1900. Andra Kammaren. N:o 40

ProtokollRiksdagens protokoll 1900:40

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1900. Andra Kammaren. N:o 40

Lördagen den 21 April.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet och ledde
dervid herr vice talmannen kammarens förhandlingar.

§ 1.

Herr vice talmannen tillkännagaf, att herr K. S. Husberg
anmält, att han af opasslighet vore förhindrad att deltaga i detta
sammanträde.

§ 2.

Till fortsatt handläggning anmäldes särskilda utskottets ut- Ans- förslag
låtande n:o 1, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen med förslag till lag angående ersättning för skada ''skada till följd
till följd af olycksfall i arbete och till lag om ändrad lydelse af af olycksfall i
17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken, dels ock vissa inom Riksdagen arbete m■ mväckta
motioner; och fortsattes nu öfverläggningen öfver § 1: (Forts.)

första stycket i utskottets under punkten 1 framlagda förslag till
lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete.

Dervid lemnades enligt förut skedd anteckning ordet till

Herr Redelius: Herr vice talman, mina herrar! Då jag
deltagit i särskilda utskottets arbeten och med min röst bidragit
till det slut, hvartill utskottet kommit, har jag ansett det vara
min pligt att begära ordet för att säga några ord till utskottets
försvar och för sådant ändamål besvara några af de anmärkningar,
som rigtats mot det föreliggande betänkandet. Men sedan jag
kommit hit upp på aftonen, har jag fått höra, att förslaget redan
lär vara fallet genom Första Kammarens beslut. Under sådana
förhållanden anser jag icke lämpligt att nu yttra så många ord,
och blir derför hvad jag nu vill säga mycket kort. Det är min
mening.

Andra Kammarens Prot. 1900. N:o 40. 1

N:o 40.

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada till följd
af olycksfall i
arbete m. m.
(Forts.)

2 Lördagen den 21 April, e. m.

Jag ber då först att få tillkännagifva min ståndpunkt i frågan,
innan jag besvarar de framstälda anmärkningarna. Från första
stund ansåg jag, att ett förslag, som går ut på att bereda arbetare
någon ersättning vid inträffadt olycksfall, var, i allmänhet
taget, mycket behjertansvärdt, och att man derför borde ställa sig
välvillig och gynsam mot ett dylikt förslag och se till hvad deraf
kunde göras, för att resultatet må blifva godt. Då dertill också
kommer, att de olycksfall, hvarom här är fråga, påkalla mera
barmhertighetskänsla än eljest, anser jag, att man kunde och borde
betrakta det såsom ett godt verk att hjelpa den, som lidit olyckan
i fråga. Af sådan anledning har också jag för min del stält mig
välvillig mot det framlagda förslagets syfte.

Då dertill ytterligare kommer, att antalet olycksfall lyckligtvis
icke är så stort, utan det är möjligt för lagen, synes det mig
åtminstone, att kunna omfatta alla olycksfall, bör icke heller deruti
ligga något afskräckande. Ej heller förefinnes här någon sådan
anledning till farhåga, som i fråga om förslaget år 1898, då man
var rädd för stora, öfverväldigande fondbildningar. Om nu för
olycksfallsförsäkringen kommer att erfordras någon fondbildning,
så torde denna dock blifva ganska måttlig och icke alls behöfva
verka afskräckande.

Ehuru jag hyser dessa för förslaget i allmänhet gynsamma
tankar, ansåg jag mig likväl icke kunna med min röst bidraga till
framgång af Kongl. Maj:ts förslag oförändradt. Det blef också
öfverläggning inom utskottet, på hvilken basis vi skulle arbeta i
utskottet, antingen på basis af ersättningspligt enligt det kongl.
förslaget eller på basis af försäkringspligt enligt de i ämnet väckta
motionerna. Efter åtskillig diskussion stannade man vid att börja
med det kongl. förslaget eller att gå ut frän ersättningspligt såsom
det ändamålsenligaste. Och man trodde — och jag delade deras
mening — att man på den vägen skulle kunna nå ett acceptabelt
mål för utskottets arbete.

Men då vi vidare granskade detaljerna, blefvo vi motvilliga
att ålägga en del arbetsgivare en sådan ersättningspligt utan att
bereda dem någon utväg att få sin ansvarspligt öfverflyttad på
någon försäkringsanstalt, som kunde arbeta på billiga vilkor. Och
så kommo vi att tänka på det, hvartill högsta domstolen gifvit oss
anledning, i det några ledamöter af densamma talat om en riksförsäkringsanstalt,
hvilken ett par af högsta domstolens ledamöter
till och med uppstälde såsom oeftergitligt vilkor för olycksfallsförsäkringen.
Jag för min del stälde mig strax på denna ståndpunkt
och påyrkade, att derest utskottet skulle kunna komma fram
för Riksdagen med ett förslag, som innehölle ersättningspligt,
borde man göra inrättandet af en riksförsäkringsanstalt såsom ett
oeftergifligt vilkor. Detta blef också, såsom kammaren finner,
utskottets förslag, hvilket särskildt ses af §§ 5 och 10 i utskottets
förslag.

Lördagen den 21 April, e. m.

3 >'':o 40.

Nu kunde ju åtskilligt mer vara att säga om detta, men af Ang. förslag
skäl, som jag redan antydt, skall jag afstå derifrån. Och ber jag erlhitnin^för
nu att få upptaga några anmärkningar till besvarande. En an- ™adam följd
märkning, som gjorts utaf en af motionärerna, herr Hjelmérus, med cf olycksfall i
hvilken en af reservanterna och, som jag tror, här under diskus- arbete m. m.
sionen ytterligare någon mer har instämt, är den, att lagförslagets (Forts.)

omfattning skulle vara för trång. Det är dessa herrar och några
liera till dem, som fordrat, att lagen skulle omfatta flera kategorier.

Och särskildt hafva de gjort den anmärkning, att lagförslaget icke
omfattat jordbruksarbetarne. Från annat håll har åter klagats
öfver att det icke omfattade skogsarbetarne.

Hvad nu det första klagomålet beträffar, att jordbruksarbetarne
icke skulle vara med, var det någon, som yttrade, att det skulle
vara vemodigt att komma hem och säga till jordbruksarbetarne:

»för eder var det omöjligt att vinna någonting», förutsatt nemligen,
att förslaget gått igenom. Jag för min del är mycket villig
att lemna äfven jordbruksarbetarne ersättning för skada till följd
af olycksfall i arbete. Men jag undrar dock något öfver denna
anmärkning på den grund, att enligt utskottets lagförslag kunna
ju jordbruksarbetarne lika väl som alla andra arbetare erhålla försäkring
mot olycksfall i riksförsäkringsanstalten. Enligt utskottets
förslag är inträde i riksförsäkringsanstalten icke obligatoriskt, utan
frivilligt, och enligt 25 § i förslaget har hvilken arbetsgifvare
som helst frihet att söka försäkring för sina arbetare uti riksförsäkringsanstalten.
Och hvilken arbetare som helst har också
enligt nämnda § rättighet att öka sitt försäkringsbelopp för olycksfall
genom att sjelf ingå i anstalten och betala årspremier. Det
synes mig derför icke fullt grundadt att klaga öfver att icke
jordbruksarbetarne skulle vara med. Detta såsom ett direkt svar
mot denna anmärkning.

Hvad vidare angår den af herr Hjelmérus gjorda jemförelsen
mellan industrien och dess arbetare samt jordbruket och dess arbetare,
får jag för min del säga, att det är nog olikhet mellan jordbruket
och andra näringar uti ifrågavarande hänseende. Hvad
jordbruket beträffar, hafva vi så att säga två slags arbetare, fasta
eller för året anstälda, lagstadda tjenare samt tillfälliga eller lösa
arbetare.

Med tanke på framtiden, då ju det föreliggande lagförslaget
icke denna riksdag kan blifva antaget, ber jag att få framställa
ett par önskemål för jordbruksarbetarne. Först och främst är det
naturligtvis ett önskemål, hvilket redan ligger i lagförslaget, sådant
det föreligger enligt utskottets förslag, att en jordbrukare, som har
ett större eller mindre jordbruk, skall erhålla rättighet att i anstalten
taga försäkring icke allenast för de lagstadda tjenstehjonen,

— och för dem behöfves icke någon väntetid hvarken af en eller
två veckor, ty de lagstadda tjenarne hafva en bestämd flyttningsdag,
den 24 oktober — utan äfven för de lösa eller tillfälliga

N:o 40. 4

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag arbetarne. Hvad de förra beträffar, vet man således på förhand
hu lag “”tf- flyttningsdagen och kan beräkna den tid, de skola stanna i tjensten.
TicadTtill följd ^en hvad de lösa arbetarne angår, ställer sig saken helt annoraf
olycksfall i lunda. Dessa kunna för en jordbrukare vara många under årets
arbete m. m. lopp. En jordbrukare, som t. ex. har endast en lagstadd dräng,
(Forts.) kan under årets lopp hafva användt 10 å 20 tillfälliga arbetare,
den ene efter den andre, för allehanda binäringar, som kunna vara
förenade med jordbruket. Då är frågan, huru skall en jordbrukare
kunna få alla dessa försäkrade emot olycksfall, eller huru skola
alla dessa kunna få ersättning i händelse af inträffadt olycksfall.
Det synes mig åtminstone icke otänkbart, att det skulle kunna gå
så till, att jordbrukaren knnde få taga eu försäkring, som skulle
få gälla hvilken som helst af de arbetare, som under årets lopp
arbetat hos honom, så att, om en jordbrukare t. ex. hade 10 arbetare,
den ene efter den andre, och en af dem, exempelvis den
10:de, blefve skadad genom olycksfall i arbetet, skulle denne 10:de
få ersättning, äfven om de första 9 icke beliöft erhålla sådan.
Detta synes mig kunna vara i analogi med kollektivförsäkringar
i industriella anläggningar. Ett liknande förhållande eger ju rum
vid brandförsäkring af tjenstehjon lösören, hvilken ju åtminstone
i många fall gäller, äfven om tjenstehjonen bytas om, så att försäkringen
gäller den, som för tillfället är anstäld i tjensten.

Vidare har uttalats, att ersättningens belopp satts något för
högt, då det bestämts till så högt belopp som 300 kronor för år.
Detta troddes kunna verka ruinerande för innehafvare af mindre
jordbruk och för småindustrien. Man har trott, att detta skulle
hjelpas på det sätt, att arbetaren sjelf får betala 1/3 af premien,
husbonden 1/s och staten ‘/3; raen derom föreligger nu intet förslag,
hvaremot i det nu föreliggande förslaget inneligger någon
fördelning af kostnaderna.

Hvad vidare beträffar de anmärkningar, som framstälts mot
förslaget, gjorde den förste talaren, herr grefve Hamilton, fyra särskilda
sådana, och i dem hafva sedermera flera talare instämt, bland
dem utskottets vice ordförande. Dessa anmärkningar äro nu af
något olika valör, och jag skall icke nu uppehålla mig vid flera
än två, som af föregående talare betecknats såsom särskildt vigtiga.
Den ena rör den tid af fjorton dagar, under hvilken en
arbetare skulle hafva varit anstäld hos en arbetsgivare för att
ersättning skulle utgå, och den andra det faststälda ersättningsbeloppet
af 300 kronor, kvilket kunde anses för litet. Hvad beträffar
den angifna tiden af fjorton dagar har redan af någon af
utskottets ledamöter svarats, att denna tillkommit för att bereda
arbetsgifvarne tillfälle att försäkra nyantagna arbetare, och man
har ansett nödvändigt, att en sådan möjlighet bereddes arbetsgifvarne,
derest de skulle kunna åläggas försäkringspligt med afseende
å sina arbetare. Det är icke på alla ställen man kan så lätt
få tillfälle härtill som t. ex. i städerna och på andra ställen, der

Lördagen den 21 April, e. m.

5 X:o 40.

kommunikationerna äro lättare, och vi ansågo derför, att den före- - j förslag
slagna tiden af fjorton dagar icke vore för lång. Man kan också tlli lag. ang\.
i detta fall göra jemförelser med förut framlagda förslag. År 1898 [Xidf till följd
hade vi ett förslag, som väl icke var öfverensstämmande med detta, af olycksfall i
men som sammanfaller med det af herr Hjelmérus nu framlagda arbete m. m.
angående invaliditets- och ålderdomsförsäkring. Då ansåg man sig (Forts.)
kunna vänta icke endast 14 dagar, utan mera än 14 år, ja, ända
tills arbetarne uppnått 50 eller 65 år. Det fordrades då, att årligen
skulle inbetalas en icke ringa afgift, innan man kunde få
något. Först om man gjort inbetalningar hvarje vecka under 32
års tid med inalles 332 kronor 80 öre, då först kunde man erhålla
den högsta möjliga ersättningen med 203 kronor. Enligt
det nu föreliggande förslaget skulle deremot, om olyckan inträffar
blott 14 dagar efter en arbetares anställning och blott en enda
årspremie blifvit erlagd, arbetaren kunna erhålla en ersättning af
300 kronor årligen. Mig synes, att detta förslag är vida gynsammare
för arbetarne än 1898 års förslag, åtminstone för de
arbetare, om hvilka i nu föreliggande förslag är fråga. Det är
således icke rigtigt att, såsom herr Branting gjorde, påstå, att
Kongl. Maj:t gått baklänges i fråga om ersättningens belopp. För
att komma till en sådan slutsats, hoppade han öfver 1898 års förslag,
som då ej passade rigtigt, och gick tillbaka till 1891 års
förslag. Enligt detta förslag kunde ersättningen uppgå till 360
kronor, men enligt 1898 års förslag var maximum 203 kronor,
och detta endast under förutsättning att afgifterna blifvit inbetalda
för hvarje vecka under 32 år. Det nu föreliggande förslaget innebär
sålunda en ökning i jemförelse med hvad förhållandet var enligt
1898 års förslag.

Vidare har man mot den här föreslagna ersättningen anmärkt,
att densamma blifvit bestämd till ett fast belopp. Härpå har
redan svarats från statsrådsbänken, att ett sådant fixerande af beloppet
är egnadt att förhindra en mängd rättegångar och tvister
samt dessutom medför åtskilliga andra fördelar, och detta synes
mig ingalunda vara en ringa vinst. Talet om ersättning i proportion
mot arbetslönen kan ju låta vackert, men i praktiken är
det förenadt med synnerligen många svårigheter och egnadt att
väcka en mängd tvister om huru stor lönen var vid olyckstillfället
och om huru stor i följd häraf ersättningen skall blifva.

Dessutom bör man äfven tänka på billighetsliänsyn mot arbetsgifvarne,
hvilka man ålägger denna skyldighet, som de förut icke
hafva och till stöd för hvilken man icke kan uppvisa någon hittills
gällande rättsgrundsats, annat än att man åberopat det fall,
att skada eger rum genom användandet af maskinkraft. Icke
heller får man förbise, att ersättningens belopp kan ökas utöfver
300 kronor till tre gånger detta belopp, naturligtvis då med ökade
insatser, ty på annat sätt är ju sådant icke möjligt.

Såsom frågan nu ligger, är det väl ej mycket skäl att vidare

N:o 40. 6

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag orda om densamma, men jag ber dock att få nämna ett par saker
till lag ang. med tanke på framtiden. Jag vill då påpeka innehållet i §§
TkadTm följd5 och 10< de tvä paragrafer, som hänvisa till en ytterligare lagaf
olycksfall i stiftning i ämnet. En lagstiftning, sådan som här förutsättes —
arbete m. m. för den händelse nemligen båda kamrarne i dag godkänt det före(Forts.
) liggande förslaget, eller sådant i framtiden skulle komma att ske —
kan icke tillämpas förr än denna lagstiftning kommer till stånd
genom båda kamrarnes och Kongl. Maj:ts sammanstämmande beslut.
Det gäller nemligen bestämmelserna om riksförsäkringsanstalten.
Det är ju alldeles solklart, att det måste finnas lagbestämmelser
om denna, och att den lag vi nu behandla ej kan
tillämpas, utan att man vet, huru denna anstalt närmare skall
vara beskaffad, huru den skall verka, huru afgifterna skola beräknas
o. s. v.

Vidare vill jag erinra om grunderna för mätandet af den
skedda skadan. Inga sådana grunder finnas af Kongl. Maj:t föreslagna.
Utskottet företog sig derför att söka åstadkomma lagparagrafer
angående denna sak samt anlitade en såsom sakkunnig
mycket högt ansedd man till hjelp; man fick verkligen ett förslag
till stånd angående de grunder, efter Indika skadan skulle mätas
och ersättningen bestämmas. Men då förslaget blifvit i öfvertryck
utdeladt bland utskottets ledamöter, befans ingen villig att stå
derför och bära det fram inför Riksdagen, hvarför man måste afstå
derifrån och blott föreslå en bestämmelse, att sådana grunder
skulle uppgöras af konung och Riksdag gemensamt. Deraf drager
jag för ögonblicket den slutsatsen, att, i händelse detta lagförslag
ansetts kunna godkännas i dag af kamrarne, det likväl icke kunnat
af Kongl. Maj:t promulgeras före 1900 års slut, emedan ju
dessa vilkorliga lagar, af hvilka det göres beroende, naturligtvis
ej kunna blifva stiftade under detta år. Följden hade således
blifvit, att regeringen endast fått en anvisning, huru Riksdagen
ville hafva saken ordnad; och regeringen hade då, tror
jag, till nästa Riksdag framkommit med lagförslag, innehållande
behöfliga kompletterande bestämmelser. Men sådant kan, menar
jag, ske ännu, om nemligen denna kammare skulle finna för godt
att i hufvudsak godkänna det föreliggande lagförslaget under uttalandet
af nämnda önskningsmål; sker detta, synes det möjligt,
ja troligt, att Kongl. Maj:t till 1901 års Riksdag framkommer med
nytt lagförslag, i hvilket ock de ifrågavarande bestämmelserna
finnas upptagna, så att alltsammans intages i en lag. Detta vore
enligt min tanke en ren vinst; ingen olycka sker då, om förslaget
i dag faller. Det kan då i förbättradt skick antagas af nästa års
Riksdag. Allt beror nu på denna kammares beslut.

Jag bär, sedan Första Kammaren förkastat förslaget, blifvit
mycket dristigare att hemställa om bifall till detsamma. Jag ber
här att få erinra om en händelse, som inträffade för några år
sedan och som erbjuder, om ej en fullständig analogi, dock en viss

Lördagen den 21 April, e. m.

7 >'':o 40.

likhet. Såsom herrarne behagade erinra sig, Täcktes för några år
sedan af herr A. P. Danielson på kalmarbänken motion angående
reglering af presterskapets aflöning. Sammansatta stats- och lagutskottet
afstyrkte den så godt som enhälligt. Det fans en reservant.
Han yttrade i kammaren vid frågans behandling ungefär
följande: Jag har begärt ordet för att söka öfvertyga kammaren,
att kammaren hör afstå utskottets betänkande och bifalla motionen.
Jag skulle ej våga rösta derför, i den händelse den genom min
röst skulle blifva lag, men nu har det ingen fara, emedan frågan
fallit i Första Kammaren. Om kammaren bifaller motionen, innebär
det blott, att ärendet upptages på vår föredragningslista, att
vi uttala en bestämd önskan att ärendet ej måtte undanskjutas,
utan återkomma till behandling i bättre skick och fullständigare, så
att något kan blifva deraf.» Ungefär så ställer jag mig till denna
fråga. Låt oss taga förslaget trots dess brister; det har ingen fara,
det kommer igen i bättre skick nästa år, då bristerna äro afhulpna.

Jag yrkar således, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Häruti instämde herr Sandivall.

Herr Staaff: Sedan jag hade äran yttra mig på förmiddagen,
bär det, såsom herrarne känna, inträffat, att Första Kammaren med
stor majoritet beslutat rent afslag på § 1. Yid sådant förhållande
är det uppenbart, att all anledning till eftergifter eller kompromisser
från deras sida, som i likhet med mig önska ett vida bättre
förslag än det särskilda utskottets, bortfallit. Det är ändamålslöst
att söka upphjelpa detta förslag i vissa punkter och så samla oss
deromkring. Det är värre än ändamålslöst, ty det är skadligt.
Den enda betydelse kammarens hädanefter i dag i detta ärende
fattade beslut kan hafva är att peka på någonting för framtiden.
Men det måste jag säga, att den betydelsen skulle jag för min del
alldeles icke vilja, att ett antagande af det särskilda utskottets förslag
skulle komma att innebära. Yid sådant förhållande är det
uppenbart, att jag, herr talman, anser mig böra yrka bifall till det i
min reservation framstälda skrifvelseförslag, och jag ber vördsamt
få anmana dem, som principielt stå på samma ståndpunkt som
jag, att sluta sig samman om detta såsom innebärande en fast
punkt för framtiden.

