1902. Andra Kammaren. N:o 56

ProtokollRiksdagens protokoll 1902:56

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1902. Andra Kammaren. N:o 56.

Måndagen den 19 maj

kl. l/s 3 e. in.

§ 1.

Justerades de vid kammarens sammanträden den 11 och den 12
innevarande maj förda protokoll.

§ 2.

Föredrogs och godkändes statsutskottets memorial n:o 94, med
förslag till de återstående stadgandena i det nya reglementet för riksgäldskontoret.

§ 3.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets memorial n:o 95, i anledning af kamrarnes skiljaktiga
beslut i fråga om Kongl. Maj:ts proposition angående tillgodogörande
af kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan; och

sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 10, i anledning
af dels väckta förslag om inskränkning i inmutniugsrätten, dels
ock Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af den kronan
tillkommande jordegareandel i grufva.

§ 4.

Justerades ett protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 2,45 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.

Andra Kammarens Prot. 1902. N:o 56.

1

N o 56. 2

Tisdagen den 20 Maj.

Tisdagen den 20 maj

Kl. 2 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 13 innevarande maj.

§ 2.

Anmäldes ock godkändes följande inkomna förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen, nemligen:

från konstitutionsutskottet:

n:o 139, angående tryckfrihetsförordningens föreskrifter om boktryckerier
och om tillsynen öfver tryckta skrifters offentliggörande;

från statsutskottet:

n:o 127, angående beräkning af statsverkets inkomster;

n:o 128, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition i fråga om
användande under år 1903 af behållning å ett för år 1902 anvisadt
anslag till åtgärder för att befrämja tillgodogörandet af den i landets
torfmossar befintliga bränsletillgång,

n:o 129, i anledning af Kongl.! Maj:ts proposition angående försäljning
af en till förra hospitalshemmanet Staflösa n:o 3 i Östergötlands
län hörande lägenhet,

n:o 130, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af vissa delar af kronodomänen Bona till anordnande af en af
staten inrättad tvångsuppfostringsanstalt,

n:o 131, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af viss del af Vadstena kronoäng i Östergötlands län,

n:o 132, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter smeden Gustaf Pettersson
från Björktorp,

n:o 133, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till begrafningsplats för grufsamhället vid Kiruna jernvägssta -

Tisdagen den 20 Maj. 3 N:o 56.

tion af viss del utaf den vid afvittringen inom Juckasjärvi socken till
kronopark afsätta mark,

n:o 134, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående godkännande
af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Upsala hospital
för Upsala läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuka, och

n:o 144, angående statsregleringen för år 1903 och sättet för anvisande
af vissa anslagsbelopp;

från bevillningsutskottet:

n:o 137, angående bevillning af fast egendom samt af inkomst;

från lagutskottet:

n:o 135, i anledning af väckt motion med förslag dels till lag,
innefattande särskilda bestämmelser i afseende å vissa bolag, dels till
lag angående ändring af vissa paragrafer i lagen om aktiebolag den
28 juni 1895,

n:o 136, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående handel med konstgjorda gödselmedel, och

n:o 145, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 26 kap. 1 § rättegångsbalken, samt

från Riksdagens kansli:

n:o 140, angående patientafgifterna vid upptagningsanstalter för
sinnessjuka,

n:o 141, angående qvinnors anställande vid yrkesinspektionen,

n:o 142, angående åtgärder för åstadkommande af en bättre fiskerivård
för Ostersjö- och so tvätten sfisket, och

n:r 143, angående åtgärder i fråga om importen af och rörelsen
med artificiella sötämnen.

§ 3.

Likaledes anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till
Riksdagens skrivelser:

dels till Konungen, n:o 149, med öfverlemnande af reglemente för
riksbankens styrelse och förvaltning,

dels ock till fullmäktige i riksbanken, n:o 150, i samma ämne.

N:o 56. 4

Tisdagen den 20 Maj.

§ 4.

Ang. tillgodogörande
af
kronan tillhörig
vatten kraft

i Göta -Till afgörande förelåg statsutskottets memorial n:o 95, i anledelf
vid Troll- ning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om Kong]. Maj:ts propohättan.
sition angående tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta
eif vid Trollhättan.

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för den 26 mars 1902 hade Kongl. Maj:t uti en till
Riksdagen samma dag aflåten proposition, n:o 74, föreslagit Riksdagen
att, bland annat, medgifva, att å kronans vägnar aftal finge med ingeniören
Ernst Stridsberg träffas angående tillgodogörande af kronan
tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan i enlighet med de för
aftalet i statsrådsprotokollet angifna hufvudgruuder och under de vilkor
i öfrigt, Kong], Maj:t komme att bestämma.

Sedan statsutskottet i utlåtandet n:o 92 hemstält, bland annat,
att Riksdagen måtte medgifva, att å krouans vägnar aftal finge med
ingeniören Ernst Stridsberg träffas angående tillgodogörande af kronan
tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan i enlighet med de i
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 26 mars 1902 angifna
hufvudgrunder och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t måtte bestämma,
dock att tiden för aftalets gällande icke finge öfverstiga 40
år, hade Första Kammaren bifallit utskottets hemställan, hvaremot
Andra Kammaren beslutat, att tiden för ifrågavarande aftals gällande
icke finge öfverstiga 20 år.

I ändamål af sammanjemkning hemstälde utskottet, att Riksdagen,
hvardera kammaren med frångående af sitt i denna fråga förut fattade
beslut, måtte medgifva, att å kronans vägnar aftal finge med ingeniören
Ernst Stridsberg träffas angående tillgodogörande af kronan tillhörig
vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 26 mars 1 902 angifna hufvudgrunder
och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t kunde bestämma,
dock att tiden för aftalets gällande icke finge öfverstiga 30 år.

Sedan utskottets berörda hemställan biff vit uppläst, anförde:

Herr Hedin i Stockholm: Utskottet har här försökt en sam manjemkning,

der icke, såsom förut i dylika fall, begäres, att Andra
Kammaren skall göra en eftergift i någon jemförelsevis underordnad
fråga, som kan passa till underhandlingsobjekt vid en sammanjemkning,
utan der det föreslås, att kammaren skall göra en principal
eftergift, nemligen att bestämma en förlängning af den kortare
koncessionstid, som kammaren förut beslutit. Äfven en sådan kortare
koncessionstid medför emellertid den ledsamma följden, att efter

N:o 56.

Tisdagen den 20 Maj. 5

icke inånga års förlopp upplåtelsebegreppet så småningom förvandlas Ang. tillgodotill
eganderättsbegrepp. Vi hafva alltför många ledsamma och bety - jf^n tillhödande
erfarenheter derom, då kronan förgäfves sökt att återfå sin rätt, 1 rig vatten.
ehuru denna varit af så solklar beskaffenhet, som öfver hufvud någon kraft i Göta
rätt kan vara. För några år sedan förklarades för mig af åtskilliga eif vid Trollmedlemmar
af denna kammare, att utgången af en mängd dylika mål,
der kronan förlorade, berodde derpå, att underrätterna icke vågade
döma mot — såsom orden lödo — brukspatroner och bolag. Det
gälde då gamla koncessioner. Och det kommer en gång, dä äfven
denna koncession blir så gammal, att man säger, att det är obilligt
att återkalla densamma eller att bestämma några andra vilkor. Jag
anser derför, att detta statsutskottets förslag ej bör bifallas. Det har
för öfrigt upplysts, att det är alldeles tillräckligt för den ifrågavarande
ingeniören, om upplåtelsen bestämmes till 20 år. Här skulle nu i
sådant fall icke bli någon upplåtelse denna gång, men det är ju icke
långt till nästa riksdag.

Jag anhåller, att kammaren behagade afslå det framstälda sammanjemkningsförslaget.

