1905. Andra Kammaren. N:o 4 (Riksdagens protokoll 1905:4)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1905. Andra Kammaren. N:o 4.

Måndagen den 9 oktober.

Kl. V* 3 e. m. >

8 i Justerades

protokollet för den 2 innevarande oktober.

§ 2.

Till bordläggning anmäldes Riksdagens kanslideputerades memorial,
n:o 1, angående antagande af tjänstemän i Riksdagens kansli.

Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 2,40 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.

Onsdagen den 11 oktober.

Kl. V, 3 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 3 innevarande oktober.

§ 2.

Anmäldes, att herrar C. Wallis och A. F. Burman inställt sig
vid riksdagen, herr Wallis den 9 innevarande oktober och herr
Burman denna dag.

Andra Kammarens Prof. vid Andra Urtima Biksd. 1905. N:o 4. 1

N:o 4.

Torsdagen den 12 Oktober.

8 3.

Föredrogs och godkändes Riksdagens kanslideputerades memorial,
n:o 1, angående antagande af tjänstemän i Riksdagens kansli.

8 4.

Till bordläggning anmäldes särskilda utskottets utlåtande, n:o 1,
i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående
godkännande af vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade
från svensk och norsk sida uppgjorda förslag till överenskommelser
mellan de bägge rikena.

8 5.

Justerades ett protokollsutdrag.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,4 5 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.

Torsdagen den 12 oktober.

Kl. 2 på dagen.

8 i.

Justerades protokollet för den 5 innevarande oktober.

8 2.

Föredrogs, men bordlädes ånyo särskilda utskottets utlåtande
n:o 1.

Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 2,8 e. in.

In fidem

Herman Palmgren.

Fredagen den 13 Oktober, f. ra.

N:o 4.

Fredagen den 13 oktober.

Kl. 11 f. in.

§ l.

Herr statsrådet K. A. Staaff aflämnade Kung!. Maj:ts propositioner
till Riksdagen:

angående understöd till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare
under innevarande år varit i tjänst vid flottan kvarhållna
för extra tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för
sin utkomst äro väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst;
och

angående understöd till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare
under innevarande år varit i tjänst vid hären kvarhållna
för extra tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för
sin utkomst äro väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst.

Dessa propositioner bordlädes på begäran.

§ 2.

Föredrogs särskilda utskottets utlåtande, n:o 1, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående godkännande af
vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade från svensk
och norsk sida uppgjorda förslag till överenskommelser mellan de
bägge rikena; och biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

§ 3.

Justerades ett protokollet drag.

8 4.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats för fortsättande
af detta plenum kl. 7 e. m.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

borr C. Olsson i Vikon under 8 dagar fr. o. m. den 14 oktober, och
» O. H. Ström i Nederkalix »4» »»»»16 »

N:o 4.

Fredagen den 18 Oktober, e. m.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 11,it f. m. för att
enligt nu fattadt beslut ånyo sammanträda kl. 2 på dagen.

Kl. 2 e. m.

8 l.

Anmäldes och godkändes särskilda utskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 1, till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående godkännande af vissa vid förhandlingar
i Karlstad af utsedde delegerade från svensk och norsk
sida uppgjorda förslag till överenskommelser mellan de bägge rikena.

8 2.

.Justerades ett protokollsutdrag.

8 3.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr C. H. P. af Buren under 3 dagar fr. o. m. den 14 oktober,

» JV. J. Broander » 3 » » » » »14 »

» N. Atotfemon i Pettersborg» 8 » » » » » 14 » och

» M. Dahn »6 » » > > » 14 >

Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 2,8 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.

Fredagen den 13 Oktober, e. in.

N:o 4.

Fredagen den 13 oktober.

Kl. 7 e. in.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

8 i Herr

statsrådet in. m. G. J. G. A. Berg öfverlämnade Kungl.
Maj:ts proposition till Riksdagen dels med förslag till lag om upphäfvande
för Sveriges del af den till bestämmande af de genom
föreningen emellan Sverige och Norge uppkomna konstitutionella
förhållanden antagna riksakt, dels ock angående medgifvande åt
Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar under visst villkor erkänna
Norge såsom en från unionen med Sverige skild stat.

Ifrågavarande proposition bordlädes.

Vidare ailämnades af herr statsrådet m. in. J. Widén Kungl.
Maj:ts proposition om upphäfvande af hittills gällande bestämmelser
angående unionstecken i rikets flagga.

Jämväl denna proposition blef på begäran bordlagd.

8 3-

Följande motioner afgåfvos, nämligen af:
herr F. W Thorsson m, fl.:

n:o 1, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under
innevarande år varit i tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring
utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst äro
väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst; och

n:o 2, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under
innevarande år varit i tjänst vid hären kvarhållna för extra tjänstgöring
utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst äro
väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst;
herr C. J. Ödman m. fl.:

n:o 3, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under innevarande
år varit i tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring
utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst äro väsentligen
beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst; och

N:o 4.

Lördagen den 14 Oktober, f. in.

n:o 4, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under
innevarande år varit i tjänst vid hären kvarhållna för extra tjänstgöring
utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst äro
väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst; samt
herr S. T. Palme, n:o 5, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner
angående understöd till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare
under innevarande år varit i tjänst vid flottan eller hären
kvarhållna för extra tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid och
hvilka för sin utkomst äro väsentligen beroende af familjeförsörjarnas
arbetsförtjänst.

Dessa motioner bordlädes på begäran.

§ 4.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr A. Johanson i
Mossebo under 5 dagar från och med den 16 oktober.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 7,io e. in.

In fidem

Herman Palmgren.

Lördagen den 14 oktober.

Kl. 11 f. m.

8 i Föredrogos

hvar för sig och hänvisades till särskilda utskottet
Kungl. Majrts å kammarens bord hvilande propositioner till Riksdagen: angående

understöd till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare
under innevarande år varit i tjänst vid flottan kvarhållna
för extra tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för
sin utkomst äro väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst
;

Lördagen den 14 Oktober, f. m. 7

dels med förslag till lag om upphäfvande för Sveriges del af
den till bestämmande af de genom föreningen emellan Sverige och
Norge uppkomna konstitutionella förhållanden antagna riksakt, dels
ock angående medgifvande åt Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar
under visst villkor erkänna Norge såsom en från unionen med Sverige
skild stat; och

om upphäfvande af hittills gällande bestämmelser angående
unionstecken i rikets flagga.

§ 2.

Efter föredragning af de på kammarens bord hvit ande motionerna
hänvisades herr F. W. Thorssons m. fl. motioner, n:is 1 och 2, herr
C. J. Ödmans m. fl. motioner, iris 3 och 4, samt herr S. T. Palmes
motion, n:o 5, till särskilda utskottet.

§ 3.

Justerades protokollsutdrag.

§ 4.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr K. Starbäck under 10 dagar fr.

» O. G. Erikson i Öfre Odensvi » 3 »

» C. K. Johansson i Jönköping » 5 »

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl.
åter sammanträda kl. 7 e. m., då detta sammanträde enligt därom
utfärdadt anslag komme att fortsättas.

o. in. d. 14 okt.,

» » 15 » och

» » 16 »

11,15 f. m. för att

N:o 4.

In fldem

Herman Palmgren.

N:o 4.

Lördagen den 14 Oktober, e. in.

Lördagen den 14 oktober.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

8 l.

Till bordläggning anmäldes särskilda utskottets utlåtanden:

... n:o i anledning af Kung], Maj:ts proposition dels med förslag
till lag om upphäfvande för Sveriges del af den till bestämmande
af de genom föreningen emellan Sverige och Norge uppkomna konstitutionella
förhållanden antagna riksakt, dels ock angående medgifvande
åt Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar under visst villkor
erkänna Norge såsom en från unionen med Sverige skild stat; och
i anledning af Kungl. Majrts proposition om upphäfvande
åt hittills gällande bestämmelser angående unionstecken i rikets
flagga.

Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 7,8 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.

Söndagen den 15 Oktober.

N:o 4.

!»

Söndagen den 15 oktober.

Kl. 1 2 3 e. m.

§ 1.

Föredrogos, men bordlädes åter särskilda utskottets utlåtanden
n:is 2 och 3.

§ 2.

Till bordläggning anmäldes särskilda utskottets utlåtanden och
memorial:

n:o 4, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under
innevarande år varit i tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring
utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst äro
väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst, äfvensom
i ämnet väckta motioner;

n:o 5, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under
innevarande år varit i tjänst vid hären kvarhållna för extra tjänstgöring
utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst äro
väsentligen beroende af familjeförsörjames arbetsförtjänst, äfvensom
i ämnet väckta motioner; och

n:o 6, med förslag till bestridande af kostnader vid andra urtima
riksdagen 1905.

§ 3-

Ordet lämnades till

Herr vice talmannen, hvilken yttrade: Herr talman! Jag ber
att få föreslå, att de i dag tvenne gånger bordlagda ärendena må
uppföras främst å föredragningslistan för morgondagens plenum.

Detta förslag bifölls af kammaren.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,39 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.

N:o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

Angående
rikets flagga.

Måndagen den 16 oktober.

Kl. 11 f. in.

§ 1-

Justerades protokollet för den 9 innevarande oktober.

Föredrogs och godkändes särskilda utskottets utlåtande, n:o 2,
i anledning af Kungl. Maj:ts proposition dels med förslag till lag
om upphäfvande för Sveriges del af den till bestämmande af de
genom föreningen emellan Sverige och Norge uppkomna konstitutionella
förhållanden antagna riksakt, dels ock angående medgifvande
åt Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar under visst villkor erkänna
Norge såsom en från unionen med Sverige skild stat.

§ 3.

Efter föredragning häruppå af särskilda utskottets utlåtande,
n:o 3, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om upphäfvande af
hittills gällande bestämmelser angående unionstecken i rikets flagga,
begärdes ordet af

Herr Trapp, som yttrade: Då donna viktiga fråga af helt
naturliga skål tyckes ha väckt ett mycket stort intresse hos allmänheten
och såväl i pressen som man och man emellan förslag
framkommit om huru man nu skall ordna beträffande flaggan, så
torde det kanske icke vara olämpligt att något uppehålla sig därvid,
innan frågan nu afgöres.