Häruti instämde herrar Höjer, Byström, Eklund i Stockholm,
Ericsson i Jönköping, Tliylander, Hammarström och Jansson i
Edsbacken.

Herr Ivar Månsson: Efter det skarpa uttalande, som här
i dag af den förste talaren gjorts emot dem, som ej kunde gilla
det nu föreliggande förslaget, är det med någon tvekan jag begärt
ordet. Men sedan jag tänkt på, att den mannen i sjelfva verket

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada tillföljd
af olycksfall i
arbete m. m (Forts.

)

>:o 40. 8

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag icke är så farlig som det låter och att han ofta, sedan han tänkt
ersättning nfiirS1S för’ ^ir ganska foglig i sina handlingar, har jag stärkts i min
skada till följd uppfattning, att det går an att hysa och uttala en afvikande mening.
af olycksfall i Jag ber då först och främst att få säga, att jag är lifligt in arbete

m. m. tresserad af att något i detta fall måtte göras. Jag ber få erinra

(Forts.) både den förste ärade talaren och kammaren för öfrigt derom, att
jag vid 1898 års riksdag med all den kraft, som stod mig till
buds, kämpade för att vi skulle få igenom det invaliditets- och
pensionsförslag, som då låg före. Äfven för lösandet af den fråga,
som nu föreligger, vill jag göra hvad på mig ankommer. Men
det nu framlagda förslaget innehåller enligt min uppfattning åtskilligt,
som gör det åtminstone för mig omöjligt att antaga detsamma.
Om jag är arbetsgifvare och har en liten industri, som

jag kanske med mycken svårighet drifver med hjelp af några arbetare
— skall jag då rimligtvis helt och hållet bära ansvaret för
det sätt, hvarpå de under arbetet sköta sig? Mig synes, att dessa
personer ock böra känna någon tunga för det skydd de skulle få,
om de ådroge sig någon olycka. Det är ej rätt, att jag skall kännas
vid hela ansvaret för deras vårdslöshet eller försumlighet. Om
jag drifver en sådan liten industri, och några af arbetarne — ett
par tre, kanske flere —- råka ut för olycksfall, kan jag få betala
900, kanske 1,200 kronor om året i ersättning till dem. Derigenom
kan det för mig måhända blifva en ren omöjlighet att längre
drifva denna lilla industri. Men det är ej rätt, att lagstiftningen
går i den rigtningen. Är det här fråga om en allmän angelägenhet
och beredes genom denna försäkring stora fördelar för arbetarne,
då bör ej ansvaret läggas ensamt på arbetsgifvarne, utan
fördelas mellan dem, arbetarne och staten. Är det en angelägenhet,
som rör hela riket, då bör ock staten bidraga. Är det en
angelägenhet, som eger betydelse för arbetsgifvarne, så böra ock
de bidraga. Och är det en angelägenhet, som i första hand gäller
arbetarne — de skola ju ha ersättningsbeloppen —, då böra de ej
alldeles undslippa, helst det ej är ovanligt, att arbetare kunna
hafva mindre svårt än arbetsgifvare att betala sådana premier.

Nu har herr statsrådet och chefen för civildepartementet, som
enligt min uppfattning i dag handhaft denna fråga mycket väl, i
det värdefulla uttalande han gjort ådagalagt, att regeringen, såsom
hvar och en äfven kan förstå, grundligt tagit denna fråga i öfvervägande.
Herr statsrådet hade emellertid också fäst sig vid vissa
yttranden af personer här i kammaren år 1890 och deribland äfven
ett af min ringa person. Det var ett uttalande af mig, att
jag ansåge, att det skulle vara ansvarspligt i stället för försäkringspligt.
Jag ber i anledning häraf få säga, att det efter min uppfattning
icke i det stora hela gör någonting hvilketdera det är,
ty stadgas ansvarspligt, så är det klart, att den som sådan pligt
åligger måste taga försäkring för att skydda sig sjelf. Det blir
för honom alldeles nödvändigt. Härutinnan tror jag att staten

Lördagen den 21 April, e. m.

9 >’:o 40.

kan träda emellan, på sätt utskottet också förordat genom sitt
förslag om en riksförsäkringsanstalt, hvilket af herr statsrådet jemväl
accepterats. Får man sålunda en riksförsäkringsanstalt, som
skötes af staten under dess garanti, så skall den helt visst komma
att anlitas, och på det sättet är man i hufvudsak från frågan om
ansvarspligt eller försäkringspligt.

Då herr statsrådet nu hade fäst afseende vid hvad jag uttalat,
så är jag ledsen öfver att herr statsrådet icke också uppmärksammat
hvad jag i öfrigt yttrade i mitt åsyftade anförande, nemligen
att jag ansåge, att alla kroppsarbetare, sålunda äfven jordbruksarbetarne,
borde blifva inbegripna i de föreslagna anordningarna.
Och vid den ifrågavarande riksdagen var det flera med mig, som
uttalade samma tanke. Mina herrar, jordbruket har mycket svårt
redan nu att få de arbetskrafter det behöfver. Och skulle det nu
blifva så, att alla andra arbetare blefve skyddade för följderna af
olycksfall, men jordbruksarbetarne icke, så är det min tro, att vi
skulle få ännu svårare att skaffa folk till jordbruket. Utskottet
har visserligen lemnat rätt för oss jordbrukare att få vårt folk
försäkradt i riksförsäkringsanstalten, och det är nog mycket bra,
men, mina herrar, dels skola många jordbrukare icke taga sådan
försäkring, då de sjelfva få bära hela kostnaden, dels kunna många
jordbrukare ej göra det. — Det var vidare en annan omständighet, jag
år 1890 påpekade, i det att jag mycket bestämdt uppstälde den
fordran, att arbetsgifvaren icke borde ensam betala kostnaden, utan
att äfven arbetaren borde bidraga dertill.

Af dessa båda efter min uppfattning mycket vigtiga omständigheter
har Kongl. Maj:ts regering i det föreliggande förslaget
icke beaktat någondera. Regeringen har öfverflyttat hela ansvaret
och hela tungan på arbetsgifvaren. Det synes emellertid egendomligt,
att arbetsgifvaren, derför att en olycka inträffar under
arbetet, en olycka som han kanske icke rår för, då han vidtagit
alla de säkerhetsåtgärder, som varit möjliga och af inspektören
föreskrifna, det oaktadt, ehuru sålunda intet fel ligger på honom,
skall bära alla följderna af olyckan. Enligt 1898 års förslag skulle
arbetsgifvaren deremot icke betala något, utan kostnaden skulle
delas emellan staten och arbetaren. Det är dock svårt att förstå
anledningen till dessa båda så olika förslag.

Nu skulle jag för min del helst önska att få fram ett förslag,
som innebure en förening af dessa saker, nemligen 1898 års förslag
om pensions- och invaliditetsförsäkring och det nu föreliggande
förslaget. Jag kan icke inse, hvad det egentligen är för skilnad
mellan invaliditetsförsäkring och olycksfallsförsäkring. I båda
fallen afses ju invalider. Jag anser nu, att det vore skäl att kombinera
dessa saker och taga dem i ett sammanhang samt lösa hela
frågan på en gång. Det har sagts, att det är så svårt att ena sig,
men så vidt jag vet, var det år 1898 stor majoritet i denna kammare
och en mycket stor minoritet i Första Kammaren, större än

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada till följd
af olycksfall i
arbete m. m~
(Forts.)

N:o 40. 10

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag eljest vid behandlingen af denna fråga. Det är nog ej omöjligt att
M lag ang. få saken igenom, om man blott ställer det förståndigt och rätt.
7ka<tTtill följd Jag skulle sålunda önska, att man toge dessa saker i samman af

olycksfall i hang och dervid stadgade betalningsskyldighet för såväl staten
arbete m. m. som arbetsgifvaren och arbetaren. Jag ber att få säga, mina her(Forts.
) rar, att, om vi gå den andra vägen, det enligt min tro skulle blifva
så svårt för arbetsgifvarne, i synnerhet de små, att det för dem
blefve omöjligt att existera. Yi skulle komma att döda all småindustri
och framtvinga endast storindustri, men jag undrar, om
det verkligen vore klokt att drifva lagstiftningen i den rigtningen.

Nu är det ju omöjligt att få antaget ett sådant förslag som
det, jag förordat, då det går utöfver de framställningar, som föreligga.
Men deremot skall jag tillåta mig föreslå ett uttalande,
som jag tror innehålla en grund att bygga på. Innan jag emellertid
kommer fram med detta förslag, skall jag bedja att få säga, att
vi måste erkänna, huru svårt det är att skilja mellan sådana arbetare,
som tillhöra jordbruket, och sådana, som ej göra det, mellan
sådana arbeten, som utföras af jordbruksarbetare, och sådana, som
utföras af andra arbetare. Jag tänker till exempel på sådana arbetare,
som utföra väganläggningar, taktäckare o. s. v. Skulle det
vara rätt, att om en taktäckare, som utförde ett arbete åt en jordbrukare,
folie ned och förderfvade sig, han ej skulle få någon ersättning,
men att en taktäckare, som vore anstäld hos en byggmästare
eller annan sådan yrkesman, deremot skulle komma i åtnjutande
af de fördelar, som den nya lagstiftningen skulle medföra!
Äfven af detta skäl, att det är svårt att skilja emellan de
olika kategorierna, har jag trott det vara rigtigast att inrymma
alla kroppsarbetare, de må höra hit eller dit.

Men deraf blir äfven nödvändigt att uppställa en viss tidrymd,
under hvilken en arbetare skall hafva varit anstäld hos en
arbetsgivare, för att denne skall vara skyldig bidraga till ersättning
för olycksfall, som drabbar arbetaren. Eljest kunde inträffa
det allra mest orimliga. Om jag till exempel skulle upptaga en
qvarnaxel och derför engagerat trettio å fyrtio man för en dag
samt det då under arbetet, livilket alltid är mycket farligt, inträffade
en olycka, som drabbade kanske åtta eller tio man, så
skulle jag vara skyldig ersätta dessa karlar med det belopp, som
här är föreslaget. Men derpå kunde jag vara en ruinerad man!
Det kan ej vara rätt att ställa så till, utan det måste blifva så,
att de arbetare, som icke antaga någon egentligen varaktig anställning
hos andra, få sjelf va sörja för sin försäkring. Det är många
arbetare, som äro så att säga sina egna och som taga sitt arbete
här och der, hvar de vilja. De må då försäkra sig sjelfva, dervid
jag dock tycker, att staten skall hjelpa dem.

Min åsigt är sålunda, att alla kroppsarbetare skola inrymmas
i lagstiftningen i fråga och att kostnaden skall fördelas emellan
staten, arbetsgifvaren och arbetaren. Jag skall nu ej längre upptaga

Lördagen den 21 April, e. m.

11 N:o 10.

tiden, utan endast såsom uttryck för min mening framställa ett
förslag. Jag vill nemligen icke ett naket afslag, utan jag vill, att
något verkligen skall göras. Jag ber således att få yrka, att Riksdagen,
som ej kunnat bifalla det förslag till olycksfallsförsäkring,
som af Kong!. Maj:t till innevarande års Riksdag öfverlemnats,
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t efter
förnyad ytterligare utredning ville för Riksdagen framlägga nytt
förslag i ämnet, grundadt hufvudsakligen på de i detta förslag upptagna
principer, men att dels alla koppsarbetare blifva i försäkringen
inbegripna, dels ock kostnaderna för olycksfallsersättningarna
skola betäckas genom afgifter, hvilka erläggas såväl af arbetsgivare
och arbetarne som ock af staten.

Herr talman, jag skall tillåta mig yrka bifall till detta förslag.

Herr Lundgren: Herr talman, mina herrar! Efter det

understöd, som min mening fått af den föregående ärade talaren,
skall jag ej behöfva vara vidlyftig, då jag eljest ämnat bemöta det
yttrande, som den siste talaren under förmiddagsplenum hade beträffande
de åsigter jag uttalat i frågan.

Han tyckte sig finna en obillighet deri att arbetaren skulle,
såsom jag förordat, betala någon andel af försäkringspremien.
Derom kan man emellertid icke behöfva mycket tala, tv det fordras
ej någon högre grad af räknekonst för att från det praktiska lifvets
synpunkt räkna ut, att en arbetsgivare icke kan betala huru hög
arbetslön som helst. Det finnes en gräns för hans förmåga, och
om försäkringspremien skulle öfverskrida denna gräns, måste han
sålunda af arbetaren betinga sig en motsvarande nedsättning i
arbetslönen. Och det blefve följaktligen arbetaren sjelf, som finge
betala premien. Denna eventualitet skulle arbetaren undgå genom
det förslag, som jag förordat. Det är nemligen så, att staten
naturligtvis ej skulle af arbetaren återfordra den tredjedel af premien,
som jag tänkt mig skola utgå af statsmedel. Arbetsgifvaren
har också lättare att komma ut med y3 af premien än med hela
densamma. Och för arbetarne vore naturligtvis erläggandet af 1/3
icke så betungande.

Här har, så vidt jag kunnat finna, under den föregående diskussionen
i denna fråga icke förekommit något yttrande angående
en omständighet, som jag anser vara af ganska stor vigt. Man har
nemligen inom utskottet utgått från den tanken, att det skulle kunna
vara möjligt för arbetarne att genom tilläggsförsäkring bereda sig
högre lifränta, än den, som i Kongl. Maj:ts förslag blifvit bestämd.
Man hade nemligen tänkt sig, att riksförsäkringsanstalten skulle
kunna gå med på att bevilja försäkring intill dubbla beloppet och
således medgifva försäkring till 600 kronor i det fall, att 300
kronor funnos bestämda i Kongl. Maj:ts förslag. Detta bör också
vara ett bevis, att utskottets såväl ordinarie ledamöter som suppleanter
verkligen varit välvilligt stämda mot arbetarne och ville

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada till följd
af olycksfall i
arbete m. m.
(Forts.)

N:o 40. 12

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag göra någonting för dem. Det bör väl dock icke förvåna någon af
crsätmi ''"för denr>a kammares ledamöter, om man med en viss betänksamhet
"skada tiu.följd m&ste möta ett förslag, som utmynnar i det resultat, att sammanaf
olycksfall i lagda beloppet af de försäkringspremier, som skulle ifrågakomma,
arbete m. m. måste beräknas komma att för många arbetsgifvare uppgå till
(Forts.) minst hälften af hans bevillning till staten, och häraf finner man
således, att det icke är några obetydliga utgifter, som frågan gäller.

Jag skall icke uppehålla kammaren längre, jag vill endast be
att, då den näst föregående talaren så nära som möjligt anslutit
sig till samma tankegång, som varit bestämmande för mitt föregående
anförande, få instämma i det yrkande, som framstälts af
herr Ivar Månsson.

Friherre von Offer: Herr vice talman, mina herrar! Den
nya ställning, hvaruti denna fråga, sedan diskussionen här på
förmiddagen afslutats, kommit genom Första Kammarens beslut,
måste ju leda därhän, att denna kammare, om hvilken jag är
öfvertygad, att den verkligen vill, att saken det oaktadt skall förr
eller senare bringas till en lycklig utgång, får lof att noga öfverväga,
hvilka mått och steg som nu kunna vara att vidtaga för
detta ändamål. I detta hänseende föreligga nu trenne förslag. Det
första af dessa är utskottets förslag, hvilket vi på förmiddagen
hafva stridit för, då vi yrkat bifall till första stycket af § 1 i
detta förslag, under förutsättning tillika, att vi, om denna första
punkt antages, i öfrigt skola vidtaga nödiga ändringar och söka
göra lagen så god som möjligt. Det andra är det af herr Hvar
Månsson i afton framstälda förslaget, hvilket går ut derpå, att
kammaren skulle besluta, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t
aflåta en skrifvelse med begäran, att Kongl. Maj:t ville inkomma
med ett nytt förslag, bygdt på ansvarspligtens grund och derpå,
att detta ansvar skulle fördelas på staten, arbetsgifvarne och arbetstagarne.
Och slutligen lins det ett tredje förslag, nemligen det af
herr Staaff på förmiddagen omnämnda, hvartill han nu i afton
yrkat bifall och som vi återfinna på sista sidan af hans reservation.
Jag skall nu be att få först sysselsätta mig med det af herr Iwar
Månsson i afton väckta förslaget.

Beklagligtvis har jag tappat det blad, hvarpå jag fört mina
anteckningar i frågan, så det kan ju hända, att jag glömmer en
del saker. Men hvad jag i hufvudsak velat fästa uppmärksamheten
på gent emot herr Månssons förslag är det, att ett förslag, der
staten, arbetsgifvarne och arbetstagarne gemensamt skola dela
ansvaret, näppeligen kan anses hvila på ansvarspligtens grund:
ett sådant förslag får väl anses hvila på försäkringspligtens grund,
tv det kan väl icke genomföras på annat sätt, än att alla tre
parterna gemensamt deltaga i kostnaderna för sjelfva försäkringen.
Men jag vill för honom påpeka, att det lagförslag, som vi nu hafva
framför oss här i dag, detta förslag delar kostnaderna »för inträffadt

13 N:o 40.

Lördagen den 21 April, e. m.

olycksfall just emellan staten, arbetsgivare!! och arbetaren». Arbetaren
får betala sin andel genom de 60 dagarne, den s. k. karenstiden.
Och veta herrare, hvad detta egentligen innebär? Om vi
gå till den Gullbergska statistiken, så skola vi finna, att utaf 100
olycksfall äro 95, säger 95 — herr Ivar Månsson hör mig icke —
det är 95, som falla inom karenstiden. Följaktligen har arbetaren,
då han skall vara skyldig att underhålla sig sjelf, derest han
ådrager sig skada, som räcker under dessa 60 dagar, derigenom
betalt sin andel i kostnaden.

Sedermera komma vi till arbetsgifvaren. Härvid yttrade sig
herr Ivar Månsson på ungefär följande sätt: »det är ju hårdt, att
jag såsom arbetsgivare skall vara skyldig att underkasta mig allt
det der och kanske få i ersättning betala en 1,200 kronor, för att
en min arbetare ådragit sig någon skada under arbetet.» Ja, det
kan ju hända, att han får det, men endast, om han icke gör hvad
han borde göra, nemligen försäkra denne arbetare. Gör han åter
detta, försäkrar han sin arbetare, så kostar det honom — jag betraktar
honom såsom jordbrukare — kanske 5 kronor om året, det
kostar honom 2''/2 öre om dagen i ökad dagspenningsutgift, för att
blifva befriad från denna möjlighet att få betala 1,200 kronor. Så
förhåller det sig med denna sak. Man kan ju drifva saken in absurdum,
men om man vill ställa det klokt för sig — och det vill
väl hvar och en af oss göra — så kan han komma ifrån hela
denna stora risk genom att erlägga blott 5 kronor om året.

Slutligen skola vi taga i betraktande statens skyldighet. Utskottet
har föreslagit, att staten skulle betala kostnaden för förvaltningen
af den ifrågasatta riksförsäkringsanstalten, och i dessa
kostnader ingår äfven en del utgifter i bygderna för agenter eller
hvad det nu må bli, det ena med det andra; men den saken medför
ingen kostnad för arbetsgifvaren, om icke möjligen i ett eller
annat enstaka fall kostnaden för ett läkarebetyg.

Sålunda anser jag, att just den försäkringspligt, som herr Ivar
Månsson vill ernå genom sitt förslag, detta önskemål vinner han
bäst genom att skänka sin röst till det nu föreliggande förslaget,
naturligtvis, såsom jag förut nämnt, med de förbättringar, som här
i afton kunna åstadkommas.

Jag öfvergår derefter till min kamrat i utskottet, herr Staaffs
förslag. Enligt min uppfattning har detta förslag det emot sig,
att dä vi nu i dag temligen allmänt — efter hvad det förefaller
mig — hafva varit öfverens, att ansvarspligten skulle, åtminstone
såsom en början, vara den bästa att fasthålla, och då vi sett, hurusom
Kongl. Maj:t tvenne gånger framlagt ett på försäkringspligten
grundadt förslag, det icke är så lämpligt att återigen komma och
begära att få ett nytt förslag, som är bygdt på försäkringspligten.
Jag behöfver nu icke säga till herr Staaff, men måhända till en
och annan af herrarne, som kanske icke så noga öfvertänkt saken
och kanske icke heller följt med alla de på förmiddagen framkomna

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada till följd
af olycksfall i
arbete m. m.

( Forts.)

N:o 40. 14

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag yttrandena, att det är mycket lätt att öfvergå från ansvarspligt
till lag ang. till försäkringspligt, men det går icke på långt när lika lätt för
"kåda''till''följd att komma från försäkringspligt till ansvarspligt. Jag tror

qj ol^ cksfali i sålunda, att hans förslag icke är så lyckligt funnet, ty då skulle
arbete m. m. vi säkerligen få fortsätta ännu många år, innan vi kunde få frågan
(Forts.) framåt i hela dess vidd.