Herr Biesört: Herr talman, mine herrar! Jag får upprigtigt

erkänna, att herr Hedins afslagsyrkande i denna fråga kom såsom en
stor öfverraskning. Kammaren har så många gånger bifallit utskottets
förslag till sammanjemkning i liknande frågor som denna, att jag icke
kan förstå orsaken till att kammaren nu skulle i denna fråga frångå
den princip, som den så många gånger uttalat sig för. Jag vill särskild!
erinra om denna Riksdags beslut i fråga om koncession för elektriska
anläggningar. Särskilda utskottet hade der föreslagit, att koncession
skulle få medgifvas sökanden för en tid af 50 är. Första
Kammaren godkände detta utskottets förslag, under det att Andra
Kammaren deremot beslöt, att koncessionstiden icke skulle få öfverstiga
SO år. Utskottet sammanjemkade detta förslagsvis till 40 år,
hvilket förslag af Andra Kammaren såväl som af Första Kammaren antogs.
Mig synes, att herr Hedin med samma skäl den gången kunde
hafva yrkat utslag å utskottets sammanjemkningsförslag. Likaså var förhållandet,
då samma särskilda utskott föreslog det fridlysta området omkring
elektriska ledningar till 100 meter. Första Kammaren godkände
denna siffra, under det att Andra Kammaren bestämde den till 200
meter. Utskottets sammanjemkningsförslag lydde på 150 meter, hvilket
förslag af Riksdagen och sålunda äfven af denna kammare antogs.
Det synes mig, att herr Hedin äfven dervidlag bort, för att
vara konseqvent, yrka afslag. Nu är det visserligen sant, att om
Andra Kammaren afslår detta sammanjemkningsförslag i strid med
principer, som kammaren förut fastslagit, kan regeringen nästa år inkomma
med nytt förslag angående detta arrende. Men jag kan icke
förstå, hvad detta skulle tjena till. Jag tror icke, att Andra Kammaren
dermed skulle vinna annat än att åstadkomma ett virrvarr i

N:o 56. 6

Tisdagen den 20 Maj.

Ang. tillgodo- principerna rörande sammanjemkningar i allmänhet. Och hvad infe”»
S.eniör Stridsberg beträffar, har han det sa stäldt, att han kan drifva
rig vatten- S1^ vefk med ånga, efter hvad jag har mig bekant. Men det synes
kraft, i Göta mig, ätt i en sa klar och enkel sak som detta, nemligen att arrendera bort
hfntl*°^'' va^enkraften till enskilde, Riksdagen icke borde förhala någon tid och
(Forts.) derigenom undvika onödig förbrukning af utländska stenkol.

Herr talman! Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.

Herr Hammarström: Jag är förekommen af den föregående
ärade talaren. Jag har nemligen samma uppfattning som han och kan för
min del ej heller förstå, hvad man skulle vinna genom ett uppskof i
denna fråga. Staten får ju sin inkomst af den kraft, som här är fråga
om att arrendera ut, och om man skjuter upp frågan till ett kommande
år, kan man väl ändock icke vinna annat, än att man då får
arrendera ut vattenkraften, hvilket man ju vinner äfven nu. Om det
nu ar principfråga, som den förste ärade talaren vill häfda, så
förstår jag ändå icke, gent emot det som nyss sagts, hur denna princip
skulle kunna häfdas. Det är ju, som en föregående talare sade.
af vigt, att man använder vattenkraften, så att man slipper importera
en mängd utländsk bränslematerial, hvarigenom penningarna gå
ur landet, medan vattnet utan nytta rinner ur Venern.

För min del anser jag, att kammaren bör godkänna samman,
jemkningsförslaget, hvartill jag yrkar bifall.

Herr Hedin i Stockholm: För min del har jag nyss sagt, att

om man nu uppskjuter frågan, finnes den utvägen att komma igen
nästa år och då nöja sig med den tidslängd, som Andra Kammaren
förut besluta. Om de två närmast föregående talarne ej kunna första,
hvad detta innebär, så rår jag verkligen icke för det.

Hvad för öfrigt beträffar talet om konseqvens, så ber jag den
talare, som näst efter mig hade ordet, att öfverlemna åt mig sjelf att
sörja för att jag iakttager behörig konseqvens. Och jag ber att i
sammanhang härmed få nämna, att det finnes tillräckligt många vittnen,
som kunna vitsorda, att jag, då frågan om elektriska lagen var
före, alldeles icke var för den föreslagna sammanjemkningen angående
elektriska anläggningar och att, då det första gängen var fråga om
att lemna eyärdlig upplåtelse och således på samma gång skänka kort
svenska Riksdagens rättigheter enligt grundlagen, jag genom mitt
motstånd vann så mycket, att man fick den evärdliga tiden inskränkt
till 30 år.

Frågan om magnesit och apati! är åter icke i något afseende
jemförlig i vigt med den föreliggande frågan.

Herr Nyström: Herr talman! Jag tror, att det skulle vara ur

många synpunkter beklagligt, om Andra Kammaren nu skulle motsätta
sig sammanjemkningsförslaget. Det är ett helt annat förhållande, in -

7 N:o 56.

Tisdagen den 20 Maj.

för livilket vi nu stå, än då det var fråga om kraftbolaget. Jag vill Ang. tillgodoerinra
om att ingeniör Stridsberg under långliga tider varit uti den
goda tron, att lian egde all den vattenkraft, som flöt utefter stranden der, rig vatten.
och att det under sådana förhållanden, i synnerhet när nu afgiften kraft i Göta
för vattnet är vida högre, än hvad som föreslagits för kraftbolaget, eif vid Trollicke
kan vara annat än till landets och kronans fördel att få något
längre koncession beviljad, såsom utskottet föreslagit. Det är naturligtvis
icke samma förhållande med en industriel anläggning som med
arrende utaf en landtegendom. En vattenkraftsanläggning kraf ver så
stor kostnad, att jag tror, att det skulle blifva ett farligt prejudikat
att allt för mycket inskränka arrendetiden, och det skulle ovilkorligen
komma att skadligt inverka på vår industri. Och jag tror icke heller,
att Andra Kammaren skulle komma att vinna sympatier hos industriens
män, om den nu ställer sig alltför afvisande i denna fråga.

Jag skall derför, herr talman, be att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Pehr son i Törneryd: Herr talman! Till hvad nu redan

blifvit an förd t är icke mycket att tillägga. Men mig förefaller det att
vara alldeles klart, att uti en fråga sådan som denna, som ligger till
så som den nu gör, har åtminstone vederbörande utskott icke haft
annat att göra än att ställa sig grundlagens bud till efterrättelse, eller
att, för sa vidt det varit möjligt, göra upp förslag till en sammanjemkning
kamrarnes olika beslut emellan. Nu hafva kamrarne beträffande
det föreliggande ärendet, nemligen Kong!. Maj:ts proposition
angående tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif
vid Trollhättan, fattat olika beslut i allt annat, men lika beslut i den
delen, som rör ingeniör Stridsbergs rätt att arrendera vattenkraft vid
Trollhättan utaf staten. Beträffande vilkoren derför hafva kamrarne
träffat sammanstämmande beslut, men rörande tiden för aftalet emellan
staten å ena sidan och arrendator!! å andra sidan hafva kamrarne
skilt sig i det afseendet, att Första Kammaren bestämt tiden för
aftalet till 40 år och Andra Kammaren till 20 år. När nu kamrarnes
beslut i allt öfrigt i denna punkt, eller moment c) här uti sammanjemkningsförslaget,
är lika, och de endast skilja sig rörande tiden
den ena kammaren har sagt, att aftalet skall räcka under 40 år, och
den andra kammaren har sagt, att aftalet skall räcka i 20 år — synes
det mig vara så klart, som någonting kan vara, att en sammanjemkning
bör ega rum i denna enda punkt, hvaruti kamrarnes beslut
skilja sig, och att den sammanjemkningen ej kan blifva något annat
än just piecis den siffran, som ligger emellan de der talen, eller 30 år.

Jag förstår icke herr Hedin på annat sätt, än att han icke skulle
vilja någon sammanjcmkning, utan afslå det hela. Men när nu kamrarne
för öfrigt hafva godkänt vilkoren i afseende a rätten för ingeniör
Stridsberg att fa arrendera vattenkraften, med undantag endast af
tiden för aftalet, tror jag, att det icke vore fullt lojalt handladt, i fall

N:o 56. 8

Tisdagen den 20 Maj.

Ang. tillgodo- kammaren nu afslår sammanjemkningsförslaget. Jag skall derför herr
krman\illlö- talnnaD> thalia att fa yrka bifall till detsamma.

rig vattenkraft
i Göta Herr Trapp instämde häruti.
eif vid Troll (Forte1)

Seda,n överläggningen härmed förklarats afslutad samt herr tal mannen

framstäf propositioner å de derunder gjorda yrkandena, blef
utskottets hemställan af kammaren bifallen.

§ 5.

Härefter föredrogs och godkändes sammansatta stats- och lagutskottets
utlåtande, n:o 10, i anledning af dels väckta förslag om inskränkning
Hnmutuingsrätten, dels ock Kong!. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af den kronan tillkommande jordegareandel i grufva.

§ 6.

Efter anmälan häruppå af konstitutionsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 138, till Konungen, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen
samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen, begärdes
ordet af

Ang. skrifvelse
om val- ]er
rätten till ’

Herr Ernst Carlson, som yttrade:
att skrifvelseförslaget måtte uppläsas.

Herr talman! Jag anhål -

Andra Kärn- #

maren. Sedan ifrågavarande skrifvelseförslag i anledning häraf blifvit

uppläst, anförde

Herr Boéthius: Herr grefve och talman! Mine herrar! Då
jag i konstitutionsutskottet yrkat, att denna skrifvelse skulle erhålla
en annan affattning, skall jag be att nu få yttra några ord i ärendet.