Någon har sagt, att det icke brådskade så mycket med att få
bort unionsmärket ur flaggan. Men då vi nu skälfva upphäft unionen,
kunna vi ju icke bibehålla unionens märke, och då ha vi enligt min
mening ingenting annat att gorå än att åter insätta det blåa fältet,
som förut funnits i vår flagga. Man har visserligen föreslagit, att
unionsmärket skulle ersättas med någonting annat, exempelvis med
tre kronor eller med nordstjärnan eller någonting dylikt. Men alla
sådana ersättningar skulle, synes det mig, markera, att man kände
en viss tomhet i flaggan, som man villo fylla. Och vidare är det
enligt min uppfattning tydligt, att regeringen icke i dessa bräda
dagar har kunnat komma till något fullständigt förslag angående
flaggans form, färger och användning. Huru efterlängtad! detta än
är, har den icke kunnat det, alldenstund därtill erfordras en närmare
granskning af frågan samt inhämtande af upplysningar.

Måndagen den 16 Oktober.

N:o 4.

Jag har också hört, att man klandrat, att den tvåtungade
flaggan nu användes, och att man gärna skulle vilja, att den komme
att aflägsnas. Jag kan förstå eu sådan önskan, om den grundar
sig därpå, att man icke vill ha för stor omväxling i flaggans förmer,
emedan detta foder eu viss osäkerhet. Men jag förstår den
icke, om man tänker på vår svenska flaggas historia, ty då kan
man icke tala om den tvåtungade flaggan med en viss ringaktning,
såsom jag hört göras. Ty, mina herran, den tvåtungade flaggan är
vår ursprungliga flagga. Det var den, som vajade på våra fartyg
under sjökrigen under vår första storhetstid ända till slutet af drottning
Kristinas regering.

Jag är frestad att gorå några korta antydningar om vår svenska
flaggas historia. Sägnen förmäler, att, när Erik den helige gjorde
sitt korståg till Finland år 1157 och vid framkomsten dit knäfall
på Finlands jord, anropande Gud om framgång i sitt företag, han
då fick se ett järtecken på himmelen, ett gult kors, och det säges,
att han därefter låtit gorå ett standar, som fördes framför honom
i striden, och att detta standar hade ett gult kors på ett blått fält,
solens guld på himmelens blå. Detta är ju dock blott en sägen,
man vet ej med säkerhet, huru härmed förhåller sig. Däremot vet
man, att under Gustaf Vasas sista regeringsår förslag uppgjordes
till en svensk flagga, och donna flaggas utseende bestämdes då till
ett gult kors på ett blått fält. Donna flagga användes sedermera
med undantag af någon tid under Erik XIV:s regering, då flaggan
hade ett blått kors på gult fält. Man återgick emellertid snart till
det första utseendet. Flaggan var då tvåvingad, det var en korsflagga
med lika armar. Korsets bredd var ungefär S T af flaggans
höjd — märk det heliga 7-talet —, och st järf änne voro ungefär 2 3
af själfva flaggkroppens längd. Så bibehöll sig flaggan till, såsom
nyss nämndes, slutet af drottning Kristinas regering. Under Karl
X Gustaf finna vi vår nuvarande örlogsflagga med »tre spetsar»,
som det då kallades och sådan jag tecknat den på den skiss, som
herrarne se här.

Emellertid hade den svenska handeln utvecklat sig, och våra
handelsfartyg, som beforo hafveri, ville då gärna i stället för den
handelsflagga, som blifvit dem anvisad, begagna sig af den stoltare
örlogsflaggan. Den vid donna tid fastställda och brukade handelsflaggan
finnes på ett kungl. plakat af 1661, och jag har här en
fotografi af densamma för dem, som äro intresserade af att taga
kännedom om vår handelsflaggas dåvarande utseende. Handelsflaggans
mått voro de, som äro angifna i den skiss, som jag håller
i handen. Jag anhåller, att såväl de båda skisser jag nu förevisa!
som ock den af mig nyss omnämnda fotografien måtte få intagas i
protokollet såsom bilaga till mitt anförande. *

Den omständigheten, att handelsfartygen begagnade sig af örlogsflaggan,
föranledde ett kungligt plakat af 1663, hvari det strängeligen
förbjöds handelsfartygen att så gorå, men däremot ålades dem

Angående

rikets flagga.

(Forts.)

* Se sid. 33 och 34.

M:o 4.

Angående

■ikett flagga.

(Forts.)

i - Måndagen den 16 Oktober.

att begagna det gula korset för att visa, att farkosterna voro tillhöriga
svenska undersåtar. Förbudet räckte icke till att städja missbruket
af örlogsflaggan i stället för handelsflaggan, och 1765 utställdes
en ny förordning, där det ännu strängare inskärptes, att handelsfartyg
ej Ange använda örlogsflaggan, och föreskrefs, att handelsflaggan
skulle vara »fyrkantig på ändan», såsom orden lyda, och
icke ha de tre tungorna. Där stadgades också böter för öfverträdelse
af förordningen, första gången 20 daler s. in. och andra gången 50
daler s. in., hvarjämte flaggan skulle vara förbruten.

Flaggan bibehöll sig i hufvudsakligen samma form och färg
intill början af 1800-talet. Visserligen utöfvade barocktiden inflytande
äfven på flaggan. Då svällde och svajade ju allting, och flaggan
förlängde sig. Sedan åstadkoms ingen ändring förr än 1815, då
Kung]. Maj:t med anledning af unionen påbjöd, att den svenska
örlogsflaggan skulle i sitt öfre inre fält ha på röd duk ett hvit!
kors, snedt gående från hörn till hörn i detta tält.

Man kunde icke gorå sig fri från de danska färgerna, under
hvilka Norge ditintills hade lydt, men man ville icke sätta in det
danska korset i dess vanliga form, utan man välde andreaskorset,
ett, som man — med tanke på att andreaskorset är en rysk symbol —
måhända kan tycka, något olyckligt val.

År 1821 stadgades, att äfven svenska handelsflaggan skulle ha
ett dylikt hvit! andreaskors i rödt uti öfre fältet.

Påbudet härom skulle dock endast gälla för svenska och norska
fartyg, som seglade bortom Kap Finisterre; hitom denna plats Ange
den gamla svenska flaggan fortfarande användas och, hvad norrmännen
beträffade, den flagga, som Kung!. Maj:t särskild! fastställt
för dem.

År 1844 kom det nuvarande unionsmärket in i flaggan.

Det snedt ställda andreaskorset — som jag nyss talade om —
medförde eu viss deformation af vår flagga. Innan detta kors sattes
in i flaggan, hade de inre fälten varit kvadratiska, men efter korsets
ditsättande Ange dessa fält en benägenhet att blifva rektangulära,
af estetiska hänsyn. Detta hade å andra sidan den inverkan på det
yttre fältet, att äfven detta blot förlängdt.

Om man också kan säga, att den röda tillsatsen i den svenska
flaggan hade börjat att medföra en förändring af de ursprungliga
färgnyanserna i densamma, är det likväl först efter inbiten af 1800-talet, som donna förändring framträder i en oroväckande grad. Det
kan icke nekas till att donna förändring och försämring i färgernas
utseende kan sättas i samband med dåvarande kronprinsen Karls
förlofning och förmälning med en prinsessa af Nederländerna. Den
unga bruden mottogs med kärlek af svenska folket, och, troligen af
courtoisie mot prinsessan af Oranien, hvars färg var det orangegula,
införde man i vår svenska flagga donna färgton. Den drog återigen
med sig som komplementfärg ett mycket mörkare blått, och det
ena återverkade på det andra: det gula blef alltmera djupt orangegult
till brandgul!, och det blå alltmera djupblått till svartblå!!.
Med uniformsfärgerna gick det sammaledes. Allmänheten märkte

Måndagen den 16 Oktober. 13

just ingenting åt'' detta, ty förändringarna skedde successivt. Men
följden bl ef i alla fall den, att flaggan, vårt nationalmärke, verkade
på sinnena nedstämmande i stället för upplifvande. När vidare det
blå blef nästan svartblå^, började det gula, som var det enda ljusa
i flaggan, att taga öfverhand, då man ju villo ha något ljust i flaggan,
och följden häraf blef, att korset på ett betänkligt sätt utvidgade
sig på bredden.

Jag kom eu gång att undra öfver om det kunde vara riktigt,
att man sålunda i en flagga använde färger, som verkade nedstämmande
i stället för lifvande på sinnet, och jag började gorå undersökningar
angående saken, och dessa undersökningar resulterade i
att jag lät gorå eu ren flagga i de riktiga färgerna och den riktiga
formen. Jag lät sedan hissa donna flagga på »Kärnan» i Helsingborg
på 300-årsdagen af Gustaf II Adolfs födelse, den 9 december 1894.
Flaggan verkade som en uppenbarelse på sinnena. Man kan säga,
att den korn, sågs och segrade. Den ena efter den andra anskaffade
sig flaggor i samma färger. Vid utställningen i Stockholm år 1897
hade Stockholms stad planterat flaggor med dessa tjusa färger långs
utmed Strandvägen, på vägen till utställningen — på själfva utställningen
funnos de däremot icke — och på Hans Majestät Konungens
25-årsjubileum samma år uppsattes flaggor med dessa tjusa färger
rundt om slottet. Nu vaja de tjusa färgerna på kungaborgen och
på riksdagshuset, och det torde numera icke råda mycket tvifvel i
vårt land om att icke dessa färger äro de rätta.

De råtta färgerna äro koboltblått och indiskt gult, eller, om
man vill välja benämningar, som mera öfverensstämma med färgernas
terminologi, mellanblått och guldgult. I färgsymboliken betecknar
blått lugn, beständighet, trofasthet, och guldgult betecknar sol, rikedom,
glädje. Alltså äfven i detta hänseende kunna vi vara stolta
öfver vår nationalflagga. Vi veta, hurusom man i Danmark håller
sin flagga högt, och att den finnes äfven i de minsta hem utöfver
hela landet. Jag kan aldrig glömma, när jag en dag i det republikanska
Frankrike, i staden Nancy, vid ett tillfälle, då eu återvändande
truppafdelning passerade torget, fick se, hurusom de motande,
vare sig det var arbetare, borgare eller ämbetsmän, stannade och
stodo med hatten eller mössan i hand, till dess flaggan hade passerat.
Skola vi någonsin komma upp till eu sådan kärlek och vördnad för
vår nationalflagga? Jag hoppas det. Men då måste flaggan också
vara fullt bestämd, den får icke vara växlande som hittills, den får
icke vara underkastad slumpens eller den enskildes godtycke i fråga
om utseendet.