Hvad nu slutligen beträffar hvad vi hafva att åtgöra i saken,
så anser jag, att det är endast Kongl. Maj:ts förslag, som kan
komma i fråga att antagas, och det förefaller mig, som om kammaren
handlade särdeles klokt, om kammaren gjorde allt hvad den
kunde göra för att efter bästa öfvertygelse åstadkomma, att detta
förslag blefve så godt som möjligt. Om kammaren någorlunda
enhälligt förenar sig om ett sådant förslag, så är det alldeles uppenbart
— särskild! när man tager hänsyn till att inom Första Kammaren
mycket stora sympatier finnas för genomförande af ansvarspligten
— att Kongl. Maj:t derigenom hade i det förslag, som
Andra Kammaren sålunda godkänt, den allra bästa ledning för att
kanske redan nästa år lägga fram ett nytt förslag, då ytterligare
granskadt af högsta domstolen och tillika försedt dels med den nya lag,
som nu fattas, nemligen rörande graderingen af skadorna, dels med
utredning angående kostnaderna för den nya försäkringsanstalten.
Om genom detta tillvägagående förslaget kan till nästa Riksdag
framkomma i fulländadt skick, då har verkligen denna kammare
tagit ett steg, som enligt mitt förmenande skulle göra kammaren
synnerligen förtjent af hela svenska folkets tacksamhet, ty kammaren
har då visat, att den vill, att denna sak icke skall dö.

Herrar Eriksson i Ahlberga, Styrlander och Bergström i Skidsta
instämde häruti.

Grefve Hamilton: Herr talman, mina herrar! Jag har

begärt ordet för att med några ord bemöta hvad den ärade representanten
för Onsjö härad här yttrat, men jag är i väsentlig mån
förekommen af min företrädare på denna plats. Jag vill derför
blott för den ärade representanten framhålla, att det är ju fullkomligt
orimligt att säga, att ersättningsskyldigheten skulle fördelas
på 3 händer och likväl påstå, att man fotar detta system på
ansvar,spligtens grund; då har man ju med ena foten halkat in på
försäkringspligtens område.

För öfrigt ber jag att särskildt till denne representant få framställa
den frågan, om han verkligen tror, att det är rigtigt att
fortfarande göra så stora grepp i statens pung. Vi afsätta ju årligen
stora belopp till den så kallade arbetareförsäkringsfonden.
Vi hafva ju ännu ingalunda löst dessa svåra frågor rörande ålderdoms-
och invaliditetspensioneringen. Jag tror derför, att det vore
klokt att spara litet på statens ingripande, till dess att vi komma
till dessa frågor, och söka att vid deras behandling vara så mycket

Lördagen den 21 April, e. m.

15 N:o 40.

som möjligt fria från ekonomiska svårigheter, ty annars skulle ju
kunna hända, att vi, när andra konjunkturer inträffa, få se, att vi
hafva stält allt för stora anspråk på statens kassa.

Sedermera måste jag säga, att jag verkligen icke kan förstå
det resonnement, som ligger till grund för min värderade väns, herr
Staaff, yrkande. Jag har redan på förmiddagen framhållit, att jag
trott det vara af yttersta vigt, att denna kammare sökte grundligt
behandla detta förslag för att derigenom lemna regeringen någon
ledning vid dess fortsatta arbete. Jag har dessutom sagt, att jag
trodde, att äfven om Första Kammaren, hvilket nu skett, förkastade
förslaget, skulle man dock genom att här med någorlunda stark
majoritet antaga det af utskottet framlagda förslaget hafva beredt
regeringen en fast mark, från hvilken den kunde underkasta
Första Kammaren en moralisk pression, som den gifvetvis icke
kunde i längden motstå. Jag tror detta vara det rigtiga, ty det
synes mig vara gifvet, att om vi här skulle följa herr Staaff och
nu kasta om princip eller gå med på rent afslag, då skulle det
icke förvåna mig, om chefen för civildepartementet sade: »nu är
min uppfinningsförmåga slut, nu har jag under 15 års tid sökt
följa nyckerna inom svenska Riksdagen, och då får svenska Riksdagen
uppfinna och framlägga hvad den vill.»

Jag tillåter mig verkligen säga, att jag besvär Andra Kammaren
att icke följa dessa locktoner åtminstone nu. Vill man
sedermera, sedan man gått igenom alla paragraferna provisoriskt
och antagit dem med den lydelse man ansett klokast, vill man då,
när vi komma till den så kallade klämmen, såsom ett uttryck för
att man icke fått hvad man velat, acceptera herr Staaffs förslag,
så har jag ingenting att deremot säga. Men, mina herrar, för
närvarande vore det utan tvifvel ytterst oklokt att handla på det
viset. Jag tror, att det åligger oss en bestämd pligt att gå fram
på den väg vi angifvit för oss. Men vilja vi gå den vägen och
söka genom diskussion och förhandling oss emellan finna det bästa
möjliga förslag och sedan säga till regeringen: detta vilja vi hålla
på, kom med och hjelp oss, så skola vi utan tvifvel drifva saken fram.

Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Biesért: Jag är helt och hållet förekommen af herr

friherre von Otter; allt hvad han sade tänkte också jag att säga.
Jag vill nu endast uttrycka min glädje öfver att en representant
sådan som han uttryckt mina tankar på ett sätt som jag icke kunnat
göra.

Derför skall jag för egen del inskränka mig till att afge eu
protest mot herr Ivar Månssons yttrande, då han sade att det vore
orättvist, att hela tungan af försäkringen skulle komma att hvila
på arbetsgifvarne. Jag är sjelf arbetsgifvare, och såsom sådan skall
jag he att få säga, att det icke är fallet, att hela tungan komme
att hvila på arbetsgifvarne, utan endast en del af densamma.

A ng. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada tillföljd
af olycksfall i
arbete m. m.
(Forts.)

Ji:o 40. 16

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag Jag kan icke tänka mig den eventualiteten, att någon af mina
uu lag ang. arbetare skulle vilja gå och göra sig till invalid för lifvet endast
TkadTtillföljd a*k tömma i åtnjutande af 300 eller låt vara 360 kronor i

af olycksfall »ersättning pr år. Dessutom ha vi att ta i betraktande de 60 dagararbete
m. m. nes karenstid, under hvilken arbetarne sjelfva få bekosta sitt un(Forts.
) derhän, samt derjemte den låga ersättningen. Ingen af kammarens
ledamöter kan väl tro, att en arbetare med familj åtminstone skall
kunna lefva på 300 eller 360 kronor om året, sedan han blifvit invalid.
Han kan icke göra det, äfven när han är frisk och stark,
långt mindre då han blifvit invalid och är i behof af skötsel och
för den skull kanske måste hafva en tjenare eller tjenarinna, som
sköter sig. Jag skall be att särskildt få understryka de ord, herr
friherre von Otter rigtade mot herr Ivar Månsson i Träa, och vill
för öfrigt instämma med grefve Hand! ton i hans yrkande vid debattens
början i morse.

Herr Spånberg: Då jag varit ledamot af det särskilda ut skott,

som behandlat denna fråga, hade det varit min mening, då
jag icke reserverat mig mot det slut, hvartill utskottet kommit,
att, i hvad på mig ankommer, söka att försvara utskottets förslag
mot de anmärkningar som här gjorts.

I det läge, hvari frågan nu kommit genom Första Kammarens
afslag, skall jag emellertid icke bry mig om ett dylikt försök, tv
det tjenar ingenting till.

Jag vill blott säga, att jag i början gjorde åtskilliga yrkanden
inom utskottet, hvilka enligt min mening inneburo verkliga förbättringar;
ett bland dessa var utbytande af ersättningsskyldighet
mot försäkringspligt, men, då dessa icke vunno bifall, så, ehuru
jag är vän af försäkringspligten, böjde jag mig dock för majoriteten
och anslöt mig till utskottets förslag om ersättningsskyldighet.

Nu finner jag mig mycket tilltalad af det förslag, som herr
Ivar Månsson gjort, nemligen om en samarbetning, om jag fattade
honom rätt, af 1898 års förslag, som i motion af herr Hjelmérus
innevarande år framlagts för Riksdagen, och Kongl. Maj:ts proposition
vid denna riksdag. Och mitt första yrkande inom utskottet
var, att man på denna basis borde kunna göra något helt genom
att få fram pensions- och invaliditetsförsäkringen i ett sammanhang.
Men detta yrkande mötte motstånd inom utskottet och derför
lemnade jag det. Men, mina herrar, om ett förslag skall framkomma
från regeringen, är jag öfvértygad om att det skulle vara
det allra bästa, om det innehölle en samarbetning af nu föreliggande
olycksfallsförsäkringsförslag och 1898 års förslag. Då skulle
vi kunna få frågorna lösta i ett sammanhang och enas om att
staten, arbetsgifvarne och arbetstagarne skulle deltaga i de utgifter,
som erfordras för lösningen af denna fråga. Jag tror, att det blir
det resultat, hvartill vi slutligen måste komma.

Naturligtvis kan jag icke framlägga något förslag i det hän -

17 N:o 40.

Lördagen den 21 April, e. m.

seendet och vill icke heller göra något yrkande, utan her blott att
få till protokollet antecknadt, att jag som varm vän af försäkringsväsendet
hoppas, att regeringen icke skall tappa modet, derför
att den i denna fråga oupphörligt rönt motgångar inom Riksdagen,
utan framkomma med ett förslag i den af mig antydda rigtningen.
Det är ett sorgligt faktum, att vi äro nästan den sista bland
Civiliserade nationer, som icke kunnat ena oss om något förslag i
detta syfte.

Jag ber derför, att regeringen måtte framkomma med ett förslag
till lösning af dessa frågor i ett sammanhang. Och jag hoppas
och tror, att Riksdagen icke, genom att dess ledamöter fasthålla
hvar och en vid sina skilda åsigter och icke kunna underordna
dem under det gemensamma stora målet, skall oupphörligen slå i
hjel denna vigtiga sak.

Jag har intet annat yrkande att göra än bifall till utskottets
förslag.

Herr Kronlund: Herr talman, mina herrar! Man har sagt,
och detta med rätta, att föreliggande fråga har, förutom en social,
äfven en politisk betydelse af allra vigtigaste art, och derom är
jag ock ense.

Det lär kanske inom den snaraste framtiden komma att ifrågasättas
nya och stora personliga bördor för vårt försvar, bördor,
som i vidsträcktaste grad komma att träffa de små, just de klasser,
hvarom nu är fråga, och det torde derför kunna ifrågasättas,
huruvida det icke vore tid att komma ifrån ord till handling och
att infria de fagra löften och Högtidliga försäkringar, hvarpå denna
fråga är så rik, icke minst från det håll, hvarifrån motståndet
mot förslaget nu framkommit, nemligen från skånebänken och
herr Ivar Månsson, som under mask af att vilja utsträcka sitt intresse
i denna sak i sjelfva verket motverkar densamma.

Mig synes, som om det särskilda utskottet hade valt en mycket
lycklig medelväg, då det fastslagit försäkringspligt såsom princip,
men med valfrihet och med rätt att få ingå uti en riksförsäkringsanstalt.

De stora arbetsgifvarne med sina större risker, men tillika
med sin större ekonomiska bärkraft, torde, såsom herr Göthberg
mycket rigtigt i förmiddags anmärkte, helst vilja bli sina egna
försäkringsgifvare, under det de mindre arbetsgifvarne med sin
lilla ekonomiska bärkraft helst vilja välja den mindre och billigare
risken, nemligen försäkring i riksförsäkringsanstalten. Och jag är
alldeles öfvertygad om, att den allra vigtigaste förutsättningen för
ett bifall till detta lagförslag är just tanken på en riksförsäkringsanstalt.
Ty huru stor trygghet de bereda, och huru säkra våra
enskilda försäkringsbolag än äro, så måste det vara naturligt,
att staten i en riksförsäkringsanstalt alltid kan erbjuba större

Andra Kammarens Prot. 1900. N:o 40. 2

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada tillföljd
af olycksfall i
arbete m. m.

(Forts.)

N:o 40. 18

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada tillföljd
af olycksfall i
arbete m. m.
(Forts.)

Lördagen den 21 April, e. m.

säkerhet och större prisbillighet än de enskilda försäkringsanstalterna.

De farhågor, herr Ivar Månsson uttalade för den stora kostnad,
som skulle drabba de mindre arbetsgifvarne i förhållande till
deras arbetare, torde nog hafva kunnat försvinna i betydlig grad,
om han lyssnat till herr civilministerns anförande i dag på förmiddagen,
deri han med exempel från England upplyste, att försäkringspremien
i en försäkringsanstalt der för ett belopp af 1,800
kronor utgjorde mellan 3 och 4 kronor. Under sådana förhållanden,
mina herrar, torde med en risk på 300 kronor om året försäkringsafgiften
icke blifva af nämnvärd storlek.

Det har anmärkts såsom en väsentlig brist i detta förslag, att
icke arbetstagaren deltager i afgiften för försäkringen. Ja, om
också arbetstagaren skulle deltaga, blefve det endast på papperet,
ty i sjelfva verket skulle arbetsgifvaren i vanliga fall få betala
premierna i form af förhöjda arbetslöner.

Jag ansluter mig således till utskottets förslag med de ändringar,
grefve Hamilton förordat. Men jag kan dock icke underlåta
att beklaga, att två klasser ur denna försäkringskategori utelemnats,
nemligen jordbruksarbetarne och skogsarbetarne. Hvad do
förra beträffar, så torde ett allt för ensidigt skyddande och^ omhuldande
af industriarbetarne hafva den skadliga och farliga påföljden,
att våra jordbrukare, som redan förut lida under brist på
arbetare, blifva ännu mer strandsatta, derigenom att dessa ännu
mera drifvas öfver till industriarbetarnes klass.

Hvad slutligen våra skogsarbetare beträffar, så har ju herr
Daniel Persson framhållit deras stora vigt och betydelse och den
stora fara, för hvilken de äro utsatta, så att detta torde jag icke
behöfva vidare framhålla. Jag vill endast erinra derom, att skogsarbetarne
under sitt mödosamma, besvärliga och farliga lif äro utsatta
kanske i betydligt högre grad än andra arbetare för stora
faror, under det att deras arbetsgivare, nemligen sågverksegarne,
kanske tillhöra den lyckligaste kategorien af arbetsgivare och äro
i högsta möjliga grad i stånd att försörja sina arbetare, och det
är just derför, som det synts mig så mycket mera olämpligt att
utesluta dem.

Hvad som förmår mig att rösta för utskottets förslag med de
af mig redan angifna modifikationer, det är insigten om att beträffande
denna fråga, som är så stor och så ny, ett förslag, som
uppfyller alla berättigade anspråk på fullständighet, aldrig kan
framkomma, och jag gör det under förhoppning om att de brister,
som jag nu framhållit, måtte sedermera blifva afhjelpta.

Herr Göthberg: Herr talman, mina herrar! Jag skall fatta
mig mycket kort. Jag begärde ordet med anledning af herr Ivar Månssons
yrkande. Det gladde mig synnerligen att höra, att herr Ivar
Månsson ändå vill vara med om någonting, och det styrkte mig i

19 N:o 40.

Lördagen den 21 April, e. m.

den meningen, att han också skall kunna hjelpa oss, som önska Ang. förslag
att få igenom vårt förslag. tiu la9 an,j ersättning

för

Jag begärde ordet egentligen med anledning af hans förslag skada tillföljd
derom, att man skulle fördela kostnaden eller ansvarighetspligten, om olvc^faU *
jag så får säga, mellan arbetarne, arbetsgifvarne och staten. Jag arbele m‘ m''
skulle önska, att herr Ivar Månsson skulle vilja höra på mig, då (Forts )
jag nu skall gifva till känna de konseqvenser, hvartill hans förslag
skulle leda. Jag vill återföra i herrarnes minne hvad jag
i förmiddags yttrade, då jag redogjorde för dessa frågors föregående
behandling inom Riksdagen. Då regeringen år 1898 framlade pensioneringsförslaget,
anförde regeringen såsom skäl, hvarför den
uteslöt arbetsgifvarne från deltagande i utgifterna för denna försäkring,
att regeringen ämnade komma med'' just detta förslag, och
då skulle hela bördan läggas på arbetsgifvarne. Hvilken blir nu
konseqvensen af att antaga herr Ivar Månssons förslag? Jo, naturligen
den, att, när i en framtid — och jag vill hoppas, att den
icke är långt aflägsen — regeringen afgifver ytterligare förslag
till pensionering af arbetare, regeringen dervid måste föreslå just
lika fördelning, så att kostnaden för pensioneringen blifver lika
fördelad mellan arbetarne, arbetsgifvarne och staten. Tror herr
Ivar Månsson, att herrar arbetsgifvare komma att känna sig mycket
tacksamma för den vändning, frågan genom detta förslag tagit?

Jag tror det icke; jag tror deremot, att derigenom'' komma arbetsgifvarne
att få bidraga kanske med mera än dubbelt, än om det nu
föreliggande förslaget antages. Dessutom vill jag erinra derom,
att, om herr Ivar Månssons förslag antages, det är helt naturligt,
att regeringen icke kan ‘framlägga ett dylikt förslag med så lång
karenstid, som detta förslag innehåller, utan då måste karenstiden
minskas betydligt eller kanske helt och hållet borttagas. Följden
häraf blefve, att uti 90 procent olycksfall, som nu icke drabba
arbetsgifvaren, finge han då deltaga, och jag undrar just, huru
mycket billigare det skulle blifva för honom.

På grund af det nu anförda vidhåller jag, herr talman, hvad
jag på förmiddagen . yttrade och ansluter mig således till det af
herr grefve Hamilton framstälda förslaget, som i hufvudsakliga
delar sammanfaller med den af mig till utskottets betänkande fogade
reservationen.

Herr Hedin i Stockholm: Herr talman! Ehuru jag är på
det lifligaste öfvertygad om, att den obligatoriska försäkringen icke
endast har ett alldeles afgjordt och stort företräde framför den direkta
ersättningen, utan derjemte att denna fråga aldrig kan tillfredsställande
lösas på någon annan väg än genom den obligatoriska
försäkringen, skulle jag likväl deraf icke nu hindras från att
vara med om ett försök att införa den direkta ersättningsskyldigheten,
om nemligen det förslag, som nu föreligger, icke hade en -

N:o 40. 20

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada till följd
af olycksfall i
arbete m. m.
(Forts.)

Lördagen den 21 April, e. m.

ligt min tanke sådana stora brister, att det skulle vara en olycka,
om detsamma blefve antaget.

Jag hörde på förmiddagen en ledamot af denna kammare försvara
sjelfva principen för det föreliggande förslaget, den direkta
ersättningen i motsats mot obligatorisk försäkring, och för så vidt
jag får tyda hans ord efter den lydelse, de hade, och jag således
icke har missförstått dem, så har han mot den obligatoriska försäkringen
gjort den invändning, att den skulle vara motbjudande
derför, att de försäkringsskyldige arbetsgifvarne derigenom blefve
underkastade lika stora kostnader, oberoende af industriernas art
och olika farlighetsgrad. Så vidt jag vet, har aldrig någon ifrågasatt
en obligatorisk försäkring på sådana grunder. Uti det första
uti detta afseende utarbetade förslaget, nemligen det år 1888
af arbetareförsäkringskomitén afgifna, stadgades, att industrierna
skulle indelas i farlighetsklasser och att försäkringspremierna
skulle afpassas efter dessa klasser. Dermed förfaller ju helt och
hållet denna anmärkning mot den obligatoriska försäkringens
princip.

Det förefaller mig också underligt, att, då man framhåller, att
det nu förevarande förslaget, så ytterst otillfredsställande det än
är med hänsyn till de försäkrades rättmätiga intressen, dock skulle
komma att blifva i många fall i hög grad betungande för en
mängd arbetsgifvare, hvilket också är min öfvertygelse, man icke
deraf föranledes att en gång för alla definitivt ställa sig på den
obligatoriska försäkringens grundval, då ju af den senare ovilkorligen
följer, att tungan för arbetsgifvarne, i synnerhet de arbetsgifvare,
vid hvilka man nu särskildt fäster afseende, nemligen den
stora mängden af små arbetsgifvare, blir så väsentligt reducerad
i förhållande till den, som skulle inträda genom den direkta ersättningsskyldigheten,
på samma gång man utan dessas svåra betungande
kommer till en helt annan ersättning, än som gerna
någonsin kan ifrågasättas i en lag, baserad på den direkta ansvarighetssky
ldigheten.