Det har varit en gammal praxis, att, när kamrarne stannat i
samma beslut i afseende på den s. k. klämmen samt med afseende på
motiveringen i samma beslut rörande största delen, det utskott, som
haft att upprätta förslag till skrifvelse, gått så till väga, att det
tagit hvad som varit gemensamt i motiveringen och uteslutit den
punkt eller de punkter, hvarom kamrarne icke enats. Så skedde
exempelvis, med afseende på den skrifvelse i rösträttsfrågan, som afgafs
. af Riksdagen år 1900. Jag har för min de! yrkat, att denna
praxis nu också skulle tillämpas och således utskottet intaga den
gemensamma delen af motiveringen, naturligtvis med rätt för kamrarne
att sedermera godkänna eller förkasta skrifvelseförslaget.

Utskottets majoritet har emellertid genomdrifvit ett annat förförfaringssätt,
innebärande, att all motivering uteslöts, då det ansågs

9 N:o 56.

Tisdagen den 20 Maj.

från detta håll, att genom de af Andra Kammaren uteslutna orden Ang. skri/-Första Kammarens motivering blifvit så förändrad,.att den icke vidare
uttryckte grunden för kammarens beslut. För min del tror jag, att Andra xam.
det hade varit lyckligare för samarbetet i framtiden mellan kamrarne, maren.
om man följt gamla praxis äfven i detta fall. (Forts.)

Jag tror också, att med afseende på sjelfva sakens innebörd lämpligen
bort så ske. Olikheten mellan kamrarne beror på följande, som
herrarne torde minnas. Båda kamrarne ville, att vid den blifvande
undersökningen särskildt skulle utredas, huruvida icke införandet af
allmän rösträtt i förening med proportionella val vore att föredraga
framför eu sådan lösning af rösträttsfrågan, att census sänktes. Dermed
slöt Andra Kammaren. Första Kammaren hade deremot som
möjliga villkor för allmän rösträtt i stället för proportionella val derjemte
framstäf graderad skala, och att de proportionella valen möjligen
kunde vara medelbara, samt slutligen framhållit, att äfven andra
synpunkter kunde tagas i betraktande. Nu är att märka, att båda
kamrarne hafva begärt en allsidig utredning. Under sådana förhållanden
hade med antagande af Andra Kammarens motivering äfven
de särskilda önskemål, som Första Kammaren framstält, mycket väl
kunnat komma under bepröfvande vid utredningen. Skilnaden är
blott, att Andra Kammaren icke velat, att vissa af dessa önskemål
skulle särskildt framhäfvas. Under sådana förhållanden kan jag icke
inse, att Första Kammaren skulle blifvit kränkt i sin rätt, eller att
den icke lika väl kunnat gå in på denna skrifvelse som på den af
år 1900, dä t. ex. Första Kammaren hade såsom pröfningeus föremål
jemväl framstält proportionella val och medelbara val. Dessa punkter
uteslötos af Andra Kammaren, och då förenade sig Första Kammaren
derom.

Emellertid ansåg icke utskottets majoritet, att man kunde förfara
på samma sätt nu, och derigenom hafva vi fått denna oformliga skrifvelse,
som saknar motivering. Då kan man väl fråga, om det icke
varit bättre, om Andra Kammaren antagit en sjelfständig skrifvelse.

Jag tror dock icke att det varit lyckligt. Efter hvad som nu passerat,
tror jag nemligen, att det då skulle ha visat sig omöjligt att åstadkomma
en sammanjemkning med afseende på klämmen. Den Bergska
skrifvelsen t, ex., om hvars kläm också jag var med, innehöll ju just
detta, som man nu förklarat böra hindra Första Kammaren från att
gå med på motiveringen. Jag fruktar derför, att, om vi tagit eu särskild
skrifvelse i denna kammare, hade icke alls något beslut kommit
till stånd. Nu har dock ett beslut kommit till stånd, hvarigenom
Riksdagen begär en utredning af rösträttsfrågan och uttalar en önskan,
att denna utredning skall vara färdig till 1904 år riksdag.

Visserligen kan man säga, att det saknas motivering, och att
regeringen då icke kan veta, hvad Riksdagen åsyftar. Mina herrar,
formalismen är en stor makt i verlden. Men den har dock sina gränser,
och jag vågar påstå, att ingen svensk regering, som mottager

N:o 56. 10

Tisdagen den 20 Maj.

Ang. skrif- denna skrifvelse, skall kunna underlåta att taga hänsyn till den
rätten m motivenng,. som beslutits af hvardera kammaren. Sker detta, dä skall
Andra Kärn- v\sa s''& för regeringen, att båda kamrarne varit ense om att
maren. utredningen bör komma till stånd; att vissa synpunkter dervid böra
(Forts.) beaktas; och att särskilt frågan om allmän rösträtt med proportionella
val skall komma till ompröfning. Bet hafva båda kamrarne
vant ense om. Bet framgår af eu undersökning af deras motivering.
Men om skrifvelsen nu kommit till stånd på det sätt, jag ansett rätt,
hade resultatet just blifvit, att regeringen fått veta detta.

Jag anser således, att regeringen, äfven med den affattning skrifvelseförslaget
nu erhållit, får veta lika väl hvad den bör veta. Under
sådana förhållanden är jag för min del absolut viss om att denna
skrifvelse äfven i sitt stympade skick skall komma att gifva det uppslag
till en effektiv behandling af rösträttsfrågan, som vi här afsett.
Till följd häraf och da en återremiss, som är det enda utom bifall,
som lagligen torde kunna komma i fråga, icke skulle gagna, sedan
Första Kammaren redan godkänt skrifvelsen, anser jag det lämpligt
och icke medförande några som helst vådor, att Andra Kammaren för
sin del låter bero vid hvad som skett och godkänner skrifvelsen.

Herr Ernst Carlson: Herr talman! I anslutning till hvad som

redan yttrats af den föregående ärade talaren vill äfven jag uttala
mitt ogillande af konstitutionsutskottets uppseendeväckande åtgärd att
helt och hållet utesluta motiveringen ur den nu föredragna skrifvelsen,
hvadan denna kommit att bestå uteslutande af klämmen, deri Riksdagen
begär en från alla synpunkter fullständig utredning af rösträttsfrågan,
helst till 1904 års riksdag.

Anledningen till utskottets åtgärd är naturligen att söka deri, att
i_ Andra Kammarens skrifvelse utelemnats en mindre del af den motivering,
som redan af Första Kammaren blifvit antagen. Fråga är
emellertid, om detta varit tillräcklig anledning för utskottet att utesluta
hela motiveringen. Granskar man nemligen närmare den utelemnade
delen, finner man, att den endast består i eu bestämmelse, som Första
Kammaren tillagt den proportionella valmetoden. Första Kammaren
vill hafva denna »anordnad vare sig med medelbara eller omedelbara
val, eller med tillämpning af graderad röstskala, eller andra bestämmelser,
som må vara egnade att åt de nu representerade bibehålla ett
skäligt inflytande på afgörandet af landets angelägenheter». Då nu
emellertid i Andra Kammarens skrifvelse begäres »eu från alla synpunkter
fullständig» utredning såväl angående den proportionella valmetoden
som andra i skrifvelsen nämnda föremål, och då dertill de
garantimöjligheter, som Andra Kammaren såsom redan öfvervunna
ståndpunkter uteslutit, i hufvudsak återfinnas i 1900 års skrifvelse,
hvilken här åberopas, så tror jag, att det förefinnes goda skäl för den
äsigten, att uteslutningen varit temligen oskyldig. Att den icke kan
anses vara af någon samhällsvådlig beskaffenhet, torde framgå deraf,

11 N:o 55.

Tisdagen den 20 Maj.

att den föreslagits af lierr Ivar Månsson. Skrifvelsen var ju dess- Ang. skri/-utom af så pass sväfvande och litet bindande art, att ingen egent-vanligen
kunde känna sig särdeles tillfredsstäld med densamma. Andra Kärn Under

sådana förhållanden hade väl det naturligaste varit, att maren.
konstitutionsutskottet följt vanlig praxis och intagit i Riksdagens skrif- (Forts.)
velse så mycket af motiveringen, som för båda kamrarne var gemensamt.
Detta har också af de flesta Ändra Kammarens ledamöter
inom utskottet påyrkats; och det är väl icke någon hemlighet jag
förråder, då jag säger, att det var med en rösts öfvervigt, som utskottet
beslöt att ge riksdagsskrifvelsen den stympade lydelse, hvari
den nu föreligger.

