1896. Andra Kammaren. N:o 8

ProtokollRiksdagens protokoll 1896:8

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1896. Andra Kammaren. N:o 8.

Lördagen den 22 februari.

Kl. 11 f. m.

§ i.

Justerades protokollet för den 15 innevarande februari.

§ 2.

Herr statsrådet m. m. G. F. Gilljam aflemnade Kong], Maj:ts
propositioner till Riksdagen:

angående upplåtelse till tomt för skolhus af ett område å Tierps
södra häradsallmänning i Upsala län;

angående försäljning af förra komministersbostället i Als församling
af Kopparbergs län;

angående aflösen af ett årligt lönebidrag till musikläraren vid allmänna
läroverket i Linköping; och

angående pension å allmänna indragningsstaten åt läroverksadjunkten
B. F. J. Åboms enka och barn.

De sålunda aflemnade kougl. propositionerna bordlädes.

§ 3.

Till afgörande företogs nu den af herr John Olsson från Stock- Interpellation.
holm i gårdagens sammanträde framstälda och då bordlagda anhållan
att få till herr statsrådet och kchefcn för landtförsvarsdepartementet
framställa ett spörsmål.

Sedan ifrågavarande, skriftligen affattade spörsmål blifvit uppläst
och efter af herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, biföll
kammaren omförmälda, af herr Olsson framstälda anhållan.

Ordet begärdes nu af

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Rappe, som yttrade: Jag skall anhålla att genast få afgifva ett svar
på den interpellation, som nu till mig blifvit rigtad.

Andra Kammarens Prof. 1806. N:o 8.

1

N:o 8. 2

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Interpellation. Den första frågan lydde, huruvida det redan i höstas var mig
(Forts.) bekant, att de anmärkta förhållandena vid intendenturen egde rum.

Derpå vill jag svara, att mötesrapporterna inkomma under loppet af
november månad. Denna fråga har icke för mig föredragits förr än
uti slutet af januari månad, och det är ju lätt att förstå, att mängden
af de handlingar, som inkomma till landtförsvarsdepartementet, är så
stor, att en handling icke kan föredragas samma dag, som den inkommer.
Hvad särskildt mötesrapporterna angår, så inkomma de från
samtliga arméfördelningar och undergå först bearbetning i departementet,
innan de föredragas för statsrådet. Det var således icke förr
än den 20 januari, som denna fråga, hvilken varit så lifligt å bane,
blef mig bekant, och redan samma dag utverkade jag kongl. befallning
till arméförvaltningen att inkomma med yttranden angående
denna sak.

Den 4 februari inkom till landtförsvarsdepartementet arméförvaltningens
svar, som var af följande lydelse: »Öfverlemnande till Eders
Kongl, Maj:ts nådiga pröfning, huruvida arméfördelningsintendenturen
vid 5:te arméfördelningen har eller icke har befogenhet att utlåta sig
öfver arméförvaltningens å intendentsdepartementet sätt att gå till
väga vid utöfningen af dess embetspligter, får till svar å denna nådiga
remiss arméförvaltningen rörande de persedlar, om hvilka förenämnda
arméfördelningsintendentur anmärkt, att de såväl hvad material
som tillverkning beträffade varit af dålig beskaffenhet, i underdånighet
meddela:

att de vid arméns allmänna förråd undergått behörig besigtning
såväl med afseende å tillverkningen som ock beträffande deri använda
materialiers beskaffenhet, samt att de sålunda, derest vederbörande
besigtningsmän gjort sin pligt, bort vara af leveransgild beskaffenhet,

att sådan besigtning vid och utjemning från utredningsförrådet i
Stockholm egt rum hvad de anmärkta till Uplands regemente och
Dalregementet sistlidna vår utlemnade kapporna angår,

att anmärkning eller klagomål öfver ifrågavarande persedlar icke
af något regemente eller corps, med undantag af Uplands regemente,
anförts hos arméförvaltningen å intendentsdepartementet,

att förvaltningen vid detta regemente, med anmälan om föranstaltad
besigtning, framhållit, att å 193 st. kappor vissa felaktigheter
förefunnits,

att armeförvaltningen redan vidtagit åtgärd till utrönande af, huruvida
någon försummelse . af vederbörande besigtningsförrättning här
förelegat rörande dessa kappor, tillverkade vid straff- och arbetsfängelset
ä Långholmen under åren 1889 och 1890,

att arméförvaltningen å intendentsdepartementet, för att blifva
i tillfälle att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med ytterligare meddelanden
rörande beskaffenheten af de till Dalregementet utlemnade

3 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. in.

kapporna, nu går i författning om sådan undersökning jemväl af
dessa, samt

att, derest anmärkning i likartadt hänseende skulle ingå från
dessa eller från andra regementen, arméförvaltuingen kommer att på
enahanda sätt förfara.

Stockholm den 24 januari 1896.» etc.

Detta yttrande inkom, som sagdt, till departementet den 4 februari.
Men då det icke innehöll svar på hvad som för mig var hufvudfrågan,
nemligen huruvida åt intendenturtjenstemän anförtrotts kronoleveranser,
sändes till arméförvaltningen följande skrifvelse:

»Som kongl. arméförvaltningen å intendentsdepartementet, uti
underdånigt svar den 24 sistlidne januari på nådig remiss å ett bestyrkt
utdrag ur en underdånig rapport af chefen för 5:te arméfördelningen,
icke afgifvit yttrande öfver följande arméfördelningschefens
uppgift, nemligen: »Tillverkningen af dylika (d. v. s. af arméförvaltningen
under året till regementena öfverlemnade) persedlar lärer till ganska
stor omfattning hafva uppdragits åt några regementsintendenter
inom och utom arméfördelningen», är Kongl. Maj:ts nådiga vilja, att
kongl. arméförvaltuingen å sagda departement ofördröjligen och senast
den 6 innevarande månad häröfver afgifver underdånigt yttrande.

Stockholms slott den 4 februari 1896.

På nådigste befallning» etc.

Då kom i anledning af denna nådiga befallning följande yttrande:

»Genom nådig remiss denna dag har Eders Kongl. Maj:t behagat
infordra arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga
yttrande, att ofördröjligen och senast den 6 dennes afgifvas, rörande
en i underdånig rapport af 5:te arméfördelningsintendenturen förekommande
uppgift, nemligen »Tillverkningen af dylika (d. v. s. af arméförvaltningen
under året till regementena öfverlemnade) persedlar lärer
till ganska stor omfattning hafva uppdragits åt några regementsintendenter
inom och utom arméfördelningen», hvilken rapport blifvit i utdrag
arméförvaltningen meddelad genom nådig remiss den 20 sistlidne
januari; och får i anledning af förstnämnda nådiga remiss arméförvaltningen
å intendentsdepartementet underdånigst anföra följande:

Då fördelningsintendenturen såsom inledning till den framstälda
anmärkningen angående beskaffenheten af en del från arméns allmänna
förråd till truppförband, tillhörande 5:te arméfördelningen, utlemnade
persedlar uttalar ofvan nämnda förmodan och utan att vilja ingå i
frågan om åtgärdens lämplighet likväl anfört såsom sin åsigt, att dylika
tjensteman borde stå utom all sådan affärsverksamhet som leveranser
och icke genom sådan för dem olämplig sysselsättning, som
enligt nådiga förvaltningsreglementet den 9 april 1880 dem förbjudits,
ledas in på den väg, hvarifrån de enligt uttalanden från Riksdagen
borde afhållas, så anser sig armeförvaltningen böra förklara, att
leveranser af dylika persedlar efter infordrade anbud till en del kontrakterats
med intendenturtjenstemän, och att departementet anser sig

Interpellation.

(Forts.)

N:0 8. 4

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Interpellation, för denna åtgärd haft fullt stöd af bestämmelserna i Ivongl. Maj:ts
(Forts.) nådiga förordning af den 17 november 1893 angående statens upphandlings-
och entrepenadväsende m. m. och dertill varit oförhindradt
af föreskrifterna uti ofvan åberopade förvaltningsreglemente af år 1880.

Val är uti § 4 af nyssnämnda nådiga förordning af 1893, hvilket
lagrum torde vara det enda här tillämpliga, inskränkning gjord i embets-
och tjenstemäns rätt att åtaga sig leverans eller arbete; men
denna inskränkning gäller, såsom lagrummets ordalydelse otvetydigt
gifver vid handen, allenast sådan leverans eller sådant arbete, hvarmed
embets- eller tjenstemannen i denna sin egenskap har att taga
befattning. Men icke i något fall har intendenturtjensteman i fråga
om de persedlar, som i skrifvelsen afses, fått i uppdrag att till någon
del ombesörja leverans till något af arméns truppförband, utan hafva
alla genom intendenturtjenstemäns försorg tillverkade persedlar levererats
till härvarande utredningsförråd och der undergått författningsenlig
besigtning.

Härtill kommer, att, med hänsyn till den vid tiden för persedlarnes
beställning rådande önskvärdheten af deras snara fullbordande,
armeförvaltningen fann sådana särskilda omständigheter föreligga, som
icke tillstadde, att arbetet gjordes till föremål för allmän täflan, hvarför
arméförvaltningen, med tillämpning af stadgandet i § 2 mom. 2
och § 3 mom. 1 f., som torde böra jemföras med § 12 af meranämnda
nådiga förordning, om arbetets utförande träffade aftal på sätt,
som nu skett.

Om således den berörda åtgärden enligt arméförvaltningens åsigt
ingalunda står i strid med gällande författningar, så återstår att tillse,
huruvida densamma varit lämplig eller icke.

Detta måste bedömas med hänsyn till de förhållanden, under
hvilka åtgärden vidtogs, och det är just med hänsyn till dessa, som
arméförvaltningen pröfvat olämpligt att till anskaffning af hela det
antal persedlar, som borde på en gång anskaffas, anlita allmän kungörelse
för anbuds infordrande eller auktion, men lämpligt att, på sätt
de nyss åberopade författningsrummen tillstädja, infordra en del anbud
genom särskilda skrifvelser och aflåta dylika jemväl till vissa intendenturtjenstemän,
skickliga att organisera och leda arbetena samt
sålunda ock att ansvara för deras punktliga utförande till bestämd
tidpunkt.

Arméförvaltningen kan likväl af flera skäl ej här ingå i närmare
redogörelse för de orsaker, som nödvändiggjorde anskaffningens skyndsamma
bedrifvande, utan måste arméförvaltningen inskränka sig till
att underdånigst framhålla, att en rigtig pröfning af förenämnda handlingssätt
kan företagas blott af den, som eger fullständig kännedom
om ställningens beskaffenhet, om arten och omfattningen af den uppgift,
som skulle af arméförvaltningen lösas och om de svårigheter,
med hvilka en hastig persedelsanskaffning, i synnerhet då offentlig
kungörelse icke anses böra anlitas, här i landet är förknippad. Och

Lördagen den 22 Februari, f. m.

N:0 8.

5

för ett rättvist bedömande af arméförvaltningens tillvägagående bär- Interpellation.
vidlag torde också erfordras förmåga att rätt värdera inflytelsen på (Forts.)
besluten af ansvarskänslan hos dem, som det ålåg att under brydsamma
undantagsförhållanden, med anlitande af alla tillåtna utvägar,
skyndsamt tillgodose arméns mycket omfattande intendenturbehof.

Utan sådan kännedom och sådan förmåga kan det icke vara rigtigt
att utlåta sig om arraéförvaltningens åtgärd och söka framkalla tvifvel
om dess behörighet.

Det torde kunna i detta sammanhang anföras, att arméförvaltniugen
anser, att det vid ett sådant användande af intendenturtjenstemän,
som ofvan berörts, icke kan blifva tal om att de varit mellanhänder
och ändå mindre obehöriga eller olagliga dylika. Ty i sådant
fall vore väl så godt som hvarje embets- och tjensteman ovilkorligen
utestängd från all möjlighet att verkställa leverans till staten, hvilket
uppenbarligen icke är upphandlingsförordningens mening. I motsatt
händelse torde förordningens 4 § hafva erhållit en annan lydelse.

För öfrigt finner arméförvaltningen det icke tillkomma fördelningsintendenturen,
hvilkens förvaltningsmyndighet är inskränkt till
dess egen arméfördelning, att i den form, som nu skett, yttra sig om
det sätt, hvarpå arméförvaltningen fullgör sina åligganden.

Hvad slutligen angår sjelfva anmärkningen, att en del af de levererade
persedlarne såväl hvad material som tillverkning beträffar varit
af dålig beskaffenhet samt att detta särskilt varit förhållandet med
de till Uplands regemente och Dalregementet levererade kapporna, så
har arméförvaltningen å intendetsdepartementet under deri 24 sistlidne
januari deröfver afgifvit underdånigt utlåtande.

Stockholm den 4 februari 1896.

Underdånigst» etc.

Kammaren behagade erinra sig, att då detta ärende senast var
före, så ansåg jag mig icke böra upptaga detta till besvarande, emedan
jag ville först invänta arméförvaltningens eget yttrande. Och det
kan ju anses vara fullkomligt rigtigt, att den myndighet eller person,
som är anklagad, först får afgifva sval-, innan man ger sig till att
döma densamma. Nu har emellertid, som kammaren finner, svaret
ingått, och derför är nu tidpunkten inne att yttra sig i denna fråga.

Af arméförvaltningens å intendentsdepartementet yttrande framgår först
och främst, att arméförvaltningen medgifver, det leveranser af kronopersedlar
lcontraherats med intendenturtjenstemän. Jag har således,
när jag yttrade mig i denna kammare den 8 maj 1895, gjort mig
skyldig till en missuppfattning af det meddelande, jag kort förut erhållit
från generalintendenten såsom svar på en, med bifogadt utdrag
af Riksdagens protokoll för den 5 april nästlidet år, till honom stäld
förfrågan angående en i detta protokoll förekommande anmärkning
rörande intendenturen på Karlsborg.

Jag tror det kan vara skäl, att jag nu gör en parentes. Det
framgår af hvad som yttrades i går af interpellanten, att han fann

N:o 8 6

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Interpellation, det märkvärdigt, att hvarken i arméförvaltningen eller landtförsvars(Forts.
) departementet det lyckats honom kunna erhålla handlingarne rörande
dennn sak, hvarken den från landtförsvarsdepartementet till generalintendenten
utgångna skrifvelsen, ej heller generalintendentens svar.
Jag vill då erinra kammaren, att landtförsvarsdepartementet egentligen
endast har två sätt, på Indika det kan meddela sig med arméförvaltningen,
nemligen antingen genom Konungens beslut i statsrådet — delgifvet
genom kongl. bref, undertecknadt af Konungen och kontrasigneradt af
departementschefen, eller genom embetsbref, undertecknadt af den sistnämnde
— eller ock genom generalorder, som på nådigste befallning
undertecknas af departementschefen.

Men som särskild! under riksdagarne ganska täta meddelanden
mellan chefen för landtförsvarsdepartementet och de underlydande
myndigheterna mången gång förekomma, torde det vara för hvar och
en klart, att ett sådant sätt att gå till väga för att meddela sig med
dessa myndigheter icke under alla förhållanden är lämpligt, utan den
arméförvaltningens departementschef, som saken rör, tillkallas helt enkelt
till landtförsvarsdepartementet och blifver der anmodad att verkställa
behöfliga utredningar eller lemna nödiga uppgifter eller upplysningar,
eller också går man till väga på det sätt, som i detta fall skett,
att man till vederbörande arméförvaltningens departementschef skickar
ett utdrag af riksdagsprotokollet jemte ett handbref med anhållan om
behöflig förklaring. Detta protokoll, som jag här har i min hand,
var just det, som uti ett handbref öfverlemnades till arméförvaltningens
intendentsdepartement med begäran om utredning af saken. Sedan
svaren inkommit till mig, upplästes desamma af mig här i kammaren
den 8 maj förlidet år.

Att nu icke generalintendenten har qvar konceptet till sitt svar,
det är ju mycket ledsamt å hans sida, och dessutom kan man ju
säga, att jag borde förvara alla sådana till mig inkomna meddelanden,
hvilket jag också i allmänhet gör. Men när en uppgift gjort sin
tjenst och meddelandet införts i Riksdagens protokoll, så har jag trott,
att det icke skulle vara så nödvändigt att gömma detsamma. Emellertid
är jag nog lycklig att med afseende å den föreliggande frågan
kunna meddela generalintendentens svar, hvilket lyder: »att hvad rörer
det påståendet, att en intendenturtjensteman anförtrotts att vara mellanhand
vid kronoleveranser, det icke är generalintendenten --- »mig»
är öfverstruket och »generalintendenten» skrifvet i stället — bekant
att på Karlsborg eller annorstädes man i detta afseende gjort sig
skyldig till handling, stridande mot gällande lag och författning».
Jag hemställer till eu hvar af eder, mine herrar, huruvida detta meddelande
under de förhållanden, detsamma af mig erhölls, rimligtvis kunde
af mig uppfattas annorlunda än såsom ett vitsordande af generalintendenten,
att iuom intendenturväsendet inga sådana förhållanden
existerade, som uppgifvits egt rum på Karlsborg.

Skärskådar man emellertid generalintendentens meddelande när -

7 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

tnare, så finner man, att detsamma är affattadt i något sväfvande Interpellation.
ordalag och, om man håller sig strängt till ordalydelsen, icke säger (Forts.)
annat eller mera, än att man inom intendenturväsendet icke i det afseende,
frågan gälde, gjort sig skyldig till handling, stridande mot
gällande lag och författning. Genom de upplysningar, som nu föreligga,
är det kändt, att just sådana anordningar, som anmärkts med
afseende på Ivarlsborg, i en icke ringa omfattning blifvit inom intendenturförvaltningen
vidtagna, och generalintendentens svar till mig,

— hvilket i alla händelser icke innehöll de upplysningar, han varit
skyldig lemna — måste sålunda antagas innebära endast, att generalintendenten
fann de vidtagna anordningarna öfverensstämma med lag
och författning.

En bevisning i detta hänseende har nu också arméförvaltningen
å intendentsdepartementet försökt sig på i det af mig nyss. upplästa
utlåtandet. Men då arméförvaltningen här inser svagheten i sin ställning
— och huru skall det kunna försvaras, att en myndighet, som
har att vaka öfver att intendenturtjenstemännen afhållas från all
olämplig affärsverksamhet, sjelf leder dem in i affärsverksamhet, hvarigenom
enskilda individer kunnat erhålla en extra förtjenst, som uppgått
till tusentals kronor — så söker arméförvaltningen å intendentsdepartementet
ett stöd för försvaret af sitt tillvägagående i uttalanden
om »brydsamma undantagsförhållanden», som skulle motiverat
hennes förfarande.

I hvad mån sådana undantagsförhållanden kunna antagas hafva
varit för handen, torde tydligt framgå deraf:

att här var fråga om tillverkningen af 8,700 kappor, 2,870 vapenrockar
och 5,324 par byxor, som voro afsedda för de enligt den
förbättrade härordningen ökade special vapnen;

att kostnaden för hela anskaffningen — oberäknadt materialerna,
som tillsläpptes af arméförvaltningen — uppgick till 52,040 kronor
38 öre; samt

att aftalen angående de ifrågavarande leveranserna träffats, de första
i februari och de sista först i juli månad sistlidet år, med leveranstider
så utsträckta, att icke alla''leveranserna ännu äro fullgjorda.

Med kännedom om dessa förhållanden torde det vara uppenbart för
en hvar, att hvarken med afseende på tillverkningens omfattning eller
behofvet af skyndsamhet omständigheter förelågo, som synas berättigat
arméförvaltningen att gå till väga på sätt som skett.