När jag mottog särskilda utskottets betänkande och fann, att
detsamma var icke mindre än 17 sidor större än Kongl. Maj:ts, af
statsrådets och högsta domstolens yttranden åtföljda förslag, förestälde
jag mig visserligen icke — jag känner alltför väl till
svenska riksdagshandlingar för att hysa en sådan tro — att särskilda
utskottet skulle hafva åstadkommit en genomgripande granskning
och utredning af hela den föreliggande frågan, att särskilda
utskottet skulle hafva belyst densamma från nya synpunkter och
lemnat ett i allo sjelfständigt arbete, deraf man hade mycket nytt
att .lära, men visserligen trodde jag, att, då utskottet hade offrat
132 sidor på detta ämne, utskottet skulle hafva lemnat någon belysning
af de punkter i Kongl. Maj:ts förslag, som äro företrädesvis
egnade att väcka de största betänkligheter, och att utskottet, i
den mån det godkänt Kongl. Maj:ts förslag, skulle hafva lemnat

21 N o 40.

Lördagen den 21 April, e. m.

en sådan utredning i ämnet, att de stora bristerna i Kong!. Maj:ts Ang. förslag
förslag skulle komma att framträda i en åtminstone något för- ^laätl^fn^njör
mildrad dager. Men denna förhoppning har alldeles gäckats. Sär- skada m följd
skilda utskottet har icke haft utrymme på 132 sidor till något af olycksfall i
sådant arbete. Det förhåller sig nemligen så, att när jag gör en arbete m. m.
afräkning af det utrymme, som upptages af reservationer, aftryck {Forts.)
och referat, så återstår såsom utskottets sjelfständiga fabrikat en
sjettedel af det hela mot fem sjettedelar, upptagna af, såsom jag
nyss nämnde, reservationer, aftryck och referat. Det förefaller mig
i sanning, att för framforslandet af denna sjettedel en proportion
af fem sjettedelar död vigt är betänklig.

Jag har således icke funnit de upplysningar till rättfärdigande
och förklarande af de svåra bristerna i Kongl Maj:ts förslag, som
jag väntat att utskottet skulle presterat, och jag har derför icke
heller kunnat komma ifrån det ogynsamma intryck, som jag från
början fick, då jag genomläste Kongl. Maj:ts förslag.

Jag skall nu i några få ord sammanfatta mina anmärkningar
mot det föreliggande förslaget, sådant det nemligen nu förefinnes
i utskottets utlåtande.

Min första anmärkning är, att utskottet frångått en princip,
om hvilken jag aldrig hade förestält mig att det skulle kunna
yppa sig två olika meningar, nemligen att ersättningspligten skall
börja i och med arbetarens inträde i arbetet. Detta förslag af utskottet
i sista stycket af första paragrafen är en sådan idé, att jag
skulle högeligen önska, att den blefve exporterad, för att aldrig mera
visa sig här i landet.

Kör det andra gör jag erinran mot den alldeles orimliga väntetiden
af 60 dagar. Jag vet väl, att den var föreslagen i det af
Kongl. Maj:t för ett tiotal år sedan framlagda olycksfallsförsäkringsförslaget.
Men jag tillät mig då att erinra, att, när man såsom
stöd för förslaget 1890 anförde, att i Tyskland väntetiden var
ännu längre, detta förklarades deraf, att i Tyskland införts obligatorisk
sjukförsäkring, och att denna äfven i sin sämsta form,
den subsidiära formen af kommunal sjukförsäkring, lemnade från
och med tredje dagen efter olycksfallet sjukhjelp under tretton
veckor. Jag erinrade då också, att i det österrikiska olycksfallsförsäkringsförslaget
väntetiden var fyra veckor, och att, när 1888
års sjukkasselag i Österrike utfärdades, genom hvilken arbetsgifvarne
ålades att bidraga till sjukförsäkringens gäldande, man dock
icke fann sig föranlåten att utsträcka väntetiden vid olycksfall
utöfver förut stadgade fyra veckor. Här veta vi, att sjukförsäkringen
befinner sig i sin så att säga ytterst svaga början, och då
tilltror man sig likvisst att kunna lägga ersättningen för olycksfall
för två månaders tid uteslutande på arbetarne och deras
sjukkassor, der sådana finnas! Det är en så betänklig anmärkning
mot förslaget, att redan den är tillräcklig att fälla domen
deröfver.

N:o 40. 22

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang förslag Derjemte vill jag erinra, och det är den svåraste anmärkrsättning
för nil^gen mot hela förslaget, att man har i 4 § stadgat fixa och
skada till följd ytterst små, rent af ömkliga ersättningsbelopp. Dermed har man
af olycksfall i således, för att betrakta saken ur principiel synpunkt, förvandlat
arbete m. m. det skadestånd, på hvilket arbetaren räknat såsom en honom rätte(Forts.
) ligen tillkommande hjelp — det har man förvandlat till en godtycklig
almosa. Och denna almosa har man till och med satt
lägre nu ar 1900 än för 10 år sedan. I det då framlagda förslaget
var i alla fall denna almosa något större. Nu, 10 år derefter,
tror man sig om att kunna nedsätta detta belopp under hvad
man fann sig kunna föreslå för 10 år sedan under helt andra
ekonomiska förhållanden i landet. Det torde vara tillåtet att erinra
derom, huruledes Kongl. Maj:t i propositioner till innevarande
Riksdag har haft mer än ett tillfälle att på det starkaste betona
den ofantliga stegringen i hyror och öfriga lefnadskostnader. När
jag da ser Kongl. Maj:t hos Riksdagen göra framställning om anvisande
af anslag för uppförande af en bostadsbyggnad för vaktpersonalen
vid härvarande länsfängelse, derför att hyreskostnaden
i den stadsdel, der länsfängelset är beläget, i fall det är möjligt
att fa hyra en sådan lägenhet som ett rum och kök, utgör 325
kronor och i den fjerran belägna Yasastaden 275 kronor, frågar
jag mig: hvad menar man egentligen med att kalla detta ersättning
för olycksfall i arbete, när man tillerkänner den, som i arbetet
blitvit fullständig invalid, så att han icke endast ej kan i
någon man bidraga till familjens underhåll, utan kan hända sjelf
stundligen behöfver tillsyn och vård af de omgifvande, när man
tillerkänner honom en ersättning, som till hyreskostnaden här i
hufvudstaden förhåller sig på det sätt, jag nyss nämnt?

Kongl. Maj:t har på ett annat ställe i statsverkspropositionen
erinrat om stegringen i hyror och öfriga lefnadskostnader i öfre
Norrland, ja, Kongl. Maj:t har gifvit oss en allmän erinran derom
i den utan tvifvel till sitt syfte mycket behjertansvärda dyrtidstilläggspropositionen.
Under sådana förhållanden har man tilltrott
sig att till och med nedsätta ersättningen för olycksfall, som medför
fullständig permanent invaliditet, till ett sådant belopp som
300 kronor!

Det är förunderligt, detta, äfven ur andra synpunkter. Kongl.
Maj:t hyllar eljest icke den meningen, att man från statens sida
bör alltid sätta sådana hjelpanslag oberoende af förut innehafd inkomst.
Oberäknadt, att ju de lagstadgade pensionerna stå i ett
visst i olika fall olika förhållande till förut innehafd aflöning,
finner man, att Kongl. Maj:t i allmänhet, när det är fråga om att
bevilja en pension, till hvilken den pensionssökande icke har någon
laglig rätt, dock icke tager ett sådant alldeles godtyckligt, till det
yttersta nedsatt almosebelopp, utan verkligen tager hänsyn till de
förutvarande inkomster, som den pensionssökande haft, och efter
hvilka hans lefnadsförhållanden, äfven sedan han blifvit arbetsoför,

23 >'':o 40.

Lördagen den 21 April, e. m.

i någon män måste rätta sig. Yi hafva haft åtskilliga sådana Ang. förslag

exempel under denna riksdag, nemligen i propositionerna nris 47

och 52, om jag minnes rätt. Vi hafva haft det ytterligare i n:o 61. skada

Dock får jag anmärka, att i dessa Kongl. Maj:ts propositioner om af olycksfall <

pension för de tre der omnämnda personerna det gäller personer i arbete ro. ro.

en något högre social ställning än yrkesarbetare, hvaremot Kongl. (Forts.)

Maj:t visserligen, när det var fråga om pension åt en vid fästnings -arbetet

å Karlsborg invalid vorden arbetare, blott begärde 300

kronor mot de 600, som regeringen begärde för en på samma sätt

skadad person i en högre samhällsställning, och att Kongl. (Maj:t

för ett par uttjenta sjuksköterskor icke begärt mer än en del af

det kontanta beloppet af en aflöning, som för öfrigt väsentligen

hade utgjorts af bostad, vedbrand, lyse och portionsersättning. Jag

ser således, att Kongl. Maj:t har två olika matt, nemligen ett, när

■det gäller dem, som stå lågt ned i underklassrang, och ett annat

mått beträffande andra personer.

Yi skola emellertid komma i håg det sätt, hvarpå Kongl. Maj:t
motiverat denna bestämmelse om en fix, mycket låg almosa för
arbetets invalider, vi skola komma i håg detta, när det blir fråga
om ny reglering af pensionsväsendet för statens embets- och tjensteman.
Onekligen kunde det blifva en mycket fruktbringande princip
från statskassans synpunkt, om man då utginge från samma grundsats,
som här föreslagits, nemligen att taga en fix medelsiflra, som
framkomme på det sätt, att man lade till grund alla aflöningar
ned ifrån jernvägs- och postvaktsbetjentes upp till generaldirektörers,
presidenters och statsråds.

Det är underligt, sade jag, att man gått till detta fixa och
låga ersättningsbelopp för invaliditet. Tre hundra kronor är en
summa, som redan på åtskilliga ställen i landet har öfverskridits
af kostnaden i kommunerna för hel fattigförsörjning. På huru
många ställen detta skett, är omöjligt att säga, derför att fattigvårdsstatistiken
är, såsom statistiska byrån många gånger haft tillfälle
att påpeka, ytterst otillfredsställande. De belopp, som åtminstone
för landtkommunerna meddelas, äro uppenbarligen mycket lägre än
de verkliga kostnaderna. Det hindrar emellertid icke, att högsta
kostnaden för fattighjon har, såsom fättigvårdsstatistiken utvisar,
på åtskilliga ställen gått öfver 300 kronor ända upp till — vill
jag minnas — 350 och några kronor. År det då synnerligen rimligt
att vilja, att kammaren nu skall uttala sig för dessa grundsatser,
med den vigt, det för framtida bearbetning af donna fråga
kan hafva, vare sig på basis af en direkt ersättningsskyldighet
eller en lag om obligatorisk försäkring? När vi ingå en gång på
den obligatoriska försäkringens väg, erbjuder den tillfälle att utan
nämnvärd tunga för dem, som skola betala premierna, förskaffa
helt annan ersättning åt arbetets invalider och på samma gång
för det stora flertalet af de arbetsgifvare, som skygga tillbaka för

N:o 40. 24

Lördagen den 21 April, e. m.

Än9- förslag denna ersättningskostnad, bereda oändligt mindre tunga, än den
nu lag ang. direkta ersättningspligten skulle medföra.
skada till följd Det förefaller mig, som om man nu från åtskilliga håll skulle

af olycksfall i intressera sig för att, under sken af att någonting dermed till
arbete m m. sakens gagn vore uttaladt från Andra Kammarens sida, vilja förmå.

(Forts.) kammaren att uttala sig till förmån för detta förslag. Det är ju
tydligt, att i kammarens votum, om det blefve förmånligt för förslaget,
skulle komma att ingå mångas röster, som, då frågan nu i
alla fall för denna gång är fallen, skulle tycka sig helt lindrigt
kunna göra en opinionsyttring till förmån för en princip, som de
gilla, äfven om detta sker på sådant sätt, att man dermed binder
kammaren vid bestämmelser af den beskaffenhet, att mången sedermera
icke vill inlösa sitt ord, i fall regeringen skulle tro sig i
ett sådant votum från Andra Kammaren hafva någon anledning
att komma med en förnyad framställning af väsentligen samma
beskaffenhet som den nu föreliggande.

Detta är, herr talman, i korthet sagdt de grunder, på hvilka
jag yrkar afslag.

Herr Hedlund: Jag har begärt ordet endast för att få förd
till kammarens protokoll en meningsyttring från en större industriidkareförening
i Göteborg, hvilken meningsyttring för någon
tid sedan sändes till ledamöterna på göteborgsbänken. Den lyder
sålunda: »Göteborgs textilindustriförening har vid allmänt sammanträde
haft frågan om lagstadgad ersättning vid olycksfall under
behandling. Föreningen, som anser lagstiftning i frågan vara af
behofvet påkallad, finner det af regeringen för innevarande års Riksdag
framlagda förslaget ''till lag angående ersättning för skada
till följd af olycksfall i arbete’ ega afgjorda företräden framför de
tidigare framkomna och beslöt enhälligt uttala sin tillslutning till
förutnämnda Kongl. Maj:ts nådiga proposition. Föreningen uppdrog
åt sin styrelse att på lämpligt sätt till stadens och ortens
riksdagsmän framföra detta uttalande.» Det är dateradt Göteborg
den 7 mars och undertecknadt af styrelsens medlemmar, herrar
Arthur Wendel, A. C. Svensson, Axel Carlander, Conrad Mark och
Gustaf Verner. Föreningen räknar som medlemmar 18 firmor, större
och mindre, i textilbranchen. Jag skall be att få fästa uppmärksamheten
på datum den 7 mars. Uttalandet är sålunda framkommet,
innan särskilda utskottets förslag var kändt, och innebär — hvilket
också innehållet ger till känna — anslutning till Kong], Maj:ts
förslag utan de lindringar i arbetsgifvarnes intresse, som äro af
utskottet vidtagna.

För öfrigt ber jag att fä instämma i friherre von Otters och
grefve Hamiltons yrkanden. Jag kan icke se annat, än att det
beslut, som Första Kammaren fattat, är rent nihilistiskt. Kammaren
vill ingenting göra. Hade den velat göra något, skulle den
haft utväg att på något sätt gifva sin mening till känna. Den har

Lördagen den 21 April, e. m.

25 Ji:o 40.

haft att Tälja på en anslutning till Kongl. Haj:ts förslag, utskot- -Ang. förslag
tets modifiering deraf och generalkonsul Fränckels förslag om tlU.J''ag. ang~
tvångsförsäkring. Men den har icke uttalat sig för något positivt. Radarn följd
Det är herr Benedicks’ uppfattning, som segrat. Under sådana för- af olycksfall i
hållanden förefaller det mig alldeles omöjligt att vinna något ge- arbete ro. ro.
nom att lemna den ståndpunkt, man redan bestämt sig för, för (Forts.)
att ingå på systemet af lagtvång i försäkringen, med de svårigheter,
som detta hittills mött. Om man åter håller fast vid den ståndpunkt,
man redan valt att ställa sig på, lider det väl icke tvifvel
om att detta förslag, som annars skulle hafva lemnats jemte hela
frågan vind för våg för att icke på många år komma åter, kanske
redan vid nästa riksdag kan komma tillbaka och då bilda den utgångspunkt
för lagstiftningen på detta område, som jag tror flertalet
af denna kammare eftersträfvar.

Herr Kinnman förenade sig med herr Hedlund.

Herr Ivar Månsson: Då jag af herr talmannen blifvit uppmärksamgjord
derpå, att det förslag, som jag tillåtit mig framställa,
går längre än Kongl. Majts proposition och i ämnet väckta
motioner, anhåller jag härmed att få taga tillbaka det förslag, som
jag framstälde. Det kan ju i alla fall icke lända till något Riksdagens
beslut eller till något resultat till följd af den utgång,
frågan fått i Första Kammaren. Det kan sålunda icke hafva någon
effektiv verkan. Men jag har fått uttala min mening och min
åsigt i saken och fått den till protokollet antecknad, och dermed
är jag nöjd.

Herr talman, jag har intet yrkande att göra.

Herr Lundgren instämde häruti.

Herr Jönsson i Färeköp: Då denna diskussion endast skall

utgöra en opinionsyttring, vill jag gent emot de klagomål, som
här framförts från landtmännens sida, att förslaget icke har tillräckligt
stor räckvidd, då deras arbetare icke komma med, erinra
derom, att förslagets 25 § säger, att äfven annan arbetsgifvare, än
som i lagen egentligen afses, må vara berättigad att försäkra sina
arbetare i riksförsäkringsanstalten. Dertill vill jag endast lägga,
att man måste tänka på, huru svårt det skulle blifva, om dessa
arbetare på landet skulle ingå som försäkringspligtiga. Det
skulle då blifva omöjligt att afgöra, hvilka som äro arbetare och
hvilka som äro arbetsgifvare, ty der finnas många fall, der en
hemman segare arbetar åt en arbetare, och en arbetare åt en annan
arbetare, och jag tror, att det här skulle blifva svårt att precisera,
hvilka som äro försäkringspligtiga. Men då denna lag lemnar tilllåtelse
åt såväl arbetare som arbetsgifvare att taga försäkringar,
anser jag denna lag vara bättre än det förslag, som man här velat

N:o 40. 26

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag ha i stället. Då emellertid detta är återtaget, kan det naturligttui
lag ang. vjs ej här komma i fråga att derom nu framställa något yrkande.
TkadTtill''följd bär dock velat säga såsom en opinionsyttring, att jag för min
af olycksfall i del helst skulle se, att regeringen till ett annat år för Riksdagen
arbete ro. m. framlade ett förslag, som ginge i samma rigtning som det här
(Forts.) framstälda, men nu återtagna förslaget.

Herr Lindhagen: Jag har ämnat rösta å särskilda utskottets
förslag i den nu föredragna punkten, men då Första Kammaren
afslagit såväl utskottets som Kongl. Maj:ts förslag, och frågan sålunda
befinner sig i ett fullständigt kaos, är det onödigt närmare
anföra de grunder, å hvilka jag stödjer mitt beslut, utan vill endast
nämna, att jag gör det af de skäl, som på förmiddagen anfördes
af herrar Hamilton och Staaff. Enligt min uppfattning är
det frågan, huruvida öfver hufvud taget arbetarne skola hafva rätt
att af arbetsgifvarne få ersättning, i detta fall just den principfråga,
som det här gäller. Det är vigtigast, men också svårast att
få denna princip antagen. En sekundär fråga är sedan, om det
skall bli ansvarspligt eller försäkringstvång.

Jag har egentligen begärt ordet med anledning af ett yttrande
af grefve Hamilton i afton. Han sade, att man må ej förtänka
regeringen, i fall den tröttnar på frågan efter den utgång den nu
har fått, och han nämnde särskildt, att om Andra Kammaren nu
icke bifaller det yrkande, som framstälts af friherre von Otter,
så har regeringen ännu större skäl att kasta frågan öfver bord.
Jag tror, att vare sig kammaren bifaller herr Staaffs aftonyrkande
eller friherre von Otters yrkande, kan regeringen, med den utgång
frågan fått i Första Kammaren och då jag förutser, att Andra
Kammarens beslut icke kommer att innebära eu samlande och entusiastisk
lösen för det ena eller det andra, deraf visserligen
hemta en anledning att tappa modet och bli likgiltig för frågan.
Men min mening är den, att regeringen icke bör och icke får göra
det. Man har sagt, att regeringen i denna sak alltid gjort sin
pligt. Den har ju tagit det ena initiativet efter det andra. Ja,
regeringen representerar ju den ena samhällsmagten och har initiativrätt,
och när den är öfvertygad om att en fråga måste lösas,
bör och skall den taga initiativ. Regeringen bör derför i denna
fråga, i fall den verkligen nu har handlat af pligtkänsla och af
insigt om frågans stora vigt, fullfölja i densamma sin initiativkraft
riksdag efter riksdag, och den har icke rättighet att åberopa
sig på Riksdagens afvisande hållning, ty denna snarare uppfordrar
regeringen att å nyo upptaga frågan i den ena eller andra formen,
ända till dess att Riksdagen och specielt dess Första Kammare
börjat skämmas.

Det är med anledning af denna grefve Hamiltons antydan, att
man kan tänka sig, att regeringens intresse för frågan kan slappas,
som jag för min del vill ha till protokollet uttaladt, att det, som

27 N:o 40.

Lördagen den 21 April, e. m.

tilldrager sig här i dag, enligt min uppfattning är en ytterligare Ang. förslag
uppfordran till regeringen att komma tillbaka med det förslag, anJör

som är bäst, ända till dess att Riksdagen, eller rättare sagdt dess *^*1 till följd
första Kammare, ändtligen börjar skämmas. af olycksfall »

arbete m. m.

Häruti instämde berr K. G. Karlsson i Göteborg. (Forts.)