I form el t afseende håller jag före, att utskottet härvid förfarit
inkonseqvent och formvidrigt. Utskottet har handlat inkonseqvent,
emedan det bättre öfverensstämt med gammal god sed äfvensom med
det förfaringssätt, som af utskottet sjelft följdes i fråga om Riksdagens
skrifvelse i rösträttsfrågan år 1900, att upptaga af motiveringen hvad
som för båda kamrarne varit gemensamt. Men förfarandet är äfven
formvidrigt derför, att utskottets tillvägagåeude väl näppeligen kan få
namn af en sammanjemkning, den enda åtgärd, som grundlagsenligt
bort komma i fråga, "för så vidt betydelsen af kamrarnes beslut skulle
ändras; ty ett fullständigt bortskärande af motiveringen kan väl i all
rimlighets namn icke kallas sammanjemkning! Så långt äro vi väl
icke komna.

Jag skall emellertid ej mycket urgera den formella sidan af saken,
ty den betraktar jag här såsom skäligen likgiltig. Faktum står qvar,
nemligen att kamrarne hvar för sig besluta en skrifvelse, deri de,
låt våra i temligen sväfvande ordalag, dock begära en utredning
angående programmet: allmän rösträtt, lika valrätt för land och stad
samt proportionella val. Då Riksdagen, begärt en utredning på dessa
grunder, lärer väl Kong! Maj ds regering, när den på allvar går att
söka lösa rösträttsfrågan, få lof att taga hänsyn icke endast till Riksdagens
skrifvelse i frågan, utan äfven och framförallt till kamrarnes
protokoll, som innehålla den ostympade skrifvelsen, samt till dermed
sammanhängande debatter och voteringar. Jag förmenar, att det är i
denna belysning, som Riksdagens behandling af frågan bör ses. Och
då kan det göra lika mycket, om ifrågavarande rader funnit plats i
Riksdagens skrifvelse eller icke.

Herr talman, ur realitetssynpunkt finner jag alltså intet hinder
att antaga riksdagsskrifvelseen, sådan som den bär föreligger. När
allt kommer omkring, kan det kanske till och med vara eu fördel,
att icke allt för många synpunkter der blifvit uppräknade, så att icke
till äfventyrs ett statsråd deraf kan finna anledning att läsa eller anse
sig hafva läst om åtskilligt, som Riksdagen aldrig velat ha, ehuru det
omnämnts såsom föremål för utredning. Dertill kommer, att eu sådan
blank .skrifvelse af den regering, som mottager densamma, kräfver

N:o 56. 12

Tisdagen den 20 Maj.

Ang. skri/- större egen öfvertygelse i frågan, ja, en öfvertygelse, för hvilken den
Wrätten''till1 År redo att sta eller falla- 0ch <let skadar inte.

Andra Kam- Jag finner alltså, att riksdagsskrifvelsen — så matt och intetmaren.
sägande den än synes vara — dock har en dubbel betydelse: för det

(Forts.) första den, att Riksdagen här fixerat en tidpunkt, till hvilken den för väntar

ett nytt, väl genomtänkt och utredt förslag från regeringen,
och vidare, att den lägger ansvaret för initiativet der det rätteligen
bör ligga, nemligen hos en handlingskraftig och målsmedveten regering.
Först så tror jag, att vi i denna för landets framtid vigtiga
fråga kunna komma från ord till handling.

Ehuru jag, herr talman, ogillar utskottets sätt att gå till väga,
finner jag dock, att det ur realpolitisk synpunkt icke förefinnes något
hinder för kammaren att godkänna det redan af Första Kammaren
antagna skrifvelseförslaget.

Herr Björck: Beträffande det nu föredragna skrifvelseförslaget
har jag kommit till samma resultat som den föregående talaren, men
jag kan icke neka till att det gjorde ett tråkigt intryck på mig, att
Andra Kammaren vid fattande af sitt beslut i rösträttsfrågan skulle
utesluta sista delen af motiveringen till det då antagna skrifvelseförslaget,
Jag ville likväl under debatten icke opponera mig deremot,
emedan jag ansåg, att, då Riksdagen begärde en i alla afseenden fullständig
utredning, deruti äfven skulle inbegripas frågan om graderad
skala och medelbara val, samt att således den omständighet, att de ur
den af Första Kammaren antagna motiveringen uteslutna orden icke
kommo med, icke skulle medföra någon olägenhet för framtiden.

Jag har icke något yrkande att göra.

Herr Branting: Det har yttrats af den förste ärade talaren, att
det inom konstitutionsutskottet skett en »stympning» i den skrifvelse,
om hvilken man hade trott, att Riksdagens båda kamrar voro eniga.
Så är utan tvifvel fallet. Men jag kan icke underlåta att uttala den
mening, att den bortskärning af motiveringen, som nu utskottets majoritet,
understödd, efter hvad det påstås, af eu ledamot från Andra
Kammaren, beslutit, den är en handling, som återfaller endast och
allenast på dem, Indika hafva företagit densamma. Det har gjorts ett
försök att genom små finurligheter vid sjelfva expedieringen söka
skaffa ur verlden och upphäfva ett stort historiskt faktum, och detta
är ett försök, som genom sjelfva sin natur från början är dömdt att
misslyckas.

Hvad jag här betecknar såsom ett historiskt faktum det är de
framsteg, som förefinnas vid en jemförelse mellan 1902 och 1900 års
skrivelser, att nu för första gången från svenska Riksdagen en antydan
gifves åt regeringen, om det icke hellre vore så godt att tänka
på den allmänna rösträtten än att tänka på att endast göra strecksänkningar
efter den ena eller andra metoden. Detta är en ny sträf -

13 N o 56.

Tisdagen den 20 Maj.

van, och alla inskränkningar, som skrifvelsen för öfrigt innehåller, eller Ang. skrif<let
trefvande och famlande, som der finnes, kunna icke borttaga det in~lermfen tm
trycket, att det är just i detta nya, som det väsentliga ligger. .Tytindra Kärnmina
herrar, vi veta i alla fall alla, huru olika ståndpunkter vi än maren.
intaga i politiskt afseende, att detta nya hade icke kommit in, om icke (Forts.)
verkligen i landets opinion det hade försiggått en så stor omsvängning,
som den vi nu bevittnat och \som tagit sig uttryck på olika
sätt. Detta är ett tillräckligt vittnesbörd för mig derom, att den
drifvande kraften här icke kommer att ligga i den ena eller andra
formuleringen åt en riksdagsskrivelse, utan på helt annat håll. Den
kommer att ferefinnas utanför Riksdagen i folkets vilja att erhålla en
lösning af rösträttsfrågan. Och när man ser saken så, som jag tror
är det rigtigaste sättet att se den, då kan man med mycket sinneslugn
se på de allehanda småkonster, hvarmed man i sista stund försökt att
rangera bort hvad som kunde vara mindre behagligt för en del konservativa,
som varit med om denna skrifvelse.

Men hvad som står fast, det är, att dessa bortskärningar, hvilka
försökts och äfven lyckats, de komma att kompromettera vederbörande,
som dervid varit behjelpliga. Och jag vill hoppas, att, när konstitutionsutskottets
protokoll, hvilka ju i denna del icke kunna, så vidt
jag förstår, vara hemliga, blifva justerade, de skola bära vittnesbörd
om hvilka personer det varit, som tagit på sig ansvaret att inför landet
säo-a detta: vi vilja nog vara med om en skrifvelse i allmänna
ordalag, der det talas om allmän rösträtt, men så fort som Andra Kammaren
fattade den från Första Kammaren framsträckta handen genom
att antaga det uppslag, som derifrån kommit, men velat precisera det
till något mera i enlighet med folkmeningens önskan, då dragés denna
hand tillbaka. Man gjorde hvad man kunde — och det var ju icke
mycket — för att försöka förstöra detta uppslag.

Jag har ansett det vara rigtigt att göra detta uttalande, på det
att det°mä vara klart från början, att åtskilliga från det håll, som jag
representerar, genast genomskådat den taktik, som har bedrifvits här
i skumrasket, och att domen öfver denna taktik helt visst icke kommer
att blifva mild. Det finnes redan, mina herrar, i denna skrifvelse,
sådan som den af Andra Kammaren antogs, ändå sä mycket saker, som
sannerligen icke äro egnade att göra den populär i de breda lagren.

Här talas om att man synes mera allmänt önska t. ex. en ålder
af 25 år. Det må jag säga först som sist, att för mig är denna bestämmelse
djupt förhatlig. Vi hafva i vårt land med vår folkinängdsfördelning
redan förut eu så stark öfvervigt åt det konservativa, äldre
elementet, att denna bortskärning af några få unga åldersklasser synes
mig fullkomligt omotiverad.

