1896. Första Kammaren. N:o 29 (Riksdagens protokoll 1896:29)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1896. Första Kammaren. N:o 29.

Tisdagen den 12 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 5 i denna månad.

Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 323, med delgifning af nämnda kammares beslut
öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 25, i anledning åt väckt
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om utredning
angående fångarbetets lämpligaste anordning, beslöt Första Kammaren
hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott n:o 1.

Herr Reuterswärd erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag

anhåller om kammarens tillåtelse att blifva ledig från riksdagsgöromålen
från och med nästkommande torsdag.

Denna hemställan bifölls.

Upplästes och godkändes konstitutionsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

n:o 87, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen;

n-o 88, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af 2 § 4:o och 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen;
samt

Första Kammarens Prot 1S96. N:o 29.

N:o 29. 2

Tisdagen den 12 Maj.

n:o 89, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen samt
32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen.

Upplästes och godkändes bankoutskottets förslag

dels till Riksdagens skrifvelse, n:o 90, till Konungen, med reglemente
för riksbankens styrelse och förvaltning;

dels ock till Riksdagens skrifvelse, n:o 91, till fullmägtige i
riksbanken med öfverlemnande af bankoreglementet.

Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

n:o 54, i anledning åt Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om upphäfvande af föreskrifterna angående borgareed;

n:o 55, i anledning åt Kongl. Majrts proposition angående ändrade
bestämmelser rörande sammanläggning af straff;

n:o 56, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af 99, 101 och 108 S8 utsöknineslagen
den 10 augusti 1877;

n:o 57, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag, innefattande vissa bestämmelser angående god man för frånvarande
delegare i dödsbo;

n:o 58, i anledning af justitieombudsmannens framställning angående
stämningstidernas förkortande m. m.;

n:o 59, i anledning af väckt motion om tillägg till lagen angående
tillsyn å vissa så kallade folkbanker m. m. den 29 juli 1892;

n:o 60, om ändrad lydelse af 69 och 71 §§ konkurslagen;

n:o 61, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af vissa
undantagsbestämmelser rörande tiden för anförande af besvär öfver
kommunal- och kyrkostämmobeslut i Jemtlauds, Vesterbottens och
Norrbottens län;

n:o 62, med förslag till lag om ändrad lydelse af 56 § i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

n:o 63, i anledning af väckt motion angående tillägg till 5 §
i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862; och

n:o 64, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förändrad
lydelse af § 17 mom. 1 värnpligtslagen.

3 N:o 29.

Tisdagen den 12 Maj.

Upplästes och godkändes ett uppsatt förslag till kammarens
skrifvelse till Konungen med anmälan om ledigheter, hvilka skola
innan nästa lagtima riksdag genom val fyllas.

Föredrogs statsutskottets under gårdagen bordlagda memorial
n:o 79, angående statsregleringen för år 1897.

Sedan friherre KlincJcowström yrkat, att detta memorial skulle
för andra gången bordläggas, erhöll herr Tamm, Hugo, på begäran
ordet och yttrade: Jag hemställer, då det blott är gjordt dyrkande

om bordläggning, men grundlagen föreskrifver, att det skall vara
flere, huruvida herr vice talmannen i detta fall icke kan föredraga
betänkandet såsom det föreligger.

Herr von Strokirch: Jag hemställer, att § 4 måtte föredragas
före § 2 af det skäl, att i § 4 skall kammaren besluta, huruvida 650,000
kronor skola utgå af jernvägstrafikmedel och 700,000 kronor anvisas å
riksstaten för år 1897. Nu kan det hända, att det skulle falla någon
in att yrka, att dessa 650,000 skola tagas af statsregleringen; hvilket
då inverkar på det belopp, som förekommer i § 2. Det ligger derför
nära till hands, att man bör taga § 4 före § 2.

Herr Tamm, Hugo: Jag hemställer i alla fall, att kammaren
ville företaga punkterna i den ordning, de af utskottet äro uppstälda.
Den farhåga, som den siste talaren förespeglade, är af föga. inverkan,
då den summa, han talade om, fullständigt kan täckas af kassaförlagsfonden,
som enligt utskottets förslag är upptagen till 800,000
kronor. Jag hemställer derför, att föredragningen af detta memorial
sker på det sätt, utskottet föreslagit.

Herr Philipson: Jag her att få instämma med herr Tamm i
hans yrkande, att kammaren måtte behandla hvarje punkt i detta
memorial i den följd, som statsutskottet föreslagit.

Sedan öfverläggningen rörande föredragningssättet förklarats
härmed slutad, beslöt kammaren, att förevarande memorial skulle
punktvis företagas till afgörande.

Härefter yttrade herr vice talmannen, att under öfverläggningen
yrkats, dels, af herr von Strokirch, att punkten 4 i memorialet skulle
föredragas näst efter punkten 1, dels ock, af herr Tamm, Hugo, att
de särskilda punkterna skulle i nummerföljd föredragas.

Sedermera gjordes propositioner i enlighet med dessa yrkanden,
och förklarades propositionen på bifall till herr Tamms yrkande vara
med öfvervägande ja besvarad.

N:o 2#.

Tisdagen den 12 Maj.

Punkten 1.

Om afsättande
af
medel till
arbetareförsäkringsfonden.

Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 2.

Herr Tamm, Hugo: Såsom herrarne se af betänkandet, bar jag
och nagra andra ledamöter af denna kammare icke kunnat instämma
i det slut, hvartill utskottet kommit.

Lyckligtvis föreligger icke nu i denna stund något uttalande eller
sij 0ti a^2ran^e otn denna så ömtåliga fråga, nemligen frågan om
ålderdomsförsäkring. penna fråga är så till vida afgjord, som Riksdagen
pa Kong], Maj:ts framställning i fjol svarade, att Riksdagen
visserligen icke kunde godkänna det kongl. förslaget, men att å
andra sidan Riksdagen önskade en fortsatt bearbetning af detta
störa och ömmande ärende. Hvem vill icke, derom är jag öfvertygad
icke allenast^ inom denna kammare, utan inom hela Sveriges land att
man skall na detta mal, att hvar och en person — jag sträcker mU
dervid långt utöfver arbetsklassen — skall kunna i någon mån se
sin ålderdom betryggad. Jag tror, att detta gäller i allra högsta
grad om den störa utdelning, de mest ömkansvärda menniskor, dessa
som i allmänhet falla på fattigvården och till hvilka icke förslaget
om arbetarnes ålderdomsförsäkring kommer att sträcka sig utan
hvilka säkerligen allt fortfarande fä anlita den enda hjelp, som står
dem till buds — fattigunderstöd.

0 .,Det, finnes således redan eu uttalande från Riksdagens sida, att,
savidt denna fråga är möjlig och såvidt det kan uttänkas något
praktiskt sätt att lösa denna fråga, densamma skall af Kongl. Maj t
bearbetas och för Riksdagen framläggas. När Riksdagen fattade
detta beslut, underströk Riksdagen detta dermed, att den på samma
gång begärde, att en afsättning af 1,400,000 kronor dä skulle göras.
För min egen del betonade jag redan då, att jag icke ansåg denna
■ råga sä mogen, att en skrifvelse borde, i anledning af densamma,
till Kongl. Maj:t ingå. Jag betonade äfven, att jag i kammarens
beslut icke kupde se något annat uttalande än det, att frågan bör
bearbetas och sålunda sökas en lösning. Rörande afsättning af de
1,400,000 kronor då, uttalade jag, att jag ansåg det svårt att afslä
denna ringa bråkdel åt kostnaderna, som regeringen begärt, då detta
onekligen skulle tydas, som om man icke ville stå fast vid det beslut,
man tagit, för att derigenom undgå, att en ringa ökning skulle uppstå
på debetsedlarne.