Herr B rån t ing: Herr grefve Hamilton uppmanade oss nyss
— och hans anförande vann mycken genklang i kammaren — att
antaga det nu föreliggande förslagets § 1, derför att vi derigenom
skulle skapa en »fast mark» för regeringen att bygga på. Efter
min uppfattning, för hvilken jag gaf skäl på förmiddagen, är det
icke en fast mark man sålunda skapar åt regeringen, utan tvärt om
en ytterst gungande. Detta framgår allra bäst deraf, att de argument,
som anföras från den sida, grefve Hamilton tillhör, slå i hjel
hvarandra. Det beter ena stunden, att man vill komma fram till
försäkringstvång, och den andra stunden bör man berr statsrådet
och chefen för civildepartementet utveckla de skäl, som tala för
ersättningspligt och för bibehållande deraf. Det finnes icke något
logiskt sammanhang i en sådan argumentering. Jag behöfver blott,
hvilket jag äfven förut framhållit, erinra om den vigtiga synpunkt,
att man trodde, att möjligen intresset för att bereda skydd mot
yrkesfaror skulle blifva större under ansvarspligtens system än under
försäkringens; men icke står detta tillsammans med sträfvan
fram emot försäkringstvång, låt vara på en omväg.

Då vi sålunda befinna oss på den ståndpunkt, att vi ju böra
söka få igenom någonting, som verkligen kan vara till ett fast
stöd för frågans fortsatta behandling — och i afseende på denna
frågas fortsatta behandling instämmer jag i det förträffliga och
varma anförande, som hördes bär nyss bredvid — måste vi efter
mitt förmenande, långt ifrån att ställa oss på det förslags ståndpunkt,
som alla dess försvarare så godt som utan undantag erkänt
vara hvad de dock icke i själ och hjerta önska, i stället gå
fram rakt till den sak, på hvilken något kan byggas.

Men, säger man, Kongl. Maj:t har ju två gånger bjudit Riksdagen
en försäkringslag, men mötts af afslag. Ja, men det var
för 9 och 10 år sedan. Har icke mycket ändrats sedan den tiden?

Har icke uppfattningen mognat sedan dess i dessa sociala frågor
äfven i den svenska Riksdagen, så att det icke går an att likställa
förhållandet nu med stämningen och uppfattningen då? Hafva vi
icke sett under hela det årtionde, som gått, utlandets erfarenhet
peka i en bestämd rigtning, och det är icke till ansvarspligt, utan
till försäkring.

Ja, om regeringen ville visa samma initiativkraft i denna
fråga, som den, för att taga ett exempel, visat, när det galt att
få — en trettonde biskop, skulle vi minsann ej behöfva befara
något, om vi här nu uttalade oss för den princip, som vi litet

N:o 40. 28

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada till följd
af olycksfall i
arbete m. m.

(Forts.)

Lördagen den 21 April, e. m.

hvar i själ och hjerta anse vara den enda hållbara. TTag har åtminstone
ett ord antecknadt från förmiddagens anförande af herr
statsrådet och chefen för civildepartementet. Han sade nemligen
der, att utvecklingen tycktes hafva gått derhän, att det är »omöjligt
att göra ingenting».

Jag tror, att om regeringen fullständigt gör klart för sig
innebörden af detta yttrande, skulle den få svårt att icke komma
tillbaka med förslaget den ena gången efter den andra för att
bryta motståndet der inne — ty så mycket kunna vi vara ense
om, att här är motståndets öfvervigt helt visst bruten. Yi tvista
här blott om olika principer att följa och hafva skilda uppfattningar
om det, som är det mest opportuna, men det finnes nog
här i kammaren majoritet för den uppfattningen, att frågan om
olycksfallsförsäkringen hör lösas och lösas snart.

Yi tvista, sade jag, om skilda uppfattningar. På förmiddagen
kunde man ännu vara tveksam, och jag förstår, att min ärade vän
och granne, herr Staaff, då tvekade att hålla på sin egen reservation,
när han såg den tänkbara möjligheten, att Första Kammaren dock
skulle kunna antaga något, och utskottets förslag låg väl då närmast
till att tänka på, och att derigenom tillfälle skulle beredas
för Andra Kammaren att kunna denna gång komma fram till något
positivt resultat. Men sedan förmiddagen är ställningen fullkomligt
förändrad. Nu är ett uttalande härifrån endast en opinionsyttring,
och allt hvad vi ha i vår magt att göra, är att afgifva
en sådan. Skola vi då, såsom utskottets ärade vice ordförande och
grefve Hamilton och flere med dem anse, endast derför, att här
föreligger ett förslag från regeringens sida, gå in på en princip,
som de allra flesta talare sagt sig icke vilja vara med om? Nej,
må vi samla oss omkring den opinionsyttring, som är den bästa
och starkaste, som här kan afgifvas, nemligen den, som innebär
anslutning till herr Staaffs reservation, till hvilken jag nu, liksom
på förmiddagen, yrkar bifall.

Med herr Branting förenade sig herr Eriksson i Elgered.

Herr Lindblad: Jag hade icke tänkt uppträda vidare i frågan,,
men då jag dertill erhållit särskild uppmaning, vill jag säga några
få ord. Det är ingalunda för att försvara utskottet och dess förslag
mot angreppen från en framstående stockholmsrepresentant, då
han kritiserade utskottets arbetsprodukt, vare sig det nu var i
qvalitativt eller qvantitativt afseende, vare sig då han ringaktade
sidantalet eller paragraferna, men det är för att till den kraft och
verkan, det hafva kan, få uttala en varning från arbetsgifvareståndpunkt
— att Andra Kammaren ej i uttalanden, som här vidare
komma att göras, eller uti beslut, som möjligen kunna fattas, visar
sig yttermera »liberal», såsom händelsen brukar vara, sedan en
fråga fallit i Första Kammaren. Jag är nemligen öfvertygad om,

Lördagen den 21 April, e. m.

29 Ji:o 40.

att ett sådant förfaringssätt ingalunda bidrager till att praktiskt förslag
befordra lösningen af så pass invecklade åaker, ty det lemnar icke a”f>

någon tillförlitlig ledning för bedömandet af huru långt man vill "kåda talföljd
gå och huru en sådan, af flera intresserade parter beroende, fråga af olycksfall i
skall kunna bringas till sin rätta lösning. arbete m. m.

Det har synts mig af det senaste uttalandet från Stockholms- (Forts.)
bänken — och de, mina herrar, som sitta der, kunna ju fritagas
från hvarje misstanke om att vilja vara representanter för arbetsgivare
— som om man nu blott ville kraftigt påyrka ökning i
ersättningarna och som om både det af Kongl. Maj:t framstälda
förslaget och ännu mera de af utskottet gjorda förändringarna förefallit
allt annat än tillfredsställande.

Här har särskild! beträffande utskottets bestämmelser om en
frestetid af 14 dagar blifvit yttradt, att det skulle vara orimligt
att ha en sådan. Ja, mina herrar, om vi blott rörde oss med den
frivilliga försäkringen, skulle jag mycket gerna medgifva, att de
14 dagarne betydde ofantligt litet, då man lätt öfverflyttade ansvaret
medelst genomsnittspremier på en anstalt, men så länge man
är inne på ansvarspligtens område, anser jag, och många af utskottets
ledamöter med mig, att det af praktiska skäl helt enkelt
är nödvändigt att bibehålla en sådan frestetid, och det just för
arbetarnes bästa, emedan man eljest kan hända stode inför ett
annat ondt, nemligen läkareundersökning vid hvarje arbetsanställning,
och då vore det arbetaren, som droge det kortaste strået, och
vissa yrken, som finge lida framför andra. Det finnes skador, som
icke gifva sig till känna såsom farliga, men som dock medföra
lätthet att ådraga sig olycksfall — jag kan som exempel härpå
nämna bråck; personer, som ha sådana skador, mottagas icke till
försäkring af de enskilda bolagen.

Vidare anmärktes från samma håll, att den karenstid af 60
dagar, som Kongl. Maj:t föreslagit, skulle vara alldeles för lång.

Jag vill gent emot det säga, att i Tyskland, som är föregångslandet
på detta område, har man än i dag en karenstid af 90
dagar. Jag anser derför icke något skäl föreligga för en ökning
af den ersättningsskyldighet, som kan åläggas arbetsgifvaren.

Vidare framhölls också, att det hade fixerats så orimligt låga
ersättningsbelopp, att man omöjligen kunde vara nöjd med dem —
rena almosor, såsom orden folio. Men jag tror, att då man bygger
på ersättningspligt och sålunda låter arbetsgifvarne ensamma
bära ansvaret, böra arbetarne vara nöjda med de belopp, som här
föreslagits — ur ansvarspligten kunna ej deduceras fram större ersättning
än det, som är, strängt taget, nödvändigt för uppehället.

Det var förmodligen med tanken fästad derå, att alla dessa
anspråk i framtiden skulle så lätt växa ut, blott ökas, men aldrig
minskas, som den talare på skånebänken, som först frambar ett
förslag här i dag, ville få bördan buren af tre intresserade parter.

Det är nödvändigt att med ens ställa frågan på dess rätta plats

N:o 40. 30

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag och söka att från början få alla de intressenter gifna, som här
ull lag ang. ]jUnna förekomma. Det är ju lätt att säga, att ersättningarna blott
7kaäa till följdhöra ö^as, att arbetare skola ha dem; men det är kanske också
af olycksfall i tillbörligt, att man tager någon hänsyn till den, som skall betala
arbete m- m. dem. Från det hållet ha vi i dag hört ett temligen tydligt ut(Forts.
) talande: Första Kammaren har icke funnits villig att godkänna
det nu föreliggande förslaget, som dock här underkastas en så
oblid kritik.

. Jag har intet yrkande att göra.

Slutligen anförde

Herr Persson i Stallerhult: Jag har icke förut yttrat mig i
frågor sådana som denna, men jag skall nu be att med några ord
få angifva min ståndpunkt.

Då 1898 års förslag förelåg, intog jag samma ståndpunkt, som
herr Ivar Månsson då gjorde, men i år kan jag icke följa hans
åsigt, utan jag hyser en motsatt mening och kommer att yrka
bifall till det föreliggande förslaget. Detta förslag skiljer sig mycket
från 1898 års förslag, men det har en likhet, nemligen den, att
det ju ändå kommer att skydda några arbetare, som råka ut för
olyckan att mista sin arbetsförmåga. Under sådana förhållanden
kan jag icke rösta emot ett sådant förslag, äfven om det är mycket
inskränkt. Jag medgifver, att detta förslag, i fall det blir lag,
ålägger vissa industriidkare en utgift, som i många fall kan blifva
svår att bära; men om dessa begagna sig af försäkringsrätten, blir
det dock så fördelaktigt, att jag är förvissad om, att det icke skall
blifva en allt för nämnvärd börda för arbetsgifvarne. Yi veta ju,
att det i alla fall inträffar ganska mycket olyckor. Då en man i
sina bästa arbetsår förlorar sin arbetsförmåga genom en olyckshändelse
och sålunda icke kan försörja sig och sin familj, är det
ju äfven nu någon, som måste draga försorg om densamma, och
det är kommunen. Men jag vill fråga herrarne, om det icke kan
kännas tungt för kommunalnämnderna och fattigvårdsstyrelserna i
mindre kommuner att lemna detta understöd, då det finnes ett
större industrielt företag inom samma kommun, der arbetaren erhållit
skadan. Då en arbetare, som har familj, råkar ut för ett
olycksfall, måste ju mannen på lasarett för att söka blifva botad,
och kommunen får taga hand om hustrun och barnen. Jag frågar,
om det icke kan kännas tungt för fattigvården att lemna detta
understöd och taga ut det af kommunens skattskyldiga medlemmar,
som kanske sjelfva hafva svårt att betala sina skatter, under det
att arbetsgifvaren förtjenat grofva penningar på sina arbetare och
möjligen äfven på den, som råkat ut för olyckan. Jag frågar,
huruvida det icke vore bra att hafva en sådan lag, som kunde
ålägga arbetsgifvarne att försäkra sina arbetare, så att kommunerna

Lördagen den 21 April, e. m.

81 N:o 40.

icke beköfde gifva dem understöd. Jag för min del vågar icke Ang. förslag
motsätta mig ett sådant förslag, som kan medföra åtminstone de til[ la? an9-,
fördelar, som jag nu påpekat. skada tiU följd

Nu säger man, att lagen är för inskränkt, derför att den icke af olycksfall i
träffar jordbruksarbetarne. Men jag tror, att det är en förtjenst arbete m. m.
hos lagen, att icke jordbruksarbetarne falla under detta tvång. Och (Forts.)

för öfrigt bar ju hvarje arbetsgifvare, som drifver jordbruk som
yrke, rättighet att försäkra sina arbetare. Den 25 § 1 mom.
innehåller i tydliga ordalag, att hvarje arbetsgifvare har denna
rätt. Och om arbetarne skulle komma att strömma till industriidkarne
från jordbruket mera än nu är fallet, under förevändning,
att de icke kunde taga tjenst, utan att vara skyddade mot olycksfall,
hvilket de erhölle i industrierna, så frågar jag: hvad vore
väl enklare, än att man med lagen i hand sade till dem, att man
försäkrade dem under arbetsaftalet? Då tror jag icke, att man
skulle mista en arbetare, i fall han för öfrigt ville tjena hos en
jordbrukare.

Jag skulle kunna hafva mera att yttra om detta lagförslag.

Jag skulle kunna genomgå dess fördelar och tala derför, och jag
skulle äfven kunna kritisera förslaget i en eller annan punkt, med
hvilken jag icke är nöjd, men jag vill icke upptaga kammarens
tid dermed.

Jag anser principen god och förslaget, sådant det föreligger,
i hufvudsak godt och vågar derför yrka bifall till utskottets förslag
i den nu föredragna punkten.

I detta yttrande instämde herrar Centerwall, Persson i Tallberg,
Bromée i Billsta, Jansson i Djursätra, Norberg, Anderson i
Hasselbol, Olsson i Ättersta, Olsson i Sörnäs, Söderberg, Persson
i Rinkaby, Nordin i Hammerdal, Nordin i Sättna, Johansson i
Mossebo och Johansson i Olja.

Härmed var öfverläggningen slutad. I öfverensstämmelse med
de yrkanden, som derunder förekommit, gaf herr vice talmannen
propositioner: l:o på bifall till utskottets hemställan; 2:o på afslag
såväl å Kongl. Maj:ts och utskottets förslag som å de i ämnet
väckta motionerna; och 3:0 på bifall till den af herr Staaff afgifna,
utskottets utlåtande vidfogade reservation. Herr vice talmannen
ansåg förstnämnda proposition vara med öfvervägande ja besvarad,
men som votering begärdes, upptog herr vice talmannen för bestämmande
af kontrapropositionen å nyo de öfriga yrkandena, af hvilka
det, som afsåg bifall till den under punkten 2:o omförmälda proposition,
nu förklarades hafva flertalets mening för sig. Men jemväl
i fråga om kontrapropositionen äskades votering, i följd hvaraf
nu först uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition: -

N:0 40. 32

Lördagen den 21 April, e. ra.

Ang. förslag . Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
till lag ang förg(-a stycket af § 1 i särskilda utskottets förevarande förslag till
7kada till följd lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
af olycksfall »antager yrkandet om afslag å såväl Kongl. Maj:ts och utskottets
arbete m. m. förslag som de i ämnet väckta motionerna, röstar
(Forts.)

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit yrkandet om bifall till den af herr Staaff afgifna,
utskottets betänkande vidfogade reservation.

Den votering, som anstäldes enligt denna voteringsproposition,
utföll med 133 ja mot 83 nej; hvadan propositionen för hufvudvoteringen
erhöll följande af kammaren godkända lydelse:

Den, som godkänner den af särskilda utskottet i dess förevarande
utlåtande n:o 1 föreslagna lydelse af första stycket i § 1
af lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i
arbete, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, har kammaren afslagit såväl Kongl. Maj:ts och
utskottets förslag som de i ämnet väckta motionerna.

I hufvudvoteringen afgåfvos 145 ja-röster mot 68 nej-röster;
och hade kammaren alltså bifallit utskottets hemställan.

Sedan härefter andra stycket af förevarande paragraf blifvit
uppläst, yttrade

Herr Branting: Jag förstår mycket väl, att kammaren vid
denna sena timme och efter en lång och tröttande principdebatt
icke önskar, att det skall blifva någon utförlig diskussion om detaljerna
i det förslag, hvars hufvudprincip nyss blifvit antagen.
Det må dock tillåtas mig att vid det nu föredragna momentet säga
ett par ord.

Lördagen den 21 April, e. m.

33 Ns» 40.

Det står qvar i utskottets förslag, hvad som fans i Kongl. Ang. förslag
Majrts förslag, nemligen att arbetaren icke skulle erhålla något til[ lav ancskadestånd,
om skadan vore förorsakad genom »grof vårdslöshet» af skadTnumd
den skadade sjelf. Jag har i min motion tillåtit mig att fram- „/ olycksfall i
hålla, att detta uttryck är synnerligen olyckligt valdt och att det arbete m. m.
i åtskilliga andra länder på der anförda goda skäl helt och hållet (Forts.;

strukits samt att det enda skäl, som bör föranleda till skadeståndets
bortfallande, är, om skadan varit uppsåtligen vållad af
den skadade sjelf. Gränsen mellan grof vårdslöshet och mindre
groft vållande blir så flytande, så obestämd, att den icke kan
blifva rättvist uppdragen, och nödvändigtvis skulle deraf följa en
mängd rättstvister, hvarigenom man just till arbetarnes skada åter
skulle öka dessa processbjörnar, som man genom diverse anordningar
sökt aflägsna från det framlagda förslaget. Det är öfver
hufvud taget ett genomgående drag i utskottets behandling af
detta förslag, att när det galt att till förmån för arbetarne få till
stånd en mera sammansatt procedur — såsom exempelvis dessa
graderade skalor för att kunna betala högre ersättning vid högre
arbetsförtjenst — så har man invändt, att detta skulle vålla så
många svårigheter, så mycket trassel och processer; men när det
galt att inskränka de fördelar arbetaren här skulle få genom denna
lag, har man aldrig ryggat tillbaka för denna invändning om en
massa uppkommande processer och rättstvister. Jag kan sålunda
för min del icke annat än beklaga, att man inom utskottet behållit
denna »grafva vårdslöshet» såsom en anledning till ersättningsskyldighetens
bortfallande.

Det är gifvet, att det här kunde vara en hel del att ytterligare
säga i frågan, men jag skall icke för närvarande inlåta mig
på densamma vidare än att jag, herr talman, anhåller om proposition
på, att uttrycket »eller genom grof vårdslöshet» måtte
utgå ur den föredragna punkten.

•

Herr Biesért instämde häruti.

Grefve Hamilton: Till en början ber jag att få inlägga en
gensaga mot den siste ärade talarens yttrande, att det nu icke
skulle vara lämpligt att ingå på en debatt om detaljerna. Jag
tror tvärtom, att kammaren valt den väg, som den valt, just derför,
att kammaren anser det vara af vigt att lemna regeringen någon
vägledning om dess åsigt i frågan.

Hvad åter beträffar den af den ärade talaren framstälda anmärkning,
fäster jag för min del icke synnerlig vigt vid densamma
och jag tror, att hans farhågor i detta hänseende äro alldeles
öfverdrifna, ty enligt juridiskt föreställningssätt föreligga
icke här några svårigheter. Det skulle uppkomma mycket större
svårigheter, om man ströke uttrycket »genom grof vårdslöshet af
Andra Kammarens Prof. 1900. N;o 40. 3

N:o 40. 34

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag
till lag ang.
ersättning för
skada tillföljd
af olycksfall i
arbete m. m.
(Forts.)

den skadade sjelf», ty mellan vållande och grof vårdslöshet är skilnaden
ytterst minimal och det är svårt att afgöra, om en person
afsigtligt velat en skada eller ådagalagt grof vårdslöshet. Jag tror
derför, att man tryggt kan bibehålla utskottets uttryck, och jag
ber således att för min del få yrka bifall till utskottets förslag
oförändradt.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
vice talmannen framstält propositioner å de derunder gjorda yrkanden,
blef utskottets hemställan bifallen.

Efter föredragning vidare af tredje stycket af ifrågavarande
paragraf lemnades på begäran ordet till

Grefve Hamilton, som yttrade: På de skäl, som jag och åtskilliga
andra talare förut anfört under debatten, ber jag att få
yrka afslag på den föredragna punkten.

I detta yttrande instämde herrar Zetterstrand, Henricson,
Wattis, Berg i Stockholm, Byström, Eklund i Stockholm, David
Bergström, Staaff, Branting, Pantzarhielm, Liljeholm, Berg i
Göteborg, Persson i Arboga, K. G. Karlsson i Göteborg, Broström,
Biesért, Johansson i öija, Cervin, Spangenberg, Olofsson
i Åvik, Antonsson, Kinnman, Jansson i Edsbäcken, Åkerlind och
Kvarnzelius.

