1909. Andra Kammaren. N:o 65

ProtokollRiksdagens protokoll 1909:65

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1909. Andra Kammaren. N:o 65.

Lördagen den 15 maj.

Kl. ii f. m.

§ i Föredrogos

men bordlädes åter statsutskottets utlatauden och memorial
n:is f92—201 samt sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande
n:o 9.

§2.

Härefter föredrogs bevillningsutskottets memorial, n:o 30, i anledning
af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande vissa delar af bevillningsutskottets
betänkande n:o 26, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
m. m. äfvensom i ämnet väckta motioner.

Punkterna l:o) och 2:o).

De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.

Punkten 3:o).

Hvad utskottet hemställt bifölls.

§ 3.

Efter föredragning bordlädes åter lagutskottets utlatauden n:is 69
och 70, andra särskilda utskottets memorial n:o 5 samt Andra Kammarens
fjärde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 40.

§ 4-

Statsutskottets häruppå föredragna utlåtande mo 169, i anledning
af väckta motioner om löneförbättring för vaktmästarne hos telegrafstyrelsen,
blef af kammaren godkändt.

Andra Kammarens Prof. 1909. A’; o 65.

1

N:o 65. 2

Lördagen den 15 Maj, f. m.

§ 5-

Ang. ny afla- A föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets utlånTäZveter{-r
tande n:0 170’ * »“ledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ny
närema. aflöningsstat för länsveterinärerna, samt fyra i ämnet väckta motioner.

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet remitterad propositi°n,
JMO 165, hade Kungl. Maj:t framlagt förslag till ny aflöningsstat
för länsveterinärerna jämte allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande
af däri upptagna aflöningsförmåner m. m.

I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft fyra
inom Riksdagen väckta motioner, nämligen n:is 4 och 73 i Första
Kammaren af grefve A. Hamilton samt n:is 21 och 256 i Andra
Kammaren af herr Camitz, däri motionärerna som slutligt yrkande
sammanstämmande föreslagit, att Riksdagen, med afslag af Kungl.
Maj:ts proposition n:o 165 angående ny aflöningsstat för länsveterinärerna,
måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t i ett sammanhang låta utreda frågan om lämpligaste
sättet för ordnandet af såväl läns- som distriktsveterinärväsendet
och, så snart sig göra läte, till Riksdagen inkomma med det förslag,
hvartill utredningen kunde föranleda.

Utskottet hemställde i mom. a), att Riksdagen, med afslag å grefve
Hamiltons och herr Camitz’ ifrågavarande motioner i hvad de afsåge
Kungl. Maj:ts proposition, måtte bifalla propositionen.

I mom. b) hemställde utskottet, att det af grefve Hamilton och
herr Camitz i ofvannämnda motioner framställda förslag om skrifvelse
till Kungl. Maj:t icke måtte af Riksdagen bifallas.

Vid detta moment hade emellertid reservation afgifvits af herrar
TViklund, Ström i Transtrand och Svallingson, hvilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att Riksdagen, med anledning af grefve Hamiltons
och herr Camitz’ ofvannämnda motioner, måtte i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Magt täcktes låta utreda lämpligaste
sättet för ordnandet af distriktsveterinärväsendet och, så snart sig göra
läte, till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen
kunde föranleda.

Mom. a).

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Mom. b) föredrogs, hvarefter ordet lämnades till

Herr Thavenius, som anförde: Enär statsutskottet behjärtat däfven
på en förbättrad ställning för länsveterinärerna, följer i själfva
verket därmed ett erkännande i sak af det berättigade uti den af grefve
Hamilton och herr Camitz framlagda motionen.

Det förhåller sig nämligen icke så, som statsutskottet i sin motivering
för afslag å densamma framhåller, att distriktsveterinärerna

B N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

blott till ringa omfattning skulle blifva i tillfälle till eller hafva skyl- Ang. ny lödighet
att taga befattning med de smittosam™ husdjurssjukdomarne. n‘lnä^“fJ*r
Vid de uppträdande infektionssjukdomarne är det i regel distrikts- närerna.
veterinärerna, som kallas och fä taga hand om sjukdomen, oftast från (i<''orts.)
början till slut. Så t. ex. rörande de vanligaste, nämligen mjältbrand,
tuberkulos m. 11. sjukdomar, och vauligtvis är det blott, när t. ex. mjältbrand
utbryter inom det distrikt, där länsveterinären är stationerad,
som han beordras dit. Likaså får länsveterinären rycka in vid mera
häftiga och elakartade farsoter, men då undgår icke, heller distriktsveterinären
att till större eller mindre utsträckning få biträda. Dessa
båda veteriuära kategoriers tjänstgöringsskyldigheter äro i själfva verket
långt mera likartade, än hvad man i allmänhet synes hålla före
och än hvad som kommit till uttryck i utskottets motivering.

Det måste vidare framhållas, att distriktsveterinärernas ställning
är i hög grad ohållbar. De tillsättas pa viss tid, oftast 5 år, af en
styrelse af växlande sammansättning, där ofta en eller annan medlem
är den tongifvande och af hvars gunst de ofta nog äro beroende. _ Deras
osäkra ställning kan t. o. in. mången gång binda deras handlingsfrihet,
äfven i fall, då det för dem som tjänstemän är af högsta vikt
att kunna och våga handla utan all påtryckning. Det finns mer än
ett exempel på, att en veterinär, som vid afgifvande af utlåtande, det
må vara i försäkrings- eller besiktningsfrågor eller fall af utbrott af
infektionssjukdomar, med de restriktiva ingrepp från veterinärens sida,
de kräfva, råkat göra sig misshaglig för en eller annan styrelseledamot,
blifvit vid nästa femårsperiod utan vidare entledigad, och det har
hän dt, att så skett, oaktadt veterinären inom sitt distrikt varit så omtyckt,
att masspetitioner ingått till vederbörande styrelse för att få
honom kvar.

Det torde väl inte vara minsta tvifvel om, att här föreligger ett
allvarligt fel i organisationen af distriktsveterinärväsendet, som bör a_fhjälpas,
och vägen därtill ligger i, att staten får en hand med vid
deras till- och afsättande. Det låter ju nästan otroligt, men det är
dock ett faktum, att det måste anses som ett glädjande undantag, om
någon gång vid tillsättandet af en distriktsveterinärplats den mest förtjänte
kommer i åtanke. Vanligtvis tillgår det sa, att äfven om, som
visst icke alltid är fallet, platsen vid ledighet _ också anslås ledig, en
af de sökande antingen någon tid förut slår sig ner i distriktet, där
vinner eu del bekantskaper och så tryggar sin kandidatur, eller helt
enkelt gör eu resa till de mera inflytelserika styrelsemedlemmarne, får
deras löfte och därmed befattningen, oaktadt han mången gång rent
af är den minst meriterade af kandidaterna. Sadant inträffar alltför
ofta, och följden har blifvit den, att den sporre, som eljest skulle ligga
i utsikterna att genom sträfsamhet och skötsamhet kunna vinna befordran
inom yrket, här helt och hållet faller bort. Distrikten fa
på så sätt själfva lida för detta fel i systemet, och i samma män utsikter
yppa sig att fa beställmugar pa andra hall, vid slakthus, i aimén
o. s. v., blifva distrikten allt mindre eftersökta, och redan nu stå
flere distrikt lediga — jag har sett uppgifvas, att ända till 25 stycken
för närvarande äro lediga — och det är fara värdi, att deras antal

2i:o 65. 4

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. ny afla- ko in ni ci att i framtiden ökas, hvart efter som nva örenar öppnas för
^änlletJr 7e^er''närerna att söka sig in på. '' °

närema. . ^c^e„ m*nsf är faran . stor för, att de vidsträckta norrländska di(Forts.
) strikten än mera i framtiden, än hvad redan nu är fallet, skola få svårt
att skaffa sig veterinärer.

I. utlandet sta distriktsveterinärerna i eu mycket gvnnsammare
ställning, och det skulle nog vara ägnadt att väcka förvåning där, om
man visste, att de smittosamma husdjurssjukdomarne hos oss ”i mycket
väsentlig mån omhändertagas af privatveterinärer. Det bör ju vara
lätt att inse, att med kännedom om distriktsveterinärens synnerligen
slitande yrke, som i hög grad pröfvar helsa och krafter, hans långa
och kostsamma utbildningstid, hans ringa inkomster, hans osäkra ställning,
då han ju genom en nyck af en enskild kan riskera att med familj
helt plötsligt stå utan befattning och utan utsikt, som han är,
eller åtminstone i ett flertal fall utan någon som hälst garanti för att''
då han blir orkeslös en gång, han och hans familj skall slippa lida
nöd, om, säger jag, han känner sin ställning tung och anser, att staten,
hvars tjänare han är i nästan lika hög grad som länsveterinärerna,
här har en plikt att fylla. Endast i några få län åtnjuta
distriktsveterinärerna pension och då af mycket anspråkslös art, i det
störa flertalet län finnes ingen pension stadgad, tämligen naturligt för
öfngt, då distriktsveterinärerna där i regel tillsättas på 5 år i sänder.
Därför ar vanligen familjens ställning vid familjeförsörjarens frånfälle
synnerligen beklagansvärd, och i flertalet fall nödgas den söka understöd
af de småkassor, som inom kåren äro för detta ändamål åstadkomna,
men därifrån endast obetydliga bidrag kunna utgå. Jag skulle
ha kunnat med mångfaldiga exempel understryka de här gjorda påpekandena,
men hade statsutskottet känt denna fråga i alla dess detaljer,
är jag öfvertygad om, att utskottet skulle ha funnit det vara hög
tid, att staten här griper in och godtgör en underlåtenhet i organisationen
af vårt distriktsveterinärväsende, som i hög grad menligt återverkat
pa denna för vart lands husdjursskötsel så betydelsefulla''institution.
~t

Slutligen anhaller jag vördsamt, att kammaren behagade behjärta
denna fiamstdllniug och biträda det förslag, som af reservanterna här
föreligger, hvartill jag, herr talman, yrkar bifall.

Häruti instämde herrar Jansson i Krakerud, Bogren, Ström i
Transtrand, Andersson i Stärte, Canell, Olausson, Ilning, friherre Fleetwood,
Kjellberg, Andersson i Hägelåkra, Sjöberg och Poisson.

Herr Odqvist: Herr talman, mina herrar! Herr Thavenius har
i mycket mörka färger målat distriktsveterinärernas ställning, men ja»
kan icke inse, att han har rätt däri. Förhållandena äro verkligen
icke sadana pa de orter jag känner till, och jag känner dock åtskillio-a
orter i vårt land.

Nu förhåller det sig med sjukvården ifråga om våra husdjur så,
att den är inriktad pa två linjer, dels den s. k. allmänna och dels den
s. k. enskilda sjukvården. Den allmänna sjukvården uppehälles helt
och hållet af staten, och enligt det förslag, som vi med anledning af

N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. ra.

Kungl. Maj:ts proposition i ämnet nyligen antagit, om anställande åt Ang. «y
32 stycken länsveterinärer, hafva dessa till uppgift att sköta de smitto- ^nJ_
samma sjukdomar och farsoter, som möjligen kunna uppträda, ehuru 1 veterinärerna.
dessa båda fall äfven distriktsveterinärer äro skyldiga att taga hand (Pons.)
om saken.

Distriktsveterinärernas ställning är nog inte så dålig,. som här
framhållits. De hafva i allmänhet 1,500 a 1,600 kronor i lön och
dessutom äro de i många fall berättigade till pension, dock icke så
stor; jag tror, att pensionen i högsta fall blir 600 kronor om året.

Dessa enskilda veterinärers aflöning bestrides af landsting och hushållningssällskap.

Nu ha motionärerna här föreslagit, att ungefär 1-0 distriktsveterinärer
skulle få en lön af staten å 1,000 kronor. Endast denna utgift
spelar en ganska stor roll. För närvarande finnas uti vart land
187 veterinärdistrikt, men endast i 162 af dessa äro befattningarna
tillsatta. Säkert är, att därest ett sådant förslag som det af motionärerna
här gjorda skulle gå igenom, kommer på grund af de lokala
förhållanden, som finnas i vårt land, distriktens antal att betydligt
ökas, och man skulle då nog komma upp till dubbla det antal, som
här angifves. Med eu beräknad lön af endast 1,000 kronor, till enhvar
af dessa veterinärer är lätt att inse, hvilken utgift som härigenom
skulle läggas på statsverket. Men det kan väl icke vara skäl i, att
staten skall anslå medel till aflönande af distriktsveterinärer, som skola
sköta våra kreatursbesättningar, ty hur skulle det .gå om utgifterna
därför skulle tagas från statsverket? Jag kan icke inse, att det skulle
vara riktigt eller lämpligt. . ......

Veterinärernas ställning har mom de flesta distrikt väsentligen
förbättrats på senare tider. Af den redogörelse, som är bifogad föreliggande
utskottsbetänkande, framgår,. hurusom man inom flera län
tillsatt särskilda veterinärstyrelser, hvilkas ledamöter väljas dels af
landstinget, dels af hushållningssällskapet, hvarjämte länsveterinären
är sjalfskrifven ledamot i sitt läns styrelse. Man kan da lätt inse,
att distriktsveterinärernas ställning på detta sätt blifvit betydligt förbättrad.
..

Det skulle nog vara en stor fördel för oss landtmäm och djuragare,
om vi kunde få detta statsbidrag, men jag kan för min del icke gilla,
att staten påtager sig en dylik utgift, och därför får jag för min del
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Camitz: Herr talman, mina herrar! Jag har tagit mig
friheten väcka eu motion angående eu skrifvelse till Kungl. Maj:t om
ordnandet af distriktsveterinärväsendet här i landet. Utskottet har
afslagit denna min motion under uttalande af att det ansex, att distriksveterinärväsendet
är ganska väl ordnadt såväl med afseenue pa
distriktens antal som i öfrigt.

Man kan icke annat än förvåna sig öfver, detta utskottets^ uttalande,
ty man behöfver blott taga del af den vid utskottets utlåtande
fogade förteckningen öfver veterinärdistrikten för att finna^hvilket. brokigt
virrvarr af anordningar och bestämmelser, som äro radande, inom
de°olika länen. I en del län tillsätter Konungens befallningshafvande

5:o 56. 6

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. ny
aftöningsstat
för länsveterinärerna.

(Forta.)

distriktsveterinären, i en del län taga landsting och hushållningssällskap
på ett eller annat sätt del i antagandet, och i en del län är det
kommunalstämmor och lokalstyrelser, som tillsätta tjänsten.

I en del distrikt antagas veterinärerna på viss tid, 5 å 10 år, och
i en del på obestämd tid med 3 till 15 månaders uppsägning.

Lönerna, som i allmänhet tyckas vara ganska knappt^tillta^na,
variera högst betydligt, från 1,000 kronor ända upp till 3,500 kronor]
detta senare belopp dock endast på ett ställe.

Man kan väl icke beteckna dessa förhållanden såsom varande ordnade.
Jag tror, att man snarare kan beteckna dem såsom varande oordnade.

Lager man därtill reda på, huru dessa system och organisationer
i verkligheten fungera, så måste man medgifva, att våra distriktsveterinärers
ställning är synnerligen ohållbar och olidlig. Jag skall här
gifva ett faktiskt exempel på huru det tillgår i verkligheten och ber
därför att få läsa upp en artikel, som är intagen i Svensk veterinärtidskrift
och är undertecknad af professor Yennerholm. Den rör Södertälje
veterinärdistrikt och lyder sålunda:

. »Säkerligen hafva en hel del af kollegerna icke utan eu viss förvåning
mottagit underrättelsen om att Södertälje veterinärdistrikts bestyrelse
åter bytt om veterinär. Dr. o. m. den 1 jan. 1909 är nämligen
stadsveterinär Flyborg åter antagen till distriktsveterinär och den
förutvarande distriktsveterinären Cl. Schultz, som likaledes sökte befattningen,
har alltså blifvit förbigången.

Innan jag går vidare, ber jag att få återgifva följande tvenne
aktstycken:

Styrelsen för Södertälje veterinärdistrikt får härmed på distriktsveterinären
Clas Schultz’ anhållan om tjäustgöringsbetyg meddela, att
herr Schultz, som i nämnda egenskap varit här anställd sedan 1 juli
1904, städse med duglighet och stor noggrannhet fullgjort sina åligganden.

Södertälje den 29 december 1908.

Pa styrelsens för Södertälje veterinärdistrikt vägnar:

Fr. Funt.

Styrelsens ordförande.

Södertälje, Hall den 29/12 1908.
it. Herr distriktsveterinären Clas Schultz, Södertälje.

-''IöI öfversändande af det begärda tjänstgöringsbetyget har jag
tillika att meddela, att veterinärdistriktets styrelse vid sammanträde i
dag utsett veterinären Gottfrid i lyborg att under femårsperioden från
och med den 1 januari 1909 vara distriktsveterinär i Södertälje veterinärdistrikt.

Med all högaktning
Fr. Funt.

Alltså samtidigt ett intyg om väl vitsordad tjänstgöring och —
ett_ afskedande från den innehafda befattningen utan vidare kommentarier
och, åtminstone enligt hvad vederbörande veterinär själf uppgifver,
utan något som helst föregående meddelande om den säkert
icke så alldeles välkomna nyårsnotisen.

7 Nso 65.

Lördagen den 15 Maj, f. ro.

Distriktet i Södertälje som sådant bildades, om jag ej missminner ^?n "L
mig, 1889, då veterinär Fl vborg antogs till veterinär, men vid följande Jförläna.
femårsperiod fick lian lämna befattningen för veterinär Kegner, som „,j<rincirerna.
följande femårsperiod i sin ordning fick vika för Fly borg; följande (Forts.)
femårsperiod hade man hunnit tröttna på Flyborg igen, och sa biel
Schultz distriktsveterinär, och nu har också han efter eu iemarsperio
fått röna, hur nyckfullt ödet roar sig med distriktsveterinärerna i Södertälje,
och vet. Flyborg sitter åter i distriktsveterinarsadeln. Men
pegasen är en smula störig, det har inte minst kollega Flyborg fa
erfara, och skall man hålla sig kvar på den, är jag rådd, att man tar
taga ett bra nog stadigt tag i majorstygeln. Ja, jag skandal-, men
hela frågan är egentligen mera att gråta än att skratta åt ■ eu sorglig
illustration till frågan om distriktsveterinärernas stallning och säkert
ett godt argument i striden för en bättre tingens ordning liai Jag

klandrar icke kollega Flyborg, ty han har ju den äldsta rätten
till platsen, men jag protesterar i distriktsvetennarkarens namn
mot eu sådan liållningslöshet, som denna distriktsvetenuarbestyrelse
lacrt i dagen under alla dessa års lopp och icke minst da den nu senast,
samtidigt med att den ger sin veterinär ett godt vitsord, ger
honom mot hans egen vilja afsked från sm befattning i distriktets
tjänst. Det är i sidana fall en gemensam aktion från karen kan
ifrågasättas, och om jag ej misstar mig, kommer fragan åter eu gång
Tipp, då kåren nästa gång allmänt sammanträder.
rr J. Vennerholm.»

Ja" skulle kunna anföra en massa likartade exempel, där adagalagda
meriter icke varit afgörande vid tjänstens tillsättande, men inskränker
mig till det anförda. .... c .

Organisationer och system, som kunna gifva^ rum för sadana missförhållanden,
torde väl '' icke kunna betecknas såsom tillfredsställande

och väl ordnade. . ,, .. . ,

Utskottet medgifver i sitt utlåtande pa sid. b, att enligt dess förmenande
husdjursvårdens ordnande obestridligen är af ett visst allmänt
intresse, men anser, att det icke tillkommer staten att taga omedelbar
befattning därmed. Ja, jag frågar: hvem skall da taga befattning
därmed, om man vill, att det skall bli ordnadt pa ett tillfredsställande
och enhetligt sätt?

Af utskottets utlåtande framgår, att af de 181 vetermardistnkten
vid 1909 års ingång 25 voro vakanta, således en sjundedel. Blir icke
detta förhållande snart ordnadt, skulle det förvåna mig betydlig^ om
vi icke snarligen få erfara, att ett än större antal distrikt ioibli

obesatta. _ , p ... . ,

Utskottets uttalade åsikt, att bekämpandet af smittosamma sjukdomar
eller farsoter otvifvelaktigt är ett statligt intresse och att ordnandet
af busdjursvården i detta afseende bör tillkomma staten, är
n0o- fullkomligt riktig. Men då utskottet förmenar, att staten väl
sörjt härför genom tillsättandet af länsveterinärer och stipendiater, bär
utskottet synbarligen misstagit sig, ty utan distriktsveterinärens åtförande
härvidlag torde en effektiv husdjurs vard i detta afseende \ara
omöjlig. Af hvad jag kunnat inhämta fram gar, att det är distrikts -

N:o 65.

s lördagen den 15 Maj, f. m.

«ÄL SSS- “F uteslutande sköter om äfven de smittosam!!!»

för läns- sjukdomarna och att det endast ar vid större farsoter, som beröra flere
veterinärerna. uismKt, som länsveterinären måste ingripa och ordna sjukvården m m
(Forts.) distriktsveterinärerna få naturligtvis vid sådana tillfällen ej* heller
vara overksamma. Utskottet erkänner ock, att distriktsveterinärerna
hafva. vissa skyldigheter rörande de smittosamma sjukdomarna, men
™ ?Vra . dessa åligganden äro af mycket ringa omfattning
Ua sålunda distriktsveterinären måste taga befattning med de smittosamma
sjukdomarna, hvilket utskottet betecknar såsom ett statligt intresse,
och da husdjursvården ändå enligt utskottets medgifvande har
ett visst allmänt intresse, så hade väl dessa omständigheter bort synas
utskottet vara anledning till en utredning. Riktigast hade naturligtvis
vant, om en utredning skett i ett sammanhang angående såväl länssom
distriktsveterinärerna, men då jag icke velat motsätta mig en välbehofhg
lönereglering för länsveterinärerna, har jag afstått från något
yrkande i detta afseende. ö

Ehuru jag sålunda anser det i hög grad önskvärdt, att distriktsveterinärernas
loner förbättras, anser jag det dock vara betydligt angefagnare,
. att deras ställning i andra afseenden blifver tryggad, och
da detta icke kan ske på annat sätt än att staten tager hand härom,
vidhaller jag mitt yrkande om utredning, och jag gör det icke allenast
for att rada hot for de olidliga förhållanden, hvarunder en hel tjänstemannakår
lefver, utan äfven på det att allmänhetens intressen med
afseende pa husdjursvården icke må äfventyras. Jag ber sålunda,
herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

W7,7Med, herr Camitz förenade sig herrar Ersson, Janson i Bråten,
vVimma och Lindgren i Oskarshamn.

Herr Svalhngson: Herr talman! Det kan ju vara vansklig
aU vinna gehör i denna kammare för en fråga sådan som den nu föreuggande,
da flertalet af statsutskottets landtmannarepresentanter ställt
sig afvisande mot densamma. Men med hänsyn till dess viktima innebord,
skall jag i egenskap af reservant anhålla att fä några °ord antecknade
till protokollet. Jag skall då till eu början be att få anföra
nagra siffror. Om herrarne vant i tillfälle att ägna en stunds uppmärksamhet
åt den statistiska redogörelse, som under Riksdagen utdelats
i kammaren och hvilken omfattar landtbruk och boskapsskötsel
skola herrarne ha funnit, hurusom de värden, som landtmännen ä<m i
sina kreatursstammar, äro ganska betydliga. Denna redogörelse °angifver
att boskapsstocken vid utgången af är 1907 var följande: hästar

hastar imder 3 år 88.956, oxar 170,645, kor
1,804,473, tjurar och ungnöt öfver en half million, får öfver eu million
samt svin nära 900,000. Summan af större och mindre kreatur utgör
sammanlagdt 5,160,062. Med de höga värden en del af såväl våra
haststammar som vara notboskapsstammar ha, kunna dessa värden
raknas i milliarder kronor och icke blott i millioner. Under sådana
förhållanden torde det icke vara egendomligt, om det finnes personer,
som anse, att det icke är väl ordnadt i närvarande stund med afseende
pa distriktsveterinärväsendet. Det är riktigt, såsom försvararne

9 >'':o 65.

Lördagen den 15 Mnj, f. m.

ai statsutskottet förklara, att staten bekostar 32 länsveterinärer. Men
det är otänkbart, att denna lilla styrka räcker, då epidemier utbryta. a
Då bar man att tillgå veterinärstipendiater och distriktsveterinärer. veterinärerna«
De äro för staten utmärkt bra att kommendera ut, men staten bar (Lorta.}
icke velat lägga två strån i kors, iör att deras ställning skall bli någorlunda
dräglig. Nu har det blifvit papekadt, att det skulle leda till
oerhörda kostnader, om reservanternas framställning blefvc bitallen.
Kostnadsfrågan ligger emellertid här vid sidan af ämnet. Det hufvudsakliga
i reservationen är hemställan om en utredning angående det
sätt, ”hvarpå distriktsveterinärväsendet bör ordnas. Jag tror icke, att
det är att frukta, att därigenom oerhörda belopp skola påläggas statsbudgeten,
ty i så fall vore det icke svart för Riksdagen att säga nej.

Kommer ett icke tillfredsställande förslag fram, blir det naturligt! is

afslaget. . .

Herr Odqvist förklarade, att distriktsveterinärerna voro tillförsäkrade
en pension på 600 kronor. Ja, det är möjligt, att det förekommer
i vissa distrikt, kanske i herr Odqvists eget; det är eu sak,
som jag icke känner till, men hvad jag bestämdt vet, är, att någon
pension icke är beslutad att utgå för hela riket åt dessa veterinäier.

Det är ju möjligt, att de själfva bildat någon mindre fond, som de ha
att tillgå i händelse af sjukdomsfall eller vid hög ålder, men jag
tviflar på att det finnes någon verklig pension för distriktsveterinärerna.
„ ..,

Majoriteten inom statsutskottet tyckes anse, att allt, ar sa val
ordnadt med afseende pa aflöning och allt annat, som löi distriktsveterinärerna,
och det har uppgifvits, att deras aflöning utgår med
1,200 å 1,500 kronor, och detta är nog äfven förhållandet i de flesta
distrikt; men det finnes de distrikt, som betala 600 kronor med ett
tilläga- efter tio år af ytterligare 200 kronor. Återigen finnes det sådana,
°som betala 3,000 kronor och däröfver; och då frågar jag, om det
är väl ordnadt med afseende på aflöningsförhållandena? Nej, det är
det mest ojämna man kan tänka sig, åtminstone enligt mitt förmenande.
_ . .... , 0

Och hur är det ställ dt med afseende pa tillsättningen af tjänster i
I många fall är det rent godtycke, som bestämmer härvidlag. Äfven
om en° sådan veterinär innehaft ett förordnande på några ^år, är det
därför icke säkert, att han vid ansökan till ny period får det förehuru
han oförvitligt fullgjort sina åligganden. ° Ja, det bär
att en veterinär samma dag, som han hoppats få sitt förordförnyadt,
fått »svart på hvitt» på, att lian varit fri från sin
tjänst. Jag frågar: är det under sådana förhållanden val ordnadt
för denna tjänstemannaklass, hvars uppgift sannerligen är så stor att
vi böra taga dess intressen tillvara mera än hittills varit fallet?

Inom ett distrikt förekommer med afseende på tjänstens säkerhet icke
en enda dags uppsägning. Flera exempel på missförhållanden i detta
afseende skulle kunna framdragas, men jag vill icke längre härmed
upptaga kammarens tid.

För någon tid sedan ordnades en fråga, som ansags vara åt stor
vikt för landtmännen, nämligen löneregleringen för landtmäteristaten?

Enligt min uppfattning är frågan rörande veterinärväsendet minst

nyadt,

händt,

ilande

N:o 65. 10

veterinärerna.
(Forts.)

Lördagen den 15 Maj, f. m.

fZLZat hka V1iktig fi3r 0Sä lan,dt1mä1u; och da JaS ar öfver ty gad om, att flera
för läns m0m 1denl?f ,kam“are dela, de» af mig uttalade uppfattningen, tvekar
terinärema. JaK icke hemställa om bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herrar Öberg, Karlsson i Mo Kronhjul,
Olsson i See, Mallmin, Gustafsson i Vi, friherre Bonde'' Forsshng,
Finne, Larsson i Bondarfve och Olsson i Brobero- ’

Herr Persson i Tallberg: Herr talman! För min del finner ia<r,
att reservanterna gifvit så. göda skäl för den uppfattning, som är uttryckt
i reservationen, att jag icke kan underlåta att, innan kammaren
gar att votera i denna fråga, uttala min fulla anslutning till det af
reservanterna framställda förslaget. Det blir visserligen endast en
opmionsyttriug, då Första Kammaren redan har bifallit utskottets förslag\
?ie,n kra§an är dock af sådan vikt och betydelse, att jag tror,
att det skulle vara nyttigt, om denna kammare ville uttala sig i samma
riktning, som reservanterna här gjort.

Jag finner det icke tillit riktigt resoneradt, då utskottet så skarpt
begränsa!- de uppgifter, som dessa veterinärer skulle ha beträffande det
statliga intresset och de enskildas intresse. Utskottet säger nämligen,
att bekampandet, af smittosamma sjukdomar eller farsoter otvifvelaktigt
ar statligt intresse, men att däremot vården i allmänhet af de
särskilda kreatursbesättningarna uteslutande är vederbörande djurägares
enskilda ekonomiska angelägenhet. Jag tror icke, att detta är fullt
riktigt uttryckt. Det är visserligen de enskilda samhällsmedlemmarnas
intresse närmast, men jag anser, att det är ett statligt intresse, att de
enskilda medborgarna också lefva under någorlunda tryggade förhållanden
och att de skyddas för de olyckor, som skulle drabba dem,
därest vi icke både en väl ordnad veterinärverksamhet inom landet.
Jag tror sålunda, att det ena intresset står väl samman med det andra
S?h, ca, V darf0or lcke sa strängt böra skilja på dem. Och under alla
förhållanden maste vi erkänna, att vi ha en sådan brokig mångfald
bestämmelser beträffande distriktsveterinärerna, angående deras tillsättning,
aflöning o. s. v., att det är stor osäkerhet och otrygghet rådande
pa detta område. Jag tror därför, att det är nyttigt, om kammaren
afger en oponionsyttring i frågan, och jag hoppas, att regeringen,
äfven om det icke blir någon skrifvelse från Riksdagen, dock tager
vederbörlig hänsyn till hvad denna kammare i detta afseende uttalat
och sålunda sa fort som möjligt inkommer med ett förslag i den riktmng,
hvari reservationen går. Jag ber därför att få yrka afslag å
utskottets hemställan och bifall till reservationen.

... dIei™r ''7uhlin> Wavrinsky, Widén och Jonsson i Gumboda instämde
häruti.

