpliktige. Man har, såsom äfven här
blifvit antydt, endast velat få upp värnpliktige under den del af
året, då där fattades besättning, nämligen under vintermånaderna,
och att döma af de ansökningar, som kommit in till Kungl. Maj:t,
och äfven af de uttalanden, som gjorts af volontärer, tror jag

Lördagen den 12 Februari.

13 Nr 8.

mig kunna säga, att det icke skall bli svårt att på frivillighetens
väg få upp så många, som man behöfver. Jag vill också ånyo
påpeka, hvad som redan är framhållet, nämligen att många värnpliktige,
att döma af samma förhållande, som jag nyss påpekat,
högeligen åstunda att under vintern få fullgöra sin tjänstgöring,
då de sålunda kunna få göra undan den på en årstid, som måhända
ej är så lämplig för deras civila arbete. Vi skola för
öfrigt komma ihåg, att denna uttagning omfattar endast omkring
en på hundra.

Det antyddes vidare, att detta skulle innebära ökade kostnader.
Jag nämnde dock förut, att förslaget kommit fram bland
annat i syfte att åstadkomma besparingar, och jag vågar säga,
att detta är ett af de få tillfällen, då det förunnas en krigsminister
att få framlägga ett förslag, som är ägnadt att öka
effektiviteten af vårt försvar, samtidigt som det bör medföra
minskade kostnader. Bristen på folk i Boden måste ju ovillkorligen
afhjälpas. Det är af 1905 års Bodexikommitté framhållet,
huru nödvändigt det är att hafva en tillfyllestgörande och effektiv
bevakning. Vid min första riksdag såsom statsråd framhölls
här i kammaren, att bevakningen måste vara mera effektiv. Man
har sökt åstadkomma detta genom ökning af poliskåren och på
många andra sätt. I sådant syfte har man ditkomrmmderat stampersonal
samt volontär- och korpralskolor från södra och mellersta
delarna af riket, men det räcker emellertid icke. Kommendanten
har nödgats komma in med framställningar att få ditbeordradt
indelt manskap mot daglig ersättning. Sålunda måste Kungl.
Maj:t, därför att det var absolut nödvändigt, under förra vintern
anslå en summa af omkring 20,000 kronor för att kunna anskaffa
erforderligt bevakningsmanskap, och för vakttjänstgöringen under
denna vinter har kommendanten gjort framställning om en summa
på 35,000 kronor. Äfven om indelt manskap skickas till Boden,
tillgodoses i alla fall icke i nöjaktig mån behof vet af säkerhetsbesättning.
Om man jämför dessa summor med den kostnad,
som anordnandet af denna utbildning i skidlöpartjänst skulle
kräfva, finner man af den kungl. propositionen, att kostnaderna
genom denna anordning böra kunna i väsentlig mån nedbringas.
Jag vågar icke angifva summan, men jag tror mig kunna säga,
att den skall kunna nedbringas med ett eller annat tiotusental
kronor och båda ändamålen fyllas på ett effektivare sätt.

I reservationen är äfven anfördt, att denna fråga borde behandlas
i sitt stora sammanhang. Jag vill emellertid fästa herrarnes
uppmärksamhet på det förhållandet, att hela saken är
provisorisk. Innan frågan öfverlämnades till Riksdagen, rådgjorde
jag med vederbörande inom parlamentariska försvarskommittén,
och, såvidt jag kunde förstå, fanns där ingen, som icke
ansåg, att denna fråga utan ringaste risk skulle kunna direkt
behandlas af Riksdagen. Därtill fanns desto mera skäl, som man,

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Nr 8. 14

Lördagen den 12 Februari.

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnplikt8-lagen.
(Forts.)

ifall frågan icke nu skulle bli löst, antagligen skulle nödgas att
för nästa vinter ytterligare ikläda sig en kostnad af 40, kanske
till och med 50 tusen kronor för att få inbeordradt indelt manskap
till erforderligt antal. Dessutom ligger under parlamentariska
försvarskommitténs behandling äfven värnpliktslagens
§ 27, och vare sig kommittén behandlar frågan på det ena eller
andra sättet, förefinnes alltid möjlighet för kommittéa att yttra
sig om nämnda § i detta afseende, och det lär kommittén väl
icke underlåta att göra, därest den finner anledning därtill.

Det är vidare framhållet, att en bestämmelse därom, att uttagning
till denna skidlöpartjänst skall ske på frivillighetens
väg, borde inflyta i själfva värnpliktslagen. Det skulle dock, enligt
hvad redan antydts, strida mot all praxis i sådant afseende.
Jag vill hemställa till hvar och en af herrarne, huruvida det
verkligen skulle kunna finnas möjlighet för att en krigsminister,
sedan Riksdagen enhälligt och så kraftigt framhållit, att uttagningen
skall ske på frivillighetens väg, det oaktadt skrede till
tvångsåtgärder, innan han därom hört sig för hos Riksdagen.
Jag kan för min del icke tänka mig detta. Sålunda tror jag,
att, äfven om icke bestämmelse därom inryckes i värnpliktslagen,
saken i alla fall skall vara fullt betryggad.

Beträffande nu den öfriga tjänstgöring, som skulle kräfvas
af dessa värnpliktige, nämligen vakttjänstgöring, kaserntjänst i
öfrigt jämte vanlig värnpliktsutbildning i förening med denna skidlöpartjänst,
så är det, såsom redan förut framhållits, klart och
tydligt, att, äfven om det i värnpliktslagen står, att en värnpliktig
uttages till skidlöpartjänst, det dock är i egenskap af värnpliktig,
af fosterlandsförsvarare, som han uttages härtill, och däraf
följer naturligtvis, att han måste utbildas äfven i annat än ren
skidlöpartjänst. Hvad själfva vakttjänstgöringen beträffar, så
är det ju sagdt i den kungliga propositionen, att den icke skulle
äga rum mer än hvar tjugonde eller högst hvar fjortonde dag,
och det är icke mycket. För öfrigt måste man förutsätta,
att sådana instruktioner rörande utbildningen till skidlöpartjänst
komma att utfärdas, att icke den öfriga utbildningen kommer att
lida men däraf, och då faller det nästan af sig själf, att icke någon
oftare återkommande vakttjänstgöring kan komma i fråga. Beträffande
denna tjänstgöring vill jag säga, att det hör till själfva militäryrket,
att sådan måste förekomma äfven på andra häll än vid
kommendering till fästningen Boden. Yi ha ju vår bevakningstjänst,
som förutsätter utbildning häruti, och jag vill för öfrigt
framhålla, att såväl för karaktär som för vaksamhet, vakttjänstgöringen
har en ganska stor betydelse.

Jag vill slutligen beträffande förslaget sålunda i sammanfattande
form framhålla, att därest detsamma icke skulle af Riksdagen
antagas, så komme däraf att förorsakas ökade kostnader,
bristen på säkerhetsbesättning i Boden komme att kvarstå, det

Lördagen den 12 Februari.

15 Nr 8.

skulle icke vara möjligt för värnpliktig vid fotfolket å fastlandet
att få fullgöra sin tjänstgöring under vintern och slutligen skulle
man icke ha någon möjlighet att på tillfredsställande sätt tillgodose
utbildningen i skidlöpartjänst. Det är sagdt i reservationen,
att man redan har öfningar i skidlöpartjänst vid åtskilliga
regementen. Ja, det är sant, men det kan icke vara annan
skidlöpartjänst än för de stamanställda, emedan de värnpliktige
icke äro inne under vintern, och som vi veta finnas åtminstone
vid infanteriet icke flera fast anställda än som behöfvas för underbefälets
rekrytering. Om vi nu slå in på den bogen, att vi
ha endast stammen utbildad i skidlöpartjänst, — och man behöfver
mycket mera folk för patruller etc., — så skulle ju följden
bli den, att man i allvarets stund nödgades att taga nästan allt
befäl från truppen, och sådant kan icke gå för sig. Därför är
det ur militär synpunkt angeläget att äfven värnpliktige kunna
komma i tillfälle att utbildas i skidlöpartjänst. Såsom vi veta,
är en bland svagheterna i vår organisation den, att vi med nuvarande
öfningstid icke ha tillfälle att på nöjaktigt sätt tillgodose
vinterutbildningen. Fullständigt är väl knappast denna fråga af -hjälpt med den nu föreslagna anordningen, men den innebär dock
ett steg i den riktningen.

Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Jag kan icke

underlåta att taga kammarens uppmärksamhet i anspråk några
minuter. Denna fråga är icke så obetydlig, som herr statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet i sitt yttrande tycktes
vilja framhålla och som lagutskottets ärade försvarare också
sökte göra troligt. Det är väl ändock så, att, för den händelse
det blir Riksdagens beslut att godkänna lagutskottets betänkande,
konsekvensen af ett sådant beslut blir den, att Kungl.
Maj:t skall kunna till tjänstgöring uppe vid Boden under fredstid
kommendera större eller mindre kontingenter af beväringsmanskap,
exempelvis nere från Skåne. De ha, såvidt jag kan
förstå, största behofvet af att lära sig åka skidor, och jag skulle
därför rent af vilja sätta i fråga, om icke våra militära myndigheter
skulle särskildt fästa sig därvid och kommendera upp
värnpliktige just från de landsdelar, där icke beväringsmanskapet
har möjlighet att utbilda sig i skidlöpning. Men jag har den
föreställningen, att Bodens försvar och vakttjänstgöringen vid
fästningen i första hand bör bestridas af sjätte arméfördelningen
och att man icke bör tränga in på andra arméfördelningars område
och taga ifrån dessa landsdelar det skydd, som eventuellt
kan ligga i deras arméfördelningars nuvarande organisation och
manskaps numerär.

Herr statsrådet säger, att denna anordning blir så billig, så
billig. Ja, för all del, det är billigt så som det är uträknadt här,
men när beväringsynglingarna ett par år anmält sig frivilligt

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Nr 8. 16 Lördagen den 12 Februari.

Om ändrad blir det slut därmed och då kommer Kungl. Maj:t att tillgripa
1 tvångskommendering och beordra folk från Skåne och Halland
vämpWcts- till tjänstgöring uppe i Boden. Då är det naturligt, om de bli
lagen. uppkommenderade i oktober, att de vilja resa hem och hälsa på

(Forts.) vid julen, äfven om kommendanten får litet mindre vaktmanskap

under julhelgen, och vederbörande får mycket svårt att neka
dem ledighet härför. Då blir nästa fråga, att vi för en resa
hem skola skaffa fribiljetter till alla dessa, ty annars blir motviljan
mot tjänstgöringen däruppe alltför stark. Således måste
vi taga med äfven denna kostnad. Hur herrarna än vill se
denna fråga, måste medgifvas, att denna anordning för med sig
en hel del nu icke beräknade kostnader —- ja, kanske herrar
militärer ha beräknat dessa, ty det är verkligen i propositionen
framhållet, att resekostnadsanslaget kommer att få vidkännas en
märkbar ökning. Äfven om man icke räknar med, att de skola
resa hem under helgerna, måste de dock forslas ett par hundra
mil från Skåne upp till Buden och tillbaka igen.

Sedan har det framhållits, att det är en stor fördel att dessa
ynglingar få börja sin tjänstgöring i oktober och sluta den i
april. Jag medgifver, att det ligger en fördel för de värnpliktige
däri, men jag kan ej antaga, att denna fördel är tillräckligt stor
för att på frivillighetens grund få tillräckligt manskap till Boden.
År det verkligen allvar med talet om den frivilliga uttagningen,
synes det mig, att det vore bra mycket rimligare, att för den
kontingent af beväring, som från andra arméfördelningar skulle
förläggas till Boden, medgåfves, att, i likhet med hvad fallet är
på Gottland, hela värnpliktstjänstgöringen Unge fullgöras på en
gång. Då skulle möjligtvis dessa värnpliktige på frivillighetens
väg åtaga sig denna vakttjänstgöring i förening med den ifrågasatta
skidlöparutbildningen.

Tar man nu några ynglingar från ett truppförband och
några från ett annat och ytterligare några från ett tredje och
fjärde och drager ihop uppe i Boden en kontingent på, som det
säges, minst 300 eller 400 man, och låter dessa under rekrytskolan
och den första repetitionsöfningen utbildas i skidlöpartjänst men
sedan fullgöra de återstående två repetitionsöfningarna vid respektive
truppförband, så synes det mig, som om denna utbildning
i skidlöpartjänst blir hvarken »hackad eller malen», och jag vet
egentligen icke, hvad den skall ha för en utomordentligt stor
betydelse för annat än vakttjänstgöringen vid Boden — ja, jag
ber om ursäkt, men det begriper jag icke. Jag förstår icke,
hvad det skall ha för fördelar med sig att taga t. ex. fyra pojkar
från Norra skånska infanteriregementet och fyra från Södra
skånska infanteriregementet och låta dem lära sig åka skidor uppe
vid Boden, då alla deras regementskamrater, tillsammans med hvilka
de skola utbildas under repetitionsöfningarna, icke kunna denna
ädla konst. Jag tror, att det är både rimligare och rättvisare

Lördagen den 12 Februari. 17

att begränsa uttagningen till den arméfördelning, hvarest herrar

till *Rndpnh3m^ *g l6* ?4t- Utöfver denna tvångskommendering
SidSnlrri - ? rfpektlve truppförband utbilda manskap till

7*3^ £ -ta». *» tt

med “attha? gä™ deSgmJ &Ä&
tjänst och slutade med att antyda, att det för öfrigt här var friUa
om att vinna ett annat syfte, nämligen att skaffa erforderlig besättning
till Boden. Redan denna metodik har fört hela hen
Widens resonemang pa oriktig bog och ger kammaren en skef
föreställning om huru det egentligen förhåller sig med denna
fråga. Saken ar den, att Kungl. Maj:t först och sist enligt sin
uppfattnmg ansett behof föreligga att öka besättningen vid Boden
™ > tö, b framlagt detta förslag. Hade ej ifrågavarande behof
°r handen, hade inte heller förslag framkommit angående

nint 0aPttltSnSt’ °b 1 T"” “indre hade krigsministern haft anledg
att, såsom han har gjort, framhålla en annan sak, nämligen

att nånerinåInff<ll’S-aget bereda vissa värnpliktige tillfälle

att pa ett ai fullgöra värnplikten. Detta är en särskild fråga

tiT min sammailblandas med denna, som vi ha att hålla oss
till, nämligen besattningsfragan uppe i Boden.

Ru sade herr krigsministern, att det här icke vore fråga om en
^vidgning af värnplikten. Detta är äfven riktigt så till vida som
värnplikten icke skulle komma att ökas öfver de 240 dagarna
En ökning härutinnan kan man dock anse förefinnas, och den
bestai dan, att savidt jag kan förstå samma manskap skall tjänstgöra
däruppe alla vintermånaderna. Det måste enligt mitt förinnebära
e„ Ökning af värnplikten J £££

förenad .d?" 8,r?nga «?™tg0ring, som anses vara

orenad med vakttjanstgönng och garnisonstjänst. Att eventuellt

tvinga värnpliktige därtill mot deras vilja blir en utvidgning af
värnplikten Herr krigsministern gaf visserligen det löftet* att

VSnnfl ?U eak°mma 1 f,''åga att Uttaga det erforderliga antalet
arnphktige på annat satt an å frivillighetens väg. För min del
vill jag nu icke alls betvifla, utan tror tvärtom fullt och fast, att
vår nuvarande krigsminister kommer att uppfylla sitt löfte. Men

SL / f l,pl,rniTksaThet Pä’ att det här är meningen att
stifta en lag, gällande älven för en tid, då till äfventyra den

nuvarande krigsministern icke är kvar på sin plats och således

äfven11 6 att mfria sitt löfte, en lag, som alltså gäller

utven under kommande krigsministrars tid.

