RIKSDAGENS PROTOKOLL
1909. Andra Kammaren. N:o 61.
Onsdagen den 12 maj.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Föredrogs statsutskottets memorial n:o 171, med förslag till
voteringsproposition i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i
fråga om väckt motion om anslag till inköp af skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark; och blef den uti detta memorial föreslagna
voteringspropositionen af kammaren godkänd.
§ 2.
Vidare föredrogos, men blefvo ånyo lagda på bordet statsutskottets
utlåtanden och memorial n:is 172—186 samt första särskilda
utskottets utlåtande n:o 3.
§ 3.
Till afgörande förelåg nu andra särskilda utskottets utlåtande, Angående
n:o 4, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 81, angående
statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter, äfven- naia och ensom
i anledning af inom Riksdagen väckta motioner i dithörande skilda läroanämnen.
stalter m. m.
I en till Riksdagen aflåten, till behandling af särskilda utskottet
n:o 2 hänvisad proposition, n:o 81, af den 12 februari
1909 hade Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för
samma dag, återkallat den i 1909 års statsverksproposition å ordinarie
stat gjorda framställning beträffande uppförande å riksstatens
åttonde hufvudtitel af ett anslag med rubrik: kommunala
och enskilda läroanstalter och föreslagit Riksdagen, att med uteslutande
ur riksstaten af det under åttonde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till understöd åt enskilda läroverk, högst 60,000
kronor, och det under samma hufvudtitel upptagna anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom, 380,000 kronor, å nämnda hufvudAndra
Kammarens Prof. N:o 61. 1909. 1
>'':o 61. 2
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(forts.)
titel under rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter uppföra ej
mindre
ett anslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor,
ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,
ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor,
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000
kronor, dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag,
än äfven
ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor.
Vidare hade Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att godkänna
i propositionen intagna grunder och villkor för tilldelande af understöd
från dessa anslag, äfvensom grunder för lärarinnepersonalens
aflöning vid statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter.
I sammanhang med ifrågavarande proposition hade utskottet
till behandling förehaft dels fyra i anledning af densamma afgifna,
till utskottet hänvisade motioner, nämligen motionen n:o 65 inom
Första Kammaren af herr Juhlin samt motionerna inom Andra
Kammaren n:o 222 af herr Johansson i Jönköping, n:o 237 af herr
Berg i Stockholm m. fl. och n:o 262 af herr Sundström, dels ock
en utaf herr Berg i Stockholm väckt motion, n:o 147, om ändring
af § 1 i gällande bestämmelser angående anslag till högre folkskolor
m. m.
Utskottet hemställde, att Riksdagen med anledning af Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition och ofvannämnda motioner måtte
besluta:
I. att å riksstatens åttonde hufvudtitel, under rubrik: enskilda läroanstalter,
uppföra ej mindre
ett anslag med titel: enskilda mellanskolor å 60,000 kronor,
ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,
ett anslag med titel: högre goss- och samskolor å ISO,000 kronor,
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,
dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än
äfven
ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter å 190,000 kronor,
att utgå under iakttagande af nedan angifna bestämmelser:
A. Bestämmelser om aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter:
För lärarinnepersonalens aflöning vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter gälla följande grunder, med rätt för Kungl.
Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser, som för tillämpning
af dessa grunder må finnas erforderliga:
1. Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från något af
de i reservationsanslaget till enskilda läroanstalter ingående sär
-
3 N:o fil.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
skilda anslag, skola föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta Angående
aflöning till minst följande belopp, för läsår räknadt: statsunderstöd
a) föreståndarinna: 2,000 kronor i l:a och 2,300 kronor i 2:a nalaTTen
lönegraden samt därjämte bostad eller hyresersättning; snida läroan
b)
ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon aflagt de stalter m. m.
prof, som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinne- (Forts.)
tjänst vid allmänt läroverk, 1,400 kronor i l:a, 1,700 kronor i 2:a
och 2,000 kronor i 3:e lönegraden, eljest 1,200 kronor i l:a, 1,500
kronor i 2:a, 1,800 kronor i 3:e och 2,000 kronor i 4:o lönegraden;
c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för hvarje veckotimme;
d) öfningslärarinna: 60 kronor för hvarje veckotimmes undervisning
i välskrifning, teckning, musik och gymnastik samt 50 kronor
för hvarje veckotimmes undervisning i handarbete, hvarjämte
lärarinna med minst 4 veckotimmars undervisning i gymnastik eller
minst 6 veckotimmars undervisning i ett eller flera af de öfriga af
dessa öfningsämnen äger åtnjuta ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme,
af 10 kronor i 2:a och 20 kronor i 3:e lönegraden.
Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna att
lämna bidrag till sin egen pensionering framdeles varda utfärdade,
må från de här stadgade aflöningarna afdragas ett belopp, motsvarande
nämnda bidrag.
Den tjänstgöring, som här afses, skall vara förlagd till klasserna
öfver de förberedande eller till läsafdelning af med skolan förbundet
lärarinneseminarium, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring
må kunna fullgöra intill en tredjedel däraf i de förberedande klasserna.
Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den
omfattning, som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.
Aflöning för lärarinna, som tillträdt sin tjänst före utgången af
år 1909, må ej understiga hvad hon skulle hafva rätt att uppbära,
därest de under år 1909 gällande bestämmelser fortfarande ägde
giltighet.
2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:
att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad
tillkommer ämneslärarinna, som aflagt de prof, hvilka erfordras för
behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk
eller folkskola, eller som genomgått af Kungl. Maj:t för ändamålet
godkändt enskildt lärarinneseminarium, samt öfningslärarinna, som
genomgått teckningslärarkurs vid tekniska skolan i Stockholm
eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium eller gymnastiklärarkurs
vid gymnastiska centralinstitutet eller af Kungl. Maj:t för
ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock att lärarinna,
som på annat sätt än här sägs förvärfvat sig motsvarande utbildning
för sitt kall, må af Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande
förmån;
att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärfvats,
blifvit fullgjord vid under inseende af öfverstyrelsen för rikets all
-
N:o Gl. 4
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående manna läroverk ställd läroanstalt, vid folkskoleseminarium, vid småstatsunderstöd
skoleseminarium, vid högre folkskola eller vid folkskola, därest
rmla odTen tjänstgöringen varit förlagd till det stadium och haft den omfattsfrilda°1äToan-
ning, som här ofvan stadgats som villkor för åtnjutande af aflöning
stalter m. m. ''\ högre lönegrad;
(Forts.) att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;
att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad pröfvas af
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk; samt
att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters
uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.
Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari 1910 vid allmänt
läroverk, folkskoleseminarium, småskoleseminarium, högre folkskola
eller folkskola äfvensom vid enskild skola, som stått under af
Kungl. Maj:t förordnad inspektion eller som vid den tid, tjänstgöringen
ägt rum, enligt då gällande bestämmelser skulle hafva varit
berättigad till statsunderstöd, därest ansökan därom gjorts.
Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd enskild
läroanstalt före den 1 april 1909, må, ändock att hon ej fullgjort de
prof, som här ofvan stadgats som villkor för rätt till lönetursberäkning,
likväl komma i åtnjutande af denna förmån, sedan hon under
10 lästerminer bestridt tjänstgöring af den art, som berättigar till
åtnjutande af aflöning i högre lönegrad.
B. Bestämmelser i fråga om anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter skola till hvarje läroanstalt, som åtnjuter understöd
från något af de i reservationsanslaget till enskilda läroanstalter
ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd åtnjutes,
utgå följande bidrag, för läsår räknadt:
1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna med full tjänstgöring,
som förvärfvat behörighet för ordinarie ämneslärarinnetjänst vid
allmänt läroverk, samt
2) två tredjedelar af de ålderstillägg, som enligt ofvan under A.
stadgade grunder tillförsäkras föreståndarinnor och lärarinnor.
C. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till enskilda
mellanskolor.
1. Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd kunna
utgå dels till enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga
folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta
det kunskapsmått, som inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad
enligt gällande normalplans typ litt. A, dels till utgången af år
1914 äfven till samskola, som icke utgör öfverbyggnad på folkskola,
5 N:o 61.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
men för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till högre skolor för ^und^stöd
kvinnlig ungdom. tm kommu
Enskild
mellanskola å ort, där allmänt läroverk eller statsun- och enderstödd
mellanskola finnes, må erhålla understöd, endast om lär- skilda läroanjungeantalet
i motsvarande klasser af allmänt läroverk resp. i redan stalter m m.
befintlig statsunderstödd mellanskola under de senaste tre åren upp- (Forts.)
gått i medeltal till 100.
2. Inträdessökande skall vid offentlig pröfning visa sig innehafva
det i punkt 1 omnämnda kunskapsmåttet.
3. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den
egentliga folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva
haft i medeltal sammanlagdt minst 32 lärjungar.
4. Hvarje årsklass skall i läroämnen åtnjuta skild undervisning.
5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig
lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas,
skall finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring.
6. Undervisningen skall fortgå minst 38 läsveckor om året,
påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.
7. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriell, och de vid skolan
anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i sådant afseende
stadgade grunder.
8. Kommun eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst
samma belopp som det från anslaget till enskilda mellanskolor utgående
understödet, äfvensom bidraga till de vid skolan anställda
lärarinnornas ålderstillägg med hälften af det belopp, staten för
samma ändamål tillskjuter, så ock till lärarinnornas pensionering enligt
de grunder, som framdeles må varda stadgade.
9. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skola medgifvas
till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
10. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
11. Statsunderstödet till enskilda mellanskolor må kunna utgå
med högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas,
må kunna erhålla ett särskildt understöd till undervisning i huslig
ekonomi, ej öfverstigande 600 kronor, allt för år räknadt.
12. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de i
punkterna 2—10 stadgade villkor ej till alla delar uppfyllas, intill
utgången af år 1912, på de villkor Kungl. Maj:t äger bestämma,
kunna komma i åtnjutande af understöd från anslaget till enskilda
mellanskolor, dock under förutsättning att kommun eller enskilda
donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag, hvars värde
för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.
N:o 61. 6
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
fJSSdmud D‘ Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till högre flickskolor.
till kommu- . ,
nala och en- . r. Åt anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå
skada läroan- till* flickskola, som har till ändamål att utöfver omfånget för folkstalter
m. m. skolans verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning och som
(Forts.) fyller eu å orten verkligen förefintligt bildningsbehof.
2. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den
egentliga folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren
hafva haft i medeltal sammanlagdt minst 32 lärjungar.
3. Undervisningen fortgår under minst 36 läsveckor om året,
påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.
4. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriell och de vid skolan
anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i sådant afseende stadgade
grunder.
5. Kommun eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till
minst samma belopp som det från anslaget till högre flickskolor utgående
understödet, samt dessutom bidraga till de vid skolan anställda
lärarinnornas ålderstillägg med hälften af det belopp, staten
för samma ändamål tillskjuter, så ock till lärarinnornas pensionering
enligt de grunder, som framdeles må varda stadgade.
6. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skola medgifvas
till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
7. Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå för år
räknadt, därest skolan omfattar fyra årsklasser utöfver den egentliga
folkskolan, med högst 4,400 kronor och, därest skolan omfattar
flera sådana klasser, med högst 5,200 kronor, hvarjämte skolan må
kunna erhålla ett särskildt understöd till undervisning i huslig ekonomi
ej öfverstigande 1,000 kronor.
Är skolan förbunden med gymnasium, må understödet kunna
ökas, dock ej med högre belopp, för år räknadt, än 2,000 kronor, under
förutsättning
a) att gymnasiet omfattar minst tre årsklasser, samt att antalet
lärjungar i gymnasiets tre högsta årsklasser under de senaste tre
åren uppgått i medeltal till sammanlagdt minst 18,
b) att föreståndaren eller föreståndarinnan erhållit rätt att
vid läroanstalten anställa studentexamen, samt
c) att kommun eller enskilda donatorer till gymnasiets uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till
minst samma belopp som statsunderstödet, samt bidraga till de å
gymnasiet anställda lärarinnornas ålderstillägg och pensionering,
på sätt här ofvan i afseende å flickskolan i öfrigt blifvit stadgadt!
Å samma ort må statsunderstöd ej tilldelas flera högre flickskolor
för med dem förbundna gymnasier, utan att i samtliga dessa
gymnasier de tre högsta klasserna under de senaste tre åren varit i
lämplig grad fyllda.
7 N'':o 61.
Onsdagen den 12 Maj, £. m.
8. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets Angående
allmänna läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva. naia och »n
9.
Flickskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från an- »kilda läroanslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här8(aWer m■ mstadgade
villkor ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, (Forts.)
på de villkor Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande
af understöd från anslaget till högre flickskolor, dock under förutsättning
att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst
samma belopp som statsunderstödet.
E. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till högre gossoch
samskolor.
1. Af anslaget till högre goss- och samskolor må understöd
kunna utgå till sådana skolor af nämnda slag, hvilka genom värdefulla
pedagogiska försök eller eljest genom framgångsrik verksamhet
på uppfostrans och undervisningens område befinnas kunna i särskild
grad gagna skolväsendet i det hela.
2. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriell och de vid skolan
anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i sådant afseende stadgade
grunder.
3. Skolan skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt
de grunder, som framdeles må varda stadgade.
4. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
5. Statsunderstöd till högre goss-skola eller högre samskola
må kunna utgå, för år räknadt, för det skolstadium, som i afseende
på undervisningens mål motsvarar realskolan, med högst 9,000 kronor,
och för det skolstadium, som i nämnda afseende motsvarar gymnasiet,
med högst 6,000 kronor, dock att understödet till läroverk, som i
större omfattning anlitar manliga lärarkrafter, må kunna ökas för
hvartdera stadiet med högst 2,000 kronor.
F. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till enskilda
lärarinneseminarier.
1. Af anslaget till enskilda lärarinneseminarier må understöd
kunna utgå till enskildt seminarium, som har till ändamål att utbilda
lärarinnor för undervisningen vid högre flickskolor och annan därmed
jämnställd undervisning.
2. Seminariet skall omfatta minst två årsklasser och i afseende
på inträdesfordringarna förutsätta minst det kunskapsmått, högre
flickskola, som är berättigad till statsunderstöd, afser att bibringa.
N:o 61. 8
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående 3. De vid seminariet anställda lärarinnorna skola aflönas en\uiUkommu-
ligt de i Sådant afseende stadgade grunder.
nala och en- 4. Seminariet skall bidraga till lärarinnornas pensionering
skilda läroan- enligt de grunder, som framdeles må varda stadgade.
stalter m. m. 5. Seminariet skall stå under inseende af öfverstyrelsen för
(Forts.) rikets allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de
bestämmelser i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
6. Statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium må kunna
utgå, för år räknadt, med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning;
II. att, vid bifall till hvad utskottet i föregående punkt föreslagit,
ur riksstat^ utesluta det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till understöd åt enskilda läroverk å högst 60,000 kronor, och
det under samma hufvudtitel upptagna anslaget till högre skolor för
kvinnlig ungdom å 380,000 kronor;
III. att höja det nu å riksstatens åttonde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till högre folkskolor å 32,000 kronor till 58,000 att
utgå i enlighet med nu gällande bestämmelser, dock med följande ändrade
lydelse af första punkten:
Af anslaget till högre folkskolor må understöd kunna utgå till
skolor, som för ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas i
ändamål att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan
eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta
ett högre mått af allmänt medborgerlig och praktisk bildning, utan
att barnen därigenom dragas från sina vanliga lefnadsförhållanden
eller nödig öfning för duglighet och härdighet vid arbete. Understödet
kan för hvarje skola utgå,
dels till högst dubbla beloppet af hvad till skolan i distriktet
sammanskjutes, dock högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass
och för hvarje skola ej öfverskridande 4,800 kronor om året.
dels ock därutöfver två tredjedelar af i punkt 2 omförmälda
ålderstillägg till lärares aflöning, allt under de i punkterna 2—6
angifva villkor.
Önskar kommun få högre folkskola af Kungl. Maj :t erkänd som
kommunal mellanskola. må sådant ske först sedan mellanskolans
undervisningsplan i dess helhet blifvit i skolan tillämpad och sedan
skolans undervisning samt lärarnas kompetens blifvit af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk pröfvade;
IV. att, vid bifall till hvad utskottet föreslagit i föregående punkt,
å riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra ett förslagsanslag under titel
kommunala mellanskolor å 10,000 kronor att utgå i enlighet med nedan
angifna bestämmelser:
1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd
kunna utgå till af kommun upprättade och underhållna skolor, som
utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å
9 N:o 61.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i Angående
högsta årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans statsunderstöd
typ litt. A. wlaTCen
Kommunal
mellanskola å ort, där allmänt läroverk eller stats- skMalåroanunderstödd
mellanskola finnes, må erhålla understöd, endast Om staller m. m.
lärjungeantalet i motsvarande klasser af allmänt läroverk resp. i (Forts.)
redan befintlig statsunderstödd mellanskola under de senaste tre
åren uppgått i medeltal till 100.
2. Inträdessökande skall vid offentlig pröfning visa sig innehafva
det i punkt 1 omnämnda kunskapsmåttet.
3. Skolan skall omfatta fyra årsklasser utöfver den egentliga
folkskolan och i dessa klasser hafva sammanlagdt minst 32 lärjungar.
4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.
5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig
lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas,
skall finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring.
Finnes i kommun endast en kommunal mellanskola, skall denna vara
afsedd för såväl gossar som flickor.
6. Undervisningen skall fortgå under minst 38 läsveckor om
året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.
7. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriell.
8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, skall frågan
om befrielse från eller nedsättning i sådana afgifter handläggas af
en nämnd, bestående af skolans inspektor och föreståndare eller
föreståndarinna samt en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och
skall härvid iakttagas, att terminsafgifter ej må uttagas af medellösa
lärjungar från kommunen.
9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets
allmänna färoverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
10. Statsunderstödet till kommunal mellanskola utgår med
4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna erhålla
ett särskildt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej
öfverstigande 600 kronor, allt för år räknadt.
11. I fråga om kompetensbestämmelser för lärare och lärarinnor,
om dessas aflöning och pensionering samt om aflönande af
vikarie under tjänstledighet på grund af sjukdom gäller för kommunal
mellanskola, hvad i dessa hänseenden är för högre folkskola stadgadt.
Vid utlåtandet funnos fogade följande reservationer:
Vid punkt I af herrar Berg i Stockholm, Hellgren, Jansson i
Djursätra, Kristensson, Forsling, Larsson i Klagstorp, Ericsson i
Ofvanmyra och Lundell, hvilka ansett, att ingressen till punkt I
af utskottets förslag bort hafva följande lydelse:
N:o 61. 10
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
I. att vid bifall till hvad utskottet hemställt i punkt III samt i
punkt IV: 1 första stycket, 2—7 och 9—11, å riksstatens åttonde
hufvudtitel under rubrik: enskilda läroanstalter uppföra ej mindre
o. s. v. (återstoden lika med utskottets förslag).
Vid punkt 1 C: 1 af friherre Fleming och herr Hedenlund, hvilka
ansett, att punkt 1 af de särskilda bestämmelserna i fråga om anslaget
till enskilda mellanskof bort af fattas sålunda:
»Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd utgå dels
till enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga
folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det
kunskapsmått, som inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad
enligt gällande normalplans typ litt. A, dels till samskolor,
som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till högre skolor för
kvinnlig ungdom.
Mellanskola-----------------
----------100.»
Vid punkt IC: 1 andra stycket af herrar Larsson i Klagstorp,
Berg i Stockholm, Hellgren, Kristensson, Ericsson i Ofvanmyra,
Forssling och Lundell, som hemställt, att i stället för den af utskottet
i förevarande stycke föreslagna bestämmelsen måtte införas ett så
lydande stadgande:
I kommun, där statsunderstödd kommunal eller enskild mellanskola
finnes, må statsunderstöd ej tilldelas annan enskild mellanskola,
utan att samtliga mellanskolors klasser äro i lämplig grad
fyllda.
Vid punkt 1 C: 9 af herrar Hellgren, Berg i Stockholm, Kristensson,
Forssling, Larsson i Klagstorp, Ericsson i Ofvanmyra och Lundell,
hvilka föreslagit, att den af utskottet förordade bestämmelsen måtte
utbytas mot en så lydande:
9. Därest statsunderstödd enskild mellanskola åtnjuter kommunalt
understöd, skall frågan om befrielse från eller nedsättning i terminsafgifterna
handläggas af en nämnd, bestående af skolans inspektor
och föreståndare eller föreståndarinna samt en af kommunalstyrelsen
utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas, att terminsafgifter
ej må uttagas af medellösa lärjungar från bidragsgifvande
kommun.
Vid punkt I D: 7 a af herrar Jansson i Djursätra, Berg i Stockholm,
Hellgren, Kristensson, Forssling, Larsson i Klagstorp, Ericsson
i Ofvanmyra och Lundell, som hemställt, att i villkoren för statsunderstöd
till högre flickskola för med densamma förbundet gymnasium
minimitalet 18 måtte utbytas mot minimitalet 24.
11 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, £. m.
Vid motiveringen till punkt I D: S: Af herrar Berg i Stockholm,
Kristensson och Larsson i Klagstorp, som yrkat, att ur motiveringen
till utskottets utlåtande måtte utgå de båda stycken, som stode
nederst å sid. 37, så lydande:
»Däremot anser utskottet lämpligt, att i de ytterligare bestämmelser,
som Kung!. Maj:t torde komma att utfärda rörande undervisningen
i dessa skolor, den bestämmelsen intages, att det tillkommer
vederbörande eforus att hafva uppsikt öfver det sätt, på hvilket kristendomsundervisningen
handhafves, i likhet med hvad som gäller
beträffande allmänna läroverk.
Hvad utskottet sålunda anfört bör, enligt utskottets mening,
äga tillämpning på inspektionen öfver statsunderstödda kommunala
och enskilda mellanskolor»; samt
af herr v. Mentzer, som föreslagit, att de två sista styckena å
sid. 37 måtte erhålla följande lydelse:
»Däremot anser utskottet lämpligt, att i de ytterligare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t torde komma att utfärda rörande undervisningen
i dessa skolor, den bestämmelse intages, att det tillkommer
vederbörande eforus att hafva uppsikt öfver kristendomsundervisningen
i likhet med hvad som gäller beträffande allmänna läroverk.
Hvad utskottet sålunda anfört bör enligt utskottets mening äga
tillämpning på inspektionen öfver samtliga i detta utlåtande omnämnda
skolor.»
Vid punkt III af herrar F. E. Pettersson, frih. Fleming, Hedenlund,
v. Mentzer, J. F. Nyström, grefve v. Rosen, Wijkander och
herr E. A. Lindblad, som ansett, att utskottet bort föreslå Riksdagen
att, med bibehållande af det nu å riksstatens åttonde hujvudtitel uppförda
förslagsanslaget till högre folkskolor vid 82,000 kronor, besluta den
ändring i därför gällande bestämmelser, att punkt 1 erhölle följande
lydelse:
Högre folkskola, hvarmed förstås en sådan skola, som för ett
eller gemensamt för flera skoldistrikt på landet eller i stad, där allmänt
läroverk icke finnes, inrättas i ändamål att bereda barn, som
genomgått den egentliga folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande
kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått af bildning,
utan att barnen dragas från sina vanliga lefnadsförhållanden eller
nödig öfning för duglighet och härdighet vid arbete, kan erhålla understöd
af statsmedel,
dels till högst dubbla beloppet af, hvad till skolan i distriktet
sammanskjutes, dock högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass
och för hvarje skola ej öfverskridande 2,400 kronor om året, dels
ock därutöfver två tredjedelar af i punkt 2 omförmälda ålderstill^ägg
till lärarnes aflöning, allt under de här nedan angifna villkor.
Önskar kommun, att högre folskkola utvecklas till kommunal
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
N:o 61* 12 Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående mellanskola, må, sedan undervisningen anordnats i öfverensstämmelse
statsunderstöd mecj ^en för de kommunala mellanskolorna gällande undervisningsplanen
och öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk pröfvat såväl
skMcTläroan- lärarnas kompetens som skolornas utrustning, understöd tilldelas
stalter m. m. skolan af högst 1,200 kronor äfven för en tredje årsklass.
(Forts.) ''
Vid ''punkt IV:
af herr v. Mentzer, som ansett, att utskottet i denna punkt bort
föreslå, att Kungl. Maj:ts förslag, i hvad det rörde anslag till mellanskolor,
som ägdes af kommun, icke måtte vinna Riksdagens bifall i
annan mån än att den enda nu statsunderstödda skolan af detta slag,
nämligen »borgarskolan» i Malmö, finge vara delaktig i anslaget till
enskilda mellanskolor; samt
af herrar F. E. Pettersson, friherre Fleming, Hedenlund, J. F. N yström,
grefve v. Rosen, Wijkander och E. A. Lindblad, som ansett, att
utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte besluta
IV. att å riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra ett förslagsanslag
under titel kommunala mellanskolor å 10,000 kronor att utgå i enlighet
med nedan angifna bestämmelser:
1—10. Lika med utskottets förslag oförändradt.
11. De vid skolan anställda lärarinnorna skola, intill dess särskilda
bestämmelser därom blifva utfärdade, aflönas enligt de för
enskilda mellanskolor stadgade grunder, hvarjämte kommunen skall
bidraga till deras pensionering enligt de bestämmelser, som framdeles
må vara utfärdade;
V. att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och
förslag i fråga om aflönings- och pensionsförmåner åt lärare och lärarinnor
vid kommunala mellanskolor.]
Vid punkt IV: 1 andra stycket af herrar Larsson i Klagstorp, Berg
i Stockholm, Hellgren, Kristensson, Ericsson i Ofvanmyra, Forsling
och Lundell, som föreslagit, att det af utskottet i punkt IV: 1 andra
stycket föreslagna stadgandet måtte utbytas mot följande:
I samma kommun må statsunderstöd ej tilldelas flera kommunala
mellanskolor, utan att i samtliga dessa skolor klasserna äro i lämplig
grad fyllda.
Vid punkt IV: 8 af herrar Kristensson, Berg i Stockholm och
Hellgren, hvilka yrkat att ifrågavarande stadgande om terminsafgifter
måtte helt utgå.
Sedan herr talmannen anmält ärendet till handläggning, begärdes
ordet af
Onsdagen den 12 Maj, f- m.
13 N:o Öl.
Herr Berg i Stockholm, som yttrade: Herr talman! Angå- Angående
ende föredragningen ber jag få hemställa, att de 4 punkterna i utskottets
utlåtande föredragas i följande ordning, nämligen först punkt ocll er~_
3, så punkt 4, därpå punkt 1 och slutligen punkt 2, samt att vid före- skilda läroandragningen
af punkt 3 debatten får röra sig om utskottets betänkande stofter m. m.
i dess helhet. (Forts.)
Denna hemställan bifölls af kammaren.
I enlighet härmed föredrogs till en början -punkten 111, angående
anslaget till högre folkskolor; och lämnades därvid ordet till:
Herr statsrådet Lindström, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Som vederbörande departementschef är upptagen i medkammaren,
har jag fått i uppdrag att här företräda honom vid detta ärendes
behandling. Jag anhåller på grund häraf att få ange Kungl.
Maj:ts ställning till det förslag, som Riksdagens särskilda utskott
n:o 2 uti föreliggande betänkande framlagt i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående understöd åt kommunala och enskilda
läroanstalter.
I denna proposition föreslås, bland annat, lönereglering för lärarinnepersonalen
vid de anstalter, som där äro i fråga. Denna lönereglering
innebär, att lärarinnorna vid dessa skolor i hufvudsak skola
tillförsäkras samma löneförmåner som lärarinnepersonalen vid statens
samskolor. Det förslag till lönereglering, som Kungl. Maj:t
sålunda framlagt, har utskottet i hufvudsak accepterat. Utskottet
har här endast gjort ett par tillägg, som jag anser vara förbättringar.
Jag kan alltså lämna den frågan.
I den lönereglering, som Kungl. Maj :t föreslagit för lärarinnepersonalen,
ingår bland annat, att lärarinna, som vunnit behörighet
till ordinarie anställning vid statens samskolor, skulle åtminstone
till en början erhålla något högre lön än lärarinna, som icke vunnit
sådan behörighet. Det har ansetts, att det lönetillägg — man brukar
kalla det kompetenstillägg — som sålunda skulle utgå till de i sådant
afseende kompetenta lärarinnorna, bör betalas af staten. Ty om icke
så skedde, skulle det säkerligen komma att inträffa, att skolor af ekonomiska
skäl nödgades eller lockades att anställa formellt inkompetenta
lärarinnor. — I detta löneregleringsförslag ingår vidare, att
lärarinna, som haft anställning något längre tid, skulle få ålderstilllägg;
och man har ansett, att åtminstone hufvudparten af dessa ålderstillägg
borde betalas af staten, ty annars skulle det kunna hända, att,
då anställning vid en skola af ifrågavarande slag samtidigt sökes af
flera personer, en lärarinna, som vore litet äldre och hade anspråk på
högre aflöning, af ekonomiska hänsyn komme att sättas tillbaka för
en lärarinna, som vore yngre och ej hade anspråk på högre lön. För
att möjliggöra dessa lönetillägg åt lärarinnepersonalen har Kungl.
Maj:t äskat ett lönetilläggsanslag på 190,000 kronor. Utskottet har
>'':o 61. 14
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående accepterat Kungl. Maj :ts förslag såväl i hvad det afser anslagsbeloppet
statsundersföd som oc]- beträffande de grunder, enligt hvilka understöd från detta
hala ortTen- anslag skulle utgå. Utskottet har endast gjort en formell ändring,
skilda laroan- som jag för öfrigt anser vara ett förtydligande, och jag kan därstalter
m. m. för nu lämna detta anslag.
(Forte.) Det högre lärarinneseminariet i Stockholm har till ändamål att
utbilda lärarinnor för de högre flickskolorna och statens samskolor
samt lärarinnor för enskilda hem, eller, som man brukar kalla dem,
guvernanter. Seminariet kan på grund af sin organisation icke mottaga
mer än 25 lärjungar om året och kan därför icke »producera»,
om jag så får saga, så många lärarinnor, som behöfvas för de undervisningsbehof,
jag nu omnämnt. Det har därför under de föregående
åren varit mycket på tal att inrätta ett nytt statens högre lärarinneseminarium.
Den tanken har nu emellertid blifvit öfvergifven. Det
har nämligen uppstått s. k. enskilda lärarinneseminarier, hvilka i
större eller mindre omfattning satt sig samma mål före som högre lärarinneseminariet
i Stockholm. Man har nu ansett det vara riktigt att
slå in på en ny politik, som skulle gå ut på att understödja dessa enskilda
seminarier i stället för att inrätta ännu ett statens seminarium.
Detta innebär många fördelar, bland annat, att det blir så väsentligt
mycket billigare för staten, men framför allt medför detta den fördelen,
att det därigenom, att seminarier af olika typer framträda,
blir ett rikare lif på detta område af undervisningsväsendet. — För
att tillgodose och lämna understöd åt sådana enskilda lärarinneseminarier
har Kungl. Maj:t äskat ett anslag af 20,000 kronor. Utskottet
har accepterat förslaget såväl beträffande anslagets belopp som ock
hvad angår grunderna för tilldelande af understöd från anslaget,
hvarför jag alltså nu kan lämna äfven den frågan.
Bland de olika privata läroverken finnes det en del, som har en
mera fristående ställning. Man kan icke säga, att de äro absolut
nödvändiga för den kommun, där de äro inrättade, men de hafva dock
en rätt stor uppgift att fylla i det svenska undervisningsväsendet, alldenstund
de, obundna som de äro af kommunala hänsyn, kunna inrätta
sig friare och därigenom gifva nya uppslag och pröfva nya metoder
på uppfostrans och undervisningens område. Som exempel på
sådana skolor vill jag nämna Palmgrenska skolan, Beskowska skolan
i Stockholm, Nya samskolan i Göteborg och Lundsbergs skola.