Det har nu äfven framstälts den frågan till mig, livilka åtgärder
chefen för landtförsvarsdepartementet vidtagit rörande denna sak. —

Jag är ledsen öfver att icke kunna nu för kammaren redogöra för
hvad som i denna sak blifvit gjordt, derför att det kong!, beslutet i
anledning af min framställning i denna fråga ännu icke är justeradt,
men så snart detta skett — och jag hoppas, att det skall ske, inom
några dagar -— skall kammaren fä del af beslutet, som kommer att
återgifvas i Posttidningen. Jag hoppas då, att det skall blifva kam -

N:0 8. 8

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Interpellation, maren klart att allt, som bort göras, verkligen blifvit åtgjordt, på
(Forts.) samma gång som jag hoppas och tror, att det förtroende, som kammaren
hittills haft till mig, skall få fortfara.

Vidare anförde:

Herr John Olsson: Herr talman! Jag betviflar, att kamma ren

kan finna sig fullt tillfredsstäld med det svar, som nu af herr
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet blifvit afgifvet.
Herr statsrådet har sjelf erkänt, att han gjort sig skyldig till ett missförstånd
af generalintendentens skrifvelse i fjol. Men det framgår
också af hvad han yttrade, att generalintendentens skrifvelse icke innehöll
svar på den fråga, som herr statsrådet i fjol stälde till honom,
och på hvilken herr statsrådet begärde svar. När denna skrifvelse
således icke innehöll svar på den fråga, som herr statsrådet framstälde,
så borde det väl hafva legat nära till hands för herr statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet att begära bestämda upplysningar
angående den fråga, som af herr Hedin blifvit framstäld,
men som generalintendenten icke hade besvarat.

Det framgick vidare af en jemförelse mellan de ord, som herr
statsrådet citerade från generalintendentens skrifvelse, och hans eget
yttrande i kammaren i fjol, att herr statsrådet lemnat kammaren en
något annorlunda formulerad förklaring än den, som generalintendenten
lemnat statsrådet. Den förklaring, som herr statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet lemnade kammaren, innehöll det bestämda
påståendet, att undersökningen icke lemnat ringaste upplysning
om att någon intendenturtjensteman, vare sig å Karlsborg eller
annorstädes, skulle anförtrotts att vara mellanhand vid kronoleveranser
i vidsträcktare mån, än som oeftergifligen måste ske. Men såsom
kammaren hört, innehöll generalintendentens rapport icke någon sådan
förklaring, och det synes mig då anmärkningsvärdt, att herr statsrådet
ändock lemnade kammaren en så bestämd förklaring, för hvilken
han icke hade stöd i den af generalintendenten infordrade skrifvelsen
och angående hvars rigtighet han icke heller på annat sätt sökt
förvissa sig.

Det är äfven en annan punkt i herr statsrådets svar, på hvilken
jag tillåter mig fasta kammarens uppmärksamhet. Det framgår af
den förklaring från arméförvaltningen, som han uppläste, att arméförvaltningen
har en annan uppfattning af hvad som är lag och
rätt i detta fall än den kammaren och Riksdagen och herr statsrådet
sjelf uttalat. Såsom eu ursäkt för att arméförvaltningen har låtit leveranser
af kronopersedlar verkställas af intendenter har arméförvaltningen
anfört, att det varit vissa »brydsamma förhållanden», som nödvändiggjort
en större skyndsamhet i anskaffandet af dessa persedlar.
Men det framgår också åt förklaringen, att arméförvaltningen eller generalintendenten
icke ansett lämpligt att närmare ingå på, hvilka dessa

9 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. in.

brydsamma förhållanden skulle varit, som betingat en så stor skynd- Interpellation.
het. Herr statsrådet bar icke heller i sitt svar i dag behagat inga (Forts.)
på någon närmare förklaring af dessa förhållanden. Men det synes
mig vara synnerligen angeläget för kammaren att få en tydlig föiklaring,
hvilka dessa högst egendomliga förhållanden varit, som skulle
förorsakat en så ovanlig skyndsamhet i anskaffandet af krigsmateriel,
då, såsom vi alla veta, landet icke alls hotades af något krig och då,
så vidt allmänheten känner, icke heller af någon annan anledning ett
skyndsammare anskaffande af krigsmateriel, än som är vanligt under
fredstid, skulle i fjol varit af behofvet påkalladt. Jag vågar således
vördsamt af herr statsrådet begära upplysning, hvilka dessa brydsamma
förhållanden varit, som nödvändiggjort en så påfallande skyndsamhet.
^ „ ,

Herr statsrådet har meddelat, att något svar i fråga om de bada
senare spörsmålen icke för närvarande kan lemnas: och jag har således
icke någon anledning att nu närmare ingå på dessa spörsmål.

Jag anser mig endast böra erinra, att det synes vara af vigt i betraktande
af den uppfattning, som arméförvaltningen vill häfda om sig
sjelf såsom en sjelfständig myndighet gent emot chefen för landtförsvarsdepartementet,
att det ansvar, som framdeles må komma i fråga,
blir så effektivt, att ett upprepande af denna mystiska anskaffningshistoria
icke må kunna förekomma.

Herr Hedin: Herr talman! Det har redan blifvit påpekadt,

att det förekommer eu högst väsentlig olikhet mellan det svar från
arméförvaltningen eller intendentsdepartementet, som herr statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet bär i kammaren åberopade
den 8 maj förlidet år, och den förklaring, han sjelf vid det tillfället
afgaf. Men ehuru olikheten redan blifvit påpekad, anser jag det vara
skäl att betona, att olikheten i sjelfva verket är i högsta grad väsentlig.
En full månad hade förflutit, sedan jag framstält min fråga till
herr statsrådet, då han tog till ordet här i kammaren för att på den
afgifva ett svar. Man kunde då med skäl antaga, att dessa veckor
hade användts till den »undersökning» af denna jemte några andra
frågor, hvilken herr krigsministern förklarade, att man beträffande
denna fråga hade uppdragit åt generalintendenten i hans dubbla egenskap
af chef såväl för intendenturcorpsen som för det departement i
arméförvaltningen, hvilket det hufvudsakliga öfverinseendet af intendenturbestyren
tillhör. Af det yttrande från generalintendenten, som
herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet i dag meddelat
oss, eller den del af detsamma, som upplästes.— ty jag vet icke,
om det upplästes fullständigt — framgår emellertid icke, att någon
särskild undersökning skulle af honom blifvit vidtagen. Det måste
väl vara så, eftersom herr krigsministern den 8 maj uppgaf, att man
hade uppdragit åt honom att göra en undersökning och att af denna
framginge det och det. Men af hvad vi hört åt generalintendentens

N:0 8. 10

Lördagen den 22 Februari, f. nr.

Interpellation, egen text framgår icke något annat än att han ansett sig kunna för(Forts.
) klara, att han icke hade kännedom om något sådant missbruk som
det, om hvilket jag gjorde min framställning och begärde undersökning.
Emellertid afgaf herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
den 8 maj en den allra mest positiva förklaring, som
med svenska ord kan åstadkommas, upprepade i flere vändningar, att
icke något sådant missbruk i något enda fall, på något enda ställe i
Sveriges rike förekommit. Något sådant står i sjelfva verket icke i
det vi här i dag hört uppläsas ur generalintendentens yttrande för
bortåt ett år sedan.

Vidare ber jag att få påpeka det egendomliga förhållandet, att i
den från arméförvaltningen den 24 januari infordrade och den 4
februari inkomna förklaringen eller i den del deraf, som nu för kammaren
upplästs — ty jag vet icke heller, hvad denna i öfrigt kan
innehålla — att det der icke förekommer någonting af hvad herr statsrådet
kallade den så mycket diskuterade och omhandlade frågan. Den
så mycket omhandlade frågan är, som hvar och en vet, och som herr
statsrådet icke torde vara okunnig om, icke den, huruvida några bristfälliga
eller dåliga persedlar levererats, utan den: Är det sanning eller
osanning, att i strid med officielt lemnade uppgifter leveranser hafva
utlemnats åt intendenturtjenstemän? Detta är den så mycket omhandlade
frågan; den andra frågan har här icke eu gång behandlats.
Af hvad som här upplästes ur den förklaring, som inkom den 4
februari, fingo vi icke något svar på den förra frågau.

Deremot hafva vi fått höra så mycket mera förunderliga saker
om andra ting, och nu undrar jag icke på, att den från arméförvaltningen
nyss afgifna förklaringen har befunnits genant; och nu torde
ock kammarens ledamöter finna förklarligt, att, sedan jag i förgår
erfarit att embetshandlingar hade försvunnit, jag ansett nödvändigt
att i går i arméförvaltningen begära det senast aflåtna utlåtandet, för
att det icke också skulle försvinna. Kanske är denna min åtgärd i
går också anledningen till att det icke gjort så.

Vi hafva af dessa förklaringar fått höra, att arméförvaltningen skred
till den allmänt klandrade åtgärden i följd af, som det heter, den
önskvärda skyndsamheten i anskaffandet af åtskilliga effekter, hvilken
gjorde, att det icke var lämpligt att anlita allmän kungörelse. Det
har också förut talats om, att allmänheten icke borde få veta, hvad
som stod på, att ställningen var af den beskaffenhet, undantagsförhållandena
så brydsamma, att, om så behöfdes, deri en ursäkt skulle finnas.
Ja, det har nu till och med sagts, efter alla dessa antydningar,
att det icke vore lämpligt att närmare ingå på dessa orsaker. Hvad
betyda dessa fraser? De betyda icke annat än en förklaring från
arméförvaltningens sida till den, som borde bäst förstå, hvad arméförvaltningen
menar, att det var fråga om att rusta sig till ett öfverfall
på saklös tredje man; och ingenting i verlden skall hindra, att allmän -

11 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

heten, hvarje tänkande menniska, skall i utlåtandet läsa den förkla- Interpellation.
ringen. (Fort».)

Vidare hafva vi fått veta något annat af arméförvaltningen, och
det är, att den anser sig vara i stånd att försvara äfven den formella
lagligheten af hvad den gjort. 1 den af arméförvaltningen åberopade
och af herr krigsministern citerade förordningen af den 17 november
1893 angående statens upphandlings- och entreprenadväsende med mera
läser man i 4 §:

»Den, som i egenskap af embets- eller tjensteman eller på grund
af särskild! uppdrag har att för statens räkning taga befattning med
leverans eller arbete eller med deraf föranledd kontroll, besigtning,
uppbörd eller annan åtgärd, må ej åtaga sig samma leverans eller
arbete eller i något som dem rörer vara ombud för anbudsgifvare eller
entreprenör.»

Är paragrafen klar eller är den det icke?

Detta om märkvärdigheterna från arméförvaltningens sida. Jag
har äfven något att säga om herr statsrådets märkvärdighet i det nyss
till kammarens protokoll afgifna anförandet. Han sade, att det finnes
två sätt för landtförsvarsdepartementet att kommunicera med arméförvaltningen,
det ena genom beslut, fattadt af Kongl. Maj:t i statsrådet,
det andra genom beslut, fattadt i kommandoväg. Jag ber dock att
få erinra derom, att det i sjelfva verket äfven finnes en tredje utväg,
som jag hade tänkt, att en ledamot af Konungens råd icke skulle vara
okunnig om, nemligen den uti § 38 regeringsformen omtalade, eller
att en departementschef, hvilken såsom bekant här i landet icke har
någon beslutanderätt — vi hafva icke någon ministerstyrelse eger
uttryckligen medgifveu rätt att utan iakttagande af de förut afhandlade
formerna omedelbart meddela föreskrifter om verkställighet af
utfärdade beslut. Detta är således ett tredje sätt, men utöfver dessa
tre sätt finnas icke något lagligt sätt för landtförsvarsdepartementet
att kommunicera med arméförvaltningen, och någon brefvexling deremellan,
som icke skulle vara officiel, den existerar icke enligt svensk
grundlag.

Detta är en sak, som jag skall draga försorg om att den blir lika
klart konstaterad i detta fall, som då det för några år sedan föll Konungens
befallningshafvande i rikets nordligaste län in att förvandla en
officiel skrifvelse till ett enskilt bref. — Det hoppas jag kunna beifra
lika eftertryckligt nu som då.

Det är således tydligt att för det svar, statsrådet den 8 maj förlidet
år här i kammaren afgaf, svarar han och icke någon annan.

Huru han läst arméförvaltningens d. v. s. generalintendentens då afgifna
utlåtande, det har jag redan påpekat; han har läst det orätt,
det har varit ett förbiseende å hans sida, det har gått något för hastigt
eller något sådant, men ansvaret för att kammaren fatt ett svar, hvartill
icke funnits någon grund i generalintendentens dä afgifna förklaring,
åtminstone den del af densamma, som i dag blifvit för oss tipp -

N:0 8. 12

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Interpellation, läst, det stannar hos statsrådet. Denna sak är otvetydig och odispu(Forts.
) takel; det är icke möjligt att på något sätt attenuei-a detta faktum,

det står qvar.

Om hvad som i öfrigt qvarstår skall jag få tillfälle att yttra mig
en annan gång, ty vi träffas åter, om icke förr så vid Philippi.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Rappe: Så mycket finner jag, att det icke tyckes vara möjligt för
mig att tillfredsställa alla kammarens ledamöter. Jag vill nu icke
upptaga alla de — om jag så får säga — insinuationer, som förekommit
under debatten, utan endast rörande tvenne punkter yttra
några ord.

iörst och främst ber jag att med afseende å generalintendentens
meddelande få säga, det jag hittills varit nog lycklig att stå i det förhållande
till arméns chefer, att jag städse bemötts med förtroende samt
erhållit begärda upplysningar, såsom jag önskat, och det har aldrig
fallit mig in, att eu erhållen upplysning icke skulle vara rigtig, hvadan
jag tillitsfullt ansett hvarje sådan såsom god.

När nu den till generalintendenten framstälda frågan åtföljdes af
Riksdagens protokoll den 5 april, så var det väl icke lätt att förstå, att
icke svaret, såsom jag nyss påpekade, skulle innebära, att de förhållanden,
som omtalats ega rum på Karlsborg, hvarken der eller annorstädes
existerade. Men det har visat sig, att jag gjorde mig skyldig till ett
missförstånd.

Det har vidare sagts, att handlingarna icke af mig blifvit fullständigt
upplästa, men derom kan ju hvar och eu öfvertyga sig, ty
de finnas här på min plats.

Slutligen vill jag angående de påstådda farliga förhållandena, som
skulle, oaktadt hvad jag nyss nämnde, hafva varit för handen, fästa
uppmärksamheten derpå, att tillverkningen var så ringa till omfång
och tiden, under hvilken persedlarna skulle tillverkas, så läng —
herrarne veta ju, att arméförvaltuingen rör sig med ett belopp af ända
till 27 millioner kronor, men här var fråga om endast 50,000 kronor
— att några särdeles brydsamma förhållanden vid ifrågavarande tidpunkt
icke kunna sägas hafva varit rådande.

Det är ledsamt, att arméförvaltniugen talat om brydsamma förhållanden,
men det mest brydsamma förhållandet är, att arméförvaltningen
kommit in på en mindre klar väg och sökt motivera sitt tillvägagående
på ett sätt, som jag finner mindre lyckligt.

Herr John Olsson: Det synes mig, som om herr statsrådet
skulle gjort sig skyldig till något missförstånd vid afgifvandet af sista
svaret. Innebörden af mitt yttrande var åtminstone det, att endast
en del af generalintendentens första embetsskrifvelse från i fjol här
meddelats kammaren.

Jag har icke syftat på de öfriga handlingarna i saken, om Indika

Lördagen den 22 Februari, f. m.

13 N:0 8.

jag icke liar anledning betvifla, att icke de af herr statsrådet fullstäu- Interpellation.
digt upplästes; men jag tror icke jag misstar mig, om jag uppfattar (Forts.)
saken så, att endast en mindre del af generalintendentens skrifvelse
från i fjol har meddelats kammaren.

Då sådana minst sagdt egendomliga förhållanden varit förknippade
med denna skrifvelse, att den, ehuru den enligt generalintendentens
egen förklaring innefattade en embetsskrifvelse, likväl icke
finnes qvar vare sig i koncept uti arméförvaltningen eller i original
uti landtförsvarsdepartementet, vågar jag vördsamt hemställa till herr
statsrådet, huruvida icke skifvelsen i dess helhet kunde få inflyta i
dagens protokoll eller på annat sätt komma till kammarens kännedom.

Herr statsrådet yttrade nyss, att han fann det beklagligt, att
arméförvaltningen i sin förklaring hänsyfta! på vissa »brydsannna förhållanden»,
som skulle nödvändiggjort en skyndsammare anskaffning
af krigsmateriel. Emellertid kan man väl knappast antaga, att arméförvaltningen
kunnat tillåta sig en sådan hänsyftning eller ett dylikt
påstående, derest det icke från öfverordnade myndigheter hade gifvits
någon anledning dertill, eller med andra ord, om icke arméförvaltningen
af öfverordnad myndighet särskilt hade ålagts sådan skyndsamhet
vid anskaffningen af persedlarna.

Skall herr statsrådets förklaring kunna anses tillfredsställande åtminstone
för en stor del af kammarens ledamöter, torde det vara
nödvändigt att meddela kammaren, hvilka dessa frän öfverordnad myndighet
gifna order kunna hafva varit, som föranledt arméförvaltningen
att påstå, det särskild skyndsamhet vid persedelanskaffningen varit
nödvändig.

Slutligen ber jag att få konstatera, att innehållet i generalintendentens
skrifvelse — herr talman, jag låter icke nedtysta mig af
några pulpetklaffar — icke har berättigat herr statsrådet att afgifva
den bestämda förklaring, att inga intendenter tillåtits vara mellanhänder
vid kronoleveranser, som herr statsrådet i fjol afgaf här i kammaren.

Herr Danielson: Herr talman, mine herrar! Så vidt jag kan

finna, är detta spörsmål en följd af de uttalanden, som skedde vid den
så kallade remissdebatten; och jag kan icke förundra mig öfver, att ett
sådant spörsmål framkommit med anledning af de uttalanden, som
då skedde.

Men jag får också säga, att detta spörsmål synes mig vara så
tillfredsställande besvaradt af herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet,
att jag tycker icke mycket kan återstå att göra
vid denna sak från kammarens sida. Herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet har ju relaterat förhållandena. Han har
sagt, att de uppgifter han erhöll icke voro fullständiga, och att den
uppfattning, han derigenom kom att bilda sig, föranledt det uttalande
han här gjort; men nu har han tillika allvarligt betonat, att hans fulla

N:0 8. 14

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Interpellation, afsigt vore att råtta de anmärkta missförhållandena. Då hemställer
(Forts.) jag verkligen, huruvida icke kammaren bör vara fullt belåten med en
sådan förklaring.