Eriherre von Otter yttrade härefter: Herr talman! Jag

skulle ju kunnat inskränka mig till att endast instämma med
grefve Hamilton, men då jag särskildt reserverat mig mot denna
punkt, vill jag anföra två skäl, hvarför den enligt mitt förmenande
alldeles nödvändigt måste utgå. Det första skälet är det,
att, enligt hvad redan förut uttalats, det är alldeles principvidrigt,
att ersättning icke skulle tillgodokomma hvarje arbetare,
som är anstäld i dylik tjenst. Det andra skälet är det, att om
detta moment komme att qvarstå, så skulle, såsom en talare på
stockholmsbänken redan framhållit, en hel del af de arbetare, som
bäst behöfva denna lags skydd, icke komma i åtnjutande deraf.
Jag vill deribland särskildt nämna dem, som sysselsätta sig med
lastning och lossning. Detta är ju ett mycket farligt arbete, men
det skulle näppeligen kunna komma under denna lag, om förslaget
antoges, då ju dessa arbetare i allmänhet icke äro fast anstälda.

Öfverläggningen var härmed afslutad. Efter af herr vice talmannen
framställa propositioner beslöt kammaren att ur paragrafen
utesluta ifrågavarande stycke.

35 N:o 40.

Lördagen den 21 April, e. m.

Sedan första paragrafens fjerde stycke blifvit uppläst, yttrade: Ang. förelag

till lag ang.

Herr Staaff: Enligt min uppfattning är den formulering, följd

som utskottet gifvit denna punkt, alldeles icke lämplig. Den ger, af olycksfall i
enligt hvad jag äfven hört bekräftas af flera personer, anledning arbete m. m.
till ganska groft missförstånd. Den skulle nemligen kunna tolkas (Forts.)
på det sättet, att om ett olycksfall träffar flera i en fabrik sysselsatta
arbetare, så skulle endast den, som varit sysselsatt med arbetets
omedelbara utförande, vara ersättningsberättigad, men icke
de andra. Något sådant har alldeles icke varit utskottets mening,
då det insatte denna punkt, men det kan icke nekas, att punkten
är ganska olyckligt formulerad. Vid sådant förhållande och då jag
icke vill upptaga kammarens tid med att försöka en omformulering
af den af utskottet föreslagna ordalydelsen, ber jag, herr talman,
att få föreslå, att man måtte återgå till den formulering, som
finnes i Kongl. Maj:ts proposition, så lydande: »Såsom arbetare
skall enligt denna lag anses jemväl arbetsförman.»

Herr Widén instämde häruti.

Friherre von Otter: Jag skall för min del anhålla om bifall
till utskottets förslag. Det kan ju vara möjligt, att punkten kan
tolkas på det sätt, herr Staaff antydt; men enligt mitt förmenande
ligger dock ej deri någon fara, ty om händelsevis någon skulle så
tolka den, lärer en rättelse ej uteblifva. Deremot är det eu annan
omständighet, som gör, att det för mig synes vara af största vigt
att behålla styckets här föreslagna formulering. Vid åtskilliga
arbeten förekomma nemligen en del personer, som icke kunna,
strängt taget, hänföras under rubriken arbetare; och jag ber att i
sådant afseende få särskildt påpeka militären. Det händer t. ex.
ofta vid flottans varf, att militärer arbeta vid sidan af vanliga
arbetare. Om då detta militära manskap ej kunde inbegripas under
rubriken »arbetare», skulle de ej komma i åtnjutande af denna
lags fördelar.

Jag tror, som sagdt, att, om än denna formulering kan medföra
en viss fara, den faran dock är mindre än den, som kunde
uppkomma genom en sådan omformulering, som här föreslagits.

Jag ber derför att få yrka bifall till denna punkt oförändrad.

Herr Staaff: Om någon arbetar i sådant yrke, som i 2 §

finnes omförmäldt, synes han mig komma under lagens bestämmelser
i hvarje fall; och jag tror derför icke, att i 1 § behöfves
en sådan definition af »arbetare», som friherre von Otter ansett
nödvändig. Deremot är jag ganska viss om att den här föreslagna
lydelsen kan leda till missförstånd. Jag vill erinra friherre von
Otter derom, att man inom utskottet alltid var synnerligen ense
om, att i en lag sådan som denna borde man undvika alla termer

N:o 40. 36

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förtlag
till lag ang.
ersättning för
skada till följd
af olycksfall i
arbete m. ro.
(Forts.)

och uttryck, som kunde leda till något missförstånd för menige
man. Detta uttryck, som här föreslagits, kan ovilkorligen leda till
missförstånd och sålunda föranleda oskäliga rättegångar.

Jag ber derför att få vidhålla mitt yrkande om bifall till
Kongl. Maj:ts proposition i denna del.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad, gaf herr vice talmannen
propositioner å de derunder framstälda yrkandena; och biföll
kammaren dervid utskottets hemställan.

§ 2.

Utskottet hade i denna paragraf, i anslutning till Kongl. Maj:ts
förslag äfvensom i ämnet väckt motion, hemstält, att skyldighet att
enligt 1 § utgifva ersättning skulle åligga enskild arbetsgivare,
der han såsom yrke utöfvade någon i förevarande paragraf närmare
omförmäld verksamhet.

I sin ofvannämnda motion, n:o 146, hade herr Persson i Tällberg
hemstält, att bland de slag af verksamhet, som skulle omfattas
af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna lag angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete, måtte upptagas jemväl
skogshandtering.

I fråga härom anförde:

Herr David Bergström: Herr talman! Det var med särskildt
stort intresse, jag hörde den ärade representanten för Onsjö
härad framhålla angelägenheten deraf, att denna lagstiftning komme
att omfatta äfven jordbruket med dess binäringar. Jag skulle derför
vid föredragningen af denna paragraf helst ha velat framställa
ett yrkande om uteslutande af det sista momentet, som lyder:
»I denna § afses ej verksamhet, som idkas allenast såsom binäring
till jordbruk», för att i detta afseende gifva honom stöd af
ett uttalande äfven från annat håll inom kammaren. Emellertid
lärer ett sådant yrkande icke kunna här framställas; men jag har
dock velat fästa uppmärksamheten på denna sak, så att vi, när
frågan å nyo kommer till Riksdagen, må kunna hoppas, att denna
sida af densamma af Kongl. Maj:t och chefen för civildepartementet
tagits i allvarligt öfvervägande.

Herr statsrådet och chefen för civildepartementet har under
den föregående debatten erinrat herr Ivar Månsson om ett hans
föregående uttalande i olycksfallsförsäkringsfrågan. Det föreföll
mig, som om denna erinran icke var min ärade vän, herr Ivar
Månsson, odeladt angenäm. Emellertid skulle jag vilja göra honom
en tjenst här vid lag och påpeka, att i sjelfva verket herr Ivar
Månsson och den nuvarande chefen för civildepartementet mycket
väl kunna mötas just i den punkt, som herr Ivar Månsson fram -

Lördagen den 21 April, e. m.

37 Sjo 40.

hållit, nemligen beträffande vigten af att jordbruket och dess bi- Ang. förtlag
näringar tagas med i en dylik lagstiftning. Då Riksdagen för åt- tiu la? a"?;
skilliga år sedan, år 1889, antog en lag om skydd mot yrkesfara, ^adatnlföljd
var det den nuvarande chefen för civildepartementet, som frambära/ olycksfall »
äfven detta lagförslag. Emot detsamma framstäldes då den an- arbete m. m.
märkningen, att deri ej medtagits jordbruket och äfven en del an- (Forts.)
dra yrken. På denna anmärkning svarade chefen för civildepartementet
då, att »om här vore fråga om en »Haftpflichtsgesetz», en
lag för att reglera arbetsgifvarnes ansvarighet gent emot arbetarne
för olycksfall eller ohelsa, uppkommen under och genom arbetet,
anser jag tydligt, att en sådan lag borde omfatta alla industrier,
ty jag kan icke annat än se en obillighet deri, att i ena yrket
arbetsgifvarens ansvarighet skall vara strängare än i det andra,
att det ena yrket skall privilegieras framför det andra; det vore
en obillighet både emot arbetsgifvarne och arbetarne».

Yi finna sålunda, att de båda herrarne, herr Ivar Månsson
och chefen för civildepartementet, mötas i denna punkt, för så vidt
icke chefen för civildepartementet nu alldeles öfvergifvit denna
åsigt från fordom; och derför torde man ha skäl att hoppas, att,
när vi få återse denna § 2, vi komma att få den i en vidare
form.

Herr Persson i Tällberg: På grund af de skäl, jag under

förmiddagens debatt anförde, ber jag att få yrka, att i den nu
föredragna 2 § måtte införas ett moment af följande lydelse:

»skogshandteringen ;r>

Häruti instämde herrar Bromée i Billsta, Ohngren, Branting,

Cervin, Biesért, Nordin i Hammerdal, Emthén, Norberg, Åkerlind,

Kvarnzelius och Johansson i Öija.

Herr Waldenström: Herr talman! Utan att göra något
yrkande ber jag att få påpeka, att hvad som står i näst sista
stycket af denna paragraf: »Ersättningsskyldigheten omfattar skada
till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen af arbetsgifvarens
yrke», det står redan i andra stycket af 1 §, fastän vidlyftigare
och negativt uttryckt, ty då i 2 § säges, att ersättningsskyldigheten
omfattar det och det, säges i 1 §, att ersättning utgår
icke för det och det.

Grefve Hamilton; Herr talman! Jag har redan på förmiddagen
redogjort för anledningarna dertill, att skogshandteringen
här uteslutits. Men om man skulle här inrycka en bestämmelse
i syfte att lagen skulle omfatta äfven denna näring, kan man dock
ej gå till väga så, som min ärade vän, den näst siste talaren, yrkade,
ty han har sjelf i sin motion framhållit, att det ej är möjligt
att här införa skogshandteringen, med mindre man samtidigt

N:o 40. 38

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang förtlag bestämmer, att ersättningspligten skall bäras icke af arbetsgifvaanp
ren, utan af skogens egare. Man kan icke helt enkelt här rycka
Modern följd in skogshandteringen utan en dylik bestämmelse.
af olycksfall i Jag ber derför att få yrka bifall till utskottets förslag.

arbete rrv. m.

(Forts.) Herr Persson i Tällberg: Det är ju icke sagdt, att det för slag,

vi här i qväll diskutera, blir just det, som regeringen nästa
gång — snart nog, hoppas jag — kommer att framlägga. Och
när jag nu anser vigtigt, att arbetarne inom skogshandteringen
komma in under försäkringen, har jag framstält mitt yrkande
derom. Då blir ju regeringen sedan i tillfälle att vidtaga de ändringar
och rättelser i förslaget, som, i händelse mitt yrkande bifalles,
kunna anses nödvändiga.

Herr Olsson i Mårdäng instämde häruti.

Öfverläggningen var härmed slutad.

I enlighet med de framstälda yrkandena gaf herr vice talmannen
propositioner l:o på godkännande af den lydelse af paragrafen,
som utskottet föreslagit; och 2:o på bifall till herr Perssons i Tällberg
förslag till lydelse af paragrafen; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Som votering likväl begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen
följande voteringsproposition:

Den, som bifaller särskilda utskottets förevarande förslag till
lydelse af § 2 i lag angående ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, har kammaren bifallit paragrafen med den lydelse,
som af herr D. Persson i Tällberg föreslagits.

Omröstningen, i vanlig ordning företagen, visade 71 ja, men
99 nej, och hade kammaren alltså fattat beslut i öfverensstämmelse
med nej-propositibnens innehåll.

I fråga vidare om § 3 anförde:

Herr Waldenström: Jag skall anhålla, att i 3 § orden »på
yrkesmessigt sätt» må utstrykas. Ty att tala om att en kommun
på yrkesmessigt sätt bedrifver en rörelse, det är väl ganska oegent -

Lördagen den 21 April, e. m.

39 X:o 40.

ligt. Jag skall taga ett exempel. En stadskommun kar flere ar- Ang. förslag
betare, som den använder till hvarjehanda grofarbete. Antag nu tll[ lag. anQ;.
t. ex., att kommunen skickar några af dessa sina arbetare att taga härintill följd
upp is. Så sker en olycka. Då kan man ju icke säga, att kom- aj olycksfall i
munen der »yrkesmessigt» bedrifvit isupptagning, och således skulle arbete m. m.
kommunen vid ett sådant olycksfall icke vara ersättningsskyldig. (Forts.)

Likaledes kunde jag tänka mig, att staden för något sitt behof
läte upptaga torf, utan att jag kunde säga, att den »på ett yrkesmessigt
sätt» bedrefve torf upptagning. I sådant fall skulle ej heller
någon ersättning komma att utgå i händelse af olycksfall.

Häraf synes, att orden »på ett yrkesmessigt sätt» mycket väl
kunna uteslutas, utan att någon skada deraf skulle ske, men
tvärtom ganska mycken nytta.

Friherre von Otter: Det går nog icke så lätt att stryka

-dessa ord, som herr Waldenström förmenade.

För öfrigt vill jag nämna, att i utskottet på enahanda skäl,
som den föregående talaren nu anfört, man verkligen först utbytte
den ordalydelse, som § nu har, mot den ordalydelse, som den hade
enligt det ursprungliga förslaget. Men efter mycken öfverläggning
ansåg man sig böra återinsätta den förra. Och att taga bort orden
»på yrkesmessigt sätt» låter sig icke göra, bland annat äfven derför,
att i sådant fall staten eller kommun under hvarje förhållande
skulle blifva ersättningsskyldig, så snart den använde arbetare,
det må vara till hvilken sysselsättning som helst.

Jag hemställer, herr vice talman, om bifall till paragrafen,
sådan den lyder.

Herr Waldenström: Ja, det skall blifva alldeles ofantligt
svårt att vid olycksfall för arbetare, anstälda i en kommuns tjenst,
säga: »det och det var yrkesmessigt bedrifven handtering». Huru
vill friherre von Otter definiera detta begrepp? Hvad är det för
■yrlcen, som en kommun egentligen bedrifver? En kommun låter
t. ex. knacka sten, den låter spränga sten, den låter taga upp is,
den låter taga upp torf eller den låter utföra andra arbeten. Men
icke kan man säga, att det är kommunens yrke detta.

Jag kan icke förstå, huru arbetarne skola kunna få någon rätt
till ersättning, derest det icke kan bevisas, att kommunen bedrifver
dessa arbeten yrkesmessigt, hvilket väl aldrig lär kunna
bevisas.

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Annerstedt:

Herr vice talman, mina herrar! Jag vill först be att få fästa
kammarens uppmärksamhet derpå, att det uti ifrågavarande paragraf
står, icke att staten eller kommun bedrifver något yrke, utan
att staten eller kommun på ett yrkesmessigt sätt utöfvar någon
sådan verksamhet, som omtalas i 2 §.

N:o 40. 40

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag Detta betyder, för att taga några exempel, att om en kommun
érlättnin^för b®drifver gastillverkning, har ett elektricitetsverk eller ett stenIkad^tiUföljd
huggcri o. s. v., skola, fastän kommunen ej utöfvar denna verkaf
olycksfall i samhet såsom yrke, likväl dess arbetare i förevarande hänseende
arbete m. m. åtnjuta samma förmån som de arbetare, hvilka hafva anställning
(Forts.) hos en vanlig stenhuggare, på ett enskildt elektricitetsverk o. s. v.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten derpå, att orden »på
yrkesmessigt sätt» införts i paragrafen på grund af anmärkning,
som framstäldes i högsta domstolen, för att förekomma, att tillfälliga
arbetare hos staten eller kommun skulle få en ersättning,
som efter lagen i öfrigt endast tillkomme den i yrke anstälde arbetaren.
Lagen har intagit den ståndpunkten, som synes vara den
rätta, nemligen att i detta fall staten och kommun likställas med
vanliga arbetsgifvare.

Herr Antonsson: Herr talman! Jag skall be att få in stämma

med herr Waldenström. Jag tror nemligen, att man icke
kan påstå, att en kommun på yrkesmessigt sätt utöfvar en verksamhet,
om den t. ex. bygger en hamn, en pålbyggnad eller låter
utföra reparationer. Och dock kunna dervidlag "lätt olycksfall inträffa,
utan att således arbetarne få någon ersättning enligt denna
paragraf.

Jag ber alltså att få ansluta mig till herr Waldenström i hans
yrkande, att anmärkta ord må ur paragrafen utgå.

Herr Branting: I rak motsats till den ärade chefen för

justitiedepartementet kan jag icke annat än finna, att det hade
varit fullkomligt i sin ordning, om härvidlag någon skilnad gjorts
mellan stat och kommun å ena sidan samt enskilda arbetsgifvare
å den andra. Man kan nemligen med fullt fog ålägga staten och
kommunen att gå ett steg längre än den enskilde, när det gäller
de första stegen på en ny bana.

Jag kan således icke finna annat än fullkomligt i sin ordning
och öfverensstämmande med allmänna rättsmedvetandet, om ersättningspligten
i detta fall för staten och kommunen gjorts vidsträcktare
än annars, så att äfven dessa tillfälliga arbetare, beträffande
hvilka man icke med säkerhet kan säga, om de falla
under den nu föreslagna formuleringen, kunna vid olycksfall
komma i åtnjutande af ersättning.

Jag ber att få instämma med herr Waldenström.

Herr Waldenström: Sedan herr talmannen gjort mig uppmärksam
uppå, att genom utstrykande af dessa ord lagen skulle
få en större utsträckning, än Kongl. Maj:ts förslag eller någon
motion velat gifva densamma, skall jag taga tillbaka mitt yrkande,
emedan herr talmannen under sådana förhållanden icke kan fram -

Lördagen den 21 April, e. m.

41 Nso 40.

ställa proposition derpå. Men jag vill emellertid ha sagt detta för -f^g- förslag
den händelse, att lagförslaget stall omarbetas och komma fram en ta[ la? ang 0

1 o o ersättning för

annan gång. skada till följd

af olycksfall %

Herrar Brallting och Antonsson förenade sig med herr Wal- arbete m- mdenström.
(Forts.)

Vidare till anteckning förekom icke. Paragrafen godkändes.

§ i skulle enligt utskottets förslag blifva så lydande:

I ersättning enligt denna lag skall utgifvas:

l:o) om olycksfallet medfört väsentlig nedsättning af den skadades
arbetsförmåga under mera än sextio dagar efter olycksfallet:
eu krona i sjukhjelp för hvarje dag från och med sextioförsta
dagen, intill dess den skadade blifvit från sådan nedsättning af
arbetsförmågan återstäld eller olycksfallet visat sig medföra för
framtiden bestående förlust eller minskning af arbetsförmågan eller
döden inträdt;

2:o) om olycksfallet medfört för framtiden bestående förlust
eller minskning af arbetsförmågan: en årlig lifränta, i förra fallet
å tre hundra kronor och i senare fallet å det lägre belopp, som
svarar emot arbetsförmågans minskning, räknadt från och med
sextioförsta dagen efter olycksfallet eller från den senare tidpunkt,
då olycksfallet visat sig medföra för framtiden bestående förlust
eller minskning af arbetsförmågan; dock att lifränta icke skall
utgå i de fall, der minskningen af arbetsförmågan understiger tio
procent;

3:o) om olycksfallet inom ett år medfört döden:

a) begrafningshjelp med sextio kronor;

b) till enka, så länge hon lefver ogift, en årlig lifränta af etthundratjugo
kronor från dödsfallet och till hvarje minderårigt barn
en årlig lifränta af sextio kronor från dödsfallet, till dess det uppnått
femton års ålder; dock att lifränta icke utgår till enka, när
äktenskapet slutits efter olycksfallet, eller till barn, som födes i
det äktenskap, derest icke barnet är före olycksfallet afladt, ej
heller till oäkta barn, afladt efter olycksfallet, samt att, der lifräntor
till efterlefvande skulle sammanlagdt öfverstiga tre hundra
kronor, de skola, i förhållande till hvad på en hvar lifräntetagare
belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen till dylik
nedsättning fortfar.

Sjukhjelp eller lifränta åt skadad arbetare skall åt manlig
arbetare för tiden, intill dess han fylt aderton år, samt åt qvinlig
arbetare utgå med allenast tre fjerdedelar af de ofvan i denna §
stadgade belopp.

N:o 40. 42

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag För denna paragraf hade Kongl. Maj:t föreslagit följande ly till

lag ang. (Jglseersättning
för
skada tillföljd

<if olycksfall i I ersättning enligt denna lag skall utgifvas:

arbete m. m.