Här talas vidare om fullgörande af skyldigheter med afseende å
värnpligt och skattepligt. Fullgörandet af det förra skall jag icke yttra
mig om, annat än att det kan föranleda en del valtrassel, men det,
som med afseende å skattepligt borde vara klart, är, att man måste

N:o 56 14

Tisdagen den 20 Maj.

Ang. skrif- uppsätta såsom ett önskemål, att det måtte göras klart, hur onaturligt
rätten till !?et är att hopkoppla statens angelägenheter med skattepligt i afseende
Andra Kärn-a kommunala angelägenheter. Detta är eu sida åt saken, som man
maren. icke lärer kunna komma ifrån, och det må här sägas först som sist, att en
(Fort?.) s. k. allmän rösträtt, som upptager skattepligten såsom denna för närvarande
är formulerad, den bär vår statistik vittnesbörd om, att den
skulle utesluta hundra tusentals af våra medborgare, och då vore den
icke någon allmän rösträtt. Det vore då endast en lek med ord, och
det är eu farlig lek under nuvarande förhållanden, då i alla fall massan
har tröttnat på att vänta allt för länge på hvad som skall göras i
detta fall.

Jag har ansett, att detta tillfälle icke borde gå förbi, utan att dessa
betraktelser gjordes. Jag har sjelf röstat för skrifvelsen ur den synpunkt,
att det synts mig vara i någon mån betingadt af just de ord, som! fälts
om Andra Kammarens värdighet, att den icke borde stå alldeles'' famlande
och rådvill, utan att kunna gifva någon anvisning, åt hvilket
håll den tänkte sig ett uppslag i det fortsatta arbetet på rösträttsfrågans
lösning. Ur den synpunkten tror jag, att man kan försvara
den skedda voteringen, och ur den synpunkten tror jag, att vi icke
hafva någon anledning att ångra hvad som skett, oaktadt detta sista
lilla försök att med små medel komma till lits en stor sak.

Friherre Ericson: Jag har begärt ordet, på det att herr Brautings.
ord icke mätte i protokollet stå alldeles oemotsagda. Han sade,
att när Andra Kammaren fattade den framräckta handen, drogs den
tillbaka, och han alluderade dervid på bristande vilja hos Första Kammaren
och illojalitet från dess sida. Jag vill, såsom sagdt, att detta
hans uttalande icke måtte stå oemotsagdt, och jag vill påstå, att detsamma
icke är berättigad!.

Hvad sjelfva saken vidkommer, vill ''det synas, som skulle herr
Branting och jag komma till samma resultat, nemligen att vi önska,
att konstitutionsutskottets nu föreliggande förslag måtte af kammaren
antagas. Men icke alldeles i likhet med föregående talare anser jag,
att det icke. är så underligt, att man icke velat vara med om att
stympa motiveringen genom att stryka de tre sista raderna af densamma,
ty det kan dock icke bestridas, att motiveringen blir olika,
om dessa rader bibehållas eller uteslutas.

Hvilken ståndpunkt jag i detta afseende intager, har jag tydligen
genom mitt yttrande under rösträttsdebatten angifvit, då jag uttryckligen
uttalade mitt ogillande beträffande medelbara val och graderad
skala. Att jag således icke gillar sista delen af motiveringen, veta
herrarne ganska väl förut, men det förefaller mig, som sagdt, icke
underligt, att Första Kammaren, som hyser en i viss mån olika uppfattning
och derför vill, att äfven dessa båda synpunkter skola blifva
föremål för noggrann utredning, icke velat vara med om att endast

Tisdagen den 20 Maj.

15 N:o 56.

dessa sista rader i motiveringen skulle strykas, utan derför påyrkat Ang. skrijhela
motiveringens uteslutande. ^rätten till ''

Andra Kam Herr

vice talmannen Swartling: Sedan jag begärde ordet, är maren.

jag väsentligen förekommen af den siste talaren, ty jag ville endast (Forts.)
framhålla, att jag icke anser, att man är berättigad att, såsom den
näst föregående talaren gjorde, påstå, att någon skulle finnas, som
skulle vilja förringa verkan af det utaf Riksdagen för några dagar
sedan fattade stora beslutet. Det är icke rätt att hysa, ännu mindre
uttala en sådan misstanke, som han yttrade om Första Kammaren,
nemligen att man kunde antaga, att en stor del af dem, som röstade
för förslaget, icke skulle ogerna se, om det icke ginge i verkställighet.

För min del är jag lifligt öfvertygad om att det icke finnes någon,
som hyser en sådan afsigt.

I allmänhet har man varit temligen ense om att söka få genomförd
en reform i den rigtning, man från så många håll önskat, nemligen
en reform, grundad på den allmänna rösträttens basis, och den
nu begärda utredningen skulle ju äfven grundas derpå. Jag är ock
öfvertygad om att, när den tid stundar, till hvilken denna utredning
begäres, ett förslag skall framkomma, som skall kunna vinna anslutning
frän alla håll.

Det är visserligen beklagligt, att motiveringen till denna vigtiga
skrifvelse kommer att helt och hållet uteslutas, men, som redan förut
blifvit sagdt, i sak betyder det ju ingenting, ty den uttömmande öfverläggning,
som i Riksdagens båda kamrar egt ruin och som återfinnes
i Riksdagens protokoll, är naturligtvis af den beskaffenhet, att ingen
regering kan sväfva i ovisshet om hvad Riksdagen har menat. Någon
missuppfattning i detta afseende kan icke ega rum.

Vid sådant förhållande ber jag att fä yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Lindhagen: Då herr Björck, som förmälde sig hafva bi trädt

Andra Kammarens skrifvelsebeslut, men tillika betonade, att han
dock för sin del beklagade, att Andra Kammaren uteslutit sista delen
af motiveringen, sådan som den var affattad uti den af Första Kammaren
beslutade skrifvelsen, ber jag att fä tillkännagifva, att äfven
jag för min del röstade för Andra Kammarens ifrågavarande skrifvelse,
men endast derför att den saknade det slut, som förefans i
den af Första Kammaren antagna motiveringen. Det förslag, som
utskottet här framlagt, föranleder mig icke att frånträda den uppfattningen,
att äfven en sådan skrifvelse dock i realiteten kan komma att
ha samma verkan, som den Andra Kammaren beslutade. Jag tror till
och med, att det beslut, som utskottet fattat och som kammaren nu
går att godkänna, skall än ytterligare på sitt sätt bidraga till att saken
redan från början kommer i sin rätta belysning. Ty hvad man än
vill säga, så betyder i alla fall Första Kammarens strykning af hela

N:o 58. 16

Tisdagen den 20 Maj.

Anff- skrif- motiveringen det, att inom Första Kammaren tinnes ganska stor beV
rätten till näSen!iet att nvi(i en rösträttsreform fordra en hel del garantier, garanAndra
Kärn- *''er en sådan beskaffenhet, att vi, som förmena oss vara verkliga
maren rösträttsvänner, tro, att derigenom äfventyras en effektiv rösträtts(Forts.
) reform. I och med denna strykning har också officielt hufvudvigten
lagts derpå, att det, hviiket äfven ligger i sakens natur, är framstegspartierna,
som fortfarande måste taga denna fråga om hand och på
Indika framgången af denna rösträttsskrifvelse hvilar.

Det är detta, som jag bär velat uttala, nemligen att jag för min
del anser, att från framstegsvännernas alla läger hör man, gent emot
vännerna af de mesta möjliga »garantier», söka göra de mest energiska
försök att vinna det bästa möjliga af den nu ifrågavarande riksdagsskrifvelsen.

Herr Höjer: Herr talman! Jag har uppkallats af ett yttrande

utaf friherre Ericson, som förklarade sig icke undra det allra ringaste
deröfver, att icke Första Kammaren ville gå med på den stympning,
som på sätt och vis var ifrågasatt ifrån Andra Kammarens sida genom
strykningen af de tre bekanta sista raderna i Första Kammarens skrifvelseförslag.
Jag vill återkalla i friherre Ericsons minne, att vid 1900
års riksdag gick Första Kammaren faktiskt in på en mycket större
strykning än den här ifrågasatta, ty ur 1900 års skrifvelseförslag uteslötos
icke mindre än fyra frågor från den då begärda utredningen,
hvilka Första Kammaren ansett böra tagas i betraktande, nemligen
frågorna om medelbart eller omedelbart valsätt, klassval, proportionella
val samt territoriel valkretsindelning. Jag kan icke finna annat, än
att stympningen 1900 var ingalunda mindre än den här ifrågasatta,
utan snarare var den väl större.

För öfrigt, om det också är sant, att konstitutionsutskottet, liksom
öfriga utskott och äfven Riksdagen sjelf, ibland gör si och ibland
så, tycker jag dock, att det är väl häftigt, att konstitutionsutskottet
nu, 1902, följer eu princip alldeles motsatt den, konstitutionsutskottet
följde år 1900.

