1896. Andra Kammaren. N:o il

ProtokollRiksdagens protokoll 1896:11

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1896. Andra Kammaren. N:o il.

Onsdagen den 26 februari.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

Dervid föredrogs till en början lagutskottets utlåtande n:o 18, Ang. utarbei
anledning af väckt motion angående utarbetande af en arrendelag. tände af en

I berörda, inom Andra Kammaren afgifna motion,, n:o 70, arrendela9-både herrar Anders Olsson i Ornakärr, Jöns Andersson i Öhrstorp,

P. Truedsson, A. G. Jönsson i Mårarp, Hugo Hammarskjöld och
A. G. Gyllensvärd hemstält, att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t ville efter verkstad utredning taga i öfvervägande,
under hvilka vilkor arrendator, som med jordegare träffat
skriftligt arrendeaftal, tillförsäkras rätt till ersättning för verkstälda
förbättringar, och på hvad sätt rättsförhållandena mellan arrendator
och jordegare jemväl i öfrig! må på ett betryggande sätt
ordnas, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,
hvartill en dylik utredning finnes böra föranleda.

Utskottet hemstälde, att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Häremot hade reservation anmälts af herrar von Krusenstjerna,

Folke Andersson, Bruzelius, Petersson i Brystorp och Eedelius,

hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka motionen.

Ordet begärdes af

Herr Redelius, som yttrade: Herr talman, mine herrar!

Enligt underrättelse från Första Kammaren lärer densamma hafva
under förmiddagens plenum med 57 röster mot 50 godkänt utskottets
föreliggande betänkande. I följd deraf har frågan om eu
skrifvelse angående utarbetande af en arrendelag förfallit för denna
riksdag. Under sådana förhållanden anser jag för min ringa del
icke behöfiigt eller lämpligt att upptaga kammarens tid med något
längre anförande, utan jag skall inskränka mig till att i korthet
yrka afslag å utskottets betänkande och bifall till motionen,

Andra Kammarens Prof. 1896. N:o 11. 1

N:o 11. 2

Onsdagen den 26 Februari, e. in.

Ang. utarbe- och hemställer alltså, att kammaren måtte i år fatta samma betande
a/ en s}ut som j fjol och ett par föregående år, d. v. s. uttala sig till
arren eag■ förmån för en dylik skrifvelse för att på sådant sätt bringa frå -

(Forts.)

gan några steg framåt. Man kan icke underlåta att finua, att
frågan vunnit terräng, då en så pass stor minoritet finnes i Första
Kammaren för åstadkommande af en arrendelag.

Men för att likväl anföra något skäl för mitt yrkande, ber
jag att i en enda punkt få motsäga utskottet i dess motivering.
Såsom herrarne behagade finna, stöder utskottet sitt afstyrkande
hufvudsakligen på hvad som säges på sid. 7 nedtill, nemligen
att utskottet icke ville vara med om »ett lagstadgande, hvarigenom,
oberoende af vexlande förhållanden, arrendator tillerkändes

ovilkorlig rätt till sådan ersättning —---» Jag ber att gent emot

detta påstående få säga, att motionären icke begärt något dylikt.
Det är ju uppenbarligen något helt annat att med vilkor föreslå
någonting än att begära att få det utan vilkor. Då motionären
endast begärt,- att det skulle tillerkännas arrendator ersättning
under vissa vilkor, så är det ju tydligt, att om vi både eu sådan
lag som den begärda, och eu arrendator begärde ersättning, så
blefve den första frågan: föreligger i detta fall någon omständighet,
som kan gifva skäl för ett sådant beslut att tillerkänna arrendatorn
någon ersättning, och om han skall hafva någon ersättning,
på hvilka vilkor skall han erhålla den? Det är ju ingen fara
att gå in på en lag, som bestämmer ersättningen efter rättvisa
och billighet i förhållandet mellan arrendator och egare.

Jag vill för ögonblicket icke upptaga tiden med mera, utan
anhåller helt kort om afslag å utskottets hemställan och bifall
till motionen.

Vidare anfördes icke. Med afslag å utskottets hemställan, biföll
kammaren den i ämnet väckta motionen.

§ 2.

Rör. ändrade
bestämmelser i

Till behandling förelåg vidare lagutskottets utlåtande n:o 19,
fråga om styr-1. au^n*n£ väckt motion angående ändrade bestämmelser
kände af hin- rörande styrkande af hinderslöshet för ingående af äktenskap.
dersloshet för I motion n:o 33 inom Andra Kammaren hade herr S. M. Olsson
■ingående af i Sörnäs föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att
a ens ap. Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som kunde erfordras för
vinnande af förenkling i de uti förevarande afseende nu gällande
bestämmelser; men hemstälde utskottet, att motionen icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Efter föredragning af ärendet anförde:

Herr Högstedt från Helsingborg: Enligt mitt förmenande har
motionären för Riksdagen framlagt eu behjertansvärd sak, då han

Onsdagen den 2G Februari, e. m.

3 N:o 11.

framburit detta förslag om ändrade bestämmelser för styrkande af hin- Bär. ändrade
derslöshet för äktenskaps ingående af dem, livilka eu längre eller bestämmdseri
kortare tid vistats på utrikes ort. Det är väl sant, att lagstiftningen^nde^a/hiribör
så mycket som möjligt söka förekomma äktenskaps ingående af derslöshet för
sådana personer, hviika å andra orter äro bundna af förhållanden, ingående af
som utgöra hinder derför. Men å andra sidan bör lagstiftningen äktenskap.
taga hänsyn till förändrade tidsförhållanden och icke ställa så (Förta.)
stora fordringar på dem, som vistats å utrikes ort och återkomma
samt begära lysning till äktenskap, att det tillämnade äktenskapet
derigenom rent af tillintetgöres. I kuststäderna särskild!, hviika
hafva eu liflig förbindelse med utlandet, får man icke sällan bevittna,
hviika ledsamheter gällande lagbestämmelser i detta fall
kunna vålla, dylika ledsamheter, som af motionären framhållas.

På eu person, som med flyttningsbctvget på fickan vistats t. ex.

3 veckor eller en månad i Danmark, ställer lagen lika stora fordringar
som på den, hvilken uppehållit sig 10 år i Amerika. Han
skall antingen vänta med sitt äktenskaps ingående ett helt år
efter det hans förehafvande blindt kuugjordt i Post- och Iurikestidningar
eller ock skall han skaffa sig borgen.

Synes icke detta något egendomligt? Och i de flesta fall
sker i sjelfva verket det, som motionären föreslår och som vi se
å sid. 10 af utskottets utlåtande, att det nemligen i ifrågavarande
fall skulle anses tillräckligt, att sökanden vid uttagande af lysning
afgåfve en muntlig eller skriftlig försäkran, att han är fri från
hvarje sådan förbindelse, som kan lägga hinder i vägen för det
tilltänkta äktenskapet. Det tillgår nu vanligen så, att den, som
vistats å utrikes ort och vill i Sverige ingå äktenskap, vidtalar
ett par personer att lemna den lagstadgade borgen, och dessa
personer lemna denna borgen på den sökandes blotta ord och
försäkran, att han är till äktenskap ledig, ofta äfven om de icke
hafva den ringaste kunskap om hans görande och låtande på utrikes
botten. Vore det då icke bättre och ärligare, att, såsom
i motionen föreslås, sökanden sjelf skriftligen eller muntligen
inför pastor afgåfve denna försäkran? Straffbestämmelserna för
tvegifte eller andra olagligheter vid äktenskaps ingående stode ju
i afla fall qvar. Och då motionären endast begärt eu skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan om eu förenkling af ifrågavarande
lagbestämmelser, tror jag, att jag skulle varit mest tillfredsstäld
med, att utskottet tillstyrkt bifall till motionen. Men då ingen
reservant aumält sig, så skall jag, herr talman, icke i detta ärende
göra något yrkande.

