1908. Andra Kammaren. N:o 68

ProtokollRiksdagens protokoll 1908:68

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1908. Andra Kammaren. N:o 68.

Lördagen den 23 maj.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och tjänstgjorde
därvid i anseende till förfall för sekreteraren undertecknad
enligt herr talmannens förordnande vid protokollet.

§ 2.

Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning statsutskottets
utlåtande n:o 11 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och
indra gningsstaterna.

Punkterna 41—47.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Punliten 48, angående lektorn N. A. Johansons pension.

Uti en till Riksdagen den 3 april innevarande år aflåten proposition
n:o 172 hade Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att lektorn vid högre
realläroverket i Göteborg Nils Abraham Johanson finge, utan hinder
af gällande bestämmelser i afseende å rätt till pension, från och
med månaden näst efter den, hvarunder han afginge från sin tjänst,
åtnjuta hel pension till belopp af 4,000 kronor årligen, att utgå
enligt b.estämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907.

Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Reservation hade emellertid afgifvits af herrar A. G. L. Billing,
I. Wijk, grefve A. F. C. Wachtmeister, H. Ii. Törnebladh, E. A.

Andra Kammarens Prot. 1908. N:o 68. 1

Ang. lektorn
K. A. Johangong
pension.

N:o 68.

Ang. lektorn
N. A. Johantons
pension.
(Forts.)

2 Lördagen den 23 Maj, e. in.

G. A. Wijlcander, Hammarlund och StarbäcJc, hvilka ansett, att
utskottet bort hemställa, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
måtte vinna .Riksdagens bifall.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Hammarskjöld:
Herr talman, mina herrar 1 JDet kan visserligen sägas vara
litet ledsamt att, efter det för en så kort tid sedan som under förra
året en pensionslag antagits, nu komma och sätta i fråga ett undantag
från densamma; och jag skulle heller icke hafva gjort det, om
jag icke tyckte, att verkligt talande billighetsskäl för ett sådant
undantag förelåge.

Lektor Nils Abraham Johanson, om hvilken det här är fråga,
är nu så gammal, att han icke får tjäna kvar längre, enligt den
nya pensionslagen. Men han har för närvarande icke mer än 26
tjänstår, och kan således icke erhålla mer än 2e/35 utaf vanlig, full
lektorspension, det vill här säga 2,980 kronor. Lektor Johanson
kora sent in i statens tjänst, och det är därför han har så få tjänstår.
Men förut hade han ägnat sig åt flickskoleverksamheten. i 16 år
har han varit föreståndare för en af de förnämsta flickskolorna i
Göteborg, och enligt allas intyg har han särdeles kraftigt bidragit
till att flickskoleväsendet — särskilt i Göteborg — nått den höga
ståndpunkt, som det nu intager. När han lämnade denna verksamhet,
blef han genast rektor vid högre allmänna realläroverket i
Göteborg, ett af de största och förnämsta läroverken i vårt land.
Där kvarstod han såsom rektor uti icke mindre än 22 års tid, och
enligt det intyg, som lämnats af öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk, hvilken ju härvidlag får anses vara den mest omdömesgilla
myndigheten, har han skött sin rektorsbefattning på ett ovanligt
förtjänstfullt sätt. Nu har det satts i fråga, att han borde få
en högre pension än den afkortade, hvartill han redan är lagligen
berättigad. Om han stått kvar såsom rektor och förvärfvat nödigt
antal tjänsteår, så hade han blifvit berättigad till en årlig pension
af 4,500 kronor. Så högt pensionsbelopp har Kungl. Maj:t emellertid
icke velat ifrågasätta för honom, utan endast att han skulle
komma att erhålla vanlig lektorspension af 4,000 kronor, på grund
af sina stora förtjänster. Enligt hvad öfverstyrelsen uppgifver, lärer
det icke gärna vara tänkbart att, om denna begäran beviljas, detta
skall kunna komma att framdeles åberopas såsom ett prejudikat och
därmed föranleda onödiga utgifter för statsverket, utan fallet lär
vara tämligen enastående. Det synes mig därför, som om kammaren
icke skulle behöfva hysa några farhågor för farliga konsekvenser,
om den härvidlag ville låta billighetsskälen tala. Jag medgifver
gärna, att någon laglig rätt till högre pension än det förut omnämnda
beloppet 2,980 kronor har han icke, men det synes mig,

Lördagen den 23 Maj, e. m.

3 N.o 68.

som sagdt, som skulle de föreliggande billighetsskälen vara ganska
talande.

Till de skäl, som finnas angifna i propositionen och som jag
nu omnämnt, skulle jag kunna lägga ännu ett, som är af mera enskild
natur och därför icke upptagits af Kungl. Maj:t, men som i
mina ögon ganska betydligt ökar skälen för bifall. Lektor Johanson
hade eu son, som antog namnet Tiselius och såsom sådan var känd
såsom en framstående matematiker. För några år sedan användes
denne ganska mycket för beräkningar rörande försäkringsförhållanden,
emedan han just på det området hade en särskildt framstående och
erkänd förmåga. Han dog af bröstsjukdom för två år sedan, efterlämnande
änka och två små barn i alldeles utblottade omständigheter.
Nu har därför den gamle lektor Johanson att försörja, förutom
sin egen familj, äfven sonens änka och båda små barn, och
det kunna herrarna nog förstå, att det icke blir så godt för honom
nu på gamla dagar — han har fyllt 68 år, eller kanske är det 69,
jag minnes inte riktigt hvilket — kunna underhålla två familjer.
Jag vågar därför till kammaren, som, så länge jag varit medlem af
densamma, så ofta visat sig villig att behjärta verkligt talande billighetsskäl,
hemställa, att den härvidlag icke håller strängt på pensionslagens
föreskrifter, utan låter medkänslan tala och beviljar den pension,
som Kungl. Maj:t här föreslagit, såsom en gärd af erkännande
åt eu man, hvilken, om han icke ägnat hela sin verksamhet direkt
åt staten, dock medelbart såsom föreståndare för ett stort flickläroverk
— och såsom en utmärkt sådan föreståndare — har inlagt
stora förtjänster om det allmänna.

Jag vågar därför vädja till kammaren att bifalla Kungl. Haj:ts
förevarande framställning.

Ang. lektorn
N. A. Johansons
pension.
(Forts.)

Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Riksdagen har ju
i fjol antagit en lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt till
pension, och en af de förmåner, som genom denna lag bereddes,
var den, att en statstjänsteman kunde under vissa förutsättningar
erhålla afkortad pension, något som förut icke varit bestämdt i någon
lag. Åtskilliga statstjänare, som tillträdt sina befattningar så
sent, att de icke kunde uppnå den förut i lagen föreskrifva pensionsåldern,
och således eljest skulle gått alldeles miste om pension,
kunna numera, enligt den nya pensionslagens bestämmelser, erhålla
afkortad pension, nämligen när de hafva tio tjänstår och fyllt för
full pension erforderligt antal lefnadsår. Häraf blir en följd, att
framställningar till Riksdagen om pension för sådana personer, som
icke kunnat ernå rätt till pension, hädanefter blifva obehöfliga i de
fall, då dessa personer åtminstone förvärfvat rätt till sådan afkortad
pension. Och här gäller det en person, som kar rätt till afkortad
pension. Men nu vill man icke låta den nya lagen verka. Om vi
skulle bifalla Kungl. Maj:ts proposition, så skulle detta naturligtvis
skapa ett prejudikat, som omöjligen kan undgå att hafva sina verk -

N:o 68. 4 Lördagen den 23 Maj, e. m.

Ang. lektorn ningar och påföljder. Det är i alla fall att märka här, att ifråga N.

A. Johan- varanc|e person har rätt till en afkortad pension af närmare 3,000

^Fortsi*j.°” kronor, och tjänar han kvar endast ett år till, d. v. s. under 1909,

så får han öfver 3,000 kronor i pension. Då kan man väl icke
säga, att bestämmelserna om afkortad pension träffar denne man
för hårdt.

Nu kan man såga, att denne man i alla fall gagnat det allmänna
under så lång tid, som pensionslagen uppställer såsom villkor
för full pension, fastän denna tid icke tillbragts direkt i statens
tjänst. Ja, visserligen, men detta kan man säga om nästan alla,
som träda in sent i statens tjänst. I fjol kom en kunglig proposition
därom, att sådana personer som denne man skulle i och för
statspension få tillgodoräkna sig högst 10 af sina verksamhetsår såsom
tjänstår i statens tjänst; men detta afslogs af Riksdagen. Bifalla
vi det nu föreliggande pensionsförslaget, så blir följden den,
att pensionslagens bestämmelser om afkortad pension blifva obehöfliga
eller icke blifva tillämpade beträffande personer, som borde
däraf träffas. Ty då göres för hvarje fall en framställning till Riksdagen,
och så får denna fylla i hvad som erfordras, utöfver den afkortade
pensionen, till erhållande af full pension.

Naturligtvis har därför utskottet icke kunnat ställa sig på
annan basis än den, att hålla i helgd de lagar, som Riksdagen skrifva,
åtminstone ett år, om det icke kan gå för sig längre, hvilket
man möjligen kan draga i tvifvelsmål på grund af den nu förda
debatten.

Det är onekligt, att denne man är framstående på sitt område,
då man icke kunnat uppvisa annat än de vackraste betyg öfver hans
verksamhet, och det har utskottet aldrig tviflat på. Men det är ju
klart, att det heller icke går att komma med dåliga betyg i ett sådant
fall, ty då är det alldeles gifvet, att framställningen blir utslagen.

Man har sagt, att, om han stannat kvar, han skulle fått så och
så mycket i pension. Men icke är väl detta något skäl. Det gäller
ju på hvilket område som helst, att om en person har en sådan
befattning, som berättigar honom till exempelvis 8,000 kronor i
pension, och han lämnar den för ett annat uppdrag, han går miste
om de 8,000 kronor, men att han skulle fått dem, om han stannat
kvar.

Jag kan sålunda icke finna annat än att utskottet har starka
skäl för sin hemställan, och jag ber därför att få yrka bifall till
densamma.

Herr Starbäck: Herr talman! Det kan icke falla mig in

att på något sätt söka häfda en motsatt uppfattning gent emot utskottet
med afseende på den formellt riktiga synpunkt, som det anlagt
på denna fråga. Det är alldeles gifvet, att, om utskottet vill
vidhålla hvad Riksdagen beslöt i och med pensionslagens antagande

5 N:0 68

Lördagen den 23 Maj, e. in.

förra året och om Riksdagen vill följa samma uppfattning, både utskottet
och Riksdagen stå på en formellt fullkomligt oomkullrunklig
grund. Men det är val ändå icke på det sättet, att vi skola stifta
lagar, från hvilka absolut intet undantag kan ges. Skulle den slumpen,
att detta undantagsfall kommer året efter det lagen antagits,
betyda så mycket, vore det mycket olyckligt för den man, som just
nu kommit med sin ansökan.

Det förefaller mig, som om min ärade statsutskottskamrat skulle
velat säga, att, om det bär inträffar 15 eller kanske 20 år efter det
lagen antagits, då kan det gå an, men att man året efter dess antagande
ändå icke kan vara med om ett undantag från densamma.

Jag medgifver emellertid, att hans resonnemang har ett starkare
stöd däri, att det här skulle skapas ett precedensfall, som sedermera
blefve användt ständigt och jämt och hvarigenom Riksdagen skulle
blifva tvungen att bifalla andra liknande pensioner, därför att den
bifallit denna. Jag tror dock icke, att det är på det sättet, och jag
skall be att få visa hvarför. Såsom herr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet framhållit, är det en sällsynt vacker meritlista,
som vi här ha framför oss, och det har också min ärade vän
på västgötabänken medgifvit. Och det har han alldeles rätt uti,
att det naturligtvis icke duger att komma med dåliga betyg för en
person, för hvilken man ifrågasätter ett sådant undantag som detta.
Det är så långt ifrån, att jag påstår något dylikt, att jag tvärtom
anser, att man hör komma med riktigt finfina betyg — det skall
vara såsom det heter, när det gäller studentexamen, en laudaturskarl,
det är fråga om — och jag tror, att jag här inför Andra
Kammaren skulle kunna bevisa, att denne man, som debatten rör
sig om, verkligen är en laudaturskarl. För honom skulle då möjligen
ett undantag kunna göras. Jag skall icke trötta kammaren
med att uppräkna allt, som finnes i handlingarna, hvilket ju herrarna
haft tillfälle att se, men jag vill i alla fall omnämna ännu
en gång, att han varit rektor vid högre realläroverket i Göteborg i
22 år och därefter i 4 år tjänstgjort som lektor vid samma läroverk
med oförminskad arbetskraft och sålunda i 26 år tillhört statens
läroverk. Därtill kommer 157s års tjänstgöring som rektor vid ett
högre kvinnligt läroverk i Göteborg, med hvilket rektorat var förknippadt
grundläggandet af detta läroverk under synnerligen ansträngande
och kräfvande former, då läroverket icke blott skulle utvecklas
från en lycklig grund, utan äfven åtskilliga byggnadsföretag
voro därmed förbundna, hvilket äfven, om jag icke minns orätt,
var händelsen med realläroverket i Göteborg under haus rektorat.

Det är en principfråga det här gäller, och för den principfrågan
skulle jag vilja hemställa till kammaren att här göra ett
undantag. Såvidt jag kan erinra mig, har här i Andra Kammaren
icke blott under 1904 års debatt om läroverksreformen utan äfven
vid mångfaldiga andra tillfällen framhållits, af hvilken ofantligt stor
betydelse det är att ha våra privata läroverk och att till dessa

Ang. lektorn
N. A. Johansomf
pension.

(Forts.).

N:o 68. 6

Ang. lektorn
N. A. Johansons
pension.
(Forts.)

Lördagen den 23 Maj, e. m.

kunna eröfras krafter från lärarekåren af särskildt betydande art,
därför att dessa privata läroverk, vare sig de äro manliga eller
kvinnliga, ha förmåga till initiativ utanför det program, som fastställts
af de lagstiftande myndigheterna. Och man har ju förut
haft den uppfattningen, att, för att man skulle få dit dugande
lärare, dessa skulle äga att räkna tjänstår för pension. Nu är detta
icke längre möjligt i och med läroverksreformen af år 1904. Men
skälen för att man bör söka få dugande krafter till dessa läroverk
stå enligt min mening fullkomligt oförminskade kvar. Skulle det
vara på det sättet, att Riksdagen icke vill göra ett undantag för
denne man, som i 26 år arbetat på ett sätt, som blifvit utomordentligt
väl vitsordadt icke blott af offentliga myndigheter utan äfven
af lärjungar och andra, som känna till hans verksamhet, och dessutom
ägnat kanske sina bästa krafter åt att ordna ett betydande
privat läroverk i Göteborg, skulle, som sagdt, Riksdagen icke vilja
göra ett undantag för honom, frågar jag er, mina herrar, hur det
skall vara tänkbart att till dessa privata läroanstalter få någon som
helst dugande kraft. — Det är den stora principiella innebörden i
denna pensionsfråga.

Slutligen vill jag framhålla, att, när denne man, efter hvad
jag kan förstå ganska lojalt gick in på den nya staten, han icke
hade reda på, att den här pensionslagen skulle komma att bli stadfäst
af Riksdagen år 1907, på hvilken lag man nu replierar.

Jag tror sålunda, herr talman, att först och främst med tanke
på den sällsynt vackra meritlista, som här blifvit företedd, och det
dugande arbete denne man nedlagt i de privata undervisningsanstalternas
tjänst, det verkligen föreligger ett undantagsfall och icke ett
precendensfall, som kan ha farliga konsekvenser. Jag vågar därför
på det varmaste anbefalla bifall till den reservation, som är fogad
till denna punkt, eller med andra ord hemställa, att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition må vinna Riksdagens bifall.

Häruti instämde herrar Beckman i Linköping, Kronlund, Petrén,
Karlsson i Göteborg, Berg i Göteborg, Kjellberg och Canell.

Herr vice talmannen: Herr talman, jag kan nog förstå,

hvilken utgång frågan skall få i denna kammare, men jag kan icke
undertrycka den reflexion, som jag gör, när jag tänker på det förestående
beslut, som kammaren kan komma att fatta.

Det är dock icke längre sedan än vid sistlidne riksdag, som
en ny pensionslag antogs, i hvilken alla föreskrifter äro införda,
som skola vara gällande för pensions erhållande här i landet för
ämbets- och tjänstemän. Nu är man färdig, redan året därpå, att
annulera dessa så nyligen utaf Riksdagen godkända bestämmelser
rörande erhållande af pension. Det är det första steget, som nu
tages, och sedan går det naturligtvis lätt att fortsätta i den riktningen.

Lördagen den 23 Maj, e. in. 7

Jag hemställer då till kammaren, hvad gagnar det till att
skrifva några pensionslagar?

Herr Kjellén: Herr talman! Jag förstår alltför väl och

tror att man kan vara statsutskottet tacksam därför, att det i sådana
fall som detta uppehåller hvad man skulle kunna kalla den stränga
rätten. Men .Riksdagen har i så fall »benådningsrätt», när det föreligger
»förmildrande omständigheter». Riksdagen behöfver icke
hålla sig så strängt till de formella bestämmelserna. Och jag
skulle då verkligen vilja lifligt instämma med de personer, som
anse, att här föreligger alldeles särskilda omständigheter, som göra,
att det icke kan befaras, att det beslut, som här kan fattas, gynnsamt
för personen i fråga, skall kunna blifva ett prejudikat för framtiden.
Redan öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har framhållit,
att detta är ett fall af »enastående beskaffenhet». Och likaså
har föredragande departementschefen framhållit »särskilda förhållanden».

Hvad är det nu, som brister, för att denna person skulle uppfylla
den stränga rättens fordringar? Jo, det är 9 års tjänstgöring,
skillnaden mellan 26 och 35 tjänsteår. Hvad har han då å andra
sidan i ersättning för det? Jo först 15 ä 16 års utomordentligt
väl vitsordad tjänstgöring vid ett annat läroverk. I det fallet vill
jag dock hålla med statsutskottets talesmän, att vore detta det enda,
som kunde anföras till hans förmån vid bedömandet af denna fråga,
skulle icke heller jag vilja tala för det högre beloppet. Ty jag är
känslig för de skäl, som framhållits af statsutskottet — att man
icke hör alltför snart rubba en nyss antagen lag. Men det är icke
blott dessa tjänsteår, som han har till att styrka sin sak, utan dessutom
har han under sina 26 års tjänstgöring varit rektor under 22
år, och detta vid det tillfälle då hans läroverk öfvergått till högre
läroverk. Då skötte han hela omorganisationen, var på samma gång
ordförande, sekreterare och kassaförvaltare i den byggnadskommitté
som uppförde det nya stora läroverkshuset; och sedermera har under
hans ledning detta läroverk blifvit ett af rikets allra förnämsta.
Nu vågar jag hemställa, om icke detta är ett plus till hans förmån,
som kan mer än uppväga detta minus af nio års tjänstgöring. Och,
mina herrar, är det icke ändå alldeles obilligt, att den gamle rektorn
skulle få sitta med 2,980 kronor i pension, medan hans egna
lektorer, som kanske endast nödtorftligen, kanske halfsofvande vid
pulpeten, trälat ut sina 35 tjänsteår, skola få 4,000 kronor i pension,
ja till och med adjunkterna skulle få 3,400 kronor i pension ?
Vi hafva alldeles nyss, i punkt 42, gifvit en rektor i Trelleborg
3,500 kronor i pension, och detta icke heller på grund af den
stränga rätten utan af billighetsskäl. Utan att i ringaste mån vilja
underskatta staden Trelleborg, vågar jag dock tro, att den nu ifrågavarande
personen, såsom chef för ett stort läroverk i Göteborg, och
detta till och med under särskildt pressande omständigheter, inlagt

N:o 68.

Ang. lehtorn
N. A. Johansons
pension.
(Forte.)

N:o 68. 8

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Ang. lektorn
N. A. Johan
sons pension.
(Forts.)

så störa extra förtjänster, att det verkligen här föreligger skäl att
taga afsteg från den stränga rätten.

Jag vågar därför, herr talman, instämma med dem, som betrakta
detta som ett undantagsfall, och jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Med herr Kjellén förenade sig herrar Ekman i Göteborg, Wijk,
och Röing.

Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Att sammanblanda

rektorn i Trelleborg med denna fråga trodde jag knappast, att en
professor skulle göra sig skyldig till. Ty denna rektorsplats är indragen
och tjänsteinnehafvaren måste därför sättas på indragningsstat.
Men han får dock icke, såsom en annan person, som vi här
talat om, alla sina löneinkomster. Han får vara belåten endast med
pension såsom en lektor. Så ställer det sig med den frågan,

Nu säges det sedan, att man icke skall ställa sig så strängt
på den stränga rättens sida. Ja, det är alldeles märkvärdigt. Pensionslagen
godtogs i fjol och har gällt endast från den 1 januari
i år. Skall den räknas för att icke alls hafva milda och goda
bestämmelser för dem, den gäller? Förut fanns icke den så kallade
afkortade pensionen. Nu få då dock enligt denna lag statstjänarne
pensionsrätt, sedan de tjänat i 10 år. Och om de blifva sjuka
efter 10 år och styrka, att deras sjukdom varat under några år, få
de 75 procent af sin lön i pension. Det är alltså milda bestämmelser
i stället för stränga i den nya pensionslagen.

Herr Starbäck antydde, att denne man, hvarom nu är fråga,
icke visste, huruvida han skulle komma under den nya pensionslagen,
då han ingick på den nya staten. Men då ber jag herr
Starbäck, att herr Starbäck ändå vill erinra sig, att lärarekåren vid
de allmänna läroverken fick sin lönereglering 1903, och att det var
då, som man första gången började göra afdrag för pensionsafgifter,
i afvaktan på den lag, som då förelåg i tryck från en kommitté.
Det är alltså naturligt, att icke kunde det råda någon okunnighet i
detta afseende hos nu ifrågavarande person i detta fall. Men det
är ju också naturligt, att enhvar tjänsteinnehafvare räknar som så,
att han får betydligt högre lön å den nya lönestaten, än han skulle
få, om han står kvar på den gamla staten. Under sådana förhållanden
är det också klart, att han ingår på den nya staten och
skaffar sig den högre lönen. Om det sedan fattas något i pensionsrätten,
så är det, tänker han, endast att ingå med en hemställan
till Riksdagen: Riksdagen håller icke så noga på bestämmelserna
— och så får han äfven pension. Så resonnera de. Och för resten,
om kammaren nu beslutar i enlighet med den kungl. propositionen,
är det alldeles naturligt, att statstjänarne draga sig från statstjänsten
och till det privata arbetet. Ty de tänka: vi kunna tjäna i tio å
femton år i privat tjänst och sedan gå vi tillbaka till statstjänsten,

9 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

så få vi i alla fall full pension. Om det är hälsosamt för det hela, £n9- lektorn

vet jag icke. ^ torn pension.

Nu kan det sägas här, att det är fråga om en skolman. Ja, (Förta.)

jag her att få säga, att jag sätter öfriga statstjänare lika högt som
skolmännen. De arbeta på sitt håll med samma trohet, nit och
skicklighet, som skolman göra. Men skolmännen säga, att de icke
velat träffas af pensionslagens bestämmelser om afkortad pension.

Det är naturligt att, om vi nu taga det steg, som man här
vill, får man icke opponera sig sedermera vid hvarje framställning,
som kommer i samma riktning, utan dessa framställningar skola
tillstyrkas med samma lätthet som här. Blott isen är bruten, så
blir lagen utan värde.

Herr Larsson i Lund: Herr talman! Då jag icke kunnat

underkänna de skäl, på hvilka utskottet stödt sitt afslagsyrkande,
har jag icke heller funnit mig böra anmäla reservation mot utskottets
hemställan, ehuru jag, redan då ärendet behandlades i utskottet,
helst skulle hafva önskat, att utskottet kunnat komma till ett annat
resultat än det nu föreliggande.

Jag vill därför nu begagna tillfället att meddela, att, ehuru
jag genom att icke reservera mig mot statsutskottets hemställan
gifvit mitt erkännande åt de skäl, på hvilka denna hemställan är
grundad, jag dock, efter de upplysningar, som här framkommit, och
icke minst på grund af de skäl af mera enskild natur, som herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet framhållit och
hvilka verkligen synas mig göra Kungl. Maj:ts framställning synnerligen
behjärtansvärd, kommer att gifva min röst för bifall till
Kungl. Maj:ts proposition.

Öfverläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gaf nu
propositioner först på bifall till utskottets hemställan och vidare på
afslag därå och bifall i stället till Kungl. Maj:ts framställning i
ämnet; och fann herr talmannen den sistnämnda propositionen vara
med öfvervägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid, i anledning
hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs denna voteringsproposition: Den,

som vill, att kammaren, med afslag å statsutskottets hemställan
i 48:de punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 11,
bifaller Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.

N.o 68. 10

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Omröstningen utvisade 87 ja men 101 nej, och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

Ang. pension Punkten 49, angående pension åt geologen L. E. Svedmark
åt geologen o o

L mar™1* Kungl. Maj:t hade under tionde hufvudtiteln föreslagit Riks dagen

medgifva, att geologen vid Sveriges geologiska undersökning
Lennart Eugéne Svedmark måtte från och med månaden näst efter
den, hvarunder han afginge från sin befattning vid undersökningen,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 3,600 kronor.

Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte medgifva, att geologen
vid Sveriges geologiska undersökning Lennart Eugéne Svedmark
finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han
aflinge från sin befattning vid undersökningen, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 3,000 kronor.

Vid denna punkt hade reservation afgifvits af herrar Hammarlund,
Starbäck och Larsson i Lund, hvilka föreslagit, att Kungl.
Maj:ts framställning måtte oförändrad af Riksdagen bifallas.

Efter föredragning af punkten lämnades ordet till

Herr Starbäck, som yttrade: Herr talman! Jag börjar på att
känna det nästan angeläget att he kammaren om ursäkt, för att jag tager
kammarens tid så mycket i anspråk och försöker att beveka kammaren
att taga statskassan i anspråk litet mer, än hvad utskottet
föreslagit. Men jag kan icke hjälpa det.

Här skall jag nu be att få endast i korthet hänvisa till det
betänkande, som föreligger, och hvilket jag förmodar, att herrarne
studerat i denna punkt, liksom i andra punkter, åtminstone där
reservation föreligger — man kan inte begära så mycket i denna
Riksdagens sena timme.

Hvad som särskilt är kännetecknande för statsgeologen Svedmark,
liksom äfven för den, som det är fråga om i nästa punkt,
är nu, bortsedt från den insats af utomordentligt godt arbete, som
de gjort, att deras lönestat är på extra stat, det vill säga att de
till följd däraf icke hafva rättighet till någon pension alls, utan
frågan därom i hvarje särskildt fall måste underställas Riksdagens
pröfning.

Nu har statsutskottet här föreslagit en pension på 3,000 kronor.
Men Riksdagen har flerfaldiga gånger förklarat, att statsgeologerna
äro att likställa med lektorerna vid rikets högre allmänna läroverk.
Och sedan en af mig vid 1906 års riksdag väckt motion af Riksdagen
förkastats, fingo de vid föregående års riksdag ett särskildt
extra tillägg, för att de i någon mån skulle blifva likställda med

Lördagen den 23 Maj, e. in.

11 N.o 68.

dessa lektorer. Hvad som är af vikt att härvidlag fästa sig vid
är, att vid bestämmandet af detta extra tillägg afdrogs en summa,
som skulle motsvara den pensionsafgift, hvilken de skulle komma
att erlägga vid eventuell lönereglering. Denna lönereglering är för
närvarande föremål för löneregleringskommitténs utredning. Det är
således frågan om: skall Riksdagen genom att här, på grund af
Kungl. Haj:ts framställning, tvinga dessa geologer, hvilka icke äro
arbetsföra, att kvarsitta, till dess de dels få sin lönereglering och
dels blifva pensionsmässiga enligt lagen, för att utaf dem utpressa
den sista möjligheten till arbete, som naturligtvis blir sämre, än
om det skulle utföras af en ny kraft, eller gifva dem en högre
pension än den, som nu föreslagits af utskottet? Det är i själfva
verket frågan. Och jag kan således, från denna rent statsutskottsliga
synpunkt, icke förstå annat, än att det är både rimligare och
äfven, enligt min mening, billigare, att staten gifver dem den pension,
som Kungl. Maj:t föreslagit, och får in friska och nya dugande
krafter i stället för dessa, som äro uttjänta, än att staten säger:
vi gifva icke mer; de få sitta kvar och göra arbetet så godt de
kunna.

Jag ber, herr talman, att på de nu i största korthet anförda
grunderna få yrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition.

Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Såsom herrarne finna af
det nu föreliggande utskottsbetänkandet, har jag icke deltagit i
detta ärendes behandling inom utskottet, men jag tror likväl, att
jag kan sätta mig in i de synpunkter, som för statsutskottet härvidlag
varit bestämmande. Enligt hvad af betänkandet framgår,
har Kungl. Maj:t här stödt sig på det fall, då pension beviljades
åt aktuarien Stolpe. Han fick vid sitt afskedstagande 3,600 kronor.
Han får likväl komma ihåg, att Stolpe då var betydligt äldre än
den person, Svedmark, hvarom här är fråga; han var nämligen
öfver 65 år gammal och hade äfven tjänstgjort betydligt längre än
sistnämnda person, hvarför han var fullkomligt berättigad till en
så hög pension. Om dessa båda haft-laglig pensionsrätt, så skulle
Svedmark ännu icke vara berättigad till pension, hvilket däremot
hade varit fallet med Stolpe, och därför ansåg man sig också böra
gifva honom den pension, som Kungl. Maj:t begärde. Nu har
utskottet vanligen brukat se till, om de personer, det i dylika fall
gäller, fullgjort allt hvad som erfordras för erhållande af högsta
pension, såsom i afseende å tjänstår och lefnadsår, och utskottet
har då funnit, att Svedmark icke fyller dessa fordringar, och därför
har också utskottet ställt sig på den ståndpunkt, som det i detta
fall intagit. Jag kan emellertid mycket väl fatta, att det är många
omständigheter, som tala för, att Svedmark bör få pension, såsom
den sjukdom han råkat i, men jag nödgas emellertid hålla på den
ståndpunkt, som utskottet här gjort gällande, och ber därför att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Ang. -pension
åt geologen,
L. E. Svedmark.

(Forts.)

N:o 68. 12

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Ang. pension
åt geologen
L. E. Snedmark.

(Forte.)

Herr Hammarlund: Herr talman! Den föregående ärade talaren
framhöll, att doktor Svedmark icke har rätt till pension. Nej,
formellt har han det icke. Men Riksdagen har genom sina föregående
beslut erkänt, att dessa tjänstemän skola i alla afseenden
likställas med lektorer vid rikets allmänna läroverk. Jag vill
erinra därom, att senast i fjol förelåg förslag till lönereglering för
dem, och då var det föreslaget, att deras begynnelselön skulle sättas
lika som lektorernas, det vill säga 4,000 kronor. Men på statsutskottets
hemställan beslöt Riksdagen att göra afdrag på detta
lönebelopp, ett afdrag såsom ersättning för pensionering. När
Riksdagen gjorde ett sådant afdrag, så har Riksdagen ju också
därmed erkänt, att Riksdagen skall pensionera dessa tjänstemän.
Om Riksdagen därför vill öfva rättvisa mot dessa två tjänstemän,
som anse att de böra afgå från sin tjänst, på grund af sjuklighet,
hör Riksdagen bevilja dem pension till det belopp, som Kungl.
Maj:t har föreslagit, nämligen 3,600 kronor.

Hvad särskildt doktor Holst angår, så skulle jag vilja framhålla,
att om han likställes med lektor, så skulle han, om han nu
afgår vid tidigare år på grund af sjukdom, få en pension utgörande
sl/35 af 4,000 kr., eller 3,543 kr., d. v. s. i rundt tal 3,600 kronor.
Jag hemställer då, om det är Riksdagen värdigt, särskildt med
hänsyn till det beslut, som vi fattade vid fjolårets riksdag, att nu
göra någon afprutning på dessa 3,600 kronor.

Om vi inte bevilja detta, hvad blir då följden? Ja, icke lida
de ifrågavarande tjänstemännen någonting därpå, men det är Sveriges
geologiska undersökning, som blir lidande, då den icke får de
krafter till sitt förfogande, som den behöfver. Dessa tjänstemän
komma då säkerligen att stanna kvar och göra hvad de kunna, men
då det är styrkt här, att de icke äro fullt tjänstbara, så hav undersökningen
inte de arbetskrafter till sitt förfogande, som kunde
vara önskligt.

Jag hemställer, herr talman, om bifall till reservationen,
hvilket är detsamma som Kung]. Maj:ts proposition.

Häruti instämde herrar Br allting, Nyström, Palme, Boven,
Wallis, Kjellén och Kjellberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Alfred
Petersson: Herr talman, mina herrar! Jag skall verkligen allvarligt
he kammaren att i detta fall bevilja den af Kungl. Maj:t
föreslagna pensionen, som reservanterna också här förorda. Jag
gör det ur ren klokhetssynpunkt, ur ren arbetsgifvarsynpunkt, såsom
den där talar å statens vägnar och i statens intresse. Det har
redan blifvit framhållet, och jag ber att ännu en gång få betona
det, att syftet med dessa propositioner gifvetvis är att bereda dessa
tjänstemän, som till följd af sjukdom blifvit invalider, möjlighet
att afgå från de tjänster, som de icke nu tillfyllestgörande kunna

Lördagen den 23 Maj, e. m.

13 N:o 68.

skota, och på det sättet bereda möjlighet att på deras platser sätta
fullgoda arbetskrafter. Jag tror, att hvilken arbetsgivare som
helst skulle handla ungefär på det sättet.

Denne doktor Svedmark, hvarom nu är fråga, har haft en
ögonsjukdom, grå starr — som handlingarna upplysa — sedan fem
år tillbaka, och synförmågan har allt mer och mer minskats, så att
alla de noggrannare arbeten, som varit honom ålagda, icke kunnat
på ett tillfyllestgörande sätt af honom fullgöras; och därför är anledningen
till denna ansökning, såsom han själf säger, hans afsikt
att, i hvad på honom berodde, icke förhindra, att hans befattning
måtte kunna handhafvas af en fullt arbetsför man. Det har sagts
af ett par föregående talare, tror jag, att om Svedmark icke kan
få denna pension af 3,600 kronor, så är det all anledning att tro,
att han sitter kvar och behåller sin lön, 5,400 kronor. Jag kan
icke påstå det bestämdt, men jag har all anledning att tro, att så
blir förhållandet, och jag har sä mycket mer anledning att tro det,
som jag vet, att denna person icke är i den ställning, att han kan
undvara den högre inkomst han möjligen kan få genom att sitta
kvar vid sin befattning, flan har nämligen tre barn, som ännu äro
— kan man säga — oförsörjda.

Jag her att i detta sammanhang för herrarne också få nämna,
att under de sista trettio åren har det vid Sveriges geologiska
undersökning funnits tre personer, som under längre tid suttit kvar
å sina befattningar med ständig tjänstledighet, därför att de icke
kunnat sköta sina tjänster. De ha begärt ledighet och fått sådan
och suttit kvar, en 3 år, en annan 2Vä år o. s. v. Två af dem
ha under större delen af tiden fått afstå 1/i af lönen. Skulle nu
Svedmark sitta kvar med tjänstledighet och afstå af de inkomster,
som han haft, eller 5,400 kr., så förstå herrarne, att hans
inkomster bli betydligt större än om han får en pension å 3,000 kr.
Äfven om han skulle afstå 73 af sina löneinkomster, så skulle de
återstående två tredjedelarne bli 3,600 kr., som Kungl. Maj:t här
föreslagit.

Den ärade ledamot af statsutskottet, som här har yrkat bifall
till statsutskottets hemställan, erkände också, att det kunde anföras
mycket goda skäl för Kungl. Maj:ts förslag, och sådana finnas äfven
efter mitt förmenande. Den ärade talaren gjorde en jämförelse
mellan detta fall och då geologen Stolpe fick pension samt erkände,
att denna senare fått 3,600 kr., men han sade, att detta hade
berott därpå, att Stolpe var så gammal, medan däremot Svedmark
icke fullt uppnått 65 år. Ja, mina herrar, det är verkligen så,
att Stolpe fick 3,600 kronor i pension. Detta var år 1900, och
han hade då uppnått de 65 åren och litet till. Men, mina herrar,
det förhållande, att Svedmark ännu icke uppnått 65 år, uppväges
icke det vid en jämförelse med fallet år 1900 däraf att vi nu stå
på eu helt annan nivå i afseende å löner och pensioner åt våra
tjänstemän, detta såsom en följd af de nya löneregleringarne? Om

Ang. petition
åt geologen
L. E. Svedmark.

(Forts.)

N:0 68. 14

Ang. pension
åt geologen
L. E. Svedmark.

(Forts.)

Lördagen den 23 Maj, e. m.

man gör denna jämförelse, kan jag icke finna annat än att den med
logisk konsekvens leder därtill, att Svedmark här bör ha den föreslagna
pensionen 3,600 kronor.

Jag ber verkligen herrarne att härvidlag votera, om så skulle
behöfvas, för detta högre belopp, så att den geologiska undersökningen
må få dugliga krafter i stället för dessa gamla invalider.

Herr Persson i Stallerhult: Herr Hammarlund påstod, att

statsutskottet här icke handlat rättvist. Jag undrar likväl, om man
kan begagna ett så starkt uttryck om, hvad utskottet här föreslagit.

Herr Hammarlund påstod vidare, att de personer, hvarom bär
är fråga, skola jämställas med lektorerna. Men det är att märka,
att de ännu icke äro jämställda med lektorerna; de ha nämligen
icke någon pensionsrätt. Hvad särskilt den person beträffar, hvarom
det i denna punkt är fråga, fick han under fjolåret ett lönetillägg,
så att han nu bär en aflöning af 5,400 kr., men man kan likväl
räkna med en aflöning af 5,500 kr., ty de 100 kronorna afdrogos
för viss orsaks skull. Då nu mannen i fråga endast har 31 tjänstår
och 62 lefnadsår, så skulle han ju enligt pensionslagen få så
mycket, som af utskottet nu föreslagits. Man har alltså här räknat
med pensionslagen. Jag kan sålunda icke finna annat, än att här
handlats fullt rättvist.

