1901. Andra Kammaren. N:o 17 (Riksdagens protokoll 1901:17)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1901. Andra Kammaren. N:o 17.

Lördagen den 23 mars, kl. 7 e. in.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet, och leddes
dervid kammarens förhandlingar af herr vice talmannen.

§ 1-

Till fortsatt handläggning anmäldes statsutskottets utlåtande
n:o 11, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Punkterna 19—23.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Efter föredragning af punkten 24, angående väckt motion om
anslag till ålderdomsunderstöd åt äldre pensionerade folkskolelärare,
anförde

Herr Sjövall: Herr vice talman! I glädjen öfver det beslut,

kammaren med föranledande af Kongl. Maj:ts nådiga proposition i
ämnet alldeles nyss fattat i föregående punkt, anser jag mig icke
böra under denna riksdag vidare urgera det yrkande, som jag i min
motion framstält.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 25.

Bifölls.

Punkten 26. „

Angående

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 16, hade herr vaktmästaren
S. J. Kardell hemstält, att Riksdagen måtte bevilja vaktmästaren vid P- Sundqvist.

Andra Kammarens Prot. 1901. N:o 17. 1

N:o 17. 2

Angående
pension för
vaktmästaren
P. Sundqvist.
(Forte.)

Lördagen den 23 Mars, e. m.

Östersunds högre allmänna läroverk P. Sundqvist en årlig pension
af 600 kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och med
år 1902.

Utskottet hemstälde,

att herr Kardelis ifrågavarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.

I fråga härom anförde:

Herr Kardell: Herr vice talman, mina herrar! Såsom vi

linna af det föreliggande utlåtandet, har utskottet afstyrka min
motion om beredande af pension åt vaktmästare Sundqvist vid Östersunds
högre allmänna läroverk, och som skäl derför anför utskottet,
att frågan icke blifvit i behörig ordning underkastad utredning af
vederbörande myndigheter.

Jag har till min motion bifogat åtskilliga fullt autentiska intyg
från den enda myndighet, som är kompetent att bedöma denna
fråga, nemligen rektor och kollegiet vid det nämnda läroverket.
Några öfverordnade myndigheter, t. ex. domkapitlet, kunna omöjligen
känna till förhållandena härvidlag. Af dessa bifogade intyg
framgår alldeles otvetydigt, att vaktmästare Sundqvist uppnått en
ålder af 67 år och att han tjenstgjort vid läroverket i närmare 40

år samt att han skött sin tjenst på ett oförvitligt sätt; som bevis

derför kan jag ju anföra och har äfven genom en af bilagorna styrkt,
att han erhållit patriotiska sällskapets medalj. Omsider, sedan han
uppnått denna höga ålder af 67 år, har rektor och läroverkskollegiet i
Östersund ansett sig böra anhålla hos regeringen, att pension måtte
beredas honom. Läroverkskollegiet har för den skull gått den vanliga
vägen, i det att kollegiet vändt sig till domkapitlet i Hernösand
med begäran, att detta måtte ingå till regeringen och anhålla om
pension åt vaktmästaren i fråga. Domkapitlet i Hernösand brydde
sig emellertid icke om denna framställning, utan lade den helt enkelt
ad acta. Hvad vill nu det säga? Jo, domkapitlet i Hernösand har

på eget bevåg afgjort en fråga, som hör under Riksdagens dom värjo.

Det är icke i domkapitlets lokaler i Hernösand, som denna
fråga skall afgöras, utan det är i Riksdagens, och domkapitlet har
sålunda dervidlag satt sig i Riksdagens ställe. Visserligen har det
hetat, att jag skulle kunna väcka motion i ämnet för att på så sätt
få frågan inför Riksdagen. Jag har äfven så gjort, men det är
gifvet, att när eu enskild motionär kommer med en framställning i
ett fall som detta, är denna framställning så godt som hopplös.

Jag vill i detta sammanhang erinra om det öde, som drabbat
en liknande framställning från läroverkskollegiet i Vesterås. Detta
vände sig till domkapitlet och anhöll, att domkapitlet skulle ingå
till regeringen med begäran, att pension måtte beredas åt vaktmästaren
Johansson vid läroverket i Vesterås. Domkapitlet ansåg

Lördagen den 23 Mars, e. m.