Jag vill säga, att jag också är bekymrad för att i kammaren skall
utbilda sig genom vissa uttryck, som förekommit, eu obehöfligt skarp brytning
mellan kammaren och herrar statsråd, och jag tror, att det arbetssätt,
som kan blifva en följd deraf, icke kan gagna vårt fosterland, och
derför anser jag, att dessa uttryck icke böra vinna erkännande af kammaren.
År det så, att grundad anledning finnes att framställa åtskilliga
erinringar och anmärkningar, böra dessa framkomma på ett
sådant sätt, att vänskap och förtroende ändock må kunna ega rum
mellan regering och Riksdag. Jag tror derför, att vi böra noga iakttaga
den grundsatsen, såväl vid remissdebatter som vid sådana här
spörsmål, att våra anmärkningar städse hållas inom lämpliga gränser,
det vill säga framkomma i en sådan form, att de kunna till hela sin
vidd blifva upptagna med tillmötesgående och derigenom åstadkomma
aktningsvärda rättelser i den rigtning vi önska och afse och som är
berättigad. Jag skulle verkligen beklaga, om det gamla goda, i form
vänliga förhållandet mellan regering och Riksdag skulle brytas. Derför
böra icke sådana spörsmål framsägas på ett sätt, som ger vid
handen en alltför enträgen uppfattning af den, som framstält spörsmålet,
utan man bör äfven öfverväga, huruvida icke det svar, som
afgifves, också är fullt berättigadt och leder till rättelse. Här har
sagts af en talare på stockholmsbänken, att vi skulle träffas igen.
Ja, det är ju gifvet, att regeringens ledamöter ofta komma att träffas,
men vi önska då, att de måtte träffas igen, men uppfylda af ömsesidig
välvilja emot hvarandra, och att, när regeringen lofvar att få till
stånd ordning och reda i sådana förhållanden som de förevarande eller
andra dylika, kammaren då för sin del må finna sig belåten med en
ärlig förklaring, ett bestämdt uttalande om rättelse i missförhållandena.

Herr talman! Jag har velat uttala dessa ord i den tro och förhoppning,
att efter den förklaring, vi fått, den rättelse, som deri åsyftas,
också skall erhållas, och'' kammaren har full tilltro härtill.

Herr Hedin: Med anledning af hvad som sist blifvit yttradt,
skall jag endast tillåta mig att framställa den frågan till benäget begrundande,
om efter den erfarenhet vi nu hafva och efter den tydliga
bekännelse, som afgifvits om beskaffenheten af den upplysning, kammaren
fick här den 8 maj förlidet år, vi allesamman skola anse oss
förpligtade att visa förtroende gent emot hvilket uttalande som helst,
som kommer ifrån statsrädsbänken.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

§ 4.

15

N:0 8.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:
bevillningsutskottets betänkanden nås 2, 3, 4 och 5; samt
lagutskottets memorial och utlåtanden nås 17, 18 och 19.

§ 5.

Till behandling företogs härefter bevillningsutskottets betänkande
n:o 1, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Punkten 1.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 16, hade herr Ang. stadganC.
G. Bäckgren hemstält, att Riksdagen måtte besluta: ^ mi/åthan »att

all minuthandel och utskänkning af bränvin och dermed delmedoehut.
jemförliga drycker varder nu genast eller ock inom den närmaste tiden skärning af
förbjuden, der den ej sker till läkemedel eller för tekniskt ändamål, i bränvin.
hvilka fall den underkastas kontroll i likhet med försäljning af andra
gifter»; samt

»att de privilegier för handel med bränvin, hvilka äro omnämnda
i 6 och 7 §§ af kongl. förordningen den 24 maj 1895, som ännu
finnas qvar, inlösas af staten.»

I förevarande punkt hemstälde emellertid utskottet, att motionen
icke mätte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr Bäckgren: Det är att beklaga, att bevillningsutskottet
icke ansett sig böra tillstyrka min motion och derigenom räcka nykterhetsrörelsen
den hjelpande och kraftiga hand, hvarom jag anhöll,
då jag ur förnuftets och känslans synpunkter nedskref min motion.

Jag vill dock taga varao på utskottets uttalanden i slutet af betänkandet
om nån motion. Å sid. 3 säger utskottet: »Ett fortsatt
arbete för nykterhetens befrämjande på öfvertygelsens väg, såsom under
senare tider med framgång egt rum, synes derför utskottet vara
det rätta sättet, hvaremot det föreslagna stränga lagliga förbudet ej
torde vara välsignelsebringande.»

Fast utskottet är tveksamt om huruvida den af mig föreslagna
åtgärden skulle vara välsignelsebringande, läses dock i utskottets utlåtande
ett erkännande af att nykterhetsrörelsen är välsignelsebringande.
Det var det bästa och vackraste vitsord, som den kunde få, och upp -

N:o 8. IG

Lördagen den 22 Februari, f. in.

Ang. stadgande
af förbud
mot minuthandel
med och utskänkning
af
bränvin.
(Forts.)

manar helt visst till fortsatta och allvarliga bemödanden att fortgå på
den vigtiga vägen.

För min del är jag fullt öfvertygad om att hvad jag föreslagit,
eller hvad utskottet kallar det »stränga lagliga förbudet», äfven det
skulle vara välsignelsebringande. Och jag stöder denna min uppfattning
dels på sunda förnuftet, dels på erfarenheten ifrån rikets två
tusen och några hundra landtkommuner, som redan gjort sig fria ifrån
denna handel, och der man helt visst icke önskar den tillbaka, utan
anser det för en välsignadt god sak, att den är borta.

Nu ber jag att med några ord få vidröra de skäl, utskottet föreburit
för sitt afstyrkande af motionen. Utskottet säger först på sid. 2:
»Det skulle innebära ett allt för stort och af förhållandena i vårt land
icke berättigadt ingrepp i den enskildes sjelfbestämningsrätt.»

Nog kan man säga, att det är ett ingrepp i den enskildes sjelfbestämningsrätt,
men om de 4/s af befolkningen, som bo i landtkommunerna
och som sjelfva frigjort sig ifrån denna handel, till
landets bästa begära att den femtedelen, som bor i städerna, också skall
upphöra dermed, så, enär det som begäres länder endast till fördel för
landet i dess helhet, synes det mig vara lagstiftarens rättighet och
skyldighet att då ingripa i den personliga sjelfbestämningsrätten.

Det torde allt vara rätt svårt att finna några verkliga skäl att
draga sig derför. Utskottet säger vidare: »De resultat, som visat sig i
de länder, der sådant förbud varit stadgadt, äro icke heller de bästa,
i hvilket afseende utskottet hänvisar till förhållandena i en del af
Nordamerikas Förenta stater och i en del af vårt eget land, nemligen
Lappland.» Huru förhållandena i Nordamerikas Förenta stater äro,
känner jag icke, men de torde vara sådana som utskottet säger, och
det är då mycket beklagligt. Men man torde finna förklaringsgrunden
härtill, om man tänker på huru befolkningen i Nordamerikas Förenta
stater är sammansatt, huruledes der hopats dels goda, dels mindre
goda, ja mången gång kanske rätt tvifvelaktiga element från många
andra länder. Det torde nog vara rätt svårt att upprätthålla laglydigheten
der, men detta är en sak, som jag icke vill tala om.

Hvad Lappland beträffar, och att befolkningen der icke skulle
respektera lagar och författningar, så vill jag säga det, att det gifvetvis
der måste vara mycket svårare än i något annat af rikets landskap
att upprätthålla laglydigheten.

Dessa skäl förefalla mig verkligen alltför svaga för att motivera
afstyrkandet af en motion i det syfte jag framlagt den.

Vidare säger utskottet: »Omöjligheten att på lagligt sätt förskaffa
sig rusdrycker har, hvarhelst ett sådant förbud stadgats, medfört och
skulle med all säkerhet äfven här medföra deras försäljande i smyg.
Häraf skulle följa bristande aktning för lagarnes helgd, då dessas
efterlefvande ej kunde upprätthållas.»

För att bilda sig en föreställning om huruvida utskottet har rätt
i detta antagande eller icke, torde det vara skäl att tänka efter,

Lördagen den 22 Februari, f. m.

17 N:0 8.

hurudana förhållandena äro i de tvåtusen och några hundra landskommu- Ang. stadjanner,
der man med den magt, som lagen redan gifver, har afskaffa *{ ^„„erA„n.
denna handel. Så vidt jag vet, öfverträdes detta förbud der icke ™dmrd och utmäta
än hvilken annan lagbestämmelse som helst. Om jag nu lägger skänkling af
allt detta tillsammans, synes mig bevillningsutskottet icke hafva haft bränvin.
grundad anledning att afstyrka min motion på de skäl, som utskottet (Forts.)
framlagt.

Tanken ledes härvid ofrivilligt in på ett annat område, nemligen
penningfrågan, hvilken kastat en så mörk slagskugga på denna handel.

Men detta hänför sig egentligen till andra motioner, som förekomma
i ett annat betänkande, och jag skall derför icke nu vidröra denna sak.

Vetenskapen lärer oss, att dessa starka drycker icke ega något
egentligt värde för kroppens näring, och erfarenheten visar oss, att
de icke underlätta arbetet. De föra oss icke framåt hvarken i andligt
eller materielt afseende. De undergräfva helsan, mången gång ekonomien,
och ofta nog leda de moralen på afvägar. Hälften af befolkningen
eller qviunorna hafva lyckats hålla sig fria från bruket af
dem, och inga förnuftiga föräldrar tillåta barnen eller ungdomen att
förtära dem, emedan de anse dem skadliga. Det är således icke något
förnuft uti att bruka dem och hafva dem qvar, och det är förvånande,
att det skall möta så mycket motstånd, då man föreslår ett medel att
blifva af med dem.

Då emellertid min motion, likasom de andra som syfta åt samma
håll, blifvit afstyrkt af utskottet, så synes icke mycken utsigt finnas
för framgång åt den, men frågan är dock väckt äfven vid denna
riksdag, och den förtjenar öfvervägande och begrundande samt, hvad
mera är, behjertande.

Herr talman, jag yrkar bifall till min motion.

Herr Anderson i Hasselbol instämde häruti.

Herr Fredholm från Stockholm yttrade: Herr talman! Det
är nu fjerde gången, som man inom den svenska riksdagen har
fört på tal frågan om förbud mot försäljning af spirituösa drycker.

Motionären börjar sin motion med de inledande orden, att förnuftet
och känslan böra göra sig gällande vid lagstiftning angående spritdrycker.
Jag för min del gillar en sådan uppfattning, men det vill
synas mig, som om motionären sjelf icke skulle kunnat följa den regel
han uppstält, emedan, såvidt jag kan förstå, det i det följande af motionen
företrädesvis är känslan, som för ordet.

Motionären säger, att »vetenskapen lär oss, att spriten är för
menniskan ett gift». Då jag läste detta, tänkte jag för mig sjelf, att
vetenskapen i våra dagar den får allt bära bra mycken barlast under
sin vida mantel. Den man, för hvilken jag lärde mig kemi, var på
sin tid en lika god vetenskapsman som någon i våra dagar, och han
hyllade den meningen, att allt är gift och ingenting är gift, ty allt är

Andra Kammarenh Prot. 1896. N:o 8. 2

N:0 8. 18

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang. stadgan- i hvarje fall beroende på qvantiteten. Men den qvantitet, som gör
dC t ^'' 1°th.Wd sPriten till ett gift, lärer enligt den moderna vetenskapen vara en
del med och ut-mycket liten qvantitet. Derom upplyste eu af kammarens ledamöter
skänkning af i ett föredrag på den nyligen hållna förbudskongressen, deri han frambränvin.
höll, »att framstående vetenskapsmän numera ådagalagt, att äfven de
(Forts.) minsta qvantiteter alkohol äro skadliga». Det förefaller mig, som om
detta förhållande skulle vara mycket ledsamt för dem, som tro på
något sådant, ty då man — också enligt den moderna vetenskapen
— vet, att i luften, som vi andas, och i brödet, som vi äta, finnas små
qvantiteter alkohol, då skulle det för dem, som tro på att spriten
äfven i små qvantiteter är skadlig, vara ganska betungande att gå
och bära på det medvetandet, att man alltjemt är utsatt för skadliga
inflytelser, från hvilka man icke kan frigöra sig.

Motionären framhåller i sin motion en synpunkt, som i denna
fråga flere gånger förut blifvit framhållen, nemligen att det svenska
folket för tillfredsställande af sitt spritbegär betalar 80 millioner kronor
om året — en häpnadsväckande summa, säger motionären. Ja, i
sanning en häpnadsväckande summa, i synnerhet om man tager i betraktande,
att folket får betala mer än tredjedelen af detta belopp i
skatt för tillåtelsen att använda de andra två tredjedelarna till inköp
af en vara, som de anse för sig utgöra ett behof. Denna omständighet,
att svenska folket offrar en så betydlig summa på tillfredsställandet
af sitt spritbegär, måtte väl ändock vittna om att detta begär
har en ganska stor utbredning inom folket, och när folket tillika är
villigt att för varan betala 50 procent mer än den är värd, så måtte
sådant väl vittna om att detta begär är ett starkt begär. Det är nu
detta mycket utbredda och mycket starka begär, som några entusiastiska
och allvarliga herrar vilja förbjuda det svenska folket att tillfredsställa.
Hvarför? Jo, derför att bruket leder till missbruk.

Men om den omständigheten, att eu sak kan missbrukas, skulle
vara anledning nog till att förbjuda bruket af sjelfva saken, då skulle
man naturligtvis med fullkomligt lika rätt förbjuda användandet af
knifvar, emedan det är så många, som skära sig på dem, af segelbåtar,
emedan det är så många, som under segling drunkna, af maskiner,
jernvägar och sprängämnen m. m. Jag vet knappast något, som då
skulle vara tillåtet. När vi nu emellertid vid all annan lagstiftning
vilja medgifva menniskorna handlingsfrihet inom behöriga och förnuftiga
gränser, då tillåter jag mig att fråga, hvarför skulle vi icke kunna
använda samma metod, när det gäller att lagstifta med afseende å
bränvin. Nej, säger man, det går icke an, ty om bränvin blott existerar,
så finnes det alltid sådana, som komma att missbruka det, och
derför är det nödvändigt att förbjuda allt bruk deraf. Eu talare på
gefleborgsbänken gaf åt denna tanke ett mycket målande uttryck vid
1892 års riksdag. Han berättade då, att eu arbetare en gång på
gatan tilltalat honom och sagt: »År det icke möjligt, att vi kunna blifva
af med denna förbannade dryck? Jag är en förfallen drinkare som

Lördagen den 22 Februari, f. m.

19 N:o 8.

många andra. Men jag skall säga herr Waldenström, att jag och mina
likar äro alla af samme tanke som lektorn. Vi önska få bort denna
dryck. Men så länge vi hafva den, kunna vi icke låta bli att supa.
Vi hafva ingen karakter. Det finnes derför ingen annan utväg för
oss att slippa undan eländet, än att bränvinet helt och hållet tages
ifrån oss.»

Med anledning häraf må man med skäl fråga sig: är det då företrädesvis
med hänsyn till dem, som sakna karakter, som vi här skola
stifta lagar för svenska folket. Jag vill visst icke bestrida, att man
vid stiftandet af lagar får taga hänsyn till att det finnes karaktärslöst
folk och detta i en mycket större utsträckning, än man någonsin kunde
vara benägen att tro. Men denna hänsyn synes mig böra leda till
vidtagande af en helt annan åtgärd än förmynderskap för dem, som
hafva karakter, den åtgärd nemligen att stadga straff för dem, som
sakna kraft att hålla sig inom af lagen uppdragna gränser. Men, säger
man, det är nödvändigt att taga bort allt hvad sprit heter, ty så länge
den varan finnes till, så inledes derigenom den på dryckenskap begifne
i frestelse. Ja, det vill jag icke bestrida, men jag har aldrig trott och
kommer aldrig att tro, att det genom något slags lagstiftning skall
blifva möjligt att taga bort frestelserna ur lifvet. Man tager i detta
fall icke bort frestelsen, derför att man förbjuder varan, ty den, som
är begifven på dryckenskap, lärer nog skaffa sig någon utväg att tillfredsställa
sitt begär, äfven om lagstiftningen förbjuder tillgång till
varan. För öfrigt, är det verkligen så illa, att frestelser finnas till i
verlden? Må man dervid besinna, att vår Herre nog hade någon mening
med att han planterade kunskapens träd på bad’ godt och ondt
i paradisets lustgård. Detta skedde möjligen för att bereda individerna
tillfälle att öfva sig i viljekraft och derigenom hos sig utbilda
karakter.

Nu säger man, och den siste talaren har äfven framhållit det, att
erfarenheten visar, att man på förbudslagstiftningens väg kan uppnå
det eftersträfvade målet. Jag tror, att erfarenheten visat motsatsen.
I Nordamerikas förenta stater, der 17 stater hafva haft absolut förbud,
der hafva 10 gått ifrån detta och slagit in på en klokare väg att befrämja
nykterheten, och erfarenheten från Lappland, som den siste
talaren icke vill tillmäta stor betydelse, den betyder i mina ögon mer
än något annat; ty för så vidt jag vet, finnes det ej någon punkt på
jordklotet, der spritförbudet under mer än 50 år varit så strängt som
i Lappland. Man eger sedan 1840 ej rätt att dit införa eller att der
tillverka eller försälja bränvin af något slag, och dock har detta stränga
förbud långt ifrån medfört dermed åsyftad verkan. Fn representant i
denna kammare för Norrbotten, herr Hellgren, hvilken i 40 år varit
länsman deruppe och som således borde ega en betydande kännedom
om der rådande förhållanden, väckte för några år sedan motion om
att upphäfva förbudet mot införsel och försäljning af bränvin i Lapp -

Ang. stadgande
af förbud
mot minuthandel
med och utskänkning
af
bränvin.
(Forts.)

N:0 8. 20

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang. stadgande
af förbud
mot minuthandel
med och utskänkning
af
bränvin.
(Forts.)

markerna, emedan detta förbud var omöjligt att der bringa till efterlefnad.

Jag beklagar för min del lifligt, att de modernaste nvkterhetsifrarne
gorå sig skyldiga till sådana öfverdrifter som dem, till hvilka
vi varit vittnen under den senaste tiden. En sådan öfverdrift är att
tilltro sig kunna på lagstiftningens väg »osa läns dryckenskapens dypöl»,
hvilken enligt deras förmenande innehåller inte bara bränvin,
utan äfven Öl och kanske svagdricka med, — och vidare, när man för
vinnande af detta mål bildar ett politiskt parti med uteslutande hänsyn
härtill och utan tanke på, att det för Riksdagen äfven finnes andra
vigtiga och måhända mycket vigtigare samhällsuppgifter att lösa. Jag
säger, att jag beklagar dessa öfverdrifter derför, att den framgång, som
i Sverige vunnits på nykterhetslagstiftningens väg, i väsentlig mån
torde kunna tillskrifvas den omständigheten, att de samhällets sansade
medlemmar, som på det moderna nykterhetsspråket kallas för måttlighetssupare
och som utgöra majoriteten, räckt en kraftig och hjelpsam
hand åt nykterhetsvännerna i deras sträfvan att på en klok lagstiftningsväg
söka befrämja nykterheten. Jag är icke rätt säker på,
om denna majoritet framdeles skall vara villig att gå i flock och farnöt
med de moderna nykterhetsvännerna, om dessa ringakta den för framgång
så vigtiga dygden: att vara måttlig i sina anspråk.

Herr talman, då denna fråga år 1887 första gången förekom i
svenska riksdagen, tillät jag mig inlägga en lika allvarlig som upprigtigt
menad protest mot att inleda lagstiftningen på öfverdrifternas
väg, vare sig det gälde mat och dryck eller menniskans andliga behof.
Nu skall jag be att till denna protest, som jag upprepar, få lägga en
gensaga mot att ifriga förbättrare af den allmänna moralen icke draga
i betänkande att åtminstone indirekt vilja stämpla hela nationen såsom
en obotfärdig syndare, för hvilken ingen annan räddning gifves än att
skyndsamt omvända sig enligt deras recept.

Jag anhåller, herr talman, om bifall till utskottets föreliggande
hemställan.