Herr Olsson i Sörnäs: Herr talman! Naturligtvis kan det

icke falla mig in att göra något yrkande, sedan Första Kammaren
afslagit motionen, utan frågan får väl för denna gång falla. Jag
vill endast uttala såsom ett önskemål, för den händelse motionen
skulle återkomma,att man inom lagutskottet ville vara något mera

N:o 11. 4 Onsdagen den 26 Februari, e. m.

Hör. ändrade tillmötesgående. Utskottet har ju erkänt motionens syfte såsom
bt^ammelseri godt oc£ medgifvit, att motionären haft skäl för sin framställning.
kandera/hhi-Men utskottet har framdragit åtskilliga skål, hvarför det ej kunde
derslöshet för tillstyrka bifall till densamma. Det torde dock finnas åtskilligt
ingående af i de nu gällande lagbestämmelserna, som behöfver ändras, säräktenskap.
gkjjdt i de nu gällande föreskrifterna om borgen. Hvad skulle
(Forts.) det t. ex. vara för straffpåföljd, om en person, som gått i borgen,
vore en dålig menniska eller som intygat hvad som icke vore
rigtigt? Det är något, som jag åtminstone icke kan svara på.
Under sådana förhållanden kan jag icke finna annat, än att de
nu gällande lagbestämmelserna uti berörda fråga äro högst olämpliga.
Och hade varit mig synnerligen kårt, om utskottet hade bifallit
min motion.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad och efter af
herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, biföll kammaren
utskottets hemställan.

§ 3.

Ang.höjning Slutligen föredrogs statsutskottets utlåtande mo 7 a, i antill
kommers- Kongl. Maj:ts under riksstatens sjette hufvudtitel gjorda

kollegium, framställning angående höjning af anslaget till kommerskollegium.

I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t
i punkt l:o under sjette hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte
medgifva, att i den lör kommerskollegium faststälda staten uppfördes
aflöningar för ytterligare en byråchef och två aktuarier samt en
vaktmästare med samma aflöningsförmåner, som gälde för de i
den faststälda staten med enahanda benämningar redan upptagne
tjensteman och betjente; samt att dessutom i staten ej mindre
uppfördes för »agenter, korrespondenter, sakkunnige och andra
dylika biträden» ett belopp å 12,000 kronor än äfven anslaget
»till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkarfekontoret,
vikariatsersättningar, renskrifning m. m.» förhöjdes
med 8,000 kronor, eller till 25.500 kr.

Utskottet hemstälde,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
måtte å extra stat för år 1897 anvisa 16,200 kronor,
deraf 6,200 kronor till utarbetande af näringsstatistik inom kommerskollegium
och 10,000 kronor för anställande af arbetsstatistiska
undersökningar.

Häremot hade reservationer anmälts af herr Ivar Månsson
och herr Nils Petersson i Runtorp.

Onsdagen den 26 Februari, e. m.

5 N:o 11.

Ordet begärdes af

Herr Petersson i Ruutorp, som yttrade: Herr grefve och
talman! Mine herrar! Då jag låtit anteckna mig såsom reservant
i denna fråga, torde det vara en skyldighet för mig att
tillkännagifva, hvad jag egentligen menat med min reservation;
då jag endast låtit anteckna mitt namn såsom reservant, så är
det icke för mycket begärdt. Men jag vill så godt först som
sist bekänna, att det är mycket svårt att lemna någon redogörelse
alls derför. Ty den, som läser den kongl. proposition,
som behandlar denna fråga — den är mycket vidlyftig och upptager
icke mindre än 49 sidor — torde kanske råka ut för
detsamma som jag, eller att när jag läst igenom propositionen,
så visste jag icke hvad jag ville. Och när det sedan några
dagar resonerats i afdelningen om denna sak, blef det ändå
värre —- och icke blef det bättre, när man sedan i statsutskottet
en hel förmiddag fick höra talas om denna sak. Med ett ord
sagdt: jag är hvarken belåten med den kongl. propositionen eller
statsutskottets förslag i denna fråga.

Jag kan icke vara med om den kongl. propositionen af det
skäl, att man, såsom det synes af betänkandet, vill höja anslaget
till kommerskollegium. Kommerskollegium har, som man vet,
så nyligen blifvit omorganiseradt och fått nya tjensteman, som
just skulle taga i verk med utarbetande af den statistik, som
nu är i fråga, För resten har det visat sig, att det behöfves
ingen förhöjning för det verket. Ty der kunna de arbeta härmed
lika bra ändå: de behöfva bara gå till Kongl. Maj:t och
säga, att de behöfva så och så mycket förstärkta arbetskrafter,
och så fä de det. De kunna ju fortfara att gå på på det sättet,
och dä är det icke nödvändigt, att vi höja anslaget. Om vi
bifalla Kongl. Maj ds proposition, så hafva vi tillsatt nya tjensteman
med ty åtföljande löner, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg,
pensioner o. s. v.; men, då man så nyligen börjat arbeta på
denna statistik, så borde man först fortfara litet dermed, på det
att man må få klart för sig, Indika tjensteman i kommerskollegium
behöfva blifva ständiga. Detta är ett skäl, hvarför jag icke
kan vara med på den kongl. propositionen.

Detta är hvad som angår uäringsstatistiken, men det förutsättes
också, att vi skola hafva eu arbetsstatistik. Då det emellertid
blef tal om den saken, så tycktes det mig, som om de,
k vilka ifrigt talade för eu sådan arbetsstatistik, hvarken visste,
hvad man skulle göra eller huru det skulle göras. Hvad man
skulle göra, kunde man väl dock komma till rätta med, då man
fick läsa igenom den kongl. propositionen ett slag till, men det
var så många och svåra punkter, som det ålåg arbetsstatistiken
att utreda, att man icke kunde komma någon väg med
den, i synnerhet då det blef fråga om huru arbetet skulle göras.

Ang. höjning
af anslaget
till kommerskollegium.

(Forts.)

N:o 11. 6

Onsdagen den 26 Februari, e. in.

Ang.höjning Hvad utskottet föreslagit är icke afdelningens förslag, utau,
till kommers-0m -Kg så får sä£a> ett sammanjemkningsförslag, ock dock blef
kollegium. man icke fort öfverens om det, tv då det blef fråga om huru
(Forts.) 111811 skulle göra med denna arbetsstatistik, så mötte så många
och stora svårigheter, att man fruktade, att icke någonting kunde
göras.

