1906. Andra Kammaren. N.o 26 (Riksdagens protokoll 1906:26)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1906. Andra Kammaren. N.o 26.

Fredagen den 9 mars.

Kl. V,3 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 2 innevarande mars.

§ 2.

Herr statsrådet m. m. ./. E. Biesert aflämnade Kungl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:

med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen
angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg den 5 mai
1882; och

med förslag till lag angående kontroll å ångpannor.

Dessa propositioner blefvo på begäran bordlagda.

§ 3.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts på
kammarens bord hvilande proposition angående beredande af ålderstiHägg
åt revisorn och bokhållaren å generaltullstyrelsens kameralbyrå
friherre K. M. B. Klinckowström och revisorn å samma styrelses
revisionsbyrå C. H. Plagemann.

Vidare öfverlämnades till bevillningsutskottet Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse af 3 § 7 mom.
i nådiga förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894.

§ 4.

Efter föredragning af herr K. TI. Brantings ni. fl. å kammarens
bord hvilande motion, n:o 137, hänvisades motionen till konstitutionsutskottet.

§ 5.

Föredrogos hvardera för sig statsutskottets memorial:
n:o 52, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i en fråga
rörande anslag under riksstatens nionde hufvudtitel; och
Andra Kammarens Prof.. 1906. N:o 26.

N:o 26.

Fredagen den 9 Mars.

n:o 53, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga o
tillfälligt lönetillägg för vissa betjänte vid statens järnvägar;

och blefvo de i dessa memorial föreslagna voteringspropositionerna
af kammaren godkända.

§ 6.

Vidare föredrogos, men bordlädes åter sammansatta stats- och
lagutskottets utlåtanden n:is 2 och 3, bevillningsutskottets betänkanden
n:is 4 och 5, sammansatta banko- och lagutskottets utlåtande
n:o 1 och lagutskottets utlåtande n:o 20.

§ 7.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse n:o 30, till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts under
nionde hufvudtiteln gjorda framställningar angående centralanstalt
för försöksväsendet på jordbruksområdet.

§ 8.

Herr K. F. G. Almqvist afgaf en motion, n:o 138, i anledning
af väckt förslag angående uppförande af en bro öfver störa Norrström
i Stockholm.

Denna motion bordlädes på begäran.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

§ io.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr E. P. W. Röing under den 10 mars och
» A. H. Hammarskjöld under 7 dagar fr. o. m. den 10 mars..

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,4 8 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.

Lördagen den 10 Mars.

N:o 26.

Lördagen den 10 mars.

Kl. 11 f. m.

§ 1-

Justerades protokollet för den 3 innevarande mars.

§ 2.

Herr statsrådet D. K. Bergström aflämnade Kungl. Maj:ts proposition
till Riksdagen angående anskaffande af elektriska sättare
m. m. för Ellenabbsbatteriet i Karlskrona.

Den kungl. propositionen blef på begäran bordlagd.

§ 3.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kungl. Majrts på
kammarens bord hvilande proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse af vissa §§ i förordningen angående kyrkofullmäktige och
kyrkonämnd i Göteborg den 5 maj 1882.

§ 4.

Föredrogs för remiss till utskott Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående kontroll å ångpannor.

I sammanhang härmed lät herr talmannen uppläsa ett från
Första Kammaren ankommet protokollsutdrag, n:o 108, innefattande
inbjudning till Andra Kammaren att förena sig med Första Kammaren
i dess beslut, att ett särskildt utskott, bestående af aderton
ledamöter, nio från hvardera kammaren, skulle tillsättas för behandling
af ifrågavarande proposition.

Berörda inbjudning antogs af kammaren; hvarefter ordet begärdes
af

Herr vice talmannen, som yttrade: Jag tillåter mig hemställa,
att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att dess suppleanter
i det nu beslutade särskilda utskottet skola vara till antalet lika
många som de ordinarie ledamöterna eller nio.

Hvad herr vice talmannen föreslagit blef af kammaren bifallet;
och beslöt kammaren häruppå att hänvisa den nu föredragna propositionen
till det af Riksdagen sålunda beslutade särskilda utskottet.

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

§ 5.

Herr K. F. G. Almqvists å kammarens bord hyflande motion,
n:o 138, som härefter föredrogs, öfverlämnades till statsutskottet.

§ 6.

Till afgörande förelåg konstitutionsutskottets utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt motion om ändring af tryckfrihetsförordningen i
syfte att förbjuda offentliggörande af de belopp, hvartill skattskyldiges
inkomster enligt inkomstskatteförordningen föreslagits eller
bestämts.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion. n:o 2, hade herr H. Cavalli hemställt, att Riksdagen
ville såsom hyflande till vidare grundlagsenlig behandlingantaga
ett tillägg till § 2 mom. 4 i gällande tryckfrihetsförordning,
hvarigenom förbud meddelades att i tryck offentliggöra belopp, hvartill
skattskyldiges inkomster enligt inkomstskatteförordningen blifvit
af beskattningsmyndighet föreslagna eller bestämda, samt att i tryckfrihetsförordningen
måtte stadgas straff för öfverträdelse af ett
sådant förbud.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Reservationer hade emellertid afgifvits af:

herrar G. F. Östberg, L. Berg, C. L. H. Nyström, J. A. Sandwall
och P. M. Carlberg, hvilka ansett, att motionen borde bifallas;
och att i öfverensstämmelse därmed borde i § 2 mom. 4 af tryckfrihetsförordningen
införas ett nytt moment af följande lydelse:

Att uppgift å belopp, hvartill skattskyldigs inkomst blifvit af
beskattningsmyndighet enligt förordning om inkomstskatt föreslagen
eller bestämd, äfvensom å det skattebelopp, som på grund däi’af
blifvit skattskyldig påfördt, icke må i tryck offentliggöras. Den
häremot bryter, böte femtio riksdaler och skriften konfiskeras; samt

herr J. Berlin.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på begäran
ordet till:

Herr Loven, som yttrade: Herr talman! Inom affärskretsar har
det länge utgjort ett önskemål, att ett stadgande af det innehåll,
som motionen åsyftar, måtte i tryckfrihetsförordningen intagas.

I det jag på det lifligaste instämmer häri, kan jag icke nog
starkt betona de förändrade förhållanden, som inträdt genom lagen
om deklarationsplikt, i det att före denna lags tillkomst beskattningen
var mera öfverlämnad åt taxeringsmyndigheternas godtycke
och således saknade den prägel af pålitlighet, som den numera
måste anses äga.

Hvar och en, som satt sig in i våra affärsförhållanden, kan
icke vara okunnig om, att snart sagdt hvarje affärsman är nöd -

Lördagen den 10 Mars,

N:« 26.

sakad att själf anlita kredit och medgifva kredit åt andra. Äfven
med användande af den allra största försiktighet kan han dock
under ett år bli utsatt för så stora förluster, att han vid deklarationens
afgifvande finner sig föranlåten att sanningsenligt uppgifva
en inkomst, som måhända endast utgör en bråkdel af hvad han
uppgifvit föregående år. Hvilket menligt inflytande detta sakförhållande,
om det offentliggöres, kan utöfva på hans kredit, just då
han som mest är i behof däraf, det må hvar och en lätt kunna inse.

Därför, herr talman, skall jag, utan att inlåta mig på anförandet
af åtskilliga andra skäl, som vore förtjänta af beaktande, be att
få yrka bifall till motionen.

Herr Ljunggren : Huru ofta ser man icke, att praktiska reformer
inom näringslifvets och speciellt handelns och industriens områden
fördröjas genom och till följd af formella skäl, och huru ofta
händer det icke, att formerna spela en så stor roll, att statens åtgärder
till det allmänna bästa omintetgöras eller fördröjas? Så ser det
också ut att bli i föreliggande fråga.

Men vännerna af herr Cavallis motion önska och hoppas dock,
att något måtte göras för att förhindra detta, och att motionen,
därest den faller i år, likväl måtte, som man säger, falla framåt,
hvarigenom man således kan ha förhoppning om att donna fråga ändock
må kunna erhålla eu provisorisk lösning under innevarande period.

Konstitutionsutskottet säger sig ingalunda underskatta betydelsen
af motionärens framställning, och utskottet medgifver också, att ett
fritt offentliggörande af dessa inkomstbelopp kunna vara till skada
och medföra stora olägenheter. Utskottet påpekar därjämte, att
särskild! handelns och industriens målsmän med styrka framhållit
behofvet af en ändring i motionens syfte.

Man skulle då haft anledning förvänta, det utskottet skulle
hafva tagit framställningen ad notam. I stället har utskottet som
skäl för bibehållande af de nuvarande förhållandena gjort gällande,
att ett offentliggörande af dessa uppgifter skulle innebära eu kontroll
öfver att sanningsplikten iakttagits vid deras affattande. Den måste
ju dock förefalla i hög grad motbjudande denna kontroll, som konstitutionsutskottet
vill lägga på personer, hvilka enligt lag äro pliktiga
att på heder och samvete angifva beloppet af sina inkomster.
Allmänheten får härvidlag icke uppträda såsom en kontrollör. Staten
har rätt att fordra helgd för lagen i full förvissning om att
uppgifterna skola grundas på sanning.

Efter detta anför utskottet några formella hinder. Sålunda
påpekar utskottet, att skattebeloppen skola införas i taxeringslängderna,
hvarför de i denna form på sätt och vis redan äro
offentliggjorda och ställda till disposition för enhvar. Utskottet
finner således svårigheter yppa sig att stadga förbud för ett offentliggörande
af dessa uppgifter.

Emellertid vill det synas, som om utskottet kommit på sidan
af själfva saken. Det handlar icke om det nu senast påpekade, om
jämförelsen med ett offentliggörande genom taxeringslängderna, utan

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

Forts.)

N:o 26.

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

det gäller här att få till stånd den anordningen »att uppgift å belopp,
hvartill skattskyldigs inkomst blifvit af beskattningsmyndighet enligt
förordningen om inkomstskatt föreslagen eller bestämd, icke må i
tryck offentliggöras».

Utskottet har alldeles bortsett ifrån, att det råder en stor
skillnad mellan ett offentliggörande genom taxeringslängderna och
ett offentliggörande i tryck. Det förra skadar icke dem det vederbör,
ty det är blott ett fåtal personer, som gör sig besvär med att
i taxeringslängderna ta reda på där förekommande uppgifter. Men
hvad som vållar särskild! handelns och industriens män olägenheter
och åstadkommer förvirring, är publicerandet i tryck. Det är detta
man måste söka förhindra. Af tidningarna ha vi också sett, att
motionären fått mottaga många sympatiuttryck af handelns och
industriens målsmän; och utskottet angifver ock, som förut nämnts,
att från dessa målsmäns sida behofvet af ett skydd i detta fall med
styrka framhållits.

Jag har af skånska handels- och industrikammarens arbetsutskott
blifvit anmodad att föredraga en skrifvelse från densamma,
innehållande ett sympatiuttalande för herr Cavallis motion. Egentligen
skulle den ha tillställts konstitutionsutskottet, men den kom
för sent, för att detta skulle kunna ske. Skrifvelsen är af följande
lydelse:

»I vår tid, då affärslifvet i så hög grad är beroende af kredit
i eu eller annan form, kan ett offentliggörande af det en affär påförda
inkomstbeloppet bereda affären i fråga stora olägenheter.

Lyckliga tillfälligheter kunna nämligen medföra, att en affär
under ett år kan uppvisa ett oproportionerligt gynnsamt ekonomiskt
resultat, under det, å andra sidan, ogynnsamma omständigheter
kunna under ett annat år nedbringa inkomsterna på ett exceptionellt
sätt. Att ett offentliggörande af under dylika förhållanden åsätta
inkomstbelopp kan komma att menligt inverka på krediten, torde
ligga i öppen dag. En tillfällig hög inkomst kan sålunda leda därhän,
att affären i fråga kan komma i åtnjutande af större kredit
och därigenom lockas till större transaktioner, än som öfverensstämma
med affärens sunda skötsel, liksom, å andra sidan, ett tillfälligtvis
ogynnsamt år kan i hög grad strama krediten för en affär
och dymedels omöjliggöra för densamma en sund fortgång, ja, til!
och med leda till dess ruinerande.

Då de efter noggranna själfdeklarationer fastställda inkomstbeloppen
icke — åtminstone hvad affärsvärlden beträffar — kunna
utgöra tillförlitliga värdemätare å en affärs soliditet, och då vidare
från kontrollens synpunkt ett offentliggörande af dessa inkomstbelopp
ej kan anses vara nödvändigt, enär själfdeklarationerna ju äro afgifna
på heder och samvete och under lagligt ansvar, synes det
klart, att offentliggörandet af de för de skattskyldige af beskattningsmyndigheterna
föreslagna eller fastställda inkomstbeloppen icke
kan anses vara af behofvet påkalladt.

Vid sådant förhållande, och då dessutom ett dylikt offentliggörande
mången gång kan ställa sig hindrande i vägen för utveck -

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

lingen af ett sundt affärslif, kan Skånes handels-, industri- och
sjöfartskammares arbetsutskott ej underlåta att uttala sina lifligaste
sympatier för syftet i den af doktor Cavalli väckta motionen.

Malmö den 7 mars 1906.

För Skånes handels-, industri- och sjöfartskammares arbetsutskott,

Sigurd Hedberg.

tvär Hallberg.»

Herr talman, jag ber att få yrka bifall till herr Östbergs m. flis
reservation, dock med ett par små ändringar. Först och främst
skulle i ingressen till klämmen efter ordet moment inryckas oiden
»näst före sista stycket». Därjämte skulle i själfva klämmen mellansatsen,
som börjar med ordet »äfvensom» och slutar med ordet
»påfördt», utgå. .. Mitt förslag skulle således gå ut på att jag i
likhet med herr Östberg m. fl. anser, att motionen bör bifallas, »och
att i öfverensstämmelse därmed bör i § 2 mom. 4 af tryckfrihetsförordningen
införas ett nytt moment näst före sista stycket af följande
lydelse: .

Ått uppgift å belopp, hvartill skattskyldigs inkomst blitvit åt
beskattningsmyndighet enligt förordningen om inkomstskatt föreslagen
eller bestämd, icke må i tryck offentliggöras. Den häremot
bryter, böte femtio riksdaler och skriften konfiskeras». Jag ber,
som sagdt, att få yrka bifall till reservationen med dessa ändringar.

Angående,
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts.)

Herr Sanden: Uti förevarande ärende hafva inom konstitutionsutskottet
skilda meningar gjort sig gällande.

Under det att några af utskottets ledamöter ansett förbud hora
meddelas mot offentliggörande i tryck af det belopp, hvartill skattskyldigs
inkomst enligt inkomstskatteförordningen blifvit af beskattningsmyndigheterna
föreslagen eller fastställd, sa har åter. flertalet
utskottsledamöter anslutit sig till den uppfattningen, att icke ^tillräckliga
skäl talade för en utsträckning af sekretessen på ifrågavarande
område, och utskottet har alltså pa den grunden afslagit
den af herr Cavalli i ämnet väckta motionen.

Utan att hysa någon förhoppning om att kammaren skall härvidlag
ansluta sig till annan mening än den, som utskottets majoritet
omfattat, så ber jag dock att få framhålla några synpunkter, som
enligt min uppfattning starkt tala för en lagstiftning i den af
motionären angifna riktningen. o

En allmän grundtanke, som genomgår våra skatteförordningar,
är den, att de till beskattningsmyndigheterna lämnade upplysningarna
angående enskildes förmögenhetsförhållanden skola så mycket som
möjligt hemlighållas. Så stadgas i gällande bevillningsförordning,
§ 69 mom. 2: .

»Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd
och pröfningsnämnd samt kronans ombud hos dylik nämnd
och biträdande tjänsteman får icke, utom vid beredningens och
vederbörande nämnds sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs
meddelade uppgift eller upplysning; och må de under öfverläggnin -

H:o 26.

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
mkomstt
axelring.

Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

gärna inom sagda beredning eller nämnder lämnade upplysningar
och yttrade åsikter rörande enskildas ekonomiska ställning icke på
något sätt utspridas. Den häremot bryter vare, därest han på
grund af tjänstebefattning erhållit kännedom om det yppade förhållandet,
underkastad ansvar såsom för tjänstefel och straffes eljest
med böter från och med tjugufem till och med femhundra kronor.

Har genom sådant yppande af hvad hemligt hållas bort skada
uppkommit, vare den felande därjämte skyldig skadan till fullo
godtgöra.»

Stadgandet är för kammarens ledamöter väl bekant; det uppläses
vid hvarje bevillningsberednings, taxeringsnämnds och pröfmngsnämnds
sammanträden.

. Hå år 1902 inkomstskatteförordningen antogs och själfdeklaration
infördes, sa att den skattskyldige hade att på heder och samvete
meddela uppgifter till ledning för sin egen taxering, ansågs
emellertid, att ytterligare åtgärder borde vidtagas för att skydda
den enskilde mot faran, att hans affärsställning skulle alltför mycket
blottas inför allmänheten. Därför blefvo också, utöfver hvad som
i detta afseende redan fanns stadgadt i bevillningsförordningen,
supplerande föreskrifter införda i inkomstskatteförordningen, af hufvudsakligen
det innehåll, att, utom kronoombud vid taxerings- eller
pröfningsnämnd, endast ordföranden i taxeringsmyndigheten och af
denna särskildt utsedd ledamot få granska de skattskyldiges deklarationsuppgifter;
att för innehållet af dessa icke må inom taxeringsmyndighet
lämnas vidare redogörelse, än som för taxeringen oundgängligen
erfordras; att deklarationerna icke få vara tillgängliga
för andra än de personer, hvilka, enligt hvad nyss sagdt är, skola
granska uppgiftens innehåll; samt att efter taxeringsårets utgång
om förmälde uppgifter skola i försegladt konvolut förvaras och efter
viss tids förlopp förstöras.

Men inte nog härmed. Äfven i tryckfrihetsförordningen ansågs
det erforderligt införa bestämmelser i samma syfte.

Kungl. Maj:t, från hvilken förslag i detta ämne förelåg, uttalade
i den kungl. propositionen härom, att det vore eu ostridig nödvändighet,
att skattskyldiges själfdeklarationer så mycket som möjligt
fredades _ från offentlighet. Och en enskild motionär i Andra Kammaren
gjorde samma åsikt gällande med följande ord: »En stötesten,
och detta mahända den största och svåraste, som principen om
obligatorisk själfdeklaration måste söka undanröja, innan den kan
påräkna att med fullt förtroende mottagas af allmänheten såsom
lag, är den tidt och ofta framhållna, under nuvarande förhållanden
rådande osäkerheten i afseende på deklarationernas hemlighållande.
»

Såvidt konstitutionsutskottets betänkande och Riksdagens protokoll
utvisa, blef, utan någon egenlig meningsskiljaktighet, såsom tilllägg
till tryckfrihetsförordningen då jämväl antaget ett förbud mot
offentliggörande af de uppgifter, som skattskyldig till ledning för
egen taxering lämnat. Men förgäfves forskar man i berörda betänkande
och protokoll efter något uttalande i den frågan, som nu

N:e 26.

Lördagen den 10 Mars.

föreligger till afgörande; tystnaden är härutinnan alldeles fullständig.
Näppeligen torde man emellertid kunna på annat sätt förklara densamma,
än att man då icke tillräckligt aktade på de olägenheter,
som sedermera visat sig uppkomma därigenom, att visserligen förbud
förefinnes emot offentliggörande af själfva deklarationsuppgifterna, men
däremot ingenting hindrar offentliggörandet af det resultat, som af
dessa framgår. Erkännandet af behofvet af deklarationernas fredande
från offentlighet var emellertid odeladt, och var det måhända under
intrycket häraf, som man förbisåg, att taxeringslängderna med däri
förekommande uppgifter om skattskyldighet enligt bevillningsförordningen
vore ägnade att, efter jämförelse med beskattningen enligt
inkomstskatteförordningen, kanske alltför mycket gifva vittnesbörd
icke blott om den skattskyldiges årsinkomst, utan äfven angående
hans affärsställning.

För att belysa detta, skall jag be att få anföra några exempel,
som visa, hurusom den sekretess, hvarmed själfdeldarationen linnes
omgärdad, i många fall omintetgöres genom den offentlighet, man
gifvit taxeringslängden. En landtbrukare äger t. ex. en jordbruksfastighet,
bevillningstaxerad till 20,000 kronor, och lian drifver därjämte
någon rörelse, som lämnar honom en årsinkomst af, låt oss
säga, 1,000 kronor. Han har emellertid skulder till belopp af 15,000
kronor och önskar därför att vid inkomstskattetaxeringen erhålla
afdrag för räntan å dessa skulder. Under förutsättning, att räntan
å skuldbeloppet utgör 6 procent, kommer således personens i fråga
deklaration att sluta på ett inkomstbelopp af 1,300 kronor. Denna
deklaration får nu visserligen icke offentliggöras, men taxeringslängden
är däremot tillgänglig för allmänheten. Man inhämtar då
af denna längd, i kolumnen för bevillningstaxeringen, att hans inkomst
af rörelse för året uppgått till 1,000 kronor, och af kolumnen för
inkomstskattetaxeringen, att hans sammanlagda inkomster för samma
ar icke kunnat beräknas till mer än 1,300 kronor; alltså har fastigheten
icke lämnat honom mer än 300 kronor. Då man emellertid
därjämte af fastighetstaxeringslängden kan inhämta, att ifrågavarande
persons egendom har ett taxeringsvärde af 20,000 kronor, så vet
hvar och en, som äger någon kännedom om hithörande förhållanden,
att skillnaden emellan 6 procent på egendomens taxeringsvärde och
förberörda 300 kronor är denna persons skuldränta och hans skuldsumma
följaktligen omkring 15,000 kronor. — Går jag så till en
vanlig löntagares taxering, så ställa sig förhållandena härvidlag
icke bättre. Vi kunna nu antaga, att en sådan person har en inkomst
på omkring 3,000 kronor. Genom studier, bosättning eller
på annat sätt har han åsamkat sig en skuldbörda på 6,000 kronor
och önskar därför att vid inkomstskattetaxeringen få göra afdrag
för den ränta, han har att betala å nämnda skuld. Sådan kan han
ogenerad! göra i deklarationen, ty den finnes ju omgärdad med en
viss sekretess. Men så är icke förhållandet med taxeringslängden,
den är tillgänglig för allmänheten och får äfven i tryck offentliggöras.
Då nu denna längd i sin kolumn för bevillningstaxeringen
utvisar, att löntagaren i fråga haft en löneinkomst på 3,000 kronor,

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

Forts.)

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

Anslående, men att, enligt kolumnen för inkomstskattetaxeringen, den behållna
Jor}}udtl™ot inkomsten i själfva verket icke uppgått till mer än 2,700 kronor.
förande af är det för hvar och en klart, att skillnaden mellan dessa båda
inkomst- belopp, eller 300 kronor, är hans skuldränta, och personens skuld taxering.

summa följaktligen omkring 6,000 kronor. — Så förhåller det sig

(Forts.) äfven med afseende å en del industriidkares, affärsmäns och kapitalisters
taxering, men jag skall icke trötta kammaren med några
ytterligare exempel.

Mot de anförda exemplen torde från något håll invändas, att
man icke är skyldig att i deklarationen uppgifva sin skuldsumma,
och att man genom att betala några kronor mer i skatt kan undvika
de olägenheter, som skulle kunna följa af en uppgift om befintliga
skuldräntor. Ja, detta är sant, men det kan väl å andra
sidan heller icke vara riktigt, att skatteformerna skola vara sådana,
att man för deras olfentlighets skull skall nödgas erlägga ett högre
skattebelopp, än man i själfva verket är skyldig betala.

Nu säger man, att möjligheten till offentliggörande af de uppgifna
inkomstbeloppen har en synnerligen stark betydelse därutinnan,
att den är ägnad förebygga oriktig deklarering. Till bemötande
häraf skall jag icke åberopa, att den skattskyldige, som har att
meddela uppgifter till ledning för sin egen taxering, skall underteckna
dessa uppgifter under en på heder och samvete afgifven
försäkran, att hans årsinkomst icke öfverstigit det uppgifna beloppet;
men jag vill däremot så mycket kraftigare framhålla, att ändamålet
med själfdeklarationens införande väl var det, att man därigenom
skulle få den skattskyldiges inkomster och förmögenhetsförhållanden
så noga bestämda som möjligt i och för beskattningen, men icke
att befordra offentliggörandet af enskildes affärsställning.

Nu förhåller det sig emellertid så, att ifrågavarande motion
ingalunda åsyftar att från all offenlighet undandraga det belopp,
hvartill den skattskyldiges inkomster enligt inkomstskatteförordningen
blifvit af beskattningsmyndigheterna föreslagen eller fastställd.
1 motionen begäres endast, att detta belopp icke skall få i
tryck offentliggöras. Man syftar härmed på att förebygga, det dessa
belopp publiceras i tidningarna, såsom väl nu vanligen sker i fråga
om beskattningen i våra städer, eller att särskildt för ändamålet
tryckta skatteförteckningar utkolporteras, såsom förhållandet är särskildt
här i Stockholm. Det har, sedan den nu förevarande frågan
kom på kammarens bord, intresserat mig att erhålla ett exemplar
af dessa förteckningar, som här i Stockholm salubjudas såväl i
bokhandeln som å gator och torg, och här har jag en sådan förteckning,
som jag håller tillgänglig till påseende, i händelse någon
önskar taga del af densamma. Den bär titeln: »Stockholms taxeringskalender.
Omkring 9,000 skattetaxeringar å personer och bolag med
inkomst af 5,000 kronor och därutöfver (såväl bevillningsberedningarnas
som taxeringsnämndernas beslut). Praktisk uppslagsbok
för alla.» Den är, som sagdt, ganska intressant i många hänseenden,
men det torde icke kunna nekas i alla fall, att den måste räknas
till den så kallade okynneslitteraturen.

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

Herr talman! Då i våra skatteförordningar den grundåskådningen
är allmänt erkänd, att de till beskattningsmyndigheterna
meddelade upplysningarna angående enskilda personers förmögenhetsförhållanden
skola så långt möjligt är hemlighållas, och då vidare
de belopp, som i taxeringslängderna förekomma, äro vid jämförelse
emellan bevillningstaxeringen och inkomstskattetaxeringen ägnade
att ådagalägga icke blott den skattskyldiges årsinkomst, utan äfven
hans affärsställning, så finner jag, i likhet med motionären, det vara
högeligen af behofvet påkalladt, att i tryckfrihetsförordningen införas
bestämmelser om förbud mot offentliggörande i tryck af det belopp,
hvartill skattskyldigs inkomster enligt inkomstskatteförordningen
blifvit af beskattningsmyndiglieter föreslagen eller bestämd. För
min del kan jag icke finna annat, än att detta måste anses vara en
naturlig och konsekvent utveckling af det tillägg till tryckfrihetsförordningen,
hvilket år 1908 utfärdades och hvarigenom bestämdes,
att den af skattskyldig aflämnade deklarationen icke skulle fä offentgöras
eller till annan person utlämnas än den, som på grund af
innehafvande tjänstebefattning äger af densamma taga del. Jagtillåter
mig därför, herr talman, att yrka afslag på den i konstitutionsutskottets
ifrågavarande betänkande gjorda hemställan samt i
stället bifall till det af herrar Östberg in. fl. gjorda yrkandet i den
af dem afgifna, vid betänkandet fogade reservationen, dock med
den ändring i detta yrkande, som af herr Ljunggren nyss föreslagits.