Herr Collander: Då den ärade motionären hade ordet, trodde

jag, att han skulle inskränka sig till att redogöra för motiven, hvarför
han framkommit med sin motion, men då han äfven yrkade bifall
till densamma, begärde jag ordet för att å utskottets vägnar yrka bifall
till dess hemställan. Då emellertid en annan utskottsledamot
redan gjort detta, kunde det vara öfverflödigt, att jag vidare yttrade
mig, men då jag nu har ordet, kan jag icke underlåta att beröra ett
par omständigheter.

Motionären anförde från landsbygden exempel på hurusom det
öfvervägande antalet kommuner der förbjudit utskänkning och utminutering
af bränvin. Ja, det må så vara, men man får dervid komma
i håg, att det är en helt annan sak att vara med om ett sådant förbud
i någon kommun, då de personer derstädes, som vilja begagna

21 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

sig af spritdrycker, när de biträda sådant beslut, veta, att de kunna ring.
få köpa sitt behof af spritvaror på andra ställen inom landet, än att, ^ minuthanutsträcka
förbudet till hela landet. I senare fallet skulle nog opinio- fjei meji oc^
nen i flera landskommuner gestalta sig annorlunda än den nu gör. skänkling af
Jag ber att få hemställa till den mycket varmhjertade motionären, om bränvin.
han verkligen tror på möjligheten af sitt förslags utförande. Då han (Forts.)
sjelf anfört de siffror, som den föregående talaren berörde, nemligen
att nationen ofirar på tillfredsställandet af sitt spritbegär bortåt 80
millioner kronor, huru kan han dä tro, att det blefve möjligt att på
en gång dämma upp för en sådan begärens flod. Det kan ju vara
möjligt, att man med knapp majoritet kunde få igenom ett sådant beslut,
som motionären här önskar, men jag är öfvertygad, att, om det
komme till stånd, det skulle blifva protester i mängd deremot och
försök skulle på alla sätt göras att kringgå förbudet. Man komme
då ur askan i elden. Det enda rätta ti 11 vägagåendet i detta hänseende
är nog det, som utskottet framhåller, eller att nykterheten bäst befrämjas
på öfvertygelsens väg.

Jag anhåller, herr talman, om bifall till utskottets hemställan.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt propositioner
af herr talmannen gifvits å de gjorda yrkandena, biföll kammaren
utskottets hemställan.

I en inom Andra Kammaren af herr E. J. Ekman samt 47 an--4»^.
dra af kammarens ledamöter väckt motion, n:o 155, hade föreslagits: ^^jr^aa
att Riksdagen ville för sin del besluta, att nedannämnda §§ i gällande om minuthanbränvinsförsäljningsförordning
måtte i nedan angifna delar erhålla föl- del med eller
jande förändrade lydelse: ''*£££"

§ 8.

2. För hvarje år skall inom samma tid, sedan de i kommunala

angelägenheter röstberättigade såväl i Stockholm som öfriga städer,
utan hinder af hvad för öfrigt är stadgadt angående dessa städers
kommunalförvaltning i allmänhet, ''på allmän rådstuga hörde blifvit,
dervid en röst tillkommer hvarje röstande, magistraten till Kongl.
maj:ts befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida — — —

anses nödig.

3. Kongl. Maj:ts befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i

ämnet och gifve det magistraten till känna; dock må ej mot allmän
rådstugas afstyrkande beslutas, att näringsidkare — — — —

___— — — — — -—, hvarom magistraten och allmän

rådstuga äro ense.

N:o 8. 22

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang. införande
af s. k. lokalt
veto ifråga
om minuthandel
med eller
utskänkning af
bränvin.
(Forts.)

§ 9.

1. De i § 8 mom. 2 omförmälda försäljningsrättigheter äfvensom
de, hvilka magistraten, sedan allmän rådstuga blifva hörd, finner
skäligt— — — — — — — — — _ _ _ _

antaga eller förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att — — — — — — _ _

— •— — — — ■—■ —• utskänkning. Inkomna anbud, som

böra åtföljas af bolagets stadgar, granskas af magistraten, hvilken, efter
det allmän rådstuga blifvit hord, insänder handlingarna — — __

— — — — — •— — — — — — är stadgadt.

§ io.

1. Vill någon väcka förslag, att — — — — — — _

■— — — — — — öfverlemnas till ordföranden i kommunal stämman.

Denne inhemte, före april månads utgång, på kommunalstämma,
som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens utlåtande
i ämnet, dervid en röst tillkommer hvarje röstande. Varder
framställningen af kommunalstämman ogillad, förfalle frågan. Har

åter kommunalstämman tillstyrkt bifall, insände — — — — _

till Kong!. Maj:ts befallningshafvande. Varder framställningen icke
genast af Kongh Maj:ts befallningshafvande afslagen, läte Kong! Maj:ts
befallningshafvande, derest den trakt inom kommunen, hvarest utskänkningen
skulle utöfvas, är så belägen, att rörelsen kan vålla olägenhet
för annan kommun, i kyrkan inom denna kommun kungöra,
att sådan framställning blifvit väckt med föreläggande för kommunen,
att, derest den har något att erinra mot bifall till framställningen,
inom viss bestämd tid och vid förlust af rättigheten att i frågan vidare
höras, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma med yttrande.
Beslut i denna fråga fattas såsom härofvan år föreskrifvet.

Sitt beslut — — — — — — — — __ _ _ _ _

vederbörande länsman.

§ 13.

1. Vid sådan helsobrunn — — — — — — _ _

—- — — — meddelas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande; dock

må tillstånd till utskänkning vid helsobrunn eller badort, hvarom nu
är sagd t, icke beviljas utan att vederbörande kommunalstämma efter
i 10 § angifna röstgrund lemnats tillfälle att derom yttra sig.

Derjemte hade i en likaledes inom Andra Kammaren väckt motion,
n:o 192, herr O. tf. Eklund från Stockholm jemte 14 andra af
kammarens ledamöter föreslagit:

23 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Ang inför*anKongl.
Maj:t måtte låta utarbeta och för nästkommande riksdag fram- kålt veto i fråga
lägga förslag till ändring i nu gällande förordning om försäljning af om minuthanbränvin
enligt följande grunder: . del med eller

»Ilo) När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, _att rättighet utsk^™f af
till annan minuthandel med eller utskänkning af bränvin än sådan,
som i stad eger rum på grund af burskap eller särskild! privilegium
och på landet kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, skall inom
kommunen meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande, derest
inom viss tid skriftlig ansökan derom inkommer, undertecknad åt
välfrejdade, till myndig ålder komna medlemmar af kommunen, som
äro svenska medborgare, till ett antal af motsvarande minst en tjugondedel
af kommunens mantalsskrifva befolkning, att förordna om
anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda väckta

frågan. , ,

2:o) I denna omröstning ega alla de kommunmedlemmar att deltaga,
som uppnått myndig ålder, ega god frejd och äro svenska med 3:o)

Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast förbud
eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättig -

4:o) Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen
deltagande antages, träder det i kraft från den tidpunkt, då förut beviljade
rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande af rättigheter
ej väckas förrän efter tre år. Om förslaget af flertalet röstande
ogillas, har det förfallit, och kan ny fråga om förbudsomröstning
likaledes ej väckas förrän efter tre år. n .

5:o) Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet ma ej
anföras på annan grund, än att det förmenas icke hafva tillkommit i
laglig ordning; och skall Konungens befallningshafvande, derest beslutet
af sådan anledning undanrödjes, förordna om anställande af ny
omröstning.»

Under punkterna 2 och 3 af föreliggande betänkande hemstälde
utskottet,

2;o) att herr Ekmans m. fl. motion ej måtte af Riksdagen bifallas;
3:o) att herr Eklunds m. fl. motion ej heller måtte af Riksdagen
bifallas.

Häremot hade reservationer anmälts af:
herrar Collander och Fredholm från Stockholm;
herr Jansson i Krakerud;

N:0 8. 24

Lördagen den 22 Februari, f. m,

Ang införan. herr Lundström, hvilken hemstält, att Riksdagen måtte bifalla

Ekl''"“ls ">•

om minuthan <ZeZ

med eZ/er herr Olsson i Sörnäs.

utskärning af

bränvin Efter uppläsande till en början af utskottets i punkten 2 gjorda

(1 orts.) hemställan yttrade

Herr Ekman: Herr talman! Jag anhåller att vid behandlingen
af bevillningsutskottets betänkande n:o 1 mom. 2 och 3 måtte samtidigt
fa diskuteras, men att beslut måtte få fattas om hvardera momentet
för sig.

Denna hemställan bifölls. Sedan i följd häraf jemväl punkten 3
nu föredragits, anförde:

Herr Jansson i Krakerud: Såsom kammaren behagade finna af
betänkandet, har jag i afseende på behandlingen af de eu föredragna
motionerna icke varit af samma åsigt som utskottet. För så vidt jag
kunnat bedöma situationen inom utskottet, har der ingen meningsskiljaktighet
gjort sig gällande derom, att icke motionerna, såsom
förutsättande ändring i kommunallagarne, rätteligen bort tillhöra sammansatt
lag- och bevillningsutskott. Men utskottet hyste den åsigten,
att motionerna borde behandlas af sammansatt utskott endast i det
fall, att utskottet funne anledning tillstyrka desamma, hvaremot, om
utskottet funne anledning afslå dem, de endast borde behandlas af
bevillningsutskottet sjelft. Denna sin supposition stödde utskottet på
innehållet i 47 § riksdagsordningen, som lyder: »Derest ständigt utskott
anser nödigt att, till öfverläggning om uågot ärende, med annat
ständigt utskott sammanträda, skall sådant ske genom deputerade, på
sätt utskotten derom öfverenskomma. Sålunda sammansatt utskott
eger att i frågor, som det handlagt, utlåtande afgifva, utan att utskottets
öfriga ledamöter deruti taga del.» Jag häfdade deremot för min
ringa del den åsigten, att, vid jemförelse af 42 och 47 §§ riksdagsordningen
med hvarandra, det framginge, att utskottet, i stället för
att taga motionerna under behandling, rätteligen borde — helst utskottet
vore öfvertygadt om att motionerna vore så att säga af dubbelnatur
— utan afseende på om utskottet ansåge, att motionerna
borde bifallas eller afslås, öfverlemna dem till behandling af sammansatt
utskott. Då så emellertid icke skett, hafva vi följaktligen här ett
utskottsbetänkande, som är i ett sådant läge, att Riksdagen af formella
skäl icke kan annat än bifalla detsamma. Ty om motionerna
bifölles, vore de väl näppeligen grundlagsenligt behandlade.

Af denna anledning har jag reserverat mig mot utskottets betänkande,
^ och jag anhåller, herr talman, att få yrka betänkandets återförvisning
till utskottet. Jag gör detta yrkande endast af principiella

25

N:o 8.

Lördagen den 22 Februari, f. in.

skal, emedan det synes mig, att, om kammaren nu skulle gilla utskot- Ang. mjörantets
supposition, utskottet vid andra tillfällen icke heller skulle be-''kaUvetoifråga
höfva lägga frågornas innebörd till grund för sina beslut, utan den om minuthanena
gången besluta si och den andra gången så, beroende helt enkelt del med eller
på utskottets enskilda uppfattning. af

Herr Eriksson i Elgered: Mellan herr Ekmans och herr Ek- (Forts.)
lunds motioner förefinnes dels en viss likhet och dels en viss olikhet.

Denna olikhet är tvåfaldig. Ty motionerna skilja sig nemligen först
derutinnan, att enligt herr Ekmans motion genom omröstning skulle
i hvarje fall, då fråga om upplåtande af rättighet till försäljning af
bränvin uppstode, afgöras, om sådan rättighet finge upplåtas inom
kommunen eller icke, då deremot herr Eklund inskränker sitt yrkande
i detta afseende derhän, att omröstning skulle ske endast uuder vissa
förutsättningar, nemligen om minst en tjugondedel af kommunens
mantalsskrifva befolkning begärde sådan omröstning, hvarvid omröstningen
då skulle afse åstadkommandet af ett veto mot att sådan rättighet
beviljades. Detta är den ena skilnaden. Den andra skilnaden består
deri, att enligt herr Ekmans motion rösträtt skulle tillkomma endast
de kommunalt röstberättigade, under det att deremot herr Eklund
vill utsträcka rösträtten till alla medlemmar af kommunen, som uppnått
myndig ålder, både män och kvinnor. Motionerna äro åter
lika deruti, att de båda innehålla förslag till omröstning per capita i
motsats mot hvad nu är fallet, då på landsbygden fyrktalet och i
städerna bevillningskronan ligger till grund vid alla omröstningar.

År 1894 undertecknade jag en motion, som var lika med den nu
af herr Eklund framlagda. Då jag nu emellertid i år underskrifvit
herr Ekmans motion, kommer det sig icke deraf, att jag i minsta
mån ändrat uppfattning, så att jag nu icke skulle vilja rösta för herr
Eklunds motion, utan det kommer sig deraf, att jag ansåg, att en
motion af så radikal form ej kunde vinna anslutning hvarken i bevillningsutskottet
eller i Riksdagen, under det att jag deremot tänkte,
att en mera moderat motion, sådan som heir Ekmans, borde tilltvinga
sig bifall. Så har emellertid icke skett, utan bevillningsutskottet har

_ låt mig säga det öppet — behandlat båda motionerna allt annat

än väl.

Jag kan för min del icke finna annat, än att hvad i motionerna
begäres är fullt berättigadt och befogadt.

En af reservanterna, herr Lundström, har anmärkt, att det moraliska
förderf, som rusdryckshandteringen åstadkommer i våra kommuner,
är af den beskaffenhet, att en förändring ovilkorligen påkallas i
den rigtningen, att folket får mera inflytande och magt vid afgörandet
af dessa frågor; och detta skäl är enligt min tanke tillräckligt för
att förändringen bör ega rum. Den invändning, som mest anföres mot
denna reform, och som vi hört användas mot herr lläckgrens motion,
som nu är afdagatagen, är, att man anser, att den skulle göra för

N:o 8. 26

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang införan- stort intrång på den personliga sjelfbestämmelserätten. Ja, man kan
kaltvetö i fråga ^U. komma raed sådana invändningar och säga, att frihet i detta fall
om minuthan- ^ör finnas. Men jag ber då att fa saga, att hvithet beslut än fattas,
del med eller blir det ju ända alltid kommunens flertal, som får beslutande- och
iskänkning af bestämmanderätten; det blir ju alltid majoriteten och icke minoriteten,
ramm. som kommer att afgöra saken, och då tycker jag, att minoriteten gerna
(Forts.) kan finna sig i hvad majoriteten af de röstberättigade beslutar. Jag
tror verkligen, att det vore klokt af kammaren att gå med på antingen
herr Ekmans eller herr Eklunds förslag. Jag tror detta skulle
vara klokt äfven ur politisk synpunkt. Om vi tänka på den nykterhetsrörelse,
som nu pågår — kanske hafva herrarne icke tagit så noga
kännedom om densamma som jag gjort, ehuru jag naturligtvis icke
känner förhållandena öfver allt i landet — kan jag försäkra, att många
platser finnas i vårt land, der nykterhetsvännernas inflytande blifvit
allt mer och mer dominerande. Om vi sålunda kunna vänta, att
Andra Kammaren kommer att blifva besatt åt allt flere nykterhetsvänner
i framtiden, frågar jag, om vi nu mot dem böra spänna bågen
allt för mycket genom att säga nej till hvarje reform i detta afseende,
då de fordringar, som framställas, äro så berättigade. Jag tror icke,
att det är klokt, utan jag anser, att Andra Kammaren mycket väl kan
gå med på den reform, herr Ekman föreslår, om man också icke vill
gå så långt som herr Eklund. Hvad min egen ställning angår, kommer
jag att rösta för bifall till herr Ekmans motion, ifall den kommer
först under omröstning. Men om hans förslag faller, kommer jag att
biträda herr Eklunds förslag, och jag hoppas, att vi alla, som äro
nykterhetsvänner här i kammaren, komma att intaga en sådan ställning
för att göra allt, hvad på oss ankommer.

Hvad sedan beträffar de verkningar genomförandet af de föreslagna
reformerna skulle medföra i landet, sä får jag säga, att jag tror,
att äfven herr Ekmans förslag — ehuru åtskilliga nykterhetskorporationer
protesterat deremot, såsom icke bidragande till nykterhetens
befrämjande — skulle medföra ganska goda och afsevärda resultat,
äfven om jag icke tror, att det — såsom de, Indika vilja hafva bränvinshandteringen
qvar på dess nuvarande ståndpunkt, synas frukta --skulle med ens göra eu revolution i de bestående förhållandena. Om
jag, som sagd t, icke kan tro, att följden skulle blifva sådan, är jag
dock viss om att på rätt många håll i våra mindre städer en sådan
omröstning skulle medföra det från nykterhetsvännernas synpunkt önskade
resultatet, att såväl utskänknings- som utmiuuteringsaffärerna
skulle upphöra, till nykterhetens bästa och befordrande. Ty af alla
de vägar, som nykterhetsvännerna kunna gå för att vinna sitt mål,
tror jag det blott är en, som det är praktiskt att fortgå på, nemligen
den redan inslagna, eller att försvåra varans åtkomst genom lagbestämmelser.
Denna väg har sedan länge blifvit beträdd af våra landskommuner;
den har varit nyttig, och på den måste vi fortsätta.

Jag skall slutligen blott be att få säga ett par ord angående

Lördagen den 22 Februari, f. in. 2i ILO 8.

skälen till att jag mycket gerna kan vara med om herr Eklunds mo- 4-ng.rn/öron tion.

Först och främst vinnes nemligen mera genom ett bifall till ifråga

hans motion än genom bifall till herr Ekmans. Men för det andra om minuthan■
har också bevillningsutskottet, som jag förut nämnt, behandlat niotio- del med eller
nerna på ett allt annat än förtjenstfullt sätt. Detta har gjort, att jag utakanknmg af
för min del icke blifvit så synnerligen vänligt stämd emot det nyss
nämnda förfaringssättet, utan gerna kan biträda herr Eklunds motion. or s''''

Då det deremot blir fråga om hvilket förslag, som kan hafva största utsigterna
att vinna framgång, tror jag, att det är herr Ekmans. Jag
har redan sagt, huru jag kommer att ställa mig vid den slutliga omröstningen,
och jag har blott velat yttra detta för att visa min ståndpunkt
i frågan.

Herr Hammarström: Då jag är en af dem, som undertecknat

herr Ekmans motion, skall jag be att få säga några ord, och jag

lofvar att, min vana trogen, icke länge taga kammarens uppmärksamhet
i anspråk.

Hvad som närmast uppkallat mig är några yttranden, som förekomma
i bevillningsutskottets föreliggande betänkande. I andra
punkten af andra stycket på sid. 13 yttrar utskottet: »Det torde
nemligen icke lida något tvifvel, att stadsfullmäktige eller allmän rådstuga
och magistraten skulle afstyrka beviljandet af försäljningsrätt
inom staden, om eu mera allmän önskan i sådan rigtning skulle göra
sig gällande inom samhället».