Jag tycker verkligen, att vi redan äro så välsignade med
statistik, att vi kunna vara nöjda med det för närvarande och
låta kommerskollegium arbeta med hvad det har. Resultatet
af mitt resonnement blir derför ett yrkande på afslag på hela
tutten, både Kongl. Maj:ts proposition och utskottets förslag.

Häruti instämde herr Petersson i Boestad.

Vidare anförde:

Herr von Friesen: Ja, det kan nog vara rätt, som den
föregående ärade talaren, sjelf ledamot af statsutskottet, har sagt,
nemligen dels att det icke är godt att i denna fråga komma till
klarhet om hvad som bör göras och huru det bör göras, och
dels att det ko3tat mycket arbete, innan man i statsutskottet
kommit till det resultat, som nu föreligger för kammaren.

Hvad den första anmärkningen beträffar, så är det just för
att ändtligen kunna vinna en sådan klarhet, som det af utskottet
framställa förslaget blifvit affattadt så, som det har blifvit affattad
t. Man väntar sig icke, att på den vanliga vägen, om jag
så får säga, det skall blifva möjligt att här, då det gäller en för
vårt land ny statistik, erhålla en tillfredsställande utredning,
utan man har trott, att härför måste vidtagas precis samma åtgärder,
som skulle vidtagas af hvarje enskild person, hvilken i
en oklar fråga, som för honom vore af största vigt, ville erhålla
klarhet. Man har nemligen trott, att om försök verkstäldes,
innan något bestämdt fastsloges, så skulle man erhålla eu fast
botten att stå på och nödig ledning vid frågans fortsatta behandling.
Det är således för att möjliggöra försök med arbetsstatistiken,
som detta förslag från utskottet framkommit. Detta hvad
beträffar arbetsstatistiken.

Hvad åter näriugsstatistiken angår, så innebär förslaget i
denna del, såsom den föregående talaren nämnde, en eftergift,
som blifvit gjord, på det att man skulle komma till enhet. Det
är nog å ena sidan sant, att erforderliga belopp kunna af Kong!.
Maj:t anslås af tillgängliga medel, men å andra sidan har det
yrkats, att här ovilkorligen skulle tillsättas ordinarie platser eller
åtminstone eu ordinarie plats i kommerskollegium, för att näringsstatistikens
förbättring och utveckling skulle komma till stånd.
Nu har man här gått en medelväg. Man har icke velat tillsätta
någon ordinarie plats, men man har ansett, att de medel, som
behöfvas, böra af Riksdagen beviljas, ehuru på extra stat.

Onsdagen den 26 Februari, e. m.

N:o 11.

På detta sätt tiar urat kommit Ull det tall ggande,rwnltåtel,
och jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan. ^ kommerskollegium.

Herr Ivar Månsson: Herr talman 1 Jag har icke heller i (Forts.)

likhet med den förste talaren kunnat vara med om detta utskottets

förslag •

Hvad beträffar det ifrågasatta anslaget till kommerskollegium

i och för näringsstatistiken, så är jag af samma mening som lian,
eller att, om sådant anses nödigt, Kongl. Maj:t icke lärer sakna
medel till sitt förfogande för att verkställa och sätta i scen hvad
som behöfs på detta område, och då kommerskollegium så nyligen
som 1891 är regleradt, så synes mig icke vara skal att nu
fastställa ytterligare stat för nya tjensteman, penna fråga ar dock
i alla fall för mig, om jag så får saga, icke så farlig då jag
nemligen här ser hvad frågan gäller och ser en gräns för densamma.
Det gäller 6,200 kronor, det se vi, det veta vi, och det
är sålunda icke så farligt som den andra frågan om arbetsstati stiken.

• • •

Det är visserligen sant, att den kongl. propositionen bär

tillkommit på grund af en Riksdagens skrifvelse. Kongl Mapt
har sålunda från Riksdagen fått uppmaning att vidtaga åtgärder
i frågan och framkomma med eu proposition, och då må man
icke förundra sig öfver att Kongl. Maj* tiar gjort så. Men de
synes mig, som om Riksdagen, då den aflat sm skrifvelse, vant i
någon mån oviss om denna sak, och som om man egentligen velat
hafva eu utredning om huru det skulle slå ut. Denna utredning
hafva vi, så vidt jag kunnat se, nu fått i den kongl. propositionen,
och det får lag säga, att jag redan var emot denna skrifvelse,

SVen ifgii? emedan jag'' fruktade do.» rickvidd men ännu
mera förskrämd bar jag blifrit, sedan jag filt se den kongl propositionen.
Ty om herrarne hafva besvärat sig med att genom
fäsa den och'' sett hvad det skall blifva af detta och hvad meningen
är, så tror jag, att man skall tänka sig för mer än eu
gång innan man vågar sig på detta Det är så ofantligt många
saker, som det är fråga om; de olika punkter, som upgaki^.
börja med a och sluta med p; de äro lo eller 16 till antalet och
afse så många olika frågor, att man verkligen efter min uppfattning
har skäl att täuka sig före, innan man ger sig in på något

djlikUtskottet har icke heller vågat sig på detta förslag, utan bär
gått eu annan väg. Utskottet säger: vi vilja taga fatt i ^ enda
näringsgren eller industri och låta uppgöra eu statistik öfver den,
och derför vilja vi gifva 10,000 kronor. Men, mino herrar, hvad
är det egentligen för glädje att få statistik blott för en enda industri?
Skall det blifva något helt af det, så måste alla näringar,
som bär äro uppräknade, samt alla förhållanden i fråga om bostäder,
lefnadsvilkor, födans beskaffenhet och allt dylikt i oänd -

N:o 11. 8

Onsdagen den 26 Februari.

Åaf9''Saaå Jlghet ko,mT “ 1 denna statistik- och hvad skall icke detta fordra
till kommers-“f ®u ofantlig apparat af tjensteman och byråer! Jag hade trött,
kollegium. denna sak ännu sä länge åtminstone här i vårt land skulle få
(Forts.) kvil£b ty det är så himmelsvid! åtskilda förhållanden hos oss och
i de länder, hufvudsakligen England och Amerika, der de hafva
eu sådan statistik, att jag tror, att vi ännu icke behöfva detta.

Vidare ber jag att få påpeka hvad som svårligen skall kunna
af någon förnekas, nemligen att arbetarnes förhållanden i så
väsentlig grad förbättrats och för hvarje dag förbättras, så att
jag tror, att utan någon sådan åtgärd dessa förhållanden lyckligtvis
skola utveckla sig i god rigtnmg och i de rätta spåren.