Dessa skolor äro ett viktigt statsintresse, ty statens skolor måste
i mer eller mindre hög grad pressas in i en viss form, under det dessa
kunna vara mera obundna och visa nya vägar för vinnande af uppfostrans
mål. Dessa läroverk bruka kallas försöksläroverk. I nu
gällande riksstat kallas de enskilda läroverk. Kungl. Maj :t har bibehållit
namnet »enskilda läroverk» och för deras understödjande äskat
ett anslag af 120,000 kronor. Utskottet har accepterat förslaget i
hvad det afser anslagets belopp äfvensom de väsentliga grunderna
för tilldelande af understöd från anslaget. Däremot har utskottet
ändrat namnet till »högre goss- och samskolor.» Jag har ingenting
15 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
att anmärka mot det förslaget, ty ifrågavarande skolform täckes ju Angående
äfven af den titel, som utskottet gifvit anslaget, åtminstone för det xtatsunderstöd
närvarande. Det kan dock i framtiden hända, att det uppkommer tiU, kom™u\
skolor, som måste ha understöd från detta anslag, ehuru de icke kunna sliida°läroanräknas
till högre goss- eller samskolor. Emellertid kan jag nu lämna stofter m. m.
utskottets förslag äfven i denna punkt. (Forts.)
Det är naturligtvis kammaren bekant, att den högre skolbildningen
för manliga lärjungar öfvertagits i hufvudsak af staten, under det
att den högre skolbildningen för kvinnliga lärjungar öfverlämnats åt
det privata initiativet och tillgodoses genom de s. k. högre flickskolorna.
För understödjandet af dessa har Kung!. Maj:t äskat ett
anslag af 375,000 kronor att utgå efter vissa närmare angifna grunder.
Utskottet har accepterat förslaget i hvad det afser det äskade
beloppet äfvensom i allt väsentligt de grunder, efter hvilka understöden
skola utgå. De ändringar, utskottet gjort i förslaget, äro
icke sådana, att jag anser mig höra sätta mig emot dem. Jag kan
därför lämna äfven den frågan.
Jag öfvergår därefter till frågan om Kungl. Maj:ts förslag, i hvad
det afser understöd åt mellanskolor. Om jag hade tid att för kammaren
draga upp en jämförelse mellan de förslag, jag förut omnämnt,
och de nu gällande bestämmelserna, skulle däraf framgå, att dessa
förslag afse ganska betydande ändringar i nu tillämpade grunder.
Emellertid har förslaget om mellanskolor ansetts vara det viktigaste
i den kungliga propositionen, så viktigt till och med, att den kungliga
propositionen i det allmänna umgängesspråket af detta förslag fått
sitt namn. Om jag betraktar de viktigare förändringar i skolväsendet,
som ägt rum under det senare — låt mig säga — femtiotalet år,
kan jag saga, att ingen af dem har genomförts, utan att förslaget
därom varit utsatt för starka angrepp från två skilda håll, från å ena
sidan hvad man skulle kunna kalla den pedagogiska högern, å andra
sidan den pedagogiska vänstern, å ena sidan från anhängare af
det s. k. parallellskolesystemet eller dem, som vilja, att skolväsendet
skall byggas på olika, från början skilda skolor, afsedda hvar och en
för sin samhällsklass, å andra sidan från anhängarne af enhetsskolesystemet
eller dem, som vilja, att skolorganisationen skall byggas
på den grunden, att alla samhällsklassers barn sammanföras i en enda
skola, som sedermera förgrenar sig. Anhängarne af båda dessa skolsystem
ha alltid mötts i en punkt, nämligen i motstånd, då det gällt
att genomföra någon förändring på undrvisningens område. Å ena
sidan har det ropats: gif akt, den högre bildningen är i fara! Å andra
sidan har det sagts, att det förslag, som legat före, icke varit tillräckligt
långt gående, varit en skenreform o. s. v. Samma öde, som
vederfarits dessa förut genomförda reformer, har också kommit den
af Kungl. Maj:t nu föreslagna reformen till del. Jag vill icke upptaga
kammarens strängt anlitade tid med att rulla upp hela denna fråga
och bemöta alla framställda anmärkningar. Jag skall inskränka mig
N:o 61. 16
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
till att i korthet angifva de grunder, som vant bestämmande för Kungl.
Maj:t vid framläggandet af denna proposition.
1907 års Riksdag anhöll, att Kungl. Maj:t skulle låta utarbeta
förslag till ändrade grunder för tilldelande af understöd åt enskilda
läroanstalter. Då vi hade att göra upp detta förslag, kommo vi till
en skolform, som var mycket besvärlig, nämligen de s. k. lägre samskolorna.
Det förhåller sig nämligen så, att Riksdagen på 1890-talet beslöt att tilldela understöd åt dessa s. k. lägre, fem-,sexklassiga
samskolor, såsom t. ex. Hedemora, Klippans och Hörs samskola.
I början af 1900-talet beslöt emellertid Riksdagen att icke vidare
fortgå på den vägen och att icke lämna understöd åt nya sådana
samskolor. Anledningen till detta beslut var den omständigheten,
att man befarade, att, om man fortginge på den inslagna vägen och
lämnade understöd åt nya samskolor, det skulle uppkomma ett nät
af mindre, ganska klena samskolor, som skulle rivalisera med folkskolorna
och taga bort intresset för dem och bli — hvad skall jag säga
-—- ett slags »fåfängans» skolor, där de, som hade litet mera än existensminimum,
skulle sätta in sina barn för att synas litet finare.
Nu har emellertid på senare tider uppkommit en hel mängd nya
samhällen, hvilka behöfva skolor, som föra till samma mål som dessa
fem-, sexklassiga samskolor och skulle vara i någon mån af samma
art som statens realskolor. Lösningen af den skolfråga, som sålunda
uppstått, trodde vi oss kunna finna genom att undersöka i
hvilken riktning det svenska skolsystemet öfver hufvud utvecklat
sig. Jag blott konstaterar utan att närmare ingå på frågan, att under
det gångna seklet denna utveckling gått i riktning från parallellskolesystemet,
d. v. s. systemet med parallella skolor för hvarje samhällsklass,
mot enhetsskolesystemet. Hvarje skolreform, som genomförts,
kan sägas vara en etapp på vägen mot detta mål. Under sådana
förhållanden hade vi icke annat att gorå än säga: Då taga vi
ett nytt steg på den väg, i hvilken skolväsendet utvecklat sig; vi
böja ''ihop de två linjerna, samskolan och folkskolan, till en enda.
Därigenom kunde man vinna, att dessa samskolor icke längre skulle
konkurrera med folkskolorna, utan tvärtom draga ortens intresse till
folkskolorna, och man vunne äfven, att Riksdagen icke skulle ställa
sig motvillig att lämna anslag till klasser öfver folkskolan, där det
fanns ett undervisningsbehof, som behöfde tillgodoses med sådana
klasser. Det var på det sättet tanken på dessa mellanskolor kom
upp hos oss. Vi styrktes i den uppfattningen af derå skal. För
det första var det alldeles uppenbart, att det vore bättre att i stället
för att ha en dålig folkskola och en dålig samskola, delvis parallella,
samla de pengar, som funnes tillgängliga, och anslå dem till en enda
läroanstalt, hvilken då skulle kunna blifva mycket bättre ordnad
med afseende på både undervisning och lokaler. För det andra skulle
en sådan åtgärd vara till ekonomisk fördel för föräldrarna, i det att
samskolor då kunde uppkomma på orter, där sådana för närvarande
icke finnas, hvilket skulle medföra för föräldrar på dessa orter den be
-
17 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, £. m.
tydande förmånen, att de kunde behålla barnen i hemmet, tills de
fyllt 15 å 16 år och aflagt realskoleexamen, i stället för att skicka
dem till främmande ort och där för dem betala inackordering, något,
som är högst betungande för föräldrar i den ställning, hvarom här
är fråga.
Vidare ansågo vi, att det skulle blifva till obestridlig fördel för
staten, ty om ej staten nu upptoge denna idé och understödde skolor
på detta sätt, skulle gifvetvis småningom anspråk framkomma på,
att äfven i dessa nya orter, i den mån de blefve större, skulle upprättas
statsläroverk. Dessa äro så dyra, att omkostnaden för ett sådant
motsvarar omkostnaden för ungefär fyra eller fem sådana skolor, som
här är fråga om.
Allt detta stödde oss i tanken att framlägga förslag om kommunala
mellanskolor. Därvid kunde vi emellertid icke blunda för,
att ett sådant förslag på det närmaste berörde de högre folkskolornas
intressen, och att detta förslag, om det antoges, skulle påkalla ändring
i bestämmelserna angående understöd åt de högre folkskolorna.
Men jag vill fästa uppmärksamheten på, att vi hade endast ett par
månaders tid i departementet för att utarbeta detta förslag, och det
kom i alla fall för sent till Riksdagen. Då förslaget afvisades år
1908, uppstod hos oss den tanken, att vi skulle se till" om vi ej skulle
kunna ändra bestämmelserna rörande de högre folkskolorna så, att
de blefve så att säga kongruera med bestämmelserna angående mellanskolorna.
Men då inträdde en omständighet, som gjorde, att
frågan fick förfalla, nämligen att den då arbetande seminariekommittén
fick i uppdrag att utarbeta ändrade bestämmelser angående
de högre folkskolornas organisation. Den kommittéutredningen ville
vi icke föregripa, utan vi lade i afvaktan därpå fram förslaget oförändradt
för att sedan vidtaga de ändringar, som kunde påkallas.
Det var ytterligare ett skäl att icke dröja med förslaget, och det
var följande. Förslaget om folkskolan som bottenskola har på olika
tider varit i olika grad aktuelt. Ibland har man just icke hört något
om det, ibland har det dykt upp en ganska liflig diskussion därom.
En sådan kom upp år 1908 af anledning, som för kammaren är känd.
Det diskuterades väldeligen, men hela diskussionen gaf vid handen,
att man icke riktigt visste, hvad man ville, och detta gäller både dem,
som voro för saken, och dem, som voro emot densamma. Diskussionen
rann ut i sanden, och det sades allmänt efter densamma, att tanken
var död. Det var det allmänna intrycket, såvidt jag förstod.
Då var det psykologiskt viktiga ögonblicket för Kung!. Maj:t att
såga: »Nej, den är icke död, här är uppslagsändan till denna frågas
lösning.» Och det var just därför, som det var nyttigt och nödvändigt
att då komma fram med denna proposition.
Nu förhåller det sig så, att anslag till enskilda skolor utdelas för
tre år i sänder. Det har varit vår tanke, att, när seminariekommittén
eller folkbildningskommittén, som den numera kallas, utarbetat
förslag till ändrad organisation af de högre folkskolorna, och när
Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 61. '' 2
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
TO. TO.
(Forts.)
>'':o 61. 18
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående saken blifvit litet mera diskuterad och kanske mera i praktiken pröfstatsunderstöd
vac^ till nästa treårsperiod inkomma till Riksdagen med förslag till
nal^odTcn- de ändringar, som kunde erfordras på grund af hvad man då inhämskildaläroan-
tat och utredt. Jag har nu redogjort för Kungl. Maj:ts tankegång
ställer m. m. i detta fall.
(Forts.) Nu har emellertid utskottet ansett sig icke behöfva afvakta denna
seminariekommittés arbete. Utskottet har själfständigt utarbetat
de förslag, hvarom jag här förut gifvit en antydan. Hvad dessa
förslag beträffar, i hvad de beröra Kungl. Maj:ts proposition, anser jag
dem vara acceptabla, utom punkt 11 under n:o IV (sidan 82 i betänkandet).
Där står det, att i fråga om kompetensbestämmelser för
lärare och lärarinnor, om dessas aflöning och pensionering gäller för
kommunal mellanskola, hvad i dessa hänseenden är för högre folkskola
stadgadt.
Det är två anmärkningar, som jag har emot detta förslag.
Den första är, att det bestämmer samma löner för lärarepersonalen
vid dessa kommunala mellanskolor som för lärarepersonalen vid de
högre folkskolorna, d. v. s. för manlig lärare 1,500 kronor jämte fri
bostad och vedbrand och tre ålderstillägg å hvartdera 300 kronor.
Jag tror icke, att man för detta pris kan påräkna så skickliga lärare,
som det behöfs, åtminstone på mellanskolans allra högsta stadier.
Undervisningen där motsvarar undervisningen i femte och sjätte
realklasserna vid de allmänna läroverken och blir ganska kräfvande;
och särskilt när det gäller naturvetenskapliga ämnen, vid hvilka ju
nu fästes allt större vikt, och som torde komma att blifva det centrala
i undervisningen, behöfs det väl utbildade lärare, som man näppeligen
kan få för detta pris. Jag yrkar ej på, att dessa lärare skola
få samma aflöning som lärarne vid de allmänna läroverken, men
jag anser, att det behöfs en höjning af de föreslagna lönerna.
En annan omständighet, som gör en löneförhöjning behöflig, är
skillnaden i lästid vid dessa båda slag af skolor. Vid de högre folkskolorna
utgör lästiden enligt lag 30 veckor, med rätt för Kungl. Maj :t
att vidtaga vissa ändringar. Nu är lästiden i verkligheten åtskilligt
längre, men ej så lång, som den skulle blifva vid dessa kommunala
mellanskolor, nämligen 38 veckor. Lärarne skulle således få mera
att gorå här, än hvad de ha vid de högre folkskolorna. Arbetet
blir här alltså både kvantitativt och kvalitativt mera betungande.
Om kammaren därför beslutar sig för att taga detta förslag, vill jag
uttryckligen säga ifrån, att det icke kan betraktas annat än som ett
provisorium, och att man måste göra en utredning, huruvida och i
hvilken mån lönerna för lärarne behöfva ökas.
Här är vidare föreslaget, att de högre folkskolorna skulle kunna
få understöd med 4,800 kronor för fyra årsklasser jämte två tredjedelar
af de lönetillägg, som tillförsäkrats lärarne vid dessa skolor. De
kommunala mellanskolorna skulle få samma understöd, 4,800 kronor,
men såvidt jag funnit, finnes ingenting sagdt om, att lärarepersonalen
vid dessa skulle få lönetillägg af statsmedel. De kommunala
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
19 Jt:o (il.
mellanskolorna skulle alltså komma i sämre ställning än de högre Angående
folkskolorna med fyra årsklasser, och det skulle betyda, att det för en
kommun skulle vara en uppoffring att öfvergå från högre folkskola till naia oc^ en_
kommunal mellanskola. skilda läroan
Under
förutsättning, att denna min anmärkning är riktig — det stalter m. m.
kan nämligen vara möjligt, att jag förbisett någon bestämmelse här- (Forts.)
utinnan på något ställe i förslaget — skulle jag därför vilja hafva en
ändring i punkt 10, där det heter: »Statsunderstödet till kommunal
mellanskola utgår med 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas,
må kunna erhålla ett särskildt understöd till undervisning
i huslig ekonomi, ej öfverstigande 600 kronor, allt för år räknadt.»
Jag vill här hafva följande tillägg: »Härjämte skall till sådan skola
utgå två tredjedelar af de lönetillägg, som enligt punkt 11 äro tillförsäkrade
lärarepersonalen vid dessa skolor.»
Sedan har utskottet föreslagit något utöfver Kungl. Maj:ts
förslag. Det afser det, att Riksdagen skulle på enskild motion besluta
om höjning af ett förut utgående anslag. Det brukar vara så,
att Kungl. Maj:t icke — om jag så får säga —- lägger sig i dylika frågor,
och det är på grund däraf, som jag nu vid detta tillfälle icke har
anledning att yttra mig om detta.
Jag skall nu sluta mitt kanske väl långa anförande med att säga,
att det, såsom här har framhållits, är fråga om en betydelsefull skolreform,
kanske viktigare än någon sådan, som förut förekommit.
Grundtanken i denna reform är accepterad af bägge kamrarnas representanter
i utskottet, och frågan tyckes sålunda befinna sig i ett
gynnsamt läge. Det vore lyckligt, om det kunde ställas så till,
att reformen nu kunde föras igenom. Andra läroverksreformer ha
plägat taga en tid af 10 till 20 år, ja, än längre tid. Det skulle vara
något nytt, om en sådan reform nu kunde föras igenom på detta
mera enkla sätt. Vidare vill jag framhålla, att förslaget afser bättre
lönevilkor för en lärarekår, hvars arbetsamhet, plikttrohet och duglighet
stå öfver allt beröm. Det vore därför synnerligen beklagligt,
om förslaget skulle falla.
Jag kan därför icke sluta bättre än med en varm vädjan till
kammaren, att de beslut den kommer att fatta måtte blifva sådana,
att frågan icke faller. Det vore beklagligt, om denna fråga skulle
falla, en fråga, hvilken, såsom det kanske med rätta sagts, är den
viktigaste fråga, som förelegat till denna Riksdags pröfning.
Herr Berg i Stockholm: Herr talman! Jag skall be att få
tacka herr statsrådet för hvad han här har yttrat.
För det första framgår af hans anförande, att han icke haft något
att invända mot hvad utskottet föreslagit i den nu föredragna tredje
punkten, utan synes acceptera, hvad utskottet i fråga om de högre
folkskolorna hemställt.
Beträffande hvad som sedermera kommer i punkt 4 om de
kommunala mellanskolorna, framställde herr statsrådet en anmärk
-
N:o 61. 20
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående ning, gående därpå ut, att det föreföll, som, enligt här föreslagna
statsunderstöd bestämmelser, ifall en högre folkskola ombildas till en kommunal
till kommu- mcnansp0iai dess lärarepersonal skulle komma i en sämre ställning
skilda °lår oan- än förut. Detta på grund däraf, att det i förslaget icke stode något
stalter m. m. om, att lönetillägg skulle utgå af statsmedel. Med anledning häraf
(Forts.) får jag meddela, att utskottet afsett, att detta skulle vara uttryckt
genom° hvad som står i punkt 11, där det heter, att rörande lärarekårens
aflöning och pensionering »gäller för kommunal mellanskola,
hvad i dessa hänseenden är för högre folkskola stadgadt». Alltså:
liksom lönetilläggen för lärare vid högre folkskolor utgå från det föreslagsanslag,
som är för dessa skolor beviljadt, så skulle lönetilläggen
vid de kommunala mellanskolorna utgå från det förslagsanslag,
som för dessa skolor begäres. Men det kan ju hända, att herr statsrådet
har rätt däri, att det varit bättre, om detta varit alldeles uttryckligt
utsatt. Han har varit af den godheten att före debattens
början meddela mig sina betänkligheter och äfven sin mening om
det sätt, hvarpå bristen skulle kunna afhjälpas. Jag vill förena
mig med honom däruti, att det kunde vara bra, om till punkt 10
i bestämmelserna om kommunala mellanskolor fogades följande tilllägg:
»Därjämte skola till hvarje kommunal mellanskola utgå två
tredjedelar af de lönetillägg, som enligt mom. 11 skola utgå till lärare
och lärarinnor vid sådan skola»; och tänker jag, då vi komma
till föredragningen af nämnda moment, föreslå ett dylikt tillägg.
Jag är förvissad om, att jag därvid har mina kamrater i utskottet
från denna kammare med mig.
Jag vill med anledning af hvad herr statsrådet yttrade om lönerna
till lärarna vid de kommunala mellanskolorna tillägga endast
några ord.
Herr statsrådet nämnde, att lönerna för lärarna vid de kommunala
mellanskolorna gifvetvis borde vara något högre än de löner,
som utgå till lärarna vid högre folkskolor, eftersom det skulle bestämmas,
att läsåret vid de kommunala mellanskolorna skulle vara 38
veckor, medan detsamma däremot vid de högre folkskolorna endast
är satt till 30 veckor, visserligen med rätt för vederbörande att hos
Kungl. Maj :t begära insättande i reglementet af bestämmelser om
ett längre läsår. Med anledning häraf ber jag få upplysa, att läsåret
vid de högre folkskolorna enligt de underrättelser, som jag erhållit,
numera är betydligt längre än nämnda minimum. Under de senaste
åren ha de flesta högre folkskolor förlängt sitt läsår, så att det i regel
lär uppgå till 35 veckor, och ingenting finnes i gällande bestämmelser
rörande dessa skolor, som hindrar, att läsåret förlänges ännu mera,
ja, till 38 veckor. Bland den lärarepersonal, som arbetar vid de
högre folkskolorna är det ock, enligt hvad jag erfarit, en önskan, att
läsåret måtte förlängas.
Det är gifvet, att det i många afseenden, kunde vara förmånligt,
att‘ såväl löner som pensioner för lärare vid kommunala mellanskolor
kunde sättas högre, än utskottet föreslagit; och reservanterna i denna
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
21 N'':o <»1.
fjärde punkt hafva också ställt sådant i utsikt. De föreslå, att
Riksdagen skulle i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag i fråga om aflönings- och pensionsförmåner åt lärare
och lärarinnor vid kommunala mellanskolor. Detta låter mycket
välvilligt, men jag är rädd för, att det icke komme att hafva goda
verkningar, ifall man ställer sina kraf alltför högt. Följden skulle
blifva, att det för de kommuner, som icke höra till de allra rikaste,
skulle blifva i hög grad försvåradt att upprätta kommunala mellanskolor.
Om man vill åstadkomma hvad reservanterna från Första
Kammaren ansett önskvärdt, eller att de kommunala mellanskolorna
skulle kunna draga till sig dem, som äro behöriga för tjänstgöring
vid de allmänna läroverken, så fordras naturligtvis ovillkorligen,
att löner och pensioner sättas så högt, att platserna kunna utgöra
någon lockelse för dem, som rekrytera lärarekåren vid de allmänna
läroverken. Men om man tager kännedom om hvad våra nuvarande
realskolor och statens samskolor kosta, finner man, att deras budget
uppgår till så höga belopp, att det blir omöjligt för alla kommuner
utom de rikaste att upprätta kommunala mellanskolor, ifall dessa
skulle medföra lika dryga omkostnader. Jag har icke haft tid att så
noga taga kännedom om förhållandena just nu, men jag skulle tro,
att en realskola i allmänhet kostar mellan 30,000 och 40,000 kronor
om året och en samskola kanske mellan 20,000 och 30,000 kronor.
Om man nu reducerar denna senare summa något på grund af det
mindre klassantalet i de kommunala mellanskolorna, kan man dock
i alla händelser vara viss om, att en dylik skola, ifall läroverkslärarekompetens
fordrades, svårligen skulle kunna upprättas under 15,000—
20,000 kronors årlig utgift eller någonting dylikt. Jag hemställer,
ifall man uppställer sådana fordringar i fråga om aflöningen till lärarna,
huruvida det kan tänkas blifva annat än ett ytterst ringa
fåtal, om ens några kommuner, som skulle kunna lägga sig till med
kommunala mellanskolor. Man hade då visserligen skrifvit några
vackra ord i riksdagsbeslutet, men säkerligen skulle resultatet blifva,
att de kommunala mellanskolorna komme ett stanna på papperet.
Utskottet har därför icke velat upptaga yrkandet att genast skrifva
till Kungl. Maj:t och begära förslag om högre löner och pensioner för
lärarekåren vid kommunala mellanskolor, utan det har stannat vid
att för dem tills vidare fordra samma minimiaflöning och samma
pensionsförmåner, som statsmakterna hafva bestämt för lärarna
vid de högre folkskolorna. Och detta är ju, som hvar och en i utlåtandet
kan se, betydligt bättre än hvad reservanterna nu föreslå
och Kung!. Maj:t i propositionen föreslagit för lärarna vid såväl en.
skilda som kommunala mellanskolor.
Emellertid, då för närvarande endast är fråga om den hittills
föredragna tredje punkten, och då ingen haft någonting mot denna
punkt att anföra samt det jämväl framgår af hvad herr statsrådet
yttrat, att han accepterar, hvad utskottet härutinnan föreslagit,
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
N:o 61. 22
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående inskränker jag mig för närvarande till att yrka bifall till utskottets
statsunderstöd hemställan i ifrågavarande punkt.
till kommu
skilda
°läroår.- Herr Johansson i Jönköping: Då jag väckt en motion i den af
stalter m. ro. herr statsrådet nyss berörda frågan om kompetens och lönevillkor för
(Forts.) lärarna vid de kommunala mellanskolorna, ber jag att härom få
säga några ord.
Då jag, liksom andra motionärer, yrkat, att kompetens och lönevillkor
för lärare vid kommunala mellanskolor måtte bestämmas
lika med hvad som gäller för lärare vid högre folkskolor, har det naturligtvis
icke varit min mening att därigenom skada de kommunala
mellanskolorna, utan tvärtom har jag velat förekomma, att beträffande
dessa skolor skulle komma att tillämpas villkor i fråga om kompetens
och aflöning, hvilka skulle ställa de kommunala mellanskolorna
på ett lägre plan än högre folkskolor. I detta fall ha vi motionärer
alltså i stort sedt samma uppfattning, som häfdats af herr
statsrådet. Vi hafva icke heller någonting emot, att man framdeles
i någon mån höjer lönerna och äfven kompetensfordringarna. Härvidlag
tror jag dock i likhet med det särskilda utskottets vice ordförande,
att det icke vore lyckligt att utgå från att man nödvändigt
skall fordra samma kompetens för lärare vid kommunala mellanskolor
som för lärare vid statens allmänna läroverk, närmast realskolorna.
Då man näppeligen har möjlighet att drifva upp lärarelönerna vid
de kommunala skolorna till samma höjd som vid statens skolor,
komme en dylik åtgärd helt säkert att leda därhän, att man vid de
kommunala mellanskolorna komme att få en lärarekår, som till icke
ringa del skulle utgöras af sådana akademiskt bildade lärare, hvilka
hade mindre utsikter att få anställning vid de allmänna läroverken
och statens realskolor och sålunda i det hela en mindre väl kvalificerad
lärarekår. Om man åter för lärare vid kommunala mellanskolor
som regel nöjde sig med något lägre kompetensfordringar,
ungefär lika dem, hvilka gälla för lärare vid de högre folkskolorna,
hade man utsikt att vid de kommunala mellanskolorna få eliten
af folkskollärarne och därmed en lärarekår, hvars formella kompetens
visserligen vore något lägre än den, som fordras för anställning vid
statens allmänna läroverk, men hvilken dock efter min mening
skulle fullt motsvara dessa skolors behof. Jag tillåter mig i detta
sammanhang påpeka, att vi hafva en seminariekommitté, numera
benämnd allmänna folkundervisningskommittén, men med ursprunglig
uppgift att upprätta plan för folkskollärareutbildningens förbättrande
och höjande. För min del önskar och hoppas jag, att
den plan, som af nämnda kommitté en gång blir framlagd, skall komma
att inrymma jämväl anordningar, genom hvilka möjlighet beredes
för sådana folkskollärare, som önska det, att förvärfva en högre utbildning
än genomsnittsutbildningen. I vissa andra länder är det
så, att tillfälle finnes för folkskollärare att aflägga en andra lärareexamen,
som medför behörighet till vissa högre platser inom folk
-
23 N:o (il.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
undervisningen. Jag tror det vore lyckligt, om vi äfven här i Sverige Angående
komme därhän. Ty folkskollärarekårens nuvarande ställning,
som är sådan, att utsikt till vidare befordran i regel saknas för den, nala och en_
som en gång mottagit en folkskolläraretjänst, är icke lycklig, enär skilda läroanden
icke medför den eggelse till fortsatt utbildning, som ligger i stalter m. m.
utsikten att kunna vinna befordran till högre och bättre aflönado (Forts.)
platser. Om vi komme därhän, att möjlighet funnes för folkskollärare
att aflägga en högre lärareexamen, skulle man få ett utmärkt
lärarematerial för såväl de högre folkskolorna som de kommunala
mellanskolorna, och denna utväg vore, tror jag, den lämpligaste för
lösandet af frågan om lärarekompetens för dessa skolor. Härmed
bär jag naturligtvis icke velat förneka det lämpliga i att en eller
annan lärarebefattning vid ifrågavarande skolor besättes med akademiskt
bildad lärare.
Jag har velat anföra detta såsom förklaringsgrund till min
motion i ärendet, och jag ber, herr talman, att i öfverensstämmelse
härmed få ansluta mig till utskottets yrkande.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkten IV, angående anslag till kommunala mellanskolor.
Ingressen.
Godkändes.
Efter föredragning af mom. 1 begärdes ordet af:
Herr Larsson i Klagstorp, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Som kammarens ledamöter torde observerat, har jag jämte
några andra vid denna punkt afgifvit en reservation, och jag ber att
med några ord få motivera vår ståndpunkt i föreliggande fråga.
Då vi gingo att behandla den nya skoltyp, som blifvit kallad
kommunala mellanskolor och som, i händelse vårt förslag vinner
Riksdagens godkännande, skulle blifva en öfverbyggnad på folkskolan,
hade vi att se till bland annat, om redan befintliga skoltyper
kunde utvidgas eller omorganiseras, så att de kunde inrangeras under
den nya typen och komma i åtnjutande af det anslag, som för samma
typ är afsedt, eller anslaget till kommunala mellanskolor. Af egentliga
kommunala mellanskolor finnas i närvarande stund endast en
eller två nämligen den s. k. högre borgarskolan i Malmö och Grefvesmuhlska
skolan i Stockholm. Af de andra 22 skolor, som äro uppräknade
i den kungliga propositionen och som skulle komma i åtnjutande
af detta anslag, kan, såvidt man kan döma af tillgängliga upplysningar,
knappast någon i verklig mening kallas kommunal mellanskola. Vi
hafva därför ansett, att det bör gifvas ett särskilt anslag till sådana
enskilda skolor, som kunna blifva mellanskolor, och ett annat anslag
N:o 61. 24
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående till rena kommunala mellanskolor, samt föreslagit särskilda bestämSHllUkommu-
mclseri som 1)0I''de vara normerande för statsunderstöd till respektive
nota och en- skolor.
skilda läroan- Angående den föredragna punkten hafva jag och medreservanter
stalter m. m. icke kunnat biträda den föreslagna formuleringen, emedan vi ansett
(Forts.) densamma vara sådan, att den i sina konsekvenser försvårar och,
om den finge stå kvar oförändrad, på en del platser skulle omöjliggöra
uppkomsten af kommunala mellanskolor. Herr Juhlin har i den
motion, som förelegat till utskottets behandling, velat hålla före,
att å sådana platser, där statsunderstödda skolor redan finnas, icke
något verkligt behof af kommunala mellanskolor skulle förefinnas,
men vi anse, att äfven på sådana platser ett ganska stort behof kan
föreligga, ty det är en del lärjungar, nämligen de kvinnliga, som i
vanliga fall icke kunna vinna inträde vid de allmänna läroverken
eller statens realskolor. Man kan tänka sig, att, om kommunala mellanskolor
funnes, tillfälle kunde gifvas för såväl kvinnliga som manliga
lärjungar att inhämta kunskaper och komma fram till en examen,
som vore likvärdig med nuvarande realskoleexamen. Man kan
äfven tänka sig ett annat skäl för inrättande af kommunala mellanskolor,
nämligen att mindre bemedlade föräldrar till barn i den tidigare
skolåldern hafva svårt att bestämma sig för eller kunna saga, huruvida
de hafva råd att hålla sina barn i skola. Det kan då vara fördelaktigt,
att de bevista och tillgodogöra sig undervisningen i en vanlig folkskola,
tills de äro tolf eller tretton år, och att de först därefter, när
studiebegåfningen mera med säkerhet kan bedömas, från folkskolan
gå öfver till den kommunala mellanskolan. Man kan därför tänka
sig, om bestämmelsen kvarstår, såsom utskottet föreslagit den, att,
ifall det i en kommun finnes ett allmänt läroverk eller en statsunderstödd
mellanskola förut och elevantalet i dessa skolor under de senaste
tre åren i medeltal ej uppgått till 100, man kan tänka sig, säger
jag, att den bestämmelsen, om den får kvarstå oförändrad, i sådant
fall kan omöjliggöra uppkomsten af en kommunal mellanskola. Man
kan också tänka sig, att det på samma ort finnes äfven en s. k. enskild
skola — d. v. s. sådan skolor, som enligt föreliggande förslag
ha tid på sig att till 1912 resp. 1914 ombildas till kommunala mellanskolor,
för den händelse de skola i fortsättningen komma i åtnjutande
af statsunderstöd. Man kan tänka sig, att vederbörande, när de ha
denna öfvergångstid på sig, komma att skynda sig att ombilda sina
privata skolor till enskilda mellanskolor. Därigenom skulle det
enligt utskottets förslag, om i en dylik enskild mellanskola elevantalet
icke uppgår till 100, vara alldeles omöjligt att åstadkomma en kommunal
mellanskola på denna plats. Jag anser icke, att en enskild
mellanskola kan fullständigt fylla samma fordringar eller göra samma
nytta på en plats, som den kommunala mellanskolan skulle göra.