(Forts.) 1:°) om olycksfallet medfört väsentlig nedsättning af den ska dades

arbetsförmåga under mera än sextio dagar efter olycksfallet:
en krona i sjukhjelp för hvarje dag från och med sextioförsta dagen,
intill dess den skadade blifvit från sådan nedsättning af arbetsförmågan
återstäld eller olycksfall visat sig medföra för
framtiden bestående förlust eller minskning af arbetsförmågan eller
döden inträdt;

2:o) om olycksfallet medfört för framtiden bestående förlust
eller minskning af arbetsförmågan: en årlig lifränta, i förra fallet
å tre hundra kronor och i senare fallet å det lägre belopp, som
svarar emot arbetsförmågans minskning, räknadt från och med
sextioförsta dagen efter olycksfallet eller från den senare tidpunkt,
då olycksfallet visat sig medföra för framtiden bestående förlust
eller minskning af arbetsförmågan;

3:o) om olycksfallet inom två år medfört döden:

a) begrafningshjelp med sextio kronor;

b) till enka, så länge hon lefver ogift, en årlig lifränta af
etthundra tjugu kronor från dödsfallet och till hvarje minderårigt
barn en årlig lifränta af sextio kronor från dödsfallet, till dess det
uppnått femton års ålder; dock att lifränta icke utgår till enka,
när äktenskapet slutits efter olycksfallet, och att, der lifräntor till
efterlefvande skulle sammanlagd t öfverstiga tre hundra kronor, de
skola, i förhållande till hvad på en hvar lifräntetagare belöper,
till detta belopp nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning
fortfar. I

I fråga härom anförde:

Herr Waldenström: I 4 § 3 mom. b) har utskottet tillagt:
»eller till barn, som födes i det äktenskap, derest icke barnet är
före olycksfallet afladt, ej heller till oäkta barn, afladt efter olycksfallet».

Detta tillägg förutsätter naturligtvis, att det skall vara i allmän
lag bestämdt, att oäkta barn skall hafva arfsrätt. Der hän
hafva vi dock ännu icke kommit.

För öfrigt vill jag hemställa, om det är tänkbart, att en riksförsäkringsanstalt
eller någon annan försäkringsanstalt skall kunna
åtaga sig att försäkra lifräntor icke blott åt den skadade arbetaren,
hans hustru eller enka och barn, utan äfven åt de oäkta barn, som
han möjligen har, när han blir invalid eller dör till följd af olyckshändelsen.

Lördagen den 21 April, e. m.

43 Ji:o 40.

Jag tror, att det är ett mycket olämpligt tillägg detta, huru Ang. förslag
intresserad jag för min enskilda del än är, att oäkta barn må till- “"''för

erkännas arfsrätt. Under närvarande förhållanden anser jag det skada till följd
vara alldeles omöjligt. af olycksfall i

arbete m. m.

Grefve Hamilton: Herr talman! Jemväl här skall jag be (FortsJ
att på de skäl, som förut under diskussionen anförts, få yrka, att
denna paragraf måtte erhålla en något ändrad lydelse. Jag ber
att få yrka, att kammaren beslutar, att 4 § skall lyda:

»I ersättning enligt denna lag skall utgifvas:

l:o) om olycksfallet etc. (lika med utskottet) — — — inträdt; 2:o)

om olycksfallet medfört för framtiden bestående förlust
eller minskning af arbetsförmågan: en årlig lifränta, i förra fallet
å trehundra sextio kronor etc. (lika med utskottet) — — —
procent;

3:o) om olycksfallet inom--— fortfar.

Sjukhjelp —--— belopp.

Har den, som hlifvit för framtiden fullständigt oförmögen till
arbete, barn under femton år, skall den till honom utgående årliga
ersättning förhöjas med 20 kronor för hvarje barn i den ålder,
dock att sammanlagda ersättningsbeloppet ej må öfverstiga 440
kronor. Sådan förhöjning må ej åtnjutas för barn, som aflats
efter olycksfallet, ej heller för utländsk medborgares barn, som vid
tiden för olycksfallet ej var här i riket bosatt.»

Jag föreställer mig, att med denna lydelse äfven herr Waldenströms
anmärkningar aflägsnas.

Herr Staaff: Med afseende på herr Waldenströms anmärkningar
vill jag framhålla, att stadgandet i denna paragraf ej på något
nödvändigt sätt behöfver sammanhänga med frågan om oäkta barns
arfsrätt, utan fast mera med frågan om faderns underhållspligt af
sådana barn.

När en arbetare, som dör genom ett olycksfall i arbetet, har
oäkta barn, för hvilka han är underhållspligtig, är det klart, att
dessa barn, liksom de äkta, undandragas det underhåll, som de
kunnat kräfva, om icke olycksfallet inträffat. Det är på den
principen, som detta stadgande är bvgdt.

Om det skulle medföra någon svårighet i försäkringsafseende,
derom kan jag, såsom icke varande fackman, ej yttra mig. Men
jag kan säga, att af hvad utskottet under sitt arbete af sakkunnige
personer inhemtade framgick, att öfver hufvud taget dessa lifräntor
till döda arbetares barn, äkta eller oäkta, icke spelade någon
synnerligen stor roll i försäkringshänseende.

40. 44

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang, förslag Herr Waldenström: Herr talman! Med den ändring, grefve
JrlättnL anför Hamilt°n föreslagit, skall jag förklara mig fullständigt nöjd.

''skada m''följd Jag kan deremot icke vara öfverens med det, som herr Staaff
af olycksfall »anförde, ty det är klart, att om en arbetare, som har underhållsarbete
m. m. pligt för oäkta barn, dör, så har hans sterbhus enligt gällande lag
(Forts.) icke någon skyldighet att fortsätta med att underhålla de oäkta
barn, som han lemnat efter sig — så vidt jag vet åtminstone.
Det skulle ovilkorligen sammanhänga med arfsrätten.

Emellertid har jag icke något yrkande att göra, sedan grefve
Hamilton framstälde sitt ändringsförslag, utan jag har endast velat
påpeka detta såsom en oegentlighet.

Eör öfrigt veta herrarne förut, att jag är vän af en sådan
lagändring, att oäkta barn må få arfsrätt.

Men jag skall gå ett stycke längre ned uti paragrafen, nemligen
till de orden: »i förhållande till hvad på en hvar lifräntetagare
belöper». Herr talmannen behagade finna, att detta hvarken är
svenska eller latin.

Herr Staaff: Ja, det kunde vara onödigt att vidare uppehålla
mig vid denna punkt. Men jag ber att få konstatera, att herr
Waldenström gjorde sig skyldig till ett fullständigt misstag, då
han sade, att en faders underhållspligt mot oäkta barn icke skulle
kunna utkräfvas af hans sterbhus såsom dettas skuld, ty detta
låter sig göra både enligt teori och praxis i Sverige.

Herr Branting: I denna vidlyftiga paragraf är upptagen en
del af sjelfva hufvudpunkterna i förslaget. Bland annat möta vi
här denna bestämmelse, som endast ganska flyktigt berörts under
den föregående diskussionen, men som ändå har i praktiken, efter
min öfvertygelse, en mycket stor vigt, nemligen om den oskäligt
långa learenstiden, som blifvit föreslagen till 60 dagar. Det är
bekant för de herrar, som följt med frågans föregående behandling,
att den första arbetarekomitén i Sverige satte denna karenstid förslagsvis
till 14 dagar, och i min motion har återupptagits detta
yrkande, att i det fallet gå betydligt längre nedåt, än hvad af
Kongl. Maj:t föreslagits, eller åtminstone till 14 dagar.

I fall man skulle göra denna minskning, skulle man ändå
ha qvar icke mindre än 47 % af samtliga olycksfall, som skulle
hvila enbart på sjukkassorna. Och arbetarnes andel i yrkesrisken
skulle sålunda fortfarande vara högst afsevärd, äfven i fall man
gjorde en nedsättning till 14 dagar ifrån dessa 60, som varit föreslagna
i Kongl. Maj:ts förslag åren igenom.

Det har också i min motion påpekats, att det finnes arbetare,
hvilka på grund af sitt yrke icke kunna upptagas i sjukkassorna
för närvarande, då dessa genom sin organisation på frivillighetens
grund icke äro skyldiga att mottaga arbetare tillhörande särskild t
farliga yrken, och andra arbetare icke vilja ha dem med der. Det

Lördagen den 21 April, e. m.

45 N:o 40.

blir derigenom mycket svårt för dem; de bli hjelplösa under denna Ang. förslag
tid af 2 månader enligt Kongl. Maj:ts förslag. ersätt™! s,-

Man har sökt ett stöd för den långa karenstiden i utlandets ^-ada till följd
föredöme. Och jag hörde i slutet af principdebatten en talare på af olycksfall *
södermanlandslänsbänken, som påpekade, att i Tyskland hade man 90 arbete m. m.
dagars karenstid. Det är sant, men det har också många gånger (Forts.)
framhållits, att der har man en af staten organiserad obligatorisk
sjukförsäkring, och under sådana förhållanden måste denna långa
karenstid vara temligen likgiltig. Tv då blir det en enkel bokföringsfråga,
från hvilken kassa en arbetare skall komma i åtnjutande
af sitt understöd, som han ju i alla fall får. Men enligt
det föreliggande förslaget betyder 2 månaders tid ganska
mycket.

Faktum är också, att på de håll inom arbetarekretsar, der
man diskuterat detta lagförslag, har man alldeles särskildt fäst sig
just vid den långa karenstiden; och ehuru den ärade talare, som
nyss begärde ordet, nu mera icke tillmäter arbetarnes vitsord någon
afgörande betydelse, måste jag dock vidhålla, att jag tror, att
de på detta område äro rätt sakkunniga, i synnerhet när det gäller
att märka, huruvida de skulle kunna reda sig eller icke reda
sig med så lång väntetid som 2 månader för att utfå olvcksfallsersättning.

Till hvad jag nu sagt om denna sak vill jag blott erinra, att
de moderna lagarne i allmänhet sträfva efter mycket korta karenstider.
Italien har 5 dagar, England 2 veckor och Frankrike 4
dagar. Man har åberopat de franska, italienska och engelska lagarne
här förut, och jag vet icke, hvarför, när man försökt att ur
dem hemta ett försvar för ansvarspligten, man då icke också skulle
kunna följa dem i hvad som kan sägas till försvar för kortare
karenstid, då de längre karenstiderna, såsom jag redan framhållit,
härröra ifrån länder, hvilka haft organiserad sjukförsäkring.

Detta är efter min mening en af de vigtigaste saker i hela
lagförslaget. Och när vi nu gå igenom det hela och meningen
dervid skulle vara att få till stånd ett slags principiel ledning för
kommande förslag, har jag för min del ansett det vara synnerligen
angeläget, om Andra Kammaren skulle vilja uttala sig för att
här gå något längre än Kongl. Maj:t. I detta syfte ber jag att fä
yrka återremiss, då det naturligtvis är litet svårt för mig att framställa
ett lämpligt ändringsförslag på rak arm. Jag har så mycket
mera skäl för detta mitt yrkande om återremiss, som dessutom
under denna paragraf faller hela frågan angående ersättningens belopp.
Jag skall icke här åter rifva upp diskussionen om denna
sak; det har förut under dagens lopp stridits åtskilligt derom.

Jag vill blott framhålla något, som jag icke framhöll i mitt första
anförande här i dag, nemligen att jag som en bland de mest
beklagliga punkter, som kommit in i utskottets hela motivering,
betraktar det uttalande, som utskottet gjort sig skyldigt till, när

N:o 40. 46

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag det yttrar på sidan 57 nederst: »utskottet hyser den bestämda uppersättnin
™%■ fattning> att ett öfverskridande af de föreslagna beloppen — d. v. s.
TkadatiU följd maximum 300 kronor — ej låter sig förenas med billighetens foraf
olycksfall i dringar». På mig har detta uttalande gjort ett synnerligen frånarbete
m. m. stötande intryck; jag finner icke något mildare ord om den saken.

(Forts.) Jag tror, att när helst och hvar helst man ibland arbetare för
fram denna lag och säger: detta är hvad svenska Riksdagen vill
göra på detta område; detta är hvad särskilda utskottet velat uttala
och förklara, att högre ersättning än 300 kronor låter sig icke
förena med billighetens fordringar, då skall detta verka synnerligen
afskräckande på dem och sannerligen icke bidraga till det sociala
fredsverk, som herrarne äro i färd med att uppgöra.

För min del står jag fast vid den öfvertygelse, som ju i hela
den öfriga verlden erkännes vara den rigtiga, nemligen att detta
system måste vara bygdt på principen om ersättningens proportionella
utgående. Jag förstår, att det icke nu är möjligt att härutinnan
göra något bestämdt yrkande, men jag skulle vilja äfven
i det fallet lägga in en erinran om, att ett sådant uttalande skulle
kunna göras just genom samma formella åtgärd, som jag redan
tillåtit mig föreslå, nemligen återremiss, en återremiss sålunda,
uti hvilken de, som rösta för densamma, inlägga, först och främst,
att de vilja ha en nedsatt karenstid, och derjemte — såsom jag
anser för min del och kanske åtskilliga anse med mig — att man
ändå icke i ett kommande förslag alldeles obesedt bör gå ifrån
den tanken, huru vida det icke läte sig göra att få en proportionel
ersättning, som stiger något så när med lefnadsbehofven. Det
är i detta syfte, och då det endast här är fråga om en opinionsyttring,
som jag, herr talman, ber att få yrka återremiss, och jag
kommer också att besvära kammaren med en votering i saken.

Herr Kvarnzelius instämde häruti.

Grefve Hamilton: Jag fruktar, att man verkligen måste
frånkänna arbetarne vitsord i denna fråga, om de nemligen uttalat
sig så, som herr Branting yttrade. Ty anledningen, hvarför man
här valde 60 dagar, har ingalunda varit, som här förut sagts, att
man skulle vilja taga något mindre, än hvad som stadgats i Tyskland,
utan det var den, att i det öfvervägande flertalet af de reglementen
för sjukkassor, som förelågo för oss, när vi gjorde upp
förslaget, funno vi, att kassornas ansvar var utsträckt till 60 dagar.
Under sådana förhållanden syntes det oss helt naturligt, att
karenstiden sattes just till denna tid, och då tänkte vi, att de
kassor, som hade kortare tid, härigenom skulle få en anvisning
att utvidga sin skyldighet.

För min del tror jag, att det ligger stor vigt derpå, att kammaren
icke gör någonting, som kan förtaga det nu ovederläggliga

Lördagen den 21 April, e. m.

47 N:o 40.

faktum, att genom afsevärd karenstid arbetaren får bära en gan- Ang. förslag
ska afsevärd del af risken. ersätta* för

Hufvudsakligen på denna grund är det, herr talman, som jag "kadatdlfiijd
icke vill ansluta mig till herr Brantings förslag, utan ber att få af olycksfall i
yrka bifall till mitt förut framstälda yrkande. arbete m. m.

(Forts.)

Härmed var öfverläggningen slutad. Herr vice talmannen
framstälde propositioner såväl på de derunder framstälda yrkanden,
nemligen dels bifall till grefve Hamiltons förslag, dels återremitterande
af paragrafen till utskottet, som ock på bifall till utskottets
hemställan. Herr vice talmannen ansåg förstnämnda proposition
vara med öfvervägande ja besvarad, men som votering begärdes,
upptog herr vice talmannen för bestämmande af kontrapropositionen
å nyo emot hvarandra de öfriga propositionerna, af
hvilka den, som afsåg paragrafens återremitterande, nu förklarades
hafva flertalets mening för sig. Men jemväl i fråga om kontrapropositionen
äskades votering, i följd hvaraf nu först uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
§ 4 i särskilda utskottets förevarande förslag till lag angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete bifaller yrkandet
om paragrafens återremitterande till utskottet, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Hej;

Vinner Hej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit utskottets förslag till lydelse af nämnda paragraf.

Den votering, som sålunda anstäldes, utvisade 31 ja mot 133
nej; och erhöll följaktligen propositionen för hufvudvoteringen följande
af kammaren godkända lydelse:

Den, som beträffande § 4 i särskilda utskottets förevarande
förslag till lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall
i arbete bifaller grefve Hamiltons under öfverläggningen framstälda
förslag, röstar

Ja

?

Den, det ej vill, röstar

Hej;

N:o 40. 48

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag Yinner Nej, har kammaren godkänt den af utskottet företiU
laf ang: slagna lydelsen af sagda paragraf.

■€V8ail7imO ror
8kåda till följd

af olycksfall i I denna votering afgåfvos 66 ja-röster mot 109 nej-röster;
arbete m. m. och hade alltså utskottets förslag till paragrafens lydelse af kam(Forts.
) maren godkänts.

§§ 5-7.

Godkändes.

Enligt utskottets förslag skulle § 8 erhålla följande lydelse:

Skall, då arbetare skadats genom olycksfall, i följd deraf från
kassa, som till åtminstone hälften bildats genom bidrag af arbetsgifvaren,
utgå pension eller annat understöd, eller har arbetaren
på arbetsgifvarens bekostnad blifvit mot olycksfall försäkrad i annan
än den i 10 § nämnda anstalt, må från begrafningshjelp eller
sjukhjelp och lifränta, som det enligt denna lag åligger arbetsgifvaren
att utgifva, afdragas hvad i anledning af olycksfallet för
samma ändamål från kassan eller på grund af försäkringen utgår
för tid, hvarunder ersättningsskyldighet åligger arbetsgivare!!.

Motsvarande afdrag må ega rum för skadestånd, som i följd
af olycksfallet utbetalts enligt allmän lag eller särskild författning.

Beträffande denna paragraf anförde:

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Annerstedt:
I början af 8 §, som motsvarar 7 § i Kongl. Maj:ts förslag, har
utskottet vidtagit den förändringen, att den i kong], propositionen
förekommande bestämmelsen, att kassan skall vara »helt och hållet
eller till väsentlig del» bildad genom bidrag af arbetsgifvare för att
afdrag skall få ega rum, utbytts mot orden »kassa, som till åtminstone
hälften bildats genom bidrag från arbetsgifvare». Efter min uppfattning
förhåller det sig emellertid så, att den af utskottet föreslagna
redaktionen i tillämpningen genom svårigheten att afgöra,
när halfva kassan verkligen är tillskjuten af arbetsgifvaren, kan
komma att bli en källa till tvister. Det är nemligen svårt att
veta, huru man i fråga om en del dylika gamla kassor, som finnas
vid bruk och andra industriella anläggningar, skall göra sina beräkningar
vid bestämmandet, huruvida arbetsgifvaren bidragit åtminstone
till hälften af kassan. Det är visserligen lätt att bestämma,
huruvida en kassa är helt och hållet bildad genom arbetsgifvarens
bidrag. Men om donationer eller bidrag tillkommit kassan
äfven från annat håll, huru skall då beräkningen göras? Skall
man fästa sig vid de olika tider, då bidragen influtit? Skall man
räkna ränta på ränta å de olika bidragen? På hvilka af kassans

Lördagen den 21 April, e. m.

49 N:o 40.

olika, delar skola de särskilda utgifterna afräknas och huru skall Ang. förslag
uppkommen behållning i kassan dem emellan fördelas? I alla an%r

dessa frågor kan olika ti 11 vägagående ifrågakomma, då man skall Radarn följd
bestämma, om en kassa till åtminstone hälften bildats genom bidrag af olycksfall i
af arbetsgifvaren. arbete m. m.

Det förefaller mig derför, som om det klokaste vore att i början (Forts.)
af paragrafen använda det uttryck, som förekommer i den kongl.
propositionen, och detta så mycket mera, som det kongl. förslaget
är redigeradt i öfverensstämmelse med motsvarande föreskrift i
lagen angående ersättning för olycksfall till följd af jernvägs drift.

Friherre von Otter: Herr vice talman! Den nu ifråga varande

ändringen tillkom, om jag icke missminner mig allt för
mycket, genom ett alldeles enhälligt beslut inom utskottet och i
ändamål just att undanrödja den ovisshet, som ligger i orden »till
väsentlig dels. Detta är ju dock helt och hållet en omdömessak.

Och jag medgifver gerna, att de skäl, som anförts af herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet, kunna åberopas mot den
af utskottet vidtagna ändringen.

Som jag emellertid tror, att det kan hända finnes sådana förhållanden,
der det är temligen likgiltigt, hvilket det står: »åtminstone
till hälften» eller »till väsentlig dels, skall jag icke göra
något yrkande.

Herr von Krusenstjerna: Jag tillåter mig hemställa, att
paragrafen må erhålla lydelse i öfverensstämmelse med det af chefen
för justitiedepartementet framstälda förslag.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, godkändes
paragrafens lydelse enligt det af herr von Krusenstjerna under
öfverläggningen framstälda förslag.

§§ 9-13.

Godkändes.