Då jag, för min del inom denna kammare tillstyrkte afsättande
åt ett belopp åt 1,400,000 kronor, var det just af den anledning,
pH jag ansåg, att detta beslut, som naturligtvis berörde så stora
intressen, icke skulle fa komma, såsom många andra skrivelser,
i papperskorgen, utan att, då regeringen ansett sig kunna bearbeta
frågan och ansett sig kunna komma till en lösning af densamma,
från Riksdagens sida ett tydligt uttalande borde ske, att
Riksdagen godkände regeringens fortfarande bearbetande af denna

Tisdagen den 12 Maj.

fråga. Men nu föreligger ingalunda den frågan. Den är afgjord och
det har bestämdt uttalats hvad man i det fallet vill.

Nu föreligger deremot, enligt min mening, en annan flaga, nemligen
den, om man, innan man vet, huruvida det är möjligt att lösa
denna fråga, och ännu mindre vet, huru den skall lösas, skall vidtaga
en så stor fondbildniug, som man här ställer i utsigt och som kommer
och säkerligen kommer att pågå mycket länge, innan man kommer till
något resultat. Redan i fjol framstäldes starka anmärkningar emot
denna fondbildning, och de hafva icke, såvidt jag kunnat se, blitvit

vederlagda. .

Utskottets förslag innebär, rent finansielt sedt, detta, att man lanar
upp penningar för att lägga dem uti eu fond, om hvilken man ingenting
vet i afseende på dess användning. Jag vet alltför väl, att man
kommer att svara härtill, att så törhåller det sig icke; ty man lanar
tipp 1,500,000, ej för att lägga i fonden, utan för att låna ut dem till
de enskilda jernvägarne, hvilka betala ränta å dessa medel. Men
jag tror, att man ser i detta fall origtigt. Om man ser på sid 22 i
betänkandet, så står der upptaget, att i sjelfva verket det tillskott,
som af skattemedel fordras att betalas till riksgäldskontor!, utgör
11 280,000 kronor. Denna summa är skilnaden mellan alla annuitet^
och räntor, som staten skall utbetala och dem, som staten uppbär
från andra håll — en skilnad, som af skattemedel måste täckas.
Denna skilnad blir mindre antingen genom att statens utgiftssumma
minskas eller genom att statens inkomstsumma ökas. Om nu utskottets
förslag går igenom, är det alldeles klart, att ingen minskning i ai liga
beloppet, som af skattemedel skall täckas, inträffar, men om reservanternas
godkännes, ökas statens inkomstbelopp med cirka 60,000
kronor, nemligen räntan på de till enskilda jernvägar utlånade medlen
— staten behöiver dä ej öka sin skuld, men får eu ökad inkomst.
Hur man vill bortresonnera saken, så minskas genom antagande åt
reservationen den summa, som årligen måste af skattemedel täckas.

Jag kan således icke finna, att det är finansielt klokt att vidtaga
denna af utskottet föreslagna åtgärd. Dessutom är det väl alldeles
naturligt, att ju mera jag betalar af på min skuld, d. v. s. ju
mindre skuld jag eger, dess större kraft har jag att den dag, da det
behöfves, kunna uträtta äfven sådana finansiella operationer, som den,
hvilken gäller denna arbetareförsäkring. Aro dä obligationerna inlösta
och har man användt de medel, man kunnat få öfver, att minska
sin skuld, så är denna kraft att vidtaga eu sådan åtgärd fullt ut lika
stark som genom en fondbildning, som antagligen gifver mycket
svag ränteafkastning.

Jag finner hela denna operation, som här är föreslagen, innan
man vet något som helst om huru denna fond skall användas, högst
besynnerlig, och det synes mig vara olämpligt, att man skall afsätta
medel till eu fond, så länge man har den användning för dessa medel,
att man skulle kunna minska sin skuld och derigenom stärka sin
finansiella kraft.

Det är hufvudsakligen på dessa grunder, jag stält mig pa reservanternas
sida, och tår jag derför yrka utslag a utskottets hemställan
och bifall till reservationen.

N:o 29.

Om afsättande
af
medel till
arbetareförsäkringsfonden.

(Forts.)

i\T:0 29.

Om afsättande
af
medel till
arbetareförsäkringsfonden.

(Forts.)

Tisdagen den 12 Maj.

Herr Fränekel: Då statsutskottets majoritet — och en ganska
stor majoritet stälde sig på den sida, hvarom nu föreliggande förslag
bär vittne, gick man ut ifrån den synpunkten, att frågan, på hvad
satt en arbetareförsäkring skulle komma till stånd icke för närvarande
förelage. Man ansåg — i full öfverensstämmelse med den skrifvelse
som Riksdagen förra året afsände till Kongl. Maj:t, deri Riksdagen’
för sin del förklarade, att Riksdagen icke kunde antaga det förslag
till lag för arbetareförsäkring, hvarom Kongl. Maj:t gjort framställning
och att man önskade, att Kongl. Maj:t matte taga denna fråga i förnyadt
öfvervägande och inkomma med ett förändradt förslag — att
Riksdagen genom denna skrifvelse visade, att, på samma gång man
hoppades, att denna i så många afseenden vigtiga fråga inom den
närmaste framtiden, på ett eller annat sätt, skulle komma att lösas,
och da man redan dä vore på det klara med, att, huru den än kommer
att lösas, komme medel för densamma från statens sida att hehöfvas
afsatte man redan dä det af Kougl. Maj:t begärda beloppet 1,400,000
kronor, oaktadt statsverket icke på långt när företedde de fördelaktiga
siffror som i år.

^er Paminna lierrarne derom, att då möjligtvis några

skäl företunnits att röra vid denna siffra, emedan man på samma
gång maste ikläda sig en tilläggsbevillning på 30 procent. — Man
, ner af Kongl Maj.-ts proposition i detta ärende, att Kongl. Magt
lågt sa stor vigt vid, att, intill dess Kongl. Maj:t inkommer med
nytt förslag om arbetareförsäkring, Kongl. Maj.t bär ansett det vara
vigtig! att afsätta detta belopp och derför i statsregleringen upptagp
detsamma, oaktadt denna statsreglering förutsatte en tilläggsbevillning
pa 100 procent. 66

Huru har nu saken gestaltat sig? Man står inför en färdig statsreglenng,
som, i fall man icke inblandar lånebelopp, som icke höra
till budgeten, företer de siffror, som herrarna finna af betänkandet
att nemligen 1,400,000 kronor på samma sätt som i fjol kunna afmattas
för ifrågavarande ändamål och det oaktadt en återstod ä 800,000
kronor förefinnes, som kan afsättas till kassaförlagsfönden. — Kan
det under sådana förhållanden vara klokt att i år vilja indraga den
ifrågasätta summan ? Jag ber i det fallet tå påvisa, att man genom
att afsätta (lossa belopp på intet sätt slår fast på hvad sätt den
blifvande arbetareförsäkringen skall vara inrättad. Skälet, hvarför
just denna siffra sedan föregående år antogs och skälet hvarför samma
sitria har föreslagits äfven i år, är det, att det belopp, som enligt
fjolårets kalkyler ansags vara behöfligt för att den nuvarande generationen
skulle blifva delaktig i den blifvande försäkringen, slutade på
eu siffra af 1,383,000 kronor om året, och derför har siffran 1,400 000
tillkommit. ’