Vi ha nu som sagdt ansett, att denna bestämmelse är för hård, och
föreslagit en annan bestämmelse, som återfinnes bland reservationerna
till utskottsbetänkandet å sidan 116, nämligen att andra
25 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, £ m.
stycket i punkt IV: 1 skulle erhålla följande lydelse: »I samma korn- Angående
mun må statsunderstöd ej tilldelas flera kommunala mellanskolor, utan
att i samtliga dessa skolor klasserna äro i lämplig grad fyllda.» nata och en_
Nu anse vi, att det hör ligga i öfverstyrelsens och Kungl. Maj :ts skilda laroanhand
att bedöma, huruvida något behof förefinns på en viss ort af »talter m. m.
en kommunal mellanskola, och att, där Kungl. Maj:t anser, att ett (Forts.)
anslag till en sådan skola bör gifvas, det därvidlag skall ligga i Kungl.
Maj:ts hanfl att mera rätta sig efter det förefintliga bildningsbehofvet
i den ort, där det ifrågasattes att upprätta en sådan kommunal mellanskola.
Jag skall, med anledning af hvad jag sagt, yrka afslag å andra
stycket mom. 1 af punkt IV och bifall till den i motsvarande del af
samma punkt afgifna reservationen.
I detta anförande instämde herrar Berg i Stockholm, Hellgren,
Kristensson, Gibson och Pålsson.
Herr Jansson i Djursätra: Herr talman! Jag har för min
del varit med om den ifrågavarande punkten, sådan den föreslagits i
utskottets betänkande, men om reservanterna i utskottet had^ framställt
yrkande på en sådan formulering, som här är gifven i reservationen,
hade jag då biträdt reservanternas förslag. Jag vill därför
förklara, att ehuru jag tillhört majoriteten i utskottet, har jag icke
något emot, att kammaren bifaller det ändringsförslag, som i reservationen
är framställt.
Vidare anfördes ej. Efter af herr talmannen gifna propositioner
i ämnet godkändes momentet med den ändring däri, som föreslagits i
den af herr Larsson i Klagstorp m. fl. vid momentet afgifna reservationen.
Mom. 2—7.
Godkändes.
Mom. 8 föredrogs härpå; och yttrade därvid:
Herr Kristensson: Herr talman, mina herrar! Såsom af
betänkandet framgår, har jag jämte herrar Berg i Stockholm och
Hellgren reserverat mig mot den här punkten om terminsafgifter för
kommunala mellanskolor. Vi ha gjort det därför, att vi anse den
punkten vara öfverflödig. Nu har kammaren för sin del beslutat,
att kommunala mellanskolor skola organiskt utvecklas ur de högre
folkskolorna. Den egentliga, ja, största skillnaden mellan en högre
folkskola och en kommunal mellanskola beträffande den rent yttre
organisationen, blir den, att den senare skall stå under öfverstyrelsens
inspektion. Nu finns intet sådant stadgande om terminsaf
-
Ji:o 61. 26
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
gifter för de högre folkskolorna, och därför anse vi onödigt att stadga
något sådant beträffande de kommunala mellanskolorna. Redan
nu finns det högre folkskolor, som upptaga terminsafgifter, och andra,
som icke uppta sådana. Vi anse det öfverflödigt, att det finns ett
sådant stadgande om kommunala mellanskolor, och att det äfven kan
verka i viss mån hinderligt. Det kan ju tänkas, att flera kommuner
sammanslå sig om en kommunal mellanskola. I förslaget heter det,
att kommunalstyrelsen skall utse en ledamot i den nämnd, som har
att bestämma om terminsafgifterna. Men hvilken kommunalstyrelse
skall då tillsätta denna ledamot, om på detta sätt flera kommuner
slå sig tillsammans om en mellanskola? För öfrigt är jag i princip
emot den beskattningsform, som framträder i terminsafgifterna.
Jag tycker icke det är rätt, att personer, som ha många barn att bekosta
undervisning för, skola påläggas en sådan skatt. Det bör
ju vara ett statsintresse, att det blir många, som bilda familj och öka
samhället. Och skall man då beskatta dem, som bidraga till främjande
af detta statsliga intresse?
Jag vill emellertid icke vara med om ett stadgande, som rent af
skulle förbjuda upptagande af terminsafgifter. Men jag anser, herr
talman, att man med fullt förtroende kan öfverlämna åt kommunerna
att handla i denna sak, som de finna för godt; och jag yrkar
därför, att denna punkt måtte utgå.
Med herr Kristensson förenade sig herrar Persson i Tallberg,
Berg i Stockholm och Mogren.
Herr Jansson i Djursätra: Herr talman! Jag skall för min
del be att få yrka bifall till punkten, sådan som den är formulerad.
Här gäller ju endast den frågan, att om terminsafgifter upptagas,
skall då saken pröfvas af en särskild nämnd, och den nämnden skulle
vara utsedd på det sätt, att man kan taga för gifvet, att alla möjliga
hänsyn skola tagas till huruvida föräldrarna till barnen, som det här
gäller, äro i sådana omständigheter, att det går för sig att af dem
kräfva ut terminsafgifter. Hvad i denna punkt är föreslaget står
för resten i närmaste öfverensstämmelse med villkoren för de allmänna
läroverken. Det kan ju ofta inträffa, äfven vid sådana här
kommunala mellanskolor, att det finnes föräldrar, som ha mycket
god råd att betala terminsafgifter, och jag kan för min del icke förstå
det orätta i att då taga upp sådana, när icke några olägenheter häraf
äro att befara. Och att icke detta medgifvande kommer att missbrukas,
kan man taga alldeles för gifvet, därför att det är en nämnd,
som skall pröfva frågan om nedsättning af terminsafgifterna, och om
den nämnden tror jag icke man har anledning tänka, att den skall
handla skoningslöst. Således, när föräldrarna ha råd att betala terminsafgifterna,
bör det väl icke vara skolans styrelse förbjudet att
taga upp sådana. Men skulle det förslaget komma i fråga, som är
framställdt af reservanterna, skulle äfven förmögna föräldrar blifva
27 N:<> Öl.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
förskonade från erläggande af terminsafgifter, och på samma gåJ|g
skulle det kunna hända, alt skolan mister en inkomst, som skulle ^ kommuvara
välbehöflig. Jag tror, att om punkten, som den af utskottet naia oc^ m.
föreslagits, oförändrad får stå kvar, kan det icke på något sätt lända skilda läroantill
skada för skolan, och därför yrkar jag bifall till punkten, sådan stalter m. m.
den är formulerad i utskottets betänkande. (Forts.)
Herr Kristensson: Herr talman! Jag skall blott be att få
rätta ett litet missförstånd, som den föregående ärade talaren gjorde
sig skyldig till. Om denna punkt komme bort, blefve det därför
icke förbjudet för kommunen att ta upp terminsafgifter. Det finge
den själf bestämma om.
Sedan får jag fästa kammarens uppmärksamhet på, att om det
blir fråga om sammanjämkning, som det nog blir, kan det vara bra
för kammaren att i det här afseende ha följt sina reservanter.
Herr Starbäck: Herr talman! Vi få väl i alla fall betrakta såsom
en synnerligen på samma gång märklig och lycklig dag, denna, då
Andra Kammaren så enigt kommit nästan till slutet med att bifalla
ett så betydelsefullt förslag som detta. Det vore, synes mig, också
af stor betydelse, om vi ändå till det sista kunde stå eniga och mot ett
eventuellt förslag af Första Kammaren bjuda en enig Andra-Kammarmening.
Jag tror icke, att vi med afseende å denna punkt behöfva tillägga
det någon större vikt, vare sig denna punkt antages som den är eller
reservanternas förslag går igenom. Det blir i alla fall ställdt på det
sättet, att de bättre ekonomiskt situerade kunna komma att få betala
den skatt, som enligt herr Jansson i Djursätra de höra erlägga, i hvilket
afseende jag är af samma mening som han, men jag tror som sagdt,
att det vore lyckligt, om vi här loge reservanternas mening för att
vid eventuell sammanjämkning ha något att bjuda som skiljemynt
gentemot en annan mening från Första Kammaren. Det är en synnerlig
viktig sak detta, och om vi kunde vinna framgång åt vår här
uttalade mening genom ett sådant beslut, tror jag, det vore synnerligen
lyckligt. Jag skall därför, herr talman, be att få instämma i
reservanternas yrkande.
Hem Jansson i Djursätra: Hem talman! I den föredragna
punkten är ingenting annat föreskrifvet, än att, därest terminsafgifter
upptagas, frågan om befrielse därifrån skall behandlas af
en nämnd. Det kan således icke skada att antaga punkten, sådan
den är formulerad, ty det är endast villkorligt, terminsafgifter
enligt densamma skola upptagas, och i så fall skall saken noga
pröfvas af en nämnd, så att icke medellösa föräldrar behöfva betala.
Om däremot bestämmelsen tages bort, kan det utveckla sig
en sådan praxis, att föräldrar, som ha mycket god råd att betala,
slippa ifrån afgifterna. Om bestämmelsen är så affattad, att sko
-
N:o 61. 28
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående ]ans styrelse från början kan praktisera saken så, att den tager
*''tilTkommu- UPP billiga och lämpliga afgifter af de föräldrar, som kunna benöja
och en- tala, är detta bättre, än att man efteråt skulle behöfva införa en
skilda läroan- sådan bestämmelse.
stalter m. m. jag medger gärna, att, om det blir fråga om en uppgörelse
(Forts.) med Första Kammaren, det då kan vara bra att ha något att ge
i utbyte, men jag tror i alla fall icke, att vi nu böra söka efter
att bara ha bagateller att då komma med. Icke tror jag, att det
inverkar något på den kammarens ledamöter, att vi besluta ändring
i sådana småsaker, som här af reservanterna framhållits. Jag
vidhåller därför mitt yrkande.
Herr Ericsson i Ofvanmyra: Herr talman! Jag begärde
ordet med anledning af herr Starbäcks yttrande, då han uppmanade
oss att antaga reservanternas förslag för att därmed få
något att byta ut mot Första Kammarens beslut. Jag är nämligen
af den uppfattningen, att det går lättare att åstadkomma
sammanjämkning, om det icke är i alltför många punkter, kamrarna
fattat olika beslut. Jag tror sålunda icke, att man i det
fallet bör följa herr Starbäck och söka få så många skiljaktigheter
som möjligt, om man önskar få frågan löst.
Jag har gått med på det beslut utskottet fattat, af önskan
att gorå allt hvad jag kunde för att möjliggöra kommunala mellanskolor
ute på landsbygden. Det är nämligen klart, att sådana
icke kunna upprättas i hvarje kommun, utan att en del kommuner,
som ligga intill hvarandra, få förena sig om en gemensam skola
och lägga den i en centralpunkt, men då är det alldeles uppenbart,
att, om man har en bestämmelse, sådan den i den föredragna
paragrafen är affattad, man icke gärna från början bör
splittra sig på frågan, huruvida man skall upptaga terminsafgifter
eller icke. Jag tror därför, att, om paragrafen antages, sådan
den af utskottet formulerats, det går lättare icke blott att få ett
samarbete till stånd kommunerna emellan, utan äfven att anlägga
och få till stånd själfva skolan. Jag tror icke, att kammaren bör
sätta sig emot, att bidrag från dem, som hafva råd därtill, på
detta sätt må inflyta för att därmed uppehålla skolan, då ju alltid
möjlighet står öppen för de mindre bemedlade att erhålla befrielse
från terminsafgifterna och de obemedlade äro bestämdt befriade
därifrån. Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Häruti instämde herrar Larsson i Klagstorp, Forssling och
Lundell.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
talmannen framställt propositioner å de därunder gjorda yrkandena,
blef momentet af kammaren godkändt.
Onsdagen den 12 Maj, £. m.
29 N:o Öl
Godkändes.
Härefter föredrogs mom. 10. Därvid yttrade
Mom. 9.
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
Herr Berg i Stockholm: Herr talman! För undanröjande af
de betänkligheter, som herr statsrådet i sitt anförande uttalade,
skall jag be att få föreslå, att till punkt 10 måtte fogas följande
i samråd med honom formulerade tillägg: »Därjämte skola till
hvarje kommunal mellanskola utgå två tredjedelar af de lönetillägg,
som enligt mom. 11 skola utgå till lärare och lärarinnor
vid sådan skola.»
Vidare anfördes ej. Efter af herr talmannen framställda propositioner
i ämnet godkändes momentet med det af herr Berg i
Stockholm föreslagna tillägget.
Mom. 11.
Godkändes.
Punkten 7, angående anslag till enskilda läroanstalter.
Efter det punkten af herr talmannen anmälts till föredragning,
begärdes ordet af
Herr Berg i Stockholm, som yttrade: Herr talman! Jag
skall be få föreslå, att beslut först fattas om de i denna punkt
föreslagna anslagen och att därefter föredragas bestämmelserna
rörande aflöning för lärarepersonalen och angående statsunderstöd
för de olika slagen af skolor samt därpå punktvis de villkor, som
skulle gälla för dessa anslag.
Denna hemställan bifölls.
Vid nu först skedd föredragning af utskottets förslag till ingress
lämnades på begäran ordet till:
Herr B erg i Stockholm, som yttrade: Herr talman! I denna
punkt ha ledamöterna från Andra Kammaren afgifvit en gemensam
reservation, som återfinnes på sidan 102 och som innehåller,
att i punktens ingress måtte efter ordet »att» inskjutas
följande: »vid bifall till hvad utskottet hemställt i punkt III samt
i punkt IV: 1 första stycket, 2—7 och 9—11». Skälen för detta
yrkande framgå af den korta motivering, som är bifogad reservationen.
Däri framhålles, att de tre förslag, som den föreliggande
JJ:o 61. 30
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående propositionen och utskottets utlåtande omhandla, förslagen om
statsunderstöd statsunderstöd åt de privata läroverken och åt öfverbyggnaderna
nain oclTen- på folkskolan: dels högre folkskolor och dels kommunala mellanskilda
laroan- skolor, stå i ett så organiskt samband med hvarandra, att ett
stalter m. m. bifall till det ena förslaget näppeligen kan gifvas utan ett bifall
(Forts.) till de andra. Kungl. Maj:t har ansett, att förslaget om de enskilda
mellanskolorna och de kommunala mellanskolorna höra så
oupplösligt samman, att Ivungl. Maj:t till och med föreslagit, att
dessa skolor måtte understödjas med samma anslag och under
enahanda villkor. Utskottet har visserligen icke varit med om
att tillstyrka detta, utan föreslagit skiljande af enskilda och kommunala
mellanskolor. Men att dessa skolarter stå i inre beroende
af hvarandra är äfven utskottets mening, och därför har också
utskottet hemställt om understöd åt kommunala likaväl som åt
enskilda mellanskolor. Vidare har i utskottets motivering utförligt
angifvits de skäl, som gjort, att utskottet kommit till den
öfvertygelsen, att, om anslag lämnas till kommunala mellanskolor
och enskilda mellanskolor för fyra årsklasser, och om man samtidigt
låter de högre folkskolorna nöja sig med bidrag till endast
två årsklasser, detta måste ha till följd, att de högre folkskolorna
försvinna, att denna skolart sålunda efter 50 års tillvaro aflifvas
rent af. Och då Andrakammarledamöterna inom utskottet icke
kunnat vara med om en så ödesdiger följd, ha vi ansett, att förslagen
måste med hvarandra så förknippas, att bifall till anslaget
för de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna göres
till förutsättning för bifall till anslaget för de privata läroverken.
Därför ha vi ock framställt yrkande härom i reservationen. Det
är påtagligt, utan att jag behöfver inlåta mig på en vidlyftigare
motivering, att om icke detta samband mellan skolorna upprätthålles,
kommer Andra Kammaren icke att få de önskemål genomförda,
som kammaren med så stor enhällighet uttalat sig för.
På grund af hvad jag nu anfört, ber jag att få yrka afslag
å utskottets hemställan i dess oförändrade skick och i stället bifall
till det yrkande, som återfinnes nederst å sidan 102, nämligen
att ingressen till punkt I af utskottets förslag skall erhålla följande
lydelse:
I. att, vid bifall till hvad utskottet hemställt i punkt III
samt i punkt IV: 1 första stycket, 2—-7 och 9—11, å riksstatens
åttonde hufvudtitel under rubrik: enskilda läroanstalter uppföra ej
mindre o. s. v. (återstoden lika med utskottets förslag).
I detta anförande instämde herrar Ericsson i Ofvanmyra,
Gibson, Hellgren, Forssling och Johansson i Jönköping.
Herr Kristensson: Herr talman! Jag ber att få instämma
i hvad den föregående talaren yttrade. Jag vill dock, med anledning
af det beslut kammaren fattade vid punkt IV: 10, nämligen
31 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
att vid denna punkt tillfoga det af herr Berg föreslagna tillägget, Angående
hemställa, att ingressen till punkt I måtte erhålla följande lydelse:
»I. att vid bifall till hvad utskottet hemställt i punkt III och en_
samt i punkt IV: 1, första stycket, 2—7, 9 och 11 etc.» skilda läroan
stalter
m. m.
Herr Berg i Stockholm: Herr talman! Då det nu framställda (Forts.)
yrkandet endast rör en liten redaktionsändring, föranledd af det
tillägg, som gjordes till punkt IV: 10, ber jag att få förena mig
med herr Kristensson. ,
Med herr Berg i Stockholm förenade sig herrar Larsson i
Klagstorp och Pålsson.
Herr Jansson i Djursätra: Herr talman! Jag skall be att
få förena mig med herrar Berg och Kristensson.
Efter härmed slutad öfverläggning gaf herr talmannen propositioner
dels å bifall till utskottets förslag till ingress, dels å bifall
till det förslag till ingress, som innefattades i den af herr Berg i
Stockholm m. fl. afgifna reservationen med den ändring däri, som
föreslagits af herr Kristensson; och blef sistnämnda proposition af
kammaren godkänd.
Afd. A. och B.
Godkändes.
Afd. C.
Efter föredragning af mom. 1 erhölls ordet af:
Herr Larsson i Klagstorp, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Den nu föredragna punkten, andra stycket, har sin motsvarighet
i afdelning IV, första punkten, andra stycket. Då vi
anse, att de bestämmelser, som utskottet fastslagit i den punkten
och i den förevarande, äro analoga med hvarandra, har jag jämte
medreservanterna icke kunnat biträda den formulering, som utskottet
gifvit ifrågavarande punkt. Vi hafva genom de bestämmelser,
som dels redan blifvit beslutade, dels också troligen komma
att blifva godkända, ålagt samskolorna och de lägre enskilda
skolorna att intill utgången af 1912 resp. 1914 ombilda sig till
enskilda eller kommunala mellanskolor. De skulle nu, om denna
bestämmelse kvarstode oförändrad, blifva utsatta för enahanda
påföljd, som jag påpekade, när det gällde kommunala mellanskolor.
När vi fordra, att de privata skolorna skola ombilda sig till
enskilda eller kommunala mellanskolor, så anse vi därmed, att de
N:o 61. 32
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående enskilda privata skolorna hädanefter icke skola kvarstå såsom
StmUkommud s^ana e^er sasom parallellklasser till statsskolorna, och under
nala ocITen- sådana förhållanden böra vi naturligtsvis se till, att vi ej omöjskilda
läroan- liggöra, att en dylik förändring skall kunna ske.
stofter m. m. Om vi fasthålla ifrågavarande punkt sådan den här finnes ut(Forts.
) tryckt: »Enskild mellanskola å ort, där allmänt läroverk eller
statsunderstödd mellanskola finnes, må erhålla understöd, endast
om lärjungeantalet i motsvarande klasser af allmänt läroverk resp.
i redan befintlig statsunderstödd mellanskola under de senaste tre
åren uppgått i medeltal till 100», så anser jag, att vi gå för hårdhändt
till väga och ovillkorligen slå ihjäl dessa skolor. Detta kan
jag för min del icke vara med om, utan jag vill, att motsvarande
bestämmelse införes här, som jag föreslagit, när det gällde kommunala
mellanskolor.
Med anledning af det anförda skall jag, herr talman, be att
få yrka afslag på andra stycket i första momentet af punkt
I C och bifall till den vid motsvarande punkt fogade reservationen,
och skulle stycket då få följande lydelse:
»I kommun, där statsunderstödd kommunal eller enskild mellanskola
finnes, må statsunderstöd ej tilldelas annan enskild mellanskola,
utan att samtliga mellanskolors klasser äro i lämplig grad
fyllda.»
Det hlefve en något mjukare bestämmelse, och det komme
härigenom att ligga mer i Kungl. Maj:tS och öfverstyrelsens hand
att se till, att det verkligen förefinnes ett behof af en sådan skola
på platsen.
Häruti instämde herr Berg i Stockholm.
Herr Jansson i Djursätra: Oaktadt jag tillhört majoriteten
i utskottet och varit med om att formulera denna punkt sådan
den föreligger, får jag likväl förklara, att jag kan vara med om
det förslag, som reservanterna framfört.
Jag vill tillägga, att om reservanterna i utskottet framställt
sitt förslag så som det här föreligger, så skulle åtminstone jag för
min del hafva godtagit detsamma.
Jag vill sålunda som sagdt gärna biträda reservanternas förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
talmannen framställt propositioner i ämnet, godkände kammaren
momentet med den ändring däri, som angifvits i den utaf herr
Larsson i Klagstorp m. fl. vid punkten / C: 1 andra stycket afgifna
reservationen.
Mom. 2—8.
Godkändes.
33 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, f. in.
Mom. 9 föredrogs härpå; och begärdes ordet därvid af: Angående
statsunderstöd
Herr Hellgren, som yttrade: Herr talman! Vid denna punkt nal^oTtTenhar
jag med flera afgifvit en reservation på den grund, att, såsom skada läroandet
torde vara för oss alla bekant, som satt oss in i denna fråga, slåtter m. m.
Kungl. Maj:t hade i sin proposition föreslagit, att därest vid mellan- (Forts.)
skola, vare sig enskild eller kommunal, terminsafgifter af lärjungarna
upptagas, så skall frågan om befrielse från eller nedsättning
i sådana afgifter handläggas af en nämnd, bestående af
skolans inspektor och föreståndare eller föreståndarinna samt en
af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas,
att terminsafgifter ej må uttagas af medellösa lärjungar från kommunen.
Därigenom att utskottet nu har skilt de kommunala och de
enskilda mellanskolorna har utskottet i stället för denna bestämmelse,
som i den kungl. propositionen var gemensam för alla där
omnämnda mellanskolor, intagit den bestämmelse, som gäller för
de högre flickskolorna.
Om detta nu skulle blifva Riksdagens beslut, hafva därmed
de enskilda mellanskolorna kommit i en fördelaktigare ställning i
förhållande till de kommuner, där sådana finnas, än de af kommunen
och staten gemensamt inrättade mellanskolorna.
Jag och mina medreservanter hafva icke kunnat finna, att
utskottet härutinnan gått konsekvent till väga, då båda dessa
skolor äro af samma typ, och från och med 1914 skulle såväl hvad
beträffar inträdet i desamma som det mål, till hvilket de skulle
fora, erhålla alldeles samma karaktär. Att då införa strängare
bestämmelser med afseende på, huru medellösa lärjungar skola
behandlas i den ena skolan än i den andra, har jag för min del
icke kunnat finna med rättvisa öfverensstämmande. Man har
visserligen som skäl för dessa skolors olika ställning i åsyftade
afseende anfört, att det finnes enskilda mellanskolor, som för sin
tillkomst uteslutande hafva att tacka bolags eller intresserade
personers donationer, och hvilka således icke äro att jämnställa med
de skolor, som väsentligen bero på understöd från stat och kommun.
Det skulle under sådana förhållanden, menar man, vara en orättvisa
mot de förra att bestämma, att dessa också skulle vara
skyldiga (att emottaga lärjungar, som ej kunna betala terminsafgiften.
För min del anser jag, att då Kungl. Maj:t icke har att
bestämma öfver annat än de anslag, som staten beviljar för dessa
skolor, och för dessa anslag fästa det villkor, att skolorna måste
mottaga medellösa lärjungar, så har staten fullkomligt samma rätt
att också fordra det af andra skolor.
Men nu hafva vi i vår reservation ändock inskränkt oss därtill,
att detta skulle gälla de enskilda mellanskolor, som också
hafva kommunala bidrag jämte det att enskilda kunna till desamma
bidraga, så att dessa mellanskolor också skulle i likhet med
Andra Kammarens Prat. 1909. N:o 61.
3
N:o 61. 34
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
de rent kommunala vara pliktiga att mottaga medellösa lärjungar.
Vi yrka därför i vår reservation, att därest »statsunderstödd enskild
mellanskola åtnjuter kommunalt understöd, skall frågan om befrielse
från eller nedsättning i terminsafgifterna handläggas af en
nämnd, bestående af skolans inspektor och föreståndare eller föreståndarinna
samt en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och
skall härvid iakttagas, att terminsafgifter ej må uttagas af medellösa
lärjungar från bidragsgifvande kommun.»
Under sådana förhållanden blifva båda dessa likartade skoltyper
också ställda i detta afseende under samma villkor, hvarför
jag, herr talman, yrkar bifall till reservationen.
Med herr Hellgren förenade sig herrar Berg i Stockholm,
Söderberg i Hobborn, Hellberg och Larsson i Klagstorp.
Herr Jansson i Djursätra: Oaktadt jag tillhört utskottsmajoriteten,
får jag meddela, att jag ingenting har emot det af
reservanterna framställda yrkandet. Hade detta framkommit i
utskottet, så hade äfven reservanternas förslag gått igenom där.
Vidare anfördes ej. Efter af herr talmannen framställda
propositioner i ämnet biföll kammaren den af herr Hellgren m. fl.
vid momentet fogade reservationen.
Mom. 10—12; rubriken.
Godkändes.
Afd. D.
Mom. 1—6.
Godkändes.
Vid föredragning härpå af mom. 7 lämnades ordet på begäran
till
Herr Jansson i Djursätra, som yttrade: Herr talman! Vid
denna punkt har jag jämte mina medkamrater i utskottet från
Andra Kammaren aflåtit en reservation till utskottets betänkande.
Denna reservation afser egentligen föreskriften i mom. a) i sjunde
punkten angående elevantalet vid högre flickskola, att i med dylik
skola förbundet gymnasiums tre högsta årsklasser lärjungeantalet
under de tre senaste åren skall hafva i medeltal uppgått till endast
18 stycken.
Vi hafva för vår del ansett, att, då villkoret för beviljandet
af anslag till högre flickskola i hvarje fall sammanhänger med
Onsdagen den 12 Maj, f. m. 35
förefintligheten af ett verkligt behof af dylik skola, man knappast
kan påstå, att detta behof är för handen, då elevantalet i gymnasiet
är så obetydligt. I öfverensstämmelse med denna vår mening
hafva vi därför hållit före, att det vore lämpligt att föreskrifva
som villkor härutinnan, att antalet lärjungar i ifrågavarande klasser
icke får understiga 24.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till denna vår reservation,
som icke innebär annan ändring, än att minimitalet, som i utskottets
förslag är upptaget till 18, i stället sättes till 24.
Häruti instämde herr Kristensson.
Vidare anfördes ej. Sedan propositioner i ämnet blifvit af
herr talmannen framställda, godkändes momentet med den ändring
däri, som föreslagits i den af herr Jansson i Djursätra m. fl. vid
nämnda moment afgifna reservationen.
Härefter föredrogs mom. 8; och gaf herr talmannen därvid på
begäran ordet till:
Herr B e r g i Stockholm, som yttrade : Jag skall be att få påpeka,
att i motiveringen till denna punkt, hvilken motivering återfinnes i
betänkandet på sid. 37, förekomma nederst å sidan två små stycken,
mot hvilka reservation blifvit anmäld. Redogörelsen för huru med det
föreliggande ärendet förhåller sig lämnas i betänkandet å sid. 35 och
närmast följande. Där erinras därom, att under den tid, då ännu ingen
läroverksöfverstyrelse fanns till, så var det föreskrifvet, att eforalstyrelserna
skulle lämna intyg om vissa hygieniska förhållanden
vid de privata skolor, som begärt statsunderstöd. Så kom med år
1904 läroverksöfverstyrelsen, och denna styrelse fick öfverinseendet
icke blott öfver de allmänna läroverken, utan äfven öfver de statsunderstödda
privatskolorna. Kung!. Maj:t föreslog då för några år
sedan, att eforalstyrelsernas befattning med den hygieniska tillsynen
öfver de privata läroverken skulle upphöra. Andra Kammaren
biföll Kungl. Maj :ts förslag, men Första Kammaren vägrade.
På grund häraf hafva de statsunderstödda privatläroverken sedan
dess varit underkastade en dubbel inspektion, dels en allmän, såväl
pedagogisk som hygienisk från läroverksöfverstyrelsens sida, dels
därjämte en speciellt hygienisk från eforalstyrelsernas sida. Båda
hafva utöfvat denna inspektion genom af dem tillsatta lokalinspektorer.
Detta har ledt till konflikter mellan de båda myndigheterna,
som sålunda skulle hafva inspektionen sig anförtrodd, konflikter, för
hvilka redogöres i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
och som onekligen i åtskilliga stycken ha en ganska tragikomisk
färg.
Departementschefen har förklarat sig stå ganska rådlös och vill
själf icke framlägga något förslag till lösning af ifrågavarande besyn
-
Nso öl.
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
N:o 61. 36 Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående nerliga historia. Han skjuter den helt och hållet ifiån sig till Riksstatsunderstod
f}agen och säger: Vill Riksdagen hafva det så, är jag med om det, och
till kommu- yil| Riksdagen hafva det på ett annat sätt, så kan jag vara med äfven
skilda°läroan- om detta, men någon lösning måste det bli, så att läroverken komma
stalter m. m. under en enhetlig inspektion. På grund af detta uttalande \ äckte
(Forts.) jag m. fl. motion om att den hygieniska inspektionen skulle helt och
hållet flyttas öfver till läroverksöfverstyrelsen. Alla medlemmarna
i det särskilda utskottet från båda kamrarna utan undantag hafva
erkänt, att så borde ske, och att det icke är någon mening med, att
en hygienisk inspektion utöfvas af eforalstyrelserna. Därom har
också utskottet uttalat sig på sid. 37 i betänkandet.
Men då har i stället den tanken framkommit, att man borde ge ett
slags vederlag för borttagandet af den hygieniska inspektionen och i
stället skänka eforalstyrelserna en befogenhet, som de hittills icke
hafva haft, nämligen en pedagogisk inspektion i vissa afseenden
öfver förevarande skolor. Denna inspektion skulle utöfvas icke
blott öfver de högre flickskolorna och de enskilda mellanskolorna,
som ju ha uppstått af de lägre samskolorna, utan dessutom äfven
öfver de kommunala mellanskolor, som nu blifvit föreslagna. Men
när man så kom till den frågan: skall denna inspektion utöfvas också
öfver de förutvarande »enskilda läroverken» (hvilka nu skola heta
högre goss-skolor och samskolor), och öfver de enskilda lärarinneseminarierna,
så ryggade utskottet tillbaka och sade: nej, det vilja vi
ej vara med om. Det är endast herr von Mentzer, som fullt dragit
ut konsekvenserna och yrkat, att en inspektion af eforalstyrelserna
skulle utöfvas såväl öfver högre flickskolor samt enskilda och kommunala
mellanskolor som ock öfver goss-skolor och samskolor samt
enskilda lärarinneseminarier.
Nu hafva jag och åtskilliga kamrater inom utskottet icke kunnat
föreställa oss, att Andra Kammaren skulle vilja vara med om att införa
en inspektion af eforalstyrelserna på ett område, där dessa myndigheter
hittills icke haft någon sådan inspektion sig tillerkänd.