Herr Söderberg i Hobborn: Herr talman! Då den siste ärade
talaren just uttalade den mening, som jag hyser beträffande denna
fråga, ber jag, herr talman, att lå till alla delar instämma i det varande,
som han här hade. "

Heir Andersson i Skifarp: Det kan ju visserligen sägas vara
bra, om staten reglerar hithörande förhållanden, men jag tror dock,

11 Ä:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. in.

att det bär är fråga om ett område, där de enskilda kunna mycket ''^ujZat
väl slafva reglera. I de allra flesta tall ha ju lands ingen trat t emel- *ffr
lan härvidlag och, så godt de kunnat, sökt reglera dessa torhallanden (erinÄrerna.
i * _____1.. l---- «4-4- /lrt cripvf rlpf.f.Q. till JlI 1 111 lill belåtenhet. ii.Ytl(i ^Fortä.)

och i regeln tror jag, att de gjort detta till allmän belåtenhet. Hvad
det län beträffar, som jag själ!- tillhör, kali jag intyga, att ^ag icke
hört några som helst klagomål i fråga om vetermarvasendet. tvål tom
bär man på många håll mycket godt om veterinärer i distrikten. 1
hvarje distrikt tinnes först och främst den s. k. distrikts veterinär en,
som åtnjuter vissa aflöningsförmåner, men därjämte liar man äfven att
tillgå andra veterinärer, som slagit sig ned inom distriktet, .lag känner
sålunda till ett distrikt, där förutom distriktsveterinären finnas pa
samma plats två andra veterinärer. Dar annan alltså icke illa. ti 1
godosedd1 i detta afseende. Det kan naturligtvis stalla sig olika pa
andra håll, men där sa behöfs få väl enskilda, kommuner och lanastmg
tråda emellan och söka reglera törhallandena, » att de bMva tillfredsställande.
Detta är enligt mitt förmenande det basta sattet att ordna
saken. Så snart det allmänna krafvel-, att veterinär ingriper, bär man
ju länsveterinärerna, som i sådana fall äro skyldiga sta till tjänst.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Söderberg i Hobborn: Herr talman! Jag tror för visso,
att de olika distrikten själfva kunna ordna denna fråga, och det synes
väl äfven framgå af den redogörelse, som ar bifogad utskottets be
tänkande. Men nog förefaller det mig åtminstone, som om man borde
se till, att distriktsveterinärerna finge en något mera fast anställning
än hvad de för närvarande äga. Här ha nu från liera hall framkommit
yttranden, som tydligt visa, att deras anställning ar iotad p.
mycket lösa grunder, och detta är enligt min uppfattning icke lämpligt
En distriktsveterinär kan vara till mycket stort gagn pa den ort,
där han verkar, i synnerhet genom att uppmuntra kreaturs- och hastafveln,
för hvithet ändamål jämväl staten anslar afsevarda penningbelopp,
och jag tror därför, att det behöfves personer som kunna gifva göda
råd åt allmänheten beträffande hithörande förhållanden. Jag kan
därför icke finna annat, än att denna sak borde komma under Kungl.
Maj ds pröfning och att denna kammare gjorde klokt lätt såsom eu
opinionsyttring antaga reservationen, till hvilken jag alltså bei att fa
yrka bifall.

Herr Camitz: Eu föregående ärad talare nämnde, att frågan redan
vore afgjord genom Första Kammarens beslut om alslag a den bär
gjorda framställningen. Jag vill då_ erinra om, att enligt de jippljrs -

cnorda iramsiaiimugen. ,, ...t r °

ningar, jag erhållit, var det på grund af formella skal, som fragan icke
i Första Kammaren fick den behandling, som vant onsklig. Det ar
ovisst, huruvida icke utgången där i annat fall blifvit en annan.

Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Då man tillhör landtmännen,
borde man ju icke ha så mycket att invända mot en sådan

skrifvelse som den, hvarom här ar fråga, men jag vill dock för mm

del säga, att benägenheten att savidt möjligt öfverföra allting pa staten
Mund går väl långt, och särskild! anser jag detta vara förhållandet

i detta fall. Låt vara, att den redogörelse angående dessa veterinärer,

N:o 65. 12

Lördagen den 16 Maj, f. m.

a/ZLZat h''ir ^ bi!ogad utskPttets betänkande, utvisar, att förhållandena på
för läns- det/a 1°,mr/ae aro mycket olika inom det ena och det andra länet, så är
veterinärerna.^1 alJ;a *al1 Konungens befallningshafvande, hushållningssällskapen och
(Forts.) deras förvaltningsutskott inom de olika distrikten, som ha denna fråau
om hand. Om alltså veterinärväsendet icke är öfverallt så ordnadt,
.påsigt, vore, är ju detta beroende på dessa myndigheter. Man
tar val ändock antaga, att de ordnat förhållandena så, som de, enhvar
inom sitt. distrikt, ansett vara bäst och rättast.

i /o1; det, .att om en sådan skrifvelse som den nu före slagna

anates, skulle följden däraf, liksom i andra liknande fall, blifva
den, att statsverket åsamkades ökade utgifter. Om Riksdagen skall
‘agga sig i denna sak så mycket, som här är ifrågasatt, skulle detta
medföra störa kostnader, då naturligtvis vederbörande inom distrikten
icke ha något emot, att kostnaderna för bestridande af alla dessa här
toresiagna distriktsveterinärers aflöning läggas på staten.

Jag vill dock framhålla, att det är icke blott i fråga om veterinärväsendet
som det är så ordnadt, att det ekonomiska ansvaret hvilar på
de olika distrikten själfva och icke alls på staten. Sålunda har in
hvarje stad sin stadslakarmstitution och bestrider själf utgifterna för
dessa stadslakares aflöning. Hvad lasarettsläkarna beträffar, är förhålanctet
enahanda, fastän det i fråga om dem är landstingen, som äro
de aflägsnande. Därest en sådan läkare ej är belåten med sin afaoer
ban att ingå till vederbörande landsting med eu framhäst
m§’ °C 1 landstinget ordnar sedau saken, som det finner vara

t?edan:: hafva vi fjärdingsmannen, som vi äro skyldiga att hålla,
men Riksdagen _ har icke lagt sig i deras aflöningsförhållanden. Rätt
som det ar ta vi val den frågan också. Fråganombarnmorskornasafomng
både vi 1 fjol Riksdagen lade sig i den saken, men endast så,
att det bestämdes, att de icke skulle få aflönas med mindre belopp än
som i det da föreliggande förslaget fanns angifvet. Det återstår mämm
andra sadana områden. °

o , ^10. herrarna benägna att öfverflytta dessa kostnader på statsverket,
sa bär jag icke sa mycket däremot, men det kostar mycket pengar.
De i om slutet. Jag för min del kan icke se annat än att genom bifall
tiii Kungl. Majrts förslag i denna fråga den hufvudsakligaste delen af
motionärernas förslag bortfallit, ty det grundar sig på det antagandet,
att länsveterinärernas lönefraga afslås för att man skall tå tillfälle att
ordna hela vetennarfragan samtidigt. Men när förslaget till ordnande
löneförhållanden nn godkänts, har det förnämsta
skalet tor bifall till motionärernas förslag bortfallit. Trots detta vill man
antva fram en skrifvelse, som reservanterna föreslå.

Jag för min del tror, att det klokaste vore att bifalla utskottets
hemställan, till hvilken jag ber att få yrka bifall.

.. Herr Ström i Transtrand: Herr talman! Den senaste talaren
nämnde, att landsting och hushållningssällskap skulle draga försorg om
distriktsveterinärernas löner. Jag tror, att i de flesta distrikt de icke
gina det, utan möjligen lämna något bidrag. I Kopparbergs län lämlandstmget
oOU kronor, men hushållningssällskapet ingenting.

nar

13 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ordnandet af löneförhållandena sker genom särskilda bestyrelse!- inom
hvarje distrikt på sätt styrelserna för godt finna. Så är det på de flesta
ställena. Om man hade så pass reda i förhållandena, att landsting eller
hushållningssällskap, endera eller bådadera, hade skyldighet att ordna detta,
sa skulle jag för min del gå in på att det på sätt och vis vore ordning.
Men så är icke förhållandet, och därför anser jag, att det är
hög tid, att något göres för att få eu bättre ordning till stånd.

Jag hoppas och tror, att åtminstone denna kammare vill gifva eu
sådan opinionsyttring och bifalla reservationen, sa att man kan hoppas
på att förhållandena blifva pa något sätt ordnade. Att staten
skulle helt öfvertaga kostnaderna, hafva åtminstone icke motionärerna
tänkt sig, utan blott att staten skulle lämna något bidrag och att man
på samma gång finge ordnade förhållanden med afseende på såväl
tillsättning som löner.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Öfverläggningen var härmed afslutad. I enlighet med de därunder
gjorda yrkandena framställde herr talmannen propositioner först
på bifall till utskottets hemställan och vidare på afslag ä samma hemställan
och bifall i stället till den af herr Wiklund m. fl. vid momentet
afgifna reservationen; och förklarade sig herr talmannen anse den
sistnämnda propositionen vara med öfvervägande ja godkänd, d otering
begärdes emellertid af herr Odqvist, i anledning hvaraf nu uppsattes,
justerades och anslogs denna voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren, med afslag å statsutskottets hemställan
i mom. b) af utskottets förevarande utlåtande n:o 170, bifaller
den vid momentet af herr Wiklund m. fl. afgifna reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.

Omröstningen utföll med 132 ja mot 74 nej; och hade kammaren
alltså med afslag å utskottets hemställan bifallit den af herr Wiklund
m. fl. vid momentet afgifna reservationen.

§ 5.

Härefter fanns å föredragningslistan upptaget statsutskottets utlå-^nj. sakkunnig
tande n:o 172, i anledning af väckta motioner om anslag till påbör- undersökning
jande af en sakkunnig undersökning af landets alla skogar. T “ “ °

Efter föredragning af utskottets hemställan lämnades ordet till

Herr Schotte, som yttrade: Herr talman! Jag är statsutskottet
tacksam för den välvilliga behandling, som det ägnat motionen, hvilken
behandling ju innebär, att statsutskottet, da det kan antagas, att
nästa år en kungl. proposition i ämnet kommer att föreläggas Riksdagen,
är beredt att med sitt förord beledsaga en blifvande proposition.

Jko 65. 14

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. sak- Jag skall därför inskränka mig till att endast med några få ord
.sllZ 17 beröra„ betydelsen af den ifrågasatta undersökningen af Sveriges skogar
landets alla ®eh närmast "V ärmiaiids län, samt nagra åt de erinringar, som gjorts
skogar, mot en dylik undersökning, något som synes mig i detta sammanhang
(Forts.) höra erinras om, på det att vikten af denna undersökning, särskild!
såsom grundval för den framtida rationellare lagstiftning” hvaraf så
stolt idiot föreli00ei, må framgå klarare. Det bär invändts, att en
dylik undersökning af Sveriges skogstillgångar endast skulle äga betydelse
för en kortare framtid. Genom den ifrågasatta undersökningen,
sådan den är föreslagen af skogsvårdsstvrelsernas kommission, vinnes
först, och främst kännedom om förekomsten af olika beståndstvper i
Sveriges skogar, tallhedar, granskogar, försumpad jord o. s. v. "Dessa
uppgifter ha betydelse för all framtid; och utan att man vet något
om denna fördelning, hänga kalkylerna om skogarnas atkastningsförmåga
i luften. Vidare vinner man genom berörda undersökning
kännedom^om nuvarande skogskapital i landet; det är nödvändigt, att
man en gång gör eu dylik generalinventering för att ha eu utgångspunkt
för kalkylerna. Huru länge de siffror, som sålunda eriiållas,
stå sig, därom kunna meningarna vara delade, men då man genom
undersökningen samtidigt far veta tillväxten och man har möjlighet
att beräkna omfattningen af afverkningen, sa böra dessa siffror anses
tillförlitliga under eu ganska afsevärd tid. För vanliga småskogar
göras ju i allmänhet afverkningskalkylerna för tjugu år, och en dylik
riksinventering måste därför anses äga giltighet för minst samma tid.
Enligt fackmäns uppgifter skulle de siffror, denna inventering ge, vara
användbara för ^ dubbla tiden, d. v. s. fyrtio år, och till denna tids
slut bär nog, ^ få vi hoppas, skogsskötsel nått en helt annan utveckling
än nu, både teoretiskt och praktiskt. Vidare får man genom den
ifrågasätta . undersökningen kännedom om den nuvarande skogstillväxten,
hvilket är nödvändigt för att kalkylerna skola stå sig tillräckligt
länge. Jag yttrade nyss, att kalkyler öfver årsafverkningen
aro möjliga att verkställa såväl för landet i sin helhet som för särskilda
landskap. Beträffande industriens virkesbekof har man genom den
officiella statistiken någorlunda reda pa, hvad som årligen åtgår. Det
skulle således närmast vara nödigt att vinna eu beräkning af husbehofsvirket.
Eu dylik. beräkning är kanske ej så lätt, men skogsvårdsstyrelsernas
kommission har kommit med en af alla erkänd metod för
att gorå äfven sådana beräkningar i sammanhang med den ifrågasatta
undersökningen. Man skulle nämligen räkna antalet stubbar från träd,
som afverkats under aret närmast före undersökningen, och sedan man
fått reda pa detta antal och deras kubikmassa, dragés därifrån den
virkesmängd, som enligt statistiken åtgått för industriens behof under
samma ar. Pa detta sätt erhalles en siffra för husbehofsvirket, och
man kan antaga, att denna siffra skall hålla sig något så när konstant
eller åtminstone vara lika åren före och åren efter en sådan riksinventering.
. Gifvet är emellertid, att afverkningen af husbehofsvirke
befinner sig i stigande.

Under förhållanden, som föreligga, har jag, herr talman, intet,
särskild! yrkande att framställa.

Lördagen den 15 Maj, f. in.

15 N:o 65.

Vidare anförde

Herr Starbäck: Herr talman! Då jag icke deltagit i detta

ärendes behandling i utskottet, men försummat att låta anteckna min frånvaro,
så ber jag att till protokollet få uttala såsom min mening, att
det är ett synnerligen beaktansvärdt ändamål, för kvilket herr Sekottes
motion blifvit väckt, äfvensom den förhoppningen, att däri föreslagna
åtgärder i en snar framtid må blifva realiserade.

Ang. sakkunnig
undersökning
af
landets alla
skogar.
(Forts.)

Öfverläggningen var härmed atslutad. Kammaren, biföll utskottets
hemställan.

§ 6.

Härefter företogs till behandling statsutskottets utlåtande n:o 173, Ang. omi
anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation af ^f^kTska
tekniska högskolan m. m. samt i ämnet väckta motioner. högskolan

Efter föredragning af punkten l:o), angående upplåtelse, af ett
område å norra Djurgården för uppförande af nya byggnader för tekniska
högskolan samt anvisande af anslag härför, lämnades ordet till

Herr Tengdahl, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Som
bekant har jag sökt resa en opposition mot det kungl. förslaget ur
den synpunkten, att frågan om den högre tekniska undervisningen icke
kan lösas fristående. Tvärtom böra de bägge grenarne af samma undervisning
organiskt sammanfogas, så att högre och lägre icke längre
betyda läroverk med på olika håll tillgodosedda inträdesfordringar, det
ena byggande på folkskolan eller allmänna läroverkens nederdel, respektive
realskoleexamen, det andra byggande på studentexamen, utan
det betyder efter hvarandra följande kurser inom samma stora ram,
och det hela byggande på folkskolan eller allmänna läroverkens nederdel,
så länge denna värt undervisningsväsendes blindtarm ännu icke
är bortopererad.

Jag har tillåtit mig beteckna min ståndpunkt som en sund reaktion
mot pedagogiska felsteg från en en gång lofvande .början till ett
enhetligt tekniskt undervisningsväsen. Dessa pedagogiska felsteg ha
fört till en betänklig dyrkan af den s. k. allmänbildningen, hvarunder
man alldeles glömt bort hufvudsaken, nämligen urvalet af det bästa
möjliga människomaterialet.

Med min ståndpunkt är det naturligt, att jag icke kan gilla regeringens
tillvägagående att tillsätta två kommittéer för en. fråga, den
störa T huru skall vårt land öfverhufvud få dugliga teknici af olika
grader ?

Nu är skadan skedd. Jag kan icke inse, att .regeringen då har
annat att göra, om den kungl. propositionen nu blir afslagen, än att
remittera högskolekommitténs yttrande till kommittén för den lägre
undervisningen och så låta den ta hand om det hela. Detta är alldeles
nödvändigt för att få, populärt taladt, någon fason pa det hela.
Högskolekommittén har redan sagt sitt ord om inträdesfordringarna
vid högskolan, respektive Chalmers, och den lägre kommittén har ingen

Ji:o 65. 16

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. om- befogenhet att yttra sig om den saken. Pa det sättet blir det intet
ZfTeknisTa som helst ordentligt samband, om icke kögskolekommitte''ns förslag
''högskolan granskas af den andra kommittén. Denna granskning bör ske icke
m. m. blott ur synpunkten af inträdesfordringarnas allmänna formulerino-,
Forts.) utan också ur den synpunkten, om icke en tillfredsställande reform af
den lägre undervisningen kan tänkas minska tillströmningen till den
högre. Det ^är om denna, sida af saken den i min motion åberopade
lektor A. Karlsson vid Örebro tekniska elementarskola — för Stridt
en af vårt lands förnämsta arkitekter — skrifvit till mig:

»Hvilken ståndpunkt man än i öfrigt må intaga till dessa frågor,
borde det dock för hvar och en vara solklart, att den högre tekniska
undervisningen icke kan vara fullständigt oberoende af och isolerad
från den lägre. Den tanken ligger ju dock nära till hands, att likasom
den nyinrättade realskoleexamen väutas komma att reducera antalet
af dem, som taga studentexamen, så skulle också bättre ordnade
tekniska fackskolor kunna nedbringa antalet studerande vid tekniska
högskolan, hvilket — också i analogi med det nämnda exemplet —
borde vara till fördel icke blott för statens och ännu mera de enskildas
ekonomi, utan också för undervisningen och dess resultat».

Innan jag lämnar den nu antydda sidan af saken vill jag påpeka,
att regeringen på 1870-talet icke''bar sig så egendomligt åt°som den
nuvarande regeringen vid reform af den tekniska undervisningen.
Fråga både då uppstått att förena det dåvarande teknologiska institutet
med en mängd andra läroverk: farmaceutiskainstitutet, skogsinstitutet,
landtmäteriundervisningen och krigshögskolan. Den frågans utredninoöfverlämnades
till vissa kommitterade, som framkommo med ett förslag
till omorganisation af teknologiska institutet ungefär till hvad tekniska
högskolan för närvarande är. Sedan fingo samma kommitterade uppdrag
att omorganisera de lägre tekniska läroverken. Visserligen var
detta icke någon idealisk arbetsordning enligt mitt sätt att se saken,
men dock förnuftigare än att tillsätta två kommittéer, som arbeta utan
kunskap om hvarandra.

Utvecklingen på den tekniska undervisningens område kännetecknas
af bland annat följande:

Teknologiska institutet var långe och val endast en lägre skola
utan några högre inträdesfordringar, alltså ingen egentlig ingenjörshögskola,
utan snarare en samling yrkesskolor. Det fanns t. ex.
yrkesskolor för att göra blommor, för garfveri och flere andra dylika
skolor. När man nu skulle reformera detta, stirrade man sig så blind
på krafvet på högre ingenjörsutbildning, att man alldeles icke frågade
efter, hvar man skulle taga de lämpliga ämnena, och så att man alldeles
skar bort yrkesskolorna, som vi fortfarande förgäfves ropa efter
(med undantag af några få pa ett par ställen). Den högre undervisningen
skulle lefva för sig; mellanbildningen så att säga koncentrerades
vid de så småningom ur aftonskolorna och dylika skolor uppstående
tekniska elementarskolorna, och arbetarnes nödtorftiga undervisning i
tekniska saker (delvis ock allmänbildning) öfverlämnades åt aftonskolorna.
Det hela blef söndertrasadt, utan reda, plan, öfverskådlighet
och sammanhang.

Hvad jag nu för min del är nog djärf att fordra är, att det hela

17 N:o 6ft.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

skall hänga ihop. Reformen skall gå nedifrån uppåt, men samtidigt 0''U‘fnit°a’“''0n
tillbaka till gångna tiders grundprincip, åtminstone sådan den fanns i
•vissa delar af den tekniska undervisningen. Jag föraktar icke allmän- högskolan
bildningen, men jag böjer mig icke för ett konservativt slagord. m. *».

När den tekniska undervisningskommittén år 1872 föreslog mogen- (Korta.)
hetsexamen såsom hufvudsaklig kompetensfordran, betonade den dock
starkt, att denna fordran icke fick utestänga audra sökande, såsom nu
alltjämt sker, med platsbristen såsom förevändning. Kommittén skifver
härom:

»Men ehuru kommitterade således anse det vara af väsentlig vikt,
att mognadspröfningen vid de allmänna läroverken berättigar till inträde
i” den tekniska högskolan, kunna de likväl icke tillstyrka, att
denna examens afläggande uteslutande göres till villkor därför. Dels
kan det icke sällan inträffa, att en yngling,, som begagnat enskild
undervisning, söker inträde vid det tekniska läroverket. För honom,
skulle eu pröfning vid elementarläroverken innebära samma svårigheter
som eu pröfning vid den tekniska läroanstalten.» (Det är att märka,
att numera denna pröfning blifvit, förlagd just till de allmänna läroverken,
något som 1872 års kommitté ju ansåg synnerligen opraktiskt.)

»Dels händer det understundom», heter det vidare, »att ynglingar af
missgynnande ekonomiska förhållanden eller andra bevekelsegrunder
föranledas att tidigt utgå i det praktiska lifvet, och att de sedermera,
inseende behofvet af grundligare teoretiska kunskaper, önska att vid
högskolan vinna inträde. Det synes för sådana fäll höra medgifvas
mträdessökande att genom en vid högskolan aflagd examen ådagalägga,
att de äga tillräckliga förkunskaper, för att med verklig nytta för sig ,
skälfva och utan skada för läroverket begagna dess undervisning.»

Det är denna sistnämnda möjlighet att pröfva in för dem, som
hvarken tagit någon studentexamen eller gått i Chalmers eller i teknisk
elementarskola, som styrelsen helt enkelt stängt från och med 1902.

Naturligtvis var det ett mycket enkelt sätt att ta saken att föreskrifva
studentexamen som inträdesfordran, men på den tiden var det
ju det städse tillgripna receptet. Vår tid, som sett de tekniska ..elementarskolorna
rycka upp högst betydligt, som infört eu ny lägre
examen, realskoleexamen, och som pa allvar uttalar sig för folkskolan
som bottenskola, borde kunna hitta på något lämpligare än studentexamen
såsom inträdesfordran till alla möjliga banor.

Om jag ser till det fack, som särskildt intresserar mig på grund
af mina studier — byggnadsfacket — var undervisningen, före 1877
koncentrerad till akademien för de fria konsterna. Och där var den
organiskt ordnad, så att arkitekteleven först måste ha byggmästarekunskaper.
Den blifvande arkitekten och den blifvande byggmästaren
hade en viss gemensam undervisning, efter hvilken byggmästaren gick
ut i det praktiska lifvet och arkitekteleven fortsatte med sin estetiska
utbildning. Det är ingenting annat jag begär, men jag vill ha idén
tillämpad äfven på utbildningen af högre och lägre verkstads~''befäl
och högre och lägre teknici öfverhufvud taget. Naturligtvis kan
jag icke yrka återgång till det, som nu gifvet maste betraktas som
otidsenligt, men till den bärande idén i detta arrangemang, som gifvit
oss långa rader af våra bästa byggmästare och arkitekter, begär

Andra Kammarens Prat. 1909. K:o 65. 2

>'':o 65. 18

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. om- jag en återgång. Bland byggmästare nämner jag C. H. Hallström,
°af “tekniska som iförde 111 ånga och störa arbeten, att endast förteckningen öfver
högskolan *^em upptar derå petitsidor i en festskrift, som skånska cementgjuteriet
m. m. utgaf till 189 7 ars byggmästaremöte. Bland arkitekterna nämner jag
(Forts.) Scholander och Gellerstedt, förutom eu hel de! af de bästa af de ännu
lefvande. På clen tiden både man visserligen en mycket låg inträdesälder,
ända ner till lo år: och förmodligen kom man mycket tidigt
ut i det praktiska lifvet. Praktiken och vandringsåren fingo ersätta
eu massa skolteorier. Nu blir eu arkitektelev färdig vid akademien
efter studentexamen plus 4 år vid tekniska högskolan plus 2 å 3 år
vid^ akademien, vid en ålder, då han redan borde ha varit familjeförsörjare
i flera år.

Emellertid har man nu tagit bort sammanhanget mellan arkitektoch
byggmästareutbildningen. Den senare är förlagd till de tekniska
elementarskolorna och tekniska skolan i Stockholm. Dessa elever få
nu i nader gå som extra-elever vid tekniska högskolan, men hur behandlas
deV

Jag besökte nyligen tekniska högskolans arkitekturutställning. Jag
fann utrymmet så trångt, att man tyvärr icke hade råd att visa andra
arbeten än studenternas. Icke-studenternas arbeten existerade öfverhufvud
taget icke för åskådaren. Hittills ha extra-eleverna fått betyg
i form af protokollsutdrag, men i år har professor Lallerstedt vägrat
detta under förklaring — detta är ordagrant! — att >om extraeleverna
tå betyg, är det ju ingen idé att vara ordinarie elev». Då
en extra elev frågade, hur han skulle bära sig åt, om han vid sökande
* af anställning ville åberopa vistelsen vid tekniska högskolan som merit,
svarade professor Lallerstedt, att då får den ifrågasatta arbetsgifvaren
telefonera med professorn, så får han reda på den saken. Ett slikt
sätt att behandla elever kräfver verkligen eu offentlig brännmärkning.

I min motion har jag anfört åtskilliga uttalanden, af hvilka jaghär
ytterligare fäster mig vid några, ehuru jag vet, att enhvar, som
vågar instämma med mig, från mycket framstående Förstakammarhåll
förklaras »fullkomligt omdömeslös».

En af Stockholms mest framstående byggmästare skrifver till mig:
»Jag vill erinra om, huru ett stort antal elever, utexaminerade från
de lägre tekniska läroverken, arbetat sig fram till högst betydande
anställningar och platser i samhället. Detta beroende på deras i allmänhet
praktiska läggning och vana vid ihärdigt arbete. Då en student,
som genomgått tekniska högskolan, ofta har svårighet att genast
erhålla aflönad sysselsättning, så är förhållandet alldeles motsatt med
den, som utgått från lägre teknisk skola. Anledningen kan icke vara
någon annan, än att studenten, som i regel är teoretiker och oftast
tagit ringa eller ingen del i det praktiska arbetet, icke heller efter
afslutade studier är skicklig att bekläda någon ansvarsfullare post»,
— d. v. s., menar min brefskrifvare, skicklig till att omedelbart bekläda
eu ansvarsfullare post.

En högskoleingenjör, som tog examen 1862 — det är alltså, som
herrarna se, icke blott ungdomar, som hafva samma uppfattning som
jag — vitsordar, att på den tiden voro studenterna blott en femtedel
af hela antalet elever vid högskolan, så att då kunde äfven eu icke -

]9 N:o 65.

Lurdageu ilen 15 Maj, f. in.

student, populärt taladt, »fä eu syl i vädret», hvilket för närvarande A»* emir
omöjligt. Med hvilken rätt, frågar jag nu, bär man trängt ut
icke-studenterna till att åt nyantagna bil ~ mot 123 studenter. högskolan

Samma ingenjör skrifveri »Medgifves gärna, att en intelligens- in. m.
aristokrati vill inkomma bland ingenjörer och att denna hälsosamt kan (Forts.)
motvägas genom att underlätta lör teknisterna frän elementarläroverken
att ernå högsta fackskolebildning. Tva studiear böra kunna inbesparas

genom edert förslag.» , ,.. „„

Denne man vill ha fastslaget, att >/3_ å V4<af eleverna hora fa
tao-as från tekniska elementarskolor med fri öfvergång.

Att studenterna lämna det praktiskt sedt sämre elevmaterialet,
nå visas af en arkitekt, som yrkar kortare kurser vid tekniska högskolan
för tekniska elementarskoleelever och längre kurser för studenter »i
de ämnen, som redan meddelats i tekniska elementarskolan».

En högskoleingenjör, som arbetat sig upp från man i ledet vid
ett regemente, skifver, att »det är solklar!;», att det skall vara organiskt
samband i den tekniska undervisningen. Som man finner, är
det egendomligt, hur olika saker det är, som äro »solklar» för den
ena och den andra, beroende på, med kvilka ögon man ser förhallandena.
För denne man är det »solklart», att ett organiskt samband
skall finnas mellan den lägre och den högre tekniska undervisningen;
men för högskolekommitten är samma sak inte alls »solklar».

Denne man skrifver vidare: »Anledningen att kommitterade icke
ta cd t frågan härom (om det organiska sambandet) under ompröfning
torde icke vara, att de ansett mogenhetsexamen själfklart nödvändig
såsom kompetensvillkor för inträde vid högskolaD; utan torde densamma
höra sökas i den missriktade respekt för mogenhetsexamen, tack vare
hvilken i allmänna medvetandet yrkena alltmer tendera att uppdelas
i två hufvudgrupper, nämligen a) sådana som fordra, och b) sådana
som icke fordra mogenhetsexamen.»

»Genom att göra studentexamen obligatorisk anser man sig arbeta
för höjande af ingenjörskarens sociala anseende.»

»Den, som tror på industriens och därmed de tekniska vetenskapernas
allt mer växande betydelse för samoällslifvet, kan emellertid
ej dela denna uppfattning. Fastmer synes det, som om just teknikerna
skulle äo-a de bästa förutsättningarna att med framgång reagera mot
en dylik åskådning och vandra den väg, som snabbast gör dem dugliga
för sitt kall. Då skall nog det sociala anseendet komma åt sig sjäift.»

»Eu konsekvens af reformen blir, att i stort sedt samma personer
komma att anmäla sig som sökande, med andra ord, att de tekniska
elementarskolorna komma att fa hand om de kategorier, af till studier
födda, som ämna ägna sig åt ingenjörsyrket. För gallring af matenelet
synes därför lämpligt, att en censur i form af t. ex. minst ett cits
praktik fastställes som villkor för inträde i de tekniska elementarskolorna.
Helt säkert skulle endast ynglingar med verkligt intresse
för yrket fullfölja den pröfvotiden till slut.»