I förhoppning, att en lag snart kommer till stånd, som stadfäster
vår flagga med afseende å såväl form och färg som användning,
ber jag, herr talman, att få yrka bifall till särskilda utskottets nu
förevarande hemställan.

N:o 4.

Angående

rikets flan q a.

(Forts.)

Vidare anfördes ej.

Utskottets hemställan bifölls.

M:o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

§ 4.

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll m. m,

Till afgörande föredrogs härefter särskilda utskottets utlåtande,
n:o 4, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under innevarande
. år varit i tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring utöfver
lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst äro väsentligen
■ beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst, äfvensom i ämnet
väckta motioner.

I en den 11 oktober 1905 till Riksdagen aflåten proposition
både Kungl. Näjd, med åberopande af propositionen Inlagd! utdrag
af protokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att medgifva, att af omhänderhafvande medel finge, på
sätt Kungl. Näjd kunde finna lämplig!, till de hushåll, hvilkas värnpliktiga
familjeförsörjare vore eller under innevarande år varit i
tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring utöfver lagstadgad
öfningstid och hvilka för sin utkomst vore väsentligen beroende af
familjeförsörjarnas arbetsförtjänst, utdelas understöd med 75 öre om
dagen för hvarje dag af den extra tjänstgöringstiden; med rätt för
Kungl. Näjd att hvad sålunda utgifvits, förslagsvis beräknad! till
23,000 kronor, framdeles till ersättande hos Riksdagen anmäla.

I sammanhang med Kungl. Majds berörda proposition både
utskottet till behandling förebåd! tre motioner, väckta inom Andra
Kammaren af herr F. W. Thorsson m. fl., n:o 1, af herr C. J. Odman
m. fl-, n:o 3, och af herr S. T. Palme, n:o 5, sistnämnda motion så
vidt densamma afsåge understöd åt vissa vid flottan tjänstgörande
värnpliktiges hushåll.

I dessa motioner hade föreslagits

af borr Thorsson in. fl.:

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Näjd
anhålla, att Kungl. Näjd måtte af omhänderhafvande medel dels
till samtliga värnpliktige vid flottan, hvilka vard under innevarande
år i tjänst kvarhållna utöfver lagstadgad öfningstid, utdela understöd
med 1 krona om dagen för hvarje dag af den extra tjänstgöringstiden
;

och dels till de hushåll, hvilkas familjeförsörjare på detta sätt
kvarhållits och hvilka vore för sin utkomst väsentligen beroende af
familjeförsörjarens arbetsförtjänst, utdela därutöfver ett understöd
af 50 öre för hvarje dag af denna extra tjänstgöringstid.

af herr Ödman m. fl.:

att Riksdagen ville besluta, att de värnpliktige, kvarhållna för
extra tjänstgöring vid flottan utöfver lagstadgad öfningstid, matte
tillerkännas så stort tillskott i penningar, att dagaflöningen för den
Överskjutande tiden utginge med 1 krona pr dag; och

att Kungl. Maj:t måtte bemyndigas af tillgängliga medel bestrida
dessa penningtillskott samt framdeles till ersättande hos Riksdagen
anmäla hvad sålunda utgifvits, förslagsvis beräknad! till 60,000 kronor.

N:o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

af herr Palme: Angående

att Riksdagen ville medgifva, att af omhänderhafvande medel
iinge, på sätt Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt, tillskott i penningar flottan tjänsttill
ett sammanlagdt belopp af högst 35,000 kronor utanordnas till görande värnsådana
värnpliktige, hvilka under innevarande år varit kvarhållna i pliktiges
tjänstgöring utöfver dem eljest för året åliggande tjänstgöringstid, hmhaU m. m,
men hvilka icke kunde komma i åtnjutande af det understöd, som v or s'')
omförmäldes i Kungl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet till innevarande
urtima Riksdag, och hvilka därjämte kunde styrka, det de på grund
af sagda extra tjänstgöring antingen lidit väsentlig minskning i sitt
förvärf eller blifvit urståndsätta att förskaffa sig sådan anställning,
som svarade mot deras utbildning och färdigheter, dock att sådant
tillskott i penningar, som bär afsåges, icke finge öfverstiga för hvarje
värnpliktig 50 öre för hvarje dag af den extra tjänstgöringstiden.

Utskottet hemställde, att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition och med utslag å de i ämnet väckta motionerna, i hvad
de skilde sig från propositionen, måtte medgifva, att af omhänderhafvande
medel finge, på sätt Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt,
till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familj oför sörj are vore eller under
innevarande år varit i tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring
utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst vore
väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst, utdelas
understöd med 75 öre om dagen för hvarje dag af den extra tjänstgöringstiden;
med rätt för Kungl. Maj:t att hvad sålunda utgifvits,
förslagsvis beräkna dt till 23,000 kronor, framdeles till ersättande
hos Riksdagen anmäla.

Vid utlåtandet hade emellertid fogats reservationer:

af herrar Persson i Tallberg och Bergström, hvilka ansett, att
utskottet bort föreslå, att Riksdagen villo dels bifalla Kungl. Majrts
föreliggande proposition, dels på grund af i ämnet väckta motioner
medgifva, att Kungl. Maj:t af omhänderhafvande medel finge, på sätt
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt, utanordna tillskott i penningar äfven
till sådana värnpliktige, som icke vore familjeförsörjare, hvilka under
innevarande år varit i tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring
utöfver lagstadgad öfningstid och kunde styrka, att de efter
sagda tjänstgöring och genom däraf beroende omständigheter drabbats
af svårigheter att sig försörja, dock att sådant tillskott i penningar,
som bär afsåges, icke finge öfverstiga 50 öre för hvarje dag af den
extra tjänstgöringstiden; hörande det belopp, som härtill åtginge,
likaledes till ersättande hos Riksdagen anmälas;

af herr Zetterstrand, som ansett, att utskottet bort föreslå, att
Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition och de i ämnet
väckta motionerna, måtte medgifva, att af omhänderhafvande medel
finge till samtliga värnpliktige, som vore eller under innevarande år
varit i tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring under
längre tid än två dagar utöfver lagstadgad öfningstid, för den extra
tjänstgöringstiden utbetalas 50 öre om dagen utöfver det belopp af

N:o 4.

Angående
understöd till
vissa vid,
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll rn. m.

(F oris.)

16 Måndagen den 16 Oktober.

50 öre för hvarje dag, de i sådant afseende redan uppburit, samt
att därutöfver finge till obemedlade hushåll, hvilkas familjeförsörjare
varit i tjänst kvarhållna, utbetalas 25 öre om dagen för den extra
tjänstgöringstiden; med rätt för Kungl. Näjd att hvad sålunda utgifvits,
förslagsvis beräknadt till 70,000 kronor, framdeles till ersättande
hos Riksdagen anmäla; samt

af herr Ödmcin, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall
till den af honom m. fl. väckta motionen.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på begäran
ordet till

Herr Ödman, som anförde: Herr talman, mina herrar! Till följd
af den kungl. proposition, som nu föreligger, har jag, jämte mina
länskamrater och ett tjugutal andra ledamöter af kammaren, tagit
mig friheten att väcka en motion. Jag ber nu att få förutskicka
den försäkran, att vår motion icke innebär det minsta misstroende
mot regeringen. Ty vi medgifva, att regeringen gjort hvad icke
någon annan regering gjort, i det att den själf kommit fram med
ett förslag om understöd för den förlängda tjänstgöringen, och det
är vackert så. Vi äro ense därom, men vilja sträcka ut understödet
längre, nämligen till alla, som haft förlängd tjänstgöring. Kungl.
Maj:t har utgått från hvad Riksdagen beslöt angående Gottland. Vi
däremot hafva stö dt vår motion på en annan lag, nämligen värnpliktslagen,
där i § 27 inom. 2 ett sådant fall — förlängd tjänstgöring —
förutsattes. Där säges nämligen:

»Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindradt att återkomma
till station af flottan och blifva afmönstradt, innan tiden för
den tjänstgöring, till hvilken den värnpliktige inkallats, gått till ända.
är denne likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess afmönstringen
ägt rum. Ersättning för den Överskjutande tjänstgöringstiden erhåller
den värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.»

Kungl. Näjd har sedermera bestämt ersättningen till en krona
per dag.

Här är ett fall, där statsmakterna förutsett, att sådant skulle
kunna inträffa, som nu inträffat, nämligen en förlängd tjänstgöring
utan mobilisering och krig. De personel'', som nu tjänstgjort pa
flottan — och det gäller synnerligast personer från den provins, som
jag har äran representera — hafva fatt tjänstgöra tre och en half
månader utöfver den tid, för hvilken de voro inkallade till tjänstgöring.
Det var just efter det vi samlats till urtiman n:o 1 som
detta beslöts, och sedan hafva dessa personel- varit inne hela förra
urtiman och tiden mellan riksdagarna, och först i dagarna hafva de
fatt resa hem. De hafva således hatt betydligt längre tjänstgöring
än vanligt. Under tiden hafva de förlorat mycken arbetsförtjänst.
Synnerligast gäller detta om fiskarena på västkusten. Storsjöfisket
är numera det viktigaste af deras fiske, och det hafva dessa ynglingar
förlorat; det kan ofta gå till hundratals kronor. Men det är icke
blott dessa personel, som gjort förluster, utan flera fartygsbesättningar
hafva, om icke förlorat möjlighet eu att komma ut, så dock fatt nöja

N o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

sig med sämre folk. Fartygsbesättningen består af 7 å S personer.
När nu 2 å 3 af dem är o värnpliktige, blir hela besättningen splittrad,
och de som blifva öfver kunna icke utföra fisket så som de bort,
emedan de måst taga folk, som varit mer eller mindre odugligt.