Herr Starbäck: Det förefaller mig likväl, herr talman, som

om det här vore så, att statsutskottet visserligen har formellt rätt,
men som om det redan vid föregående riksdag blifvit alldeles klargjordt,
att i och med detsamma man vid en tillfällig lönereglering
gjorde afdrag för pensioner, sådana som de borde vara, om tjänsterna
varit ordinarie, har väl Riksdagen därmed sagt, att innehafvarne af
ifrågavarande befattningar äro att likställa med dem, hvilka ha
samma löneförmåner, som de själfva eu gång skola få. Riksdagen
har här sagt, att man skall vid denna tillfälliga lönereglering afdraga
den summa, som en gång kommer att behöfvas för dessa
tjänsteinnehafvares pensionering, och då förstår jag icke, att det
resonemang, som här förts af statsutskottet, kan vara mera än
formellt riktigt. De nu ifrågavarande personerna äro likställda med
lektorerna vid de högre elementarläroverken — det har sagts och
erkänts i ord och handling, att de borde vara det — och då hemställer
jag: är det Riksdagen värdigt — för att använda ett gammalt
uttryck — att hålla på denna formalitet och icke här bevilja en
väl förtjänt pension till det högre beloppet?

Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, framställde
herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hemställan
och dels på bifall till Kungl. Majrts i ämnet gjorda framställning.
Herr talmannen förklarade sig finna den senare propositionen hafva

15 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

flertalets röster för sig, men då votering begärdes, uppsattes, justerades
och anslogs denna omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren med afslag å statsutskottets hemställan
i 49:de punkten af utskottets förevarande utlåtande n: 11
bifaller Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej.

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.

"V oteringen utföll med 92 ja men 103 nej, hvadan kammaren
bifallit utskottets hemställan.

Punkten 50.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 51, angående pensioner åt kartografförmannen F. G.

Bergman och kvinnliga ritaren H. M. C. Karlholm.

Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen medgifva, att kartograf- Angående
förmannen Frans Gustaf Bergman och kvinnliga ritaren vid rikets peflasfffle7f*
allmänna kartverk Hedvig Maria Carolina Karlholm måtte från och förmannen
med månaden näst efter den, hvarunder de afginge från sina be- &• Berg fattningar

vid kartverket, å rikets allmänna indragningsstat under
deras återstående lifstid uppbära årliga pensioner, Bergman till be- H^MJJ^Karllopp
af 2,670 kronor och Karlholm till belopp af 1,000 kronor. holm.

I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft en
inom Andra Kammaren af herr G. N. T. af Callerholm väckt
motion, n:o 172, däri föreslagits, att Hedvig Maria Carolina Karlholm
måtte beviljas pension å allmänna indragningsstaten till förhöjdt
belopp, motsvarande till henne nu utgående fast årsarfvode
från kartverket 1,500 kronor.

Utskottet hemställde, att Riksdagen med bifall till Kungl.

Maj:ts förevarande framställning och med afslag å herr af Callerholms
ofvannämnda motion i hvad den skiljde sig från nämnda
framställning, måtte besluta,

a) att kartografförmannen Frans Gustaf Bergman måtte från
och med månaden näst efter den, hvarunder han afginge från sin

N:o 68. 16

Angående
ptmioner åt
kartograf -förmannen
F. O. Bergman
ochkvinnliga
ritaren
E. M. C. Karlholm.

(Forts.)

Lördagen den 23 Maj, e. m.

befattning vid kartverket, å rikets allmänna indragningsstat under
sin återstående liftid uppbära en årlig pension af 2,670 kronor; samt

b) att kvinnliga ritaren vid rikets allmänna kartverk Hedvig
Maria Carolina Karlholm måtte från och med månaden näst efter
den, hvarunder bon afginge från sin befattning vid kartverket, å
allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en
årlig pension af 1,000 kronor.

Reservation hade beträffande mom. b) afgifvits af herrar Hammarlund,
StarbäcTc, Wildund, och Larsson i Lund, hvilka ansett,
att utskottet bort hemställa, att Hedvig Maria Carolina Karlholm
måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder hon afginge
från sin befattning vid kartverket, å allmänna indragningsstaten
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af
1,200 kronor.

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Efter föredragning af mom. b), anförde:

Herr af Callerholm: Herr talman! I likhet med en före gående

talare under aftonens lopp får jag be kammaren om öfverseende,
för att jag tager mig friheten taga dess uppmärksamhet i
anspråk en stund, men då jag såsom motionär i den föreliggande
frågan icke kunnat känna mig tillfredsställd med det beslut, hvartill
utskottet kommit, ber jag att i någon mån få framlägga skälen
för min motion och hvarför jag här icke kan instämma med statsutskottet
i dess hemställan.

Man kan ju säga, att det här gäller en mycket liten fråga;
det gäller ju endast en af de allra första kvinnliga arbetarna i
svenska statens tjänst, som efter 70 lefnads- och uppnådda 42 tjänstår
uu vädjar till Riksdagens nåderätt eller nådemakt för att i någon
mån sorgfritt kunna få tillbringa sina återstående lefnadsdagar.
Fröken Karlholm, hvars pension det nu gäller, inträdde 1866 i
ekonomiska kartverkets tjänst med en årslön af 500 kronor, hvilken
ökades så småningom, så att hon efter 23 tjänsteår lyckades komma
upp till ett belopp af 1,200 kronor årligen. Några år därefter, år
1904, hade hon hunnit upp till en lön af 1,400 kronor och 1907,
sista året af hennes verksamhet i kartverkets tjänst, nådde hon
upp till 1,500 kronor.

Hon kallas för ritare, och då är frågan den hvad hon i sådan
egenskap uträttat. Jo, hennes arbetsförteckning ter sig sålunda:
arealuträkningar, tabellariska förvandlingar, »kontroll och redaktionsarbeten»,
alla slag af korrekturläsning (kartor och beskrifningar),
siffergranskning, katalogisering, renskrifning, textning,

Lördagea den 23 Maj, e. m.

17 N.o 68

transportering, kopiering, kalkering, ritning äfven af så kallade
renovationer, färgläggning, komplettering af stomkarteblad, sammansättning
af kartor och restaurering af gamla kartor, färgläggning
och textning å kartor, afsedda att exponeras på världs- och inhemska
utställningar, m. fl. inom verket förekommande arbeten. Det är
således, som kammaren torde finna, ett vida mera kvalificeradt arbete
än det, som man fordrar af en vanlig ritare. Dessutom har hon
med den vanliga brist på förtänksamhet, som utmärkt kvinnan
synnerligast förr i världen, på öfvertid uträttat ofantligt mycket
arbete i kartverkets tjänst utan att tillgodoräkna sig någon ersättning
därför. En manlig tjänsteman vid kartverket, som pensionerades
i fjol, var nog försiktig att tillgodoräkna sig ersättning för
sitt eftermiddagsarbete. Detta renderade honom också, att denna
ersättning räknades med i det pensionsunderlag, efter hvilket hans
pension nu utgår. För egentligen icke mera arbete än hvad den
person, som det här gäller, uträttat i kartverkets tjänst, fick han
förhållandevis mycket högre pension just därför, att hans öfvertidsarbete
betalats af verket.

Utom detta arbete i kartverkets tjänst har fröken Karlholm,
som man torde finna af den kungl. propositionen, med intyg om
utmärkt skicklighet och noggrannhet utfört arbete vid generallandtmäterikontoret
och Sveriges geologiska undersökning, bland
annat för sistnämnda institutions deltagande i fyra världsutställningar.
De kartor, hvarmed Sveriges geologiska undersökning
briljerat vid fyra olika världsutställningar och som där väckt berättigadt
uppseende, ha dock i väsentlig mån fröken Karlholms
skicklighet att tacka för sin tillkomst.

Hennes belöning för detta har hittills varit några medaljer.
Vore det icke Sveriges Eiksdag värdigt att som en belöning gifva
henne en något så när sorgfri existens under hennes ålderdomsdagar?
Hon har i sin ansökan begärt att få behålla hela sin lön från kartverket,
1,500 kronor. Chefen för kartverket har förklarat, att
enligt den grundsats, som förut varit tillämpad, ville han tillstyrka
80 procent af lönen eller 1,200 kronor. Däremot har statskontoret
erinrat, att denna grundsats, 80 procent af lönen, på senare tiden
blifvit frånträdd, och att man icke har beviljat mer än två tredjedelar
af lönen. Det skulle här bli 1,000 kronor, hvilket belopp
statskontoret för sin del tillstyrkt. Föredragande departementschefen
yttrar därom, att »hvad särskildt beträffar fröken Karlholm,
har hon i ovanligt lång tid tjänstgjort vid kartverket mot jämförelsevis
obetydligt arfvode och såväl därvid som vid utförandet
af andra arbeten för statens räkning erhållit utmärkta vitsord».

Jag tycker, att man däri kan förmärka en underström af önskan
att värdesätta fröken Karlholms arbete i statens tjänst så högt som
möjligt, men det är å andra sidan mycket beklagligt, att departementschefen
då måst följa de principer, som uttalats af de närmast
underordnade myndigheterna. Jag hyser dock den förhoppningen,
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 68. 2

Angående
peniioner åt
kartograf -förmannen
F. G. Bergman
och hvina
liga ritaren
IL M. C. Karl
halm.
(Forts.)

N:o 68.

Angående
pensioner åt
kartograffOrmannen

F. Q. Bergman
och kvinnliga
ritaren
II. M. C. Karlholm.

(Ports.)

18 Lördagen den 23 Maj, e. m.

att han icke skall motsätta sig, om Andra Kammaren ville besluta
en förhöjning af beloppet.

Från statsutskottets beslut att tillstyrka en pension af 1,000
kronor äro fyra medlemmar af skiljaktig mening, och de föreslå ett
belopp af 1,200 kronor. Vid sådant förhållande kan det icke falla
mig in att vidhålla det förslag jag framburit i min motion om en
pension på 1,500 kronor, utan jag ansluter mig till reservanternas
hemställan. Härför talar ytterligare, att Riksdagen i fjol anslog
ett belopp af 1,000 kronor att från och med i år komma de vid
ekonomiska kartverket tjänstgörande till del, och af detta belopp
skulle enligt förelagda intyg fröken Karlholm erhållit 200 kronor.
Hade hon sålunda icke förr än nästa år sökt pension, skulle hon
haft att beräkna pension efter 1,700 kronor i stället för efter 1,500,
och alltså hade hon efter den beräkningen varit berättigad till ett
pensionsbelopp af 1,133 kronor eller ytterst obetydligt mindre än
hvad reservanterna föreslagit.

Vid sidan af sin egentliga verksamhet har hon nedlagt ett
mycket förtjänstfullt arbete på andra områden såväl inom som utom
landet, och då man besinnar, att, sedan pension beviljats en annan
kvinnlig ritare vid kartverket, hvilket antagligen kommer att ske,
någon fråga om pension åt en dylik ritare icke vidare kan komma
före under de närmaste trettio åren, synas mig starka skäl tala för
ett bifall till reservanternas hemställan, hvadan jag tillåter mig,
herr talman, att yrka på bifall till densamma.

I detta anförande instämde herrar Persson i Tällberg, Höjer,
Kjellberg, Branting, Starbäck och Wildund.

Herr Pehrsson i Akarp: Herr talman! I denna fråga har

utskottet tillstyrkt hvad Kungl. Maj:t och statskontoret föreslagit
och, såvidt jag känner, har det väl heller icke förekommit, att man
från utskottets sida i en pensionsfråga gått längre än Kungl. Maj:t.

Jag vill icke bestrida, att fröken Karlholm förrättat sitt arbete
med särskildt nit och särskild skicklighet. Het framgår såväl af
motionen som äfven af vissa utlåtanden, som förekomma i den
kungl. propositionen. Men det är väl i alla fall en omständighet,
som man i regel icke kan taga hänsyn till, då det gäller att bevilja
en pension. Ty då skulle man — genom att låta det nit och
den skicklighet, hvarmed en pensionstagare skött sin tjänst, vara
afgörande för pensionsbeloppets storlek — komma till många olika
grader härvidlag, då det väl knappast är tänkbart, att alla tjänstemän,
som tillhöra samma grupp, i detta afseende äro fullkomligt
likställda.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten vid, att det är tvenne
pensionstagare det här är fråga om, herr Bergman och fröken Karlholm.
Och för båda äro pensionsbeloppen beräknade efter samma
grund, nämligen till två tredjedelar af den lön, som de åtnjutit i

19 N.o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

ämbetsverket. Beviljar nu Riksdagen ett högre belopp för fröken
Karlholm, än det Kungl. Maj:t föreslagit, göra vi egentligen orätt
mot Bergman. Då borde ju ockå han kommit upp till en högre
siffra.

Af dessa skäl anhåller jag att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts
förslag.

Herr Hammarlund: Herr talman! Gentemot den föregående
talaren, som försvarade utskottets hemställan, vill jag framhålla
särskildt två skäl, som göra, att kammaren bör bifalla reservationen.

I fjol beviljades en pension af 1,000 kronor åt en kvinnlig
ritare och därför är nu föreslaget samma belopp åt fröken Karlholm.
Men det är att märka, att hon under större delen af sin långa
tjänstetid sysselsatts med högre kvalificeradt arbete och haft att
utföra förtroendeuppdrag. Då är det väl i sin ordning, att hon
får en något högre pension än den, som tilldelades en vanlig ritare
i fjol.

Det andra skälet är det myckna öfvertidsarbete hon utfört och
annat arbete, som hon haft för statens räkning. I fjol beviljade
Riksdagen en pension åt en gravör Heriin, som hade en lön af
2,200 kronor och i inkomst för betingsarbete 2,000 kronor, hvilket
gör sammanlagdt 4,200 kronor. Man beräknade pensionen till
ungefär 70 procent däraf och tilldelade honom 2,800 kronor. Om
man gör på samma sätt här i fråga om fröken Karlholm, får man
alltså sammanräkna hennes lön, som är 1,500 kronor, och inkomster
för andra arbeten åt statsinstitutioner, eller omkring 500 kronor,
alltså sammanlagdt 2,000 kronor. 70 procent däraf är 1,400 kronor.
Då må det väl icke vara för mycket med den pension, som reservanterna
sätta i fråga, eller 1,200 kronor. Det är för öfrigt det belopp,
som kartverkets chef föreslagit.

Härtill kommer utom mycket annat, att hennes verksamhet i
statens tjänst varit både maktpåliggande, omfattande och af framstående
beskaffenhet. Af de många fördelaktiga intyg, som gifvits
henne, skall jag endast åberopa tvenne, båda af chefer för Sveriges
geologiska undersökning. Professor Torell säger, att hon verkställt
»lavering och textning å större bergartskartor, utställda å världsexpositionen
i Paris, och utfört dessa arbeten med utmärkt skicklighet,
noggrannhet, stor flit och ovanlig arbetsförmåga». Och nuvarande
chefen för Sveriges geologiska undersökning, professor
Andersson, intygar, att hon »på från sin befattning vid Rikets allmänna
kartverk lediga tid utfört kartritnings-, färgläggnings-, rubricerings-
och andra textningsarbeten för såväl inhemska som för
världsexpositioner i Wien, Filadelfia, Paris, Chicago, samt ock för
andra ändamål», och han tillägger, att »det är ett nöje att vitsorda
den framstående skicklighet och noggrannhet, hvarmed dessa mången
gång maktpåliggande arbeten blifvit utförda».

Angående
pensioner åt
kartografförmannen

F. 6. Bergman
ochkvinn
liga ritaren
II. M. C. Karl
halm.
(Forts.)

N:o 68. 20

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Angående
pensioner åt
kartografförmannen

F. 6. Bergman
och kvinnliga
ritaren
H. M. C. Karlholm.

(Ports.)

Det är, jag ber att få framhålla det, icke annat än rättvist,
att Riksdagen gifver ett särskildt erkännande för en ovanligt lång
och gagnande verksamhet i det allmännas tjänst, en verksamhet
under många år utöfvad med högst dålig aflöning. Här gäller det
en föregångerska för det kvinnliga arbetet på detta område. Åtskilliga
af de kartverk, som på världsutställningar varit utställda
och skaffat det svenska namnet heder och väckt uppmärksamhet,
ha utförts af denna kvinna, för hvars återstående dagar Riksdagen
nu skulle sörja. Låtom oss göra detta på ett Riksdagen värdigt
sätt! Jag hemställer om bifall till reservationen.

Herr Larsson i Lund instämde häruti.

Herr Palme: Herr talman! Den, som i våra dagar går in på
ett kontor, en bank, ett försäkringsbolag eller ett ämbetsverk, fäster
sig icke så mycket vid, att där sitta många kvinnliga arbetare,
hvilka utföra ett träget och troget arbete och gjort så i många år,
och än mindre tänker han på, att för femtio år sedan det nästan
var en styggelse att ens föreställa sig en kvinnlig arbetare inom
dessa områden. Det har varit ett långvarigt och ihärdigt arbete,
som har utförts af dessa kvinnor, innan de kunde få fördomarnes
skrankor att ramla och innan de kunnat komma dit, hvarest man
nu i detta afseende befinner sig. I främsta rummet gäller detta de
kvinnor, hvilka hafva varit de ursprungliga banbryterskorna på
detta område. Om man nu erkänner — och det föreställer jag mig,
att vi i allmänhet erkänna — om man alltså erkänner, att det har
varit till samhällets gagn, att kvinnor på detta vis hafva ryckt in
på dessa arbetsfält, så måste man ock rikta ett särskildt tack till
de kvinnor, som varit föregångare och banbrytare på detta område,
och visa dem en särskild hedersbetygelse.

En af dessa banbrytare har varit den kvinna, hvilken det nu
på hennes ålderdom gäller att pensionera. Hon har sedan 42 år
ägnat sin tjänst åt rikets allmänna kartverk. Hon har därunder
genom utförda kartor och andra arbeten här i Sverige och annorstädes
vunnit ett tiotal pris och åtskilliga medaljer, hon har bidragit
till Sveriges ära vid flere utställningar i främmande länder
och det är allt skäl, synes det mig, att vi ägna henne heder och
tack. Hon började sin tjänst med 300 kronor i lön om året;
efter ett par år erhöll hon 360 kronor, men det dröjde 19 år,
innan hon nådde upp till 1,000 kronors lön, och först efter
41 år fick hon 1,500 kronors lön. 300 kronors lön — det är
hvad vi nu gifva en kontorspojke, en springpojke på våra kontor;
1,500 kronor i lön — det är hvad en ung flicka har i lön
efter att hafva tjänat några år på ett kontor. Och denna
gämla ärevördiga dam, nu 70-årig, har tjänat 42 år, innan hon
kommit därhän! Jag föreställer mig, att Ändra Kammaren skulle

21 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

hedra sig själf genom att nu hedra henne och ägna henne detta
tack.

Jag ber att få yrka bifall till reservantens förslag.

Med herr Palme förenade sig herr Wallis.

Herr Carl Persson i Stallerhult: Det har talats så mycket
om denna kvinnliga ritare vid rikets allmänna kartverk samt att det
icke skulle vara nog att bevilja henne den pension, Kungl. Maj:t
har föreslagit och utskottet tillstyrkt. Det förundrar mig dock, att
man icke inom motionstiden upptäckt, att det finnes en annan
kvinnlig ritare vid kartverket, Anna Sofia Westberg, för hvilken
man endast har föreslagit 400 kronor, och denna kvinna är likväl
sjuklig och eländig och ur stånd att försörja sig. I fråga om henne
finnes icke någon reservation afgifven i syfte att öka hennes pension.
Och henne anse herrarna kunna draga sig fram med 400 kronor!
Ingen har ägnat sin uppmärksamhet häråt och framhållit, att hon
borde blifva bättre tillgodosedd än hvad det kungl. förslaget innebär.
Här har man i stället en annan kvinnlig ritare, som man
uteslutande ordar om, och för hennes skull glömmer man den, som
jag nu har talat om. Låt vara det hon har 600 kr. från annat
håll, så kommer hon likväl ej högre än till 1,000 kr.

Herr af Callerholm: Med anledning af den senaste talarens
yttrande vill jag endast be att få erinra därom, att den person han
omnämner har en pension på 600 kronor på ett annat håll, så att
hvad henne angår är det faktiskt fråga om en summa på 1,000
kronor.

Efter det öfverläggningen härmed förklarats afslutad, framställdes
af herr talmannen propositioner på först bifall till utskottets
hemställan och sedan bifall till den vid momentet fogade
reservationen; och fann herr talmannen den förstnämnda propositionen
vara med öfvervägande ja godkänd. Emellertid begärdes
votering, hvarför nu uppsattes, justerades och anslogs en så lydande
veteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i 51:a punkten mom. b af utskottets förevarande utlåtande n:o 11,
röstar

Ja;

Angående
pentioner åt
kartografförmannen

F. O. Bergman
och kvinnliga
ritaren
H. M. C. Karlholm.

(Forts.)

Den, det ej vill, röstar

N:0 68.

22

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Ang. pension
åt f. landtbruksskoleföreståndaren

I. Nauclér.

Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit den vid momentet fogade reservationen.

Omröstningen utvisade 111 ja mot 87 nej; och hade alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallits.

Punkten 52.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 53, angående pension åt landtbruksskoleföreståndaren
I. Nauclér.

Uti två särskilda, sinsemellan lika lydande motioner, nämligen
motionen inom Första Kammaren n:o 33 af herr G. A. Berg m. fl.,
och motionen inom Andra Kammaren n:o 62 af herr C. G. Johansson
i Aflösa, hade sammanstämmande föreslagits, att Riksdagen
ville besluta tilldela förre landtbruksskoleföreståndaren Ivan Nauclér
för hans återstående lifstid ett årligt lifstidsunderstöd af 2,000
kronor att utgå från och med början af år 1908.

Utskottet hemställde, att herrar Bergs m. fl. och Johanssons i
Aflösa förenämnda motioner icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Sedan utskottets hemställan föredragits yttrade:

Herr Johansson i Jönköping: Herr talmani Då jag är en

bland undertecknarne af den i nu föredragna punkt afstyrkta motionen,
ber jag att få yttra några ord med anledning af densamma.

Motionärerna hafva begärt en pension för förre landtbruksskoleföreståndaren
Ivan Nauclér. Denne man har i icke mindre än 30
år skött antydda befattning och detta med de allra bästa vitsord,
hvilka i samband med motionen hafva företetts. Att hans verksamhet
har varit synnerligen framstående, framgår bl. a. däraf, att
han på sin tid ensam, med särskilt tillstånd af Kung! Maj:t, vid
sin landtbruksskola upprätthöll en högre elevkurs, i följd hvaraf
frukterna af hans verksamhet icke sträckt sig blott till det län,
hvarest landtbruksskolan var förlagd, utan till vidt skilda delar af
landet. I fråga om andra grenar af landtbruket, inom hvilka han
på ett banbrytande sätt verkat, ber jag få nämna, att han var en
af dem, som först ifrade för förädlandet af boskapsraserna. Hans
gård var ett afvelscentrum för Ayreshirerasen, innan andra sådana
afvelscentra funnos inom landet, och han upptog också den verksamhet
i afseende på mossodlingen och mosskulturen, som sedan
fortsattes inom Jönköpings län af de på detta område så högt förtjänta
männen von Feilitzen och Robert Tolf.

Nu är denne man 83 år gammal och har på sin ålderdom råkat

Lördagen den 23 Maj, e. m.

23 N:o 68.

i ekonomiskt betryck. Han har numera icke något annat att uppe hålla

sig med iin det lilla han kan förtjäna med revision och räken- bruhiikole skapsgranskningar

hos privata företag. Jag ber herrarna lagga märke föreståndaren,

till denna belägenhet; det är fråga om eu man, som har bakom sig I. Nauclir.

en lång verksamhet i svenska landtbrukets tjänst, och som nu vid i or

83 år står utblottad på andra tillgångar än dem, han genom eget

arbete kan skaffa sig.

Utskottet har afstyrkt motionen. Det säger dock, att det finns
åtskilliga omständigheter, som tala för beviljandet af den begärda
pensionen. Hvarför utskottet icke kunnat tillstyrka densamma, beror
på två omständigheter. För det första säger utskottet, att mannen
aldrig varit i statens tjänst, och vid sådant förhållande skulle vidare
ett bifall till motionen kunna draga med sig betänkliga konsekvenser.
Naturligtvis hafva dessa skäl en viss giltighet från statsutskottets
synpunkt. Jag kan dock icke underlåta att påpeka, att den antydda
principen icke alltid varit bestämmande för Riksdagen. Jag nämnde
nyss von Feilitzen och Robert Tolf, hvilka fortsatt en del af den
verksamhet, som Ivan Nauclér började. Ingen af dem hade anställning
i statens tjänst, utan de verkade inom enskilda föreningar
alldeles som Nauclér. Men Riksdagen ansåg deras verksamhet så
förtjänstfull, att, äfven om de själfva icke fingo pension, de bortgingo
nämligen midt under sin verksamhet, så beviljades dock sådan
till änkorna på grund af den verksamhet, som deras män hade utöfvat,
visserligen icke i statens tjänst men till landtbrukets fromma
och i statsunderstödda anstalters tjänst. Jag tillåter mig äfven att
erinra, hurusom Riksdagen beviljat anslag till Rösiö, hvilken icke
heller står i statens tjänst, men som arbetar för jordbrukets främjande.

I betraktande häraf kan jag icke finna, att något hinder föreligger
för Riksdagen att bevilja pension åt denne gamle man, som verkat
för samma uppgift som Feilitzen, Robert Tolf och Rösiö. Då von Feilitzen
och Robert Tolfs efterlefvande hustrur fått pension, synes
mig konsekvensen snarare tala för än mot att äfven denne man,
som utöfvat en allmängagnande verksamhet af samma slag, af Riksdagen
tillgodoses med en liten pension i sin lefnads allra sista skede.

Jag skall icke besvära kammaren med någon votering i frågan, men
jag tillåter mig att å denne 83-årige mans vägnar och med åberopande
af hans långa och väl vitsordade verksamhet i landtbrukets
tjänst rikta en vädjan till landtbrukets utöfvare här i kammaren,
om icke kammaren ville bidraga till att göra de sista dagarna i denne
mans lif något ljusare än de måste bli, om han skall släpa fram
dem med de mycket inskränkta tillgångar, som han vid en så framskriden
ålder med eget arbete kan förskaffa sig.

Jag hemställer därför, herr talman, om afslag på utskottets
hemställan och bifall till motionen.

Häruti instämde herrar Hazén, Johansson i Aflösa, Sjöberg,

Danielsson och Lindgren i Oskarshamn.

N:o 68. 24

Ang. pension
åt f. landtbruksskoleföreståndaren

I. Naixclir.
(Forts.)

Ang. anslag
för tidigare
pensionering
af afskedadt
indelt manskap.

(F orts.)

Lördagen den 23 Maj, e. in.

Herr vice talmannen: Herr talman! Det är neder viss
tvekan som jag vågar säga ett par ord i denna fråga, därför att vid
föregående punkt uttalats från ett visst håll i kammaren de orden,
att det icke vore kammaren värdigt att neka sitt bifall. Emellertid
håller jag före att denna fråga icke hör afgöras ensamt på grund
af den känslostämning, som synes komma att göra sig gällande.

Här kan man icke åberopa sig på, att det gäller en person,
som har varit anställd i statens tjänst och därför skulle erhålla
statspension. Förut har man hållit noga på, att man icke skulle
bevilja pensioner till andra än dem, som nedlagdt sitt arbete och
sin kraft för det allmänna. Talaren på jönköpingshänken gjorde
jämförelse mellan denne person, för hvilken pension nu ifrågasättes,
och Per Jönsson Rösiö, men den jämförelsen lär väl icke vara
fullt hållbar, ty såvidt jag vet har Rösiö ännu icke fått någon
statspension, utan hittills blott en gratifikation för en gång. Jag
får anhålla om bifall till utskottets afstyrkande hemställan.

Vidare anfördes ej. Efter af herr talmannen gifna propositioner
å de under öfverläggningen framställda yrkandena bifölls utskottets
hemställan.

Punkterna 54—59.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 60, angående anslag för tidigare pensionering af afskedadt
indelt manskap.

Uti förevarande hufvudtitel hade Kungl. Maj:t föreslagit, att
för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, i enlighet
med de af Kungl. Haj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda
grunder, måtte å extra stat för år 1909 anvisas ett förslagsanslag
å 40,000 kronor, att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa.

I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft en
inom andra Kammaren väckt motion, n:o 56, däri herr C. F. Vahlquni
hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för beredandet
af underhåll på expektans från Vadstena krigsmanshuskassa
åt indelt manskap efter minst 20 tjänstår.

Utskottet hemställde,

a) att Riksdagen måtte för tidigare pensionering af afskedadt
indelt manskap, i enlighet med de af Kungl. Maj:t med 1905 års
lagtima Riksdag bestämda grunder, å extra stat för år 1909 anvisa
ett förslagsanslag å 40,000 kronor att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa;
samt

25 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

b) att herr Vahlquists ofvanberörda motion icke måtte vinna
Riksdagens bifall.

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Efter föredragning af mom. b) yttrade

Herr Vahlquist: Herr talman, mina herrar! Som herrarna
af utskottets utlåtande finna, har jag i Riksdagen väckt en motion,
i hvilken jag hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder
för beredandet af underhåll på expektans från Vadstena
krigsmanshuskassa åt indelt manskap efter minst 20 tjänstår.»

Utskottet har icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionen,
utan afstyrkt densamma på den grund att, såsom utskottet säger,
»Kungl. Maj:t uppdragit åt sakkunniga personer att verkställa utredning
om och uppgöra förslag till förbättrad pensionering af såväl
hädanefter afgående pensionsberättigadt som ock redan pensioneradt
indelt manskap vid armén och flottan, och resultatet af denna utredning
synes böra afvaktas, innan vidare åtgärder i det af motionären
angifna syfte vidtagas».

Som kammaren finner, har således utskottet icke haft något
att invända mot det berättigade i min motion. Men jag vill framhålla,
att, huru än denna utredning, som utskottet påpekat, utfaller,
så kommer den naturligtvis icke att afhjälpa de olägenheter, som
förefinnas för dessa gamla soldater, hvilka jag och säkert många
med mig, med de fordringar, som nu ställas på en man i ledet,
icke kunna anse fältdugliga vid den ålder, då de uppnått 20 tjänstår.
Den utredning, som utskottet framhållit, kommer icke att afhjälpa
olägenheterna för dem, som i min motion afses; ty den utredningen
rör en helt annan sak.

Jag vill samtidigt framhålla, att ifrån alla de regementen här
i landet, vid hvilka indelta soldater ännu finnas kvar, till mig, och
jag gissar också till andra af kammarens medlemmar, hafva ingått
vördsamma framställningar just om, att det måtte beredas dessa
soldater en sådan möjlighet, som jag i min motion föreslagit, så att
de efter 20 tjänstår må vid en viss lefnadsålder kunna få något
understöd på sin ålderdom från Vadstena krigsmanshuskassa.

Redan 1904 väcktes samma motion, och den blef då af utskottet
afstyrkt och af Riksdagen afslagen. 1905 upptog jag den
åter. Den var äfven då afstyrkt af statsutskottet. Riksdagen afslog
visserligen motionen, men denna kammare biföll den.

Det skulle därför förefalla ganska märkvärdigt, om icke åtminstone
Andra Kammaren skulle bifalla motionen i dag. Det skulle ju
vara att frånträda ett så nyligen som för tre år sedan fattadt beslut.

Ang. anslag
för tidigare
pensionering
af afskedadt
indelt manskap.

(Forts.)

N:o 68. 26

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Ang. anslag
för tidigare
pensionering
af afskedadt
indelt manskap.

(Forts.)

Herrarna kunna också mycket väl fatta, hvilken förstämning det
ytterligare skulle väcka hos dessa gamla indelta soldater, om de
icke finge se, att Andra Kammaren står kvar på sin gamla ståndpunkt,
nämligen den af år 1905, och visar att kammaren vill göra
något för dem.

Det kan ju icke vid denna riksdag blifva någon skrifvelse af,
ty Första Kammaren har redan antagit utskottets hemställan; men
jag hoppas ändå, att denna kammare måtte bifalla motionen.

Jag skulle ju kunna tillägga åtskilligt mer; men jag tror icke,
att det behöfver framhållas några vidare skäl för det berättigade i
min hemställan; ty det hafva nog kammarens ledamöter redan funnit
såväl af min nu föreliggande motion som kanske ännu mera af
de två föregående motionerna, till hvilka jag i min senaste motion
hänvisat. Jag vill därför icke trötta kammaren längre, utan hoppas,
att kammaren skall antaga motionen, till hvilken jag yrkar bifall.

Häruti instämde herrar Ericsson i Ofvanmyra, Nordström,
Ericsson i Vallsta och Thavenius.

Vidare yttrades ej. Herr talmannen gaf nu propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan i förevarande moment och dels
på bifall till den i ämnet väckta motionen; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen hafva flertalets röster för sig. Votering
begärdes emellertid, i anledning hvaraf nu uppsattes, justerades och
anslogs denna voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i 60:e punkten mom. b) af utskottets förevarande utlåtande n:o 11,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit den i ämnet väckta motionen.

Omröstningen utvisade 76 ja men 108 nej, hvadan kammaren
bifallit den i ämnet väckta motionen.

Punkterna 61 och 62.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

27 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

§ 2.

Föredrogos hvart för sig statsutskottets utlåtanden:

n:o 161, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

gäldandet af tillfälliga kostnader för underlättande af manskapsrekryteringen
vid armén;

n:o 162, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärder för underlättande af manskapsrekryteringen vid flottan och
kustartilleriet;

n:o 163, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

lönereglering för flottans pensionskassas tjänstemän och vaktmästare;
och

n:o 164, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

öfverlåtelse till fångvården af den under domänstyrelsens förvaltning
bibehållna delen af Svartsjö kungsladugård jämte lägenheterna Hästbryggan
och Färjestaden i Sånga socken och Stockholms län.

Kammaren biföll hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 3.

Härnäst fanns å föredragningslistan upptaget statsutskottets
utlåtande n:o 165, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarrätten.

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Efter föredragning oi mom. b) yttrade

Herr Widén: Herr talman! I afseende på tjänstgöringstiden
skall jag be att få hemställa till kammaren om en liten ändring.
Kungl. Haj:t har föreslagit, att från bestämmelsen om 6 timmars
arbetstid å tjänsterummet skulle undantagas presidenten och kammarrättsråden.
Härtill har utskottet sedermera lagt äfven revisionskommissarierna
och advokatfiskalen. Hvad revisionskommissarierna
beträffar, är detta alldeles riktigt, emedan, enligt hvad Kungl. Maj:t
föreslagit och utskottet hiträdt, dessa i afseende på tjänstgöringen
skulle blifva likställda med kammarrättsråden. Hvad åter advokatfiskalen
beträffar, är det icke riktigt att undantaga honom, och utskottet
har icke heller härför angifvit några närmare skäl. Skulle
man undantaga advokatfiskalen i kammarrätten, borde också advokatfiskalen
i kammarkollegium undantagits, men detta har icke skett.
Icke heller hafva andra fiskaler, som äro likställda med advokat -

Ang. reglering
af löneförhållandena
m. m.
vid kammarrätten.

N:o 68. 28

Lördagen den 23 Maj. e. m.

Ang.reglering fiskalen i kammarrätten, t. ex. landtmäterifiskalen, blifvit undanUndena^m^m
tågna från denna bestämmelse. Skulle kammarrättens advokatfiskal
vid kammar- undantagas, komme man alltså konsekvent till rätt många undantag.
rätten. Jag hemställer därför, att kammaren måtte besluta, att orden »och

(Forts.) advokatfiskal» skola uteslutas och att man sålunda endast gör

undantag med afseende på presidenten, kammarrättsråden och revisionskommissarierna.
En sådan uteslutning har förut redan beslutats
i Första Kammaren, och Andra Kammaren skulle sålunda i denna
del endast fatta samma beslut.

Medan jag har ordet ber jag ock att få föreslå äfven en annan
ändring, dock endast beträffande utskottets motivering. Löneregleringskommittén
har, som bekant, föreslagit vissa förenklingar i arbetssätt
m. m., däribland äfven i afseende på en förenklad instansordning.
Af de mål och ärenden, beträffande hvilka en förenklad instansordning
föreslogs, voro äfven taxeringsmålen. Kammarrätten motsatte
sig emellertid hvad löneregleringskommittén beträffade dessa
mål föreslagit, och statsrådet, såväl som utskottet, har anslutit sig
till kammarrättens mening. Jag vill icke upptaga detta spörsmål
till behandling utan vill gifva utskottet rätt- däruti, att det bör vara
som det är, åtminstone tills vidare. Jag skall endast hemställa, att
den passus i motiveringen på sid. 101, som innefattar utskottets
yttrande i den delen, måtte blifva något ändrad. Utskottet skrifver:

»Utskottet, som i allo biträder hvad af departementschefen till
stöd för denna hans åsikt anförts, får alltså uttala sin förväntan,
att de skattskyldige allt fortfarande bibehållas vid sin rätt att genom
besvär öfver ämbetsverkets beslut i mål af förevarande beskaffenhet
få målet underkastadt Ivungl. Majrts pröfning och slutliga afgörande.»

Jag vill icke föreslå någon ändring i sak af hvad utskottet
hemställt, men då utskottet, såsom mig synes, en smula »saltat» sitt
yttrande och antydt att löneregleringskommittén icke bort röra vid
detta, hvilket klander jag tycker att löneregleringskommittén icke
gjort sig förtjänt af, vågar jag hemställa, att motiveringen ändras
till denna: »utskottet biträder i allo hvad af departementschefen

till stöd för .hans åsikt anförts.» Detta utsäger ju alldeles nog
hvad man vill, helst Riksdagen själf är beslutande häruti; och det
är endast den ändringen jag vill föreslå.

Herr Persson i Tällberg: Herr talman! Hvad beträffar advokatfiskalens
ställning tror jag, att herr Widéns mening är fullkomligt
riktig, och jag skall därför be att få instämma med honom. Äfven
beträffande motiveringen kan jag vara med om det slut, hvartill han
kommit men med betonande af riktigheten af det uttalande som
utskottet här gjort. Då jag tror, att man har full garanti för att
dessa mål i alla fall komma att dragas under Kungl. Maj:ts pröfning
och att kammarrätten sålunda icke beträffande dem kommer
att blifva sista instans, kan jag gärna gå med på den ändring i
motiveringen, som herr AYidén förordat.

29 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Herr Starbäck: Herr talman! Ja, herr talman, jag får verkligen
säga, att jag till stor del kan instämma uti de två föregående talarnes
anförande. Men då jag icke kan finna annat än att utskottets
motivering är ganska lämplig, tillåter jag mig helt enkelt att yrka
bifall till densamma.