En äldre kapten vid väg- och vattenbyggnadskåren, som tog sm
första examen 1863, skrifver: »För min del anser jag examen från
teknisk elementarskola vara bättre förberedelse till teknisk högskola
än examen från allmänt högre elementarläroverk. Jag anser dessutom

N:o 65. 20

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. om- att ett eller flera års praktik inom motsvarande fack borde vara obliZTtekmsTa
Satorisk för vinnande af inträde vid teknisk högskola.»
högskola^ Flere af mina instämmare vilja vid de tekniska elementarskolorna
m. m. ha en fjärde årskurs, och till den vilja de skicka studenterna såsom
(Forts.) till en förberedande kurs till tekniska högskolan.

Flere skribenter framhålla, att då de tekniska elementarskolornas
elever tydligen ligga öfver i vissa ämnen och därför borde få ta dessa
ämnen litet lättare, kunde de på tekniska högskolan, i stället för att
ånyo genomgå dessa, få läsa de ämnen, i hvilka de eljest skulle tenterat
in.

En fabriksdisponent skrifver bland annat:

»Vid de tekniska elementarskolorna bibringas eleverna mycket
större kunskap i fysik, kemi, mineralogi och petrografi, beskrifvande
geometri samt matematik, än hvad som motsvarar studentexamen å
reallinjen.» Men ban skrifver också i det följande, att i-många unge
män, som _ genomgått tekniska elementarskolor och önskat skaffa sig
högre teknisk bildning, hafva afskräckts af de kostnader och den tidsförlust,
som äro förenade med afläggandet af mogenhetsexamen eller
dylikt.° I flera af utlandets högskolor vinna de dock direkt inträde;
och många äro de som begagna sig där af.i

Yi klaga, mina herrar, öfver att det produceras ingenjörer för utlandet,
men hvad skola vi då säga om, att svenskar med god underbyggnad
måste resa till utlandet därför att de icke få studera i hemlandet?
Jag har fått ett instämmande från Svenska teknikerklubben i
Berlip, bvilket slutar vemodigt med att säga att klubben önskar den
af mig förordade fria öfvergången mellan de olika skolformerna »detta
af så mycket större skäl, som många svenskar därigenom icke skulle
behöfva söka sin vidare utbildning vid utländska tekniska högskolor».

Vid det stora Technicum i Strelitz in Mecklenburg studera för
närvarande 50 svenskar.

Man har sökt bortförklara praktikens betydelse. Högskolekommittén
har fällt det dråpliga yttrandet, att fördelarna däraf ej uppväga
olägenheterna, ett yttrande, som upptogs med skrattsalfvor, dä jag uppläste
det i Allmänna teknikerförbundet här i Stockholm. Mot° detta
yttrande skall jag be att få ställa ett sådant uttalande som detta af
en verkstadsingenjör vid Munkfors:

»Jag kan för egen del ej se annat, än att det skulle vara en stor
vinst ^ för vår tekniska utveckling, om personer, hvilka själfva till en
tid fatt deltaga i det praktiska arbetet, efter genomgående af lägre
tekniskt läroverk ägde tillträde till högskolan för att där erhålla högre
teoretisk utbildning; säkert är, att i många fall skulle man erhålla
både teoretiskt och praktiskt utbildade ingenjörer, som omedelbart efter
afslutade studier vore i tillfälle göra värdefulla insatser i vårt tekniska
lif. — —--------j,

»Betraktar man frågan från den sociala sidan, skall man väl icke
kunna förneka, att den, som stått i arbetarnas led, är mera lämplig
att kunna komma till råtta med sina underordnade än den, som högst
litet deltagit i arbetet och på grund däraf äger mindre förutsättningar
för att bedöma de olika fordringar, som från arbetarnes sida kunna framkomma.
»

21 Nso 65.

Lördagen den 15 Maj, f» m.

»Med tanke pa dessa fakta samt många andra, som kunde anföras, ^ni.Zo.
har man väl svårt att kunna utestänga de för detta kall lampliga och ^ teknigka
begåfvade personer bara därför, att de icke haft rad eller lägenhet att högikolan
aflägga studentexamen.» , . . m. m.

»Vårt lands väl största tekniska ledare bär, efter hvad jag bär (Forts.)
mig bekant, aldrig aflagt studentexamen; men ingen vill väl bestrida
den kolossala insats, han gjort för vår tekniska utveckling.»

Hela den nu närmast föreliggande frågans kärnpunkt etter mitt

sätt att se saken träffar pappersteknikern högskoleingenjören K. Wieselo-ren,
som skifver: »Kommittén har enligt min åsikt icke tänkt pa
landets högre tekniska undervisning, utan blott på tekniska högskolans
förstoring. Det är tvenne skilda saker.» . „

Jag har gjort en statistik öfver mina instämmare. Jag skall cl a
först be att få påpeka, att denna lilla undersökning kommit helt apropa
och att jag helt säkert skulle fått ett betydligt större antal instämma^,
om det hela kunnat bli mer planmässigt ordnadt och jag hade hatt
mera tid till mitt förfogande. Jag har kommit till följande resultat,
hvarvid jag dock anmärker, att af de utexaminerade en hel del sedan
månera år tillbaka intaga framstående ställningar inom industrien och
sålunda icke ha något som helst personligt intresse numera åt den reform,
som jag arbetat för, utan naturligtvis fatta det hela såsom en

rättfärdighetsfråga. .

Enskilda utexaminerade äro 162, däraf 6 högskoleingenjörer ;

» elever » 175, » 2 vid tekniska hogskolau,

63 i Borås, 32 i Malmö och 78 vid Stockholms tekniska skola.

Dessutom:

Norrköpings tekniska elementarskolas elevkar, utan angifvet antal,
Stockholms allmänna teknikerförbund, .

Tekniska föreningen Stärkringen, som består af personer utexaminerade
från Stockholms tekniska skolas byggnadsyrkesafdelnmg,

Eskilstuna teknikerklubb, och, som sagdt,

Svenska teknikerklubbeu i Berlin. ,

Naturligtvis finnes det också en del, som uttalat sig emot. Uet ai.
Teknologföreningen i Stockholm,

Tekniska föreningen i Helsingborg, och

Tekniska högskolans elevkår. ; 17

Ser man på mina instämmares lefnadsstallnmg, finner man u
personer i statstjänst, 28 i kommunal tjänst. De största posterna man
dessa äro tjänstemän vid statens järnvägar samt tjänsteman vid stadernas
byggnadsväsende och städernas elektricitetsverk. Bland enskilda
personer äro bland annat 10 arkitekter och byggnadsritare, 5 byggmästare,
5 värmeledningstekniker, 21 verkstadsingenjörer 8 konstruktörer,
13 verkstadsritare samt en hel del disponenter, direktorer, tabnksföreståndare
och andra personer i ledande ställningar.

Af de yttranden, som på senare tiden kommit mig tillhanda, ber

lag få anföra ett fåtal. „ . , , ,

En trafikchefsassistent skrifver: »Skall någon fa inkomma vid tekniska
högskolan utan ny pröfning eller inträdesexamen, sa bor val
rimligtvis sådant först och främst vara förhållandet för de elever, som

N:o 65. 22

Lördagen den 15 Mnj, f. in.

Mg. om- utexaminerats från de lägre tekniska läroverken. Att Svenska teknoåf97ekni,
Z logföreningen tycker annorlunda, det kan ju förklaras helt enkelt däraf.
högskolan den jn egentligen uppstått af och är en fortsättning af en kamratm.
m. förening »T. I.» af elever från teknologiska institutet och sedermera
(Forts.) från tekniska högskolan, af hvilka åtminstone senare åren de flesta
inkommit på . tekniska högskolan efter studentexamen utan ny pröfning.
Det är icke så många tekniskt bildade män med högskoleexamen
som behöfs, . utan . fast flera rätt och slätt män med teknisk bildning
och att dugliga män finnas utan att hafva genomgått tekniska högskolan,
därpå finnes snart sagdt oräkneliga exempel» — och så nämner
han sadana namn som Bernström, Ljungberg, Sjöholm, Wessberg och
Munktell, för att nu icke tala om det äfven något bekanta namnet
John Ericson».

»Behöflig! däremot är: flera tekniska elementarskolor samt laboratorier
för större och mera vidt gående undersökningar, försök och
experimenter».

Tekniska klubben i Eskilstuna skrifver, att den »på det varmaste
understödjer.. Eder tankegång, och uttala vi såsom vår högsta önskan,
att en fri öfvergång utan pröfning från lägre tekniska läroanstalter
till tekniska högskolan måtte komma till stånd».

. »Vi tro också», yttrar klubben vidare, »att tekniska skolan i
Eskilstuna nu befinner sig på en sådan ståndpunkt, att den med tillhjälp
af en kompletteringskurs skulle kunna rekrytera goda elever för
tekniska högskolan. Så mycket mera, som Eskilstuna-eleven, med sin
praktiska uppfostran inom verkstaden, redan af naturen är danad att
ikläda sig industriens och konkurrensens kräfvande uppgifter».

Vid Stockholms Allmänna teknikerförbunds sammanträde den 17
april 1909, där jag talade öfver denna fråga, framställde sekreteraren
ingenjör K. J. Herbold en, som jag finner, mycket sund åsikt. Han
yttrade, att »lian vore enig med inledaren däri, att ett organiskt saraband
borde råda mellan den lägre och den högre tekniska undervisningen,
men trodde det vara olämpligt att under alla förhållanden
medge fri öfvergång från de lägre till de högre tekniska läroverken».
Talaren ansåg det nämligen »onödigt och orimligt att af alla dem,
som taga afgångsexamen från . de tekniska elementarskolorna, ställa de
kraf pa kunskaper i humaniora, som måste kräfvas för tillträde til!
den tekniska . högskolan. A andra sidan vore det naturligtvis berättigad!
att för inträdet i den tekniska högskolan ställa det krafvet på
aspiranterna, att de ägde de kunskaper i de rent tekniska ämnena,
som meddelades. i de tekniska elementarskolorna». Alltså, den som
vill komma in vid tekniska högskolan skall kunna det, som man lär
i ..de .tekniska elementarskolorna; men å andra sidan är det icke nödvändigt,
att alla de tekniska elementarskolornas elever skola komma
in vid tekniska högskolan! Det är denna tanke jag finner så sund.

En ingenjör i Alingsås, hvilken ock är underlöjtnant i Karlskrona
grenadjärregementes reserv, säger: »Rörande de från de tekniska elementarläroverken
utgående eleverna, torde dessa unge män, hvilkas
medelålder vid utträdet ur. skolan uppgår till omkring 20 år, få anses
innehafva en allmänbildning, hvilken icke i afsevärd grad skiljer sig
från en nyblifven students. Jag asyftar här icke allenast och i främsta

2:i N:o tiö.

I.iirdagen dan 15 Maj, f. in.

rummet det rent teoretiska kunskapsmåttet, hvilket i vissa humanistiska
ämnen, särskild! historia och geografi, är mindre hos det öfvervägande
antalet tekniska elever än hvad som fordras för t. ex mogenhetsexamen.
Men till gengäld äga de ynglingar, som utgå ur de tekniska laroververken,
en mera mogen och omfattande _syn pa det praktiska lifvet, en
större och vidsträcktare praktisk utbildning, som val i nu föreliggande
frami kan anses uppväga deras underlägsenhet i vissa läroämnen».

° »För ofri "t anser jag i detta fall det icke vara fråga om personens
kompetens med afseende pa allmänbidning,utan om hans kompetens
för utbildning till tekniker på det högre stadiet. Och den grundläggande
utbildningen för teknisk verksamhet, som de allmänna laroveiken
lämna, är då åtminstone icke större än den, de tekniska läroverken
lämna. Det är ej ett ringa antal elever, de tekniska läroverken
utbilda. Att dessa ynglingar i allmänhet hafva särskilda anlag for
det praktiska lifvet, torde kunna antagas, da de vält denna bana.
Säkert är också, att mången, som tillgodogjort sig den tekniska elementarskoleutbildningen,
med blödande hjärta ser sig förhindrad att
vid sitt eget fosterlands tekniska högskola vidare utbilda sig, enai
de icke vilja utsätta sig för de onaturliga och orättvisa länder, som
för närvarande ständigt ligga på lar därstädes för inträdessökande
icke-studenter».

Detta tycker jag är ganska rena verba

En ung högskoleingenjör skrifveri »Hvad som enligt mm åsikt
alldeles särskild! bör framhållas, är det högst otillfredsställande satt,
på hvithet frågan om praktik för närvarande ar ordnad. Det ar nödvändigt
att vid en blifvande omorganisation något atgores för att den
praktik, som enligt min mening bör och eventuellt kommer a.t fordras,
ej endast blir några på papperet nedskrifva ord. Det kan ju nu inträffa,
att en studerande vid tekniska högskolans mekaniska fack»tdelnimr
efter till och med ett par års tekniska studier ej kan skilja
mellan5 smidesjärn och gjutjärn. Andra exempel att förtiga». __

»Hela undervisningen synes mig benofva reformeras darhan, att
mer praktik äfven under studierna kunde beredas såsom nödigt underlag
för de teoretiska studierna». ......

En annan person skrifver: »Det ar ju sjalfklart, att en från ett
lägre tekniskt läroverk examinerad yngling är mera mogen och lämplig
för inträde i bemälda högskola än eu med endast mogenhetsbetyget;
tv dels är den förre redan mycket intrumfad i facket, och dels ar det
utan allt tvifvel för lärarkåren bra mycket lättare att afgöra, om den
sökande är lämplig, d. v. s. har anlag och fallenhet for saken

^^»För att i någon mån belysa mina påståenden, heder jag fa gorå
ett par jämföranden mellan en från eu teknisk skola och en från ett
högre allmänt läroverk examinerad yngling, såsom t. ex. ämnet matematik:
kursen lika omfattande; men jämföras ynglingarnas rakneluntor,

så synes genast, att noggrannheten är större vid en teknisk skola. Hai
själ/ genomgått 6:2 real, innan jag gick till Örebro tekniska, och
redan på den klassen sett skillnad. — Ridare kemi: afgjordt pa tekniska
skolans sida; ty hvad har t. ex. eu student för aning om organisk
kemi? — Mekanisk teknologi: finnes ej i ett studentbetyg. —

Ang. omorganisation

af tekniska
högskolan
in. in.
(Forts.)

N:o 65. 24

Lördagen den 15 Maj, f. m.

oTnLZon vaS!kifritnin!’r■,kr°riritn;^ mVra‘: sakuas också i studentbetyget. -af tekniska Verkstadspraktik: dito. (Visserligen bör en student hatva en sommars
högskolan vistande pa verkstad, men ej mera). Med flera, med flera ämnen»
m. m. »Lat mig nu däremot framhålla, hvad en student besitter för meri (Forts.

) terande företräden! Jo, först kristendom, såsom dogmatik och troslära;
men hvad har dylikt med teknik att göra? — Historia och o-eogran:
en större upplaga än realskolans kurs, men är snart till in^en
nytta bortglömd. — Vidare ha vi språk; men det är ej så mycket tv
tyskan och engelskan läsas äfven i de flesta lägre tekniska läroverken
och Iranskan är ett språk, som spelar liten roll i tekniken. — Ja detta
ar någre af de grannlåter, som ej ett dyft med teknisk bildning och
undervisning ha att göra». °

Jag kommer så till mina mer eller mindre högt ärade motståndare,
främst teknologföreningen i Stockholm. Denna förening har
fattat en mycket besynnerlig resolution, i hvilken de olika stv°ckena
pa ett betänkligt satt träta med hvarandra. Först anser föreningen
att det skulle vara till obotlig skada, om det blefve ett organiskt samband
mellan den tekniska undervisningens olika grenar. Längre ned
i resolutionen säger den dock, att »i fråga om möjligheten för elever
från lägre tekniska läroverk att vinna inträde i högskolan större lättnader
an hittills synas höra beredas». Ännu ett stycke fram i resolutionen
beter det emellertid, att för elever från tekniska elementarskolorna
skulle man efterge pröfningen i matematik, fysik, kemi, teckning
lefvande språk, och endast; fordra pröfning i modersmålet.

JS u frågar jag: äro icke under denna förutsättning — dvs att
man reducerar pröfningen endast till svenska — tekniska elementarskolorna
redan bottenskolor? Men om tekniska elementarskolorna kunna
fora fram sina elever i alla andra ämnen, nog borde de väl kunna

g.?ra oqi aifiVeni 1 ,sven0ska! Men hvart tar då den »obotliga skadan»
vagen. Skulle den bestå i att de teknisk elementarskolorna fin^e förbättra,
sin undervisning i svenska?

Fn annan fråga, som tränger s:g på en, är denna: Huru kan professor
Lindstedt den Jl maj 1908 underskrifva ett kommittébetänkaude,
som åt de tekniska elementarskolornas elever fordrar profning i svenska,
tva andra språk, matematik, fysik, kemi, teckning, historia,”geografi,
d v. s. J ämnen, och därtill sätter dessa elever endast i tredje hand
nd intagningen i tekniska högskolan. (Ordningen är nämligen: först
realstudenter; sedan latinstudenter, efter komplettering, hvilken emellertid,
etter hvad jag vill minnas, går mycket lätt; och sedan i tredje
“essa andra) och endast 11 månader senare, eller den 27 april
909, vara med om ett uttalande, som af tekniska elementarskolornas
elever fordrar allenast en tentamen, nämligen i svenska? Bevisar detta,
antingen att professor Lindstedt förut underkänt de tekniska elementarskolorna
och numera kommit på bättre tankar eller, att han numera
lotvar hvad som helst — som han kanske icke kan genomdrifva —
bara för att fa igenom sin kära nybyggnad?

„ ®Lan* motståndarna är vidare tekniska föreningen i Helsinsboro-,
Dess förnämsta skäl är, att jag ej kommit med ett fullt senom tänkt
förslag. Hvad det beträffar, får jag säga, att när man vill hafva ett
.uilt genomtänkt förslag här i landet, så tillsätter man en kommitté.

«G N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. ra.

Dessa kommittéer kunna emellertid bli ganska dyrbara. Endast den A"9''
kommitté, som utarbetat det nu afhandlade högskoleförslaget, kostade, 0^a"ekniajca
om jag ej sett orätt, omkring 45,000 kronor; och dock är det förslaget högskolan
mycket dåligt, hvilket ju mest beror på uppgiftens formulering. Huru m. m.
kan då tekniska föreningen i Helsingborg förebrå mig att icke komma (Forts.)
med ett i alla detaljer genomtänkt förslag — jag, soin är en ensam,
fattig man och ej har Hägra penningar alls till mitt förfogande för att

utreda frågan? _

Sist, men icke sämst, har tekniska högskolans elevkar också uttalat
sig. Denna elevkår vill jag visst icke frånkänna någon som helst
befogenhet att uttala sig i den här fragan, fastän jag tycker, att den
är väl mycket partisk. Det är ju klart, att så länge ett visst privilegium
existerar, det lärer vara ganska mänskligt, att de, som befinna
sig innanför privilegiegränsen, hylla den bekanta satsen: »bläpp ingen
djäfvul öfver bron!» Om uu några hundratal studenter vid tekniska
högskolan anse, att studentexamen är nödvändig för att skapa dugliga
ingenjörer, så får man taga upp detta vittnesmål till protokollet, sä att
säga, men man får liksom andra domare i tvifvelaktiga fall förbehålla
sig att »vid vittnesmålet fästa det afseende, det förtjänar».

Bland de studenter, som deltagit i diskussionen, är det verkligen
en, som sagt, att han trodde, att kårens uttalande icke skulle mottagas
med tillräckligt allvar. Detta är verkligen mycket bra taladt och visar
en anspråkslöshet som klär en ung man; men jag skall be att fa
försäkra den talaren, att jag nog tager emot deras uttalande med tillräckligt
allvar. Däremot är det ett par saker i uttalandet, som jag
skulle vilja fästa mig vid.

Ynglingarna både tillkallat en lärare, en docent IN orlm, som noll
inledningsföredraget och som protesterade emot att jag inblandat socialpolitiska
synpunkter i denna sak. Denna anmärkning bär jag svart
att förstå. Ty hvad menas med socialpolitik? Ordet år ju ganska
nytt i vårt språk, men, såvidt jag vet, så är det icke annat än socialpolitik,
som vi bedrifva här hela Riksdagen; och hvad undervisningsväsendet
beträffar, så anser jag det vara den största socialpolitiska
träffa, som öfverhufvud taget existerar, i ty att dess uppgift ° är, bland
annat, att se till, att — såvidt på samhället beror — icke något enda
godt hufvud må behöfva gå förloradt för utvecklingen. Ser man saken
på det sättet, och är det detta man menar med socialpolitrk i undervisningsfrågor,
då får jag säga, att jag anser det som eu heder, att
man förevitat mig att inblanda socialpolitiska synpunkter i den här
säkcn»

Eu annan sak slår mig med förvåning. Eu stor del af dessa ynglingar,
som studera vid tekniska högskolan och som hålla så styft på
studentexamen såsom villkor för inträde dit, äro, enligt en nu pågående
utredning, icke så förmögna som man kanske skulle kunnat tro, utan
de studera i många fall på skuld, enligt hvad just docenten Noilin
upplyste. Jag frågar då, om icke tekniska högskolans elever borde
betrakta mig som sin, eller åtminstone som följande elevuppsättningars
sanne välgörare, då jag vill försöka att drifva igenom en förkortning
af deras studietid och alltså minska deras behof af skuldsättning.

I ett svar på eu af tekniska föreningen i Helsingborg till mig

Ji:o 65. 26

Lördagen den 15 maj, f. m.

Ang. om- riktad öppen fråga, anmärkte jag, att samma dag som ja<r skref
af tekniska svaD både från fullt trovärdigt hall meddelats mig följande fall.

högskolan Tvenne intellektuellt likvärdiga ynglingar, bvilka båda tänkte blifva
m. m. högskoleingenjörer — och i sinom tid också blefvo det — skildes i

(Forts.) femte klassen af »allmänt» läroverk. Den ene gick till en förberedande
kurs för inträde vid tekniska högskolan, och den andre tog
studentexamen för att på den vägen komma in vid högskolan. När
så båda hade tagit sin civilingenjörsexamen, befanns debatt den, som
varit nog duni att fortsätta skolan och taga studentexamen, hade fått
studera fyra år längre än den, som varit nog klyftig att icke tao-a
denna examen.

Jag frågar, mina herrar, hafva vi sfi god råd här i landet, att vi
kunna kosta på oss att hålla folk onödigtvis länge vid de här småläroverken,
som kallas »allmänna» läroverk? Och jag frågar, om folk
i ^allmänhet, föräldrar och uppfostrare äro sfi förmögna, att de hafva
råd att hålla sina söner längre vid läroverk af ett eller annat sina-, än
hvad nöden strängt taget kräfver?

Docenten .Norlin har ansett, att äldre ingenjörer icke alls intressera
sig för min opposition mot studentexamen såsom villkor för inträde
vid .tekniska högskolan. Jag skall be att få säga, att det är
alldeles tvärtom, och att bland dem, som deltagit i min opposition, är
en hel del äldre personer, som varit utexaminerade ingenjörer i må mm
herrans år. Detta är eu sak, som jag särskildt vill fasta mig vid.

Det var någon högskoleelev, som hade föreslagit, att den° antagna
resolutionen skulle vara litet mildare mot de tekniska elementarskolorna.
Härtill både någon sagt, att han tyckte, att detta varen »detaljsak».
alltså onödigt. Detta, som hela frågan rör sig om, en detaljsak!!
Elevkåren brydde sig inte heller om »detaljsaken»!

Detta yttrande, att det ar onödigt att taga hänsyn till icke-studenter,
ställer hela situationen så att säga i blixtbelysning. Ty det är
verkligen den officiella åskådningen, att så länge det finnes folk, som
vilja taga studentexamen, man icke behöfver taga hänsyn till ickestudenter.
Det är mot denna åskådning jag vill reagera, ty mitt sätt
att resonera är detta: beköfves studentexamen eller behöfves den icke?
Att det finnes folk, som vilja ga i skola längre än hvad som strängt
taget är nödvändigt, det ha vi reda på, och likaledes, att det finns de,
som tycka, att det är roligt att ga och snobba med den hvita mössan,
äfven om de icke alls skulle behöfva den för sina fortsatta studier.

Emellertid ha icke alla, som tagit del åt denna sak, varit lika
fortfärdiga i sina omdömen som teknologföreningen och tekniska föreningen
i Helsingborg.. Tekniska samfundet i Göteborg har beslutit
att bordlägga frugan till hösten. Den har således icke ansett sig kompetent
att, såsom de bada andra nämnda föreningarna bara säga, att
herr .Tengdahl har orätt. Jag haller den föreningen räkning för, att
den icke skenat i väg i onödan.

Nu skall jag be att få säga ett par vänliga ord om tekniska högskolans
styrelse. Den har nyligen i en del tidningar — naturligtvis
icke arbetaretidningar, ty styrelsen vill tydligen icke ha några arbetare
i .tekniska högskolan — infört en annons med diverse underrättelser
för nästa läsår. I denna annons återfinnes en liten s. k. stilla bluff,

N:o 65,

Lördagen den 15 mnj, f. n;.

som slätt och figurerat i några år. Det står pa ett ställe, att 12 nuinaders
väl vitsordad praktisk verksamhet ger företräde till inträde vid
den fackskola, till hvars område denna verksamhet hör. Da kunde
man ju tänka sig, att då det är så förskräckligt trångt, att man icke
kan ta"a in mer än sammunlagdt 125 elever i l:a årskursen, man
med förkärlek skulle taga icke-studenter med lång praktik och afvisa
studenter utan praktik eller med liten sådan. Men sa gör man ep
utan statistiken för år 1908 visar, att af de intagna blott do både öfver
tolf månaders praktik. Hur många som hade jamt 12 manaders
praktik framgår icke, men 42 hade från 0 till 12 manaders praktik,
29 från 3 till 6 månaders och 15 från O till 3 månaders praktik. Om
man nu ställer sig på den ståndpunkt, som jag skulle kunna beteckna
såsom professors Klasons, att man icke skall antaga andra än dem,
som ha 12 månaders praktik, skulle sannolikt af de 123 inkommit endäst
de 35, som både öfver 12 månaders praktik och en del, jag vet
icke hur stor, af de 42 med 6 till 12 månaders praktik. Da skulle
samtidigt af studenter kanske icke mer än hälften af de 123 bill vit
antaga och då hade lokalerna räckt mycket lira till, åtminstone för
en tid framåt. Det kan ju hända, att de andra, som blifvit afvisade,
kommit tillbaka, sedan de skaffat sig 12 månaders praktik, och da
hade man fått se då, hvad man skulle göra med dem, men de. som

icke gittat skaffa sig 12 månaders praktik, skulle icke kommit tillbaka,

och det tror jag icke skulle varit till skada för det tekniska liivet har

Ang. omorganisation

af tekniska
högskolan
ro. ro.
(Forts.)

Jag skall sluta med att endast yrka bifall till utskottets felslag
att för ”detta år aflifva den kungliga propositionen. Det liar jag tran
mina utgångspunkter naturligtvis ingenting emot, men jag ber att la
hemställa till herr statsrådets och chefen för ecklesiastikdepartementet
eller en följande — hvad vet jag? — i dessa saker eventuellt bättre
underrättad ecklesiastikministers omdöme att låta kommittén tor den
läore tekniska undervisningen se på detta förslag från den höga
tekniska-högskole-kommittéu, om den kommittén kan få litet bättre
fason på det, än högskolekomniittén fatt. Jag är lifligt ölvert.ygad
om att vi icke ha alls någon smidighet att draga upp till ingenjörer
och’ arkitekter hur många som helst, som komma prydda med den hvita
mössan och anmäla sig på tekniska högskolan. Min öfvertygelse är,
att landets tekniska utveckling är vida bättre betjänt med att — eventuellt
med stora stipendier, dem skall jag gärna vara med och anslå
— draga upp exempelvis arbetare, förmän och verkmästare till ingenjörer,
och vi skulle då säkerligen få en bättre ingenjörsstam, som
kanske också vore mera tacksam för de kostnader man lagt ned pa

dess uppdragande.

Vidare anförde: ...

Herr Larsson i Göteborg: Herr talman! Fragan om den högre
tekniska undervisningens omordnande föreligger ju icke nu i år; det
är ju mera fråga om nu att återremittera ärendet till regeringen i
hopp att få ett nytt förslag till nästa år. Jag skall med anledning
däraf be att få yttra några ord angående undervisningen vid tekniska
högskolan Den föregående ärade talaren har uppehållit sig vid in -

fl:o 65. 28

Lördagen den 15 maj, f. m.

JZ,°Zn trädrafordnngarna; jag skall be att få påpeka några synpunkter auaf
tTknhka oaell^e undervisningen.

högskolan . Tekniska högskolans uppgift torde väl vara att fostra såväl t ek7*.
m. Miska vetenskapsmän och byräingenjörer, exempelvis för statens verk

(Forts.) och inrättningar, som ock, och det är icke det minst viktiga, praktiska
direktörer och ingenjörer för Sveriges industri och näringar. Ja<r
delar sålunda upp skolans elever i tvenne grupper, och om man så
gör, torde man kunna^ finna en förklaring till de olika meningar, som
gorå sig gällande i fråga om undervisningen och inträdesfordringarna
vid tekniska högskolan. Den första kategorien, de som tänka på
ämbetsmannabanan, haller naturligtvis strängt på studentexamen och
den högre teoretiska allmänbildningen såsom erforderlig, innan kursen
vid tekniska högskolan börjar. För de andra ställer sig frågan något
annorlunda, och för dem tror jag, att herr Tengdahl med sin fordran
på sammanhang mellan undervisningen i de högre och de läo-re tekniska
skolorna i riket gjort sig till en ganska god tolk.

Att det är något tel med undervisningen vid tekniska högskolan,
sådan den för närvarande är ordnad för den senare kategogiens elever,
torde vara ganska tydligt. Iy om vi taga i betraktande Norrköpingsindustrien,
Borås-industrien och äfven hela skeppsbyggeriindustrien
skola vi finna, att högskoleeleverna icke hafva vunnit vidare framgång
där. De stå i regel på detta område i en alldeles ohjälplig minoritet
gentemot det andra slaget af arbetsledare, direktörer och ingenjörer
som icke utexaminerats tran tekniska högskolan. Naturligtvis bör den
teoretiska kunskapen ga hand i hand med den praktiska erfarenheten
och omdömesförmågan, men det finnes som bekant tillfällen, då man
icke alltid kan erhålla praktiskt erfarna män till direktörer eller ingenjörer
i industriella verk och inrättningar, utan ofta får taga ganska
unga, hufvudsakligen teoretiskt utbildade högskoleingenjörer. Följden,
häraf visar sig ofta genom många olägenheter såväl i fråga om arbetsledningens
förhållande till de rent sociala spörsmålen, som ock i frå^a
om olycksfalls förebyggande och teknisk hygien.