Detta uttalande finner jag lindrigast sagdt märkvärdigt, emedan
all erfarenhet sorgligt nog visar raka motsatsen. Jag nödgas i detta
afseende här omförmäla något, som genom de allmänna tidningarne
nyligen kommit till allmänhetens kännedom, eller att inom den ena
af de städer, som jag har äran representera, för kort tid sedan inträffat
raka motsatsen mot hvad utskottet här förutsatt. Det har nemligen
gent mot den allmänna folkopinionen, som bland stadens invånare
f allmänhet och dess nykterhetsvänner i synnerhet kraftigt gjorde sig
gällande, i stadsfullmägtige beslutats och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelats tillstånd till inrättande i antydda stad af en ny
försäljningsplats för spirituösa, och, märk mine herrar, detta oaktadt
magistraten till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ämnet afgifvit
ett afstyrkande utlåtande. Detta är väl bevis för att, åtminstone
hvad den staden angår, det ej förhåller sig så, som bevillningsutskottet
här antager. För öfrigt är det väl bekant för dem af herrarne, som
hafva någon kännedom om förhållandena i städerna, att det i allmänhet
der går så till.

Hvad nu särskilt allmänna rådstugan beträffar, känna herrarne
nog litet hvar till, att, om af der närvarande 75 å SO personer med
tillhopa 99 röster önskas en åtgärd, denna åtgärd kan nekas af endast
en enda person, som disponerar öfver 100 röster. Jag tycker derför

N:0 8. 28

Lördagen den 22 Februari, f, m.

Ang. införan- att utskottets yttrande äfven vid betraktandet af denna omständighet
kaltvetc Y °°a :‘r märkvärdigt.

om Vminuthan- „ Vidare säger utskottet längre ned på samma sida: »hvarförutom,
del med eller såsom 1894 års sammansätta bevillning.?- och lagutskott i sitt ofvan
utskänkning af omförmälda betänkande jemväl framhållit, med bränvinsförsäljningen
bränvin. äro förbundna så stora intressen och sättet för dess tillämpning är af

(Forts,) så ingripande betydelse för kommunernas lugna och lifskraftiga ut veckling,

att skäl icke förefinnes att afgöra hithörande frågor på annat
sätt än öfriga kommunala angelägenheter».

Med afseende på detta yttrande vill jag erinra om, att den nuvarande
bränvinsförsäljningsförordningen icke står i den allmänna
kommunallagen, utan är en undantagslagstiftning, och under sådana
förhållanden torde det väl ock kunna komma under ompröfning, huruvida
icke bestämmelserna, huru med bränvinsförsäljningen skall förfaras,
skulle kunna dragas undan lagstiftningen rörande den allmänna
kommunala rösträtten. Och med afseende på yttrandet i öfrigt ber
jag att fä säga, att just derför, att denna angelägenhet är så djupt
ingripande i kommunernas intressen, icke allenast i finansielt utan
äfven i såväl moraliskt som i sanitärt hänseende, ja den är äfven betydelsefull
för speciel t familjen och individen, derför bör den icke
fortfarande få ligga i ett fåtals händer, på sätt jag nyss förut påpekat.
Detta spörjsmål hör, mine herrar, till de frågor, som ej kunna falla;
derpå tyder den alltjemt växande opinionen i landet, som tilltager i
styrka för hvarje år. Och jag ber att få erinra derom, att det icke
längre endast är hvad man kallar »okunnigt» folk, som ifrar för en
ändring i nu ifrågavarande afseende, utan att äfven inom medicinska
kretsar starka röster börja höjas för en ändring med afseende på den
föreliggande frågan.

Med hänsyn till hvad en föregående talare vid behandlingen af
den förut föredragna punkten yttrade rörande vetenskapens ståndpunkt
i detta fall, vill jag för min del afgifva en protest deremot, åtminstone
mot den form, hvari detta yttrande framkom, men äfven mot det påstående,
som deri gjordes. Man skall nemligen ej tro, att bestämmelserna
i nu gällande bränvinsförsäljningsförordning äro de bästa möjliga,
utan de behöfva mycket väl undergå revision. Och såsom jag nyss
nämnde, skall opinionen för en dylik revision bli så stark, att den
banar sig väg, min bön och mitt ord förutan. Jag ber att få yrka
bifall till den af herr Ekman m. fl. afgifna motionen.

Herr Lindgren: Mycket kunde vara att säga angående detta

bevillningsutskottets betänkande, men jag skall söka fatta mig kort.
Dock skall jag be att, ehuru första punkten af betänkandet är behandlad,
få i ett sammanhang beröra ett par origtigheter i utskottets motivering,
som torde legat till grund äfven vid affattandet af betänkandets
öfriga punkter.

Bevillningsutskottet hänvisar nemligen först och främst till för -

29 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

hållandena i en del af Amerikas förenta stater jemte landskapet Lapp- Ang .införa
land och säger, att der äro förhållandena icke de bästa. ^ Utskottet
har visligen undandragit sig att tala om, hvar de äro bättre; menom minuthantror
bevillningsutskottets majoritet, att förhållandena på dessa platser del med eller
skulle vara bättre, om der finge fritt införas och försäljas rusdrycker, af

så fruktar jag, att utskottet har uppgjort felaktiga kalkyler. ^

Jag hade vidare icke trott, att bränvinsliandteringen vore så för- 1 01 ’>
svarslös som den är, förrän utskottet nu har påvisat det. Utskottet
säger nemligen, att ett sådant förbud, som motionären påyrkar, skulle
medföra »bristande aktning för samhällets lagar». Ja, ty värr. på bristande
aktning för samhällets lagar äro de många svenska medborgare,
som befolka våra talrika fängelser och straffanstalter, ett sorgligt bevis.

Och jag fruktar för att ännu icke eu lag är stiftad, som icke af någon
eller några blifvit öfverträdd. Detta förhållande synes mig så mycket
klarare visa nödvändigheten af skärpta bestämmelser, och jag skulle
val icke kunna tro, att bevillningsutskottets majoritet till den grad
ömmar för lagarnes helgd, att den skulle vilja upphäfva lagbestämmelser
just för öfverträdelsernas skull.

Jag hade trott, att samtlige bevillningsutskottets ledamöter hade
läst vår fångvärdsstatistik och våra fängelsepredikanters årsrapporter,
så att de visste, att rusdryckerna äro största orsaken till att ej lagarna
»hållas i helgd», och just derför, och för bevillningsutskottets majoritets
samvetsömhet för lagarnes helgd, bort hemställa om bifall till
någon af de föreliggande motionerna.

Utskottet synes vidare hysa mycken rädsla för att göra intrång
på den personliga friheten, men jag frågar: innebär icke hvarje lagstiftning,
hvarje nytt lagrum ett visst intrång på flera eller färre menniskors
personliga frihet, och är icke denna inskränkning i den personliga
friheteu ett nödvändigt vilkor för samhällets sunda och organiska
utveckling? Jo, eu sådan inskränkning medför hvarje lagstiftning,
men det är eu inskränkning, som är rättvis, när nemligen det
är en rättvis lag, som stiftas.

Och å andra sidan: är det icke ett orättfärdigt intrång i den
personliga friheten, då, såsom ofta sker, en hel kommuns vid kommunalstämma
röstberättigade medlemmars vilja neutraliseras af ett par,
tre eller fyra spekulativa och — jag kan äfven tillägga -- samvetslösa
personer, helst i eu sådan ömmande fråga, der individers och
familjers väl eller ve stå på spel?

1893 års bevillningsutskott liksom ock 1894 års sammansatta
bevillnings- och lagutskott, af hvilket en motion med samma förslag då
behandlades, yttrade, såsom redan eu talare äfven påvisat: »Utskottet
medgifver visserligen, att önskvärdt vore, det ett större inflytande än
nu är fallet tillerkändes flertalets åsigt — jag ber att fa understryka
just dessa ord: flertalets åsigt — men anser, att den af motionärerna
föreslagna anordningen skulle alltför mycket afvika från de nu i kommunala
angelägenheter rådande rösträttsförhållandena».

N:0 8. 30

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang införan. Alltså skulle man nu kunna tyckas hafva anledning att förvänta,
kauLtöifrågaået be''TillQingsutskottet skulle hafva hemstält om bifall till herr
om minuthan f-hmans motion, hvilken är stiliserad just i den rigtning, som bevilldel
med eller ningsutskottet här har anvisat. Men då utskottet nu har frångått denna
utskänkning af sin ståndpunkt till frågan, skall jag be att få följa exemplet och vrka

bränvin. bifall ti]j herr EkllJnds motion.

(Fort?.)

Herr Eklund från Stockholm: På sidan 13 i utskottets betänkande
redogör utskottet för innebörden af de två motioner, som vi
yttra oss öfver, nämligen herr Ekmans m. fl. motion och min m. fl.
motion. Jag ber att få fästa uppmärksamheten uppå, att utskottet i
sin redogörelse öfver den åt mig m. fl. afgifna motionen förbiser ett
mycket vigtigt moment i förslaget, nemligen att den begärda omröstningen
ovilkorligen skall vara beroende af initiativ, taget af V20 af
kommunens mantalsskrifna befolkning.

Enligt utskottets framställning ser det ut, som om vår mening
vore, att den begärda vetoomröstningen skulle under alla omständigheter,
i alla kommuner och under alla förhållanden nödvändigtvis
förekomma. Men så är ju icke meningen, mine herrar! Vårt förslag
afser icke, såsom herrarne torde finna af motionen, att sätta den af
mig m. fl. föreslagna omröstningen i stället för den nu gällande lagstiftningen
om huru bränvinsförsäljuingsfrågor skola afgöras. Vi
föreslå deremot, att det nuvarande sättet i regel skall bibehållas, och
att det endast undantagsvis skall kunna förekomma, att folkets breda
lager må fa tillfälle att uttala sig i dessa frågor och gifva sin mening
tillkänna, och att detta undantag, detta tillfälle, då något sådant tåliga
rum, ovilkorligen måste vara beroende på ett visst, långt ifrån
lätt vilkor, hvilket först måste uppfyllas. Detta vilkor är det nämnda
initiativet. Det skulle fordras, att V20 af en kommuns mantalsskrifna
befolkning skall skriftligen göra anhållan om att denna omröstning
må få ega rum. Detta vill således med andra ord säga, att i en
kommun med t. ex. 5,000 invånare minst 250 personer, motsvarande
omkring l/io af den vuxna befolkningen, skola inlemna en sådan ansökan.
Och i Stockholm — der man visst icke gerna kan tänka sig,
att en sådan der framställning i brådrasket skulle förekomma —- skulle i
alla händelser under nuvarande förhållanden fordras ej mindre än omkring
14,000 underskrifter på en sådan anhållan. Det är, mine herrar, icke
ett lekverk att åstadkomma ett så stort antal underskrifter. Der dessa
vilkor ej kunde uppfyllas, der skulle enligt det af mig framstälda förslaget
de myndigheter, som nu ega bestämmanderätten, sitta i orubbadt
bo och ega att enligt nu gällande lagstiftning afgöra frågan. För
öfrig! kunde ju här sökas en ännu större garanti mot en sådan vetoomröstning,
så att den icke skulle kunna ega rum i oträngdt mål.
Man kunde ju utsträcka skyldigheten att taga detta initiativ till V10
af den mantalsskrifna befolkningen, hvilket är lika med 1/r, af den
vuxna befolkningen. Härigenom skulle ju svårigheterna att genom -

Lördagen den 22 Februari, f. m.

81 N:0 8.

drifva en omröstning bli ännu större, och de fall, då de, som nu ega-^njr. införanbestämma,
fortfarande finge göra det, bli ännu flere och allmännare,

•Tåg tror för min del, att om utskottet hade velat egna denna sida om minuthcmaf
saken någon uppmärksamhet, utskottet icke kunnat påstå, såsom del med eller
det här gör, att det af oss föreslagna sättet skulle vara eu alltför stor iskänkning af
afvikelse från nu gällande grundsatser för kommunala ärendens af- bränvin

görande. Yi vilja således icke — jag ber att få betona det ännu en (Forts.)

gång — sätta denna omröstning i stället för de nu gällande bestämmelserna,
utan blott öppna en möjlighet för folkets breda lager —
för att begagna detta uttryck — att vid sidan af de nuvarande myndigheterna
få gifva sin mening till känna. Och jag tror äfven, att
herrarne vid närmare eftertanke skola finna, att vi i fråga om denna
del af vår motion äro betydligt mindre radikala — om jag får använda
detta ord — än hvad herr Ekman är i det förslag han framburit.
Enligt herr Ekmans förslag skall nemligen ovilkorligt den omröstning,
som han föreslår, sättas i stället för hvad i nuvarande lagstiftning
är bestämdt.

Utskottets afstyrkande betänkande innehåller ju egentligen ingenting
nytt efter 1894, om jag undantager det, att utskottet i är uteslutit
den vackra frasen, »att det skulle vara önskvärd!, att flertalet
finge i denna fråga större inflytande än hvad nu är förhållandet», ett
uttalande, som i vårt land mottogs med glädje och hvilket i icke

ringa mån varit orsak till att man hyst så stora förhoppningar om

möjligheten att lösa denna fråga.

Då detta uttalande nu fått försvinna, torde det vara konstatera^,
att detsamma blott var ett förfluget ord, som ej var vidare allvarligt
menadt. Emellertid har i utskottets betänkande i år inkommit en
annan sådan der fras, som jag skall be att få taga fasta på. Det

står nemligen på sidan 13 i betänkandet: »Det torde nemligen icke

lida något tvifvel, att stadsfullmägtige eller allmän rådstuga och magistraten
skulle afstyrka beviljandet af försäljningsrätt inom staden,
om en mera allmän önskan i sådan rigtning skulle göra sig gällande
inom samhället». Ja, det är ju ingenting annat, vi för vår del vilja,
än att — om möjligt — söka förskaffa ett uttryck åt den »allmänna
önskan», som här omtalas. Enligt nu gällande lagstiftning finnes,
mig veterligen, icke någon möjlighet att gifva denna allmänna önskan
uttryck; men kan någon af bevillningsutskottets ärade ledamöter anvisa
oss en väg, hvarpå en sådan önskan kan göra sig bekant, skall
jag för min del åtminstone vara tillfreds och gladeligen stoppa motionen
i fickan. För min del tror jag dock icke, att någon sådan
möjlighet för närvarande finnes, och jag tror, att man måste saga,
att på många ställen i vårt land bränvinsförsäljning eger rum i strid
mot den allmänna önskan på platsen. Jag skall be att härpå få anföra
ett färskt exempel, som visserligen icke gäller någon stad, men
ett samhälle, som är lika stort som mänga af våra städer, ett samhälle
å landsbygden, der det ju, enligt hvad utskottet påstått, redan

N:o 8.

82

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang. införan- enligt nu gällande lagstiftning skulle vara så lätt att genomföra ett
kaltvetoifrå°a^r^a^'' * Trollhättan hölls nemligen den 21 sistlidne januari komom
minuthan- munalstämma för afgörande af frågan, huruvida kommunalstämman för
del med eller sin del skulle tillstyrka en utsträckning af utskänkningstiden till klocutslcänkning
af kan 11 på aftonen. — Jag ber inom parentes få påpeka, att, då det

ränvin. ju bär rör(je en betydligt mindre vigtig fråga, än den i motionerna

(Forts.) åsyftade, man följaktligen väl skulle kunnat tänka sig, att man här

skulle taga mera hänsyn till flertalets mening, än om det gält

en större fråga. — Frågan afgjordes med 29 röster emot 120; de 29
ville utsträcka utskänkningstiden, de 120 ville det icke. Men de 29
disponerade öfver 27,444 röster, medan de 120 blott disponerade

öfver 22,460 röster. Tro herrarne, att dessa 29, som sålunda här

representerade eu bestämd minoritet, fäste minsta afseende vid hvad

de 120 ville? — Nej, visst icke, och det, ehuru ibland de 120 befann
sig en ledamot af Första Kammaren, som ensam disponerar omkring
17,000 röster.

Erfarenheten från Norge tyder äfven på att å mänga ställen
bränvinsförsäljning fortgår emot den allmänna meningen. Jag skall
visst icke trötta herrarne med att redogöra för alla de omröstningar,
som egt rum i Norge, men det torde likväl tillåtas mig att relatera
omröstningarne i tre af Norges städer, nemligen i Aalesund, der
bränvinshandeln förbjöds med 3,212 röster mot 1,151 röster; i Skien,
der samma resultat bestämdes af 2,253 röster mot 1,696 röster, samt
i Risör, der enahanda resultat vans med 1,167 röster mot 559 röster.
Herrarne torde godhetsfullt observera, att majoriterna här voro synnerligen
stora; och det är ju ej gerna tänkbart, att dessa majoriteter
varit ögonblickets barn, utan de hafva naturligtvis funnits i flera år.
Man har alltså all anledning att antaga, att den allmänna meningen
redan förut varit emot bränvinshandeln, men denna allmänna mening
hade dittills icke haft någon utväg att gifva sig tillkänna.

Det är en passus i utskottets betänkande, om hvilken jag äfven
skulle vilja yttra några ord. Utskottet säger nemligen, att »med
bränvinsförsäljningen äro förbundna så stora intressen, och sättet för
dess tillämpning är af så ingripande betydelse för kommunernas lugna
och lifskraftiga utveckling, att skäl icke förefinnes att afgöra hithörande
frågor på annat sätt än öfriga kommunala angelägenheter».
Detta är ett skäl för afstyrkande, som jag för min del icke kan förstå.
Från min synpunkt skulle jag nemligen till fullo kunna skrifva
under detta yttrande, om jag blott först finge borttaga det lilla ordet
»icke», som der finnes; ty för oss är det just detta, att med bränvinsförsäljningen
äro förbundna så stora intressen och att sättet för
dess tillämpning är af så ingripande betydelse ej blott för kommunernas
lugna och lifskraftiga utveckling, utan äfven för kommuniuvånarnes
moraliska och ekonomiska förhållanden, som gör, att vi önska,
att dessa frågor må afgöras på ett särskilt sätt.

Jag skall icke för närvarande tillåta mig att yttra något vidare,

Lördagen den 22 Februari, f. m.

33 N:0 8.

utan blott uttala mitt tack till de ärade reservanter, hvilka tillstyrkt Ang. införanmitt
förslag. Jag tager mig friheten att yrka bifall till den af herr Ai°a

Lundström vid utskottets betänkande fogade reservationen. 0“ Hinlthan del

med eller

Häruti instämde herrar Aulin, Norberg och Ericsson i Väsby, uttkänkning af

bränvin.

Herr Fredholm från Stockholm: Herr Jansson har i sin vid (Forts.)
betänkandet fogade reservation uttalat den mening, att utskottet uti
denna punkt öfverskridit den befogenhet, som enligt 47 § riksdagsordningen
detsamma tillkommer. Det i denna paragraf befintliga stadgande,
som börjar med orden: »Derest ständigt utskottet anser nödigt»

— vill herr Jansson tolka på sådant sätt, att ordet »derest» skulle
få en helt annan betydelse, än det har enligt vanligt språkbruk; och
i följd häraf anser han, att utskottet alltid skall »anse nödigt» att
hänvisa en till detsamma remitterad motion af hvad han kallar »blandad
natur» till sammansatt utskott. Till stöd för denna sin mening
gifver han förenämnda grundlagsbud en tolkning, som jag ej vill förneka
vara i besittning af både skarpsinne och historisk kunskap. Jag
skall dock icke tillåta mig att täfla med honom i någotdera afseendet
och skall derför underlåta att ingå i någon granskning af den bevisföring
han förebragt, allra helst jag föreställer mig, att en sådan
granskning för denna kammares ledamöter icke skulle kunna hafva
annat än ett teoretiskt intresse. Deremot skall jag tillåta mig att,
beträffande frågan, om utskottet öfverskridit sin befogenhet eller icke,
påminna kammaren derom, att utskottet nu icke gjort annat, än hvad
det gjorde vid 1893 års riksdag, då en af herr Anderson i Tenhult
väckt och till utskottet remitterad motion om lokalt veto af utskottet
afstyrktes. Detta utskottets tillvägagåande godkändes då utan anmärkning
af Riksdagen, och reservanten, som äfven då var ledamot af utskottet,
hade vid detta tillfälle icke heller någon anmärkning att göra
mot det sätt, hvarpå utskottet förfarit.