Herr El Guson: Herr talman! Den förändring af tryckfrihetsförordningen,
som skulle bli en följd af ett bifall till motionen och
här gjorda yrkanden, synes mig komma att leda till väsentliga och
genomgripande förändringar i nu gällande uppbördsförhållanden, och
dessa förändringar torde icke komma att leda till det goda.

Som bekant, kunna väl taxeringslängderna icke omgärdas med
någon sekretess, såvida fråga är om resultatet af taxeringen. Helt
annat är förhållandet med de af de skattskyldige lämnade uppgifter,
hvarom jag framdeles skall tala med anledning af hvad här blifvit
yttradt. .Således måste vi fastslå, att bevillningstaxeringens belopp
icke under nuvarande förhållanden kunna omgärdas med något slags
sekretess, ty på dessa belopp grunda sig den kommunala rösträtten
och den kommunala beskattningen.

Skulle man nu vidtaga en förändring, hvarigenom resultatet af
inkomstskattetaxeringen skulle hemlighållas, skulle därigenom, såsom
redan antydts, uppkomma väsentligt ändrade förhållanden. Den
längd, som nu upprättas öfver bevillningstaxeringen, upptager också
resultatet af inkomstskattetaxeringen. Men om en förändring sådan som
den nu föreslagna vidtoges, måste längderna naturligtvis bli tvä.
Man finge en särskild längd för inkomstskattetaxeringen, och denna
längd skulle vara hemlig. Man finge icke yppa det resultat, hvartill
den skattskyldige kommit med afseende å sina inkomster, eller det
belopp, hvartill beskattningsmyndigheterna fastställt eller bestämt
desamma. Skulle det ligga någon mening i detta, finge väl resultatet
af inkomstskattetaxeringen icke upptagas i en mer eller mindre

Angående
förbud mot
offentliggörande
aj
inkomsttaxering.

Forts )

N:o 26.

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

offentlig debetsedel, utan särskild debetsedel däröfver upprättas af
vederbörande, och denna borde väl, om man skall bevara sekretessen,
sändas till hvarje skattskyldig i särskildt konvolut. Och till sist,
mina herrar, om man vill skydda och upprätthålla sekretessen med
afseende å inkomstbeskattningen, skulle väl också uppbörden af inkomstskatten
ske i det förborgade. Men skulle man komma därhän,
att vi finge en hemlig skatteuppbörd, tror jag, att man skulle komma
till följder, som icke kunde annat än leda till det onda.

Det har här talats om den motsägelse, som skulle kunna ligga
däri, att bevillningstaxeringen och inkomstskattetaxeringen, som ju
verkställas efter olika grunder, kunna leda till olika skattebelopp.
Denna olikhet i skattebeloppen kan stundom vara genant för den
skattskyldige, men den är det icke alltid.

Anledningen till den motion, som nu föreligger till behandling,
torde ha vant de förteckningar, som man sett här utbjudas angående
beskattningen i Stockholm — och andra ställen också. Undersöker
man dessa förteckningar eller kalendrar, finner man där väsentligen
tre kategorier. Man måste dock göra särskilda iakttagelser för
firmor, som drifva affärer på flere orter. Beträffande dylika firmor
kan man finna, att de på eu ort taxerats för bevillning, men icke
för inkomstskatt, ° under det att inkomstskatten sammanförts pa ett
håll. Ser man så på de tre nyssnämnda kategorierna, finner man
törst och främst, att det allmänna, det för vanliga människor gällande
är, att bevillning och inkomstskatt äro ungefär lika. Men det
linnés äfven olikhet. Den andra kategorien är den, där bevillningen
är liten och inkomstskatten stor. Detta beror då naturligtvis därpå,
att vederbörande skattdragande har inkomst af aktier, som icke är
beskattningsbar enligt bevillningsförordningen. Och för en sådan
person kan en publikation icke i afseende å hans kreditförhållanden
lända till någon skada. Det finnes eu tredje kategori, där bevillningstaxeringen
är stor och inkomstskattetaxeringen liten, det vill säga
med andra ord att skuldränta föreligger, som är dragen från inkomsten.
Här kan möjligen olägenhet äga rum för den skattskyldige,
om publikation sker. Det kan göra det, men det är icke
sagdt, att det gör det. Jag kan anföra exempel, som tyda på ett
motsatt förhållande. Vi tänka oss, att en ekonomiskt kraftig person,
som drifver rörelse och har stor inkomst däraf, finner för enligt
med sina framtidsplaner att inlåta sig på företag, som icke det
törsta året eller ens det andra äro inkomstgifvande, t. ex. ett byggnadsföretag
eller ett odlingsföretag. Han bygger ett fartyg, ett
hus, eu fabrik eller odlar mark. För dessa företag upplånar han
kapital, och han får därå betala ränta. För dessa räntor får han
icke enligt bevillningsförordningen göra afdrag — jag fäster mig nu
icke vid, om detta är rätt eller obilligt — men då han skall uppgifva
sill inkomst, får han enligt inkomstskatteförordningen fråndraga
sina räntor från den verkliga inkomsten. Men det hus, han
bygger, det fartyg han bygger, eller den mark, han odlar, lämnar
ingen inkomst det året, kanske icke heller det följande, och då är
det naturligt, att haris inkomstskattetaxering blir lägre än hans be -

Lördag-en den 10 Mars. 13 N:o 28

yillningstaxering. Detta länder honom icke till något men. Det kan Angående
ju vara fallet för en mycket skuldsatt person, att lians kredit blir förhud mof
genom publikationerna något rubbad. Men den, som känner affärsvärlden
och dess förhållanden, vet, att eu affärsman icke gärna 9°ink<rmtinlåter
sig i förbindelse med en annan på grund af de i taxerings- taxering.

kalendrarne eller i tidningarna erhållna uppgifter utan att skaffa sig (Forts.)

några särskilda upplysningar.

En talare — det var den tredje i ordningen, tror jag — sade,
att man ur taxeringslängden, sådan den nu upprättas, kan få upplysningar,
som måhända kunde vara skadliga för en persons kredit.

En person har t. ex. en egendom, men drifver dessutom rörelse.

Han skall då beskattas för egendomen, och om han har inkomst af
rörelsen, äfven för denna, och det skulle då kunna hända, att bevillningstaxeringen
blir högre än inkomstskattetaxeringen. Detta beror
då på, att vid inkomstskattetaxeringen får han afdrag för skuldränta.
Han har t. ex. att betala räntor å inteckningar i sin egendom.

Det har nu talats om krediten, och att man måste skydda den.

•Ja, krediten är eu ömtålig sak. Men man skall icke betrakta förhållandena
så, att hvarje person, som har skuld, har svag ekonomi.

Denna åskådning finner man bekräftad, om man ser efter, huru
bankväsendet utvecklat sig och florerar. Hvad är det viktigaste
för bankrörelse? Det måtte väl ändå vara goda låntagare. Således,
för bankväsendet är det nödvändigt, att det finnes personer, som
vilja göra skulder och använda penningarna på förståndigt och ändamålsenligt
sätt.

Nu bör man skydda den enskilda krediten, säger man. Det är
mycket riktigt. Därför har man också i lagstiftningen med skydd
omgärdat de uppgifter, som lämnas till ledning vid taxeringen.

Dessa uppgifter få icke meddelas till allmänhetens kännedom. Det
är just i konsekvens med detta, som 1903 års grundlagsändring
vidtogs. De uppgifter, som den skattskyldige lämnar i sin deklaration
angående sina affärsförhållanden, la icke offentliggöras. Ur
dessa uppgifter kan man nämligen draga slutsatser, som kunde vara
till men för honom. Men det resultat, man kommit till, det är
något helt annat. Det kan, såsom jag sade, vara till någon olägen för

en person, som har mycket stora skulder. Men det ligger
också fördelar i att vårt skatteväsen försiggår i offentlighetens ljus.

Utskottet har ansett, att de handlingar, som nu kunna publiceras,
icke böla inskränkas med den undantagsbestämmelse, som
motionären åsyftat. Utskottet är af den meningen, att de olägenheter,
som nu möjligen kunna finnas, äro försvinnande små i jämförelse
med den stora olägenhet, som skulle uppkomma, om beskattningen
skulle, sä att säga, ske i det förborgade, i det hemliga. Utskottets
åsikt är, att offentlighetens ljus bör falla öfver beskattningsförhåll
andena.

Då jag inom utskottet biträdt denna mening, skall jag. herr
talman, anhålla om bifall till utskottets föreliggande betänkande.

Häruti instämde herr Ericsson i Valuta.

N:o 26. 14 Lördagen den 10 Mars.

Anslående Herr Lindblad: Herr talman! Ehuru den bär frågan strängt
^Ventil1"’ taget icke Wcket angår landsbygden och dess förhållanden, skall
görande af jag dock be att få skärskåda den något. Och det gläder mig då
■inkomst- att kunna understödja de yrkanden, som gjorts från köpmannataxermg.
kretsar, och att framhålla de olägenheter, som särskildt köpmännen
(Forts. kunna vara utsatta för på grund af lagens brister i detta hänseende.

Det är ett kändt förhållande, att här i Stockholm omedelbart
efter inkomstskatteförordningens ikraftträdande träffades en öfverenskommelse
mellan Stockholms tidningsutgifvare att icke fortsätta
med det dittills följda förfaringssättet att publicera utdrag ur skattelängderna.
Denna öfverenskommelse kunde emellertid icke upprätthållas.
och jag tror till och med, att det fanns redan från början
en tidning, som var skiljaktig från beslutet och som fortsatte att
publicera som förut. Och vi kunna mycket väl förstå, att, med den
rivalitet, som råder mellan olika tidningar, och så inbringande och
viktig för tidningarnes ekonomi lösnummerförsäljningen är i alla
stora städer, när en tidning fanns, som tyckte sig oförhindrad att
gifva offentlighet åt dessa skatteförhållanden, de öfriga också .skulle
anse sig ur konkurrenshänseende icke kunna neka sig att vidtaga
samma förfaringssätt. Men jag hemställer till eder, mina herrar,
som sen dessa i maj och juni oupphörligt återkommande längder,
hvilket intryck man egentligen röner, när man något litet tittar på
dem. När man får se, att i Stockholm den och den har en inkomst
af 60,000 kronor, en annan en inkomst af 70,000 kronor och åter en
annan en inkomst af 80,000 kronor, och slutligen kommer ned till
en person, som har, låt oss säga, endast 10,000 kronor, t. ex. ett
justitieråd, så tänker man: hvad är det där för en fattiglapp, som
icke har kommit längre än till den siffran: man börjar tro, att dessa
höga inkomstsiffror höra till regeln. Och när vi kunna reflektera
så, hvad tro herrarne, att de, som hafva en inkomst af 1 å 2,000
kronor, skola göra för reflexioner? Enligt mitt förmenande är detta
blott ett mycket tacksamt fält för dem, som på grund af det kända
förhållandet, att olika människor hafva olika inkomster, kunna önska
att särskildt bjärt framhålla blott de stora inkomsterna och därmed
framkalla ett missnöje, som må vara förklarligt, att det finnes, men
som det, enligt mitt förmenande, icke finnes någon särskild anledning
för samhället att underblåsa. Vill man hafva en verkligt sann
bild af samhället, så bör ju hela skattelängden publiceras. Och vore
det för kontrollens skull — hvarför då ej medtaga från 1,000 upp
till 10,000 kronors inkomst? Äfven dessa behöfva väl kontrolleras.

Nu försvarar man sig naturligtvis därmed, att allt, som rör
beskattningen, bör vara offentligt. Ja, jag är visst icke den, som
vill undandraga hvad som rörer beskattning offentligheten, men märk
väl, att det är stor skillnad på, att de, som äro verkligt intresserade
af saken, de skattskyldiga i kommunerna, få tillgång till skattelängderna,
eller att dessa uppgifter skola tryckas i tidningar och broschyrer
och bjärt och i viss mån oriktigt framhållas såsom en illustration
till, huru ojämnt det nuvarande samhället har det ställdt. Då
på Stockholms gator nu dagligen utbjudas dessa böcker, som skola

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

visa allmänheten, huru Stockholms »upper ten thousend» äro faxe- Angående
rade, kan väl däri ligga något annat intresse än den rena nyfiken- förhud mot
hetens? Tro herrarne verkligen, att någon köper dessa böcker för °i£Zdc af
att med ledning af dem gå till taxeringsmyndigheterna och säga: inkomst den

och den har blifvit taxerad för endast så och så mycket; var taxering.

god och studera hans själfdeklaration litet närmare? Nej, det är (Forts0

nyfikenheten, som skall tillfredsställas, och det är icke heller något
annat, som gifver fart åt detta.

I skälfva verket förefinnas icke alls de svårigheter, som här i
konstitutionsutskottets utlåtande blifvit framhållna. Och nu har
konstitutionsutskottets vice ordförande ytterligare upprullat sådana
för oss; han har försökt konstruera mera och mera i den vägen,
men jag kunde då icke underlåta att tänka på den gamla satsen,
att den, som bevisar för mycket, han bevisar alls ingenting. Talaren
ville af den omständigheten, att längderna måste vara tillgängliga,
särskildt i hvad de röra den kommunala beskattningen, draga den
slutsatsen, att det är nödvändigt, att de också skola få publiceras.

Nej, det är en väsentlig skillnad på detta. Han ville också draga
den slutsatsen, att det föreslagna förbudet skulle medföra, att man
måste skicka debetsedlarne i förseglade konvolut och att kanske
också uppbörden skulle ske i det fördolda. Ja, herr Elowson, den
som vill bevisa sin åsikt med sådana skäl, bevisar helt enkelt endast,
att det är en sjuk sak, man förfäktar.

Här säger nu utskottet, att »äfven om behofvet af eu lagstiftning,
som förhindrade offentliggörandet af inkomsttaxeringens resultat,
vore ådagalagdt, möta dock enligt utskottets förmenande stora
svårigheter» etc. Ja, dessa svårigheter äro lätt öfvervunna. Riksdagen
har så nyligen som år 1903 visat den väg man skall taga, i det att
nämligen då genom en ändring i tryckfrihetsförordningen förbjöds att
offentliggöra.'' själfdeklarationerna. Hvad är det nu, som hindrar att
saga, att icke heller slutresultatet efter själfdeklarationernas pröfning
far publiceras? Detta skulle likväl icke kunna hindra den, som är
intresserad och har rättighet att vara intresserad, att vända sig till
de olika myndigheterna och få del af taxeringslängderna, men man
skulle däremot förhindra allt offentliggörande i tidningar eller böcker,
hvilket icke kan tjäna till något annat än att blott uppamma nyfikenheten
och måhända underblåsa missnöjet däröfver, att de ekonomiska
förhållandena alltid varit och alltid skola förblifva olika. Detta är
något, som enligt mitt förmenande är alldeles onödigt, och när man
inom den utländska skattelagstiftningen vetat råda hot härför, så
tycker jag, att det är en uppenbar brist i vår svenska skattelagstiftning
att icke taga tillbörlig hänsyn till livad som strängt taget
endast rör det rena privatlifvet, och därför instämmer jag i yrkandet
om bifall till utskottets förslag, dock med den af herr Ljunggren
påpekade förändringen.

Med herr Lindblad förenade sig herrar Juhlin och Jeansson i
Kalmar.

N:o 28. 16 Lördagen den 10 Mars.

Angående Herr af C a 11 er h o 1 m: Herr talman! Då jag deltagit i det slut,
^offent™0'' livartill utskottet kommit i förevarande fråga, skall jag be att med
görande9af några o cd få yttra mig i densamma. Då denna motion först förelåg
inkomst- till behandling inom utskottet, kände jag mycken sympati för dentaxering.
samma och beklagade endast, att motionären icke gjort sig mödan
(Forts.) a£j. framk0Inma mod ett bestämdt formulerad!, förslag i frågan, men
då jag sedan försökte tänka mig, huru ett sådant formuleradt förslag
skulle te sig, fann jag, att svårigheterna att lyckas åstadkomma
ett sådant voro ganska stora. Jag fann därjämte, att det icke var
nog med att åstunda en förändring i grundlagen på ifrågavarande
ställe, utan att motionen också nära berör jämväl åtskilliga stadganden
i öfrigt i vår lagstiftning, särskild! i fråga om bevillningsförfattningarne,
så att det således icke låter sig göra att åstadkomma
den rättelse, som man önskar, endast genom en enkel grundlagsändring,
utan att det därför är nödvändigt att vidtaga ganska
omfattande lagändringar.

Jag ber med anledning af hvad särskild! den siste talaren yttrade
att få fästa uppmärksamheten därpå, att de skattskyldiges
själfdeklarationsuppgifter icke äro offentliga handlingar, hvaremot
taxeringslängderna, hvarur dessa uppgifter om beloppen af de skattskyldiges
inkomster hämtas, äro offentliga handlingar, hvilka stå
hvar och eu till buds, och vi känna icke till någon skillnad på
offentliga handlingar i sådant hänseende, att handlingar, som stå
öppna för hvar och eu, icke skulle få i tryck offentliggöras.

■lag återkommer därtill, att det är mycket svårt att åstadkomma
ett tillfredsställande lagstadgande för dem, som önska, att någonting
göres i denna fråga, och jag ber att få allvarligt betona, att det
icke är så lätt att åstadkomma eu sådan lagförändring. Det visar
sig också nu däraf'', att, fastän mot utskottets föreliggande förslag
framställts reservation af åtskilliga ledamöter, man redan nu vid
ärendets behandling i denna kammare funnit, att den affattning af
paragrafen, som skett i denna reservation, icke är tillfredsställande,
hvarför det förslag, till hvilket nu här i kammaren yrkats bifall,
är ett annat än reservanternas. Jag tror emellertid, att man utan
stor svårighet också skulle kunna visa, att det förslag, som nu sist
blifvit framställdt här i kammaren, icke är tillfredsställande. Därför
skulle jag vilja hemställa till dem, som hysa sympatier för en grundlagsändring
i den riktning, hvilken här är ifrågasatt, att nu icke
gifva sig in på att antaga något bestämdt formuleradt förslag, utan
tänka något närmare på saken och till nästa Riksdag inkomma med
ett noggrannare genomtänkt förslag i fråga om det sätt, hvarpå
grundlagsändringen bör genomföras, och om grunderna och villkoren
för densamma.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag därför, att
motionen i alla händelser för närvarande måtte afslås, och får jag
alltså yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr von Schéele instämde häruti.

Lördagen den 10 Mars.

N:o 28.

Herr Er allting: Herr talman! Jag uppkallades af den framställning,
som herr Lindblad gaf angående tidningarnes ställning till
denna fråga, en framställning, som synes mig tarfva någon korrigering.

Förhållandet var, att inom stockholmspressen eu person, som
hade främst med affärsledningen af en tidning att skaffa, satte sig i
spetsen för ett hänvändande till öfriga ekonomidirektörer för en del
tidningar för att, när lagförändringen angående själfdeklaration trädde
i kraft, få till stånd en allmän öfverenskommelse att för framtiden
inställa det dittills vanliga offentliggörandet af taxeringslängderna.
Dessa förhandlingar bedrefvos på ett sådant sätt, att när de redaktionella
ledningarne kommo till öfverläggning om saken, den redan
hade avancerat så pass långt, att för det året flertalet ansågo sig
bundna af den öfverenskommelse, som var träffad från affärssidan,
och att förslaget därför bifölls. Man ville icke desavouera de redan
vidtagna stegen, oaktadt förhållandet var, att man redan från början
från mer än ett håll erkände, att man låtit lura sig att gå för raskt
till väga och icke genomtänkt saken. Emellertid hade den tidning,
för hvilken jag själf står som redaktör, hela tiden hållit sig utanför,
och med anledning däraf var denna tidning under ett års tid den
enda, som offentliggjorde taxeringslängderna för Stockholms stad.
Detta år, då den var ensam, frångick också nämnda tidning sin förut
gängse praxis att endast offentliggöra inkomster öfver 20,000 kronor
och gick ned till 10,000 kronor, men har sedan åter gått tillbaka
till siffran 20,000 kronor, när öfriga tidningar åter som vanligt
började offentliggöra uppgifterna och gingo ned till 10,000 kronors,
ja, ända till 5,000 kronors inkomst.

Så förhåller det sig med tidningarnes öfverenskommelse i denna
sak. Men härvid är också att tillägga, och det bör väl icke alldeles
lämnas å sido, att inom tidningsmannakretsar och inom pressens
organisationer har frågan upprepade gånger varit på tal, och man
har såsom resultat af de därvid förda diskussionerna kommit till den
slutsatsen, att någon inskränkning af offentligheten på detta område
icke är tillrådlig. Ty säga hvad man vill om att, såsom redan
från början af en talare, jag tror det var herr Ljunggren, framhållits,
staten utan vidare har rätt att fordra, att tillförlitliga uppgifter
lämnas i själfdeklarationerna, offentligheten är dock utan all fråga
en kontroll, ett moment, som bidrager att understödja den goda
afsikten att lämna fullt riktiga uppgifter. Afvikelser af allt för
flagrant natur äro då ägnade att inom vederbörandes närmaste
kretsar tilldraga sig eu allt annat än smickrande uppmärksamhet.
Faktum lärer också vara, att de personer, som närmast hafva att
inom administrationen skaffa med hithörande saker, för sin del hysa
den uppfattningen, att det är en bestämd fördel, att icke offentligheten
afskäres genom lagstiftningsåtgärder. Sedan må det ju vara
en annan sak, att en del folk köper dessa böcker, som förevisas
dem, af nyfienhet, och det må ju icke vara uppmuntransvärdt. Men
jag tror dock, att de fördelar, som följa med att detta kan framAndra
Kammarens Prot. 1906. N:o 26. 2

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts.)

N:o 26.

Angående
pirbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

läggas för offentligheten, äro afgjordt öfvervägande de olägenheter,,
som häraf kunna följa.

Öfver hufvud taget har jag såväl nu som förut förundrat mig
öfver huru föga verkliga skäl man kan framlägga för att bevisa de
påstådda olägenheterna af offentliggörandet. Herr Sanden framhöll
det betänkliga, som skulle ligga däri, att om en person, som har
3,000 kronors inkomst, tillika har en skuld, som medför ett afdrag
på 300 kronor i inkomstuppskattningen, han kommer ned till en
inkomstskatt för allenast 2,700 kronor, i följd hvaraf hans omgifning
genast kommer att säga: jaså, han står i en skuld och behöfver
göra afdrag för det.

Ja, det må visserligen vara att man kan draga sina slutsatser,
men jag kan icke förstå hvad fara däri skulle ligga. Hvad skulle
olägenheten vara däraf, att man vet, att en person möjligen har litet
skulder t. ex. från sin studietid, som han håller på att amortera? Det
kan ju icke vara någon olägenhet, som påkallar någon lagstiftningsåtgärd
i syfte att förbjuda att offentliggöra hvad af ålder varit rätt och
plägsed att offentliggöra, På samma sätt med landtmannen, som
hade en gård, på hvilken han hade en skuld af 15,000 kronor. Icke
kan jag se något ondt i att det blir tydligt genom en jämförelse
med bägge taxeringsuppgifterna, att han icke helt och hållet äger
den gården skuldfri.

Jag kan alltså icke af något utaf de anförda exemplen finna,
att någon verklig olägenhet för vederbörande skattskyldige kunnat
påvisas.

Till sist slog herr Lindblad på den strängen att offentliggörande
af dessa saker "endast skulle tjäna till att uppblåsa oviljan mellan
de olika klasserna. Detta synes mig vara ett synnerligen sökt argument.
Tro herrarna verkligen, att det kan ligga någon fördel däri,
att man stiftar en lag, hvarigenom förbjudes att tala om huru
mycket de rikaste i samhället förtjäna? Förstå herrarna icke, att
sådant tvärtom skulle åstadkomma rent fantastiska föreställningar
om dessa rikas inkomster och således snarare verka i rak motsatt
riktning mot den, för hvilken herr Lindblad här gjorde sig till
målsman? Det förefaller mig, att man i detta lika litet som i andra
fall har skäl att dölja hvad verkligen existerar, och att det sålunda
är skäl att låta den slutsumma, till hvilken en persons inkomster
uppgå, ligga klar för offentligheten och icke vidtaga några åtgärder,
som afse att dölja eller att draga en slöja öfver dessa uppgifter, de
må nu sedan vara obehagliga för dem, som ha någonting i det fallet
att dölja. Detta tror jag icke bör vara ett skal, åtminstone icke
för denna kammare, att gå sådana önskningar till mötes,

Herr Sundin: Herr talman! Då mina åsikter i föreliggande
fråga, grundande sig på de erfarenheter, jag har i taxeringsfrågor
och icke minst af det illusoriska resultat, som vår tre år gamla
deklarationsförordning lämnat, fullständigt sammanfalla med det
anförande, som vår ärade vice ordförande i konstitutionsutskottet
hade, ber jag att däri få instämma till alla delar och jämväl i hans

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

yrkande om afslag å ifrågavarande motion och bifall till konstitutionsutskottets
förslag.

Herr Thorsson: Efter det anförande, som herr Branting hade,
skulle jag kunnat afstå från ordet. Men det är en sak, som jag
särskildt fäst mig vid. Den andre talaren i ordningen, herr Ljunggren
från Kristianstad, anförde såsom ett bevekande skäl för att taga
bort offentliggörande af skatteuppgifterna, att detta skulle skada de
sämre ställda industriidkarne och mindre affärsmännen, hvilka skulle
få sin kredit försämrad därigenom, att man fick reda på deras verkliga
ställning. Det synes mig vara ett mycket svagt skäl. Att
genom den oklarhet, som uppkommer däraf, att den ene icke kan
få reda på den andres verkliga ekonomiska ställning, förleda någon
till godtrogenhet, det är icke något skäl, som talar för en sådan
lagstiftning, hvars goda verkan jag följaktligen tillåter mig att betvifla,

Däremot skall jag be att på det hjärtligaste få tacka herr
Lindblad för den öppenhjärtighet, han lade i dagen, då han framhöll,
hvar skon egentligen klämde eller att det gällde deras intresse, som
hade 60-, 70- å 80,000 kronor att uppgifva. Och det framgick så
innerligt tydligt af hans anförande, att det är för deras skull, som vi
skola införa förbud mot offentliggörandet af taxeringsuppgifterna, Jag
är öfvertygad om att det är oriktigt samt för vårt affärslif skadligt
att fördölja den verkliga ställningen. Jag tror för min del, att både
för mig och andra, som vilja söka reda på motsättningarna i samhället
mellan medborgarnes ekonomiska ställning •— för oss skall
nog icke den nu tilltänkta åtgärden lägga det ringaste hinder i
vägen att uppsöka, hvar vi ha dessa stora inkomsttagare; och det
man egentligen vill dölja kan föras fram ändå på så många andra
vägar. Jag är af den uppfattningen, att det är häst så länge offentligheten
får kasta sitt ljus öfver hvilka som äro sämst eller bäst
ställde i ekonomiskt afseende, och jag skulle beklaga, om lagstiftningsmakten
läte låna sig till en lagstiftning, som skulle förhindra
detta.

På grund af hvad jag anfört ber jag att få yrka bifall till
konstitutionsutskottets betänkande.

Herr Karlsson i Göteborg: Herr talman, mina herrar! Den
fråga, som här föreligger, vrides väl ändå litet på sned, då man
vill ha lagstiftningen rörande taxeringen och frågan om hemlighållande
af dess resultat vridna därhän, som den siste ärade talaren
sökte, då han sade, att man genom offentliggörande af taxeringsresultatet
får fram motsättningarna i de ekonomiska förhållandena
mellan samhällets olika medlemmar. Meningen med taxeringen är
väl ändå icke att få fram dessa motsättningar, utan deklarationen
är ju afsedd till att åstadkomma rättvisa beskattningsförhållanden.
Man får väl ändå låta detta vara detta och se till, om man icke
äfven med iakttagande af sekretess kan uppnå tillfredsställande förhållanden
på detta område, det vill med andra ord säga, om man
icke äfven med iakttagande af sekretess kan hafva nödiga garantier

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts.)