^ Det vore val billigt, tyckes det, att när lagen ålagt dessa personer
extra tjänstgöring, dessa laglydige personer, som icke klagat, lagen
också gåfve dem en liten ersättning för deras visade laglydnad. Jag
tror nog, att den icke varit utan sin betydelse för den störa uppgörelse,
som vi hafva haft i sommar. Därför hafva vi motionärer
önskat få eu ersättning till dem, för att de må få se. att Riksdagen
ömmar för dem, tänker pa dem och icke blott tvingar dem fram.

För de personel'', som ämnat låsa på styrmans- eller maskinistexamen
i höst, har ett helt ar gatt förloradt. När jag nämner det,
vill jag på samma gång lämna en upplysning, som är af stor vikt
och som visserligen blifvit bekant, men som icke mänga tänkt på,
nämligen den kinka anordning, som regeringen vidtagit, att dessa
ynglingar fatt låsa navigation ombord på fartygen och härvid fatt
hjälp af befälet. Det är en anordning, som ger mig anledning att
tacka regeringen och särskild! chefen för sjöförsvarsdepartementet
för att den blifvit vidtagen. Men därför är det icke sagd!, att dessa
ynglingar hunnit sa långt, att de kunde blifva inskrifna i navigationsskolan.
I annat fall förlora de ett helt år.

Det är af dessa skål som vi tänkt oss, att det vore bäst att
gifva en liten ersättning öfver hela linjen. Ty att draga upp en
gräns mellan behöfvande och icke behöfvande är svårt och blir ett
mycket grannlaga uppdrag. Det skall väl lämnas åt prästerna i
församlingarna, men kan säkerligen väcka missnöje. Det känner man
till, att när det blir fråga om att gifva sådana gratifikationer, är
det svart att icke gorå det så, att det uppstår missnöje. Men om
Riksdagen går in på hvad vi föreslagit, kan den gorå det med lugn
dels på grund af nämnda paragraf i värnpliktslagen och dels på
grund däraf, att det icke blir någon svårighet att verkställa utdelningen.

Jag ber. herr talman, pa de skäl, som i öfrig! anförts i min
motion, att få yrka bifall till densamma.

Vidare yttrade

Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herran! När fara är å
färde eller rikets säkerhet eljest sådant kräfver, är det hvarje vapenför
medborgares skyldighet att genast ställa sig under fanorna, då sådan!
pakallas. Donna plikt bör icke kännas tung för någon, som har
verkligt svenskmannasinne. Och ingen värnpliktig bör räkna på att
erhålla någon slags ersättning eller godtgörelse från statskassan.
Men ^annorlunda ställer sig saken, om man ser den från statens synpunkt.
Då förefaller det mig, att, sedan lugnare förhållanden inträd!,
det bör åligga statsmakterna att tillse, huruvida icke de bördor, som
alagts vissa medborgare, skulle kunna, så vidt möjligt är, jämnas ut
och fördelas på. rikets samtliga innebyggare. Är det nu fråga om
en allmän mobilisering, då kan en dylik utjämning naturligtvis icke
Andra Kammarens Prof. vid Andra Urtima Biksd, 1905. N:o 4. 2

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll m. m.
(Forts.)

H:o 4.

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushall m. m.

(Forts.)

[g Måndagen den 16 Oktober.

ske. Men då, som nu är fallet, det endast har varit en mobilisering
af vissa bygders värnpliktige, synes det mig däremot som om den
extra tjänstgöring, som ålagts dem, borde kunna godtgöi as och sålunda
en utjämning ske. Regeringen har nu också, synes det, utgått
från denna synpunkt, då den föreslagit, att »till de hushåll, hvilkas
värnpliktiga familjeförsörjare vore eller under innevarande år varit i
tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring utöfver lagstadgad
öfnimrstid och hvilka för sin utkomst vore väsentligen beroende
af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst», ett understöd skulle lämnas.
Genom ett bifall till donna regeringens proposition har man ju alldeles
gifvet undanröjt de allra värsta olägenheterna af den extra
tjänstgöringen. Men som herrarne se, är det åtskilliga motionärer
och äfven reservanter, som ansett, att man herde ga längre. ^ I
sådant hänseende hafva herrar Persson i Tallberg och Bergström
föreslagit, att äfven icke familjeförsörjare skulle erhålla en ersättning,
då de drabbats af svårighet att sig försörja. Bifaller man donna
framställning; har ju en ytterligare utjämning ägt rum och man
borde ju, teoretiskt tagel, kunna känna sig ganska tillfredsställd af
detta. Men på sätt föregående talare framhållit, måste det medgiivas,
att det medför störa svårigheter och blir ganska vanskligt att bestämma,
hvilka som skola hafva donna ersättning och hvilka som
icke skola det. Huru myndigheterna än härvid gå till väga, är jag
öfvertygad om att de få svårt att värja sig för misstanken att
hafva handla! mindre omtänksamt och att hafva begått mannamån.
För att undvika detta skulle man kunna gå den väg, som åtskilliga
motionärer föreslagit, nämligen att lämna något understöd åt alla.
Häremot kan göras två invändningar. Den ena är den, att deu skulle
skapa ett farligt prejudikat för framtiden, och den andra, att det
skulle inträffa, att åtskilliga värnpliktige genom att erhålla en dylik
ersättning skulle komma att rent af skärda vinst af sin tjenstgöring.
Jag vill icke underkänna betydelsen. af dessa invändningar. Men
hvad frågan om prejudikatet beträffar, vill jag framhålla, att kommande
Riksdagar icke äro bundna af den nuvarande Riksdagens beslut, och
att omständigheterna i allmänhet påkalla olika bestämmelser. Och
hvad den andra invändningen beträffar, nämligen att somliga kunna
rent af få en fördel af tjänstgöringen, så är det visserligen sant,
men jag må säga, att jag missunnar dem det icke.. Alla dessa värnpliktige
hafva under brydsamma förhållanden utgjort en säkerhetsvakt
för landet, och när vi sluppit undan krigiska förvecklingar, tror
-jao- att i glädjen häröfver och af tacksamhet för de mödor, samtliga
dessa värnpliktige fått underkasta sig, vi skola känna oss villiga att
gifva ett ekonomiskt uttryck för donna tacksamhet, hvithet da kan

få karaktären af ett landets ..tack för god vakt, .....

Hen motion, som herr Ödman och hans medmotionärer vackt
och som lian äfven upptagit i sill reservation, kan jag för mm del
icke biträda på den grund, att om den Maltes, komma familj eförsörjarne
i sämre ställning, än Kung!. Maj:t föreslagit. Och. man
får väl dock medgifva, att familjefövsörjarne äro de, som. i framstå
rummet behöfva godt.görelse af statsverket. Jag har därför tagit

Måndagen den 16 Oktober.

N:o 4.

mig friheten att i en reservation yrka ungefär hvad Kung!. Maj:t i Angående
sin proposition och herr Ödman jämte hans medmotionärer föreslagit
samfäldt, d. v. s. att man åt samtliga värnpliktige skulle gifva en flottan tjänstextra
ersättning af 50 öre pr dag utöfver den ersättning af 50 öre, görande värn
som de redan uppburit, och att familjeförsörjare skulle därutöfver pifaiges
erhålla ytterligare 25 öre pr dag. hushåll m. ro.

Denna min reservation sammanfaller, såsom herrarne se, med 01 s‘*
den framställning, som gjorts af chefen för flottans stab, och de
siffror, som af mig förslagsvis äro uppgifna, grunda sig på de sifferuppgifter,
som af de militära myndigheterna blifvit inför utskottet
framlagda.

Herr talman, jag ber att få yrka bifall till min vid utlåtandet
fogade reservation.

Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Jag har tillåtit
mig att tillsammans med mina tre partikamrater i Riksdagen väcka
motion om ersättning med 1 krona pr dag till alla värnpliktige och
1 krona 50 öre pr dag till dem af dem, som äro familjeförsörjare.

Vi ha nämligen ansett, att den princip, som är framhållen af chefen
för flottans stab, att något utöfver det vanliga dagtraktamentet bör
tilldelas alla de värnpliktige, är riktig, men vi dela icke hans uppfattning
angående beloppet, utan anse detta vara för lågt, om man
nämligen skall lämna något verkligt understöd åt dessa värnpliktige.

Det är nog så, att flere af dessa, som en längre tid legat i militärtjänstgöring,
när de åter komma ut i det civila lifvet, mötas af
svårigheter att skaffa sig sin utkomst. Det är således riktigt och
rättvist att tilldela dem något understöd, och detta understöd bör
tilldelas icke endast familjeförsörjare, utan äfven dem, som icke äro
familj eförsörjare.

Den uppfattning, som herr sjöministern har framfört, att hvar
och en har skyldighet att fullgöra denna tjänstgöring såsom en
direkt följd af hans medborgarskap i det land han tillhör, den uppfattningen
tror jag skulle ha slagit bättre an på de värnpliktige,
om den åtföljts af den gratifikation, som vi hafva föreslagit.

Som saken nu föreligger, hyser jag mycket små förhoppningar
därom, att Riksdagen skall lämna sitt bifall till hvad vi i vår motion
föreslagit, och jag fager mig därför friheten att yrka bifall till herr
Zetterstrands reservation, då det yrkande, som framställts i denna
reservation, står närmast vårt förslag och i någon man tillfredsställer
de önskningar, som vi i motionen framställt.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet Lindman:

Herr talman, mina herran! Det är på grund af särskilda förhållanden,
en del värnpliktige vid flottan under innevarande år måst kvarhållas
i tjänstgöring utöfver den ordinarie öfningstiden, och de årsklasser,
som här äro i fråga, äro dels de till allmän tjänst inskrift^ ungefär
1,100 man, hvilkas ordinarie öfningsticl börjat den 9 januari och
skolat sluta den 1 juli, men hvilka kvarhållits i tjänst icke mindre
än 3 1/2 månader utöfver den ordinarie öfningstiden, och dels de till

N:o 4.

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll m- ra.
(Forts.)