Vi hafva föreställt oss, att ett sådant öfverflyttande — som ju för
öfrigt varit föreslaget hvarken i någon motion eller i Kungl. Maj:ts
proposition — skulle vara så mycket mer omöjligt, som vi just under
dessa sista dagar fått bevittna, att kammaren velat ha hela förhållandet
mellan kyrka och stat, mellan kyrka och skola, underkastadt en
genomgripande utredning och revision. För min personliga del har
jag varit mycket betänksam mot det förslag, som härom framställts
såväl från statskyrkligt som från frikyrkligt håll. Men kammaren
har ju dock nu i alla fall beslutat den, och det skulle enligt min mening
vara mycket märkvärdigt, om kammaren, särskildt efter detta
beslut, skulle gilla hvad här i betänkandet i de båda styckena nederst
på sid. 37 yttras om att åt eforalstyrelserna borde uppdragas en inspektion,
som de hittills icke haft.
På grund häraf ber jag, herr talman, att få yrka, att de båda
stycken, som stå nederst på sid. 37 i motiveringen, måtte alldeles utgå.
37 N:o «1.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
I detta anförande instämde herrar Waidén, Larsson i Klags- stairanderatöd
torp och Hagström. till kommu
nala
och en
Herr
Forssling: Jag har icke kunnat dela reservanternas skilda läroan
åsikt
i denna punkt, utan anser, att eftersom vi ännu hafva en stats- ^Uer m m.
kyrka och troligen länge få behålla densamma, så ligger det väl (Forts.)
icke något orimligt däri, att statskyrkans främste representanter
skulle få rättighet att åhöra en kristendomslektion i de skolor, i hvilka
utskottet ansett, att de borde ha denna rätt. Den rätten ha biskoparna
ju i alla allmänna läroverk och alla folkundervisningsanstalter.
Jag kan därför, som sagdt, icke inse det orimliga eller olämpliga däri,
att de skulle få rätt att äfven i dessa skolor åhöra kristendomslektionerna.
Biskopen har ju ingen rättighet att befalla vare sig öfver
lärare eller undervisning, utan endast rätt att till den kraft och verkan
det hafva kan hos öfverstyrelsen göra de anmärkningar, som han
kan finna befogade. Det är öfverstyrelsen, som i alla händelser
beslutar öfver de gjorda anmärkningarna.
Det skulle nu ligga en inkonsekvens, säges det i reservationen,
däri att icke eforus får en sådan rätt öfver alla de enskilda skolorna, ty
under denna inspektion skulle enligt utskottets åsikt icke falla vare
sig de högre goss- och samskolorna eller de enskilda lärarinneseminarierna.
Men i utskottet har den meningen gjort sig gällande, att
de högre goss-skolorna och samskolorna skulle ha karaktär af försöksläroverk
och fördenskull intaga en friare ställning än andra skolor
äfven gentemot öfverstyrelsen i fråga om undervisningen, läroböcker
o. s. v. och därför vore det icke lämpligt att gifva eforus samma rätt
med afseende å dessa skolor som i fråga om flickskolor och kommunala
mellanskolor m. fl. Eforus har nu rätt att t. ex. i en högre
folkskola åhöra kristendomsundervisningen och göra de anmärkningar,
hvartill han kan finna anledning. Om nu denna högre folkskola
ombildas till kommunal mellanskola, så skulle han förlora den
rätten. Jag kan icke inse, att det ligger någon konsekvens däruti.
På grund häraf har jag icke kunnat dela reservanternas åsikt,
att man borde stryka denna punkt nederst på sid. 37, som lyder:
»Däremot anser utskottet lämpligt, att i de ytterligare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t torde komma att utfärda rörande undervisningen
i dessa skolor, den bestämmelse intages, att det tillkommer
vederbörande eforus att hafva uppsikt öfver det sätt, på hvilket
kristendomsundervisningen handhafves, i likhet med hvad som gäller
beträffande allmänna läroverk.»
Jag anser, som sagdt, att denna punkt icke bör utgå, utan fortfarande
kvarstå i motiveringen.
Herr Ericsson i Ofvanmyra: Herr talman! För att inskränka
diskussionen så mycket som möjligt, skall jag icke ingå på att redogöra
för de olika förslag, som framlades inom utskottet beträffande denna
sak. Jag skall endast nämna, att därest kammaren går med på ut
-
N:o 61. 38
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
statundZiöd ?ko*tets försla? 1 de«a fall, så tror jag, att man äfven då gör hela
till kommu- [orslaget en tjänst. Forstakammarledamöterna ville nämligen ha alla
nala och en- bestämmelserna angående uppsikten och inspektionen intagna i lagsnida
läroan- texten, men vi lyckades få dem att gå med på det medlingsförslag
stalter m. m. som nu föreligger, att intaga detta uttalande i motiveringen. Om
(Forts.) nu Andra Kammaren stryker motiveringen, så är det min fulla''öfvertygelse,
att Första Kammaren då fattar ett annat beslut och kanske
vidfogar själfva lagtexten en bestämmelse i liknande syfte, och det
blir då ännu svårare att få en uppgörelse eller en sammanjämkning
till stånd. Jag tror således, att om man ser saken från den sidan,
så är det bäst, att kammaren godtager utskottets motivering, sådan
den föreligger, och jag yrkar därför, att kammaren godkänner densamma.
Herr Jansson i Djursätra: Min ärade vän herr Berg från
Stockholm uttalade den meningen, att det skulle väcka förvåning,
om denna kammare för sin del godkände den uppfattningen, att eforus
borde hafva rättighet att i någon mån vaka öfver kristendomsundervisningen
i de skolor, som nu äro i fråga. Ja, det kan ju hända, att
det inom vissa kretsar skulle väcka förvåning, men jag förmodar dock,
att denna förvåning icke kunde blifva så stor, ty vi må komma ihåg’
att Riksdagen och sålunda äfven denna kammare endast för några år
tillbaka uttalat den meningen, att eforus borde hafva befogenhet
att utöfva tillsyn öfver kristendomsundervisningen, åtminstone i
våra samskolor. Nu har emellertid denna fråga uppkommit icke till
följd af något positivt förslag, hvarken från Kungl. Maj.-t eller i någon
motion, men Kungl. Maj:t har dock i propositionen omnämnt detta
ärende och funnit det vara önskvärdt, att Riksdagen för sin del
gjorde ett uttalande till ledning för Kungl. Maj:ts framtida åtgärder
i denna sak. Inom utskottet var det starkt ifrågasatt att införa bestämmelsen
om, att eforus borde hafva rätt att öfvervaka kristendomsundervisningen
vid dessa skolor, i själfva lagtexten, men det har
i alla fall lyckats att sammanjämka meningarna, så att det bara har
gjorts ett uttalande därom i motiveringen. Nu måste man väl i allt
fall medgifva — man må för öfrigt hafva hvilken uppfattning som
helst beträffande kristendomsundervisningen i skolorna —- att så
länge som det finns en statskyrka, och denna äfven har en styrelse,
så borde väl biskoparna hafva både rättighet och skyldighet att åtminstone
besöka sådana skolanstalter, som hafva statsunderstöd att
tacka för sin tillvaro. Vi hafva ju för öfrigt ingått på att skolorna
skola stå under öfverstyrelsens uppsikt, hvilken myndighet ock har
att vaka öfver de hygieniska förhållandena, och att draga försorg om
rättelse beträffande kristendomsundervisningen, därest det skulle visa
sig, att sådan rättelse vore af nöden på grund af anmärkningar gjorda
af eforus. Att nu helt och hållet taga bort ur motiveringen uttalandet
om att eforus bör besöka dessa skolor har jag för min del icke kunnat
vara med om, och jag får säga, att såsom detta uttalande före
-
39 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
ligger från utskottet sida, så skulle jag beklaga, om Andra Kammaren
för sin del icke skulle kunna vara med om ett sådant uttalande. Det ^ kommu
skulle
kunna tydas så som att Andra Kammaren vore likgiltig för naia oc^ en_
en god kristendomsundervisning, men det hoppas jag, att kammaren skilda läroan■
, 6 .. stalter m. m.
ick6 är.
Jag ber sålunda, herr talman, att få yrka bifall till utskottets (Forts.)
motivering, sådan den i betänkandet är föreslagen.
Med herr Jansson i Djursätra förenade sig herrar Magnusson
i Tumhult, Fornander, Gustafsson i Mjölby, Mörtsell och Riström.
Herr Meurling: Det är väl icke för mycket begärdt, att, när
det rör kristendomsundervisningen, som ju, såsom vi redan erfarit,
är ett ömtåligt ämne i våra skolor, de, som i öfrigt hafva att öfvervaka
kristendomsundervisningen i landet, åtminstone få hafva så mycket
att säga, som nu är medgifvet vid de allmänna läroverken. Jag ber
därför att få instämma i hvad som uttalats i detta afseende.
Herr Starbäck: Herr talman! Det kan väl icke vara me
ningen
med ett bifall till utskottets förslag med den ändring i motiveringen,
som föreslås uti ifrågavarande reservation, att man därigenom
kommer att förmena biskoparna att ahöva kristendomsundervisningen
vid läroverken inom deras stift. Det förefaller mig, som
om detta vore en öfverdrift, till hvilken en ärad talare här gjort sig
skyldig och beträffande hvilken jag icke finner det lämpligt att den
står oemotsagd. En annan sak är naturligtvis den, som tydligen afses
med utskottets motivering, nämligen att biskoparna skola hafva
uppsikt öfver kristendomsundervisningen, hvilket ju blir detsamma
som att de få bestämma, huru kristendomsundervisningen skall handliafvas.
Det är tydligt, att den fasta punkt, på hvilken denna uppfattning
stöder sig,är den, som af den siste ärade talaren framhölls,
nämligen att så är förhållandet vid de högre läroverken. Jag har
emellertid den uppfattningen, att hvad som menas med en god kristendomsundervisning,
kan för mångfaldiga föräldrar, som hafva sina
barn i skolan, vara något helt annat än hvad stiftets främste styresman
därmed menar. Det torde väl icke så sällan hafva förekommit
konflikter i den vägen, då åtskilliga grupper af medborgare ställt
sig ganska bestämdt i opposition mot den uppfattning biskopen i
stiftet har hyst, och jag tror, att dessa grupper af medborgare äro
ganska talrikt representerade äfven inom Andra Kammaren. Om
en biskop är en personlighet, som något så när söker förstå tidens
strömningar äfven med afseende på skolundervisningen och kristendomsundervisningen,
kommer hans personlighet att göra sig gällande
öfver skolorna och öfver kristendomsundervisningen liksom öfver
det religiösa lifvet i allmänhet, äfven om den ifrågavarande motiveringen
icke skulle finnas kvar i betänkandet. Jag tror, att de, som
X:o 61. 40
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Kr Mskopsämbetets fortfarande matt
till kommu- och myndighet, icke behöfva vara sa särdeles ängsliga.
nala och eu- Men det är för mig personligen en annan sak, som spelar in
skrida läroan- Jag tror nämligen, att uppsikten öfver en del af undervisningen lätt
sialter m m. kan medföra obehörigt ingripande på undervisningen i dess helhet,
(rörts.; Det linnés ämnesgrupper inom undervisningen, hvilka för öfrigt af
herr statsrådet i hans begynnelseanförande berördes, nämligen naturvetenskaperna,
som ofta gränsa intill kristendomsundervisningen
och det kan genom ett kraftigt ingripande af en biskop här uppstå
konflikter, som kunna gifva sig djupt till känna i skolans undervisning
och verksamhet.
For ofrigt är det stundom med ganska stort bekymmer man ser
biskoparnes verksamhet, såväl i det ena som i det andra afseendet
Det är icke längre sedan än den 1 maj i år, som en biskop vid den s. k!
medborgarfesten på Skansen ansåg det tillbörligt och tidsenligt att
yttra sig på följande sätt: »Konungamakten af 1809 och 1814 äro
nära nog ett minimum», säger han, »och en hvar som ser händelsernas
innebörd erkänner, att Sveriges Riksdag beslutit att afsätta sig själf
-C i jj ®er ^an’ >>C^ .ar *n^e ^tt att säga, om därmed någon skada
är skedd.» Det är dock i alla fall ganska märkligt, att en biskop som
enligt hvad herrarne vilja, fortfarande skulle hafva uppsikt öfver
huru den etiskt grundläggande undervisningen i vårt land skall äga
rum, kan stå upp och på detta sätt yttra sig om Sveriges representation.
Och läser man fortsättningen i hans tal, så är det alldeles gifvet
att hans yttrande innebär i själfva verket så godt som uppfordran
till en statskupp. Det är lyckligt för talaren, att han är biskop och
att han talade på Skansen, ty hade det varit någon annan eller hade
talet hållits i Ronneby, så hade följderna för talaren nog blifvit ganska
obehagliga. &
Med tanke på att det icke alltid är säkert, att en biskops uppfattning
om, huru kristendomsundervisningen i skolorna bör skötas
öfverensstämmer med de strömningar, för hvilka Andra Kammaren
här gjort sig till tolk, och att hans uppfattning kan hafva en mera
vidtgående inverkan på skolornas verksamhet än blott och bart
med afseende på undervisningen i detta särskilda ämne — i följd
hvaraf det vore lyckligt, om vi här påbörjade en reform, som man
kan hoppas sedermera komme att utsträckas äfven till de högre all
-,
}äroverke? —’ sa ber ia£ att fa instämma i yrkandet om
bifall till reservationen.
Herr Kristensson: Jagskall icke mycket förlänga debatten,
utan vill endast göra kammaren uppmärksam på, att om kammmaren
antager utskottets motivering i de berörda punkterna, så blir det en
möjlighet för Kungl. Maj:t att låta eforerna utse en inspektor vid
hvarje skola, som det här är fråga om. Men det är väl icke meningen
att kammaren skall åt Kungl. Maj :t lämna ett sådant medgifvande’
som ginge stick i stäf med utvecklingen under de senaste åren, och
41 N:o 61.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
som ovillkorligen komme att medföra, om denna motivering antoges,
att starka konflikter uppstode mellan öfverstyrelsen för de allmänna
läroverken och biskoparna. Vi hafva redan sett prof på dylika konflikter,
och jag undrar, om öfverstyrelsen skall af denna kammare
få ett intyg om att vara inkompetent att leda undervisningen i kristendomskunskap.
Jag tror, att öfverstyrelsen är lika kompetent
att leda undervisningen i detta ämne som i öfriga ämnen, och mera
kompetent än eforerna, hvarför jag för min del ber att få yrka bifall
till reservationen.
Herr Berg i Stockholm: Endast ett par ord. En talare, som
försvarade utskottets förslag, framställde saken så, att om man vill,
att det skall vara en god kristendomsundervisning, som meddelas
i de här ifrågavarande skolorna, så måste man stadga befogenhet för
eforalstyrelserna att öfva uppsikt däröfver. Då vill jag fråga:
hvarför hafva icke de, som hysa denna åsikt, velat vara med om att
stadga en dylik uppsikt äfven öfver de högre goss- och samskolorna
och de enskilda lärarinneseminarierna? Det ha de icke gjort, utan
dessa senare anstalter hafva tvärtom undantagits från eforernas
uppsikt. Men äfven i de högre goss- och samskolorna samt de enskilda
lärarinneseminarierna skall det väl vara en god kristendomsundervisning,
ehuru medlemmarna af utskottets majoritet där icke
vilja hafva någon inspektor utsedd af eforalstyrelsen. Detta måtte
väl vara ett tydligt erkännande från deras sida, att de anse, att det
äfven utan sådan uppsikt mycket väl kan bli en god kristendomsundervisning,
i dessa skolor. När man å den ena sidan påstår, att
eforaluppsikt är nödvändig för de högre flickskolorna, de enskilda
mellanskolorna och de kommunala mellanskolorna och sedan omedelbart
därpå förklarar, att nämnda uppsikt dock icke är nödvändig för
de högre goss- och samskolorna och de enskilda lärarinneseminarierna,
har man vederlagt sig själf.
Jag ber för min del att få instämma i det påpekande, som gjordes,
att följden af ett bibehållande af de båda styckena i motiveringen
måste blifva, att eforerna komma att tillsätta lokala inspektörer.
Och då har man i full gång konflikten mellan, å ena sidan, dessa myndigheter
och, å andra sidan, läroverksöfverstyrelsen. Jag frågar:
kan det vara välbetänkt? Jag hemställer fortfarande om bifall till
reservationen.
Herr vice talmannen instämde häruti.
Herr Jansson i Djursätra: Herr talman! Då det gäller de
högre flickskolorna och de högre goss- och flickskolorna, hafva vi
att komma ihåg, att i afseende å dessa icke funnits någon eforaluppsikt.
Och att nu införa en sådan uppsikt, där den icke funnits —
då Kungl. Maj:t icke heller talat ett ord om att införa den—tror jag
icke vara något skäl till. Men då det gäller de kommunala mellan
-
Angdende
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
N:o 61. 42
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående
statsunderstöd
till kommunala
och enskilda
läroanstalter
m. m.
(Forts.)
skolorna, hvilka närmast äro att jämföra med de lägre samskolorna,
torde få erinras, att eforaluppsikten öfver de lägre samskolorna tillkommit
på grund af Riksdagens beslut. Således, den skolart, som är
närmast besläktad med de kommunala samskolorna, har redan förut,
på grund af Riksdagens uttalade mening och beslut, haft eforaluppsikt
i fråga om kristendomsundervisningen.
Nu har utskottet ansett, att det icke fanns något talande skäl
för att taga bort denna uppsikt, i synnerhet när densamma skulle inskränkas
därhän, att eforus endast skulle hafva befogenhet att besöka
skolan, åhöra undervisningen och att till öfverstyrelsen inberätta,
om han därvid funne något att anmärka.
Nu säger likväl den ärade talaren, herr Berg, att detta skulle
kunna uppväcka konflikter och slitningar mellan de olika myndigheterna,
d. v. s. mellan öfverstyrelsen och eforerna. Jag kan för
min del icke fatta, hvilka konflikter och slitningar som däraf skulle
kunna uppväckas, då det ju är öfverstyrelsen, som ensamt bestämmer
och beslutar.
Herr Berg i Stockholm: Den föregående ärade talaren för
klarade,
att enligt hans mening fanns det intet som helst skäl att
införa eforaluppsikt öfver skolarter, i hvilka sådan uppsikt ej förut
existerat; det funnes, menade han, intet skäl att införa sådan uppsikt
på något nytt område. Detta är ock min mening. Men nu hemställer
dock utskottet, att den skall införas på ett nytt område, nämligen
i fråga om de nya kommunala mellanskolorna. Detta måtte
väl alldeles strida mot det föregående uttalandet, såvidt jag kan
förstå. Det är ju för öfrigt alldeles klart, att eforus har rätt att besöka
en statsunderstödd skola och åhöra undervisningen där samt att
skrifva till läroverksöfverstyrelsen, om han finner något så svårt missförhållande,
att ett ingripande påkallas. Jag föreställer mig, att det
icke bara är eforus, som har befogenhet till detta, utan att samma rätt
tillkommer hvar och en, så att t. ex. jag, om jag besöker en statsunderstödd
privatskola och där hör någonting, som jag bestämdt ogillar,
kan skrifva till öfverstyrelsen därom. Men nu är det i utskottets
förslag alls icke fråga om att begränsa befogenheten till något så blygsamt
som att besöka skolorna, åhöra undervisningen och till läroverksöfverstyrelsen
inberätta, om man finner något, som man anser kräfva
rättelse. Nej, det ligger i den ifrågasatta befogenheten något vida
betänkligare, nämligen rätten att tillsätta lokalinspektorer. Om
de båda styckena på sid. 37 gillas af kammaren, får Kungl. Maj:t
därigenom en vink, att det är eforerna, som skola tillsätta lokalinspektorer.
Då hafva vi ock denna konflikt, som departementschefen
uti propositionen skildrat för oss, eller att vid en skola — jag vill
minnas, att det var i Hjo — läroverksöfverstyrelsen tillsatte en lokalinspektor
och biskopen en annan lokalinspektor samt att läroverksöfverstyrelse
och eforalstyrelse råkade i konflikt om dessa båda potentater.
Jag hemställer, huruvida sådant kan vara lämpligt.
43 N:o 61.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Don uppsikt, som de lokala inspektörerna, hvilka förordnats af efo- Angående
Terna, skola utöfva, skulle alldeles icke inskränka sig till att besöka •toteunderstöd
skolorna, åhöra undervisningen och inrapportera missförhållanden nala oc™entill
öfverstyrelsen. I verkligheten blefve det nog så, att de gåfve sina skilda läroansmå
anvisningar och påtryckningar för att undervisningen skulle få stalter m. m.
just den prägel, som de önskade. Och då hade vi, som sagdt, en rad (Forts.)
af strider mellan eforalstyrelsen, å ena sidan, och den för riket gemensamma
läroverksöfverstyrelsen, å den andra. Det är således långt
ifrån att saken skulle ha en så blygsam omfattning, som den nämnde
talaren trodde.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Häruti instämde herrar Persson i Tällberg, Wilson, Bogren och
Berglund.
Herr Meurling: Herr talman, mina herrar! Här har fram
hållits,
att man kan hafva olika uppfattning med eforus i afseende å
kristendomsundervisningen. Och det är sant. Men det är också
sant, att man kan hafva olika uppfattning angående undervisningen
i detta ämne äfven med öfverstyrelsen. Och framtiden kommer nog
att visa, att det blir så.
Då så är förhållandet, synes det väl, då ingen har fått bestämdt
monopol på att sitta inne med hela sanningen — det må väl dock
kunna tänkas, att det finnes någon sanning på båda hållen — vara
tillbörligt och lämpligt, att från båda hållen får uttalas något, som rör
denna undervisning, och att det också får göra sig gällande på något
sätt.
Jag gissar, att öfverstyrelsen icke behöfver vara rädd för att
höra sanningen, från hvilket håll den kommer. Och om det nu möjligen
kan finnas någon sanning från det håll, som eforus representerar,
kan det väl icke skada, att denna sanning äfven får komma fram och
göra sig gällande.
Jag vidhåller mitt yrkanae.
Härmed var öfverläggningen slutad. Därunder hade beträffande
motiveringen yrkats dels godkännande af utskottets motivering,
dels ock bifall till det förslag, som innefattades i den af herr Berg
i Stockholm m. fl. vid punkt I D: 8 fogade reservationen. Herr
talmannen, som nu framställde propositioner å dessa yrkanden,
fann propositionen på bifall till sistnämnda yrkande vara med
öfvervägande ja godkänd, men som herr Jansson i Djursätra begärde
votering, uppsattes, justerades och anslogs en så lydande
omröstningsprop osition:
Den, som vill, att kammaren bifaller den vid mom. 8 i punkten
N:o 61. 44
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
I D af särskilda utskottets n:o 2 förevarande hemställan af herr
Berg i Stockholm m. fl. afgifna reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt utskottets motivering i
nu ifrågavarande del.
Voteringen utföll med 111 ja mot 100 nej; och hade kammaren
alltså beträffande motiveringen bifallit det yrkande, som innefattades
i den af herr Berg i Stockholm m. fl. afgifna reservationen.
Härefter godkändes momentet.
Mom. 9; rubriken.
Godkändes.
A/d. E. och F.
Godkändes.
Punkten II.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 4.
Vidare företogs till behandling bevillningsutskottets memorial
n:o 27, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i anledning af
bevillningsutskottets betänkande n:o 21, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse af vissa §§ i förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrifning m. m. äfvensom en i ämnet väckt motion.
I proposition n:o 96 hade Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att besluta, att vissa §§ i förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrifning skulle erhålla den förändrade lydelse, som
af ett vid propositionen fogadt förslag utvisades.
I sitt betänkande n:o 21 hade bevillningsutskottet hemställt,
att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag icke
kunnat oförändradt bifallas, måtte antaga samma förslag med de
ändringar, ett vid utskottets betänkande fogadt författningsförslag
utvisade.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
45 N:o 61.
Skiljaktigheterna i de båda förslagen afsågo nedan angifna
författningsrum, hvilka enligt respektive båda förslag skulle erhålla
följande här nedan jämsides upptagna lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
§ 4.
(Forts.)
Mom. 1. En hvar, som ej hos
annan mantalsskrifves, har att
årligen vid mantalsskrifningen
aflämna uppgift enligt Bifogade
formulär n:r 1. Denna uppgift
skall vara försedd med intyg af
pastor i mantalsskrifningsorten,
att uppgiften blifvit jämförd med
församlingsboken; och skall pastor
vid uppgiftens granskning
hafva därå antecknat hvad vid
granskningen anmärkts af beskaffenhet,
att upplysning därom
bör vid mantalsskrifningen meddelas.
Den, som på grund af
§ 3 mom. 1 tredje punkten uppgifver
sig komma att först senare
inflytta från annat distrikt, må
dock förete pastors intyg i den
ordning § 11 omförmäler.
Mantalsuppgiften skall upptaga:
5:o)
fartyg, som af honom äges
eller för hvilket han är hufvudredare,
dess dräktighet och byggnadsmaterial
samt därå anbringad
ångmaskins drifkraft äfvensom
befälhafvarens namn och
mantalsskrif ningsort;
Mom. 5. Inom hvarje kommun
skola årligen för mantalsskrifningen
väljas kommunalombud,
hvilka hafva att på begäran
af de upp giftspliktiga biträda
dem vid uppgiftskyldighetens
fullgörande, särskildt med
mantalsuppgifternas uppsättande
och aflämnande. Kommunalombuden
utses till erforderligt
Mom. 1. En hvar, som ej hos
annan mantalsskrifves, har att
årligen vid mantalsskrifningen
aflämna uppgift enligt bifogade
formulär n:r 1.
Mantalsuppgiften skall upptaga:
5:o)
fartyg, som af honom äges
eller för hvilket han är hufvudredare,
dess dräktighet och byggnadsmaterial
äfvensom befälhafvarens
namn och mantalsskrifningsort
samt, beträffande maskindrifvet
fartyg, drifkraftens storlek;
Mom.
5. På landsbygden må
allmoge och mindre skrifkunninga
äga att antingen själfva eller genom
annan uppgitsfpliktig person
muntligen meddela sina uppgifter.
N:o 61. 46
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. to.
(Forts.)
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
antal för hvarje mantalsskrifningsdistrikt
af den myndighet,
. som utöfvar kommunens beslutanderätt.
§ 5.
Mom. 4. De i denna § föreskrift
uppgifter skola till vederbörande
pastor eller i § 13 omförmäld
församlingsföreståndare
insändas före den 8 november
hvarje år, och, efter det pastor
eller församlingsföreståndaren
därå tecknat intyg, att de öfverensstämma
med församlingsboken,
af denne aflämnas till mantalsskrifningsförrättaren;
skolande
pastor eller församlingsföreståndare
likaledes till mantalsskrifningen
medhafva de senast
till honom inkomna förteckningar
öfver vissa arbetare, hvilka,
enligt hvad särskildt är eller
varder stadgadt, årligen skola af
arbetsgifvare eller arbetsföreståndare
meddelas.
§ 7.
Mom. 1. Vid mantalsskrifningen
skola tillstädesvara pastor
eller, om han har förfall, någon
af honom förordnad lämplig person,
helst annan inom församgen
tjänstgörande präst, vederbörande
stadsfiskal eller länsman
och fjärdingsman äfvensom kommunalombuden.
En hvar, hvilkens rätt är beroende
af mantalsskrifningen,
äger att för bevakande däraf
öfvervara förrättningen.
§ 5.
Mom. 4. De i denna § föreskrifna
uppgifter skola till vederbörande
pastor eller i § 13 omförmäld
församlingsföreståndare
insändas före den 8 november
hvarje år, och, efter det pastor
eller församlingsföreståndaren
däraf tagit del af denne aflämnas
till mantalsskrifningsförrättaren;
skolande pastor eller församlingsföreståndare
likaledes till mantalsskrifningen
medhafva de senast
till honom inkomna förteckningar
öfver vissa arbetare, hvilka,
enligt hvad särskildt är eller
varder stadgadt, årligen skola af
arbetsgifvare eller arbetsföreståndare
meddelas.
§ 7.
Mom. 1. Vid mantalsskrifningen
skola tillstädesvara pastor
eller, om han har förfall, någon
af honom förordnad lämplig person,
helst annan inom församlingen
tjänstgörande präst, vederbörande
stadsfiskal eller länsman
och fjärdingsman samt kommunalombud,
hvilka till erforderligt
antal för hvarje mantalsskrifnigsdistrikt
utses af den myndighet,
som utöfvar kommunens beslutanderätt.
En hvar, hvilkens rätt är beroende
af mantalsskrifningen,
äger att för bevakande däraf öfvervara
förrättningen.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
47 N:o (il.
§ 8.
Mom. 1. I enlighet med församlingsboken
och efter granskning
af de aflämnade uppgifterna
samt med ledning jämväl af de
upplysningar, som af de vid förrättningen
närvarande kunna
meddelas, skola i mantalslängden
för hvarje distrikt å landet uppföras,
särskildt för hvar fastighet,
till namn och födelseår samt yrke
eller tjänst alla de personer,
hvilka böra där mantalsskrifvas.
Härvid antecknas den förändring
i afseende å ägande-, åbo- eller
nyttjanderätt till fastigheten, som
må hafva inträffat. I öfrigt iakttages,
att hvarje man, hvilkens
ålder vid slutet af det år, mantalsskrifningen
afser, ej understiger
tjuguett år, upptages för
sig med utsättande af hans fullständiga
namn; att, därest mantalsuppgiften
för sådan man ej
kunnat af pastor vitsordas, i
längden antecknas, att uppgiften
är obestyrkt; att särskild beteckning
införes för alla män af
nämnda ålder, hvilka vid senaste
mantalsskrifningen ej voro mantalsskrifna
inom distriktet; samt
att för dem, hvilka ej är o svenska
medborgare, antecknas deras
nationalitet.
I längden angifvas äfven de
personer, hvilka befrias från erläggande
af mantalspenningar, så
ock de inskrifningsskyldiga samt
de, hvilkas värnpliktsförhållanden
ej med säkerhet kunnat utrönas;
hvarjämte iakttages, att
den, som saknar stadigt hemvist,
efteråt i längden särskildt upptages,
allt på sätt formuläret till
mantalslängd utvisar.
§ 8.
Mom 1. I enlighet med förs#nlingsboken
och efter granskning
af de aflämnade uppgifterna
samt med ledning jämväl af de
upplysningar, som af de vid förrättningen
närvarande kunna
meddelas, skola i mantalslängden
för hvarje distrikt å landet uppföras,
särskildt för hvar fastighet,
till namn och födelseår samt yrke
eller tjänst alla de personer,
hvilka böra där mantalsskrifvas.
Härvid antecknas den förändring
i afseende å ägande-, åbo- eller
nyttjanderätt till fastigheten, som
må hafva inträffat. I öfrigt iakttages,
att hvarje man, hvilkens
ålder vid slutet af det år, mantalsskrifningen
afser, ej understiger
tjuguett år, upptages för
sig med utsättande af hans fullständiga
namn; att, därest någon
af dessa icke är kyrkoskrifven i
församlingen, anteckning härom
göres i längden; att särskild beteckning
införes för alla män af
nämnda ålder, hvilka vid senaste
mantalsskrifningen ej voro mantalsskrifna
inom distriktet; samt
att för dem, hvilka ej äro svenska
medborgare, antecknas deras
nationalitet.
I längden angifvas äfven de
personer, hvilka befrias från erläggande
af mantalspenningar, så
ock de inskrifningsskyldiga samt
de, hvilkas värnpliktsförhållanden
ej med säkerhet kunnat utrönas;
hvarjämte iakttages, att
den, som saknar stadigt hemvist,
efteråt i längden särskildt upptages,
allt på sätt formuläret till
mantalslängd utvisar.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
Jf:o 61. 48
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
Mom. 3. Af de i nästföregående
års mantalslängd upptagna
personer må, utom den, som aflida,
och den, som bosatt sig*å
utländsk ort, på sätt i § 1 sägs,
icke någon annan vid mantalsskrifningen
utelämnas än den,
som under årets lopp, efter att
hafva uttagit flyttningsbetyg, till
annat distrikt afflyttat eller vid
förrättningen styrker, att han för
det kommande året, enligt de i
fråga om behörig mantalsskrifningsort
här ofvan bestämda
grunder, bör vara mantalsskrifven
inom annat distrikt; dock
att, därest under förrättningen
finnes, att någon, som i senaste
mantalslängden för distriktet varit
upptagen, till annan ort sig
begifvit, utan att hafva uttagit
flyttningsbetyg, jämväl denne
må, om vistelseorten är okänd
och anledning icke förefinnes, att
hans bortavaro endast är tillfällig,
vid mantalsskrifningen utelämnas.