N:o 26. 20

Lördagen den 10 Mars.

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering
.
(Forts.)

för att vederbörande bli taxerade för den inkomst, som de verkligen
äga. Jag skulle vilja göra det tillägget, att dessa taxeringar och
de siffror, som däraf framkomma, väl ändå icke äro afsedda vare sig
för att tillfredsställa ett nyfikenhetsintresse hos en stor del af allmänheten
eller för att bilda grundvalen för någon slags agitation i ena
eller andra riktningen. Beträffande det senare, d. v. s. huruvida dessa
taxeringar böra bilda grundvalen för en agitation i någon viss riktning,
äro taxeringarna väl i sådant afseende tämligen öfverflödiga, ty äfven
utan att dessa taxeringssiffror offentliggöras torde hvarje medborgare
veta, att inkomsterna äro synnerligen olika fördelade. Att precis
kunna peka på den ene eller den andre medborgaren och säga: den
har så och så mycket, och den har så och så mycket, torde icke
vara nödvändigt för att man skall kunna få fram, att det råder eu
—• jag erkänner det villigt — orättvis fördelning i afseende på den
ekonomiska ställningen. Det vet man i alla fall. Sålunda gäller
här endast att tillse, huruvida taxeringen med tillhjälp af deklarationen
kan fylla det ändamål, som den nu är afsedd att fylla, det
vill med andra ord säga, om denna taxering fyller det krafvel att
vederbörande bli taxerade för den inkomst, som de verkligen äga.
Mig förefaller det, som om en på heder och samvete afgifven självdeklaration
bör vara ganska betryggande. Dessutom hafva ju taxeringsmyndigheterna
att i sin mån granska dessa på heder och samvete
afgifna förklaringar. Meningen är väl ändå icke, att hela den stora
allmänheten skall granska dem. Att sekretessen här i landet så föga
har tillgodosetts beträffande själfdeklaration, som fallet är, har väl
sin grund hufvudsakligen i den omständigheten, som utskottet här
framhåller, att såväl inkomsttaxeringssiffrorna som bevillningstaxeringssiffrorna,
hvilka alltid hittills varit offentliga, förekomma på samma
listor, och att man därför ansett svårighet föreligga att hemlighålla
den ena siffran och icke den andra.

Nu har emellertid motionären icke föreslagit hemlighållande i
egentlig bemärkelse, utan motionären har endast föreslagit förbud
att vare sig i tidningar eller annat tryck offentliggöra dessa siffror.
Och detta förefaller icke i och för sig erbjuda några oöfverstigliga
hinder. Har man nu den åsikten, att man genom ett sådant förbud
skulle få för liten garanti för riktiga taxeringar, då är det klart, att
man icke går med på förslaget. Men har man den åsikten, att man
i hvarje fall har garanti för att taxeringarna skola bli riktiga, då
förefaller det mig, att ingen praktisk omöjlighet möter att tillmötesgå
hvad motionären har föreslagit.

Emellertid torde det nog vara så, att det kan vara litet raskt
måhända att besluta på grund af den reservation, som här föreligger,
och man kan ju tänka sig möjligheten af ett annat tillvägagångssätt,
ifall man öfver hufvud vill tillmötesgå motionärens önskan. Jag har
nämligen tänkt mig, att man skulle kunna återremittera saken till
utskottet, och där skulle måhända det hela kunna utmynna i en
skrifvelse. Saken är ju nämligen den, att vi ha att motse inom en
icke alltför långt aflägsen tid ett förslag till förmögenhetsskatt, och
jag föreställer mig, att då ett sådant förslag kommer att föreligga,

Lördagen den 10 Mars.

N:o 26.

Riksdagen, innan den godtager detsamma, kommer att framställa ännu Angående
större kraf på sekretess än hvad förhållandet nu är i fråga om f°r^ud mot
inkomstskatten. Jag skall taga mig friheten återgifva några rader nslandeaj
i kammarrättens yttrande öfver berörda förslag. inkomst-''

Kammarrätten säger där: »Då själfdeklarationen enligt för- taxering.
slaget skulle utsträckas att omfatta jämväl skattskyldigs förmögen- (Forte.)
het, har kammarrätten ansett sig böra här erinra, hurusom de nu
förefintliga bestämmelser om själf deklarationens hemlighållande sakna
all egentlig praktisk betydelse, då taxeringslängderna äro för alla
tillgängliga, och det står en hvar fritt att efter dessa och taxeringsmyndigheternas
protokoll offentliggöra taxeringsresultaten och hvad
eljest i dessa handlingar finnes återgifvet. Såsom kammarrätten förut
i detta ärende framhållit, vore det önskligt, att de nu vanliga offentliggörandena
af taxeringens resultat kunde förekommas. I den nya
danska skattelagen finnes stadgadt, att intet offentliggörande må äga
rum eller »Skattelisten eller Skatteanssettelsen eller nogen Del deraf»,
dock att förbudet icke gäller inländska aktiebolag och med dem
jämställda juridiska personer, ej heller hindrar offentliggörandet af
namnen på dem, som genom sin beskattning uppfylla villkoren för
»sirlig politisk eller kommunal Valgret».

Jag vill i detta sammanhang framhålla, hvad jag tror för öfrigt
här redan anmärkts, att i alla andra länder, där själfdeklaration
blifvit införd, den förbundits med större sekretess, än här i landet
är fallet. Jag vet alldeles speciellt, att så förhåller sig i Schweiz,
där man gått mycket långt i det afseendet.

Som sagdt tror jag emellertid, att det kanske vore något hastigt
att taga den reservation, som här föreligger, och jag tror tillika, att
frågan kan hafva en något större räckvidd, än motionären tänkt sig, samt
att man genom en återremiss möjligen skulle komma till ett skrifvelseförslag,
afseende en utredning af hithörande förhållanden i allmänhet.

På grund af hvad jag nu anfört, herr talman, ber jag att få
yrka återremiss af det nu föreliggande ärendet.

I detta anförande instämde herrar Warburg, Almqvist, Nydal,

Ekman i Mogård, Gustafsson i Mjölby och Juhlin.

Herr Sanden: Herr talman! Jag tager mig friheten påkalla
kammarens uppmärksamhet ännu ett ögonblick för att bemöta hvad
en ledamot af konstitutionsutskottet, herr af Callerholm, nyss yttrade
med afseende å reservationens formulering. Han omnämnde, hurusom
han först känt sig ganska tilltalad af motionen, men att det hade
funnits vissa svårigheter att finna en lämplig formulering af det lagstadgande,
som här blifvit ifrågasatt. Han påpekade äfven, hurusom
reservanternas förslag till formulering i vissa hänseenden hade, redan
vid den första behandlingen i kammaren, rönt ett visst motstånd.

Någon egentlig anmärkning mot detsamma kan väl dock icke förefinnas
i de delar åtminstone, som vi föreslagit skola bibehållas. Anledningen
att herr Ljunggren och jag nu föreslagit, att några ord
skulle utgå, är den att reservanternas yrkande skjuter öfver motionens

N:o 28.

Lördagen den 10 Mars.

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts.)

innehåll. Och för att icke utsätta oss för den eventualiteten att möjligen
icke få proposition på det yrkande, som framställts i reservanternas
förslag, hafva vi måst utesluta denna rad: »äfvensom å det skattebelopp,
som på grund däraf blifvit skattskyldig påfördt».

Nu har här yrkats återremiss, och det kan ju hända, att försiktigheten
bjuder, att man så går tillväga. För min del har jag ingen
betänklighet för vare sig det ena eller det andra förslaget, vare sig
antagandet af yrkandet om bifall till reservanternas förslag, med den
angifna ändringen, eller om återremiss. För tillfället har jag därför
icke något särskildt yrkande härom att framställa.

Herr Yennersten: Herr talman, mina herrar! Jag har uppkallats
af ett yttrande utaf herr Branting, nämligen då han sade.
att någon verklig olägenhet af offentliggörandet utaf taxeringsbeloppen
icke försports. Jag tager mig friheten påminna om hvad några
talare före mig redan omnämnt, att åtskilliga köpmansorganisationer
kraftigt framhållit de betydande olägenheter, som offentliggörandet
redan medfört. Jag kan äfven genom ett exempel påvisa en annan
olägenhet, som samma offentliggörande medför och hvilken torde
kunna betraktas såsom synnerligen förhatlig. Det har nämnts för
mig af en köpman i Stockholm, att en mindre näringsidkare här,
som lyckats förvärfva en välbelägen lokal för att där bedrifva sin
affär, genom flit, arbetsamhet och skicklighet kommit upp till eu
ganska aktningsvärd inkomst — jag vill underlåta att nämna summan,
då den icke har något egentligen med saken att göra — men, allt
nog, hyresvärden kom genom de publikationer, som säljas på torget
därborta, underfund med att hyresgästen hade ganska betydande inkomster,
och han sade därför till honom: min herre, ni tjänar så
mycket, så jag tager mig däraf anledningen att höja hyran med 1,000
kronor. Detta, tyckte hyresgästen, var synnerligen obefogadt och
gjorde därför de skärpaste invändningar. Men då han var fäst vid
denna lokal på grund af dess göda läge och icke vågade riskera eu
flyttning, måste han finna sig i att betala detta högre hyresbelopp,
som alldeles icke betingades af lokalens beskaffenhet eller hyresvärde.
Detta är, tycker jag, ett exempel, som visar, till hvilka orättfärdiga
åtgärder offentliggörandet kan leda.

Hvad återigen angår det andra skälet, som af konstitutionsutskottet
anförts mot motionen, nämligen att rätten att offentliggöra
skattebeloppet skulle kunna sägas utgöra en garanti för att vederbörande
deklarationsuppgifter blefve med erforderlig noggrannhet
affattade, synes mig denna garanti vara synnerligen svag. Den person,
som är nog ohederlig att på heder och samvete afgifva en oriktig
förklaring, drager sig icke heller för att göra detta, äfven om han
vet, att denna hans uppgift blir offentliggjord, och i all synnerhet
om han på grund af konkurrensförhållanden eller dylikt icke vill
låta andra veta, till hvilket belopp hans inkomster verkligen uppgå.

Jag har vid resor i Tyskland kommit underfund med att själfdeklarationen
i sig själf medför betydande olägenheter. Då det var
fråga om att här i landet införa denna nyhet, för hvilken jag hyste

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

de lifligaste sympatier, tog jag mig före att höra efter, huru den
verkat i Tyskland. En mindre näringsidkare där upplyste mig om,
att det nog icke vore så farligt, ty, såsom han sade, jag låter mina
hushållsutgifter gå på affärens omkostnadskonto, och därigenom behöfver
jag icke själf visa precis hvad jag tjänar. Andra småhandlare
i Tyskland draga sig icke för att ur dagskassan i affären taga hvad
som behöfves för utgifterna för dagen, och därigenom bedraga sålunda
också de statsverket på dess rättmätiga inkomst.

Det nu anförda är exempel på huru för den, som verkligen icke
tvekar att begå en ohederlig gärning, det finnes många utvägar att
kringgå bestämmelserna om själfdeklaration, äfven om man söker
sätta en sådan garanti mot missbruket, som anses ligga i offentliggörandet
af deklarationsuppgifterna.

Jag har för öfrigt redan af hvad som yttrats från skilda håll
blifvit fullt öfvertygad om att en återremiss skulle vara den klokaste
åtgärden, och jag ber därför, herr talman, att få instämma i yrkandet
på återremiss.

Herr Lindblad: Herr talman! Då från flera håll framställts
yrkande om återremiss, skall jag be att få taga tillbaka mitt förra
yrkande och instämma i yrkandet på återremiss. Och jag gör detta
så mycket hellre, som en konstitutionsutskottsledamot, herr af Callerholm,
framhållit betänklighet att nu här på rak arm vidtaga någon
som helst ändring i grundlagen, hvilket ju icke kan vara öfverensstämmande
med ett klokt sätt att gå till våga. Jag tager vidare
fasta äfven på de ord, han därvid fällde, nämligen att han i början
kände sig tilltalad af motionen. Sedan herr af Callerholm hört de
kraftiga inlägg, som särskild! från köpmannahåll blifvit gjorda i
motionens riktning, är jag förvissad därom, att konstitutionsutskottet
skall ägna frågan en mera omsorgsfull utredning, hvilken sedermera
kunde utmynna i ett lyckligt beslut.

Efter det jag nu fått ordet, ber äfven jag att få tacka herr
Thorsson för hans öppenhjärtighet. Jag antecknade särskild!, hvad
herr Thorsson svarade på mitt yttrande i fråga om spridande af
missnöje i samhället: »Vi socialister hafva ändå så många andra
vägar därtill!» Ja, det tror jag visst, att det finnes sådana vägar.
Men om nu både publicistklubben och köpmannaföreningarna varit
eniga därom, att just denna väg bör stängas, tror jag, att det är
lämpligt, att man tager saken under förnyad ompröfning. Och jag
vore tacksam, om ändå flera socialister ville uppträda och försvara
det hittills varande förfaringssättet, ty då kanske vi andra också
kunde förstå, hvar skon egentligen klämmer.

Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Jag tror för min del
icke, att denna fråga är en fråga, som bör behandlas från socialistisk
eller icke-socialistisk synpunkt, utan att det är en fråga, som
bör ses ur ren affärssynpukt, och då tror jag, att någonting nödvändigt
måste göras. Det är redan påpekadt, livilka olägenheter
som kunna drabba affärsmännen genom offentliggörandet. Så till

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts )

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts.)

Herr Kvarnzelius: Det första villkoret för en grundlagsändring
är väl att det allmänna bästa krafvel'' densamma. Men så
vidt jag kunnat bedöma frågan och följt med den diskussion, som
förts, har det icke kunnat påvisas, att det allmänna bästa krafvel*
en dylik förändring, som här ifrågasatts. Det har visserligen påpekats,
att det kunde vara bekvämt för en och annan affärsman att
få en sådan grundlagsändring genomförd, och att en del affärsmän
hafva olägenheter därutaf, att deras inkomstskattebelopp publiceras
på ett eller annat sätt. Men detta är väl icke tillräcklig anledning
för att vidtaga en så djupt ingripande åtgärd, som här är fråga om.
Det vore ju att slå fast en alldeles ny princip i vår tryckfrihetslagstiftning,
om man där skulle säga, att ifrågavarande handlingar
äro offentliga i så måtto, att de skola vara tillgängliga så att enskilda
personer få taga del af desamma, men å andra sidan fastslå, att
de icke få återgifvas i tryck. Det är, så vidt jag har mig bekant,
en alldeles ny princip i vår tryckfrihetslagstiftning. Att så där utan
vidare gå med på en dylik ny princip tror jag icke vore klokt af
Andra Kammaren.

Ku har det här framställts yrkande på återremiss af frågan
till konstitutionsutskottet. Ja, under vanliga förhållanden är det ju
icke förenadt med någon synnerligen stor risk, och det brukar vara
ganska lätt att få majoritet för ett sådant yrkande. Men är det
dock icke i allmänhet så, att, när kammaren går med på ett dylikt
yrkande, kammaren liksom ger på hand, att frågan är af den art,
att den tål att tänka på, och att man under vissa förhållanden
skulle vilja vara med om att göra någonting i den sak, som det

exempel kan det mycket väl inträffa, att en handelsman med mycket
god ställning möjligen under ett år gör en mycket stor förlust, och
att hans ekonomi och hela affärsställning genom det publicerande af
hans inkomster, som nu förekommer, kan blifva alldeles undergräfd.
Detta, tycker jag ändå, är alltför orimligt. Och därför bör någonting
göras i det afseende, som i motionen ifrågasättes.

Men det är här också påpekadt, huru svårt det är att skrifva
grundlagsparagrafer, och jag tror för min del icke, att det går an
att så här på rak arm kammaren sätter upp en grundlagsparagraf,
som kammaren utan vidare skulle antaga. Om kammaren verkligen
vill åstadkomma någonting i motionens riktning, torde det därför
vara nyttigt att frågan återremitteras. Det kan hända, att Första
Kammaren redan fattat beslut. Men huru som helst är det alltid
bra att få en återremiss, ty innan frågan hinner återkomma till
kammaren och kammaren skall fatta sitt beslut, hinner kammaren
alltså att sätta sig in i förhållandena och vara beredd antingen att
antaga förslaget, sådant det föreligger, eller icke.

Jag tror, såsom jag nämnde, att det vore ett alltför hastigt
tillvägagående att nu på rak arm fatta beslut, innan man fått se
något tryckt förslag i kammaren.

Jag ber därför att få yrka bifall till yrkandet om återremiss
af konstitutionsutskottets nu föredragna utlåtande.

•&

N:o 26.

Lördagen deri 10 Mars gäller.

Jo, så är det. Och då jag icke vill vara med om en dylik Angående
åtgärd eller bifalla motionärernas förslag, vill jag icke heller vara
med om en återremiss utaf frågan. Jag tror dessutom, att en hel görande af
del af alfärsmännens farhågor äro betydligt öfverdrifna. inkomst Jag

anser att hvarje sund affär tål att synas i sömmarne. Och taxering.
hvad de osunda affärerna angår, som laborera med så stora skuld- (Forts.:
summor, att man icke vill, att de skola synas i sömmarne, så tror
jag, att det från samhällets synpunkt icke är så farligt, om deras
ställning offentliggöres, och att bubblan brister litet förr än kanske
eljest och ett mindre antal personer blir lidande på dem.

Det har här anförts så många skäl af den egendomligaste natur,
att det skulle fordra mycket lång tid att diskutera desamma. Enligt
min uppfattning kunna flera af dessa skäl, som anförts, användas
lika väl till att stödja utskottets förslag som motionen. Jag tänker
på det exempel, som anfördes om hyresvärden och hyresgästen.

Hvad hindrar hyresvärden att genom taxeringslängderna taga reda
på hyresgästens ekonomiska ställning? Och för öfrigt, hvem är mest
berättigad att draga profit af butiken, den som äger den eller den
som hyr den? Enligt min mening den som äger den.

För öfrigt är det klart, att det är ganska svårt att få denna
lagstiftning effektiv. Om det stadgas förbud mot offentliggörandet
af taxeringslängderna och därvid bestämmes 50 kronors böter för
den, som öfverträder förbudet, och om förbudet skall gälla tryckalstret
i dess helhet, så tillåter jag mig fråga: Betyda dessa böter
på 50 kronor så mycket för en person, som vill publicera taxeringslängden
i kanske 10,000 exemplar? Jag tror, att 50 kronor härvidlag
äro en ganska ringa utgift och att det kan bli en ganska god affär
i alla fall. Ty det kan väl icke gärna ifrågasättas, att det skall
bli 50 kronors böter för hvarje speciell uppgift i en dylik publikation.

Frågan är enligt min uppfattning så ofullständigt utredd och
skälen för en lagändring så svaga, att Andra Kammaren för närvarande
icke har skäl att reflektera på den, hvarför jag, herr talman,
anhåller om bifall till konstitutionsutskottets hemställan.

Häruti instämde herrar Eriksson i Bäck, Olsson i See, Andersson
i Baggböle, Carlsson i Malmberget, Berglund, Ström, Hultkrantz,

Eriksson i Elgered, Karlsson i Fjäl och Bromée i Billsta.

Herr Lovén: Då yrkande om återremiss framställts, skall jag
anhålla att få återtaga mitt förra yrkande och instämma med dem,
som yrkat återremiss.

Hen- Br an ting: Herr Lindblad uppgaf, att publicistklubben
skulle ställt sig på samma sida som köpmannaföreningen i denna
fråga. Det är ett misstag. Förhållandet är alldeles rakt motsatt,
och jag tror också, att flertalet af kammarens ledamöter riktigt
uppfattade hvad jag sade i detta fall. Publicistklubben uttalade sig

M:o 26.

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering,

(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

bestämdt för att tryckfriheten icke måtte på denna punkt lida inskränkning,
af de anförda skälen.

Jag ber att få framföra till herr Vennersten ett tack för hans
försök att komma med någon sorts argument, som skulle bevisa, att
verkliga olägenheter föreligga på denna punkt. Men just arten af
de argument, han kom med, måste väl om något visa, huru uppkonstruerade
dessa olägenheter äro. Hvad hade hindrat, att den
där hyresvärden på enskild väg fått veta, att hyresgästen förtjänade
rätt bra, och sedan försökt pressa af honom mera på hyran, då han
icke ville flytta? Det är väl orimligt ändå att ändra grundlagen på
grund af sådana fall som dessa.

Det förefaller mig vidare, att man på åtskilliga håll står i beredskap
att med lätt hjärta förbise en annan sida af saken. Antåg,
att heder och samvete på något håll äro sådana, att det under en
följd af år deklarerats för alldeles för litet. Allmänheten har icke
kunnat komma åt denna förbrytelse, som försiggått i stillhet utan
att vederbörande kontrollanter kunnat märka den eller göra något
däråt. Så dör vederbörande och befinnes lämna efter sig en stor
förmögenhet, som icke alls svarar mot de blygsamma uppgifter han
lämnat. Om då icke sker ingripande från vederbörande myndighets
sida, så skulle det fortfarande vara tysthet och sekretess om den
saken. Jag tror, att det just i sådana fall kan vara af betydelse
för det allmänna samvetet, att pressen har rätt att offentliggöra
dessa saker, hvarigenom en starkare kontroll kan ske än eljest
skulle vara fallet.

Jag ber för öfrigt att få fästa uppmärksamheten vid hvad herr
Karlsson från Göteborg omnämnde, nämligen att vi möjligen ha att
vänta eu framställning om förmögenhetsskatt. Detta torde vara ett
ytterligare skäl att icke nu ändra i denna sak utan att, först när
denna nya fråga föreligger, då komma med de framställningar, som
kunna påfordras.

Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Jag skall endast
be att få säga ett par ord. Herr Lindblad och jag ha ju tackat
hvarandra ömsesidigt för öppenhjärtigheten: vi kunna således vara
hvarandra kvitt i fråga om artighetsbetygelser.

Herr Lindblad framhåller, att det skulle inverka synnerligen
gagnande på denna frågas lösning i den riktning, herr Lindblad
önskar, förmodar jag, om mina partikamrater samt och synnerligen
uppträdde och yttrade sig. Då skulle det framgå äfven, hvar skön
klämde äfven för oss. Det har från vårt håll tydligt sagts ifrån, hvad vi
tänka om föreliggande fråga, så att detta näppeligen skulle markeras
tydligare därför att ett större antal af de våra uppträdde.

Herr Lindblad förde själf frågan in på det område, som föranledt
mig att begära ordet, då han säger, att just det nu föreliggande
förslaget erbjuder ett tacksamt fält för dem, som vilja väcka missnöje,
därför att de ekonomiska förhållandena äro så olika i samhället.
Som svar på detta sade jag, att äfven om man genom en
ny lag försöker taga bort detta, så finnes det tillräckligt med källor,

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

hvarur sådana som jag och andra skulle kunna söka sitt material Angående
för att sprida det af herr Lindblad åsyftade missnöjet. Sålunda har
man icke åstadkommit hvad den ärade talaren närmast afsåg: att görande af
borttaga ett sådant material från dem, som vilja använda det. Och inkomståk
förstår jag sannerligen icke, hvarför man skall åstadkomma eu taxering.
sådan lagstiftning, när man icke vinner det, som för den ärade '' or s''''
talaren tycktes vara afgörande härvidlag, såvidt jag förstod hans
anförande rätt.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till konstitutionsutskottets
betänkande.

Herr Lindblad: Herr talman! Jag har ingalunda begärt ordet
för att bemöta herr Thorsson och hans betygssättning af Andra
Kammaren, utan för att nämna för herr Branting, att jag icke haft
närmare kännedom om, huruvida det nu var i publicistklubben eller
tidningsutgifvareföreningen eller någon annan tidningskorporation,
som denna fråga dryftades. Jag ville endast konstatera det faktum,
att under en viss tid icke inom Stockholmspressen publicerades de
dittills sedvanliga uppgifterna om taxering mer än i Socialdemokraten.

Jag förmodade, att det var med anledning däraf att denna enda
tidning icke ville ingå på den i öfrigt allmänna öfverenskommelsen,
som frågan ånyo togs upp och föranledde, att den öfriga pressen i
Stockholm och äfven annorstädes följt samma förfaringssätt som
Socialdemokraten.

Men då herr Branting sedermera ordar om, att det rätt ofta
inträffar, att man vid stärbhusutredningen efter en person får kännedom
om, att denne deklarerat för litet förut och att han således
haft mycket större inkomster än som uppgifvits, vill jag framhålla,
att inkomstskatteförordningen redan nu vet att råda bot på ett sådant
förhållande samt att taxeringsmyndigheterna hafva både laglig rätt
och skyldighet att eftertaxera ett sådant stärbhus. Om herr Branting
därmed velat utslunga en beskyllning mot taxeringsmyndigheterna,
att de icke fullgöra sin plikt, må denna beskyllning stå för herr
Brantings egen räkning.

Herr Ljunggren: Den långa diskussionen har säkerligen varit
till något gagn för frågans framtida lösning.

Då det emellertid icke är så lätt att på rak arm stifta grundlagar
eller vidtaga ändringar i grundlagen och då reservanternas
kläm icke lär kunna i oför ändrad t skick antagas och icke heller
någon utsikt förefinnes, att den kläm, jag hade äran föreslå, skall
kunna vinna bifall, så skall jag, som gärna förenat mig med dem,
som önska en reform i motionens syfte så tillfredsställande, att det
därmed afsedda ändamålet kan vinnas, anhålla att få yrka bifall till
herr Karlssons i Göteborg hemställan om återremiss.

Herr Lindli i Gäfle: Herr talman! Jag skall endast be att få
säga ett par ord, då jag som tidningsman har haft anledning reflektera
öfver frågan. Jag vill icke påstå, att jag icke tror, att det kan

N:o 26. 28 Lördagen den 10 Mars.

Angående påvisas enstaka fall, då en person lidit, om icke direkt skada, så
*°offentiiWt °JäSenheter eller obehag af dessa uppgifters publicerande. Men jag
görande9af tror, att detta är undantagsfall, och de svårigheter, som här i
'' inkomst- kammaren visat sig att framhålla sådana fall, lämna bekräftelse
taxering, härpå. Jag tror, att herrarne vid tanken på dessa mer eller mindre
(Forts.) enskilda intressen något för mycket förbisett det stora allmänna
intresset. Här är icke fråga om tillfredsställande af enskilda personers
nyfikenhet och begär att taga del af andras inkomster o. s. v., ej
heller att bereda tidningarna någon ekonomisk vinst eller fördel af
detta publicerande. I många fall är just motsatsen fallet.

Den stora synpunkten är och förblir i alla fall den, om Andra
Kammaren skall på dessa mer supponerade än bevisade fall afskaffa
den gamla rättigheten att i tryck offentliggöra en offentlig handling
och således slå fast, som herr Kvarnzelius säde, en ny princip, att
en handling kan vara offentlig, men får ändock icke offentliggöras.
Detta är enligt mitt förmenande en så betänklig sak, att på den
grund yrkandet på återremiss bör utsträckas därhän, att frågan får
mogna och skärskådas litet allsidigare, hvarpå den kan få återkomma.