Den högt ärade vice talmannen uttalade som sin åsigt, att i sak
betyder det i sjelfva verket ingenting, om nu hela motiveringen faller
bort. Jag får bekänna, att jag i det hänseendet är af annan åsigt än
han, icke derför att jag för min del fäster så synnerligen stor vigt
vid hela skrifvelsen, men jag anser dock, att om den skall ha någon
auktoritet och betyda någonting, skall den väl i all rimlighets namn
icke innehålla blott och bart någonting så genomurvattnadt som klämmen
med bortskärande af motiveringen, der det egentliga och vigtiga
innehållet ligger.

Naturligtvis har jag icke något annat yrkande att göra än på
bifall till skrifvelsen. Den kan enligt min tanke icke göra någon
skada, om den också icke heller kan göra någon nytta.

17 N:o 56.

Tisdagen den 20 Maj.

Herr Waldenström: Herr talman! Mina herrar! Jag är i ett Ang. skrifafseende
alldeles förekommen af herr vice talmannen, med hvilken
ber att till fullo få instämma. Jag tror icke, att det är rätt att Ändra Xam
genom hvarjehanda insinuationer tillägga personer, som man icke är maren.
satt till domare öfver, vissa dåliga motiv och afsigter. (Forte.)

Hvad för öfrigt sjelfva saken beträffar, torde herrarne erinra sig,
att jag under den förra diskussionen om denna skrifvelse framhöll, att
om Andra Kammaren ströke de fyra sista raderna i motiveringen, skulle
det blifva svårt för konstitutionsutskottet att sammanjemka de båda
kamrarnes olika beslut. Herrarne erinra sig nog också, hvilken uppsträckning
jag fick för denna min anmärkning. Emellertid se herrarne
nu, att det gått så, som jag befarade.

Jag beklagar, att Andra Kammaren strök ut dessa fyra rader, ty
det visade sig, att en sammanjemkning icke kunde åstadkommas inom
utskottet annorledes än genom att stryka ut motiveringen i öfrigt. Nu
har anmärkts, att man år 1900 i denna kammare strök ut mera ur
en af in edkammaren antagen skrifvelse, än hvad man nu gjort. Ja,
det är alldeles rigtigt, om man ser saken qvantitativ^ att jag så må
säga; men ser man den qvalitativt, så ställer det sig kanske annorlunda.
Om nemligen här ifrågavarande skrifvelseförslag hade förelegat
uti Första Kammaren så, som det antogs i Andra Kammaren, sfi är
det mycket antagligt, eller åtminstone möjligt, att Första Kammarens
beslut hade blifvit rent afslag. Yi hörde ock alldeles nyss här, hurusom
herr Lindhagen sade, att han för sin del skulle ha röstat för afslag
å skrifvelsen, om dessa fyra rader hade stått qvar, och jag vet,
att det är många i kammaren, som skulle ha gjort på samma sätt.

De ha sjelfva sagt, att anledningen till att de röstade för skrifvelsen
var den, att dessa fyra rader gingo ut. Herrarne kunna deraf förstå,
att dessa fyra rader icke voro, såsom en talare sade, »blott en mindre
del» af skrifvelsen eller en bagatell, eftersom de här i kammaren spelade
en sådan roll, att hela skrifvelseförslaget hade blifvit afslaget, om de
stått qvar, samt i Första Kammaren en kanske lika stor roll i motsatt
rigtning, nemligen att skrifvelseförslaget der hade fallit, om de tagits
bort.

Man måste besinna, att det här icke var fråga om uteslutande af
en eller annan undre betydande mening, utan om en verklig stympning
af en och samma mening. Och det går väl icke an att på detta
sätt utan vidare stryka ut vissa ord ur eu mening i medkammarens
beslut.

Emellertid röstade jag för min egen del här i kammaren för skrifvelsen,
sådan som den af Andra Kammaren antogs, då yrkandet på
rent afslag var kontraproposition; men mina farhågor för huru det
skulle gå till slut hafva besannats.

En talare sade, att i det af Andra Kammaren antagna skrifvelseforslaget
i alla fall lika väl som i Första Kammarens förslag begärdes,
att Kongl. Maj:t skulle låta verkställa en från alla synpunkter full Andra

Kammarens Prat. 1902, N:o 56. 2

N:o 56. T8

Tisdagen den 20 Maj.

Ang. skrifvelse
om valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

ständig utredning. Ja, men detta »ur alla synpunkter» stämmer
'' ganska illa öfverens med det, att kammaren strök bort vissa synpunk.
ter, som hörde med till de alla, som medkammaren ville hafva med i
utredningen.

Herr talman! Jag har naturligtvis icke något annat yrkande att
göra, än att kammaren måtte godkänna skrifvelseförslaget sådant det
nu föreligger.

Herr Branting: Det var ju mycket uppbyggligt för oss alla att
få höra, att herr Waldenströms redan under diskussionen uttalade farhågor
på ett så sorgligt sätt besannades i konstitutionsutskottet, och
jag kan icke föreställa mig annat, än att det skall efter denna
förklaring blifva ytterligare intressant att taga del af konstitutionsutskottets
protokoll och se, huru de olika medlemmarne dervidlag hafva
röstat. Ty den möjligheten är ju åtminstone icke utesluten, att frågans
utgång berott just på herr Waldenströms röst.

Det har från några håll rigtats mot mig den förebråelsen, att jag
skulle ha allt för skarpt gått till rätta med motiven till de åtgärder,
som här vidtagits af utskottet, och man har skarpt strukit under, att
det menades fullkomligt ärligt äfven ifrån Första Kammarens sida. Jag
ber med anledning häraf att få göra den anmärkningen, att jag hvarken
har sagt eller tänkt, att det icke finnes inom den majoritet, som
i Första Kammaren beslöt skrifvelsen, ett flertal, ja, ett stort flertal
till och med, skulle jag vilja tro, som menade fullkomligt ärligt och ville
gå folkmeningen till mötes. Men jag är icke lika öfvertygad om att denna
grupp i denna stund verkligen är tillräckligt stark för att kunna ha majoritet
i Första Kammaren. Men det var dock ett majoritetsbeslut, som
der kom till stånd, och således måste saken för mina ögon ställa sig så,
att denna majoritet är sammansatt af olika element, dels af sådana, som
vilja gå folkmeningen till mötes, och dels äfven af sådana, som kunna
antaga ett dylikt skrifvelseförslag utan att dermed förbinda den önskan
att verkligen vilja gå folkmeningen till mötes.

Herr Månsson: Herr talman! Äfven jag beklagar det sätt,

hvarpå konstitutionsutskottet här gått till väga, ty jag finner det
ganska ledsamt, att ett så vigtigt ärende som detta har fått en sådan
behandling och kommit fram på det sätt, som fallet är härvidlag. Det
synes mig, som om konstitutionsutskottet mycket väl hade kunnat gå
till väga på samma sätt som år 1900, då ju omständigheterna i båda
fallen äro ungefär desamma. År 1900 strök Andra Kammaren alldeles
som nu talet om medelbara val och om graderad skala, och då
tog konstitutionsutskottet det af motiveringen, som var lika i såväl
Första Kammarens som Andra Kammarens beslut. Det förefaller, som
om man kunnat gå till väga likadant nu.

Jag var med om att stryka sista delen i motiveringen, derför att
det syntes mig, som om det i alla fall skulle ligga i skrifvelsen, i

19 N:0 56.

Tisdagen den 20 Maj.

den öfriga motiveringen och i klämmen, att frågan skall skärskådas Ang. skriffrån
alla synpunkter, äfven om man icke bestämdt i motiveringen intill
angifver alla dessa. Det står i skrifvelsen, att »äfven» frågorna om Andra Kam
allmän rösträtt och proportionella val skola tagas i betraktande, och maren

i detta ordet »äfven» synes mig ligga, att frågan skall ses från alla (Forts.)

synpunkter. I klämmen står också, att det skall vara »från alla synpunkter
eu fullständig utredning, så vidt möjligt är».

Då nu emellertid konstitutionsutskottet och Första Kammaren
icke kunnat vara med om en skrifvelse, sådan som den af mig föreslagna,
ha vi ingenting annat att göra än att taga utskottets förslag,
sådant som det nu föreligger. En återremiss tjenar gifvetvis ingenting
till. Jag vill i allt fall här uttala den förhoppningen, att regeringen
och andra, som få med denna fråga att göra, skola vinnlägga
sig om att på allt möjligt sätt söka föra den till ett lyckligt slut och
taga alla synpunkter i skärskådande, så att det kan blifva ett godt
och fruktbärande resultat.