§ 10.
Mom. 2. I mantalslängden införas
de rättelser och tillägg, som
föranledas af ofvan omförmälda
längd och förteckning, därvid
beträffande dem, för hvilka i
mantalslängden gjorts anteckning
om obestyrkt mantalsuppgift,
men hvilka numera aflämnat
flyttningsbetyg, anteckningen
härom öfverstrykes; och skola
nyssnämnda handlingar biläggas
mantalslängden.
§ 11.
Mantalslängden jämte därtill
hörande bilagor samt det vid
Mom. 3. Af de i nästföregående
års mantalslängd upptagna
personer må, utom den, som aflida,
och den, som bosatt sig å
utländsk ort, på sätt i § 1 sägs,
icke någon annan vid mantalsskrifningen
utelämnas än den,
som under årets lopp, efter att
hafva uttagit flyttningsbetyg, till
annat distrikt afflyttat eller vid
förrättningen styrker, att han för
det kommande året, enligt de i
fråga om behörig mantalsskrifningsort
här ofvan bestämda
grunder, bör vara mantalsskrifven
inom annat distrikt; dock
att, därest under förrättningen
finnes, att någon, som i senaste
mantalslängden för distriktet varit
upptagen, till annan ort sig
begifvit, utan att hafva uttagit
flyttningsbetyg, jämväl denne
må, om vistelseorten är okänd
och anledning icke förefinnes, att
hans bortavaro endast är tillfällig,
kunna vid mantalsskrifningen
utelämnas, dock icke förr
än han varit borta minst ett år.
§ 10.
Mom. 2. I mantalslängden införas
de rättelser och tillägg, som
föranledas af ofvan omförmälda
längd och förteckning, därvid
beträffande dem, för hvilka i
mantalslängden gjorts anteckning,
att de ej äro i församlingen
kyrkoskrifna, men hvilka numera
aflämnat flyttningsbetyg, anteckningen
härom öfverstrykes; och
skola nyssnämnda handlingar
biläggas mantalslängden.
§ H.
Mantalslängden jämte därtill
hörande bilagor samt det vid
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
49 N:o 61.
mantalsskrifningen hållna protokoll
skola, vid bot af tre kronor
för hvarje dag, som därmed fördröjes,
före den 1 mars af mantalsskrifningsförrättarenaflämnas
till vederbörande pastor, hvilken
har att med församlingsboken
jämföra mantalslängden och därvid
särskildt uppmärksamma,
huruvida med ledning af församlingsboken
numera kan vitsordas
mantalsuppgift, som i längden
betecknats såsom obestyrkt. De
vid granskningen förekomna anmärkningar
skola upptagas å en
(i enlighet med hosföljande formulär
n:r 5 upprättad) förteckning,
som bifogas mantalslängden;
och skall denna med tillhörande
handlingar senast den
15 mars af pastor återställas till
mantalsskrifningsförrättaren.
Sedan i anledning af pastors
anmärkningar vederbörliga rättelser
och tillägg ägt rum i mantalslängden,
skall längden anses
justerad; dock må den, som jämlikt
§ 3 mom. 1 tredje punkten
anmält inflyttning under året
från annat distrikt, äga att inom
maj månads åtgång hos mantalsskrifningsförrättaren
medelst intyg
af pastor i mantalsskrifningsorten
styrka uppgift om namn
och ålder; och skall, där så sker,
för honom i längden gjord anteckning
om obestyrkt mantalsuppgift
öfverstrykas.
Senast den 20 mars skall den
justerade mantalslängden aflämnas
till ordföranden i taxeringsnämnden
för det ändamål, hvarom
i förordningen angående bevillning
af fast egendom samt
af inkomst förmäles.
Under den tid, mantalslängden
mantalsskrifningen hållna proto- Om
koll skola, vid bot af tre kronor änd™i?.al
för hvarje dag, som därmed för -^ningen ändröjes,
före den 1 mars af man- gående mantalsskrifningsförrättaren
aflämnas talsskrifning
till vederbörande pastor, hvilken m- m
har
att med församlingsboken (Forts.)
jämföra mantalslängden och därvid
särskildt uppmärksamma,
huruvida person, för hvilken i
lungden gjorts anteckning, att han
ej är i församlingen kyrkoskrifven,
numera aflämnat flyttning sbetyg.
De vid granskningen förekomna
anmärkningar skola upptagas å
en (i enlighet med hosföljande
formulär n:r 5 upprättad) förteckning,
som bifogas mantalslängden;
och skall denna med tillhörande
handlingar senast den 15
mars af pastor återställas till
mantalsskrifningsförrättaren.
Sedan i anledning af pastors
anmärkningar vederbörliga rättelser
och tillägg ägt rum i mantalslängden,
skall längden anses
justerad; dock må den, som jämlikt
§ 3 mom. 1 tredje punkten
anmält inflyttning under året
från annat distrikt, äga att inom
maj månads utgång hos mantalsskrifningsförrättaren
medelst intyg
af pastor i mantalsskrifningsorten
styrka uppgift om namn
och ålder; och skall, där så sker,
för honom i längden gjord anteckning,
att han icke är i församlingen
kyrkoskrifven, öfverstrykas.
Senast den 20 mars skall den justerade
mantalslängden aflämnas
till ordföranden i taxeringsnämnden
för det ändamål, hvarom i
förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst
förmäles.
Under den tid, mantalslängden
Andra Kammarens Prof. 1909. Ko 61.
4
N:o 61. 50
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
finnes hos mantalsskrifningsförrättaren
eller pastor, bör den
hållas tillgänglig för dem, som
däraf önska taga del.
Sedan årets pröfningsnämnd
afslutat sina göromål, emottagas
mantalslängderna af vederbörande
häradsskrifvare och magistrater
för att, jämte tillhörande bilagor
och jämlikt formulär n:r 6
upprättadt sammandrag, bifogas
årets kronoräkenskaper; börande
duplettexemplar af samma längder
och sammandrag likasom
protokollen förvaras hos häradsskrifvarna
och magistraterna.
§ 15.
Uraktlåter uppgiftspliktig att
i behörig tid aflämna mantalsuppgift,
skall, jämte det anteckning
om de försumliges namn
och hemvist af förrättningsmannen
i protokollet verkställes, felande
uppgift, om den försumlige
finnes inom orten, efter anmodan
af mantalsskrifningsförrättaren,
honom affordras genom stadsfiskal
i stad samt länsman eller
fjärdingsman på landet. Tredskas
den försumlige eller finnes
han icke inom orten, skall mantalsskrifningsförrättaren
anmäla
förhållandet hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som äger att
med föreläggande af vite införskaffa
den felande handlingen.
Genast efter mottagandet af
den i § 8 mom. 5 omförmälda
längd skall mantalsskrifningsförrättaren
förelägga en hvar därå
upptagen person, hvilken försummat
honom åliggande skyldighet
att aflämna flyttfningsbetyg, att
inom viss lämplig tid efter föreläggandets
delfående hafva full
-
finnes hos mantalsskrifningsförrättaren
eller pastor, bör den
hållas tillgänglig för dem, som
däraf önska taga del.
Sedan årets pröfningsnämnd
afslutat sina göromål, emottagas
mantalslängderna af vederbörande
häradsskrifvare och magistrater
för att, jämte tillhörande bilagor
och jämlikt formulär n:r 6
upprättadt sammandrag, bifogas
årets kronoräkenskaper; börande
duplettexemplar af samma längder
och sammandrag likasom
protokollen förvaras hos häradsskrifvarna
och magistraterna.
§ 15.
Uraktlåter uppgiftspliktig att
i behörig tid aflämna mantalsuppgift,
må, jämte det anteckning
om de försumliges namn
och hemvist af förrättningsmannen
i protokollet verkställes, felande
uppgift, om den försumlige
finnes inom orten, efter anmodan
af mantalsskrifningsförrättaren,
honom affordras genom stadsfiskal
i stad samt länsman eller
fjärdingsman på landet. Tredskas
den försumlige eller finnes
han icke inom orten, skall mantalsskrifningsförrättaren
anmäla
förhållandet hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som äger att
med föreläggande af vite införskaffa
den felande handlingen.
Genast efter mottagandet af
den i § 8 mom. 5 omförmälda
längd skall mantalsskrifningsförrättaren
förelägga en hvar därå
upptagen person, hvilken försummat
honom åliggande skyldighet
att aflämna flyttningsbetyg, att
inom viss lämplig tid efter föreläggandets
delfående hafva full
-
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
51 N:o Öl.
gjort omförmälda skyldighet.
Delgifningen af beslutet ombesörjes
af stadsfiskal i stad samt
länsman på landet. Dessa skola
äfven vaka öfver att föreläggandet
efterlefves. Tredskas den försumlige,
har stadsfiskalen eller
länsmannen att skyndsamt därom
göra anmälan hos Kungl.Maj:ts
befallningshafvande, som förelägger
den försumlige att vid vite
fullgöra sin kyrkoskrifningsskyldighet.
Krono- och stadsbetjänt, som
verkställer infordrande af felande
uppgift eller delgifvande af föreläggande,
som ofvan sägs, äger
att därför af den försumlige undfå
godtgörelse med en krona för
hvarje förrättning.
Den, som genom uteblifven
eller oriktig uppgift föranleder,
att någon skattskyldig undgår
att utgöra mantalspenningar, skall
för gäldande däraf vara ansvarig.
gjort omförmälda skyldighet. Om
Delgifningen af beslutet ombe- “näring af
sörjes af stadsfiskal i stad samt ordnin''en an.
länsman på landet. Dessa skola gående manäfven
vaka öfver att föreläggan- talsskrifning
det efterlefves. Tredskas den för- m■ m
sumlige,
har stadsfiskalen eller (Forts.)
länsmannen att skyndsamt därom
göra anmälan hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som förelägger
den försumlige att vid
vite fullgöra sin kyrkoskrifningsskyldighet.
Krono- och stadsbetjänt, som
verkställer infordrande af felande
uppgift eller delgifvande af föreläggande,
som ofvan sägs, äger
att därför af den försumlige undfå
godtgörelse med en krona för
hvarje förrättning.
Den, som genom uteblifven
eller oriktig uppgift föranleder,
att någon skattskyldig undgår att
utgöra mantalspenningar, skall
för gäldande däraf vara ansvarig.
Vid föredragning af bevillningsutskottets omförmälda betänkande
hade Riksdagens kamrar stannat i skiljaktiga beslut beträffande
ifrågavarande författningsrum, i det att Första Kammaren i dessa
delar godkänt Kungl. Maj:ts proposition, under det Andra Kammaren
bifallit hvad utskottet hemställt.
I förevarande memorial hemställde nu utskottet, att Riksdagen,
hvardera kammaren med ändring af sitt förut fattade beslut i nu
ifrågavarande ämne, måtte antaga följande förslag till lydelse af
nedannämnda rum i förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrifning.
§ 4.
Mom. 1. En hvar, som ej hos annan mantalsskrifves, har att
årligen vid mantalsskrifningen aflämna uppgift enligt bifogade formulär
n:r 1. Denna uppgift skall vara försedd med intyg af pastor
i mantalsskrifningsorten, att uppgiften blifvit jämförd med församlingsboken;
och skall pastor vid uppgiftens granskning hafva
därå antecknat hvad vid granskningen anmärkts af beskaffenhet,
att upplysning därom bör vid mantalsskrifningen meddelas. Den,
som på grund af § 3 mom. 1 tredje punkten uppgifver sig kom
-
N:o 61. 52
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
ma att först senare inflytta från annat distrikt, må dock förete
pastors intyg i den ordning, § 11 omförmäler.
Mantalsuppgiften skall upptaga:
5:o) fartyg, som af honom äges eller för hvilket han är hufvudredare,
dess dräktighet och byggnadsmaterial äfvensom befälhafvarens
namn och mantalsskrifningsort samt, beträffande maskindrifvet
fartyg, drifkraftens storlek.
Mom. 5. På landsbygden må allmoge och mindre skrifkunniga
äga att antingen själfva eller genom annan uppgiftspliktig person
muntligen meddela sina uppgifter, dock ej de, som vid senaste
mantalsskrifning i distriktet ej blefvo där mantalskrifna.
Mom. 6. Blanketter till mantalsuppgifter skola genom Kungl.
Maj :ts befallningshafvandes försorg kostnadsfritt tillhandahållas de
uppgiftspliktiga på landet hos fjärdingsmännen och i stad å ställen,
som magistraten bestämmer.
§ 5.
Mom. 4. De i denna § föreskrifna uppgifter skola till vederbörande
pastor eller i § 13 omförmäld församlingsföreståndare insändas
före den 8 november hvarje år, och, efter det pastor eller
församlingsföreståndaren därå tecknadt intyg, att de öfverensstämma
med församlingsboken, af denne aflämnas till mantalsskrifningsförrättaren;
skolande pastor eller församlingsföreståndare likaledes
till mantalsskrifningen medhafva de senast till honom inkomna förteckningar
öfver vissa arbetare, hvilka, enligt hvad särskildt är
eller varder stadgadt, årligen skola af arbetsgivare eller arbetsföreståndare
meddelas.
§ 7.
Mom. 1. Vid mantalsskrifningen skola tillstädesvara pastor
eller, om han har förfall, någon af honom förordnad lämplig person,
helst annan inom församlingen tjänstgörande präst, så ock,
för tillhandagående med nödiga upplysningar, vederbörande stadsfiskal
eller länsman och fjärdingsman samt kommunalombud. Dessa
senare utses till erforderligt antal för hvarje mantalsskrifningsdistrikt
af den myndighet, som utöfvar kommunens beslutanderätt.
En hvar, hvilkens rätt är beroende af mantalsskrifningen, äger
att för bevakande däraf öfvervara förrättningen.
§ 8.
Mom. 1. I enlighet med församlingsboken och efter granskning
af de aflämnade uppgifterna samt med ledning jämväl af de
upplysningar, som af de vid förrättningen närvarande kunna med
-
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
53 N:o Öl.
delas, skola i mantalslängden för hvarje distrikt å landet upp- °.m
föras, särskildt för hvar fastighet, till namn och födelseår samt ya/r_
yrke eller tjänst alla de personer, Indika böra där mantalskrifvas. or(mingen anHärvid
antecknas den förändring i afseende å ägande-, åbo- eller gående mannyttjanderätt
till fastigheten, som må hafva inträffat. I öfrigt talsskrifning
iakttages, att hvarje man, hvilkens ålder vid slutet af det år,
mantalsskrifningen afser, ej understiger tjuguctt år, upptages för 0
sig med utsättande af hans fullständiga namn; att, därest någon
af dessa icke är kyrkoskrifven i församlingen, anteckning härom
göres i längden; att särskild beteckning införes för alla män af
nämnda ålder, Indika vid senaste mantalsskrifningen ej voro mantalsskrifna
inom distriktet; samt att för dem, Indika ej äro svenska
medborgare, antecknas deras nationalitet.
I längden angifvas äfven de personer, hvilka befrias från erläggande
af mantalspenningar, så ock de inskrifningsskyldiga samt
de, hvilkas värnpliktsförhållanden ej med säkerhet kunnat utrönas;
hvarjämte iakttages, att den, som saknar stadigt hemvist, efteråt
i längden särskildt upptages, allt på sätt formuläret till mantalslängd
utvisar.
Mom. 3. Af de i nästföregående års mantalslängd upptagna
personer må, utom den, som aflidit, och den, som bosatt sig å
utländsk ort, på sätt i §,1 sägs, icke någon annan vid mantalsskrifningen
utelämnas än den, som under årets lopp, efter att
hafva uttagit flyttningsbetyg, till annat distrikt afflyttat eller vid
förrättningen styrker, att han för det kommande året, enligt de i
fråga om behörig mantalsskrifningsort här ofvan bestämda grunder,
bör vara mantalsskrifven inom annat distrikt; dock att, därest
under förrättningen finnes, att någon, som i senaste mantalslängden
för distriktet varit upptagen, till annan ort sig begifvit, utan
att hafva uttagit flyttningsbetyg, jämväl denne må, om vistelseorten
är okänd och anledning icke förefinnes, att hans bortavaro
endast är tillfällig, kunna vid mantalsskrifningen utelämnas, dock
icke förrän han varit borta minst ett år.
§ 10.
Mom. 2. I mantalslängden införas de rättelser och tillägg,
som föranledas af ofvan omförmälda längd och förteckning, därvid
beträffande dem, för hvilka i mantalslängden gjorts anteckning,
att de ej äro i församlingen kyrkoskrifna, men hvilka numera aflämnat
flyttningsbetyg, anteckningen härom öfverstrykes; och skola
nyssnämnda handlingar biläggas mantalslängden.
§ 11.
Mantalslängden jämte därtill hörande bilagor samt det vid
mantalsskrifningen hållna protokoll skola, vid hot af tre kronor
N:o 61. 54
Onsdagen den 12 Maj, £. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
för hvarje dag, som därmed fördröjes, före den 5 mars af mantalsskrifningsförrättaren
aflämnas till vederbörande pastor, hvilken
har att med församlingshoken jämföra mantalslängden och därvid
särskildt uppmärksamma, huruvida person, för hvilken i längden
gjorts anteckning, att han ej är i församlingen kyrkoskrifven,
numera aflämnat flyttningsbetyg. De vid granskningen förekomna
anmärkningar skola upptagas å en (i enlighet med hosföljande
formulär n:r 5 upprättad) förteckning, som bifogas mantalslängden;
och skall denna med tillhörande handlingar senast den
15 mars af pastor återställas till mantalsskrifningsförrättaren.
Sedan i anledning af pastors anmärkningar vederbörliga rättelser
och tillägg ägt rum i mantalslängden, skall längden anses
justerad; dock må den, som jämlikt § 3 mom. 1 tredje punkten
anmält inflyttning under året från annat distrikt, äga att inom
maj månads utgång hos mantalsskrifningsförrättaren medelst intyg
af pastor i mantalsskrifningsorten styrka uppgift om namn
och ålder; och skall, där så sker, för honom i längden gjord
anteckning, att han icke är i församlingen kyrkoskrifven, öfverstrykas.
Senast den 20 mars skall den justerade mantalslängden aflämnas
till ordföranden i taxeringsnämnden för det ändamål, hvarom
i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst förmäles.
Under den tid, mantalslängden finnes hos mantalsskrifningsförrättaren
eller pastor, bör den hållas tillgänglig för dem, som
däraf önska taga del.
Sedan årets pröfningsnämnd afslutat sina göromål, emottagas
mantalslängderna af vederbörande häradsskrifvare och magistrater
för att, jämte tillhörande bilagor och jämlikt formulär n:r 6 upprättadt
sammandrag, bifogas årets kronoräkenskaper; börande duplettexemplar
af samma längder och sammandrag likasom protokollen
förvaras hos häradsskrifvarna och magistraterna.
§ 15.
Uraktlåter uppgiftspliktig att i behörig tid aflämna mantalsuppgift,
må, jämte det anteckning om den försumliges namn och
hemvist af förrättningsmannen i protokollet verkställes, felandeuppgift,
om den försumlige finnes inom orten, efter anmodan
af mantalsskrifningsförrättaren, honom affordras genom stadsfiskal
i stad samt länsman eller fjärdingsman på landet. Tredskas den
försumlige eller finnes han icke inom orten, skall mantalsskrifningsförrättaren
anmäla förhållandet hos Kung!. Maj:ts befallningshafvande,
som äger att med föreläggande af vite införskaffa den felande
handlingen.
Genast efter mottagandet af den i § 8 mom. 5 omförmälda
längd skall mantalsskrifningsförrättaren förelägga en hvar därå
55 N:o Öl.
(Forts.)
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
upptagen person, hvilken försummat honom åliggande skyldighet ä Pff .
att aflämna flyttningsbetyg, att inom viss lämplig tid efter före~ vis8a §§ i förläggandets
delfående hafva fullgjort oniförmälda. skyldighet. Uel- ordningen angifningen
af beslutet ombesörjes af stadsfiskal i stad samt länsman gående mannå
landet. Dessa skola äfven vaka öfver att föreläggandet efter- talsskrifmng
lefves. Tredskas den försumlige, har stadsfiskalen eller länsmannen m. m.
att skyndsamt därom göra anmälan hos Kungl. Maj :ts befallningshafvande,
som förelägger den försumlige att vid vite fullgöra sin
kyrkoskrifningsskyldighet. ... .
Krono- och stadsbetjänt, som verkställer infordrande af felande
uppgift eller delgifvande af föreläggande, som ofvan sägs, äger
att därför af den försumlige undfå godtgörelse med en krona för
hvarje förrättning.
Den, som genom uteblifven eller oriktig uppgift föranleder,
att någon skattskyldig undgår att utgöra mantalspenningar, skall
för gäldande däraf vara ansvarig.
Reservation hade afgifvits af herrar Jansson i Krakerud,
Branting, Berg i Göteborg, Kvarnzelius, Schotte, Böing, Broström,
Janson i Bråten och Olofsson.
Utskottets hemställan föredrogs, hvarefter ordet begärdes af
Herr Schotte, som yttrade: Herr talman! Den reservation,
som här är anmäld af mig utaf Andra Kammarens ledamöter, häntyder
till ett förslag som under utskottsbehandlingen väcktes eller att
Andra Kammarens beslut i fråga om paragraferna 4 och 5 måtte varda
godkända, men att däremot öfriga paragrafer måtte affattas på sätt
framgår af föreliggande bevillningsutskottsmemorial. Då det emellertid
är utskottet, som har att sammanjämka de olika meningarna,
har reservanternas förslag ej kunnat komma under omröstning i
kamrarna; och reservanterna ha därför allenast anmält en blank reservation.
Jag skall sedermera komma till det yrkande, som i anledning
häraf är att framställa, men vill först erinra om följande:
De tre hufvudpunkter, i hvilka Andra Kammarens beslut afviker
ifrån Kungl. Maj:ts förslag, afse Kungl. Maj:ts förslag dels att
mantalsuppgift före aflämnandet skall företes för pastor i mantalsskrifningsorten
och af honom jämföras med församlingsboken, dels
att det i nu gällande förordning stadgade medgifvandet för allmoge
och mindre skrifkunniga att muntligen meddela sina uppgifter skall
upphäfvas, dels slutligen att kommunalombuden skola åläggas skyldighet
att biträda vid uppgifters affattande. Dessa förslag hafva
icke bifallits af Andra Kammaren, men däremot godkänts af Första
Kammaren.
Nu har utskottet föreslagit en sådan sammanjämkning, att
Andra Kammaren skulle frånträda sitt beslut om afslag å Kungl.
Maj :ts förslag rörande mantalsuppgifts aflämnande före mantals
-
Ji:o 61. 56
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om skrifningen till pastor i mantalsskrifningsorten, men att däremot Andra
^Lli?i/ör-Kammaren. skulIe 1 öfriSa tvistiga afseenden få sitt förslag igenom,
ordningen an- dook beträffande^ § 4, mom. 5 med en ändring, hvarigenom mogående
man- mentet skulle erhålla följande lydelse: »På landsbygden må allmoge
talsskrifning och mindre skrifkunniga äga att antingen själfva eller genom annan
m. rn uppgiftspliktig person muntligen meddela sina uppgifter, dock ej de,
(t-pris.) som vid senaste mantalsskrifning i distriktet ej blefvo där mantalsskrifna.
»
Utskottet har såsom skäl för sitt sammanjämkningsförslag åberopat,
att utskottet hyser den uppfattningen, att Andra Kammaren
lagt hufvudvikten därvid, att nu berörda medgifvande att muntligen
aflämna uppgift fortfarande måtte få vara gällande. För min del
vågar jag, efter den diskussion, som här ägde rum, då denna fråga
förra gången var före, betvifla, att Andra Kammaren lagt hufvudvikten
vid detta moment. Jag tror, att Andra Kammaren lagt lika
stark vikt vid den föreslagna bestämmelsen, att mantalsuppgift icke
skulle före aflämnandet behöfva företes för pastor i mantalsskrifningsorten
och af honom jämföras med församlingsboken, eu anordning,
hvarigenom åtskilligt besvär och omgång skulle vållas såväl allmänheten
som prästerskapet.
Nu kan ju en sammanjämkning uti en lagfråga vara befogad i
de fall, där man vinner något af hvad man önskar eller då åtminstone
i fråga om väsentliga moment detta är händelsen; man tager då
hällre något, än man förlorar allt. Det är ju hufvudsakligen i fråga
om nya lagar och dylikt, som något sådant kan vara befogadt, då man
nämligen icke törs äfventyra en lags tillkomst genom att vidhålla ett
förslag alldeles så, som det ursprungligen godkänts.
Här däremot är det en ren eftergift, som begäres i fråga om en
författning, som redan finnes och hvilken enligt Andra Kammarens
förut uttalade mening bör åtminstone tills vidare bibehållas oförändrad.
Genom de bestämmelser, som detta sammanjämkningsförslag
innehåller, skulle det blifva sämre och besvärligare än förut, låt
vara att i fråga om vissa paragrafer ett steg tagits för att möjliggöra
en önskvärd bättre öfverensstämmelse mellan mantalslängden och
kyrkobokföringen.
Jag skall icke upptaga kammarens tid med att vidare utlåta mig i
själfva saken, då det här blott är ett sammanjämkningsförslag, som
föreligger. Jag, ber, herr talman, att få framställa det yrkandet, att
Andra Kammaren måtte afslå föreliggande sammanjämkningsförslag,
i hvad detsamma afser § § 4 och 5 i mantalsskrifningsförordningen,
men däremot biträda detta förslag i hvad det afser §§ 7, 8, 10 och 11.
Herr Schotte, som ännu en gång erhöll ordet, yttrade vidare:
Efter de upplysningar, som herr talmannen meddelat mig ber jag att
få återtaga mitt nyss omförmälda yrkande och i stället yrka rent afsteg
å det föreliggande sammanjämkningsförslaget i dess helhet.
Onsdagen den 12 Maj, f. in.
57 N:o Öl.
Med herr Schotte instämde herrar Bogren, Kronlund, Böing, Om
Jansson i Edsbäcken, Jansson i Krakerud, Janson i Bråten, Bran ting, ?ndrl?l9.a[
Kvarnzelius, Eriksson i Grängesberg, Berg i Göteborg och Aberg. Aningen angående
man
Härefter
anförde: talsskrijning
m. m.
Herr Söderberg i Hobborn: Herr talman, mina herrar! Då (forts.)
jag biträdt det slut, hvartill majoriteten inom utskottet kommit
uti denna fråga och således anser, att det föreliggande sammanjämkningsförslaget
bör antagas, ber jag att få yttra några ord.
Den föregående ärade talaren började sitt anförande med att
erinra om tre särskilda punkter, uti indika kamrarna stannat i
olika beslut. Jag skall nu icke upptaga tiden med att återigen
repetera dessa särskilda förhållanden, utan vill endast med några
korta ord angifva min ställning till frågan.
Vid behandlingen förra gången af detta ärende lade ju Andra
Kammaren, åtminstone enligt hvad jag kunde finna, största vikten
därvid, att allmogen skulle få bibehålla den enkla utväg, som den
förut haft att, för den händelse man så ville, äfven muntligen afgifva
sina uppgifter vid mantalsförrättning. Såsom vi minnas
fattade icke Första Kammaren samma beslut, utan antog i den
delen Kungl. Maj:ts förslag, som gick ut på, att alla uppgiftspliktiga
skulle aflämna skriftlig uppgift, intygad af pastor i församlingen.
Nu har emellertid utskottet framlagt ett medlingsförslag
härutinnan, så att till § 4 mom. 5 skulle göras ett tillägg, så att
detta moment skulle erhålla följande lydelse: »På landsbygden
må allmoge och mindre skrifkunniga äga att antingen själfva eller
genom annan uppgiftspliktig person, muntligen meddela sina uppgifter,
dock ej de, som vid senaste mantalsskrifning i distriktet ej
blefvo där mantalsskrifna». Så vidt jag kan förstå, skulle alltså
allmoge och mindre skrifkunniga bibehållas vid sin nuvarande rätt
att i allmänhet få lämna muntliga uppgifter, men för att det i
någon mån skulle blifva reda och ordning och på det att man
mätte kunna upprätta en någorlunda fullt juste röstlängd med
hänsyftning till hvad § 26 vallagen stadgar, så anser jag för min
del, att Riksdagen, åtminstone Andra Kammaren, bör gå med på.
att personer, som inflytta till en församling, ovillkorligen lämna
skriftliga uppgifter, och att dessa intygas af pastor. Jag kan icke
förstå, att det skulle vara något synnerligen betungande. Det förvånar
mig verkligen, att representanter ifrån städerna gång på
gång ha uppträdt mot en sådan här bestämmelse, då i allmänhet
i städerna den ordningen är gällande, att man skall lämna skriftliga
uppgifter. Här gäller det nu landsbygden, och allmogen där
skulle i allmänhet vara befriad, dock icke sådana personer, som
äro nyinflyttade till församlingen; de skulle under alla förhållanden
lämna skriftliga uppgifter. Jag anser, att det endast skulle lända
till ordning och reda uti detta afseende.
>'':o 61. 58
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
Hvad sedan § 5 angår, så är det ju stadgadt där, att cheferna
för vissa garnisons- och stationsorter, sjömanshusdirektioner, föreståndare
för straff- och arbetsfängelser m. fl. för hvarje år skola lämna
vederbörande uppgifter, och uti det fjärde mom. i denna paragraf, där
nu kamrarna ha stannat i olika beslut, skulle enligt utskottets förslag
pastor endast behöfva taga del af dessa uppgifter. Uti Kungl. Maj:ts
förslag och enligt det föreliggande sammanjämkningsförslaget däremot
skulle pastor teckna sitt intyg, att dessa uppgifter stämma
med församlingsboken. Jag anser, att det icke alls skulle vara betungande
— hvarken för de enskilda, för allmogen, ej heller för
pastor själf i församlingen — att den senare tecknar sitt intyg, då
han lämnar dessa uppgifter till mantalsskrifningsförrättaren. Jag
anser, att det icke kan annat än leda till större vederhäftighet vid
själfva förrättningen, att pastor också tecknar sitt intyg på dessa
uppgifter, som utvisa att de stämma med församlingsboken.
Det är egentligen dessa omständigheter, som ha gjort, att jag
för min del icke kunnat annat än vara med om att biträda detta
sammanjämkningsförslag sådant det nu här föreligger, och anser,
att kammaren skulle göra synnerligen oklokt, om den afsloge detsamma.
Ty jag tror, att det i allmänhet icke blefve något betungande
för allmogen, utan att det, som sagdt, endast skulle
lända själfva förrättningen till större vederhäftighet, om nyinflyttade
personer åläggas en dylik uppgiftsplikt, och därför skall jag, herr
talman, be att på dessa grunder få yrka bifall till det föreliggande
sammanjämkningsförslaget.
Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Petersson:
Herr talman, mina herrar! Då jag skulle lifligt beklaga, om det nu
föreliggande sammanjämkningsförslaget blefve i denna kammare afslaget
och därmed hvarje möjlighet till förbättring i gällande mantalsskrifningsförordning
för närvarande undanskjuten, så ber jag
att få upptaga kammarens tid på några ögonblick.
Den första talaren yrkade afslag, men afgaf egentligen icke något
skäl härför. Han sade endast, att denna kammare uppenbarligen
hade fäst stor vikt vid formuleringen af § 4: 1 och att åtskilliga svårigheter
otvifvelaktigt skulle vara förknippade med ett antagande
af lagrummet sådant det nu föreligger. Jag misstar mig säkerligen
icke, ifall jag antager, att bakom detta yttrande ligger den uppfattning,
att kammaren genom att antaga § 4:1 i den form, som den
fått i sammanjämkningsförslaget, skulle på något sätt binda sig vid
eller godkänna den tolkning af 26 § vallagen, som återfinnes i justitieministerns
yttrande till statsrådsprotokollet och som väckt starkt
motstånd just från den sida, som den ärade talaren representerar.