§14 skulle enligt utskottets förslag blifva så lydande:

Har ej aftal om ersättning enligt denna lag träffats och hafva
parterna ej heller öfverenskommit att hänskjuta tvist om ersättning
till slutligt afgörande af skiljemän, skall, vid äfventyr af talans
förlust, ersättningskrafvet hos domstol anhängiggöras inom ett år
från olycksfallet eller, der fråga är om ersättning i anledning af
dödsfall, inom samma tid från det döden inträdde.

I fråga härom anförde:

Andra Kammarens Prot. 1900. N:o 40.

4

N:0 40. 50

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslug Herr Staaff: I denna § har efter min uppfattning utskottet
ull lag ang. vidtagit ett mindre lyckligt ändringsförslag i förhållande till den
skada till följd k°ngl- propositionen. Denna bestämde en preskriptionstid af två
af olycksfall -i år från olycksfallet, inom hvilken ersättningskrafvet måste hos
arbete m. m. domstol anhängiggöras. Utskottet har föreslagit, att denna tid
(Forts.) skall nedsättas till ett år från olycksfallet. Jag ber då att få erinra
derom, att, om man först tänker sig en längre sjukdom, som
hindrar arbetaren ifrån att göra någonting åt sina rättsanspråk i
detta fall, om man sedan tänker sig, att han icke är så vaken uti
frågan, och slutligen att det förekommer åtskilliga underhandlingar
mellan honom och arbetsgifvaren, ett år lätteligen kan förgå, utan
att han derunder kommer i tillfälle att bevaka sin rätt vid domstol.
Särskild! då utskottet i nästföljande 15 §, som jag med herr
talmannens tillåtelse tager mig friheten omnämna diskussionsvis
redan nu, föreslagit, att parterna, innan tvist om ersättning anhängiggöres,
må efter träffad öfverenskommelse från riksförsäkringsanstalten
inhemta yttrande, synes mig bestämmelsen om endast ett
års preskriptionstid innebära en uppenbar fara. Man skall tänka
sig, huru lätt ett år kan förflyta, om arbetaren först ligger i en
längre sjukdom och parterna sedan komma öfverens om att inhemta
yttrande från riksförsäkringsanstalten och denna sedan dröjer
länge med detta yttrandes afgifvande. Ej lär väl arbetaren kunna
inbilla sig, att, så länge ärendet är före hos ett embete, han skall
kunna gå helt och hållet miste om sin rätt. Då denna sak var
före i utskottet, föreslog jag derför, att, om man skulle hafva ett
dylikt stadgande som det i 15 § innehållna, preskriptionstiden
måtte bestämmas ej från olycksfallet, utan från tidpunkten för
afgifvandet af riksförsäkringsanstaltens yttrande; men detta blef ej
utskottets beslut.

Jag erinrar för öfrigt derom, att i lagen angående ansvarighet
för skada i följd af jern vägs drift den 12 mars 1886 preskriptionstiden
är två år, icke ett. Följaktligen synes det, som om bestämmelsen
i den kong!, propositionen vore både i allo bättre och hade
häfden för sig. Jag vågar derför vördsamt yrka bifall till utskottets
förslag med förändring af orden: inom ett år från olycksfallet,
till: inom två år från olycksfallet.

Vidare anfördes ej. Kammaren godkände paragrafens lydelse
med den ändring deri, som innefattades i herr Staaffs nu framstälda
förslag.

För §15 hade utskottet föreslagit denna lydelse:

Har försäkring i riksförsäkringsanstalten icke egt rum, må
parterna, innan tvist om ersättning anhängiggöres, efter träffad
öfverenskommelse från riksförsäkringsanstalten inhemta yttrande,
huruvida det arbete, hvari den skadade var stadd, är sådant, som

Lördagen den 21 April, e. m.

51 N:o 40.

i denna lag afses, eller i hvad mån kroppsskadan må anses hafva Ang. förslag
åstadkommit nedsättning af arbetsförmågan; och vare riksförsäkringsanstalten
skyldig att kostnadsfritt meddela utlåtande i nämnda skada, till följd
hänseenden. «/ olycksfall i

Har tvisten hänskjutits till slutligt afgörande af skiljemän arbete m. m.
eller anhängiggjorts vid domstol, ege jemväl skiljemännen eller (Forts.)
domstolen, rler så nödigt pröfvas, inhemta dylikt utlåtande från
riksförsäkringsanstalten.

Herr Spånberg erhöll ordet och yttrade: Jag skall be att i
15 § få yrka den ändringen, att orden: efter träffad öfverenskommelse,
uteslutas. Om man nemligen ville hafva ett utlåtande från
riksförsäkringsanstalten, skulle det enligt utskottets förslag endast
vara tillåtet, för den händelse båda parterna derom öfverenskomme.

För min del skulle jag anse det fördelaktigare och bidragande till
tvisternas minskande, om endera parten hade rättighet att få ett
sådant utlåtande från riksförsäkringsanstalten, då försäkring der
icke egt rum.

Jag skall således, herr talman, yrka, att orden: »efter träffad
öfverenskommelse», ur paragrafen uteslutas.

Herr Staaff: Uti herr Spånhergs yrkande kan jag alldeles
icke instämma. Denna fråga var föremål för vidlyftiga öfverläggningar
i utskottet, och man var allmänt ense om, att, i fall man
skulle införa en sådan paragraf, man blott skulle bereda eu möjlighet
för parterna att efter öfverenskommelse erhålla ett sådant
yttrande. Jag tror knappt, att herrarne i allmänhet kunna ögonblickligen
sätta sig in i, hvilken verkligt stor räckvidd en sådan
förändring som den, herr Spånberg föreslagit, skulle innebära. Den
skulle medföra, att en arbetsgivare kunde föranleda ett uppskof,
hvars tidslängd man ej på förhand kan angifva, alldenstund det
i de särskilda fallen komme att bero på, huru betungad anstalten
vore med arbete. I sjelfva verket skulle herr Spånhergs förslag
leda till orimliga konseqvenser. Utskottet bär i flera fall till
arbetarnes skada ändrat de betryggande och goda bestämmelser,
som Kongl. Maj:t föreslagit. Men att införa ett sådant stadgande,
som skulle innebära, att arbetsgifvaren skulle ensamt och godtyckligt
kunna utan vidare förskaffa sig ett välbehagligt uppskof,
om han ej vore villig att betala genast, det vore en ren orimlighet.

Jag skall derför, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag
oförändradt.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
vice talmannen framstält propositioner å de derunder gjorda yrkanden,
godkändes paragrafen med den af utskottet föreslagna lydelse.

N:o 40. 52

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag § 16'' skulle enligt utskottets förslag erhålla följande lydelse:

till lag ang.

Tkadamföljd Tvist om ersättning enligt denna lag skall anhängiggöra» vid

af olycksfall i allmän underrätt i den ort, der olycksfallet inträffat eller den, som
arbete ro. ro. sökes, har sitt bo och hemvist.

(Forts.) Är sådan tvist anhängiggjord, infordre rätten eller domaren

protokoll och öfriga handlingar, som i 13 § omförmäla».

Motsvarande paragraf, § 12, åt Kong! Maj:ts förslag, var så
lydande:

Tvist om ersättning enligt denna lag skall anhängiggöra» vid
allmän underrätt i den ort, der olycksfallet inträffat eller den,
som sökes, har sitt bo och hemvist.

Är sådan tvist anhängiggjord, infordre rätten eller domaren
protokoll och öfriga handlingar, som i 10 § omförmälas. Rätten
ege, der så nödigt pröfvas, från kommerskollegium inhemta yttrande,
huruvida det arbete, hvari den skadade var stadd, är sådant, som
i denna lag afses, samt hos kommerskollegium och medicinalstyrelsen
äska gemensamt utlåtande, i hvad män viss kroppsskada skall
anses åstadkomma nedsättning af arbetsförmågan.

Finnes uppenbart, att svaranden utan fog uppehåller saken,
eller angår tvisten allenast ersättningens belopp, ege rätten, på
kärandens yrkande, förordna, att ett skäligt belopp, i senare fallet
ej understigande hvad svaranden medgifvit, skall utbetalas till
käranden i afräkning på hans fordran; dylikt förordnande må af
svaranden öfverklagas i samma ordning som slutligt utslag.

Har rätten förordnat om förskottsbetalning efter ty nu är sagdt
eller genom slutligt utslag ålagt svaranden betalningsskyldighet,
gånge sådant beslut i verkställighet likasom laga kraft egande dom.

I fråga härom anförde:

Chefen för civildepartementet herr statsrådet von Krusenstjerna:
Ur denna paragraf har utskottet uteslutit det, som

svarar mot tredje och fjerde styckena af § 12 i det kong!, förslaget.
Dessa båda stycken innehålla bestämmelser derom, att, om
uppenbart linnes, att svaranden utan fog uppehåller saken, eller
tvisten allenast angår ersättningens belopp, rätten kan förordna,
att ett skäligt belopp, i senare fallet ej understigande hvad svaranden
medgifvit, förskottsvis till käranden utbetalas, samt att dylikt
beslut skall gå i verkställighet lika som laga kraft egande dom.
Dessa bestämmelser, som afse att förmildra de olägenheter, hvilka
kunna vara en följd af en väl långsam lagskipning, höra enligt
min uppfattning till de vigtigaste bestämmelserna i det kong!,
förslaget, då derigenom det för arbetaren blefve lättare att så snart
som möjligt få ut sin ersättning. Jag vill fästa uppmärksamheten

Lördagen den 21 April, e. m.

53 >:o 40.

uppå, att dessa bestämmelser gått oskadda igenom högsta dom- Ang- förslag
stolens kritik, som således från juridisk synpunkt ej haft något
att deremot erinra. _ skada till följd

Då jag, som sagdt, anser dessa stadganden vara synnerligen af olycksfall i
vigtiga, tillåter jag mig hemställa, att de tredje och fjerde styckena arbete m. m.
i det kongl. förslagets 12 § måtte införas i utskottets 16 §. (Forts.)

Häruti instämde friherre von Otter och grefve Hamilton.

Herr Hedlund: Äfven jag skall he att få instämma i det
nyss gjorda yrkandet, då jag anser det här vara en bland de allra
farligaste af särskilda utskottets försämringar. Utskottets förslag
möjliggör uppkomsten af en allmän praxis, som kan till väsentlig
del göra lagen verkningslös. Det skulle kunna blifva allt för
vanligt, att en arbetsgivare förklarade för sin skadade arbetare:
Är det så, att du icke går in på de och de vilkoren — som han
då sätter lägre än de i lag föreskrifna — så stäm mig! Ärbetaren
vet då väl, hvad han har att vänta, nemligen flera års uppskof,
innan han kan få ut sin rätt. Jag har framför mig ett exempel.
En jernvägsman skadades den 5 juli 1897, och först i januari 1900
fick han ut sin rätt. Målet egde rum • mellan honom och statens
jernvägar; och ehuru denne arbetsgivare naturligtvis ej krånglade,
utan lät rättsskipningen gå den vanliga vägen, dröjde det, som
synes, ej mindre än två och ett hälft år, innan arbetaren fick ut
sin ersättning.

Man kan säga, att det är ett olagligt förfarande af arbetsgivaren
att så göra, men att detta icke hindrar många arbetsgivare,
visar lagen om minderårigas användande i arbete. Den har till
stor del mist sin effektivitet. Det sker lagbrott efter lagbrott, såsom
hvar och en vet. På sådant sätt kunde äfven den nu ifrågavarande
lagen förvandlas till en lag på papperet, utan gällande kraft.

Man kan invända, att arbetsgivaren enligt Kongl. Maj:ts förslag
möjligen finge utbetala en ersättning, hvars belopp ej står sig
i den slutliga domen. Är det så, att han fått förskjuta större
belopp, än den slutliga domen innehåller, så får han se sig om,
ty arbetaren har sällan medel, som arbetsgifvaren kan af honom
utbekomma. Men man kunde då tänka sig, att staten skulle här
ingripa, att sålunda, så snart en domstol bestämt, att medel skola
förskottsvis utbetalas, staten skulle förskjuta dem och sedan söka
sitt åter af vederbörande. Då finge staten stå risk i två afseenden,
dels i fäll arbetsgivaren vore insolvent, då han, om han blifvit
dömd, skulle betala, hvad staten förskjutit, dels i fall arbetaren
icke kunde återlemna hvad han uppburit, i fall domen ginge i
motsatt rigtning. Men staten har råd att betala, och staten skulle
härigenom göra en så vigtig tjenst åt rättvisan och denna lags
framgång, att staten gerna må stå den risken. Med den försigtighet,

N:o 40. 54

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag man kan förutse, att våra underdomstolar skulle iakttaga med afersätinin
""förseende Pä ^anordnande af sådana förskott, tror jag icke, att den
''skada till följdsumma blefve stor, som statsverket årligen lin ge vidkännas.
af olycksfall i Då jag emellertid ej har rätt att framställa något yrkande
arbete m. m. härom, enär det ej ingår i någon motion, har jag endast velat anförts)
föra detta. Jag instämmer i yrkandet om bifall till Kong], Maj:ts
proposition oförändrad.

Herr Erihsson i Elgered instämde häruti.

Herr Spånberg: Då icke någon i utskottet reserverat sig

mot borttagandet af denna bestämmelse, så synes det, som om alla
ledamöterna i utskottet vant] eniga i detta sitt åtgörande; jag hade
derför hoppats, att v. ordföranden i utskottet icke skulle instämt
med den talare, som önskade förskottsbetalningen kvarstående, utan
i stället försvarat det föreliggande betänkandet i denna punkt.

Ett af skälen för borttagandet var, att det ansetts kunna inträffa,
om, på grund af denna bestämmelse utanordnats ett förskott,
och den slutliga domen innehölle, att arbetaren icke hade rätt till
någon ersättning, arbetsgifvaren, som under rättegången kunnat
få utbetala ett rätt betydligt belopp, derefter icke kunde återfå
detsamma af arbetaren, om denne ej hade några tillgångar. Arbetsgifvaren
hade sålunda fått utbetala belopp, som han icke varit
skyldig att vidkännas. Yisserligen skulle detta kunna hjelpas
genom att, såsom herr Hedlund förordat, staten skulle tillhandahålla
förskotten eller återbetala dem, men något sådant förslag har
ej framlagts för utskottet. Utskottet ansåg sig sålunda ej böra
tillstyrka det kongl. förslaget i denna del, då det komme att
absolut strida emot arbetsgifvarens skyldigheter i detta afseende.

Jag har ej något yrkande att göra, utan har endast velat försvara
utskottets åtgärd att stryka ifrågavarande bestämmelser.

Herr Staaff: Om jag uppfattade den siste ärade talaren rätt,
uppgaf han, att utskottet varit enhälligt i att stryka dessa båda
punkter. Detta är emellertid ett alldeles komplett misstag. Det
var härom i utskottet en debatt, som räckte, om jag ej misstager
mig, två å tre timmar, och sedermera vid afgörandet afgåfvos flera
röster emot det förslag, som blef utskottets beslut. Jag vill dessutom
upplysa, att vid den förberedande behandlingen dessa punkter
qvarstodo, ehuru det vid det definitiva afgörandet lyckades att få
röstöfvervigt emot dem.

Eör min del vill jag uttala mitt vördsamma tack till regeringen,
för att den har, om jag så får säga, infört den nya horisont,
som denna sociala lagstiftning verkligen behöfver, genom,
bland annat, just detta stadgande. Ty det är ej tänkbart att införa
en effektiv lag om ersättning för olycksfall i arbete med ansvarspligt
såsom grund utan att verkligen bryta med den gamla

Lördagen den 21 April, e. m.

N:o 40.

55

lagskipningen i Sverige, så långsam och ytterligt svår som den är, Ang. förslag
då det är fråga för fattigt folk om att få sina anspråk gällande. llU la? an$-Man måste betänka, att det är en stor skilnad mellan å ena sidan ^ada till följd
ett vanligt fordringsanspråk, som betyder, att man vill hafva pen- <,/ olycksfall i
ningar för att få ränta af eller för att nedlägga i lämpligt företag, arbete ro. ro.
och å andra sidan ett anspråk på penningar, som omedelbart skola (Forts.)
förvandlas till föda, husrum, värme och kläder. Detta är icke ett
fordringsanspråk, utan det är ett underhållsanspråk och får ej bedömas
såsom ett vanligt fordringsanspråk. Att det icke redan nu
i vår lagstiftning finnes särskilda bestämmelser härom, är ett fel,
men detta bör ej bibehållas, då fråga är att genom ett verkligen
stort grepp i social lagstiftning utvidga fattigt folks rättsanspråk
och rättigheter.

Jag vill således på det lifligaste hemställa om bifall till det
af herr statsrådet von Krusenstjerna gjorda yrkandet om återgång
till Kongl. Maj:ts proposition.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr vice
talmannen framstält proposition på de derunder gjorda yrkanden,
godkände kammaren utskottets förslag till paragrafens lydelse med
den förändring, att tredje och fjerde styckena af Kongl. Maj:ts förslag
till § 12 i förevarande lag skulle i denna paragraf inflyta.

§§ 17-22.

Godkändes.

§ 23 skulle enligt utskottets förslag blifva så lydande:

Aftal om ersättning, som- i anledning af olycksfall skall utgifvas,
vare utan verkan, så framt det ej skriftligen slutits efter
olycksfallet eller, då fråga är om begrafningshjelp eller om lifränta
åt skadad arbetares enka eller barn, efter det den skadade afled.

Afser aftal att i stället för lifränta åt skadad arbetare skall
på en gång erläggas visst belopp, vare det aftal ej gällande, utan
så är att lifräntans belopp skulle understiga sextio kronor om året.

Grefve Hamilton, som erhöll ordet, yttrade: Jag har redan
tillåtit mig framhålla, att den förändring, utskottet gjort i denna
paragraf, torde få anses vara mindre lyckad. Den bestämmelse,
som här är i fråga, afser just att skydda ersättningstagaren. Jag
ber derför att få föreslå, att paragrafen måtte erhålla denna lydelse:

»Aftal om ersättning, som i anledning af olycksfall skall utgifvas,
vare emot ersättningstagaren utan verkan» et cetera.

Häruti instämde friherre von Otter.

N:0 40. 56

Lördagen den 21 April, e. m.

Ang. förslag Vidare till anteckning förekom icke. Paragrafen godkändes
utt lag ang. meci flen ändring deri, som af grefve Hamilton föreslagits.

ersättning för ^ ^

skada till följd

af olycksfall i §§ 24—26.
arbete m. m.

(Forts.) Godkändes.

Slutmeningen, ingressen och ruhriJcen.

Godkändes.

Sedan utskottets i punkten 1 gjorda hemställan härefter åter
blifvit föredragen, yttrade

Herr Branting: Det är en ren formel oegentlighet, som skulle
följa, om kammaren godkände detta förslag, såsom det nu står.
Det har nemligen, såsom bekant, inträffat, att herr Daniel Perssons
motion godkänts af kammaren. Jag skall emellertid icke göra
härom något yrkande.

Vidare yttrades ej. Kammaren förklarade utskottets i punkten
gjorda hemställan besvarad genom kammarens här ofvan antecknade
beslut.

Punkten 2.

Utskottets förslag till »Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 4
och 11 §§ Handelsbalkem.

Antogs.

Punkten 3.

Efter af herr vice talmannen framstälda propositioner blef
utskottets hemställan bifallen.

§ 3.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse till Konungen, n:o 34, angående stämpelafgiften.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr P. Pehrsson
i Åkarp under tre dagar från och med den 23 innevarande april.

Lördagen den 21 April, e. m.

§ 6.

57 N:o 40.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:

konstitutionsutskottets utlåtande n:o 5, i anledning af väckt
motion om införande i grundlagen af bestämmelser om rikssymbolerna; statsutskottets

utlåtanden:

n:o 3 a, med anledning af dels Kongl. Haj:ts i propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof under andra hufvudtiteln
gjorda framställning om förhöjdt anslag till justitiedepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, dels och en i ämnet väckt
motion; och

n:o 55, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan om utredning angående embets- och tjenstemäns
dagliga tjenstgöringstid;

bevillningsutskottets memorial n:o 31, med tillägg till bevillningsutskottets
betänkande n:o 30, i anledning af Kongl. Haj:ts
proposition med förslag till förordning om frilager m. in.;

bankoutskottets utlåtande och memorial:

n:o 13, i fråga om användande af riksbankens vinst för år
1899;

n:o 14, angående anslag för inköpande af ett jordområde till
Tumba bruk; och

n:o 15, angående beviljande af byggnadsanslag för riksbankens
kontor i Nyköping, Yenersborg och Umeå; samt

lagutskottets utlåtanden:

n:o 38, i anledning af väckt motion angående tillägg till 11
kap. strafflagen; och

n:o 39, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om frånstyckad
hemmansdels eller afsöndrad jordlägenhets frigörande från viss intecknad
gäld.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 12,4 på natten.

In fidem

E. Nålborst Böös.

Andra Kammarens Frot. 1900. No 40.