3 N:o 17.

sig icke kunna afslå denna framställning, utan gjorde som läroverkskollegiet
önskade. Regeringen framlade på grund häraf en proposition
i ämnet för Riksdagen, hvilken proposition i dag blifvit
bifallen af Första Kammaren och här uti Andra Kammaren vunnit
en ganska stor minoritet.

Vi finna således, mina herrar, att det förefinnes stor likhet
mellan dessa båda vaktmästare. Båda två hafva uppnått eu hög
ålder, båda hafva tjenstgjort länge, och läroverkskollegiet såväl i
Vesterås som i Östersund har ansett, att de gjort sig förtjenta af
pension. Men domkapitlet i Hernösand har icke velat göra någonting
för saken, då deremot domkapitlet i Vesterås understödt kollegiets
framställning. Ja, detta är ju eu skön illustration af det
rådande systemet och det sätt, på hvilket läroverken styras af sina
närmaste högre myndigheter. Läroverken hafva nemligen en rnånghöfdad
konsistoriel styrelse, vid hvilket förhållande det lätt kan
hända, att ett domkapitel afgör en fråga på ett sätt, ett annat på
ett motsatt sätt. På det viset kunna orättvisor uppstå, och här
föreligger ju eu alldeles uppenbar sådan.

För öfrigt ber jag att få erinra derom, att vaktmästare Sundqvist
har mindre löneinkomster än den ifrågavarande vaktmästaren
i Vesterås. Den förres lön utgjorde ursprungligen 150 kronor, men
ökades sedan så småningom till 800 kronor. Till följd af vissa
säregna omständigheter — som han ej kunde rå för, ty han skötte
sig hela tiden alldeles utmärkt —- har lönen emellertid nu blifvit
nedsatt till 600 kronor, ett belopp, som måste anses vara mycket
litet, i synnerhet på en så dyr ort som Östersund. För resten ligger
det i sakens natur, att han med den lilla lön, han haft, icke kunnat
aflägga något.

Tanken ledes osökt in på en önskan, att man måtte erhålla en
mera enhetlig styrelse för läroverken, då man finner, Indika orimligheter
kunna förekomma under det nuvarande tillståndet.

Här är, mina herrar, icke fråga om den principiella sidan af
saken, ty principfrågan har ju redan förut blifvit afgjord, när nemligen
förslaget om pension åt vaktmästaren i Vesterås här var före,
utan här är blott fråga om, att dessa båda vaktmästare blifva likstälda,
så att rättvisa vederfares dem båda. Det ligger i sakens
natur, att om den enes sak skall gå till gemensam votering, så bör
äfven den andres göra det. Det gäller här, om ni, mina herrar,
skola gilla det sätt, på hvilket domkapitlet i Hernösand hindrat
denne välförtjente vaktmästare att här hos oss få sin talan förd sä
effektivt, som behöfligt varit. Ni gilla detta sätt genom att bifalla
utskottets afstyrkande af pensionen; jag vädjar till eder rättskänsla,
mina herrar, om ni verkligen vilja göra det. Då Första Kammaren
nu har bifallit framställningen om pension åt vaktmästare Johansson,
kommer den frågan under gemensam omröstning, och för att
detsamma skall kunna ske med frågan om pension åt vaktmästare
Sundqvist, finnes ingen annan utväg, än att ni, mina herrar, nu för

Angående
pension för
vaktmästaren
P. Sundqvist.
(Forte.)

N:o 17. 4

Lördagen den 23 Mars, e. m.

Angående eder del bevilja denna pension. Om den ena pensionen bifalles, så
vaktmästarenbör äfven den an<lra bifallas. Det är icke principfrågan, som det
P. Sundqvisthär rör sig om, utan det gäller endast att bereda rättvisa, men det
(Forts.) sker icke genom att uttala ett gillande af ett beklagligt missbruk
af den magt, som vederbörande myndighet i denna sak eger.

Vid sådant förhållande anhåller jag, herr vice talman, att få
yrka bifall till min motion, dock med någon ändring. Det är nemligen
klart, att då statsutskottet nedsatt den åt vaktmästare Johansson
begärda pensionen från 600 kronor till 500 kronor, måste jag
yrka, att det belopp, som jag begärt åt vaktmästaren i Östersund,
äfven måtte nedsättas till 500 kronor.

Med anledning af hvad jag haft äran anföra ber jag således,
herr vice talman, att få yrka, att Riksdagen måtte ''bevilja vaktmästaren
vid Östersunds högre allmänna läroverk P. Sundqvist en
årlig pension af 500, kronor, att utgå under hans återstående lifstid
från och med dr 1902.