Fn annan åt mig framhållen sak har hvarken herr Widén
eller krigsministern inlåtit sig på. Om man tror sig på frivillig eörimr

It8„få det ™anskap’ s°m ska11 användas för vakttjänstgoring,
skall man ej locka med oriktiga förespeglingar. Det är

Andra Kammarens Prol. 1910. Nr 8.

Nr 8.

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Nr S. 18

Om ändrad
lydelse of §
27 mom. 1

värnplikts lagen.

(Forts.)

Lördagen den 12 Februari.

enligt min uppfattning betänkligt, att, oaktadt förslagets syfte
först och främst är att skaffa vaktmanskap tdlEoden ochvidaie
att detta manskap skall fullgöra sina o ningar härstädesoch de
utom utöfva skidlöpartjänst, man ej tydligen angifvit detta i lagen.

I lagen talas ej om förstnämnda syfte, utan i denna ar det endast
tal om skidlöpartjänsten. Jag tror att, om man skall bygga. denna
lag på frivilligheten, det då &r nådigt, att i lagen finnes uttiyckt,
hvad de värnpliktige skola frivilligt fullgöra. .

Slutligen framhöll herr krigsministern, att fragans lösning
skulle ställa sig dyrare, om detta förslag icke bifolies. Ja, det
vet man ej hvarför så skulle blifva förhållandet. . Darom finns
ei någon utredning i propositionen, utan det är något som herr
krigsminto nu på rak arm hugger till med Af propositionen
framgår endast, att förslaget medför okade kostnadei, som skulle
belöpa sig till omkring 14,000 kronor. Man saknar erfarenhet
frånP gångna tider, om besättmngsfrågan, ordnad pa annat satt,
skulle8 medföra ökade kostnader, liksom ingen kontroll finnes
på den nu framkastade uppgiften, att saken, om ej forslaget an -

Ees måste ordnas på annat sätt, och att detta bletve dyrare. Men

det’ är ju ofta så, att man för att få ett sådant förslag igenom
framhåller att i annat fall kostnaderna blifva icke mindre utan
snarare högre. Sedan förslaget väl blifvit antaget, framkomma
emellertid andra konsekvenser af detsamma, hvilka medföra veik säl

som ^en he-Widén
eller krigsministern förklarat, är, hvarför man i flaga om denna
lag till ^skillnad från andra lagar ej sknfvit hvad man menar

utan något annat.

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman, mina herrar!

Naturligtvis finnes det ett visst fog för de betänkligheter, som
herr Sdhagen framställt; visst kan man känna s.g betänksam
o-ertemot ett förslag att provisoriskt ordna Bodens besättning,
när den frågan i sin helhet hvilar hos eu kommitté och visst ma
man draga öronen åt sig, när det är fråga om ändring af värn
pliktslagen, hvilken ändring ju kan uppfattas som en skärpning
af värnpliktstungan. Men när det gäller att fatta position
tran " måste man naturligtvis mot betänkligheterna vaga de skal,
Sin Äs för förslaget, och jag tror, att vill man utan fördomar
opartiskt granska dessa skäl, sa maste man eikanna,
de äro tillräckligt starka för att uppväga 1''^linkhg u^terna oc
motivera ett bifall. Herr Lindhagen klandrade att. man s
att ett bifall till förslaget skulle medföra fördela för de, värn
nliktige och att det skulle innebära eu fordel att utbilda skid
döpare häruppe i Norrbotten. Han erinrar, att behorvet af skulle
icke gifvit anledning till förslaget. Men ingen har heller
sagHföt a ^Anledningen till förslaget framgår åt det vid den

Lördagen den 12 Februari. 19

kungl. propositionen fogade statsrådsprotokollet, där det framhailes,
att anledningen till förslagets framställande varit nödvändigheten
att provisoriskt ordna besättningsfrågan vid Boden
Men om man sedan finner, att förslaget också medför andra fördelar
så är det väl ej något ondt i det. Jag är säker på, att
det för manga värnpliktige vore en fördel att få tjänstgöra de
bagge första aren i en följd. Jag är också säker på, att inga svårigneter
skulle visa sig vara förenade med att få ut dessa skidlöpare
på fri villighetens väg, hvilken väg, enligt herr krigsmini tionen

bifalles^ ° utes utande komma att begagnas, om proposi ,

, .,^u säger berr Thorsson, att lian ej kan förstå nyttan af
utbildning i skidlöpartjänst. Mig synes dock, att de i ärendet
börda militära myndigheterna gifvit skäl för påståendet, att det
har sin stora betydelse att få denna utbildning ordnad

Att det kommer att ställa sig billigare med den nu föres
agna anordningen än med anskaffande af särskildt vaktmanskap
som _ maste särskildt aflönas, synes äfven vara uppenbart.
... , ,Hara Ja§ an ®er saken, kommer jag till det slut, att de betänkligheter,
som kunna uppställas mot förslaget, äro små gent ef,

10ro de ,starka ®ka1’ som tala för detsamma, och jag ber därför
att fa yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Kronlund: Herr talman, mina lierrar! Jag anser

att vi höra begränsa denna fråga till de dimensioner den verkligen
har och icke, såsom flera talare gjort, blanda in en hel del
andra frågor. För min del håller jag före, att den uttagning,
hvarom har ar fråga, kommer att ske på frivillighetens väg tv
den innebär så störa fördelar för den värnpliktige, att han med
glädje och förtjusning kommer att omfatta densamma. Äfven
om man skulle nödgas tillgripa tvångsuttagning, kan jag aldrig
tänka nng att krigsstyrelsen kommer att förfara på sådant sätt!
att den till vakttjanstgöring vid Boden uttager skåningar och
transporterar dem dit upp från Skåne. Hvad Skåne beträffar
tror jag, att herr Thorsson sålunda kan vara alldeles lugn. Vidare
anser jag, att, statsrådet och chefen för kungl. landtförsvarsdepartementet
så tydligt och påtagligt framhållit, att här är en
besparing att gorå Det är, såsom den näst föregående talaren
riamboll, en fördel för de värnpliktige att få tjänstgöra båda
Men i ett sträck och under vintern. För allmogehemmen, för
landtbrukarehemmen uppe i Norrland är värnpliktstungan särskilt
besvarande, därför att den inträffar på sommaren, då folket
ar som mest att göra. Genom att tjänstgöringen förlägges till
vintern kommer otvifvelaktigt åtskilliga fördelar att vinnas, och
man bor icke, såsom eu föregående talare gjorde, söka förringa
skidlopartjänstgöringen. Jag tror med bestämdhet, att skidJopartjanstgönngen
kommer att under ett krig i Norrland spela

Nr 8.

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnplilctslagen.

(Forts.)

Nr 8.

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

gg Lördagen den 12 Februari.

samma roll som rytteriet i öfriga delar af landet, och särskild!
i de delar af Norrland, som lida brist pa vagar, kommer den

att blifva af ofantligt stort värde. ,

Af dessa skäl ber jag att få yrka bifall till lagutskottets

förslag.

Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Jag begärde

ordet med anledning af representantens för Skane yttrande i
denna fråga. Jag finner det nämligen nödigt att an ytterligare
fästa uppmärksamheten på tvenne förut berörda viktiga synpunkter
i denna fråga. Den första är att, enligt gällande varnpliktslag,
intet torde hindra Kungl. Maj :t att kommendera värnpliktigeStill
skidlöpartjänstgönng. Hvad Kungl Maj.t har begar
och utskottet tillstyrkt är att fa saken ordnad pa ett praktiskt
sätt så att den ifrågavarande tjänstgöringen ma kunna taga sin
btjan redan underförstå året och fortgå in på det andra.med
den första repetitionsöfnmgen i en följd efter rekrytmotet. Hvad
frivilligheten beträffar är redan framhållet, att hvad som härvid
bör locka de värnpliktige är icke endast skidlopartjanstgonngen,
utan äfven att de få fullgöra rekryt- och den första repetitionsöfningen
i en följd och under vintern. Att detta, åtminstone
i de nordliga delarna af vårt land, måste anses som en stor for‘r
är uppenbart och jag tror därför, att man icke behofver
hy "a någre farhåfA Wc att icke få folk på fiivillighctons väg
— Vidkommande skånmgarne torde det mahanda vala sa, att de
äro mindre lämpliga för skidlöpartjänstgönng;, men far

väl då Kungl. Maj:t taga hänsyn. Jag vidhålla mitt yrkande.

Herr Thorsson: Herr talman! Endast ett par ord. Jag

vill på intet sätt förringa skidlöpare^ uppgift i spamngstjanst,
ia- tillät mig endast betvifla, att det ändamål, som Kung1 Maj.t
Hett att vinna, ernås på ett för spamngstjänsten tillfredsstaUande
Sätt På det sätt Kungl. Maj:t föreslagit. Om Kungl. Maj.t uttao-er
*4 eller 5 man från ett regemente, 5 å 10 från ett annat och
kommenderar dera till Boden för att där utföra skidlopartjanst,
och dessa sedan skola fullfölja sin utbildning vid det regemente,
de på grund af sin boningsort tillhöra, kan jag icke tänka mig,
att Kungl. Maj:t för Bodens försvar uttager nagra man från ett
regemente i t ex. Skåne och några från ett annat regemente i
Halland, därför att dessa frivilligt eller genom
bildats till skidlöpare, de böra väl stanna vid det Oupplogland
de tillhöra, och skulle verkligen kramas manskap han
arméfördelningar till Bodens försvar lar Kungl. Maj t icke vara
betjänt med mindre styrka än hela eller J ^vä-ar

truppförband för att icke tala om armefordehimgar och da vågar

jag hysa den uppfattningen, att om 1 pa 100 kan aka skidor
blir det af ringa betydelse för försvaret.

Lördagen den 12 Februari. 21

Herr Anderss°n i Skifarp: Herr talman! Jag tror icke,
a„ d j e*lö^va yara rädda för, att skåningarna skola komma upp
till .boden, ty så länge det finnes förnuftigt folie i krigsstyrelsen,
tagas de nog icke dit, för så vidt icke några frivilliga skulle anmäla
sig, och det lärer väl icke bli många. Man bär försökt

t • !Öra denna fråga till en stor fråga, i det man, såsom herr

Lindhagen gjorde, erinrat om, att vi redan lagt ned så stora
Kostnader på° Boden, att vi böra vara betänksamma, då det

gäller nya sådana. Men då böra vi ju också ställa om så, att

et hnnes besättning i Boden. Om vi nu icke antaga detta
andiingstörslag, nödgas vi, såsom herr krigsministern nämnde,
antingen skalla manskap dit upp under den tid, andra trupper
icke äro där, eller också öka de värnpliktiges öfningstid till ett
ar. Ja.g undrar, hvilkendera herrarne helst vilja, taga detta förslag
eller 365 dagar för alla värnpliktige. Om vi antaga förslaget,
innebär detta ingenting annat än hvad vi förra året beslutade
beträffande flottan. Kungl. Maj:t nödgades då gå in till
Kiksdagen med begäran att på frivillighetens väg få taga ut en
viss del tdl flottan, så att en del af flottan skulle kunna stå i
ständig beredskap. Jag finner ingen skillnad mellan detta och
det nu föreliggande förslaget. Då dessutom, enligt min mening,
Kungl Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag blir billigare kan
jag icke annat än yrka bifall till detsamma.

Öfverläggningen var härmed slutad. I enlighet med de där U«

n -na 7rkandena §af herr talmannen propositioner dels
pa bifall till lagutskottets hemställan i dess förenämnda utlåtande
nr 1, dels på afslag därå och bifall i stället till den af
eir Lindhagen afgifna, vid utlåtandet fogade reservationen: och
iann herr talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad. Votering begärdes emellertid, i anledning
hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs följande omröstningsproposition:
ö

Den som vill, att kammaren bifaller lagutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 1, röstar

Den, det ej vill, röstar

Nej;

i IT" LNfj''i,.hai; kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit den af herr Lindhagen afgifna, vid utlåtandet
lögade reservationen.

Voteringen utföll med 123 ja mot 48 nej, hvadan kammaren
bifalht den åt utskottet i dess förutnämnda utlåtande nr 1
gjorda hemställan.

Nr 8.

Om ändrad
lydelse af §
27 mom. 1
värnpliktslagen.

(Forts.)

Nr 8.

Interpella tion.

Lördagen den 12 Februari.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag angående det i nästföregående
paragraf omförmälda ärende.

§ 7-

Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl Maj:ts proposition
nr 19, med förslag till lag om ändrad lydelse åt § Ji
mom. 1 värnpliktslagen den 14 juni 1901.

§ 8.

Härefter aflämnade herr Lindhagen en motion, nr 211, i
anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring åt tullsatserna
för kaffe och kaffesurrogat.

Denna motion bordlädes på begäran.

§ 9.

Ordet lämnades härpå till

Herr Johansson i Stockholm, som yttrade: Herr talman!

Den tid, som förflutit, sedan 1901 års lag angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete, blef gällande, har allt
tydligare gifvit vid handen, att denna lag är i manga afseenden
bristfällig. Det har sålunda mot densamma anmarkts:

att lagen till sin omfattning är allt för begränsad därigenom
att den utelämnar landtarbetarna, sjöfolket och äfven stora
grupper handtverksarbetare;

att karenstiden är för lång;

att ej försäkringsplikt är genom lagen fastställd;
att den ersättning, som skadad arbetare genom lagen tillförsäkrats
vid öfvergående olycksfall, är för knapp;

att de lifräntor, som skola utgå vid skada, som medtort bestående
invaliditet, äro otillräckliga, m. m. .

De försök, som i Riksdagen vid olika tillfällen gjorts, syltande
till ändringar af lagen i här antydda riktningar, ha dock
ei medfört afsedt resultat. Däremot har regeringen anmodat
riksförsäkringsanstalten att till civildepartementet inkomma med
yttrande och förslag, angående huruvida lagen kunde anses vara
i alla delar lämpad efter behofvet, därvid det särskilt hade
synts departementschefen kunna ifrågasättas, bland annat om ej
den så kallade karenstiden lämpligen borde förkortas samt om
nu gällande bestämmelser i afseende å lifräntas utgörande vore

tillräckligt betryggande. .

Detta anmodande gjordes i skrifvelse af den 22 januari 1907

Lördagen den 12 Februari. 23

från dåvarande chefen för civildepartementet samt har riksförsäkringsanstalten
sedermera genom nådig remiss den 13 september
1907 anbefallts att äfven afgifva yttrande i anledning af en
utaf Riksdagen den 29 maj 1907 till Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse,
däri Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes, i sammanhang
med omarbetning af lagen angående ersättning för
skada till följd af olycksfall i arbete, taga i öfvervägande, huruvida
icke riksförsäkringsanstaltens skyldighet att vid inträffade
olycksfall i arbete afgifva utlåtande skulle kunna, på sätt i skrifvelsen
närmare angafs, utsträckas.