Jag tror, mine herrar, att vi göra våra arbetare mycket större
tjenst med att förbättra deras ställning genom andra åtgärder än
genom att på detta sätt tillskapa förhållanden, som efter mitt
begrepp icke egentligen medföra någon nytta. Om vi tänka oss,
huru detta arbete skall bearifvas genom utskickade personer, som
skc7a £>ra°ska förhållandena och inlemna rapporter derom, är det
alldeles klart, att det skall kosta oerhördt med penningar. Och
det är väl fråga om, huruvida man icke sedan får skicka ut personer
efter dem för att undersöka, om de talat sanning och uppgiivit
verkliga förhållandet. Jag är sannerligen förskrämd för
något dylikt och är öfvertygad, att, om vi börja med detta, om
Ktksdagen tager ett första steg i denna rigtning, det blir så, att
vi måste följa och följa med, hvart det än bär. Ty ha vi börjat
en gång, blir det nog svårt att sluta. Jag för min del skulle lika
gerna sett, att Kong!. Maj:ts proposition bifallits. Ty då hade
man åtminstone vetat, hvarthän det skulle bära, att det vore
fråga om 27,000 kronor, och att Kongl. Maj:t fått denna summa
att röra sig med. Men nu skola vi bevilja 10,000 kronor till ett
försök angående en näring, och sedan skola vi fortsätta — hvar
skall det sluta? Jag ser icke behofvet af något sådant och har
derför ej kunnat vara med derom. Ty, mine herrar, vi skola ej
glömma, att vi redan nu hafva resurser i denna väg. Först och
främst hafva vi arbetarne sjelfva, som nog förstå att bära fram
sina forhållanden, som kunna göra det på så ofantligt många sätt
och verkligen också göra det. Jag tror ej vi kunna förneka —
om vi vilja vara sanningsenliga — att de båda hafva resurser
att gorå små önskningar och behof kända och ej heller försumma
att begagna sig deraf, något som ju är bra och ingalunda att
beklaga. Vidare hafva vi våra yrkesinspektörer, som skola tala
om, huiudana förhållanden äro för arbetarne — för att nu ej
nämna våra helsovårdsnämnder och sundhetsnämnder och andra
som i det hänseendet äro skyldiga att hafva tillsyn. Som sagdt,’
jag tror, att förhållandena hos oss ej äro likartade med hvad i
Amerika, England eller Tyskland eger rum. Derför kunna vi
vänta någon tid och se, huru resultatet blir i dessa länder i detta
afseende, och huru pass stor tillfredsställelse försöket der kan fram -

Onsdagen den 26 Februari, e. m.

9 N:o 11.

kalla. Slår det ej bättre ut med detta än t. ex. med deras ar- Ang. höjning
betareförsäkringar, med afseende å kvilka de nu slå på reträtt i
ganska stor skala, tror jag det vore skäl för oss att dröja något kollegium.
med denna sak. (Forts.)

Jag tror således, att vi böra vänta och se, huru dylika försök
slå ut i andra länder, och tillåter mig derför, herr talman,
att yrka afslag på såväl utskottets hemställan som den kougl.
propositionen.

Herr Bergström: Herr talman! Då jag begärt ordet, har
det i första hand skett lör att uttala ett par önskemål med afseende
å det första försök att få till stånd eu svensk arbetestatistik,
som här föreligger. Vid valet af utgångspunkt och grundplan för
ett dylikt arbete kan man gå två olika vägar. Uti Amerika och
England bar man gått den vägen, att man har utvalt ett visst
socialt spörsmål och genomfört eu undersökning rörande det.

Sedan har man gått öfver till ett annat socialt spörsmål, o. s. v.

Så har man i Amerika vid arbetet i de arbetsstatistiska byråerna
börjat med frågan om arbetstiden, i England återigen med
frågan om arbetslönen; man hade der gjort tidigare undersökningar
under hela detta århundrade rörande arbetstiden. I Tyskland
åter har man gått eu annan väg. Man har der gifvit sig
in på en näringsgren i sänder och sökt klargöra förhållandet inom
denna näringsgren.

Det första af dessa sätt skulle jag vilja beteckna som ett mera
praktiskt sätt — det, som användes i England och Amerika; det
andra som ett mera högteoretiskt — det, som användes i Tyskland.

Uti det förra fallet har man alltid haft en viss kärna att hålla
sig till vid sin framställning, nemligen detta hufvudspörsmål, en
kärna, hvilken naturligtvis icke uteslutit, att man gjort eu hel del
utvikningar, för att för sig klargöra åtskilliga förhållanden, som
dermed egt sammanhang. I senare fallet åter har man försökt
gifva en fullt uttömmande bild af ställningen inom den eller den
näringsgrenen, och denna bild har då kommit att innehålla en
sådan mängd detaljer, att man till sist kunnat formligen drunkna
deri. Det är dessa monografier, som arbetsstatistiken i Tyskland
utarbetat rörande den ena eller andra näringsgrenen.

Det förefaller mig, som om statsutskottet bär i sitt betänkande,
i den anvisning det genom detsamma gifvit Kongl. Maj:t, velat
ansluta sig i viss mån till den tyska, mera teoretiska rigtningen.
Statsutskottet säger nemligen, att detta försök med arbetsstatistiska
undersökningar bör ske inom något begränsadt område, på så
sätt, att ett uppdrag lemnas åt någon person att anställa dylika
undersökningar för någon viss, mera betydande näringsgren i vårt
land. Emellertid har utskottet längre fram i betänkandet, sid.

16, framhållit, att det särskildt borde tagas i betraktande, Indika
områden, såsom väsentliga och grundläggande, i främsta rummet

N:o 11. 10

Onsdagen den 26 Februari, e. m.

Ang.höjning höra göras till föremål för undersökning. Jag förutsätter, att då
till kommers- ^^ottet äfven bär begagnar ordet »områden», vill utskottet hafva
kollegium. sa8t’ ati man bör taga i betraktande, hvilka speciella spörsmål
(Forts.) man särskild! bör lägga vigt vid, då man gör eu undersökning
rörande denna nu ifrågasatta näringsgren.

Jag tiliåter mig då att uttala det önskemålet, att man må
söka lägga sig vinn om att här vid lag framhålla några erkändt
väsentliga, sociala spörsmål, så att man verkligen kan komma till
ett resultat, som blir af praktiskt värde. Denna kammare har
vid två föregående riksdagar uttalat sig för, att eu utredning
skulle ske i fråga om i hvad mån åtgärder borde vidtagas till
ordnande af förhållandena mellan arbetare och arbetsgivare med
hänsyn till reglering af arbetstiden i helsofarliga yrken. Det synes
mig, som om detta område just voro ett lämpligt område för
denna första undersökning, och jag skulle derför vilja förorda, att
denna undersökning komme att förläggas till någon eller några
dylika helsofarliga näringar. Ty ordet »näringsgren» torde i detta
fall få tagas så pass vidtomfattande, att det kan inbegripa flera
närslägtade yrken eller näringar.

Dst andra önskemålet, som jag skulle vilja uttala, hänför sig
ock till ett yttrande i statsutskottets betänkande. Statsutskottet
säger nemligen, att planen för dessa arbeten borde underkastas
granskning af sakkunnige män. Jag tillåter mig i det fallet uttala
det önskemål, att, vid tillkallande af sakkunnige män, man måtte
se till, att det antal af desse sakkunnige, som kan utgöras af arbetsgivare,
kommer att motsvaras af lika många arbetare eller representanter
för arbetsklassen, och det redan vid uppgörande af
planläggningen för dessa arbeten. I detta afseende hafva vi särskildt
goda förebilder från de länder, som arbetat på detta område,
t. ex. från England, der det grundläggande arbetet på detta område
just utfördes af en person, som man hemtade direkt, kan
man säga, ur arbetsklassen. Den, som i England fick börja förarbetet
till den nuvarande engelska arbetsstatistiken, var eu sekreterare
i eu af de stora engelska arbetarefackföreningarua, en man,
som i flera år sysslat med deras arbetsförhållanden och visat sig
särskildt duglig och skicklig härtill, och som sedermera ock i regeringens
tjenst ådagalagt eu ofantligt stor duglighet på sitt område.
Äfven i Tyskland drager man sig icke tillbaka för att taga arbetare
uti detta arbetes tjenst, likaväl som arbetsgivare. Jag kan
erinra om att det särskildt är föreskrifvet, att den tyska kommissionen
för arbetsstatistik, i hvilken kommission för (ifrigt den tyska
riksdagen utser halfva antalet medlemmar, eger att till sina
öfverläggningar inkalla arbetare och arbetsgivare i lika antal, som
det beter.