På dessa grunder, herr talman, ber jag att få yrka bifall till
konstitutionsutskottets hemställan.

Herr Sandén: I likhet med herr Ljunggren ber jag att få återtaga
mitt förut väckta yrkande och biträda yrkandet om återremiss.

Herr Jansson i Djursätra: Af den förda diskussionen torde
med tydlighet framgå, att denna fråga, sådan den nu föreligger,
knappast kan anses mogen för afgörande. Konstitutionsutskottet
har för sin del af såväl formella som reella skäl ej kunnat tillstyrka
bifall till motionen. Under debatten i denna kammare framställdes
till en början af herr Ljunggren ett yrkande, som gick ut på ändring
i hvad motionären föreslagit. Herr Ljunggren ansåg sig icke tillfredsställd
med motionen och icke heller med reservationen, utan
hade ett särskildt yrkande, i hvilket herr Sandén instämde. Sedan
uppträdde en annan talare, herr Karlsson i Göteborg, och förmenade,
att det fanns en annan synpunkt, som borde tagas i betraktande i
samband med denna frågas slutliga ordnande. Han framhöll nämligen,
att man väntade ett förslag om förmögenhetsskatt, och att
man vid behandlingen af det nu föreliggande förslaget borde taga
hänsyn äfven till den ifrågasatta förmögenhetsskatten. En annan
talare omnämnde, hvarför det af herrar Ljunggren och Sandén gjorda
yrkandet framkommit. Han upplyste nämligen, att reservationen
möjligen går utöfver hvad motionären föreslagit, och att man på den
grund kunde befara, att proposition skulle vägras på reservanternas
yrkande. Slutligen har här talats om, att det vore skäl att återremittera
ärendet till utskottet. Med anledning häraf vill jag fråga:
Hvad är syftemålet med återremissen — har här uttalats någon ledande
tanke, på grund hvaraf utskottet kan taga frågan under närmare
öfvervägande? Den ene talaren har ju sagt ett, den andre ett annat;

Lördagen den 10 Mars. 29

utskottet kan naturligtvis icke blifva klokt på hvad den ene eller
andre menat och kan icke heller gå till mötes alla här uttalade
önskningar. Under sådana förhållanden och då det i alla fall rör sig
om ändring i grundlag och då vi hafva kvar ännu två riksdagar i
perioden, kan ju frågan få mogna, och de herrar, som äro intresserade
för densamma, få tid att taga den i närmare öfvervägande.

Herr talman, för min del finner jag all anledning förefinnas att
bifalla konstitutionsutskottets förslag, till hvilket jag ber att] få
yrka bifall.

Med herr Jansson i Djursätra instämde herrar Jönsson i Färeköp,
Zett er strand, Nyström, Hammarlund, Hellgren, Hammarström,
Nilson i Örebro, Ericsson i Ahlberga, Moll, Hansson, Ersson och
Erikson i Öfre Odensvi.

Härmed var öfverläggningen slutad. Herr talmannen framställde
proposition dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på
ärendets återförvisande till utskottet; och förklarade sig herr talmannen
anse den förstnämnda propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad. Votering begärdes emellertid, i anledning hvaraf nu
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande n:o 3, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till utskottet återförvisat ifrågavarande
ärende.

Omröstningen utföll med 105 ja mot 90 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 7.

Herr statsrådet m. in. J. E. Biesert aflämnade Kungl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:

med förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift
för försäljning af punsch, arrak och rom; och

med förslag till ändring af gällande tullsats i vissa fall å arrak
och rom.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 8.

Härefter föredrogs och godkändes bankoutskottets memorial,
n:o 4, om användande af bankovinsten för år 1905.

N:o 26.

Angående
förbud mot
offentliggörande
af
inkomsttaxering.

(Forts.)

N:o 26,

Lördagen den 10 Mars.

Angående. § 9.

rätt för ägare

af byggnader Därnäst i ordningen förelåg till afgörande lagutskottets utlåtande,
"mark1 att 11:0 19» i anledning af väckt motion angående rätt för ägare af bygg tiilösa

sig nader, som uppförts å annan tillhörig mark inom köping, municipal marken.

eller annat sådant samhälle, där allmän byggnadsordning tillämpas,
att tilläsa sig marken.

Lagutskottet hade till förberedande behandling fått mottaga eu
inom Andra Kammaren af herr P. M. Olsson i Blädinge väckt
motion, n:o 89, hvari föreslagits, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, om och i

hvilken ordning ägare af byggnader, som uppförts å annan tillhörig,

inom köping, municipal- eller annat sådant samhälle, där allmän
byggnadsordning tillämpades, belägen och på minst 80 år upplåten
byggnadstomt, kunde vinna rätt att vid nyttjanderättstidens utgång
tillösa sig tomten, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
nämnda utredning föranledde.

Utskottet hemställde, att ifrågavarande motion ej måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vid utlåtandet hade emellertid fogats reservationer af:

herr C. D. T. Uppström i fråga om motiveringen, och

herr Lindhagen, som hemställde, att Riksdagen, med anledning
af förevarande motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t låta undersöka, i hvad mån inom samhällen,
som i motionen omförmäldes, ett för deras sunda utveckling skadligt
osäkerhetstillstånd rådde i följd af de i motionen framhållna ogynnsamma
äganderättsförhållandena till själfva tomtmarken, samt, för
den händelse utredningen därtill föranledde, för Riksdagen framlägga
förslag till de åtgärder, som af förhållandena kunde påkallas.

Utskottets hemställan föredrogs, hvarefter

Herr Olsson i Blädinge yttrade: Herr talman! Jag vet allt
för väl, att det är en mycket grannlaga fråga jag vidrört, då jag
påyrkat rättighet för husägare å annan tillhörig mark att efter viss
tid få tillösa sig behöflig! tomtområde. Det är ju den enskilda
äganderätten, som här beröres och som man, naturligt nog, hyser
stora betänkligheter för att träda för nära.

Jag vill dock för min del hålla före, att äfven den andra parten,
husägarne, besitta egendom, som icke bör helt och hållet lämnas
utom räkningen i vår lagstiftning, så att den blifver ett lätt byte
för vinningslystnaden; och dessutom anser jag, att den, som fått en
järnvägsstation förlagd på sina ägor och därtill varit nog lycklig
att få utarrendera jord till ett större samhälle, hvarigenom denna
jord kanske hundrafalt stigit i värde, är ingalunda att beklaga,

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

om han genom lagbestämmelser fråntoges möjligheten att bokstafligen
kasta husägarne på gatan.

Det finnes väl de som tänka: hafva husägarne varit nog tanklösa
att bygga på ofri grund, så måste de underkasta sig följderna,
hvilka dessa än blifva. Om husägarne alltså tvingas att antingen
till underpris sälja eller ock bortföra sina byggnader, så anses det
enligt vår nu gällande lag vara rätt.

Jag undrar likväl, hvad man skulle säga därom, för den händelse
en jordägare, i kraft af sin lagliga rätt, af illvilja eller ett öfverdrifvet
förvärfsbegär, eller kanske för att gynna anhöriga och vänner,
ställde samtliga husägare vid ett af våra större stationssamhällen i
den sämsta tänkbara belägenhet. Månne vi då icke skulle anse
detta vara rättsvidrigt och, ehuru väl sent, inse, att något måste
göras för att skydda äfven dessa personers egendom, som här stå
alldeles rättslösa.

Att det icke är endast antaganden, jag här räknar med såsom
möjliga, är jag i tillfälle belysa med en verklig händelse, hurusom,
då ett kontrakt på grund af dödsfall tilländagått, det icke tilläts
sterbhusdelägarne, som voro bröstarfvingar, att förnya detsamma,
enär en annan person fått kontrakt på tomten, och att arfvingarne
sågo sig nödsakade att sälja byggnaderna just för hvad köparen
fann för godt att betala.

Det är denna händelse som hos mig väckt tanken på att hos
Riksdagen söka hjälp mot sådant uppenbart rofferi. Jag vill nu
icke förneka att det är oförsvarligt tanklöst att bygga på ofri grund,
hvilket väl nu, lyckligtvis, förekommer mera sällan. För 40 år
sedan och därutöfver var det väl dock det enda brukliga sättet att
på vissa år arrendera ett jordområde för att såmedelst erhålla
byggnadstomt. Så länge det blott var fråga om enstaka landtställe^
ha väl missförhållanden af antydda art varit sällsynta, ty värdet
å jordlägenheterna hafva på landsbygden icke undergått någon
synnerlig förändring, som kunnat locka spekulativa personer. Nu
äro förhållandena annorlunda.

Nya förhållanden nödvändiggöra nya eller förändrade lagar, och
sanningen häraf skall nog komma att visa sig äfven i denna fråga,
och såsom utvecklingen nu gått, torde det blifva nödvändigt att
statsmakterna här förr eller senare träda ordnande emellan.

Utskottet har nu för sitt afslag visserligen gifvit en välvillig
motivering, för hvilken jag känner mig så till vida tacksam som man
erkänt, »att de berörda förhållandena äro förtjänta af synnerlig
uppmärksamhet». Med fagra ord endast blifver ingen hjälpt, och
till och med den medlingsuppgift, man förutsätter hos vederbörande
länsstyrelser, skall under nuvarande förhållanden i de flesta fall visa
sig skäligen betydelselös.

Det synes, som man äfven från det allmännas synpunkt borde
se till, att dessa byggnader finge en mera rättsligt tryggad ställning,
ty huru skola våra taxeringsmyndigheter kunna på heder och samvete
taxera dem till sitt verkliga värde, då de kanske nästa dag

Angående
rätt för ägareeif
byggnader
å annans
mark att
tilläsa sig
marken,
(Forts.)

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

Angående
rätt för ägare
af byggnader
å annans
mark att
tilläsa sig
marlcen.

(Forts.)

måste rifvas ned och föras bort. De taxeras nu som annan fastighet
utan att hafva fastare grund att hvila på än jordägarens goda vilja.

Säkert är att ju mera man begrundar denna angelägenhet, desto
tydligare skall det framgå att något måste göras för dess lösning.

Därest jag nu, såsom utskottet påvisat, fordrat mera i mitt
skrifvelseförslag än hvad som är möjligt att åstadkomma, så synes
det mig, som man bort se till, om icke något mindre kunnat vinnas,
exempelvis förnyad arrenderätt efter ojäfvig nämnds värdering, där
enighet icke kunnat uppnås, företrädesrätt framför andra till den
tomt man bebor eller dylikt.

Herr talman! Då herr Lindhagen i sin reservation vill åt skrifvelseförslaget
gifva eu allmännare och större omfattning än jag i min
motion påyrkat, ber jag att få yrka bifall till denna reservation.

Vidare anförde:

Herr Åsker: Herr talman! Den nu föreliggande motionen synes
mig vara mera välmenande än välbetänkt. Jag skulle icke hafva
begärt ordet i denna fråga, om icke motionären vunnit understöd
och anslutning inom lagutskottet utaf en af denna kammares ärade
ledamöter, och då nu äfven bifall till denna reservation blifvit yrkadt,
må det tillåtas mig att yttra några ord angående min uppfattning
af denna frågas innebörd.

Motionen går ut på en skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
utredning om och i hvilken ordning ägare af byggnader, som uppförts
å annan tillhörig, inom köping, municipal- eller annat sådant samhälle,
där allmän byggnadsordning tillämpas, belägen och på minst
30 år upplåten byggnadstomt, må vinna rätt att vid nyttjanderättstidens
utgång tilläsa sig tomten, samt om framläggande för Riksdagen
af det förslag, hvartill nämnda utredning föranleder.

Den första fråga, jag gjorde mig, när jag läste denna motion,
var denna: Hvarför just 30 år, hvarför icke lika gärna 25, 15 eller 10
år? Ty är det principiellt rätt, att en husägare skall få tidlösa sig
en tomt, på hvilken han uppfört en byggnad, lär tidsbegränsningen
härvidlag vara af ringa eller ingen betydelse. Den ärade reservanten
inom utskottet från denna kammare har nogsamt undvikit denna
svårighet och framställt ett helt annat yrkande, hvilket enligt min
uppfattning hvilar på annan grund och har långt större räckvidd.
Han påyrkar nämligen en skrifvelse om undersökning, i hvad mån
inom samhällen, som i motionen omförmälas, ett för deras sunda
utveckling skadligt osäkerhetstillstånd råder i följd af de i motionen
framhållna ogynnsamma äganderättsförhållandena till själfva tomtmarken,
samt, för den händelse utredningen därtill föranleder, om
framläggande för Riksdagen af förslag till de åtgärder, som af förhållandena
kunna påkallas.

För att nu öfvergå till själfva hufvudfrågan, d. v. s. motionärens
hemställan, så är jag fullkomligt ense med lagutskottet därom,
att motionen, på sätt å sid. 3 omförmäles, åsyftar att införa ett
nytt slag af inskränkning i jordäganderätten; och utskottet fram -

Lördagen den 10 Mars.

M:o 26.

håller å följande sida, att den anser motionärens förslag innebära
ett ingrepp i jordäganderätten, som icke kan sägas öfverensstämma
med de i hithörande delar gällande rättsgrundsatser.

Läser man åter reservantens motivering, så finner man där bland
annat ett resonemang utaf följande innehåll: »Motionen berör dock
allvarsamma förhållanden, inför hvilka det allmänna ej äger rätt att
ställa sig så hjälplöst, som utskottet gör. Det är en oafvislig statsangelägenhet
att främja lösningen af egnahemsfrågorna, däri inberäknadt
stadssamhällenas bostadsfråga. Och den första och grundläggande
uppgiften är härvid att på ett tillfredsställande sätt ordna
besittningsförhållandena till jorden.» Ja, mina herrar, jag är säkerligen
lika varm vän af egnahemsfrågans ordnande som den ärade
reservanten, men jag vill icke gå så långt för att nå målet, att jag
vill besittningsförhållandenas ordnande på äganderättens bekostnad.
Reservanten säger visserligen, att någon kränkning af jordägarens
rätt icke behöfver ifrågakomma, men jag kan icke finna annat, än
att det skulle blifva en gifven följd af frågans ordnande på det sätt,
som han förordat.

Väl har jag tänkt mig, att den i vårt land nu gällande expropriationslagen
en gång kommer att ändras därhän, att vid värdering
af jord, som skall exproprieras, man tager hänsyn icke blott till de
olägenheter, som följa i och med expropriationen, utan äfven till de
förmåner, som en jordägare vinner, exempelvis därigenom att en
järnvägsstation anlägges på hans område. Men detta är en annan
fråga och berör hufvudsakligen jordägarnes rätt, — högst obetydligt
eller kanske i ingen mån husägarnes.

I ett fall vill jag gifva den ärade reservanten rätt, då han
nämligen bemöter lagutskottets i sista punkten åberopade motivering.
Utskottet säger nämligen på sidan 5, att utskottet håller före, att
husägarnes svårigheter och bekymmer mången gång torde kunna
genom lämplig medling af hjälpas på frivillighetens väg. Jordägarne
äro säkerligen icke alltid obenägna att tillmötesgå husägares billiga
önskningar, och utskottet vågar förutsätta, att, då tillfälle därtill
erbjuder sig, vederbörande länsstyrelser gärna skola medverka för
åstadkommande af erforderlig medling.

Detta anser reservanten vara en ganska hopplös förespegling
och jag anser mig böra tillägga, att jag finner det allt annat än
lämpligt att bland länsstyrelsernas mångskiftande göromål inrangera
en förlikningsbyrå för slitande af tvister emellan husägare och jordägare,
vare sig i stad eller på landet.

Ehuru jag således icke kan helt ansluta mig till lagutskottets
föreliggande motivering i den af mig nu särskildt berörda del däraf,
anhåller jag att få yrka bifall till lagutskottets hemställan därom,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Angående
rätt för ägare
af byggnader
å annans
mark att
tilläsa sig
marken.
(Forts.)

Herr Jansson i Krakerud: Herr talman! Till en början vill jag
erkänna, att här föreligger en lagstiftningsåtgärd, som är ganska
delikat. Det är ju gifvet att, om man skall lagstifta i det syfte
Andra Kammarens Prof. 1906. N:o 26. 3

N:o 26.

Angående
rätt för ägare
af byggnader
å annans
•mark att
tilläsa sig
marken.

(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

som motionären tänkt sig, det kan innebära vissa vanskligheter.
och jag vill ingalunda klandra utskottet, därför att det i detta
afseende hyst betänkligheter. Likvisst tror jag, att man bör öfverväga,
huruvida man icke inom en icke alltför aflägsen framtid kunde
vidtaga några åtgärder i det af motionären angifna syfte, och då
jag^ läser utskottets betänkande, synes det mig, som om utskottet
i någon mån delar denna min uppfattning.

Utskottet har anfört ett skäl mot motionen, som jag för min
del mycket väl kan godkänna. Utskottet säger nämligen på sidan 4:

»Utskottet vill vidare framhålla, hurusom lagstiftning i ämnet,
enligt motionärens förslag gällande allenast köpingar ocli municipalsamhällen,
icke., skulle öfverensstämma med grundsatsen om likhet
inför lagen. Agaren af ett hus å ofri tomt i ett sådant samhälleskulle
blifva berättigad att vid nyttjanderättstidens utgång få lösa
till sig tomten, hvaremot eu husägare i närheten, men utom samhällets
område skulle under likartade förhållanden sakna samma rätt.»

Jag skall anhålla, att motionären ville taga fasta på detta yttrande,
ty det är gifvet. att det af motionären nu framburna förslaget
borde utsträckas vida längre än motionären nu tänkt sig.

Jag har emellertid begärt ordet hufvudsakligast för att lämna
upplysning om huru det tillgår vid ett stationssamhälle i närheten
af min hemort, nämligen Molkom station på Bergslagsbanan. Denna
station är anlagd på eu bruksegendom, som heter Molkom. Ägaren
af detta bruk saldo eller utarrenderade jorden. Det var visserligen
på arrende jorden uppläts, men på samma gång arrendekontrakt
upprättades, fingo nyttjanderättsinnehafvarne erlägga för tomten vissa
hundra kronor. Uti kontrakten bestämdes, att upplåtelsen skulle
gälla för SO år, hvarunder arrendeafgiften skulle betalas årligen,
och att, sedan dessa år voro förbi, tomten skulle tillfalla bruksägaren
utan någon som helst ersättning. Herrarne kunna ju förstå,
att de personer, åt Indika tomterna upplåtits, voro angelägna att
få behålla dessa sina hem, men allteftersom upplåtelsetiden närmade
sig sitt slut, ökades deras bekymmer och ängslan öfver de träffade
aftalen. Gifvetvis har innan dessa JO år gått till ända eu del personer
dött bort, efterlämnande måhända en änka med fem eller sex
barn. Hon har icke varit i stånd att behålla hemmet utan sökt
sälja det, men ingen har kunnat betala närmelsevis husets värde,
då man icke visste, om man finge behålla det eller icke. Denne
bruksägare blef emellertid sedermera sjuk och dog, hvarefter stärbhuset
måste sälja egendomen och inköptes densamma af en grosshandlare
från Orobro vid namn Nilsson. Denne man hade dock eu
annan syn på tingen. Han lät nämligen alla dem, som innehade
dessa tomter på de af mig förut omnämnda villkor, köpa dem för
evärdelig tid till ett mycket rimligt pris. Dessutom utdelade han
flera tomter, hvarigenom en del personer fingo ett eget hem. Samhället
blef på detta sätt lyckligt och tillfredsställd!.

Häraf torde framgå, att det är af nöden att tillse, huruvida
det icke är möjligt att vidtaga några åtgärder för att bereda dessa
husägare någon rätt gentemot enskilda personer, som söka af dem

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

utpressa penningar och ställa dem i en belägenhet, som gör att de
blifva totalt ruinerade.

På sidan 3 har utskottet anfört en historik rörande jordäganderätten,
hvilken historik utan tvifvel är fullt riktig. Vidare har en
reservant anfört på sidan 5 uti utskottets utlåtande en passus, hvilken
jag vill uppläsa och som äfven synes mig fullt riktig. Han säger
nämligen, att för närvarande är i svensk lag angående jord, som
icke upplåtes med full äganderätt, stadgadt, bland annat, att vid
besittningstidens slut återfaller jorden till stamhemmanet utan ersättning
eller lösen, ehvad förbehåll därom kan vid upplåtelsen vara
gjordt eller icke. Det torde således framgå såväl häraf som af hvad
utskottet anfört, att de lagstiftande makterna varit mycket angelägna,
hvilket jag ingalunda vill klandra, att tillse, det äganderätten
skulle hållas i helgd, men jag vill på samma gång fästa uppmärksamheten
därpå, att statsmakterna icke varit lika angelägna om att
skydda de mindre lägenhetsinnehafvarne, ty före tillkomsten af det
utaf reservanten åberopade stadgandet — jag erinrar mig nu icke
när detta skedde — ägde enskilda personer att erhålla upplåtelse
på lägenheter under villkor, bland annat, att för lägenheten erlades
ett visst belopp till stamhemmanets innehafvare och att vid upplåtelsetidens
utgång löseskillingen återbetalades. Detta var ju fullt lagliga
former och tillämpades under många år. Det inträffade därvid, att
änkor, som icke kunde behålla sina lägenheter, togo undan eu del
och sålde det öfriga till enskilda personer. Om då en jordbruksfastighet
under ograverade förhållanden var värd t. es. 8,000 kronor,
så såldes den, sedan således en del blifvit undantagen, för 7,000
kronor, men därvid skulle upplåtelsen gälla under 49 år och, då
dessa år voro förbi, lägenheten återgå till egendomen, men vederbörande
rättsinnehafvare få tillbaka 1,000 kronor. Detta var gällande
lag under många år, men sedan det af mig förut upplästa
lagstadgande införts, blifva dylika aftal annullerade, d. v. s. jorden
föll tillbaka till stamhemmanet, men det penningbelopp, som stamhemmanets
innehafvare rätteligen skulle utgifva, återbetalades icke.

Jag har velat påpeka detta, icke därför att jag har den minsta
tanke på att framkomma med något förslag till lagstiftningsåtgärd
i detta afseende, men jag hoppas, att såväl utskottet som kammaren
skall gifva motionären och äfven mig rätt härutinnan att något
behöfver göras i detta afseende, ty det är ju klart, att, då det
uppstår ett stationssamhälle på en central plats, en arbetare, som
behöfver ett hem, går in på hvilka villkor som helst, endast för
att få bygga där. Då Riksdagen dessutom ansett sig böra ingripa
och besluta om en arrendelag, så synes det mig, att något skulle
kunna göras för att skydda egnahemsidén för framtiden.

Jag vill ännu en gång betona, att jag icke velat rikta något
klander mot utskottet, men det vore önskligt, om en motion till ett
annat år kunde framkomma och af lagutskottet då blifva behandlad
på ett välvilligare sätt i syfte att få till stånd en skrifvelse i ämnet
till Kung!. Maj:t, ty för närvarande förefinnas i detta hänseende

Angående
rätt för ägare
af byggnader
å annans
mark att
tilläsa sig
marken.
(Forts.)

N:o 26.

Lördaaren den 10 Mars.

Angående
ratt för ägare
af byggnader
å annans
mark att
tilläsa sig
marken.
(Forts.)

många och stora svårigheter. För närvarande skall jag icke tillåta
mig att framställa något yrkande.

Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Motionären
har med all rätt framhållit de mycket stora oegentligheter och
missförhållanden, som råda inom en stor del stations- och municipalsamhällen
samt köpingar därutinnan, att en hel del tomtägare icke
innehafva sina tomter med äganderätt utan med viss tids besittningsrätt.
Följden däraf är, såsom motionären påpekar, att dessa nyttjanderättsinnehafvare
ofta nog nödgas att vid aftalstidens utgång rifva
eller sälja bort för billigt pris sina hus eller ock att försöka få
upprättade förnyade kontrakt på ofta mycket betungande villkor.

Nu har motionären tänkt sig, att detta skulle kunna förebyggas
på det sätt, att dessa nyttjanderättsinnehafvare, under den förutsättning
att nyttjanderättstiden uppginge till 30 år, skulle hafva
rättighet att vid tidens utgång tillösa sig tomten. Detta förslag
har utskottet nödgats motsätta sig, emedan det skulle innebära en
bestämd inskränkning i äganderätten och på samma gång, såsom
utskottet säger, ingripa i bestående rättsförhållanden, skapade under
hägnet af gällande rätt.

Därtill skulle äfven komma, att en orättvisa blefve begången
gentemot sådana tomtinnehafvare, hvilkas tomter icke vore belägna
på dylika områden utan utanför sådana.

Med anledning däraf har utskottet icke kunnat komma till
annat resultat än att afstyrka motionen.

Nu har en ärad reservant från denna kammare intagit eu
mellanställning i denna fråga, men det oaktadt har han på det bestämdaste
delat utskottets uppfattning beträffande motionärens yrkande.
Han säger nämligen: »Att därvid, såsom motionären förordat,
bereda husägarne laga rättighet att själfva förvärfva marken
eller en förnyad arrenderätt kan visserligen låta tänka sig, men är
af såväl principiella som praktiska skäl knappast att tillråda.»

På samma gång denna reservant således icke kunnat yrka bifall
till motionen, har han emellertid framkommit med ett annat förslag,
gående ut därpå, att i dylika fall skulle antingen staten eller vederbörande
kommun äga att expropriera tomten och sedermera upplåta
densamma på viss besinningstid till tomtinnehafvaren. Detta är en
annan fråga. Motionären önskar, att tomtinnehafvaren skulle få
lösa till sig tomten; reservanten önskar, att staten eller kommunen
skulle få lösa till sig tomten. Motionären önskar, att nyttjanderättsinnehafvaren
skulle få äganderätt till tomten; reservanten vill, att
samhället sedermera skulle upplåta dessa tomter med nyttjanderätt.
Jag kan icke finna annat än att reservationen går alldeles på sidan
om motionen. Men är det så, att kammaren skulle vilja sides om
motionen inlåta sig på denna mycket viktiga fråga, och är kammaren
därpå beredd, har jag för min del ingenting däremot. Men som
direkt svar på motionärens hemställan kan icke gärna lämnas annat
svar, än att motionen icke kan bifallas.

Det var en ärad talare, som under debatten gjorde en anmärk -

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

ning mot en passus i lagutskottets motivering, som lian för öfrigt
gillade. Han ansåg nämligen, att utskottet gått för långt, då det
talade om att, »då tillfälle därtill erbjuder sig, vederbörande länsstyrelser
gärna skola medverka för åstadkommande af erforderlig
medling». Jag tror för min del, att detta är ett uppslag, som ingalunda
är att förakta, och att länsstyrelserna gärna skulle vilja medverka.
Länsstyrelserna hafva, som bekant, sig ålagdt att verka för
ändamålsenliga stadsplaner; och hvad som gäller för städer gäller
äfven för hamnplatser, municipalsamhällen, köpingar och därmed
jämförliga ställen. Sålunda skola länsstyrelserna ex officio söka
ordna dessa stadsplaneförhållanden inom olika platser. Men då denna
sak skall ligga länsstyrelserna om hjärtat, torde det också kunna
sägas, att det bör ligga dem om hjärtat, att inga förhållanden må
finnas, som kunna motverka sådana stadsplaner. Således synes det
mig, att om exempelvis i ett mindre stationssamhälle vederbörande
tomtinnehafvare sammansluta sig och ingå till länsstyrelsen med en
begäran om medling, för att försöka få förhållandena mellan jordägare
och innehafvare af tomter på stationsområdet på en gång
ordnade, skall länsstyrelsen gärna åtaga sig en dylik medling. Och
jag tror, att om så sker, blir saken lättare ordnad än om hvarje
tomtinnehafvare skall uppgöra med jordägaren. Denna utväg tror
jag icke är att förakta utan tvärtom högeligen att rekommendera.