Den gång Andra kammaren fattade sitt omförmälda beslut,
förelåg till kammarens behandling ytterligare förslag syftande
till beslut om omedelbara förändringar af lagen i fråga. Herr
A. J. Christiernson m. fl. hade nämligen i motion yrkat,

att Riksdagen måtte besluta att i lag angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete göra följande ändringar:

a) att den i § 4 bestämda karenstiden af sextio dagar måtte
nedsättas till tre dagar;

b) att den i § 4 stadgade sjukhjälpen af en krona pr dag
måtte höjas till en krona och femtio öre; samt

c) att den i § 4 bestämda lifräntan af trehundra kronor
måtte höjas till fyrahundrafemtio kronor samt öfriga ersättningsbelopp
i proportion därmed ökas, begrafningshjälp från sextio
till nittio kronor, änkas lifränta från etthundratjugu till etthundraåttio
kronor samt minderårigt barns lifränta från sextio till
nittio kronor.

Sammansatta stats- och lagutskottet yttrade bland annat med
anledning af denna motion:

Vidkommande den af motionären ifrågasatta inskränkningen
af den så kallade karenstiden, ansåg utskottet, i likhet med
motionären, att den i lagen bestämda tiden af 60 dagar måste
betraktas såsom allt för lång för ett behörigt tillgodoseende af
den skadades berättigade intresse af understöd under sjukdom
eller invaliditet.

Utskottet anför därpå en del skäl för denna sin uppfattning
och fortsätter därefter:

Af dessa sålunda påpekade omständigheter torde med all
tydlighet framgå, att behof föreligger af den nu gällande karenstidens
inskränkning och utskottet vill icke bestrida, att en sådan
begränsning möjligen bör sättas till den af motionären föreslagna
eller tre dagar.

Utskottet ansåg emellertid ej, då, såsom förut omförmälts,
frågan var föremål för utredning inom riksförsäkringsanstalten,
att Riksdagen skulle, på sätt motionären föreslagit, redan vid
den tidpunkten besluta sig för en sådan förändring af lagen.

Beträffande motionärens yrkande om höjning af ersättningsbeloppen
höll äfven utskottet före, att desamma genom lagens

Nr 8.

Interpella tion.

(Forts.)

Nr 8.

Interpella tion.

(Forts.)

Lördagen den 12 Februari.

bestämmelser måste anses allt för knappt tillmätta. Men ville
utskottet ej heller härom föregripa behöflig utredning och ansåg
sig i saknad af sådan ej heller i denna del höra förorda motionen.

Trots de starka skäl, som i allmänhet kunna förebringas
mot att Riksdagen skulle genom definitivt besluts fattande föregripa
en pågående utredning, hade två af utskottets ledamöter
reservationsvis föreslagit,att Riksdagen måtte bifalla herrChristiernsons
yrkande, i hvad det gällde nedsättning af karenstiden till
3 dagar. Detta reservationsyttrande samlade inom Andra kammaren
82 röster.

Äfven vid 1908 års riksdag väcktes olika motioner om förevarande
lags revidering, men äfven då afslogos dessa yrkanden
förnämligast under motivering af pågående utredningar om lagens
revidering.

Af det anförda torde med önskvärd tydlighet framgå att
behofvet af förändringar och förbättringar af ifrågavarande lag
redan länge gjort sig gällande och att det allenast är den omständigheten,
att frågan legat under utredning, som förhindrat,
att icke redan beslut om förändringar till ett bättre blifvit fattade.

Under dessa förhållanden synes det mig ligga synnerligt stor
vikt uppå, att icke behöfliga utredningar utsträckas utöfver den
tid, som är alldeles nödvändig.

Enligt hvad kändt är, har riksförsäkringsanstalten afgifvit utlåtande
och förslag i ärendet den 10 januari 1908, hvilket utlåtande
därefter genom remiss af den 20 mars samma år hänsköts
till kommerskollegium för utlåtandes afgifvande. Likaledes
är kändt, att kommerskollegium i den 15 april 1909 dagtecknadt
utlåtande fullgjort detta uppdrag.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag om
Andra kammarens tillstånd att till statsrådet och chefen för
civildepartementet få framställa följande fråga:

Är herr civilministern betänkt på att förelägga Riksdagen
förslag till revidering af lag angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete?

Och i så fall: när kan sådant förslag vara att förvänta?

Herr Johanssons i Stockholm ifrågavarande anhållan blef af
kammaren bifallen.

§ io.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtande nr 9, angående Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte,
sjunde och åttonde liufvudtitlarne gjorda framställningar om

25 Nr 8.

Lördagen den 12 Februari.

anslag för beredande af extra lönetillägg för år 1910 åt en del
tjänstemän och betjänte m. m.;

bankoutskottets utlåtande nr 3, angående riksgäldskontorets
förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet
senast tillerkändes fullmäktige i nämnda kontor;

lagutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner med förslag
till lagar, innefattande ändring dels i gällande stadganden
om nattvardsgång, dels i 2 kapitlet 3, 4 och 8 §§ kyrkolagen,
dels ock i 2 kapitlet 13 § samma lag; och

nr 5, i anledning af verkställd granskning af justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 6, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning till direktionen för Mariefreds sjukstuga af visst Gripsholms
slott tillhörande område;

nr 7, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning till Mariefreds och Kärnbo församlingar af förra Djurgårdsinspektorsbostället
Vik nr 1;

nr 8, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning till staden Mariestad af ett inom nämnda stad beläget
kronomagasin m. m.;

nr 9, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af kronans andel i den till roten nr 1 Gäst af Gotlands
andra båtsmanskompani hörande torplägenhet; och

nr 10, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
om ändrad lydelse af 59 § i lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet.

§ 11.

Vidare anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag
till Riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 11, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om ändrad
lydelse af 35 § 1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen; och

nr 12, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrad lydelse af 1 § 3 mom. i förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.

§ 12.

Justerades protokollsutdrag.

Nr 8. 26

Tisdagen den 15 Februari.

§ 13.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Andersson i Grimbo
» Olsson i See
» Nilsson i Malmö
» Nilsson i Bonarp
» Gripenstedt
» Jonsson i Hökhult
» Camitz

» Larsson i Klagstorp

under 5 dagar fr. o. m. den 14 februari,
» » » 15 »

» 6 » »

» 8 » »

» 5 » »

» 3 » »

» 4 » »

»14 »

»14 » och

»16 »

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,42 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Tisdagen den 15 februari.

Kl. 3 e. m.

Förhandlingarna leddes vid detta sammanträde af herr vice
talmannen.

§ 1-

Justerades protokollen för den 8 och den 9 innevarande
februari.

§ 2.