Herr von Schéele: Herr talman! Jag känner mig uppfordrad

att med anledning af de uttalanden, som här från två skilda håll
gjorts, förklara, att, då äfven jag röstat för det ifrågavarande skrifvelseförslaget,
detta skett hvarken i det ena eller andra af de begge
antydda syftena. I sak lika, har jag dock handlat i annat sinne än
vare sig herr Branting eller herr Ivar Månsson. Ty å ena sidan anser
jag garantier vid den s. k. allmänna rösträtten alldeles oundgängliga,
å andra sidan kan jag icke vara med om att ställa i utsigt graderad
röstskala.

Naturligtvis är ej heller jag emot frågans utredning från alla synpunkter
för att få denna så fullständig som möjligt; men jag vill icke
genom att angifva rösigradering bland förutsedda möjligheter fram
kalla den origtiga föreställningen, att jag tänkt mig detta såsom något,
hvilket jemväl kunde komma att förverkligas. Jag skulle derför
fika litet hafva kunnat rösta för det i fredags här framlagda skrifvelseförslaget
utan den företagna »strykningen», som jag någonsin kan
i motsatt rigtning gå in på garantilös rösträtt.

Hvad angår konstitutionsutskottets föreliggande hemställan om
uteslutande ur Riksdagens skrifvelse till Kong]. Maj:t af allt slags
motivering, så finner jag ett sådant förfaringssätt i och för sig hvarken
ändamålsenligt eller Riksdagen värdigt. Men då en återremiss
icke lär kunna med någon utsigt till framgång ifrågasättas, och då
ju föregående debatter och beslut icke kunna af Kongl. Maj:t lemnas
obeaktade, så har jag, herr talman, icke annat att göra än yrka bifall
till skofvel seförslaget, sådant det i sitt stympade skick föreligger.

Häruti instämde herrar Göthberg och Pettersson i Södertelje.

Herr von Friesen: Herr talman! Jag kan icke underlåta att

N:o 56. 20

Tisdagen den 20 Maj.

gifva uttryck åt det intryck, som jag fått af denna skrifvelsefrågas
behandling uti konstitutionsutskottet nu, jemförd med den behandling
en liknande skrifvelsefråga fick i samma utskott vid 1900 års riksdag.
Jag vill icke påstå, att min uppfattning är fullt exakt, men jag
vill dock framlägga den till kammarens öfvervägande. Är det icke
måhända så, att inom majoriteten i utskottet år 1900 herskade eu
förhoppning att genom rösträttsskrifvelsen bringa rösträttsfrågan i baklås,
men år 1902 en farhåga, att genom skrifvelsen rösträttsfrågan
skall bringas framåt?

Vidare anfördes ej. Utskottets omförmälda skrifvelseförslag blef
af kammaren godkändt.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden, nemligen:

statsutskottets memorial:

n:o 9(3, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya regie
mentet för riksgäldskontoret; och

n:o 97, angående den nya riksstaten;

sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande och memorial:

u:o 1, öfver väckt motion i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt §§
13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen; och

n:o 2, angående anvisande af ersättning åt utskottets sekreterare;
samt

komiterades för vården om Andra Kammarens ekonomiska angelägenheter
utlåtande n:o 1 med anledning af väckt motion om medgifvande
af kopiering af framlidne grefve Arvid F:son Posses i kammarens
plenisal befintliga porträtt.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 3,20 e. m.

In fidem

Herman Valmgren.

Onsdagen den 21 Maj.

21 N:0 56.

Onsdagen den 21 maj.

Kl. 10 f. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 14 innevarande maj.

§ 2.

Föredrogs hvart för sig och blefvo af kammaren godkända:
statsutskottets memorial:

n:o 96, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya
reglementet för riksgäldskontoret; och

n:o 97, angående den nya riksstaten;

sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande och memorial:

n:o 1, öfver väckt motion i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt §§
13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen; och

n:o 2, angående anvisande af ersättning åt utskottets sekreterare;

samt

komiterades för vården om Andra Kammarens ekonomiska angelägenheter
utlåtande n:o 1, med anledning af väckt motion om medgifvande
af kopiering af framlidne grefve Arvid F:son Posses i kammarens
plenisal befintliga porträtt.

§ 3.

Härefter anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till
§§ i riksdagsbeslutet:

n:o 31, angående förslag till ändrad lydelse af 1 § 11 :o af tryckfrihetsförordningen,

n:o 32, angående ändring i §§ 2, 13 och 25 i lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897,

n:o 33, angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende
försummade barn,

N:o 56. 22

Onsdagen den 21 Maj.

n:o 34, angående lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar m. m.,

n:o 35, angående skadestånd för skada å person genom elektriska
anläggningar,

n:o 36, angående ändring i vissa delar af rättegångsbalken m. m.,

n:o 37, angående ändring af vissa §§ i lagen den 24 maj 1895
angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens ställande
på krigsfot,

n:o 38, angående förändring af bestämmelserna om beräkning af
hvitbetssockertillverkningsskatten,

n:o 39, angående beskattningen af bränvin,

n:o 40, angående beskattningen å tobak och tobaksfabrikat,

n:o 41, angående tullbevillningen,

n:o 42, rörande ändringar i förordningen angående en postsparbank
för riket den 22 juni 1883,

n:o 43, angående anvisande af ytterligare medel för fullbordande
af riksdags- och riksbankshus på Helgeandsholmen m. m.,

n:o 44, angående dispositionen af besparingarna under hufvudtitlarna,

n:o 45, angående beräkningen af riksgäldskontorets utgifter och
inkomster,

n:o 46, angående förslag till lag om ändrad lydelse af 5 kap. 1,
2, 3 och 6 §§ strafflagen,

n:o 47, angående fosterbarns vård,

n:o 48, angående utbetalning af anslag till riksdags-, kyrkomötes-
och revisionskostnader,

n:o 49, i fråga om vissa ändringar i gällande förordning angående
stämpelafgiften,

n:o 50, angående statsbidrag till aflönande af vikarie för lärare
eller lärarinna vid högre folkskola,

n:o 51, angående folskolelärares rätt till ålderstillägg, och

n:o 52, angående statsregleringen.

§ 4.

Vidare anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riks
dagens skrivelser till Konungen:

23 N o 56.

Onsdagen den 21 Maj.

n:o 146, angående upprättad! nytt reglemente för riksgäldskontoret,

n:o 147, med öfverlemnande af ny riksstat, och

n:o 148, i anledning åt Kongl. Maj:ts proposition angående tillgodogörande
af kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan.

Likaledes anmäldes och godkändes sammansatta stats- och lagutskottets
förslag till Riksdagens skrifvelse, n:o 151, till Konungen, i
anledning af dels väckta förslag om inskränkning i inmutningsrätten,
dels ock Kongl Maj:ts proposition angående upplåtelse af den kronan
tillkommande jordegareandel i grufva.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 10,16 f. m. för att åter sammanträda kl. 1/i3 e. m. enligt
derom utfärdadt anslag.

In fidem

Herman Palmgren.

Onsdagen den 21 maj.

Kl. 7*3 e. in.

§ 1.

Anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till §§ i
riksdagsbeslutet:

n:o 53, angående beredande af lånemedel till fortsatt utveckling
af statens telefonväsende,

n:o 54, angående en lånefond för torfindustriens understödjande,
n:o 55, angående anslag och lån till staden Åmål,
n:o 56, angående anslag till fortsättning af statsbanau från Göteborg
till Skee,

n:o 57, angående anslag till provisoriska anordningar vid centralstationen
i Stockholm in. m„

N o 56. 24

Onsdagen den 21 Maj.

n:o 58, angående fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i Stockholm,

n:o 59, angående bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

n:o 60, angående tryckfrihetsförordningens föreskrifter om boktryckerier
och om tillsynen öfver tryckta skrifters offentliggörande,

n:o 61, angående en inkomstskatt för år 1903,

n:o 62, angående förslag till lag om domsagas kansli m. m.,

n:o 63, angående tolks anlitande vid domstol in. m.,

n:o 64, i fråga om vissa bestämmelser angående enskilda banker,

n:o 65, angående reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning,

n:o 66, angående val af fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskon
toret,

n:° 67, angående åtskilliga på grund af § 89 regeringsformen
väckta frågor,

n:o 68, i afseende å statsregleringen och rörande de med statsverket
gemenskap egande ämnen,

n:o 69, angående förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen
samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen,

n:o 70, angående inskränkning i inmutningsrätten samt om upplåtelse
af den kronan tillkommande jordegareandel i grufva,

n:o 71, angående särskilda bestämmelser i afseende å vissa
bolag m. m.,

n:o 72, angående handel med konstgjorda gödningsämnen,

n:o 73, angående ändrad lydelse af 26 kap. 1 § rättegångsbalken,
och

n:o 74, angående ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

Justerades ett protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 2,45 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.