Efter uttalandet af dessa önskemål, skall jag tillåta mig att
med ett par ord vidröra hvad som här bli Vit yttradt af reservanterna
vid statsutskottets betänkande. Den reservant, som först

11 N:o 11.

Onsdagen den 26 Februari, e. m.

både ordet, talade egentligen om en del svårigheter, som han haft d.n9- höjning
att utstå vid den förberedande behandlingen af detta ärende, svå-^nmefsrigheter,
som han väl får göra upp med Kongl. Maj:t, med afdel- kollegium.
ningen i statsutskottet och slutligen med statsutskottets samtliga (Forts.)
ledamöter. Den andre reservanten, den ärade representanten för
Onsjö härad, har här sagt, att detta vore eu ofantligt farlig fråga.

Det har han åtminstone sagt indirekt. Han har sagt, att den är
gränslös, att den tyder på utgifter utan gräns. Ja, detsamma^har
den ärade representanten sagt för sju år tillbaka, då Andra Kammaren
hade att öfverlägga om lagen angående skydd mot yrkesfara
och den tillärnade yrkesinspektionen. Då stälde han ock i
utsigt, att den svenska staten skulle komma att betungas med utgifter
utan gräns. Jag tror icke, att erfarenheten har besannat
hans ord i detta afseende, och jag tror knappast, att den kommer
att besanna hans ord i dag heller. Emellertid, medan jag har
ordet, skall jag bedja att få erinra den ärade representanten för
Onsjö härad om en annan sak. Då lagen angående skydd mot
yrkesfara behandlades bär 1889, var det visserligen med åtskillig
tvekan, som representanten för Onsjö härad uttalade sig för den
lagens bestämmelser i öfrig!, men bestämdt uppträdde han mor
yrkesinspektionen. När vi sedan hade kommit fyra år fram i tiden,
till 1893, och man här hade att öfverlägga om arbetsstatistik,
och då den riksdagsskrivelse kom till stånd, som utgör utgångspunkten
för den kongl. propositionen i detta ämne, då hade representanten
på Malmöhus läns bänk fått eu helt annan uppfattning
af yrkesinspektörerna, hviska han några år förut varnat för.

Han gaf dem dä till ocli med det störa erkännande, att han skulle
vilja, att dessa skulle sköta hela denna arbetsstatistik och tillförse
oss hvad vi kunde behöfva på det området. Detsamma har han
för öfrigt upprepat i dag. Jag tänker mig, att om vi nu göra
denna lilla första början till eu svensk arbetsstatistik, skal! det
måhända icke gå så lång tid om, innan representanten för Onsjö
härad är färdig att gifva denna arbetsstatistik samma erkännande,
som lian, efter en tid, gifvit yrkesinspektörerna.

Från detta samma håll anmärktes nu i dag, att våra arbetareförhållanden
hafva förbättrats, och att de förbättras för hvarje dag.
så att vi ingen arbetsstatistik behöfva, utan höra genom andra
åtgärder söka förbättra hvad som möjligen ytterligare behöfver
förbättras. Ja, det der låter ofantligt bra. Men det är eu hel
mängd medlemmar af Riksdagen, som, när eu social fråga är uppe
i debatt, säga något helt annat. De säga då: »Ja, det kunna vi
naturligtvis icke gå med på, derför att vi sakna arbetsstatistik;
men blott vi fa en arbetsstatistik, skola vi kunna göra någonting.»

Det har verkligen varit på väg att blifva ett sannskyldigt »deobotfflrdigas
förhinder» på senare tiden, detta, att vi icke fått se något
af denna 1893 begärda arbetsstatistik. Detta förhinder har man
hänvisat till, så ofta eu social fråga varit före.

N:o 11. 12 Onsdagen den 26 Februari, e. m.

Ang. höjning Jag tror för min del, att, i betraktande af de mycket mera
till kommers- gräus.’lösa utgifter, soin säkerligen statsutskottets medlemmar hafva
kollegium. att vicl ål''ets riksdag syssla med på åtskillliga andra områden, de
(Forts.) mycket väl skulle kunna allesammans gå med på att gifva dessa
10,000 kronor till ett första försök till eu svensk arbetsstatistik,
och det är i enlighet med denna min mening, sota jag, herr talman,
tillåter mig att yrka bifall till statsutskottets förslag.

Med herr Bergström förenade sig herrar Aulin, Fjällbäck,
Wavrinsky, Svensson och Gustaf Ericsson, båda från Stockholm,
Berg, Styrlander, Halm, Thor och L. Eriksson i Bäck.

Herr Jonsson i Hof: Herr talman, mine herrar! Det är
ju gifvet, att hvarje ledamot af Riksdagen alltid bör hafva sin
åsigt obunden och fri och handla efter som hans egen uppfattning
leder honom, och att således strängt taget icke det förhållande,
att Riksdagen en gång besluta att hos Kongl. Maj:t
begära en sådan här arbetsstatistik, bör binda t. ex. dem, som
vid det tillfället voro mot ett sådant riksdagsbeslut. Men för min
de! får jag säga, att, äfven om ett beslut blifvit Riksdagens, i
hvilket jag icke deltagit, utan som jag satt mig emot med all
kraft, jag likväl alltid ansett det vara rigtigast att sedermera lojalt
underordna mig det beslut, som mot min vilja fattats af Riksdagen.
Jag kan i detta fall hänvisa på t. ex. beslutet om
byggande på Helgeandsholmen, i fråga hvarom jag för min del
på det ifngaste motsatt mig det beslut Riksdagen fattade, men
icke desto mindre, sedan beslutet eu gång blifvit fattadt, ansett
min pligt bjuda, att jag icke hjelpte till att rifva upp det. Jag
kan säga ungefär detsamma angående det beslut, som under urtima
riksdagen år 1892 fattades mot min vilja, att jag anser
pligten bjuda, att man också respekterar det beslutet och icke
på något sätt söker rifva upp eller lägga hinder i vägen för
tillämpningen af detsamma.