Hvad är det nu, reservanterna vilja göra? Jo, de önska, att, för
att förebygga att detta belopp, 1,400,000 kronor, må afsättas för det
ändamål, som här är ifrågasatt, man bör uppsöka möjligheten att
använda denna summa i riksgäldskontor affärer, jag deremot
måste anse det vara eu alldeles särskild affär, att Riksdagen nyligen
beslutat ett låneunderstöd åt nya enskilda jernvägar af 71/2 millioner
kionor under 5 ar, hvilken på nästa statsreglering gör ett belopp åt

Tisdagen den 12 Maj. 7

l1/, million. Denna utlåning kan omöjligen betraktas såsom den
siste ärade talaren nämnde. 1 fall den tages åt lånade medel, skulle
den icke öka vår ränteskuld på annat sätt, än att den maste oka
de belopp, som i första hand skola utgå, men den kommer ju att ersattas
y-enom de belopp, som ingå i lånekontrakten, hvilka blifva afskräde
med enskilda jernvägarua, såvida dessa äro solventa. Jag kan således
icke finna annat, än att eu inblandning åt detta lånebelopp i
statsreglering^! bestämdt icke är berättigad. Lånefrågan såsom sådan
och det förlägsgifvande, staten ikläder sig, för att på detta sätt bereda
enskilda jernvägar tillfälle att få billiga penningar, är endast ett torskotterande,
ett utlägg, för hvilket staten emottager reverser mot
inteckningar i dessa jernvägar.

Den siste ärade talaren ville vidare framhålla såsom önskvärd!,
att då riksstaten, efter de beslut, Riksdagen fattat, visar ett så fördelaktigt
resultat, man borde begagna tillfället att minska statsskulden.
Detta är först och främst icke föreslaget i reservanternas förslag,
och jag skulle beklaga, om denna utgiftssiffra skulle vara den enda,
nä hvilken man rigtade sin uppmärksamhet, då det galler att genom
indragningar i budgeten göra afbetalning på statsskulden. Det vore,
enligt min tanke, sorgligt, om denna kammare i ett fall som detta,
då vär statsreglering visst sig så lycklig och då, såsom ofvan visats,
Kon>’l Makt lägger en så stor vigt på denna truga, och da slutligen
ingen skall kunna bestrida, att, huru frågan än löses, statsmede
måste för densamma anslås, då icke skulle lemna sitt bifall till
hvad stats lösköl tet bär begärt. Jag skulle dessutom af ett annat
skäl finna det sorgligt, om denna kammare skulle utslå statsutskottets
hemställan, för hvilket största sannolikhet förefinnes, att Andra Kammaren
med ganska stor majoritet kommer att lemna sitt bifall.

Jag yrkar bifall till statsutskottets betänkande i den föredragna

punkten.

Friherre Klinckowström: Jag måste på det högsta beklaga,

att eu så vigtig handling som det ifrågavarande statsutskottsbetänkandet
rörande ”hela statsreglering^! icke har blifvit bordlagdt en andra
trång och att min anhållan derom icke blef understödd åt en enda
fedaniot i denna kammare. Det är dock ett högst vigtigt dokument.
Det finnes till och med, såsom herrarne hört och sett, eu vigtig reservation
mot eu punkt i samma betänkande, och jag kan icke annat
‘■in till alla delar instämma i denna reservation och i det yttrande,
som herr ''ramm, sjelf reservant, haft rörande densamma.

När statsregleringen i Kongl Majits nådiga statsverksproposition
vid riksdagens början presenterades i denna kammare, tog jag m.g
friheten göra en anmärkning mot propositionen att afsätta 1,4UU,WU
kronor till den s. k. arbetareförsäkringen. Det utsattes redan vid
förra riksdagen ett dylikt belopp och jag försummade ej heller da
att gilla anmärkning deremot. Det är högst besynnerligt och toga
efterföljansvärdt att afsätta den ena millionen etter den andra till en
sak söm ännu icke är bestämd, hurudan den skall blifva. Jag skulle
till''och med anse det mer än löjligt, och jag skulle hoppas, alt hvarken
regeringen, som proponera! denna nya afsättning till arbetaretörsäknug,

N:o 29.

Om afsättande
af
medel till
arbetareförsäkringsfonden.

(Forts.)

N:o 29.
Om af -

8 Tisdagen den 12 Maj.

Sättande af .^^skottets majoritet hatt någon fruktan för den snart san,

^anträdande s. k. folkriksdagen och möjligtvis denna fruktan dikterat

medel till , r . '' " ■ ;.....mujugmo ucua iruaia

arbetare- dessa myndigheters beslut, ty det vore mycket att beklaga

f°rfon^9S\nd,.;XälVCke <)lenna handli^ blifvit, såsom jag begärde, för

. , andia gången bordlagd, kan jag icke, såsom min mening var yttra

(Forts.) mig i åtskilliga detaljer rörande densamma, men så mycket vill jag

dock saga, att jag till fullo gillar den tanke, som herr Tamm i sitt
anförande nyss uttryckte, att det vore skäl att, i stället för att afsätta
dessa millioner till en fråga, som man icke vet, huru den skall

blifva ost, begagna dem till att betala rikets skuld, åtminstone en del

Aar skola vi gorå det, turné herrar, om icke under nuvarande konjunkturer,
da vi hafva störa besparingar; och för nästa år har ju
statskontoret förklarat, att det förmodar besparingarna skola uppgå
till mellan 13 och 14 millioner. Jag vet icke, hvarför vi bara skola
uppåta dessa stora summor för att icke få något qvar af dem. Vore
det icke bättre att spara på statsreglering^) hvad som rättvisligen
sparas kan, tor att minska folkets skattebördor, hvilka dessutom sannerligen
aro nog tunga för många skattdragande personer i landet
och använda öfverskottet till att afbetala rikets skuld Detta är en
så enkel sak. Det är, tror jag, emellan 30 och 40 millioner, som
redan utgifvifs af riksgäldskontor* på de s. k. ouppsägbara obligationerna.
Riksgäldskontor* kunde med dessa tillgångar utan något
vidare väsen uppköpa samma obligationer för så mycket penningar
riksgäldskontor finge till sin disposition af Riksdagen. På det sättet
skid e så småningom utan något vidare väsen vår riksskuld blifva
afbetala Nu bär hvarken Riksdag, regering eller statsutskott afsett
någon afbetalning pa denna ganska betydliga statsskuld; och när
det icke kan ske under nuvarande goda finansiella förhållanden, när
skall det da ske f Mule herrar, det vet jag icke, när det skall låta
sig goia. Både det icke vant bättre, att regeringens och statsutskottets
förslag gått den vagel), hvarigenom vi kommit att nyttigare använda
de störa öfverskott, som jag hoppas skola fortfara åtminstone några
ar, an att plottra bort dem på rent af onödiga saker, beträffande
hvilka ännu icke är bestämdt, huru de skola verkställas.