Jag har funnit i detta kungl. kommittéförslag, att programmet för
undervisningen för mekanister vid tekniska högskolan skall innefatta
bland annat: »anordning och skötsel af maskiner för vinnande af skydd
mot olycksfall»: detta är sålunda hvad som afser den mekaniska avdelningen.
— För skeppsbyggeriafdelningen innehåller programmet i
detta hänseende endast den uppgiften: »arbetsmetoder, särskildt arbetsbesparande
sådana»; men det står ingenting om, att dessa arbetsmetoder
skola vara i möjligaste mån ofarliga för arbetarna. — Hvad väo--oph vattenbyggarna beträffar, så finnes icke heller för dem nå<mt
sadant omnämndt. Om sättet för att vinna detta mål finner man på
sid. 144 i högskolekommittens utlåtande endast tva rader, men mycket
betydelsefulla rader. Där star: »I fråga om ämnet teknisk hygien
anser kommittén en kurs med en föreläsning under en termin vara
obligatorisk för fackskolorna mekanik, skeppsbyggnadskonst, kemi och
vattenbyggnadskonst.» Detta finner jag för min del vara alldeles
otillräckligt, i synnerhet om jag tager i betraktande, att vi ha eu lag,
som ålägger dessa ingenjörer och direktörer, med ett ord arbetsledare
i högre ställning, att vidtaga nödiga åtgärder till förebyggande af

29 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

olycksfall och ohälsa i arbetet. Har man sådana lagliga fordringar ^
på dem, så bör naturligtvis den högsta tekniska undervisningsanstalten tekniska
i riket äfven lämna tillfälle till vinnande af erfarenhet om hvad som högskolan
hör göras i detta hänseende. . m- m Jag

kau som ett apropå nämna, att jag i går mottog ett korrektur (Forts.)
till förslag angående föreskrifter för en del unga, tekniskt-högskolebildade
ingenjörer, som äro arbetsledare i praktisk verksamhet. Dessa
föreskrifter äro uppsatta af deras chef och innehålla fullkomligt riktiga
anvisningar om en arbetsledares åligganden. Men dessa föreskrifter
innehålla en del sådana anvisningar, som för nästan hvarje elev vid
en teknisk elementarskola enligt mitt förmenande borde anses vara ABC.

Jag säger detta som bevis pa att undervisningen om olycksfalls förebyggande
och teknisk hygien bör anordnas mera rationellt vid tekniska

högskolan. .. .

Jag har velat påpeka dessa synpunkter i hopp att, nar regeringen
till nästkommande Riksdag kommer åter med ett nytt förslag, vi då
äfven finna dessa synpunkter bättre tillgodosedda än i detta nu föreliggande
förslag.

Herr Furst instämde häruti.

Herr Hellström: Herr talman, mina herrar! Efter det beslut,

till hvilket statsutskottet kommit i den föreliggande frågan, har man
ju all anledning antaga, att äfven Riksdagen låter afgörandet hvila
till nästa år, i förhoppning att Kungl. Maja då återkommer med sin
proposition, modifierad efter de önskningar, som dels motionsvis framkommit,
dels möjligen under debatten komma att uttalas.

Då jag för min del anser, att själfva organisationen bör ställas
på en bredare basis, än Kungl. Magt i sin proposition n:o 155 föreslagit,
tager jag detta tillfälle i akt att litet närmare utveckla en
synpunkt, som ännu icke blifvit berörd, men som dock synes mig af
så viktig beskaffenhet, att den ovillkorligen fordrar att beaktas och
utrcdäs»

Som kammaren torde erinra sig har Riksdagen i skrifvelse n:o 92
till Kungl. Magt anhållit om utredning och förslag rörande anordnande
af eu landtbrukshögskoleundervisning på sätt, som kan befinnas vara

lämpligt. . . ..

Då det synes mig, som om denna skrifvelse står i mycket nära
sammanhang med frågan om tekniska högskolans omorganisation, tilllåter
jag mig att något närmare motivera detta och mera direkt, än
hvad i skrifvelsen antydes, peka pa den väg, som jag anser bäst, snabbast
och billigast skulle leda till målet. Denna väg går genom den

tekniska högskolan. .

I detta framåtskridandets och utvecklingens tidehvarf ar det nämligen
icke nog med, att den blifvande laudtbrukaren, läraren, konsulenten
och vetenskapsmannen på jordbrukets område lär sig enbart
botanik och husdjurslära.

Inom det moderna landtbruket göra sig så manga andra kraf
gällande, i all synnerhet tekniska kraf, och det är hufvudsakligen på
dessa jag tänker, då jag här kommer att göra ett uttalande till för -

N:o 65. 30

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. om- män för en blifvande landtbrukshögskolas införlifvande med den telc°af
“tekniska högskolan.

högskolan Ingen kan val förneka, att maskin- och redskapsläran inom landtm.
m. bruket går framåt med jättesteg. Vi plöja och så, vi skörda och

(Forts.) bärga mer och mer med maskiner, med ett ord vi behöfva maskinkraften
och i all synnerhet den elektriska kraften i allt större utsträckning
inom landtbruket, och då måste vi ju ock lära oss att
praktiskt och på ett rationellt och ekonomiskt sätt utnyttja densamma.
Och hvar skola vi bäst lära oss detta? Jag förmodar vid den tekniska
högskolan.

Byggnadskonstens både lägre grunder och högre tillämpning befinna
sig inom landtbruket på en mycket låg ståndpunkt, och huru
viktigt är det dock icke för landtbrukaren att få sin ladugård, sina
logar och ekonomihus, ja till och med sitt corps-de-logis uppförda med
praktisk inredning, tilltalande yttre, af lämpligaste material och för
de minsta kostnader. Ett allt för stort slöseri med byggnadsmaterial
och utrymme får man skåda vid mången landtgård, och hvad den
yttre arkitekturen angår, är den i många fall rent af bedröflig.

Och jag frågar: huru och hvar skola dylika missförhållanden kunna
afbjälpas?^ Otvifvelaktigt genom studier vid tekniska högskolan.

Likaså är det med nivelering och andra geodetiska kunskaper,
som numera äro så nödvändiga för det praktiska landtbruket.

Kunskap i meteorologien kommer kanske med tiden att spela en
stor roll och kemien i alla dess former är ju för ett rationellt landtbruk
af stor vikt.

Och hvar skola vi inhämta kunskaper om allt detta?

Jag svarar allt fortfarande: Vid den tekniska högskolan.

Allt detta, mina herrar, gör, att det bör förefalla ganska naturligt,
att en landtbrukshögskola hör hemma just inom den tekniska
högskolan.

Lärarkrafter i alla dessa uppräknade ämnen måste i alla fall
finnas vid den tekniska högskolan, äfvenså föreläsningssalar, laboratorier,
undervisningsmateriel m. m., som sålunda samtidigt skulle
komma landtbrukshögskoleeleven tillgodo, utan extra utgifter från statens
sida.

Vi hafva säkerligen icke råd att låta uppföra och inreda en särskild,
fristående, själfständig landtbrukshögskola, men i förening med
den nya tekniska högskolan torde den onekligen vackra tanken kunna
förverkligas utan alltför stora kostnader.

En dylik sammanslagning är för öfrigt ingen nyhet.

Gå vi till det i många afseenden med oss likställda Schweiz,
skola vi finna, att frågan där är löst på detta sätt. Under dämmande
tekniska högskola (Eidgenössisches Polytechnicum i Ziirich) sorterar
nämligen en landtbruksvetenskaplig afdelning, afsedd att där fylla
samma behof, som Riksdagen afser att nu fylla hos oss.

Och för att bekräfta detta tager jag mig friheten i öfversättning
uppläsa ett bref, som jag nyligen mottagit från Schweiz som svar på
en af mig gjord förfrågan angående fördelarna af en dylik sammanslagning.

31 N:o 65.

Tiörilngea den 15 Jlaj, f. m.

Brefvet lyder: »Ziirich d. 6/5 09. Herr Olof Hellström, ingenjör, Ang._ om ,

•, J '' organisation

Stockholm. 0 af tekniska

Vi öfversända till eder separat ett exemplar; åt var reviderade högskolan
studieplan, som träder i kraft nästa oktober månad, jämte uppgift ä m. m.
inträdesfordringarna. . . ., (Forts.)

Den landtbruksvetenskapliga sektionens införlifvande (med tekniska
högskolan) medför den fördelen, att flera kurser kunna, hållas
gemensamma med andra afdelningar. En ytterligare vinst ligger i
det gemensamma användandet af samlingar, laboratorier, bibliotek samt
öfriga inrättningar vid högskolan, som sta de studerande vid landtbruksskolan
till förfogande under samma betingelser som öfriga
studerande. För inträde i den laDdtbruksvetenskapliga afdelningen
finnas särskilda bestämmelser. Eid. Polytechnikums Direktor

I. Frami.»

Således ganska tänkvärda uttalanden af en framstående fackman.

Påpekas bör ock till sist den fördelen med en landtbrukshögskolas
förläggande till hufvudstaden, att en elev samtidigt kan bedrifva vissa
specialstudier vid centralanstalten för jordbruksförsök, skogsinstitutet,
veterinärinstitutet m. fl. statens inrättningar.

Nu kräfver ju detta af mig framkastade förslag en utredning, en
utredning som Riksdagen för öfrigt redan beslutat, och torde detta
vara skäl nog att uppskjuta frågans slutliga afgörande till ett kommande
år och till dess få saken fullt utredd..

Men äfven andra skäl härför synas föreligga: jag menar de i frågan
afgifna motionerna, hvilka jag i all korthet äfven vill ägna nagra
reflexioner. ... .

Herr Ivronlunds motion skulle, under förutsättning att en ändring
i den af mig påpekade riktningen blefve verklighet, komma, ur räkningen,
ty med det ökade antal elever eu dylik sammanslagning skulle
medföra, skulle naturligtvis den nuvarande tomten blifva för liten för
eventuella nybyggnader. . . .. ....

Men äfven om en sådan sammanslagning icke skulle komma till
stånd, och elevantalet äfven skulle inskränkas till det åt professor
Klason föreslagna, synes mig högskolans bibehållande på den nuvarande
tomten vara opraktiskt. „

Af professor Klasons reservation framgår ju oförtydbart, att såväl
den elektriska afdelningen som den mekaniska fackskolans laboratorier
måste förläggas på annan plats. Följden häraf skulle blifva, att eleverna
som skottspolar finge löpa från föreläsningarna pa ett ställe till
laboratorieöfningar m. in. på ett annat och tvärtom, något som i hög
grad måste blifva hämmande på undervisningen i sin helhet. Bär bör
väl om möjligt centralisation vara att föredraga framför decentralisation,
äfven om detta skulle ställa sig något dyrare för statsverket.

Herr Tengdakls motion synes mig åter något mera beaktansvård,
om jag än icke anser den vara realiserbar i den utsträckning motionären
afser.

Herr Tengdahl vill nämligen göra de lägre tekniska skolorna, de
så kallade tekniska elementarskolorna, till bottenskolor för tekniska
högskolan på samma grunder, som man vill göra folkskolorna till bottenskolor
för allmänbildningen.

N:o 65. 32

Lördagen den 15 Maj, f. m.

■af tekniska
högskolan
m. m.
(Forts.)

Ang. om- Jag undrar dock om icke detta här skulle stöta på betydande
organisation svårigheter. * J

fea länge vi hafva studentexamen kvar och så länge vi hafva så
vetgiriga studerande, att de före sitt inträde i tekniska högskolan verkligen
vilja stå på ett högre allmänbildningsstadium, böra vi ej portförbjuda
dem och hindra dem att ägna sig åt det tekniska kallet, och
jag betviflar, att erfarenheten visat eller gifvit stöd åt herr Tengdahls
påstående, att de mest kompetenta hittills fått stå utanför. Sveriges
ingenjörskår i sin helhet har inom den industriella och tekniska världen
ett så stort anseende, att ett dylikt uttalande ej kan vara berättigadt,
utan torde afse undantagen frän regeln.

Och icke heller böra vi förneka dem, som, om de än icke tagit
studentexamen, dock genom själfstudium eller på annat sätt förvärfvat
tillräckliga kunskaper, att söka inträde, om de visat sig i alla afseenden
härtill kompetenta.

Däremot vill jag gärna vara med om, att den lägre tekniska undervisningen
ordnas exempelvis så, att de elever, som verkligen ämna
och önska fortsätta vid högskolan, beredas tillfälle att genomgå en
extra kurs, en kompletteringskurs, efter livilkens genomgående de,
titan vidare examen, kunna vinna inträde i högskolan.

De lägre tekniska skolorna äro ju afsedda att utbilda verkmästare
och förmän och måste därför meddela kurser, som bilda ett afslutadt
helt i hufvudsakligen praktisk riktning, och kurserna där få ej förvanskas
eller ökas med onödisa ämnen.

En hel del ämnen, exempelvis språk, behöfva icke ingå i dessa
kurser, under det att den blifvande högskoleeleven redan vid sitt inträde
måste äga ett visst kunskapsmått häri.

Att införa dessa ämnen i de lägre tekniska skolorna skulle nog
allt för mycket fördyra och för mången försvåra kursens genomgående.
Inrättandet af dylika kompletteringskurser, en tanke som synnerligen
tilltalar mig, torde därför åt herr Starbäck rekommenderas till begrundande
af den tekniska undervisningskommittén.

Hvad herr Lindhagens med fleras motion angår, har jag naturligtvis
intet emot att en annan lika välbelägen plats, som den af Kling!.
Maj:t föreslagna, upplåtes.

Jag måste dock bekänna, att det mera är öfverintendentsämbetets
erinringar mot den föreslagna platsen, som gjort, att jag icke ställer
mig afvisande däremot, än de 17 stockholmsrepresentanternas och ett
fåtal hufvudstadsbors behof att just på den plats Kungl. Maj:t föreslagit
hämta frisk luft, hvila och förströelse.

Hvad den kungl. propositionen angår, synes mig den däri framlagda
undervisningsplanen vara synnerligen väl genomtänkt, äfvenså
byggnadsfrågan i sin helhet.

Den bär dock enligt min mening samma fel, som herr Kronlund
i sin motion framhåller, nämligen att det föreslagna elevantalet förefaller
något väl högt, men detta fel blir helt enkelt en förtjänst, om
man vill lyssna till mitt förslag om de båda högskolornas sammanslående,
ty ..för dessa gemensamt torde antalet iuträdessökande lämpligen
kunna bestämmas till just det antal, som Kungl. Maj:t föreslagit, eller
300 stycken, och vi skulle helt säkert på detta sätt för det°anslag,

33 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Kungl. Maj:t nu begär, erhålla tvenne högskolor, eller rättare sagdt Ang. öman
högskola, byggd på en betydligt bredare basis än det kungl. förslaget
innebär; och för den valuta, vi dä få, torde heller icke anslaget ilögsicoian
förefalla så svindlande högt, som det nu gör. "*• "»•

I likhet med herr Tengdahl vill jag till slut höja en protest mot (Forts.)
de föreslagna högre afgifterna. I detta tall tror jag nämligen icke,
att Riksdagen bör slå in på samma väg, som den nyligen gjorde med
afgifternas höjande vid de allmänna läroverken.

Här komma ju de flesta eleverna från landsorten och få vidkännas
stora extra kostnader för sitt uppehälle i hufvudstaden, och da bör icke
staten flänga ytterligare sten på börda och pålägga dem denna extra
beskattning, som säkerligen skulle blifva ett stort hinder för de mindre
bemedlade och grusa mången förhoppningsfull ynglings önskan att
inom det tekniska området gagna sig själf och sitt fosterland. _

Kungl. Maj:t har ju visserligen föreslagit vissa lindringar i afgilterna
och därföre indelat eleverna i tvenne grupper: mera bemedlade,
mindre bemedlade och obemedlade. Jag undrar dock, om det icke
vore synnerligen oklokt att på detta sätt uppkonstruera ett slags klassskillnad
mellan dessa mera försigkomna elever, som alla sträfva efter
ett gemensamt mål, och säkerligen blefve det ofta mycket kinkigt för
vederbörande att rättvist kunna^bedöma, till hvilken grupp den eller den
eleven skall hänföras.

På grund af hvad jag här haft äran framhålla och under uttalande
af den förhoppning, att eu ytterligare utredning skall leda till
ett mera praktiskt resultat i de punkter jag berört, får jag, herr talman,
yrka bifall till utskottets hemställan i punkt 1.

Med herr Hellström förenade sig herr Yahlquist.

Herr Nilson i Örebro: Herr talman! Jag skall endast be att
få säga några få ord. Jag vill icke alls ingå på frågan om huru den
tekniska undervisningen i sin helhet bör ordnas. Jag vill endast uttala
min bestämda mening därom, att det blir alldeles nödvändigt att ordna
den såsom ett organiskt helt, d. v. s. sa att man kan öfverblicka hela
den tekniska undervisningen, och förty har jag den uppfattningen, att
det icke går att organisera den högre undervisningen annat än i samband
med den lägre. Huruvida alla som genomgått eu teknisk elementarskola
böra ha fri öfvergång till tekniska. högskolan, det lämnar
jag därhän, men att eu sådan öfvergång dock bör göras möjlig, därom

*är°jag lifligt öfvertygad. . , .. ,

Såsom belysande härför tillåter jag mig meddela, hurusom enligt
mig lämnad uppgift eu sådan öfvergång från de tekniska elementarläroverken
här i Sverige till ett af Europas allra främsta tekniska
läroverk, Eidgenössisches Polytechnicum, om livilket den siste ärade talaren
äfven talade, är tillåten för svenska teknici med afgångsbetyg
från teknisk elementarskola, under det att, och det är att märka, de
svenska studenterna icke medgifvas eu sådan rättighet till fritt inträde

i detta Polytechnicum. ..

Hvad som då är möjligt vid ett af Europas allra framstå läroverk
förefaller mig äfven vara möjligt här i Sverige, och jag ber att få på Andra

Kammarens Prot. 1909. N:o 65.

H:o 65. 3i

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. omorganisation

af tekniska
högskolan

peka, att jag vet, att ynglingar,
skola, sedermera vunnit inträde
högskolan.

som gått igenom Örebro tekniska
vid den omförmäld a schweiziska

m. m.

(Forts.) Ofverläggningen var härmed afslutad. Kammaren biföll utskottets

hemställan.

bedan punkten 2:o) angående lönereglering för professorerna vid
tekniska högskolan m. in. blifvit uppläst, yttrade

Herr btarbäck: Herr talman, mina herrar! Jag har icke varit
i tillfälle att kunna deltaga i detta ärendes slutbehandling inom utskottet;
hade jag varit det, skulle jag antecknat mig såsom reservant,
basom herrarna finna, förklarar utskottet, att det icke kunnat ingå i
saklig pröfning angående omorganisationen och nybyggaadsförslaget,
men dessutom säger utskottet att, »vid det förhållande, att den del af
propositionen, som rör lönereglering för de nuvarande professorerna
vid tekniska högskolan samt till den förändring i högskolans stat, som
betingas af uppförande a densamma af aflöningar för en förste vaktmästare,
fyra laboratorietjänare och en maskinist, är fullständigt oberoende
af frågan om högskolans blifvande omorganisation, utskottet
ansett densamma nu böra till afgörande företagas». Jag förstår icke,
att man djärfves att först förklara, att man icke ingått i någon som
helst pröfning och sedan påstå, att löneregleringen icke har med detta
att gorå.. Det torde i detta fall vara möjligt, att de tjänstemän, för
hvJka vi nu stå i begrepp att höja lönerna, komma att bibehållas,
sedan Riksdagen fattat beslut om tekniska högskolans omorganisation,
men det är också möjligt, att så icke kommer att ske. För min del
anser jag, att det varit riktigare, att Riksdagen äfven uppskjutit frågan
om lönereglering för de omnämnda tjänstemännen. Öfverhufvud
teget tror jag, att det är riskabelt att gifva sig in på att lösa en del
a\ fragan, lösryckt från sitt sammanhang, och under det man uppskjuter
större delen al fragan ga att lösa den andra. Jag tror också,
att man utan ringaste men för de personer, som det här är fråga om,
kunnat uppskjuta fragan, och åtminstone hvad beträffar professorernas
lönevillkor och ekonomiska ställning torde densamma vara af den art,
att det icke alls skulle vara menligt för dem, om frågan blefve uppskjuten,
^ isynnerhet som jag tror vig veta, att flera af dem icke komma
att ingå pa den nya staten pa grund af med densamma förenade villkor.
I denna sena timme af Riksdagens samvaro vill jag icke begära
kaminaren med votering, men jag har icke kunnat underlåta att
till detta betänkande toga den erinran, jag nu tillåtit mig att göra.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3:oJ.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

85 N:o 65.

§ 7.

Föredrogos hvart för sig statsutskottets utlåtanden

n:o 174, i anledning åt Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen,
med förslag till lag angående ratt till pension, för tjänstemän vid
statens järnvägar m. m. samt i äm .et väckta motioner,

n:o 175, i anledning af Kungl. Majrts proposition till Riksdagen
angående tillfällig löneförbättring under år 1910 åt fögderiförvaltningens
tjänstemän, och

n:o 176, i anledning af väckt motion om statsbidrag till aflömngen
af bibliotekarien vid skandinaviska afdelningen af Sainte-Ueneviévebiblioteket
i Paris.

Hvad utskottet i dessa utlåtanden hsmställt bifölls af kammaren.

§ 8.

Härnäst i ordningen fanns å föredragningslistan upptaget stats- Ang. lokaler
utskottets utlåtande n:o 178, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition får lcrig.högangående
uppförande af eu byggnad, innehållande lokaler för krigshögskolan
och krigshofrätten med flera institutioner och myndigheter ym m
samt en i ämnet väckt motion.

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling
remitterad proposition, n:o 216, af den 16 april 1909 hade
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att dels
medgifva, att å kvarteret Kandidaten af Hedvig Eleonora församling i
Stockholm finge uppföras en byggnad, innehållande lokaler för krigshögskolan,
krigshoträtten och krigsvetenskapsakademien samt för chefernas
för fjärde och femte arméfördelningarna, inspektörens för militärläroverken,
inspektörens för kavalleriet, remonteringsstyrelsens, stuteriöfverstyrelsens,
öfverstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar
och befålhafvarnas för Stockholms stads- och landtrullföringsområden
expeditioner, dels ock för detta ändamål bevilja 690,Ot)0 kronor och
däraf, i enlighet med den i årets statsverksproposition angående fjärde
hufvudtiteln under punkt 27 gjorda framställning, a extra stat för ar
1910 anvisa 300,000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft en åt
herr Lindblad inom Första Kammaren väckt motion, n:o 27, häruti
föreslagits, att Riksdagen ville afslå Kungl. Maj:ts förslag att för år
1910 anvisa 300,000 kronor till uppförande af lokaler för krigshögskolan
m. m.

Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte med bifall.till Kungl.

Maj:ts föreliggande proposition samt med afslag å herr Lindblads ofvannämnda
motion

a) medgifva, att å kvarteret Kandidaten af Hedvig Eleonora församling
i Stockholm finge uppföras eii byggnad, innehållande lokaler
för krigshögskolan, krigshofrätten och krigsvetenskapsakademien samt
för chefernas för fjärde och femte arméfördelningarna, inspektörens

N:o 65. 36

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang i°kaier för militärläroverken, inspektörens för kavalleriet, remonterin^sstyrelTkoiZoct
|ens'' .stutenöfverstyrelsens, öfverstyrelsens för Sveriges frivilliga skyttekr,
gahofråtie,i)0]''enmSlir ock befålkafvarnas för Stockholms stads- och landtrullrn.
fn. föringsområden expeditioner, samt

(Forts.) b) för detta ändamål bevilja 690,000 kronor och däraf, i enlighet

med den i årets statsverksproposition angående fjärde hufvudtitelnunder
punkt 27 gjorda framställning, å extra stat för år 1910 anvisa
300,000 kronor.

. .. Reservation både emellertid afgifvits af herrar Tliorsson, Nilson
i Örebro och Christiernson.

Sedan utskottets hemställan föredragits, lämnades ordet till

Herr Thorsson, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Vid denna
punkt hur jag jämte ett par af Andra Kammarens ledamöter anmält miu
reservation. Jag kan icke följa Kungl. Maj:ts förslag, enär jag anser,
att en mera vidtgående utredning bort föranstaltas om, huruvida det
icke kunde vara möjligt att sammanslå flera af dessa skolor, som äro
någorlunda af samma beskaffenhet. Här föreslår Kungl. Maj:t nu att
bygga lokaler till krigshögskolan för 50 elever. Visserligen är det
sant, att ^ man i denna byggnad ämnar inrymma en del expeditioner,
men det är dock så, att man för åstadkommande af lokaler till krigshögskolan
som hufvudändamål skall uppföra eu byggnad, som kostar
bortåt 700,000^ kronor. Vi hafva en annan skola, nämligen artillerioch
ingenjörshögskolan, som har omkring. 75 å 85 elever, och denna
skola är inrymd i artilleribyggnaden å Östermalm, Det synes mig,
som om med eu liten förändring af lokalerna i artilleribyggnaden, åtminstone
för en tid framåt äfven krigshögskolan kunnat inrvmmas i
denna byggnad, och att man skulle kunna ställa dessa båda skolor
under eu och samma ledning, i stället för att nu hvarje skola har sin
chef.

Till Kungl. Maj:ts ompröfning föreligger ett annat byggnadsförslag,
nämligen om inrättande af nya lokaler för sjökrigshögskolan.
Det synes mig, därest nybyggnad skall ske äfven för nämnda skola,
att det åtminstone borde finnas så många berörelsepunkter mellan sjöoch
landtförsvaret, att bada högskolorna kunna bo under ett och samma
tak. Det föreslås nu emellertid, att vi skola bygga en krigshögskola
för att gifva utbildning åt ledarne af landtarmén och eventuellt en
sjökrigshögskola för utbildning af ledarne af sjöförsvaret. Detta är att
fortsätta på den gamla stråten, att draga upp skiljemuren så hög som
möjligt mellan dessa undervisningsanstalter och således redan i undervisningen
gifva en liten fingervisning om, att landt- och sjöförsvaren
skola operera hvar pa sitt hall, sa att fortfarande den ena handen icke
vet hvad den andra gör och vi få fortsätta att bevilja alla dessa mindre
väl planlagda anslag, hvarom kraf framkomma. Jag tror det vore
viktigare att mera försöka närma dessa båda undervisningsväsen till
hvarandra.

Men oberoende häraf har jag eu annan anmärkning att göra mot
det nu tilltänkta byggnadsanslaget. Redan vid föregående års riksdag

37 N:o 65.

Lördagen den 15 Moj, f. ni.

utläts en skrifvelse till Kungl. Maj:t, hvari Riksdagen fjerde åtskilliga
anmärkningar mot den tomt, Ivungl. Maj:t toreslagit for^ byggande åt akolan och

__ _ -p-- J U " 1—'' *r—'' , J

krigshögskolan. Man ansåg, att den var för dyr, och a andra sidan

intill linong, --- -J ,

uttalades den förmodan, att det torde finnas mera passande tomter tor
denna byggnad. Men utöfver detta uttalade Andra Kammaren såsom
sin uppfattning, att krigshofrätten, hvilken Kungl. Maj:t atser skola
inrymmas i samma byggnad som den nya skolan, vid en blifvande
omorganisation skulle kunna göras till eu underafdelning åt hven ho -rätt och att under sådana omständigheter det icke skulle vara nödvändigt
att inrätta lokaler särskildt för eu dylik afdelning åt hotratten.
Kun<rl Makt var naturligtvis icke grundlagsenlig! skyldig att taga
hänsyn härtill — det var ju bara den Andra Kammaren, som fattade
detta beslut — men man kunde åtminstone haft ratt att fordra, att
det från Kungl. Maj:ts sida anförts något skål, hvarför Kungl. Magt
icke ansåg nödvändigt att vidtaga denna åtgärd. Härtill kommer tra„an
om skälfva tomten, på hvilken denna byggnad skall uppföras.
Stockholms stad beslöt år 1906 att å nämnda tomt uppföra en laroverksbygomad.
Beslutet fattades i juni månad, men redan i november
månad samma år upphäfde stadsfullmäktige detsamma. Den väsentliga
orsaken till beslutets uppöfvande var att grundförhållandena pa denna
tomt ansågos vara så ogynnsamma, att man skulle fa räkna med en
■Trundmurningskostnad af icke mindre än 86 kronor per kvadratmeter,
Tomten ligger 5 meter under gatuplanens yta, och ^således maste man
utfylla åtskilligt, innan man kan komma upp i nivå med gatan. Men
förutom detta äro själfva grundförhållandena, som sagdt, synnerligen
dåliga. På en del ställen får man gå ned ända till 18 meter tran
o-atuplanen, innan fast botten anträffas, och på andra ställen b meter.
För att kunna bygga detta hus måste således antingen vidtagas ganska
kostbara pålningsarbeten eller också måste man grafva sig ned och
rriuta en dyrbar betonbotten. Nu erkänner visserligen Kungl. Maj:t,
att bunden är dålig, men att densamma pa det ställe dar denna
skola” skulle förläggas, icke är fullt så dålig. Bär skulle man icke
behöfva gå ned på djupet detta just emedan för denna skola utvalts
den bästa fläcken på tomten. Men öfvermtendentsambetet har satt
såsom villkor för sitt tillstyrkande af skolbyggnaden pa denna plats,
att icke tomten får bebyggas för privata ändamål utan endast tor
statsändamål. När vi således gå att fatta beslut om byggande åt
denna krigshögskola, böra vi göra det med öppna ögon och medvetande
om, att hvarje nybyggnad, som skall göras, kommer °att kräfva högre
byfo-nadsanslag än det, som beräknats för den bär ifrågavarande ^byggnaden.
Vi höra således räkna med att, därest vi bygga krigshögskolan
enligt den proposition, som här är framlagd, vi också fa taga konsekvensenia
häraf och bygga eu del andra statens byggnader hvarvid
man beräknar, att grundläggningskostnaderna skola uppgå till bb kronor
per kvadratmeter — allt såsom kan inkamtas a sid 16 i utskottets
utlåtande. Således synes det mig, att Riksdagen icke kan bifalla
kungl Mai:ts nu föreliggande förslag, då det staller i utsikt sadana
afse värd a fördyringar för framtida bebyggande af kvarteret. Nu kan
det visserligen sägas, att i och med det, att Riksdagen bär bär be -

krigshofrätten

(Forts.)

slutat hygga

.1 aeo L 1*1 i .. , .1

krigshögskolan, har Riksdagen därmed icke erkant, att

N:o 65. 38

Lördagen den 15 Maj, f. m.

jor dhög- tji i SJll P L ) att bygga V1dare pa tomtområdet, utan det

skolan och ,, utstyckas till privat bebyggande. Men, om så är fallet, borde

krigshofrätt^Riksdagen pa något satt gifva uttryck åt detta i motiveringen elle Mot

de,tta. bal'' njau> såvidt Jag förstå!-, icke på något som
(Forts.) helst satt reserverat sig i utskottets utlåtande, utan antager Riksdagen
detta förslag bär den darmed gifvit på hand, att vi skola behaga
hela kvarteret Kandidaten för kronans räkning, och då ställt i utsikt
sadana framtida byggnadskostnader, som här förestå. Jag tror därför
att det vore lyckligt, om Kungl. Maj it finge litet mera tid på sfö fa
att möjligtvis rakna ut, om det icke finnes någon möjlighet att arrangera
denna sak pa annat sätt och då arrangera den så, att den höo-re
undervisningen för sjöförsvaret och den högre undervisningen för landtforsvaret
konorm att. stå i något närmare beröring med hvarandra.
lian kan val tanka sig, att dessa högskolor skulle kunna placeras under
ett och samma tak, ty som jag förut nämnt, är ju meningen, att

vi snart skola fa till Riksdagens pröfning eu proposition, som går ut
pa att bereda byggnader för sjökrigshögskolan. Och ett annat förslag
ar ju det,, att .man skulle se till, om det icke vore möjligt att inrymma
denna krigshögskola vid sidan af artilleri- och ingénjörshögskolan i
den byggnad, som finnes på artillerigården. Det är ju eii afsevärdt
?..or, och de lokaler, som reclau brukas af artilleri- och ino-en jorsnogskolan,

äro sannerligen så luxuösa och centralt belägna, att? om
rigshogskolan far sådana lokaler i andra ändan af huset, synes det
mig att alla anspråk på bekvämlighet skola kunna tillfredssställas, och

nog
bör väl
och de,
uppgång

. .. i j, ..ö wniieusssLauas, OCH

skulle man val kunna använda samma trappuppgång, ty så stor
gemensamheten ända vara, att de, som gå i den ena skolan,
som ga i den andra, skulle kunna mötas i samma trapp -

... .Ridare tror jag, att det skulle vara möjligt att hålla en del föreläsningar
och meddela vissa slag af undervisning för lärjungarna tillsammans;
och man skulle i alla fäll genom denna anordning kunna
åstadkomma, att man mbesparade arfvodet till den ena chefen. Jaoar
emellertid icke nog hemma på området för att kunna yttra mig
med. sakkunskap, utan jag dömer endast efter mitt enkla förstånd som
bjudit mig att. saga dessa saker. Det synes mig i alla fall. att det
icke kan vara riktigt att upprätta dessa tre skolor, som skola ha vissa
beröringspunkter med hvarandra, med hvar sin chef.
o .. sages det kanske, att, om vi nu bygga för krigshögskolan här,
sa aro dessa pengar icke bortkastade, ty man kan använda dessa lokaler
för andra ändamål sedan. Men det är väl ändå så, att, då man
skall bygga, till en skola, tilltar man uppgångar och annat större och
kostbarare, an man. behöfde, om man endast tänkte sig att använda
dessa lokaler för vissa mindre ämbetsverk, som nu äro afsedda att i
otngt inrymmas i byggnaden. i.

i. ™a?e tjCikfr för min del, det är väl generöst, att staten
skall förutom det rikliga understöd, den gifver åt; den frivilliga skytterorelsen,
till pa köpet hålla lokal åt dess öfverstyrelse och sålunda
gifva pa hand, att hela denna institution skall blifva ett af staten afionadt
verk. Detta är också eu orsak, hvarför jag för min del vrkar
utslag pa den kungl. propositionen.