Måndagen den 16 Oktober.

sjötjänst inskrifva eller öfvcrförda af 1904 och 1905 års klasser,
ej fullt 900 man, hvilka kvarhållits i tjänst utöfver den ordinarie
öfningstiden ett alntal dagar, som ännu icke kan exakt uppgifvas,
då alla fartyg ännu icke afmönstrats, men hvilken tid torde uppgå
till omkring 14 dagar och i hvad fall som helst icke kommer att
öfverstiga 19 dagar. Då galler det naturligtvis att afgöra, huruvida
dessa värnpliktige för den extra tjänstgöring, som de sålunda halt,
skola komma i åtnjutande af extra ersättning utöfver de 50 öre
per dag, som de därför redan uppburit. Undersöker man, huru värnpliktslagen
ställer sig till denna fråga om ersättning, så finner man,
att donna lag icke lämnar stöd för utbetalande af dylik extra
penningersättning. Värnpliktslagen stadgar nämligen, att för de
värnpliktige, som ha längre ordinarie öfningstid än 240 dagar, hvilken
ju efter 1907 blifvit den allmänna, ehuru för vissa vapenslag föreskrifvits
längre öfningstid, skall utgå särskild! tillskott i penningar
för den öfningstid, som öfverskjuter 240 dagar, och vidare stadgar
värnpliktslagen, såsom herr Ödman redan nämnt, att om fartyg icke
hinner återkomma till station i sa god tid, att värnpliktig kan afmönstra,
innan öfningstiden är slut, lian i anledning häraf skall
bekomma extra penningtillskott. Dessa äro de två fall, då värnpliktslagen
medgifver extra penningtillskott åt ° de värnpliktige, men
det föreliggande fallet är icke hänförligt till något af dessa. I föreliggande
fall hafva nämligen de värnpliktige kvarhållits i ° extra
tjänstgöring på grund af 28 § värnpliktslagen. . De hafva sålunda
fullgjort den skyldighet, som åligger de värnpliktige, att tjänstgöra,
då rikets försvar det krafvel''. Man har icke kunnat kvarhålla de
värnpliktige på grund af don utaf herr Ödman åberopade paragrafen,
då donna paragraf lämnar medgifvande därtill endast i det fall, att
ett fartyg icke hinner återkomma till stationen i rätt tid, men däremot
icke lämnar medgifvande att föreskrifva, att ett fartyg icke
får återvända till stationen på sådan tid, att det ej hinner afmönstras,
innan de värnpliktiges tjänstgöringstid är till ända. Däremot kan
Kungl. Maj:t på grund af 28 § värnpliktslagen inkalla de värnpliktige
till tjänstgöring eller kvarhålla dem i sådan, när rikets försvar det
klöfver.

Men om sålunda värnpliktslagen icke gifven stöd för utbetalande
af dylik ersättning, så kan däremot invändas, att rättvisa och billighet
dock kräfva, att sådan godtgörelse utbetalas. Då måste man
undersöka, huruvida rättvisa och billighet kräfva, att ^ alla värnpliktige
skola komma i åtnjutande af sådant. understöd eller om
understöd skall tilldelas endast vissa kategorier, som däraf kunna
vara i särskild! behof. Om understöd skulle lämnas åt alla, huller
jag före och anser mig här höra framhålla det, att en sådan åsikt,
om den gör sig gällande, kommer att medföra ganska vidt gående
konsekvenser. Man måste tänka sig möjligheten häraf, att det fall,
som inträffat i år, kan komma att upprepas ett annat år och att
de värnpliktige äfven då komma att kvarhallas i extra tjänstgöiing.
Beviljar man nu för innevarande år ersättning åt alla värnpliktige,

N:o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

fordrar rättvisan, att äfven åt dem, som ett annat år komma att Angående
inkallas, beviljas ett liknande understöd. . _ o ''"''tllsatid11

Man kan ju visserligen säga, att det endast varit ett litet fatal flottan tjänstaf
de värnpliktige, som i år varit inkallade, men det lärer icke görande vämkunna
påstås, att detta skulle medföra någon rätt för alla de så- pliktiges
landa inkallade att få särskild ersättning. Den omständigheten, att ÄMS,F^r™"
icke alla värnpliktige varit inkallade till tjänstgöring, innebär ju för
dem, som icke blifvit inkallade, eu minskning i den dem åliggande
skyldigheten att biträda vid landets försvar, men icke kan detta fördom,
som varit inkallade, medföra någon rätt till särskild ersättning.

Men om sålunda några skål icke kunna anses föreligga därför,
att extra ersättning skall utbetalas till alla värnpliktige, så ber jag
i afseende å frågan om hvilka värnpliktige, som höra komma i åtnjutande
af sådan ersättning, att få återkomma till hvad jag nyss
nämnde om hvad rättvisa och billighet kunna anses kräfva, och dessa
kräfva ovedersägligen, att dorn, som kommit i en särskildt ogynnsam
ställning på grund af de inträffade undantagsförhållanden, som legat
däri att de inkallats i tjänstgöring, tilldelas någon ersättning. Då
måste man i främsta rummet fästa sig vid dem, som äro familjeförsörjare.
Staten bör tillse, att dessa personer och deras familjer
icke blifva lidande därför, att staten fager deras tjänst i anspråk.

Ett fall angående enahanda ersättning har förut inträffat, nämligen
år 1904, då de värnpliktige på Gottland inkallades till extra
tjänstgöring. Riksdagen beviljade då ett anslag att med 75 öre om
dagen utdelas till de hushåll, hvilkas familjeförsörjare vore värnpliktige,
som varit inkallade i extra tjänstgöring, och som vore i särskildt
behof af sådant understöd. Kungl. Maj:t har nu ansett, att det
beslut, som Riksdagen då fattade, med fördel herde kunna tillämpas
äfven i nu förevarande fall, och att förhållandena nu varit ganska
likartade med dem, som år 1904 förelågo på Gottland. Kungl. Maj:t
har emellertid, såsom framgår af motiveringen, gått ett litet steg
längre än Riksdagen då gjorde, i det att Kungl. Maj:t ansett, att
understöd herde tillkomma äfven sådana hushåll, som icke utgjordes
af den värnpliktige familjeförsörjarens hustru och barn, utan äfven
andra hans anhörigas hushåll, därest han själf är medlem af samma
hushåll. Värnpliktslagen talar ju också i viss man om dylika fall.

Undantag från skyldigheten att fullgöra värnplikten medgifves ju
där för bland andra ende arbetsföre sonen till orkeslös eller vanför
fader eller änka etc. och ende arbetsföre brodern till ett eller derå
minderåriga eller vanföra faderlösa syskon. Det kan emellertid
ifrågasättas, huruvida icke äfven andra, som äro att anse såsom
direkta familjeförsörjare, herde af samma anledning undantagas från
den ordinarie värnplikten, men detta kan emellertid icke ske på grund
af värnpliktslagens bestämmelser. Så mycket större skål synes det
mig då vara att medgifva särskild ersättning åt dylika värnpliktige
för den tid, som öfverskjuter den ordinarie öfningstiden.

På dessa, skål har nu Kungl. Maj:t ansett, att dessa personer
herde erhålla donna ersättning af 75 öre om dagen. Om man fattar
beslut i öfverensstämmelse därmed, torde det ej mota så störa prak -

N:o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

Angående
understöd till
vissa vid
(lottan tjänstförande
värnpliktiges

hushall m. m.

(-Forts-)

tiska svårigheter att kunna tillämpa utdelningen af detta understöd,
ty det lär icke vara så svårt att afgöra, huruvida en värnpliktig är
familjeförsörjare eller ej, ej heller huruvida det hushåll han tillhör
är i verkligt behof af ersättning. Naturligtvis är det allra lättast
att gorå så, som vissa reservanter föreslagit, eller att gifva understöd
åt alla; detta är ju helt och hållet en räknefråga. Däremot synes
det mig, att det skulle kunna mota åtskilliga svårigheter att kunna
tillämpa ett beslut, som ginge i den riktning, som af herran Persson
i Tallberg och Bergström angifvits i deras reservation, då de saga,
att — utöfver det som Kungl. Maj:t föreslagit — skulle understöd
kunna tilldelas dem, »som kunna styrka, att de efter sagda tjänstgöring
och genom däraf beroende omständigheter drabbats af svårigheter
att sig försörja». Det torde val vara ganska svårt att afgöra,
om de svårigheter, som drabbat dessa, varit föranledda af den omständigheten,
att de varit kvarhållna i extra tjänstgöring; och det
torde kunna förutsättas, att lättheten att få understöd skulle komma
att bero på den lätthet, hvarmed den ena eller andra värnpliktige
skulle kunna styrka, att han verkligen iråkat sådana svårigheter.
Dessutom skulle understödet utbetalas af Konungens befallningshafvande
i flera län och icke af en Konungens befallningshafvande;
och då kan svårighet uppstå att få en genomgående princip för
rättvis fördelning af understöden.

Hvad slutligen beträffar själfva det belopp, som af Kungl. Maj:t
föreslagits, eller 75 öre, är det såsom nyss nämndes detsamma, som
föreslogs för Gottland år 1904 och som därigenom har fått en viss
häfd för sig. Jag vågar erinra därom, att det belopp, som af herr
Ödman i hans reservation föreslagits, skulle för familjeförsörjänne
ställa sig sämre än de belopp, som Kungl. Maj:t föreslagit. Ty efter
herr Ödmans förslag skulle den värnpliktige erhålla 50 öre, under
det att han enligt Kungl. Maj:ts skulle få 75 öre. Således ställer
sig det förslaget ogynnsammare för familj eförsörjänne eller just för
dem, som äro i största behof af understöd, hvarjämte herr Ödman
som bekant föreslår 50 öre om dagen till dem, som icke äro familjeförsörjare,
under det att Kungl. Maj:t därvidlag icke föreslår något.

Jag har ansett mig höra framhålla dessa synpunkter, som möjligen
vid beslutets fattande i någon män böra tillmätas betydelse.

Herr Bergström: Herr talman, mina herran! Herr statsrådet
och chefen för sjöförsvarsdepartementet framhöll, att ett bifall till
någondera af de reservationer, till Indika bifall redan bär yrkats,
skulle kunna leda till vidgående konsekvenser; och han påvisade
särskild! en sådan konsekvens, nämligen att, om det skulle inträffa
ett följande år, att ett dylikt kvarhållande i tjänstgöring måste äga
ruin —- måhända i större omfattning än nu — det skulle ställa sig
mycket svårt, kanske rent af omöjligt för Riksdagen att såga nej
till en liknande framställning. Det kan naturligtvis tänkas ännu
mera vidgående konsekvenser, och det är väl dem, som Riksdagens
ledamöter framför allt komma att visa farhåga för, nämligen att,
när yrkanden hädanefter framställas på förhöjd dagaflöning öfver

N:o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

hela linjen, de, som frambure dessa yrkanden, då komme att till
stöd härför åberopa ett dylikt bifall till någon. af de utaf ^ mig nu
antydda reservationerna. Jag tager äfven för gifven att, då representanterna
för statsutskottets majoritet här uttala sig, de skola
framför allt fästa sig vid den sistnämnda synpunkten.