Herr Widén: Herr talman! Jag vill än en gång betona, att
genom den af mig föreslagna ändringen i motiveringen någon ändring
i sak icke skulle komma att ske. Utskottets utlåtande blir
ju i alla fall fullt tydligt. Emellertid tycker jag, att det kan vara
onödigt att på detta vis »salta» yttrandet mot löneregleringkommitténs
förslag. Jag tycker icke att kommittén gjort sig förtjänt af
ett sådant klander; och meningen är ju icke att söka åstadkomma
något uttalande i sak eller nu göra opinion mot att beskattningsmålen
skola få gå till Kungl. Maj:t. Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr vice talmannen: Herr talman! Jag skall endast be

att få biträda herr "Widéns yrkande.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, förklarade
herr talmannen, att han, sedan samtliga momenten i utskottets hemställan
blifvit afgjorda, komme att framställa proposition å herr
Widéns yrkande, såvidt det anginge motiveringen; och biföll häruppå
kammaren efter af herr talmannen nu gifna propositioner utskottets
hemställan i mom. b) med den af herr W idén föreslagna
ändringen däri.

Mom. c) — e).

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Efter af herr talmannen härefter gifna propositioner godkände
kammaren utskottets motivering med den ändring däruti, som föreslagits
af herr Widén.

§ 4-

Till öfverläggning förelåg vidare statsutskottets utlåtande n:o
166, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
att af det för år 1909 beviljade polisanslaget använda visst
belopp under år 1908.

Med tillstyrkande af en till Riksdagen aflåten proposition, n:o 220,
hemställde utskottet, att Riksdagen måtte medgifva, att Kungl. Maj:t
af det på extra stat för år 1909 beviljade förslagsanslag af 350,000
kronor till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet

Ang. reglering
af löneförhållandena
m m.
vid kammarrätten.

(Forts.)

Ang. anslaget
till särskild
polisstyrka
på landet.

N:o 68. so

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Ang. anslaget
till särskild
polisstyrka
på landet.

finge redan för år 1908 använda, utöfver livad förut äskats, ett
belopp af 50,000 kronor för det med anslaget afsedda ändamål.

Efter föredragning af utskottets hemställan yttrade:

Herr Branting: Herr talman! Departementschefen motiverar
den öfverflyttning, som här föreslås af en del af det för år 1909
beviljade anslaget till att kunna användas redan år 1908 på det
helt visst för hela kammaren tilltalande sättet, att det sker för att
i möjligaste mån undvika att för stillande af slika oroligheter använda
militärmakt. Jag tror vi alla kunnat vara ense om, att ett
sådant syfte är i högsta grad erkännansvärdt. Jag känner icke,
huruvida motiveringen till denna proposition skrefs, innan beslut
fattades från regeringens sida om att i alla fall med anledning af
förhållanden där uppe i Ådalen i Norrland detachera dit militärmakt
både till lands och sjöss. Men jag hoppas, att de uttalanden,
som i denna motivering blifvit gjorda, äro uttryck för en allvarlig
önskan bos regeringen att begränsa dylika sändningar till det minsta
möjliga. Jag har ansett mig icke böra låta denna punkt passera
utan att erinra om, att det icke var någon socialist utan den liberala
demokratiens store statsman under sista delen af förra århundradet,
Gambetta, hvilken på sin tid på ett sätt, som väckte genljud öfver
hela Europa, pekade på den dubbla karaktären af sådana sändningar
af gendarmer eller militärmakt till strejkdistrikt, till platser där
sociala konflikter antagit eu akut karaktär. De företagas alltid
under förklarande, att det sker endast och allenast för ordningens
upprätthållande, och jag är den siste att gentemot dem, som här
eventuellt anordna något sådant, ens vilja uttala eu misstanke om,
att de ha andra syften därmed. Men, såsom redan då framhölls
och såsom af erfarenheten alltjämt har bekräftats, förhåller det sig
dock så, att med detta slags sändningar alltid följer ett intryck af
att staten i dessa sociala konflikter tar parti för den ena sidan och
mot den andra. Uppkomsten af en sådan stämning hos vissa, vida
lager af befolkningen är någonting, som man bör försöka att undvika,
och därför är det dubbelt angeläget, att man noga tänker sig
för, innan man vidtager sådana ovanliga åtgärder, som med detta
anslag möjligen af ses.

Det är så mycket mera skäl, efter min uppfattning, att göra
denna lilla erinran vid detta tillfälle, som vi väl omöjligen kunna
sluta ögonen för, att från en viss del af pressen pågått ett systematiskt
upphetsningsarbete, hvarvid man sökt genom förvrängda
och färgade notiser, genom utstofferade meddelanden, där man gjort
ofantligt mycket af snart sagdt ingenting, ingifva landet en föreställning
om, att verkligen allvarliga oroligheter varit nära att utbryta,
fast det sedan befunnits, att så alls icke varit förhållandet.
Jag för min del har icke kunnat annat än med fägnad konstatera,
huru genom de samvetsgranna undersökningar, som från myndig -

31 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. ra.

heters sida företagits, dessa röfvarhistorier reducerats till sina rätta ■&”■!>■
dimensioner, och jag vill därför också uttala den förhoppningen, att tlp0i‘g^tyrka
den atmosfär af nervositet, som man försöker skapa på sina håll på landet.
genom sådana sensationsbedrifter i eu viss del af pressen, icke måtte (Forts.)
komma att sträcka sig upp till regeringskretsarne, utan att dessa
alltid måtte noga se till, att det är faktiska upplysningar från deras
ämbetsmän och tjänstemän, som ligga till grund för de åtgärder,
de eventuellt kunna finna sig befogade att i ändamål af ordningens
upprätthållande vidtaga.

Jag har, herr talman, intet yrkande, men har ansett mig höra
säga dessa ord.

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet grefve Hamilton:

Jag är den siste talaren förbunden för att han genom sitt anförande
bragt på tal den fråga, som han berörde. Den har på sista tiden
dagligen och mycket flitigt ventilerats i en del af pressen, och det
kali därför vara skäl att den något kommer till tals äfven i kammaren.

Jag vill då försäkra den ärade talaren, att de åtgärder, som af
regeringen och myndigheterna vidtagits, ingalunda framkallats af
tidningsnotiser, utan att de föranledts af de förhållanden, som regeringen
vid eu noggrann undersökning af sakläget funnit föreligga.

Jag ber till att börja med få erinra herrarne om, att i den trakt,
om hvilken nu är fråga, icke finnes på nära håll tillgång till militär,
annat än skolor, som man icke gärna tillkallar. Om några svårare
oroligheter skulle uppkomma, skulle det således taga tämligen lång
tid att få dit militär. Jag ber likaledes att få säga, att de rapporter,
som inkommit till mig, bestyrka hvad som för öfrigt till fyllest
framgått icke minst af den socialdemokratiska pressen, att där uppe
rådt och fortfarande råder en otrolig bitterhet i sinnena och en jäsning,
som, äfven om den visade sig på något annat ställe i riket
än där, skulle kunna göra en rätt orolig och betänksam till sinnes.

Och jag ber att få erinra, att detta förekommer på en ort, där i
fjol under liknande förhållanden excesser begingos, under hvilka
det till och med hände, att en oförvitlig tjänsteman i utöfningen
af sitt kall hlef af en folkhop öfverfallen och lemlästad för lifvet.

Och denna gärning — jag menar icke själfva öfverfallet, utan det
upplopp, under hvilket det skedde, — har icke blott försvarats,
utan jag skulle kunna våga säga rent af glorifierats. Jag tror under
sådana förhållanden, att när något dylikt förekommer, som har passerat
där uppe under stufverikonflikten, det ovillkorligen är regeringens
plikt att se till, att den är beredd att kunna förekomma,
att sådana excesser som i Sandö begås en gång till.

Det har sagts, att åtgärder af detta slag skulle verka utmanande
och irriterande på befolkningen. Ja, är det så, att befolk- .
ningen i den där orten, där Sandöexcesserna begingos, finner något
utmanande och irriterande i att se myndigheterna göra sig beredda

N.o 68. 32

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Ang. anslaget att förekomma dylikt, så är detta enligt min tanke en dubbel antllolisrt‘rka
för myndigheterna att vara på sin vakt.

på landet. Jag har framhållit och jag upprepar det, att enligt min mening

(Forts.) det är synnerligen önskvärd! att icke vid sådana tillfällen använda
militär. Särskild! bör den, om det kan undgås, icke begagnas till
polisbevakning. Men den organisation, hvilken jag hoppats att
härtill kunna använda, blir icke färdig förr än nästa år. Jag har
visserligen skaffat några poliser från Stockholm — jag har nämligen
tagit för gifvet, att Riksdagen skulle bifalla detta anslagskraf —
men det har jag gjort så att säga i förskott, iförst nästa år är den
organisation i ordning, på hvilken man skall lita. Jag håller fullkomligt
med herr Branting däruti, att man, om man kan, bör undvika
att till sådana trakter, som äro hemsökta af strejker, skicka
militär. Men i vårt vidsträckta land kan man bli tvungen att hålla
sådan i beredskap, om man fruktar, att oroligheter kunna utbryta,
i hvilka den måste användas.

Jag kan icke underlåta att vid detta tillfälle behandla frågan
litet vidsträcktare och med hänsyn äfven till andra förhållanden än
de i Ådalen. Under det senaste årtiondet har arbetarerörelsen allt
mer och mer gripit omkring sig i vårt land, och man kan väl säga,
att dess ledare ha gått från den ena segern till den andra. Jag
hade tänkt mig, att dessa segrande krigarskaror under sina framgångar
skulle, liksom andra härförare nu för tiden, själfva pålägga
sig moderation, själfva förstå, att äfven på det sociala området kriget
bör föras med civiliserade medel, lära sig inse, att det finnes vissa
folkrättsliga regler, som böra iakttagas äfven i den sociala kulturkampen.
Jag måste bekänna, att, med bortseende från alla öfverdrifter,
tv sådana ha förekommit i skildringar, det medger jag, äfven
om jag blott håller mig till den socialdemokratiska pressens
egna beskrifningar på hur det gått till, det för mig ser ut nästan
som om med framgångarne snarare följt öfvermod, där man vill
framställa användandet af metoder, som vi andra medborgare förkasta
såsom ohyfsade och råa, såsom något fullt tillåtligt och lämpligt.
Regeringen lägger sig icke i tvisterna mellan arbetare och
arbetsgifvare i vidare mån, än att den erbjuder sin medling, där
så kan ske. Men regeringen håller obönhörligen på hvad herr
Branting berörde, nämligen upprätthållandet af den allmänna ordningen,
och jag tycker, att det just skulle vara ett program, som
det socialdemokratiska partiet skulle hafva heder af att acceptera,
att den sociala striden skall föras med hyfsade och med lagliga
medel. Detta tycker jag, att vi alla skulle kunna vara ense om.
Om detta sker, har regeringen icke skäl att ingripa. Men är det
så, att det icke sker — och man måste ju efter hvad som passerat
vara beredd på att motsatsen i högsta grad kan ske — då är det
ovillkorligen regeringens plikt att vidtaga sådana åtgärder, att laglösheten
blir dämpad och straffad. Detta kommer jag att göra i
hvad på mig ankommer, oafsedt hvad som säges och hvad som

33

(8.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

tyckes. Men förvisso skulle det vara mig kärt, om jag visste, att
jag där både Andra Kammaren med mig, och förvisso skulle det
vara mig en glädje att höra, att äfven det socialdemokratiska partiet
ansåge det vara rätt att upprätthålla den allmänna ordningen.

Herr Branting: Jag ber att med anledning af herr civil ministerns

anförande få konstatera, att han här ånyo upprepat, att
man bör undvika att sända militär. Han har också fastslagit, att
regeringen ej vill lägga sig i tvisterna mellan arbetsgivare och arbetare
annat än för att erbjuda sin medling. Det är ett godt program,
bägge delarne, och jag ber att få för min del gifva detsamma
min fulla tillslutning.

Han riktade också en vädjan till det socialdemokratiska partiet,
huruvida icke jämväl vi ansåge att dessa strider, som äro oundvikliga
i de intressekonflikter, som föreligga, böra föras med hyfsade
medel. Jag tror mig kunna vädja till denna kammare och till landet,
huruvida det icke verkligen är vår mening, att man skall försöka
att föra dessa strider, så långt som möjligt är, med användande
visserligen af medel, som omständigheterna fordra, men inom
gränserna för humanitet och hyfsad krigföring. I detta afseende
komma vi ju om några minuter in på en diskussion, till hvilken
dessa ord måhända kunna betraktas som ett preludium. Där komma
nog våra meningar att gå i sär, i all synnerhet om de vägar, hvilka
man bör följa, när man försöker att arbeta för att göra den kamp,
som pågår inom samhället, sådan, att några berättigade invändningar
från den allmänna moralens synpunkt icke kunna däremot riktas.
Men jag ber att få med bestämdhet uttala såsom min mening, att
det icke är det socialdemokratiska partiets önskan, att de strider,
som äro oundvikliga, skola föras med förgiftade vapen, vare sig från
den ena sidan eller från den andra.

Herr Lindqvist: Herr civilministern riktade en maning till

ledarne för den svenska arbetarrörelsen att visa moderation i sitt
framträdande. Jag kunde för min del icke uppfatta detta annat än
som en anmärkning mot ledarne för denna rörelse för det, som har
inträffat under de senaste åren. Jag blef mycket obehagligt berörd
af denna anmärkning, särskildt därför att jag har mig bekant, att
herr civilministern från sin tidigare verksamhet mycket väl känner
till och genom sitt personliga deltagande i medling i eu mängd arbetstvister
må nogsamt äga vetskap om att den moderation, som
han i detta afseende har kraft, ingalunda fattas. Men då han samtidigt
och i samma andedrag ställde en uppmaning till det socialdemokratiska
partiet eller till den svenska arbetarrörelsen att föra
striden med hyfsade medel, ber jag för min del, särskildt med anledning
af det mummel, som hördes, då herr Branting nyss fällde
några ord, att få fråga: Hvilka medel skulle man, mina herrar, i
detta afseende använda, för att ledamöterna af denna kammare och

Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 68. 3

Ang. anslaget
till särskild
polisstyrka
på landet.

(Forts.)

N:0 68. 34

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Ang. anslaget öfverhufvud taget medborgarne i detta land skulle anse dem vara
till särskild hyfg-jde j en strid mellan arbetsgivare och arbetare, i en sådan
på landet, kamp mellan dessa parter, som af förhållandena framtvingas? En(Forts.
) däst det sakförhållandet, att arbetet inställts — en åtgärd som
naturligtvis är en fullt laglig sådan och som, därom är jag öfvertygad,
herr civilministern icke ett ögonblick skall vilja förneka arbetarna
bär i landet att begagna sig utaf — betraktas naturligtvis
af massan utaf dem, som träffas af obehaget utaf denna arbetsinställelse,
så, som innebure det användande af ett icke hyfsadt
medel i denna kamp. Därför är naturligtvis svårt att gifva andra
och större löften än dem, som vi gifva och som ligga såsom resultat
af den gångna tidens verksamhet. Jag hade för min del hoppatsoch
trott, att herr civilministern med den kännedom han, såsom jag
vet, bar af de svenska arbetarne, skulle hafva gifvit oss ett annatr
något vackrare betyg än vi bär fått.

Jag bar med dessa ord endast velat uttrycka min ledsnad öfver
att betyget blifvit sådant som det blifvit.

Herr Hildebrand: Ett upprop till sjöfolket, som i dessa dagar
utfärdats af styrelsen för svenska sjömans- och eldareförbundet, utgör
en den bästa illustration till den moderation, som enligt den
senaste talaren skulle utmärka det socialdemokratiska arbetarepartiets
taktik. I detta upprop, som jag antager att kammarens ledamöter
läst i de dagliga tidningarne och som öfverallt i pressen, utom i
den socialdemokratiska, mötts med ett enigt ogillande, uppmanas
sjömän och eldare till hvad som kallas för sabotage. Det står i
detta upprop till dessa män, som stå under sjölagen: »Om ni fyller
en kolkorg eller lägger eu planka pr timme, så bar ni i realiteten
gjort eu obstruktion af likaså stor betydelse och verkan som om ni
både nedlagt arbetet och ställt er solidariska med de kämpande arbetarne.
»

Det har, ej minst i den liberala pressen — jag tror det var i
dag på morgonen här i Stockholm — alldeles bestämdt påpekats,
att, om dessa sjömän och eldare skulle lyda den från sjömans- och
eldareförbundet utsända maningen, de skulle drabbas af straff enligt
sjölagen. Här föreligger alltså från eu förbundsstyrelse en uppmaning
till dessa arbetare att blifva lagöverträdare.

Herr Lindley: Herr talman! I den allmänna tidningspressen
och äfven bär i kammaren af den senaste talaren bar gjorts ett
fasligt rabalder af ett cirkulär, som skulle hafva utsändts af sjömans-
och eldareförbundet i vårt land. Man har hänsynslöst sökt
utnyttja detta cirkulär såsom varande något alldeles förskräckligt.
Man bär också användt olika tillvägagångssätt i utnyttjandet af detta
cirkulär. Den 13 maj både det blifvit intaget i, jag tror det var
Nya Dagligt Allehanda. Stockholms Dagblad tog icke in det då,
utan sparade det till dagen innan nästa fråga, den så kallade Hilde -

Lördagen den 23 Maj, e. m.

35 N:o 68.

brandska lagen, skulle komma före. Då tänkte man utnyttja cirkuläret,
därför att tidpunkten därtill kunde vara mera lämplig.

När Nya Dagligt Allehanda utnyttjade detta cirkulär, tog tidningen
in just det, som den siste ärade talaren uppläst, men utelämnade
det, som är mycket viktigt och mycket betecknande. Jag
skall nu be att få fortsätta, där herr Hildebrand slutade. Det står
nämligen: »Kan en dylik taktik moraliskt försvaras? Ja förvisso.
Taga redarne så liten hänsyn till sjöfolkets önskningar, att man med
sjölagens hjälp drifver en sjöman eller eldare att mot sin vilja utföra
det, som af alla rättskaffens arbetare anses vara det mest förnedrande
af allt, nämligen strejkbryteriarbete, då ha redarne förverkat
rätten att framstå såsom de, hvilka äga rätt att uttala en
förkastelsedom öfver af arbetarne vidtagna försvarsåtgärder.»

Det föreligger här en stor skillnad, må jag säga. När arbetarne
göra ett sådant uttalande, granska de frågan från moralisk
synpunkt. De fråga sig: År det rättvist att göra så eller är det
orättvist? Men bär man någonsin hört, att arbetsgifvarne resonnera
på samma sätt? År det någonsin så, att arbetsgifvarne fråga sig
själfva, om det är rätt eller orätt?

Man torde också i samband med detta böra ihågkomma, att det
som vi erkänna vara en rättvis sak, strejkrätten, fråntagits sjöfolket.
Abraham Lincoln sade en gång: Gud vare tack och lof, att vi hafva
ett sådant system i vårt land, att strejker äro möjliga, ty huru
starkt trycket än månde vara, finnes alltid en gräns, där det måste
stanna, hvarvid motstånd måste göras. Men för sjöfolket har man
borttagit strejkrätten. Sjöfolket kan icke komma ifrån fartyget,
hvarpå inmönstring skett. Sjöfolket är piskadt att i öfverensstämmelse
med sjölagen utföra det arbete, som ålägges.

Man säger, att detta är bra. Ja, det finnes en hel massa folk,
som tycker, att det skulle vara bra, att hvarje arbetare vore piskad
att på grund af lagen utföra allt arbete, ty då sluppe man alla
strejker och annat krångel. Det är ju emellertid eu mycket konstig
logik, om man här står och utdömer allt tvång, men ändå förfasar
sig öfver att sjölagen helt enkelt tvingar sjöfolket att utföra sådant
arbete.

Jag skulle här kunna framdraga dussintals bevis på att man
icke är så hänsynsfull. Jag har här i min hand ett bevis, som i
någon mån skall kunna reducera värdet af den anklagelse, man riktat
mot sjöfolket. Jag har här ett cirkulär, som är utsändt af arbetsgifvarne.
Det afser samma strid och utsändes långt innan sjöfolket
skickade ut sitt cirkulär. Jag skall icke andraga hela detta långa
cirkulär, endast läsa upp den sista delen. Där står:

»För att på bästa sätt värna om arbetsgifvarnes intressen har
Svenska arbetsgifvareföreningen och Sveriges redareförening träffat
skriftlig öfverenskommelse om gemensamt effektivt uppträdande i
händelse någon stufvare, tillhörande Svenska arbetsgifvareföreningen,
skulle vara af transportarbetarne angripen, hvarjämte ftedareförenin -

Ang. anslaget
till särskild
polisstyrka
på landet.

(Forts.)

N:0 68. 36

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Ang. anslaget gen träffat särskild uppgörelse med Norrlands stufvareförbund, innetill
särskild bärande, bland annat, att Sveriges rederier i händelse af konflikt i
Utlandet. Norrlands hamnar endast komma att lämna arbete åt stufvare, till(Forts.
) hörande Norrlands stufvareförbund, en förpliktelse som torde komma
att gälla äfven för en stor del utländska rederier.

Svenska transportarbetareförbundet har å sin sida nyligen lyckats
få till stånd en konkurrent till Norrlands stufvareförbund, som
erhållit det afsiktligt i någon mån vilseledande namnet Nordiska
stufvareförbundet. Detta består af några firmor, som förut tillhört
Norrlands stufvareförbund, men som ej velat ingå i Svenska arbetsgivareföreningen,
samt af kooperativa föreningar och fackföreningar,
tillhörande Transportarbetareförbundet.

Såsom tydligt är, står alltså striden närmast mellan Norrlands
stufvareförbund och Nordiska stufvareförbundet.»

Härefter följer med kursiv stil följande:

»På samma gång vi varna för det nybildade sprängförbundet,
Nordiska stufvareförbundet och dess afdelningar och tillhörande
firmor, tillåta vi oss att på det varmaste anbefalla det sedan länge
kända Norrlands stufvareförbund och dess tillhörande firmor, hvarå
förteckning bilägges, i förhoppning att förekommande lossning och
lastning må i största möjliga utsträckning komma dessa senare
till del.»

Cirkuläret slutar på följande sätt:

»Å platser, där ej stufverifirmor finnas å förteckningen angifna
och där man likvisst önskar öfverlämna arbetet åt våra stufvare,
torde man för sådant ändamål hänvända sig till Norrlands stufvareförbunds
ordförande, herr C. J. Söderberg, postadress och telefon
Sprängviken, telegramadress Kramfors, hvilken därefter ordnar saken
och i öfrigt tillhandagår med alla upplysningar. Stockholm den 24
april 1908.

Svenska Arbetsgifvareföreningen
Hjalmar von Sydow.»

Cirkuläret är alltså undertecknadt af en i statens tjänst fortfarande
kvarstående, högt uppsatt ämbetsman inom Stockholms städs
polisväsende.

När man då uttrycker sin fasa öfver hvad arbetarne gjort och
sedermera icke alls känner någon fasa öfver hvad motparten gör,
kan man verkligen ändå anse, att det är ett bra långt gånget
hyckleri att ställa sig upp och förmana sjöfolket att icke handla
brottsligt.

Det är att märka, att det finnes bindande aftal, som bestämma,
att alla dessa firmor, hvilka icke tillhöra ifrågavarande arbetsgivareorganisation,
alla dessa firmor, som hafva vägrat att gå med i Svenska
arbetsgifvareföreningen, skola svältas ut. De skola förhindras
att få något som helst arbete. Har man icke då användt hvad jag

37

N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

skulle vilja kalla förgiftade vapen? Man har då ingen rättighet att
fälla någon dom, man har då icke någon rättighet att i denna kammare
agera hycklare.

Härmed var öfverläggningen slutad. Kammaren biföll utskottets
hemställan.

§ 5.

Å föredragningslistan fanns vidare uppfördt konstitutionsutskottets
utlåtande n:o 21, i anledning af väckt motion om ändring af
3 § ll:o tryckfrihetsförordningen.

Till konstitutionsutskottets behandling hade hänvisats en inom
Andra Kammaren af herr K. E. 11. Hildebranä väckt motion, n:o
222, i hvilken hemställdes, att Riksdagen måtte såsom hvilande för
vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändrad
lydelse af § 3 mom. 11 tryckfrihetsförordningen:

ll:o) Angripelser emot enskild man — — — skriften konfiskerad.

Lag samma vare, därest någon, i uppenbar afsikt att obehörigen
ingripa i annans fria utöfning af yrke eller näring, genom offentligt
meddelande eller på annat dylikt sätt utsätter honom för skada eller
förlust.

Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning af herr Hildebrands
förevarande motion, måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling följande förslag till ändrad lydelse af § 3 mom.
11 tryckfrihetsförordningen:

ll:o) Angripelser mot enskild man, kvilka å ära gå eller för
dess borgerliga namn och rykte förklenliga äro; så ock offentligt
meddelande, som innebär uppmaning till förföljelse mot enskild man
i uppenbart syfte att förorsaka honom ekonomisk skada eller obehörigen
tvinga honom att något göra eller underlåta; brottet straffes
enligt allmän lag och varde dessutom skriften konfiskerad.

Reservationer hade emellertid afgifvits af:

herrar af Callerholm, O. Berger, Beckman i Djursholm, Ericsson
i Vallsta, Staaff, friherre Bonde och Kvarnzelius, hvilka föreslagit,
att herr Hildebrands förevarande motion ej måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda; samt

herr Centerwall, hvilken på särskildt anförda skäl gjort en liknande
hemställan.

Om ändring
af 3 § ll.o
tryckfrihetsförordningen.

Efter föredragning af utskottets hemställan yttrade

N:o 68.

38

Om ändring
af 3 § U:o
tryckfrihetsförordningen.

("Forts.)

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Herr Beckman i Djursholm: Herr talman! Såsom herrarna
sett af betänkandet, ha flera af kammarens ledamöter i konstitutionsutskottet
icke kunnat deltaga i det slut, hvartill utskottet kommit.

Ingen, hvilket parti han än må tillhöra, kan, därom är jag
öfvertygad, bestrida att många af de exempel, som motionären anfört
i sin motion, verka i hög grad upprörande. Detta är således
den för alla gemensamma utgångspunkten vid frågans bedömande.
Och alla önska förvisso, att den sociala striden verkligen, såsom
här nyss yttrades, skall humaniseras.

Den granskning, som utskottsreservanterna tillåtit sig göra,
utgår från denna synpunkt. Och de ha kommit till det resultat,
att det icke vore lyckligt, om Riksdagen skulle såsom hvilande antaga
det förslag, som af utskottet här är framlagdt.

Detta förslag går så att säga på två linjer. Det söker att nå
missförhållanden dels mellan arbetare och arbetare, dels också mellan
arbetare och arbetsgifvare. Dessa förhållanden äro emellertid sinsemellan
ganska invecklade, så att det är svårt att utstaka den gräns,
där den sociala striden mellan arbetare och arbetsgifvare börjar och
slutar eller att uppdraga gränsen för den strid, som utkämpas endast
mellan vissa klasser af arbetare.

Om man då först undersöker den formulering, som utskottet
gifvit åt sitt förslag, finner man, att detta förslag å ena sidan är
för trångt för att man verkligen skall vinna det mål, som därmed
åsyftas, och att det å andra sidan är för vidt, så att det sträcker
lagens arm vida längre och når helt andra områden, än utskottet
egentligen har afsett.

Det är för trångt så till vida, som det bland annat icke kan
nå en af de företeelser, som förefalla alldeles särskildt upprörande,
nämligen den s. k. afbönen. Det är sant, att denna har en annan
karaktär än vissa andra i förslaget åsyftade meddelanden, därför att
den förföljde där på ett alldeles särskildt sätt själf framträder, och
man således kan säga, att det måhända i en viss mening är hans
egen vilja, som får göra sig gällande. Men det är dock ett synnerligen
upprörande faktum, att man i arbetarpressen infört en sådan
straffart som denna afbön.

Vidare är förslaget för trångt så till vida, som man, egendomligt
nog, där talar endast om förföljelse mot enskild man, men icke
upptagit hvad man naturligtvis, för att vara konsekvent, borde ha
medtagit, nämligen förföljelse till ekonomisk skada äfven mot bolag
och föreningar. Således, ett meddelande, som innebär förföljelse,
exempelvis en uppmaning att icke använda alstren af någons arbete,
är brottsligt, om det riktar sig mot enskild person, men, om tillverkningen
skulle öfvergå till ett aktiebolag, då är det icke brottsligt!

Allt detta, som jag hittills talat om, är dock jämförelsevis
af ringa betydelse. Af långt större betydelse — och hvad som gör
det långt betänkligare att antaga förslaget — är att detta är alldeles
för vidtgående. Detta redan i hvad det berör de direkta före -

39 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. in.

teelser, för livilka man närmast velat lagstifta, nämligen förhållandet
mellan arbetare och arbetare eller arbetare och arbetsgivare. Uppenbarligen
skulle det kunna inträffa, att ett lagbud med den lydelse,
som förslaget upptager, skulle kunna tillämpas till exempel på vissa
ingalunda förgripliga meddelanden, som röra arbetsinställelse. Rätten
till arbetsinställelse för den enskilde har ju varit i alla tider erkänd.
Ingen förnekar den enskildes rätt att sluta arbeta, blott han icke
därmed bryter ingånget aftal. Däremot fanns det en tid, då man
sökte göra gällande, att denna rätt väl vore den enskildes oförgripliga
rättighet, men att den öfverginge till att vara något annat,
vara något fördömligt eller rent af brottsligt, när han utöfvade den
tillsammans med flere andra. Men denna kamp om föreningsrätten
har genomkämpats under förra århundradet. Numera tror jag verkligen,
att det kan anses allmänt erkändt, att arbetarna ha rätt äfven
till gemensam arbetsinställelse. Men om således denna arbetsinställelse
är berättigad, kan det då vara oberättigadt att söka göra
den effektiv? Och det finnes icke något annat sätt att göra detta
— åtminstone har man här det närmast liggande sättet — än att,
såsom arbetarna pläga göra, i pressen meddela maningar till andra
att icke träda in i deras ställe, som inställt sitt arbete, och därigenom
omintetgöra det ändamål, som åsyftas med arbetsinställelsen.
Vidare kan man väl tänka sig, att det finnes tillfällen, då det till
exempel kunde vara berättigad! att uppmana till, att den eller den
varan icke må användas. Man kan ju tänka sig — för att taga
ett exempel — att i ett samhälle, där det finnes en krog, gång på
gång i pressen införes uppmaningen: »undfly krogen». Detta, ofta upprepadt,
tager ju form af förföljelse, och vore sålunda brottsligt.

Äfven vissa andra samhälleliga företeelser skulle emellertid
genom detta lagbud bringas i det läge, att den fria pressen, såsom den
har rätt och plikt att göra, icke kunde kritisera desamma. Tidningspressens
befogade kritik af vissa osunda och skadliga företeelser
på skilda områden skulle genom den föreslagna lagen kunna
hindras. Det bör till exempel, säga reservanterna, anses vara eu
god gärning, att tidningspressen går till rätta med ockrare, försäljare
af humbugsvaror, innehafvare af sämre teatrar eller vissa andra
nöjeslokaler o. s. v. Om nu en tidning, såsom nyss sades, genom
att gång på gång upprepa sin kritik, utsätter ifrågavarande rörelses
innehafvare för eu förföljelse, som leder till ekonomisk skada för
honom, så kan det icke undvikas, — helst då grundlagarna skola
enligt sin ordalydelse tolkas — att detta blefve en brottslig gärning.

Utskottet, som har förutsett denna invändning, anser dock att
<let finnes ingen fara i detta fall. Den finnes så mycket mindre,
6äger utskottet, som det ju blir »juryns uppgift att i hvarje särskild!
fall afgöra, huruvida tillkännagifvandet verkligen inneburit
en uppmaning till förföljelse eller icke».

Det är alldeles riktigt, såsom vi alla veta, att juryn skall döma
mera efter meddelandets syfte än efter framställningens form. Men

Om ändring
af .1 § U:o
tryckfrihet»-förordningen.''
(Forts.'')

N:o 68. 40

Lördagen den 28 Maj, e. m.

Om ändring, i ett fall som detta, då grundlagen lämnar en uttrycklig bestämtryckfrihet!-
melse, .torde det vara svårt för juryn att afvika från denna. Och
förordningen, för öfrigt — hvadan detta plötsligt påkomna förtroende för juryns
(Forts.) förmåga och lämplighet? Endast ungefär en vecka tidigare har
utskottet uttalat sig om vår tryekfrihetsjury på helt annat sätt. I
betänkandet n:o 18, säger utskottet om juryn: »De af parterna valda
jurymännen uppfatta ofta sin ställning såsom talemän för den part,
som utsett dem, och icke såsom opartiske domare. Deras röstgifning
torde ock i många fall vara förutbestämd. Vid sådant förhållande
blifva de af domstolen utsedda ledamöternas röster de afgörande.
» På grund af denna sin uppfattning ansåg sig också
konstitutionsutskottet böra ingå till Riksdagen med hemställan om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förslag till juryns ombildning.

Det är således tydligt, att man, om man skall följa utskottets
egen uppfattning, föga kan lita på att juryns omdöme i förevarande
afseende skulle blifva fullt opartiskt eller verka i det syfte, som
utskottet föreställt sig. Men jag frågar också kammaren: är det
verkligen riktigt, lämpligt och tillrådligt, att man lagstiftar på det
sätt, att i lagen intagas bestämmelser, om hvilka man redan på
förhand vet, att de icke äro objektivt grundade, utan att det är
juryns rent subjektiva uppfattning, som skall göra sig gällande, för
att den _ skall fria, där man trots lagens lydelse enligt utskottets
uppfattning bör fria och icke fälla.

I öfrigt har förslaget äfven andra brister. Formellt finnes det
en brist, som jag här anför blott såsom en egendomlighet, såsom
ett ytterligare bevis på hur svårt det är att affatta grundlagsbestämmelser
så, att icke därigenom någon ny svårighet yppas, där man
ej väntat den. Utskottet har endast stämplat offentliga meddelanden
åt visst slag såsom brottsliga. I alla andra moment af denna paragraf,
liksom i början af det moment, där dessa af utskottet föreslagna
ord inflickats, det s. k. ärekränkningsmomentet, förekommer
intet rörande »offentliga» meddelanden.

Det är tillräckligt, att skriften är tryckt. Jag har svårt att
förstå, hvad meningen kan vara med den nya bestämmelsen, som
utskottet här inlagt i paragrafen, och i hvad mån den kan komma
att inverka på uppfattningen af andra moment, där detta icke finnes
intaget.

Slutligen ligger en brist äfven däruti, att utskottet i grundlagsparagrafen
hänvisar till strafflagen, utan att man vet, huru de paragrafer
i strafflagen tänkas komma att lyda, till hvilka man hänvisat.
Det lämpligaste vore väl, förefaller det mig, om man kunde
öfverskåda det hela på en gång, om det vore så, att den brottsliga
handlingen bestämdes först, och sedermera dess afspegling i pressen
förklarades brottslig. Nu är det så, att ett förhållande, som hittills
icke alls betraktats såsom brottsligt, skulle införas i strafflagen. Då
vore. det angeläget att kunna både i fråga om straffbestämmelserna
och i öfrigt få klart för sig, huru det hela skulle te sig, innan man

41 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. in.

antager grundlagsparagrafen. Jag vet emellertid, att denna uppfattning
långt ifrån delas af alla, och jag erkänner, att den ju icke tryékfriheuheller
är afgörande. Här förekommer sålunda senare på aftonen förordningen.
ett betänkande från lagutskottet, där lagutskottet för siu del visat (lorta.)
sig hylla den uppfattningen, att man snarare kunde gå den motsatta
vägen och, såsom här föreslagits, först antaga en grundlagsbestämmelse
med hänvisning till strafflagen och sedan lämna åt framtiden
att införa motsvarande bestämmelse uti strafflagen. Därmed må
vara huru som helst; sakförhållandet bidrager emellertid att i någon
mån belysa en punkt, hvilken jag senare skall vidröra, nämligen
huru ofullständig utredningen af lrågan är.

Jag har hittills icke alls berört den i viss mening viktigaste
sidan af denna sak, nämligen den sociala.

Det har af utskottet mycket bestämdt betonats, att hvad som
här uti paragrafen föreskrifvits, gäller icke endast en klass, icke
arbetarne endast, utan också arbetsgifvarne. Utskottet anser sig
särskildt böra framhålla, »att den ifrågasatta bestämmelsen riktar sig
icke blott mot meddelanden från arbetareorganisationer, utan äfven
mot tillkännagifvanden från arbetsgifvares sida». Trots detta har,
som man väl vet, i mycket vidsträckta lager af vårt folk den uppfattningen
gjort sig gällande, att här egentligen åsyftades den ena
af dessa parter. Huru kan detta då vara möjligt? Jo, det beror
i väsentlig mån därpå, att i detta fall förhållandena på den ena
sidan äro ganska olika mot hvad de äro på den andra. Själfva
kampmedlen, som man använder — det ligger i organisationernas
natur — måste bli lika å ömse sidor, i stort sedt åtminstone, ehuru
formen kan växla. En olikhet ligger i det sätt, hvarpå besluten
bringas till allmänhetens kännedom, under det att däremot själfva
saken är densamma. De beslut, som fattas från aröetsgifvareorganisationernas
sida, äro i mycket likvärdiga med de beslut, som vidtagas
ifrån arbetareorganisationernas sida. Detta, som sagdt, beroende
på den naturliga utveckling, som hela organisationen af
denna sociala strid vunnit. Man nödgas, med andra ord, å ömse
sidor tillgripa liknande vapen. Men, om man tänker sig, att dessa
vapen måste på det vis användas, att vissa slag af upprop på ett
eller annat sätt bringas till medlemmarnes kännedom, så är det ju
naturligt, att för den ena parten, för arbetsgifvarne, som äro jämförelsevis
få, finnes det andra möjligheter, långt närmare liggande,
än de offentliga meddelanden, som här åsyftas. Det går lättare för
dem att nå sina, jämförelsevis, fåtaliga medlemmar genom privata
meddelanden än hvad fallet är i fråga om arbetarne. Mär det därför
till exempel beslutats af en arbetsgivareorganisation, att ett
visst antal arbetare icke skola erhålla arbete å arbetsplatser, tillhörande
denna organisation, går det mycket lätt att bringa detta
beslut till medlemmarnes kännedom genom att kringskicka enskilda
cirkulär. Hvad arbetarne åter beträffar är det ofta så, att de behöfva
tala till många tusen, spridda i långt skilda delar af landet.

N:o 68. 42

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § lV.o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

De äro därför i långt högre grad hänvisade till pressen, således till
hvad man här menar med »offentliga» meddelanden. Därför har
det känts som om förslaget vore alldeles särskildt riktadt mot
arhetarne, mot deras sätt att använda dessa medel i den sociala
striden.