Torsdagen den 22 Maj.

25 N:o 56.

Torsdagen den 22 maj.

Kl. Vall f. m.

§ 1-

Justerades de vid kammarens sammanträde den 15 innevarande
maj förda protokoll.

§ 2.

Ordet lemnades härefter till herr vice talmannen Swartling,
som yttrade: Herr talman! Som kammaren behagade erinra sig, har
det varit vanligt att gifva i uppdrag åt representanterna från Stockholms
stad och dem af kammarens öfriga ledamöter, som äro qvar i
Stockholm, att justera de kammarens protokoll, som vid riksdagens
afslutande qvarstått ojusterade, och tillåter jag mig hemställa, att
kammaren äfven nu ville lemna ett dylikt uppdrag.

Denna hemställan bifölls.

§ 3.

Kammarens ledamöter, hvilka af Kongl. Mäj:t blifvit kallade att
denna dag efter bevistad gudstjenst infinna sig å rikssalen, der riksdagen
komme att afslutas, afgingo nu till Storkyrkan för att åhöra
riksdagspredikan. Efter gudstjenstens slut begåfvo sig kammarens
ledamöter till rikssalen, der jemväl Första Kammarens ledamöter infunno
sig.

Herr statsrådet och chefen för civildepartementet uppläste der
Kengl. Maj:ts förordnande för hans excellens herr statsministern att
å Kongl. Maj:ts vägnar utsluta riksdagen.

Sedan häruppå kamrarnes undersåtliga vördnad och välönskningar
hlifvit af herrar talmän framförda, samt herr statsrådet och chefen för
civildepartementet uppläst riksdagsbeslutet, förklarade hans excellens
herr statsministern riksdagen vara afslutad.

Efter det herr talmannen och kammarens ledamöter återkommit
till kammarens samlingsrum, tog herr talmannen afsked af kammarens
ledamöter med följande ord:

N-.o 56. 26

Torsdagen den 22 Maj.

Mina herrar! Man kan med fog framkasta, och man har också
ofta framkastat den frågan, om det är någon lycka att nå en hög
ålder, att hinna till dessa 70, högst SO år, som i allmänhet utgöra
den yttersta gränsen för menniskans lifsfånge!. För min enskilda del
bekänner jag dock, att jag är och alltid har varit tacksam för att
min lefnad icke blott fatt sammanfalla med, utan äfven under en långt
utsträckt tidslängd fatt löpa jemnsides med den stora utveckling, som
i vårt land har pågått under det nyss gångna århundradet. Det
hgger ju ett stort och betydande intresse redan deri att hafva fått,
om också endast som eu kugge i det stora drif hjulet, deltaga i detta
utvecklingsarbete. Men intresset vidgar sig och sväller ut för åldringeu,
som inom ramen af de egna personliga erinringarna och erfarenheterna
kan sammanföra vexlande bilder under de olika stadierna
af denna utveckling och derigenom äfven i någon mån kan mäta utvecklingens
vigt och betydelse. För att peka på storleken af denna
vigt och betydelse kräfvas icke många ord. Den berömde engelske
historieskrifvaren Macaulay lemnar i ett af sina verk en på sorgfällig^
studier grundad och med mästerlig hand utförd skildring
af tillståudet i alla rigtningar inom England på 1680-talet. i
hafven, mine herrar, helt säkert, om I läst den, följt den med beundran,
men ofta kanske också med undran vid betraktande af de
primitiva och ofta raa förhallanden, som han der lägger under
edra ögon. . Nåväl, mine herrar, jag har med egna ögon sett och jag
har från min barndoms och ungdoms dagar i godt minne många förhållanden
t. ex. i afseende på kommunikationerna och samfärdsmedlen,
postväsendets ordnande, sättet för städers bebyggande och belysning,
seder, . bruk och åsigter, som i många afseenden ligga i ganska nära
analogi, ja, ofta till punkt och pricka öfverensstämma med de skildringar,
han lemnat. Så långt var Sverige efter på 1820- och 1830-talen, och nu vid 1900-talets början - är det val förmätet säga, att
v\, * „^et a^ra närmaste hunnit upp detta samma England, att vi
sta pa samma nivå med det i utveckling och bildning, väl icke qvantitativt,
i fråga om materiel utveckling, ty der måste alltid det större
och rikare landet ligga öfver, men qvalitativt sedt i fråga om ideella
och kulturella sträfvauden, om tillgodogörandet af resultaten af vetenskapens
forskningar och de tekniska uppfinningarna. Då man ser sådana
jättesteg tagna och ser, att dessa jättesteg på samma gång varit säkra och
fasta, då är man också berättigad att med full förhoppning och tillit skåda
framtiden till mötes och vänta en fortgång, eu sund och god fortgång
på utvecklingens bana för vårt älskade fosterland. Och det är eu varm
och brinnande bön i detta hänseende, som jag uttalar nu i afskedets
stund, nu,, da för mig är afslutadt allt deltagande i offentliga ärenden,
i. behandlingen af allmänna värf. I denna stund, i afskedets stund’
vill jag äfven, under förklaring att ingen högre än jag kan uppskatta
och värdera de många prof på välvilja och förtroende, som jag fått
röna från eder sida, till eder framställa en vördsam anhållan, att I

27 N:o 56.

Torsdagen den 22 Maj.

villen i vänlig hågkomst bevara minnet af eder gamle, nu för alltid
afgående talman. Lefven väl, och faren väl, mine herrar!

Härpå svarade herr Johansson i Noraskog: Då nu afskedets
stund är inne, må det tillåtas mig att å de närvarandes vägnar till
eder, herr grefve, få uttrycka vårt innerliga och upprigtiga tack för
den skicklighet, pligttrohet, oveld och det beundransvärda tålamod,
hvarmed ni, oaktadt eder höga ålder, städse ledt våra förhandlingar,
äfven under de mest brydsamma och tröttande öfverlägguingar. Af
sådan anledning var det också kammarens ledamöters mening att för
sin afhållne och värderade talman egna en särskild hyllningsfest, men
på eder egen önskan blef densamma instäld. I stället ha vi tillåtit
oss att i dag pryda talmansbordet med några blommor för att derigenom
så att säga söka gifva ett yttre uttryck åt de känslor af
sympati, af djup vördnad och högaktning, vi alla hysa för vår afgående,
åldrige talman. Måtte kärlek och frid alltid omhägna eder lefnadsafton
och måtte såväl vi som kammarens frånvarande ledamöter
i edra minnens album få vara inneslutna i vänlig hågkomst!

Jag anhåller vördsamt att för egen del till sist få uttala mitt
hjertliga tack ej blott för den välvilja, som årets Riksdag låtit komma
mig till del, utan äfven för all den vänskap och det förtroende, hvarmed
jag blifvit hedrad under de 36 riksdagar, jag haft äran tillhöra
Riksdagens Andra Kammare.

Så har nu denna riksdag slutet nått,
samt mången fråga ock sin lösning fått.

Må väl bevaras goda vänskapsband,
välsigne Gud vårt dyra fosterland!

Herr talmannen och kammarens ledamöter utbytte härefter afskedshelsningar
och åtskildes.

In fidem

Herman Palmgren.

N:0 56. 28

Torsdagen den 29 Maj.

Torsdagen den 29 maj

Kl. 3 e. m.

Sedan Andra Kammaren genom beslut den 22 innevarande månad
åt representanterna för Stockholms stad samt dem åt kammarens öfriga
ledamöter, som efter Riksdagens afsilande befunne si er qvar i
hufvudstaden, uppdragit justeringen af de kammarens protokoll, hvilka
vid Riksdagens afslutande återstode ojusterade, hade tillkännagifvande
om att nämnda justering komme att denna dag kl. 3 e. m. försiggå
i kammarens kanslilokal blifvit vederbörligen utfärdadt; och tillstädeskommo
nu på utsatt tid följande kammarens ledamöter:

Herr A. Hedin,

» J. H. G. Fredholm,

» E. Hammarlund,

» C. Wallis,

» David Bergström,

» O. G. Eklund,

» J. J. Byström,

» H. Branting,

» C. A. Lindhagen,

Friherre G. J. De Geer,

Herr Y. L. Moll,

» O. Larsson i Mörtlösa,

» R. E. L. Darin,

» H. F. A. G. Pantzarhielm och

» O. H. Ström.

Protokoll för den 16, den 17, den 19, den 20, den 21 och den
22 maj upplästes och blefvo af tillstädesvarande herrar ledamöter godkända,
hvarefter sammanträdet upplöstes.

In fidem

Herman Palmgren.

Stockholm 1902. Iduns Kungl. Hofboktryckeri.