Jag anser också, att ett sådant tillvägagående är rigtigt, och det
skall jag be att med några ord få ådagalägga. De paragrafer i bränvinsförsäljningsförordningen,
som handla om kommunernas befogenhet
att ordna bränvinsförsäljningen, äro 8 och 11 §§. Dessa paragrafer
blefvo vid 1885 års riksdag på förslag af bevillningsutskottet af Riksdagen
antagna, och sedan dess har i dem ej skett någon annan ändring
än de nya stadgandeu beträffande bolag, som — likaledes på
bevillningsutskottets förslag — blefvo af sistlidet års Riksdag antagna.

Om det nu får anses rigtigt — och, såvidt jag vet, har detta icke
hittills bestridts — att en lag skall ändras i samma ordning som den
blifvit stiftad, vill det synas mig, som om utskottet varit i sin goda
rätt att nu förklara, att det icke ville tillstyrka någon af de föreslagna
ändringarna i nyssnämnda paragrafer. Fn annan sak hade varit, om
utskottet ej hade hyst denna uppfattning. I sådant fall — om utskottet
både ansett lämpligt att göra någon ändring, i synnerhet så Andra

Kammarens Prot. 1896. N:o S. 3

N:0 8. 34

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang. införan- dana ändringar, som de af motionärerna föreslagna — är jag öfverde
af s. k Jo- tygad, att utskottet skulle hafva med lagutskottet öfverenskommit om
om Vminuthan- tillsättande af ett sammansatt bevillnings- och lagutskott för behanddel
med eller ling af frågan på alldeles samma sätt, som utskottet gick till väga
utskärning e/vid 1894 års riksdag.

bränvin. Med hvad jag sagt tror jag mig på ett tillfredsställande sätt hafva

(Forts.) tagit utskottets förfaringssätt i försvar. Jag skall nu be att med
några ord få beröra den ställning till sjelfva frågan, som jag inom
utskottet intagit. Jag har der stått qvar på den ståndpunkt, bevillningsutskottet
uttalade vid 1893 års riksdag, nemligen att man »med
skäl kan sätta i fråga, om ej i nu berörda angelägenhet större inflytande
borde inom kommunerna tillerkännas flertalets åsigt.» Hvad
utskottet då uttalade, fasthåller jag ännu i detta ögonblick. Men detta
synes mig icke innebära någon förpligtelse att vara med om vare sig
herr Eklunds eller herr Ekmans motion i oföräudradt skick.

Emot herr Ekmans motion har jag att göra den anmärkningen,
att jag icke kan vara med om att förlägga afgörandet af frågan, om
bränvinsförsäljning inom kommunen skall få ega rum eller icke, till
en folkomröstning. I likhet med hvad herr Waldenström uttalat vid
1894 års riksdag, anser jag, att någonting sådant skulle för nykterhetens
befrämjande vara ganska betänkligt. Man skulle då lätt kunna
tänka sig, att krogar skulle blifva inrättade i åtskilliga kommuner,
der sådana nu ej finnas. Och hvad herr Eklunds motion beträffar,
kan jag icke dela den af motionären uttalade uppfattningen, då han
åt folkomröstningen vill gifva en sådan omfattning, att i den skulle
deltaga både män och qvinnor. Detta synes mig vara att taga steget
allt för långt ut. I det hänseendet öfverensstämmer min åsigt med
herr Ekmans, hvilken vill förbehålla rösträtt ensamt åt de i kommunens
angelägenheter röstberättigade.

Jag förordade sålunda inom utskottet, att man skulle tillstyrka
herr Eklunds motion, hvad beträffar vetot, och herr Ekmans med afseende
på sättet för sjelfva omröstningen. Men då denna princip
inom utskottet lika litet gillades som de af motionärerna uttalade, så
finner jag mig icke föranlåten att nu ingå i några detaljer med afseende
på det sätt, på hvilket jag tänkt mig, att den af mig omfattade
principen skulle uti lagen formuleras. Så mycket ber jag dock att
vid detta tillfälle få nämna, att hade frågan blifvit påaktad och sålunda
kommit till ett sammansatt bevillnings- och lagutskott, hade jag ansett
det vara ytterligt nödvändigt att der vid lag fastslå några vissa detaljer,
såsom t. ex. herr Wavrinsky i nykterhetens intresse föreslog vid 1893
års riksdag, nemligen att majoriteten skulle vara icke såsom motionärerna
nu föreslagit endast absolut, utan två tredjedelar. Vidare
vill jag också framhålla, att, äfven om man skulle medgifva en folkomröstning
med afseende på den frågan, huruvida bränvinsförsäljning
skulle få ega rum eller icke, denna omröstning dock icke borde få
omfatta mer än de ständiga försäljningsrättigheterna och icke alls de

36 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

tillfälliga. Tv bestämmandet om de tillfälliga försäljningsrättigheterna Ang. inforanmåste,
oberoende af kommunernas beslut, fortfarande som hittills för- ‘£

behållas någon myndighet, som vid vissa tillfällen eger att sådana om
medgifva. del med eller

Jag har endast velat nämna detta för att tillkännagifva anled-«iskänkning af

ninven, hvarför lag emot utskottets beslut uti föreliggande punkter bränvin.

6 ’ • J ö (Forts.)

reserverat mig.

Herr C o 11 an der: Jag har begärt ordet med anledning af herr

Janssons yrkande på bifall till sin reservation, i hvilken han hemställer
om återremiss till utskottet af den orsak, att utskottet icke skulle
hafva lagenligt behandlat nu förevarande motioner, då behandlingen
icke skett i sammansatt bevillnings- och lagutskott.

Jag tror, att herr Jansson i detta fall tolkat § 47 riksdagsordningen
origtigt. Enligt denna paragraf är det ovilkorligen åt ett utskott öfverlemnadt
att pröfva, huruvida det bör med annat utskott sammanträda för att
behandla en fråga, som blifvit väckt och hvilken det gäller att i en
eller annan form tillstyrka. Här deremot har bevillningsutskottets
majoritet beslutit att afstyrka motionen, och i så fall har icke
behof förefunnits af ett sammanträde med deputerade från lagutskottet.
Man tänke sig behandlingen af en fråga, som blifvit remitterad
exempelvis till bevillningsutskottet, en beskattningsfråga i hufvudsak,
men som äfven medför behofvet af några andra bestämmelser,
såsom angående bötesbelopp eller dylikt, hvarom lagutskottet
äfven bör yttra sig. Det skulle då vara egendomligt, om hela frågan
genast vid pröfningens början skulle öfverlemnas till ett sådant sammansatt
utskott, ty till ledamöter i bevillningsutskottet väljas ju personer,
som äro mera förtrogna med beskattningsfrågor, och för ledamotskap
i lagutskottet fordras ju helt andra qvalifikationer.

Här var en sådan fråga före för något år sedan, nemligen om
åsättande af högre accis för hvitbetssockertillverkningen. Detta var
ju otvifvelaktigt en beskattningsfråga, men der förekommo äfven några
bestämmelser, som berörde lagutskottet, och derför blef ett sammansatt
utskott tillsatt för att behandla vissa delar af förslaget. Nog
hade det väl varit origtigt, om frågan i sin helhet genast blifvit remitterad
till ett sammansatt utskott. Jag tror derför, att utskottet nu
förfarit rigtigt.

Ått jag antecknat mig såsom reservant emot utskottets beslut,
det har skett af ungefär samma skäl, som herr Fredholm redan anfört,
nemligen att man i årets betänkande tagit afstånd från hvad
1893 och 1894 års bevillningsutskott uttalat såsom sin mening. Väl
anser jag sålunda, att man bör utsträcka kommunmedlemmarnes rätt
något, då det gäller att bestämma om bränvinsförsäljningen, men jag
har funnit hvarken herr Ekmans eller herr Eklunds förslag tillfredsställande.
1 likhet med herr Fredholm anser jag, att det är alldeles
nödvändigt, om man skall införa vetorätt emot att någon utskänkning

N:o 8. 36

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang. införan- kommer till stånd, att majoriteten skall vara icke blott absolut, utan
''kålt1 veto i fr °°a en''‘St m''tf: förmenande åtminstone två tredjedelar, detta då för att
om minuthan- förekomma en hel del olägenheter, som verkligen annars skulle uppdel
med eller stå. Mau kan lätt föreställa sig, att annars inom en större kommun
vtslcänhninrj af knapp majoritet skulle kunna genomdrifva ett sådant beslut, under
bränvin. ^ att ut; en närbelägen mindre kommun det kanske icke skulle ställa

(Forts.) gjg svårt att erhålla utskänkningsrätt. Detta skulle då medföra en

ganska olämplig omflyttning af de ekonomiska intressena inom dessa
båda kommuner.

Derför tror jag, att skall någon ändring ske, måste majoriteten
vara qvalificerad.

Jag hade tänkt, att vi skulle kunnat få en skrifvelse till stånd i
denna rigtning och yrkade äfven härpå inom utskottet, men denna
min tanke vann icke något understöd. Som frågan nu ligger och då
ett sådant förslag icke skulle vinna stora sympatier i Första Kammaren
— denna har ju redan bifallit utskottets förslag — har jag ej
ansett det vara skäl att afgifva någon reservation i den nu angifna
rigtningen. Under sådana förhållanden har jag ingenting annat att
göra än att sluta mig till bevillningsutskottets hemställan i föreliggande
punkt.

Herr friherre Barnekow: Jag vill icke med tystnad åhöra denna

diskussion, då jag redan under aderton riksdagar inom bevillningsutskottet
lifligt deltagit i öfverläggningen om alla frågor, som röra utskänkning
och utminutering af bränvin. Vid alla dessa tillfällen har
jag alltid stält mig på nykterhetsvännernas sida, då dessa nykterhetsvänner
i sina fordringar hållit sig inom rimlighetens gräns. Men då
de, enligt min uppfattning, begära orimligheter, har jag aldrig kunnat
biträda deras mening.

Då jag talar om orimlighet i detta hänseende, vill jag såsom en
sådan i främsta rummet beteckna den af herr Bäckgren afgifna motionen;
men jag hänför dit äfven herr Eklunds motion. Mine herrar!
Jag har någon erfarenhet i detta hänseende och jag skall be att
få för herrarne meddela hvad som händt mig under mitt arbete med
dessa frågor inom bevillningsutskottet. Der förelåg — år 1884 vill
jag minnas att det var — en motion om att man skulle förbjuda
utskänkning af bränvin under sön- och helgdagar. En liflig diskussion
uppstod härom i bevillningsutskottet, och man började då der att
tala om att, hvad städerna angår, var det omöjligt att sätta i fråga
något sådant -— ty, mine herrar, så fort som vi komma in på nykterhetens
område, är det alltid städerna, som göra det skarpaste motståndet.
På sin allra högsta höjd kunde man — sades det — möjligen
stänga de s. k. bolagskrogarne, men att stänga de fina krogarne,
det var alldeles omöjligt. Sedan jag en stund åhört detta tal, kunde
jag dock icke få klart för mig annat, än att skulle en bestämmelse om
förbud för bränvinsutskänkningen å sön- och helgdagar genomföras,

Lördagen den 22 Februari, f. in.

37

N:0 8.

borde den tillämpas lika för alla, såväl för de fina krogarne som för Ang. införänandra
krogar. Och, mine herrar, jag hade då den djerfheten att re- kålt v Jo i fråga
servera mig emot utskottets afstyrkande af denna motion och hern-om minJhanstälde,
att utskänkningen skulle förbjudas på sön- och helgdagar. del med eller

Jag tänkte nemligen som så, att gifva vi dem tillstånd att supa utskänkning af
i sex dagar, så kunna de möjligen behöfva hvila sig på den sjunde. bränvin

Om framgång för min reservation gjorde jag mig ej några stora för- (Forts.)

hoppningar. Men när bevillningsutskottets betänkande förekom till
behandling i Första Kammaren, uppträdde jag der och talade för min
reservation, och, döm om min förvåning, när proposition framstäldes,
var det någon, som begärde votering, och, döm ännu mer om mm
förvåning, mine herrar, det blef kammarens beslut att bifalla min reservation.
Och icke nog dermed. Sedan ville Andra Kammaren icke
gifva den Första efter i nykterhet, utan fattade samma beslut, och
Riksdagen hade sålunda beslutit, att all utskänkning af bränvin på
sön- och helgdagar skulle vara förbjuden. Jag framstod då såsom en
ifrig nykterhetskämpe, och jag har ännu hemma en hel hög af adresser
från nykterhetsföreningar med tack för hvad jag åstadkommit.

Men hvad blef resultatet? Jo, resultatet blef det, att när frågan
kom inför regeringen, och regeringen hörde myndigheterna, så svarade
dessa, att det var alldeles omöjligt att tillämpa något sådant. Och,
mine herrar, polismyndigheten i Stockholm gick, om jag ej misstager
mig, så långt, att den förklarade, att om en sådan lagstiftning komme
till stånd, kunde den lagen icke upprätthållas! Följden blef då den,
att Kongl. Maj:t icke sanktionerade Riksdagens beslut, och det blef
sålunda ej lag.

Häraf finner man, att det var redan för långt gånget att vilja
förbjuda utskänkningen å sön- och helgdagar. Huru vill man da
tänka sig möjligheten att få till stånd ett sådant förbud för alla veckans
sju dagar?

Jag sade nyss också, att herr Eklund i sin nu föreliggande motion
gått för långt. Jag tror nemligen icke, att det ännu åtminstone är
möjligt att öfverlemna åt hvarje myndig man och qvinna att besluta i
denna sak, och jag är till och med mycket tveksam, om man alls bör låta
qvinnan hafva något afgörande inflytande härpå. Ty det förhåller sig
ju så i detta fall, att om man lemnar ifrån sig ett finger, mister man
snart hela handen, och jag är för min del ännu icke sinnad att föra
qvinnan in i denna nykterhetsstrid.

Hvad som dock i synnerhet förefaller mig sorgligt för nykterhetssaken,
det är, att nykterhetsvännerna tyckas hafva misstagit sig om
sina krafter. De synas nemligen tro, att de äro så starka, att de
kunna splittra sig i två partier och att hvartdera af dem skulle kunna
få sin vilja igenom. I detta afseende tror jag de hafva misstagit sig.

Jag hade derför också förut ämnat framlägga ett förslag i ungefär den
rigtning, som herr Fredholm nyss angaf och som skulle sammanfatta
begge de ifrågavarande motionerna på så sätt, att, i stället för såsom

N o 8.

38

Lördagen den 22 Februari, f. m.

(Forts.)

Ang. införan- j herr Eklunds motion säges: »åligger det Konungens befallningshafkaVtletöifråga
van<^e> derest lnom viss tid skriftlig ansökan derom inkommer, underom
minuthan- tecknad af välfräjdade, till myndig ålder komna medlemmar af korndel
med eller munen, som äro svenska medborgare, till ett antal af motsvarande
iskänkning of minst en tjugondedel af kommunens mantalskrifna befolkning, att förranmn.
ordna orQ anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda
väckta frågan», det skulle heta, att alla inom komunen röstberättigade
medlemmar skulle ega bestämma i fråga oui denna sak, och att det i
andra punkten skulle heta: vid denna omröstning tillkommer hvarje
röstande en röst. Det är nemligen icke så, som herr Fredholm syntes
förmena, att hvad bevillningsutskottet förut anfört i sådant afseende
endast varit en tom fras. Jag hade den äran att vara ordförande i
bevillningsutskottet år 1893 och jag hade derför måhända mitt finger
med i detta uttalande från bevillningsutskottets sida, hvarför jag kan
försäkra, att åtminstone från min sida var detta icke endast en tom
fras. Det förvånar mig emellertid, att flertalet af dem, som då sutto och
ännu sitta i bevillningsutskottet, tyckes hafva ansett nämnda uttalande
endast vara en tom fras. För min del håller jag fortfarande på detta
förslag, och jag vill uppmana nykterhetsvännerna här att förena sig
om detsamma. Ty är man icke rigtigt stark, skall man icke inlåta
sig på öppen batalj, utan söka kringgå fienden, och om alla nykterhetsvänner
förenade sig, kunde de ändå icke erbjuda eu öppen "batalj
om denna fråga, utan de finge nöja sig med små skärmytsliugar i hopp
om att derigenom kunna vinna något.

Frågan har emellertid redan afgjorts i Första Kammaren. Der
talar man i allmänhet icke mycket om denna sak, och jag har derför
icke heller varit mycket i tillfälle att der utbreda mig om densamma.
Att nu yrka återremiss af frågan, tjenar derför icke något till, ty en
återremiss skulle endast föranleda, att utskottet hemstälde till Andra
Kammaren att i ämnet fatta beslut. Och då nykterhetsvännerna
splittrat sig samt i allt fall något resultat af motionerna nu ej kan vinnas,
kan jag icke annat än.yrka bifall till den motion, som jemväl af
mig underskrifvits, nemligen herr Ekmans motion.

Herr Ekman: Jag skall först be att fä angifva skälet, hvarför
jag och mina 47 kamrater framkommit med denna motion i dess nu
förevarande form. Såsom redan i dag blifvit framhållet, väckte herr
Anderson i Tenhult år 1893 en motion, som afsåg ett annat ornröstningssätt
än det nu föreslagna vid besluts fattande om utskänknings-
eller utminuteringsställen inom kommunerna, hvilken motion
likväl af Riksdagen afslogs. Utskottet, som yttrat sig om densamma,
anförde bland annat, att det kunde sättas i fråga, om icke i nu berörda
angelägenhet större inflytande borde tillerkännas flertalets inom
kommunen åsigt i detta fall. Då derefter år 1894 en motion framkom,
hvilken afsåg att lemna hvarje man och qvinna rätt att fä rösta
i dessa frågor, har bevillningsutskottets betänkande gått i samma rigt -

39 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

ning, men utskottet har ändå afstyrkt förslaget. Hvad kunde då för Ang.
nykterhetsvännerna ligga närmare till hauds än att söka åstadkomma i fråga

eu motion, som icke gick så långt som de nyss angifna motionerna, om minuthan
utan hölle sig inom trängre gränser, hvarigenom man kunde hoppas det med eller
vinna framgång för densamma? Nykterhetsgruppen inom riksdagen, utskänkning af
som lifligt debatterat denna sak, kom till det resultat, att största delen ramm.
deraf ville, att man skulle inskränka sig till ett yrkande om per (torts.)
capita-omröstning bland kommunens röstberättigade medlemmar. Nu
finna vi emellertid till vår förvåning, att bevillningsutskottet icke vid
denna, såsom oss synes, rätt måttliga begäran fäst något afseende.