Ur denna synpunkt alltså anser jag, att det vore bäst, att,
äfven om man icke anser beslutet år 1893 om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående arbetsstatistik lyckligt, man åtminstone
så pass mycket modererar sin åsigt, att något försök på detta
arbetsfält må få göras. Hvad som här från utskottets sida framstälts,
är ju ingenting annat, än att försök skall anställas, på
grund hvaraf man sedermera skall kunna bedöma, huruvida en
praktisk arbetsstatistik verkligen är utförbar med måttliga kostnader
eller ej. Detta är nu deremot någonting, i afseende hvarå
ingen kan säga, om det är fallet. Man måste experimentera
och försöka, huru det tager sig ut att t. ex. välja en näring och
de vigtigare detaljerna rörande arbetsförhållandena inom denna
näring och omsätta detta i ett statistiskt material. Först sedan
det är gjordt, kan man som sagdt bedöma, huruvida det är skäl

13 N:o 11.

Onsdagen den 26 Februari, e. ni.

i att fortsätta ytterligare med demia statistik på det eller det Ang. höjning
sättet, eller om den bör utvecklas eller helt och hållet upphöra. krnrnwa Jag

kan således icke hona, att det är fullt rigtigt från Riks- kollegium.
dagens sida, när man har begärt att något skall göras, att (Forts.)
klippa åt möjligheten att sätta detta i verket. Man bör åtminstone
göra så pass mycket, som af utskottet här föreslagits. Och
allra minst kan jag fatta det yttrande, som fälts, att man lika
gerna kunde taga Kongl. Maj ds förslag som det af utskottet
framlagda, emedan, som yttrandet föll sig, det skulle gälla 27,000
kronor för arbetsstatistik enligt Kongl. Majds förslag och bär
åter siffran vore 10,000 och skilnaden der ej vore så stor, men
deremot efter talarens förmenande enligt Kongl. Majds förslag eu
gifven begränsning skulle blifva fastslagen, som sedermera icke
skulle kunna utvidgas. I detta afseende får jag säga, att det
enligt Kongl. Maj ds förslag skulle blifva icke allenast dessa
27,000 kronor, utan ytterligare ett belopp af 14,000 kronor, som
skall läggas till det förra. När man vill gorå sig reda för den
synliga bruttokostnaden, blir den alltså 41,000 i ena fallet och i
det andra 10,000, och i valet mellan dessa två siffror synes det
mig, att framför allt den icke bör vara villrådig, som tycker att
alltsammans helst borde afslås, utan taga den billigaste och
minsta siffran.

Det nämndes också, att arbetarnes ställning förbättras steg
för steg. Det tror äfven jag, och det är kanske mycket osannolikt,
att, när en gång detta material blir bearbetadt och tillgängligt,
man specieit just på basen af det kan i lagstiftningsväg i
ena eller andra formen göra något i afseende å arbetarnes ekonomiska
ställning. Det är alldeles icke säkert, att det blir resultatet.
Men det fins åtskilliga andra områden, med afseende å
hvilka jag tror, att det är af vigt för hvar och eu att hafva till
hands eu sådan der jemförelse, om t. ex. vissa yrkens inkomstförhållanden,
när man har att bedöma dermed sammanhängande
frågor inom Riksdagen. Att i det fallet vara nöjd med uppgifter,
som arbetande sjelfva kunna hafva att meddela, tror jag är ternligen
vanskligt och farligt; ty det kan man vara fullt förvissad
om, att, för den händelse eu yrkesgrupp af eu eller annan art
skulle för något sitt ekonomiska intresse inom Riksdagen komma
in med ett statistiskt material öfver, huru dess förhållanden äro
i afseende å inkomster och lefnadskostnader, dessa uppgifter åtminstone
icke skulle komma att visa sig allt för gynsamma för
arbetarne. Den fara ligger nog nära till hands, att de söka
drifva upp lefnadskostnaderna i högsta grad i dessa sina egna
uppgifter och möjligen förringa åtskilliga indirekta inkomster, allt
i syfte att visa en ogynsam ställning för det fack, de tillhöra.

Och jag tror, att åtskilliga af kammarens ledamöter — icke alla,
men ganska inånga antagligen — hafva i antydda afseendet nu
i år fått ett material sig tillsäudt, på grund hvaraf man kan

N:o 11. 14

Onsdagen den 26 Februari, e. m.

Ång. höjning finna, att det är godt, om man har mera pålitliga och opartiska

till ''kommers- uPPgifter tJli bands, än hvad som från ett i eu viss frågas lösning
kollegium, intresseradt yrke kan lemnas. Jag syftar med detta på åtskilliga
(Forts.) utredningar rörande postvaktbetjentes ställning och förhållandena
inom deras yrke, deruti de beräknat sina lefnadskostnader i olika
afseenden. Det kan hända, att dessa beräkningar i ett eller
annat afseende icke äro särdeles pålitliga, utan, om de skulle
opartiskt nagelfaras och skärskådas, nog skulle i vissa fall förete
en annan siffra, än de göra. Men om nu man tänker på, att vi

hafva eu sådan fråga som t, ex. den om aflöningsförhåliandena

för eu stor corps, postvaktmästarne, att framdeles behandla inom
Riksdagen, tror jag, att man måste medgifva, att det skulle vara
af ganska mycket värde, om vi vid ett sådant tillfälle hade tillgängliga
uppgifter om, huru i genomsnitt iikstälde arbetares förhållanden
vore i ena och andra yrket, för att på grund deraf

kunna bedöma, huru dessa vaktmästare, jemförda med det störa
antalet fria arbetare i näringarna, vore mycket sämre lottade äu
dessa. Ty just eu sådan utgångspunkt bör det väl egentligen
vara, på grund af hvilken man skall bedöma, huruvida, eu aflöning
är tillräcklig eller knapp och bör förbättras. Men när
man saknar möjlighet till jemförelse med den stora massan af
arbetare, med hvilka jag vill likställa postvaktmästarne, står man
alltid mer eller mindre redlös och kan icke anställa jemförelse
annat än med iikstälda personer i något annat statens verk —
icke med den stora massan af arbetare. Denna detalj synes mig
visa, att, om man får till stånd en statistik, som tager upp det
väsentliga af arbetarnes ekonomiska ställning, man vid "skilda
tillfällen skall hafva väsentligt gagn af att ega tillgång till en
sådan statistik.

Det är ju naturligt för den, som läst utskottets betänkande,
att utskottet för sin dol icke ansett, att hela den serie af omnämnda
områden, som den kongl. propositionen företer, är af
den vigt och betydelse, att alla områdena böra bearbetas. Några
af dem kanske behöfvas för att komplettera det egentligen mera
vigtiga, som måste vara aflöningsförhåliandena, arbetstid och dylikt.
Men eu hel del, tror jag, är af beskaffenhet att aldrig böra komma
under närmare bearbetning i eu sådan statistik. Ty om man skall
gå till väga så omfattande, som allt detta gifver vid handen, torde
man kunna på förhand profetera, att man kommer att drunkna i
den hög af undersökningar och material, som deraf skulle uppstå.
Utskottet har sökt begränsa detta genom de ord, som lagts till,
att arbetsplanen skulle granskas med särskild hänsyn till, hvilka
områden, som här i första hand böra komma i fråga. Och det
tror jag också skall vara tillräcklig vägledning för, att man skall
gripa sig an med endast det, som är af väsentlig vigt och som
är praktiskt utförbart, och låta åtskilliga af de saker, som i den
kongl. propositionen beröras, blifva föremål för privat under -

15 N:o 11.

Onsdagen den 26 Februari, e. m.

sökning af dem, som vilja verkställa sådan, men icke alls låta Ang. höjning
dem komma med i den normala fackarbetsunderaökningen. c^n^rs.