39 Nso 65,

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka afsteg å propositionen _

ocli bifall till var reservation. skolan och

krigshofrätteu
m. m.

Vidare anförde:

Herr Nilson i Örebro: Herr talman! I det hela kan jag saga,
att iag har ungefär samma uppfattning, som den föregående ärade
talaren i denna fråga. Den här ifrågasatta byggnaden skall, utom
lokaler för krigshögskolan, upptaga lokaler för icke mindre an 10 st.
andra verk och expeditioner, af hvilka eu del, såsom den föregående
ärade talaren anförde, icke kunna sägas direkt vara statens institutioner.
Man kan in ha sina tvifvelsmål om, huruvida det ur allmän synpunkt
är lämpligt, att, då man uppför ett militärt läroverk, i denna byggna
också inrymma lokaler för så många expeditioner, som bär ar itragasatt.
Och de tvifvelsmål, som man i det hänseendet hyser, b hiva
större, då man därjämte besinnar, att staten bär ytterligare en militär
högskola, nämligen artilleri- och ingenjörshögskolan Den forsta fråga,
som då uppställer sig, är den: Hvarför icke bereda lokaler för bada

dessa militära högskolor på samma ställe? Och jag far saga, att jag
för min del icke tror, att, såsom den föregående talaren antorde, krigshögskolan
kan beredas lokaler i den byggnad, där artilleri-och ingenjörshögskolan
för närvarande är inrymd.. Men hvarför da icke inrymma
artilleri- och ingenjörshögskolan i denna ifrågasätta byggnad,
och hvarför icke i samma byggnad också bereda Jokaler för sjokrigshö^skolan,
icke sjökrigsskolan, såsom den föregående talaren säde,
utan sjökrigshögskolan? På det sättet skulle man ju möjligen kunna
få till stånd eu fullständig militär akademi „ ,

Den frågan tränger sig också fram med okad styrka, da man besinnar,
att den lokal, som artilleri- och ingenjörshögskolan tor närvarande
disponerar, icke kan stå samma läroverk till buds någon
längre tid framåt. Det är alldeles uppenbart, att den. mycket värdefulla
tomt, som artillerigården i sig representerar,... icke kan någon
längre tidrymd få upptagas af ensamt detta läroverk jamte expeditionslokaler
för artilleristaben och dessutom tygverkstader. Det star alldeles
klart för 111ig, att dessa verkstäder maste komma att förflyttas
till näsrot annat ställe, och då denna tomt tvifvelsutan snart kommer
att användas till något annat statsändamål, uppkommer den fragan:
Hvart skall då artilleri- och ingenjörshögskolan förlaggas? Jag anser
det då riktigt och lämpligt, att dessa två, för att icke saga tre, militära
högskolor blefve förlagda på eu enda plats. Det skulle ha mango,
fördelar; det skulle ha fördelar icke allenast med hänsyn därtill, åt,
det skulle ställa sig mindre dyrbart vid husens uppförande, utan äfven
på det sättet, att de bibliotek, som de olika skolorna maste ha hvar
för si", kunde sammanföras till ett enda enhetligt bibliotek, som
blefve°både rikhaltigare i litterärt afseende och billigare med afseende
på vård och förvaltning. En del rum, som äro nodvandiga for de
båda skolorna, kunde också blifva gemensamma.

Nu kan man häremot invända, att den lokal, dar krigshögskolan
för närvarande är inrymd, måste staten afträda till Stockholms stad
den 1 oktober 1912. Men jag har den uppfattningen, att, om luks -

(Fortä.)

?f:o 65. 40

Lördagen den 15 Maj, f, m.

(Forts.)

fer''krStr-dag®D 0clAså- nu ,af^r kung! propositionen under den förhopptkolan
och “noen att i god hd till nästa Riksdag erhålla eu proposition, som
krigshofrätt™ famnar en fullständig plan och utredning öfver de militära läroverkens
m. m. behof åt lokaler, skall Riksdagen också kunna fatta sitt beslut i detta
hänseende i sa pass god tid och bevilja medel för densamma att uto-å
redan under nästa ar, så att huset kan börja uppföras redan 1910 och
blifva fardigt i tillräckligt god tid, för att skolan skall kunna inflytta
dar till den tidpunkt, då den lokal, som krigshögskolan för närvarande
disponera!-, maste utrymmas.

Det^ ar af dessa skäl, herr talman, som jag tillåter mig yrka
utslag pa Kungl. Majrts proposition och statsutskottets hemställan, och
jag gor det icke af den orsak, att jag anser grundförhållandena här
synnerligen svara. De må vara hur svåra som helst, så måste in tomten
anda bebyggas, när den är statens.

Herrar Schotte och Julilin instämde häruti.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Malm:
Herr talman, mina herrar! Förslaget om uppförandet af en byggnad
för krigshögskolan uppgjordes med anledning däraf, att krigshögskolan
inom en nära framtid skulle komma att stå utan tak öfver hufvudet.
Det var således nödvändigt att snart vidtaga åtgärder för att
skana erforderliga lokaler åt skolan.

Den proposition, som förelädes förra årets Riksdag, var, kan man
saga, i nästan alla dess detaljer utarbetad, innan jag tillträdde mitt
ämbete, och före samma tid var jämväl äskandet härutinnan anmäldt
i statsverkspropositionen, där kostnadsbeloppet angifvits. Det nu företagande
förslaget upptager utöfver förslaget i föregående års proposition
lokaler uti ifrågavarande byggnad jämväl för femte arméfördelningens
expedition äfvensom för ett par andra expeditioner. Anledningen
härtill finnes med få ord angifven i propositionen.

Jag hörde ej herr Thorssons anförande från början utan först då
han korn att nämna några ord om krigshofrätten. Jag vill då rörande
krigshofrätten framhålla, att Kungl. Maj:t visst icke förbisett hvad

herr vice talmannen yttrade i denna fråga förlidet år. Tvärtom _

redan dagen efter det den åsyftade framställningen gjorts i kammaren
tog jag tragan om hand för att söka klargöra, huru man lämpligast
skulle kunna ordna densamma. Frågan var emellertid då och är ännu
sådan,. att den utesluter möjligheten att med säkerhet bestämma, om
och nar krigshofrätten skall omorganiseras, på grund hvaraf det ännu
mindre later sig göra att med bestämdhet afgöra, huruvida den skall
inrymmas i särskild lokal eller införlifvas med Svea hofrätt. Under
sadana förhållanden ansågs det onödigt att särskildt upptaga denna
/. sammanhang med det nu föreliggande förslaget, dä Riksdagen
för otngt ej antydt något därom i sin skrifvelse. Jag vill emellertid
saga att det gör mig ledsen, om uraktlåtenheten i berörda afseende
skulle na uppfattats som ett åsidosättande af de önskemål, som uttalats
i Riksdagen. Därest man kunnat antaga, att dessa önskemål
inneburit en fordran, att man i årets proposition skulle göra ett utförligare
uttalande i frågan, skulle ett sådant också hafva gjorts.

41 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Emellertid är förhållandet nu det, att krigshofrätten åt'' liera skäl
snart bör flyttas från den lokal den nu har, hvilken är synnerligen gkolan och
bristfällig, och allt detta gäller i ännu högre grad, om den i samma krig,ufrätun
hus inrymda fjärde arméfördelningens expedition. Man skulle i annat m. m.
fall bli tvungen vidtaga ganska kostbara reparationer å byggnaden. (Forts.)

Vidare är det eu annan sak att lägga märke till, nämligen att
— som herrarne minnas — af försäljningssumman för Fredrikshofstomterna,
där krigshoträtten är förlagd, i fjol disponerades ej mindre
än 1,200,000 kronor för anordnande af de förplägnadsanstalter, som
senaste Riksdagen beslöt skola komma till stånd pa Karlsborg och i
Boden. Så länge krigshofrätten och fjärde arméfördelningens expedition
äro inrymda vid Fredrikshof, kan således värdet åt denna tomt
icke tillgodogöras, hvilket ju innebär rätt stora förluster föi statsverket.
. .

Hvad blir nu följden, om krigshofrätten inrymmes i eu biilvancte
krigshögskolebyggnad? Jo, ingenting annat än att, därest i värsta fall
från denna synpunkt sedt — krigshofrätten kommer att införlifvas
med Svea hofrätt, komma tio rum att stå till förfogande för annat
ändamål — så många rum äro nämligen afsedda för krigshofrätten.

Men jag tror mig ej säga för mycket, da jag påstår, att man ej behöfver
frukta, att dessa rum icke bli tagna i anspråk, äfven om de
ej bli använda af krigshofrätten. Jag för min del har konstaterat,
att landtförsvarets verk och inrättningar städse varit och äro i mer
eller mindre hög grad trångbodda. Redan nu finns det tvenne underafdelningar
åt'' landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition, som
varda husvilla, då de lämna sin lokal i gamla arméförvaltningens hus.

Och huru ställer sig saken ur ekonomisk synpunkt? Jo, enligt
beräkning af fortifikationsdepartementet skulle den ökade kostnaden
för byggandet och inredandet af dessa tio rum belöpa sig till sammanlagt
38,000 kronor. Jag tror således, att ur både praktisk och ekonomisk
synpunkt tala alla skäl för att man inrättar lokaler åt krigshofrätten
i den nya krigshögskolebyggnaden.

Beträffande grundläggningskostnaderna har herr i horsson framhållit,
att de ställa sig jämförelsevis dyra på den ifrågasatta tomten.

På det ställe, där man tänkte sig byggnaden förlagd l^fjol, uppgmgo
dess kostnader till 86 kronor per kvadratmeter, men a den nu föreslagna
platsen skulle de uppgå till 48 kronor per kvadratmeter sålunda
en väsentlig reduktion. Men jag vill i sammanhang härmed
framhålla, att Kungl. Maj:t naturligtvis icke har något emot, att
krigshögskolan förlädes på eu i detta afseende ännu gynnsammare belägen
tomt. Det har också varit starkt ifrågasatt, att den skulle förläggas
å artillerigården. Men just af ekonomiska skål ville man ej
lä°*ga byggnaden där, emedan man ansag tomtvärdet sa högt, att det
skulle innebära en mycket större kostnad för staten att lägga den där
på den jämförelsevis ur gruudläggningssynpunkt goda tomten än att
lägga den på den nu ifrågasatta, äfven om grundläggningskostnaderna
här skulle bli större. • n , f. , ,, • ,

Det är sant, att öfverinteudentsämbetet härvid uttast ett visst
villkor, såtillvida nämligen att, om krigshögskolans lokal skulle laggas
på den plats, som nu föreslagits, ämbetet anser, att det ur estetisk

N:o 65. 42

Lördageu den 15 Maj, f. m.

^iSo-rnpUnktx-n'' s7n“erljgen lämpligt, att en ungefär liknande byggnad
skolan och lv0n™er till stånd pa den del ai tomten, som motsvarar den, som nu
Irigshofrättenskulle anvandas för krigsbögskolebyggnadeu. Något slags förpliktelse
m. m. för staten i det afseendet torde emellertid detta icke anses böra inne(Forts.
) bära, utan man får taga saken sådan den kan gestalta sig i framtiden.
I hvilket fall som helst får Riksdagen afgöra den saken. Kunoi.
Maj:t har i detta fall endast sagt ungefär det — jag minnes nu°e>
ordalagen — att man bör i den mån det kan ske taga hänsyn till
öfverintendentsämbetets önskningar.

Man har i sammanhang med denna fråga också antvdt, att det
skulle vara förmånligt, att frågan om de högre militära anstalternas
byggnadsförhållanden toges i ett enda stort sammanhang. Ja, det
förmånliga häraf förnekar jag visst icke. Man bör naturligtvis ta"a i
betraktande, huru framtiden i det afseendet kan komma att Gestalta
sig. Men jag vill ytterligare framhålla, att det brådskar ju med att
fa denna kngshögskolebyggnad uppförd. Jag tror äfven för min del,
att om denna nu föreslagna byggnad kommer till stånd, så behöfver
man dangenom icke omöjliggöra realiserandet af den tanke, som här
framhållits, att på samma plats, äfven om det möjligen ej lämpligen
blir i samma hus, förlägga äfven öfriga högre militära utbildningsanstalter,
som nu ligga pa annat hall. Sa t. ex. i fråga om sjökrigshögskolan
och artilleri- och ingenjörshögskolan. Huru man än ordnar
undervisningen, blir det naturligtvis åtskilliga undervisningslinjer, som
maste drifvas för sig, och om undervisningen i dessa än sker i olika
hus, som ligga nära hvarandra, så kunna därmed inga afsevärda olägenheter
vara förenade, kanske tvärtom. Hvad angår de lokaler, ”om
hora vara gemensamma, såsom t. ex. bibliotek, arkiv o. s. v., så föreställer
jag jnig att därutinnan icke heller bör möta några svårigheter.
.lag föreställer mig också, att de grenar af undervisningen, som böra
aPa rum gemensamt, äfven drifvas, så att eleverna vid sådan undersamlas
i_ den ena eller andra skolans lokaler. Under sådana
förhållanden är^ jag således öfvertygad därom, att äfven om man
pyggde det af Kungl. Ma;:t nu föreslagna huset, skulle man därigenom
ickec utesluta den sålunda framkastade planen att på ett och samma
område sammanföra nu åsyftade militära utbildningsanstalter.

Här ha också gjorts anmärkningar emot att man i den nya by^o--naden inrymt lokal för det frivilliga skytteväsendet. Jag för nnn
del både nästan tänkt mig, att denna åtgärd skulle blifva°uppfattad
pa ett sätt läkt motsatt det, som här uttalats. Het är ju visserligen
sant, som. det framhalles, att staten med penninganslag understöder
det frivilliga skytteväsendet; men det ligger väl i sakens natur, att,
nar staten i detta fall skall lämna skytteväsendet en förmån in natura,
sa har staten eu moralisk rätt att sa att såga kvitta ut denna förmån
genom att minska penninganslaget med ett förmånens värde motsvarande
belopp. I detta fall bör det således icke bli tal om nåo-on
direkt förlust för staten — tvärtom! °

-Jag vill till slut ånyo framhålla det, att, då den tidpunkt icke
ar långt aflägsen utan nära förestående, då de lokaler, som nu disponeras
af krigshögskolan och åtskilliga expeditioner, måste utrymmas,
sa är det af nöden, att denna fråga icke onödigtvis undanskjutes.

43 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj) f. ro.

(Korta.)

Herr Andersson i Skifarp: Herr talman mina herrar!! Som
lierrarne känna till, förelåg denna fråga atvcn vid fn lidet ars riksdag. sio;afl h
Riksdagen ansåg sig då icke kunna bifalla den framlagda kung . pro h-igshofrätten
positionen, af det skäl, att man ansag, att vissa delar af byggna en m. m.
vore för dyra och kunde göras billigare. ..

Nu äro ju i det fallet vissa åtgärder vidtagna, som gorå,
att byggnaden kommer att ställa sig betydligt billigare. Man hai
nämligen inrymt åtskilliga andra verk inom kngshogskolebyggnaden.

Dessa måste ju finnas någonstädes — det förstå vi ju alla - oc man
bär därför måst hyra särskilda lokaler, där de eme lertid icke kunna
finna annat än eu provisorisk tillvaro, da ju dessa lokaler otta m*
begagnas till andra ändamål. Så är t. ex. fallet med lokalerna i
hus vid Munkbrogatan, i hvithet eu del myndigheter och expeditioner
varit inrymda. Detta hus skall den 1 oktober 1912 ofvertagas åt
Stockholms stad, och då måste ifrågavarande lokaler vara u rym a.

Hvart skola dessa då flyttas? t- ,

Jacr tror därför, att kammaren gör klokast i att bifalla Kungl.
Maj:ts förslag, sådant det föreligger. Ty om man uppskjuter ärendet
ytterligare några år, kommer man allt närmare^ år 1912, da vi skola
lämna de nu nämnda lokalerna, hvarigenom också de ämbetsverk, som
äro inrymda i byggnaderna där, måste flytta. Det synes mig därför
bäst att antaga detta förslag, allrahelst som det kali hända att arbetet,
som då måste utföras på mycket kort tid, ställer sig dyrare föi stats -

Hur man än ser saken, tror jag, att det är lämpligast att antaga
förslaget sådant det föreligger. Alla ha ju erkänt behofvet af den
ifrågasatta byggnaden och vi ha icke hört någon förneka detsamma.
Yi ha ju redan af herr statsrådet hört erinras, att det alls icke vore
ur vä<ren att, om man behöfde flytta sjökrigshögskolan, den förlädes pa
samma ställe som artilliri-ingenjörsliögskolan. Jag tror, att detta vore
lämpligt och att sålunda öfverintendentsämbetet finge sina önskningai
uppfylla Jag anser sålunda, att vi nu böra uppföra denna byggnad,
när det ändå skall ske. Att förlägga den på artilleri-ingenjörskögskolans
nuvarande tomt anse alla vara för dyrt, därför att den har sa högt
värde. Men då staten själf äger tomt pa annat hall, böla vi lägga

byggnaden där. _

Slutligen äro ju nu förhållandena inom kvarteret Kandidaten reglerade
med Stockholms stad, hvilka förra året lågo hindrande i vägen.

På grund af hvad jag nu anfört ber jag, herr talman, att fa yrka
bifall t ill Kungl. Maj ds förslag.

Herr vice talmannen: Herr talman! Herr statsrådet har godhetsfullt
erinrat, att jag förra riksdagen tillät mig framhålla den synpunkt
i afseende å detta byggnadsförslag, som är förbunden med fragan
om krigshofrätten. Jag ber i det afseendet få erinra, att sedan
vid 1901 års riksdag i samband med den nya härordningens beslutande
bestämda önskemål af kamrarna både uttalats om en fullständig
reformering af krigslagstiftningen och Kungl. Maj:t under Riksdagens
lopp redan tillsatt en kommitté i sådant afseende,^så utarbetade denna
kommitté, som arbetade under flera år, förslag såväl till straölag för

>:o 65. 44

lördagen den 15 Maj, f. m.

ÄKten ,som till rättegångsordning inklusive domstolsförfattning.
skolan och ^rnd korn kommit ens majoritet till det resultat, att krigshofrätten
irigshofrätte„borde ofvernyttas till att bilda en särskild afdelning af Svea hofrätt.
rn. rn. Denna afdelning skulle bli så organiserad, att presidenten i Svea hof (Forts.

) ratt Skulle vara dess ordförande. Dessutom skulle den ha två ledamöter
från hofrätten, alltså två civila ledamöter och två militära och
således hafva en organisation ofantligt mycket starkare än den nuvarande
krigshofrätten. Om detta förslag enade sig, som sagdt, majoritchvilken
utgjordes af samtliga de civila ledamöterna, nämligen ordforanden
f d. talmannen grefve De la Gardie, herr Hasselrot,”ledamot
åt borsta kammaren^ justiekansler Sjöberg, undertecknad och herr
Zetterstrand samt två militära ledamöter, general von Matern och
amiral bidner. Herr Blidt, den nuvarande generalstabschefen, ställde
sig, som flan i reservation uttryckte sig, tveksam. General Ugo-la förKlarade,
att förslaget icke innebure någon förbättring utan snarare eu
försämring, och kommendör Ljungqvist, gammal ledamot af krigshofratten,
försvarade till det yttersta den nuvarande organisationen och
ansag, att ingen ändring borde ske. Man torde väl då få sä<ra, att
det åtminstone icke för denna kammare, som lagt eu så utomordentliovikt
pa en reform af krigslagarna och hvad därtill hör, borde kunna
finnas någon tvekan om att en reform af krigsbofrättens sammansättullig
skall ske ock att därvid ett af de främsta förslagen att ta<*a i
öfvervägande bör vara det gamla önskemålet att öfverföra denna domstol
till att utgöra eu särskild afdelning af Svea hofrätt. Den saken
synes mig böra fasthålla?, och jag tror icke, att vi för var del böra
ingå pa det yttrande herr statsrådet hade, att man funnit det ovisst
om krigshofrätten skulle omorganiseras. Att krigshofrätten skall omorganiseras,
hoppas jag, att eu mycket stor majoritet af denna kammare
är pa det klara med. Nu måste mau ju såga, att det är någon''1^8
mycket egendomligt i att, da ett ämbetsverk befinner sig i ett
sadant skede, att det väntar på en omorganisation, åt detta ämbetsverk
skalle anskaffas en särskild för detsamma inrättad fast lokal och
att icke den saken skalle kunna ordnas provisoriskt under den tid
som återstår åt eu, mau kan väl säga, provisorisk tillvaro. Nu förstår
jag visserligen, att man med herr statsrådet kan säga, att, om det
skulle ga sa som jag här antyd t med krigshofrätten, rummen alltid
kunde blifva använda på annat sätt. Ja, det kan sägas om alla ämbetsverks
lokaler att, om det visar sig om några år, att de icke passa
ursPruu^1nen afsedda ändamålet, de kunna användas på annat
satt. Men icke är väl det att ordna dessa saker med fullständig planläggnmg,
utan nog höra vi ha klart för oss, att meningen är, att ett
ämbetsverk skall fortfara att vara permanent i den gestaltninu det
hai,. innan vi särskildt utrusta ett sadant ämbetsverk med en för detta
speciellt afsedd och anordnad lokal.

Jag behöfver icke säga, ty det ligger underförstådt i hvad ja<r
redan sagt, att, ifall reformen skulle gå i den riktning jag antyd”
nämligen att krigshofrätten blefve en särskild afdelning af Svea hofrätt,
det icke kunde komma ifråga, att krigshofrätten skulle lmga på
den plats, som nu är ifrågasatt. Tv, om jag sade, presidenten ”skulle
ju bil ordtöiande och det är alldeles omöjligt — jag tager för gifvet,

Lördagen den 15 Maj, f. in.

45 N:o Bo.

att herr statsrådet instämmer med mig däri — att tänka sig den an-
ordningen i sådant fall. . ... Jskolanoch

Jag får sålunda säga, att jag redan pa de skal, som jag torra krigthofrätun
gången tillät mig framdraga, fortfarande är synnerligen tveksam om m. m.
lämpligheten af denna byggnad. Men hvad som satte mig i den allra (Forts.)
yttersta förvåning och hvarför jag nu alldeles bestämdt yrkar afslag,
det var herr statsrådets meddelande, att för krigshofrätten äro afsedda
tio rum. Det är någonting fullkomligt häpnadsväckande, mina herrar,
att ett litet ämbetsverk, bestående af sex ledamöter, som sammanträder
eu och annan dag i veckan, ett verk, som, såvidt jag förstår, blott
behöfver ett sessionsrum och ett rum för krigsfiskalen, möjligen ett för
krigshofrättsrådet, den civile ledamoten, och slutligen ett expeditionsrum,
summa fyra rum, att det, säger jag, skulle erhålla tio rum, och
om man jämför detta med det utrymme, som andra ämbetsverk, särskilt
domstolarna, som jag känner till, pläga ha, sa kan jag ^försäkra
kammaren, att detta som i frågasättes för krigshofrätten är någonting
fullkomligt monstruöst. Är det sålunda eu riktig uppgift, att man
beräknat tio rum — jag har enskildt frågat herr statsrådet, och han
försäkrade, att så var fallet — så är det alldeles uppenbart, att här
föreligger ett så kolossalt fel, att redan detta gör, att man måste afsla
hela saken. Jag ber sålunda, herr talman, att få yrka afslag.

I detta anförande instämde herrar von Sch vele, Eöing, Zetterstrand,

Palme, friherre Bonde, Berg i Stockholm, Bromée i Billsta, Starbäcli,

Berg i Göteborg, Olaxisson, Tliylander och Jonsson i Gumboda.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Malm: Herr
talman! Hvad angår de tio rum, hvilka skulle sta till krigshofrättens
disposition, vill jag nämna, att jag har uppgiften därom från fortifikationen
och att jag sålunda icke har anledning att betvifla uppgiftens
riktighet. Antalet är naturligtvis i viss mån beroende på .hur pass
stora rummen äro. Jag förmodar, att äfven denna sak gatt genom
statsutskottets granskning, och jag vill ytterligare framhålla, att alla
lokaler i krigshögskolebyggnaden äro granskade af de ämbetsverk och
expeditioner, för hvilka de äro afsedda och dessutom af öfverintendentsämbetet,
och man har ju, såvidt jag förstår, därigenom fatt så mycken
säkerhet, som man kan få för att utrymmet är afpassadt efter behofvet.

Herr Wavrinsky: På samma gång jag ber att få instämma med
herr vice talmannen, ber jag att få gifva uttryck åt. mitt tvifvel om,
huruvida det är skäl att bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande framställning
med hänsyn till den tanke, som här framkastats af herr fhoisson
och för hvilken herr statsrådet icke syntes vara främmande — jag ber
att få taga fasta på, att herr statsrådet ansåg det vara mycket lämpligt
—. nämligen att sammanföra de olika militärläroverken till en
plats. På min tid fanns ett gemensamt läroverk för artilleri- och ingenjörshögskolan
samt krigshögskolan, och undervisningen vid dessa
högskolor har säkert åtskilligt gemensamt äfven med undervisningen
vid sjökrigshögskolan. Men om så är, bör väl denna fråga om en nybyggnad
för krigshögskolan ses i detta sammanhang. Och då torde

Ji:o 65. 46

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. lokaler det vara olämpligt att nu uppföra den föreslagna byggnaden utan att
sJaTocT ta"a bänsTn tm'' om däri kan upplåtas lokaler gemensamma för samtkngshofrätteJ''8*
dess,a militärläroverk. Jag inser mycket väl, att frågan är af
m. m. brådskande beskaffenhet. Men jag anser, att man bör bortse därifrån
(Forts.) i det fall, då det icke är nödvändigt, att frågan nu afgöres.

Jag ber därför att få instämma i afslagsyrkandet.

Herr vice talmannen: Jag vill gentemot herr statsrådets yttrande
framhålla, att det var för mig en högst öfverraskande sats, då
han sade, att när_så många rum afsetts för krigshofrätten, beror’det
på, huru störa de äro. Det är alldeles tydligt, att ett sessionsrum för
krigshofrätten måste vara af en viss storlek; icke kan det huggas sönder
i t. ex. fem smårum, så att hvar och en af ledamöterna skulle sitta i
hvar sitt och de skulle tala till hvarandra genom små luckor. Det
måste naturligtvis vara ett enda sessionsrum. Jag kan icke tänka mig,
att det skulle vara ordnadt pa annat sätt här än i andra ämbetsverk.
Krigsfiskalen skall ha ett ordentligt tilltaget rum för sitt ändamål."
Hvarför skulle man t. ex. slå sönder det i tre smårum? Det kan jac*
K*® ''fatt®- Jag känner ju till krigshofrättens organisation, och jag kan
därför, som sagdt, icke förstå, huru man kunnat drifva upp antalet
rum till tio, såvida man icke afsett att anskaffa ett särskildt rum för
hvarje ledamot, dar han skulle kunna ga in och hvila sig efter det
ansträngande arbetet med att sitta och döma de stunder, det förekommer.
Någon annan möjlighet att förklara, hvarför det skall vara
tio rum, kan jag icke finna.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Öfverläggningen förklarades härmed vara afslutad. Efter af herr
talmannen gifua propositioner a de därunder framkomna yrkandena
afslog kammaren såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet.

§ 9.

Föredrogos häruppå statsutskottets utlåtanden, nföl79, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående om- och tillbyggande
af Kronprinsens husarregementes kokinrättningsbyggnad i Malmö
samt om uppförande därstädes af en mässbyggnad för regementets
underofficerare och manskap m. in., och n:o 180, i anledning^ Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag till marinintendenturkåren m. m.