Jag vet nog, att det är för sent att yrka något, men åtminstone
1 al®een^e a denna del åt betänkandet, der reservanterna yrka afsteg
på Kongl. Majrts förslag om afsättning af 1,400,000 kronor till arbetareforsakring,
hoppas jag, denna kammare måtte bifalla reservationen
ty det vore bedröfligt i annat fäll. ’

Friherre Klingspor: Äfven jag står i förevarande punktsåsom
reservant emot utskottets förslag, och jag har gjort det ungefär från
samma ståndpunkt, som herr Tamm nyss framhållit. Jag vill dock
eikänna att det kan likaväl åstadkommas eu fondbildning genom att
betala skulden, som på annat sätt. Jag anser dock motiveringen i
reservationen för svag, vill derför icke göra mig solidarisk med densamma
da jag anser det temligen otänkbart att få den att gå igenom
Alen det ar eu annan sak, som jag anser vara af största vigt, den
nemligen att Riksdagen uppehåller sin sjelfständighet i afseende å
ant belopp, som skall bestämmas. Dä fråga är om att bilda en fond,

Tisdagen den 12 Maj.

9 N:o 29.

(Forts.)

om hvilken man icke vet på hvad sätt den kommer att resultera,
anser jag det vara betänkligt att afsätta allt för stora belopp. Jag mg(W m
tror att den tid kan komma, då striderna blifva ganska svara om arbetareanvändandet
af dessa millioner, som samlats i fonder. Derför anser förmkringsjag
det vara bättre, om man för att uppehålla denna fond skall afsätta fonden.
något, att man vid denna riksdag anslår en annan summa än den
som Riksdagen beviljade förra året, då anslaget utgjorde 1,400 000
kronor. Man kan ju i är taga ett mindre belopp, t. ex. 7* million
eller 1 million. Under alla förhållanden ber gälla den saken, att vi
skola intaga eu afvaktande ställning och derför icke öka denna fond
så särdeles mycket, utan kanske låta saken hvila.

Jag vill för närvarande icke göra något särskilt yrkande. Kommer
en votering till stånd, sluter jag mig till herr Tamms yrkande.

Herr statsrådet Groll: I likhet med den förste talaren, som
förut i den af honom och några andra ledamöter i statsutskottet
afgifna reservationen skriftligen yttrat sig i denna fråga, ansei jag,
att Riksdagens år 1895 i ämnet aflåtna skrifvelse måste tolkas sä,
att Riksdagen för sin del anser, att arbetareförsäkringsfrågan fortfarande
bör stå på dagordningeu. Reservanterna finna, liksom jag
också anser, att Riksdagen än ytterligare fastslagit detta derigenom,
att Riksdagen år 1895 för anordnande af en invaliditetsförsaknng
beviljade det af Kong!. Maj:t begärda belopnet 1,400,000 kronor.
Deremot är jag icke ense med reservanterna derutinnan, att denna
fråga på grund af dessa förhållanden bör ses endast ur finansiel
synpunkt. Men om jag ett ögonblick skulle ställa mig på deras
ståndpunkt, skulle jag i alla fall icke kunna komma till det slut,
hvartill de kommit. De säga, att detta förslag kan icke ses ur
någon annan synpunkt än den rent finansiella, och frågan bill ver
då den, fortsätta de, huruvida nu någon ytterligare afsättning bor
ske till arbetareförsäkringsfonden. Denna fråga anse de hora besvaras
nekande, derför att derigenom skulle staten nödgas upplåna
penningar för betäckande af andra utgifter, och hänvisa reservanterna
särskilt derpå, att det beböfves 1,500,000 kronor för 1897, att
användas till låneunderstöd åt enskilda jernvägar. För min de! kan
jag icke i ringaste mån finna, att sistberörda fråga har något att
göra med frågan om afsättning af medel till arbetareförsäkringsfonden.
Ty frågan om anskaffande af medel till låneunderstöd åt enskilda
jernvägar torde vara åt den beskaffenhet, att den icke i
ringaste män berörer riksstaten. Beträffande lånen åt enskilda jernvägar,
uppträder staten endast såsom en förmedlare mellan låntagaren
och den egentliga långifvaren; men icke är det meningen,
att staten skall betala länen för de enskilda jernvägarne, utan det
skola de gilla sjelfva. Men om man tänker sig, att det skulle gä
på det sätt, som reservanterna synas mena, skulle följden blifva
den, att staten pålade skatter lör att kunna låna ut dessa skattemedel
mot ränta, och det föreställer jag mig är ett, finunsielt tillvägagångssätt,
som ännu ingen finansminister skulle velat tillråda.

Frågan har dock en mycket, djupare betydelse och är åt en vida
allvarligare beskaffenhet, än att den finansiella synpunkten skulle tå

N:o 29. 10

Tisdagen den 12 Maj.

(Forts.)

Sotande''af S™"* för, ett a^ag- D* Riksdagen förra året

medel till p.,''s ,» sm åsigt om att arbetareförsäkring borde införas, iklädde
arbetare- Riksdagen sig dermed en förbindelse till folket, eu förbindelse, som

f°rfanZ9S~ f j å n grundad >,ä deD historiska utvecklingen af hela denna
fonden, fråga. Genom Riksdagens beslut 1884 om en skrifvelse till Konungen
med begäran om utredning af arbetareförhållandena, infördes hela
enna fråga i vårt sociala lit, och Riksdagen är således den, som en
g ng i tiden bör inlösa den vexel, som Riksdagen då utstälde.
sedermera har år från år Kong!. Maj:t framlagt förslag till frågans
,°®''n''n&- ^88a förslag hafva dock icke resulterat till något af större

betydelse, hvad ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen beträffar, förr
an vid förra Riksdagen, då Riksdagen, såsom jag förut nämnt, fastslog
principen. Nu hafva naturligtvis under den långa tid, som
orfiutit sedan 1884, de mindre bemedlade klasserna sett sina föroppningar
än väckta, än gäckade, åter förnyade, slutligen fastslagna,
men ännu icke realiserade. Hvad intryck, tron I, mine
enär, det skulle göra i landet, om Riksdagen nu i ett slag vägrade
afsättning till arbetareförsäkringsfonden. Riksdagen har under denna
langa tid år från år anvisat medel för arbetareförsäkringen, till
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande och nu senast till
invallditetsförsäkring. Skulle Riksdagen detta år besluta, att ingen
vidare afsättning skulle ske, må man icke förundra sig öfver, om de
obemedlad!! klasserna måste tolka detta såsom ett tillbakagående
trän Riksdagens sida, hvarigenom den ville bryta hvad den förut
utlefvad. Hvad intryck skall sådant göra ilandet? Genom Riksdagens
egen åtgärd 1884 och nu senast 1895 har, kan man säga,
denna fråga kommit att blifva mera akut, än den varit förr och än
den måhanda egentligen behöft blifva, om den icke i så hög grad
vunnit Riksdagens anslutning. Hvar och en vet, att frågan från
Kongl. Maj:ts sida lifligt beaktas, och det måste således ligga Kong!

mätte afsläs ^eitat’ att detta ansla& som begärts i år, icke

. . Sr!?.nd. af hvad nu anfört, hemställer jag om bifall till
utskottets förslag.

i rHerr Då dcu föregående talaren bär sagt det hufvud sakltga

åt hvad jag ämnade säga och har sagt det bättre och med
större auktoritet än jag kunde hafva gjort, kan jag inskränka mig
till att endast yttra mig mycket kort.