Jag ber nu att få säga, hvad jag icke kom att uttala under den föregående
debatten, nämligen att innebörden af 26 § vallagen är fullkomligt
oberoende af den lydelse, som här gifves åt mantalsskrifningsförordningen.
Vare sig herrarne skrifva § 4: 1 på det sätt ut
-
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
59 N:o Cl.
skottet föreslagit eller så, som reservanterna vilja, har det ingen som Om
helst inverkan på tolkningen af 26 § vallagen. Den meningsskilj- ändring af
aktighet, som i afseende å denna paragraf har uppkommit emellan Ordningen immig
och utskottet, kommer naturligtvis en gång att lösas, och herrarne gående mankunna
vara öfvertygade om, att när så sker så skall bakom lösningen talsskrifning
ligga en auktoritet, för hvilken både utskottet och jag måste böja oss. m- m>
Hur det kommer att utfalla, kan jag icke ha någon mening om, men (Forts.)
visst är, att utfallet icke varder beroende uteslutande på justitieministerns
mening.
Då jag således utgår från att ett antagande eller förkastande af
sammanjämkningsförslaget icke berör den mening och innebörd,
som finnes i 26 § vallagen, och jag således kan eliminera bort det skälet
för afslag å sammanjämkningsförslaget, återstår att se till, hvad
samma förslag betyder i realiteten, och det skall jag be att ett ögonblick
få tala om.
Det är ur rent praktisk socli lämplighetssynpunkt, som jag önskar
framgång åt det förslag, som nu föreligger i § 4: 1. Det väsentliga
däri är, att en mantalsuppgift skall vara uppvisad för och genomgången
af pastor, innan den lämnas fram till mantalsskrifningsförrättaren.
För att klargöra hvad detta betyder, tillåter jag mig att
gå in på ett rent konkret fall. Jag har tagit med mig två mantalslängder,
den ena för Järfälla socken i Sollentuna härad och den andra
för Sundbyberg i samma härad, till påseende för de af herrarne, som
skulle kunna önska det. Det framgår af dessa längder, att de uppgöras
så att säga på tre olika stadier. På det första stadiet upprättas
hvad jag skulle vilja kalla stommen. Den gör häradsskrifvaren
hemma, såsom förberedelse för själfva förrättningen. Han skrifver
då in de olika fastigheterna, och för vanligen in äfven ägarne af fastigheterna
samt andra personer, som han har anledning antaga finnas
kvar på platsen. Detta ställer sig mycket olika i olika delar af
landet. Fordom har större delen af mantalslängden kunnat göras
färdig hemma hos häradsskrifvaren, därför att det varit så få flyttningar.
Det har varit jämförelsevis litet att införa vid själfva mantalsskrifningsförrättningen
och arbetet där har ofta inskränkt sig till
att här och där stryka öfver eller fylla i en eller annan rad; så är nog
än i dag fallet på åtskilliga håll inom landet, där förhållandena icke
blifvit så skarpt moderniserade som omkring de större städerna.
Däremot har det gått i en annan riktning i de mera folkrika kommunerna,
fabrikssamhällen och dylikt. Där låter det sig icke göra att i
själfva stommen till längden skrifva mer än fastighetens namn
och därjämte ägaren, allt det andra får komma senare.
Jag öfvergår nu till det andra stadiet, som jag skulle vilja kalla
det, då häradsskrifvaren vid förrättningen tar emot de skriftliga uppgifter,
om Indika här så mycket tvistas. Som herrarna veta, finnes
redan nu i mantalsskrifningsförordningen för vissa fall föreskrifvet,
att skriftliga uppgifter skola lämnas; nämligen af verk och inrättning,
af större fastighetsägare, af fabriker o. s. v., hvarjämte en hvar
N:o 61. 60
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
som vill äger rätt att lämna sådan uppgift. I orterna omkring Stockholm
är det vanligt, att skriftliga uppgifter lämnas och att dessa i
förväg uppvisas för pastor, som går igenom dem och sätter någon
slags vidimation på dem. Det har nämligen befunnits vara det för
både prästen och häradsskrifvaren bekvämaste och enklaste sättet.
Ty prästerna hafva redan nu granskningsskyldighet, enligt § 8,
första stycket, mantalsskrifningsförordningen, där det heter, att
mantalsskrifningen skall ske »enligt församlingsboken och efter granskning
af de aflämnade uppgifterna». Men vid en mantalsskrifning,
sådan som vid Sundbyberg, är det omöjligt att göra detta vid mantalsskrifningstillfället.
Därför har pastor själf funnit lämpligt att få de
skriftliga uppgifterna lämnade förut, då han kan i lugn och ro jämföra
dem med församlingsboken. När sedan en sådan af pastor granskad
uppgift aflämnas vid mantalsskrifningsförrättningen, så gör
mantalsskrifningsförrättaren icke annat än förser den med ett mim.
mer, som antecknas i längden, hvarefter uppgiften sedermera i hemmet
införes i längden af skrifbiträdet; och om herrarne se på längden,
så skola herrarna finna, att en mycket hög procent af namnen äro
införda just på grund af så beskaffade äkriftliga uppgifter.
Det förslag, som Kungl. Maj:t framställt, och som återfinnes i
utskottets sammanjämkningsförslag, är icke någon nyhet som uppfunnits
för att få vallängden upprättad på ett visst sätt, utan är en
ur erfarenheten, särskildt i stockholmstrakten, där förhållandena äro
ovanligt svåra, framsprungen form, som man funnit lämplig, och som
jag är öfvertygad om skulle bli lämplig äfven i andra delar af landet.
Så kommer jag till den tredje delen af mantalslängden, den som
upptager personer, för hvilka uppgifter icke ha blifvit lämnade.
Dem måste mantalsskrifningsförrättaren skrifva in i längden, under
det att förrättningen pågår. Dessa personer äro i de bägge föreliggande
längderna ringa till antalet: införingarna i dessa längder
äro nämligen skrifna med olika stilar, så att man kan särskilja, hvad
som hör till det ena eller andra skedet. Det skulle vara omöjligt att
upprätta en sådan längd, som exempelvis här föreligger, i fall uppgifterna
i väsentlig omfattning skulle skrifvas vid förrättningstillfället,
något som måste bli fallet, om man icke på ett eller annat sätt
kan så ordna att skriftliga uppgifter inkomma. Nyttan af skriftliga
uppgifter har på vissa orter gått in i befolkningens medvetande,
och det anses som en lättnad att slippa att gå till mantalsförrättningen
för att muntligen lämna uppgifter. Detta bestyrkes däraf, att
man i kommunerna utanför Stockholm skaffar sig blanketter afsedda
för uppgifter i staden och ändrar dem efter hvad som erfordras för
förhållandena på landet, och detta gör man därför, att man funnit
sådant bekvämt och lämpligt. Nu har, som herrarna veta, Kungl.
Maj:ts förslag gått ut på ett genomförande efter hela linjen af de skriftliga
uppgifterna; man vill sålunda på en gång gifva häradsskrifvarna
ett fullständigt och tillförlitligt material. Denna utväg är numera
ur räkningen. Det är icke längre fråga om annat än hvad samman
-
Onsdagen den 12 Maj, f. in.
Öl N:o Öl.
jämkningsförslaget innehåller, så att, som det heter, allmoge och Om
mindre skrifkunniga få hafva det som hittills. Hvad man således än,irtrigi al
nu begär är, att de uppgifter som lämnas skola vara sådana, att de 0rdnin''gen anicke
behöfva förorsaka ytterligare tidsutdräkt vid förrättningen, utan gående mankunna
användas sådana de föreligga. Det är orsaken till att jag talsskrifning
skulle önska framgång åt samman]ämkningsförslaget. Hvar och en m- msådan
af pastor förut granskad uppgift innebär en motsvarande lätt- (Forts.)
nåd i arbetet och en motsvarande vinst i fråga om säkerheten vid
mantalslängdens upprättande. Då det nu förhåller sig så, som jag
sagt, så tycker jag, att de häradsskrifvare, med hvilka jag konfererat,
ha fullständigt rätt, då de säga, att en dylik lättnad kan och bör dem
beredas.
Medan jag har ordet bör jag ock fästa uppmärksamheten därå,
att det sammanjämkningsförslag som föreligger innehåller tre viktiga
förbättringar, om hvilka båda kamrarna äro fullständigt ense.
Den första: att hädanefter skall i mantalslängden upptagas hvarje
21-årig man särskildt för sig med namn och hemvist; han bör nämligen
ha särskild debetsedel, och det blir med stora svårigheter förenadt
att utfärda sådan efter mantalslängden, om den fortfarande upprättas
på sätt nu sker. I längden står nu exempelvis : drängen Olof, sonen
Per, o. s. v. — utan fullständigt namn. Den andra: att personer,
som äro nyinflyttade, skola lämna uppgifter om den ort, hvarifrån
de kommit och om därvarande bostad. Detta har förut icke funnits
stadgadt, och har den betydelse, att utan en sådan uppgift blir, som
jag förut framhållit, grundlagens bud om erlagd skatt som villkor för
rösträtt af mycket liten betydelse för inflyttade personer. För det
tredje innehåller förslaget, att mantalslängden skall föreligga justerad
vid en viss tidpunkt, då arbetet med röstlängden skall kunna taga sin
början. Detta har framstått som ett önskemål ända från den tid,
då man skref vallagen, och i motiven till § 26 i denna lag anföres som
en bestämd förutsättning för samma paragraf, att en justerad och
giltig mantalslängd skulle föreligga. Nu förstår jag icke, huru man
skulle kunna rädda dessa tre mycket värdefulla föreskrifter, om kammaren
afslår sammanjämkningsförslaget. Herr Schotte föreslog ju
till en början, att kammaren skulle taga vissa delar af förslaget och
afslå det öfriga, men den upplysning, han af talmannen fick, var väl,
att det icke går att framställa proposition på annat än sammanjämkningsförslaget
i sin helhet.
På grund af de skäl, som jag här tagit mig friheten för kammaren
framlägga, tillåter jag mig uttala, att det skulle vara lyckligt, om
kammaren ville bifalla sammanjämkningsförslaget.
Herr Meurling: Herr talman! Vid affattande af en mantals
skrifningsförordning
synes mig, att de grundsatser höra gorå sig
gällande, dels att mantalslängden skall bli så fullständig och tillförlitlig
som möjligt, dels att detta ändamål må vinnas utan att den
stora allmänheten behöfver betungas med onödiga besvär och kost
-
N:o 61. 62
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
nader. Såvidt jag kan förstå har det nu framlagda jämkningsförslaget
på ett mycket lyckligt sätt löst denna uppgift. De, som vållat
att mantalslängden blifvit ofullständig och otillförlitlig, ha i allmänhet
varit de nyinflyttade i kommunerna, emedan dessa försummat
att ombesörja öfverföring af sina flyttningsbetyg. När det nu
är dem ålagdt att ingifva skriftliga uppgifter och därigenom blifva
ansvariga för riktigheten af desamma, så är denna olägenhet undanröjd.
Då kunna mantalslängderna blifva både fullständiga och tillförlitliga,
om detta följes. När vidare på landsbygden allmogen och
de mindre skrifkunniga af den talrika bofasta befolkningen, som icke
har någon annan uppgift att gifva än den, som gafs föregående år,
nu befrias från att skriftligen lämna uppgifter, då äro ju också dessa
talrika skaror, som skulle känna tyngden af en föreskrift att skriftligen
lämna uppgifter, befriade från besvär och kostnader för att få
sina mantalsuppgifter lämnade. Som sagdt, det synes mig således,
att formuleringen, sådan den nu föreligger, är mycket lyckligt funnen. *
Det synes mig, som om inga andra skulle vilja afslå det nu framlagda
förslaget än sådana, som rent af vilja, att mantalslängden skall bli
ofullständig eller åtminstone okontrollerad. Men då ju mantalslängden
har en så viktig betydelse, som den har, och särskildt med hänsyn
därtill, att den också skall användas som vallängd, så håller jag
före, att de, som anse, att mandatet till ett sådant uppdrag som att
vara representant här vid Riksdagen är viktigt, icke skola vilja, att
valet till detta skall ske genom en okontrollerad vallängd. Jag tror,
att dessa icke skola tveka att bifalla det framlagda förslaget.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Schotte: Herr talman! Jag må säga, att det varmed
åtskillig förvåning som jag åhörde det anförande, som herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet nyss hållit, då han så
kraftigt sökte häfda, att denna fråga om ändring i mantalskrifningsförordningen
icke skulle äga något sammanhang med § 26
vallagen och hvad därmed är förenadt. Den kungl. propositionens
hela motivering utgick emellertid just från de nya bestämmelserna
i vallagen och åberopade sig på den för nödvändigheten af förändringar
i mantalsskrifningsförordningen; och de anföranden, som
herr justitieministern under den förra debatten höll, voro ju också
alldeles tydligt inriktade på den angelägenhet, som han ansåg förefinnas,
nämligen att i anledning af de nya vallagsbestämmelserna
vid riksdagsmannaval kompletterande bestämmelser erfordrades i
mantalsskrifningsförordningen.
Om nu kammaren skulle godkänna det sammanjämkningsförslag,
som här föreligger, så föreställer jag mig, att kammaren
i viss mån gifvit sin anslutning till den motivering, som justitieministern
i detta ärende lämnat, och således också till den tolkning,
som justitieministern har gifvit af § 26 vallagen, men mot hvilken
bevillningsutskottet opponerat sig. Det har åberopats af herr
Onsdagen den 12 Maj, f. in.
63 N:o 61.
justitieministern, att det varit realitets- och praktiska lämplighets- Om
hänsyn, som här gjorts gällande. Men dessa hafva väl förut ?ndr™g.aJ
lunmts med samma styrka som nu; det ar otvifvelaktigt, att vidor(inin(jen an_
flere tillfällen under föregående år påpekats vissa olägenheter i för- gående manhållandet
mellan mantals- och kyrkoskrifningen, men man har talsskri/ning
icke ansett dessa vara af större betydelse. INu ha de emellertid m- mi
en hast tornats upp till berg; nu anser man det nödvändigt att (Forts.)
på en gång och på det besvärliga och för öfrigt litet tilltalande
sätt som här föreslagits, få dem afhjälpta. Man utgår i hela
denna sak hufvudsakligen från erfarenheter och förhållanden i
stockholmstrakten och från den mindre ordning, som kanske i
detta afseende där finnas, och man frånser alldeles från de olägenheter,
som man genom förslagets antagande skulle förorsaka landtbefolkningen
i de orter, där omsättningen af befolkningen icke är så stor
som i kommunerna närmast Stockholm. Jag tror emellertid, att
det icke är den ringaste risk för kammaren att afslå hela sammanjämkningsförslaget.
Kungl. Maj:t har därmed fått tillfälle att
efter de olika åskådningar, som här gjort sig gällande, till ett
annat år komma fram med ett mera praktiskt förslag, ett förslag,
som utan att förorsaka så stora olägenheter dock kan afhjälpa
och råda bot på de missförhållanden, som tilläfventyrs förefinnas
på detta område och af hvilka man nu gör ett så stort nummer.
Jag tror därför, att kammaren lugnt kan öfverlämna åt Kungl.
Maj:t att ytterligare fundera på saken till nästa år — det behöfs
sannerligen. Kanske skall då kunna framkomma ett förslag, som
kan vinna större sympatier än det föreliggande i denna kammare,
och som saknar den särskilda adress, man åsatt detta förslag.
Hvad man är rädd för, det är att möjligen ur de här föreslagna
stadganderia i mantalsskrifningsförordningen skulle kunna utveckla
sig ett nytt rösträttsstreck genom de ökade besvär, som skulle
förorsakas valmännen att klara sin rösträtt.
Det är tydligt, att det finnes andra vägar för att vinna bättre
öfverensstämmelse mellan mantalsskrifningen och kyrkobokföringen
än den, som herr justitieministern här uppställt, och att någon
af dessa vägar bör försökas. Såsom erinrats under den förra
gången förda diskussionen i detta ämne, har man aldrig förr vågat
sig på att förutsätta ett dylikt omfattande besvär för allmänheten
som här ifrågasättes.
Innan jag slutar, skall jag be att få inlägga bestämd protest
mot det yttrande, som talaren på smålandsbänken tillät sig, då
han sade, att det var sådana, som ville ha ofullständiga och
okontrollerade mantalslängder, hvilka yrkade afslag. Det är en
beskyllning, som jag finner fullkomligt omotiverad, och ett påstående,
som illa kläder talaren.
Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Petersson:
Herr talman! Jag trodde just, att det ^''ar 26 § vallagen, som låg
N:o 61. 64
Onsdagen den 12 Maj, £. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
bakom den siste talarens afslagsyrkande, och jag fick bekräftelse
därpå genom ett slags uppfordran från honom att förklara, hvarför
jag öfver hufvud hade tagit upp frågan om densammas innebörd
i den kungl. propositionen. Den ärade talaren behagade till
och med anse, att den kungl. propositionens motivering var anordnad
med 26 § som utgångspunkt. Men det är den visst icke. Nej,
förhållandet är helt enkelt: att när för första gången i landet den
allmänna rösträtten skulle tillämpas, och härför kräfdes åtskilliga
anordningar och bestämmelser i olika delar af vår administrativa
lagstiftning —-ja äfven i vår civillagstiftning såsom herrarna sett af
propositionerna beträffande konkurslagen, förmynderskapslageno. s. v.
— så ansåg jag det vara lämpligt och för saken upplysande att samla
hvad som bör göras, så att säga, i en totalbild, att framlägga en
plan för hur man skulle ordna det så, att rösträtten ginge i lås, och
att hvar och en, som skall ha rösträtt enligt grundlagen, också får den,
men däremot den, som enligt grundlagen icke har rösträtt, ej heller
skulle tilläggas sådan, därför att han icke har klara papper. Det
syntes mig i detta sammanhang naturligt, att j ag för att få totalbilden
fullständig äfven gick in på en tolkning af § 26 vallagen, sådan jag
uppfattat den. Och på det sättet blef denna paragraf ett skäl ibland
många andra skäl, som föranledt till, att förslaget blifvit sådant
det är, men det var icke det enda eller ens det hufvudsakliga skälet.
Nej, mina herrar, det hufvudsakliga grundläggande skälet, det är
önskan att få öfverensstämmelse mellan mantalsskrifning och kyrkoskrifning,
hvilket är af synnerligen stor betydelse för vår civilregistrering
i det hela. Nu har den ärade talaren hemställt, att man skulle
vänta till nästa år och att då en annan väg kunde väljas. Jag beklagar,
att talaren icke varit nog vänlig att äfven upplysa, hvilken denna
andra väg skulle vara, ty inom departementet ha vi vid det förberedande
arbetet kännt oss för och försökt hvarjehanda förslag, men,
såsom det enda verkligen effektiva, stannat vid det som föreligger,
nämligen att framtvinga öfverensstämmelse mellan kyrkoskrifningen
och mantalsskrifningen. Jag tror, att den ärade talaren skall bli bet
på att anvisa någon annan lämplig väg. Jag upprepar hvad jag sagt
förut, att det enligt min mening vore lyckligt, om kammaren ville
bifalla sammanjämkningsförslaget.
Herr Schotte: Herr talman! Jag skall endast tillåta mig ett
par anmärkningar. Jag ber då att, när herr justitieministern talade
om, det jag icke skulle anvisat någon annan väg för att lösa här föreliggande
fråga, få erinra om tidigare kommittéförslag i detta ämne och
att jag under föregående debatt framför allt betonade, att det var
synnerligen nödvändigt att göra kyrkoskrifningen exakt, innan man
därpå byggde mantalsskrifningen och fordrade en absolut öfverensstämmelse
emellan mantalsskrifningslängd och kyrkoboken.
En talare på smålandsbänken yttrade under den förra debatten
följande:
Onsdagen den 12 Maj, f. in.
65 Pi:o Öl.
»Mig synes således, att hufvudvikten ligger på att kunna ordna °,m
det så, att kyrkoskrifningen, som ligger till grund för mantalsskrifningen,
kan klifva så ordentlig som möjligt, att således ansvaret för Ordningen anförsummelse
att till för-skrifningen, kyrkoskrifningen, lämna uppgift, gående manskärpes
och att myndigheterna i det afseendet komma till hjälp. taUskrijning
Kan blott kyrkoskrifningen blifva ordentlig, är det den lättaste sak i m■ mvärlden
att vid mantalsskrifningen öfverflytta de uppgifter, som (Forts.)
finnas i kyrkoboken, till mantalslängden.» Till det uttalandet kan
jag hänföra mig. Det upplystes vid debatten om prästlöneregleringen
för några dagar sedan, att kyrkoskrifningsförhållandena i
Stockholm och trakten däromkring äro synnerligen otillfredsställande,
och det uppgafs äfven, att rotemännen hade mycket stort besvär med
de uppgifter, som de fingo från församlingarna i Stockholm, enär
dessa uppgifter vore högst otillförlitliga. Först när vi kunna lita
på kyrkobokföringens riktighet, först då kunna vi på den bygga en
ovillkorligt gällande mantalslängd och fordra, att mantalslängden
icke får grundas på andra förhållanden än sådana, som kyrkobokföringen
bestyrker.
Herr Branting: Herr justitieministern har gjort sig mycken
möda att här framhålla att, hvilket beslut kammaren än fattar,
det kommer att på andra vägar undersökas, hvilken tolkning skall
vara gällande i fråga om § 26 vallagen. Den ståndpunkten skall
jag lämna åt sitt värde. Det är ju möjligt, att det är den, som numera
herr justitieministern fixerat sig för. Emellertid ber jag få
framhålla, att den alldeles icke passar tillsammans med den motivering,
som anfördes af den talare på smålandsbänken, hvilken förra
gången talade mot och nu talat för regeringens förslag. Han betonade
och strök under med ganska mycket eftertryck, att meningen är
att få till stånd en »fullt kontrollerad vallängd», och då menar han
därmed en sådan vallängd, där alla uppgifterna blifvit ordentligt
granskade äfven från den kyrkliga bokföringens sida. Man blir
emellertid betänksam gentemot detta, då man besinnar, hur otillfredsställande
förhållandena för närvarande äro ordnade emellan den
världsliga och den kyrkliga bokföringen. Det anföres ju i den kungl.
propositionen exempel på en Stockholm angränsande kommun, där
skillnaden i antalet mellan den mantalsskrifna och den kyrkoskrifna
befolkningen utgjorde 1771 personer. Med den form af kontrollering,
som afses af talaren påj‘smålandsbänken, befarar jag, att meningen
kommer att bli den, att t. ex. samtliga dessa 1771 personer —
med frånräknande möjligen af dem, som kunna under själfva proceduren
pressas in att komma upp i bägge längderna — skola falla
bort och försvinna, enär de ju icke genom den tillgängliga kyrkoboken
kunna styrka, att de uppgifter, som de lämnat till mantalsskrifningsförrättaren,
äro riktiga.
Farhågor af denna art göra, att det synes mig, att kammaren
ingalunda allt för villigt bör lyssna till de försäkringar, som afgifvas,
Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 61. 5
N:o 61. 66
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning,
m. m.
(Forts.)
att allt skall bli så lätt och ledigt i detta fall. Och det har därför
också varit omöjligt för bevillningsutskottets ledamöter från Andra
Kammaren att nöja sig med en sammanjämkning, som gått så till, att
Första Kammaren släppt allt oväsentligt, men fordrat att just få i
kärnpunkten, i det väsentliga, sin vilja igenom. Det är också det,
som väckt farhågor för att det här icke alls är så oskyldigt, som
det kan framställas i vissa utläggningar, utan att det verkligen gäller
frågan, huruvida den s. k. allmänna rösträtten skall bli illusorisk för
en stor grupp af den befolkning, som, därigenom att den stundom får
befinna sig på flyttande fot, icke ögonblickligen hinner ordna sina
förhållanden både i afseende på mantalsskrifningen och kyrkoskrifningen.
Under dessa omständigheter och då det synes mig klart, att det
alldeles icke är någonting förloradt med att ‘frågan utredes äfven
från andra synpunkter än dem, som justitiedepartementet envist
hakat sig fast vid, ber jag att få yrka afslag å det föreliggande sammanj
ämkningsförslaget.
Herr Meurling: Då frågan var före förra gången, yttrades det,
att det behöfdes hjälp, för att kyrkoskrifningen måtte kunna bli fullständigare
och tillförlitligare än hvad den för närvarande är, åtminstone
i vissa kommuner. Och här har framhållits af en talare förut,
att det just är en öfverensstämmelse mellan kyrkoskrifningen och
mantalsskrifningen, som behöfs. Ja, är det så, att det förslag bifalles,
som här är framlagdt, får verkligen kyrkoskrifningen en ganska
betydande hjälp, för att de uppgifter, som den ombesörjer, skola bli
så fullständiga som möjligt, ty då de inflyttade få aflämna sina uppgifter
skriftligen till mantalsskrifningen, så är det ju meningen, att,
om de icke låtit förut kyrkoskrifva sig, det kommer att efterhöras
om deras kyrkoskrifning, och att det ombesörjes, att äfven den blir
fullständig, hvilket förslaget också uttalar sig om. Därför vinnes
äfven härutinnan en stor förmån genom ett bifall till förslaget, och
då det icke blifvit framställdt någon annan utväg för erhållande af
en kontrollerad mantalsskrifningslängd än den, som anvisas i förslaget,
så vågar jag ännu en gång upprepa, att om man icke vill ha en
okontrollerad mantalsskrifningslängd, anser jag, att man icke behöfver
tveka att bifalla detta förslag. Därmed har jag icke sagt, att det ej
kan finnas andra sätt att få mantalslängden kontrollerad. Men då
sådana ej blifvit här anförda, håller jag före, att man icke bör tveka
att bifalla detta förslag.
Herr Söderberg i Hobborn: Sedan herr Branting nu yttrat
sig, börjar jag få tämligen klart för mig, hvad meningen är med
ett uppskof i denna fråga. Åtminstone, så vidt jag kunde finna,
framgick det af hans anförande, att meningen var, att en person skulle
kunna vara kyrkoskrifven i en församling, låt oss säga Leksand, och
ha politisk rösträtt, låt oss säga i Sundbyberg. Jag tror verkligen,
67 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
att om man vill komma till någon konsekvens, kammaren bör tänka
sig för, innan den afslår det nu föreliggande sammanjämkningsförslaget.
Jag har under behandlingen inom utskottet och äfven här
i kammaren verkligen ända tills nu undrat, hvari egentligen skälet
skulle ligga till att man så envist vill motsätta sig denna reform,
men af hvad nu blifvit yttrat har jag emellertid tyckt mig finna,
att åtminstone vi landsbygdens representanter icke böra låta förleda
oss af detta, utan när denna uppgiftsplikt redan åligger städernas
innevånare, så böra väl åtminstone vi icke skrifva ett så dåligt betyg
åt landsbygdens befolkning, att vi skola säga, att hvad som går
för sig i städerna bland de upplysta människor, som där bo, icke
skulle kunna äga någon tillämpning på landsbygden. Det är detta
jag velat motsätta mig och protestera mot, och det är det, jag velat
motarbeta i utskottet, då frågan där förelåg. Nej, orsaken till att
jag ansett, att allmogen borde som hittills få lämna uppgifter muntligen
är endast den, att dessa uppgifter i allmänhet äro lika år från år, och
därför ansåg jag det vara olämpligt att betunga dem med skriftliga
uppgifter årligen. Men när vi nu fått saken på den bogen, att det i
allmänhet skulle stå allmogen fritt att lämna dessa uppgifter muntligen
eller skriftligen, och att endast nyinflyttade personer skulle
åläggas denna skyldighet, hvilket jag för min del anser vara riktigt
med fästadt afseende därpå, att ordning och reda måtte komma till
stånd på detta område, har jag, herr talman, trott mig finna de
största skälen tala för att kammaren borde bifalla det nu föreliggande
sammanjämkningsförslaget.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, framställde
herr talmannen i öfverensstämmelse med de därunder gjorda yrkandena
propositioner först på bifall till utskottets hemställan
och vidare på afslag å berörda hemställan; och förklarade herr
talmannen sig anse den förra propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad. Som votering likväl begärdes af herr vice talmannen,
blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstaingsproposition:
Den,
som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets
hemställan i utskottets förevarande memorial n:o 27, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit utskottets berörda hemställan.
Om
ändring af
vissa §§ i förordningen
angående
mantalsskrifning
m. m.
(Forts.)
N:o 61.
68
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående
lag om skogs
accisen m. m
Voteringen utvisade 98 ja, men 112 nej, vid hvilken utgång
kammaren således afslagit utskottets hemställan.
§ 5.
Härefter företogs till behandling sammansatta bevillning»- och
"lagutskottets utlåtande n:o 4, i anledning af dels Kung!. Maj:ts
proposition med förslag till lag om skogsaccis samt inom Riksdagen
i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj:ts i sammanhang
därmed framlagda proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse af 38 § i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.
Punkten l:o, innefattande hemställan om antagande af lag om
skogsaccis.
Herr talmannen tillkännagaf, att det i förevarande punkt innefattade
lagförslaget komme att paragrafvis föredragas.
Sedan 1 § föredragits, lämnades ordet på begäran till:
Herr Ekman i Mo gård, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Jag har begärt ordet endast för att få till protokollet
antecknadt, att jag vidhåller den uppfattning i denna fråga, som
jag under debatten den 25 maj förra året uttalade. På samma
gång jag alltså fortfarande erkänner det riktiga i själfva grundprincipen,
eller att beskattningen å skogen bör drabba den skattskyldige
vid den tidpunkt då skörden tages, det vill säga då skogen
afverkas, kan jag icke frånträda den uppfattningen, att tilllämpningen
af denna princip i rättvisans namn kräfver en sådan
omläggning af vårt skatteväsen, att icke, såsom nu mångenstädes
i vårt land sker, växande skog äfven inberäknas vid fastställandet
af fastighetstaxeringen, utan uteslutande, och då till ett högre belopp
än den nu föreslagna accisen, göres till föremål för beskattning
när den afverkats.
Det förhållandet, att Första Kammaren i år af helt andra
orsaker än de rent sakliga frånträdt sin förra året intagna ståndpunkt
i frågan, har naturligtvis ingalunda kunnat förändra min
uppfattning; men då någon utsikt att Andra Kammaren i år skulle
intaga en annan ståndpunkt än förra året ju icke finnes, har jag
endast velat göra detta uttalande och afstår, herr talman, från
att framställa något yrkande.
Grefve Hamilton: Herr talman, mina herrar! Den omständigheten,
att jag biträdt utskottets förslag i den föreliggande frågan,
innebär icke, att jag skänkt förslaget min beundran. Jag har
Onsdagen den 12 Maj, f. in.
69 N:o Öl.
tvärtom insett dess stora svagheter; och jag skall be att få beröra Angående
ett par af dem. lag om skogs
Om
till exempel ett skogshemman är bevillningstaxeradt till aca''“n m- m
sitt fulla värde — det vill enligt mitt förmenande säga, att i or 8‘
taxeringsvärdet ingår äfven den årliga skogstillväxtens värde, kapitaliseradt
efter en viss procent — då har ju under årens lopp inkomsten
af skogstillväxten å hemmanet blifvit beskattad; och således
inträder, om skogsaccis skall erläggas, en dubbelbeskattning.
Jag tror, att man kan jämföra eu dylik skogsegendom med en
sparbanksbok, å hvilken man låter räntan innestå år efter år; för
denna ränta betalas årligen skatt; det vore väl då alldeles orätt,
om, när räntan efter 20 å 30 års förlopp uttages ur sparbanksboken,
densamma ånyo skulle beskattas. Lika orätt är det, att
en skog, som redan är beskattad, skall dubbelbeskattas genom
accis.