Kammaren biföll hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ io.

Om extra'' ° Till behandling företogs nu statsutskottets utlåtande n:o 12, aii Ön<«n

at f Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje,

tjänstemän fJarde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarne gjorda
och betjänte. j1 amsmllnmgar om anslag för beredande af extra lönetillägg för år
1909 åt en del tjänstemän och betjänte m. m.

47 Nso 65.

Lördagen den 15 Maj. f. m.

1 den af Ivungl. Maj:t till Riksdagen den 14 januari innevarande
år aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behot hade gn dgl
Kungl. Maj:t föreslagit, att till beredande, i enlighet med de i stats- tj(inatemän
rådsprotokoilet öfver tinansärenden för den 12 i samma månad angifva och betjänte.
^rundel'', af extra lönetillägg för innevarande ar åt eu del tjänstemän (Forts.)
och betjänte å extra stat för år 1910 måtte anvisas såsom förslagsanslag
under andra till och med nionde hufvudtitlarne vissa angifna belopp.

Utskottet hemställde, . „ .

att Riksdagen måtte, i anledning af hvad Kungl. Maj:t under 2, d, 4,0,

6, 7, 8 och 9 hufvudtitlarne föreslagit i fråga om beviljande åt anslag för
beredande af extra lönetillägg för innevarande år åt en del tjänsteman

och betjänte inom de olika departementen jämte därtill hörande ämbetsverk,
kårer och stater under nedannämnda hufvudtitlar på extra stat
för år 1910 anvisa särskilda förslagsanslag till följande belopp, nämligen:

___U» /lun h 4-''«tn rl f l f nl n vnnfir "I 20.000:

under

andra hufvudtiteln.................. kronor

tredje » .................. *

femte

sjätte

sjunde

åttonde

nionde

120,000

11,000

8,110

15.000
180,000

98.000

60.000
20.000

» mumie " .................. - —''■---- .....

att utbetalas med iakttagande, att för beräknande af extra lönetillägg
skulle gälla följande grunder:

l:o) Extra lönetilläsg utgår där ej sådant fall ar för handen, som

under 2:o) sägs, , . •.

till tjänsteman, hvilkens tjänstgöring är förlagd till hufvudstaden
med 15 procent å kontant aflöning, dock icke i något fall med högre
belopp än 1,000 kronor, och

till tjänsteman, hvilkens tjänstgöring är förlagd till annan ort,
med 12 procent å kontant aflöning, dock icke i något fall till högre
belopp än 800 kronor, samt,

i hvad angår betjänte, med 25 procent a kontant aflöning, om
tjänstgöringen är förlagd till hufvudstaden, men eljest med -

procent å sådan aflöning. 0 . , , u

2:o) Ingår i aflöningen bostads- eller boställsfbrman in natura, skall
det enligt nästföregående moment beräknade lönetillägget minskasjned
ett belopp, motsvarande 10 procent af de kontanta aflöningsförmanei,
hvarå tillägget beräknats.

3:o) Från åtnjutande af extra lönetillägg undantagas, förutom na

r adshöfdin garna, .. .

a) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmaner åt statstjänst tor innevarande
år uppgå till högre belopp än 9,500 kronor eller, om deras
tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 9,300 kronor;
skolande, ifall nämnda aflöningsförmåner öfverstiga 8,500 kronor, det
extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp, än som svarar
mot skillnaden mellan 9,500 kronor eller, om tjänstemannen har sm
tjänstgöring förlagd till landsorten, 9,300 kronor, å ena, samt förenämnda
aflöningsförmåners belopp, a andra sidan,

>'':o 65. 48

Lördagen den 15 Maj, f. m.

lö°neiiUäaaa/Lti- ^ *iiins,»män, ^vilkas inkomster af arbete, det extra lönetillénM
lagg0* oberaknadt, under år 1908 åt vederbörande taxeringsmyndmtjänstemän
.^er uppskattats till högre belopp än 9,500 kronor eller, om deras
och betjånte. tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 9,300 kronor;
(Forts.) skolande, ifall nämnda inkomster öfverstiga 8,500 kronor, det extra
lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp, än som svarar mot
skillnaden mellan 9,500 kronor eller, om tjänstemannen har sin tjänstgörmg
förlagd till landsorten, 9,300 kronor, å ena, samt förenämnda
inkomsters belopp, a andra sidan,

c) de tjänstinnehafvare, hvilkas aflöningsförmåner vid 1901. 1902
1903, 1904, 1905, 1906, 1907 eller 1908 årens riksdagar ny- eller
omreglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas
fastställande.

. d:o) Jj.x^.ra lönetillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte,
hvilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd eller
eljest utgar etter af Riksdagen pröfvade grunder.

„ ^:°) Extra lönetillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, livilka
utgå af statsmedel. Där aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock
af andra medel, beräknas extra lönetillägg endast å den del däraf,
som. utgar af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid univS^etei1
ex^.ra. lönetillägg må beräknas å hela det belopp, hvartill
aflömngen blifvit, på sätt i nästföregående moment sägs, bestämd att
minst uppgå, utan afseende dära att till bestridande af universitetens
utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel.

Extra lönetillägg beräknas å följande slag af aflönincsför maner: -

lön;

tjänstgöringspenningar;

kontant bostads- och inkvarteringsersättning;

arfvode;

med lön likställdt lönetillägg; samt
dagaflöning vid flottan.

7:o) Extra lönetillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön
eller arfvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en af
dessa, nämligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, därest
denna på. mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han
först blifvit befordrad; samt

8:o) Extra lönetillägget anses tillhöra lönen.

75 ,u£åtandet var fogad reservation af herrar Olsson i Fläsbro,
Jrersson i Tallberg, Ström i Transtrand, Nilson i Örebro och Christiernson,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte, i anledning af hvad Kungl. Maj:t under 2,
o, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 hufvudtitlarne föreslagit i fråga om beviljande
a* ar}^ao beredande af extra lönetillägg för innevarande år åt eu
del tjänstemän och betjente inom de olika departementen jämte därtill
hörande ämbetsverk, kårer och stater under nedannämnda hufvudtitlar
pa extra stat för år 1910 anvisa särskilda förslagsanslag till följande
belopp, nämligen:

40 S:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

under andra hufvudtiteln.................. kronor

» tredje » .................. »

» fjärde » .................. *

» femte
>» sjätte
» sjunde
» åttonde
nionde

80,000

8,000

6,000

10,000

120,000

65.000

40.000

15.000

att utbetalas med iakttagande, att för beräknande af extra lönetillägg
skola gälla följande grunder:

l:o) Extra lönetillägg utgår där ej sådant fall är för bauden, som

Om extra

lönetillägg åt
en del
tjänstemän
och betjänte,
(Forts.)

under 2:o) sägs,

till tjänsteman, bvilkens tjänstgöring är förlagd till hufvudstaden,
med 15 procent å kontant aflöning, dock icke i något fall med högre
belopp än 700 kronor, och

till tjänsteman, hvilkens tjänstgöring är förlagd till annan, ort,
med 12 procent å kontant aflöning, dock icke i något fall till högre
belopp än 500 kronor, samt

i hvad angår betjänte, med 25 procent å kontant aflöning, om
tjänstgöringen är förlagd till hufvudstaden, men eljest med 20 procent
å sådan aflöning.

2:o) Ingår i aflöningen bostads- eller boställsförmån in natura,
skall det enligt nästföregående moment beräknade lönetillägget minskas
med ett belopp, motsvarande 10 procent af de kontanta aflöningsförmåner,
hvarå tillägget beräknats.

3:o) Från åtnjutande af extra lönetillägg undantagas, förutom

häradshöfdingarna,

a) de tjänstemän, hvilkas afiöningsförmåner af statstjänst för innevarande
år uppgå till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras
tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor;
skolande, ifall nämnda afiöningsförmåner öfverstiga 7,000 kronor, det
extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp, än som svarar
mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen bär sin
tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, a ena, samt förenämnda
afiöningsförmåners belopp, å andra sidan,

b) de tjänstemän, hvilkas inkomster af arbete, det extra lönetilllägget
oberäknadt, under år 1908 af vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattats till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras
tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor;
skolande, ifall nämnda inkomster öfverstiga 7,000 kronor, det extra
lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp, än som svarar mot
skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring
förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda
inkomsters belopp, å andra sidan,

c) de tjänstinnehafvare. hvilkas afiöningsförmåner vid 1901, 1902,
1903/1904, 1905 1906 1907 eller 1908 års riksdagar ny- eller omreglerats
efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas
fastställande.

4:o) Extra lönetillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte,

Andra Kammarens Prot 1909. N:o 65.

N:o 65. 50

Lördagen den 15 maj, f. m.

bFvit /L,Ko>lllmg och RiksdaS till siffran bestämd
en del eel" eljest utgar efter af Riksdagen pröfvade grunder.
tjänstemän o 5:°) Extra lönetillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, hvilka
och betjänte. utgå af statsmedel. Där aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock
(Forts.) af andra medel, beräknas extra lönetillägg endast å den del däraf som
utgar af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten
®ira, lönetillägg må. beräknas å hela det belopp, hvartill aflönino-en
blitvit, pa sätt i ^nästföregående mpment sägs, bestämd att minst uppträ
utan afseende dära att till bestridande af universitetens utgifter användas
jämväl andra medel än statsmedel.

„ 6:°) Extra lönetillägg beräknas å följande slag af aflöninmsförmaner:
°

lön;

tjänstgöringspenningar;

kontant bostads- och inkvarteringsersättnimr;

n i ö o ''

artvode;

med lön likställdt lönetillägg; samt
dagaflöning vid flottan.

7;o) Extra lönetillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön
eller arfvode för två eller flera befattningar, utgår endast för eu af
dessa, nämligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, därest
denna på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han
först blifvit befordrad; samt

8:o) Extra lönetillägget anses tillhöra lönen.

feedan utskottets hemställan föredragits, begärdes ordet af

Herr Persson i Tallberg, som anförde: Herr talman! Som herrarna
finna af den vid detta utlåtande fogade reservationen, har jag icke kunnat
vara med om det beslut, hvartill utskottet kommit. Skälen därtill äro flera.
Jag kan för min ^clel icke finna, att något verkligt behof föreligger
att utan en föregående pröfning gifva lönetillägg åt personer, som
hafva en årlig inkomst af öfver 8,000 å 9,000 kronor. För min del
har jag den uppfattningen, att jag hellre skulle vilja beteckna en sådan
åtgärd rentaf som okynnespolitik. Man kan väl icke tala om
någon brist, eller att någon af dessa tjänstemän skulle lida nöd, utan
snarare tvärtom. Våra finansiella förhållanden torde också vara sådana,
att de höra mana oss till en viss försiktighet, och vi borde endast
tråda emellan med lönetillägg åt de tjänstemän, som ha så låga
löner, att det kan förefinnas något behof af sådant tillägg.

Da jag talar om vara finansiella förhallanden, så måste jag medge,
att jag för tillfället icke fullt begriper vår finanspolitik. Ty ena dagen
uppträder här vår fackminister på området och målar våra finanSiella^
förhållanden i de allra mörkaste färger och går omkring — om
jag så får uttrycka mig — och söker med ljus och lykta efter inkomster
för att därmed täcka de viktigaste utgifterna, och jag skulle vilja
saga, att han nästan både lockar och trugar oss att lägga på svenska
folket nya skatter, för att vi skola kunna fylla budgetsbehofven. Den
andra dagen återigen framträder ett annat statsråd med hurtigt mod
och sätter millionerna i rullning, och vi votera millioner i tjogtal och

61 N:o 65.

Lördagen deri 15 Maj, f. m.

handla så som hvar dag vore den sista. Under alla förhållanden tror Pm extra
jag emellertid, att ställningen är sådan, att vi icke böra fatta ett så- *99 ‘
dant beslut, som utskottet här har föreslagit. Jag tror nämligen, att tjänstemän
om vi gå med på reservanternas förslag att meddela lönetillägg med och betjänte.
respektive 500 kronor och 700 kronor åt dem, som hafva upp till 7,000 (Forts.)
kronors inkomst, sa skulle man kunna saga, att all rättfärdighet vore
uppfylld. . ,, ...

Det kan visserligen synas mera hopplöst nu ån någonsin att söka
förorda eu sådan åtgärd, då reservanterna denna gång icke äro flera
än fem, under det att de förlidet år voro nio och vi ändå förlorade
i den gemensamma omröstningen, men jag gör mig icke. skyldig till
nå^on öfverdrift, och jag tror icke, att herr Sjö skall ta illa upp, om
jag säger, att han icke öfvergifvit sin ståndpunkt, utan har samma
uppfattning nu som förlidet år. Att han icke finnes bland oss reservanter,
det°är endast ett uttryck för hopplöshet hos honom, som eljest
brukar strida till sista man, och jag hoppas, att han också skall göra
det i dag, så att han förenar sig med oss reservanter. Om vi skulle
komma i minoritet, som vi äro vana att gorå, vi, som föra sparsamhetens
talan, så kunna vi dock hafva den trösten, att, om också majoriteten
i Riksdagen är emot oss, vi dock kunna vara öfvertygade om,
att det stora flertalet af svenska folket är med oss. Och skulle vi,
herr talman, i detta afseende verkställa ett referendum till folket, så
skulle vi komma till ett resultat, som _ nog de herrar, som utgjort
utskottets majoritet, skulle finna fullständigt afgörande. Jag är öfvartygad
om, att vi skipa full rättvisa, om vi besluta _i öfverensstämmelse
med reservanternas förslag. För min del skulle jag, såsom då fråga
var om dyrtidstilläggen, endast vara med om ett mindre belopp,^ men
af opportunitetsskäl och för att möjligtvis kunna vinna bifall, ^sa har
jag i likhet med mina kamrater bland reservanterna gått med på lönetillägg
å så högt belopp, som i reservationen angifves. Jag skalig därför,
°herr talman, be att på grund af dessa skäl få yrka afslag å utskottets
hemställan och bifall till reservationen.

Häruti instämde herrar Sandquist, Danielsson, Lelisell, Olsson i
Fläsbro, Olsson i See, TYdson, Olofsson,.. Bromée i Billsta, Mogren,

Lindgren i Skog, Hedström, Nilson i Örebro, Andersson i Stärte,

Ersson, Hansson, Ström i Transtrand, Karlsson i t jäl, Åslund, Karlsson
i Mo, Hellgren, MorsellIgel, Thavenius, Berggren, Bogren, Kristensson
och Carlson i Herrljunga.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Swartz: Herr talman,
mina herrar! De förslag om extra lönetillägg, som i ar blifvit
från Ivungl. Maj:ts sida förelagda Riksdagen till godkännande och som
hafva af utskottet tillstyrkts, äro ju med afseende på sin omfattning
af alldeles samma beskaffenhet som i fjol. När dessa förslag i fjol
framlades, så veta ju herrarna, hvad anledningen därtill var. Det var
endast och allenast eu sträfvan att söka såvidt möjligt skipa rättvisa
mellan å ena sidan de verks ämbetsmän, hvilka icke voro i tur att få
sina lönestater reglerade efter de nya normerna, och å andra sidan
ämbetsmännen i de verk, som hade kommit i den lyckligare turen.

N:0 65. 52

Lördagen den 15 maj, f. m.

Om extra * Det var således icke samma egenskap, som torr både vidlådt de s. k.

en7fi &t dyrtidstilläggen, förslaget var icke uteslutande beroende därpå, att
tjänsteman mau ansaS’ alt ett tillägg skulle ges nätt och jämt så stort som man
och betjänte. kunde anse, att ciet nödvancnga bekofvet kräfde, utan detta var ett
(Forts.) lönetillägg af eu annan beskaffenhet, för att savidt möjligt utjämna
den orättvisa, som för individen ju måste anses ligga däruti, att han
på grund af förhållanden, öfver Indika han på intet sätt kunde råda,
tick vänta längre på den genomgående lönereglering, som hans kamrater
i de lyckligare verken redan kommit till. Jag skall därför icke
tillåta mig att nu närmare ingå på denna fråga, ty den anser jag
vara utdebatterad i fjol, och genom Riksdagens då fattade beslut blef
från Riksdagens sida den princip godkänd, som då lades till grund för
samma förslag som äfven nu föreligger. Det synes mig därför, att
skulle någonting kunna föranleda en förändring i detta förhållande,
så skulle det^väl vara någonting, som tillkommit sedan i fjol. Man får
väl icke förvåna sig, om de personer, som i fjol fingo det erkännande
från Riksdagen, att de stodo i en orättvisare och obehagligare ställning
än deras kamrater i andra verk och därför fingo sitt extra lönetillägg —
om dessa personer nu i år, sedan de uppburit detta lönetillägg under* ett
år, men nu skulle af Riksdagen få det beskedet: »nej, nu tycka vi icke
att saken ligger på samma sätt som i fjol, utan på ett annat sätt» —
vilja ha några skål, som förklara eu sådan förändrad ställning. Och
för att ^Riksdagen själf skulle kunna förklara eu sådan förändrad ställning,
så måste det föreligga några bestämda skäl talande därför. Men
de skälen_ söker jag fåfängt efter. Såvidt jag förstår, har från reservanterna
icke uppgifvits mer än ett enda" skäl, och det är, att man
med hänsyn^ till den finansiella ställningen bör söka göra besparingar.
Men jag^ undrar, om det är så alldeles rätt, när man reglerar en budget
af sådan beskaffenhet som deuua, att då gå till väga så, att man
först ser efter huruvida man kan pålägga den eller den utgiften, eller
om man icke först får lof att undersöka utgiftens natur och därefter,
om man funnit utgiften vara nödvändig, försöka skaffa medel för att
bestrida den. Så är ju dock förhållandet med alla ordinarie anslag.
Och jag skulle vilja säga, att ur de löntagares synpunkt, som kommit
i åtnjutande af detta lönetillägg i fjol, måste det rentaf till sin

natur vara eu ordinarie utgift från Riksdagens sida, till dess genom
löneregleringen äfven deras löneförhållanden blindt ordnade på ett
slutgiltigt sätt. oa, aet skulle helt säkert väcka en misstämning, som
jag för min del icke kan beteckna annat än som fullt befogad från

vederbörandes sida, för den händelse en ändring i detta beslut skulle

komma till stånd, sä mycket mer som, såvidt jag bar mig bekant,

ingen annan ^ ändring i vederbörande tjänstemäns ställning inträdt än
den, att de fatt.sina tjänstgöringsåligganden skärpta genom ett reskript
från Ivungl. Majrts sida, som ålagt dem att tjänstgöra fem timmar på
arbetsrummet, under det att det förut icke funnits någon sådan bestämmelse
och under det att, såsom herrarna veta, för tjänstemännen i de
nyreglerade verken tiden är satt till sex timmar. Skillnaden mellan
fem och sex timmar^ kommer sig däraf, att äfven med detta extra lönetillägg
pa manga halla icke på långt när och på intet enda håll helt
och hållet uppnäs samma förmåner, som genom de nya lönerna beredas

63 Ji:o 65.

Lördagen den 16 Ma], f. in.

tjänstemännen i de verk, som varit lyckliga nog att fä sina löneför hållanden

reglerade. . ... . en <ui

.Ta" vågar därför vördsamt och varmt rikta en vädjan till kamma- tjänstemän
ren att” icke kammaren måtte genom ett beslut, hvars innebörd icke‘ och betjänte.
kan annat än förefalla ganska främmande för dem, soni konnne att (Forts.)
häraf träffas, gå ifrån det beslut, som kammaren eller Riksdagen torra
året fattade (jag minus icke hur förhållandet da var, om kammaren
redan från början fattade detta beslut eller beslutet tillkom först efter
Gemensam votering — men Riksdagen har i hvarje fall fattat det).

Gör kammaren det, så sviker kammaren eu hel del förhoppningar och
försvårar i högst väsentlig mån existensmöjligheterna för åtskilliga åt
dessa personer, som nu helt naturligt hafva invaggat sig i den jörhoppnin"en,
att till dess de kunna komma att bli likställda med sina tyckligare
kamrater, så skola de väl åtminstone fa hvad Riksdagen i fjo
gaf dem.

Herr Christiernson: Herr finansministern erinrade om, att det
denna gång icke gällde, såsom i fråga om dyrtidstilläggen, att åt hjälpa
så att säga någon nöd eller att gifva de tjänstemän, som hade för
litet, en tillfällig hjälp. När förhållandet icke är sådant, utan tiar det
som'' här är fråga om de högst aflönade tjänstemännen, finner jag, att
man mycket väl kan taga i öfvervägande, huruvida detMöreslagna lönetillägo-et
skall utbetalas eller icke. Hade det varit fråga om de föregående
s. k. dyrtidstilläggen, både man, menar jag, nog icse kunnat
resonera om saken, utan sett sig tvungen att utbetala dessa. Men bär
är det ju så, som den förste ärade talaren framhöll, att det icke älta!
om folk, som på något sätt äro i betryck, utan om sådana, som
göra anspråk på en lönereglering, som staten i viss man tillmötesgått
på det sättet, att staten, så att säga, gifvit förskott på eu lönereglering,
som Riksdagen ännu icke bär godkänt. Men det får jag såga, att
därför att Riksdagen ett år gifvit ett lönetillägg till de högst afionade
tjänstemännen, kan detta icke anses vara bindande för denna Riksdag
att göra detta. Jag skall be att fa påpeka för herr finansministern, lfall
han icke har reda därpå förut, att det dock har inträffat något
sedan förra riksdagen, nämligen allmänna nyval till Andra Kammaren.

Bland annat har därigenom eu uppfattning, som kanske icke förut fanns i
Andra Kammaren, kommit att där göra sig gällande, nämligen att de
högre tjänstemännens löner icke behöfva ökas sa mycket, utan att man
skulle kunna spara på det hållet.

Vidare har herr finansministern känt sig indignerad öfver, att herr
Persson i Tällberg och öfriga reservanter velat spara på detta sätt.

Här talas om dåliga tider bland alla samhällsklasser, och man pastar
till och med, att miljonärerna få draga in på staten till följd åt dessa
dålica tider — det senare känner jag nu icke till, ty jag har icke
nå "ra bekanta bland detta slags människor. Bland alla samhällsklasser
talls det emellertid, som sagdt, om de dåliga tiderna. Det finnes
också många, som icke ha råd att äta sig mätta ens, och mänga lida
för närvarande betryck i vårt land. Men den enda klass af människor,
som icke ha någon‘känning af de dyra tiderna, är naturligtvis tjänstemännen
och i första rummet de högre tjänstemännen. Jag läste har -

N:o 65. 54

Lördagen den 15 Maj, f. rn.

Om extra'' omdagen i en tidning — jag tror det var ett konservativt blad — eu
en del ay.tlkei af en kåsor> som gillade öfver de dåliga tiderna. Han framtjänstemän
köll datt, bland annat, att man pa teatrar ocli restauranger icke kan
och betjänie. märka, att det var dåliga tider. Och hvarför? Jo, därför att dessa
(Forts.) ställen besökas, hufvudsakligen af den grupp af människor, hvarom här
är fråga, som icke ha den ringaste kännedom om dåliga tider, såvida
de icke läst i tidningarna, att andra människor lida af dessa dåliga
tider. °

Jag finner för min del, att just vid en riksdag som denna, då
herr finansministern så målande, så öfvertygande, ja, rent af öfverväldigande
har visat för oss, att det är mycket dåliga tider, oör man
söka °göra besparingar öfverallt. Men regeringen har minsann icke
föregått med sä godt exempel härvidlag. Herr finansministern tyckes
icke hafva samma inflytande öfver regeringen som öfver Andra Kammaren,
när det gäller att skildra de dåliga tiderna. Vi veta, att de
»niga ministrarna icke alls tagit något intryck af denna skildring. Hå
menar jag, att det kan vara skäl för Andra Kammaren att vis*a, att
den vill söka spara, där det är möjligt, och således äfven med afseende
å de ..extra lönetilläggen, när det icke är fråga om dem, som blott
ha nätt och jämt hvad de behöfva. I den till betänkandet fogade
reservationen är endast fråga om, att de, som ha öfver 7,700 kronor,
icke skulle komma i åtnjutande af dylikt tillägg.

Kur olika tankar vi än ma ha om behofven och behofvens utveckImg,
får jag för min del säga, att den där gränsen på 7,700 kronor,
den tycker. jag aldrig borde vara tillåten för någon att öfverskrida.
Den, som icke kan lefva på och få debet och kredit att gå ihop på
en årsinkomst af 7,700 kronor, är en samhällsfarlig individ, som renlaf
borde exporteras.

Det har framhållits af herr finansministern såsom synnerligen
orättvist, om man skulle taga bort detta lönetillägg för de högre
tjänstemännen. De ha nämligen blifvit pålagda en tunga, som skulle
bestå i Hem timmars daglig, tjänstgöring på ämbetsrummet», som det
heter, därför att man vill inbilla folk, att det år så många ämbetsmän,
som också arbeta utanför tjänsterummet. Naturligtvis finnes det
nog en och annan, som är flitig och tar hemarbete. Men i allmänhet
är det nog sa, att när flertalet af tjänstemännen går från sin byrå,
så . anse de sig ha gjort för statens räkning, hvad staten skäligen kan
kräfva af dem. Jag tycker, att när man talar om, att man skärpt
deras tjänstgöringstid till fem timmar, så är detta ett oriktigt uttryck.
Man har i ^själfva verket endast hindrat dem från att gå sysslolösa
under en något längre tid af dygnet. Vi veta sedan gammalt, att
arbete befordrar hälsa och välstånd. Och jag tycker därför, att tjänstemännen
borde vara synnerligen tacksamma för att Riksdagen hindrat
dem från att gå sysslolösa.

Jag. har under det anförande, som herr finansministern hållit, icke
öfvertygad om hvad han sade om behöfligketen af extra lönetillägg
för de högst aflönade tjänstemännen, utan hans anförande har
tvärtom styrkt mig i min uppfattning, att reservanternas skäl äro de
enda, som äro riktiga. Och därför, herr talman, skall jag be att få

>'':o tö.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

förena mig med lierr Daniel Persson i hans yrkande om afslag pa ut- °''n .e.xlra.
skottets hemställan och bifall till reservationen. nee‘n aJft

tjänsteman

Herr Persson i Stallerhult: Denna fråga har varit föremål för och betjante.
förberedande behandling af ledamöter från hvarje afdelning inom ut- (Forts.)
skottet. Förut om åren har jag tillhört denna sammansatta afdelning,
men i år har jag icke varit ledamot af densamma. Ifrån den afdelning,
där jag har min plats, har herr Thorsson haft detta uppdrag,
om jag icke missminner mig. Och då han icke är bland reservanterna
eller antecknat sig som frånvarande, borde han här ha försvarat utskottets
ståndpunkt. Jag skall emellertid icke försvara utskottets
hemställan, ty min åsikt sammanfaller med herr Daniel Perssons, och
jag instämmer i hvad han nyss uttalade.

Vid fjolårets riksdag, då denna fråga förelåg till behandling, valen
reservation bifogad utskottets betänkande af samma innehåll som
den af reservanterna nu afgifna. Den var undertecknad af samtliga
statsutskottsledamöter från denna kammare, och således äfven af mig.

Andra Kammaren fattade sitt beslut i enlighet med reservationen,
men vi tappade i alla fall i den gemensamma voteringen. Här i
kammaren afgåfvos 135 röster för reservationen och 81 för utskottets
hemställan eller för ja-propositionen, och högre anslaget segrade med
sammanlagdt 189 röster mot 149. Således stod Första Kammaren
tämligen enig om sin uppfattning.

Nu har frågan åter kommit under Riksdagens ompröfning^ och
jag får för min del säga, att jag anser att en förändring i fjolårets
beslut ej bort göras. Yi beslöto då att stanna vid^ 8,500 kronor. .. De
tjänstemän, som hade högre inkomst, skulle icke få något extra lönetillägg.
Men nu har detta maximibelopp blifvit höj dt med 1,000
kronor. Det är ju emellertid blott några få tjänstemän, som genom
denna förhöjning skulle komma i åtnjutande af extra lönetillägg. Jag
tror därför, att det varit hälsosammare, om vi vidblifvit fjolårets beslut.

Det är då möjligt, att statsutskottets ledamöter enat sig^om och vidblifvit
fjolårets beslut utan reservation. Nu bär icke så skett, utan
en högre summa har begärts, och då naturligtvis icke Andra. Kammaren
med sin nuvarande sammansättning i denna fråga kan intaga en
annan ståndpunkt än i fjol, så blir det den gemensamma voteringen,
som kommer att bestämma frågans utgång. Då är det möjligt, att
det högre beloppet segrar, det håller jag icke för otroligt. Men jag
anser det icke lämpligt att plocka till de högre löntagarne äfven
extra lönetillägg. För landsstatens tjänstemän ha vi beviljat ett extra
lönetillägg, som står i harmoni med det, som är föreslaget i reservationen.
Att därför nu anslå extra lönetillägg åt tjänstemän med
intill 9,500 kronors inkomst är att gå väl långt..

Jag kan sålunda, herr talman, icke för min del yrka bifall till
utskottets förslag, utan vid en blifvande votering kommer jag att
rösta med reservanterna, ehuru jag icke är antecknad som sådan.