Herr statsrådet Nyländer aflämnade Kungl. Maj:ts propositioner: med

förslag till lag om aktiebolag och till lag om vissa
ändringar i lagen om handelsbolag och enkla bolag den 28
juni 1895;

angående pension åt länsmannen C. A. Rinnanders änka
m. fl.;

angående sättet för likviderande af förfallen skuld å statslån
till Östra Blekinge järnvägsaktiebolag;

27 Nr 8.

Tisdagen den 15 Februari.

angående statsbidrag för uppförande af en tuber kulos-sjukvårdsanstalt
vid Fur i Sillhöfda socken af Blekinge län;

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
gårdfarihandlanden August Eriksson från Gransjö i Helgums
socken;

angående pension från allmänna indragningsstaten åt auditören
vid Vaxholms grenadjärregemente J. H. Rundgren;

angående upplåtande af fem lägenheter från förra mönsterskrifvarbostället
1/2 mantal Naum nr 5 Ödegård och 1/2 mantal
Namn nr 6 Anders Larsgård i Skaraborgs län;

angående upplåtande af lägenheter från förra ryttmästarbostället
Stora Lund nr 1 och 2 i Ustergötlands län;

angående upplåtande af två lägenheter från förra sergeantsbostället
Risabo nr 1 jämte Risabo nr 2, en utjord, i Jönköpings
län;

angående upplåtelse till Rådmansö församling af ett område
från Rådmansö kungsgård nr 1 i Stockholms län;

angående försäljning af de å förra militieboställena 1 mantal
Vä nr 6 och 7 samt 1 mantal Vä nr 10 och 38 äfvensom
komministerbostället 1 mantal Vä nr 44, allt i Kristianstads län,
belöpande andelar i en Vä byamän tillhörig samfällighet;

angående upplåtande af lägenheter från förra barberarbostället
Asby nr 5 Östra Norrgård med Åsby nr 6, en åker, i
Östergötlands Jän;

angående upplåtande af visst område från förra pukslagarbostället
Säfvared nr 9 Sven Torstensgård i Skaraborgs län;

angående upplåtande af fem till förra mönsterskrifvarbostället
Hörby nr 7, 9, 14, 20 och 22 i Malmöhus län hörande
lägenheter; och

angående upplåtande af ett område från förraTfältväbelsbostället
Holmestad Stommen nr 1 i Skaraborgs län.

Samtliga dessa propositioner bordlädes på begäran.

§ 3.

Härefter upplästes följande till kammaren inkomna protokoll:

År 1910 den 14 februari sammanträdde kamrarnes valmän
för att utse revisorer och revisorssuppleanter för granskning af
riksbankens afdelningskontors i orterna räkenskaper och förvaltning,
och befunnos, efter valens slut, hafva blifvit utsedde till

Nr 8. 28

Tisdagen den 15 Februari.

revisorer:

vid kontoret i Göteborg:

herr Cavalli, A., stadskamrerare, Göteborg......... med 33 röster,

» Nordenfelt, E. J., f. d. kamrerare, Göteborg » 33 »

» Gädda, 0. E., f. d. riksdagsman, Svarteborg » 33 »

» Palm, Comtantin, grosshandlare, Göteborg »33 » ;

vid kontoret i Malmö:

herr JStenson, P., landstingsman, Fleninge, Ödåkra med 33 röster,

» Härje, K. A., vice konsul, Malmö ............ » 33 »

» Jönsson, P., landstingsman, Orsjögård, Ryds gård.

............................... » 33 »

» Pehrsson, P., f. d. riksdagsman, Akarp...... »33 » ;

vid kontoret i Falun:

herr Thorell, A., t. f. landsfiskal, Leksand......... med 33 röster,

» Nordin, G., kapten, Falun .................... »33 »

» Jansson, J. P., f. d. riksdagsman, Saxhyttan,

Ny hammar ................................... » 33 »

» Åberg, Edv., f. d. bruksförvaltare, Falun ...» 33 » ;

vid kontoret i Galle:

herr Ericson, J. G., telegrafkommissarie, Galle... med 33 röster,

» Brodin, Carl, grosshandlare, Gäfle............ » 33 »

» Göransson, A., f. d. riksdagsman, Åsen, Storvik
.............................................. » 33 »

» Brodin, 0. A., f. d. riksdagsman, Gäfle...... »33 » ;

vid kontoret i Halmstad:

herr Bökman, E., rektor, Halmstad.................. med 33 röster,

» Ehrenborg, G., major, Halmstad............... » 33 »

» Gyllensvärd, A. G., f. d. riksdagsman, Fågelsång,
Voxtorp................................. » 33 »

» Johanson, J. B., landstingsman, Fredrikslund,

Torup .......................................... » 33 » ;

vid kontoret i Härnösand:

herr Bandanell, A. E., direktör, Nyland ......... med 33 röster,

» Carlsson, V., häradsskrifvare, Härnösand ... » 33 »

» Bergström, C., f. d. riksdagsman, Skidsta,

Ullånger ....................................... »33 »

» Nydahl, J., f. d. riksdagsman, Kramfors ...» 33 » ;

Tisdagen den 15 Februari. 29 Nr

vid kontoret i Jönköping:

herr Berg, Ivar, godsägare, Rödjenäs, Nässjö ... med 38 röster,

> Gislén, Knut, landskamrer, Jönköping ...... » 33 »

» Erickson, 0., domänintendent, Bjersby, Hult » 33 »

grefve von Seth, J. G., Bratteborg.................. » 33 » ;

vid kontoret i Kalmar:

herr von Tell, Philip, major, Kalmar ............... med 33 röster,

» Wickbom, J. A. 0., rektor, Kalmar............ »33 »

» Holmqvist, 0., disponent, Svartingstorp,

Läckeby ....................................... » 33 »

» Hullgren, A., landtbrukare, Köllinge, Söder åkra.

............................................ » 33 » ;

vid kontoret i Karlskrona:

herr Kruse, K. B. T., kapten, Karlskrona......... med 33 röster,

» Schartau, J. A., häradshöfding, Karlskrona » 33 »

» Clementson, Sv., landstingsman, Kopprarp,

Trensum ...................................... » 33 »

» Nelson, K. M., landstingsman, Björkeryd ... » 33 » ;

vid kontoret i Karlstad:

herr Liljesköld, K. A., f. d. häradshöfding, Arvika med 33 röster,

» Falk, H. H. W., kapten, Karlstad ............ » 33 »

» Olsson, Emil, f. d. riksdagsman, Kyrkebol,

Ottebol.................................... » 33 »

» Larson, L. W., landtbrukare, Labberud, Ölme » 33 » ;

vid kontoret i Kristianstad:

herr Johnsson, H., f. d. riksdagsman, Östra Broby med 33 röster,
friherre Barnekow, Kjell, Sinclairsholm, Winslöf » 33 »

herr Witzell, C., f. d. riksdagsman, Örkelljunga... » 33 »

» Svensson, N., f. d. riksdagsman, Olseröd ... » 33 » ;

vid kontoret i Linköping:

herr Buren, Iv., landtbrukare, Boxholm............ med 33 röster,

» Edlund, Wilh., disponent, Mjölby ............ » 33 »

» Hagberg, C. 0., godsägare, Linköping......... »33 »

» Gustafson, J. A., landtbrukare, Katrineberg

Grebo .......................................... »33 » ;

Nr 8. 30

Tisdagen den 15 Februari.

vid kontoret i Luleå:

herr Hellgren, U., länsbokhållare, Luleå............ med 33 röster,

» Johanson, Nils, häradshöfding, Luleå......... »33 »

» Ekbom, K., häradshöfding, Piteå............... » 33 »

» Hellström, P., sekreterare, Luleå............... »33 » ;

vid kontoret i Mariestad:

herr Millqvist, A., godsägare, Simmatorp, Skara med 33 röster,
» Rodhe, M. F., domänintendent, Mariestad... » 33 »

» Almin, Richard, landtbrukare, Björsäter,

Lugnås................ » 33 »

» Jonzon, P. G., landstingsman, Leksberg...... »33 » ;

vid kontoret i Nyköping:

herr af Schmidt, H. O., kapten, Nyköping......... med 33 röster,

» Weinberg, B., f. d. godsägare, Nyköping ... » 33 »

» Hedin, O., ingenjör, Kärrhö, Nyköping...... » 33 »

» Eriksson, Älb., landtbrukare, Skalunda, Kan torp

............................................. » 33 » ;

vid kontoret i Sundsvall:

herr Horneij, Arvid, tandläkare, Sundsvall......... med 33 röster,

» Larsson, B. M., grosshandlare, Sundsvall... » 33 »

» Ekholm, R., f. d. riksdagsman, Sundsvall ... » 33 »

» Peterson, G. R., redaktör, Sundsvall ......... » 33 » ;

rid kontoret i Umeå:

herr Aspgren, J. O. N., öfverste, Umeå............ med 33 röster,

» Boström, N., f. d. riksdagsman, Bodbyn, Burträsk
............................................ » 33 »