Då man nu emellertid, äfven om man ej bestämdt ställer sig
på den ståndpunkten, att man hyser en afgjord fruktan för eu allmän
höjning af dagaflöningen, naturligen måste inse, att betänkligheter
kunna resa sig mot hvarje åtgärd, som kan innebära ett
gifvande på hand i fråga om förhöjd dagaflöning öfver hela linjen,
så synes det mig, som om man hade skål att bär taga i betraktande,
huruvida det icke verkligen linnés kategorier utöfver dem, som
beröras i den kung!, propositionen, åt Indika man, utan dylika konsekvenser,
kan och bör lämna någon ersättning eller något understöd
för den extra tjänstgöringen.

Herr statsrådet framhöll, att rättvisa och billighet talade Skatt
här, liksom fallet hade varit med afseende på tjänstgöringen å
Gottland 1904, de som ha familjer att försörja äfven kunde för dem
påräkna något understöd, där detta vore påforderligt. Men det synes
mig för min del, att detsamma måste gälla, ifall en värnpliktig
genom donna sin extra tjänstgöring faktiskt har blifvit beröfvad en
möjlighet till utkomst, ''som skulle ha varit honom gifven, för den
händelse han i laga tid hade fatt komma ifrån tjänstgöringen. Det
synes mig särskild!, att omständigheterna äro så ömmande med
hänsyn både till fiskare- och sjömansbefolkningen, att man svårligen
bör kunna underlåta att ifrån Riksdagens sida taga den hänsyn som,
enligt mitt förmenande, alla parter här borde kunna taga. Herr
Ödman — som afgifvit den ena reservationen — framhöll åtskilliga
exempel på att personer tillhörande sjömanskåren genom denna
tjänstgöring skulle kunnat bli beröfvade tillfälle till ett för deras
framtid och nutid viktigt arbete: och det torde icke vara svårt att
uppleta en hel del exempel på att så måste nödvändigtvis vara
fallet. Då jag nu för min del icke uppfattat herr statsrådets ord
så, som om han på något sätt har velat motsätta sig ett antagande
från Riksdagens sida af ett beslut, som går något utöfver hvad
Kungl. Maj:t föreslagit, och då jag föreställer mig, att de svårigheter
i afseende på tillämpningen, om hvilka herr statsrådet talade,
icke skola visa sig oöfverkomliga — jag ber att få fästa uppmärksamheten
på att samma myndigheter, olika Konungens befallningshafvande
i olika län, måste dock företaga en pröfning, äfven om
man slutligen stannar vid Kungl. Maj:ts förslag, och att faran för
att tillämpningen icke kommer att bli fullt likartad föreligger äfven
enligt Kungl. Maj:ts förslag, om också i mindre utsträckning ----- då
så är, synes det mig, att man i valet mellan att låta bestämma sig
af dessa svårigheter vid tillämpningen och farhågorna för dem och
den andra synpunkten, den som, enligt mitt förmenande, bör vara
hufvudsynpunkten, nämligen hvad rättvisa och billighet kräfva, nödvändigtvis
måste stanna vid sistnämnda synpunkt. Det synes mig,
att Riksdagens ledamöter åtminstone herde gå så långt som herr

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushall in. m.
(F orts.)

N:o 4.

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll ro. ro.
(Forts.)

Måndagen den 16 Oktober.

Persson i Tallberg och jag gjort i vår reservation. Jag skall därför,
herr talman, tillåta mig att yrka bifall till donna vår reservation.

På samma gång jag det gör, vill jag ha rättade ett par små
inadvertenser, som i brådskan att få betänkandet färdigt och förelagdt
kamrarne ha insmugit sig. Det fattas nämligen i fjärde radon från slutet
tre ord, hvarjämte ett ord är felaktigt ocli skall ersättas med ett annat,
så att, om jag börjar med ordet »dock» i femte radon från slutet
på reservationen, donna skulle komma att få följande lydelse: »dock
att sådant tillskott i penningar, som här afses, icke må öfverstiga
för hvarje värnpliktig 50 öre för hvarje dag af den extra tjänstgöringstiden
; hörande det belopp som härtill åtgår framdeles till
ersättande hos Riksdagen anmälas.»

Jag tillåter mig således, herr talman, att yrka bifall till den af
herr Persson och mig afgifna reservationen med de af mig däri nu
gjorda ändringar.

Häruti instämde herr Persson i Tällberg.

Herr vice talmannen: På de skäl, som blifvit af herr statsrådet
och chefen för sjöförsvarsdepartementet anförda, anhåller jag
att få yrka bifall till särskilda utskottets hemställan.

Herr Jansson i Krakerud: Jag tagen mig friheten att nämna,
att jag icke är fullt belåten vare sig med Kung!. Maj:ts förslag
eller med en del af reservationerna. Kungl. Maj:ts förslag har det
felet, att det fatt en sådan affattning, att det mot Kungl. Maj:ts
bestämda vilja kommer att tolkas så, att allmänheten blir missbelåten.
Ty då det böter: »hvilka för sin utkomst äro väsentligen
beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjäst», så frågar jag, huru
Kungl. Maj:t skall veta, hvilka som äro väsentligen beroende af
sina familj oför sörj ar es arbetsförtjänst. Jag tror således, att om man
ser på Kungl. Maj:ts proposition, måste man erkänna, att Kung!.
Maj:t på ingå villkor kan fördela detta anslag fullt rättvist. Samma
fel ha de två reservanterna, herrar Persson i Tällberg och Bergström,
gjort sig skyldiga till i sitt förslag. De öfverlämna åt Kungl.
Maj:t att utanordna understödet såsom Kungl. Maj:t finner lämpligast.
Därför synes det mig som herr Zetterstrands reservation vore lämpligast
att antaga.

Jag tror för min del dessutom, att det ej skedde någon olycka,
om man gåfve alla värnpliktige lika ersättning. Man kan då verkligen
gorå den invändningen, att det är en del, som icke har behof
af någon ersättning, ity att det är en del värnpliktige, som äro
förmögna, under det att en del äro fattiga. Det är alldeles riktigt;
men om man vill åstadkomma en fullständig rättvisa mot alla, så
måste man äfven gifva åt alla, därför att de förmögna, som ingå
barn ha, enligt inkomstskatteförordningen ej skatta mera till staten
efter sina inkomster än de förmögna, som ha många barn, hvilka
de måste skicka ut till tjänstgöring. Jag tror således, att om man
delar ut ersättningen lika åt alla, skall man komma rättvisan

Måndagen den 16 Oktober.

N:o 4.

mycket närmare, än om man loge hänsyn blott till vissa kategorier.
Då jag anser herr Zetterstrands förslag vara mest lämpligt i det
nu antydda afseende!, så skall jag be att få yrka bifall till detsamma.

Herr Olofsson: Såsom medmotionär vill jag med några ord söka
att försvara den motion, jag skrifvit på tillsammans med herr Ödman.
Hvad jag nu vill såga rör hufvudsakligen landtarmé!!, i fråga om
hvilken jag något känner förhållandena härvidlag, särskild! i frågan
om gränsbevakningen uppe i Jämtland. Hu är det visserligen här
blott fråga om flottan, men dessa frågor hänga tillsammans så, att
vi torde få tala om dem i ett sammanhang.

Hvad gränsbevakningen i Jämtland beträffar, så kan man ju
säga, att det skulle ske ganska stor orätt mot de värnpliktige, som
nu ha mast tjänstgöra en ganska lång tid utöfver den ordinarie
värnpliktstiden, därest de ej skulle få någon ersättning. Jag känner
särskild! beträffande Jämtland, att den uppfattningen gjort sig
gällande bland de värnpliktige, som där deltagit i gränsbevakningen,
att de skulle under det kommande årets öfningar få tillgodoräkna
sig en afprutning på lika många dagar, som de nu tjäna! utöfver
den ordinarie tiden. Detta lär ju ej vara fallet, utan beror på ett
missförstånd. Men då skulle ju icke dessa, som nu tjäna! och arbeta!
ganska strängt och fått både frysa och svälta, få vare sig afprutning
på tjänstgöringstiden under nästkommande år — nämligen de,
för hvilka ännu eu tids öfning återstår — eller ersättning för den
tid de i år tjänstgjort extra; och detta skulle säkerligen väcka
ganska stort och berättigad! missnöje.

Jag tror, att det vore med rättvisa och billighet förenlig!, att
de finge ersättning efter det förslag, som vi motionärer framlagt.
Visserligen låter det mycket tilltalande, att endast familj eför sörj ar e
och af dem de, som äro i verkligt behof, skola få understöd, men
den frågan berör väl snarare kommunerna, den kommunala fattigvården.
Man bör icke i detta fall, synes det mig, sörja så mycket
för den saken, utan rättvisligen höra alla ha lika. Eljest blir det
orättvisa gentemot andra landsdelar, vid hvilkas regementen de
värnpliktige icke alls deltagit i gränsbevakningen. De slippa undan,
men de som ligga vid gränsen ha fatt sätta till både tid och pengar.
Det kan hända, att det finnes fäder, som ha både en och två och
tre söner, hvilka år efter år få gå ut i donna tjänstgöring. De ha
nu kanhända varit tvungna att själfva låna pengar för att skicka
till sin son, som var på bevakning vid norska gränsen. Det är då
mycket möjligt att den far, som måste låna pengar för detta ändamål,
vore fullt ut lika berättigad att få ersättning som den värnpliktige,
hvilken själ! är familjeförsörjare.

Enligt de öfriga reservanternas förslag blir det de, som hålla
sig framme, som få något, de andra, som icke vilja eller kunna
anlita den utvägen, utan vilja draga sig fram på egen hand, de bli
utan. Jag tycker, att det vore mer rättvis! och full rättvisa att
gifva alla lika.