Häruti instämde herrar Bromée i Billsta, Nordin i Hammerdal
och Olofsson i Digernäs.

Herr Larsson i Mörtlösa: Då kammaren förut i dag af slagit

en liknande framställning beträffande pension åt vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Vesterås, kan jag för min del
icke finna, att det här föreligger något rimligt skäl att bifalla herr
Kardelis motion om pension åt vaktmästaren vid högre allmänna
läroverket i Östersund. Den senare är i så fall i sämre belägenhet
än den förre, att myndigheterna icke utredt frågan om hans pensionering.
Detta gäller icke blott domkapitlet i Hernösand, utan
äfven statskontoret, som icke varit i tillfälle att yttra sig i frågan.
Att nu Andra Kammaren skulle gifva domkapitlet i Hernösand en
sådan här skrapa, som motionären åsyftar, det anser jag icke vara
på sin plats.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Höjer: Herr vice talman! Jag skall blott fästa min

ärade vän herr Kardells uppmärksamhet på, att det är en liten formel
skilnad mellan de båda ifrågavarande vaktmästarne. Frågan
om pension åt vaktmästare Johansson har kommit fram för Riksdagen
i form af en kong), proposition, då återigen frågan om pension
åt vaktmästaren i Östersund har kommit fram i form af eu
enskild motion. Detta är, synes det mig, en väsentlig olikhet i formen
mellan dessa båda frågor.

Det rigtiga anser jag vara, att herr Kardell och vaktmästaren
i Östersund vänta, tills de fått se, huru det går i gemensamma
voteringen för vaktmästaren i Vesterås. Vinner då vaktmästaren i
Vesterås, så synes det mig ligga i sakens natur, att först läroverkskollegiet
i Östersund inkommer med framställning i ämnet till domkapitlet
i Hernösand och att detta sedan ingår till regeringen med

5 N:o 17.

Lördagen den 23 Mars, e. m.

begäran om pensionen, samt att regeringen slutligen framlägger förslag
derom för .Riksdagen. Är då prejudikat fastslaget, tror jag, att
vaktmästaren i Östersund kan hafva de allra bästa förhoppningar.

Jag instämmer så till vida med den siste ärade talaren, att jag
anser, att vaktmästaren i Östersund än så länge kan vänta.

Herr Kardell: Herr vice talman! Jag vill endast åter fästa
uppmärksamheten på den omständigheten, att läroverkskollegiet i
Östersund verkligen ingått till domkapitlet i Hernösand med begäran
om pension åt den ifrågavarande vaktmästaren, och det är således
icke läroverkskollegiets fel, att frågan icke kunnat utredas af de
högre myndigheterna. För resten kan jag icke förstå, hvilken utredning
det kan blifva utöfver den, som redan är gjord. De högre
myndigheterna måste ju i sådana fall som detta rätta sig efter de
upplysningar, som de få från vederbörande läroverkskollegier. Vi
der hade för vår del ingenting högre önskat, än att det både blifvit
en regeringsproposition om denna fråga, men till följd af det sätt,
på hvilket den blifvit mottagen i Hernösand, har nu i rättsligt hänseende
en formel olikhet inträdt mellan de båda pensionsfrågorna.
Men jag måste påstå, att denna olikhet också endast är formel, ty
i verkligheten äro de båda vaktmästarne i alldeles samma belägenhet,
båda äro gamla och välförtjenta, den ene såväl som den andre.
Om vaktmästaren i Vesterås säger utskottet, att »vaktmästaren Johansson
såväl med hänsyn till lefnads- och tjenstår som öfriga förhållanden
synes hafva gjort sig förtjent af pension». Men alldeles
detsamma gäller ju äfven om vaktmästaren i Östersund. Läroverkskollegiet
har — jag upprepar det — gjort allt hvad det kunnat,
för att frågan skulle komma fram till regeringen, men det har icke
varit möjligt att bringa saken så långt.

Öfverläggningen var härmed slutad. Herr vice talmannen gaf
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan och dels på
afslag derå och bifall i stället till det af herr Kardell under öfverläggningen
framstälda förslag, och fann herr vice talmannen den
förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Som votering
likväl begärdes, skedde nu uppsättning, justering och anslag
af eu så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i 26:te punkten
af förevarande utlåtande n:o 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Angående
pension för
vaktmästaren
P. Sundqvist.
(Forts.)

Nej;

No 17.