» Broman, J., kronolänsman, Teg, Umeå...... »33 »

» Ohlén, John, förvaltare, Umeå.................. »33 » ;

vid kontoret i Uppsala:

herr Gyllensvärd, E., f. d. akademieräntmästare,

Uppsala ........................................ med 33 röster,

grefve von Rosen, E., Örbyhus........................ » 33 »

herr Berglund, G., godsägare, Stora Bärby ...... » 33 »

’ » Höök, C., f. d. riksdagsman, Edeby, Rasbokil »33 » ;

Tisdagen den 15 Februari. 31 Nr 8.

vid kontoret i Yisby:

herr af Ekenstam, Th., häradshöfding, Visby ... med 33 röster,

» Warfvinge. C. O., förste landtmätare, Visby » 33 »

» Larsson, K. L. J., riksdagsman, Bondarfve » 33 »

» Sundblad, A., prost, Barlingbo, Visby ...... » 33 »

vid kontoret i Vänersborg:

herr Björklund, E., jägmästare, Vänersborg...... med 33 röster,

» Nordin, Fredr., rektor, Vänersborg .......... » 33 »

» Larsson, N. P., landstingsman, Byen, Åmål » 33 »

» Nilson, J., kronolänsman, Ljung............... » 33 » ;

vid kontoret i Västerås:

herr af Billbergh, Th., f. d. lektor, Västerås...... med 33 röster,

» Éudberg, Hj., f. d. räntmästare, Västerås... » 33 »

» Pers, Anders, boktryckare, Västerås ......... » 33 »

» Uggla, Claes, häradshöfding, Västerås......... »33 » ;

vid kontoret i Växjö:

herr Cervin, Q., kapten, Växjö........................ med 33 röster,

» Johansson, O. A., hospitalssyssloman, Växjö » 33 »

» Johansson, S., landstingsman, Grennaforsa » 33 »

» Bandqvist, J. G., godsägare, Hof, Växjö ... » 33 » ;

vid kontoret i Örebro:

herr von Hof sten, H. B., major, Örebro............ med 33 röster,

» Montgomery-Cederhjelm, It., kammarherre,

Segersjö, Lännäs ........................... » 33 »

» Andersson, A. G., bergsman, Östanor, Rällså » 33 »

» Persson, O., nämndeman, Asker ............... » 33 » ;

vid kontoret i Östersund:

herr Kjelsson, A., landsfiskal, Offerdal ............. med 33 röster,

friherre Fleetwood, G. M. C., öfverstelöjtnant,

Östersund ..................................... » 33 »

herr Engström, E. O., landstingsman, Bispgården » 33 »

» Sundin E., f. d. riksdagsman, Hallen......... »33 » ;

Kr 8. 32

Tisdagen den 15 Februari.

suppleanter:

vid kontoret i Göteborg:

herr Olbers, Hj., assuranstjänsteman, Göteborg... med 33 röster,
» Larsson, L., f. d. landstingsman, Hufveröd » 33 »

» Hedström, S., landstingsman, Varekil......... » 33 »

> Hammarskjöld, C. V. A., [major, Göteborg »33 » ;

vid kontoret i Malmö:

herr Ählgren, G., major, Malmö ..................... med 33 röster,

» Antonsson, A., f. d. riksdagsman, Malmö ... » 33 »

grefve Bonde, Ph., godsägare, Bosjökloster ..... » 33 »

herr Nilsson, A. J., landtbrukare, Lilla Isie, Södra
Åby ....................................... » 33 » ;

vid kontoret i Falun:

herr Thorsell, B., direktör, Wassbo, Ornäs ....... med 33 röster,

» Brolén, H., disponent, Nyhammar ............ » 33 »

» Hälst P., handlande, Malung ................... » 33 »

» Nilsson, A., förvaltare, Furudal ............... » 33 » ;

vid kontoret i Galle:

herr von Malmborg, 0., major, Galle............... med 33 röster,

» Sjögren, Arv., disponent, Forsbacka ........ » 33 »

» Wettergren, G., disponent, Gäfle............... » 33 »

» Fogelberg, B., disponent, Gäfle.................. »33 » ;

vid kontoret i Halmstad:

herr Jönsson, S., landstingsman, Påarp, Västra

Karup .......................................... med 33 röster,

» Ehnbom, 0. E., kronofogde, Halmstad ...... » 33 »

» Johanson, A. P., f. d. riksdagsman, Stensjö,

Slöinge.......................................... » 33 »

» Frisell, G, fil. doktor, Kullagården, Varberg » 33 » ;

vid kontoret i Härnösand:

herr Högberg, J. 0., landstingsman. Näs, Härnösand
............................................. med 33 röster,

» Kempe, Erl., major, Härnösand ............... » 33 »

» Modin, J., f. d. bruksförvaltare, Härnösand »33 »

» Öberg, Valfr., hemmansägare, Domsjö ...... » 33 » ;

Tisdagen den 15 Februari. 33 Nr 8.

vid kontoret i Jönköping:

herr Gustafson, David, landtbrukare, Torsjö...... med 33 röster,

friherre v. Otter, A., godsägare, S. Hultrum...... » 33 »

herr Bolander, G. A., landstingsman, Hålkaryd,

Vrigstad ....................................... » 33 »

» Rydell, A. P., löjtnant, Bredaryd.............. » 33 » ;

vid kontoret i Kalmar:

herr Reutersvärd, K, f. d. öfverstelöjtnant, Kalmar med 33 röster,

* Holm, A. T. 0., lektor, Kalmar ............... » 33 »

» Molin, V., landtbrukare, Hossmo ............. » 33 »

» Olsson, Knut, landtbrukare, Torngård, Gräsgård
............................................. » 33 » ;

vid kontoret i Karlskrona:

herr Lagerblad, O., boktryckare, Karlshamn...... med 33 röster,

» Karlsson, K. P., fortifikationskassör, Karlskrona,
Oscarsvärn........................... » 33 »

» Håkansson, Henning, kontorschef, Karlskrona » 33 »

» Beyer, E., godsägare, Karlshamn............... »33 » ;

vid kontoret i Karlstad:

herr Lundberg, A., handlande, Skrufstäd, Grums med 33 röster,

» Mattsson, Oscar, kontrollör, Arvika » 33 »

» Huss, R., kapten, Karlstad ........ ............ » 33 »

» Ydén, G. M., f. d. läroverksadjunkt, Karlstad »33 » ;

vid kontoret i Kristianstad:

herr Pehrsson, I., landstingsman, Korsaröd, Tjörn arP

.............................................. med 33 röster,

» Håkansson, O., landstingsman, Karlaby, Östra

Tomarp ........................................ » 33 »

» Jönsson, A., f. d. riksdagsman, Yngsjö ...... » 33 »

» Månson, Nils, landstingsman, Östra Broby »33 » ;

vid kontoret i Linköping:

herr Danielsson, O., godsägare, Åkerby, Skärkind med 33 röster,

» Rudelius, Th., major, Linköping............... » 33 »

» Larsson, G., landtbrukare, Bonnorp,Stjärnorp » 33 »

» Grewell, A., kapten, Vimmerby ................ » 33 » ;

Andra Kammarens Prof. 1910. Nr 9.

Nr 8.

34 Tisdagen den 15 Februari.

vid kontoret i Luleå:

herr EckheU, Gustaf Arvid, landsfiskal, Gammel -

stad .................... med 33 röster,

» Bergström, B., fabrikör, Öjebyn............... » 33 »

» Wallin, H., rektor, Luleå......................... » 33 »

» Andersson, Isr., landstingsman, Öjebyn...... » 33 »

vid kontoret i Mariestad:

herr Forsman, Olaus, adjunkt, Mariestad ......... med 33 röster,

» Lundblad, A., landstingsman, Nyskogen, Tida holm.