På den finansiella sidan af saken behöfver jag icke inlåta mig,
och detta redan derför, att en hvar vet och förstår, att den synpunkten
icke i denna fråga är den verkligen afgörande. Äfven de, som betona
den finansiella synpunkten i detta ärende, lägga säkerligen icke
någon större vigt, kanske egentligen alldeles ingen vigt derpå, om
man i stallet för att upplåna 1,500,000 kronor för jernvägsbyggandet
dertill anvande de här omtalade medlen. Nej, det är alldeles tydligt
att sympatier eller antipatier för det nu föredragna förslaget’hafva
sin grund i den enes eller andres ställning till arbetareförsäkringsliägan,
till den enes eller andres förhoppningar eller misstro rörande
denna sak. Då nu jag för min del alltid haft och ännu har ett

Tisdagen den 12 Maj.

N:o 20.

mycket varmt intresse för denna fråga, och då jag icke bär någon
anledning att i år hafva sämre förhoppning om en lycklig los- m(dd m
ning af densamma, än jag hade i fjor, är det naturligt, att jag icke arbttaredet
ringaste tvekar, utan i stället med mycken bestämdhet vill tor -försäkrings orda

hvad utskottet här föreslagit. nrnrto

Hvar och en af herrarne förstår mycket val, hvilken betydelse (ro )

för arbetareförsäkringssaken ett bifall eller ett utslag på denna punkt
bär. Föregående Riksdag strök under den uppfattningen, att man
borde med förhoppning gå fram för att söka lösa den s. k. arbetarfrågan
Om nu Riksdagen i år skulle atslå Kongl. Maj:ts proposition
så vore det ett försök att utplåna den understrykning, som i
fjor'' gjordes af Riksdagen, då deremot, om Riksdagen i år liksom i
fjor beviljar 1,400,000 kronor, detta innebär, att man vill stryka
ännu ett streck under den Riksdagens uppfattning, att man boi
hoppas att kunna komma till en arbetareförsäkring åt ett eller unna
slag. Detta är ju uppenbarligen betydelsen åt den här föreliggande
puukten. Och om detta är betydelsen för ögonblicket, så se herrarne
också lätt hvad den framtida betydelsen är, om man genom beslut
i dag visar, att man tänker fortgå på den här inslagna banan och,
när dertill medel förefinnas, öka arbetareförsäkringstonden. från
abstrakt finansiel synpunkt kan sägas, såsom den förste talaren säde,
att om eu dag saken så föreligger, att man behötver så och s
många millioner för arbetareförsäkring och staten då icke harnågia
skulder, så är staten lika stark eller starkare till att kunna åstadkomma
den erforderliga summan. Ja, så kan man resonnera tran
abstrakt finansiel synpunkt, men realt sedt är det mycket stor
skilnad — om vi nu tänka oss framåt ett 10- å 20-tal år — emellan
att hafva samlat en fond på 30 millioner eller hvad det nu kan vara
och att staten i stället bär så mycket mindre skulder. Detta ar åt
väsentlig betydelse för arbetareförsäkringssaken. För min del kan
jag icke ett ögonblick tveka om det rigtiga uti, att man för de
störa syftets realiserande bildar eu fond allt efter lägenhet. Och
jag kan icke göra mig blind för det faktum, att det har dock en
trång blifvit gifvet ett löfte, att af öfverskottet på tullmedlen något
skulle göras i den retning, som angifves med ordet arbetareforsakring;
framtiden må nu modifiera innebörden åt dessa ord. Ltt sådant
löfte har blifvit gifvet, och så vidt jag förstår bär Riksdagen icke
vid urtima riksdagen, men vid 1895 års riksdag kontrasignera!

detta löfte för sin del. . ....

På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att få yika

till utskottets förslag.

Herr Dickson: Vid behandlingen af eu sådan fråga som den

om arbetareförsäkringen synes mig, att Riksdagen bör förtära med
varsamhet, men också med konseqvens. Riksdagen, som 1884 begaidc
ett förslag i denna retning, kunde 1895 icke bifalla det da I,-omlagda
förslaget, men begärde ett nytt och anvisade 1,400,000 kronor tor
eu fond. För innevarande år är ett liknande belopp ifrågasatt för
fonden Om detta belopp icke anvisas, fruktar jag i likhet med (ten
föregående talaren, att det på sina häll skall kunna uppfattas såsom

N:o 29.

Om afsättande
af
medel till
arbetareförsäkringsfonden.

(Forts.)

Tisdagen den 12 Maj.

rent n/ an’(at, ka*miaren frångätt »in förut fattade mening, kanske
Re n . ,S8ty(!a! *!sora 0111 kammaren dermed icke haft något allvar.
no det lkan ästadkomnia8- , Det är ''-fös3 emot hvad som behöfva,
in niei: till användning, och förr eller senare måste något
fkllHo'' ; . .nU '' • sta.!!ft afvända detta belopp till understöd åt en-
j Jein'' aKar i stället för att låna den summa, som dertill skulle

iernv/rfn’ FT 1Cv® lämPligt- Ty låneunderstöd åt enskilda

Om dff» v", Val la“P1,gen kunna bestridas med upplånta medel.
lön it''., ,el°P,l) .nu ,cke ;,nvisas till fonden, blifver konseqvensen
stam J *n2ten JUmitnna bevillningen, som ännu icke till beloppet beh
de fa nedsattas; tv icke kan det vara meningen att pålägga

för iftnr0Ch Uppbära eu sådan skatt 80n> bevillning af allmänheten
ttJåna ut “iedlen till enskilda jernvägar. Det är visserligen
förhsilo ‘i T Penn,ngarna användas till att betala statsskulden, är
handelt godt, men för arbetareförsäkringen är det icke lika bra
a ™ en. f°nd, när den skall användas. Den ekonomiska
k.fnn« 8 ■* dei.Icke alltld vara sådan, att af löpande inkomster

knTl anvi,8as alla Pa en gång erforderliga medel till denna fond,

horn U nPplaUa m.ede .tdl arbetareförsäkringen kan icke vara meningen
tiuiu god statens kredit än må vara.

Jag beder att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Reuterswärd: i princip är jag i denna fråga af samma
mening som den törsfe talaren, och jag skulle i sä mätto hafva instämt
i reservanternas åsigt, om icke statsregleringen för i år både
visat, att den med lätthet kunnat uppgöras utan tilläggsbevillning.