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll m. m.
(F orts.)

N:o 4.

Angående
■understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll m. m.

(Forts.)

Måndagen deri 16 Oktober.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den af herr Ödman
afgifna reservationen, hvilket innebär detsamma som bifall till
motionen.

Herr Dahlberg: Hufvudsakligast af det skäl, att ifrågavarande
mobiliseringsåtgärd ifrågasattes under en tid af aret, då arbetsförtjänsterna
just i de orter som åtgärden afsåg äro jämförelsevis
de bästa, anser jag att det högre beloppet bör medgifvas.

Då således herr Zetterstrand har fullgoda skäl för sitt yrkande,
ber jag att få instämma med honom.

Herr B rån t in g: Ehuru frågan icke tycks intressera kammaren
så mycket, kan jag icke underlåta att tillägga ett par ord till hvad
som redan sagts.

Herr vice talmannen hemställde om bifall till utskottets förslag
på de skäl, som anförts af statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet.
Jag åhörde denne talares anförande sa uppmärksamt
jag kunde, och jag faun att han sökte bevisa, att någon rätt hade
dessa värnpliktige icke till den ersättning, som här ifragasatts af
motionärerna. Ja, det må vara sant, att värnpliktslagen icke guldörn
en sådan rätt: ingen har heller påstått någonting dylikt. Men
nog är det tydligt, att billighetsskäl tala ganska starkt för ett öfverskridande
härvidlag af den rena rättssynpunkten. Kungl. Maj:t har
ju också i någon man beaktat dessa skäl, men det kan icke heller
bestridas — hvad som här också framhållits — att vissa landsdelars
värnpliktiga ungdom blifvit mer betungad än andra landsdelars. Mot
detta anmärkte herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,
att saken kunde ses på det sättet, att dessa andra icke alls
hade blifvit betungade och således egentligen herde vara tacksamma
för att de sluppit undan, men jag tror icke att man kan resonera
på det viset: det skulle fora till mycket underliga konsekvenser.
Här har Riksdagen ett tillfälle att gorå en utjämning till förmån
för de landsdelars värnpliktiga ungdom, hvilka — såga hvad man
vill — fatt sig en ganska tung extra börda pålagd.

Att en del af dem, när de återkomma till sina gamla arbetsplatser,
finna dessa stängda, det är ganska visst. Men sedan är
det sant, som erinrats, att det kan vara kinkigt nog att gorå en
ordentlig utredning af detta, så som föreslagits af herrar Bergström
och Persson i Tallberg. Att gifva ersättning endast åt några, men
icke åt alla. det skulle kunna medföra det omdöme, att man icke
ginge fullt rättvist till väga. Om den enes anspråk gillades, men
den andres icke gillades, skulle detta kunna väcka mindre behagliga
känslor på en del håll. Då återstår endast utvägen att gifva något
åt alla och därvidlag se till, att de familjeförsörjare, som äro behöfvande,
skola få något mera. På den principen är herr Zetterstrand
inne i sin reservation, och ehuru jag för min del anser de af
honom föreslagna beloppen vara för låga, är det uppenbart, att man
icke kan komma längre för ögonblicket än att samla åtminstone

Måndagen den 16 Oktober.

några kring herr Zetterstrands reservation, hvarför jag, herr talman,
ber att få yrka bifall till densamma.

Herr k,er sson i Stallerhult: Jag ber att få instämma med vice
talmannen i hans yrkande på bifall till utskottets förslag.

Den fråga, som här föreligger, är efter mitt förmenande en
ganska stor principfråga: huruvida man för tjänster, sådana som det
här är tal om, skall betala de värnpliktige utöfver hvad värnpliktslagen
och bestämmelserna beträffande ersättning åt värnpliktige
stadga. Jag för min del kan icke se annat än att, ifall man biträder
vare sig den ena eller den andra reservantens förslag, man därigenom
har öppnat vägen icke blott för likartade anspråk, som kunna framkomma
en annan gång, utan äfven för anspråk med mer vidtgående
konsekvenser. Jag för min del kan icke vara med därom. Är det
så, att den dagaflöning, som nu är bestämd, anses vara för låg, bör
man på andra sätt, synes det mig, söka rättelse däri än att, såsom
nu är föreslaget, söka införa tillfälliga eller partiella förändringar.

Riksdagen framhöll visserligen år 1904 på ett sätt sin anslutning
till partiella förändringar i sådant förhållande, som bär afses;
men då får man också söka återföra i minnet de motiver, som gällde
för den förändring, som då föreslogs och som äfven nu är föreslagen
att tillämpas med någon utsträckning. 1904 förelåg nämligen
en motion om att- utbetala 50 öre om dagen utöfver hvad som redan
erhållits — också 50 öre om dagen —, till de värnpliktige, som inkallats
till extra tjänstgöring på Gottland. Statsutskottet och sedermera
Riksdagen godkände visserligen ett förslag härom, men icke i
den utsträckning motionären afsåg, utan inskränkt så, att det skulle
utbetalas 75 öre för denna extra tjänstgöring blott till sådana familjeförsörjare,
som Riksdagens skrifvelse närmare preciserade. Orsaken
till att Riksdagen år 1904 antog ett dylikt förslag tror jag ligger
mycket klart angifven i den skrifvelse, som Riksdagen aflat. Sedan
Riksdagen närmare utredt frågan, heter det nämligen där:

»Så mycket hellre både Riksdagen ansett någon åtgärd i motionens
syfte höra vidtagas, som redan i gällande värnpliktslag af den
14 juni 1901 medgifvits lättnader vid värnpliktens fullgörande förvissa
i lagens § 16 mom. 2 an grina värnpliktiga — t. ex. enda arbetsföre
sonen till orkeslös eller vanför fader. Och med dessa värnpliktiga
syntes uti ifrågavarande afseende —■ med hänsyn till att
mobiliseringen då afsåge jämväl äldre årsklasser — höra jämställas
äfven de värnpliktiga, som ägde hustru eller barn, hvilka vore af
deras arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende.»

Och så beslöt Riksdagen, att dessa familjeförsörjare skulle erhålla
75 öre utöfver hvad alla värnpliktige redan erhållit.

Nu är det klart, att för den händelse värnpliktslagen innehölle
bestämmelse därom, att de, som äro familjeförsörjare, äfven, i likhet
med enda arbetsföre sonen till orkeslös eller vanför fader, skulle få
uppskof med sin tjänstgöring och i följd af detta uppskof stode hvartill
viss tid, så att de kunde bli befriade från tjänstgöring — om
värnpliktslagen, säger jag, innehölle dylika bestämmelser, tar jag

N.o 4.

Angående
understöd till
vissa vid.
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll m. ra.
(Forts.)

H d 4.

Måndagen den 10 Oktober.

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hus-häll m. m.

(Forts.)

för gifvet, att Riksdagen år 1904 afslagit den då gjorda framställningen.
Men därför att det fanns sådana kategorier bland de värnpliktige
på Gottland, som voro familjeförsörjare eller under liden
blifvit det, så beslöt Riksdagen, att de skulle få understöd till sina
hemmavarande familjer för den extra tjänstgöringstiden. Det var
icke möjligt för dem att erhålla något sådant uppskof, utan de måste
finna sig i att fullgöra sin tjänstgöring, och därför ansåg Riksdagen,
att man skulle lämna ett litet understöd, hvilket äfven jag för min
del finner vara rätt handladt.

Nu har Kungl. Maj:t i donna proposition, som är tillstyrkt af
utskottet, hemställt, att äfven den. som är medlem af familj, som
är i behof af understöd, skall få sådan! understöd. Ja, i så fall tror
jag, att man nog skall kunna framkonstruera många sådana familjer.
Jag tänker särskild! därvidlag på fattiga torpare, som ha en eller
två söner, Indika måste gå ut i tjänstgöringen. De ha icke kunna!
blifva befriade vid inskrifningsförrättningen, och därför skall donna
familj få understöd. Jag tar åtminstone för gifvet, att donna bestämmelse
kommer att tolkas så, och jag anser donna tolkning väl
behöflig. Men enligt motionärernas och reservanternas förslag skulle
samtliga värnpliktige erhålla dessa 75 öre såsom ett plus. Det är
möjligt, att donna fråga vid nu föredragna ärende icke har så stor
betydelse som vid nästa punkt på föredragningslistan, hvilken ju rör
landthären. Flertalet af de värnpliktige från landet, eller åtminstone
en stor del af dom, utgöres af lagstadda tjänare, filur ställer det
sig då för dem? Jo, det är klart att de få 75 öre om dagen för
den extra tjänstgöringen, såsom här ifrågasatts: de få 75 öre för att
de gå där längre tid, och det kommer dem ensamt till godo. Men,
mina herran, vi få betänka, att det i skälfva verke! är husbonden
som drabbas af förlusten. Enligt värnpliktslagen och tjänstehjonsstadgan
har, såsom vi veta, husbonden icke rättighet att gorå anspråk
på tjänaren, därför att tjänaren fullgör värnplikt under längre
tid än man kunde beräkna, när man stadde honom. Husbonden får
lega i hans ställe, om så behöfs, det är således husbonden, som får
lida för att hans tjänare är borta längre tid än beräknad! var. Då
frågar jag, är detta rätt och billigt? Skall tjänaren på detta sätt
uppbära ersättning för att han tjänstgör extra någon tid, skall han
gorå förtjänst på att flan fullgör sin värnplikt, under det att husbonden
lider förlust. Jag tron icke att det är skål i, och jag tror
icke ens att det går för sig att på detta sätt öka tungan för flen,
som i alla fall egentligen får bära tungan i detta fall.

Jag tycker verkligen, att många skål tala för att icke gå med
på reservanternas förslag att höja ersättningen till flere än hvad
Kungl. Magt föreslagit.