Om man nu tänker sig, att verkligen denna paragraf skulle
antagas, och att den skulle medföra åsyftad verkan, så till vida, att
alla de tillkännagifvanden rörande arbetsinställelser och dylikt som
hittills plägat införas i arbetarpressen skulle därifrån försvinna, så
snart de kunde tydas på sätt här nämnts, det -vill säga såsom uppmaning
till förföljelse, är därmed naturligtvis icke sagdt, att själfva
saken skulle försvinna. Det kan mycket väl tänkas, att, om också
med större omgång, en hemlig agitation tillgripes i samma riktning.
Och den hemliga agitationen, den är långt farligare, långt mera
olycksbringande än den öppna. När offentlighetens ljus får falla
öfver missförhållandena, så väckes hos enhvar, som känner sundt
och rättvist, en sådan reaktion mot dessa, att därigenom så småningom
skapas en stämning, som skär bort hvad som med skäl kan
anses icke tillhöra de nödvändiga stridsmedel, som äro tillåtliga.
Och detta bidrager till den humanisering, hvilken, såsom vi hoppas,
skall komma att inträda. Strid måste vara strid, så länge den varar
-— men den kan föras på olika sätt.

Jag tror således, att det, äfven ifrån denna synpunkt, vore en
olycka, om man skulle förvisa alla dessa meddelanden helt och hållet
ifrån offentlighetens till den hemliga agitationens område. Det området
är svårare åtkomligt, det är svårare för den allmänna opinionen
att reagera mot hvad som där försiggår, och angreppet är
farligare, just därför att det smyger i mörkret.

Om man nu emellertid tänker sig, att ett förslag framlagts,
genom hvjlket verkligen det syfte kunde vinnas, som man säger
sig ha haft för ögonen, då vore förhållandet efter min uppfattning
ett annat än hvad det nu är. Då kunde man till och med tänka,
att, äfven om lagstiftningen uppfattades såsom särskildt riktad mot
en viss del af medborgare i samhället, man här ändå borde ha sagt:
det kan icke hjälpas, saken är klar, man måste i alla fall trots
allt införa densamma! Det kan hända, att eu sådan oantastlig lag
hör införas, trots att den vållar oro, trots att den uppfattas på det
sätt jag nyss nämnde. Men då förhållandet icke är sådant, då
lagen icke fyller måttet, utan tvärtom, efter min tanke, skulle
medföra verkliga olägenheter, är det naturligt, att, om man har
någon känsla för att icke onödigtvis skapa missnöje ibland medborgare,
man häri skall finna ytterligare en anledning att tänka
sig för två gånger, innan man antager ett sådant förslag.

Det är emellertid ytterligare ett skäl, som förefaller mig afgörande.
Det är det, såsom redan torde hafva framgått af de
kortfattade erinringar jag här gjort, att saken ännu är så litet
utredd. Reservanterna ha påpekat detta. De ha erinrat om, att

415 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

ett förslag, som står i samband med dessa, mycket svårlösta frågor, Om ändring
hvilka beröra förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare lika t/yCkfriheUsåväl
som arbetare sinsemellan, svårligen kan antagas, utan att förordningen.
man först undersökt fältet i dess helhet, eller åtminstone under- (Forts.)
sökt vissa med förslaget sammanhängande spörsmål. Det heter i
reservationen: »innan en ingående pröfning af de allmänna grunderna
för arbetsaftalet och hvad därmed sammanhänger, åvägabragts,
synes det vara ett mycket vanskligt företag att utbryta en viss del
af området för den sociala striden och därom lagstifta». Alldeles
särskild! gäller detta, när det är fråga om tryckfrihetsförordningen,
där man alls icke har något klart begrepp om, huru en förändring
i förevarande syfte skall verka.

Således: från hvilken synpunkt jag än ser detta förslag, kan
jag icke finna det tillfredsställande. Tvärtom ser man det ifrån
formuleringens synpunkt, är det otillfredsställande; ser man det
ifrån de sannolika verkningarnas synpunkt är det också otillfredsställande.
Tänker man så vidare på, att det icke hvilar på den
fullständiga utredning, som man i en så viktig fråga bör anse
såsom ett oeftergiflig! villkor, erinrar man sig därjämte, att det
icke blifvit utaf vederbörande, vare sig regeringen, lagfarna män,
eller högsta domstolen, underkastadt kritik, måste man, synes det
mig, vidgå, att reservanterna haft goda grunder för de betänkligheter,
hvilka gjort, att de icke kunnat biträda förslaget. Jag är,
mina herrar, öfvertygad om, att det vore till fromma just för den
sociala stridens framtida humanisering, om Riksdagen afsloge detta
förslag. Jag befarar, att dess införande skall vålla nya svårigheter
och skapa misstämningar, som man nu näppeligen kan öfverskåda.

Då är det väl icke underligt, herr talman, om jag för min del
anser, att det vore lyckligt, om kammaren motsatte sig förslaget.

På grund af hvad jag här anfört, anhåller jag om afslag på
utskottets hemställan och bifall till den vid utlåtandet fogade
reservationon.

I detta anförande instämde herrar Byström, Berg i Stockholm,
Höjer, Staaff, Nyström, Palme, Moll, Warburg, Kjellberg, Fiirst,
Juldin, Pettersson i Södertälje, Johansson i Öja, Henricson, Zetterstrand,
Forssling, Johansson i Jönköping, friherre Bonde, Bane,
Söderbergh i Karlshamn, Broomé i Bårslöf, Bosson, Petrén, Karlsson
i Göteborg, Neigliclc, Wallentin, Berg i Göteborg, Larsson i Klagstorp,
Larsson i Lund, Forsberg, Larsson i Göteborg, Wijlc, Böing,
Janson i Bråten, Lindgren i Islingby, Hammarström, Lindli i Gäfle,
Ström, Starbäch, Nordin, Kvarnzelius, Karlsson i Fjäl, Sundström,
Hörnsten, Bromée i Billsta, Sundin, Sehlin, Anderson i Baggböle,
Lundström, Berglund, Kronlund, Matsson och Hagström.

Herr Lindqvist: Herr talman, mina herrar! Jag har under
de få år, jag haft äran vara ledamot af denna kammare, särskild!

N:o 68. 44

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § U:o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

fäst mig vid en tendens, som har tagit sig rätt starka uttryck och
för hvarje år i ett visst afseende stegrats. Jag menar det sträfvande,
som går ut på att så ofta som möjligt föra in frågan om förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetare i debatten i Riksdagens kamrar,
föra in denna fråga i det politiska lifvet och om möjligt göra
den till föremål för lagstiftning. Jag känner mig öfvertygad om,
att detta sträfvande i många fall är förestafvadt af en önskan att
om möjligt därigenom få bort en del af de svårigheter eller skarpa
slitningar, som ha uppstått mellan kapital och arbete i den sociala
kampen. Jag tviflar icke på att dessa sträfvanden ofta ha förestafvats
af en sådan afsikt. Men jag är lika öfvertygad om att
det ofta inträffat, att man gått samma väg endast och uteslutande
för att på detta sätt och med lagstiftningens hjälp om möjligt förhindra
arbetarna i de sträfvanden, som de ha gjort till sina i denna
kamp. På samma gång tror jag mig här våga påstå, att parterna
själfva, så väl arbetsgifvare som arbetare, de organiserade, ingalunda
känna sig så särskildt tilltalade af den uppmärksamhet, som
denna fråga ägnats från Riksdagens och de lagstiftande myndigheternas
sida. Jag tror, att båda parterna hittills helst sett och
ännu i dag gärna önska, att de få göra upp sina mellanhafvanden
utan lagstiftningens inblandning och på de vägar och med de medel,
som de tid efter annan kunna finna nödigt forma för sig. Det
skulle sålunda, efter mitt sätt att se, vara lyckligast, om man
öfverlämnade saken åt dessa parter själfva, läte förhållandena och
utvecklingen få bestämma, huru det därmed skulle vara ordnadt,
och att man icke så ofta försökte genom införande af nya lagar
kringskära rörelsefriheten för vederbörande parter. Om det finge
gå den vägen, om lagstiftningen medgåfve denna rörelsefrihet, är
det min öfvertygelse, att utvecklingen skulle leda det dithän slutligen,
att öfverenskommelse mellan dessa parter skulle kunna träffas,
utan uppslitande strider eller åtminstone utan allt för ofta återkommande
sådana.

Jag skall i det anförande, som jag här vill hålla, icke skärskåda
den fråga, som nu är föremål för diskussion, ur tryckfrihetens
synpunkt. Ty det, menar jag, bör öfverlåtas åt dem, som kunna
uppträda såsom speciella representanter på den sidan. Jag skulle
däremot vilja vidröra själfva kärnan i den fråga, som framförts i
herr Hildebrands motion, frågan om införande af en lagstiftning,
som skulle beröfva åtminstone den ena af de parter, jag nu angifva,
möjligheten att begagna sig af de kampmedel, som hittills
varit brukliga i de sociala striderna. Och jag vill göra detta så
mycket hellre, som enligt min öfvertygelse en lag, genomförd i
öfverensstämmelse med här föreliggande förslag, ingalunda blir annat
än en undantagslag eller klasslag, en »Åkarpslag» n:o 2, som icke
skulle träffa mer än den ena parten, icke båda, som utskottet säger
sig vilja komma åt med denna lag. Det är därför jag här vill
lämna några belysande uppgifter.

45 N.o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Såsom stöd för att jag vågar beteckna den föreslagna lagen Om ändring
såsom en Åkarpslag n:o 2, vill jag omnämna en liten episod, som ^yckfriTiettjag
låtit mig berättas från Andra Kammaren. Det bar nämligen förordningen.
meddelats, att, sedan herr Hildebrand väckt sin motion, hade (Forts.)
herr Pelirsson i Åkarp till herr Hildebrand framfört sitt hjärtliga
tack för att han kommit med denna motion i dessa ord: »Tack
skall du ha, ty nu äro vi två.» Jag säger, att detta vittnar om
att åtminstone herr Pehrsson i Åkarp har den uppfattningen, att
den nu föreslagna lagen är af absolut samma karaktär som den
lag, som vi fingo såsom en produkt af en motion, som han på sin
tid frambar här i Riksdagen.

Jag tror, att, hvilken politisk uppfattning man än har och
med hvilka ögon vi än se på den sociala kampen och slitningarna
mellan arbetare och arbetsgivare, kunna vi vara eniga därom, att
den s. k. Åkarpslagen verkar ensidigt. Den träffar endast den ena
parten, och det är ingen, som kan påvisa, att någon enda af våra
arbetsgivare fällts till åtal enligt denna lag. För mig har det
framstått många fall på detta område, som gjort, att jag för min
del ställt den frågan till mig: hvarför skall icke den arbetsgivaren,
som handlar på det här viset, åtalas enligt denna s. k. åkarpslag,
då arbetarne åtalas enligt densamma? Men det har, som sagdt,
icke kommit i fråga.

Jag skall be att med några exempel få belysa det påstående,
jag gjorde, att lagen träffar ensidigt och särskildt drabbar endast
den ena parten, nämligen arbetarna. Den föregående talaren belyste
detta på ett mycket klart sätt, i det han sade, att arbetarna
äro många tusen, spridda öfver landets olika delar, som icke kunna
meddela sig med hvarandra på annat sätt än genom den offentliga
pressen. Men huru ställer det sig på den andra sidan? Jo, arbetsgivarna
utgöra, såsom vi veta, mindretalet, som också förfogar öfver
eu hel del andra möjligheter att sätta sig i förbindelse med hvarandra,
och de kunna utan tvifvel gifva sina meddelanden på sådant
sätt, att icke lagens arm skall träffa dem eller om en sådan lag
som denna eventuel! komme till stånd, densamma ej kommer att
blifva tillämpad på de meddelanden, som arhetsgifvarna för att
tjäna sina syften tid efter annan utsända. Men, säger man, arbetsgivarna
gå icke till väga på samma sätt som arbetarna, de angripa
icke enskild mans rätt på samma vis, och det finnes sålunda icke
någon anledning att lagstifta med afseende å arbetsgifvarnas tillvägagångssätt
i detta fall.'' Jo, mina herrar, de använda sig af alldeles
samma kampmedel som arbetarna, men, som sagdt, det sker
i det tysta, det kommer icke i dagen, och därför är jag öfvertygad
om att det finnes många representanter i denna kammare, som
icke hafva sig bekant, huru det verkligen förhåller sig i denna sak.

Jag skall därför be att få läsa upp en paragraf i Sveriges verkstadsförenings
stadgar; den har följande lydelse: »Vid inträffande strejk
eller beslutad lockout skola vederbörande föreningsmedlemmar oför -

N:0 68. 46

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § 11:0
tryckfrihetsförordningen.

(Forte.)

dröjligen upprätta och till kretsstyrelsen insända förteckning å
strejkande eller utestängda arbetare.

Denna förteckning tillställes af kretsstyrelsen samtliga föreningsmedlemmar,
och vare det föreningsmedlemmarna förbjudet att
i sitt arbete använda någon å sådan förteckning upptagen person,
intill dess från krets- eller öfverstyrelsen tillstånd därtill gifves.

Brott häremot föranleder skadeståndsskyldighet.»

Rörande denna skadeståndsskyldighet skall jag i detta sammanhang
blott läsa upp en del af en annan paragraf, som angifver,
huru det är ställdt, icke i fråga om skadeståndsskyldigheten i och
för sig, men med den garanti, som föreningen tillförsäkrat sig för
att utfå eventuelt ådömdt skadestånd. Det är i sistnämnda paragraf
stadgadt, att »såsom säkerhet för gäldande af förfallna årsafgifter,
bidrag samt fastställdt skadestånd skali en hvar föreningsmedlem
mot kvitto aflämna en revers på ett belopp, motsvarande 100 kronor
för hvarje hos honom anställd arbetare.» — Så följer formulär,
angifvande huru reversen bör affattas.

Denna verkstadsförenings medlemmar få sålunda lämna garanti
för att utdömdt skadestånd skall komma att erläggas. Och är det
så, att de icke allenast vid strejk utan äfven vid en af arbetsgifvarne
förklarad lockout taga i arbete någon af de arbetare å
hvilka de fått sig listor tillsända, angifvande, att de äro med i
konflikten, utdömes skadeståndet, och föreningen har då alla utsikter,
såsom herrarna förstå, att också få ut detta skadestånd.

När man vidare tittar på, huru Sveriges verkstadsförening har
det ordnadt, så finner man, att den har det alldeles utmärkt väl
förspändt, som man säger, då det gäller att hålla reda på arbetarna
här i landet. Sveriges verkstadsförening bestod vid årsskiftet af
140 arbetsgifvare med en sammanlagd arbetsstyrka på cirka 24,000
arbetare. Föreningens öfverstyrelse har inrättat en statistisk byrå,
dit hvarje arbetsgifvare är skyldig att lämna uppgift på alla sina
arbetare. Där matrikelföras och föres uppgift öfver alla arbetare,
med angifvande af deras namn, deras ålder och deras meriter i
fiffigt, så att styrelsen ständigt har en bestämd uppgift på huru en
arbetsgifvare värdesätter de hos honom anställda arbetarna. När
en arbetare slutar sin kondition, är vederbörande arbetsgifvare
skyldig att till öfverstyrelsen omedelbart insända uppgift därom, så
att öfverstyrelsen kan följa honom, hvart han sedan tager vägen
för att fortsätta att arbeta. Jag hörde härom dagen nämnas af
föreningens ombudsman, att man på det sättet kunde följa en
arbetare i många år. Han förklarade, att hufvudsyftet med denna
arbetarestatistik är att skapa nyktra och dugliga arbetare af den
grupp medborgare, som äro sysselsatta inom den mekaniska verkstadsindustrien.
Han uppgaf vid samma tillfälle, att det var en arbetare,
som blifvit afskedad från en plats för onyktert uppförande. Om
någon tid blef denne arbetare anställd vid — tror jag — Atlas
här i Stockholm. Och sedan hade öfverstyrelsen två år därefter

47 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

gjort förfrågan, hurudan mannen då var, och därvid fått deu upplysningen,
att han var absolutist och en af de bästa arbetare, som
kunde fås, och att han därföt kunde gifvas det högsta betyget.
Det var den upplysning, som ombudsmannen gaf mig som representant
för de organiserade arbetarna, nämligen att arbetarestatistiken
verkar i den riktningen. Och det äro vi naturligtvis alla glada
öfver, om den medför en sådan verkan. Men det är alldeles påtagligt,
att det icke är ensamt därför, som Sveriges verkstadsförening
nedlagt ett så vidlyftigt arbete för åstadkommande af det system,
som föreningen satt i gång, utan där bakom ligger också, att man
skall kunna ha hvarje arbetare, så att säga, i sin band och vid alla
gifna tillfällen kunna hålla reda på honom, hvar han än befinner
sig. Det är tillsatt en särskild assistent för denna arbetarestatistik
med 5,000 kronors lön. Och i en afskrift af en förvaltningsberättelse,
som jag har i min hand, är det vidare angifvet om denna
statistiska byrå, att dess expeditionstid är från kl. 7 f. m. till kl.
5 e. m., och tillika lämnas föreningens medlemmar den upplysningen,
att det är lämpligast att träda i förbindelse med byrån
tidigt på morgonen, d. v. s. telefonerna förmedla då bättre samtal
mellan byrån och dem än senare på dagen. Vi finna ju häraf, att
en sådan plan är så systematiskt genomförd, att Sveriges verkstadsförening
bär absolut reda på hvarenda karl, som sysselsattes inom
den mekaniska verkstadsindustrien här i landet. Den kan följa
mannen huru långt som helst och skall alltid ha reda på, hur han
skött sig och skickat sig, och därför behöfver naturligtvis aldrig
någonsin Sveriges verkstadsförening träffas af en sådan lag, som det
här är fråga om, ty den har sina andra sätt att i hemlighet meddela
sina medlemmar, hvad den vill, och kan tillämpa stadgarnas
bestämmelser, som jag här förut uppläst, på det mest effektiva sätt
utan att någon enda af kammarens ledamöter eller hvilken som helst
i öfrigt, som har att öfvervaka de lagar, som existera här i landet,
skall kunna ha vetskap om det. Det är, kan man säga, ett fullständigt
detektivsystem, som här hlifvit satt i scen. Jag vill icke
för mitt vidkommande klandra det, ty verkstadsföreningen har
naturligtvis rätt att gå de vägarna, men jag har velat andraga det
här för att visa, hur obehöfligt det är för densamma att anlita
pressen för sina meddelanden.

För att belysa det, vill jag nämna ett annat exempel.5 Verkstadsföreningen
bär utsändt till sina medlemmar en cirkulärskrifvelse,
daterad Stockholm den 1 maj 1908, hvilken jag har här i
min hand, och däri det heter: »Med stöd af stadgarnes § 27 få vi
härmed anmoda Eder att icke i Edert arbete antaga å närslutna
lista upptagna vid Söderhamns verkstad strejkande plåtslagarehandtlangare,
förr än härifrån blifvit meddeladt, att berörda strejk upphört.
» Till skrifvelsen är bifogad en lista, upptagande 22 namn
på arbetare och däri för- och tillnamn äfvensom det nummer, hvarje
arbetare har på verkstaden, äro angifna. Det står vidare under

Om ändring*
af 3 § tl:o
tryckfrihetsförordningen.
.
(Forts.)

N:0 68. 48

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring listan: »Ofvannämnda plåtslagarehandtlangare hafva i dag kl. le. m.
tffkfrihet» arbetet på grund af förvägrad ökning af timlönen till 32

förordningen, öre för dem, som antagits tidigare än år 1908.»

(Forts.) Nu förstå vi, att medlemmarna af verkstadsföreningen ha att

absolut böja sig för stadgarnas bestämmelser i detta fall. De ha
icke rätt och befogenhet att taga in en enda af dessa karlar, förr
än verkstadsföreningens öfverstyrelse genom ett nytt cirkulär meddelat
dem, att de äga sådan befogenhet.

Jag vädjar till herrarne att afgöra, huruvida icke ett sådant
tillvägagångssätt är lika strängt och lika mycket på den enskildes
rätt gående som de meddelanden, hvilka den ärade motionären låtit
sammanföra ur olika partitidningar i sin motion.

Men för att ytterligare visa, att arbetsgifvarne icke gå andra
vägar än arbetarnes organisation, tar jag mig friheten uppläsa ett
par meddelanden, som ge till känna, att verkstadsföreningen fattat
beslut om gemensamt uppträdande i sådana saker med arbetsgivareföreningarna
äfven i grannländerna. I ena fallet rör det Danmark.
Det heter nämligen i ett protokoll från ett sammanträde med verkstadsföreningens
öfverstyrelse följande: »Från Sammenslutningen af
Arbeidsgivere indenfor Jaernindustrien hade till verkstadsföreningen
inkommit en skrifvelse med hemställan, att föreningens medlemmar
• icke skulle taga någon befattning med vissa arbeten i staden Esbjerg.
I anledning häraf anmodades ombudsmannen aflåta en skrifvelse
till de af verkstadsföreningens medlemmar, som syssla med
dylika arbeten, samt uppmana dem att om möjligt icke taga någon
befattning med ifrågavarande arbete.»

Det är sålunda en sympatiåtgärd gent emot ett främmande lands
arbetsgifvare verkstadsföreningen i detta fall beslutat. Jag har en
annan skrifvelse, afhandlande samma sak och som rör Finland. Ur
denna skrifvelse, hvilken är daterad den 13 maj 1908, skall jag
med herr talmannens tillåtelse uppläsa följande: »Från finska

metallindustriens arbetsgifvareförbund hafva vi mottagit meddelande,
att gjutarne samt järn- och metallsvarfvarna anställda vid förbundet
tillhörande verkstäder i Tammerfors hafva nedlagt arbetet och blockerat
verkstäderna, därför att verkstäderna icke beviljat deras långt
gående fordringar, närmast å öfverhöfvan höga minimilöner.

Nämnda arbetares strejk har åter haft till följd, att arbetarne
å de öfriga afdelningarna inom dessa verkstäder på grund af arbetsbrist
måst uppsägas. Förbundet hemställer nu till verkstadsföreningen
om bistånd i förevarande konflikt, därigenom att de i konflikten
deltagande arbetarne måtte förvägras arbete hos verkstadsföreningens
medlemmar så länge konflikten pågår.

Förteckning å de af konflikten berörda arbetarne skola vi sända
Eder, så snart vi erhållit tillräckligt antal exemplar från Finland.

På grund af det kollegiala samarbete, som genom praxis är
rådande mellan finska metallindustriens arbetsgifvareförbund och

Lördagen den 23 Maj, e. m. 49

vår förening, få vi bedja Eder att tillmötesgå den finska organisationens
hemställan.»

Af hvad jag nu anfört framgår ju tydligt, att arhetsgifvarne
använda sig i mycket stor utsträckning af detta kampmedel och
ingalunda nöja sig med att begränsa dessa sociala strider inom vårt
eget lands gränser, utan de fatta bestämda beslut därom, att de skola
gå längre, då man ju vid en konflikt, som uppstår i Danmark eller
Finland, skall ha en lista öfver däri indragna arbetare för att veta,
om sådana arbetare, som komma hit öfver och söka arbete, tillhöra
den i strid varande kåren, i hvilket fall de icke här få någon
sysselsättning.

Om nu detta arbetsförbud upphörde på samma gång som konflikten
upphör, då menar jag, att man mot ett sådant beslut kanske
ändå icke kan rikta så särdeles stora anmärkningar, men man kan
ju under en pågående strid icke veta, hvilka växlingar som kunna
inträffa med hänsyn till stridens omfattning, tillkomsten af andra
personer och en hel del andra förhållanden, och då ha dessa centralstyrelser
inom arbetsgifvareorganisationerna i sin hand att besluta,
hur det skall förfaras med dessa arbetare, och ha att afgöra, när
de vilja lämna möjlighet för sådana arbetare, som dragits in i en
social kamp, att åter gå in i arbetet och försörja sig.

Jag har, såsom jag förut antydt, velat angifva det här, då jag
tror, att dét kan vara till fördel att få ut dessa upplysningar. Då
jag hittills rört mig med uppgifter endast från Sveriges verkstadsförening,
ber jag få nämna, att det är ungefär på samma sätt ordnadt
äfven inom öfriga centralorganisationer på arbetsgifvarsidan.
Till belysning häraf ber jag att få läsa upp en passus i stadgarne
för svenska arbetsgifvareföreningen, som är den till omfånget största
och kanske, jag vågar säga det, i fråga om kampenergien af första
rang. Den har i sina stadgar fastställt följande: »Delägare är förbjudet
att under pågående strejk eller lockout eller därefter, i strid
mot styrelsens behörigen kungjorda beslut, i arbete använda strejkande
eller utestängd arbetare från andra verk och företag, eller
eljest understödja sådana; börande styrelsen vidtaga lämpliga åtgärder
för möjliggörande af dessa bestämmelsers efterlefnad.

Uppsåtlig öfverträdelse häraf föranleder skadeståndsskyldighet.»

Man märker, att det i dessa stagar är tydligt uttryckt hvad
jag förut tillåtit mig något vidröra, nämligen att arbetsförbudet gäller
icke endast under lockout och strejk, under pågående strid, utan
det står tydligt angifvet, att äfven därefter ett sådant beslut skall
gälla, tills centralstyrelsen kan finna det af behofvet påkalladt att
upphäfva arbetsförbudet.

Man har haft särskild anledning att skärskåda de sociala kampmedlen
under de senaste åren, då striderna varit många, hvilka
strider — det märker man också af stämningen här i kammaren —
rört upp sinnena ganska afsevärdt, ja, enligt mitt sätt att se saken,
alldeles för mycket, gifvetvis, ty om herrarna läge denna sak när Anclra

Kammarens Prof. 1908. N:o 68. 4

N:o 68.

Om ändring
af 3 § 11 :o
tryckfrihet»-förordningen.
(Ports.)

N:o 68. 50

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § lV.o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

mare, skulle ni kunna se nyktrare och kallare på dessa förhållanden
än som nu är fallet, då man, endast därför att en strejk eller
lockout kommer till stånd, skall tillvita parterna oriktiga bevekelsegrunder
eller säga, att de gå öfver sin befogenhet. Det har, som
sagdt, förekommit en hel del saker under de senaste åren, som gjort,
att man sett något närmare på hvilka kampmedel som af båda parterna
användas, och det är gifvet, att vi på arbetarsidan med stort
intresse följa arbetsgifvarnes åtgöranden härvidlag.

Jag vill i förbigående säga, att det går så till, när man i en
förhandling icke kommer''öfverens med hänsyn till en uppkommen
tvist, att arbetarne i allmänhet bruka vara de första, som angripa
eller gå till strejk, i det de nedlägga sitt arbete under försäkran till
arbetsgifvaren i fråga, att arbetet upptages först sedan deras fordringar
blifvit beviljade eller sådan öfverenskommelse blifvit träffad,
som de efter vidare förhandlingar kunna ena sig om. Arbetsgifvarne
svara då, förutsatt att sådana möjligheter föreligga, med lockout,
en utvidgning af striden för att härigenom sätta en press på arbetarna.
Dessa begagna arbetsinställelsen för att proklamera blockad
och säga till sina kamrater, att dessa icke, så länge striden varar,
skola taga något arbete vid den fabrik, där striden pågår, då det
gäller icke blott de arbetares intresse, som bär arbeta, utan deras
gemensamma intresse. Arbetsgifvarna svara precis på samma sätt,
men mycket mera effektivt än arbetarne skulle kunna göra Till
dessa stridsmedel komma en hel del andra, och därvid vill jag
erinra om ett mycket ohyggligt sådant, som arbetsgifvarne ha till
sitt förfogande och tid efter annan använda, nämligen vräkning ur
de bostäder, som bolagen flerstädes i landet nödgas hålla åt sina
arbetare. Så snart en social strid uppstår, tager bolagsstyrelsen till
detta sista kampmedel och kastar ut arbetarne med deras familjer
och bohag, och sådant kan äfven inträffa vintertid.

Under de två senaste månaderna ha förhandlingar pågått med
svenska arbetsgifvareföreningen, hvarigenom jag hoppas, att man
skall ha förekommit mycket upprifvande och omfattande strider
inom järnbruks- och grufindustrien. Vi ha där haft tillfälle att
rådgöra om detta kampmedel och ha hemställt till arbetsgifvarne
på detta område att medverka till införandet af en annan sakernas
ordning, nämligen att, då arbetarna skola erlägga hyra för sm bostad
enligt hyreskontrakt och de därmed äro likställda med andra
medborgare i samhället, det skulle i dessa kontrakt inflickas den
bestämmelsen, att vid inträffad arbetsinställelse icke vräkning ur
bostaden skulle få förekomma, allt under förutsättning, att arbetarne
fortfarande erlade stadgad hyra. Vi ha icke kunnat ena oss på
den punkten, men däremot ha arbetsgifvarne gått med på att helt
och hållet frånfalla hvarje stadgande om kontrakt. De ha icke
velat begagna sig af denna möjlighet att genomföra kontrakt med
bestämmelser, som för arbetarne skulle kunna bli ofördelaktigt bindande
och utnyttjas till arbetsgifvarnes fördel. Och samtidigt —

51

Lördagen den 23 Maj, e. m.

det ber jag att särskild! få betona — har från dessa representanter
på detta stora och viktiga arbetsområde i vårt land med kraft framhäfts,
att det icke bör förekomma sådana åtgärder, som ligga i dessa
vräkningar af arbetare som en följd af inträffade konflikter. .lag
har icke kunnat underlåta att i detta sammanhang vidröra den
saken, ty detta är ett af arbetsgifvarnes viktigaste kampmedel och
af så ohygglig art, att de borde i kommande strider afstå från att
använda det.

Däremot ha arbetsgifvarne andra kampmedel till sitt förfogande:
de kunna på vissa områden bestämma icke endast öfver siu egen
drift utan äfven fatta beslut rörande leverans af varor och arbete
på sådana platser, som ha likartad verksamhet som den de drifva,
och på detta sätt kunna de draga in i striden en hel mängd element,
som eljest skulle vara oberörda af densamma. För ett par år sedan,
när vi hade strid inom byggnadsfacket i Malmö, fick man bevittna
huru långt de kunde gå, när det gällde att sätta tryck på närsläktade
yrkesområden till förmån för deras iutressen. Jag kan
icke underlåta, oaktadt jag vet, att jag tröttar kammaren, att läsa
upp ett cirkulär, som i dagarna utgått till leverantörer af byggnadsmateriel
i Stockholm med anledning af den pågående byggnadskonflikten
såsom en illustration till det ämne, som vi nu äro inne
på. Jag tror, att det skulle vara hälsosamt att äfven taga med
detta. De skrifva:

»Då som bekant i Stockholm för närvarande på grund af fackföreningarnas
alltjämt stigande anspråk på högre löner etc. strid
inom byggnadsindustrien pågår, och då å en del platser, trots arbetsgifvarnes
lockoutpåbud, en del osolidariska element ej hålla sig för
goda att ändock låta arbetena, med fackföreningarnas nådiga bifall,
fortsätta och sålunda tillfoga öfriga arbetsgifvare ofantlig skada
genom att gifva arbete åt de af föreningen utestängda, får Stockholms
byggmästareförening härmed till eder hemställa, att ni ville
vara föreningen behjälplig genom att med eu effektiv afstängning
af all tillförsel af materiel till pågående byggnadsföretag omöjliggöra
deras fortsättande och sålunda bidraga till konfliktens snara
slut. Vid det sammanträde, som Stockholms byggmästareförening
afhöll den 13 maj 1908, beslöt föreningen enhälligt, att icke för
framtiden anlita de leverantörer och firmor, som efter den 16 innevarande
maj månad leverera varor eller utföra arbeten till under
konflikten pågående byggnadsföretag, och undertecknades äfven personligen
af medlemmarna i anledning häraf följande förbindelse:
»Enär det visat sig, att flere leverantörer och firmor, som under nu
pågående konflikt utföra arbeten vid byggnadsföretag i Stockholm
med omnejd, icke ställt sig till efterrättelse centrala arbetsgivareförbundets
uppmaning att därmed upphöra, hafva undertecknade,
för att framtvinga en för den nu pågående konfliktens lyckliga utgång
nödvändig åtlydnad af förenämnda uppmaning, härmed öfverenskommit,
att för framtiden icke anlita de leverantörer och firmor,

N:o 68. 52

Lödagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § ll:o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

som leverera varor eller utföra arbeten till under konflikten pågående
byggnadsföretag och hvilkas namn af byggmästareföreningens
styrelse till oss meddelas.»

Ifrågavarande cirkulär är undertecknadt af 99 arbetgifvare i
Stockholm inom denna bransch. Herrarna torde kunna finna, att
arbetsgifvarna sålunda använda sig, som jag sagt, af alla dessa
kampmedel, och de kunna äfven i fortsättningen enligt min uppfattning
göra det, om vi genomföra den lag, som det här är fråga
om. Men på andra sidan kommer det nog att ställa sig annorlunda,
och då synes mig vara billigt och rättvist, att man ställer den
frågan till dem, som snart skola gå att fatta beslut: Kunna herrarna
anse det rättvist och lyckligt, att vi här i landet skulle genomföra
en lag, som skulle verka så ensidigt och orättvist, att den skulle
skära bort möjligheten för den ena sidan att begagna sig af vissa
åtgärder i de strider, som tid efter annan kanske måste utbryta,
under det den ger andra sidan fullständig och obetingad rätt att
använda alla dessa kampmedel? Jag skall icke trötta kammaren
så länge med citat, som belysa förhållandet, men jag har här ett
litet aktstycke, som är rätt karaktäristiskt, och som visar, huru
arbetsgifvarna kunna gå till väga, äfven sedan man träffat överenskommelser
och bestämmelser, som skola gälla rörande arbetsvillkoren.
Det var 1907 en konflikt inom plåtslagareyrket i Göteborg, och då
öfverenskommelse slutligen var träffad, blef man mycket förvånad
öfver att träffa på följande meddelande till arbetsgifvarne inom
yrket:

»Till medlemmarna af Sveriges bleck- och plåtslageriarbetsgifvareförbund!
Den 4:de sistlidne juli sändes det äfven ett meddelande
om, att konflikt utbrutit i Göteborg. Sedan statens förlikningsman
medlat i tvisten, har konflikten bilagts, hvadan det i ofvannämnda
meddelande påbjudna konditionsförbudet härmed upphäfves.
Det är dock 4 arbetare, som vägrat att ställa sig det träffade aftalet
till efterrättelse, och bör därför ingen förbundets medlem taga
någon af dessa arbetare i sin kondition under loppet af ett år från
den 1 augusti 1907. Skulle någon utaf dessa arbetare redan vara
tagen i kondition, bör han genast afskedas. Namnen på dessa arbetare
äro: C. O. Dahlbom, Adolf Olsson, Hugo Mattsson och
Carl Forsberg. Obs.l Förvara noga detta meddelande. Å Sveriges
bleck- och plåtslageriarbetsgifvareförbunds vägnar. Styrelsen.»

Det är ju en ganska skarp förföljelse mot arbetare, äfven sedan
uppgörelse blifvit träffad, som på detta sätt blifvit dekreterad från
arbetsgifvarnes sida.

Jag har nu endast ett litet citat till, som jag skall meddela.
Det rör en konflikt, som i början af detta år förefanns i Östersund
på det elektriska området, och där det från arbetsgifvaresidan utfärdades
ett meddelande, hvari bland annat talas om, huru arbetarna
uppträda och så säges det:

»Framhärda de i detta, kunna de framdeles ej få arbete hos

53 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

någon medlem af elektriska arbetsgivareföreningen eller verkstadsföreningen,
d. v. s. de bli så godt som alldeles utestängda från
arbete inom sin hittillsvarande bransch i Sverige.»

Med stöd af dessa förhållanden, som jag bär tillåtit mig att i
korthet skildra — man skulle kunna fortsätta med det här huru
länge som helst, om jag ville framdraga allt materialet — synes
det mig ligga rättvisa och full säkerhet i det påstående, jag gjort,
att om Riksdagen antager en sådan lag som den föreliggande, måste
vi beteckna den som en klasslag, en undantagslag, en Åkarpslag
n:o 2. Motionären bar i sin motion sagt, att man bör begagna tillfället
och anpassa lagen efter utvecklingen af de rådande förhållandena.
Skall man då anse det lämpligt, nyttigt och nödvändigt
att genomföra ifrågavarande lag, så skall man efter motionärens
uppfattning också anse, att förhållandena på detta område
vore konstanta. Men jag tillåter mig betvifla, att man är i tillfälle
att fastslå något sådant. Utvecklingen fortskrider och växlar på
alla områden, det veta vi, ganska raskt, och icke minst kan man
skönja detta på det område, jag tillåtit mig tala om. Jag vill
nämna, att när vi 1906 genomförde lagen rörande medling i arbetstvister,
hade denna lag föregåtts af utredning, till hvilken utredning
var inkallad som sakkunnig en representant från arbetsgifvaresidan,
som i närvarande stund sitter i ledningen af en af arbetsgivareorganisationernas
centralstyrelser. Då ifrågavarande lag diskuterades,
yrkade denne arbetsgivare alldeles obetingadt, att i lagen
skulle upptagas bestämmelse om införande af obligatorisk skiljedom:
vi skulle gå så tillväga som man gjort i Australien. Vi läto honom
förstå, att vi icke voro så långt komna här i landet, att vi kunde
vara med därom, och jag sade också för min del, att jag icke
kunde vara med om något sådant, då jag såg saken från arbetaresynpunkt.
Det blef heller icke något sådant förslag. Nu är det
af ett visst intresse och rätt egendomligt att se, att nämnda arbetsgivare
härom dagen undertecknade ett beslut, tillsammans med ombud
från andra arbetsgivareorganisationer, som går ut på det uttalandet,
att arbetsgifvarne under inga förhållanden bomma att höja
sig för skiljedom, framförallt icke i intressetvister. Där se vi, huru
uppfattningarna kunna växla. Som jag redan sagt, och som herrarna
känna till, var det icke så länge sedan arbetsgifvarne i allmänhet
förde fram den tanken, att man icke borde medgifva, att dessa
mördande strider i form af arbetsinställelser skulle få äga rum,
utan tvisterna borde slitas genom skiljedom, när man icke på öfvertygelsens
och öfverläggningarnes väg kunde komma öfverens. Arbetarne
ställde sig förut tveksamma till denna sak, emedan de ansågo, att
de sällan skulle kunna få rätt, då den udda mannen i skiljenämnden
sällan skulle komma att väljas från arbetarnas led utan från samhällsklasser,
hvilkas intressen icke sammanföllo med arbetarnas. Nu
äro förhållandena sådana, att arbetsgifvarne äro de, som säga absolut
nej till detta förfarande vid konflikter; de vilja under inga för -

Om ändring
af .? § ll.o
tryckfrihetsförordningen.

CForts.)