Lördagen den 23 Mars, e. in.

Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets hemställan
bifallit det af herr Kardell under öfverläggningen framstälda förslag.

Omröstningen utvisade 91 ja mot 57 nej; och hade alltså utskottets
hemställan af kammaren bifallits.

Punkten 27.

Bifölls.

Punkten 28.

Angående

pension åt Uti punkten 19 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
lanMnUitaren föreslagit Riksdagen medgifva, att kommissionslandtmätaren i GotJ.
V. Schyl. lands län Johan Victor Schyl måtte från och med månaden näst
efter den, hvarunder han erhölle afsked från sin kommissionslandtmätarebefattning,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor.

Utskottet hemstälde,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

I fråga härom anförde:

Herr Carl Persson i Stallerhult: Då 11 punkten i detta be tänkande

förevar till behandling, yrkade jag afslag å densamma.
Jag anhåller nu att få åberopa samma skäl, som jag då anförde,
för mitt af slagsyrkande äfven för denna punkt. Jag ber dock att
få tillägga några ord beträffande denna punkt.

I Kongl. Maj:ts proposition, deri det begäres pension för kommissionslandtmätaren
Schyl, anföres en skrifvelse från personen i
fråga, i hvilken han hemställer, att han måtte »efter erhållet afsked
utöfver den pension af 600 kronor, till hvilken han vore berättigad
från civilstatens pensionsinrättning, af allmänna medel erhålla ett
årligt belopp af 1,000 kronor eller, om Kongl. Maj:t skulle finna
detta belopp för stort, ett belopp af 600 kronor, motsvarande ofvannämnda
pensionsbelopp». Häraf synes, att mannen i fråga är mycket
blygsam af sig, ty i händelse han skulle ha begärt för mycket,
nedsätter han sjelf beloppet.

Öfver denna ansökan infordrades yttrande från landtmäteristyrelsen,
som jemte sitt utlåtande öfverlemnat 2 skrifvelser, den
ena från direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning och den
andra från sökanden. I den förra skrifvelsen, som afgifvits såsom
svar på en af landtmäteristyrelsen framstäld anhållan om utredning
angående det pensionsbelopp, som vid Schyls afskedstagande kunde
denne beviljas från civilstatens pensionsinrättning, heter det, »att, i

Lördagen den 23 Mars, e. m.

7 N:o 17.

händelse Schyl, såsom syntes vara afsedt, komme att afgå från sin
tjenst med åtnjutande af pension eller underhåll på rikets allmänna
indragningsstat eller eljest af statsmedel, Schyl på grund af stadgandet
i It § af förnyade nådiga reglementet för civilstatens pensionsinrättning
den 9 juni 1899 icke vore berättigad att af pensionsinrättningen
undfå eller uppbära pension eller underhåll». Sedermera
har statskontoret hörts öfver denna skrifvelse och har
andragit, att Schyl på grund af sin sjukdom aldrig skulle bli i stånd
att fylla de vilkor, som äro faststälda för rätt att erhålla pension
såsom kommissionslandtmätare. Sedan Schyl fått reda derpå, att
han icke kan få någon pension från civilstatens kassa, har han
kommit in med en ny skrifvelse, deri han anhåller att få sig en
pension å 1,600 kronor beviljad af Riksdagen.

Då jag på förmiddagen både ordet och yttrade mig i fråga om
den föreslagna pensionen åt en länsman, der förhållandet var nästan
likartadt med detta, anförde en ledamot af statsutskottet, som försvarade
utskottets hemställan, att för den händelse afslagsyrkandet
bifölles, så tjenade länsmannen fortfarande. Här kan man icke
åberopa detta såsom skäl. Det förhåller sig ju så, att landtmätarne
icke ha fast lön, utan de få betalning för sitt arbete på grund af
en högt tilltagen taxa. När landtmätaren icke kan förrätta sin tjenst,
har han ingen inkomst; när han tager afsked, har han rätt att få
600 kronor årligen från civilstatens pensionsinrättning. Jag kan
icke se annat, än att full rättvisa sker på detta sätt. På grund af att
den 11 § i det omarbetade reglementet för civilstatens pensionsinrättning
lägger hinder i vägen för Riksdagen att bevilja fyllnadspension,
får .mannen i fråga finna sig belåten med den pension, han
får från civilstatens pensionsinrättning, intill dess 11 § i reglementet
hunnit förändras så, att fyllnadspension får samtidigt, såsom förr,
uppbäras.