............................................ » 33 »

» Andersson, A., landstingsman, Vång, Karlslund
............................................. » 33 »

» Holm, G., f. d. läroverksadjunkt, Skara...... »33 » ;

vid kontoret i Nyköping:

herr Sjöström, G., kyrkoherde, Tuna, Larslund... med 33 röster,

» von Sydow, C. 0., kapten, Nyköping......... » 33 »

» Skjöldebrand, Erik, arrendator, Rockelsta,

Sparreholm.................................... » 33 »

» Toitie, K. F., landtbrukare, Lilla Kungsladugården,
Nyköping ......................... » 33 » ;

vid kontoret i Sundsvall:

herr Nordin, J. E., f. d. riksdagsman, Stöde...... med 33 röster,

» Ahlgren, E., f. d. riksdagsman, Ala, Fjäl ... » 33 »

» Nilsson, N. E., disponent, Karlsvik, Sundsvall » 33 »

» Andersson, Petrus, prokurist, Sundsvall...... »33 » ;

vid kontoret i Umeå:

herr Collin, K. B., lektor, Umeå..................... med 33 röster,

» Dahlén, A-, postmästare, Nordmaling......... » 33 »

» Graf ström, Hj., kapten, Umeå.................. » 33 »

» Andersson, J., f. d. riksdagsman, Baggböle,

Yästerhiske.............. » 32 » ;

vid kontoret i Uppsala:

herr Sjöberg, H., akademinotarie, Uppsala......... med 33 röster,

» Modén,t K. II, landtbrukare, Berga, Bergs brunna

...................................... * 33 »

» Gille, C., bruksförvaltare, Leufsta bruk...... » 33 »

» Wallén, A., landstingsman, Ahlsta, Örsundsbro »33 » ;

Tisdagen den 15 Februari.

35 Nr 8.

vid kontoret i Visby:

herr Broander, N. J., f. d. riksdagsman, Visby... med 33 röster,

» Söderberg, J. N, stabsintendent, Visby...... » 33 s

» Forssman, P. A., disponent, Roma kloster » 33 »

» Söderström, 7. Norrby-, konsistorienotarie,

Visby .........................■.................. » 33 » ;

vid kontoret i Vänersborg:

herr Enhus, H., ombudsman, Vänersborg ......... med 33 röster,

» Carlson, N. A., landstingsman, Gärdhem,

Vänersborg................................... » 33 »

» Hildébrand, B. E., landtbruksingenjör, Vänersborg
.......... » 33 »

» Larsson, A., f. d. riksdagsman, Flicksäter,

Vänersborg.................................... » 33 » ;

vid kontoret i Västerås:

herr Holmin, Elis, major, Gräflinge.................. med 33 röster,

» Lundblad, Ax., landtbrukare, Fredriksberg,

Västerås ....................................... » 33 »

» LAndevall, L., f. d. riksdagsman, Säva, Altuna » 33 »

» Hult, Adam, ombudsman, Kolbäck............ »33 » ;

vid kontoret i Växjö:

herr Bergenstråhle, A. E. G., kapten, Växjö...... med 33 röster,

» Johansson, Gustaf, landstingsman, Ingelstad » 33 »

» Andersson, C. A., landstingsman, Ifla, Boarp » 33 »

» Cavalli, L. G., major, Växjö..................... » 33 » ;

vid kontoret i Örebro:

herr Zethelius, G., major, Örebro..................... med 33 röster,

» Winddhl, Axel, grosshandlare, Örebro ...... » 33 »

» Pauli, J. M., jägmästare, Kloten............... » 33 »

» Pehrson, P. V., bruksägare, U. Berg, Gran bergsdal

....................................... » 33 » ;

vid kontoret i Östersund:

friherre Leijonhufvud, E. O. K.son, häradshöfding,
Östersund ............................ med 33 röster,

herr Kihlbaum, Axel Theodor, distriktskassör,

Östersund .................................... » 33 »

herr Brennerfellf K-, landstingsman, Söderhögen,

Rätan .......................................... » 33 »

» Nordén, N. M., nämndeman, Bledäng, Alsta » 33 »

Nr 8. 36

Tisdagen den 15 Februari.

sedan ordningen mellan dem af suppleanterna, som erhållit
lika antal röster, blifvit genom särskilda lottningar bestämd.

Hans Andersson. Philip Klingspor.

P. M. Carlberg. Axel Ekman.

Protokollet lades till handlingarna; och beslöt kammaren,
att underrättelse om de försiggångna valen skulle genom utdrag
af protokollet meddelas bankoutskottet med anmodan till
utskottet att lämna såväl fullmäktige i riksbanken som vederbörande
afdelningskontor och de valde meddelande om valens
utgång.

§ 4.

Herr vice talmannen yttrade härpå: Jag får härmed

meddela, att herr Pettersson i Bjälbo anmält, att det för honom
inträffade förfallet numera upphört, samt att han inställt sig i
kammaren.

§ 5.

Vidare föredrogos hvar för sig Kungl. Maj:ts å kammarens
bord hvilande propositioner; och hänvisades därvid till statsutskottet
propositionen angående utförande af vissa reparationsarbeten
i Södra skånska infanteriregementets sjukhus å Refvinge
hed.

Till bankoutskottet öfverlämnades propositionen angående
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa åt förra soldaten vid
Hallands regemente Karl Johan Nordgren.

Härefter remitterades till statsutskottet propositionen med
förslag till lag angående rätt till pension för tjänstemän vid
statens järnvägar m. m.

Slutligen hänvisades till jordbruksutskottet propositionerna:

angående upplåtande af en lägenhet från förra fänriksbostället
1 mantal Rödje nr 1 Östergötlands län;

angående upplåtande af en lägenhet från förra hofslagarbostället
Svartsmörja nr 1 i Kalmar län;

angående upplåtande af en lägenhet från förra mönsterskrifvarbostället
Krakstad nr 3 Östergård med Krakstad nr 4,
en utjord, i Östergötlands län;

angående upplåtande af en lägenhet under förra fältväbelsbostället
Hasslösa nr 7 Olof Andersgård i Skaraborgs län;

37 Nr 8.

Tisdagen den 15 Februari.

angående upplåtande af en lägenhet från förra korpralsbostället
Nedre Götala nr 4 Korpralsgård i Östergötlands län;

angående upplåtande af två lägenheter. från förra mönsterskrifvarbostället
Jussberg nr 2 Norrgård i Östergötlands län;

angående upplåtande af en lägenhet från förra korpralsbostället
Tägneby nr 1 Norrgård i Östergötlands län;

angående upplåtande af två lägenheter från förra häradsskrifvarbostället
Loringa nr 6 Grefvagården i Skaraborgs län; och

angående upplåtande af ett till förra trumpetarbostället
Lanna nr 10 Borregård i Skaraborgs län hörande område.

§ e.

Herr Lindhagens på kammarens bord liggande motion, nr
211, som härefter föredrogs, hänvisades till bevillningsutskottet.

§ 7.

Föredrogos, men blefvo ånyo lagda på bordet statsutskottets
utlåtande nr 9, bankoutskottets utlåtande nr 3, lagutskottets
utlåtanden nr 4 och 5 samt jordbruksutskottets utlåtanden
nr 6—10.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

§ 9.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Johansson i Jönköping under 5 dagar fr. o. m. den 18 februari,

2>	Carlsson i Solberga	»	4 »		»	19 >
»	Andersson i Stärte	»	8 »			18 »
	Wallis	>	4 »		>	16 »
	Jesperson	»	4 »			16 » och
»	Söderbergh i Karlshamn	»	5 »	»		16 » .

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,34 e. m.

In fidem

Per Cronvall.