N:o 68. 54

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § U:.o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

hållanden vara med härom. Jag vill vidare erinra om ett annat
förslag, som framställts. På arbetaresidan eller kanske på båda
sidorna har man ansett det bäst, att under den tid aftal eller kollektiva
öfverenskommelser vore gällande, skulle man icke tillåta att
öppen strid utbröte. Vi ha också försökt att fasthålla denna princip,
och vi ha därmed på arbetaresidan lyckats ganska väl. Vi ha sagt:
hända hvad som hända vill, men under aftalstiden får icke någon
konflikt utbryta, utan är det något som man vill ordna och reglera,
så får det ske sedan aftalet är uppsagdt i laga ordning, och vi äro
fria från aftalets bestämmelser! Nu ha arbetsgifvareorganisationerna
med förfärande styrka kört fram med nya och från förutvarande
förhållanden absolut sig skiljande ståndpunkter. De säga, att man
å ömse sidor har obetingad rätt att under aftalstiden göra strejk
eller lockout huru mycket som helst, blott det icke gäller ändringar
uti gällande aftal. Nu ha vi från landsorganisationens sida böjt
oss för denna nya synpunkt, som framförts från arbetsgifvarne. Bär
se herrarna, att arbetsgifvarne själfva drifvit fram ett förhållande,
som gör, att det öppnas tillfälle till långt flera strider. Detta kraf
har kommit från arbetsgifvarnes sida. Vi ha hållit igen, men till
slut ha vi funnit oss böra gå med på den vägen.

Jag tror sålunda icke, att motionären har rätt, då han säger,
att dessa förhållanden äro konstanta, att vi nu kunna anpassa en lag
just med afseende å dem. Det är därför min bestämda öfvertygelse,
att det vore lyckligt, om vi läte utvecklingen i detta afseende ha
afgörande på dessa angelägenheter och läte förhållandet mellan
arbetare och arhetsgifvare regleras af denna naturliga utveckling,
oberörd af sådana lagar, som man här, mer eller mindre väl genomtänkta
och mer eller mindre väl afvägda, söker kasta in i vår lagstiftning.
I det stycket ber jag att til! fullo få instämma med den
föregående ärade talaren i hvad han sade, då han erinrade om att
det föreliggande lagförslaget dock endast är en produkt af en enskild
motionärs uppfattning. Det är icke ett förslag framkommet från
regeringen, det är icke ett förslag granskadt i de högre instanser,
där granskning ändock borde försiggå först, och det är sålunda,
synes det mig, en verklig fara, om Riksdagen skulle låta förleda
sig att göra det förslag, som på detta sätt framkommit, till lag.

Jag ber att få erinra om, att reservanterna tillåtit sig peka på
att det ju försiggår en utredning angående dessa förhållanden mellan
arbetare och arhetsgifvare på ett annat ställe, nämligen genom en
af Kungl. Maj:t tillsatt kommitté. Reservanterna yttra ock, att
denna kommitté utan tvifvel kommer att taga detta ärende under
ompröfning. Då jag är ledamot af denna kommitté, ber jag att
på det lifligaste få understryka hvad reservanterna i detta afseende
uttalat. Jag är alldeles öfvertygad om att denna kommitté kommer
att taga upp äfven denna förevarande fråga till behandling, ty
kommitténs befogenhet är tillräckligt stor därtill. Redan den inom
kommittén hittills förda debatten gifver allt för tydligt till känna,

55 N:o 68.

Lördagen don 23 Maj, e. w.

att allt, 8om hör samman med dessa angelägenheter, där kommer Om

att upptagas till noggrant ompröfvande, och det torde således, tryckfriheti synes

det mig, vara lämpligare, att vi på detta eller också på något förordningen.

annat sätt få en utredning till stånd, innan vi gå att stadfästa en (lorta.)

lag, som skulle få sådana följder, som dem jag tillåtit mig här

angifva.

Med stöd af hvad jag här andragit, ber jag, herr talman, att
i likhet med föregående talare få yrka afslag å utskottets förslag
och bifall till reservationen.

Häruti instämde herrar Lindley, Tengdahl, Branting, Blomberg,

Lindberg, Kropp, Nilsson i Malmö, Persson i Malmö, Rydén, Christiernson,
Thorsson, Larsson i Västerås, Eriksson i Grängesberg,

Carlsson i Malmberget och Lindhagen.

Herr Jansson i Djursätra: Det förefaller mig, som om diskussionen
i den föreliggande frågan hade kommit att något gå ut på
bredden utöfver hvad som egentligen är sakens själfva kärna och
innehåll. Jag skall därför icke sysselsätta mig med hvad den siste
ärade talaren yttrade i sitt långa anförande — jag hoppas, att andra
talare här komma att ägna sin uppmärksamhet däråt — utan jag
ber att i all korthet få påpeka några af de skäl och synpunkter,
som för utskottet varit bestämmande, då utskottet för sin del föreslagit
denna ändring i § 3 mom. 11 tryckfrihetsförordningen.

Innan jag går att närmare sysselsätta mig med dessa skäl, ber jag
att få i herrarnas minne återkalla hvad som här för en stund sedan
yttrades af herr statsrådet och chefen för civildepartementet samt
af herr Branting. De kommo nämligen då öfverens om, att när
det gäller en sådan strid som den i motionen omförmälda, är det
önskvärdt, att striden föres med hyfsade medel. Såväl herr statsrådet
som herr Branting voro, som sagdt, öfverens om, att det borde
vara så. Nu har emellertid vid granskning af den motion, som
närmast föranledt den föreslagna ändringen i tryckfrihetsförordningen,
visat sig, att den strid, som förts i pressen, i synnerhet emellan
organiserade arbetare och andra arbetare, varit sådan, att man icke
kan säga, att den förts med hyfsade medel. Äfven reservanterna
erkänna för sin del, att »motionären har genom framdragandet af
en mängd från arbetarepressen hämtade exempel ådagalagt, att
arbetarne i den sociala klasskampen ej sällan begagna sig af tryckta
meddelanden, hvilka äro i hög grad upprörande.» Och den förste
ärade talaren tycktes hysa samma mening och samma känsla, ty
han sade, att de af motionären anförda exemplen verka i hög grad
upprörande. För min del har jag i denna sak nästan uteslutande
fästat mig vid de upprörande exempel på missbruk af tryckfriheten,
som af de organiserade arbetsledarna ådagalagts i striden mot enskilda
arbetare, vanligtvis endast därför, att dessa antingen för samvetets
skull eller drifna af behofvet att skaffa sig uppehälle icke

N:o 68. 56

Lördagen den 23 Maj, e. m.

°a?3 nsTu l kunnat„ ställa siS de socialistiska ledarnas order till efterrättelse.
tryckfrihets- Och da utskottet efter pröfning fann, att en ändring i syfte att i
förordningen, förevarande fall kunna hämma missbruk af tryckfriheten i hög grad
(Forts.) var af behofvet påkallad samt utskottet föreställde sig, att denna
ändring lämpligast kunde åstadkommas genom ett tillägg till 11
mom. 3 § tryckfrihetsförordningen, har utskottet för sin del nu föreslagit
den ändringen, att följande mellansats skulle inskjutas uti
detta moment: »— — — så ock offentligt meddelande, som innebär
uppmaning till förföljelse mot enskild man i uppenbart syfte
att förorsaka honom ekonomisk skada, eller obehörigeu tvinga

honom att något göra eller underlåta;---» Det är nu endast

denna ändring utskottet här föreslagit, och det är den, som varit
utsatt för ett så intensivt klander, icke blott från tidningspressen,
utan äfven från flera af de talare, som här i kväll uppträdt i
frågan.

Nu säde herr Beckman, att om vi blott kunde få en »oantastlig»
lag i det syfte, som här afses, ville han för sin del vara med
om att understödja densamma. Men, äfven om man icke lyckats
få den föreslagna ändringen så bra, att den icke har några brister,
kunna vi väl icke för den skull kasta alltsammans öfver bord, utan
att åtminstone i någon mån sökt bota den uppenbara brist, som för
tillfället förefinnes.

Nu kunna vi väl icke heller säga annat än, att det är en
verklig brist i tryckfrihetsförordningen, när sådana upprörande fall
kunna få äga rum i vårt för öfrigt fria land som dem, vi i motionen
fått se särskildt uppräknade. Ej heller från något håll har
kunnat förnekas, att hvad motionären anfört är sant och riktigt.
Men under sådana förhållanden kunna icke lagstiftarne lämna desamma
obeaktade, utan det är enligt min mening vår plikt att söka
råda någon bot mot detta onda, ty det gäller ingenting mindre än,
om hederliga och redbara arbetare, som icke gått in i någon särskild
socialistisk arbetareorganisation, skola i detta land få anses
och behandlas som om de voro fågelfria. Med tidningspressens
tillhjälp förföljas nu ej sällan sådana arbetare så intensivt, att de
knappast få en fristad mellan Ystad och Haparanda. Jag upprepar
med känsla af harm fördenskull: Är det rimligt och resonligt
att låta sådant fortfara i afvaktan på, att vi skola få en lag,
som enligt herr Beckmans mening skall vara oantastlig? Skola vi
under tiden lägga händerna i kors och ingenting göra! För min
del tror jag icke, att sådant går an.

Nu ha reservanterna ansett, att den här af utskottet föreslagna
lagändringen i vissa delar är behäftad med brister, och de ha därför
för sin del kritiserat densamma. Sålunda påstå reservanterna
bland annat, att detta förslag, »därest det blefve lag, skulle komma
att i många fall verka hämmande på tidningspressens befogade kritik
af vissa samhällsföreteelser, som ej äga samband med den sociala
klasskampen.» Och vidare säga de: »Tidningspressen bekämpar ju

Lördagen den 23 Maj, e. in.

57 N:o 68.

med rätta vissa osunda och skadliga företeelser på skilda områden
inom samhällslifvet. Så t. ex. bör det anses vara en god gärning,
att tidningspressen går till rätta med ockrare, försäljare af humbugsvaror,
innehafvare af sämre teatrar eller vissa andra nöjeslokaler
o. s. v.» Ja, för all del, visst kan sådant vara bra uppgifter för
tidningarna. Men jag frågar er, mina herrar, huru ofta få ni se
tidningarna sysselsätta sig med sådan kritik? Jag för min del har
aldrig sett någon tidning, som sysselsatt sig med att upplysa allmänheten
om att den eller den herrn bedrifver ocker. Men om det ibland
går olyckligt för någon, som kommit i ockrarnas klor och i sammanhang
med denna olycka varder uppenbart, att ockraren den och den
varit anledningen till den andres obestånd, ja, då, men först då
och vanligen i sammanhang med en rättegång, blir ockraren upptäckt.
Men icke kan man säga, att det var tidningspressen, som
tog såsom sin uppgift att säga: den där är en ockrare, som vi skola
blotta o. s. v. Icke har jag heller för min del sett, att tidningarna
synnerligen mycket sysselsätta sig med t. ex. försäljare af humbugsvaror.
Jag tror för min del, att tidningarna från det håll, där
dylika varor försäljas eller tillverkas, ha en mycket god mjölkko;
de få ofantligt göda annonsinkomster från dessa affärer, och fördenskull
akta de sig nog att genom kritik göra dessa näringsidkare
någon skada.

Det har också påpekats, att, om detta lagförslag blefve antaget,
skulle tidningarna blifva urståndsätta att kunna kritisera sämre

teatrar eller vissa andra nöjeslokaler. Jag undrar dock, om det

hittills ingått i tidningarnas hjärtebekymmer att sysselsätta sig med
sådan kritik och sådan undersökning. Jag vet det icke, men om
så har skett, måtte det likväl icke höra till regeln, utan till undantagen.
I allmänhet brukar nog pressen för sin del vara synnerligen

mån om att icke tala illa om dylika konstnärer, äfven om deras

prestationer äro af betydligt lågt värde och ur moralisk och etisk
synpunkt alldeles förkastliga. Ur dessa synpunkter, menar jag
alltså, skulle icke denna lagändring medföra för land och folk någon
afsevärd skada.

Vidare anse reservanterna, att utskottet icke kuunat på ett
lyckligt sätt framställa denna lagändring, enär det enligt reservanternas
mening icke finnas objektiva grunder, hvarefter den dömande myndigheten
skulle ha att rätta sig. Jag vill emellertid påpeka, att när
det gäller tryckfrihetsförordningen, är det i allmänhet mycket svårt
att få fram några objektiva grunder. Men just därför att tryckfrihetsförordningen
är af denna säregna beskaffenhet, har ju lagstiftningen
infört en hjälp för tillämpningen af dessa lagar, en institution, som
vi kalla jury. Vid tal härom kan ju icke skada, att vi påminna
oss, huru instruktionen för denna jury lyder. Därom heter det i
§ 3 tryckfrihetsförordningen följande: »Under de förutsatta villkor,
att vid pröfningen af en skrift eller ansvaret för densamma de, på
hvilka en sådan pröfning ankomma kan, i fall, som tvetydiga synas,

Om ändring
af 3 § ll:o
tryckfrihet»
förordningen.
(Forts.)

N.o 68. 58

Lördagen den 23 Maj, e. in.

Om ändring
af 3 § lUo
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

hellre fria än fälla, alltid mer må fästa sin uppmärksamhet på
ämnets och tankens, än på uttryckets lagstridighet, på skriftens
åsyftning, än på framställningssättet, och alltid utan rättighet att, i
hvilket fall som helst, draga obestämda slutföljder af uttrycken,
skola såsom missbruk af tryckfriheten anses», och så uppräknas i
lagen vissa särskilda fall. De särskilda domarena skola sålunda
efter bästa förstånd subjektivt uppfatta de spörsmål och frågor, som
ställas till deras afgörande. Det är alltså icke på grund af någon
objektiv föreskrift i lagen, utan på grund af det omdöme, som
hvarje juryman kan bilda sig i saken, som juryns utslag faller.
Jag vågar sålunda tro, att den lagändring, som här af utskottet
föreslagits, lika gärna kan fylla sin plats i tryckfrihetsförordningen
som hvarje annat moment i densamma.

Reservanterna ha äfven ansett, att denna fråga, såsom rörande
striden emellan arbetsgivare och arbetare och emellan olika arbetare
inbördes, egentligen bort hänskjutas till den s. k. arbetsaftalskommittén
för att af denna blifva undersökt och ordnad. Ja, det är
ju godt och väl. Men reservanterna själfva äro icke säkra på,
att denna kommitté skulle kunna komma att föreslå några verksamma
medel för att öfvervinna de svårigheter, som här åsyftas.
Reservanterna säga nämligen: »Därest kommitténs utredning gifver
till resultat, att de i motionen framhållna missförhållanden lämpligen
skulle kunna afhjälpas på lagstiftningens väg.» Ja, det veta
icke reservanterna; de kunna visserligen önska det och anse det
som sannolikt, men, som sagdt, de veta det icke, men under tiden
för en sådan utredning skulle i alla fall denna vilda strid mellan
olika arbetare ändå få rasa. Nu har utskottet, vid tanken på dessa
förhållanden, icke kunnat lägga händerna i kors och endast säga
som så: vi måste bida tiden, saken gäller ju icke oss; det är endast
några spridda arbetare här och där det gäller, och med deras rätt
och välfärd är det icke så noga. Vi ha icke uppfattat saken på
det sättet, vi ha icke kunnat göra det, utan vi ha föreslagit den
lagändring, som vi trott skulle kunna blifva till någon hjälp för
de människor, som i flera år fått utstå en mycket svår förföljelse.
Men vi ha tillstyrkt detta förslag äfven fördenskull, att gällande
rätt, i synnerhet grundlagarne, bjuda, att icke endast konungen,
utan äfven Riksdagen för sin del beflitar sig om och stöder en
lagstifning som går ut på att skydda enhvar laglydig medborgare i
detta land, han må vara af hvilken samhällsställning som helst,
han må vara rik eller fattig, arbetsgifvare eller arbetare. Mina
herrar! I § 16 regeringsformen heter det bland annat: »Konungen
bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra
och förbjuda, ingen fördärfva eller fördärfva låta till lif, ära, personlig
frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är,
och ingen afhända eller afhända låta något gods, löst eller fast,
utan rannsakning och dom, i den ordning, Sveriges lag och laga
stadgar föreskrifva; ingens fred i dess hus störa eller störa låta;

59 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. va.

ingen från ort till annan förvisa» o. s. v. Ja, så är Konungens
uppgift i dylika fall utstakad. Men med tryckfrihetsförordningens
nuvarande bristfälliga bestämmelser har konungamakten icke haft
kraft att skydda personer, som af arbetareorganisationerna förklarats
vara strejkbrytare och, såsom sådana, fredlösa. Lagen har varit för
svag för att kunna stäfja och straffa sådana öfvergrepp; organisationerna
ha, såsom vi se af herr Hildebrands motion, lått skicka
ut hurudana cirkulär och tillkännagifvanden som helst. Det har
icke gått att straffa dem därför, utan allt detta ofog har fått pågå
midt för Konungens och regeringens ögon.

Det är på grund af dessa synpunkter, som jag för min del
varit med om att inom utskottet tillstyrka den föreslagna lagändringen,
och jag ber, herr talman, att nu få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herrar Sandén, Hallin och Magnusson i Salstad instämde
häruti.

Herr vice talmannen, som öfvertagit ledningen af kammarens
förhandlingar, lämnade härefter ordet till

Herr Eriksson i Algered, som yttrade: Herr talman! Jag
delar den siste talarens uppfattning angående förhållandet mellan
organiserade arbetare å ena sidan och icke organiserade arbetare å
den andra, ty det har verkligen visat sig, att så snart en icke organiserad
arbetare i längden fortfar att vägra ingå i en organiserad
fackförening, blir han på ett eller annat sätt trakasserad. Det är
icke alltid själfva organisationen i och för sig själf, som gör, att
denna arbetare icke vill gå in i fackföreningen, utan det kan äfven
bero därpå, att fackföreningens ställning gentemot religionen gör,
att arbetaren, om han är eu religiöst sinnad person, just på grund
af samvetsbetänkligheter icke vill gå in i föreningen. Just för ett
sådant fall synes det mig den af den siste talaren åberopade paragraf
16 regeringsformen vara af den beskaffenhet, att man bör se
till, om man icke på något sätt kan skydda en sådan enskilds samvetsbetänkligheter
och hans personliga frihet för öfrigt gentemot
trakasserier. Det är också detta, som motionären, herr Hildebrand,
sökt åstadkomma med sin motion, hvilken nu af konstitutionsutskottet
fått en än vidare och bättre formulering.

Frågan är, om man verkligen kan med denna föreslagna ändring
af § 3 mom. 11 tryckfrihetsförordningen åstadkomma det storartade
resultat, hvarom man här talat. Om det skulle lyckas, om jag
trodde, att resultatet skulle blifva hvad man åstundade, då skulle
äfven jag för min del vara med om förslaget, men jag kan icke
tro, att något sådant är möjligt. Därtill fordras ändring af helt
andra sakförhållanden än blott denna paragraf, som uteslutande
drabbar tryckta skrifter och det offentliga ordet. Därtill fordras

Om ändring
af 3 § Illa
tryckfrihetsförordningen.

(Forte.)

N:o 68. 60 Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring nämligen, att man får en lag till stånd, som bäfdar föreningsrätten.

tryckfrihet»- ^ DU en ar^elsaftalskommitté är tillsatt, hvilken af regeringen fått
förordningen, instruktion att fortsätta i nu antydd riktning, hoppas jag, att denna
(Forte.) kommitté måtte komma att upptaga just frågan om föreningsrätten,
så att denna häfdas genom särskild lag. Då skulle å ena sidan
de organiserade fackföreningarna blifva tillförsäkrade sin fulla rätt,
och likaså skulle å andra sidan den enskilde individen tillförsäkras
samma rätt att vara oantastad, ehuru han icke är medlem af någon
fackförening. På den vägen skall man möjligen kunna vinna det

eftersträfvade resultatet, men icke med en sådan ändring af § 3

mom. 11 tryckfrihetsförordningen, som här föreslagits.

Hvad som däremot genom denna ändring kan åstadkommas
är en betydlig skada på ett område, som icke synes mig böra utsättas
för någon sådan skada. En mycket framstående ledamot af denna
kammare, som än i dag tillhör kammaren, fastän han numera är
medlem af Konungens råd, nämligen ecklesiastikministern herr
Hammarskjöld, sade för några år sedan i denna kammare, att hvar
och en utaf Sveriges producenter hade rätt att föra sitt arbete ut i
marknaden och att icke göra det, om han så önskade, att alla hade
rätt att återtaga sitt arbete och återtaga sina produkter; samma
rätt borde tillkomma arbetarna, och rätten att strejka vore således
en rätt, som aldrig kunde fråntagas en arbetare. Om dessa ord,
uttalade af denne framstående man, äro befogade och riktiga, synes
det mig, att den rätt, som tillkommer våra arbetare att strejka, är
af den beskaffenhet, att den icke gärna kan antastas eller omintetgöras.
Det gäller endast, att denna rätt hålles inom lagliga former
och inom vissa gränser, så att den icke förgriper sig på den enskildes
personliga frihet.

Samma rätt, som arbetarna ha att strejka, ha också arbetsgifvarne
att göra lockout. Båda parterna äro enligt mitt förmenande
fullt berättigade att på dessa båda sätt göra sina angrepp för att
drifva sin vilja igenom. Men hvad som behöfves därför är organisation.
Arbetsgifvarne måste organisera sig för att kunna göra
gemensam sak mot arbetarna, och samma rätt måste arbetarne ha,
nämligen rätten att organisera sig gentemot arbetsgifvarne och på
det sättet varda starka. Men till denna organisation hör onekligen
att ha möjlighet att kunna begagna det offentliga ordet. Här har
af den förste talaren anmärkts, att det offentliga ordet icke är lika
nödvändigt för arbetsgifvarne, därför att dessa icke äro flere, än att
de kunna organisera sig ändå, men däremot är detta för arbetarne
hart när omöjligt, om de icke kunna begagna det offentliga ordet,
detta på grund af den stora mängd, som de utgöra. Följaktligen
synes det mig, att tidningspressen och det offentliga ordet måste
vara till för att tjäna i detta afseende, men genom det lagförslag,
som här föreligger, och den grundlagstext, som utskottet nu föreslagit,
skulle det blifva en betydlig inskränkning på detta område.
Hvad man söker att vinna kan icke vinnas på detta sätt, men väl

61 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

kan det skapas långt flera tillfällen af motstånd från arbetarnes sida Om ändring
genom detta lagförslag, därest det skulle blifva upphöjdt till lag, tryckfrihet»-än hvad nu är fallet. Jag för min del anser, att förhållandena förordningen.
äro tillräckligt svåra ändå, för att man skulle bidraga till att klyftan (Forte.)
än mera vidgades.

Då jag sålunda icke kan finna, att det föreliggande lagförslaget
skulle vara till gagn, utan tvärtom anser, att det skulle vara till
skada för den sak, som det är afsedt att främja, kan jag icke vara
med om detsamma. På grund af dessa skäl och omständigheter
jämte de af herr Beckman anförda ber jag, herr talmau, att få
förena mig med honom uti yrkandet om afslag å detta lagförslag
och bifall till reservationen.

Sedan herr talmannen, som emellertid återkommit, ånyo öfvertagit
ledningen af kammarens förhandlingar, anförde

Herr Lindblad i Göteborg: Herr talman, mina herrar! Vid
den remissdebatt, som företogs här vid riksdagens början, anförde
en talare, att det för Riksdagen gällde att ställa om sitt hus, innan
de nya skarorna, som enligt det hvilande rösträttsförslaget skulle
blifva röstberättigade, komme fram i kammaren. Det var klart
sålunda redan från början af riksdagen, att man på sina håll umgicks
med planer, som afsågo just hvad denna talare önskade få
åstadkommet, och det har under riksdagens lopp också framkommit
åtskilligt, som tyder på, att man har en viss benägenhet att nu,
när det lider mot slutet af det gamla representationssättet, åstadkomma
hvad som är möjligt att åstadkomma för att skydda sig mot
hvad man förmodar skall komma, sedan den nya ordningen träder
i kraft. Det var sålunda väntadt, att åtgärder skulle vidtagas i
sådan riktning, men jag hade knappast ändå trott, att ett förslag
om ändring och inskränkning af vår tryckfrihet skulle komma från
publicistiskt håll. Jag trodde icke, att det skulle vara just från
det hållet, som man skulle vara angelägen om en inskränkning, som
icke blir bara en inskränkning rörande det, hvilket man här närmast
diskuterar, utan som också kommer att få sina följder för pressen
på andra håll.

Nu har förslaget framkommit, och det har ju visat sig, att
utskottet icke har kunnat taga det i den form, hvari motionären
framställt det. Den formen var omöjlig och ansågs omöjlig inom
tidningsmannakretsar öfverallt utom inom det läger, där man icke
har så stort behof af tryckfrihet som inom det andra lägret, där
man har ett större behof af densamma. Jag tror emellertid, att
den förändring, som utskottet föreslagit, icke är utaf den beskaffenhet
att kunna undanröja bekymren för hur pressen för framtiden skall
kunna taga i tu med sin viktiga uppgift, hur den skall kunna för
framtiden fylla sitt värf och rensa undan där det behöfs att rensas,
huru den skall kunna kritisera hvarhelst något osundt förekommer.

N:o 68. 62

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § lV.o
tryckfrihetiförordningen.

(Forts.)

Tvärtom är bestämmelsen af den art, att pressen säkerligen kommer
att hämmas ganska betydligt i sitt arbete.

Motionären har anfört som skäl för den förändring i tryckfrihetsförordningen,
som föreslagits, att de socialdemokratiska tidningarna
innehålla en hel mängd meddelanden, som han för sin del
funnit upprörande och som också en talare för en stund sedan fann
mycket upprörande, men det är märkvärdigt, att det icke blifvit
anfördt ett enda fall af upprörande beskaffenhet från arbetsgifvarsidan.
Det har icke anförts något af de många fall, som framförts
af min partikamrat och som visa, att dessa fall ingalunda gifvit de
fall efter, som varit offentliggjorda i de socialdemokratiska tidningarna.
Och då motionären har funnit sig böra hämta något
material äfven ur den tidning, hvilken jag står nära, så har jag å
min sida också sett till, om det icke äfven i denna fanns något
material emot detta i hans motion offentliggjorda, och jag har då
funnit, att om det också där stått en hel del blockadmeddelanden,
om det också där stått en och annan afbön, har det också stått en
hel mängd utaf sådana meddelanden från arbetsgifvarehåll, som visst
icke gifvit de andra efter det minsta. Jag vill blott erinra om ett
fall, eftersom den näst föregående talaren fann det ofantligt upprörande,
att de organiserade arbetarne icke ville stå på något som
helst sätt solidariska med dem, hvilka sveko dem i deras kamp.
Jag vill endast nämna ett enda fall, där jag tycker, att det upprörande
i arbetsgifvarnes tillvägagångssätt vida öfvergår hvad som
från arbetarebåll blifvit gjordt. Under föregående år försiggick en
konflikt vid Råbelöf i Skåne. Det var en arbetare, som af ägaren
till gården, herr Kennedy, fått en trohetsmedalj för sin långvariga
tjänst hos honom, och som nu tillsammans med kamraterna önskade
en förändring i sin ställning, hvilket medförde, att alla kastades
på dörren, och i den strid, som där utvecklade sig, tog sannerligen
icke arbetsgifvaren någon hänsyn till den enskildes frihet eller rätt
på det sätt, att man kan säga, att han gaf de organiserade arbetarne
något efter. Ifrågavarande arbetare kunde icke finna någon bostad
strax efter det han blifvit körd på porten af ägaren till gården,
men han fick bo i församlingens likbod under tiden, och när han
bott där en tid och ville betala härför, nekades honom det. Men
efter en tid ville man, att han skulle arbeta hos en bonde i trakten.
När han vägrade detta, ansåg man sig kunna rent af utestänga
honom från allt. Då utfärdades ett cirkulär af fattigvårdsstyrelsen,
hvars ordförande herr Kennedy var, däri det varnades för bemälte
arbetare. Det cirkulär, som utfärdades, hade följande lydelse: »Sedan
arbetsföre löse arbetaren Per Roos å Fjelkestads fattigvårdsinrättning
vägrat inställa sig till eller fullgöra honom af husbonden Ola Bnndesson,
Jägarhus, ålagdt arbete och visat således tredska, får fattigvårdsstyrelsen
i Fjelkestad härmed varna bemälte Per Roos och
föreställa honom att ställa sig till efterrättelse den af fattigvårdsstyrelsen
utsedde husbondens tillsägelser.»

63 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Jag undrar, om icke detta är en kränkning af friheten, en 0" ändring
kränkning af den enskildes rätt, som går vida längre än den kränk- tryckfrihet*-ning, som arbetarne göra sig skyldiga till och som de företaga i det förordningen.
vällofliga syftet att åstadkomma förbättringar i sina lefnadsvillkor. (Forts.)

Det utfärdas äfven af arbetsgifvarne en hel del ukaser, som
äro afsedda att vara hemliga, men som icke kunna bli det alltid,
och hvarigenom arbetarne förföljas från det ena stället till det andra.

Skillnaden mellan deras och arbetarnes tillvägagångssätt är blott
den, att medan arbetarne nödgas använda sig af pressen, medan de
offentligen säga ifrån, att den och den arbetaren har förbrutit sig
mot solidariteten, skicka arbetsgifvarne hemliga cirkulär sinsemellan,
och på så sätt ha de klart för sig, hvilken ställning de skola intaga
till den arbetare, som icke är tillräckligt foglig.

Som exempel på arbetsgifvarnes tillvägagångssätt kan jag nämna,
att målaremästarne i Kristianstad i anledning af utbruten strejk
vändt sig till allmänheten med »en vänlig anhållan», att ingen måtte
betjäna sig af strejkande arbetare för verkställande af reparationer.
Arbetsgifvarne vända sig sålunda här till allmänheten.

Vidare har centralstyrelsen för Sveriges skräddarem ästareföreningar
utsändt ett cirkulär i anledning af en strid nere i Kalmar,
däri det säges, att då underhandlingarne icke ledt till resultat och
»fara är, att arbetarne lämna orten, får centralstyrelsen härmed
utfärda arbetsförbud för nedanskrifna arbetare. Öfverträdelse af
detta förbud kommer att beifras på det sätt gemensam hetsakten
påbjuder». — Denna gemensamhetsakt påbjuder böter.

För icke länge sedan utsändes ett liknande cirkulär från öfverstyrelsen
för Sveriges måjaremästareförening här i Stockholm, däri
det säges, att »lokalföreningarne böra hvar för sig utse personer,
som noga följa med och kontrollera, att detta arbetsförbud följes,
ty endast genom skarpt iakttagande häraf är det möjligt att hålla
de strejkande utestängda». Och dessutom har man infört den
metoden, att man på arbetsbetyget anger, hvad man vill ha angifvet.

Det står nämligen på vissa betyg: »Afflyttar på egen begäran med
anledning af vägrad löneförhöjning».

Och hvad säger man om, att arbetsgifvarnes organisationer inbördes
söka tvinga utanför stående in i desamma? Det förefaller
mig, som om det borde legat nära tillhands för herr Jansson i

Djursätra, när han talade om arbetarnes förtryck och uttalade som

sin önskan, att denna lag måtte komma till stånd för att stäfja
detta förtryck, att tänka på de stackars arbetsgifvarne, som stå
utanför organisationerna och utsättas för påtryckning, ty det är veterligt
för alla, att arbetsgifvarne ha sådana medel i sin hand och
använda sig även af dessa på ett sätt, att en arbetsgivare är oförmögen
att stå fri utanför organisationen, utan måste han antingen

underkasta sig och ingå i densamma eller också bli ruinerad. Jag

erinrar blott om ett fall från Göteborg under striden där år 1902.

En bagaremästare utgick ur organisationen och påbörjade arbetet.

N:0 68. 64

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring Enligt de bestämmelser, som funno9, nödgades han utbetala 13,000
tryckfrihet/- kronor till arbetsgifvarnes organisation. Och under den stora lockjörordningen.
outen i Stockholm år 1903 nödgades en firma betala tiotusentals
(Forts.) kronor för att bli kvitt organisationen.

Sålunda få dessa arbetsgifvare, som stå utanför organisationen,
äfvenledes göra sin afbön — icke på det sätt, som arbetarne göra
det, i pressen, för att därigenom ge till känna, att de för framtiden
öfverhufvud ställa sig solidariska med arbetareorganisationen, med
kamraterna, utan de få göra sin afbön på — växlar, hvilket kan
ruinera dem och äfven gör det. Jag förmodar, att arbetsgivareorganisationerna
hellre taga detta slags afböner, men det förefaller
mig, som om man borde fästa litet uppmärksamhet vid, att dessa
afböner icke äro mera milda än de, som förekomma i arbetarepressen.

Men det är icke blott själfva arbetsgivareorganisationerna som
sådana, såsom direkt intresserade i den sociala konflikten, hvilka
förfara på det sätt, hvarom här blifvit upplyst, utan det finnes också
politiska organisationer, som ej stå främmande för ett liknande tillvägagångssätt,
utan att vara invecklade i sådana konflikter och utan
att de öfver hufvud borde kunna anses ha rätt att lägga sig i de
sociala striderna. Jag vill för att fästa uppmärksamheten äfven
härpå anföra ett fall från den stad, som jag representerar. Där har
nämligen en af de förnämsta förtroendemännen i den politiska högerorganisation,
som heter Fosterländska förbundet, i slutet af föregående
år utsändt en skrifvelse till arbetsgifvarne af följande lydelse:
»Då vi nu troligen gå till mötes en lugnare period inom arbetsmarknaden
och kanske till och med arbetsbrist inom åtskilliga yrken
uppstår och i följd däraf tillgången på arbetare blifver rikligare,
vågar jag vädja till Eder som arbetsgifvare och medlem af Fosterländska
förbundet, att ni om möjligt och om ni kan göra det utan
skada för eder affär eller rörelse, försöker gifva fria arbetare, d. v. s.
sådana, som icke tillhöra den socialdemokratiska organisationen,
företräde vid nyanställning och att ni behåller dem längst möjligt,
om afskedande af arbetare måste ske.»

Detta är sålunda en direkt uppmaning från en representant för
en politisk organisation, att arbetsgifvarne måtte använda sig af de
dåliga konjunkturerna för att straffa arbetare för deras politiska
åskådning. Jag undrar hvad ledarne inom högerns politiska organisationer
skulle säga, om det socialdemokratiska partiet, såsom det
politiska uttrycket för arbetareklassen, skulle under goda konjunkturer
hemställa till arbetarne, att de måtte förklara i bojkott den
eller den arbetsgifvaren, emedan han tillhör Fosterländska förbundet
eller någon annan politisk högerorganisation. Jag är öfvertygad om,
att det skulle väcka en ofantlig harm hos enhvar, och jag vill
icke tala om, huf det skulle utmyntas af vissa högerns tidningsorgan.

Hvarje organisation medför naturligtvis inskränkning i friheten

Lördagen den 23 Maj, e. m. 65 N:o 68.

för den enskilde, ock det ligger i en organisations natur, att den Om ändring
försöker samla inom sina gränser alla, som öfver hufvud med den af 3 §.U:o
ka gemensamma intressen. Det är icke blott arbetarne, som förordning^
gorå detta, utan också arbetsgifvarne. Ock det är klart, att de förra (Forts)
måste betrakta den arbetare, som står utanför organisationen, såsom
utgörande i viss mån en black om foten i deras sträfvanden efter

en bättre existens, likaväl som jag förstår, att arbetsgifvarne vilja

i sin organisation ba in alla, som kunna anses med dem ba gemensamt
intresse. Här stå sålunda de olika organisationerna på samma
plan. Den enda skillnaden är, att de använda olika metoder. Arbetarne
måste på grund af att de äro så många offentliggöra sina
meddelanden i pressen, arbetsgifvarne kunna använda sig af telefon
eller cirkulär, och detta kunna de också göra för framtiden, utan

att den lag, som föreslagits, drabbar dem. Det är möjligt för dem

att fortsätta precis såsom hittills. Med de många fall, som stå att
läsa i tidningarna rörande öfvervåld å arbetare, förhåller det sig
också i många fall så som med de ryska sågfilarne, innan härordningen
genomfördes: de finnas i pressen, men när man vill ba tag
i dem, finnas de icke, åtminstone ej i samma mängd.

Det bar af motionären sagts, att det i »samhällets» intresse
är rent af nödvändigt, att något göres för att stäfja detta ofog, som
han anser förefinnas — när det gäller arbetarne, förstås. Men jag
tror, att vi kunna rent ut säga, hvad det bär gäller. Det är icke
den personliga friheten, som står på spel, och det är heller icke
»samhällets» intresse, som står på spel — ty till samhället höra
väl äfven arbetarne, fastän de i en viss press betecknas som »samhällets
fiender». Nej, hvad man vill ar snarare att få fullständig
frihet för kapitalet, till exploatering. Det är det sanna, och därför
riktar sig icke lagen mot arbetsgifvarne utan mot arbetarne.

Då jag sålunda icke kan finna, att denna lag kommer att göra
något godt för landet, utan tvärtom skadar, just därför att den blott
drabbar den ena parten, så tror jag, att jag härmed sagt nog, för
att enhvar skall förstå, hvilken ställning jag intar i denna fråga.

Vid tillämpningen af den föreslagna lagen skulle det nog dessutom
gå så till, att, om en tidning offentliggjort ett meddelande om
en strejkbrytare, den blefve åtalad och, jag är öfvertygad därom,
äfven fälld af juryn, emedan denna skulle i offentliggörandet se en
uppmaning till förföljelse. Jurymännen äro heller inte mera
än människor och kunna sålunda icke gå fria från vissa intryck,
som de få ute i det lefvande lifvet och som de taga med sig, när
det gäller att behandla en sådan sak som ett tryckfrihetsmål.

Dessutom har det ju i fråga om juryinstitutionen allmänt erkänts
bär i kammaren, att den nuvarande formen t. o. m. är olycklig
med hänsyn till våra nuvarande tryckfribetsförbållanden. Komma
vi då in i nya, där tryckfribetsbestämmelserna äro mera vaga, är det
klart, att denna institution i sitt nuvarande skick blir ännu mera
Andra Kammarens Prof. N:o 68. 5

N:o 68. 66

Om ändring
af 3 § ll:o
tryckfrihetsförordningen.

(Ports.)

Lördagen den 23 Maj e. m.

omöjlig och skulle föranleda till oändliga trakasserier för de tidningar,
som särskildt utsättas för densamma.

Jag kan därför icke anoat än uttala som min uppfattning, att
denna lag kommer att verka i en riktning, som icke blir lycklig,
och att den ute i landet bland arbetarne skall kännas som en klasslag,
som riktas mot dem enbart — en lag, afsedd att förhindra,
att de med sina organisationer skola kunna skaffa sig de fördelar,
som sammanslutningen möjliggör.