När det förhåller sig så, tycker jag det är alla skäl för, att åtminstone
denna kammare afslår framställningen och att mannen får
pension från civilstaten. Befinnes det då, att han är i behof af
större pension, kan ju vid nästa riksdag någon eller några väcka
en motion om, att han måtte beviljas ett tillskott. Då finge man
se, huru saken stälde sig.

Denna pensionskassa har eu behållning af icke mindre än
11,345,998 kronor; den har en inkomst af 976,469 kronor, och staten
lemnar den ett anslag af 112,286 kronor. När så förhåller sig, kan
man icke annat än begära, att kassan äfven måtte betala pensioner
till de personer, som ha rätt att derifrån få pension.

Det är för öfrigt att märka, att denna kassa icke är så nogräknad
med sina medel, utan kan vara rätt frikostig med dem.
Under revisionsåret 1899 var kassans ökning 120,000 kronor, och
från kassan öfverfördes icke mindre än 344,000 kronor till enkeocli
pupillfonden.

Angående
pension åt
kommissionslandtmätaren

J. V. Schyl.
(Forts.)

N:o 17. S

Lördagen den 23 Mars, e. m.

Angående
pension åt
kommissionslandtmätaren

J. V. Schyl.
(Forts.)

Derför tycker jag man här kunde låta dessa 600 kronor utgå
till den man, som har rätt att få pension ur kassan. Jag yrkar afslag
å utskottets hemställan.

Häruti instämde herr Andersson i Vestra Nöbbelöf.

Statsrådet och chefen för civildepartementet herr von K rus enst
j erna: Den siste ärade talaren erinrade i början af sitt anförande
derom, att här förelåge ungefär samma fall som det, vi på förmiddagen
behandlade under punkten 11, och han ansåg derför, att man
borde afslå denna pension, enär Kongl. Maj:t bort, på sätt han påpekade
under den nämnda punkten, hänvisa sökanden till civilstatens
pensionsinrättning.

Utgången af hans yrkande under punkt 11 blef, såsom herrarne
torde erinra sig, att kammaren med afslag å detsamma biföll Kongl.
Maj:ts proposition. Det synes mig derför, som om kammaren, i
konseqvens härmed, äfven i förevarande fall bör bifalla Kongl.
Maj:ts förslag.

Det vore synnerligen väl, om den optimistiska uppfattning af
civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska ställning, som den ärade
talaren gaf uttryck åt, hölle streck. Jag tror icke, att den öfverensstämmer
med det uttalande härutinnan, som gjorts af pensionstekniskt
sakkunnig person. Härmed må nu vara huru som helst, jag
vill dock framhålla, att den ifrågavarande kommissionslandtmätaren
är i vida sämre ställning än länsmannen, för hvilken pension begärdes
under punkt 11. Länsmannen har sin lön, men denne landtmätare
har, såsom den ärade talaren sjelf erinrade om, icke någon
lön, utan är för sin utkomst uteslutande hänvisad till den inkomst,
han kan förtjena på förordnanden. Då man derjemte vet, att kommissionslandtmätaren
Schyl är så sjuk, att han icke kan utföra något
arbete, synes det mig, som om denna ömmande omständighet utgör
ett ytterliggare skäl för bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Odqvist: Af de handlingar, som i föreliggande fråga
tillhandahållits statsutskottet, har man icke kunnat finna annat, än
att landtmätaren Schyl vore i behof af pension. Han kan icke
längre utföra något arbete, och då föreligga ju sådana ömmande
omständigheter, som vid pensionsfrågors afgörande inom statsutskottet
ofta tagas i betraktande.

Jag anhåller derför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Ofverläggningen var härmed afslutad. Herr vice talmannen
gaf proposition på de derunder gjorda yrkandena, dels bifall till
utskottets hemställan och dels afslag såväl derå som å Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning; och fann herr vice talmannen först -

Lördagen den 23 Mars, e. m.

9 N:o 1

nämnda proposition vara med öfvervägande ja besvarad. Votering
begärdes likväl och företogs jemväl efter följande nu anslagna, af
kammaren godkända voteringsproposition:

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i 28:de punkten
af förevarande utlåtande n:o 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets hemställan
som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.

Omröstningen utföll med 95 ja mot 59 nej; och hade alltså
utskottets hemställan bifallits.

Punkten 29.

Utskottets i denna punkt gjorda anmälan lades till handlingarna.