Detta gäller emellertid endast sådana skogar, som äro beskattade
till sitt fulla värde, något som jag .tror i allmänhet vara
fallet i de södra delarna af vårt land. Är återigen ett skogshemman
uppskattadt allenast till kalmarkens värde, då måste man
erkänna, att den föreslagna skogsaccisen verkar alltför lamt. Den
skall ju utgå med högst 2 % af skogsafkastningen. Man kan då
framställa det spörsmålet: Hvarför skall skogen icke betala mera
än högst 2 % af sin afkomst, då andra skatteobjekt inom samma
kommun kunna få betala kanhända 10 å 15 och hvarför skall
inkomsten af skog icke belastas med till exempel landstingsskatt,
vägskatt och dylikt? Det tör väl också kunna hända, att, därest
denna lag får öfverlefva den nya fastighetstaxeringen fyra år härefter,
den, i stället för att öka församlingens skatteobjekt, kommer
att minska desamma därigenom att bevillningen å fastigheterna
måste nedsättas.
Fastän jag sålunda inser dessa svagheter, har jag likväl biträdt
utskottets förslag, och det af trenne anledningar. Den första
är, att lagen enligt mitt förmenande är tämligen betydelselös; den
andra är, att jag anser, att lagen, det oaktadt, inom vissa kommuner
i Norrland kan verka till fördel; och för det tredje har
utskottet särskilt framhållit, att lagen endast är af provisorisk
karaktär.
Jag ber äfven att få understryka utskottets uttalande, att,
därest Riksdagen biträder utskottets förslag, Riksdagen icke därigenom
binder sig vid den skatteform, som kallas objektbeskattning.
Jag vill särskildt understryka detta, ty jag är synnerligen rädd
för att herr finansministern möjligtvis skall lyckas realisera den
tanken, som han har, att i vår kommunala beskattning återinföra
en sorts grundskatt.
Jag har, herr talman, genom detta uttalande till protokollet
velat motivera mitt beslut att biträda utskottets förslag och har
naturligtvis intet annat yrkande än om bifall till förslaget.
N:o 61. 70
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Angående Herr Åkerlund: Herr talman, mina herrar! Då jag tagit
lag om skogs- mjg friheten att väcka motion i den föreliggande frågan, så anser
(F rt ^ jag miS kora nämna nagra ord om densamma.
^ or s'' I mellersta och södra Sverige spela de utgifter, som denna
skogsaccis förorsakar egendomsägame, ingen roll, ty då de själfva
äga större delen af skogsarealen inom kommunerna och sålunda
äfven få betala större delen af kommunernas skatter, så komma
dessa skogsaccismedel egendomsägame själfva till godo. Men i de
norra provinserna är det däremot ett annat förhållande. Där är
det väldiga bolag, som förstått att förskaffa sig skogarne eller
åtminstone afverkningsrätten till desamma. Dessa skogar utgöra
kommunernas redaste egendom, kanske deras enda nämnvärda egendom.
Nu afverkas denna skog, och egendomsvärdet minskas naturligtvis
därigenom. Då skulle kommunerna få 2 % af behållningen
af af verkningen. En så låg afgift anser jag för min del vara alldeles
orimlig i dessa bygder, som få vidkännas så stora utskylder
i följd af skogsrörelsen och som ha så ofantligt obehag af de skogsafverkningar
som därstädes förekomma. Blir nu detta Kungl.
Maj:ts förslag fastställdt och blir lag, blir det sannerligen ej lätt
att få saken ändrad. Det förvånar mig ej alls, att man i Första
Kammaren tog förslaget, ty det är gifvet, att man därigenom
står ganska tryggad för lång tid framåt.
Dessutom har jag ifrågasatt, att det icke gärna kan vara
rimligt, att kommunalnämnder skola vara beskattningsmyndigheter.
Men som saken nu ligger, och då det för de norrländska kommunerna
naturligtvis är bättre att få något än intet, samt då ingen
utsikt för närvarande finnes att få någon ändring, kan jag för
min del icke annat än yrka bifall till utskottets förslag.
Vidare anfördes ej. Kammaren godkände paragrafen.
Öfriga (klar af lagförslaget.
Godkändes.
Utskottets hemställan i punkten ko förklarades besvarad genom
kammarens omförmälda beslut.
Punkterna 2:o—4:o.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
§ 6.
Därnäst i ordningen var å föredragningslistan upptaget bevillningsutskottets
betänkande n:o 26, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
71 N:o Öl.
7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af malt- för_
drycker m. m. äfvensom i ämnet väckta motioner. ordningen an
I
proposition, n:o 18, hade Kungl. Maj:t, under åberopande gående linål
propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finans- verkning och
ärenden för den 12 sistlidne januari, föreslagit Riksdagen att dels “l"''
antaga ett vid propositionen fogadt förslag till förordning angående m ym
ändrad lydelse af 2, 5, 8, 36 och 53 §§ i förordningen den 7 augusti
1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, dels
ock besluta, att, där restitution af skatt skulle äga rum för malt,
som vid skattepliktigt bryggeri omedelbart använda för tillverkning
af svagdricka, restitution måtte utgå direkt från maltskattemedlen.
. . .
I sammanhang med ifrågavarande proposition hade utskottet
till behandling förehaft dels en inom Första Kammaren väckt
motion, n:o 46, af herr Ljungberg, samt en inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 236, af herr Söderberg i Hobborn, båda motionerna
afseende modifikationer i de af Kungl. Maj:t föreslagna nya
bestämmelserna, dels ock hithörande delar af en inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 221, af herr vice talmannen Staajf in. ji.
hvilka hemställt om afslag å förevarande kungl. proposition samt
föreslagit en extra inkomstskatt till angifvet belopp.
Utskottet hemställde:
l:o) att Riksdagen dels med förklarande, att Kungl. Maj:ts
proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
icke kunnat oförändrad bifallas, måtte i hufvudsaklig anslutning
till förevarande motion, n:o 236, af herr Söderberg i Hobborn, besluta,
att 2, 5, 8, 36 och 53 §§ af samma förordning skulle från
och med den 1 oktober 1909 erhålla den lydelse, ett vid betänkandet
fogadt förslag utvisade, dels ock ville föreskrifva, att, där
restitution af skatt skulle äga rum för malt, som vid skattepliktigt
bryggeri omedelbart användts för tillverkning af svagdricka, restitution
skulle utgå direkt från maltskattemedlen;
2:o) att Riksdagen måtte besluta, att 23 och 31 §§ af förevarande
förordning måtte erhålla den förändrade lydelse, nyssnämnda,
vid betänkandet fogade förslag utvisade;
3:o) att förevarande motion, n:o 46, af herr Ljungbei''g, måtte
anses besvarad genom hvad utskottet under l:o) hemställt, samt
4:o) att förevarande motion, n:o 221, af herr Staajf m. fl., i
den del nämnda motion afsåge Kungl. Maj:ts proposition n:o 18,
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Reservationer hade emellertid afgifvits:
dels af herrar Karlsson i Göteborg, Jansson i Krakerud, Berg
i Göteborg, Kvarnzélius, Schotte, Röing, Carlsson i Malmberget och
J. Olofsson, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,
l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke måtte af
Riksdagen antagas; samt
N:o 61. 72
Om
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
ändring''i för-n.n ™°i att förevarande motioner n.o 46, af herr Ljungberg, och
ordningen an-n-0 26b’ af herr Söderberg 1 Hobborn, äfvensom n:o 221, af herr
gående till- Straff m. fl., i den del sistnämnda motion afsåge Kungl. Maj:ts
verkning och ofvanberörda proposition n:o 18, måtte anses besvarade genom
^maltd^^ker hvad utskottet under l:o) hemställt,
** dels oc^ af herr Sandwall emot vissa delar af utskottets mo(Forts.
) tivering.
Sedan herr talmannen anmält ärendet till handläggning, begärdes
ordet af
Herr Karlsson i Göteborg, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Jag ber att få föreslå, att bevillningsutskottets betänkande
n:o 26 måtte föredragas på följande sätt:
att först behandlas utskottets författningsförslag paragrafvis
samt därefter utskottets hemställan i punkterna 1—4,
att vid behandlingen af § 2 i författningsförslaget öfverläggningen
må omfatta betänkandet i dess helhet, och
att af förslagets text icke må behöfva uppläsas andra delar
än sådana, beträffande hvilka uppläsning begäres.
Hvad herr Karlsson i Göteborg sålunda hemställt bifölls af
kammaren.
I enlighet härmed företogs till en början det vid utskottets betänkande
fogade författningsförslaget.
För 2 § hade Kungl. Maj:t föreslagit följande lydelse:
2 §.
1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af
maltdryck, skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas
skatt med tjugutvå öre för hvarje kilogram, dock att för
hvarje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret afverkade
etthundratusen kilogrammen malt utgår med sjutton öre
för kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med
tjugu öre för kilogram.
2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund
af tillståndsbevis, endast svagdricka tillverkas.
Utskottet hade däremot, i likhet med hvad herr Söderberg i
Hobborn i sin ofvanberörda motion n:o 236 föreslagit, hemställt
om denna lydelse af paragrafen:
2 §•
1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af
maltdryck, skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläg
-
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
73 N:o 61.
gas skatt med tjugutre öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje Om
bryggeri skatten för de första under tiilvcrkningsåret afverkade 1 for
etthundratusen
kilogrammen malt utgår med sjutton öre för kilo-^g^end^tuu
gram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med tjugu verkning och
Öre för kilogram. beskattning af
2. Lika med Kungl. Maj:ts förslag. maltdrycker
Sedan paragrafen föredragits, lämnades på begäran ordet till: (Forts0
Herr Karlsson i Göteborg, som yttrade: Herr tal man,mina
herrar! Som kammaren behagar finna af det föreliggande betänkandet,
ha icke mindre än 8 af denna kammares representanter i utskottet
yrkat afslag på den kungl. propositionen. Vi ha gjort det af
åtminstone Henne skäl; för den ena har antagligen det ena skälet,
för den andre det andra varit afgörande. Vi ha emellertid fäst uppmärksamheten
på det faktum, att Andra Kammaren upprepade gånger
begärt utredning angående frågan om statens, kommunernas,
landstingens och hushållningssällskapens frigörande ifrån det ekonomiska
beroende, i hvilket de för närvarande stå till rusdryckshandteringen.
Det har då förefallit oss vara oegentligt att genom den
ifrågasatta höjningen af maltskatten samtidigt öka detta beroende.
En annan omständighet, som har gjort det för oss motbjudande
att vara med om en höjning af maltskatten, särskildt vid denna riksdag,
har varit att Riksdagen nu för kort tid sedan beslutat en sänkning
af tullen på vin, en dryck, som ju användes af de mera burgna
samhällsklasserna. Det har då förefallit oss vara oriktigt att samtidigt
åstadkomma ett fördyrande af den dryck, som den större och
mindre välsituerade delen af allmänheten begagnar sig af. Nu kan
man emellertid med fog invända, det erkänner jag, att är det så, att
man icke kan betala hvad ölet kostar, så får man väl låta bli att dricka
det. Men nu är det så, att detta, att dricka Öl, gått in i vanorna, och
det är vida lättare att säga till folk, att de skola låta bli att använda
det än att få dem att göra det, ty man torde icke kunna säga, att en höjning
af ölpriset med 1 öre per halfbutelj i någon afsevärd grad kommer
att minska förbrukningen så, att man i denna åtgärd skulle kunna se
något slags medel till nykterhetens befordrande, och det har väl heller
ej af ens någon blifvit påstådt. Det gäller här helt enkelt ett fördyrande
af en vara, som användes äfven af den mindre välsituerade
delen af allmänheten. Vi ha sålunda här -— och det har för mig
varit det viktigaste skälet — vi ha här att göra med en ytterligare
indirekt beskattning. För min del har jag varit med om att underteckna
en motion, i hvilken föreslagits, att man skulle uttaga de behöfliga
medlen, d. v. s. de medel, som denna höjning af maltskatten äro
afsedda att införskaffa, på den direkta beskattningens väg, i stället
för att ytterligare öka dessa indirekta skatter, som i vårt skattesystem
hafva en så afgjordt öfvervägande betydelse. Jag har särskildt velat
vara med om detta afslag på framställningen om en höjd maltskatt
N:o 61. 74
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om därför, att jag tror, att om man kan gå på den direkta beskattningens
ändring i för- väg n^g0^ längre, så skall man däraf få se ett resultat, som borde för
gående till- litet hvar vara önskvärdt. J ag tror nämligen, att om vi gå litet mera,
verkning och än au hittills gjort, i riktning mot en direkt beskattning, så komma
beskattning af vederbörande särskilt i medkammaren att taga litet större sparsammaltdrycker
hetshänsyn än de för närvarande göra. Det förefaller mig, som gåfve
CF t ) oss denna Riksdag en särskildt skarp läxa i det afseendet, och det
^ '' är framför allt den omständigheten, hvilken som sagdt gör, att jag
skulle önska, att denna kammare med så stor majoritet skulle kunna
besluta sig för ett afslag på det föreliggande förslaget, att kammarens
beslut äfven vid en gemensam votering kunde genomföras.
Jag ber alltså, herr talman, att få yrka afslag såväl på Kungl.
Maj :ts förslag som på utskottets förslag, ty, som herrarne behaga
finna, sammanfaller icke Kungl. Maj:ts förslag fullständigt med det
förslag, som utskottet afgifvit. Jag ber emellertid, herr talman,
att få yrka afslag å bäggedera förslagen.
I detta anförande instämde herrar Schotte, Janson i Bråten,
Röing, Berg i Göteborg, Larsson i Klagstorp, Thylander, Carlson
i Herrljunga, Jonsson i Gumboda och Bosson.
Chefen för " finansdepartementet, herr statsrådet SAvartz:
Herr talman, mina herrar! När jag hade att besluta angående
hvilka nya eller förhöjda skatter borde föreslås till täckande af utgifterna
i 1910 års budget, befann jag mig i den situationen, att jag,
sedan de tillfälliga behofven tillgodosetts genom en extra inkomstskatt,
var nödsakad att för täckande af utgifter af stadigvarande natur
tillgripa stämpel- och konsumtionsskatter. — Att den direkta beskattningen
icke för närvarande är lämplig att ytterligare anlita,
skall jag sedermera söka visa. — Hvad beträffar stämpelskatten, så
pågår ju för närvarande en utredning i syfte att bland annat genom
arfskatten erhålla ökade statsinkomster. Enär utredningen i detta
och andra afseenden icke framskridit långt nog för att kunna ligga
till grund för något förslag vid innevarande års riksdag, stannade jag
som naturligt var Arid växelstämpeln, hvarom utredning icke saknades,
och hvilken ju för öfrigt var en gammal bekant.
Att jag i fråga om konsumtionsskatter föreslog en ökad maltskatt
hade flera skäl. Jag ber att i sådant afseende först få framhålla,
huruledes i 1901 års finansplan, som uppgjordes i sammanhang med
härordningsförslaget, maltskatten intog ett betydande rum. Den
var afsedd att inbringa fem miljoner kronor. För 1903 års Riksdag föreslogs
det att antaga en maltskatt, som skulle utgå efter en graderad
skala med i medeltal 18, 19 öre pr kg., och förslaget vann i den formen
Andra Kammarens bifall. Som voteringssiffrorna ut\''isa, Arar
det en mycket stor majoritet för förslaget; det var icke mindre än 159
röster mot 57. Visserligen stannade kamrarne i olika beslut, men
det, som gjorde att Första Kammaren icke fattade samma beslut som
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
75
N:o 61.
Andra Kammaren, var icke skattens belopp, utanatt Första Kammaren 9m
ville ha den lagd på ett annat sätt. Sedermera, vid sammanjämk- ^
ningen, gjorde sig det förhållandet gällande, att skattebehofvet icke ?(5end(, tillvar
så stort, som det syntes vara, då propositionen framlades, hvarför verkning och
denna sammanjämkning kunde med tillgodoseende af andra synpunk- beskattning af
ter än de rent fiskaliska bringas till en punkt, hvarigenom beloppet mal^r^ er
af maltskatten uppgick till endast 3 miljoner kronor. (Forts)
Nu är det ju naturligt, att när man som sagdt varit nödsakad att
tillgripa en konsumtionsskatt, man därvidlag af de nyss anförda
förhållandena närmast tänkte på maltskatten. Bevillningsutskottet
har också i hufvudsak tillstyrkt bifall till det kungl. förslaget.
Mot de af utskottet gjorda modifikationerna har jag så mycket
mindre något att invända, som de egentligen gå ut på att bereda en
mera tryggad ställning för de alkoholsvagare dryckerna gent emot de
alkoholstarkare. Under sådana förhållanden ansluter jag mig till
utskottets förslag och vågar uttala den förhoppningen, att Riksdagen
också skall taga detsamma.
Emellertid har till utskottets betänkande, såsom nyss anförts,
fogats en reservation af icke mindre än 8 reservanter. Dessa ha stödt
sin reservation hufvudsakligen på de skäl, som blifvit anförda i en
här i kammaren af herr Staaff m. fl. afgifven motion. Jag anser mig
under sådana förhållanden böra upptaga dessa skäl till en närmare
granskning och, i den mån det kan vara mig möjligt, till ett bemötande.
De åberopade skälen äro, som den förre talaren anförde, af trefaldig
beskaffenhet. Jag kan indela dem i skäl ur nykterhetspolitisk
och skäl ur allmän skattepolitisk synpunkt. Till den förra kategorien
torde två af skälen vara att hänföra, under det att ett, men
icke därför mindre kraftigt, är att hänföra till den senare kategorien.
Det är då först anfördt, att den omständigheten, att vintullen i
år blifvit sänkt, icke talar till förmån för en höjning af maltskatten.
Jag har vid ett föregående tillfälle redan haft anledning uttala mig i
den frågan, men jag ber dock att få säga, att det synes mig, som
om detta icke vore ett skäl, som hade någon bärkraft i detta sammanhang.
— Herrarne veta nog lika väl som jag, att syftet med vintullens
sänkning icke var, att man skulle få billigare vin här i landet,
lika litet som jag kan säga, att syftet med maltskattens höjning är, att
ölet skall blifva dyrare, utan i bägge fallen är syftet ett rent statsfinansiellt.
Medlen ha på grund af förhållandena fått vara af skiftande
natur och konsekvenserna torde måhända också bli af en olikartad
natur, åtminstone så till vida som det ju kan antagas, att ölförbrukningen
i någon mån kommer att minskas genom den höjda maltskatten.
Däremot tror jag för min del icke, att man kan antaga,
att vinförbrukningen kommer att ökas på grund af den sänkta vintullen.
Det andra skälet är det, att då en utredning angående statens,
kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande
N:o 61.
76
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Om från beroende af rusdrycksinkomsterna är begärd, man icke borde
ordningen ^an- ytter%arc fastlåsa dessa institutioner vid ett sådant beroende. Jag
gående till- ber dock att i det afseendet få framhålla, huruledes väl litet hvar,
verkning och äfven de, som ifrigast hoppas på att en sådan utredning skall gifva
beskattning af till resultat, att ett frigörande från detta beroende skall kunna genommal^ry^ceT
föras, äro tämligen ense därom, att det kommer att dröja ganska länge
(Forts) innan sådant resultat kan ernås. Inom denna kammare har en gång
ett förslag i den riktningen varit föremål för votering, och då var
det i alla fall icke förutsatt annat än att öfvergångstiden skulle sträcka
sig öfver minst 20 år. Under sådana förhållanden vill det synas mig,
som om man skulle kunna såga, att det är väl befogadt, så länge rusdrycker
i landet konsumeras, att konsumenterna också betala sin
tribut till staten. Så har också förhållandet varit och är ännu i våra
båda grannländer, som icke utan fog bruka anföras som föregångsländer
med afseende på sträfvandena för nykterhetsintresset, Norge och
Finland. I båda dessa länder äro rusdryckerna, och nu särskildt
ölet, vida högre beskattade, än hvad de här i landet äro eller enligt
Kungl. Maj:ts eller utskottets förslag skulle bli. Herrarne veta,
att hos oss högsta skattesatsen för närvarande är 12 öre, och att utskottet
nu föreslår den till 23 öre pr kilogram malt. I Finland motsvarar
den 31,7 öre och i Norge 46,3 öre pr kilogram. Maltskatten
drabbar för närvarande i Sverige individen med ett belopp af 56 öre
och skulle, om det föreliggande förslaget går igenom, drabba individen
med en utgift af 1 kr. 20 öre. I Norge drabbas individen af en
utgift af 1 kr. 28 öre och i Danmark —• för Finland har jag ingen motsvarande
siffra — af 2 kr. 33 öre.
Vidare ber jag att få erinra om att samma förhållande råder med
afseende på brännvinet. I Sverige utgör skatten, som herrarne veta,
65 öre pr liter 50-procentigt brännvin, i Finland utgör den 86,4 öre
och i Norge 1 kr. 31 öre, och i bägge dessa länder äro dock, vågar jag
säga, sträfvandena att åstadkomma en fullkomlig skilsmässa mellan
rusdrycksinkomsterna och staten och de olika kommunerna längre
hunna än här i landet. Dessutom tillåter jag mig framhålla en omständighet,
som ur nykterhetssynpunkt måhända kan ha en viss betydelse
till förmån för den föreslagna maltskatten, nämligen den,
att en skattesats af 22 öre — jag har räknat ut dessa siffror innan
siffran blef höjd till 23 öre, och för öfrigt kommer naturligtvis 22 öre
närmare medeltalet än 23 öre gör, — med hänsyn till alkoholhalten
hos lageröl motsvarar en skatt af 53,6 öre pr liter 50-procentigt brännvin
och således kommer närmare den nuvarande skatten på brännvin,
hvilken, som sagdt, utgör 65 öre pr liter. Det vill således synas
mig, som om ur nykterhetssynpunkt icke några särskilda skäl till
motstånd mot denna maltskatt skulle kunna göra sig gällande.
Men så kommer jag öfver till det allmänt skattepolitiska motivet
för afslag, hvilket den föregående ärade talaren tillmätte den största
vikten och betydelsen, och som väl måste anses ha den mest allmängiltiga
betydelsen af de tre anförda motskälen. Det har af motio
-
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
77 N:o 61.
närerna formulerats på det sättet, att maltskatten icke till någon Pm _
väsentligare del utgöres af samhällets i ekonomiskt afseende mera ^n
bärkraftiga
element och att vårt skattesystem ingalunda är sådant, att gi\eruie tilldet
kan vara tillrådligt att ytterligare öka en skatt af denna beskaf- verkning och
fenhet. Dessa ord torde väl få tolkas på det sättet, att, åtminstone beskattning aj
till dess vårt skattesystem blir väsentligen omlagdt, de behof af nya tnaMrydter
skatter, som för staten kunna yppa sig, icke få fyllas genom höjningar ''rt ''
af sådana konsumtionsskatter, som förnämligast träffa de breda
lagren. Att maltskatten är en sådan skatt, torde visst böra erkännas,
ehuruväl jag tillåter mig framhålla, att äfven andra samhällslager,
icke minst medelklassen, i ganska betydlig grad bidraga till
utgörandet af denna skatt. Emellertid är det uttalande, som jag
nyss citerade, af en innebörd, som går vida utöfver frågan, huruvida
det nu föreliggande behofvet skall fyllas genom den af Kungl. Maj :t
föreslagna maltskatten eller på annat sätt. Det innebär ett bestämdt
afrådande från ökningen af sådana konsumtionsskatter och meddelar
i följd däraf ett direktiv för framtiden, särskildt den närmast liggande,
med afseende på sättet för tillgodoseende af eventuella behof från
statsverkets sida, som icke kunna fyllas med de befintliga tillgångarna.
Under sådana förhållanden torde det vara både naturligt och riktigt,
att jag upptager detta uttalande till närmare granskning, och jag får
på förhand be herrarne om ursäkt för att denna granskning nog kommer
att taga en smula tid.
Utgångspunkten för omdömet om det olämpliga i att höja maltskatten
är vårt nuvarande skattesystem, som »ingalunda är sådant,
att det kan vara tillrådligt att ytterligare öka en skatt af sådan beskaffenhet».
Att vårt direkta skattesystem tarfvar omläggning är många
gånger erkändt, och herrarne veta, att vi arbeta därpå så mycket vi
någonsin kunna. Bristerna i det nuvarande skattesystemet hänföra
sig emellertid egentligen till anordningarna inom själfva området
för den direkta beskattningen, på grund af hvilka skattetungan trycker
ojämnt och orättvist, och ansträngningarna gå i första rummet
ut på att utjämna dessa förhållanden. Att en sådan utjämning också
skall verka en ökning i det på grund af direkt beskattning utgående
beloppet, torde få anses ligga i sakens natur, men ingalunda torde ökningen
bli så stor, att därmed alla statens ökade behof kunde tillgodoses,
ej ens under den närmaste framtiden. En försöksvis företagen
omläggning i sådant syfte af grunderna för den direkta beskattningen
skulle helt visst leda till ett helt annat resultat och bli af en för
våra ekonomiska förhållanden mycket farlig beskaffenhet. Föreställningen
om det icke allenast möjliga utan ock synnerligen lämpliga
i att på den direkta beskattningens väg uttaga ett betydligt
ökadt belopp är emellertid mycket utbredd och grundar sig hufvudsakligen
på den uppfattningen, att vi här i Sverige äro så synnerligen
efterblifna på den direkta beskattningens område. Hur förhåller
det sig då i verkligheten med den saken?
Innan jag ingår på den frågans besvarande, skall jag tillåta mig
N:o 61. 78
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Pm. ... att något litet beröra utvecklingen af den direkta beskattningen inom
fången ån-vårt egct land under de senare åren. Hur frestande det därvid än
gående till- kunde vara att sträcka ut undersökningen litet längre, till alla de
verkning och skatter som utgå på inkomst och kapital, torde det dock vara tillbeskattning
af räckligt att i detta sammanhang hålla sig till bevillningen och inkomstmal^ry^ker
skatten. I vår allmänna bevillning ingår visserligen en objektskatt,
(Forts ) nämligen fastighetsbevillningen, men densamma bör dock i detta
sammanhang, då det särskildt gäller att se hur stafs-beskattningen i
detta afseende stigit under de sista åren, medtagas bland de direkta
skatterna på den grund, att den utgör ett komplement till inkomstbevillningen
och i fastighetsägarens hand träffar inkomsten af den
fasta egendomen, om också tämligen ojämnt. Af riksstaterna för
åren 1900—1909 och det föreliggande förslaget till budget för 1910
finner man, att förhållandet mellan de direkta skatterna och samtliga
skatter är följande: 1900 ingingo i riksstaten direkta skatter af
nyss omförmälda natur med sex millioner kronor. Samtliga skatter
voro i rundt tal 86 millioner. Således utgjorde de direkta skatterna
7 procent af samtliga skatter. 1905 uppgingo de direkta skatterna till
till 19,600,000 kronor af 124,700,000. Procentsatsen hade vuxit till
16. 1909 utgingo de direkta skatterna med 26 millioner af 143
millioner, således med något öfver 18 procent och för 1910 äro de direkta
skatterna föreslagna att utgå med 30,900,000 kronor af 155
millioner kronor, d. v. s. med ungefär 20 procent.
De direkta skatterna till staten ha sålunda under första decenniet
af innevarande århundrade vuxit, absolut taget, från 6 millioner
kronor år 1900 till 30,900,000 år 1909, och samma skatter ingingo i
summan af riksstatens samtliga skatter 1900 med 7 procent, men*i den
för 1910 föreslagna budgeten med 20 procent. Ehuru för år*1900
liksom de närmaste åren därefter tilläggsbevillningen allt emellanåt
sporadiskt förhöjde de direkta skatternas procentförhållande till
summan af samtliga skatter, tala dock dessa siffror ovedersägligen ett
ganska tydligt språk med afseende på den direkta beskattningens
utveckling i vårt lnnd.
En än klarare bild häraf får man emellertid, om man ser på de
kommunala skattesiffrorna. När man i vårt land talar om skattetrycket,
kan man som bekant icke, utan att blifva fullständigt vilseledd,
förbise den kommunala beskattningen, som ju är en ren öfverbyggnad
till bevillningen till staten.
De siffror den kommunala finansstatistiken lämnar, äro som bekant
långt ifrån uppmuntrande. Dessa förhållanden, hvilka väckt
statsmakternas uppmärksamhet, äro väl kända, och jag skall tillåta
mig allenast anföra några få siffror.
Den kommunala statistiken uppdelar kommunerna allt efter
skattebelastningen i skilda grupper. Om man sammanför de kommuner
å landet, där utdebiteringen icke öfverstiger 5 panter bevillningen,
finner man, hurusom denna grupp i förhållande till hela
antalet kommuner, utgörande ungefär 2,380, med hvarje år sjunker.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
79 N:o Öl.
De landskommuner, där debiteringen öjverskfuter 5 gånger bevill- Om
ningen, uppgingo redan år 1906, det sista år, från hvilket officiell ändring i förstatistik
föreligger, till 71 procent af hela antalet landskommuner^gåend^tUl-''
och hade absolut taget vuxit från 1,488 stycken år 1901 till 1,698 verkning och
stycken år 1906. Och af nu angifna kommuner uttaxerade år 1906 beskattning af
ända till 770 stycken öfver 7 1/3 gånger bevillningen. maltdrycker
I en hvar af sistnämnda kommuner utgingo alltså från de in- m''
komster, som hade att utgöra såväl bevillning som inkomstskatt Ooi s.)
dels minst 7,6 procent i kommunalskatt, dels 1 procent i bevillning, dels
ock 1—4 procent i inkomstskatt, eller sammanlagdt från 9 x/2 till
12 1/2 procent af taxerade inkomsten. Läggas så härtill landstingsskatt,
vägskatt, utskylder till prästerskapet m. m., kommer man
säkerligen i fråga om ett mycket stort antal kommuner upp till en
skatteprocent, som närmar sig, om den icke kan sägas redan hafva
uppnått, maximum för de skattdragandes skatteförmåga.
Öfvergår jag så till städer och köpingar, synas skatteförhållandena
därstädes måhända icke så tyngande som på landsbygden.
Men äfven i fråga om dessa kommuner äro skattesiffrorna af den art,
att de, som särskildt åstunda den direkta beskattningens utveckling,
borde kunna gifva densamma sitt erkännande. Med afseende å
städerna har jag haft tillgängliga skattesiffrorna för innevarande
år och lämnar beträffande de större städerna härmed några siffror.
Den kommunala skatteprocenten utgör för Stockholm, i medeltal
för alla församlingar, 6,6, för Göteborg 6,45, för Malmö 6,92, för
Norrköping] 7 och för Gäfle 7,20, allt gånger bevillningen. Beträffande
Gäfle kan dessutom tilläggas, att inkomsttagare i denna stad
hafva att utgöra 21 öre per bevillningskrona såsom bidrag till Gäfle
och Gästriklands sjukvårdsdistrikt. I nyssnämnda städer uppgår
alltså, inberäkna dt bevillning och inkomstskatt, skatteprocenten till:
för Stockholm 8,6—11,6, för Göteborg 8,46—11,45, för Malmö 8,92—
11,92, för Norrköping 9—12 och för Gäfle 9,20 — 12,20 eller inberäknadt
sjukvårdsafgifter 9,41—12,41.
De siffror, som nu lämnats, afse, såsom jag redan antydt, allenast
inkomster, som drabbas af såväl bevillning som inkomstskatt, och äro
lämnade i syfte att belysa de verkliga skatteförhållandena. Jag har
sålunda därmed icke på något sätt velat yttra mig angående lämpligheten
af de grunder, efter hvilka skatterna till stat och kommun
utdebiterats.
När jag nu öfvergår att något jämföra skatteförhållandena här i
Sverige och i utlandet, får jag genast framhålla, hurusom man på
grund af våra skilda skatteförfattningar omöjligen kan gorå några
fullt exakta jämförelser. Särskildt må framhållas, att en statsbeskattning
af inkomst efter två skilda författningar är en abnormitet,
hvarom vi väl antagligen stå ensamma. Oafsedt detta är hvarje jämförelse
utesluten beträffande länder, där inkomstskatt i mera modern
bemärkelse saknas, såsom i Frankrike. Å andra sidan skulle, såsom
uppenbart är, hvarje jämförelse halta, om från jämförelsen uteslötes
N:o 61. 80
Onsdagen den 12 Maj, £. m.