Då sålunda den föreslagna lagen enligt min mening skulle
släppa lös godtycket på tryckfrihetens område, då den dessutom är
en uppenbar klasslag, som icke är afsedd för och icke kommer att
träffa andra än arbetaretidningarne, på samma gång som den träffar
arbetareorganisationerna, och då den i stället för nationell samling,
om hvilket det talas så mycket, säkerligen kommer att medföra
ytterligare ökad nationell splittring och den sociala stridens förande
in på okontrollerbara vägar, vågar jag, herr talman, nedlägga min
bestämda protest mot denna lag och yrka afslag på densamma.

Herr Hildebrand: Herr talman! Här man icke vill en sak,

kan man nog få en mängd skäl för sitt afslagsyrkande. Och som
skäl af detta slag måste jag uppfatta herr Beckmans uttalande, att
denna lag skulle skada därigenom, att hvad nu sker i offentlighetens
ljus skulle komma att försiggå i mörkret. Af detta skulle man ju
kunna draga den slutsats, att den omständigheten, att förföljelserna
hittills skett i tidningarna i offentlighetens ljus, skulle ha framkallat
kontroll för dess beifrande, men så har alls icke varit fallet. Inemot
20 år har denna taktik fortsatts, och för hvarje år har den
efter allt att döma blifvit kraftigare. Hvad har under dessa två
decennier gjorts? Har herr Beckman gjort något, eller ha de öfriga
reservanterna gjort någonting härför? Nej, allt har försiggått i
offentlighetens ljus, och endast de förföljda ha vetat af det hela.

Därtill kommer, att redan nu mycket sker i skymundan. Här
talas om strejkbrytarmeddelanden och trakasserier, det talas om
kommittéuppvaktningar hos den och den personen och om påtryckningar
af olika slag. Allt detta undandrar sig redan nu offentlighetens
ljus. Hvari trakasserierna bestå, är svårt att säga, men det
är alldeles klart, att dessa trakasserier äro mycket elakartade och
mycket bekymmersamma för den det angår. Således ha vi redan
nu eu fortgående förföljelserörelse, så att säga bakom kulisserna, i
skymundan. Den skulle icke komma till genom lagstiftningen, som
rensar bort en hel del meddelanden ur pressen. Den finnes redan.

Eu jämförelse, som var mycket förvånande, drogs af den föregående
talaren, då han talade om arbetsgifvarnes afböner och likställde
de plikter, de vitesbelopp, som vissa arbetsgivare, som skilt
sig från organisationen, fått betala, med den förföljelse af icke organiserade
arbetare i den socialistiska pressen, som man gjort anmärkning
på. Om en arbetsgivare utgår ur organisationen och blir

Lördagen den 23 Maj, e. ro.

67

tvungen att för den skull betala ett större belopp, hvarför blir han
tvungen? Jo, då .han ingick i organisationen, förband han sig att,
om han utginge, göra det. Han är sålunda bunden af sitt eget
godkännande af en eventuell utbetalning. Men när han talar om
dessa afböner af arbetare, icke finnes där någon föregående uppgörelse,
något medgifvande från den förföljdes sida. Det är något
helt annat, som därvid äger rum. Jämförelsen är icke riktig.

Herr Lindqvist har här hållit ett ytterst intressant föredrag
angående vissa former af den sociala striden, men det föreföll mig,
som om bra mycket i det föredraget icke angick den fråga, som nu
är före. Det tyckes mig både af detta anförande och af mötesdiskussionerna
framgå, att man icke klargjort de grundprinciper, å
hvilka man bygger sitt resonemang, och att man dragit jämförelser
mellan företeelser, som icke äro jämförbara.

Det är alldeles naturligt, såsom den senaste talaren nämnde,
att organisationer bildats och att hvarje organisation skaffar sig och
äger en viss bestämd rätt och viss makt öfver sina egna medlemmar.
Detta är en grundprincip för hvarje organisationsrörelse. Och
det enda, som man då kan kräfva, är, att medlemmarna skola vara
frivilligt anslutna, d. v. s. att tvång icke användes för att få in
medlemmar och att medlemmarna enligt former, som de själfva
gillat, kunna få utgå ur organisationen.

Man måste nu skilja mellan en organisations åtgärder mot sina
egna medlemmar och mot utomstående, och här är det närmast fråga
om tvångsåtgärder mot utomstående. Man måste också i motsättningen
mellan arbetsgifvare och arbetare skilja mellan åtgärder, som
rikta sig mot yrkeskamrater, och åtgärder mot den andra parten.
Det är därför de svarta listorna, som arbetsgifvarne hålla, icke äro
jämförliga med strejkbrytarmeddelandena i de socialistiska tidningarna.
De förra vända sig mot den andra parten, mot arbetarne i
vissa fall, då däremot strejkbrytar- och inpiskningsmeddelandena i
den socialistiska pressen vända sig från de organiserade arbetarne
till icke organiserade, det vill säga till yrkeskamrater. Nu är det
tämligen klart, att, om arbetsgifvareorganisationerna trakassera en
eller annan eller flera medlemmar af den andra parten, dessa kunna
erhålla hjälp af sina fackorganiserade kamrater, men då fackorganiserade
trakassera icke organiserade kamrater, bli dessa orimligt
mycket sämre ställda, därför att de förföljas af yrkeskamrater, och
arbetsgifvareorganisationerna kanske icke alls känna till detta och
ha i hvarje fall icke samma intresse af att taga befattning med dem,
som finnes, när det gäller egna medlemmar, och borde finnas, när
det gäller yrkeskamrater. I denna punkt har man sålunda en bestämd
skillnad mellan de stridsmedel arbetarne och arbetsgifvarne
begagna.

En föregående talare har sagt, att arbetsgifvarne söka draga in
i striden äfven en tredje part, exempelvis då målarmästarne i Kristianstad
utskickade meddelanden till allmänheten med uppmaning

N:o 68. 68

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § ll-.o
tryckfrihets

att icke under pågående konflikt direkt använda strejkande arbetare.
Ett sådant meddelande är ju fullkomligt likvärdigt med ett enkelt

förordningen, blockadmeddelande, men med den formulering utskottet gifvit grundforts.
) lagstillägget skulle de enkla blockadmeddelandena icke beröras af
denna grundlagsändring, och då har man här en jämförelse, som
ställes utanför debatten, hvilken måste grunda sig på den nuvarande
formuleringen.

På detta sätt skulle jag kunna fortsätta och visa upp, att de
jämförelser, som dragits af de socialdemokratiska talarne, icke hålla
streck. Det enda, som kan komma i fråga att jämföra med arbetarnes
kampmedel, äro de någon gång förekommande bojkottmeddelandena
från arbetsgifvarne, meddelanden som jag för min del icke
gillar. Det är det enda af hvad hittills varit före i dag, som verkligen
kan jämföras med de bojkottmeddelanden, som jag citerat.

Vidare måste man, när det är fråga om statsmakternas ingripande,
noga skilja mellan de sätt, på hvilka meddelandena komma
fram. Ett cirkulär, utsändt till eu organisations egna medlemmar,
undandrager sig statsmakternas ingripande eller, rättare sagdt, statsmakternas
ingripande i detta fall sammanhänger med en reglering
af arbetsaftalet och med striderna mellan arbetsgifvare och arbetstagare.
Men när staten fastställt hvad som skall menas med missbruk
af tryckfriheten och sålunda förklarat, att den tillåter hvad
som icke strider mot sagda bestämmelser, och när det visar sig, att
upprepade och upprörande förföljelser riktas mot vissa personer i
en omfattning, som är häpnadsväckande stor, när staten som sagdt
förut bestämt, att så och så icke får tryckas, icke spridas i tryck,
förefaller det mig, som om fråga om ändring af tryckfrihetsförordningen
blir en sak för sig, som kan behandlas helt skild från aftalsfrågan.
Statsmakterna äga fullkomlig skyldighet att ingripa.

Man har äfven sagt, att, om arbetsgifvarföreningarna skulle förfölja
en arbetare, detta är precis detsamma som om arbetarne skulle
förfölja en arbetsgifvare. Men detta är heller icke sant, därför att
de fackorganiserade arbetarne äro långt flera än antalet arbetare hos
de sammanslutna arbetsgifvarne. Om sålunda arbetarne vilja använda
sin makt, är denna större än arbetsgifvarnes.

Jag ber sålunda att få fastslå, att hvad det här är fråga om
icke är att reda upp hela den sociala striden, utan endast att i
första rummet förhindra de upprörande förföljelser, som ske från de
organiserade arbetarnes sida emot icke organiserade eller annorledes
organiserade. Det är ett frihetsförtryck af den art och beskaffenhet,
att samhället enligt min och mångas uppfattning måste reagera
och inskrida.

Under dehatten utanför Riksdagen har mycket talats om den
utländska lagstiftningen i hithörande frågor. När ingen af dem,
som yrkat afslag på utskottets kläm, har berört denna sak, vill
äfven jag skjuta detta åt sidan och endast påpeka, att det i Danmark
är förbjudet att i tidningarna intaga strejkbrytarmeddelanden.

G9 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Yi ka sålunda i ett grannland ett lagstadgande, som vid domstolarna
användes för att hindra detta upprörande användande af tryckfriheten.

För själfva frågans bedömande har man att skilja mellan en
lämplig formulering af en eventuell lagtext och hufvudfrågan, om
det anmärkta förhållandet är så upprörande, att ett ingripande af
statsmakterna är berättigadt.

Vid formuleringen af ett tillägg till en lag bör naturligtvis
hänsyn tagas till öfriga bestämmelsers allmänna form och uttryckssätt.
Så är det naturligtvis äfven i fråga om tryckfrihetsförordningen.
Gå vi till denna, finna vi en så allmänt hållen formulering
af 3 §, där missbruk af tryckfriheten behandlas, att afsikten från
början synes ha varit, att en sund praxis borde verka i någon mån
preciserande. Detta framgår för öfrigt af ingressen till paragrafen,
i hvilken anges en alldeles bestämd norm för tolkningen af följande
paragrafer, som i mycket hög grad upphäfver vådan af en ailmän
formulering. Bland missbruk af tryckfriheten omnämnas förnekelse
af en Gud och ett lif efter detta; smädliga uttryck om rikets ämhets-
och tjänstemän i och för ämbetet; lögnaktiga uppgifter eller
vrängda framställningar till allmänhetens förvillande etc. Skulle
alla dessa bestämmelser tillämpas efter sin ordalydelse, skulle det
oafbrutet bli åtal och beifrände, men just på grund af ingressen och
därför att praxis kompletterat bestämmelserna, ha paragrafernas uttydning
och användande blifvit helt andra än hvad den första
formuleringen ger vid handen.

I detta sammanhang bör man se den form, som jag tillåtit mig
gifva grundlagstexten i min motion. Vid de anmärkningar, som
riktats mot densamma, synes man hafva förbisett, att det kan vara
mera betryggande att hafva en vid formulering, som kompletteras
af en sund praxis, än eu stram formulering, som man mera blindt
måste följa. Nu har utskottet i alla händelser gifvit en annan form
åt lagtexten, och det är alldeles klart, att jag med uttalande af min
tacksamhet för den välvilliga behandling, som kommit min motion
till del från utskottets sida, kommer att utan tvekan tillstyrka bifall
till denna formulering. Men jag vill dock i förbigående anmärka,
att det synes vara en principiell olägenhet, att uttrycket »enskild
person» skjutits fram på det sätt, att förföljelse mot bolags tillverkning
icke kan beifras. Jag anser dock, att denna formulering innebär
eu så oerhörd förbättring i det rättslösa tillstånd, som nu härskar,
att jag, som sagdt, utan tvekan kommer att yrka bifall till densamma,
och jag skulle anse, att man kommit ett godt stycke på väg
och att mycket blifvit uträttadt, om detta tillägg till tryckfrihetsförordningen
kunde blifva grundlag.

Hufvudfrågan blir då, om saken verkligen är af den natur, att
statsmakternas ingripande genom grundlags supplerande verkligen är
af nöden. Jag tänker, att de flesta af kammarens medlemmar, som
läst den exempelsamling jag lämnat i min motion, kunna erkänna,

Om ändring
af 3 § lV.o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

N:o 68. 70

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring att här är något upprörande, och jag tror, att kammarens ledamöter
,af If-j.1? hafva svårt att i det föregående anförandet och de exempel, som
förordningen, där gifvits på arbetsgifvares tillvägagångssätt, kunna upptäcka något
(Forts.) motsvarande. Jag tillåter mig nu i någon mån komplettera hvad
jag lagt fram i motionen genom att anföra några exempel från några
af de senaste åren, och eftersom det var herr Lindblad, som mest
talade om att arbetsgifvarnes tillvägagångssätt vore minst lika upprörande
som arbetarnes, så ber jag att få välja ett första exempel
ur hans egen tidning.

Med anledning däraf att en tysk bagaregesäll, som fått benämningen
strejkbrytare, förlofvat sig med eu svensk flicka, stod härom
året under rubriken »strejkbrytarekärlek» bland annat följande: »När
bröllopet skall stånda, lär emellertid bero på högre makter, men
om och när det äkta förbundet slutes, så äro vi dock rädda för att
alla präster i världen och alla böner äro otillräckliga för att göra
afkomman äkta.» Hvad skall man säga om ett så rått utfall mot
en person, därför att denne fått strejkbrytarenamnet? Lika råa uttalanden
finner man till exempel i tidningen Arbetet för 1907, där
sådana rubriker finnas som »De svenska lössen å Råbelöv», »Den
gula ohyran i Göingetrakten» etc., där det talas om den »osnutna
spolingen», som uppträdde och talade på ett möte, och där man i
mängd finner liknande uttryck och utfall! En person i Skåne, som
jag väl känner, har gjort en utredning om huru många meddelanden
i den här vägen, som förekommit i tidningen Arbetet under år 1907,
och huru många personer, firmor och gårdar, som blifvit direkt angripna
i detta pressorgan. Innan jag nämner siffrorna, ber jag att
få påpeka, att man detta år och i denna tidning, åtminstone mera
än jag sett förut, farit fram med en benämning, som skulle vara
detsamma som »hedersman» eller strejkbrytare; jag menar »Judasmän»,
det talas om »kamrater i Judasdräkt», att den och den uppträder
som Judas; oupphörligen likställes en arbetare, som icke vill
inrangera sig i en socialistisk förening, med den af lärjungarne som
förrådde Kristus. — Här. är ett litet exempel, som är rätt belysande,
huru långt det verkligen kan gå. En insamling gjordes för vissa
arbetare; i en notis i Arbetet säges, att kvinnoklubben vid Höganäs
äfven satt i gång en sådan, och hade någon af dess medlemmar
varit ute och besökt handlande och andra. »En skräddare och en
hökare hade emellertid ingenting att ge sådana som Kennedys utkastade
medaljörer. Förmodligen tyckte de det vara oförskämdt af
de utkastade, att de vågat organisera sig. Men tänk om arbetarne
i Höganäs, som till fullo äro solidariska med de utkastade, skulle
ta sig för att icke göra sina köp hos dylika personer! Ja då kunde
det hända, att de icke blefve så värst feta.» Det vill säga, att, om
en handlande icke vill lämna penningar vid en socialistisk insamling,
så hotas hans affär att bli bojkottad!

Jag vill icke stanna längre vid dessa exempel. De siffror, som
jag här nämner, gälla nu som sagdt en enda tidning, ett enda år.

71 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Blockad och bojkottmeddelanden gällde 250 personer, strejkmedde- °”
landen gällde 150, inpiskningsmeddelanden gällde 249; 44 afböner tryCkfrihettvoro
införda och 481 personer offentliggjorda till namnet, därför att förordningen.
de ej ville erlägga aigifter. Det gör en summa af 1,124 personer (loits.)

(eller gårdar), som angifvits i rent förföljelsesyfte, i rent trakasserisyfte
i en enda socialdemokratisk tidning under ett enda år! Jag
undrar, om efter återgifvande af dessa siffror någon af de följande
socialdemokratiska talarne kan påstå, att det hela icke är något så
farligt, något som icke äger så stor utsträckning, och att arbetsgifvarne
göra precis på samma sätt? _

Jag har här ett annat exempel, hämtadt från annat håll ^och
rätt belysande för hur långt en sak kan drifvas. Här var för några
år sedan en typograf, som under konflikter arbetade i Östersund och
Oskarshamn. Han förfördelades i en tidning, och jag tror, att han
åtalade denna och fick rätt första gången. Säkert är, att han vid

ett följande tillfälle väckte åtal, dock utan att det blef någon fäl lande

dom. Men detta åtal åsamkade i alla händelser den socialistiska
facktidningen vissa utgifter, och därefter blef personen i fråga
förjagad från det ena tryckeriet efter det andra och tvangs till sist

komma in med en afbön. Den är hallen ungefär som de öfriga.

Det heter efter afbönens återgifvande: »Ofvanstående afbön har inkommit
från herr Joh. Hedlund, med begäran om dess publicerande
i Svensk Typograftidning. Naturligtvis vilja vi lika litet förmena
herr H. den tjänsten att genom förbundsorganet få till medlemmarna
frambära sin anhållan om tillgift» etc. ^ Så följer ett meddelande,
att H. icke kan få inträde i förbundet, »såvida han icke dessförinnan,
i första hand genom att betala de kostnader han åsamkat förbundet
genom sitt tryckfrihetsåtal, tydligt ådagalagt, att han ångrar sitt
forna uppträdande gentemot förbundet». Vid detta tillfälle hira
kostnaderna hafva rört sig omkring ett par hundra kronor. På
grund af senare förhandlingar har detta belopp nedsatts till 102
kronor. Denne man jagades således från tryckeri till tryckeri, ha,n
jagades till Finland och tillbaka igen, han kan således ej skaffa sig
någon förtjänst inom sitt yrke, och det åligger honom dock att, innan
han får arbeta, betala dessa 102 kronor. Huru skall han då förtjäna
ihop dessa 102 kronor? Men icke nog med detta, här har
vant ett åtal mot en tidning för något omdöme om mannen i fråga.

Följden har blifvit vissa rättegångskostnader för tidningen. Det
finnes icke någon dom, att mannen skall betala dessa rättegångskostnader.
Här, liksom i sa många andra fall, sätter sig fackförbundet
och fackföreningen som landets högsta domstol och kräfva
af denne man, för att han skall få arbeta i sitt yrke, att han skall
betala de rättegångskostnader, som laga domstol ansett, att han icke
behof ver betala.

Här är ett sista exempel jag har, som visar den utvecklingsväg,
som är beträdd och på hvilken det är alldeles gifvet att man
kommer att fortgå, och som jämväl visar, enligt min tanke, att det

N:o 68. 72

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § lr.u
tryckfrihetsförordningen.

(Foris.).

är.1!''ög. tld’ att samhället uttalar på ett verkligen kraftigt sätt sitt
ogillande af all dylik trafik. Det är ett blockadmeddelande, enligt
hvilket torplägenheter å Trolle-Ljungby i Skåne förklaras blockerade
och enhvar, som öfvertager ett torp, hotas med trakasserier.

Detta torde vara första gången, som torplägenheter förklarats
vara blockerade. Om man nu får fortsätta på den vägen, så är det
alldeles klart, att nästa åtgärd blir att tidningarna namngifva de
personer, som våga taga torp, som socialistiska fackföreningar förklarat
vara blockerade. Här galler, om Sveriges landtbrukare skola
tillerkänna de socialdemokratiska fackförbunden att bestämma, hvilka
som skola äga att öfvertaga ett torp. Här gäller det att vidtaga
en åtgärd som i någon mån kan hejda förföljelsen af så kallade
strejk- och blockadbrytare, innan det är för sent, innan det onda
innästla! sig öfver allt på Sveriges landsbygd. Jag undrar, om
Sveriges landtbrukare icke kunna få något att tänka på med anledning
ai detta första blockadmeddelande.

n °kar tada^s i dag mycket om att de sociala striderna föras
mellan tva parter, mellan arbetstagare och arbetsgifvarne, och det
är alldeles klart, att så är fallet. Men här finnes en tredje makt,
som har ett stort, ett mycket stort intresse af, under hvilka former
. Pa.,, ad satt striden föres: jag menar samhället. Samhället
maste tillse, att dessa former icke blifva af det slag, att rättskränkningar
oafbrutet ske. Det gäller här, om staten verkligen skall
vara och erkännas som en rättsstat. Det gäller här, om staten skall
kunna skydda den enskilde i hans fria utöfning af yrke eller näring
och varna honom gentemot kamraters förföljelse. Ja, sade herr
.beckman, allt detta kan behöfvas, det kanske behöfs eu lagstiftning,
men vi skola vänta till dess vi få en oantastlig lag. Jag undrar,
om kammarens medlemmar någonsin sett en oantastlig lag. Det
tinnes val alltid några, som skulle anse lagen dåligt eller illa formulerad
i främsta rummet de, hvilkas handlingar skulle åtkommas
genom den lagen. Denna lag — det har sagts bär i kväll — skulle
ute i landet verka jäsning och bli till mycken skada; den skulle så
småningom medföra missämja, missnöje. Ja, men alla dessa förföljda,
alla dessa personer, som årligen förföljas, skola vi icke ta
hänsyn till dem? När det gäller rättskränkningar, hvilket bör man
mest ta hänsyn till: misstämningen hos den, som förföljer, eller hos
den, som förföljes? Vill staten göra rätt, då får den sannerligen
ta mera hänsyn till den förföljdes misstämning, därför att den är
åt den art, att statens ingripande blir påkräfdt och berättigadt.

„ . r tar också. talats om pressens uppgifter, det har uttalats
förvåning öfver att en pressman kunnat föreslå förändring i tryckfrihetsförordningen.
Därpå vill jag helt kort svara, att dessa medQ
elan den förefalla mig vara en skamfläck för den svenska pressen,
och att det ur den svenska pressens synpunkt är ytterligt önskvärd!,
att de försvinna ur den socialdemokratiska pressen, där de

73 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

På dessa skäl, herr talman, och med hänsyn till att det är
tusentals personer, som årligen utsättas för förföljelse i detta land,
en förföljelse som blir effektiv och kraftig, däriör att dessa meddelanden
insättas i tidningar, och med hänsyn till att det måste ur
pressens synpunkt, ur synpunkten af en verklig tryckfrihets värnande
vara af vikt att få bort dessa meddelanden, tillåter jag mig här att
yrka bifall till utskottets hemställan.

Med herr Hildebrand förenade sig herrar Jeansson i Kalmar
och Svensson i Skyllberg.

Herr Leksell: Herr talman, mina herrar! Då herr Hildebrand
i början af sin motion, såsom vi finna å sid. 2 i utskottsutlåtandet,
talar om den sociala utvecklingen — hvilken han framhåller såsom
en påskyndad sådan — säger han, att det är »ofantligt svårt att
låta lagstiftningsarbetet följa den oaflåtliga förskjutningen i tänkesätt
och rättsuppfattning.» Ja, mina herrar, det har det alltid varit
för den reaktionäre, hvars valspråk är: »Det är bra som det är»;
men enligt mitt sätt att se saken, bör man låta utvecklingen vara
sådan och se till, att frukterna af densamma må få taga fasta former
och blifva till grund för samhällsbyggnaden. I samma stycke
heter det: »Alltefter som de nya sociala motsättningarna taga fastare
former, blir'' det emellertid både viktigare och lättare att skrifva ny
lag eller ändra gammal. Skulle man underlåta att i tid taga itu
härmed, kan bristen på öfverensstämmelse mellan lag och rättsuppfattning
verka mycket ondt genom att gifva lifskraft åt samhällsupplösande
tendenser eller mot rättens väsen stridande åskådningar
och handlingar.»

Af det redan sagda och af det i motionen följande framgår
tydligt, hvad som åsyftas. Det är den socialistiska tendensen, som
motionären kallar för »samhällsupplösande». Det vill omskrifvet
säga: samhället tål ej några reformer framåt i socialistisk anda;
sådant måste med hvilka som helst medel förhindras.

Jag tror också, att åtskilliga i det nuvarande samhällsskicket
skulle få göra eftergifter, om all vår lag vore tidsenlig — för så
vidt nämligen det är någon mening uti motionärens förordande af
att skrifva nya lagar, som äro tidsenliga, och omskrifva gamla, så
att de motsvara tidsandan.

Att det är socialdemokraterna herr Hildebrand vill komma till
lifs, det låter han förstå utan omsvep. Det är kanhända det enda
klara i motionen. Lösen är: hindra utvecklingen i socialistisk anda.
»Tag itu härmed», heter det. Ja, mina herrar, däm för en alltjämt
frambrusande flod; hvad blir följden? Det säger oss vårt förnuft:
fördämningar, som ej äga nog fast grund, måste gifva vika
förr eller senare.

På tal om hvad motionären vill ha upphöjdt till lag, så tillåt
mig, herr talman, att citera något ur en artikel i Svenska Dag -

ort ändring
af 3 § ll;o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

N:o 68. 74 Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring bladet, hvilken tidning dock ej kan anses vara en socialistisk tid3
f j!1}0 ning, uti dess nummer 59 för den 1 mars detta år. Där heter det:
förordning en. »Och tryckfrihetslagens ändamål är ytterst att vara ett värn om de
(Forts.) medborgerliga rättigheterna. Med hvarje år som går vidgas ramen
för dessa, och åtskilligt af det som för en mansålder sedan ansågs
tillhöra privatlifvets fridlysta område faller nu under offentlighetens
domvärjo. Nya gebiet läggas genom samhällslifvets utveckling under
den lagstiftande maktens direkta omvårdnad, och det, som var
en enskild angelägenhet i går, blir en allmän i morgon. Rundt om
se vi, huru de enskilda krafterna sammansluta sig, och äfven om det
ser ut som om det härvidlag gällde icke det helas väl, ha vi dock
ej endast rätt utan äfven skyldighet till den optimistiska uppfattningen
att detta därigenom blir främjadt. Statens yppersta uppgift
är ju att bereda den största möjliga lycka och rätt åt det största
möjliga antal, och de metoder, som anlitas efter receptet enighet
ger styrka, böra icke kunna betraktas såsom för den saken hinderliga.
»

Längre ner i samma artikel säger tidningen: »Vid denna riksdag
har herr Hildebrand sålunda väckt eu motion, som vill drabba
en misshaglig yttring af klasskampen, men som, i den händelse den
vinner statsmakternas bifall, endast skall undandraga densamma
offentlighetens ljus och flytta den in i skymningen» o. s. v. Så
långt tidningen; och den kritik, som härmed ges af lagen, finner
jag högst beaktansvärd.

Motionären använder icke mindre än 24, säger tjugufyra, sidor
i sin motion till hvad som enligt mitt tycke endast föreställer en
uppslagsbok öfver åtskilligt hvad fackföreningarna sysslat med på
några år. Men är denna uppslagsbok ändå ej åtskilligt ensidig,
därför att den klargör endast den ena partens åtgöranden i den
sociala striden?

Längre fram yttrar motionären, på sid. 27 i utlåtandet: »Jag
trotsar hvem som helst att kunna bestrida, att den socialdemokratiska
makten inom vårt samhälle i ofantligt hög grad är grundad på
våld eller hot, d. v. s. på ett tvång, som söker upphäfva och verkligen
i många fall upphäfver individernas fria bestämmanderätt i
viktiga stycken. I vissa meddelanden låter det mäkta oskyldigt,
detta tal om organisationens betydelse, men där bakom ligger det
faktum, att enhvar, som ansluter sig till en af landsorganisationens
fackföreningar, som genom majoritetsbeslut anslutit sig till en arbetarekommun,
i och med detsamma inträder i det politiska socialdemokratiska
partiet. Ett sådant tvång, som det här är fråga om,
vore alldeles förkastligt, äfven om det blott gällde inträde i yrkesorganisationerna,
men dubbelt fördömligt blir det, då personer tillika
tvingas tillhöra ett visst politiskt parti. Detta blir ännu mer upprörande
därigenom, att — trots alla bedyranden i motsatt riktning
-— den socialdemokratiska arbetarrörelsen i allmänhet uppträder
religionsfientligt eller öppet tolererar den religiösa känslans och

75 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

trons förhånande, något som måste göra medlemskap ytterligt svårt Om &•***£
för en religiös arbetare.» tryckfrihet»-

Ett uttryck är riktigt: »den socialdemokratiska makten inom förordningen.

vårt samhälle.» Ja, det har blifvit en makt, därom må vi vara (Forts.)
öfverens, en makt, som nog ej herr Hildebrand och hans liktänkande
kunna hindra eller stäcka. Men när motionären säger, att den bygger
på hot, våld och tvång, som han icke på villkor kan tolerera,
så förbigår han med tystnad helt och hållet, att det har hotats,
tvingats, utkastats, långt innan det fanns någon socialdemokrati, och
att det ännu så göres, men från en annan makt, från kapitalet,
ifall en arbetare ej underkastar sig dess påbud.

Hvad som synes motionären mest upprörande är, att den socialdemokratiska
arbetarerörelsen uppträder »religionsfientlig». Saken är ju
den, att den socialdemokratiska arbetarerörelsen ej är ett religiöst parti,
men väl ett politiskt sådant, och att bland den massa människor,
som tillhöra detta parti, de finnas, hvilka i mer eller mindre mån
ställa sig skeptiska till religionen. Det tycker jag skulle mindre
förvåna motionären, om han med öppen blick — och opartiskhet
framför allt — bedömde de olika företeelserna inom mänskligheten.

Tillåt mig att fråga, herr Hildebrand: hvad är det för ett parti
i denna kammare, hvars medlemmar äro, hvarje man, sanna religionsförsvarare,
då det gäller att försvara och älska religionen för dess
egen skull? Gör månne herr Hildebrand själf anspråk på att besjälas
af religiösa känslor uti allt sitt görande och låtande både som
politiker, tidningsman och människa? Jag kan ej hjälpa, att jag
måste säga det; men mig förefaller det, som om hans tal om religion
i detta sammanhang rätt illa dolde mycket världsliga partisyften.

Och i det afseende! är herr Hildebrand ej ensam i denna värld, ej
ens i denna kammare.

Nu-är i alla fall socialdemokratiska partiet ett parti, som, utan
att skylta med religiösa färger i skölden, arbetar för människorätt
åt alla. Det är nog största skälet till att partiet från vissa håll
blir ansedt för religionsfientligt. Härtill kan läggas en fråga: De
icke-organiserade, som ju synas vara herr Hildebrands skyddslingar,
är månne bland dem den verkliga religiositeten alltid så äkta? Och
finns icke äfven bland dem, om man ser närmare efter, personer,
som, för att tala med herr Hildebrand, »öppet tolerera den religiösa
känslans och trons förhånande»? Mig förefaller det, att motionären
nog rätt litet känner till, hur pass mycket af religion det finnes
mera hos de icke-organiserade, icke-solidariska, än hos de organiserade.

Då jag nu begärt ordet i denna fråga, så är det ej för att på
något sätt vilja framstå såsom de där hålla vackra tal, utan det är
för att i denna kammare det må höjas en röst ur de djupa leden,
en röst från den klass, som med förkärlek från ett visst håll kallas
»underklassen», det är den kroppsarbetande klassen, till hvilken

N:o 68. 76

Om ändring
af 3 § Illa
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

Lördagen den 3 Maj, e. m.

jag hör, från hvilken jag har uppdraget att här hafva stämma och
säte, och hvars talan jag för. Och då är det alldeles klart, att det
ej ens kan komma i fråga, att mitt tal kan smyckas med någon
akademisk klang.

Men, mina herrar, hafva vi arbetare ej fått så mycket i boklärdom,
ej fått så mycket med af frukterna från kunskapens träd,
att vi kunna orera så fint, så hafva vi dock hos oss, jag säger det
från denna plats, vi hafva hos oss något, som säger oss, att vi äro
människor, och följaktligen fordra vi mänskliga rättigheter. Men
nu är det dessa rättigheter, som det, trots allt vackert tal om att
man bara vill åt vissa utväxter, ändå tydligt är meningen att
kringskära. Själfva hafva vi så småningom höjt oss, genom vår
solidaritet, så att vi blifvit något att räkna med — jag åsyftar den
där makten herr Hildebrand talar om — men det är just detta,
som blifvit eu nagel i ögat på de herrar, som själfva vilja sitta
inne med all makt. Men den satsen är klar för mig, att andel i
makten böra vi alla ha.

Tro herrarna, att det numera skall lyckas att inpränta i våra
hjärnor, att vi uti alla stycken skola underordna oss dem, som
sitta på samhällsskalans höjd, desse, som vilja söndra för att härska?
Nej, det hör till den svunna medeltiden. Jag lärde i min barndom
uti katekesen bland annat, »att vi skola älska våra herrar»; men
det gifves tillfällen i lifvet, då det är svårt att respektera, än mindre
att älska.

Hvad tro herrarna det är som gjort, att vi arbetare hafva
sammanslutit oss? Är det rena okynnet, är det månne för att föra
opposition i onödan? Hafva vi suttit, och sitta vi alltfort, vid
fyllda köttgrytor? Hafva vi ej giltig orsak att själfva föra vår
talan till torgs? Det är ett fåtal i denna kammare, som veta hvad
det vill säga att arbeta för en ringa dagspenning och sedan dela
denna med en ofta stor familj till allt hvad den behöfver för att
kunna lefva. Står det skrifvet någonstädes, att den ena människan
bär monopol på större rätt till jordens resurser än den andra?
När jag blir öfverbevisad om den saken, då skall jag tro det, men
inte förr.

Nu är syftet med denna lag i alla fall att försvaga möjligheterna
för oss arbetare att hålla oss samlade i den ekonomiska
kampen. Vi få icke utpeka en motståndare, en som sviker oss;
det kallas för »förföljelse» och skall straffas.

Tro herrarna, att ett land, där lagstiftningen går i sådan riktning
som denna, att det landet blir ett lyckligt land? Hvari består
månne ett lands både lycka och styrka? År det däruti, att det
har lagar som drabba en särskild klass af medborgare, och detta
just den svagare klassen, under det att de af medborgarne, som äro
starkt ekonomiskt situerade, skola under alla omständigheter skyddas?
År det på det sättet det bevingade ordet »nationell samling» skall
komma till sin rätt? Är det på den vägen fosterlandskärleken

77 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

stärkes hos massan af folket? Enligt min mening verkar det raka
motsatsen, därom vittnar min egen själfkännedom.

Historien lär oss, att det funnits tider, då herreklassen förde
godtycklighetens spira. Då gällde det blott att ha ett namn med
anor eller också att med mer eller mindre tvetydiga medel förskaffa
sig ställning och rang. Då var det för desse herrar att
regera som de för godt funno, då var husagan helig och spöpålen
laglig. Men, mina herrar, historien har flera sägner att förtälja.
Den säger oss också, att detta land, hvars lagar vi nu äro i färd
med att ändra, att detta land, som sett oss födas och hvars innebyggare
vi alla äro, att detta land har haft strider att utkämpa
mot förtryckare af olika slag.

Natur och omständigheter hafva danat den svenske medborgaren
till flegmatiker; men den mest sansade och lugna människa kan
bringas ur fattningen; och jag säger bestämdt ifrån, att jag ej uttalar
det som ett hot, men väl som en varning: tryck inte till för
hårdt, spänn ej bågen för högt, drag inte till knuten, så att bandet
brister! Vi äro barn af samma folk, som, när trycket, utländskt
eller inhemskt, blifvit för starkt, gjort slut på förtryckarregementet;
och vi hafva väl icke alldeles vansläktats ifrån förfäderna.

Den gamla frihet, vi äga, är vår dyrbaraste egendom, eller
kanhända rättast, vår enda egendom; och då må det ej förvåna
herrarna, om vi vilja värna densamma, icke minst tryckfriheten,
som här skulle få en farlig remna.

Jag får be, herr talman, att till det nu af mig sagda, få tilllägga
något ur en dikt af en af våra skalder, just med afseende å
tryckfriheten:

Om ändring
af 3 § lt:o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

»Men vårt land är icke marken bara,
Eller språket, som vi lärt så flinkt;
Det är tanken ock, den svenska, klara,
Och vårt frihetsarf, vår själs instinkt,
Och vår goda rätt att öfverväga
Hvad oss höfves, öppet, oinskränkt,
För att se’n vår trygga mening säga
Åt all världen fritt och oförkränkt.

Därför ve den hand, som afskär tungan
På det folk, som eu gång haft eu röst;
Ye den, som med af sikt sårar lungan
I offentlighetens breda bröst.

Det är godt att lägga tyngd i slaget,
Om man har en klinga i sin hand;
Ännu mer att ha ett ord i laget
En gång, när det gäller folk och land.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Skänk ej bort det, Sverige, som en penning,

Skär ej heller bort det som en böld.

Hvad ditt öde än tar för en vändning,

Blir det för din barm en ädel sköld.

Håll dess kopparrundel mot de djärfva,

Som mot fribeten begå en stöld,

Håll den högt i luften, som Minerva
Höll sin fruktade Medusasköld.»

På grund af hvad jag sålunda anfört, herr talman, tillåter jag
mig att yrka af slag å utskottets hemställan.

Herr von Geijer: Herr talmani Jag har begärt ordet med
anledning af yttranden, som fällts af en ärad talare på stockholmsbänken
och en annan på göteborgsbänken. Jag finner icke någon
af dessa herrar här närvarande, men då jag emellertid fått ordet,
ber jag att få begagna det, men skall emellertid på denna grund
fatta mig synnerligen kort, hvilket efter det långa anförande, vi
nyss hört, torde vara synnerligen välkommet för de få närvarande
kammarledamöterna.

Den ärade talaren på stockholmsbänken sade, att, därest ifrågavarande
lagförslag blefve antaget, det ute i landet måste komma
att te sig såsom en klasslag, och talaren på göteborgsbänken yttrade,
att det endast var afsedt att drabba åt ena hållet, nämligen
arbetarna. Gentemot den förste talarens yttrande skall jag försöka
ett bemötande och gentemot den andres vill jag afgifva en bestämd
protest. Hvad menas med en klasslag? Såvidt jag kan förstå, är
det en lag, som med användande af statens rätt att straffa söker
undertrycka vissa klassers berättigade intressen eller att obehörigen
gynna andra klasser. Hvad ifrågavarande lagförslag beträffar, anser
jag bestämdt, att det icke kan pressas in i denna kategori. Det
skulle kunna vara en klasslag endast under förutsättning af att de
stridsmetoder, mot hvilka det vänder sig, vore ett nödvändigt ondt,
som icke kunde undvikas, eller, med andra ord, att de verkligen
utgjorde ett organiskt led i arbetarerörelsen. Vore så förhållandet,
måste jag erkänna, att det vore en klasslag, men så är det icke.
Jag finner dessa stridsmetoder så litet utgöra ett led i arbetarrörelsen,
att jag tvärtom anser dem som skadliga utväxter, hvilka
det verkligen är vår skyldighet att söka skära bort. Vidare skulle
förslaget för att vara en klasslag drabba endast ena sidan, men
sådant är icke dess syfte. De talare, som här haft ordet, hafva
nästan alla förbigått, att syftet är att ifrågavarande förslag till grundlag
skall kompletteras med en ändring af den allmänna strafflagen,
och denna skall rikta sig icke allenast mot den ena organisationen
utan förnämligast mot den andra, som icke använder pressen i
denna strid. Då detta är meningen, måste ovillkorligen talet om
att lagen syftar endast åt ena hållet falla bort. Något förslag till

N:o 68. 78

Om ändring
af 3 § lUo
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

79 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

ändring af allmänna strafflagen föreligger icke, det är sant, men ändring

gifvet är, att ett acceptabelt sådant måste föreligga, innan ifråga- tryckfrihet»-

varande förslag upphöjes till lag. Anser man att lagförslaget icke furordningen.