Punkterna 30—84.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

§ 2.

Härefter föredrogos hvart för sig och blefvo af kammaren godkända: statsutskottets

utlåtanden;

n:o 41, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående utbyte
af jord mellan kronan och Karlskrona stad;

n:o 42, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till Stockholms stad af ett jordområde från förra häradshöfdingebostället
Lindhof n:is 1, 2, 3 och 4 i Stockholms län;

n:o 43, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af till förra hospitalshemmanet 1 mantal Hede n:o 1 höt
rande andel i delar af samfälligheterna »Rinna qvarn» och »Utvidgning
vid Rinna qvarn och såg samt en 40 fot bred plats på båda
sidor ån»;

n:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af viss del af kronoängen Hägran n:o 1 i Öja socken af
Södermanlands län;

Andra Kammarens Prof. 1901, N:o 17.

N:o 17. 10

Lördagen den 23 Mars, e. m.

n:o 45, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
under eganderätt till Dorotea kommun af viss del utaf ett
vid afvittringen inom Dorotea socken till kyrkostad afsatt område; och

n:o 46, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående försäljning
af förra regementsqvartermästarebostället 8/4 mantal Hagstad
n:o 1 i Kalfsviks socken och Kinnevalds härad af Kronobergs
län;

bevillningsutskottets betänkande n:o 20, i anledning af väckt
motion angående förändring af bestämmelserna om beräkning af
hvitbetssockertillverkningsskatten;

lagutskottets memorial n:o 34, med föranledande af kamrarnes
skiljaktiga beslut beträffande lagutskottets utlåtande n:o 27, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ocker; samt

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 12,
med anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om införande i kongl. förordningen angående explosiva
varor den 19 november 1897 af bestämmelser i fråga om försäljning
af revolverammunition.

§ 3.

Aflemnades följande motioner, nemligen af:

herr 0. Nyländer n:o 177, om tillägg till § 4 i Kongl. Maj ds
förslag till ny värnpligtslag; och

herr K. Almqvist, n:o 178, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran, att, i anseende till de ökade kostnader för försvaret antagandet
af den föreslagna härordningen skulle föranleda, Kongl.
Maj:t ville för nästa Riksdag framlägga förslag till bevillningsförordning,
afsedd att supplera nu gällande.

Dessa motioner blefvo på begäran bordlagda.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:

statsutskottets utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till
ecklesiastikdepartementet;

bankoutskottets memorial n:o 7, angående beviljande af byggnadsanslag
för riksbankens afdelningskontor i Linköping;

sammansatta banko- och lagutskottets memorial n:o 2, i anle d
ning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om sammansatta banko

Lördagen den 23 Mars, e. m.

11 N:o 17.

och lagutskottets hemställan i punkten 6:o af dess betänkande n:o
1, i anledning af dels Kong! Maj:ts proposition angående förändrad
lydelse af vissa §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897,
dels ock åtskilliga motioner rörande samma ämne och dermed sammanhang
egande frågor; samt

lagutskottets utlåtanden:

n:o 35, i anledning af väckt motion angående införande i
konkurslagen af bestämmelse, att handlingar i konkursmål må kunna
med allmänna posten till rätten, domaren eller rättens ombudsman
insändas; och

n:o 36, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förlängning af tiden, under hvilken förordningen
den 6 juni 1883 rörande de lappar, som med renar flytta emellan
de förenade konungarikena Sverige och Norge, skall vara gällande.

§ B.

Justerades protokollsutdrag.

§ 6.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr K. L. Johansson i Stora Mellby under 6 dag. fr. o. m. d. 26 d:s.

	K. L. J. Larsson i Bondarfve	» 14	»	»	»	26	»
3»	K. J. E. Hultkrantz	* 3	»	»	»	26	»
»	P. A. Larsson i Säby	» 14	»	»	»	26	»
»	N. Åkesson	» 12	»	»	»	28
»	B. Dahlgren	» 6	»	»	»	29	»
	J. Wahlgren	» 14		»	»	27
»	M. Andersson i Löfhult	» 13	»	»	»	28	»
»	A. P. Gustafssson	» 14	»	»	»	27	»
»	N. Boström	» 14	»	»	»	28
»	G. Hj. Wittsell	» 14	»	»	7>	26
	C. W. Hultstein	» 14	»	»	»	26	»
och herr J. A. Sjö	» 14			»	29	»

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 8,13 e. m.

In fidem

E. Nålborst Böös.