«kn ie ha,va att anmärka är, att man nu liksom statsäd
nra fil1 1>4,)0-(W) kronor eller alldeles lika

med forlidet år liksom ville man fastslå, att detta belopp skall utgå
under alla förhållanden, äfven om man för detta ändamål måste anlita
tilläggsbevillning, eller om svårighet att reglera statens behof skulle

hlöfn S,gi i ,?''! J,a" fka11 fö1” denna riksdag ingenting hafva mot att
bitalla utskottets förslag, emedan, som sagdt, tillgångarne gifva dertill
anledning. Dock anser jag, att ett uttalande här kan vara på sin
plats, nemligen att man icke bör taga för gifvet, att under alla förhallanden
vi skola skatta för att bilda fonder, om hvilkas användnmg
vi ännu icke äro ense. Emellertid yrkar jag nu bifall till
statsutskottets förslag.

i Heri Treffenberg: Jag kan förstå dem, som motsätta sig anslaget
till arbetareförsäkringen, derför att de anse problemet olösligt,
bärare bär jag att förstå dem, som motsätta sig anslaget derför, att
man måste åtaga sig eu särskild beskattning derför, och vi minnas
att under förra riksdagen det var åtskilliga medlemmar i denna
kammare som motsatte sig det då ifrågasatta auslaget just på den
grund. Men svårast af allt har jag att förstå den ståndpunkt, från
hvilken reservanterna utgått, då de erkänna, att frågan om att en
arbetareforsaknng skall komma till stånd är en gång för alla afgjord
men motsätta sig anslaget derför, att man ännu ej har fullt klart
för sig, huru denna angelägenhet skall ordnas. Jag vill dä be herrar

N:o 29.

Tisdagen den 12 Maj.

reservanter särskild! erinra sig det, att det är icke något fantom vi Om afhär
fullfölja. Arbetareförsiikringen är, såsom vi alla veta, redan medeitiii
genomförd i ett stort land, Tyskland, och om jag ej misstaget mig arbetare—
jag vill åtminstone minnas, att jag sett det i tidningarna — är försäkringsman
äfven i ett annatstort land, nemligen Frankrike, ifrigt sysselsattmed fonden.
att söka få samma institution införd. Endast ett argument skulle (Forts.)
kunnat afskräcka mig från att rösta för detta anslag, om nemligen
reservauterna erinrat mig derom, att vi skulle hafva sluppit ifrån
riksbyggnaderna på Helgeandsholmen, i fall vi icke bildat en fond
för ändamålet. Men skilnaden är den, att der var det ett ondt, som
man kunnat förekomma, här är det ett godt, som man vill befrämja.

För ötVigt ber jag få erinra derom, att vi under riksdagens lopp beviljat
anslag, som jag tror uppgå till omkring It millioner för att stärka
det yttre försvaret. År det då för mycket begärdt, om man för att stärka
det inre försvaret — utan att »frukta för folkriksdagen», förstås! —
beviljar ett belopp, som icke uppgår ens till ‘/i eller V» at den
summa, vi förut beviljat för det ändamål, som jag nyss nämnde?

Jag har redan talat så mycket inemot slutet af riksdagen och
har ännu så mycket att justera och skulle få ytterligare, om jag nu
hölle på längre. Derför skall jag nu sluta, men dessförinnan vill
jag uttala mitt innerliga tack till regeringen för att den framlagt
detta förslag om ytterligare anslag till arbetareförsäkringen, och jag
hoppas, att regeringen icke skall af någonting låta afskräcka sig
från att äfven nästa riksdag framkomma med enahanda förslag, under
förutsättning, att, likasom nu, statsverkets tillgångar sådant medgifva.

Jag yrkar bifall till statsutskottets hemställan.

Herr Stråle: Herr statsrådet och chefen för civildepartementet

har redan anfört, att frågan om invaliditetsförsäkringen är en öppen
fråga, och jag hyser den öfvertygelsen, att denna fråga en gäng
kommer att lösas — jag hoppas, att det sker på ett ändamålsenligt
sätt. Skulle landets finanser befinna sig i den ställning, att man ej
kunde afsätta detta belopp till en blifvande invaliditetsförsäkring utan
att en extra bevillning behöfver åtagas, då kunde med skäl invändas,
att frågan för denna gång finge uppskjutas. Men då landets finanser
befinna sig i den lyckliga ställning, att, såsom kammaren redan besluta
genom bifall till punkten l:o), öfver 8,OCX),OOO kronor af öfverskottet
på statsinkomsterna kunnat anvisas till statsregleringen för
år 1897, torde enligt min åsigt nu saknas skal för att icke bifalla
statsutskottets förslag, till hvilket jag för min del yrkar bifall.

Herr Forssell: Den ärade talaren på kopparbergslänsbänken har
med sina ord väckt den föreställningen, att våra auslagsbevillningar
till stärkande af landets försvar vid denna riksdag skulle behöfva på
något sätt kompenseras genom anslags beviljande till arbetareförsäkringen.
Den, som lemnat sin röst till de frikostiga anslagen för
försvarets förstärkande i den säkra öfvertygelsen, att vi dermed stärkte
och befäste frihet, säkerhet och välgång för arbetareklassen lika mycket
som för någon annan klass i vårt samhälle, kanske mer än för
någon annan, han känner sig dock icke behöfva likasom begära om

N:o 29.

Om afsättande
a)
medel till
arbetareförsäkrings

fonden.
(Forts.)

Tisdagen den 12 Maj.

f ursäkt. för denna omröstning: genom att gifva bifall till ett anslag,
som val bär namnet åt arbetarevänlighet, men icke för gagnet. Jag
kan åtminstone icke med min röst bidraga till att fortsätta grundläggandet
af en tond, om hvilken icke jag och säkerligen icke heller
någon annan inom kammaren vet, huru och under hvilka vilkor den
skall anvandas, men hvars sjelfva namn verkar suggestivt, verkar så
att den vacker obegränsade och fantastiska förhoppningar, att den
grundlägger obegränsade och oberäkneliga förbindelser, hvilka förhoppningar
och förbindelser säkerligen aldrig skola kunna uppfvllas.

,‘Uru denna tond redan verkat, se vi deraf, att sedan det törsta
steget en gång tagits, har man — utan något förslag om dess användning
utan något förslag om ny lagstiftning, utan att för Riksdagen
redogöra för på hvilken väg den skall vandra - nu å nyo anmodat
oss att taga det andra steget; och sedan detta andra steg en gäng
tagits, dä lar det vara alldeles klart, att ännu starkare skola fordringarnablifva,
att det tredje steget må tagas och sedan allt vidare
namat! Derefter skall det naturligtvis inträffa, sedan det väl blifvit
vår ordinarie förpligtelse att afsätta minst 1,400,000 kronor årligen
till arbetareförsäkringsfonden - det skall, säger jag, komma eu dag,
da vi såsom lagstiftare skola befinna oss mera bundna än frigjorda
genom tillvaron af denna fond, då Riksdagen skall känna sig nödgad
att fatta sitt beslut under intrycket deraf, att en sådan fond dock
maste på något satt, lika godt hvilken varda använd Huru det har
gatt till i denna fråga, huru många Riksdagens ledamöter låtit förleda
sig till en skrifvelse, som de ansett oskyldig, men som sedan förklarats
vara bindande för Riksdagen, huru man sedan låtit förleda sig till
konipronnssbe.slut vid besvarandet af kong! propositioner, hvilka sedan
tork arats vara bindande; huru de tvekande slutligen låtit förleda sig till
eu fondafsattniug, som sedan förklarats bindande för Riksdagen —
det har nu från statsrådsbänken tydligen för kammaren framställs,
i a mig har denna framställning dock gjort det intryck, att det nu med
snaraste kan vara Hd att göra slut på ett sådant tillstånd. Huru
man än mä försöka att med smekande, lockande, hotande ord förmå
oss att ytterligare draga till dessa band, för Riksdagen tyckes det
nng vara långt bättre att slita sönder dem med ens för att sålunda
för oss sjelfva eller våra efterkommande värna vår frihet såsom lagstiftare
i denna fråga. Det är derför jag yrkar afslag på denna
punkt och bifall till reservanternas förslag.