Herr Widén: Herr talman! Det skäl, som af den förste talaren
anförts mot utskottets förslag, är af den beskaffenhet, att det kan anföras
mot hvarje anslag, och det skulle framförallt kunna anföras för

N:o 65. 56

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Iön7umgrg\t ?Äg ,Lå-;ialtr11Öneyiegleringar'' -Drt ar alltid fullt lika talande. Det
dd ®“da > ?om andr°g3’ var nämligen, att statens finanser äro dåliga.
tjänstemän det*a kan ®agas mot beviljande af hvarje anslag, af hvilken be oci

betjante. skatfenhet det ma vara. Om man därför vill komma till ett rätt repris.
) su tat maste man pröfva beskaffenheten af de anslag, som begäras
och det bor man gorå äfven här. Äfven med fara att ansesVara
såsom den näst siste talaren uttryckte sig, »eu samhällsfarlio- person»

SÄMSK51*hiaÄ ias

Anledningen till att förslaget kommit fram är ju endast och

icke
När

11 it, o n Uimu0ni XVUlilUiili lld/Iil ciJ ju Gl"

allenast det, såsom för öfngt herr finansministern antyda att uc

rrar tnr torr „n_ •• i . , ... J ’ „

ämbetsverkens loner pa en gång.

gär

man

för sig
håller

att reglera alla
på i liera år att

det

.... . - »uu genomföra löneregleringar för olika

embetsverk, maste det bli så, att åtskilliga ämbetsverk få vänta. Man

ämbete h ^ T* det Vara OTaS^a- att tjänstemännen i de
?k’ ? j komma senare, fa vänta många år, innan deras löner
lnamelsevis komma upp till lönerna inom de ämbetsverk, hvilka

extrak);mnlfa11 •tl< lg%e’ ,Defc Yar .skäiet, hvarför man i fjol beviljade

Änne1 ? rlp "g8i’ V ?VarS bevi Jande jag äfven då talade. Tjänstemannen
i de ämbetsverk, exempelvis länsstyrelserna, hvilka fin-ro höjda

exS Wtiir 1 rfjf beSrktfde löneregleringen, behöfva
t V -oxlägg, da de i ar komma upp till högre lönesatser, men
t. ex. loi tjänstemännen i mynt- och kontroll verket, för hvilka vi först
^ .leglerat lönerna ar forhållandet ett annat. De fingo i fjol extra
lönetillägg, men skulle i ar, därest reservanternas förslag gingeJ igenom

öfver hrTv 1 lönetillägg, för så vidt deras aflöning

erskndei en viss maximisumma, hvarom mera framdeles. Det blefve

bättrar]1 V -ett “eUan?fi dä de icke kornine i åtnjutande af förlattrad
löneförmån. Jag vill erinra om att denna sak noo- spelar en

a >°r oJ , det Jfr^emäLUufT-me? de ifcminkomstei-, s°om bär äro

ha meilai? 7n0? bl?ffie-m Dad 1 lakomst icke endast för dem, som
bJ-nmip, V'',0UJi °C\8’°00 kronors lön, utan äfven för dem, som ha
lnkomstei därunder, d. v. s. alla, som komma upp till sådan lön, att

Detta ^ma.-im,um af lönetillägget, hvarvid reservanterna stannat.
4mn 1- for tjänsteman mom Stockholm, som ha eu lön af omkring
4,600 honor, och for tjänstemän i landsorten, som ha eu lön af omkring

ml] htTT L n\man Jamf" desf tjänstemäns löneförhållanden i fjol
med hvad de enligtreservanternas förslag skulle bli i år, finner man att
eu tjänsteman med o,000 kronors lön enligt reservanternas försko- skulle
eib alla, om lian bor i Stockholm, 50 kronor mindre än i fjol och, om

med 6 000 11andsorte“:. 10J kl''onor mindre än i fjol. En tjänsteman
med 6,000 kionors lön skulle erhålla, om han bor i Stockholm, 200
kronor mindre och om han bor i landsorten, 220 kronor mindre. En
tjänstemän med i,000 kronor skulle erhålla respektive 300 och 340
*ronoi mindre. Slutligen skulle en tjänsteman med 8,000 kronors lön

hInallhorriSStSkie kroaol\ °ch 900 kronor mindre, allteftersom

krön 1 1" Sn ■ kb? o el.ler ? landsorten; för eii tjänsteman med 8,500
hionois lön blir skillnaden i båda fallen 1,000 kronor.

sim bPsnLdGt tJ''a \ alIt f£n mina herrar- tjänstemännen ha
bestämda inkomster ar mr ar i olikhet med affärsmän och andra,

57 N:o 65.

Lördogcii den 15 Maj, f. m.

och det gör, att de i allmänhet på förhand inrätta sin.ekonomi efter
hvad de ha. Nu måsie vi väl alla erkänna, att det icke av sa lätt en j"
att reglera sina utgifter, så att det går ihop, om man år van att lia tjänstemän
en år från år stående inkomst och så denna ett år sättes ned med och betjänte,
t. ex. 1,000 kronor. För min del är jag en tjänsteman i den ställning, (Forts.)
att jag har så hög lön att jag icke kommer under de förhallanden, som
här äro berörda. Men af min egen erfarenhet vet. jag dock, att man
får ställa sin ekonomi ganska klokt, äfven da det gäller en vida mindre
minskning än på 1,000 kronor, för att debet och kredit skola ga ihop.

Allt tal om att dessa tjänstemän föra ett slösaktigt lefnadssätt tillbakavisar
jag såsom oriktigt. Att den uppgiften kan vara riktig, att
tjänstemännen bär i Stockholm äro de, som. hufvudsakligen besöka
teatrarna, det betviflar jag högeligen. De tjänstemän, som lag. ar
bekant med, tillhöra åtminstone icke dem, Rom förnämligast besöka

dessa nöjesaustalter. , ...

Man kan icke heller säga, att det här ifrågasätta lönetillägget ai
något obilligt i förhållande till de löneregleringar, som skola ske eller
ha skett. Jag ger reservanterna fullkomligt rått däri, att det icke ar
rättmätigt, att dessa extra lönetillägg tagas till så stora, att vederhörande
tjänstemän sammanlagdt få precis lika mycket, som de skulle
få efter en ny lönereglering; det är i alla fall.skillnad pa såväl.deras
tjänstgöringstid som tjänsten i öfrigt. För de här ifrågavarande tjänstemännen
är ju tjänstgöringstiden i allmänhet endast fem timmar, da
den däremot inom de reglerade verken utgör sex timmar eller mera.
Men det är heller icke så, att tjänstemännen genom dessa extra lönetillägg
komma upp till samma inkomstbelopp som åtminstone .de .centrala
ämbetsverkens tjänstemän — och det är ju dem det förnämligast
bär gäller — få enligt de nya löneregleringarna. Om man tänker pa
kammarrätten och kammarkollegium, som reglerades förra aret, samt
statskontoret, som reglerades år 1907 och hvilkas .stat kan anses som
normalstat, så visar det sig, att de nu ifrågavarande tjänstemännen i
första graden skulle med det extra lönetillägget i allt fall fa, beroende
pa olika ålderstillägg, från 400 till 550 kronor mindre an hvad
tjänstemännen inom motsvarande lönegrad ha enligt statskontorets
stat. I andra graden skulle de få från 475 till 625 kronor mindre i
lön och i tredje graden respektive 700 och i40 kronor mindre. JNu
skall visserligen från dessa belopp dragas pensionsafgift, som tjänstemän
på ny stat äro skyldiga att utgifva, men i alla fall blir skillnaden
betydlig mellan de löneförmåner, som uppstå genom det extra
lönetillägget och dem, som erhållas i de nyreglerade ämbetsverken.

Det synes mig minst sagdt egendomligt, om Riksdagen l.ar skulle
fatta ett annat beslut än i fjol i denna fråga. Det är visserligen
sant, att beslutet i fjol kom fram genom gemensam votering, men i
allt fall ställer sig beslutet ur vederbörande tjänstemans synpunkt pa
samma sätt, som om det fattats af båda kamrarna hvar för sig. Det vore
så mycket egendomligare, om Riksdagen i ar fattade ett. beslut, gående
i den af reservanterna föreslagna riktningen, som ju genom den
reglering, som skedde i fjol, beloppet af det extra lönetillägget i ar
skulle blifva betvdligt mindre än då. I fjol beräknades de extra lönetilläggen
till 936,700 kronor, i år till allenast ol2,110 kronor. De

h'':o 65. £8

Lördagen den 15 Maj, f. m.

«^CVtvisa alltsä ea ski.1l^ad det,ta året till favör på 424,590 kronor. Det

en del vore s°m sagdt. ratt egendomligt, om Riksdagen nu skulle fatta ett
tjänstemän annat beslut an i fjol, da utgifterna därför sålunda skulle blifva nära

och betjänte. en halt million kronor mindre än då.

(Forts.) Nu ka reservanterna räknat ut, att deras förslag skulle skaffa

staten eu besparing pa sammanlagdt 168,110 kronor. Det är emellertid
gitvet, att denna beräkning icke kan vara annat än approximativ:
den kan darfor icke af mig granskas ock följaktligen icke keller bestndas,
men det kan i allt fall med skäl sättas i fråga, huruvida beräkningen
är riktig. Huru som helst, synes mig besparingen i fråo-a
icke vara sa stor, att det därför är skäl att frångå de grundsatser

Si°-i FT* ilgi,gaHand?, 1 fJo1 ocl1 som tjänstemännen för sin del med
skal trött skulle fa galla allt fortfarande. Det synes mig vara alldeles
oriktigt, lat vara att beslutet i fjol tillkommit på den gemensamma
voteringens väg. Det kan icke vara rätt, att Riksdagen gör ena året
si och andra aret sa i detta afseende, utan det måste ovillkorligen
gentemot de löntagare, som här äro i fråga, vara rättast att iakttaga
konsekvens, och det ar för att hålla på denna konsekvens, som jäskar
uppträda Jag vagar för min del säga, att jag också är sparsamhetsvan
och skänkt mm rost åt sådana yrkanden, som afsett sparsam77
™ecl medel. Men man är tvungen att pröfva utgifternas

beskaffenhetoch därefter bestämma sin ställning. Och iao- finner
denna nu ifrågasätta utgift vara af sådan beskaffenhet, att \i enligt
mm mening icke billigtvis kunna undgå att taga den. Jag ber därför
att fa yrka bifall till utskottets förslag.

f. Herr Thorsson: Herr talman! Då jag deltagit i detta ärendes
förberedande behandling, ber. jag att få angifva några synpunkter,
hvar tor jag icke reserverat mig mot utskottets beslut. Jag går ut
dant rån, att, da Riksdagen sedan 1901 reglerat lönerna för en hel
iad af ämbetsverken, den principen har följts här i Riksdagen, att man
gifvit löneökning åt alla inom de olika verken anställda tjänstemän,
oieioende af hvad de förut haft i lön. Riksdagen har icke, vare sioden
sparsammare delen eller den mera frikostiga delen, beträdt den
vagen, att de af statens tjänstemän, som haft så och så många tusen
, n°r jonit'' icke skola hafva någon som helst löneökning, utan Riksca°eiL
,r. till både ett och två tusen kronor i lön åt personer
som förut haft 8,000 kronor och mer i inkomster.

i- nu. fi°lärets beslut i fråga om förändring af det tillfällig

lönetillägget åt eu del åt tjänstemännen fattades, sä fastställdes detta
visserligen genom gemensam votering, men det åstadkoms eu orik3oet
u“ (le,J gemensamma voteringen därigenom, att personer, som
t^Lb^^lÄV01101’ eräJ.ol!o.eu löneökning, så att de fingo ända
f l°f raed 9’o0° kronor Det inträffade sålunda, att, genom fjolårets
personel-, som stodo i lägre lönegrad, genom den tillfälliga
löneökningen konuno upp öfver dem, som voro f högre lönegrad. °I
detta bär också herr _ statsrådet och chefen för finansdepartementet
sokt att i sitt förslag åstadkomma ändring.

nf , kI®rfr £an.iel Persson framhöll, att ett bifall till Kungl. Maj:ts och
utskottets förslag skulle föregripa Riksdagen uti de blifvande lönereg -

59 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. in.

leriugarna. Mon om man lägger de hittills gjorda löneregleringarna till ^ (

grund och jämför dem med statsutskottets nu förevarande förslag, sa en d;J
kan jag icke för min del finna, att man genom ett bifall till detta förslag tjänsteman
skulle föregripa löneregleringarna — för den händelse att de skola skötas och betjente.

efter samma princip, som de hittills gjorda löneregleringarna skötts inom (Förta.)

Riksdagen. Det är särskilt denna princip, som föranleda mig att ställa
mig på den ståndpunkt, som jag gjort, och visst icke glädje och trängutan
efter att åstadkomma högre löneregleringar. Jag finner mig, som
lag förut nämnt, bunden af Riksdagens föregående löneregleringar, ehuruväl
det bjuder mig personligen emot.

Det är blott denna förklaring jag velat gifva.

Herr Persson i Tallberg: Herr talman! Det är icke så alldeles
riktigt som herr Thorrsson resonerade. ^ De löneförbättringar, som
förut° gifvits åt tjänstemännen, hafva aldrig gifvits utan afseende på
inkomstbeloppen, utan det har alltid fastställts ett maximum i det anseendet.
Och så var det äfven förra året, då 8,500 kronor sattes såsom
maximum. Förut var det lägre belopp.

Hvad beträffar den sista anmärkningen, att det skulle vara oriktigt
att vid den tillfälliga löneökningen icke medtaga denu som både
öfver 7,000 kronor, så förhåller det sig alls icke så, och det är icke
heller reservanternas uppfattning, att sä skulle bli, utan förhållandet
är det, att om man nu utan vidare och alltså utan någon föregående
pröfning skulle tilldela extra lönetillägg åt alla, som både mule. respektive
9,300 å 9,500 kronors inkomster, så skulle vi, såsom jag framhöll
redan i mitt första anförande, därmed på förhand sagt, att alla de,
som hafva så höga inkomster, ändå hafva för litet. Det tror jag emellertid,
att alla de verkställda löneregleringarna visa, att så icke är
förhållandet. Jag vill således icke gå händelserna i förväg.

Nu säger herr Widén, att det skulle vara oriktigt, om Riksdagen
skulle göra än si och än så. Jag godkänner den satsen. Det är rätt,
att vi°skola tillämpa samma princip nu som förut. Jag finner det
därför oriktigt, om denna kammare, som i fjol satte maximum till
7,000 kronor, detta år skulle höja upp detsamma till 8,500 kronor.
Således, för att bibehålla kontinuiteten i denna kammares beslut, anser
jag det vara riktigt att följa reservanternas förslag.

Herr Widén sade vidare, att de skäl, som anförts af den förste
talaren — nämligen af mig — kunde anföras mot alla anslag. Deu
var icke fullständigt riktigt angifvet. Jag anförde icke blott det skälet,
de dåliga finanserna, utan jag sökte också framkalla ett annat
skäl, nämligen att jag icke ansåg något behof föreligga att höja lönerna
för dem, som hade 8,500 kronor och intill 9,500 kronor. Jag
tror, att vi alltid böra taga hänsyn till detta senare. Och denna
åskådning har ju för öfrigt statsrådet själf sökt gorå. gällande, i det
äfven han förklarar sig anse det vara fullkomligt riktigt, att ..man tackel''
hänsyn till behofvet. Det lärer nog också komma att göras,^ när
lönereglering kommer att verkställas för återstående stater och karer;
så att° i det afseendet tror jag, att vi kunna vara öfverens, nämligen
att också taga någon hänsyn till behofvet. Jag tror därför, att reservanterna
hafva en ganska stark och säker ställning i detta afseende.

N:o 65. 60

lördagen den 35 Maj, f. m.

lönetiUäa^åt j ^err ^idén säde vidare, att man icke borde tillämpa en princip
en del J3™ ena SanSeu. och eu annan den andra. Vi reservanter hafva godtjänstemän
P11*'' samma princip, som Kungl. Majrt har föreslagit. Det är endast
och betjente. i fråga om beloppet, som skiljaktighet förefinnes; och i det afseendet har
(Forts.) jag den uppfattning, med hänsyn till maximum'', att man borde stanna
vid 7,700 kronor. Den nya principen i Kungl. Majrts förslag är, att
den, sommar 8,600kronor, icke skall blifva utan lönetillöknincr och
sålunda få lägre aflöning än den, som har 8,500 kronor. Vi vilja i
det förslag, som framlagts af reservanterna, tillämpa precis samma
princip som Kungl. Maj:t, men med den skillnad, att vi hafva stannat
vid en lägre maximjsiffra. Således äro vi fullkomligt öfverens i afseende
å själfva principen. Och jag kan därför icke finna annat, än att
denna kammare gör riktigast uti att stå fast vid sin ståndpunkt och
icke gifva vika. Sedan ma det ga huru det kan i den gemensamma
voteringen. Jag har atrninstone en svag förhoppning därom, att vi
också komma att segra i den gemensamma voteringen. Ja<r håller
nämligen fortfarande på, att det icke alls är synd om dessa, som hafva
8,000 kronor och däröfver.

?r1T ,^3c3l‘12 sa(3e slutligen, att tjänstemännen finge lof att inrätta
sina lefnadsförhållanden efter löneinkomsterna. Men det är icke ändå
alldeles sa säkert, att alla tjänstemän göra det. Vi få väl dock hoppas,
fl* , några också sparat något, så att t. ex. de, som 1908 hafva haft
9,000 kronor, skola hafva något öfver till 1909.

!?ar n2ap oc.lisa anfört ett annat skäl, nämligen att man utsträckt
tjänstgöringstiden äfven till de verk, som icke äro reglerade.
Ja, detta är riktigt. Men jag tror, att man i det afseendet endast
bär återkommit till det ursprungliga. Ty när lönerna förr reglerades,
torde den uppfattning hafva gjort sig gällande, att tjänstemännen
skulle utnyttja arbetstimmarna så mycket, som arbetet kräfde. Men
sedan har man uraktlåtit detta, så att vissa dagar — som herr Widén
manga gånger upplyst här i kammaren — man icke alls kunnat träffa
tjänstemännen . på, ämbetsrummet. Det är således endast oarter man
sökt afskaffa därigenom, att man nu bestämt, att tjänstemännen skola
finnas pa tjänsterummet visst antal timmar om dagen. Jag tror, som
sagdt, att afsikten var densamma, då lönerna förr reglerades; så att
detta _ är icke något nytt. Och jag tror för resten, att tjänstemännen
själfva icke så mycket klandra detta.

Herr talman! Jag vidhåller mitt förra yrkande.

''ii Hoerr, Starbäck: Herr talmaib mina herrar! Det ärja i alla
J?53! sättefc, att man under en följd af riksdagar har reglerat
löneförhållandena för det ena verket och den ena tjänstemannakåren
efter aen andra. Det har ju varit alldeles omöjligt för både de förberedande
kommittéerna och för Riksdagen att på eu enda tråna- reglera
alla tjänstemäns löner. Följden utaf detta har blifvit, att en del
bär fatt göda inkomster tidigare, och en del andra hafva fått gå och
vänta. De, som vänta, blicka upp till de högre makter, som reglera
ioneregleringskommittéernas arbete, och hoppas: nu blir det vår tur;
nu draga vi en vinst ur urnan. Men det kan hända, att de draga en
nit, och da få de vänta flera år. Det är detta, som man nu har velat

Cl N:o 63.

Lördagen den 15 Maj, f. in.

utlämna, sä att eu viss rättvisa skall göra sig gällande äfven för Om extra
tjänstemännen inom de verk, hvilkas löner man icke hunnit med att lön‘fJå^ at
reglera. Och det är ju äfven medgifvet af reservanterna i deias lesei- tjänsteman
vation. Det gäller, såsom Daniel Persson yttrade, endast beloppet, och betjänts.
Men då ber jag honom vara så god och fästa uppmärksamheten vid (Forts.)
hvad herr Thorsson sade, hvithet det synes mig, att han fullständigt
missuppfattade, eller att, när man reglerade lönerna, lönerna äfven för
de högst aflöuade tjänstemännen afsevärdt höjts. Det är val detta,
som herr Thorsson uttalade, men som herr Daniel Persson förbisett.

Och då förstår jag icke för min enskilda del, hvarför man, då man
såsom nu vill komma till eu tillfällig rättvisa, skall stanna sa att säga
på halfva vägen. Resultatet blir då, att eu del tjänstemän, som hafva
hi«re löner, vid denna tillfälliga löneutjämning komma högre upp eller
lika högt upp med tjänstemän, hvilka vid en kommande lönereglering
böra få högre lön än dessa, det vill säga de blifva under vissa år fullkomligt
jämställda och sedan, ett tu tre, när det blir ^ en effektiv lönereglering,
få de krypa ned på löneskalan. Detta är ett nnssförhallande,
som det förefaller mig vara olämpligt, att det ägei mm, och
som man, såvidt möjligt är, bör akta sig för. o

Jag kan således omöjligt förstå,! att det finnes något som helst
hållbart skäl för reservanternas mening annat än det,_ att vi bry oss
icke om det rättvisa i saken, när det gäller de högre löntagarna, därför
att de hafva haft sa mycket, att de kunnat spara. Eller med andra
ord: herr Daniel Persson vill, att det skall resoneras på det sättetj
nej, mina herrar, ni hafva visserligen förra riksdagen fatt så och så
mycket, men det är icke alls meningen, att ni skola använda det föi
edra behof, utan ni skola spara det. Det kan ju komma dyra lider,
och då kan det hända, att Riksdagen säger: nu får ni icke längre sa

mycket som förut. ... ,

Man kan naturligtvis äfven göra en ansats åt det hall, som herr

Christiernson här pekade på, och helt enkelt säga: »K ej, varen så

coda, mina herrar tjänstemän här i Stockholm och ute i landet, det
är icke värdi att tro,''att ni skola få ett dylikt lönetillägg år från ar!

_ Fy det börjar blåsa sådana vindar i Andra Kammaren, att roa,n vill

reglera tillbaka lönerna. Det är ju äfven alldeles gifvet, att Riksdagen
har makt därtill, och det är bra, att. man i tid får ögonen öppna
för den saken. Men jag undrar dock, om det är riktigt och rimligt

att gå till väga på sådant sätt. _ „

Jag skall icke försöka gifva mig in på något slags utredning åt
om icke möjligen en hel de! af de löneregleringar, som vi här företaoit,
äro baserade på grunder, som kanske ända äro ganska betydelsefulla,
nämligen just i det hänseendet, att det gäller att a vissa högt
aflönade poster få verkligt dugande män. Detta är ju en synpunkt,
hvilken, såvidt jag förstår, icke har någon vidare resonans här, men
vi få väl i alla fäll komma ihåg, att den synpunkten icke utan vidare

kan skjutas undan. i ,, .

Det är verkligen märkvärdigt, att man här hor talas om, att teatrar
och restauranger äro befolkade af tjänstemän.. Men den undersökning
i sådant afseende, som en kåsör uti en tidning gjort, kan väl
ändå icke anses vara af så vederhäftig beskaffenhet, att den kan läggas

N:o 65. 62

Lördagen den 15 Maj, f. m.

to2tfffltoatot?1ngr?nd ff-r ^ Sanska 7iktint beslut här i Riksdagen. För öfrig!"

en de! sMle jag vilja be den ärade talaren på skånebänken att fråga direktjänstemän
Kantt, oni lian har samma uppfattning om allmänhetens besök å
och betjänte. teatrar och särskild! operan under den gångna vintern som nämnde
(Forts.) kåsör. Jag tror verkligen icke, att så är.

0 Edligt min mening står Andra Kammaren här i begrepp att o-öra
något liknande det som Första Kammaren gjorde, då den afstöta krafset
pa, att löneregleringen för posten skulle verka retroaktivt.0 Dessa
bada fall äro visserligen icke fullt jämförbara, men dock ganska analoga.
Det är dock märkligt, att just nu, när det gäller vissa statstjänare,
kommer man och ^sticker upp budgeten såsom ett standar i luften
och säger: Varen så goda, mina herrar, och spara! Ku har man
kommit därhän, att man vill pressa ned lönerna för personer, hvilka
dock, äfven de, utgöra en del af landets innebyggare. De skola vara
med om att betala den dyra tid, som åtminstone delvis beror på Riksdagens
skattepolitik, särskidt i tullfrågan, de skola äfven vara med om
att betala de skatter, som blifva en följd af Riksdagens beviljande af
anslag. Det är likväl en märklig sak detta, att först lägger Riksdagen
på den ena skatten efter den andra, och sedan säger°den: Nu
skola vi spara! — när det gäller att gifva ett rättvist lönetillägg åt
en hel klass af statstjänare, som ock skola vara med att betala "dessa
utgifter. Jag tror verkligen icke, att det resonemanget håller streck.

Herr Kristensson: Med herr finansministern i spetsen har eu del
talare här gifvit uttryck åt en grundåskådning, som jag icke kan underlåta
att med några ord beröra. Det har sagts, att föregående Riksdagar
ha beslutat så och så och såsom konsekvens däraf bör innevarande
Riksdag fatta samma beslut. Huru skall det gå, sade herr Widén,
om man beslutar ena året si och det andra året så? Detta betyder
med andra ord, att vi nyvalda skulle vara bundna afen föregående
Riksdags beslut. ^ Jag vill för min del förklara, att jag icke känner
mig bunden af något annat än mitt rättsmedvetande och grundlagens
bud. Jag finner, att det i detta fall icke kan vara riktigt, att, då°nya
skatter trycka folket och då denna skattebörda förmodligen kommer
-a^ Pa de svagaste skuldrorna, på de personer, som

ha bOO a 1,000 kronors inkomst, hvilken inkomst alltså skulle än mera
pressas ned, Riksdagen skall besluta att gifva ytterligare löneförhöjning
åt de högsta inkomsttagarne bland tjänstemännen.

Jag vill med detta ha förklarat, att den omständigheten, att förra

A-n-f-n-0 i** i s“01. inom medkammaren, beslutade eu

tillfällig löneförbättring, icke utgör något skäl för denna Riksdag eller
åtminstone för denna kammare och särskild! de nyvalda inom densamma
att här biträda detta vid fjolårets riksdag fattade beslut.

Herrar Borg och Wallin instämde häruti.

Herr Christiernson: Min ärade vän på gäflebänkeu sade nyss,,
att jag tillmätit en viss kåsör alltför stor auktoritet. Jag vill dock
framhålla, att det i pressen förekommit flera uppgifter om, att de dåliga
tiderna icke tyckas vara märkbara på teatrar och restauranger.

Lördagen den 15 Maj, f. in.

C3 N:o 65.

Herr Starbäck drog nu fram teatergrossören och sade, att denne nog 0m extra
hade eu annan uppfattning om den saken. Enhvar af oss, som be- åne‘>n *
sökt teatrarna, vet dock, att särskilt andra klassens teatrar gå utmärkt, tjänstemän
medan de bättre teatrarna möjligen gå dåligt, men det beror på publi- och betjänte,
kens mindre goda smak. Det var en af reservanterna, som här stack (Forts.)
till mig en liten lapp, på hvilken stod: Operan går kanske icke så bra
som våningen inunder.

Vidare yttrade den ärade represan tanten från Gäfle något om, att
när det gällde att lägga upp budgeten, fick man icke tillämpa några
sådana synpunkter, som att man skulle spara på lönerna. Inom ett
verk, som gäflerepresentanten icke torde vara så obekant med — han
tillhör, tror jag, en af de styrande inom detsamma — har man helt
nyligen upprättat en verkstad, till hvilken man mot slutet af högkonjunkturerna
dragit ihop eu massa arbetare för att sedan låta dem
gå och arbeta en kortare arbetstid med perspektivet att ganska snart
blifva utan anställning. Ja, detta är affärsmässigt, antager jag, att
det svaras äfven af en telegraffullmäktig. Man söker väl att spara,
där det är möjligt att spara, och jag kan för min del icke alls finna,
att det kan vara orätt, att man sparar på lönetillägg åt de högst aflönade
tjänstemännen, när det icke af någon påstås, att de behöfva
detta tillägg för att kunna draga sig drägligt fram, utan att det är
andra omständigheter, som påkalla denna löneökning. För min del
skulle jag för fiffigt vilja protestera emot, att man betraktar alla statens
ämbets- och tjänstemän såsom sittande, så att säga, på ett snöre,
så att, om man höjer för en af dem, hela raden skall ha rättighet att
pocka på, att detsamma skall gifvas äfven åt dem.

Jag ber äfven att få erinra den talaren, som vände sig mot mig,
därom, att det nog icke är så riktigt att slumpen afgör, hvern som
först skall få en lönereglering — såvida man icke vill kalla Kungl.

Maj:t för slump, men därhän tror jag icke, att vi ens kommit i denna
kammare. Den tur, i hvilken de olika löneregleringarna företagas till
behandling, bestämmes af Kungl. Maj:t, och man går naturligtvis därvid
så till väga, antager jag, att man först tar det verk, där omständigheterna
mest kräfva en lönereglering. Det kan ju vara många
skäl, som därvidlag spela in; om det t. ex. gäller ett verk, där det
företrädesvis fordras tjänstemän med juridisk utbildning, reglerar man
det verket först måhända just med hänsyn till konkurrensen från den
privata verksamheten utanför statens verk, som vill draga till sig de
bästa krafterna.

Herr Widén yttrade något om, att dessa personer — jag tänker
uteslutande på dem, som ha eu inkomst af öfver 7,000 kronor — ha
inrättat sin ekonomi under den och den förutsättningen och att det
skulle för dem vara svårt att göra ändring därutinnan. _ Men då vill
jag påpeka, att för alla de 100,000-tals människor här i landet, som
ha en inkomst betydligt under 7,000 kronor, har det under de tva
sista åren kanske icke funnits något val alls, utan de ha måst ställa
om sin ekonomi allteftersom tiden varit. För öfrigt hoppas och tror
jag, i likhet med den föregående talaren, att personer, som ha en aflöning
af öfver 7,000 kronor, icke lefva upp allt detta, utan, såvida de
icke ära besvärade af skuld, som de måste förränta och amortera, spara

>T«) 65. 61

Lördagen Jen 15 Maj, f. in.''

ii«*Cän Ig af S1\ T'' Jag vet icke, huru det skulle gå med svenska fölen
Z k?ts sparsamhet om icke dessa Ivungl. Maj:ts trogna ämbetsmän företjänsttmän
gmge _ med godt exempel, och jag hoppas, att herr Widén icke har
/>ch beijänie. bevis sm hand för att dessa Kungl. Majrts trogna ämbetsmän skulle
(Forts.) föregå oss med så dåligt exempel, som att de icke lade undan nå^ot
åt den rikliga inkomst, staten åt dem tillmätt. Jag för min del kan
icke alls finna, att man här begår någon orättvisa genom att icke bevilja
något lönetillägg åt de högst afiönade tjänstemännen. De ha

1. e o den ringaste rättighet att få sådant och de kunna icke nocka
darpa. 1

.... kor ,mm del kan Ja§i 1 llkliet med flera andra talare, icke alls
tillmäta den gemensamma voteringens utslag, när den dikteras från
kammaren där inne, så afgörande betydelse, att jag sedan för tid och
ovighet anser, att ett sådant beslut får ingen människa försöka att på
något satt rubba. Herr Daniel Persson har ju förklarat, att reservanternas
ståndpunkt egentligen endast är ett vidhållande af Andra Kammarens
ståndpunkt, och jag hoppas därför, att åtminstone medlemmarne
åt Kungl. Majrts trogna opposition icke skola underkasta si<y
borsta Kammarens utslag i fjolårets gemensamma voteringar eller betrakta
den utgången som ett argument för att nu bevilja de hö^st
atiönade tjänstemännen ett lönetillägg, som de icke behöfva.

Jag vidhaller mitt yrkande om bifall till reservationen.