Emellertid såsom motionen är framställd kan jag för min del
icke vara med om den, utan yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Lindhagen: Eu ärad talare, herr Asker, yttrade nyss;
att han för sin del hade lika stort intresse som reservanten för
lösningen af bostadsfrågorna. Men när det kom till utförandet,
erinrade han, att motionärens förslag var mera välmenande än välbetänkt,
att reservantens förslag gick alldeles för långt och att
utskottets häntydan om, att länsstyrelserna kunde i detta fall åstadkomma
medling, var hopplöst. Då vill jag fråga, huru han för sin
del vill manifestera sin välvilja för saken, när han icke kan vara
med om någonting.

Denna fråga är synnerligen betydelsefull därför, att den berör
den stora samhällsviktiga angelägenheten att skaffa samhällets medlemmar
så att säga mark under fotterna. Det gäller att skaffa
små jordbruk åt folket och bostadslägenheter åt dem, som behöfva
sådana. Och då är det alldeles klart, att man måste ingripa i
ordnandet af besittningsförhållandena, så att dessa ändamål gagnas.

Utskottet har för sin del i ingressen ställt sig välvilligt till
saken. Det har sagt, att det måste ske ett ingrepp, och har antydt,
att det icke kan ske på annat sätt än genom ett fortsättande
på expropriationsvägen. Och vidare vitsordar utskottet, att nu föreliggande
behof är synnerligen hell) ärt ans var dt. A Men när det sedan
gäller att draga ut konsekvenserna af denna utskottets ståndpunkt,
säger utskottet, att det finner ingen utväg alls att föreslå. En
reservant, herr Hedenstierna, är försiktigare i sin utgångspunkt och
framhåller, att förhållandet icke är så fai-ligt, äfven om det är be -

Angående
rätt för ägare
af byggnader
å annans
mark att
tilläsa sig
marken.
(Forts.)

N:o 26.

Angående
rätt för ägare
af byggnader
ä annans
mark att
tilläsa sig
marken.
(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

hjärtansvärdt i ett eller annat afseende; men sedan kommer han
från denna mera logiska utgångspunkt till samma resultat som
utskottet.

Utskottets uppfattning beror på en felsyn på hela den sociala
frågan. Utskottet resonerar nästan på det sättet, att om något
skulle åtgöras i det syfte, motionären föreslagit, så skulle man
komma till det resultat, att alla nyttjanderättsaftal skulle kunna
kränkas; och en fullkomlig osäkerhet skulle uppstå till skada i vissa
fall för jordägaren och i andra fall till obehörig fördel för husägaren.
Men. om man skall ingripa på det sociala området, är det icke
möjligt att stifta lag för hvarje sporadiskt förekommande missförhållande.
Därför vänder man sig mot sådana fall, där enskilda
individers mer eller mindre olyckliga belägenhet kan adderas ihop,
så att man kan påpeka, att det förefinnes ett mer eller mindre allmänt
behof. Där ingriper man.

Om det råder osäkerhet i besittningsförhållandena till jorden,
när det gäller bostadslägenheter, har man väl anledning att vända
sig i första rummet till de särskilda fall, där en hel del människor
bo sammanförda och hela samhällets bestånd beror på att det finnes
en väl ordnad besittningsrätt till jorden. Men däraf följer icke, att
man också skall vara skyldig att ingripa i alla möjliga nyttjanderättsaftal,
som ingåtts under helgden af gällande rätt i hela riket.

Utskottet drager ut sin ohållbara ståndpunkt, då det i slutet
på betänkandet klagar öfver att man genom antagande af motionärens
förslag skulle kränka grundsatsen om likhet inför lagen,
därför att det ju kan hända, att det finnes andra än de af motionären
påpekade samhällena, som behöfva detta. Men utskottet bör
val veta, att man i en sådan fråga måste draga upp en gräns, och
vidare, att därför att motionären talat om vissa samhällen, är det
intet hinder att utredningen utsträckes till andra. Och framför allt
är det en ofta förekommande högst oriktig felsyn, att, därför att
man icke kan ställa det väl för alla, man icke bör göra det för
några. Man menar, att inga böra få eu fördel, därför att icke alla
kunna få den. Detta är ohållbart och kan icke försvaras, såvidt
jag kan förstå.

Jag har däremot utgått från samma utgångspunkt som utskottet,
att något bör göras på expropriationens väg, och jag föreslår, att
man skall fortgå på denna väg. Det är icke något nytt och uppseendeväckande
utan blott ett gradvis fortskridande på samma väg.
som man förut användt. Jag har påvisat, att redan nu hafva vi
expropriationsförfarandet stadgadt till indirekt gagn för jordbruket
och för bosättningar i städer och liknande samhällen. Nästa stegär
ju då att, där ett allmänt behof föreligger, söka på samma väg
främja dessa frågor, i den män det gäller bristande tillgång till
själfva marken eller osäkerhet i besittningen till marken. Jag borde
hafva tillagt, att det möjligen finnes också andra tänkbara åtgärder.
Så t. ex. finnes det i Storbritanniens lagstiftning exempel på, att i
fäll som dessa, där det gäller att förnya ett arrende, har införts en

Lördagen flen 10 Mars. 39 N:<> 26.

lagstiftning, som föreskrifver dels tvångsförnyelse af arrenden, dels Angående
bestämda maxima af arrendeafgifter, hvilket särskild! skett i Irland. ^fVy^gmder

Framför allt anser jag det vara ensidigt, att Riksdagen icke $ ''annans

undandrager sig att visa, att den behjärtar frågans vikt genom att mark att

åtminstone begära en undersökning. Då skulle man kunna få veta, tilläsa sig
både omfattningen af missförhållandena och hvari de egentligen be- ?Foi-ts)
stå, och då kunde vi också öfverskåda, huruvida de af mig förordade
åtgärderna eller några andra kunde vidtagas. Och då utskottet
hänvisar till att man på frivillighetens väg skulle kunna träffa
uppgörelser, beror ju denna möjlighet på den rättsuppfattning, man
kan bibringa vederbörande kontrahenter. Men om Riksdagen säger,

■att det icke kan göras något för att hindra jordägare att genom
till och med ocker eller utpressning betinga sig oskäliga belopp af
nuvarande tomtinnehafvarne, stärker man i stället en oriktig rättsuppfattning
hos jordägarne. Genom en skrifvelse af innehåll, att
det icke bör vara på det sättet, skulle man åtminstone vinna, att i
många fäll jordägare komrne att tänka på, att man icke får gorå så.

Och då hade man åtminstone gagnat några af dem, som lidit af
dessa missförhållanden.

Då utskottets vice ordförande gentemot mitt förslag så starkt
betonade, att här förelåg en annan fråga, vill jag säga, att det är
ett misstag, att man på den vägen kan i detta komma sakbehandlingen
till lits. Man får icke vara så formalistisk. Motionären har
sagt, hvari missförhållandena bestå, och anvisat en möjlig utväg
därur genom att bereda dessa husägare tillfälle att själfva inköpa
den marken. Jag åter har föreslagit, att i stället samhället, som
dock är sammanfattningen af dem, som bo där, skulle få köpa
marken; och det är ju blott en annan sida af precis samma sak.

Slutligen har jag i min kläm gifvit den omfattningen åt mitt förslag,
att i detsamma äfven kunna inrymmas andra åtgärder än dem jag
i motiveringen föreslagit.

Jag tillåter mig att yrka bifall till reservationen.

Herr Ödman: Herr talman, mina herrar! Jag har varit med och
försökt ordna denna fråga beträffande de bohuslänska fiskelägena, och
jag har vant med i en kommitté, som med anledning af en Riksdagens
skrifvelse varit tillsatt för att utreda denna fråga. Jag beklagar för
min del, att motionären har begränsat sitt förslag till att endast omfatta
byggnader, som uppförts å annan tillhörig mark inom köping,
municipal- eller annat sådant samhälle, där allmän byggnadsordning
tillämpas. Med en sådan affattning gör man en alltför stor inskränkning,
ty då skulle icke alla de bohuslänska fiskelägena, som
omfatta en befolkning af flera tusen personer, och för öfrigt alla
fiskelägen utefter hela kusten komma med här, och icke heller en
hel del samhällen vid sågverk, där förhållandena äro sådana att de
icke kunna anses tillhöra den kategori, som motionärens förslag afser.

Skola vi ha en lagstiftning i nu förevarande afseenden, bör väl
denna lagstiftning vara så omfattande, att den blir gällande för alla
de fall, som här kunna komma i fråga. Riksdagen bär. såsom här

N:o 26. 40 Lördagen den 10 Mars.

Angående redan blifvit sagdt, förut uttalat sig i frågan, och den kommitté,
r^f byggnader ?om med ,anledning af Riksdagens skrifvelse i ämnet tillsattes, a/gaf
å annans ar 1899 sitt utlåtande, och detta är ännu ute pa cirkulation i vedermark
att hörande ämbetsverk och har icke hörts af här sedan dess — alltså

I‘Mosa sig på en 6 å 7 år. Jag tror att det vore skäl i att äfven den frågan
(FortT) toges * Saktande i sammanhang med den nu förevarande.

Beträffande den utväg, som lagutskottet här föreslagit, eller
att Konungens befallningshafvande skulle försöka att på frivillighetens
väg ordna denna sak, får jag säga, att jag icke tror, att man
på det sättet kan komma till något resultat. I ett eller annat fall
kan ju hända, att det verkligen lyckas, men i de flesta fall kommer
det nog att visa sig omöjligt, I Göteborgs och Bohus län har nog
landshöfdingeämbetet försökt detta sätt, men på endast ett eller
kanske ett par ställen har saken kunnat ordnas.

penna fråga är af mycket allmän betydelse; den går nämligen
in på det sociala området och det kan verkligen frågas, om något
kan anses viktigare, när det gäller att lagstifta rörande egnahemsfrågan,
än just denna fråga. Vi bevilja ju anslag till fiskerinäringens
befrämjande och till eu hel del liknande företag, men det viktigaste
är väl i alla fall, att de personer, som man där vill hjälpa,
verkligen ha fast grund på fosterlandets mark. Om de icke det ha,
så kan godtyckligheten spela alltför mycket in i deras förhållanden.
Att ingå stora olägenheter hittills visat sig härvidlag, det får man
tillskrifva den omständigheten, att de, som äga jorden, varit rättrådigt
folk, som icke velat till fullo begagna sig af sin lagliga rätt.

Det har talats om, att man här endast skulle taga med sådana,
som ha kontrakt på 30 år. Förhållandet är emellertid det, att i
Bohuslän och, jag kan säga, sii godt som hela kusten utefter har
man i allmänhet inga skrifna kontrakt, utan det förekommer endast
ett slags muntlig öfverenskommelse; man pekar ut en tomt och
ägaren säger, att så och så mycket skall man årligen betala för
den — det är alltsammans. Om en framtida jordägare ville strängt
hålla på sin äganderätt, så kan man väl förstå, hvart det i sådana
fall skulle bära.

Denna fråga är alltså af mycket stor betydelse, och jag anser
det därför önskligt, att något härvidlag åtgöres. Jag skulle då
närmast gå med på herr Lindhagens reservation angående aflåtandet
af en skrifvelse till Kungl. Maj:t i ämnet. Men äfven denna reservation
har sina brister. Reservanten säger nämligen, att undersökningen
skall gälla »samhällen, som i motionen omförmälas», men de
flesta af de stora fiskelägena i Bohuslän kunna icke betraktas som dylika
samhällen, då de i allmänhet endast utgöra en del af en kommun.

Jag tror icke, att man kan lösa denna fråga på godtycklighetens
väg, utan jag tror, att det bästa är att här tillgripa de utvägar,
som expropriationslagen anvisar. Jag är den förste att erkänna
äganderättens helgd, men när man ser, att nödvändigheten
så kräfver, måste man göra undantag ifrån denna rätt. Hela vår
expropriationslag är ju, kan man saga, ett undantag ifrån äganderätten;
i flera fall får där den enskilda äganderätten maka åt sig

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

för samhällets bästa. Nu är det fråga, om det icke kan anses vara
ett allmännyttigt intresse, att lägenhetsinnehafvarne i sådana samhällen,
som det här gäller, hafva någon säkerhet för att få disponera
tomterna till sina bostäder. Jag tror, att denna fråga är mycket
viktig, och som vi finna af reservationen, har man i England redan
slagit in på en lagstiftning i detta afseende.

Jag vill nu icke vidare orda om denna sak utan jag vill blott
ha nämnt detta, för att, när denna fråga en ä gång tages upp, den
må grundligt och allmänt utredas och att lagstiftningen kommer att
omfatta allt det, som här kan ifrågakomma. Jag har, herr talman,
icke något yrkande att göra.

Herr Jönsson i Färeköp: Lika litet som en annan af de
talare, som här yttrat sig i frågan, tror jag, att motionären gifvit
sin framställning en sådan form, att lagutskottet kunnat taga den
utan vidare. Icke heller kan jag finna, att den ärade reservanten,
herr Lindhagen, har varit så konsekvent, med hänsyn till motionens
hufvudsyfte, att man kan utan vidare taga hans reservation. Jag
anser för min del denna sak vara af eu sådan behj ärtans värd beskaffenhet,
att den måste påkalla den uppmärksamhet, som den i
många fall förtjänar. När järnvägarne för en 30—40 år sedan
började komma i bygderna, uppstodo här och hvar samhällen, hvilka
på många ställen utvecklat sig till köpingar och municipalsamhällen.
Många af dessa ligga på ofri grund; sålunda känner jag till ett
ställe, där den mark, hvarpå samhället ligger, tillhör ett klockareboställe.
Husägarne ha där försökt att lösa till sig den mark, som
de ha byggt på, och i municipalsamhället har en byggnadsordning
uppgjorts. Domkapitel och Konungens befallningshafvande och andra
vederbörande ha bestyrkt önskvärdheten af att sådana uppgörelser,
som här antydts, borde komma till stånd. Att så emellertid icke
har kunnat ske, har berott därpå, att det icke finnes någon lag i
detta afseende. Då alla, både jordinnehafvarne, husägarne och alla
vederbörande, anse, att det vore lyckligt att något gjordes i nu
förevarande hänseende, så borde äfven något göras härvidlag. Jag
hoppas därför, att frågan måtte komma igen och då på ett sådant
sätt, att genom ett eller annat tillägg till expropriationslagen denna
sak måtte ordnas på ett för alla tillfredsställande sätt.

Det är endast detta jag velat yttra, utan att på något sätt ha
något yrkande att göra.

Herr Roos: Den egnahemskommitté, som år 1899 tillsattes af
Kungl. Maj:t, fick i uppdrag att föranstalta om en utredning, huruvida
och i hvilka afseenden ytterligare åtgärder kunde vidtagas
för beredande af tillfälle för mindre bemedlade arbetare att på landsbygden
förvärfva egna hem. Detta uppdrag tolkades af kommittén
sålunda, att den ägnade sitt hufvudsakligaste arbete åt beredande
af möjlighet för arbetare, som icke dessförinnan hade egna hem, att
förvärfva sådana. Däremot fäste den en mera underordnad vikt vid
de sträfvanden, som ock förefinnas hos arbetare, hvilka ha egna

Angående
rätt för ägare
af byggnader
å annans
mark att
tilläsa sig
marken.
(Forts.)

N:o 26.

Angående
rätt för ägare
af byggnader
å annans
m-ark att
tilläsa sig
marken.

(F orts.)

Lördagen den 10 Mars.

hem på annans mark, att göra dessa hem till sina fullt egna tillhörigheter.
Emellertid hade under kommitténs arbeten inkommit
framställningar från fiskare i Bohuslän och från fiskare i Blekinge
angående åtgärder, som skulle för dem underlätta möjligheten af
att sitta kvar på sina en gång förvärfvade hem, och i anledning af
dessa framställningar yttrade egnahemskommittén: »För att särskild!.
fiskarebefolkningens bostadsförhållanden skulle på ett nöjaktigt
sätt kunna ordnas, syntes på många ställen vara nödvändigt, att
staten inköpte hela det jordområde, på hvilket ett fiskeläge vore
beläget, samt sedan lämnade befolkningen därstädes tillfälle att af
staten förvärfva behöfliga tomtområden. Så hade helt nyligen till
allmän belåtenhet skett vid Hand fiskeläge i Blekinge län. Ett
sådant förfarande fordrade emellertid iakttagande af vissa besvärliga
och tidsödande formaliteter samt vore i hvarje särskild! fall beroende
af Riksdagens pröfning och godkännande.

Kommittén hade därför ansett, att, i afvaktan på att frågan
om åtgärder i allmänhet från statens sida till beredande af förbättrade
bostadsförhållanden för fiskarebefolkningen blifvit afgjord,
det borde tillkomma Kungl. Maj:t att, där så pröfvades nödigt af
de medel, som ansloges till egnahemslån, använda någon del till att
vid fiskelägen inköpa för det angifna ändamålet erforderliga jordområden.
De bestämmelser, som kommittén sålunda funnit behöfliga
närmast med afseende å fiskelägen, borde äfven gälla andra platser,
där förhållandena vore likartade.»

Detta uttalande refererades af Kungl. Maj:t i den proposition i
ämnet, som afgafs vid 1904 års riksdag, men någon hemställan om
bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga dessa af kommittén omförmälda
åtgärder gjordes icke. Riksdagens beslut gick sålunda
endast ut på att underlätta för arbetare, som icke hade egna hem,
att kunna inköpa tomtområden för uppförande af sådana.

Denna fråga blef således helt och hållet olöst beträffande fiskarebefolkningen
i fiskelägen, som i allmänhet bor på annans grund och
för livilka don är af en stor och omfattande betydelse. Jag kan
nu icke uppgifva, huru många fiskelägen det finnes i Blekinge; det
finnes dels större sådana med ett innevånareantal af flera hundra,
dels mindre med ett 30—40-tal innevånare. Länsstyrelsen i Blekinge
län har gjort sådana försök, som lagutskottet här talar om, att
ordna förhållandet mellan fiskarne och jordens ägare, antingen på
det sättet, att kontrakten blefvo skrifna — i vanligaste fall funnos
förut inga sådana — och att dessa kontrakt blefvo intecknade i
stamhemmanet, eller ock så att fiskarne blefvo ägare af de af dem
bebodda lägenheterna. Men svårigheterna härvidlag ha varit sådana,
att de stundom icke kunnat öfvervinnas. I ett fiskeläge t. ex., som
ligger i västra Blekinge, tillhör jorden ett hemman, och hemmanet
i sin ordning 1 är fördeladt mellan ett 50-tal ägare, som ha större
eller mindre lotter; somliga ägas af stärbhus och af stärbhusdelägare,
och af dessa äro somliga utomlands. Detta gör, att det mött
svårigheter att göra upp om frivilliga köp mellan ägarne af den
mark, på hvilken de egna hemmen ligga, och fiskarne i fiskeläget,

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

som bebo dessa egna hem, och dessa svårigheter ha icke kunnat Angående

Öfvervinnas. ''apbf"*nadir

Nu talar kommittén om den möjligheten, att staten skulle kunna a''& Annans*
köpa jordområdena i sådana fall, hvarom här är fråga. Så har ju mark att
skett hvad Hanö beträffar. Men där var det ett undantagsfall, i tilläsa, »ig
det att fiskeläget därstädes ägdes af en enda person, hvilket ju högst
betydligt underlättade företaget, men att så är, torde vara att be- '' 0 s’''
trakta som ett nästan enastående förhållande. Nu är det ju många
jordägare i Blekinge, som handla mycket juste och lojalt mot dessa
fiskare; de höja icke arrendena, oaktadt de kunde vara i tillfälle
därtill. Men naturligtvis äger det motsatta förhållandet också rum
på liera än ett ställe. Det har sålunda händt, att då en fiskare
fått hyra en liten plats, som varit utan egentligt värde för jordägaren.
, och där uppfört ett hus åt sig, gjort bryggor nere vid
stranden och mera dylikt, med ett ord tillgodogjort sig platsen på
bästa sätt, så har hyran blifvit fördubblad eller kanske tredubblad.

Detta har i sin ordning haft till följd, att fiskarne de år, då fisket
slagit mindre väl ut, lämnat detta yrke och i många fall emigrerat.

Jag återkommer till hvad jag nyss sade, nämligen att denna
fråga är af stor betydelse och att jag anser, att statsmakterna icke
böra lämna den utan uppmärksamhet. Jag kan därför icke fullkomligt
ställa mig på samma ståndpunkt som motionären, herr
Olsson i Blädinge. Han talar för det första endast om köpingar
och municipalsamhällen. I Blekinge är icke ett enda fiskeläge, ej
ens de större, municipalsamhälle. För det andra vill han utsträcka
en ifrågasatt rätt att expropriera till enskilda tomtägare. Jag kan
icke neka till att detta förefaller mig ganska betänkligt, och i det
hänseendet ställer jag mig på samma ståndpunkt som den ärade
talaren på halmstadsbänken. Gäller det däremot ett helt samhälle,
ett fiskeläge, som vill expropriera ett större område, med gator och
tomter in. in., då vill jag vara med om expropriation.

I ett afseende vill jag således gå längre än motionären, i det
att jag vill att icke blott municipalsamhällen, utan äfven andra
samhällen skola komma med härvidlag; men i ett annat afseende
vill jag icke gå så långt som han och medgifva denna expropriationsrätt
för enskilda tomters innehafvare. Med en sådan uppfattning
kan jag ju icke yrka bifall till utskottets hemställan, och jag har
äfven i någon mån svårt att yrka bifall till herr Lindhagens reservation,
men dä det enda sättet att få frågan på något sätt/framåt,
att betona, att Andra Kammaren har intresse af frågans lösning,
är att gifva sitt bifall till denna reservation, kommer jag, herr
talman, att rösta därför.

Herr Nydal: Herr talman! Jag inser mycket väl, att man
icke kan yrka bifall till den förevarande motionen, men däremot
kan jag icke inse, hvarför jag icke skulle kunna yrka bifall till herr
Lindhagens reservation. Jag har begärt ordet för att göra ett sådant
yrkande och för att nämna, att det missförhållande, som den ärade
motionären framdragit och som han enligt min tanke gjort rätt uti

N:o 26. 44 Lördagen den 10 Mars.

Angående att bringa på tal bär i Riksdagen, förefinnes äfven inom den ort,
af byggnader som ja8 Motionen tyckes där ha framkallat ett mycket

ä annans lifligt intresse, och jag har i anledning af densamma fått mottaga
mark att skrivelser, undertecknade af sammanlagdt ett hundratal personer, i
uliösa sig hvilka skrivelser de ogynnsamma förhållanden, som dessa gårdsägare
(Forts”) Pa Srun(l lefva under, mycket bjärt skildras. Man har äfven
b'' sändt mig afskrift af ett par arrendekontrakt, det ena på 50 år
och det andra på lägenhetsinnehafvarens och hans hustrus lifstid.
Enligt dessa kontrakt, som sägas vara typiska för kontrakt af detta
slag, har lägenhetsinnehafvaren icke rätt att öfverlåta lägenheten
— för hvilken han, i förbigående sagd!, får betala en förhållandevis
hög arrendeafgift — åt annan person, ej heller att uthyra den
eller inhysa främmade personer, ej heller i lägenheten idka handel
eller, som det heter i kontrakten, »föra oljud». Om arrendatorn
bryter mot något af dessa villkor — och det kan ju mycket lätt
hända, om jordägaren vill ha sak med honom —■ så är han utan
vidare uppsägning förlustig sin rätt. Men äfven om villkoren icke
alltför strängt tolkas eller tillämpas, så kunna tydligen förhållandena
i allt fall blifva mycket bekymmersamma, ja, rent af olidliga för
lägenhetsinnehafvaren. Han önskar t. ex. flytta till annan ort, där
tillfälle yppas till en rikligare utkomst; hvad skall han då göra med
gården? Han får icke hyra ut den, och vill han sälja den, måste
han hembjuda den åt jordägaren, som visserligen kan vara nog
hygglig att ersätta lägenhetsinnehafvaren hans arbete och nedlagda
kostnader, men som också kan bjuda så godt som ingenting för
gården. I det senare fallet har lägenhetsinnehafvaren att taga i
öfvervägande, hvilketdera som för honom ställer sig mindre ofördelaktigt:
antingen att för den större arbetsförtjänstens skull flytta
från orten och så godt som bortskänka gården, som kanske kostat
honom de största ansträngningar och uppoffringar, eller att stanna
kvar, behålla gården och åtnöja sig med en mindre, måhända alltför
otillräcklig arbetsförtjänst. Valet kan ju blifva mycket svårt.

Men icke nog härmed. Äfven om lägenhetsinnehafvaren önskar
bo kvar i sin gård och på det samvetsgrannaste sätt fullgör kontraktets
alla bestämmelser, så synes det dock kunna inträffa, att
han får gå som sparfven från axet, det vill säga utan ersättning
afstå från tomten med sina därpå nedlagda mödor och omkostnader.
Ty i kontraktet finnes ingenting nämndt om inteckningsrätt för
kontraktets bestånd, hvarför, om stamhemmanet öfvergår till annan
ägare, det torde stå i dennes fria skön att låta gården vara kvar
eller ålägga dess ägare att taga bort den, och i det förra fallet —
om gården får stå kvar — efter behag öka arrendeafgiften, något
som måste förefalla lägenhetsinnehafvaren så mycket hårdare, som
gården för honom förlorar i värde för hvarje år, som går, och ju
närmare det lider mot arrendetidens utgång.

Det kan ju icke nekas till, att dessa lägenhetsinnehafvare befinna
sig i ett beklagligt osäkerhetstillstånd. Det är icke min mening att
här uttala något klander mot jordägarne för att de ha så stränga
Bestämmelser i kontrakten; jordägaren är ju i sin fulla rätt, om

Lördagen den 10 Mars. 45 N:o 26.

lian icke vill sälja någon del af sina ägor eller låta hvem _som helst AnjiäeHrfe
bygga och bo därpå, ty det är på landet icke lika likgiltigt hvem hfy°grg^J
man har till närmaste granne, som det är t. ex. här i btockhoiin. $ annans
Men äfven om man från jordägaresynpunkt mycket väl kan förstå mark om
dessa kontrakt, bli de därför icke lindrigare eller drägligare för frilösa sig
lägenhetsinnehafvaren. lian har det i alla fäll som han har det jpoVtsc
och sitter snart sagdt på gunst och nåd i sin egen gård.

Nu kan det ju invändas, att det är lägenhetsinnehafvarens ensak,
om han skrifver under ett ofördelaktigt kontrakt, och att statsmakterna
icke ha något med den saken att skaffa. Ja, om det vore
fråga endast om några enskilda personers intressen, kunde ju detta
vara riktigt, men här gäller den verkligen ett stort samhällsintresse.

Dessa arrenden äro för tusentals obemedlade personer i vårt land
enda sättet att förskaffa sig eget tak öfver hufvudet. Att köpa en
byggnadstomt har man icke råd till — byggnadstomterna äro i
allmänhet dyra på dessa platser, hvarom här är fråga — och att
på billigare villkor, än jag nu har nämnt, arrendera en sådan, det
får man icke, och så underkastar man sig det ofördelaktiga kontraktet,
kanske i förhoppning att framdeles få råd att förvärfva
tomten med full äganderätt. Men den dagen kommer aldrig, ty
jordägaren vill då icke sälja den, eller också fordrar han ett pris,
som lägenhetsinnehafvaren icke ser sig i stånd att kunna betala.