Värnpliktslagen, den högt beprisade värnpliktslagen är ju ansedd
att gifva oss ett starkt och godt nationalförsvar, men genom
att ackordera med hvarje värnpliktig, hur mycket han skall ha i
betalning för att han fullgör sin värnplikt, neddrager man nationalförsvaret
till en yrkeshär. Man återgår då nästan till det gamla indelningsverket
med dess yrkeshär: man ackorderar om hur mycket

N: o Åt

Måndagen den 18 Oktober,

hvar och en skall ha för att fullgöra sin skyldighet. Det blir här
som på andra håll, att arbetsgifvare och arbetare ackordera om hur
mycket arbetaren skall ha. och om man icke kommer öfverens, om
man icke betalar hvad som begärs, kan det komma att gå här som
på många andra ställen: man nedlägger arbetet!

För min del anser jag., att man bör vara försiktig i sådana fall
som det nu föreliggande. Är det så, att de nu lagstadgade 50 orena
utgöra ett för lågt belopp, då må vi ändra lagen i det fallet och
höja ersättningen till de värnpliktige, när Riksdagen blir ense därom.
Men att på partiella omvägar införa detta system anser jag icke
vara klokt, och därför har jag instämt i det af utskottsmajoriteten
framställda förslaget, till hvithet jag äfven här får yrka bifall.

Herr Hammarskjöld instämde häruti.

Herr Hedlund: Herr talman! Jag undrar, om icke den föregående
ärade talaren begick ett misstag, då lian nämnde, att den
vid 1904 års riksdag väckta motionen om ersättning till värnpliktige
å Gottland gick ut på att 50 öre skulle tilldelas hvar och eu
af de till extra tjänstgöring inkallade värnpliktige, utan någon inskränkning.
Motionären begränsade i själfva verket sitt yrkande
till att omfatta endast sådana värnpliktige, som voro i behöfvande
omständigheter. Följande år utsträckte han visserligen sitt yrkande
därhän, att det gällde de behöfvande värnpliktige äfven under den
ordinarie tjänstgöringen, men detta afstyrktes af utskottet och blot
också af Riksdagen afslaget.

Den föregående talaren var nu så rådd för att sia in pa en
sådan väg, ty man st ode inför en stor principfråga. För min del
har jag — det vill jag Öppet saga — alltid röstat emot hvarje
yrkande, som afsett att rubba något på betalningen till de värnpliktige
under den ordinarie tjänstetiden. Men jag anser eu högst
väsentlig skillnad föreligga mellan å ena sidan den ordinarie tjänstgöringen
och å andra sidan extra tjänstgöring af den art, hvarom
nu i år är fråga och som i fjol måste å Gottland bestridas. För
den ordinarie tjänstgöringen kunna de värnpliktige inrätta sig i
förvåg, de hafva då tillfälle att så ordna för sig, att de erhålla
arbete så snart de lämnat värnpliktstjänsten. Helt annat är förhållandet
med den extra värnpliktstjänstgöringen; alla de beräkningar,
som uppgjorts, slås i stycken därigenom att de värnpliktige
behållas kvar under fanan eller flaggan längre än de beräknat. Hvar
och en, som står i någon beröring med den del af folket, som är
hänvisad att lefva af sitt kroppsarbete, vet huru olyckligt, huru
ödesdigert sådana korsade beräkningar kunna i talrika fall inverka.

Om man nu hyser principiella betänkligheter, så till vida som
att en extra ersättning åt de till extra tjänstgöring inkallade värnpliktige
skulle gifva ökad styrka åt krafvel på en förhöjd ersättning
jämväl åt de till ordinarie tjänst inkallade värnpliktige, så vill jag
för min del påstå, att något sådant samband mellan dessa tvenne
saker alls icke förefinnes. Den som röstat nej i den ena frågan

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll m. m.
(Forts.)

W:c 4.

Måndagen den 16 Oktober.

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushåll m. m.
(Forts.)

kan mycket väl rösta ja i den andra, och ingen kan med något
konsekvent skäl bygga en bro från det ena yrkandet till det andra.
År man återigen rådd för den principen att, i fall vi nu betala de
värnpliktige något extra för deras extra tjänstgöring i år, vi skulle
nödgas gorå detsamma för deras extra tjänstgöring ett följande år:
ja, då få vi komma ihåg, att dessa extra tjänstgöringar lyckligtvis
äro — vi hafva åtminstone att hoppas det — så ytterst sällan förekommande,
ty det är ju alldeles utomordentliga omständigheter,
som framkalla dem.

Skulle så illa vara, att vi behöfva vänta talrika upprepanden
af sådana här fall, då tror jag att staten står inför den absoluta
nödvändigheten att lämna extra ersättning för ändamålet. Ty man
kan ju tänka sig, att det blir alldeles olidligt för de värnpliktige,
hvilka äro i den belägenheten att de måste lefva på sin arbetsförtjänst,
om de aldrig kunna säkert beräkna framtiden, utan alltid
måste ta hänsyn till att de då och då skola inkallas. Det blir då
alldeles omöjligt för dem att under värnpliktsåren kunna påräkna
något stadigt arbete. Skulle vi stå inför sådana fall, hade staten
ingenting annat att gorå än att bevilja extra ersättning och då en
rundlig sådan för de värnpliktige. Lyckligtvis stå vi antagligen
icke inför en sådan extra fara. Vi stå här inför ett alldeles särskilt
undantagsfall, och därför behöfver staten icke vara sfi, principrädd
på detta område.

Hvarför motionärerna gatt utöfver de bestämmelser, som gällde
för Gottland, beror därpå, att här föreligga alldeles särskilda omständigheter,
synnerligast med hänsyn till sjöbeväringen, i det att
de nämligen ha svårt att få hyra så sent på året, hvarför de —
antagligen en stor del af dem åtminstone — under en lång tid måste
ligga de sina till last, därför att de måste räkna med en längre
eller kortare tid af tvungen arbetslöshet.

När nu staten räknat på dem för ett sitt ändamål, må det icke
vara för mycket begärdt, om staten litet grand ser till, att icke
deras olägenhet af den saken måtte bli alltför stor.

När den föregående talaren framhöll, att det går därhän, att vi
skola få ackordera med den värnpliktige om huru mycket han vill
ha för att fullgöra den tjänst, som staten förbundit honom till, så
förstår jag i själfva verket icke det resonemanget. Det är alldeles
icke fråga om att ackordera med den värnpliktige och den värnpliktige.
De värnpliktige kallas in genom lagen, de äro tvungna
att infinna sig, och staten fastställer efter godtfinnande den ersättning,
staten kan finna vara därför lämplig, och det står ju icke i
minsta samband med talet om att ackordera med den ena eller
andra värnpliktige.

Då nu faktum är detta, att många utaf dem haft ganska störa
bekymmer och komma i ganska stort trångmål, därför att de stått
staten till tjänst, och då å andra sidan vi visst icke stå inför en
stor principfråga, där det gäller att ta ett ödesdigert steg, utan helt
enkelt inför hänsynen till ett verkligt förhållande, att ta liten om -

N:o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

vårdnad om dessa många medellösa, bör detta vara skäl nog för
att bevilja en ökad ersättning.

Det är af dessa anledningar, herr talman, som jag för min del
icke kan finna betänkligheter, utan tvärtom mycket tungt vägande
skäl föreligga för att kammaren herde bifalla herr Zetterstrands
reservation, till hvilken jag ber att få yrka bifall.

I detta anförande instämde herran Bromée i Billsta, Forsberg,
Eriksson i Bäck, Broström, Berg i Stockholm, Österberg, Johansson
i Olja, friherre De Geer, Warburg, Beckman, Pettersson i Södertälje,
Wallis, Höjer, Nyström., Natt och Dag, Wavrinsky i Stockholm,
Sandin, Matsson, Wallentin, K. G. Karlsson i Göteborg, Berg i Göteborg,
Lundgren, Darin, Ljunggren och Hansson.

Härmed var öfverläggningen slutad. I öfverensstämmelse med
de yrkanden, som därunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner
l:o) på bifall till utskottets hemställan, 2: o) på. utslag å utskottets
hemställan och bifall i stället till den af herr Ödman m. fl.
i ämnet väckta motionen, 3:o) på utslag å utskottets hemställan och
bifall i stället till den af herr Zetterstrand afgifna, vid utlåtandet
fogade reservationen och 4: o) på utslag å utskottets hemställan och
bifall i stället till det af herr Bergström under öfverläggningen framställda
yrkandet; och fann herr talmannen förstnämnda proposition
vara med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes likväl, i
anledning hvaraf och sedan till kontraproposition antagits det under
3:o) upptagna yrkandet, nu uppsattes, justerades och anslogs följande
omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller särskilda utskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande n:o 4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med utslag å utskottets berörda
hemställan bifallit den af herr Zetterstrand vid utlåtandet afgifna
reservationen.

Voteringen utföll med 118 ja mot 95 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 5.

Vidare föredrogos hvardera för sig och blefvo af kammaren
godkända särskilda utskottets utlåtande och memorial:

Angående
understöd till
vissa vid
flottan tjänstgörande
värnpliktiges

hushall m. m.
(Forts.)

N:o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

n:o 5, i anledning af Iiungl. Maj:ts proposition angående understöd
till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under
innevarande år varit i tjänst vid hären kvarhållna för extra tjänstgöring
utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst äro
väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst, äfvensom
i ämnet väckta motioner; och

n:o 6, med förslag till bestridande af kostnader vid andra urtima
riksdagen 1905.

§ 6.

Anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till

dels riksdagsbeslutets ingress,

dels riksdagsbeslutets slutmening,

dels ock paragraf i riksdagsbeslutet angående godkännande af
vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade från svensk
och norsk sida uppgjorda förslag till överenskommelser mellan de
bägge rikena.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 12,5 8 på dagen, för
att enligt därom utfärdadt anslag ånyo sammanträda kl. 7 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1905.

Måndagen den 16 Oktober

N:o 4.

Bilaga till herr Trappa anförande.

fcm td, Februari), An, ié<5i,

orordnmg oAWtadga/

tzwanffttr nikdtz SwmstcSkicp och Godr/hwib

kc genom Öttsimdh eller Brltcn påföra/ i förmckgo nfMkscns

Rätt och ?3Äer/ stål sorhallas. Datum Skockbolm/

LrpckthooöHennchKepstr/Kongl.BookttyMtt.

N:o 4.

Måndagen den 16 Oktober.

»-Å------------------.$ = 2/3 h------■>

ORLOGSFLAGGAN

HANDELSFLAGGAN

Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag, 1905.