. Chefen för finansdepartementet, statsrådet Svartz: Herr talman
mina _ herrar! Jag vill endast med anledning af det uttalande som
den siste talaren gjorde därom, att Kungl. Maj:t valde den ordning i
hviiken löneregleringarna för det ena eller andra verket böra ske, efter
det bebor, som i det afseendet gjorde sig gällande, säga några ord om
den saken. Det är ju nog riktigt, att Kungl. Maj:t söker anlägga eu
sådan synpunkt i det här fallet, men det är icke alltid, som det precis
ansetts vara möjligt att anlägga uteslutande den synpunkten, utan det
fanns _äfven andra synpunkter, som måste inverka vid detta val. Ja<r
vin särskilt betona, att om det varit behofvet, som uteslutande skulle
vant grunden för valet åt ordningen för löneregleringarna, hade man
utan allt tvifvel börjat med Kungl. Maj:ts kansli, tv det är gifvet och
klart, att man där har behof af så starka krafter, som det öfverhufvild
taget är möjligt att få inom ämbetsmannavärlden. Nu är lika
klart, att nar man ännu icke bar reglerat för Kungl. Makts kansli
men reglerat för de centrala ämbetsverken i allmänhet på ett sådant
satt, att innehafvare af byråchefsämbeten och rådsämbeten i dessa
centrala ämbetsverk ha fått en bättre aflöning än kansliråden och
byråcheferna inom Kungl. Maj:ts kansli — då är det klart, säo-er ja*
•att man darvidla* har kommit i eu .ställning, som kan vara°ganska
riskabel for ett sa godt fullgörande af arbetet inom Kungl. Makts
kansli som önskligt vore. Det är således icke behofvet, som utgjort
den framstå synpunkten vid bestämmandet af ordningen dessa fåneregleringar
emellan. Jag skall icke bry mig om att närmare o*å in
pa, hvad som därvid varit bestämmande, utan vill endast upptaga frågan:
Hvad har anledningen varit, att man icke tagit itu med löneregleringen
inom Kungl. Maj:ts kansli? Jo, det har varit, att man

65 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

ansett det synnerligen önskvärdt och ur alla synpunkter lämpligast, ^ Om extra °
om man med afseende ä Ivungl. Maj:ts kansli kunde verkställa löne- öne,e''na^l 1,1
regleringen under samma form, som man gjort, när man reglerat lö- tjänltemän
norna inom de andra verken, d. v. s. sätta den i förbindelse med om- oc/, betjänta.
organisationen af arbetet inom kansliet. Som herrarue veta, pågå ar- (Forts.)
beten just för en omläggning af departementsindelningen, och man
tiar icke, där det kunnat undvikas, ansett sig vilja föregripa en omorganisation
genom att bryta ut den delen, som far sitt uttryck i en
lönereglering, utan man har velat låta bägge sakerna ^följas åt, ehuruväl
man ingalunda varit blind för, att om det pa något hall behöfs
eu lönereglering, så är det just i främsta rummet i fråga om Kungl.

Maj:ts kansli. Nu bar man emellertid ausett sig kunna vänta, då
man i fjol tick detta lönetillägg just till det belopp, som af Riksdagen
dä beslöts. Det är i första band kansliråden och byråcheferna inom
Kungl. Maj:ts kansli, som frågan härvidlag gäller. Det är de, som
komma upp till en aflöning af högst 7,000 kr., uteslutande på sin lön
— jag tänker härvid på slutaflöningen. Det är för dem man vill
draga af 300 kr. af hvad som gafs i fjol. Men jag får säga herrarue
det, att efter den erfarenhet jag har angående svårigheterna att med
befintliga krafter sköta det alltjämt ökade arbetet inom kansliet och
med den ökning i svårigheterna, som skulle uppstå därigenom, att
man icke blefve i tillfälle att erbjuda ens de fördelar, som dessa ^tjänstemän
genom fjolårets Riksdags beslut kunnat få, blir det så ställdt,
tror jag, att man verkligen utsätter sig för eu stor risk att skada
statsarbetet, en risk, som sannerligen icke på långa vägar när kan
uppvägas åt* (ten fördel, som skulle kunna innebäras i den jämförelsevis
bila besparing, som skulle komma i fråga.

Jag har velat framhålla denna synpunkt också, på det icke herrarne
må tro, att härvidlag uteslutande är fråga om den ene eller andre
individens förmåner, huru viktiga och väsentliga dessa än måste anses
vara. Nej, det är här också fråga om, hur statsarbetet utan alltför
stora störingar, siirskildt inom kansliet, skall kunna utföras. Det är
därför jag ännu en gång lägger herrarne varmt på hjärtat att hålla
fast vid hvad i fjol af Riksdagen i detta afseende beslöts.

Herr Starbäck: Herr talman, mina herrar! Endast några få ord.

Först och främst får jag verkligen säga min högt ärade vän på skånebänken,
att jag vet mig aldrig, vare sig privat™ till honom eller
offentligt eller på något sätt ha uttalat mig såsom telegraffullmäktig
angående det arbetstillfälle, hvarom han talade. Det var för mig fullkomligt
främmande, att han kunde ha. reda. på,o hvilken ståndpunkt
jag intog i den frågan. Jag har icke intagit någon ståndpunkt till
densamma, därför att detta förhållande ligger alldeles utanför den instruktion,
som utfärdats för telegraffullmäktige. Men vi kunna sedan
mera privat resonera härom, och då skall jag gärna klargöra för den
ärade talaren den ståndpunkt jag möjligtvis kan ha i frågan. Det
förefaller mig i alla fall, som om vi vid ett föregående tillfälle här i
kammaren hört talas om, att staten bör vara en mönsterarbetsgifvare.

Det är min uppfattning också, att staten bör vara det, men jag tycker,

Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 65. 5

N:o 65. 66

Lördagen den lSJMaj, f. m.

;.0m.,?.a!<ro. a^ ^en skall vara det, äfven när det gäller tjänstemän med högre
eif de? a löner ocb.icke bJott tjänsteman i de lägre graderna.
tjänstemän . ®et ar också märkligt, att vi nu här tala om att spara så mycket.
och betjånte. Vi togo alldeles nyss, utan att jag kan finna, att det förelåg tillräck(Forts.
) liga skäl därför, en lönereglering för tekniska högskolan. Hvarför
sparade icke herrarne då de 23,700 kronor det där gällde? Det hade
ju varit en enkel sak. Jag vågade emellertid mig icke på att göra
nagot yrkande, då det icke var någon reservation inom statsutskottet,
och så blef statsutskottets hemställan utan vidare antagen, enligt min
mening utan tillräcklig profning. Jag ber att få fästa herrarnes uppmärksamhet
på den saken, att detta anslag, hvarom nu är frå^a,
minskas ju år från år. För år 1908 var det uppfördt med 936,700
kronor, och nu är det fråga om 512,100. Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr Christiernson: Med anledning af herr finansministerns anförande,
som ju var ett ytterligare bevis för, att det icke är slumpen,
som afgör, i hvilken ordning löneregleringarna skola gå, vill jag säga,
att jag icke kunde få någon annan uppfattning, än att där skön
klämde, var just i fråga om Kungl. Maj:ts kansli. Men jag kan icke
finna, att detta utgör något skäl för, att vi, såsom här ifrågasatts,
skola åt eu hel del andra ämbetsmän bevilja ett extra lönetillägg af
i rundt tal 168,000 kronor. Det kan jag icke finna motiveradt afden
omständigheten, att en del tjänstemän i Kungl. Maj:ts kansli äro relativt
för lågt aflönade och att det är svårt att få präktigt folk till
dessa platser. Att anslaget minskas beror ju därpå, att här äger rum
eu massa löneregleringar, men inte blir det någon besparing på det sättet.

Till slut vill jag säga min vän på gäflebänken, att jag trodde,
att han såsom telegraffullmäktig hade reda på de telegrafverket berörande
förhallanden, jag i mitt förra anförande syftade på, men eftersom
han inte hade det, ber jag om ursäkt, att jag tog ett exempel,
som jag trodde var för honom öfverbevisande.

Vidare tror jag icke, att vi skola använda uttrycket: staten som
nröusterarbetsgifvare, när det gäller att tala om tillfälligt löuetilläo-oåt
tjänstemän med lön öfver 7,000 kronor. Det är malplaceradt. Ja<>-vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

Öfverläggningen var härmed afslutad. Herr talmannen framställde
propositioner först på bifall till utskottets hemställan och
vidare på afslag därå och bifall i stället till den vid utlåtandet af
herr Olsson i Fläsbro in. fl. afgifna reservationen; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara med öfvervägande ja godkänd.
Som emellertid votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad och
anslagen en så lydande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i
utskottets förevarande utlåtande n:o 12, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

67 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Vinner Nej, bar kammaren bifallit den vid utlåtandet åt herr
Olsson i Fläsbro m. fl. afgifna reservationen.

Omröstningen utvisade 59 ja men Idb nej, och både k‘l,111*iar®“
alltså bifallit den vid utlåtandet af herr Olsson i Hasbro in. fl. c
giina reservationen.

§“• . ,

Föredrogs statsutskottets utlåtande n:o 187, i anledning af en a
justitloluXiannen gjord framställning om tillfällig löneförbättring
för tjänstemännen i justitieombudsmannsexpeditionen.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12.

Härefter företogs till behandling statsutskottets utlåtande n:o
i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående an- fl/ en k
slag till uppförande af en svensk kyrka i Köpenhamn. kyrka ,

S I eu rden 3 innevarande maj till Riksdagen aflaten, till stats- Köpenhamn.
utskottets förberedande behandling öfverlämnad Foposition n:o |29,

V,..,],, Kungl. Mai it under åberopande af bilagdt utdrag åt statsrätt

protokollet öfver ecklesiastikärenden samma dag föreslagi Riksdagen
att såsom bidrag till kostnaderna för uppförande i Köpenhamn af en
svensk kyrka med samlingslokaler och pastorsbostad bevilja ett anslag

Twm krZr M utgå pa de villkov Kung Hund. to™

godt föreskrifva, och af detta belopp pa extra stat tor ar 1910 a -^''TtskTtet'' hemställde, att Riksdagen måtte såsom S^nmd sam SM

1

1 Efter föredragning af utskottets hemställan begärdes oidet af

narr Kindblad so in vttraclc i Herr talman, mina herrar! Säsom
™ J S 1föreliggande förslaget har Kungl, Magt begär!

80,000^ kronor för byggandet af eu svensk kyrka i K«penhamn^ och
utskottet har tillstyrkt denna hemställan, bkalen för Kungl. maj.t
,, fi-iinställa begäran om ett sådant anslag skulle ligga yasentli0ast
t,i ÄE finnes en säd»,, mängd svensk», hvita genom
eu kyrkobyggnad, i hvilken ockfjå skulle inrymmas en del andra lokaler
skulle få en samlingsplats, där de bättre än hittills kunde samlas
för att dryfta gemensamma angelägenheter och upprätthålla svenskheten,
lor att aryfrog ait af det antal svenskar, som finnes i Ko nenhamn

ehuru rätt stort, dock ytterst fa finnas, som kanna något

starkt behof af eu kyrka. Den förening, som bär har gjort framstallniimen
nämligen Svenska kyrkoföremugen, hvilken bildades ar 1903,
utgör säkerligen eu mycket ringa del af det antal svenskar, som
finnes därstädes, och jag tror därför, att det icke förefinnes någon anledning
för Riksdagen att bevilja eu sa stor summa som dessa 80,000
kronor8 Den, som en liten smula känner till svenskarue i Köpenhamn

Bt:o 65. 68

Lördagen den 16 Maj, f, m.

“»ÄCtSÄffr''; *•,«* -»tfa* »äl,««de icke kärn,*
af en svensk ,, o** strikt behof åt eu kyrka, men däremot vill iatr o-ärna

kyrka i medgifva, att det kan finnas anledning till att anskaffa eu tamlin-rsKopenUmn.
lokal med läsrum o. s. v., såsom här blifvit äskadt.

(F°rtS'') skick att vi icke £!?''Sä’ -f Vfra, finanser för närvarande äro i det
skick, att vi icke hora i onodan kasta ut penningar, och det förefaller

“''el kyrkor!11 °nÖdlgt att fÖlja efter utvandrade svenskar

till ^ diba-teRadvS förra året frågan om ett anslag på 10,000 kronor
.. . Iuv?a 1 Bel''bn> och da framhölls det både riktigt och kraftigt

behof Jf lT la?dt^iannarepresentanternas sida, att vi i stället haxle’
behof af skolor har hemma och att dessa 10,000 kronor sålunda bättre
kunde anvandas hemma för samma ändamål.

hafvaJagi bew/af f" 8?,00° kr0'',,0r ™ en ^rka, hvarom bär är fråga,
panta vi behof åt har hemma i långt hö<n-e oråd än do f.3 n

hvadP?1tlan-f °fCjl ÖJ]ska T1 kyrka. Dessa kunna ju i alla fåll enligt
hvad det blifvit upplyst, hvarannan söndag fä eu dansk kyrka’till sitt
förfogande och där samlas till gudstjänst. Dessutom är det icke sl
fullt de danska kyrkorna, att icke det lilla antal svenskar i Köpen da“kk

bråket8 Ochyrd°trt S rUm där och ähöra Predikan på

atuörashilesö?" ^ ^ hgSe\ Ju lcke hinder för svenskar
atf gorå sina besök dar med samma resultat som danskarna

Jag kan som sagdt förstå, att anspråk ställas på svenska staten

kan foirf|a t atVSSadUt?lft£ir SVea8^ * ^-det, ÄÄ
an jag forsta, att sadant bidrag lamnas till t. ex. möteslokaler och andra

Z åft d rl6r’ °;?v'' f^ef v°re i viss mån berättigadt.°Mer! ja»

tior, att det vore möjligt för svenskarne j Köpenhamn att siälfva åstad frälkvrPif

S me,d de mede1, som redan finnas, om de afstode

krono/ Ali Det har Ju insamlats 160,000 kronor privat, och dessa 160 000

fonlÄrKr TdCka fÖF d,etta. äuda,llal’ h-d- således sforue£t
fil T med n%ontlng- Offervilligheten bär

såsom exen nel Propositionen vant rätt stor, och det anföres
såsom exempel, att tjanarinnor gifvit ända till 100 kronor och där
utöfver till kyrkobyggnadsfonden. För min del får jag sä<m att i:m

nZ™ It" Ti om ...» .(Mitt1 SsÄT

, ,ty, Jaf / 1C/° ,anka mig, att tjänarinnorna haft så god råd

att gifva bort dem, att de bort gifva dem för sådant ändamål.8

Ja, jag kan som sagdt icke anse annat, än att när det nu finnes

En till stol de] ^ o miust 160-°°0 krono,-, som åker ngen

Lin stol del insamlats i Sverige sslrall rW a^, i uppforas

en byggnad, inrymmande afla’de lokaler, som finnasåm mmkfför

sve, *ngL ProP°.sitioaeu och därmed sålunda en samlings iäl

afstå ifrTn 1 kTnö 1 ,K?Pe.nhamn- Oäremot kunna dessa mycket

eu utgift nå 80 0mUk°r dar?g“0,n samtidigt bespara svenska staten

bär hegmmaPmyckerväl °n°r’ ^ ^ tror’ att vi behöfva

Jag skall därför herr talman, be att få yrka afslag på utskottets
hemställan rörande dessa 80,000 kronor. P

Herr Waldén instämde häruti.

Lördagen den 15 Maj, f. in.

69 N:o (5.

Vidare anförde: Ano- andag

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet 11am maJ>lt}1i>pfyrande
skjuld: Herr talman! Den siste talaren anförde som sin åsikt, att “kyrkcST

det skulle vara ytterst få svenskar i Köpenhamn, som hade behof af Köpenhamn.
en svensk kyrka. Jag tycker, att detta påstående ganska starkt jiifvas (Korta.)
åt do uppgifter, som anföras i Kungl. Maj:ts proposition, där, som talaren
själ!'' citerade, det upplyses, att det händt, att till och med tjänarinnor
kommit för att lämna bidrag till ett belopp af ända till 100
kronor för detta ändamål. Nu tycker herr Lindblad, att detta var
dumt gjordt af dessa tjänarinnor, och att penningarna bort användas
annorlunda. Men det kan ju ändå få medgifvas dem rätt att använda
penningarna som de önska. Att offervilligheten varit stor, kan man
förstå häraf, att ett så stort belopp som 160,000 kronor insamlats.

Mycket är samladt i Sverige, men en stor del har insamlats af svenskar
i Köpenhamn, och då svenskarna i Köpenhamn till så stor del bestå
af mindre bemedladt folk, hörande egentligen till arbetareklassen, så
tycker jag, att vi häraf kunna sluta, att de, som vilja ha en kyrka,
äro ganska många. Jag tviflar högeligen på, att de nöja sig med endast
sådana här samlingslokaler, som också finnas medtagna i förslaget,
utan hvad de vilja ha, är just eu gudstjänstlokal, en kyrka. Nu är
att gifva akt på eu omständighet, som icke får förbises, nämligen att
danska staten har på synnerligen goda villkor upplåtit eu välbelägen
och dyrbar tomt mot en årlig, mycket måttlig afgift, men icke upplåtit
den ensamt till någon föreläsningslokal eller dylikt, utan till uppförande
af en kyrka för det stora antal svenskar, som finnas i Köpenhamn.
Jag borde väl knappast behöfva erinra om, hvilken betydelse
det har för svenskar, som befinna sig på utländsk botten, att ha egen
samlingslokal, eller i detta fall egna samlingslokaler, ty många slag
af sådana skulle finnas i den byggnad, hvars uppförande nu är ifrågasatt.
Det är icke tillräckligt för sveuskarna i Köpenhamn att hvarannan
söndag få eu dansk kyrka upplåten till gudstjänst kl. 6 på
aftonen. All erfarenhet visar, att det så mycket beror på tideu, då
gudstjänsten hålles, om den kan bli så besökt, att den verkligen kan
sägas fylla sitt behof. Förra årets Riksdag beviljade ett betydande
belopp, större än detta, för bidrag till uppförande af en svensk kyrka,
för liknande behof som detta, i London. Jag har icke någon uppgift
angående antalet svenskar i London, men jag tror icke, att de uppgå
till så stort antal som svenskarna i Köpenhamn. Har Riksdagen erkänt,
att det för svenskarna i London varit ett behof att få eu samlingslokal,
så synes mig, att detta behof framträder ännu starkare, då
det gäller Köpenhamn, där antalet svenskar antagligen är mycket
större.

Jag kan icke tänka mig möjligheten af att Andra Kammaren
skulle vilja afslå den proposition, som här är framställd. Det uttalades
återigen, att vi ha så dåliga finanser och att vi måste spara. Ja, man
kan spara på många sätt, men att spara i en fråga som denna, och
då det icke gäller ett högre belopp än här är ifrågasatt, tror jag icke
är lämpligt. Jag tror, att vi ha så stora förpliktelser mot i utlandet
vistande svenskar, att vi icke böra afslå den framställning, som här
är gjord.

N:o 65. 70

Lördagen den 15 Maj, f. m.

An.j. anslag Herr Starbäck: Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall

tUluppförande^|j utskottets hemställan. Jag har efter mycken tvekan beslutit mig
a}kyrka"?'' för vara med om donna hemställan på följande tre grunder. För
Köpenhamn, det första är dock denna byggnad icke enbart afsedd för att tjäna
(Forts.) kyrkliga ändamål, utan skall också inrymma andra lokaler, som synas
vara ganska värdefulla. För det andra måste man väl taga hänsyn
till den offervillighet, om hvilken här talats, och som man måste beteckna
som ganska storartad. För det tredje synes det mig verkligen
vara svårt för Riksdagen att undandraga sig att bevilja denna summa,
då danska staten visat så stort tillmötesgående, att den upplåtit en
tomtareal på omkring 1,576 kvadratmeter och med ett beräknadt värde
af 240,000 kronor för eu årlig hyra, som endast uppgår till 500 kronor.

Jag yrkar således bifall till utskottets hemställan.

Herr Ström i Transtrand förenade sig med herr Starbäck.

Herr Rydén: Herr talman! Jag har icke varit i tillfälle att
deltaga i detta ärendes behandling, vare sig på afdelningen eller utskottet,
och jag skall därför be att få tillkännagifva den uppfattning,
jag har i denna fråga.

Såsom varande malmöbo känner jag naturligtvis i någon mån till
Köpenhamn och svenskarna i Köpenhamn. Jag vill då först säga ifrån,
att jag skulle ha reserverat mig mot utskottets hemställan, om jag
deltagit i detta ärendes behandling, och skulle gjort det hufvudsakligen
af tvä skäl. Det ena skälet är, att här uppdyker återigen ett projekt
af herr statsrådet Hammarskjöld för »svenskhetens bevarande i utlandet»,
som han särskildt tycks ha tagit på entreprenad. Vi ha förut under
denna riksdag visat tillbaka ett af dessa anslagskraf, när det gällde
svenska föreläsningar i utlandet, och vi gjorde det då på mycket goda
grunder. Om vi icke hade gjort detta, så hade det kunnat hända, att
vi med afseende på andra svenska kolonier fått vidtaga motsvarande
anordningar för att på ett eller annat sätt bevara svenskheten i dessa
kolonier. Detta är det första skälet. Det andra och hufvudsakliga
skälet är, att i Köpenhamn är det ju för svenskarna större möjlighet
att få sina religiösa behof tillgodosedda än på många andra ställen i
utlandet. Danskarna äro ju ett språkbesläktadt folk med en alldeles
likartad religion med den officiella svenska. Tror herr statsrådet Hammarskjöld
eller tror någon af kammarens ledamöter, att religiösa svenska
arbetare, som finnas i Köpenhamn, icke förstå hvad en dansk präst
har att säga, när han predikar? Och de personer, som icke vilja ha
med statskyrkan att göra, de kunna ju uppsöka frireligiösa församlingar,
som existera i Köpenhamn alldeles som i moderlandet. Jag kan
därför icke finna annat, än att det vore en ren öfverloppsgärning, om
vi från svensk sida skulle anslå medel till denna kyrka. Svenskarna
i Köpenhamn kunna gå i danska kyrkor, då de begripa det danska
språket och då religionen i Danmark är densamma som här hemma.

Jag vill tillägga några ord om offervilligheten. För oss malmöbor,
som något känna om denna offervillighet, står det klart, att det
torde finnas möjligheter för dem, som ledt insamlingen till denna

71 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. m.

kyrka, att anskaffa äfven det återstående beloppet, så att kyrkan kan Ang. anlag

/*.. t i till uppförande

tardlgbyggas. . . , af en svensk

Det är dessa skäl, som skulle foranledt mig att reservera mig mot J kyrlca ■
utskottets bemställan och att yrka afslag. Köpenhamn.

Herrar Branting och Tengdahl instämde häruti.

Grefve Hamilton: Detta anslag kan, herr talman, icke jämföras
med anslaget för svenskhetens bevarande i Berlin, London in. fl.
orter, utan många af de svenskar, som äro i Köpenhamn, äro sådana,
som sedan återvända till fosterlandet och som sålunda icke gå förlorade
för detsamma. Anslaget gäller icke endast uppförande af en
kyrka, utan byggnaden skulle dessutom innehålla: läsrum för sjömän,
rum för poliklinik för obemedlade (hvilken sedan någon tid funnits
inom kolonien), ruin för söndagsskola, som sedan tänktes utvidgad till
undervisning äfven i svensk historia och svenskt språk, rum för ungdomsföreningarna,
rum för nykterhetsföreningarna samt en större föreläsningssal,
vidare skulle byggnaden eventuellt äfven komma att inrymma
en gymnastiklokal för en svensk gymnastikförening. Den
verksamhet, som här komme att bedrifvas, skulle säkerligen bli till
synnerligt stort gagn för de svenskar, som bo i Köpenhamn och för
dem, som tillfälligtvis äro där. Yi veta, att många gånger, när landtbor
komma till storstäderna, fälla de offer för frestelserna därstädes, och
när svenskar komma till Köpenhamn och få tillfälligt arbete, har det
ofta visat sig, att de fallit just för dessa frestelser, och de ha icke ett
alltför godt namn i Danmark. Men om de hade ett ställe, där de
kunde samlas, sluta sig till någon ungdomsförening, höra föreläsningar,
med ett ord där de kunde hålla tillsamman, så tror jag, att det skulle
bli annorlunda, och att de därigenom skulle kunna höja sig i intellektuellt
och moraliskt afseende. Yi veta, att svenska arbetare ofta
komma tillbaka från Danmark förstörda. Kunna vi rädda dem genom
att bidraga till byggandet af en församlingslokal, där de kunna få
god ledning, så skulle det vara eu god gärning, och jag tror, att
sådana skulle kunna återvinnas för fosterlandet, som eljest icke skulle
kommit tillbaka eller åtminstone kommit tillbaka endast som förlorade
människor.

Herr talman, jag yrkar bifall till statsutskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar von Schéele, Nilson i Örebro,
Fornander, Leander och Åslund.

Herr Byström: Herr talman! Jag ber att få instämma med de
talare, som här yrkat bifall till utskottets förslag. Såsom alla de,
hvilka göra resor i utlandet, veta, inträffar det mycket ofta, att man
behöfver upplysningar och hjälp i ett eller annat afseende, och da erbjuda
sig bland andra vanligen tre utvägar att välja på för att erhålla
sådana. Den ena är, att man vänder sig till beskickningen
eller konsulatet, den andra, att man vänder sig till något svenskt
sällskap eller dylikt, ocli den tredje är, att man vänder sig till den
kyrkliga organisationen. Bland annat är det äfven i detta sista afseende
jag tror, att anslagets beviljande skulle bli till nytta. De kyrkliga

N:o 65. 72

Lördagen den 15 Maj, f. m.

Ang. anslag organisationerna hafva på fyrfaldiga sätt visat, att de kunnat vara
l(tfen svensk ^ .för vara landsmän, och jag tillhör dem, som hålla på, att

kyrka i vlo böra gorå hvad vi kunna för våra landsmän i utlandet. Det är
Köpenhamn, många, som ha gagn af sådana institutioner, som det här är fråga om.
(Forts.) Hvad Köpenhamn beträffar, så tror jag, att auslagskrafvet har skäl för
sig. Äfven i Danmark är det icke alltid så lätt att förstå språket,
som eu talare nyss sade. I synnerhet är det svårt för sådana, som
icke ^varit där så länge att de vant sig därvid. Men äfven dem, som
förstå ledigt danska, bör man ej förmena att få höra eu predikan
eller ett föredrag på ärans och hjältarnas språk. Jag ber, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Rydén: Herr talman! Om vi bevilja detta anslag för en
svensk kyrka i Köpenhamn, så ha vi med all säkerhet att motse en
hel del andra framställningar i liknande syfte. Det finnes svenska
kolonier både i Kristiania, Fredriksstad och Helsingfors o. s, v., och
det kunde ju hända, att dessa komme att framställa liknande anspråk.
Jag undrar, om herrarna äro beredda att taga sådana konsekvenser af
delta beslnt.

o Herr Lindberg: Herr talman! Det står på sid. 7 i utskottets
utlåtande några ord, som göra, att äfven jag blir betänksam. Det
neter nämligen: »För den händelse Citadellets område och den kringliggande
trakten upplates till allmänt beläggande, har kyrkoforeningen
rätt att inköpa tomten efter dess värde i obebyggdt skick.» Som herrarna
torde finna af utskottsbetänkandet, så har danska staten upplåtit
denna tomt till kyrkoföreningen mot en årlig afgäld af 500 kronor
jämte 100 kronor, som skulle betalas till den nuvarande innehafvare!!
af området, kapten Raabye. Om det nu skulle hända, att platsen rundt
omkring skulle, såsom omtalas i utskottets betänkande, utläggas till
byggnadstomter, sa är det väl icke troligt, att danska staten läte sig
nöja med 500 kronors hyra för denna stora tomt, som är värderad till
eu summa af 240,000 kronor, utan då komme sannolikt den danska
staten att fordra större hyresersättning, eller kanske det rent af blefve
en skyldighet för kyrkoföreningen att inlösa denna tomt, nu värd,
som jag nämnde, 240,000 kronor, men som helt naturligt skulle stiga
i värde med tiden. Det kan därför nog hända, att vi inom några är
såttas inför den situationen, att vi bli nödsakade att lösa till oss denna
tomt också.

Det har vidare talats så mycket om det religiösa behofvet bland
svenska arbetare i Köpenhamn. Jag har någon erfarenhet af detta;
jag bär nämligen en gång i tiden arbetat tre års tid i Köpenhamn
och därvid kommit tillsammans med både svenska arbetare och svenska
tjänarinnor, men icke har jag funnit det religiösa behofvet vara så
synnerligen stort hos dessa.

För öfrigt gjorde herr ecklesiastikministern jämförelse med London.
Det är väl ändock bra stor skillnad på engelska och danska språken
gentemot det svenska. En svensk beköfver ej vara i Köpenhamn
mer än 14 dagar, förrän han förstår åtminstone hvad prästen säger.
Jag har lagt märke till ett ganska egendomligt förhållande, och det

73 N:o 65.

Lördagen den 15 Maj, f. in.

är det. att folk reser öfver från Malmö till Köpenhamn för att besöka Ang. anslag
kyrkan, och det lär vara därför, att det är trefvare att höra de
danska prästerna predika än de svenska. Jag har nu icke bildat mig kyrka i
ett eget omdöme i denna sak, men jag vet, att det är lätt för en Köpenhamn.
svensk att förstå danska präster. (Forts.)

Nu är det meningen, att denna kyrka skulle läggas pa ett område
vid frihamnen. I utlåtandet är omnäinndt, att vid Frederiksholms
tegelbruk, som vore beläget strax utanför Köpenhamn, sysselsattes årligen
ungefär 400 svenskar. Det är lika lång väg för dessa arbetare
från Frederiksholm till frihamnsområdet, som Enskedebonia skulle få,
om de ginge i kyrkan på Ladugårdsgärde.

Det kunde, herr talman, vara mera att anföra mot detta anslags
beviljande, men jag skall i korthet yrka afslag.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Hammarskjöld:
Herr talman, mina herrar! I afseende a det antagande, som
gjorts af den siste talaren, att man icke kunde veta, hur det skulle
komma att gå, ifall den eventualitet inträffade, som är augifven a sid.
7 i utlåtandet, nämligen att Citadellets område och den kringliggande
trakten upplåtes till allmänt bebyggande, så ber jag få säga, att det
är mycket riktigt, som han säger; hur det går, det vet hvarken han
eller ja»''. Men då danska staten visat sig så tillmötesgående och mot
måttlig0 afgift upplåtit denna plats, då finnes icke rimlig anledning
att tänka, att det i framtiden skall uppställas några anspråk, som
skulle göra det omöjligt för den svenska församlingen att bibehålla

sin kyrka. .

Herr Rydén yttrade mot mig, att jag tagit pa entreprenad svenskhetens
bevarande i utlandet. Jag har fatt manga beskyllningar under
den tid, jag varit statsråd, men jag får säga, att den nu gjorda beskyllningen
tar jag som eu hedersbevisning och tackar honom för den.

Som flera talare anmält sig för yttrandes afgifvande, men tiden
nu var långt framskriden, uppsköts den vidare behandlingen af förevarande
utlåtande samt handläggningen af öfriga på föredragningslistan
upptagna ärenden till kl. 7 e. m., då detta sammanträde enligt utfärdadt
anslag komme att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,3 5 e. m.

In fidem

Per Cronvatt.

Andra Kammarens Prof. W09. N:o 65.

6