Den ursprungliga stenbacken har genom lägenhetsinnehafvarens trägna
arbete med dess uppbrytande och planering, måhända också genom
samhällets utveckling under tiden, fått ett ökadt värde för jordägaren,
och de små besparingar, som lägenhetsinnehafvaren möjligen
lyckats att skrapa ihop, räcka icke till för att betala det sålunda
höjda värdet. Och så går det, som jag antydt, med hans vackra
dröm om det egna hemmet. Han har »ett eget hem», där han
knappast kan känna sig som hemma hos sig och som han har föga
eller ingen utsikt att få öfverlämna åt sina barn.

Jag erkänner villigt, att jag icke vet, hvad som kan eller bör
göras i denna sak, men jag har icke kunnat underlåta att framhålla
den vanskliga ställning, i hvilken dessa lägenhetsinnehafvare befinna
sig. Jag har, under det att jag sökt att sätta mig in i deras förhållanden,
tyckt mig förnimma ett mångtusenstämmigt rop om hjälp
från det sträfsamma och försakande småfolket till dem, som ha
makten i samhället. Onekligen ha statsmakterna gjort alltför litet
för att understödja våra arbetares aktningsvärda, vackra och fosterländska
— i ordets bästa mening fosterländska — sträfvan att förvärfva
sig egna hem. Att det är ett stort och viktigt samhällsintresse,
att denna sträfvan omhuldas, uppmuntras och understödjes,
behöfver ju icke här påpekas.

Men hvad kan göras i det här föreliggande fallet? Genom en
rättvis och förnuftig, med ett ord en tidsenlig arrendelagstiftning
borde, synes mig, något kunna uträttas för framtiden. Och vore det
månne ett alltför stort ingrepp i äganderätten, om en sådan lagstiftning
— om och när den kommer till stånd — skulle få retroaktiv
verkan? Och kunde icke, såsom herr Lindhagen ifrågasätter i sin

Nr# 26.

46 Lördagen den 10 Mars.

Angående reservation, staten eller samhället tillerkännes rätt att, där så pröfva^
^af ^byggnader nödig^ expropriera mark att upplåtas såsom byggnadstomter åt
å annans arbetare vare sig med full äganderätt eller på arrende? Att expromark
att priera jord för allmänt behof är ju icke stridande mot vårt folks

mosa sig rättsuppfattning, och jag tror, att den sak, som här är i fråga, verkfForts'')
%en kan anses såsom ett af samhällets lifsintressen. I alla händelser

synes det önskvärd!, att frågan utredes, och jag skall därför be att
få yrka bifall till herr Lindhagens reservation.

Jag ber emellertid att få tillägga, att de missförhållanden, som
här äro i fråga, icke inskränka sig till de af motionären omförmälda
samhällena, utan att de förekomma äfven på många andra ställen,
kanske öfver hufvud taget allestädes, där någon större industriell
verksamhet linnes och en tätare befolkning samlat sig. Ungefär
hälften af de personer, som undertecknat de nyssnämnda skrifvelsema
till mig, äro bosatta inom sådana samhällen, där städernas byggnadsordning
icke tillämpas. Men den undersökning, som herr Lindhagen
förordat, torde väl, om den annars blir af, komma att, såsom den
ärade reservanten äfven antydt, utsträckas äfven till andra samhällen
än sådana, där städernas byggnadsordning tillämpas.

Jag yrkar, som sagdt, bifall till herr Lindhagens reservation.

Häruti instämde herrar Hörnsten, Johansson i Jönköping och
Johansson i Oi ja.

Herr Ahlstrand: Jag ber, herr talman, att allenast få uttala
mitt instämmande i herr Lindhagens reservation på grund af de
erfarenheter jag har från de båda norrländska länen särskildt beträffande
sågverk och lastageplats^'' därstädes; och jag behöfver
därvidlag ej gå längre än till de vid Ume älfs utlopp belägna tre
stora sågverken, Holmsund, Sandvik och Obbola, som äga en folkmängd
af sammanlagdt omkring 3,000 människor och där det är
stort behof af att åtgärder vidtagas uti ifrågavarande hänseende.
På dessa ställen finnas inga äganderättsaftal, på sin höjd nyttjanderättsaftal;
och åtminstone ett af sågverken, som äger jorden omkring
sågen, har icke lämnat en enda skriftlig rad ifrån sig. Arbetarna
få där intaga 3 å 4 kappland i någon stenig skogsbacke för att
uppodla till potatisland och möjligen bygga på. Men skulle denne
arbetare råka att få händerna i kanttrissan och således för all
framtid bli omöjlig till arbete eller skulle han drunkna mellan
stockarna, som skola sorteras, eller på annat sätt ljuta döden, får
han eller hans efterlefvande lämna den lilla torfva, som med svett
och möda och mest på fritid uppodlats, och som man kanske ställt
i utsikt för arbetaren att få behålla för alltid. Sådant kan väl ej
vara annat än hårdt och obilligt. År 1904 eller 1905 blef jag anmodad
att medla vid ett tillfälle, då mannen dött och efterlämnat
änka jämte minderåriga barn i fattiga omständigheter. Sågverksägaren
— jag tror han hette Hillman, och boende någonstädes i
Söderhamnstrakten — ville ej lämna ifrån sig några papper vare
sig på nyttjande- eller äganderättsaftal; och hela saken rörde endast

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

4 å 5 kappland jord af sandig beskaffenhet. Jag tror äfven, att
länsstyrelserna skola komma till korta uti sina medlingsförsök, om
de nu ens vilja medla uti en sådan sak, som berör rent privata
intressen. Deras arbetsbörda är nog tung utan att de behöfva slita
sådana tvister.

Jag förstår nog utskottets ställning till frågan, men jag kan å
andra sidan icke finna någon farlighet ligga däruti, att Riksdagen i
en så viktig angelägenhet begär en utredning, hvarför jag tager mig
friheten yrka bifall till herr Lindhagens reservation.

Herr Widén: Ehuru det icke linnes antecknadt på detta betänkande,
är förhållandet det, att jag ej varit med om den slutliga
behandlingen inom utskottet af detta ärende och redigeringen af
betänkandet. Jag har emellertid i afseende å det slut, hvartill lagutskottet
kommit, samma åsikt som utskottet, ehuru jag väl för
min del skulle önskat motiveringen något annorlunda.

^ Det är nog så, att hvad eu hel del af de talare, som uppträdt
i frågan, anfört, ligger åtskilligt på sidan om ämnet. Det har talats
så mycket om egnahemsidén. Ja, därom äro vi alla nog öfverens,
att denna sak är förtjänt att på alla sätt befordras. Alla äro vi
nog i hög grad intresserade för den idén och dess framgång, speciellt
är detta förhållandet med mig. Men man får väl lof att hålla sig
till hvad som det här är fråga om. Såsom herrarne finna, yrkarmotionären
här, att Kung!. Maj:t ville låta utreda, »om och i hvilken
ordning ägare af byggnader, som uppförts å annan tillhörig, inom
köping, municipal- eller annat sådant samhälle, där allmän byggnadsordning
tillämpas, belägen och på minst 30 år upplåten byggnadstomt,
må vinna rätt att vid nyttjanderättstidens utgång tillösa sig
tomten, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill nämnda
utredning föranleder». D. v. s. motionären vill, att dessa husägare
skola få rätt att vid kontraktstidens utgång köpa sjkifva tomten.
Detta innebär helt enkelt ett yrkande, att kontrakten i denna
del skulle annulleras. Gällande lag, hvilken var densamma, då
kontrakten afslötos, säger ju, som bekant, att vid aftalstidens slut
— aftalen gälla. för en tid af högst 50 år — marken skall utan
lösen hemfalla till jordägaren, vare sig förbehåll i motsatt riktninggjorts
eller icke. Och nu skulle statsmakterna helt enkelt stryka ett
streck öfver dessa bestämmelser genom att berättiga dessa husägare
att vid kontraktstidens slut tillösa sig marken, till förfång för jordägarens
i gällande lag grundade rätt. Kunna herrarne finna det
möjligt att gorå något sådant?

För min del vill jag ju icke förneka, att det råder ganska stora
missförhållanden just i detta stycke beträffande ifrågavarande samhällen
och äfven eu del andra tätare bebyggda platser i vårt land;
och äfven jag anser, att det är af nöden att söka afhjälpa dessa
missförhållanden. Jag har själf haft tillfälle att konstatera dylika
inom ett sådant samhälle i Södermanland, nämligen Vingåkers stationssamhälle.
Men beträffande detta är det dock ej samma svårigheter,
som i motionen närmast beröras, utan där bero olägenheterna på

Angående
rätt för ägare
af bgggnader
å annans
mark att
tillösa sig
marken.
(Forts.)

N:0 26.

Angående
rätt för ägare
af byggnader
å annans
mark att
tilläsa sig
marken.

(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

att samhället är beläget på en fideikomissegendom, hvars innehafvare
ej velat gå invånarnes önskan till mötes och aflyfta fideikommissnaturen
från det område, som upptages af samhället. I öfrigt hafva
förhållandena inom municipalsammhällena i Södermanlands län reglerats
till belåtenhet, delvis under medverkan af myndigheterna.
Men när jag sålunda medger, ja, är lifligt öfvertygad om att det på
en hel del ställen verkligen råder missförhållanden i detta hänseende,
kan jag därför icke vara med om att söka afhjälpa dem på sätt
motionären föreslår. För mig skulle detta innebära, att statsmakterna
med afseende på vissa speciella fall skulle göra en särskild lag, som
inhiberade verkan af kontrakt, som ingåtts under skydd af lag, som
gällt och ännu gäller. — Jag tänker mig, att saken möjligen kunde
hjälpas genom ändringar i lagstiftningen om nyttjanderättsförhållandena,
såsom herr Nydal i sitt anförande delvis antydde. Att nu
närmare angifva, i hvilken riktning och på hvad sätt detta skulle
äga rum torde emellertid icke erfordras eller vara lämpligt, helst
motionären icke framställt något yrkande härom.

Nu har en reservant sökt hjälpa motionären på ett alldeles
särskildt sätt, livilket, enligt mitt förmenande, fullständigt skiljer
sig från hvad motionären själf önskat. Motionären har begärt, att
lägenhetsägare skall få rättighet att vid aftalstidens slut tillösa sig
d. v. s. köpa den till lägenheten hörande jorden. Nej, säger reservanten,
så kunna vi icke göra. Jordägaren skall blifva skyldig att
afstå jorden, men icke heller husägaren skall få den, utan samhället
skall få rätt att expropiera marken från jordägaren, så att hvarken
husägaren eller jordägaren har något med den att skaffa, utan den
skall bli samhällets egendom. Och han går i den delen — åtminstone
att döma af motiveringen — så långt, att han vill tillämpa detta
icke allenast där husägarne hafva allenast nyttjanderätt till marken, såsom
i motionen förutsattes, utan äfven där äganderätten till tomtplatsen
redan förut tillhör de enskilda gårdsägarne; äfven där detta är fallet,
skulle samhället kunna expropriera marken och göra den till samhällets
egendom. Men hvarför skulle då icke detta kunna äfven utsträckas
till städerna? Äro vi beredda att gå så långt? Reservanten
åsyftar, hvad han än menat i sistberörda afseenden, i hvarje fall
något helt annat, än hvad motionären begärt. Jag kan icke finna
annat — för så vidt hans yrkande skall tagas såsom en enhet, omfatta
både motivering och kläm — än att han har gått långt utöfver
motionen. Nu medger jag, att han skrifvit klämmen synnerligen
försiktigt för att icke framkalla propositionsvägran från talmannens
sida. Men reservationen, tagen i sin helhet, går som sagdt
ut på något annat, än hvad motionären önskat och begärt.

Förvisso är den fråga, som reservanten här framkastat, en
fråga, som tränger till sin lösning och i en framtid, kanske icke
alltför aflägsen, också kommer att lösas. Jag tror emellertid icke,
att det är lämpligt, att Riksdagen eller nu dess Andra Kammare
skulle på grund af en motion, som handlar om någonting helt annat,
besluta sig för en skrifvelse af den räckvidd, som reservationen
innebär.

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

Nu är det visserligen sant, att Första Kammaren antagit lag- Angående
utskottets hemställan, så att det icke blir någon skrifvelse af den aga™

här gången, äfven om Andra Kammaren skulle besluta i enlighet “ ^ amins™
med reservantens åsikt, och det kan därför vara mindre farligt, mark att
Mig synes dock att Andra Kammaren icke heller bör fatta ett sådant tilläsa sig
beslut. År det så att denna fråga tränger till sin lösning — något
som också är min uppfattning — må då ett förslag, om den saken, 0 s''

behörigen genomtänkt, framläggas till Riksdagens pröfning.

Herr talman, jag yrkar bifall till lagutskottets hemställan.

Herr Zimdahl: Den föreliggande frågan är obestridligen af den
beskaffenhet, att här kunna framläggas ganska talande skäl både
för och emot densamma. För min de! har jag emellertid den uppfattningen,
att skälen för att något måste göras äro i väsentlig grad
öfvervägande, och därför ber jag, herr talman, i korthet att få yrka
bifall till herr Lindhagens reservation.

Herr Lindhagen: Det gladde mig att höra herr Boos’ instämmande
i den uppfattning som jag framlagt i min reservation. Den
ärade talaren framhöll nämligen, att han ville gå längre än motionären
härutinnan, att han ville utsträcka förslaget till att omfatta
flera samhällen än sådana hvarest byggnadsstadgan för rikets städer
gäller. Däremot sade han, att han ville inskränka motionärens
yrkande i det afseende, att han icke ville tillåta enskilda gårdsägare
att expropriera mark, medan han däremot gärna ville tillerkänna
samhället rätt att göra det, då han ansåg att en sådan expropriation
från samhällets sida vore det enda man kunde repliera på. Det är
alldeles detsamma som min reservation innehåller!

Nu tilläde herr Roos visserligen, att han icke fullt kunde instämma
i motionen, men han skulle ändock rösta för det i densamma
framlagda förslaget. Detta lärer, enligt hvad herr Roos
sedermera upplyst mig om, hänsyftat på, att i reservationens kläm
hänvisades endast till de af motionären åberopade samhällena. Häremot
vill jag då erinra, att jag i min motivering framhållit, att
motionärens förslag borde utvidgas. Jag kunde icke i klämmen
göra detta yrkande, ty då hade jag ju utsatt mig för propositionsvägran,
utan jag måste sätta det i motiveringen; och det är ju
det vanliga tillvägagångssättet för att amplifiera en för snäf framställning.

Hvad särskild! herr Widéns anförande angår, tror jag, att, när
han så skarpt framhåller att reservationen gäller en helt annan sak
än motionen, detta nog beror på att vi i själfva saken äro af olika
mening. Vill man verkligen göra något och anser att man ej har
annat val än att gå expropriationsvägen, då förstår man, att reservationen
och motionen röra samma sak; men när man, såsom herr
Widén och delvis äfven vice ordföranden i lagutskottet, bekämpat
just min uppfattning med stark öfvertygelse, då kommer man helt
naturligt mera in på den vägen att i försvarsändamål suggerera sig
till den åsikten, att det är en helt annan sak reservationen afser.

Andra Kammarens Prof. 1906. N:o 26. 4

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars

Angående Saken är densamma: det stora samhällsbehofvet. Det är detta
rJtu(/<»■ ägare moti0nären framhållit. Han säger att det råder ett osäkerhetstilly"n
e’ stånd, i det att husägarne ej hafva någon trygg besittningsrätt till
själfva marken. Sedan antyder motionären, att detta beror på arrendekontrakten
och föreslår, att husägaren skall få lösa marken. Om
man ej är med på den sålunda anvisade utvägen, kan man emellertid
såsom det i alla dylika fall plägar tillåtas, i stället säga, att för
att afhjälpa ett missförhållande som en motion påpekar, så skola
vi icke gå den vägen som motionären föreslagit, utan en annan väg.
Men saken är densamma.

Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

a annans
mark att
Utlösa sig
marken.
(Forts.)

Efter härmed slutad öfverläggning gaf herr talmannen i enlighet
med de yrkanden, som därunder framkommit, proposition dels å bifall
till utskottets hemställan, dels ock å afslag därå och bifall i stället
till den af herr Lindhagen vid utlåtandet afgifna reservationen; och
förklarade herr talmannen sig anse den förra propositionen hafva
flertalets mening för sig. Men som votering begärdes, blef nu uppsatt,
justerad och anslagen en omröstningsproposition, så lydande:

Den, som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i
utskottets förevarande utlåtande n:o 19, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit den af herr Lindhagen vid utlåtandet afgifna
reservationen.

Yoteringen utvisade 98 ja mot 87 nej, hvadan kammaren således
bifallit utskottets hemställan.

§ io.

Angående A föredragningslistan fanns härefter upptaget sammansatta stats ''biträd^åt

oc^ lagutskottets utlåtande n:o 2, i anledning af justitieombuds1
Mktad mannens framställning rörande antagande af lag angående förord nande

af rättegångsbiträde åt häktad.

Uti sin till innevarande års Riksdag afgifna ämbetsberättelse
hade justitieombudsmannen hemställt,

l:o) att Riksdagen måtte för sin del antaga följande

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

Angående
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Forts.)

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott,
hjälp i rättegången, och säger han sig ej själf kunna biträde anskaffa,
förordne Konungens befallningshafvande lämplig person att
honom vid rätten biträda. Kommer den, som till biträde förordnats,
ej vid rannsakningen tillstädes, eller framställes först vid rätten
begäran om biträde, varde biträde af rätten förordnadt, om lämplig
person finnes att tillgå. Ej må den omständigheten att biträde ej
kan af rätten anskaffas utgöra hinder mot rannsakningens företagande.

Innan biträdet blifvit i målet hördt, må dock icke mot den häktades
bestridande slutligt utslag af rätten meddelas.

2 §■

Vill häktad ej såsom rättegångsbiträde använda den, som därtill
förordnats, äger han ej ånyo förordnande påkalla, där ej rätten
finner honom hafva giltig anledning att med den förordnade ej
åtnöjas.

Lag angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad.
Härigenom förordnas som följer:

3 §•

Varder häktad, som biträde erhållit, under rannsakningen lösgifven,
upphöre det för biträdet meddelade förordnande.

4 §•

Rättegångsbiträde, hvarom i denna lag sägs, njute skälig ersättning
af allmänna medel, efter ty rätten bestämmer. Beslut om
sådan ersättning gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga
kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan afgift genast tillhandahållas
biträdet. I slutliga utslaget pröfve rätten, huruvida
ersättningen skall till statsverket återgäldas, vare sig af allmän
åklagare eller af enskild part. Ej må åklagare eller målsägande
därtill förpliktas i annat fall, än då åtalet blifvit utan skäl anställdt,
ej heller den tilltalade, där han ej varder till ansvar i målet dömd.

Genom denna lag göres ej ändring i hvad som förordnats uti
12 § i lagen den 14 juni 1901 om hvad iakttagas skall i afseende
å införande af lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.

2:o) att, vid bifall till hvad af justitieombudsmannen blifvit
under l:o) hemställdt, Riksdagen måtte medgifva, att af det å andra
hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ersättning åt domare,

N:o 26.

Angående
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

vittnen och parter finge utgå den kostnad, som enligt den föreslagna
lagen kunde drabba statsverket.

Utskottet hemställde

l:o) att Riksdagen i anledning af justitieombudsmannens ifrågavarande
framställning måtte för sin del antaga följande

Lag angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott,
hvarå dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag följa

kan, hjälp i rättegången, och säger han sig--af rätten

meddelas.

2 §•

Vill häktad — — — — ej åtnöjas.

3 §•

Varder häktad — — — — förordnande.

4 §•

Rättegångsbiträde — —--i målet dömd.

Genom denna lag — — — rättegångsbalken:

och 2:o) att, vid bifall till hvad sålunda blifvit under l:o) hemställdt,
Riksdagen måtte medgifva, att af det å andra hufvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och
parter finge utgå den kostnad, som enligt den af utskottet föreslagna
lagen kunde drabba statsverket.

Efter föredragning till en början af utskottets under punkten l:o)
gjorda hemställan begärdes ordet af

Herr Hagström, hvilken anförde: Herr talman! Det lagförslag,
som här föreligger och hvilket är detsamma, som Kungl. Maj:t
framlade vid riksdagen 1904, innebär ett stort och viktigt steg
framåt mot förverkligandet af grundsatsen om allas likhet inför
lagen. Kärnpunkten uti detsamma är, att hvar och en häktad
person skall kunna, därest han så önskar, erhålla rättegångsbiträde,
förordnadt af Konungens befallningshafvande och i vissa fall af

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

rätten, samt att detta rättegångsbiträde skall åtnjuta ersättning af
allmänna medel.

Visserligen, medgifver vår rättegångsordning, att anklagad ma
få förskaffa sig allt det biträde i rättegången, som han kan önska.
Men då det gäller eu häktad person, är detta medgifvande af tämligen
illusorisk beskaffenhet. Ty anskaffandet af rättegångsbiträde försvåras
ju betydligt, icke blott af den belägenhet, hvari den häktade
befinner sig,* utan i vida högre grad af den omständigheten, att
han i vanliga fall är i saknad af medel till bekostande af sitt
rättegångsbiträde. Under det sålunda den bemedlade, därest han
råkat i konflikt med lagen, lätt kan skaffa sig rättslig hjälp, måste
den obemedlade i samma kasus reda sig utan sådan hjälp. Det är
gifvet att för den obemedlade måste därför risken vara vida större
att tilläfventyrs bli oskyldigt dömd eller få sitt brott hårdare bedömd!
än det möjligen kan hafva förtjänt. Jag säger icke att så blir förhållandet,
'' icke ens i de flesta fall, men risken därför föreligger
alltid.

Behof v et af en lag, sådan som den här föreliggande, framhölls
med styrka i statsrådsprotokollet den 31 december 1902 af dåvarande
statsrådet och chefen för justitiedepartementet äfvensom af justitieombudsmannen
i hans senaste ämbetsberättelse. Då deras anföranden
stå aftryckta i sammansatta stats- och lagutskottets här föreliggande
utlåtande, skall jag icke besvära kammaren med att åhöra ett upprepande
af desamma. Så mycket synes vara tydligt, att det bör
vara samhällets plikt att se till, att äfven den obemedlade, då han
blifvit beröfvad sin frihet, kan komma i tillfälle att erhålla den
rättsliga hjälp, hvaraf han möjligen kan vara i behof.

Då detta lagförslag förelåg vid riksdagen 1904 såsom kung!,
proposition, blef det i hufvudsak tillstyrkt af sammansatta statsoch
lagutskottet, dock med den begränsning, att rättegångsbiträde
på statens bekostnad icke borde lämnas åt en hvar häktad, utan
blott till sådana, som voro häktade för brott, hvarå straffarbete
efter lag kunde följa. Såsom skäl härtill anförde utskottet, att det
vore svårt att på förhand beräkna den ifrågavarande lagens inflytande
på rättsskipningen. Längre ned nämner utskottet dock ett
annat skäl, hvilket säkert torde hafva varit det hufvudsakligen
bestämmande. Det heter där:

»En dylik begränsning vore enligt utskottets åsikt påkallad
jämväl in- kostnadssynpunkt, särskild! då, såsom af chefen för justitiedepartementet
äfven anmärkts, någon tillförlitlig beräkning af den
kostnad, som genom lagförslagets genomförande skulle tillskyndas
statsverket, icke läte sig göra.»

Som bekant föll lagförslaget förra gången det förevar, på grund
af Första Kammarens afslag.

Hvad säger nu månne sammansatta stats- och lagutskottet i
år om det af justitieombudsmannen till Riksdagens förnyade pröfning
framställda lagförslag, hvilket, såsom redan nämnts, i allt väsentligt
är lika med Kungl. Maj:ts förslag år 1904? Jo, utskottet säger, att
förslaget innebär »en utveckling af den princip, som redan finnes i

Angående
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Forts.)

N.o 26.

Angående
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

gällande lag uttalad, nämligen att en hvar, som är för brott tilltalad,
ma för tillvaratagande och bevakande af sina intressen begagna
sig af rättegångsbiträde». Detta har emellertid, säger utskottet,
»faktiskt gestaltat sig så,° att i regel endast den tilltalade, som
äger medel att bekosta sådan rättslig hjälp, kommer i åtnjutande
af denna förmån, under det att den medellöse oftast är utestängd
därifrån», och utskottet tillägger vidare, att ifrågavarande lagförslag
uppställer fordan på statens mellankomst för att bereda äfven de
medellösa tilltalade, om de så önska, tillfälle till dylik rättshjälp,
men denna rättighet hade dock ansetts böra begränsas till de fall,
där behof vet af rättshjälp mest framträder, eller då den tilltalade
hålles häktad. Slutligen säger utskottet:

»Att den tanke, som sålunda ligger till grund för förslaget,
innebär något tilltalande, och att förslaget härutinnan är ett uttryck
för en riktig princip, torde icke kunna förnekas.

Utskottet bär därför funnit saken vara af den stora vikt och
betydelse, att densamma synts utskottet icke böra förfalla, utan
nu i någon män komma till lösning; och har utskottet härvid icke
kunnat undgå att taga hänsyn till den omständigheten, att justitieombudsmannen,
hvars verksamhet torde hafva förskalfat honom
särskild erfarenhet och insikt på detta område, funnit sig manad
att i kraft af sitt ämbete påkalla Riksdagens uppmärksamhet för
irågan. En lagstiftning af ofvan antydda art torde också utan
tvifvel hafva allmänna meningen för sig.» Så långt utskottet.

Efter detta uttalande, och sedan utskottet sålunda framhållit,
att förslaget vore uttryck för en riktig princip, hade man väl bort
kunna vänta, afl utskottet hade tillstyrkt det föreliggande lagförslaget
oxörändradt i hela dess utsträckning. >Så har dock ingalunda
varit iallet. Utskottet föreslår i § 1, icke att hvarje häktad skall
genom statens bemedling erhålla rättshjälp, icke ens så mycket, som
föreslogs 1904, eller att hvarje häktad, som vore tilltalad för brott,
hvarå straffarbete kunde följa, skulle erhålla denna rättshjälp, utan
endast, do värsta brottslingar, de som begått brott, hvarå dödsstraff
eller åtminstone straffarbete i 2 år eller däröfver kunde följa. Har
sålunda brottslingen gjort sig skyldig till ett mindre brott, så att
han icke kan ådöma* så mycket som 2 års straffarbete, så anser
utskottet, att rättegångsbiträde på samhällets bekostnad skall honom
förmenas. Mina herrar, jag vet icke, om Ni ansen, att det är logik
uti detta. Det finnes dock verkligen ett logiskt sammanhang mellan
utskottets motivering och det slut hvartill det kommit, om man.
såsom utskottet synes hafva gjort, betrakta!'' frågan hufvudsakligen
från kostnadens synpunkt och ej i första hand såsom en humanitär
It aga om hvad som är öfverensstämmande med billighet och rättvisa.
•Tåg vill ej heller neka till, att om detta förslag skulle blifva lag
och få den utsträckning, som justitieombudsmannen ifrågasatt, så
skulle onekligen kostnaderna ibland kunna bli rätt betydliga. Men
om man kan instämma med justitieombudsmannen, då han säger, att
det är uppenbart, »att behof vet af rättegångsbiträde är enahanda för
en häktad, antingen det brott hvarför han är ställd under tilltal är

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars. 5ö

belagdt med straffarbete eller blott fängelse», om man i likhet med
utskottet finner justitieombudsmannens förslag vara uttrycket för en
riktig princip, sa bör man icke luta kostnaderna afskräcka. Jag
tror, att den kostnad, som skulle kunna bli en följd af att förslaget
antoges såsom lag i hela dess utsträckning, icke skulle vara så svår
eller omöjlig för vårt land att bära. Visserligen hyser jag icke
några förhoppningar att gent emot ett enigt sammansatt stats- och
lagutskott kunna få eu ändring i förevarande lagförslag till stånd,
men, då jag emellertid anser, att utskottets förslag är en halfmesyr,
som. därest det blifver lag, skulle för lång tid framåt utgöra ett
hinder för den fullständiga och den enda riktiga lösningen af frågan,
skall jag tillåta mig att yrka afsteg på § 1 i utskottets förslag och
bifall till samma paragraf i det af justitieombudsmannen framställda
förslaget.