För min del får jag säga, att jag nästan skulle beklaga, om k0uegium_
kammaren icke skulle vilja lemna sitt bifall till ett så litet om- (Forts.)
fattande förslag, som detta utskottsbetänkande innehåller.

Det skulle kunna uppfattas, som om kammaren icke ville
stå vid sitt ord, när den eu gång beslutat, att eu sådan armetsstatistik
skulle utföras, utan ångrat sig, så snart frågan förekommer
till behandling igen. Detta skulle knappast väcka något förtroende
i landet för kammarens förutseende blick och omdöme,
när den går att fatta sina beslut. Redan denna omständighet
tycker jag borde hafva någon betydelse i afseende på det votum,
som kammaren bär har att afgifva. Af hvad jag i korthet anfört
är det klart, att jag, som under frågans behandling i utskottet
varit med om dess sammanjemkningsförslag, som jag tror vara
ganska lyckligt hopkommet, också nu skall be att få yrka bifall
till detsamma.

Häruti instämde herrar Larsson i Berga, Näslund, Lasse
Jönsson, Schödén, Odhner, Hansson i Solberga, Holm, Truedsson,

Svensson i Olseröd, Norberg och Svensson från Karlskrona.

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Groll: Den

Kongl. Maj:ts proposition, som det nu gäller, har egentligen till
syfte att vinna tvenne särskilda ändamål: det ena att få åtskilliga
förbättringar genomförda i den näringsstatistik, vi ega, och det
andra att man här i landet, liksom man redan gjort i de flesta
större kulturländer, skulle erhålla medel till påbörjande af statistiska
undersökuingar rörande de arbetande klassernas ställning
och förhållanden.

Hvad den första frågan, den om näringsstatistilcen, beträffar,
så, ehuru den under de senare åren, efter hvad jag hoppas, för
hvar och en framgår af det till statsverkspropositionen fogade protokollet,
undergått betydliga förbättringar, lider likväl den del af
denna statistik, som benämnes fabriksstatistiken, ännu af väsentliga
brister och dessa af den beskaffenhet, att de icke allenast
direkt inverka på fabriksstatistiken, utan äfven i viss män återverka
på nyttan af vissa delar af den öfriga officiella statistiken,
såsom rörande utrikeshandeln och bergshaudteringen. Såsom vår
fabriksstatistik för närvarande bearbetas, är den första egentliga
granskningen af primäruppgifterna, som lemnas af tillverkarne,
icke förlagd till eu enda myndighet, utan den första bearbetningen
af detta material sker i orterna. Kronofogdarne få sig från kommerskollegium
tillskickade blanketter, för att å dem få uppgifter
ifylda från de fabriker, som finnas inom deras tjenstgöringsområden;
derefter uppgöra kronofogdarne sammandrag af de ifylda
blanketterna, hvarefter dessa sammandrag insändas till Konungens

N:o 11. 16 Onsdagen den 26 Februari, e. m.

Ang. höjning befallningshafvande, som upprättar summariskt sammandrag af de
till “kommers- fört;eckningar, som inkommit från kronofogdarne, kvilka sammankollegium,
drag insändas till kommerskollegium. Sålunda erhåller kommers(Forts.
) kollegium! slutligen för hvarje län, hvad landsbygden beträffar,
endast summariska uppgifter om att inom länet finnes på landet
exempelvis så och så många trikåfabriker, så och så många ullspinnerier
o. s. v. med sammanlagdt de och de tillverkningssummorna.
Under sådana förhållanden är det naturligtvis för kommerskoUegium
ytterst svårt att utaf detta materials innehåll kunna
bilda sig någon bestämd föreställning, huruvida vid sammandragens
upprättande äro följda enahanda grunder inom de särskilda
länen och än mer, huruvida så skett inom alla fögderierna. Och
ett faktum är, att de uppgifter, som inkomma till kollegium, ofta
icke öfverensstämma med hvad koliegiet på grund af andra kända
förhållanden kan hafva anledning antaga vara det rätta. Men att
då från kommerskoliegii sida kunna få reda på, hvari felet egentligen
består, är förenadt med de största svårigheter. Härför skulle
egentligen behöfvas, att primäruppgifterna infordrades till kollegiet
och der underkastades en ny och fullständig behandling. Detta
visar emellertid, att det första underlaget för fabriksstatistiken
med nuvarande anordningar blir otillförlitligt, och detta återverkar
naturligtvis sedan på den följande bearbetningen. I afseende på
städerna, der uppgifterna insamlas af magistraterna, gälla i hufvudsak
enahanda anmärkningar. Nu påpekade brist har man
tänkt sig få afbjelpt derigenom, att alla primäruppgifter — de
ursprungliga — skulle gå in till kommerskoliegium och der bearbetas.
För närvarande utgör primäruppgifternas antal ungefär
4,000. Hela denna mängd uppgifter skulle öfverlemnas till kommerskollegium
och der behandlas. Att noga undersöka hvarje
sådan primäruppgift torde kunna antagas draga eu tid af ungefär
en half timme i medeltal, och det blir sålunda ett icke ringa besvär
att undersöka allesammans.

Dessutom lider fabriksstatistiken af ett annat fel, nemligen
att den icke är tillräckligt omfattande. Ännu är det en mängd
industrier, som icke finnas upptagna i densamma, bland annat
erp så vigtig näring som sågverksindustrien; icke heller qvarnindustrien,
och större delen af vår stenindustri finnes ej heller
behandlad i fabriksstatistiken. Men hvarför göra de icke det?
Jo, derför att kommerskollegium icke haft till sitt förfogande sådana
arbetskrafter, att kollegiet kunnat våga sig in på dessa arbetsfält.
Om man skulle taga med alla dessa näringar och de
öfriga, som böra hänföras till fabriksindustrien, så skulle primäruppgifternas
antal, i stället för att nu utgöra 4,000, stiga till en
siffra af omkring 6,500.

Äfven en annan brist vidlåder fabriksstatistiken, nemligen
sjelfva det sätt, hvarpå den är uppstäld. Sådan dess uppställning
nu är, redovisas fabrikerna af det ena eller det andra slaget, t. ex.

Onsdagen den 2G Februari, e. m.

IT N:o 11.

kemiskt-tekniska fabriker, allenast med det och det tillverknings- Ang. höjning
värdet. Men hvem kan säga t. ex. hvad en kemiskt-teknisk fabrik
tillverkar? En fabrik tillverkar tvål, en annan ljus, en tredje kollegium.
något annat. Derför vore det af vigt att få fabriksstatistiken så (Forts.)
uppstäld, att den fördelades i grupper efter tillverkningsartiklarnes
beskaffenhet. I vår berättelse öfver utrikeshandeln äro varorna
fördelade i grupper eller varuslag. Kunde man nu komma derhän,
att fabriksstatistiken nppstäldes på samma sätt, så skulle
man naturligtvis få eu temhgen klar bild af hvad vår fabriksindustri
åstadkommer och af dess förhållande till import och export.
Om man vill hafva reda på — för att taga ett exempel, som
jag nyss nämnde — huru mycket tvål som importeras, har man
att gå till berättelsen öfver utrikeshandeln och finner deri upplysning
härom; vill man få reda på, om någon export af tvål
förekommer, har man också att häuvända sig till samma berättelse.
Men deremot kan man icke ur den officiella statistiken få
upplysning om huru mycket af denna vara tillverkas i riket.