Deremot är jag oense med reservanterna i det beslut, som skall
fattas i stallet. Jag kan för min del icke gilla, att man använder

öiveiskottsmedlen för att låna ut till enskilda jernvägar. Men användningen
torde vara ganska lätt och enkel. Det behöfs blott att

man laggei öfveiskottsniedleu till statsverkets grundfond. Den be höfver

ökas. Det är ingen olägenhet, endast eu fördel att hafva den
okad lider kunna komma, och det ganska snart, då hela vår statsförvaltning^
kan vara i det högsta behof af eu god och stark grundfond,
eu sådan, som befriar oss från nödvändigheten af att göra tillfälliga
lån. Genom afsättning till statsverkets grundfond stärkes vår
finansiella stallning lika mycket som genom en afsättning till arbetare -

N:o 29.

Tisdagen den 12 Maj.

försäkringsfonden; och derigenom undvikes också att på finausiel af

väg föregripa lagstiftningsbeslut för en framtid. _ medei tm

arbetare Herr

Berg, Gustaf Axel: Mig synes, som om de »förledande försäkrings lockelserna»

i denna fråga ej komma frän regeringen genom det följd- graden,
rigtiga förslag, som densamma bär framlagt, utan att de komma just (rom.)
från den ärade talaren på gefleborgsbänken, som vill förmå kammaren
att afvika från den rigtiga väg, hvarpå Riksdagen inslagit. Den
ärade talaren har sagt, att vi ej skola bevilja anslag till en fond,
hvars användning vi ännu icke känna. Men detta resoiinement hallei,
enligt min åsigt, icke streck, ty jag vågar påstå, att vi känna det
ändamål, för bvilket dessa medel skola användas. Det kanna vi
genom det uttalande, som förekommer i 1895 års liiksdags skrifvelse,
iemfördt med den till samma Riksdag aflåtna kongl. proposition, der
vi lära oss veta, att medlen afse beredande af pensioner vid varaktig
oförmåga till arbete. Sedermera må användningen ske på ett eller
annat sätt. Det blir framtidens sak att utreda den frågan i dess
detaljer. Men sjelfva hufvudfrågan är för oss klar, att till det ändamålet
skola medlen användas, och på hvad sätt ordnandet än sker,
behöfves det penningar, mycket penningar, som bäst samlas småningom.

— Utan att sätta den ena frågan i något som helst sammanhang med
deu andra — detta vill jag specielt uttala — ber jag att få påpeka,
hurusom man i denna kammare vid upprepade till t äl len, da det vant
fråga om förslag, som efter kammarens åsigt endast skulle bereda
arbetarne chimeriska fördelar, alltid sagt, att »det kunna vi icke vala
med om, ty vi tro icke, att arbetarne deraf skulle hafva någon verklig
fördel; men när det gäller att bereda dem ökade arbetstillfällen eller
större upplysning eller att befrämja förbättrade lefnadsvilkor, då skola
vi ej svika». Detta är enligt min åsigt ett sådant tillfälle, dä dessa
uttalanden böra infrias.

Nu vill jag härmed icke hafva sagt, att jag för min del genom
att rösta för detta förslag vill förpligta mig till att vid de omröstningar,
uti hvilka jag möjligen framdeles kommer att i likartade
frågor ’ deltaga. hvarje år rösta för samma belopp som detta. Visst
icke! Men nu äro statskassans tillgångar sa beskaffade, att nu kan
man enligt min åsigt utan den ringaste tvekan lemna det afsedda
beloppet, och genom att lemna det fortgår man endast på deu väg,
som man förut heträdt, och infriar såmedelst löftet att söka lösa den
vigtiga frågan. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Sandberg: Dä Riksdagens majoritet i år anvisat långt

större anslag till militära ändamål, än någonsin förut under fredstid
beviljats, synes det mig förunderligt, att någon kan missunna arbetarne
att fa detta lilla anslag, eu liten del af det öfverskott, som finnes på
riksstaten. Särskild! förvånar det mig, att reservanterna, som vant
sä kraftiga befrämjare, så långt jag minnes tillbaka, af alla stora
anslag och som aldrig förut skyggat undan för skuldsättning, nu så
hastigt blifvit besjälade af eu förunderlig sparsamhetsifver. De vilja
undandraga ai betareförsäkriugsfonden dessa 1,400,000 kronor för att
afbetala detta belopp på riksskulden. Ja, det vore lyckligt, om denna

N:o 29.

Om afsättande
a)
medel till
arbetareförsäkrings

fonden.
(Forts.)

Tisdagen den 12 Maj.

. sparsamhetslust komme att hos dem fortvara äfven för framtiden.
För min de! anser jag det hårdt, obilligt och orättvist att vägra detta
anslag, som regeringen föreslagit, och derest ruin mening kunde
- blifva gällande, så skulle jag önska, att summan vore dera millioner
större. Att icke ännu någon plan blifvit antagen för en sådan invaliditetsforsäkring,
hindrar ej, att det är godt, att millioner samlas i en
fond, som finnes att tillgå, då man en gång kan blifva ense om, huru
en dylik försäkring skall ordnas.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Fränckcl: Jag har blifvit uppkallad af den ärade talaren
på gedeborgsbänken, som här stälde sig på den ståndpunkten, att
Riksdagen låtit »förleda» sig till ett beslut, för hvilket den nu icke
vill stå. Jag ber att få i minnet återkalla, att denne ärade representant
redan vid frågan om inrättande af en arbetareforsäkriug talade
emot densamma. Att han då, i full konseqvens dermed, redan vid
afsättande åt första beloppet försökte att hos denna kammare göra
sitt iudytande gällande för att hindra en sådan afsättning, var ej
oväntadt, och ännu mera gifvet är ju, att han fortfarande försöker
göra detta inbytande gällande, då fråga nu är att för andra gången,
så att säga, stadfästa det beslut, hvilket jag föreställer mig majoriteten
i denna kammare ej låtit förleda'' sig till, utan fattat i fullaste
öfvertygelse om sakens vigt och betydelse. Den ärade talaren har
vidare påvisat en väg, hvarigenom det skulle vara möjligt att på ett
annat sätt, om jag sä får säga, placera det öfverskott, man nu vunnit
i statsregleringen, då han icke vill använda det för nu ifrågavarande
ändamål, utan i dess ställe låta det gå till förstärkande af statens
kassaföriagsfond. I det atseendet föreligger emellertid här en siffra,
som bör vara för kammaren ganska glädjande, nemligen den, som
återdnne8 i betänkandet och som utvisar, att denna fond redan nu
uppgår till 14,122,000 kronor och för nästa år således skulle belöpa
sig till nära 15,000,000. Man kan ju tvista om, huruvida den siffran
är stor eller liten, ett faktum är dock, att det är denna summa, man
på grund af ett yttrande från statsrådsbänken förut ansett vara för
kassaförlagsfonden tillräcklig. Man kan derför icke antaga, att den
ärade representantens mening var att här fylla ett gifvet behof, utan
att hans mening blott varit att på något annat sätt använda medel,
dem han för sin del icke önskade lemna till det ändamål, som.jag
hoppas denna kammare skall erkänna vara ett särdeles godt ändamål.

Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets hemställan.

Grefve Hamilton: Äfven jag har blifvit uppkallad af yttrandet
från gedeborgsbänken, och jag erkänner mig vara bland dem, hvilka
förlidet år röstade för eu skrifvelse till Kongl. Maj:t i föreliggande
fråga, men jag var sannerligen icke förledd dertill vare sig af något
uttalande från regeringsbänken eller från annat håll, och är jag fullt
beredd att i dag afgifva samma votum, enär jag hyser den lidigaste
förhoppning, att arbetareförsäkringsfrägans lösning inom kort skall
blifva verklighet och att dymedelst en del af de indirekta skatter,

Tisdagen den 12 Maj.

hvilka nu utgå ur de fattiges fickor, måtte återbördas dem genom
att nöden lindras i de ålderstignas hem.

Jag kommer således att afgifva min röst för utskottets förslag,
och har jag velat få detta uttalande antecknadt till protokollet, för
den händelse att kammaren komme att fatta sitt beslut i öfverensstämmelse
med reservanternas förslag.

N:o 29.

Om afsättande
af
medel till
arbetareförsäkringsfonden.

(Forts.)

Herr Wijk: Då Riksdagen förlidet år beslöt en skrifvelse med
begäran, att Kongl. Maj:t skulle taga under förnyad pröfning frågan
om pensionering vid varaktig oförmåga till arbete samt på grund
deraf för Riksdagen framlägga nytt förslag i ämnet samt Riksdagen
till en fond samtidigt afsatte en summa åt 1,400,000 kronor, borde
man väl kunnat förutsätta, att Riksdagen fastslagit, att den ville
göra något till arbetarnes bästa, och för att kunna åstadkomma
detta något, fordras penningar. Då nu statskassan är i den lyckliga
belägenhet, att man kan afsätta dessa 1,400,000 kronor, änskönt den
af Kongl. Maj:t föreslagna tilläggsbevillningen icke behöfver tagas
i anspråk, synes mig alla skäl tala för bifall till Kongl. Maj.ts
förslag. På samma gång jag uttalar detta, ber jag att få instämma
uti hvad några föregående talare yttrat, att, derigenom att vi nu
rösta för detta belopp, vi dermed icke velat binda oss för ett
annat år.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Blomberg: Då jag tillhörde dem, hvilka förlidet år röstade
för en skifvelse till Kongl. Maj:t i den fråga, som här dela gånge,
berörts, samt för den då beslutade fondafsättningen för arbetareforsäkringen,
gjorde jag det derför, att jag hade fullt klart för mig, att
den föreliggande frågan är af den stora vigt och betydelse, att den
ovilkorligen under närmaste tid kräfver sin lösning och att denna
lösning ovilkorligen förutsätter högst betydande ekonomiska uppoffringar
från statens sida. Då är det också gifvet, att jag maste
vara beredd att rösta för fortgående afsättning för dylikt ändamål,
äfven om sättet, hvarpå man vill försöka åstadkomma lösningen åt
det stora problemet, icke ännu är funnet eller faststäldt. Derför äling
också i dag fullt beredd att skänka min röst för statsutskottets
förslag och jag vill härvid särskildt betona, att det icke är någon
som helst motsägelse i ett sådant yttrande, hviket här i dag fälts
och som innebar en hänvisning på, hvilka störa anslag, vi förut
hafva beviljat för försvarsändamål, såsom ett särskildt motiv för
anvisande af det begärda anslaget för arbetareförsäkring. Detta
visserligen icke så till förståendes som skulle försvarsanslagen vara
gifna till förmån för andra än dem, hvilkas bästa afses med ai betai eförsäkringsmedlen,
utan derför, att, om man kan gifva stora anslag töi
några för hela folket högst angelägna ändamål, måste detta också innebära
en särskild maning att tänka på, att andra uppgifter och andra
ändamål finnas, hvilka också kräfva anslag; och den uppgift, som
här är i fråga, är sannerligen också af så allvarlig beskaffenhet, att
man måste hafva äfven denna ständigt för ögonen likaväl som den
stora uppgiften att tänka på fosterlandets försvar.

Första Kammarens Prof. lHUti. N:o 29. %

N:o 29.

Om afsättande
a)
medel till
arbetareförsäkrings

fonden.
(Forts.)

18 Tisdagen den 12 Maj.

Jag ber att med dessa ord få yrka bifall till statsutskottets
hemställan.

Herr af Burén: Då jag icke i denna fråga vill afgifva min röst
under en tyst voteringssedel, anhåller jag att få biträda det förslag,
som reservanterna hafva framstält.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr vice talmannen,
att i afseende å den nu föredragna punkten yrkats, dels att hvad
utskottet hemstält skulle bifallas, dels ock att kammaren, med afslag
å utskottets hemställan, skulle antaga det förslag, som innefattades
i herr Lundebergs med fleres vid punkten afgifna reservation.

Sedermera gjorde herr vice talmannen propositioner jemlikt
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till
utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkten 2 af
sitt memorial n:o 79, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och antages det förslag,
som innefattas i herr Lundebergs med fleres vid punkten afgifna
reservation.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—59;
Nej—40;

Punkterna 3—11.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Vid föredragning af statsutskottets nästlidne dag bordlagda
memorial n:o 80 med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut angående väckta motioner om pension
åt aflidne registratorn i justitieombudsmansexpeditionen Oriel Otto
Afzelii enka, godkändes den föreslagna voteringspropositionen.

Tisdagen den 12 Maj. 1?

Härefter tillkännagaf herr vice talmannen, att, enligt öfverenskommelse
med herr talmannen i Andra Kammaren, omröstning
iemlikt 65 § riksdagsordningen öfver den nu godkända voteringspropositionen
komme att anställas vid kamrarnes sammanträden
under morgondagen.

Föredrogs och företogs punktvis till åtgörande lagutskottets under
gårdagen bordlagda memorial n:o 81, i anledning af dels återremiss,
dels skiljaktiga beslut i vissa delar af lagutskottets utlåtande n:o 12,
i anledning af dels Kong). Maj:ts proposition med förslag till lag
om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring, lag angående
ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket unket
den 9 november 1866, lag om ändrad lydelse åt 6 § i förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 och lag
om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning i tast
egendom den 16 juni 1875, dels ock väckt motion angående ändring
i förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6
augusti 1881.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2.

Utskottets hemställan i senare delen af punkten bifölls, och
punkten i öfrigt lades till handlingarna.

Punkterna 3—5.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Punkten 6.

Lades till handlingarna.

Punkterna 7—8.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 76, till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1895
församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning åt
statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1894.

N:o 29.

Tisdagen den 12 Maj.

Justerades åtta protokollsutdrag för denna dag.

Herr vice talmannen hemstälde, att de anslag, som utfärdats till
sammantradets fortsättande på aftonen, måtte få nedtagas.

Härtill lemnade kammaren sitt bifall.

Kammaren åtskildes kl. 3,5o e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm, Associations Boktryckeriet, 1896.