Herr Ericsson i Ahlberga instämde häruti.

Herr Larsson i Lund: Jag har begärt ordet för alt uttrycka
min förvåning öfver att anträffa ett enhälligt utskott^ i detta föi -slag. som innefattar ett högst väsentligt steg tillbaka från den ståndpunkt
kammaren intog för "2 är sedan. Dessutom är själfva formuleringen
af § 1 i förslaget, sadant det gjorts af utskottet, i hög
grad sväfvande och otillfredsställande. Utskottet vill tillerkänna
den, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hval a dödsstraff
eller straffarbete, dock ej under 2 år, kan följa, rättighet att påkalla
hjälp vid rättegången. Hvad menar utskottet med detta? Jag tror
mis veta, att utskottet tolkar detta sa, att, därest straffarbete i 2
är eller däröfver ingår i straffskalan, sa skulle den häktade kunna
påkalla rättshjälp. Men jag vet också, att detta uttryck, som ju är
hämtadt från promulgationslagen till strafflagen kan tolkas och af
många jurister tolkats så, att straffarbete i 2 ar skall vara minimum
i den straffskala, som kommer att tillämpas. Då förslaget ju åsyftar,
att den häktade skall kunna vända sig till Konungens befallningshafvande
för att kunna få hjälp i rättegången, skall man då verkligen
förutsätta, att Konungens befallningshafvande skall företaga ett
slags preliminär pröfning för att afgöra, huruvida den häktade^ är
misstänkt för ett sådant brott, att han kan göra anspråk på bistånd
i rättegången eller icke. ...

Att utskottet kan komma till detta resultat, det är ju i det
hela ganska naturligt, då man öfvergifven den enda råtta och enkla
principen, att den, som staten beröfvar tillfälle att själf skaffa sig
nödigt biträde i rättegången, bör vara berättigad att påkalla af
staten anordnad rättshjälp, sålunda att hvar och en häktad bör vara
berättigad att påkalla dylik hjälp. Jag skulle därför gärna vilja
instämma i den förste talarens yrkande, om jag trodde, att det skulle
kunna leda till någonting. Men jag betviflar, att ett yrkande här i
kammaren på bifall till justitieombudsmannens framställning kan
upptagas till pröfning, då icke någon ledamot af utskottet accepterat
justitieombudsmannens förslag. Då jag således icke är öfvertygad

Angående
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Forts.)

N:o 26.

Angående
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

om, att justitieombudsmannens förslag bär ens kan komma under
omröstning, finner jag mig däraf förhindrad att biträda den föregående
talarens yrkande. Ett afslag återigen skulle vara ganska
betänkligt. Ty genom detta utskottets förslag är dock den princip
införd i var lagstiftning, att häktad skall äga rätt att påkalla af
staten anordnad rättshjälp. Och blott att få denna princip erkänd
jas dock vara ett ganska viktigt steg. Därför, huru otillfredsställd
jag än är med utskottets förslag och motivering, vill jag dock
icke yrka afslag. Ty jag tror icke såsom den föregående talaren,
att ett bifall till utskottets hemställan skall för långliga tider undanskjuta
uppnåendet af det mål, hvartill man vill sträfva och som af
justitieombudsmannen uppställts, utan jag tror, att, om man antager
utskottets förslag,, skall man ha lätt att sedan utsträcka denna rätt
att påkalla rättshjälp till hvarje häktad.

Jag begärde ordet egentligen endast därför, att jag icke villo
att Andra Kammaren i år skulle, taga ett så stort steg tillbaka frän
sm ståndpunkt 1904, utan att i kammaren höjdes någon röst mot
en sådan tillbakagång.

Herr /etterstrand: Inom Andra Kammaren har sedan länge
„n önskan uttalats, att man skulle ställa det så, att häktad finge
rättshjälp genom statens försorg. Beträffande denna fråga har mellan
kamrarne hittills råd.t alldeles bestämdt olika meningar, och på grund
däraf föll frågan vid 1904 års riksdag. Ku har den åter kommit
till behandling, inom utskottet i samma skick som år 1904. Vi belurmo
oss då inom utskottet i den situation, att somliga yrkade rent
afslag, andra bifall till förslaget; och resultatet blef då alldeles gifvet.
När man nu denna gång från förstakammarledamöterna inom utskottet
röna större tillmötesgående, och man såg, att en utväg fanns
att fa en viss lösning på frågan, hafva vi andrakammarledamöter
mom utskottet, tagit i mycket allvarligt öfvervägande, huruvida vi
skulle tillbakavisa ett sådant anbud. Vi hafva ansett oss icke kunna
det. Och ehuru jag för min personliga del hyser samma uppfattning
j,°ln ( .e föregående talame, var jag likväl med alla utskottsledamöter
tran Andra Kammaren ense därom, att, när förstakammarledamöterna
inom utskottet velat gå oss så mycket tillmötes, som här var fallet,
kunde vr icke underlåta att acceptera deras anbud. Resultatet har
också blifvit, att Första Kammaren antagit det föreliggande förslaget,
Bör Andra Kammaren detsamma, ha vi kommit ett långt stycke på
väg- till lösningen af denna fråga i den riktning, Andra Kammaren
önskar. Ty steget är mycket stort. Den inskränkning, som här

föreslås, är ingalunda så stor, som det vid första påseendet kan

föieialla. Det gäller nämligen, huru man tolkar denna bestämmelse

i s 1 åt lagförslaget--— »häktad såsom misstänkt för brott, hvarå

dödsstraff eller straffarbete, dock ej under 2 år, efter lagföljakan. . .»
~~ T Ja§ ska11. vara den lörsta att medgifva, att detta uttryckssätt
icke är lyckligt. Men vi ha användt det just därför, att samma
uttryckssätt återfinnes i promulgationslagen till strafflagen § 19

mom. 5, och som det där tolkas, är det på det liberala sätt, att

Lördagen den 10 Mars.

N:o 26.

därunder i allmänhet anses komma de fall, där straffarbete i 2 år
ingår i latituden. Och om man tolkar det så, då täcker det de allra
flesta af förekommande fall. För att emellertid leda det uärhän, att
lagtolkningen måtte gå i den riktningen och så att säga binda fast
den i detta fall, hafva vi äfven i motiveringen uttalat, att rätten
för tilltalad att eiiiålla rättegångsbiträde bör begränsas till dem,
som hållas häktade såsom misstänkta för brott, hvarå kan följa
dödsstraff eller straffarbete, dock ej under 2 år, eller sålunda uttalat
oss för en begränsning till de fall, då häktningsåtgärden är i lag
ovillkorligen föreskrifven. Vi ha sålunda sammanbundit dessa bägge
lagrum med hvarandra i den förhoppningen, att lagtolkningen skulle
komma att ske på samma sätt i båda fallen. Och sker det så,
hvarom jag för min del är öfvertygad, då ha vi tagit ett mycket
stort steg på denna väg mot målet. Att underlåta att taga ett
sådant steg tror jag vore ytterligt oklokt.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Häruti instämde herrar Eriksson i Elgered, Eriksson i Bäck
och Lundblad.

Herr Martin: Det kan val synas, som om de, som hysa ett
lefvande intresse för den fråga, som här föreligger, skulle vara
sammansatta stats- och lagutskottet odeladt tacksamma för det förslag,
som utskottet framlagt, emedan det ju innebär ett erkännande
af en länge omstridd och bestridd princip på lagstiftningens område,
nämligen principen om rätt för obemedlad brottsling, som hålles
häktad, att erhålla rättshjälp på allmän bekostnad. Men jag tror
också, att, om man erkänner detta, kan man icke underlåta att anse,
att det sätt, hvarpå sammansatta utskottet löst denna fråga, icke
kan på något vis vara tillfredsställande. Det har påpekats, att en
väsentlig inskränkning blifvit gjord i justitieombudsmannens framställning.
Och jag kan icke för min del dela den mening, som herr
vice ordföranden i sammansatta utskottet har uttalat, nämligen att
det här använda, från promulgationslagen till strafflagen hämtade
uttryck kan få den vidsträckta tolkning i tillämpningen, som han
förutsatte. Det synes mig alldeles gifvet, att med det uttryckssätt,
som lagen använder och som är fullkomligt lika med promulgationslagens
föreskrifter om ovillkorlig häktning, där det heter, att den,
som är tilltalad för brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete, dock
ej under 2 år, efter lag följa kan» etc., lagen afser de s. k. gröfre
brottmålen, vid hvilkas bestraffning icke ingår eller är afsedd någon
lägre strafflatitud än straffarbete i 2 år. För denna min åsikt har
jag, enligt hvad jag har mig bekant, hemul i den uppfattning, som
delas af de flesta, äfven vetenskapligt bildade, jurister. Och jag
tror icke, att man utan en mycket hårdragen tolkning af bestämmelsen
kan komma till en annan uppfattning. Om så är förhållandet,
blir denna förmån att erhålla af staten anordnad rättshjälp inskränkt
till ett ringa antal förbrytelser. Den kommer nämligen att omfatta

Angående
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Forts.)

N:o 26.

Angående
rättegångsbiträde
åt
häktad.
(Forts.'')

Lördagen den 10 Mars.

hufvudsakligen endast majestätsbrott, några mycket svåra förfalskningsbrott.
de allra värsta slagen af frihetsbrott, slafhandel och
handel med negrer, af menedsbrotten, sådana som begåtts mot bättre
vetande, af sedlighetsbrotten, de gröfsta och mest sällan förekommande,
och slutligen mord och dråp. Däremot undantagas från denna lagstiftning
i allmänhet tjufnadsbrotten, äfven i deras gröfsta former,
bedrägeribrotten och de flesta andra brott, hvarför personer i allmänhet
hållas häktade.

Med denna åsikt måste jag anse, att, äfven om genom detta
utskottets utlåtande gifves ett vackert erkännande åt en omstridd
princip, är dock denna lagstiftning i praktiken af föga betydelse.

En annan synpunkt har äfven från sakförarehåll framhållits och
det med mycket eftertryck, nämligen att lagen icke innehåller den
allra ringaste befogenhet för den häktade personen att själ! få öfva
något som helst inflytande på valet af sin sakförare. Det heter i
lagförslaget, att när han anmäler sig hos Konungens befallningshafvande
för erhållande af rättegångsbiträde, skall Konungens befallningshafvande
utse sådant, och när han anmäler det hos rätten,
skall rätten utse sakförare, flan har därvid icke någon som helst
förslagsrätt. Han blir icke hörd rörande den, som skall utses till
hans sakförare. Då man som jag har den bestämda uppfattningen,
att det för utförande af svarstalan i brottmål kräfves stort förtroende
mellan den tilltalade och hans sakförare, att det kräfves, så att
säga, en viss samhörighet dem emellan, tror jag, att det sätt att
lösa denna fråga, som nu föreslagits, endast kommer att föranleda,
att de rent juridiskt formella spörsmålen blifva af försvarsadvokaten
framdragna för rätten, men att den moraliska sidan af saken, det
som framför allt är af betydelse för ett rätt bedömande af den tilltalades
brott, icke kommer till sin rätt.

Det kunde göras flere anmärkningar mot det föreliggande förslaget.
Men då jag icke har mod att yrka afslag på en reform,
som i alla fall går i rätt riktning, har jag velat inskränka mig till
detta korta anförande. Jag tror, för att återkomma till hvad jag
nyss sade, att på den väg, som deri sociala utvecklingen nu går,
och då man vet, att i de större städerna bilda sig frivilliga sammanslutningar
för beredande af rättshjälp åt de obemedlade, en lösning
af frågan utan alltför stora kostnader verkligen skulle kunna åstadkommas.

Emellertid vill jag på anförda grunder icke göra något annat
yrkande än om bifall till det föreliggande förslaget.

Ofverläggningen förklarades härmed afslutad. Efter det herr
talmannen gifvit proposition å de därunder gjorda yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkten 2:o).

Utskottets hemställan bifölls.

Lördagen den 10 Mars.

N:o 26.

§ 11-

Efter föredragning häruppå af sammansatta stats- och lagutskottets
utlåtande n:o 3, i anledning af väckt motion angående
utredning i fråga om jordregister för städerna och med dem jämförliga
orter m. m., lämnades på begäran ordet till

Herr von Gei jer, som yttrade: Herr talman! Jag skall be att
få säga några ord, icke så mycket till försvar för den af mig och
mina medmotionärer väckta motionen som fast mera till förklaring
af densamma.

Vidare har jag ett annat syfte med att härvidlag säga några
ord. Jag har nämligen ansett mig på ganska goda grunder våga
hysa en bestämd förhoppning att den mening, vi ville uttrycka, skall,
ehuru sammansatta stats- och lagutskottet enhälligt afstyrkt densamma
och således ett bifall till utskottets hemställan blir Riksdagens
beslut, likväl nå fram till den ort, dit vi velat adressera vår
motion.

Inskrifningsväsendet rörande fastigheter skötes ju, som bekant,
hos oss, i likhet med hvad förhållandet är i andra länder, af domstolarne.
De rättsurkunder, som där föras, äro af tveggehanda art
dels protokoll dels också de s. k. fastighetsböckerna. Dessa senare
äro en sorts register öfver hvad som förekommit i protokollet. Dessa
fastighetsböcker föras på olika sätt i stad och på land. I städerna
är, som bekant, tomten enhet, och för hvarje tomt upplägges ett
specialiseradt upplägg.

Fastigheten såsom sådan beskrifves, kartlägges in. m. — individualiseras
med ett ord rätt noga. Styckas en sådan tomt, uppläggas
nya upplägg för tillkomna delar. Så är emellertid icke förhållandet
på landet med fastighetsböckerna. Där är enheten i regel
hemmanen, undantagsvis lägenheten eller skattelagd så kallad härlighet
exempelvis fiske eller dylikt. Men om ett hemman undergår
någon förändring, vare sig genom ägostyckning eller annorledes, upplägges
icke ett nytt upplägg, utan man endast skrifver in efter
hand de förändringar, som inträffat. Det är uppenbart, att till följd
häraf uppläggen skola bli oformligt stora och omöjliga att få en
öfverblick öfver. Jag vill såsom exempel nämna, att i en domsaga
i Värmland finnes ett upplägg, på hvilket äro gjorda 700 inskrifningar.
Låt vara, att detta är ett undantag, men det är klart, att
under alla förhållanden sådana böcker skola vara mycket oformliga
och svåra att handtera. De infördes genom författningar af år 1875,
och inneburo då en mycket god reform i och för sig. Men förhållandena
hafva förändrats under tiden, och någon ytterligare reform
torde nu vara af behofvet påkallad*

Vidare är något annat att märka visavis dessa fastighetsböcker,
och det är, att man icke torts tillägga dem hvad vi på vårt juristspråk
kalla »vitsord». En domare får icke utfärda bevis efter
fastighetsböckerna, utan detta skall ske efter protokollet. Visser -

Angående
jordregister
för städer

m. m.

af:o 26.

Angående
jordregister
för städer
in. m.

(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

ligen användas i praktiken uteslutande fastighetsböckerna, men finnes
ett fel i fastiglietsboken, och återfinnes detta i det bevis, som utfärdas,
sa är domaren ansvarig därför. Han har icke rätt att åberopa,
att det är fel i fastiglietsboken, tillkommet utan hans förvållande.
Alla dessa omständigheter har lagberedningen, som för
närvarande är sysselsatt med jordabalken, tagit i betraktande och
funnit det synnerligen lämpligt, att en radikal reform på detta område
vidtages. Under fjolåret föredrog lagberedningen för de personer
i Riksdagen, It vil ka innehafva ordinarie domarebefattning, konturerna
af detta förslag. Ännu lian kommittén icke kommit fram till något
positivt stadgande, utan ligger frågan ännu i preliminärt stadium.
Men jag skall icke fördjupa mig häri, utan endast såga, att förslaget
åsyftar att gå i den riktningen att gifva vitsord åt fastighetsböckerna,
icke åt protokollet, hvilket endast skulle föras i särskilda fall, nämligen
då ansökan afslås.

En gifven följd häraf skulle bli, att fastighetsbokssystemet måste
helt och hållet omändras. Man måste för hvarje fastighet få ett
bestämdt individualiseradt upplägg. Ett sådant, som jag nämnde,
på 700 inskrifningar skulle vara omöjligt. Under behandlingen häraf
korn lagberedningen till insikt om, att det vore omöjligt att få en
sådan individualisering af fastigheterna på landet, med mindre man
ändrade jordeboken såsom sådan. Jordenoken har ju varit hos oss
en sorts blandning af skattelängd och fastighetsregister. Men ett
verkligt fastighetsregister i modern bemärkelse, som innehåller förteckning
och beskrifning på alla fastigheter i riket, har det icke
varit. . Detta sammanhänger som bekant med grundskatterna. Med
anledning häraf skref lagberedningen till Kungl. Maj:t och begärde,
att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en kommitté, som i sin ordning skulle
undersöka, om icke dess förslag till ny jordebok kunde genomföras.
Därvidlag nämndes icke något om städerna. Skälet därtill torde ha
varit, att lagberedningen gått ut från den uppfattningen, att man
skulle kunna, i analogi med hvad redan ägde rum i städerna, upplägga
sådana nya fastighetsbocker, som jag nämnde, d. v. s. sådana,
som skulle kunna tillerkännas vitsord. Med denna begränsning i
uppdraget fullgjorde denna kommitté sitt åliggande, och har numera
allämnat sitt förslag, hvilket äfven blifvit utdeladt i kammaren. Men
förslaget har, som bokant, fått den begränsning, att städerna icke
kommo med. Det är denna sista omständighet, som vi velat framhålla
i vår motion. Yi hade ingen annan kanal att f''å vår mening
fram till regeringen än att låta den gå genom Riksdagen.

Såsom jag nämnde, torde lagberedningen hafva ansett, att städernas
fastighetsförhållanden vore så ordnade, att de nya fastighetsböckerna
utan vidare kunde uppläggas. Yi hafva emellertid kännedom
om, att så icke är förhållandet, åtminstone icke på alla platser.
Detta har föranledt vår önskan, att innan Kungl. Maj: t framlägger
ott förslag, så radikalt, som jag nämnde, Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om, att en undersökning äfven angående fastighetsförhållandena
i städerna äger rum. Själf torde jag på detta område kunna säga,
att jag kan visa fram det mest eklatanta bevis på nödvändigheten

Lördagen den 10 Mars.

Öl

N:o 26.

af en dylik undersökning. Trelleborgs stad skall, med sig förena
Trelleborgs landsförsamling, och denna förening skall äga rum under
närmaste framtiden. De kamerala förhållandena inom landsförsamlingen
förete ett fullständigt kaos. Det område, som det gäller,
belöper sig till cirka 1,800 tunnland, men detta område är styckadt
i icke mindre 14- å 15- hundra små parceller. Där finnes ingen möjlighet
att få laga skifte. De kamerala förhållandena passa icke in på
skiftesstadgan, och Kung! Maj:t har i två fall sagt, att något
vitsord till laga skifte icke kan äga rum. Sedan har församlingen
begärt, att eu ny jordebok skulle uppläggas, emedan den, som finnes,
ingen motsvarighet har på marken. Detta förslag har dock af skäl,
som icke höra hit. icke kunnat realiseras. Skulle nu ett sådant
förslag, som lagberedningen har å bane, läggas fram. utan att därvidlag
någon som helst utredning åstadkommes äfven hvad städerna
angår, skulle detta förslag vara helt enkelt omöjligt. Låt vara att
de förhållanden, jag berörde i Trelleborgs landsförsamling, äro i viss
man ett undantag, och att de flesta stadssamhällens fastighetsväsen
är så pass ordnadt, att det icke skulle vålla allt för stort besvär
att upplägga böckerna i enlighet med förslaget, är det dock många
platser, bland andra Helsingborg, där fastighetsförhållandena äro mycket
krångliga. Oafsedt detta äro i allmänhet de områden, som icke ligga
inom det planlagda området, i ganska otillfredsställande skick härutinnan.
Beskrifning finnes i regel icke, utan allt efter som ett område
lagfares, föres det in i fastighetsböckerna. Det är som sagdt vetskapen
om dessa förhållanden, som gjort att vi velat bringa fram till vederbörandes
kännedom nödvändigheten att, innan förslaget framlägges,
åstadkomma en utredning om jordeboksförhållandena jämväl i städerna.

Som jag nämnde i början af mitt anförande, våga vi motionärer
hoppas, att, ehuru Riksdagen kommer att bifalla sammansatta utskottets
afstyrkande hemställan, syftet likväl skall nå fram till vederbörande,
och jag finner ett stöd härför i den motivering, som utskottet
gifvit sin hemställan. Utskottet skrifver på sid. 4: »Då
emellertid, efter hvad det vill synas, lagberedningen på sitt program
upptagit frågan om förändradt fastighetsboksystem, samt förslag till
lösningen af denna fråga icke lärer väntas komma att afse endast
landsbygden utan jämväl stadssamhällen, torde det också kunna förutsättas,
att Kungl. Maj:t, utan framställning från Riksdagen, låter
verkställa de utredningar och förberedande undersökningar, som för
frågans lösning jämväl beträffande städerna kunna erfordras.» I
dessa ord ligger ju en bestämd uppmaning. Och i det jag nu ber
att få understryka dessa ord och uttalar en bestämd förhoppning,
att Kungl. Maj:t, när frågan en gång behandlas och kommer åter
till Riksdagen, skall hafva tagit hänsyn till dessa Riksdagens ord, ber
jag, herr talman, att få tillkännagifva, att jag icke har något särskild!
yrkande att göra.

Herr Söderbergh i Karlshamn instämde häruti.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

Angående
jordregister
för städer
m. m.
(Forts.)

N:o 26.

Om upphäfvande
af
familj c fideikommiss.

Lördagen den 10 Mars.

§ 12.

Härefter föredrogos hvart för sig och blefvo af kammaren godkända bevillningsutskottets

betänkanden:

n:o 4, i anledning af väckt motion om tullfrihet för zinkstänger;
och

n:o 5, i anledning af väckt motion om tullfrihet för halm- och
bastflätor m. m.; samt

sammansatta banko- och lagutskottets utlåtande n:o 1, i anledning
af väckt motion om ändrad lydelse af 27 § i lagen angående
solidariska bankbolag den 18 september 1903 och 23 § i lagen angående
bankaktiebolag af samma dag.

§ 13.

Slutligen förelåg till afgörande lagutskottets utlåtande n:o 20,
i anledning af väckt motion om upphäfvande af familjefideikommissstiftelser
i fast egendom.

Lagutskottet hade till förberedande behandling fått emottaga en
inom Andra Kammaren af herr 77. A. Segerdahl väckt motion, n:o
84, hvari föreslagits, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lag, hvarigenom de i riket bestående familjefideikommisstiftelser
i fast egendom på landet och i stad upphäfdes,
äfvensom förslag till sådana lagbestämmelser, som för ordnande af
rättsförhållandena vid siste innehafvarens död kunde erfordras.

Utskottet hemställde, att Riksdagen ville, i anledning af förevarande
motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t, efter verkställd utredning rörande de i riket bestående familjefideikommisstiftelser
i fast egendom, täcktes taga under öfvervägande,
huruvida och på hvilka villkor gällande bestämmelser om dylika
stiftelser kunde upphäfvas, samt för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill den verkställda utredningen kunde föranleda.

Reservationer hade emellertid afgifvits af:

herr C. A. Sjöcrona, som hemställde, att Riksdagen måtte finna
förevarande framställning icke till någon åtgärd föranleda; samt

herrar S. A. A. Lindman och A. F. O. Cederberg, hvilka instämt
med herr Sjöcrona.

Utskottets hemställan föredrogs, hvarefter

Friherre Hermelin yttrade: Herr talman, mina herrar! Jag är
genast villig att medgifva, det fideikommissinstitutionen liksom allt
annat mänskligt är behäftad med brister och ofullkomligheter. Men

Lördagen den 10 Mars. 63

jag har icke i detta sakförhållande funnit tillräcklig anledning att
instämma med eller omfatta tankegången i de talrika motioner om
lideikommisstiftelsernas upphäfvande, hvilka under de senaste åren
gång på gång dykt upp ur motionsfloden. Jag skall nu be att i
största möjliga korthet få angifva några skäl för detta mitt uttalande.

Af Konungens befallningshafvandes femårsberättelser för åren
1896—1900 framgår, att de jordbruksfastigheter å landet, hvilka
äga fideikommissnatur, utgjorde 3,060 mantal, hvilket gör 4,6 procent
af hela mantalet för riket och 4,2 procent af sammanlagda taxeringsvärdena
å alla landets jordbruksfastigheter. Efter att hafva påpekat
detta säger motionären —• och utskottet instämmer ju med honom —
följande: »Det är sålunda en icke ringa del af Sveriges jord, som
genom fideikommissinrättningen är bunden och undantagen från det
fria utbytet.» Man hade väl här väntat sig en helt annan slutsats
dragen af den gjorda premissen. Man hade väntat att få höra att
det således vore endast en mycket ringa del af Sveriges jordbruksfastigheter,
som ägde fideikommissnatur o. s. v. Ty att fyra hundradelar
utgör en mycket ringa del mot nittiosex hundradelar, det torde
väl vara odisputabelt, så vidt eljest icke mina matematiska reminiscenser
och instinkter förts in på alltför krångliga afväga!’.

Motionären och hundrade med honom och före honom hafva
framhållit, att det allmänna rättsmedvetandet skulle känna sig kränkt
af fideikommissinstitutionen och dess bibehållande. Ett sådant påstående
tarfva!’ emellertid bevis. För min del är jag tvärtom af
den bestämda öfvertygelsen, att det allmänna rättsmedvetandet tager
denna institution med absolut lugn, trots alla de försök, hvilka med
motioner, sådana som den nu föreliggande, gjorts för att söka pigga
upp detsamma, och tron mig, mina herrar, då jag påstår att, om
det allmänna rättsmedvetandet aldrig blifver utsatt för hårdare
knuffar än det får genom denna institution och dess fortsatta tillvaro,
så är det allmänna rättsmedvetandet sannerligen att gratulera. Och
hvarför skulle detta reagera just emot denna institution? Hvarför
skulle icke det allmänna rättsmedvetandet med bra mycket mera
skäl reagera mot ett sådant institut i vår lagstiftning, som t. ex.
rätten för innehafvare!! af en förmögenhet att, oaktadt bröstarfvingar
efterlefva, förfoga öfver ända till hälften däraf, så att lian kan
gifva ett af sina barn ända till hälften af sin egendom och låta de
andra sju dela den andra hälften? Skulle icke detta uppröra det
allmänna rättsmedvetandet lika mycket, för att nu icke tala om
olikheten i giftorätt beträffande ärfd eller före äktenskapet förvärfvad
fastighet på landet?