är lämpligt atfattadt, må man då slå ihjäl både det, som nu löre- (Forts.)

ligger, och det förslag, som däraf skulle föranledas. Men att säga,

att det riktar sig endast åt ena hållet, är icke riktigt. Detta är

icke syftet, jag upprepar det ännu en gång. Sålunda då förslaget

faktiskt icke är en klasslag och då det, enligt min mening, riktar

sig mot något verkligt ondt, anser jag mig också berättigad att

yrka bifall "till konstitutionsutskottets föreliggande förslag. Här

har i kväll talats om hot, våld och hat, och detta är onda makter,

som äro lätta att släppa lösa, men svåra att binda. Syftet är att

dämpa dessa onda lidelser, syftet är, för att använda ett ord, som

fälldes för en stund sedan, att hyfsa och humanisera den sociala

striden.

Herr talman! På grund af hvad jag nu anfört ber jag att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Kropp: Herr talman, mina herrar! För den, som icke
ser till sakens kärna, utan dömer efter de första intrycken, för den
kan ju det Hildebrandska lagförslaget, när det först publicerades
och med, som man finner, sina ur tidningarna ifrigt uppletade
så kallade exempel på arbetarerörelsens stridsmetoder, verka i den
riktning, att han sagt till sig själf någonting sådant som att °det
här är despotism och brutalitet, som genom lagstiftning måste
stäfjas. Jag får säga, att äfven om man söker förmildra herr Hildebrands
allra värsta exempel — han har för visso nedlagt all sin
kända energi för att måla ut arbetarrörelsen så fruktansvärd som
möjligt, — skall man dock, synes det mig, döma mycket ytligt;
bortse från arbetarerörelsens verkliga innebörd, från alla orsaker
till arbetsklassens emancipationskamp. Ja, jag kan icke finna annat
än att man äfven måste bortse från hela det nutida sociala läget,
för att man skall kunna gifva sin röst för bifall till just den andemening,
som talar ur detta lagförslag. Hvad är det nu, mina
herrar, som tvingat arbetarne till denna sammanslutning öfver hela
jorden, denna sammanslutning, som man synes så mycket frukta,
och för hvars vidare utveckling man sökt att lägga otaliga hinder
i vägen utan att kunna hindra den. Jag tror jag kommer sanningen
närmast, om jag här på mitt enkla vis säger, att det är den
nöd, som rådt och ännu i stor utsträckning råder bland massorna,
det är den oerhörda olikheten i fördelar och rättigheter, som är
till finnandes klasserna emellan. Det är arbetareklassens ekonomiska
fågelfrihet och fullständiga beroende af kapitalet och dess besittare.

Men det är också arbetareklassens behof af ekonomisk frihet, som
tvingat den till denna sammanslutning, det är dess behof af ett
tillräckligt bröd för dagen åt sig och de sina, af ett hem, som
verkligen kan bära detta namn. Det är vidare dess kraf på

N:o 68. 80

Lördagen den 28 Maj, e. m.

°af 3ntir! människovärde> medborgarrätt och en smula lycka i lifvet. Det är
tryckfrihets- de^a> som skapat^ den nutida arbetarerörelsen. Arbetarerörelsen
förordningen, bär utvecklat sig på samma sätt som kristendomen- Arbetarerörelsen
(Forts.) var i början liten och oansenlig, dess ledare voro hånade och föraktade,
dess förkunnare trampade och förföljda på allt upptänkligt
sätt,, men den blef segerrik i kraft af sin inneboende rättfärdighet,
af sin stora omstöpande tanke i kraft af solidaritetens bud, det bud,’
mina herrar, utan hvilket ingen stam och ingen nation kan bestå,
och utan hvilket ej heller en förtryckt samhällsklass kan kämpa
sig upp till rättvisa och frihet. Detta solidaritetens bud är sålunda
arbetarerörelsens yppersta lag. Då detta är ett faktum, som icke
skall kunna låta sig bortförklaras, torde det också ligga i öppen
och klar dag, att gentemot dem, som bryta häremot, kunna icke
arbetarne ställa sig likgiltiga eller alltför öfverseende. Jag tror,
att .vi alla uti denna kammare äro ense om att fördöma dem. som
förråda eu stor sak, och historien visar oss, att den soldat, som i
farans stund, i krigiska tider förrådt sitt land, också med all rätt
för öfrigt fått bära förrädarens stämpel och lida eu förrädares straff.
Mina herrar! Den, som den dag, som i dag är, om så olyckligt
vore, skulle förråda sitt land, skulle helt säkert af oss alla dömas.

Jag.. tillåter mig nu ställa den frågan till kammarens ledamöter:
År icke samma förhållande rådande i den kamp för hem
och härd, för lycka och oberoende, som arbetareklassen i vår tid
för gentemot öfvermäktiga intressen och ofta nog stenhårda, hjärtlösa
motståndare? Jo, förvisso är så förhållandet. Brunnen I då
finna det så underligt, att arbetarne icke kunna tolerera förrädare
i sina egna leder? Ibland — det skall jag villigt medgifva —
äro de okunniga, men i de flesta fall äro dessa, som uppträda
osolidariskt, uppträda som förrädare mot sin egen klass, moraliskt
mindervärdiga individer. Finnen I det då så underligt, att de
fattiga^ och förtryckta se till, att de alla hålla samman, och att,
om någon af dem felar, de då försöka med de enda medel, som
stå dem till buds, återföra honom på bättre vägar? Jag tror, mina
herrar, att den, som vill se djupare in i denna sak, ban skall icke
heller, om han nu verkligen vill döma rättvist, finna detta arbetarnes
tillvägagångssätt vare sig underligt eller oberättigadt.

I den kamp för en tryggare social ställning, som arbetareklassen
i vår tid för, har den emot sig en motståndare med de
yppersta resurser, väldiga kapital i penningar, en hel mängd redan
nu existerande lagar och förordningar till sin fördel, en talrik och
mycket stark tidningspress och en sammanhållning, som är garanterad
genom mycket höga bötesbelopp, böter, som helt enkelt skulle
ruinera mången, som till äfventyr skulle vilja bryta sig ut ur
denna arbetsgifvarnes organisation och gå sin '' väg “för sig själf.
Sådan ter sig i breda drag den motståndare, som arbetarne ha att
kämpa emot. Då det gäller för arbetareklasseu att kunna hålla
stånd mot denne, att icke bli mera förtryckt än den är, äro icke

81 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

då, frågar jag, bojkotten och blockaden under en pågående, mången
gång påtvingad strid, legitima vapen? Jag skall icke trötta kammarens
ledamöter med att bär framdraga exempel på den förföljelse,
som arbetarne varit utsatta för från arbetsgifvarnes sida. Det
känna nog berrarne till. Men jag kan icke underlåta att i samband
med hvad jag nu sagt framhålla, att genom den förföljelse,
för hvilken arbetarne varit utsatta, hundratals emigranter skapats i
vårt land.

Nu är jag emellertid af den bestämda öfvertygelsen, att man
icke genom en lagstiftning, sådan som den nu tilltänkta, om den
nu verkligen mot all rimlig och rättvis förmodan kommer till stånd,
skall kunna nå det åsyftade målet. Vi veta, att arbetarerörelsen i
alla länder är stadd i oaflåtlig tillväxt. Och den är starkast just i
sådana länder, i hvilka man sökt genom lagbestämmelser resa de
flesta hindren i dess väg. Man har också lärt sig inse detta, och i
exempelvis ett sådant land som England har man i stället för att
resa nya hinder börjat att rasera de gamla. Hvad betyder väl
detta? Jo, man har börjat förstå, att det är bättre och lyckligare
för ett land, om dess största klass, arbetareklassen, där känner sig
som hemma än som en främling.

Jag vet alltför väl, att, då man från socialdemokratiskt håll
här uttalar ett varningens ord, detta uttolkas såsom ett hotets, men
jag kan icke underlåta att i eu fråga, sådan som denna, konstatera,
att klasslagar förr eller senare hämna sig och att de ibland kunna
hämna sig fruktansvärdt. Ty intet förbittrar så sinnena som
dylika lagar, och det finnes väl ingen här i kammaren, som i
denna stund tror på den så kallade åkarpslagens välsignelse. Intet
förmildrar å andra sidan eu nödvändig klassernas strid, som en
full förståelse af dess orsaker och ett opartiskt uppträdande från
lagstiftningens sida! Det synes mig emellertid, som om utskottet
i detta fall icke har haft klart för sig, hurusom man genom dylika
lagar förbittrar sinnena, skärper striderna och försvårar de fredliga
formerna af arbetarerörelsen. Jag har, mina herrar, under en mansålder
varit tillsammans med kamrater, medborgare, mot hvilka
denna lag förnämligast riktar sig, så att jag talar af erfarenhet och
vet, hur dylika lagar verka, och det är därför jag velat uttala icke
ett hotets, utan ett varningens ord.

Man talar så ofta just på det håll, hvarifrån detta lagförslag
utgått, om att arbetareklassen förlorat sin fosterlandskänsla. Jag
är emellertid af den bestämda öfvertygelsen, att den sanna
fosterlandskänslan icke är den, som föres till torgs vid olika festliga
tillfällen, nej, den sanna fosterlandskänslan bor djupast hos
dem, som i sitt land kämpa för sanning, rättvisa och lycka för
alla dess medborgare. Men, mina herrar, finnes det något, som
skall komma fosterlandskänslan att värka bort hos folkets stora
massa, så är det just lagar, sådana som den tilltänkta. Intet kan
vara fördärfligare ur såväl den högsta fosterländska synpunkt som
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 68. 6

Om ändring
af 3 § ll:o
tryckfrihet»■
förordningen,
(Forts.)

N:0 68.

82

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring ur den högsta samhälleliga synpunkt. Ty där ett lands lagar gå
af 3 § 11:0 j-jkt och mäktigt fåtals ärenden, där- är också ofärd nära; och
förordningen, ingen har bättre än vår olycklige skald Gustaf Fröding tecknat det
(Forts.) öde, som väntar ett sådant land, då han i sin djupt symboliska
dikt »Atlantis» säger:

Guldet fick makt att förtrycka,

rikmännens kast, en förnäm myriad,

stal millionernas lycka,

åt och drack och var glad,

vann sin förfinings

segrar, och nöden

växte med segrarnas rad.

Så efter mäktiga öden
sjönk och förgick Atlantidernas makt,
folket, som själft gaf sig döden,
ligger i grafvarna lagdt.

Härligt begåfvadt,

sjunket, förfallet,

sist till sin undergång bragt!

Till sist skall jag be att få citera hvad herr Hedin sade i
denna kammare för snart tjugu år sedan under en liknande situation:
»Huru bevarar man samhällsordningen? Icke genom stillastående
eller genom att förkväfva reformbehofvens yttringar, utan
genom oaflåtligt arbete att förbättra hvad brist är, att afhjälpa
missbruk och orättvisor. Med hvarje utsträckning af de medborgerliga
rättigheterna, med hvarje åtgärd, som utplånar en. orättvisa
— — med hvarje gärd af omsorg om de små i samhället
stärkes det solidaritetens band, som binder alla samhällets medlemmar
tillsammans, och växa de samhällsbevarande krafterna.
Yiljen I se deras led blifva allt talrikare, som försvara »samhällsordningen»,
så gören allt hvad I förmån för att mer och mer
jämna den branta uppförsbacken, vid hvars fot nu så många digna
sårade ned och förblöda. Jämnen den så att det blir möjligt en
gång för hvarje god vilja att nå fram åtminstone till en smula af
solens ljus och värme.»

Efter att ha erinrat om den dag, då någon i denna kammare
föll på det orådet att varna det gamla landtmannapartiet för Sveriges
arbetare, fortsätter Hedin: »Jag tycker mig höra ännu återljudet

af de bifallsrop, som hälsade Sven Nilsson i Osterslöf, då han
svarade: »I skolen icke skrämma oss med arbetarne, ty de äro
kött af vårt kött och ben af våra ben.»

Hedin, den gamle, redan då grånade kämpen för folkets frihet
och rätt, slutade sitt anförande med att ställa en allvarlig maning

83 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

till Andra Kammarens män att afslå hvarje försök till undantags lagsökning.

■ tryckfrihet»-

Herr talman! På grund af hvad jag nn anfört, har jag intet förordning en.
annat yrkande att göra än om afslag på konstitutionsutskottets (Forts,
förslag och bifall till reservationen.

Herr Kjellén: Herr talman, mina herrar! För ungefär

hundra år sedan yttrade den berömde parlamentstalaren Sheridan i
England: »Man kan gärna få taga från oss magna charta och
habeas-corpus-akten och alla våra grundlagar, om man bara låter
oss behålla tryckfriheten, ty få vi blott ha den kvar, skola vi med
dess hjälp eröfra allt annat tillbaka.» Jag har velat erinra om
detta uttalande just nu, därför att det ger ett klart intryck af hvad
tryckfriheten både historiskt och till sitt väsen är, nämligen ett
värn för medborgerlig frihet och ett skydd mot förföljelse från en
öfvermakt. Det är ju därför den är oss alla dyrbar. Men när
samma tryckfrihet begagnas till hot mot medborgerlig frihet och
medel till förföljelse från en öfvermakt, då upphäfver den sin egen
grund. Jag tror icke, att någon här kan förneka, att de förhållanden,
som gifvit upphof till motionen och hela denna diskussion, falla
under sistnämnda karakteristik. Man har förvrängt tryckfriheten
till en frihet att utöfva tryck och förtryck. Men därmed har man
ställt den i skarpaste motsättning mot sin egen idé. Vid sådant
förhållande måste den verkliga tryckfrihetens vänner förena sig för
att genom en lagstiftning värna tryckfriheten, så att den förblir ett
skydd för de svaga och icke blir ett redskap åt de starka. Denna
reform, som här är i fråga, synes alltså med nödvändighet påkallad
redan af tryckfrihetens egen idé.

Men reformen påkallas än mer af regeringsformens anda och
principer. En högt ärad ledamot af konstitutionsutskottet har nyligen
föredragit § 16 regeringsformen, men ur en synpunkt, som, om
jag fattade rätt, är något annorlunda än den jag nu vill försöka framföra.
Jag måste återupprepa några citat ur paragrafer: »Konungen
bör — — ingen fördärfva eller fördärfva låta, till lif, ära, personlig
frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är; —

— — ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen från ort
till annan förvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga låta.» Denna
§ brukar ju anses som vår magna charta. Och hvarför? Jo därför,
att där Konungens makt slutar, där börjar individens fria område.
Den medborgerliga friheten har således sitt palladium i denna §.

Men den i system genomförda taktik, hvarpå motionären fäst uppmärksamheten,
går faktiskt ut på allt detta: att personer fördärfva
eller fördärfva låta, till lif, ära, personlig frihet och välfärd, utan
att de lagligen förvunna och dömda äro; att deras fred i deras hus
störa eller störa låta; att dem från ort till annan i praktiken förvisa;
att deras samveten tvinga genom att tvinga dem in i organisationer,
hvarmed följer ledamotskap af ett rent politiskt parti. Då

N:o 68.

84

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § lV.o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

så förhåller sig, blir den enkla frågan: är det med svensk rättsuppfattning
förenligt, att klassorganisationer inom samhället skola
äga höghetsrättigheter öfver enskilda medborgare, som Konungen å
statens vägnar icke äger? Skola vi här få se en stat uppstå i
staten, som gör anspråk på att förfölja och begränsa individen på
det område, som staten, den legitima staten, lämnar åt honom
öppet och fritt?

Man säger oupphörligt och med mycken styrka, att här är
fråga om klasslagstiftning för arbetarne. Om så skulle vara, faller
ju reformen icke under värre dom än den på dagens föredragningslista
uppförda frågan om 8 timmars maximalarbetsdag, ty det är
väl det mest typiska exempel på en klasslag för arbetarklassen.
Men det tyckes mig, som om här förelåge en verklig synvilla. Man
anser detta vara en affär mellan arbetsgifvarne och arbetarne.
Rätteligen är det väl snarare en affär mellan vissa arbetare och
andra arbetare. Men jag vill starkt framhålla detsamma som den
högt förtjänte motionären nyss antydde, att det här finnes en tredje
part, som står öfver både arbetsgivare och arbetare, och det är
staten. Från min synpunkt föreligger här eu konkurrens mellan ett
statens intresse och ett enskildt klassintresse. Här försiggår, mina
herrar, i vårt samhälle för närvarande ett försök till ny rättsbildning,
som är alldeles innesluten inom arbetarklassens intressesynpunkt,
en rättsbildning, som utgår allenast från den kamratliga
solidariteten inom arbetarklassen Vi hörde nyss af den föregående
talaren i hans vackra anförande ett starkt utslag af denna sorts
rättskänsla. Denna solidaritet, ingen förnekar det, är något stort
och godt och i sig själf berättigadt, dock icke längre än till den
gräns, där den legitima staten börjar. Om man således i den nya
rättsåskådningens namn vill som högförräderi stämpla rätten till fritt
arbete och näringsfång, när den utöfvas mot arbetarnes intressen, då
gör man intrång på den legitima statens område, ty denna rätt till
fritt arbete och näringsfång har staten garanterat. Den hör till
våra allmänna grundrättigheter. Skall då staten erkänna en klassrättsbildning
såsom förmer än den allmänna medborgarrätt, som vi
dyrt hafva köpt genom alla århundrandens historiska utveckling?
Här är den verkliga konflikten, som man icke kommer ifrån, och
som måste lösas.

Om vi hade en genomförd arbetarestat, vore naturligtvis detta
försök till ny rättsbildning fullbordadt. Då vore denna klassynpunkt
i och med detsamma upphöjd till nationell synpunkt. Då finge vi
alla tillgodogöra oss denna solidaritet, som vi verkligen många gånger
å nationens vägnar kunna vara frestade att afundas arbetareklassen.
Men då vi icke hafva en sådan stat, då vi hafva en
nationalstat med eu mångfald af klasser, af hvilka arbetarklassen
blott är en, måste vi vid konflikter hålla den stora gemensamma
synpunkten i helgd gentemot en framträngande partikularism, den
må synas i sig själf aldrig så berättigad.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

85 N:0 68.

Det är således, såvidt jag förstår, icke fråga om klasslagstiftning
mot oskyldiga sträfvanden, som endast vilja försvara sig själfva,
såsom den förre talaren så starkt framhöll. Det är staten, som är
angripen, och staten måste försvara sig. Det får icke uppstå en
Massrättsåskådning här i landet, som vill ha vitsord mot gällande
rätt. Det lar icke finnas två motsatta rättsåskådningar i samma
kulturstat. Om det uppstår eu stat i staten, som vill sätta sin lag
öfver statens lag, sina straff öfver statens straff, och såsom brott
bestraffa hvad statens lag icke erkänner såsom sådant, då måste den
legitima staten säga såsom Gustaf Wasa sade till den siste katolske
ärkebiskopen: »Din nåd och vår nåd trifvas ej under samma tak.»

Jag ber att få understryka, att hvad jag här talar om endast
är öfver greppen in på gällande rättstillstånd. Naturligtvis afser jag
icke socialdemokratien såsom sådan, och ännu mindre arbetarrörelsen.
Jag vet alltför väl, att arbetarrörelsen icke står eller faller med
dessa öfvergrepp på rättstillståndet, och jag beklagar, att dess egna
män, såsom den siste talaren, synas tro detta.

Då således den af motionären angripna trafiken strider mot
tryckfrihetens idé, då den tillika är ägnad att rubba hela vår konstitutionella
frihets i regeringsformen nedlagda grundvalar, och då
det föreslagna botemedlet endast afser att aflägsna samhällsvådliga
utväxter på arbetarrörelsen utan att i någon mån skada den på
lagenliga och samhällsenliga vägar, så får jag, herr talman, yrka
bifall till utskottets hemställan.

Om ändring
af 3 § lV.o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

Herr Lindh i Gäfle: Herr talman! En socialdemokratisk talare
på stockholmsbänken, herr Lindqvist, sade, att han trodde, att
det vore lyckligast, om de båda stridande parterna, arbetsgivare och
arbetare, finge utan att kringskäras genom lagar reda ut sina mellanhafvanden
på bästa sätt. Jag kan i detta stycke icke dela hans
uppfattning. Jag är alldeles af samma mening som herrar Hildebrand
och Kjellén, att här finnes en intimt berörd tredje part, till
hvilken lagstiftningen måste taga hänsyn. Denna oskylda tredje
part är allmänheten, det allmänna bästa, som står öfver de båda
direkt stridande parterna.

Jag kan således icke finna något underligt däri, att motionären,
som ju haft tillfälle att nära följa dessa strider, kommit fram med
en motion, med hvilken han säger sig vilja i någon mån råda bot
på det onda, så mycket mindre som dessa strider med tiden hafva
blifvit allt hänsynslösare och många gånger tagit så upprörande former,
att det är otänkbart, att icke lagstiftaren, som får syssla med
alla möjliga små angelägenheter, skulle känna det som sin plikt att
taga upp äfven denna stora fråga, denna sociala strid.

Det förvånar mig icke heller, att motionären nödgats inskränka
sig, då han, såsom han själf säger, här blott inskridit i afseende å
en del af denna strid. Det har helt naturligt synts och känts honom
alltför tungt och svårt att som enskild motionär komma fram

N:o 68. 86

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring med ett förslag med anspråk på att verkligen vara ett botemedel
mot den sociala striden. Han har säkerligen själf funnit, att härför
förordning en. behöfdes både grundligare och allsidigare utredningar, än han varit
(Forts.) mäktig åstadkomma.

Han har då, såsom han själf säger, vändt sig endast mot en
del, mot dessa mycket omtalade offentliga meddelanden från arbetarhåll,
och det förvånar mig icke heller, att han, ehuru pressman, försökt
inskrida på tryckfrihetens område. Jag gifver honom fullkomligt
rätt däruti, att vi pressmän ingalunda anse, att tryckfrihet
är detsamma som frihet att trycka hvad som helst. Men hvad som
förvånar mig, är dock, att han såsom pressman, när han kommer
med ett förslag till ändring af tryckfrihetsförordningen, framlägger
ett förslag af sådan beskaffenhet, att utskottet, som i öfrigt ställt
sig så välvilligt till hans motion, måst utdöma detsamma såsom alldeles
för hämmande för tryckfriheten på andra områden.

Jag är emellertid af den öfvertygelsen, att äfven den formulering,
som nn står kvar, träffas af utskottets egen kritik öfver herr
flildebrands kläm. Fortfarande är affattningen sådan, att det tvifvelsutan
är mångtaliga fall, i hvilka lagbudet skulle kunna och komme
att verka hindrande på en fullt befogad och önskvärd kritik på
andra ekonomiska områden.

Herr Jansson i Djursätra klandrade pressen genom att säga:
»Det är icke värdt att tala om, att den hämmas i sin verksamhet,
sitt uppträdande mot ockrare, humbug, dåliga nöjen och dylikt. Det
är sällan den gör det. Man ser sällan dylika yttranden.» Pressen
är sannerligen icke fullkomlig, men i alla fall tror jag, att man kan
våga säga, att den allt mer och mer äfven på dessa områden sträfvar
att göra, hvad plikten kraf ver af den. Säkert är emellertid,
herr Jansson, att tryckfrihetslagen redan nu utan det här ifrågasatta
tillägget lägger många och svåra hinder i vägen för en tidningsmans
utöfvande af en fullt befogad och behöflig kritik. Redan den bestämmelse,
som står närmast före det ifrågasatta tillägget, nämligen
bestämmelsen om angrepp, som gå på enskild mans ära eller rykte,
är i mångtaliga fall ett hinder för pressmannen att angripa saker,
som borde angripas och beträffande hvilka han vet, att han har den
fulla rätten på sin sida. Tryckfrihetsförordningen förbjuder honom
emellertid att göra det, han får icke ens bevisa, att han har rätt.
Men tillfoga detta tillägg, och det skall i ännu flera fall ställas
hinder i vägen 1

Detta är dock icke enligt min uppfattning det värsta med detta
förslag. Jag sade, att jag hyser den meningen, att, om de båda
parterna, arbetsgifvarne och arbetarne, ställa det anspråket på staten,
att de skola själfva få reda ut sina mellanhafvanden på det sätt,
de finna lämpligt, de uppställa anspråk, som icke kunna tillmötesgås.
De kunna icke med fog begära, att striden skall få fortgå utan
inblandning på detta sätt. Men det kunna parterna fordra af lagstiftaren,
att, om han ingriper, detta sker genom, om icke en oan -

87 N:o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

tastlig lag, så (lock framför allt en oväldig lag. Det hjälper icke, Om ändring
om herr Hildebrand säger, att arbetsgifvarnes svarta listor och ar- frilottbetarnes
meddelanden icke äro jämförliga, utan att herr Hildebrand förordningen.
vill komma åt arbetares förföljelser mot arbetare. Följden af denna (Forts.)
lagparagraf, sådan den är formulerad, blir dock i realiteten, att den
kommer att verka ofantligt hindrande på arbetarne utan att lägga
något hinder i vägen för arbetsgifvarne vid användande af samma
kampmedel. Eller kan herr Hildebrand säga, att denna lag endast
drabbar arbetarne, då de förfölja andra arbetare?

Utskottet säger, att lagen gäller icke allenast arbetarnes offentliga
meddelanden, utan äfven arbetsgifvarnes. I våra dagar är det
icke många arbetare, som ej varit direkt eller indirekt inblandade
i strid, och de veta alltför väl, hvad detta betyder. Det hjälper
icke att på papperet säga, att lagen gäller lika för båda parterna,
när den ena parten i realiteten så gynnas framför den andra. Tro
herrarne verkligen, att, då man skall lagstifta för att humanisera en
kamp, det blir en humanisering, när den ena parten känner, att han
blir på detta sätt behandlad? Nej, det blir motsatsen mot en
humanisering.

Då vi här förehade prygellagen, sade herr Kjellén, att, om vi
icke antogo densamma, ligapojkarna skulle uppfatta detta såsom ett
förtroendevotum. Om någon nu säger, att vf skola antaga det här
föreliggande lagförslaget, därför att det annars skall sägas oss: ni
måtte gilla arbetarnes ifrågavarande beteende, så svarar jag: vi ogilla
det i högsta grad, men vi kunna i alla fall icke vara med om något,
som ej skipar lika rätt åt båda hållen.

Herr talmani Jag yrkar afslag å utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar Thylander, Hammarlund,

Sandin i Grums, Otto, Camitz, Thavenius, Wallis och Lovén.

Herr Branting: Jag skall genast be att få lugna kammaren

med att tillkännagifva, att det icke är min afsikt att här hålla något
utredande långt anförande. Efter mitt sätt att se, hafva redan under
den gångna debatten ifrån vår synpunkt så tungt vägande skäl
anförts, att det icke kan behöfvas att ytterligare upprada dem.

Hvad som framkallat mig har endast varit några uttalanden under
debattens fortgång, som synas mig kräfva ett bemötande.

Det yttrades af hr Hildebrand, att de »svarta listorna» ingalunda
vore jämförliga med de meddelanden, hvarom här varit fråga
och som han skjuter i förgrunden i sin motion, nämligen de, hvilka
afse att drabba sådana arbetare, som uppträda osolidariskt mot sina
kamrater. Så glider han förbi dessa svarta listor; de visade sig ett
ögonblick i hans anförande, men försvunno sedermera för att efterföljas
af uppmärksamhetens koncentrerande i så mycket större grad
på dessa förföljelser, af hvilka han gifvit oss en sådan rad exempel.

Jag tror dock, att den, som här vill se opartiskt, icke skall så lätt

N:0 68. 88

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring släppa de omordade svarta listorna. Det ligger nog i dem och det
tryckfrihets- bakom dem en realitet, som är fullt lika fruktansvärd som

förordningen, någonsin den ställning — här oftast betydligt hemskare utmålad, än
(Forts.) i verkligheten är förhållandet — hvari en osolidarisk arbetare kommer.
Likställigheten, parallellismen, den ligger emellertid — det är
redan framhållet — mellan de svarta listorna å ena sidan och
blockadförklaringarna å den andra.

Nu vill denna lag, säger herr Hildebrand, icke alls beröra de
nakna blockadförklaringarna. Samma förklaring afgifver också utskottet
i förbigående i sin motivering. Men jag vädjar till hvar
och en, som tagit del af den kläm, hvari utskottsbetänkande^ utmynnar,
om det icke dock skall kunna göras gällande, att ett offentligt
meddelande, att den och den arbetsgifvarens verkstad är afstängd
från arbetskraft, just utmärkes af sådana karakteristika, att
det innebär en uppmaning till förföljelse mot enskild man i uppenbart
syfte att förorsaka honom ekonomisk skada. På detta sätt
måste en arbetsgifvare väl från sin synpunkt betrakta en upprepade
gånger offentliggjord förklaring, där det säges: Denna plats är blockerad.
Detta är en »uppmaning till förföljelse» mot honom, och
syftet är naturligtvis att göra honom ekonomisk skada eller obehörigen
tvinga honom att något göra eller underlåta. Eu organisation,
som han icke tillhör, har ställt sig upp mot honom och med all den
auktoritet, öfver hvilken den kan förfoga på detta område af samhället,
gjort gällande, att med den blockerade arbetsgifvaren skall
ingen hafva något att skaffa. Jag kan för min del ické finna annat,
än att det är en synnerligen svag garanti, rättare sagdt icke någon
garanti alls, att här säges, att lagbudet icke skulle afse det enkla
blockadmeddelandet.

Den, som några gånger varit med i tryckfrihetsjury, den, som på
detta sätt fått en personlig erfarenhet af huru resonemangerna där
kunna gå, vill helt säkert icke heller tillmäta stor auktoritet åt den
garanti, som af flera talare utlofvats genom åberopande af ingressen
till tryckfrihetsförordningens 3 §, där man pekat på, att juryn i
tvifvelaktiga fall hellre skall fria än fälla. Ack nej, det hjälper
icke! Och eu af de föregående talarne har här sagt ett sant ord,
då han betonade svårigheten äfven för jurymännen att bortse från
hela det klassåskådningssätt, hela den miljö, i hvilken de eljest
dväljas, i samma stund som de aflägga jurymannaeden, svårigheten
att ändra om och rikta in sitt betraktelsesätt så, att man fattar och
förstår, hvad arbetarne afse med ett sådant blockadmeddelande.
Detta kan många gånger vara svårt för jurymän, som äro personligen
hederliga och honnetta ut i fingerspetsarna, ty de se dock icke
sakerna på sådant sätt, att de rätt förstå innebörden af arbetarnas
sträfvanden och de kampmetoder, som dessa understundom nödgas
använda.

Herr Hildebrand uttalade en bestämd förkastelsedom öfver det
slag af kampmedel, använda å arbetsgifvarehåll, hvarpå vi i debat -

89 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

tens början hörde åtskilliga talande och slående exempel. Där anfördes
till exempel, hurusom man ingalunda inskränkt sig till att try Ofrihet tblott
beröra deras förhållanden, som tillhöra eu organisation, utan förordningen.
riktat sina uppmaningar mot personer, hvilka stå utanför denna or- (torta.)
ganisation, exempelvis förbudet för leverantörerna att på något sätt
lämna understöd till byggnadsverksamhet, som man från en förenings
sida icke önskade tolerera. Herr Hildebrand beklagade detta. Han
förklarade, att han ogillade dessa stridsmetoder. Ja, tack så mycket,
men hvad inverkar detta på realiteten? Det, som det här i
själfva verket gäller, är väl, att detta ekonomiska tryck, detta hot
om ruin kännes lika mvcket och lika starkt trots herr Hildebrands
beklagande af de inhumana stridsmetodernas användande, och vederbörande
lära icke blifva hjälpta därmed, att man uttalar ett platoniskt
beklagande af att sådana metoder få användas af arbetsgifvarna.

Af herr Hildebrand anfördes också en del citat ur några af
arbetarnas tidningar, hvilka, jag må uppriktigt bekänna det, jag med
stigande förvåning åhörde. Det var rubriker på notiser, det
var artikelstumpar, som passerade revy i en brokig, hvirflande oordning,
alltsammans sådant, som syntes vara ämnadt att på något
sätt ställa den press, där dylikt kunde förekomma, i en förhatlig
dager, men som sannerligen icke hade det allra minsta att skaffa
med den här föreliggande frågan och icke heller kunde på minsta
sätt förebyggas genom det tillägg till tryckfrihetslagen, hvarom
striden här står. Jag kan dock icke uraktlåta att, när man talar
så om arbetarpressen, tillbakavisa detta med den erinran, att den
press, som sitter i glashus, icke bör kasta sten. Om jag skulle
draga fram åtskilliga uttalanden i, jag vågar säga det, det råaste
språk, som kan förekomma i den andra sidans press, så skulle det
kunna blifva en mycket ful litania. Men det hör icke det minsta
hit, och jag förstår då icke, hvarför arbetarpressen, som angripes
för de meddelanden, för hvilka lämnas rum från fackföreningarna,
får schavottera för ett och annat kanske olämpligt, kanske rent
klandervärdt uttryck, som förekommit. Detta måtte hafva särskilda
anledningar, i hvilka jag icke skall fördjupa mig. Det cirkulerade
hör i förmiddags en tidning, som visst lämnats gratis till Riksdagen,
ty jag är öfvertygad om att vederbörande icke prenumerera på densamma
för kammarens räkning. Där gjordes i de allra klumpigaste
och simplaste ordalag angrepp mot en särskild grupp af svenska
i medborgare, och jag må säga, att något sådant, som där lästes, har
aldrig förekommit inom den socialdemokratiska pressen, liksom jag
är viss om att dylika exempel ej heller någonsin där skola förekomma.

Herr Kjellén gjorde en elegant volt, såsom han så många gånger
roat oss med, när han här tagit till orda från talarstolen och man
fått lyssna till det sätt, hvarpå han behandlar de idéer, med hvilka
han kastar boll. Han fick oss i en hastig vändning att få fram

N:0 68. 90

Lördagen den 23 Maj, e. m.

°af a”srivo ^6n Reduktionen, att tryckfriheten, om den tillämpas till att utöfva
tryckfrihet,et|j tryck> egentligen blir någonting, som motverkar sitt eget ändafSrordningen.
mål. Ånej, tryckfriheten i frihetens tjänst utöfvar minnsann ett
(Forts.) tryck, och det motverkar icJce tryckfrihetens ändamål. Och dessutom,
här talades af herr Kjellén om att tryckfrihetens skydd behöfves
just för de svaga. Ja, hvad är det i stort sedt vi kämpa
för, vi, som här försöka att hindra införandet af ett nytt stycke
bland de kategorier af brott, som uppräknas i tryckfrihetsförordningen?
År det icke ytterst detta vi afse, att den klass, hvilken,
oaktadt den nu utmålas såsom en fruktansvärd makt, faktiskt har
varit och ännu är underlägsen, ej skall beröfvas möjligheten att
gifva effektivitet äfven åt de lojala och honnetta meddelanden, som
måste 3ke från dess sida för att hålla marodörer och sådana element
borta, dem, hvilka icke vilja följa solidaritetens bud? Nej, det är
nog tryckfrihetens skydd just för de svaga, som vi afse.

Herr Kjellén höll sig icke heller, jag måste säga det, för god
att på ett särskildt sätt argumentera mot hvad som sagts om klasslagstiftning.
Klasslagstiftning är ju — sade han — t. ex. lagstiftning
om åtta timmars arbetsdag. Hvarför råder då en sådan förbittring
mot ordet klasslagstiftning? — Men är det icke då en
ofantlig skillnad, såsom ju hvar och en och säkert herr Kjellén själf
måste erkänna? Man skall ju mycket väl fatta, så snart man gör
sig det ringaste reda för dessa saker, att den klasslagstiftning, som
vi bekämpa, är den, som riktar sig från den härskande klassen mot
en svagare klass. Den klasslagstiftning, som afser ett skydd för en
viss klass eller på grund af beskaffenheten af sitt syfte blott kan
afse att beröra en viss klass i samhället — icke har man i och för
sig något emot en sådan lagstiftning, äfven om angående densamma
kan begagnas ordet klasslagstiftning i en helt annan bemärkelse än
i det förra af mig åberopade fallet.

Herr Kjellén satte mot arbetareklassens solidaritetskänsla och den
nya rättsåskådning, som därpå bygges, den statens rättsåskådning,
som han ville göra gällande, »nationalstaten», som det alltid heter,
när det skall låta vackert. Ty, yttrade herr Kjellén, två rättsåskådningar
kunna icke tolereras i samma stat. Jag vet icke det. Jag
tror, att herr Kjellén icke behöfver gå längre än till den föreliggande
motionen och dess resonemang i allmän riktning, som han själf
här försvarade, för att finna framhållet, hurusom, alltefter det förhållandena
ändras, en ny rättsuppfattning bildas, hvilken förr eller
senare, för så vidt den står sig och folket är sundt, tager sig uttryck
i ny skrifven rätt. Det ligger ju redan däri ett stort erkännande
af, att det dock måste faktiskt finnas rättsåskådningar från
olika delar af samhället, rättsåskådningar, som i viss mån existera
bredvid hvarandra och strida med hvarandra, till dess att den ena
har vunnit en sådan utveckling, att den kan sätta sin prägel på
samhället. Jag vill erinra herr Kjellén om ett ord af Lasalle om,
huru arbetareståndet har till sin uppgift att göra sin idé till den

Lördagen den 23 Maj, e. m.

91 N:o 68.

härskande i samhället, och om man nu också kan frånse något af Om
själfva formen i detta uttryck, ligger dock däri uttryckt den stora tryCkfrihenoch
bärande grundtanken, att den klass, som har utvecklingens mak- förordningen.
ter med sig, sätter allt mer och mer sin stämpel äfven på rättsupp- (Forts.)

fattningen i det samhälle, där den allt mer och mer gör sig gällande.
Så har det gått i gamla tider, när den feodala rätten fick
vika för den borgerliga, så kommer det också att gå i en kommande
tid, då arbetareklassens rättsåskådning skall göra sig mera
gällande, än hvad nu är fallet i ett samhälle, där denna klass hittills
varit en wwJerklass, men en sådan, som nu håller på att höja
sig.