Om de skatter till kommuner, som utginge efter de för statsskatterna beändring
i för- g^mda grunder. Inkomstens hela skattebelastning bör nämligen
0Tgåendenm-"göras till föremål för jämförande undersökningar.
verkning och Beträffande England är sålunda att märka, att kommunerna
beskattning af för täckande af sina inkomstbehof äro så godt som uteslutande
maltdrycker hänvisade till en fastighetsskatt. Denna fastighetsskatt, hvilken närmast
drabbar nyttjänderättsinnehafvaren, såväl i fråga om jordbruks0
s'' fastighet som annan fastighet, kan icke i ett land som England ens
sägas i stort sedt utgöra en skatt å den inkomst, fastighetens ägare åtnjuter
af ägande fastighet.
För inkomsterna i England utgår alltså skatt allenast till staten.
Under sista budgetsåret torde denna skatt hafva varit bestämd för
t. ex. 3,000 £ inkomst af kapital till 14 p. per £ eller ungefär 5 6/e proc.
I det nu senast i parlamentet framlagda förslaget, såvidt de i pressen
lämnade uppgifter äro riktiga — det officiella trycket har ännu
icke kommit mig tillhanda — skulle inkomstskatteprocenten höjas
för inkomster af 5,000 £ och därutöfver, såvidt de härflöte af annat
än arbete, till 8 73 procent, dock allenast för den del af inkomsten,
som öfverstege 3,000 £ eller i svenskt mynt 54,000 kronor. Med en
dylik skattesats blefve vid inkomst af t. ex. 6,000 £ eller ungefär
110.000 kronor den effektiva skattesatsen 7,1 procent. Vid en inkomst
af 8,100 £, motsvarande ett belopp i svenskt mynt af ungefär
145.000 kr., där den svenska inkomstskatten utgår med maximalbeloppet,
skulle den föreslagna engelska inkomstskatten utgå med
ungefär 7,4 procent. I Sverige utgöra inkomster af nämnda storlek
i inkomstskatt och bevillning till staten för närvarande 5 procent och
enligt Kungl Maj:ts förslag för år 1910 5,6 procent. Härtill komma
så vidare de kommunala utskylderna. En inkomst af t. ex. 3,000 £,
som, på sätt nyss angafs, enligt det nya skatte förslaget skulle i England
utgöra i skatt 7,1 procent, är under innevarande år faktiskt
beskattad med i Stockholm 11,2 procent, i Göteborg 11,16 procent, i
Malmö 11,62 procent, i Norrköping 11,7 procent och i Gäfle 12,il
procent.
Hvad härefter angår de länder, där progressiv inkomstskatt sedan
en längre eller kortare tid tillbaka varit gällande, må till en början
anmärkas, att progressionen i regel så anordnats, att inkomstskatten
där är betydligt högre för de mindre inkomsterna än här i
riket, och detta äfven i land såsom Danmark, där progressionen i dess
helhet är betydligt svagare än i Sverige. Med den extra inkomstskatten
skulle i Sverige en inkomst om 1,200 kronor draga en skatt af
4 kronor 60 öre, medan motsvarande inkomst skulle beskattas i runda
tal med: i Norge 13 kronor, i Danmark 8 kronor, i Preussen 10,6 kronor,
i Sachsen 14 kronor, i Baden 10,6 kronor och i Hessen 16,5 kronor.
Motsvarande siffror för en inkomst om 5,000 kronor äro: i Sverige
57,6 kronor, i Norge 101 kronor, i Danmark 70 kronor, i Preussen 130
kronor, i Sachsen 160 kronor, i Baden 109 kronor och i Hessen 128
kronor. Dessa för Sverige lägre skattesiffror hafva sin naturliga
81 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, f. rii.
anledning bland annat, i den af samma inkomster utgående bevill- Om
ningen; och därjämte får icke förglömmas, att skiljaktigheterna mel- <5nfrYlff i t°r~
lan skattesiffrorna i Sverige och öfriga omförmälda stater i viss, om gåeTuie tm_
ock ;på det hela taget ringa, mån vinna utjämning hvad angår inkomst verkning och
af kapital, om man tager hänsyn till den flerstädes utomlands före- beskattning af
kommande särskilda förmögenhetsskatt, en skatt, som äfven hos oss maltdrycker
står på dagordning^ och måste tillgripas, bland annat, för att kom- '' ''
pensera bevillningen. ^ ''
Progressionen, hvilken som bekant här i riket stannar vid 4 procent,
har samma gräns i Preussen. I öfriga omförmälda tyska stater
går den däremot något högre, i Sachsen, Wurtemberg och Hessen
ända till 5 procent, d. v. s. till den skattesats, som högsta inkomster
i Sverige utgöra i bevillning och inkomstskatt. I Danmark åter stannar
progressionen vid 2 x/2 procent.
Redan nu håller sig sålunda inkomstbeskattningen, om man inräknar
allmänna bevillningen, här i riket väl så hög som i öfriga länder,
där progressiv inkomstskatt finnes införd. Men såsom redan
nämnts, måste man vid beräkning af inkomstens totala skattebörda
jämväl taga i betraktande kommunalskatterna, i den mån desamma
utgå såsom tillägg till den statsliga inkomstskatten. I sådant afseende
må genast framhållas, att, om man frånser Sverige och Norge,
legala gränser för dylika tillägg finnas fastställda. Dessa bestämmelser
gifvas antingen direkt i vederbörande skattelagar eller ock
komplementvis i den form, att för uttaxering å statsskatten fordras
offentlig myndighets tillstånd.
Hvad beträffar Danmark, är sålunda Köpenhamns rätt i sådant
afseende bestämd till 2 J/2 gånger inkomstskatteprocenten, d. v. s. att,
då maximum för inkomstskatten är 2 x/2 procent af inkomstens belopp,
de kommunala utskylderna aldrig kunna öfverstiga 6,25 procent
af inkomsten. Summan af inkomstskatten till stat och kommun
uppgår alltså för de allra högsta inkomsterna till sammanlagdt 8,75
procent af inkomstens hela belopp, mot t. ex. i Stockholm för närvarande
utgående 11,60 procent. Öfriga kommuners i Danmark rätt
till uttaxering är ytterst beroende på inrikesministeriets medgifvande.
Vidkommande de tyska staterna må anmärkas, att utdebitering
på inkomstskatten till staten i allmänhet är beroende på statsmyndighets
medgifvande. Hvad Preussen vidkommer, är maximum
för dylik uttaxering, utan förutgånget medgifvande, satt till 1 3/4
gånger inkomstskatten, d. v. s. 1 gång i primärkommuner och 3/4
gång i de högre kommunerna. Ser man på de faktiska förhållandena
budgetåret 1908—1909, finnerf man, att Berlin uttaxerar 100
procent af inkomstskatten. Som| maximum af denna är satt till 4
procent, belastas de allra högsta inkomster i Berlin med skatt till
stat och kommun med högst 8 procent (Stockholm 11,60 procent).
I de flesta större städer torde emellertid utdebiteringen icke stanna så
lågt. I några fall visar statistiken, att utdebiteringen å de högsta
Andra Kammaren» Prof. 1909. N:o 61. 6
N:o 61. 82
Onsdagen den 12 Maj, f. ni.
Om inkomsterna t. o. m. något, om ock obetydligt, öfverstiger högsta utändring
i för- debitering i Stockholm.
^gåend^tUU I (ifrigt må anmärkas, att i Wurtemberg, där inkomstskattens
verkning och progressionsskala stannar vid 5 procent, den kommunala utdebitebeskattning
af ringen icke får öfverstiga inkomstskattens halfva belopp, och att i
maltdrycker gaden den kommunala utdebiteringen utgår proportionellt på inkomst.
cf T\ Af den nu lämnade utredningen torde framgå, att, om man undan
(
or B'' tager Norge, hvars exempel i förevarande fall icke torde mana till
efterföljd, i Sverige skattebelastningen å inkomstskatt är väl så hög,
om icke högre, än icke blott i det kapitalstarka England, utan äfven
i Danmark och de Tysklands skilda stater, Indika infört en rationell
inkomstskatt. Vill man sålunda i afseende å den direkta beskattningen
följa förenämnda länders föredömen, synes det som om tvekan
till och med skulle kunna uppstå vid äfven den minsta höjning af
inkomstskatten.
Sunda ekonomiska förhållanden inom ett land förutsätta, att de
statens utgifter, som äro af stadigvarande natur och icke böra täckas
genom statens själfverksamhet, såsom i fråga om kommunikationsverken,
tillgodoses genom skatter. Uppenbarligen bör då också
skattepolitiken inrikta sig på anordnandet och anlitandet af stadigvarande
skattekällor. Eu skatt af dylik beskaffenhet låter sig emellertid
sällan rationellt anordnas, om icke hänsyn tages till åtskilliga
andra ekonomiska förhållanden, ej minst till redan bestående skatter.
Under sådana omständigheter föregås ju också hvarje skatteförslag
i regel af en omsorgsfull och grundlig utredning. Om nu angifna
punkter måste tagas i betraktande vid skattens anordnande, måste
påtagligen ock samma ordning i regel följas vid en redan bestående
skatts omreglering.
Man skulle sålunda otvifvelaktigt göra sig skyldig till en ganska
stor felräkning, om man ansåge sig kunna höja inkomstskatten — ens
sedan densamma hlifvit rationellt ordnad — allenast genom procenta
höjning af skattens belastning. I de länder, där en rationell
inkomstskatt redan införts, har inkomstskatten liksom andra skatter
erhållit all den stabilitet, som skattesystemet i en under utveckling
stadd stat kan erhålla. Går man till vårt eget land, finner man, att
inkomstskatten utgår med 1 krona pr 100 kronor af ett på progressiv
grund beräknadt inkomstbelopp. Utan att man ens behöfver
känna, under hvilka historiska förhållanden inkomstskattens progressionsskala
tillkommit, och de grunder, som därvid följts för beräkning
af inkomsttagarnas skatteförmåga, säger det sig själft, att
en ensidig ändring af den procentiska belastningen i ändamål att
vinna en stadigvarande ökning af inkomstskatten bör föregås af en
revision af inkomstskattens progressionsskala. Detta blir dessutom
med afseende å den här i landet gällande inkomstskatten så mycket
nödvändigare, som densamma ännu är långt ifrån rationellt ordnad.
I detta sammanhang skall jag något beröra inkomstskattens
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
83 N:o 61.
karaktär af reservskattekälla. Därmed afses naturligen icke att re- Om
servera inkomstens skattekraft för framtida behof. ordnin9en an
Tvärtom
bör genom direkt beskattning uttagas så stort belopp, org^fje mi.
som utan de skattdragandes oskäliga betungande kan under normala verkning och
förhållanden å denna beskattningsväg utdebiteras. Men vid be- beskattning af
stämmandet af skattens progression får man dock icke lämna ur sikte, maltdrycker
att ett tillfälligt skattebehof, särskildt under brydsamma tider, mången
gång ovillkorligen påkallar anlitande af höjning af inkomstskatten. ( or s''''
Det kan nämligen icke förbises, att öfriga skattetitlar i stort sedt äro
af den natur, att den skattskyldige i större eller mindre grad kan undandraga
sig skattskyldigheten. Detta är förhållandet med konst!
mtionsskatterna liksom ock i icke ringa mån med stämpelskatterna.
Inkomstskatten, som den skattskyldige däremot i regel icke
kan undandraga sig, blir till sist under sådana förhållanden statens
säkraste inkomstkälla.
Med denna syn på saken måste jag framhålla, att motionärerna i
sin omförmälda motion gjort sig skyldiga till en missvisande tolkning
af vissa mina ord i ämnet, hvad angår den af mig föreslagna extra
inkomstskatten.
Uti nämnda motion heter det nämligen, att, enär det är omöjligt
att förutse, huruvida Riksdagens granskning^ statsverkspropositionen
kan medföra det utan tvifvel lyckligaste resultatet, nämligen att
inkomstbehofvet väsentligt minskades, motionärerna finna det nödvändigt
att föreslå ett annat medel till statsbehofvens täckande än
den föreslagna höjningen af maltskatten och i sådant afseende »erbjuder
sig själfmant», för att tala med chefens för finansdepartementet
egna ord i statsrådsprotokollet angående inkomsterna (sid. 16), inkomstskatten».
Ja, orden känner jag igen, men ej deras mening, då de i föreliggande
fall anföras såsom skäl för en höjning af den till inkomstskatt
taxerade inkomstens direkta belastning med ända till 36 procent.
Motivet för mitt förslag till ett vida mindre omfattande extra
tillägg till inkomstskatten är af helt annan art än det, som ledt motionärerna.
Efter att på 10 och 11 sidorna af det nyss åberopade statsrådsprotokollet
hafva angifvit skälen, hvarför enligt min åsikt en sådan
afvikelse från hittills följ dt tillvägagångssätt borde göras som att redan
i 1910 års stat upptaga en summa till mötande af under år 1908 motsedd
brist, uttalar jag på den nyss angifna sidan 16 såsom min uppfattning,
att det belopp, som behöfves för täckandet af sagda behof,
hufvudsakligen »bör anskaffas genom en tillfällig, extra beskattning
af sådan natur, att skattesystemet i öfrigt däraf ej påverkas». Och
jag fortsätter: »Den skattekälla som härvid själfmant erbjuder sig, är
inkomstskatten. Denna skatt lämpar sig nämligen synnerligen väl
såsom en reservskattekälla ägnad, bland annat, att i enastående fall
anlitas för fyllandet af tillfälliga behof af mera säregen art». Då ett
sådant fall nu förelåg, syntes mig lämpligt, att en särskild extra in
-
N:o 61. 84
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
ro. ro.
(Forts.)
Om komstskatt anlitades, hvars helt och hållet tillfälliga natur emellerordnirfen^an
^ framginge af hvad som anförts.
^g&endtTtttU Att uti detta uttalande söka ett stöd för förslaget att ersätta
verkning och maltskatten med en höjning af den extra inkomstskatten borde ej
beskattning af kunna anses befogadt.
maltdrycker Motivet för mitt förslag var att för täckandet af en extra ordinär
statsutgift anvisa en extra ordinär inkomstkälla, — motionärernas
motiv är att ersätta en indirekt skatt af allt annat än öfvergående natur
med en direkt skatt, som tydligtvis ej heller blir af öfvergående
natur och som just i följd häraf och på grund af sin egenskap att utgöra
en påbyggnad på en såsom otymplig allmänt erkänd statskatt
ej oväsentligt skulle försvåra denna skatts omläggning till lämpligare
former.
Mitt förslag om den extra inkomstskatten för år 1910 är ock
ägnadt att såsom ett faktiskt exempel illustrera min mening och framvisa
behofvet af att vid den direkta beskattningens förestående omläggning
ej inkomstskattens egenskap af reservskattekälla lämnas
ur räkningen.
Såsom jag nyss antydde och vid behandlingen af växelstämpeln
jämväl visat, kan det skattebehof, den förhöjda maltskatten afser
att fylla, icke anses tillfälligt. När det sålunda är fråga om att för
ett stadigvarande skattebehof uppsöka en stadigvarande skattekälla,
uppstår frågan, huruvida inkomstskatten i dess nuvarande form kan
lämpa sig för en ytterligare belastning. Då i föreliggande motion
någon utredning i sådant afseende icke lämnas, skall jag i korta ordalag
söka angifva min ställning i nämnda afseende.
Som bekant har i all modern skattelagstiftning den direkta beskattningen
af inkomst lagts progressivt. För att i sådan ordning
taga i anspråk den växande inkomstens skatteförmåga, måste naturligen
inkomsten kunna på ett exakt sätt bestämmas. Den rena inkomsten
bör alltså beskattas. Trots bristen på denna förutsättning
antogs likväl år 1902 den progressiva inkomstskatten i hufvudsakligen
den form, densamma ännu bibehåller. Anledningarna härtill äro
väl kända samt torde bäst angifvas genom erinran om den nuvarande
härordningens antagande år 1901 och bevillningens ofullkomlighet,
ojämnhet och olämplighet att bära ytterligare belastning. Med anledning
häraf införde man den nu gällande inkomstskatten, ehuruväl
man fullt insåg dess bristfällighet —- något som man finner klarligen
ådagalagdt i den Riksdagens skrifvelse, däri Riksdagens beslut om
inkomstskatten meddelas.
Trots att inkomstskatten i dess nuvarande fofm är långt ifrån
ren — i det afseendet erinrar jag blott om beskattningen af inkomst
af fast egendom — har likväl, såsom jag redan anfört, dess progression
en höjd, som i ett fall öfverstiger, men eljest i allmänhet nära,
om icke helt och hållet, sammanfaller med öfriga moderna inkomstskatteförfattningar.
Att under sådana förhållanden ytterligare belasta
inkomsterna i vårt land genom en höjning af en uppenbarligen
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
85 N:o 81,
bristfällig och ojämn inkomstskatt måste gifvetvis väcka de största Pm
betänkligheter. Dessa betänkligheter kunna visserligen få vika i ärufrfn9 1 lörfall
då, såsom jag redan angifvit, inkomstskatten gör tjänst såsom gåen(ie tm_
en statens reservskattekälla eller eljest anlitas för ett uppenbarligen verkning och
tillfälligt behof. Men att med öppna ögon höja en bristfälligt anord- beskattning af
nåd skatt af ifrågavarande natur i ändamål att tillvarataga ett sta- maltdrycker
digvarandc skatteintresse, kan enligt min mening aldrig blifva tillrådligt,
utom för såvidt andra möjligheter till behofvets täckande sak- '' or 8
nas. Härtill kommer, att, äfven om några bristfälligheter icke förefunnes,
en stadigvarande rubbning af inkomstskatten genom ändring i
det enhetliga uttaxeringsbeloppet, för närvarande 1 krona pr 100
kronors beräknad inkomst, alltid borde föregås af en utredning, om
och i hvad mån progressionsskalan borde ändras. Som jag redan
framhållit, stå nämligen progressionsskalan och den enhetliga skattesatsen
i ett intimt samband.
Om sålunda saknaden af en sådan utredning och förefintligheten
af förut omförmälda bristfälligheter i inkomstskattens nuvarande
anordning enligt''min mening borde utgöra hinder för den rubbning
i samma skatt, som motionärerna ifrågasatt, förefinnes i sådant
afseende ännu ett hinder, som synes mig icke mindre talande. Detta
hinder är, såsom redan antydts, att söka i det nu pågående reformarbetet
å skattelagstiftningens område. Med detta arbete är just
förenadt en utredning rörande nu gällande progressionsskalas verkningar
i alla dess detaljer. På denna utredning är afsedt att bygga en
revision af inkomstskatten i syfte att af samma skatt vinna en större
afkastning. Ett så att säga blindt föregripande af denna utredning
komme säkerligen att verka störande i den förestående omläggningen.
Med hvad jag nu anfört har jag sålunda velat framhålla, att
då fråga nu är om täckande af ett stadigvarande inkomstbehof,
då inkomstskatten för närvarande icke är hvad man kallar ren,
d. v. s. saknar åtskilliga förutsättningar för att verkligen träffa inkomsttagarna
efter skatteförmåga,
då under nu angifna förhållanden en utredning för en så väsentlig
höjning af inkomstskatten, som motionärerna ifrågasatt, uppenbarligen
erfordras, men helt och hållet saknas,
då en dylik höjning skulle föregripa nu pågående reformarbete
på skattelagstiftningens område, och
då möjlighet förefinnes att i annan ordning, därom utredning
redan verkställts, täcka ifrågavarande inkomstbehof,
på nu anförda skäl, säger jag, synes mig motionärernas af reservanterna
förordade förslag i förevarande ämne icke böra vinna Riksdagens
godkännande, utan vågar jag upprepa min i början af mitt
anförande uttalade förhoppning, att Riksdagen måtte bifalla bevillningsutskottets
förslag till ökad maltskatt.
Herr Carlsson i Malmberget: Herr talman, mina herrar!
Äfven jag har i utskottet låtit anteckna min reservation mot det
5:o Öl. 86
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
Pm tillstyrkande utlåtande, som utskottet kommit till med anledning
den föreliggande propositionen. De skål, som legat till grund
^g^ende^m- för reservanternas yrkande, ha ju nu här upptagits och på ett
verkning och mycket utförligt sätt bemötts af chefen för finansdepartementet,
beskattning af och när lian med sin kända vältalighet och styrka framfört sina
maltdrycker motiver, sä kunde det ju anses onödigt att uppträda och ytterligare
'' '' söka häfda våra skäl, under förmenande af att det icke skulle
'' or s'' tjäna någonting till. Men i alla fall, det är dock ett faktum, att
åtskilliga af de beslut, som denna Riksdag fattat, äro af den art,
att de måste betecknas såsom högst olämpliga. Jag vill då i
dessa betraktelser åter upptaga de skål, som här bagatelliserades i
finansministerns anförande, nämligen då han talade angående beslutet
i fråga om vintullen. Det är ju alldeles gifvet, att propositionen
om denna tulls sänkning måste ha omfattats med motvilja
af många ledamöter inom denna kammare. Vare sig man såg den
frågan ur nykterhetssynpunkt eller ur frihandelssynpunkt, verkade
denna proposition osympatiskt, men det lyckades dock för vederbörande
att sätta sådan press på denna fråga, att majoriteten i
denna kammare, om än det hos många var med svidande hjärta,
såg sig tvungen att rösta för förslaget. Min öfvertygelse är också,
att många, som då gåfvo sin röst för förslaget, gjorde detta med
den bestämda föresatsen att i konsekvens därmed rösta mot maltskatten,
och detta af helt naturliga skäl. Ty, den som fäster
något afseende vid hvad den stora allmänheten tycker och tänker
om den politik, som här föres, måste säga sig, att det icke går
an att gå till väga på så sätt, nämligen att å ena sidan sänka
tullen å vin och därigenom för de förmögna samhällsklasserna
underlätta åtkomsten af denna lyxvara, på samma gång man
kan hysa farhågor för att denna vara, då den blir lägre i pris,
kommer mera i bruk bland de bredare samhällslagren och ungdomen,
och å andra sidan höja maltskatten och därigenom fördyra
maltdryckerna, som hufvudsakligen konsumeras af de mindre bemedlade
samhällsklasserna. Det får väl icke förundra någon, att
en stor del af kammarens ledamöter hyser betänkligheter mot denna
taktik. Nu anförde finansministern nyss, att syftet med förslaget
om att sänka vintullen icke var att underlätta åtkomsten af vin,
lika litet som syftet med maltskatten vore att fördyra maltdryckerna.
Ja, det kan så vara. Men syftet må vara aldrig så vällofligt
och rätt, man måste i alla fall se till resultatet, som syftet
leder till, och resultatet af dessa åtgärder blir det, som jag här
påpekat, nämligen en inkonsekvens i den riktning, jag nyss nämnt.
Det har från vissa håll gjorts den invändningen, att det är en
frivillig skatt, då den, som icke vill bidraga, kan låta bli att köpa.
Hvar och en måste dock veta, att så länge det är lagligen tillåtet
att försälja och tillverka spritdrycker och maltdrycker, så länge
finns det en mängd människor, som köpa dessa varor och underkasta
sig denna indirekta beskattning. Det resonemanget håller
Onsdagen don 12 Maj, f. ni. 8? Cl.
således icke streck, lika litet som en annan synpunkt, som fram- Om
hållits, nämligen att denna förhöjning af maltskatten skulle leda ändring i förtid
att folk dricker mindre Öl, hvarigenom nyktorhetsintresset skulle
hefrämjas. Finansministern har naturligtvis icke räknat på det verkning och
sättet, och det har al honom understrukits ytterligare i hans nyss beskattning af
hållna anförande, att man visserligen måste räkna med någon maltdrycker
minskning i konsumtionen, men i stort sedt är det ju beräknadt, m'' m’
att denna maltskatt skall bringa till statskassan nya 3,400,000 (Forts,)
kronor, och för att så skall bli fallet, är ju förutsättningen, att
konsumtionen skall fortfarande vara lika stor som hittills. Ja, då
det icke kan förutsättas, att det öre eller halföre, som ölet skulle
fördyras med genom den höjda maltskatten, leder till det resultatet,
att minskning i förbrukningen åstadkommes, så finner man att
denna maltskatt ingenting annat är än en fortsatt utsträckning
af systemet med indirekt beskattning, konsumtionsskatter, som
drabba högst orättvist och förnämligast falla på de mindre skattekraftiga
samhällsklassernas lott. Dessa 6,400,000 kronor, som maltskatten
är beräknad att uppgå till, få till sin öfvervägande del
utbetalas af de samhällsklasser, som lefva vid och under existensminimum.
Detta är orättvist, och därför kan jag icke önska annat
än att detta förslag skall afslås. Med detta orättvisa konsumtionsskattesystem,
som i så hög grad användts i vårt land, är missnöjet
särskildt inom de arbetande klasserna så stort, att jag anser, att
det här bör sägas ifrån, att det icke går an att fortsätta med att,
såsom skett år från år, öka dessa indirekta skatter. Att missnöjet
ytterligare skall ökas är klart, när det tages i betraktande den''
politik, som här i Riksdagen förts, då här vid flera tillfällen med
hjälp af Första Kammaren och högergrupperna i denna kammare!
genomtrumfats beslut om höga militära anslag, som icke senteras
af folkets djupa leder. Och jag anser att en opposition mot detta
tillvägagångssätt här är berättigad. Hvad hade varit naturligare
under dessa ekonomiska depressionstider, än att regeringen vid denna
riksdag sökt inskränka sina anslagskraf för militära ändamål till
det minsta möjliga, så att budgeten hufvudsakligen kunnat gå
ihop utan att man behöft anlita nya konsumtionsskatter? Men så
har icke varit fallet, regeringen har kraft höga anslag för nyanskaffning
af krigsmateriel; en förkrossande stor majoritet af denna
kammare har sagt nej till en del af dessa anslag, men Första
Kammaren har ju som sagdt segrat i de gemensamma voteringarna.
Riksdagen har sålunda mot denna kammares majoritet påtvingats
så stora utgifter, att det för täckande af dessa utgifter icke finnes
annan råd än att anlita betungande skatter, enär Riksdagen genom
grundlagens bestämmelser icke får åtskiljas förr än statsregleringen
är uppgjord. Resultatet af årets riksdagspolitik kan sålunda sammanfattas
i: nya höjda utgifter för militarismen, och en stor del af
dessa blir, om det föreliggande förslaget antages, lagd på de lägre
klasserna, som ju alltid hårdast drabbas af konsumtionsskatter.
N:o 6i. 88 Onsdagen den 12 Maj, f. rii.
Om Under sådana förhållanden är det icke underligt, att missnöjet ute
ändring i för- [ landet och främst inom arbetarklassen växer sig starkt mot denna
^g&endtTtttU politik. Man har under så många år förväntat en skattereform
verkning och af den innebörd, att skattetungan skulle förflyttas dit, där tillbeskattning
af gångarna finnas. Herr finansministern redogjorde i sitt anförande
maltdrycker jQr hurusom frågan ligger under förberedande omsorgsfull be™"
m'' handling. Ja, det är ingen nyhet, det har sagts i många år, och
(Forts.) ingen hetviflar, att uppgiften är sanningsenlig, och jag hoppas att,
när en utredning ändtligen en gång blir färdig, den innebär någonting
effektivt i önskad riktning. Men beklagligt nog kunde icke
herr finansministern i sin redogörelse utlofva, att reformen i sig
själf skulle medföra, att de indirekta skatterna i någon afsevärd
mån skulle kunna undvaras, enär reformen hufvudsakligen innebure
en utjämning af de direkta skatterna, och han betonade, att de
indirekta skatterna utgjorde endast en liten del af skattebördan,
hvilket han med tabeller visade. Ja, det är ju sant, att kommunalskatten
och vägskatten utgöra en stor summa, utgående i form af
direkt skatt, men då äfven dessa drabba orättvist och måste såsom
ett plus läggas till de indirekta skatterna, som i sin tur äro orättvisa,
så är det sålunda orättvisa öfver det hela. Om man nu fortsätter
med ökningen af de indirekta skatterna, ökas ytterligare
orättvisorna, innan man åstadkommit någon bättre rättvisa genom
reformering af de direkta skatterna.
Äfven ur en annan synpunkt är detta förslag om förhöjning
af maltskatten förkastligt. Jag kan nämligen icke se saken annorlunda
än att förslaget såsom sådant ger uttryck för en viss ringaktning,
som regeringen hyser för denna kammares uttalade vilja.
Jag fäller det omdömet, då jag vet, att kammaren flera år å rad
fattat beslut om att genom skrifvelse begära utredning angående
det sätt, hvarpå staten och öfriga institutioner, som äro beroende
af rusdryckshandteringen, skola kunna göras ekonomiskt oberoende
af densamma. Det föreliggande maltskatteförslaget går, såvidt jag
kan finna, alldeles motsatt emot ett sådant sträfvande. Den saken
bortförklarade herr finansministern här på ett sätt, som icke kunde
på mig verka öfvertygande. Han yttrade nämligen, att det dröjer
så lång tid innan det där önskemålet kan realiseras. Ja, jag kan
ju tänka mig, att herr finansministern förmodar, att denna kammare
aldrig skall lyckas få sin vilja fram i det fallet. Jag ser
emellertid saken mera optimistiskt, och jag tror, att det skall
lyckas, men det är gifvet, att ju mera intresserad man gjort staten
i ekonomiskt afseende af rusdryckshandteringen, desto svårare blir
det att sedermera göra staten fri därifrån. Att nykterhetsvännerna
under sådana förhållanden opponera sig emot det föreliggande förslaget,
bör förklaras genom dess egen innebörd.
Ja, detta är en del af de synpunkter, som legat till grund för
min ståndpunkt i frågan. Då man emellertid, som jag sade, är
tvungen att anskaffa ncdiga medel, innan man får statsregleringen
89 N:o Öl.
Onsdagen den 12 Maj, f. m.
att gå ihop, och därför måste uppsöka nya skattekällor, hafva herr ,0wi.
Staaff med flere i en motion anvisat en väg, som för tillfället kan g”jöi"oen
anlitas och hvilken äfven reservanterna uttalat sin anslutning till. gåenc[e tm_
Herr finansministern har genom sina tabelluppgifter sökt visa, att verkning och
det är olämpligt att gå den vägen, och det så mycket mera, som beskattning af
maltskatten icke är afsedd att vara af tillfällig art, utan afsedd mal^ry^ker
att vara bestående. Ja, om regeringen ämnar fortsätta med att /pörte")
pålägga statskassan ökade utgifter undan för undan till militära
ändamål, då är det förklarligt, att man anser, att denna skatt
måste vara permanent. Men vi, som anse, att största möjliga
sparsamhet måste iakttagas på det militära området, hysa förhoppning
om att man icke skall behöfva anlita nya indirekta skatter
för att få statsregleringen att gå ihop. Det är det, som gör skillnaden
mellan vår och herr finansministerns uppfattning så stor.
Det är ju troligt, att herr finansministern, med sin stora förmåga
att öfvertyga sina åhörare om de meningar han företräder, också
vid detta tillfälle räknat på att vinna gehör hos denna kammare,
men jag hoppas, att hans uppträdande icke haft den inverkan, att
han inom denna kammare lyckas få majoritet för förslaget; jag är
dock ej säker på huruvida han icke i en blifvande gemensam
votering vinner slutlig seger. I så fall kommer emellertid ansvaret
för beslutet att läggas, där det rättvisligen bör ligga beträffande
denna votering liksom vid föregående voteringarna, då det gällde
anslag för militarismen, nämligen hos högern i Riksdagen, och
säkert är, att en sådan seger för regeringen icke påskyndar den
religiösa renässans, som man på det hållet går och väntar på.
På grund af hvad jag nu anfört, ber jag att få yrka afslag å
såväl Kungl. Maj:ts förslag som å utskottets.
Som tiden nu var långt framskriden och flera talare anmält
sig för yttrandes afgifvande, uppsköts den vidare behandlingen af
ifrågavarande betänkande till klockan 7 e. m., då detta sammanträde
enligt utfärdadt anslag komme att fortsättas.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4,19 e. m.
In fidem
Per Gronvall.
Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 61.
7