Nej, det gäller här någonting annat, något som också blifvit af
den ärade motionären påpekadt och hvarigenom han till mycket stor
del slår, som man säger, hufvudet på spiken. Härmed vill jag alls
icke gifva den ärade motionären något som helst personligt sidohugg,
utan jag vill tvärtom i detta fall göra gemensam sak med honom,
då jag nu hänsyfta!’ på en egendomlighet i tidsandan — men tillskillnad
från motionären anser jag icke, att denna egendomlighet i

N:o 26.

Om upphäfvande
af
familje fideikommiss.

(Forts.)

N:o 26.

Om upphäfvande
af
familj efiäeikommiss.

(Forts.)

Lördagen den 10 Mars.

tidsandan bör genom lagstiftningsåtgärder premieras — och det är
den tendens till missnöje, den anstöt som väckes genom tvånget att
beträffande något, som man ser framför sig. nödgas säga: Tiar är
något som för mig är oåtkomligt, något som jag icke kan köpa för
pengar.

Om man nu, mina herrar, erinrar sig, att taxeringsvärdet af
landets fideikommissfastigheter år 1882 gick till 84 miljoner kronor,
men redan år 1890 var höjdt med omkring 20 miljoner kronor till
104 miljoner kronor, och år 1895 både stigit till omkring 110
miljoner kronor, d. v. s. 26 miljoner kronors förhöjning på 13 år.
och om man vidare erinrar sig den bokstafligen oerhörda och orimliga
arfsskatt, som lagts på jordegendom med fideikommissnatnr och
slutligen att lagen af den 27 april 1810 förbjuder stiftandet af nya
fideikommiss samt tillstädj er upptagandet mot inteckning af lån i
fideikommissegendomar, så torde denna institution med dess starkt
privata karaktär få anses hafva blifvit därmed i alldeles tillräckligt
hög grad föremål för myndigheternas och statsmakternas omsorg.
Att nu icke 1810 års män gingo längre än till ett förbud mot
stiftandet af nya fideikommiss, för detta har man helt säkert att
tacka deras uppfattning, att man icke borde alltför obesväradt handskas
med alltjämt respekterade åskådningar och rättsgrunder.

Jag skall nu be att få fästa herrarnas synnerliga uppmärksamhet
på det sakförhållandet att nästan alltid, när uti främmande länder
fideikommissinstitutionen blifvit upphäfd, detta har skett efter eu
revolution eller efter politiskt upprörda tider. Så i Preussen år
1850, två år efter 1848 års oroligheter, ehuru där, så snart man
hunnit något lugna sig, eller redan år 1852, förbudet mot fideikommissers
stiftande återtogs, med den påföljd att i det landet två
femtedelar af alla fideikommissen äro stiftade efter nämnda år 1852.
Så ock i Nederländerna år 1833, så i Italien 1865: i båda dessa
länder har det, som jag säger, varit efter en revolution eller under
politiskt upprörda tider, som man riktat sin uppmärksamhet på
ifrågavarande förhållanden. Men då vi nu, mig veterligen, icke på
sista tiden haft någon revolution här i landet, och det med fog har
påståtts, att det svenska folket är ett trögt folk, fullt af hetsigheter,
så anser jag, att man i detta fall bör låta trögheten, det vill här
säga besinningsfullheten, råda och icke förhasta sig genom fastslående
af ett prejudikat, som i en framtid kanske visar sig icke vara fullt
så oskuldsfullt som man nu vill förespegla oss.

Utskottet — om jag minnes rätt, eller kanske var det motionären
— påpekar nu såsom ett skäl för denna institutions upphäfvande
den fördel som skulle ligga däri, att därigenom underlättas
åtkomsten af jord för bildande af hem på egen grund. Ja, ingen
kan mer än jag vara intresserad för egna hems- och småbrukarfrågan,
eller med större otålighet än jag vänta på dess alltmer omfattande
utveckling. Men nog är i alla fall, i detta sammanhang,
ett framhållande af nyssnämnda skäl val starkt. Med frångående
af en under århundraden öfverallt i hela den civiliserade världen
följd civilrättslig praxis att icke låta en lag hafva retroaktiv verkan

N:o 26,

Lördagen den 10 Mars.

fordrar man, att fideikommissinstitutionen skall med makt upphäfva*, .

för att, som det heter, underlätta småbrukens uppkomst oen utveck- f(lmiljefidei_
ling. Ligger det då icke närmare tillhands att, i den man man för mmiss.
småbrukarväsendets upphjälpande behöfver tillgång till mera jord än (Forls.)
som kan tillhandahållas genom det enskilda initiativet, fordra, det
staten, denna kolossalt stora jordinnehafvare, med fastigheter taxerade
till ett värde af 140 miljoner kronor, skall för detta ändamål gå
tillhanda med anskaffande af jord, som på allt lättare och förmånligare
villkor kan få klyfvas, styckas och säljas till dem, som däraf
äro i behof. Jag vill i detta sammanhang påminna om den oerhörda
massa af större eller mindre landtegendomar, som ständigt nu för
tiden salubjudas. Här är icke fråga om att söka finna jord som
kan få köpas, utan i stället att finna tillräckligt många köpare för
den jord som är till salu. Oerhörda massor af större eller mindre
landtegendomar salubjudas, af godsägare, hvilka icke kunna få debet
och kredit att gå i hop eller hvilka tröttnat på jordbrukarens yrke
och längta in till städernas lugn, och af hemmansägare, hvilka
önska flytta in till närmaste stad eller stationssamhälle i ny egenskap
af agenter eller trävaruhandlande, med hvilka nya lifsuppgifter
följer den åtrådda titeln af grosshandlare. r

Nu vill man upphäfva fideikommissinstitutionen, och då uppstår
frågan hvilka som skola få sig emellan dela dess tillgångar. Man
skulle väl vara berättigad tro att, om fldeikommissen upphäfvas och
donatorernas testamenten förklaras_ogiltiga, fideikommisstillgångarna
skulle fördelas emellan testator* nu lefvande arfvingar efter lag, i
den mån dessa kunna uppsökas och finnas. Men nu föreslår man i
stället, att dessa fideikommissegendomar skola fördelas mellan den
siste innehafvarens arfvingar, hvilket ju blir det rena absoluta godtycket,
ty den senaste innehafvarens arfvingar behöfva ju alls icke
vara identiska med testaters arfvingar. Man kunde dåf med lika fog
föreslå, att dessa fideikommiss skulle indragas till statsverket eller
skänkas till något välgörande ändamål; detta vore icke mera godtyckligt.
Ty fideikommissen äro icke -- något som ofta förbises
någon innehafvarens tillhörighet eller hans kvarlätenskap, när han
dör. utan ett fideikommiss utgör ett slags stiftelse, eu fond som
användes till familjens eller släktens båtnad. Häraf framgår också
lialtlösheten af den invändningen, att de yngre barnen till en fideikommisshafvare
skulle kunna med fog klaga öfver att de icke fa
någon del af fideikommissegendomen. De klaga i regeln aldrig, och
kunna heller icke med fog klaga, tv de hafva icke ett ögonblick
tänkt sig fideikommissegendomen såsom faderns eller ens familjens
tillhörighet, och de säga sig själfva: hade icke fideikommisset funnits
till, sfi hade vi kanske icke heller fått de fördelar af uppfostran
eller på annat sätt, hvilka vi nu åtnjutit.

Säkert är också, mina herrar, att, om fideikommissegendomarna
förlora sin fideikommissnatur, det alls icke blir småbrukare och
dylika personer, som få godt af en sådan förändring, utan det blir
i stället kapitalisterna som få fördel däraf; i många fall blir det

Andra Kammarens Prof. 1906. N.o 26.

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars,

Om upp- kanske skogssköflare, som få hand om egendomen och vansköta

hafvande aj fjensamma

Jamiljefiaei- « 0 . , , , ...

kommiss. Man fragar sig, hvad har väl egentligen strängt och objektivt taget,

(Forts.) hvad har val egentligen staten och Riksdagen att skaffa med denna
privatinstitution, sa länge dess befintlighet icke är till förfång för
någon, allra minst för det allmänna? Främmande kunna icke hafva
skada däraf, och de yngre barnen till fideikommissinnehafvarne klaga,
såsom jag påpekat, icke, och med den utveckling, som lifränta- och
lifförsäkringsverksamheten numera tagit, kan fideikommissinnehafvaren
med lätthet i man af tillgångar sörja äfven för de yngre barnen.
Dessa fideikommissegendomar, stiftade på sin tid under framsynt
välmening och i full öfverensstämmelse med den tidens lagar, borde
väl _ åtminstone beredas den hedern att få själfdö, äfven om, såsom
motionären med en nästan hörbar suck i motionen påpekat, de komma
att do mycket långsamt, ett sakförhållande, som jag för min del
anser vara ett mycket kraftigt vittnesbörd om såväl fideikommissinstitutionens
som dess innehafvares vederhäftighet.

Man gör, mine herrar, den reflexionen: är allt så väl beställdt
i alla vårt statslifs detaljer, är det så väl sörjdt för handels- och
sjöfartsnäringarne, äro alla de stora och djupgående samhällsreformer,
som föreligga för oss, så väl förberedda och våra intressen gent
emot främmande länder tillvaratagna, såsom vår rättighet och skyldighet
är att tillvarataga dem intill yttersta skärfven, ja, är allt detta
val beställdt, då, men icke förr, kan det vara tid för lagstiftarne i
riksförsamlingen att ga in på en sådan fråga som denna, hvilken
dock, sedd ur det allmännas och särskild! från statsmakternas synvinkel,
maste betecknas såsom en privat fråga af mycket anspråkslösa
dimensioner.

Vi med mera konservativ anläggning få ofta anvisningar på
lågland och rad att taga efter engelska förhållanden såsom varande
synnerligen välgörande för oss. Det är mycket bra, men jag skall
be att få kvittera anvisningen med en vördsam erinran, att England
par preference respekterar gamla åskådningar och gamla tiders arf
i institutioner och seder och respekterar dem icke blott så länge
de äro möjliga att upprätthålla, utan respekterar dem just på grund
åt deras ålder långt, långt efter det de blifvit absolut omöjliga,
någonting, som kan vara skäl att erinra oss här i vårt land, där
i eformifvern så ofta visar sig hufvudsakligen i en mycket stark
känsla af olust vid allting, som hunnit blifva mer än ett eller tvåhundra
ar gammalt.

Mina herrar, jag skall icke upptaga kammarens tid längre. Jag
vill endast säga, att ehuru jag efter naturens ordning själf en dag
ko.™n!Gr att0 klifva innehafvare af ett fideikommiss, icke ens illviljan
själ! kan pasta, att jag här talar i egen sak, då ju, såsom motionären
och utskottet papekat, den nu föreslagna ändringen icke skulle gå
ut öfver någon nu lefvande, således hvarken öfver mig eller min
son, utan det är ^följaktligen helt och hållet ur principiell synpunkt
som jag velat något skärskåda dessa sakförhållanden. Den tanken
äi mig motbjudande, att denna institution, hvilken, i enlighet med

Lördagen den 10 Mars. 67

hvad själfva dess namn säger, blifvit i full öfverensstämmelse med
på den tiden gällande lagar öfverlämnad åt efterkommandes omvårdnad
med förtroende, icke skall respekteras nu, det är mig
motbjudande, att dessa testatorer skulle hafva, missräknat sig, då
de hoppats på respekt för sina lagligen stiftade fideikommiss,
respekt äfven af vår tid, och det är därför, herr talman, som jag
tillåter mig yrka afslag å utskottets hemställan.

Herr Segerdahl: Herr talman! Denna fråga har varit behandlad
många gånger inom Eiksdagen och den har här i kammaren
de sex sista gångerna afgjorts på det sätt, att man bestämdt uttalat
sig för fideikommissens upphäfvande, utan att någon, röst böjts däremot.
Sista gången något ord sades till förmån för institutionen var
år 1889. Därefter har, såvidt jag kan erinra mig, endast en talare
haft något att yttra i denna fråga. Det var också en fideikommissarie,
men han yrkade, på grund af den personliga erfarenhet han hade
om fideikommissen, på deras afskaflände. Nu har åter den ärade
talaren, som först hade ordet i denna fråga, här låtit höra ett eko
af alla de skäl, som i medkammaren bruka anföras till försvar för
fideikommissens bibehållande. Jag vill icke ingå i något bemötande
af dessa skäl. De äro många gånger vederlagda, och tiden är nu
så långt framskriden, att jag icke skall uppehålla kammaren med
att yttra mig något därom.

Jag har emellertid sedan i går fått en liten förhoppning, att
denna gång icke blott denna kammare skall bifalla det förslag, som
föreligger, utan att äfven Första Kammaren skall förena sig om
förslaget, och denna min förhoppning grundar sig därpå, att Första
Kammaren tagit sig en hel veckas betänketid på förslaget; det skall
nämligen där icke förekomma till behandling förr än i jlag åtta
dagar. Jag vågar hoppas, att detta uppskof har skeft, på det att
man skall kunna få tillfälle att grundligt och sakligt öfverväga
frågan, och gör man det, tror jag ej, att resultatet kan bli mer än ett,
nämligen det, som Andra Kammaren många gånger har kommit till.

Jag vågar uttala den förhoppning, att Andra Kammaren äfven
nu måtte vidhålla samma åskådning i frågan som vid många föregående
tillfällen, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Med herr Segerdahl förenade sig herrar Jansson i Krakerud,
Andersson i Hasselbol och Berg i Göteborg.

Friherre Adelswärd: Jag hade nästan föresatt mig att icke
begära ordet i denna fråga, då det ju kan betraktas, som om jag
skulle tala i egen sak såsom själf varande fideikommissarie. Emellertid
har jag ansett det vara min rätt och plikt att uttala de asikter
jag hyser i frågan, så mycket hellre som, såsom här förut framhållits,
hvilket beslut än kommer att fattas, det icke kommer att
inverka på den nu lefvande generationen, och jag sålunda för min
del kan betrakta mig såsom opartisk.

W:o 26.

Om upphäfvande
af
familjefideikommiss.

(Forts.)

N:o 26. 68 Lflrdagen den 10 Mars.

Om upp- Den föregående ärade talaren nämnde, att den siste som yttrat
famZefide^ siS> fra§an förut varit före i kammaren, äfven var en fideikommiss.
kommissarie, men att hans yttrande gick i den riktningen, att han
(Forts.) yrkade fideikommissens upphäfvande på grund af den erfarenhet
han erhållit af desamma. Jag tror, att den fideikommissarie!! torde
vara ganska ensam om sin ståndpunkt. Jag tror, att icke blott
fideikommissarierna själfva, utan i nästan ännu högre grad de släkter,
inom hvilka fideikommiss finnas, hålla på deras fortvaro. De inse
deras betydelse för släkten och därigenom äfven för samhället, och
känslan af orättvisa mot de släktmedlemmar, som icke blifva delaktiga
af fideikommissen, torde vara mycket sällsynt.

Det var emellertid ett skäl, som den förste ärade talaren icke
kom i håg att påpeka, som särskildt gifvit mig anledning att begära
ordet. Det har nämligen så väl i motionen som i utskottets betänkande
framhållits såsom ett skäl mot fideikommissen, att särskildt
jordegendomar på landet af fideikommissnatur skulle vara illa skötta
och därigenom således vållas eu verklig skada för samhället. Jagvågar
på det bestämdaste bestrida ett sådant påstående, som för
öfrigt allenast blifvit helt lösligt framkastadt utan ett spår af bevisning.
Jag är alldeles öfvertygad om, och jag vädjar i detta afseende
till de landtmän, som finnas i denna kammare, att om man skulle
vilja göra en samvetsgrann och objektiv statistik, skulle man snart
finna,_ att fideikommissjorden i regel är vida bättre skött än vanlig
arfvejord. Att missförhållanden kunna påvisas, bestrider jag visst
icke, men undantagen kunna icke här gälla såsom bevis.

Det var egentligen detta påstående jag ville tillbakavisa, ty
vore det verkligen så, att fideikommissjorden vanvårdades, så skulle
äfven jag anse. att däri läge ett försvar för fideikommissens upphäfvande,
men då detta icke är förhållandet, så förefinnes åtminstone
icke det skälet för afskaffande af fideikommissen.

I-Ierr talman, jag anhåller att få yrka afslag på utskottets
hemställan.

Herr Zctterstrand: Jag vill icke inlåta mig på de små skäl
för och emot, som här anförts, och särskildt vill jag gifva den sista
ärade talaren rätt däri, att många fideikommiss finnas, som äro
synnerligen väl skötta, och bland dom måhända allra främst just
det, som innehafves af honom.

_ Men det är icke dessa små skäl, som gjort, att Andra Kammaren
alltid ställt sig på den sidan, att den önskat fideikommissens upphäfvande,
utan det har varit af helt andra skäl. Det har varit
känslan af det upprörande däri, att inom en del familjer led efter
led skall ^förekomma, att en familjemedlem skall gynnas och alla
de andra åsidosättas. Detta är stridande mot all svensk åskådning,
och när vi redan år 1845 kommit därhän, att dotter skall ärfva
lika med son och således kommit till den uppfattningen, att syskon
hafva. lika rätt^ till föräldrarnes egendom, hvarför skall då detta
icke tillämpas på alla? Det kan väl icke vara rimligt, att den omständigheten,
att det finnes en del gamla urkunder sedan flere år -

N:o 26

Lördagen den 10 Mars. 69

hundranden tillbaka, att dessa urkunder och hänsyn till döda män- ^

niskors rätt skall hafva större betydelse än ett helt folks åskådnings- famiije,fideisätt.
Dessa gamla urkunder kunna icke hafva större rätt till fort- k ommiss.
bestånd än Sveriges lagar och icke större rätt att fortlefva an (Forts.)

Sveriges grundlagar, utan dessa kvarlefvor af en gången tids åskådningssätt
och dessa instititutioner maste försvinna. Men pa samma
gång skall man gå tillväga sa, att icke nagra rättskränkningar
åstadkommas, och man har därför också velat bestämdt uttala, att
det icke varit någon tanke på, att någon nu lefvandes rätt skulle
rubbas, utan att meningen är, att de nya bestämmelserna skola
tillämpas först på nya generationer. Det är således meningen, att
saken skall genomföras utan några våldsamma rubbningar och just
därför, att här nu icke är fråga om någon revolution, kunna vi i
lugn öfverväga frågan och införa ett rättvisare sakernas tillstånd.

Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar Eriksson i Elgered, Höjer,

Sandin, Enander, Andersson i Baggböle, Ericsson i Valista, Olsson
i See och Bromée i Billsta.

Friherre Ådelswärd: Herr talman! Den siste ärade talaren
påpekade den orättvisa, som skulle ligga däri, att ett barn skulle få
större förmåner efter föräldrarne än sina syskon. Jag vill däremot
påpeka det förhållandet, att det här, då^det är fråga om att tillträda
ett fideikommiss, icke förvärfvas någon äganderätt till egendomen.
I så fall skulle möjligen hans resonemang vara riktigt, men
bär gäller det endast att tillträda besittningsrätten, att disponera
öfver en egendom, som icke tillhör någon enskild, utan disponeras
af vissa släkter såsom sådana. Resonemanget kan vara riktigt, när
det är fråga om nya fideikommiss d. v. s. om en fader stiftar ett fideikommiss
för ett af sina barn till förfång för de öfriga, men detta
förhållande kan numera icke äga rum. De nu bestående fideikommissen
stiftades för fem eller sex generationer före de nuvarande
innehafvarne, och någon orättvisa kan omöjligen, såsom den förre
talaren ville påstå, gent emot den nuvarande generationen ligga i
dessa fideikommiss. Och dä dessa fideikommiss stiftades, kan man
också såsom regel påstå, att icke någon orättvisa begicks. Ty om
man vill göra sig besvär att se på tillkomsten af fideikommissstiftelserna,
skall man såsom regel finna, att de föräldrar, som stiftade
dem, icke hade mera än ett barn, och om de hade flere barn,
så stiftade de vanligen flere fideikommiss och fördelade dem lika på
sina barn. Deras afsikt var, att de skulle stanna inom släkten och.
upprätthålla denna. Nu säges visserligen i motionen och jag tror
äfven i utskottets betänkande, att släktkänslan och släktbegreppet
äro något föråldradt som numera icke har något berättigande, men
det torde icke vara så säkert, huruvida ett sådant resonemang är
riktigt. Jag tror, att äfven i det moderna samhället har släktkänslan
och släktbegreppet eu viss betydelse, och jag tror icke, att
samhället lider på, att denna känsla finnes till.

N:o 26.

Lördagen den 10 Mars.

häfvande åt Slutligen vill jag gent emot den förre talaren framhålla, att
famiijcfidei- , na känsla af upprördhet öfver den orättvisa, som skulle förehommiss.
finnas genom fideikommissinstitutionen borde väl i första rummet
(Forls.) visa sig hos dem, Indika skulle blifva lidande, d. v. s. hos fideikommissariernas
syskon och närmaste släktingar, men någon sådan
känsla har jag för min del aldrig hört talas om och jag tror icke,
att den förefinnes. För de allra flesta är släktkänslan hufvudsaken,
och de inse nog de fördelar de också för sin del hafva däraf, att
släkten hålles uppe, därigenom att de kunna beredas en bättre uppfostran,
och som sagdt tror jag icke, att samhället kan blifva lidande
därigenom, att fideikommiss finnas inom vissa släkter, då ju genom
denna institution särskildt åt en yngre generation kan beredas eu
uppfostran,^som måhända eljest icke skulle komma dem till del.

Herr Lindhagen: Man kan ju måhända gifva den föregående
talaren rätt däri, att det icke i och för sig kan anses ligga någon så stor
orättvisa från allmän synpunkt däld, att vissa medlemmar af en familj
icke få så stor del af ärfd egendom som andra, ty det finnes nog en
hel del andra människor än dessa släktingar till fideikommissarie!'',
som fa reda sig så godt de kunna utan att ärfva någon förmögenhet.

Nej, frågan har nog också en annan sida, och jag tror, att den
egentliga anledningen, hvarför fideikommisstiftelserna blifvit angripna
från den allmänna meningens och statsmakternas sida, är den, att
genom dem samhället och lefvande släkten, fideikommissarierna inbegripna,
hjälplöst bindas af en död mans vilja, så att egendomarna ej
kunna brukas på ett sätt, som motsvarar nyare tiders kraf. Det
är därför fransmän och belgare hafva afskaffat fideikommissen, och
det är därför, som det öfver allt göres ansträngningar för, att icke
de döda ur sina grafva!’ skola med föråldrade regler binda kommande
tider i fullföljandet af deras uppgifter.

För att litet närmare angifva hvilken betydelse detta kan hafva
äfven för vårt land, vill jag blott nämna, att jag här om dagen
hörde en ledamot af Första Kammaren yttra, att han vore för fideikommissens
afskaffande i Skåne, därför att, om fideikommissen där
försvunne, man där skulle kunna föda dubbelt så många människor,
och är detta förhållandet, ligger det väl något upprörande däri, att
de nuvarande fideikommissen skola upprätthållas, blott därför att de
hvila på eu långt tillbaka afliden mans vilja.

Den första talaren befarade, att, om fideikommissen upphäfdes,
skulle den till desamma hörande skogen lätteligen komma att öfvergå
till skogssköflare. Häri ligger onekligen en fara. Men det är därför
just i utskottets betänkande särskildt framhållet, att innan fideikommissen
upphäfvas eller samtidigt därmed, skola vidtagas sådana
åtgärder, att skogen å dessa fastigheter icke får användas annat än
efter en ordnad hushållning, en sak, hvarom Riksdagen redan år
1903 skref till regeringen med begäran om utredning.

Trots allt hvad häri med uppbjudande af stor skicklighet blifvit
sagdt till försvar för fideikommissens bibehållande, kan jag för min
del icke annat än yrka bifall till utskottets hemställan.

N:o 2fi.

Lördagen den 10 Mars.

Herr B rån ting instämde häruti.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
talmannen framställt propositioner å de därunder gjorda yrkandena,
blef utskottets hemställan af kammaren bifallen.

§ 14.

Under åberopande af i sådant afseende mellan herrar talmän
träffad öfverenskommelse hemställde herr talmannen det kammaren
ville besluta att onsdagen den 14 innevarande mars företaga val af
ledamöter och suppleanter i det särskilda utskott, Riksdagen denna
dag beslutat tillsätta.

Denna hemställan bifölls.

§ 15-

Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse n:o 37, till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner
dels med förslag till lag om ändrad lydelse af 42, 44 och
Öl §§ i lagen den 28 juni 1895 om aktiebolag samt till lag om
ändrad lydelse af 25, 27 och 43 §§ i lagen den 28 juni 1895 om
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, dels med förslag
till lag om ändrad lydelse af 36, 38, 57, 86, 88 och 114 §§ i lagen
den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse, dels ock med förslag till lag
om ändring i vissa delar af lagen den 18 september 1903 angående
solidariska bankbolag samt till lag om ändring i vissa delar af lagen
den 18 september 1903 angående bankaktiebolag.

Vidare anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag
dels till Riksdagens skrivelser till Konungen:
n:o 31, angående val af två fullmäktige i riksbanken och tre
suppleanter för Riksdagens samtlige fullmäktige i nämnda verk, och
n:o 32, angående val af två fullmäktige _ i riksgäldskontoret
jämte tre suppleanter för samtliga fullmäktige i nämnda verk, dels
ock till Riksdagens förordnanden:

n:o 33, för två fullmäktige i riksbanken,

n:o 34, för tre suppleanter för Riksdagens fullmäktige i riksbanken,

n:o 35, för två fullmäktige i riksgäldskontoret,. och

n:o 36, för tre suppleanter för fullmäktige i riksgäldskontoret.

§ 16.

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden och memoral:

n:o 54, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag till vissa hamnarbeten;

n:o 55, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen
af Strömstad—Skee järnväg;

N:o 26,

Lördagen den 10 Mars,

n:o 56, i anledning af dels Kung], Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till fortsättande af undersökningar
rörande den s. k. inlandsbanan, dels ock i ämnet väckta motioner; och
n:o 57, om anvisande af de i regeringsformens 63 § föreskrifna
krediti vsummor;

bevillningsutskottets betänkande n:o 6, i anledning af väckta
motioner om dels tullfrihet för omalen majs dels ock förbud mot
tillverkning af brännvin af majs och häraf framställda produkter m. in.;

bankoutskottets memorial n:o 5, angående särskild ersättning åt
t. f. ombudsmannen vid riksbankens afdelningskontor i Luleå; samt
lagutskottets utlåtande n:o 21, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga om förslag till författning
angående pantlånerörelse; och

lagutskottets utlåtande n:o 22, i anledning af väckt motion
om framläggande af förslag till bestämmelser i syfte att betrygga
eu ordnad hushållning med skog å viss enskild mark.

§ 17.

Herr I. E. G. Svensson i Skyllberg aflämnade en motion, n:o
139, om ändring i g 6 samt §§ 13 till och med 18 äfvensom §§
20, 21, 22 och 25 riksdagsordningen m. in.

Denna motion bordlädes på begäran.

§ 18.

Justerades protokollsutdrag.

§ 19.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr A. Johansson i Mossebo under 5 dagar fr. o. in. den 12 mars;

» H. Wijk »

friherre O. B. A. Silfverschiöld »
herr A. O. Rune »

» O. Emthén »

» L. J. Jansson i Djursätra »

» K. F. G. Almqvist »

» K. Otto »

4
3

12
12
1 I:
13
12
12
12

» och

» .

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4,31 e. in.

In fidem

Herman Palmgren.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1906.