Jag skulle nu vilja litet närmare skärskåda hvad utskottet anfört
om denna motion, men jag är till största delen förekommen af herr
Eklund, i hvars yttrande i detta afseende jag till alla delar instämmer.
Jag vill dock ytterligare betona ett par saker. Först och främst
visar utskottet, att enligt gällande förordning har i de flesta landtkommuner
fullständigt förbud mot försäljning af bränvin införts, och
att redan nu finnes möjlighet att få ett sådant förbud till stånd äfven
i städerna. Ja, jag anser också, att genom nu gällande förordning
har mycken förbättring inom kommunerna vunnits, och om man är
rättvis, måste man erkänna, att det nu för tiden i detta afseende ser
helt annorlunda ut än för 10, 20 eller JO år sedan. Vidare säger
utskottet beträffande städerna: »det torde icke lida något tvifvel, att
stadsfullmägtige eller allmän rådstuga och magistraten skulle afstyrka
beviljandet af försäljningsrätt inom staden, om en mera allmän önskan
i sådan rigtning skulle göra sig gällande inom samhället.» X detta
hänseende vill jag, i likhet med herr Eklund, fråga: huru skall man kunna
gorå denna allmänna mening gällande för närvarande? Ute i landtkommunerna,
der en dylik fråga afgöres på kommunalstämman, der få de
röstberättigade åtminstone infinna sig och rösta efter sitt större eller
mindre fyrktai, men i städerna, som hafva stadsfullmägtige, der blir
befolkningen icke i tillfälle att uttala någon opinion i detta fall, nej,
icke ens de som äro kommunnait röstberättigade. Jo, säger man, de få
uttala sig genom det organ, som de för närvarande hafva, nemligen genom
de stadsfullmägtige, som de kommunalt röstberättigade hafva vält.

Hetta är nog sant, men vi veta, hurudan röstskalan nu är, och vi
kunna deraf sluta till, i hvilken rigtning valen gå. Folket kan derför
i allmänhet icke alls göra sin röst gällande i dessa frågor. Och det
är derför särskildt med hänsyn till städerna, som jag skulle önskat en
ändring i bränvinsförsäljningsförordningen i det syfte, som min motion
angifver, på det att detta tolererande af utskänknings- eller utminuteringsställen
inom städerna måtte alldeles upphöra eller åtminstone i
någon mån begränsas.

Innan jag slutar mitt anförande, skulle jag vara mycket frestad
att ingå på en kritik af herr Fredholras först hållna anförande, hvilket
väl kan karakteriseras såsom ett föredrag emot all nykterhetsverksamhet
och allt nykterhetssträfvande. Hetta föredrag var af den beskaf -

N:0 8. 40

Lördagen den 22 Februari, f. m.

äToV inf7 JfS emellertid tror, att de fleste åt kammarens ledamöter

kålt v Jo i fråga r®^an s’n ^om deröfver, och jag skall derför icke vidare sysselom
minuthan-sätta mig med detsamma än att inlägga en bestämd protest mot det
del med eller åt herr Fredholm fälda yttrandet, att det uppstått ett nykterhetsparti,
^iskänkning af SOm icke intresserar sig för någon annan af de allmänna frågorna än
nrm nykterhetssaken. Detta är icke sant. Med den kännedom, jag har

1 01" om nykterhetsvännerna både inom och utom Riksdagen, vågar jag påstå,

att de äro lika lifligt intresserade för allmänna angelägenheter som
någon annan. Men för dem är dock nykterhetssaken en sä stor och
vigtig fråga, att de särskildt uppmärksamma densamma och komma
troligen allt framgent att göra så.

Jag skall, herr talman, anhålla att få yrka afslag på bevillningsutskottets
hemställan i punkt. 2 och bifall till min motion.

Med herr Ekman förenade sig herrar Holmgren, Anderson i
Hasselbol, Larsson i Berga, Göthberg, Nordin i Hammerdal och
Bengtsson i Häradsköp.

Herr Svensson från Karlskrona: Det torde näppeligen finnas
någon fråga i vårt land, som vunnit så allmän uppmärksamhet och
så lifligt intresse som just nykterhetsfrågan. Men beklagligtvis är
det hufvudsakligen endast hos samhällets djupare lager, hos de små
inom samhället, som detta stora intresse för denna fråga förefinnes.
Lyckligtvis finnes också en eller annan af de högre klasserna, som
intresserar sig härför, men icke tror jag, att det är sä synnerligen
många af dem. Detta gör också, att de små, som hysa stort intresse för
frågan, icke kunna göra sin röst gällande. Det är i synnerhet i städerna,
som detta intresse förefinnes hos de mindre bemedlade, men
den nu rådande kommunala röstskalan medgifver dem icke att göra
sin röst gällande. Det är af denna anledning, jag för min del anslutit
mig till herr Ekmans motion.

Rörande denna motion säger bevillningsutskottet, att det icke
anser behöfligt att utsträcka frågan derhän, att det skulle öfverlemnas
åt kommunens röstberättigade medlemmar att derom per capita besluta,,
emedan de just genom stadsfullmägtige hafva rätt att få sin vilja hörd.
Utskottet är också öfvertygadt om, att »stadsfullmägtige eller allmän
rådstuga och magistraten skulle afstyrka beviljandet af försäljningsrätt
inom staden, om en mera allmän önskan i sådan rigtning skulle göra
sig gällande inom samhället». Men det har här redan invändts mot
detta resonnement: huru skall man veta, att denna allmänna önskan förefinnes?
och det har härpå redan svarats af en föregående talare, att
det kan man icke veta, då frågan icke får behandlas på allmän rådstuga,
utan skall afgöras af stadsfullmägtige. Att stadsfullmägtige
emellertid icke alltid fasta sig vid eu allmänt uttryckt önskan, det
har jag mangen sorglig erfarenhet af. Det är icke länge sedan en dylik
fråga behandlades af stadsfullmägtige i den stad jag tillhör, nemligen

Lördagen den 22 Februari, f. in.

41 N:0 8.

angående utsträckning af tiden för öppethållande af ett utskänknings- Ang införanställe
på platsen, hvilket för öfrigt visserligen icke var ett sådant,^“{^ifråga
som i allmänhet besökas af de mindre bemedlade, utan af den filtare^ minu''{;(a„.
befolkningen. De utskänkningsställen, som äro afsedda för de s. k. del med eller
sämre klasserna, hafva enligt stadsfullmägtiges beslut stängts ett par uts klinkning af
timmar före den tid, lagen bestämmer, men de, som företrädesvis be- bränvin.

sökas af de mera burgna klasserna, de fä vara öppna ett par timmar (Forts.)

längre, än lagen stadgar såsom regel.

Jag frågar då: Mine herrar, är det lämpligt att, då vi fordra,
att dessa obildade skola lägga band på sina passioner, utsträcka tiden
för de mera bildade att tillfredsställa sina? Vi kunna således, efter
mitt förmenande, icke hafva mycket att vänta af stadsfullmägtige, som
äro valda efter den hundragradiga röstskalau, utan skola vi hafva
något att vänta för nykterhetssaken, så är det från de djupa, breda
lagren. Då man icke går längre, än att man vill bibehålla rösträtten
hos de kommunalt röstberättigade, men att den skall utöfvas efter
hufvudtalet, eu rösträttsgruud, som man använder i många andra fall,
så tror jag icke, att man kan förebrå oss att vi gå för långt.

Jag skall icke längre upptaga kammarens tid, utan inskränker
mig till att yrka bifall till den af herr Ekman framburna motionen.

Herr Elis Nilson förklarade sig instämma häruti.

Herr Wavriusky: Herr talman, mine herrar! De föreliggande
motionerna handla samtliga om förbud, partiella förbud och lokala
förbud, partiella såsom gällande de starkare dryckerna, spritdryckerna,
och lokala, afseende att öfverlemna förbudets bestämmande åt lokal
omröstning; men alla gällande förbud. — Jag förstår så väl stämningen
hos det stora antalet motståndare till en genomgående helnykterhetsreform
och att det finnes mycket att anmärka redan mot ordet
förbud och mot de anspråk, som deri ligga. Jag erkänner villigt, att
ordet förbud gör på mig icke något behagligt intryck. Jag har alltid
känt det svårt att komma in på den sidan af nykterhetsverksamheten,
der det gäller ett ovilkorligt förbud, nemligen då jag tänker
mig, att förbudet skall bestämmas på det sätt, som herr Fredholm
sade, eller att »några herrar» skola besluta det gent emot hela den
öfriga befolkningen. Men det är ju endast en tom fras; några herrar
kunna icke besluta om ett sådant förbud, och nykterhetsvännerna
vilja det icke heller. Åtminstone fritager jag mig från hvarje önskan
att, om jag, såsom orimligt vore, hade eu sådan magt, vilja åstadkomma
ett dylikt förbud. Jag har ju till och med tydligen lagt i
dagen, att jag önskar en qvalificerad majoritet, två tredjedelar eller
ännu mera. Jag vill hafva all möjlig säkerhet för, att ett sådant förbud
hvilar på en allmän rättsuppfattning. Det är just dit vi hafva
sträfvat med våra motioner. Vi vilja få med så många som möjligt,

N:0 8. 42

Lördagen den 22 Februari, f. m,

Ang. t vföran- som skola fälla det afgörande ordet, för att detta skall så mycket
khtLLfråga bättre inverka på den allmänna uppfattningen.

om minuthan- Herr Iredhohn, som genast i början lossade af sitt stora batteri,

del med eller bär fördömt detta förbud och starkt stämplat oss för öfverdrifter.
utikänkning af Jag vill visst icke påstå, att lian är nykterhetsfiendtlig. Enligt min
ranvin. uppfattning voro de känslor, som lågo till grund för hans yttran(Forts.
) den, funt berättigade, ban talade otvifvelaktigt i enlighet med sin
öfvertygelse; och jag respekterar känslorna och öfvertygelsen på alla
områden. Men dä han sade om motionerna, att de saknade förnuft,
så torde det vara skäl att se till, om det var så alldeles helt med
herr Fredholms kritik i det afseendet. Utskottet och han hafva sagt,
att de hafva ingenting emot det nuvarande tillståndet, som är bra.
Nu är det så, att på landsbygden existerar förbud. Då vore det väl
skäl att laga, att detta förbud blefve upphäfdt äfven på landsbygden.
Men det vill han icke vara med om, derför att stadsrepresentanterna hafva
ingen olägenhet deraf. Der hafva vi verkligen förbud, som läggas af
några få på tusenden, af några fa, som hafva öfvervägande röstetal;
der är det några herrar, som ålägga förbudet, och icke bar jag hört
någon, som vill borttaga det. Då frågar jag: är det så orimligt att
ifrågasätta förbud, dä ett sådant redan existerar, som man icke gjort
något för att borttaga, utan om hvilket man till och med erkänner,
att det verkat mycket godt. Men jag kan icke vara nöjd med
detta slags förbud. Ingenting är mig så motbjudande, som då några
fa hafva magt att bestämma för alla. Derför vill jag, att i stället för
detta slags förbud skall träda ett annat, som det stora flertalet pålägger
sig sjelft och dermed äfven en minoritet, som icke vill förstå eller
frivilligt kan vara med om något sådant. Att det blir ett förbud för
ett mindretal, det kan icke hjelpas, men jag anser det vara förnuftigt,
och det torde vinna erkännande äfven hos våra motståndare. Jag
vill för öfrigt erkänna våra motståndares rätt att med löjets vapen
bekämpa oss, men så må de också erkänna sin skyldighet att tåla,
att de vapen, som de användt mot oss, vändas mot dem sjelfva och
tillämpas på deras eget område.

Jag ber att fä korrigera ett uttryck, som herr Fredholm fälde.
Han åberopade en talare på nykterhetskongressen, som skulle hafva
sagt, att alkohol äfven i minsta qvantitet verkade skadligt. Nej,
det sades, att alkohol äfven i mycket utspädd form och i små qvantiteter
verkade skadligt, ett yttrande, som är en trogen öfversättning
från ett tyskt vetenskapligt arbete, utgörande en redogörelse för hållna
undersökningar i detta fall — undersökningar, hvilkas resultat bestyrkts
af den svenske specialist, som fatt i uppdrag att författa den
lärobok om alkoholens verkniugar, hvilken skall användas i skolorna,
professor Tigerstedt. Med det anförda yttrandet menas icke, att
hvarje liten qvantitet i utspädd form för all framtid har ett sådant
skadligt inflytande; den har ett öfvergående inflytande, beroende på
huru stark den är, som intagit den. Men om bruket deraf upprepas

43 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. nr.

och blir dagligt, då får det stadigvarande, skadliga verkningar. Dermed -d»?- mforanär
dock icke sagdt, att de skadliga verkningarna äro af en så svår na - keal?{joifrå°a
tur, att de genast sätta sin pregel på en person eller äro att jemföra om minuthan.
med de värsta yttringarna deraf. Det anförda resultatet är emellertid del med eller

konstateradt af vetenskapliga fakta, framgångna af vetenskapliga expe- utekänkning af
. , bränvin.

n merit. . .

Man talar ofta om nykterhetsvännerna såsom fanatiska. Jag er- (rörts.)
känner, att här finnas fanatici på många områden, men jag tror, att,
om herrarne vilja vara rättvisa, det skall finnas godt försvar för fanatismen
hos nykterhetsvännerna, då man besinnar, att helnykterhetens
målsmän i allmänhet utgått från folkklasser, som äro i tillfälle att
bättre än andra känna verkningarna af alkoholen, der olyckorna hopa
sig öfver dem och man med förtviflan ropar till strid för att få bort
fienden. Detta förklarar mycket. Jag vädjar till herrarne sjelfva.

Om t. ex. eu trädstubbe träffar en ung flicka på vägen förbi den
nya riksdagshusanläggningen och dödar henne, så griper det oss
förfärligt, och det är till och med tidningar, som tillåta sig att utslunga
ordet »mördare» mot dem, som, långt borta från verkningarna,
icke i någon mån kunna anses ansvariga för dem. Sådana uttryck
fä falla, utan att man beskärmar sig deröfver. En Rolla stiger upp
i ballong och vågar sitt lif — han anser det förmodligen icke mycket
värdi, men han följes till grafven af tusentals, som uttala sin sorg
och sitt beklagande, medan tusenden och åter tusenden offras genom
rusdryckerna, utan att man tänker derpå. Jag har velat framdraga
dessa exempel för att visa, att vi äro alldeles för känslolösa med afseende
på de olyckor och de härjningar, rusdrycksbruket medför. Till
de mänga offren för rusdryckerna har samhället ingen skuld, säger
man; det är deras egen skuld. Men jag påstår, att vi alla äro medansvariga
deri.

Hvad som för mig är en afgörande orsak till att jag efter måttet
af mitt förnuft sätter in alla mina krafter i nykterhetskampen, är
att det gäller arbetarne. Jag menar, att i den kamp, som arbetarne
kämpa för att komma till inflytande och oberoende, är det nödvändigt
att tillse, först och främst, att kampen föres nyktert, i fullt medvetande
om medel och mål, och att arbetarne för utöfvandet af sitt
ökade inflytande och sin magt bevara hvad som uppehåller deras oberoende,
sina kroppskrafter. Men rusdryckerna döda dessa, och samhället
kommer i sin mån att lida deraf. Jag vill söka att bidraga
dertill, att, när arbetarne rycka fram, de kunna göra det med
klara hjernor och friska krafter till att fylla sin uppgift såsom medborgare
i samhället på bästa sätt. Jag vill icke, att denna fråga skall
blifva en klassfråga; det är den icke i utlandet. Jag hade i fjol somras
tillfälle att deltaga i en kongress i Basel. Denna kongress bestod
af mer än 500 ombud från olika delar af verlden. På densamma
framstäldes och behandlades nykterhetsfrågan med hänsyn till individen,
familjen och samhället, men icke af »nykterhetsfanatici», utan af

N:0 8 44

Lördagen den 22 Februari, f, m.

Any införan- vetenskapsmän — statistici och fysiologer — hvilka gjort nykterhetskaltvetoifråga
fräSan ti]] sitt specialstudium. Frukten af debatten — för hvilken
om minuthan-Ja£ naturligtvis icke kan eller vill här närmare redogöra — var, att
(tel med eller 22 läkare genast på kongressen sammanslöto sig och bildade en abmtsklinkning
af solut nykterhetsförening med uppgift att kämpa mot allt bruk af
bränvin. alkohol såSOm njutningsmedel.

(Fort?.) Hvad som lägges herr Eklund och hans meningsfränder mest till

last är, att de vilja gifva rösträtt åt qviunorna. Jag vill nu säga
några ord härom. Det är väl få af herrarne, som icke hafva sig bekant,
att i Nordamerika en gång för ej länge sedan rasade en häftig
kamp mot spritdryckerna, i hvilken qvinnorna spelade en stor rol.
De öppnade ett s. k korståg mot krogarne, och detta korståg
uppstod på det sätt, att i en fattig arbetarefamilj med sex eller åtta
barn hustrun faun sig oförmögen ait undan spritdryckerna rädda sin
nyss uppvuxne son, hvilken kommit i handtverkslära. Fadern var
eu förfallen drinkare, och modern såg, huru han höll på att förleda
sonen. Hon försökte att på allt sätt hålla sonen tillbaka från förderfvet,
men hon hade intet inflytande öfver sin man och ingen rösträtt,
och i förtviflan öfver att hon såg sitt barn gå sin undergång till
mötes för krogens skull, gick hon — och hvem kan väl undra på
det — ut till sina medsystrar och bad dem följa sig. Så gingo de
ut från krog till krog, bedjande krögaren att upphöra, bedjande till
Gud och till sist »belägrande» krogarna. Detta är en rent amerikansk
händelse, som icke kan upprepas i Sverige, och jag skulle för ingen
del vilja, att man försökte det, men det är väl icke underligt, om
man med tanken på denna qvinna, drifven till förtviflan, kan finna
det vara rättvist att åt qvinnorna lemna något inflytande på detta
område.

Då jag är öfvertygad, att mycket tal i denna fråga icke gynnar,
men väl skadar saken, skall jag sluta härmed; jag har ansett det
vara min pligt att säga något. Till sist vill jag till mina meningsfränder
ställa en vänlig anhållan att, för att det icke må se ut, som om
vi vore söndrade i två läger med olika uppfattning om huru mycket eller
litet som bör göras för att vi ej skola blifva hånade såsom alldeles
orimliga — mycket orimliga eller litet orimliga betyder föga, ty orimliga
blifva vi alltid — förena sig om herr Lundströms reservation,
till hvilken jag yrkar bifall.

Herr Alsterlund: Herr talman, mine herrar! Jag tror icke, att
jag misstager mig, om jag påstår, att större delen af det menskliga
eländet i vårt land har sin upprinnelse och rot i rusdryckerna. Gå
vi till våra fängelser och spörja dem, som der sitta, om anledningen
dertill, så tror jag, att vi i de allra flesta fall skola få det svaret, att
rusdryckerna äro den direkta eller indirekta orsaken till att de hafva
kommit i den olyckliga belägenhet, hvari de befinna sig. Vilja herrarne
besvära sig med att gå till Stockholms nattherbergen, der en

Lördagen den 22 Februari, f. in.

45 N:o 8.

mängd personer af båda könen söka en tillfällig hvila för natten, och Ang införanfråga
dessa olyckliga existenser, hvarför de hafva kommit i detta till- <kau(e.tö ifråga
stånd, så skola de allra flesta svara Eder, att de äro slafvar underom min,utkant
rusdrycksdemonen. För några år sedan berättade en bekant till mig, de! med eller
en officer, att han jemte en annan fått i uppdrag af en för sina lidande iskänkning af
medmenniskor varmt ömmande person, att en morgon gå ut i Stock- bränvin.

holms omgifningar och hopsamla s. k. uteliggare och sedan föra (Poris.)

dessa till ett rum, der de skulle få värma sina af nattkylan stelnade
lemmar, och der de äfven skulle blifva bespisade. Min vän och hans
kamrat fullgjorde uppdraget. Jag minnes nu icke, huru stort antal de
fingo i hop i skogarue omkring Stockholm, men att det icke var under
ett femtiotal, tror jag mig minnas. Vidare meddelade min sagesman
mig, att när de kommo in i herberget, dessa olyckliga, och blefvo bespisade,
mjuknade deras under laster hårdnade hjertan och samveten
för den kärleksfulla behandling, som de nu fingo röna, och när de
spordes om anledningen till den misére, hvari de voro, svarade de
alla, att de voro rusdryckernas offer. Vi äro så stora slafvar, sade
de, under rusdrycksbegäret, att, ehuru vi anse rusdryckerna för vårt
värsta onda, vi icke numera kunna emotstå detsamma. Tänk hvilken
sorglig bekännelse!