Ser man saken på detta sätt, får man nog medgifva, att det
icke är så enkelt och lätt att affärda vårt tal om den nya rättsåskådningen,
som hvad herr Kjellén trodde. Man får i stället beakta,
att den klass, arbetareklassen, hvars rättigheter det härvidlag
i alla fall är fråga om att genom sväfvande lagbestämmelser göra
mindre, än de hittills varit — nämligen dess rätt att göra sin rättsuppfattning
gällande gentemot osolidariska element — den klassen
och dess hela rättsåskådning kan ha en framtid för sig, mer än man
vill erkänna ifrån deras håll, som tro, att allt är afgjordt, blott man
tager ordet »staten» i mun. Vi kunna vända om det spjutet och
fråga herr Kjellén: hvad är staten! Är det icke, om vi se närmare
på saken, de härskande klassernas stat, hvars talan han för, där en
klassuppfattning står emot och mötes af en annan klassuppfattning?

Men finnes det icke därför allt skäl att med försiktighet döma, innan
man försöker sig på hämmande och hindrande åtgärder gentemot
den klass, hvilken i alla fall, herrarne må säga hvad som helst —
och helt visst erkänna många det i sina hjärtan, redan nu — framtiden
tillhör arbetareklassen!

Det har af den senaste talaren blifvit på ett utmärkt sätt framhållet,
att mycket skulle kunna vara att förlåta och tolerera i en
sådan åtgärd från statsmaktens sida som ett antagande af det nu
föreliggande förslaget, om det icke lede af det grundfelet, att det
träffar ojämnt, riktar sig mot den ena sidan och icke emot den
andra. Herr Hildebrand gjorde patetiskt den frågan: skola viJefva
i en rättsstat eller ej? Ja, jag vill också taga upp den frågan:
skola vi lefva i en rättsstat eller ej? Detta och icke något mindre
gäller det, ty den lag, som ensidigt — och att detta förslag är ensidigt,
har icke kunnat motsägas — vänder sig emot den ena klassen
i den stora sociala kampen, är icke af rätten, utan den har
klassmärket på sig och maktens märke möjligen — det kanhända
snart voteringen visar — men icke rättens.

Herr talman! Jag yrkar afslag å utskottets hemställan.

Herr Hildebrand: Herr talman, mina herrar! Endast ett
kort anförande för att till bemötande taga upp något af hvad herr
Branting här kom med. Han säde, att hvad det nu gällde vore

N.o 68. 92

Om ändring
af 3 § lt:o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

Lördagen den 23 Maj, e. m.

frågan, om vi skola lefva i en rättsstat eller ej. Men det föreföll
mig, som om hans uppfattning af hvad som tillhör en rättsstat vore
mycket egendomlig. Han förklarade sig gilla den klasslagstiftning,
som gaf den uppväxande arbetareklassen fördelar, men han motsatte
sig den klasslagsstiftning, som hindrade den klassen från att begå
Övergrepp. Detta är en krass uppfattning af hvad statens lagstiftningsmakt
bör gå ut på.

Det är alldeles riktigt, att statsmakterna ha lagstiftat till värn
och skydd för arbetareklassen, men när denna klass har tillvuxit i
makt och går till anfall och börjar förtrycka de kamrater, som icke
gillas af ledningen och af de organiserade arbetarne, då kan det
också bli statsmakternas skyldighet att tillgodose dessas verkliga
intresse och dessas rätt; eljest vore det icke en rättsstat.

Jag ber här att få påpeka en sak, som, såvidt jag hört, ännu
icke varit före i debatten, en sak, som har en mycket stor betydelse
för uppfattningen af denna fråga.

Här har ju påvisats, att åtgärder vidtagas för att intvinga arbetare,
de oorganiserade eller annorledes organiserade än de andra,
i de fackorganisationer, som tillhöra landsorganisationen. Detta är
så mycket mera upprörande, som det i mycket stor utsträckning
förhåller sig så, att dess medlemmar i och med detsamma blifva
medlemmar af ett visst politiskt parti, det socialdemokratiska partiet.
Det tillkommer fackföreningarna å hvarje ort att själfva besluta,
om de vilja ansluta sig till arbetarekommunerna och i och med
detsamma ingå i det socialdemokratiska partiet. Detta innebär en
ändring, som gör, att det ser ut, som om fackföreningarna hade
större frihet än förut, men i vissa fackförbunds stadgar står, att
föreningarna böra ansluta sig till arbetarekommunerna.

Detta, att personer intvingas i arbetarekommunerna, intvingas
i det socialdemokratiska partiet, är dock något upprörande. Dessa
medlemmar ha kanske åsikter, som ej alls öfverensstämma med de
socialdemokratiska åsikterna, och de ha kanske en religiös uppfattning,
som känner sig sårad af den ton och de uttalanden,
som oafbrutet förekomma i socialdemokratiska tidningar, vid möten
och eljest i litteraturen på det socialdemokratiska hållet. I den
officiella socialistiska sångboken af år 1903 finna vi till exempel
följande passus, som i detta sammanhang kan förtjäna att andragas:

»Vi älska solens ström af ljus
och liten fågels sång.

Men hata orgeltoners brus
och mörkrets lögn i »herrans hus»,
där hycklad andakt, zionssång,
oss upprört mången gång.

Sök lura oss med himlens glans,
den gubben skall ej gå,
en himmel aldrig, aldrig fanns,

98 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

en Belzebub med horn och svans, 0m

en svafvelsjö med lågor blå, tryckfrihets hur

fånigt tro därpå.» förordningen.

(Forts.)

Denna sång är visserligen borttagen i 1905 års upplaga, men
det finnes tillräckligt ändå. Här ha vi en socialisternas marsch:

»De rika, de gödas med arbetaresvett,
och prästerna ge oss ett hem,
då slutligt vi stupat — ett helvete hett —
om icke vi offra åt dem.»

I arbetets söner heter det bland annat:

»Oket med påskriften »Bed och försaka»
länge oss nedtryckt i mörker och nöd,
människovärdet vi fordra tillbaka,
kampen för rätten, frihet och bröd.»

Och i »Smederna» läsa vi:

»G-repen vi smida, hvarmed man skall kasta
prästerna och deras gudar ut,
ej skall den hvila, ej skall den rasta,
förr’n den på lögnens välde gjort slut.» etc.

Denna inpiskning i föreningar och detta tvångskvarhållande af
medlemmarne i föreningarna är dock något egendomligt, då de ju
på samma gång tvingas in i ett visst politiskt parti, som de kanske
ej alls gilla, ett parti, mot hvars uppträdande deras religiösa känsla
möjligen på det bestämdaste uppreser sig. Det är detta, som gifver
hela denna tvångsanslutningspolitik, denna inpiskningspolitik, en
särskild färg, och det förefaller, som om det icke vore ledningens
mening att ändra något härutinnan. Det är detta, som jag velat
framhålla såsom ett mycket försvårande moment, som måste inverka
på uppfattningen af det hela.

Herr Pettersson i Bjälbo: Herr talman, mina herrar! Jag
vill endast yttra några ord med anledning däraf, att ett par talare
framhållit, att denna fråga icke borde afgöras här i kväll, utan
öfverlämnas till aftalskommittén för dess afgörande, och särskilt
har herr Lindqvist framhållit detta såsom sitt önskemål. Jag får
säga, att det förvånar mig något, därför att herr Lindqvist såväl
som jag måste ha kommit till klarhet om, hvilket stort och omfattande
arbete denna kommitté har fått sig förelagdt. Jag hade
knappast tänkt mig, att han skulle vilja försöka utvidga kommitténs
arbete till att omfatta sådana specialiteter, som det här är fråga

N:o 68. 94

Om ändring
af 3 § lUo
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

Lördagen den 23 Maj, e. m.

om. Jag kommer nu icke absolut ihåg ordalydelsen af den instruktion,
som kommittén har att följa, men det är något i denna stil:
att undersöka möjligheten och lämpligheten af en lagstiftning på
nu ifrågavarande område och, för den händelse en sådan befinnes
möjlig och lämplig, inkomma med förslag i ämnet. Det vill säga,
med andra ord, att vi skola inom denna kommitté försöka att i
allmänhet få fram en lagstiftning, som reglerar förhållandet mellan
arbetare och arbetsgifvare. Men den fråga, som här är före, afser
ett mycket vidsträcktare område; den afser icke endast förhållandet
mellan arbetare och arbetsgifvare, utan den rör sig äfven om förhållandet
mellan arbetare och arbetare, och den har äfven afseende
å förhållandet mellan den stora allmänheten och pressen. Skola vi
inom kommittén gifva oss in på att skrifva om tryckfrihetsförordningen,
då misstänker jag, att arbetet inom denna kommitté icke
slutar på mycket lång tid — ja, jag är öfvertygad om, att det skulle
bli följden.

Nu vill jag naturligtvis i detta fall endast säga min personliga
åsikt af den anledning, att herr Lindqvist, hvilken i likhet med
mig är ledamot af kommittén, också sagt sin personliga åsikt om
saken. Jag vet icke, hvad öfriga kommittémedlemmar tänka om
detta fall. Jag har, som sagdt, endast velat säga min åsikt uti
frågan, och det var endast därför som jag begärde ordet.

Friherre Adelswärd: Herr talman, mina herrar! Det torde

förvåna mången här, att en arbetsgifvare uttalar sig emot det
föreliggande lagförslaget, hvithet i hufvudsak afser åtgärder mot
de organiserade arbetarnes åtgöranden. Då jag emellertid har den
uppfattningen och sålunda ställer mig på deras sida, som icke vilja
vara med om detta lagförslag, vill jag endast i korthet förklara den
hufvudsakliga anledningen till denna min ståndpunkt.

Jag ber då att ifrån arbetsgifvarhåll få konstatera riktigheten
af de uppgifter, som här utaf en ärad talare på stockholmsbänken
blifvit lämnade, nämligen att de åtgöranden, som nu klandras ifrån
arbetarnes sida, då de framträda i arbetarpressen, faktiskt komma
till användning äfven ifrån arbetsgifvarnes sida, såsom ban mycket
utförligt och riktigt visade vara händelsen. Det må vara sant, att
det är beklagligt, att sådana medel skola behöfva användas uti
striden mellan arbetsgifvare och arbetare. Men faktiskt är, att det
sker, och enligt mitt förmenande är det under närvarande förhållanden
oundvikligt, att så sker. Jag har i min mån inom arbetsgifvarsammanslutningarna
bidragit till de åtgärder, som vidtagits
just för att åstadkomma en lämplig statistik öfver arbetare, och det
är helt naturligt, att samma sätt måste användas ifrån arbetarnes
sida. Man kan icke klandra detta senare i och för sig, så länge
arbet8gifvarne anse nödvändigt att använda samma medel.

Skillnaden är den, att arbetsgifvarne ha ett annat sätt för att
använda detta medel, än hvad arbetarne ha. Jag tror för min del

95 N:o 68

Lördagen den 23 Maj, e. m.

icke, att man kan komma ifrån nödvändigheten att använda dessa Om ändri»?
medel uti striden mellan arbetsgivare och arbetare, förrän för- tryckfrihet!-hållandet mellan dessa hlir ordnadt på ett bättre sätt, än hvad nu förordningen.
är fallet, och förrän modärnare arbetsförhållanden allmänt kommit (Forts.)
till användning, hvilket jag för min del tror kan ske endast på det
sätt, att sammanslutningar uti väl organiserade föreningar å ömse
sidor bli genomförda. Detta antager jag, att den kommittés arbete,
hvilken här blifvit vid flera tillfällen åberopad, kommer att gå ut på.

Jag har icke kunnat undgå att få det intrycket, att det varit
en viss grad af skenhelighet uti de uttalanden, som förekommit här
från förslagets anhängare, då de framhållit, att de vilja skydda de
arbetare, hvilka, på sätt som skett, genom annonser och meddelanden
i tidningar blifvit förföljda af andra arbetare och på sådant sätt
blifvit utestängda från arbete. Men vi få väl å andra sidan, om
vi vilja vara ärliga inför oss själfva, erkänna, att de arbetare, som
genom liknande åtgärder ifrån arhetsgifvarnes sida gått förlustiga
arbetstillfällen, äro lika olyckliga. Sålunda äro vi i detta fall lika
goda.

Jag tror icke, att hvad man här åsyftar kan vinnas genom att
antaga den nu föreslagna ändringen uti tryckfrihetsförordningen.

Jag har redan antydt, att det säkerligen erfordras helt andra åtgöranden
och helt andra och djupgående förändringar för att kunna
råda bot på de dåliga förhållanden, som förvisso nu ofta förekomma
mellan arbetsgivare och arbetare.

Huru mycket jag än ogillar förföljelse i allmänhet af enskilda
personer och huru mycket jag än afskyr det råa språk, hvilket
ofta, såsom här i kväll påpekats, förekommer i de klandrade tidningsuppsatserna,
kan jag således, herr talman, likvisst icke annat än
yrka afslag på det framställda lagförslaget.

Herr Staaff: Herr talman! Ehuru jag redan instämt med
min ärade medreservant, den förste talaren, skall jag likväl tillåta
mig att i största korthet upptaga några synpunkter, som framställts
här under öfverläggningen.

En ärad talare yttrade, att då vi få den paragraf i strafflagen,
som vi ännu icke sett något förslag till ifrån utskottet, då skall
det bli mycket bättre, ty den skall icke bli ensidig, utan tvärtom
återställa jämvikten. Ja, det kan ju vara möjligt, att det är hans
mening, men vi ha, som sagdt var, icke sett hvad utskottets mening
i det fallet är. Vi ha blott sett hvad motionärens mening är, och
hlefve paragrafen formulerad efter hans mening, skulle den otvifvelaktigt
blifva ensidig. Äfven straff lagsparagrafen skulle nämligen
enligt hans utkast endast handla om offentliga meddelanden eller
andra dylika metoder, och bestämmelsen skulle således naturligtvis
icke komma att träffa de metoder ifrån arbetsgifvarhåll, som här
blifvit så sakkunnigt framlagda.

Det har från mer än en talare påståtts, att det skulle vara en

N:o 68. 96

Lördagen den 23 Maj, e. m.

Om ändring
af 3 § ll:o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

öfverdrifven farhåga ifrån reservanternas sida, då de mena, att man
icke kan och bör lägga en så orimlig tolkningsmakt nti juryns
hand, som här är fråga om. En ärad talare, herr Jansson i Djursätra,
sade, att juryn likaväl bör kunna bedöma denna sak som
hvilket annat moment som helst i tryckfrihetsförordningen. Jag
vågar dock på det bestämdaste bestrida detta. Här är en formulering
gifven, inom hvars ram uppenbarligen falla fullkomligt icke
blott oskyldiga, utan till och med i vissa fall berömvärda handlingar
ifrån pressens sida, handlingar, hvilka utskottet påtagligen
icke skulle vilja hafva belagda med straff.

Jag erinrar mig mycket väl, huru för många år sedan —: jag
tror 17 eller 18 år sedan — inträffade ett fall här i Stockhoim,
då en verklig förföljelse ägde rum. Det var på den grund, att
ägaren till ett nöjesetablissement här i staden hade begått en handling,
som så upprörde hela den allmänna meningen, att man tyckte,
att han borde erhålla en varnagel för hvad han gjort. Det, som
han hade gjort, var, om jag minns rätt, att då en uppträdande —
det var en luftseglare — råkat ut för en olycka, och medan man
i anledning däraf letade efter honom, så, under det att hela etablisse mentet

var alldeles fullt af gäster, som voro ytterst oroliga öfver

händelsen och med största spänning afvaktade underrättelser, lät
ägaren förstå, att ingen olycka skett. Följden blef stor förtäring
och stor förtjänst den aftonen. Sedan fick man veta, att mannen
var död, och att värden vetat om, att mannen var död — man
hade hittat honom i vattnet, om jag icke missminner mig. Nåväl,

nu uppstod en mycket stark indignation, och pressen slöt sig sam man

till en fullkomlig förföljelse mot värden, som led stor skada
och ekonomisk förlust på denna sak. Nu frågar jag, mina herrar,
skulle någon människa verkligen gillat, ifall denne man hade
kunnat stämma t. ex. en tidning, som hade anmodat allmänheten
att icke på något vis uppmuntra hans etablissement? Ja, hade
han stämt, och hade en jury blifvit vald och juryn haft att tillämpa
denna paragraf, då fattar jag icke, huru den juryn skulle kunnat
undgå att fälla den åtalade tidningen annat än genom att tumma
på sin aflagda jurymannaed. Men det är väl icke riktigt att i
tryckfrihetsförordningen införa en sådan bestämmelse, om hvilken
man menar, att juryn skall i hvarje särskildt fall sätta sig och
komplettera den med sin åsikt, huruvida den i det fallet bör
tillämpas eller icke, oaktadt den efter ordalagen är alldeles tydligt
tillämplig. Det kan icke vara riktigt, att lagstiftaren utgår ifrån
att jurymannen skall i vissa fall tumma på sin aflagda ed.

Herr Jansson i Djursätra yttrade på ett sätt, som förvånade
icke blott mig, utan äfven, som jag tror, åtskilliga medreservanter,
att han och utshottet hade behjärtat dessa stackars förföljda arbetares
sak. Han sade detta, för så vidt jag icke missförstod honom,
med en tydlig anspelning på att reservanterna hade varit fullständigt
känslolösa för den saken. Jag vågar bestämdt bestrida riktig -

Lördagen den 23 Maj, e. in.

97 N:o 68.

heten af en sådan hänsyftning, om den nu låg i den ärade talarens
anförande, men jag kunde dock icke fatta det på annat sätt. Det
går icke an, mina herrar, att beskylla hvar och en, som icke vill
lagstifta gentemot ett ondt, som han ogillar och harmas öfver,
för att icke hysa någon känsla utaf harm mot detta onda. Man
maste lagstifta icke med hjärtat, utan med förståndet. Ty lagstiftning,
det är en sak, som erfordrar att taga i betraktande många
sidor och icke blott eu enda sida, den, som uppväcker själfva
känslan. Då emellertid herr Jansson i Djursätra talat om dessa
stackars arbetare, må jag erinra honom om, hvad jag hört af
en riksdagskamrat, att under den tid, då detta lagförslag varit
under allmän öfverläggning bland andra möten hållits ett, där
en särdeles framstående representant för just den arbetargrupp, som
framför allt varit utsatt för förföljelse, uppträdde och väl betygade
därvid, huru svår förföljelsen vore, men dock slutade med, att han
ansåge, att det föreliggande förslaget icke skulle göra någon nytta.
Det är kanske någonting att tänka på.

Samme ärade talare förebrådde reservauterna, att de icke kunnat
utlofva, att arbetsaftalskommittén skulle komma med ett förslag till
lagstiftning. Hur i all världen skulle reservanterna ha kunnat ge
sig in på något sådant? Det är ju alldeles otänkbart; ty reservanternas
ståndpunkt är just, att denna sak erfordrar en omsorgsfull
och allsidig utredning och ett öfvervägande, som tager hänsyn till
alla synpunkter, som inverka på saken. Hur skulle vi då på förhand
kunna säga, att deu kommitté, som har sig uppdraget att
skärskåda de förhållanden, till hvilka, såvidt jag förstår, jämväl
denna sak rätt besedt hör, med säkerhet skall komma med ett
förslag till lagstiftning? Jag tror, att vi uttryckt oss fullständigt
riktigt i vår reservation.

Jag har redan antydt min uppfattning i fråga om de åtgärder
ifrån arbetarpressens sida, som här äro i fråga. Jag vill tillägga,
att jag har ytterst svårt att fatta, att icke en del af de åtgärder,
som tyvärr måste betraktas såsom befogade från både arbetares och
arbetsgifvares sida, skulle kunna träffas utaf denna lagstiftning,
och det är ju ett af skälen, hvarför man bestämdt anser, att den
icke bör införas. Men på samma gång jag det säger, vill jag
också säga, att det är påtagligt, att i arbetarpressen oerhörda öfverdrifter
och eu omänsklig råhet mot arbetare ha förekommit. Detta
är bevisadt, och det kan aldrig bestridas, och jag vill också be att
få rikta till herrar socialdemokrater, dem, som äro här i Riksdagen
och som ju ha synnerligt stort inflytande öfver hela den socialdemokratiska
rörelsen i landet, den frågan, huruvida de verkligen
tro, att det skulle vara möjligt att föra den i flera afseenden rättvisa
kamp, som de och deras kamrater föra, på det sätt, att de
därvid afsåga sig det moraliska stödet från många gruppers inom
andra samhällsklasser sympatier. Jag tror knappast, att det socialdemokratiska
arbetarpartiet kommer att i längden finna sin nytta
Andra Kammarens Prot. 1908. N:o 68. 7

Om ändring
af 3 & 11:»
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

N:0 68. 98 Lördagen den 23 Maj, e. rö.

Om, ändring af detta, och jag vågar ställa en allvarlig vädjan till de härvarande
tryckfrihets socialdemokraterna att, medan tid är, sätta yxan till roten och söka
fSrordningen. att, hvad på dem ankommer, göra allt för att bortarbeta dessa
(Forts.) öfverdrifter och dessa råheter. Men detta hindrar icke, att jag
måste yrka afslag på ett lagförslag, som enligt min tanke lider af
så stora brister, att det ingalunda bör införas i vår tryckfrihetsförordning
och hvars nytta vore mer än tvifvelaktig. .lag yrkar således
afslag på utskottets hemställan.

Häruti instämde herrar Martin, Ericsson i Alberga, Olsson i
See och Ericsson i Wallsta.

Herr Lindblad i Närlunda: Herr talman! Det har från mer
än ett håll fällts ord af ogillande mot de förhållanden, som innefattas
i det af herr Hildebraud nu inför Riksdagen dragna spörsmålet,
huruvida annonser och meddelanden i pressen, som syfta på
förföljelser mot andra arbetare än de organiserade, kunna vara berättigade,
och om jag fäster mig vid den underström, som äfven gaf
sig till känna i de slutord, hvarmed den siste talaren var färdig att
afsluta sitt anförande, så finner jag äfven här skarpt ogillande. Jag
hörde detsamma från talaren på gäflebänken, som sade, att han icke
kunde gilla dessa många Övergrepp och att han instämde i eu
mängd af herr Kjelléns och herr Hildebrands uttalanden, så att jag
trodde, att han skulle instämma i det slutresultat, hvartill dessa
talare kommit. Han yttrade äfven, att han för sin del icke kunde
ha samma uppfattning, som herr Lindqvist gjorde sig till tolk för,
att striderna mellan arbetare och arbetsgifvare skulle bäst regleras
af dem själfva. Men herr Lindh var icke benägen att företaga någon
som helst ändring i tryckfrihetslagen. Ja, det är ofta man
inser, att det icke är bra som det är, och man ändock icke söker
sträfva till något bättre. Många säga, att anledningen till att man
icke bör lagstifta i detta fall är, att arbetsgifvarne icke äro ett dugg
bättre än arbetarne. Huru skall man då bära sig åt för att komma
åt dem? Om det vore konstateradt, att arbetsgifvarne begagnade
sig af meddelanden i pressen för att angripa andra arbetsgifvare eller
arbetare, då är det gifvet, att äfven för deras räkning dessa bestämmelser
i lagen äro verksamma till att hämma sådant oskick. Faktiskt
föreligger nu förslag att förebygga allt dylikt oskick, och ändå
vill man icke göra det. Det dröjer dock minst 3 år ännu, innan
tryckfrihetslagen kan bli ändrad, om icke ändringen nu tages och
fastställes nästa år. Skulle man därjämte behöfva ändra den allmänna
lagen på sådant sätt, att den kunde påverka arbetsgifvarne
i deras manipulationer, så kunde sådan lag redan vid nästa riksdag
genomföras. Och märk väl, när vi begära den ändring i tryckfrihetslagen,
som enligt min mening borde beslutas vid denna riksdag,
så sker detta i tanke, att vid nästa riksdag, då detta skulle
blifva lag, man införde vissa kompletterande ändringar i strafflagen;

99 N:o 68.

Lördagen den 26 Maj, e. m.

både motionären och utskottet bil uttalat sig för en komplettering i
strafflagen, men därtill är man ändock icke villig.

Här har af en talare på stockholmsbänken, herr Lindqvist,
framhållits, att i åtskilliga stadgar för arbetsgivareföreningar förekommer
den bestämmelsen, att vid utestängning af arbetare, när det
är strejk eller lockout, arbetsgifvarne äro skyldiga att för arbetsgivareföreningen
inrapportera och angifva namnen på de streckande. Han
tilläde, att om detta förbud upphörde samtidigt med konflikten, då
vore ej så mycket att säga om detta, men att vi icke veta, huru
det kan bli i framtiden med afseende på detta. Han läste upp två
stadgar från arbetsgifvarehåll. Jag skall be att få komplettera hvad
han meddelat genom att läsa upp hvad som finnes stadgadt för
centrala arbetsgivareförbundet.

Af dessa stadganden framgår det nämligen såsom alldeles tydligt
och klart, att när strejken upphör, upphör också utestängningen af
arbetare. Men så är ingalunda förhållandet med de tillkännagivanden,
som komma från arbetarehåll, utan här klagas af andra arbetare,
de icke organiserade, de, som icke tillhöra den socialdemokratiska
organisationen, att de kunna utsättas för förföljelser under
åratal, sedan konflikten upphört, och däri torde ligga eu väsentlig
skillnad, som herr Lindqvist dock icke ville erkänna.

Jag vill göra en jämförelse; herr Staaff har särskild! gjort sig
till tolk för motarbetande af ett ondt, som heter lotterier, och vi
veta alla, att tryckfrihetslagen innehåller förbud mot lotteriannonser,
men att vi dock icke lyckats åstadkomma förbud mot enskilda meddelanden,
hvarigenom lotterisedlar utbjudas här och hvar.

Att äfven hindra detta har blifvit ett önskemål, och måhända
kan det stipuleras en lag, som tillgodoser detta, men den är ännu
icke funnen. Jag tror, att, om man nu genomför detta tillägg till
tryckfrihetslagen, man mycket väl kan säga, att man gjort hvad
som varit möjligt för att minska det obehöriga tryck, som utöfvas
af arbetare mot andra i offentlig skrift, äfven om man icke fullständigt
kan hindra, att sådant dock på enskild väg öfvas. Men det
sker då icke i samma omfattning, icke på samma sätt, det blir
aldrig så fördärfbringande för den enskilde arbetaren som genom att
hans namn brännmärkes i en tidning och därmed blir tillspillogifvet
till spott, hån och förföljelse.

Af denna anledning ber jag, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets förslag i den föredragna punkten.

Herr Jansson i Djursätra: Herr talman! Det var med an ledning

af herr Staaffs yttrande jag begärde ordet. Han ansåg, att
den här bestämmelsen skulle vara svår att tillämpa för juryn på
grund af det tillägg utskottet gjort, hvilket tillägg skulle sakna
objektiva grunder. För min del anser jag, att denna bestämmelse
icke är svårare att tillämpa för eu jury än många andra bestämmelser
i tryckfrihetsförordningen. Denna mening bar jag icke på något

Om ändring
af 3 § lV.o
tryckfrihet*-förordningen,
(Forts.)

N:o 68. 100

Om ändring
af .? § ll:o
tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

Lördagen den 23 Maj, e. in.

sätt fått anledning att ändra genom den åskådning, som herr Staaff
framförde. Jag vädjar för öfrigt till herr Staaff, hvilken, som vi
alla veta, är eu skarpsinnig jurist och lagtolkare, om han kan anse,
att exempelvis bestämmelsen i 3 § 12 mom. tryckfrihetsförordningen
om »lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens
förvillande och förledande» hvilar på mera objektiva grunder
och är lättare för juryn att förstå än den bestämmelse vi här föreslagit
beträffande 3 § 11 mom. och hvilken afser »offentligt meddelande,
som innebär uppmaning till förföljelse mot enskild man i
uppenbart syfte att förorsaka honom ekonomisk skada, eller obehörigen
tvinga honom att något göra eller underlåta». Jag för min
del är öfvertvgad om, att det tillägg, utskottet föreslagit, hvilar på
lika objektiva grunder och skall vara lika lätt för en jury att fatta
som bestämmelsen i § 3 mom. 12.

Slutligen ber jag att få vända mig mot herr Staaffs påstående,
att jag i mitt första anförande skulle sagt, att utskottet för sin
del ansåg sig vara skyldigt att göra någonting för att hämma den
förföljelse mot enskilda arbetare, om hvilken dels voro lämnade
uppgifter i motionen och dels utskottet för öfrigt hade sig tillräckligt
bekant, och att jag i sammanhang därmed skulle hafva sagt,
att reservanterna för sin del ställde sig alldeles hjärtlösa i detta afseende.
Jag hemställer till herr Staaff att i det stenografiska protokollet,
när det i sinom tid kommer ut, se efter, om jag sagt så.
Jag kan dock icke erinra mig det, och jag är öfvertygad om, att
jag icke yttrat något sådant.

Herr Kjellén: Herr talman! Tre anmärkningar af någon

betydenhet har socialismens främste man gjort mot mitt anförande.
Tre korta svar skall jag ge.

Han vände sig först mot mitt uttalande, att tryckfriheten af
arbetarne missbrukas till förföljelse mot de svaga. Han säger, att
detta är falskt, ty arbetarne äro de svaga gentemot arbetsgifvarne.
Jag svarar, att det är sant, ty de oorganiserade arbetarne äro de
svaga gentemot de organiserade — och det är den frågeställningen,
som här föreligger.

Herr Branting säger vidare, att en klasslagstiftning är en lagstiftning
icke för, utan af en klass. Han ser alltså fortfarande
ingenting annat i denna reform än ett klassintresse. I sina eljest
så klara ögon bär han en flisa af den förtrollade spegeln, som gör,
att till och med det stygga i arbetarrörelsen synes honom vackert
och till och med det vackra i nationalstatens politik synes honom
fult. Han vill icke ens erkänna denna stat, han ser blott klasser,
arbetare och arbetsgivare, han glömmer alltså här till och med hvad
han i den praktiska politiken icke glömmer, nämligen att det bredvid
de stridande parterna på den sociala valplatsen finnes en »allmänhet»,
om hvars sympatier man ju i alla praktiska konflikter

101

N o 68.

Lördagen den 23 Maj, c. in.

talar mycket och är mycket angelägen. Men öfver denna allmänhet ""a 7"«
och öfver arbetare och arbetsgivare står staten. tryckfrihet>•

Hvad är då staten, frågar herr Branting? Jo, herr Branting, förordningen.
staten är tidsåldrarnas samlade erfarenhet i organisatör islit och rätts- (Forts.)
hildningsafseende inom Sveriges rilce för Sveriges folie. Nu har här
under en tidrymd af ett par decennier — en tid, som föga öfvergår
en enskild mans myndighetsålder — uppstått ur utländska rötter
en rörelse, som öppnat ren konkurrens med denna tusenåra nationalstats
rättsåskådning, och jag är herr Branting tacksam för att han
nu öppet erkänt, att han vill med denna nya rättsåskådning komma
den historiska statens rättsåskådning till lits. Men då så förhåller
sig, kan ingen klarare rätt finnas än vår till motstånd, ty hvad vi
åberopa är endast den historiska statens rätt till själfförsvar. Som
ett led i detta själfförsvar är denna reform att betrakta, därför att
den vill slöa ett skarpt vapen i de nya maktkräfvarnes händer. Och
då min plats icke är bland dessa nya maktkräfvare — änskönt jag
har mera sympatier för dem, än herr Branting nu tror — så vidhåller
jag, herr talman, mitt yrkande om bifall till utskottets
förslag.

Öfverläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gaf nu
propositioner först på bifall till utskottets hemställan och vidare
på afslag därå, och fann herr talmannen den förstnämnda propositionen
vara med öfvervägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid,
i anledning hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs denna
omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande n:o 21, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets berörda
hemställan som den i ämnet väckta motionen.

Omröstningen utvisade 103 ja men 107 nej, och hade kammaren
alltså afslagit utskottets hemställan.

§ 6-

Anmäldes och godkändes följande förslag till Riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen:

N o 68. 102

Lördagen den 23 Maj, e. m.

från sammansatta stats- och lagutskottet:

n:o 136, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 35 och 80 §§ i gällande väglag samt
en med föranledande af propositionen Täckt motion;

från statsutskottet:

n:o 141, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af den Alnarps kungsgård underlydande lägenheten Fiskarlyckan,

n:o 142, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af vissa områden från kronoegendomen Vä mantal Kvistofta
n:o 5 i Malmöhus län,

n:o 143, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af tre lägenheter från förra häradshöfdingbostället Åsum

n:is 3 och 22 i Kristianstads län,

n:o 144, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en till förra länsmansbostället Norrö n:o 1 Östergård i
Östergötlands län hörande lägenhet,

n:o 145, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af vissa till indragna militiebostället Smältryd med underlydande
i Alfsborgs län hörande lägenheter och områden,

n:o 146, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af förra fänriksbostället 1 mantal Mälhammar n:o 1 i
Södermanlands län,

n:o 147, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af ett till förra militiebostället Va mantal Torestorp n:o 1
i Jönköpings län hörande jordområde jämte rätt till vatten,

n:o 148, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af två torp från förra kronofogdebostället Södra Yee
n:o 1 i Värmlands län,

n:o 149, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af det förra häradshöfdingbostället Hushy nås 3 och 4 i
Uppsala län tillhörande torpet Falsboda n:o 1,

n:o 150, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af ett till förra hospitalshemmanet Eolsbyn nås 1—3 i
Uppsala län hörande soldattorp,

n:o 151, i anledning af Kungl. Majås proposition angående

försäljning af mark från förra militiebostället Viken n:o 2 i Jämt lands

län,

n:o 152, i anledning af Kungl. Majås proposition angående

afsättande af medel till pensionering af statens järnvägars personal,

103 N.o 68.

Lördagen den 23 Maj, e. in.

n:o 153, angående anvisande af anslag till en biologisk undersökning
af sjön Tåkern,

n:o 154, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af vissa delar af förra militiebostället Störa Görslöf nås
12 och 13 med underlydande i Malmöhus lön,

n:o 155, i anledniog af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af vissa till förra mönsterskriivarbostället Grlabo n:o 1
med Lilla Saltvik nås 3 och 5 i Kalmar län hörande områden,

n:o 156, i anledning af I^ungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af tre till kungsladugården Skälby i Kalmar län hörande

områden,

n:o 157, i anledning af Kungl. Majås proposition angående

försäljning af en till förra militiebostället Sjögården n:o 1 jämte
Sjögården n:o 2 i Alfsborgs län hörande lägenhet, och

n:o 158, i anledning af Kungl. Majås proposition angående

försäljning af åtta lägenheter från förra 3kvadronschefsbostället Sallerup
nås 1, 6 och 7 i Malmöhus län, samt

från lagutskottet:

n:o 161, i anledning af Kungl. Majås proposition med förslag
till lag, innefattande tillägg till 162 § i lagen den 24 juli 1903 om
försäkringsrörelse,

n:o 162, i anledning af Kungl. Majås proposition angående

ändrad lydelse af § 27 mom. 1 värnpliktslagen,

n:o 163, i anledning af Kungl. Majås proposition angående

ändrad lydelse af § 18 mom. 1 och § 52 mom. 2 värnpliktslagen,

n:o 164, i anledning af Kungl. Majås proposition med förslag
till lag angående fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 25 april
1907 om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte är stadgadt, och

n:o 165, i anledning af Kungl. Majås proposition med förslag
till lag, innefattande ändring i 7 § af lagen angående straffarbetes
och fängelsestraffs verkställande i enrum den 22 juni 1906.

§ <•

Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtanden:

n:o 24, i anledning af Kungl. Majås proposition med förslag
dels till ändrad lydelse af § 53 regeringsformen samt §§ 37, 38,
50, 75 och 78 riksdagsordningen, dels ock till stadga om val till
utskott äfvensom eu i ämnet väckt motion;

N:o 68. 104

Lördagen den 23 Maj, e. ni.

n:o 25, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändrad lydelse af §§ 37, 53, 69, 87 och 114 regeringsformen,
§§ 37, 38, 39, 41 till och med 45 och 55 riksdagsordningen samt
2 § 4:o tryckfrihetsförordningen jämte två inom .Riksdagen i ämnet
vakta motioner; och

n:o 26, i ''anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning af frågan om folkomröstning såsom medel
att vinna afgörande vid meningsskiljaktighet mellan kamrarna i lagoch
grundlagsfrågor;

statsutskottets utlåtanden:

n:o 12, angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarna
gjorda framställningar om anslag för beredande af extra
lönetillägg för år 1908 åt en del tjänstemän och betjänte m. m.;

n:o 173, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium jämte i
ämnet väckta motioner:

n:o 175, i anledning af dels Kungl. Maj:ts under punkt 31 af
fjärde hufvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning om
anvisande af medel till nya byggnader för armén, dels ock tre särskilda
rörande samma ämne till Riksdagen aflåtna kungl. propositioner; n:o

176, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
omorganisation af marinförvaltningen m. m.;

n:o 177, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

förändrad organisation af förste landtmätartjänsterna m. m.;

n:o 178, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjätte hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till en
statsmedicinsk anstalt m. m.; och

n:o 179, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

inrättande af en veterinärbakteriologisk anstalt:

bankoutskottets memorial n:o 6, angående instruktion för nästa
Riksdags bankoutskott; samt

lagutskottets memorial n:o 77, med föranledande af kamrarnas
skiljaktiga beslut beträffande lagutskottets utlåtande n:o 68 i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arrende
af viss jord å landet inom Norrland och Dalarne jämte i ämnet
väckta motioner.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

106 N:0 68.

Lördagen den 23 Maj, e. m.

§ 9.

Ledighet från riksdagsgörornålen beviljades:

herr J. Ekman i Göteborg under 2 dagar fr. o. ra. den 25 maj,
» J. R. Kjellén » 2 » » » 25 »

friherre A. T. Adelswärd under den 25 maj,
herr Ii. Wijk under 2 dagar fr. o. m. den 25 maj,

» J. M. Juhlin under den 25 maj, och
» K. G. Karlsson i Göteborg under den 25 maj.

Efter föredragning af en utaf herr C. R. Johansson i Jönköping
gjord framställning om ledighet från riksdagsgörornålen under 7
dagar från och med den 25 maj blef berörda framställning af kammaren
afslagen.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,37 på natten.

In fidem

Ernst Er apell en.

Andra Kammarens Prof. 1908.

N:o 68.

3