Hvar och en, som vill gifva sig in på ett fabriksföretag här i
landet, lider i större eller mindre mån af svårigheten att verkligen
kunna få reda på den fabrikation af enahanda art, som redan bedrifves
inom landet, och sålunda också att lära känna sannolikheten
för, i hvithet omfång fabrikationen kan med utsigt till framgång
inom landet af honom planläggas. Men fabriksstatistiken,
uppstäld efter varugrupper, klöfver ganska stort arbete. Kunde
man emellertid i afseende på fabriksstatistiken få en dylik gruppindelning
genomförd, skulle vi kunna hafva möjlighet att på ett
slående sätt göra jemförelser mellan export och import samt vår
fabrikation af de särskilda varuslagen.

Slutligen lider fabriksstatistiken af ännu en brist, som är
beroende derpå, att arbetskrafterna äro för svaga, och det är
den, att man icke kan i tillbörlig tid få denna berättelse utarbetad.
Med de arbetskrafter, som intill 1895 års vår i kommerskollegium
förefunnos, drog denna statistiska utarbetning icke
mindre tid än 13 månader. Till följd deraf har berättelsens utgifvande
år för år måst framskjutas, så att den sista berättelsen,
den af år 1893, icke kunde utgifvas förr än i juli 1895. Derigenom
har den naturligtvis förlorat en stor del af den aktuella
betydelse, som den eljest kunde hafva. Denna sista brist har
Kongl. Maj:t sökt provisoriskt afhjelpa genom att anslå särskilda
medel till aflönande af eu amanuens. Men detta har naturligtvis
skett endast under den förutsättning, att Kongl. Maj:t skulle
sedermera hos Riksdagen göra framställning om anslag för ett
sädant ändamål; det är således eu helt och hållet provisorisk
åtgärd, och hvilken Kongl. Maj:t icke gerna kan, utan uttryckligt
medgifvande af Riksdagen, är efter år företaga.

Alla de brister i fabriksstatistiken jag nu påpekat göra, att
de petita, som af Kongl. Maj:t framställas i afseende på närings Andra

Kammarens Prat. 1890. N:o 11. ''1

N:o 11. 18

Onsdagen den 26 Februari, e. m.

Äng. höjning statistiken, icke borde kunna röna något motstånd. Också är jag
tiU kommers-utskottet tacksam för att utskottet behjertat ifrågavarande förkollegium,
"hållanden. Utskottet , bär visserligen uppfört beloppet på extra
(Forts.) 3t&t, men det tror jag icke hafva någon egentlig betydelse, ty

snart nog kommer att visa sig behofvet och nyttan af detta anslag,
så att, äfven om anslaget till någon tid skulle blifva stående
på extra stat, det dock icke lärer kunna komma i fråga att underkänna
detsammas behöflighet.

Detta rörande det ena syftet med förevarande proposition,
i afseende hvarå man har eu alldeles bestämd erfarenhet att
stödja sig vid.

Det andra ändamålet, som beröres i KoDgl. Maj:ts proposition,
är, kan jag säga, i första rummet väckt på tal af Riksdagen
genom dess skrifvelse om att Kongl. Maj:t skulle framlägga en
utredning rörande åstadkommandet af en arbetsstatistik. Det är
således inom riksdagen, som initiativet dertill har tagits, men
Kongl. Maj:t har kunnat så mycket mer taga hänsyn till hvad
Riksdagen härutinnan ifrågasatt, som för Kongl. Maj:t många
gånger känts behofvet af eu statistik i ett afseende sådant som
detta. I afseende å vissa åtgärder, som på senare åren ifrågakomma
rörande arbetareförhållandena i vårt land, har man känt
svårigheten af att vara i saknad af några siffror eller bestämda
utredningar att stödja sig vid. När t. ex. det varit fråga om
pensionsförhålianden och om arbetareförsäkring, så hade det
naturligtvis varit af allra största intresse att hafva haft tillgång
till eu god arbetsstatistik. Inom skatteväsendet är af stor vigt
att kunna utreda, hvilket belopp lämpligen bör bestämmas såsom
existensminimum. Dessutom förekommer många gånger, att man
i tidningsartiklar eller i tidskrifter läser eller eljest får höra uppgifter
om arbetarnas förhållanden stundom ytterst vanstälda, ofta
åtminstone icke byggda på nog omdöme i dylika frågor. Sådana
uppgifter väcka emellertid ej sällan oro i samhället, och rnaterialier
att kunna vederlägga dessa påståenden saknas. Finge man
en sådan arbetsstatistik, som nu är ifrågasatt, så skulle man väl
vid sådana tillfällen, då samhället kan uppröras af berättelser om
det ena eller andra förhållandet, genom personer, som vore vana
vid sådana statistiska undersökningar, som här äro i fråga, kunna
på ort och ställe eller genom korrespondens eller dylikt skaffa
sig visshet om rätta sammanhanget. Och det är väl af största
intresse för samhället att på det viset kunna skaffa sig exakta
upplysningar; det kan icke vara annat än fördelaktigt för alla
parter, arbetare, arbetsgivare och samhället.

Det är nu endast några få synpunkter, som jag kunnat
beröra utan att blifva allt för lång i mitt anförande. Allt detta,
jag nu anfört, gör emellertid att Kongl. Maj:t är, liksom Riksdagen
år 1893 synes hafva varit, af den åsigt att något bör göras
i saken. Hvad som emellertid skall göras, är mycket svårt att

Onsdagen den 26 Februari, e. m.

19 N:o 11.

säga, och hur långt man i början skall gå, är mycket kinkigt
att bestämma. Kongl. Maj:t har nu kommit med ett förslag,
deri Kongl. Maj:t visserligen sökt begränsa saken till måttliga
dimensioner; men det kan ju likväl hända, att man icke redan
nu bör taga så stort steg som föreslagits. Och då ingen inom
utskottet biträdt eller förordat hvad Kongl. Maj:t föreslagit, så
vill jag för min del icke söka drifva på detta förslag, men skulle
deremot anse det ganska fördelaktigt såsom en början på detta
område, om åtminstone utskottets förslag vunne Riksdagens bifall.
Jag ber derför, herr talman, att få hemställa om bifall till
utskottets förslag.

Härmed var öfverläggningen slutad; och efter det herr
talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 4.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr N. Hansson i Berga under 10 dagar fr. o. m. den 4
instundande mars,

herr A. Swartling under 2 dagar fr. o. m. den 28 dennes,

och herr A. W. Styrlander fr. o. m. den 9 t. o. m. den 28
dennes.

§ 5. •

Till bordläggning anmäldes

statsutskottets memorial:

n:o 22, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under
riksstatens andra hufvud titel; och

n:o 23, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut angående väckt förslag om beviljande
af ersättning till länsmannen N. M. H. Sunding för mistad åklagareandel
i förbrutet gods; samt

bankoutskottets memorial n:o 5, angående afskrifning af
osäkra fordringar vid riksbankens hufvudkontor.

Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa sammanträde
uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger
bordlagda.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammareus ledamöter
åtskildes kl. 8,26 e. m.

In fidem

E. Nålborst Böös.