För några dagar sedan läste jag en bok, som jag fått mig tillsänd,
som heter Alkoholisten. Der stod, att i vårt land vandra dagligen
18,000 s. k. luffare efter vägarna, icke vetande om morgonen,
hvar de skola få herberge om natten. Om vi kunde spörja
dem om anledningen till deras bedröfliga tillvaro, skulle helt säkert
de flesta svara, att dryckenskapsdemonen har fått magt med dem och
fört dem in på den bana, på hvilken de nu vandra.

Då nu rysdryckerna vålla så mycket ondt i vårt land, så mycken
andlig nöd och sä mycket timligt elände, synes det mig vara allas
pligt att motarbeta detta onda. Allestädes har också, såsom herrarue
veta, inom landet från Sveriges nordligaste till dess sydligaste del,
från fjellen och till Oäfvet bildats nykterhetsföreningar. Från tusenden
och åter tusenden män och kvinnor ropas till oss här inom riksdagen,
att vi skola genom lämplig lagstiftning vara dem behjelpliga i kampen
mot rusdryckerna och allt det onda, de förorsaka. För min del kan
jag icke finna annat, än att, när frågan rörer lagstiftning om försäljning
af rusdrycker, hvilken försäljning så djupt och så förfärligt störande
ingriper i familjelifvet och i den enskilda menniskans lif, personligheten
också skall få göra sig gällande och icke penningen.

Hvad nu angår de två motioner, som här äro föremål för diskussion,
så ligga mina sympatier för den af herr Eklund väckta motionen,
ehuru jag dock icke underskrifvit den. Skälet dertill är, att jag har
trott, att den icke inom kammaren skulle hafva utsigt att gå igenom
i följd af de nya förhållanden, som den afser att införa på den kommunala
lagstiftningens område. Derför har jag slutit mig till herr
Ekmans motion, hvilken ju egentligen icke innebär något nytt inom

N:0 8. 46

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang. inforan-fen kommunala lagstiftningen; ty såsom i motionen framhålles och
kålt vetöifråga mo^on®reu jemväl sjelf här betonat, så röstas redan nu efter hufvudosi
minuthan-tedet i åtskilliga såväl kommunalt-kyrkliga som rent kommunala ångest
med eller lägenheter. Det är således icke något nytt, som motionärerna begära,
^‘iskänkning af utan vi begära blott, att det äfven angående den saken, huruvida förranvin.
säljning af rusdrycker må få finnas i en kommun eller icke, skall fä

(Förts.) röstas efter hufvudtalet i stället för efter fyrktalet. Nu har väl en af

utskottets ledamöter, herr Fredholm, sagt, att detta skulle vara ganska
farligt, ty det kunde ju då hända, menade han, att krogar komme att
införas i kommuner, der sådana nu icke finnas. Jag vill svara honom
med att hänvisa till det exempel från Trollhättan, som min ärade vän
herr Eklund anförde, då han nyss hade ordet. Der var det 29 personer
emot 120, som beslöto bränvinsutskänkning, och alla dessa voro
röstberättigade. Hade de fått rösta enligt vårt förslag, d. v. s.
efter hufvudtal i stället för efter fyrktal, så hade de hundratjugu öfverröstat
de tjugunio, och utskänkningen hade icke inforts. Jag tror således
icke, att motionärernas förslag medför någon fara i det hänseende,
herr Fredholm framhållit, utan jag är öfvertygad, att, om vi
finge rösträtt i frågan om spitförsäljningen efter hufvudtalet bland alla
de kommunalt röstberättigade, utfallet skulle blifva först och främst
ett ganska godt uttryck för den allmänna meningen inom kommunen,
och vidare skulle det leda till lyckliga följder för nykterheten.

Utskottet har emellertid icke ansett sig böra tillstyrka bifall till
någon af dessa motioner. De skäl, som utskottet anfört för sitt afstyrkande,
hafva redan blifvit grundligt vederlagda af såväl herr Eklund
som af herr Ekman, och jag skulle således kunna inskränka mig till
att instämma i deras anföranden emot dessa skäl. Jag vill dock derjemte
framhålla en synpunkt, som af dem icke berörts. Utskottet säger,
att på landet hafva krogarna till en stor del försvunnit. Ja, det
är sant, och det är lyckligt att så är, men deremot hafva de koncentrerat
sig i städerna så mycket mera. Detta är ett faktiskt förhållande,
och från städerna sprider sprithandeln sina förderfliga verkningar långt
ut på landsbygden. Alla de skäl — de äro icke många — som utskottet
anfört för afslag å motionerna, äro haltlösa.

På grund af hvad jag anfört anhåller jag, att kammaren ville bifalla
herr Ekmans motion, till hvilken, herr grefve och talman, jag
ber att få yrka bifall.

Herr Eriksson i Bäck: Med anledning af eu punkt i utskottets
motivering förvånar det mig verkligen, att utskottet kommit till den
hemställan, som det gjort. Utskottet säger, att med bränvinsförsäljningeu
äro förbundna så stora intressen, och att sättet för dess tillämpning
är af så ingripande betydelse för kommunernas lugna och
lifskraftiga utveckling, att något talande skäl näppeligen torde kunna
anföras, hvarför icke hithörande frågor borde afgöras på enahanda

Lördagen den 22 Februari, f. m.

47 N:0 8.

sätt och af samma korporationer som kommunens öfriga angelägen- Ang. införanheter
de af s. k. lo Jag

medgifver, att med bränvinsförsäljningen äro förbundna så k0°f V^inlthan
stora intressen, att det är förvånande, att så kan vara förhållandet, del med eller
men hvilka intressen är det nu, som utskottet här åsyftar? När ut-ntskänkning af
skottet icke talar om det, så har jag väl rätt att läsa det emellan bränvin.

raderna. Utskottet åsyftar tydligen de ekonomiska intressena. Man (Forts.)

skulle ju ock kunna läsa, att det är andra intressen också, som åsyftas,
men dem skall jag icke uppehålla mig vid. När nu dessa stora
ekonomiska intressen äro förbundna med stora fyrktal inom kommunerna
och derpå grundadt inflytande vid afgörande af frågor om försäljningsrättigheter
inom kommunerna, så är det icke förvånande, att
utslaget går i den rigtning, som det går, eller att man icke anser sig
kunna inskränka bränvinsförsäljningen något mer än hittills skett.

Utskottet säger, att tillämpningen är af så ingripande betydelse
för kommunernas lugna och lifskraftiga utveckling, att utskottet icke
finner skäl, att dessa frågor afgöras på annat sätt, än förut varit vanligt.
Men just derför anser jag, att en annan röstgrund, än hittills tilllämpats,
bör införas. Utskottet vill här tydligen, att endast den ena
parten i saken skall hafva rätt att säga något vid afgörandet. Här
fins dock äfven en annan part, den arbetande klassen, den icke kommunalt
röstberättigade klassen, som ock, enligt min mening, borde
hafva ett afgörande ord vid bestämmande af bränvinsförsäljningen.

Men utskottet finner det uppenbarligen icke angenämt, att dessa stora
ekonomiska intressen skulle kunna sättas i fara att störtas, utan derför
finner utskottet det så beqvämt att låta det vara vid den omröstningsgrund,
som för närvarande är gällande. Jag har icke kunnat
underlåta att anmärka dessa förhållanden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till herr Eklunds motion.

Herr Bruhn: Jag har inom utskottet anmält reservation vid
punkten 3, ehuru af förbiseende, i hvilket jag sjelf kanske icke saknar
del, jag icke kommit att blifva antecknad som reservant. Emellertid
anser jag i likhet med motionären och i likhet med 1893 års
bevillningsutskott, att, då fråga om bränvinsförsäljning uppstår i en
kommun, det vore billigt, att ett större inflytande pa frågans afgörande
tillerkändes flertalets åsigt. Jag kan dock icke biträda det förslag,
som af herr Ekman och hans medmotionärer här blifvit framställa.
Enligt detsamma skulle i städerna allt inflytande på bränvinshandelns
vara eller icke vara beröfvas stadsfullmägtige. De ega dock
nu rätt att förhindra all sådan handel, för deri händelse den icke
grundar sig på äldre privilegier. Beslutanderätten i detta fall skulle
öfverflyttas till en sorts allmän rådstuga med omröstning per capita.

A landsbygden skulle kommunalstämmas beslutanderätt i frågan öfverflyttas
till en sorts kommunalstämma, äfven med omröstning per capita.
Jag anser dessa förändringar i många fall svåra att praktiskt

N:0 8. 48

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Ang. införan- tillämpa och i hvarje fall vara eu försämring af de nu gällande betaltvJo
ifrå°astämm el-serna • Mera tilltalar mig det af herr Eklund m. fl. väckta
om minuthan- förslaget om lokalt veto. Men dessa motionärer fordra, enligt min
del med eller uppfattning af deras uttalade åsigter, både för mycket och för litet.
utshänkning af ])a de föreslå, att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anbranmn.
hålla, det Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande Riksdag inkomma
(Forts.) med ett lagförslag till förändring i föreliggande fråga, och de sluta
med den förmodan eller den önskan, att utskottet äfven skall komma
med ett formligt lagförslag — således ett lagförslag i är och ett till
nästa år — förefaller det mig, som om motionärerna sträckt i detta
afseende sina fordringar väl långt.

Då de vidare fordra, att rösträtt i fråga om bränvinshandeln
skulle tillerkännas samtliga kommunens medlemmar, hvilka uppnått
myndig ålder, ega god fräjd och äro svenska medborgare, så anser
jag, att de äfven härutinnan gått väl långt. Genom en sådan lag
skulle inforas eu helt ny princip i fråga om beslutanderätt i en kommunal
angelägenhet, hvilket jag för min del icke tror vore välbetänkt.
Men de fordra äfven val litet, då de här begära, att förbudet skulle
gälla endast bränvin. I första punkten af klämmen heter det: »utskänkning
af bränvin». Om jag jemför detta med en punkt i början
af motiveringen, som lyder sålunda: »Hos oss deremot har icke väckts
förslag om vare sig allmänt eller lokalt förbud mot försäljning af rusdrycker
i allmänhet, utan blott af bränvin», jag säger, om jag sammanställer
dessa två uttalanden, vill det synas, som om motionärerna
afsåge endast bränvin, icke andra spirituösa drycker eller, såsom de
i dagligt tal kallas, rusdrycker. Det är, efter mitt förmenande, för
litet begärdt. Följden blefve naturligtvis, att, om i en kommun endast
bränvinsförbud komme till stånd, det skulle säljas konjak, d. v. s.
bränvin genom litet färgämne och essencer förvandladt till konjak.
Jag ber emellertid, att herrar motionärer icke skola missuppfatta min
här uttalade åsigt i fråga om bränvin i motsats till andra rusdrycker.
Ty jag vet mycket väl, att författningen, då den talar om bränvin, förklarar,
att detta gäller äfven för öfriga spirituösa drycker. Jag har
endast gjort denna anmärkning för att visa det berättigade af eu förändring
i klämmen, som jag tänker föreslå. Det är icke för att i öfrigt
klandra, som jag yttrat detta.

Det, som jag finner rätt i herr Eklunds motion, är således införandet
a.f ett lokalt veto, men ett veto, tillerkändt de i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigade, uttaladt geuom per capitaomröstning.
Det är samma förslag, som herr Fredholm här nämnt, att
han omfattar och framhöll i utskottet, likasom herr Collander, och
till hvilket jag då anslöt mig. Nu har sedan friherre Barnekow uttalat
samma åsigt. Utan detta senaste uttalande tror jag icke, att
det fallit mig in att besvära kammaren med en framställning i ämnet.
Men då det är gjordt, ansåg jag, att jag kunde våga att göra en sådan
framställning. Jag skall derför, herr talman, tillåta mig yrka bi -

49 N o 8.

Lördagen den 22 Februari, f, infall
till utskottets betänkande i punkten 2:o) samt afslag på utskottets Ang införanbetänkande
i punkten 3:o) och bifall till det af herr Eklund m. fl. kaitvJ0ifråga
framstöta förslag, med följande ändring i punkterna l:o och ‘2:o, så0OT minuthan
att förslaget skulle i sin helhet lyda sålunda: del med eller

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det iskänkning af
Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för nästkommande Riksdag fram- ™nvm''
lägga förslag till ändring i nu gällande förordning om försäljning af *- orts,l
bränvin m. m. enligt följande grunder:

l:o) När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet
till annan minuthandel med eller utskänkning af bränvin och andra
spirituösa drycker, än sådan som i stad eger rum på grund af burskap
eller särskilt privilegium och på landet kan tillkomma innehafvare
af gästgifveri, skall inom kommunen meddelas, åligger det Konungens
befallningshafvande, derest inom viss tid skriftlig ansökan derom
inkommer, undertecknad af minst en tjugondedel af alla i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigade personer, att förordna
om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda väckta
frågan.

2:o) I denna omröstning ega alla i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigade en röst hvar».

Punkterna 3, 4 och 5 äro oförändrade, sådana dessa lyda i herr
Eklunds motion.

Herr vice talmannen Östberg: Då denna fråga om lokalt veto

uppkom för några år sedan — jag tror det var ungefär tre år sedan
— föreföll mig denna tanke i det hela ganska anslående, men sedan
jag haft tillfälle att mer och mer sätta mig in i saken, har mitt intresse
för den svalnat, och jag har kommit till andra åsigter, så att jag nu
instämmer i utskottets hemställan. Det förefaller mig troligt, att det
har gått på samma sätt med åtskilliga andra af utskottets ledamöter.

Ty då de under föregående år hafva yttrat sig för att något större
inflytande borde gifvas åt kommunernas invånare, så att de i det hela
stält sig gynsamma mot en per capita-omröstning, hafva de icke i år
velat uttala sig lika klart för en sådan uppfattning som de föregående
åren. Då man önskar ett lokalt bränviusveto, är naturligtvis ändamålet
icke det, att man skall få eu ny slags folkomröstning, utan
ändamålet är ju det, att man skall inskränka bränvinsförsäljningen till
färre antal orter inom riket än de, på Indika den för närvarande bedrifves.
Men då är det klart, att man måste i främsta rummet göra
sig den frågan, om det verkligen är af nöden och af stor vigt att
införa en sådan inskränkning.

Ser man då på förhållandena på landsbygden, hafva der försäljningsställenas
antal inskränkts högst betydligt. Det sista året, för
hvilket uppgifter finnas, 1893 —1894, voro försäljningsställena på landsbygden
icke mer än 158. Deraf voro de privilegierade, hvilka icke
komme att beröras af det föreslagna stadgandet och hvilka för öfrigt

Andra Kammarens Prot. 1896. N:o 8. 4

N:0 8. 50

Lördagen den 22 Februari, f. m.

An9- införan- antagligen ganska snart af sig sjelfva komma att upphöra, 101. FöljtlltLfo
ifråga akt%en återstodo endast 57 rättigheter, upplåtna genom myndigheom
minuthan-*ern{x- Det ar dessutom att märka, att af dessa återstående 57 är det
del med eller icke så få, som få anses såsom utvärdshus till de större städerna och
utskänkning af som således icke i egentlig mening tillhöra landsbygden. Då nu förbranvm.
säljningen på landet blifvit så betydligt inskränkt som den är, kan
(Forts.) jag jcpe f)una; att det tinnes för landsbygden något slags behof att
åstadkomma en ny lagstiftning rörande bränvinsförsäljning. Jag skulle
verkligen icke tro, att någon kan anse det vara skäl att för att vinna
detta mål lemna tillfälle till den agitation, som i alla händelser kan
komma att uppstå, derest sådant inflytande på bränvinsförsäljningen,
som nu föreslagits, skulle komma att medgifvas i landtkommunerna.

Hvad åter beträffar städerna, synes det mig vara uppenbart, att,
då man icke vill åstadkomma totalt bränvinsförbud i riket, bränvinsförsäljningen
icke kan tagas bort i de större och medelstora städerna.
Och jag tror, att det är endast ett fåtal mindre städer, der det vore
lämpligt att taga bort bränvinsförsäljningen. Jag tror, att, så länge
man medgifver, att spirituosaförsäljningen är en laglig och tillåten
affär, det måste finnas tillgång till sådan inom olika delar af riket.
Och lika öuskligt jag anser det vara, att bränvinsförsäljningen upphör
på landsbygden, der man icke har tillfälle att utöfva tillbörlig kontroll,
lika naturligt synes det mig, att bränvinsförsäljning eger rum i flertalet
af rikets städer. Det är, synes mig, alldeles uppenbart, att om
man ville taga bort bränvinsförsäljningen i städerna, skulle man dermed
icke vinna något nämnvärdt i nykterhetens intresse. Bränvin
kan ju reqvireras från aflägsna orter, och man kan således icke utestänga
bränvinsförbrukningen. Om man i ett stadssamhälle tager bort
bränvinsförsäljningen, kommer under sådana förhållanden lönkrögeri
ovilkorligen att uppstå, och spirituösa kommer att förtäras i hemmen,
mer än annars skulle ske, hvilket, såsom många gånger påpekats, är
till lika stor skada som superiet på krogarne.

Det kan vara ganska intressant att uppdraga en jemförelse med
ett annat område, der det visat sig, att allt för restriktiva bestämmelser
medfört reaktion och motsatsen till hvad man väntat. Då för ett
par år sedan stämpeln på spelkort höjdes högst betydligt, fördubblades,
så att den sattes till 1 krona 50 öre för hvarje kortlek, väntade man
sig ''—'' jag vet ej, om man trodde, att det skulle komma att spelas
mindre, men åtminstone att staten skulle få större inkomst genom
kortstämpeln. Nå, förhållandena hafva nu gestaltat sig så, som herrarne
sett af ett betänkande från bevillningsutskottet, att, oaktadt fördubbling
åt stämpelbeloppet skedde, statens inkomst åt kortstämpeln
dock gått ned till ungefär 7» af det belopp, som tidigare derigenom
inflöt. Orsaken härtill är helt naturligt, att det spelats med ostämplade
kort, och att det insmugglats kort från utlandet. Nu finner man,
att fel är begånget. Man måste sänka stämpeln, och den kommer nu
antagligen att sänkas lägre, än den var före den omnämnda höjningen.

Lördagen den 22 .Februari, f. in.

51 N:0 8.

Och jag känner personer, som tidigare skulle ansett det vara en skam -Ang. införanatt
begagna sig af ostämplade kort, men som småningom dagtingat^e“^ s''
med sitt samvete, så att de numera icke finna det orätt, då lagen om minuthanenligt
deras mening är orimlig. Jag är öfvertygad, att man i afseende del med eller
på bränvinet kommer att resonera ungefär på samma sätt, som man iskänkning af
resonerat i afseende på begagnandet åt ostämplade kort. bränvin.

Det har gjorts anmärkning mot ett af utskottet fäldt yttrande, (Forts.)
nemligen det, att utskottet ansåge det vara otvifvelaktigt, att myndigheterna
inom ett samhälle skulle afstyrka beviljande af försäljningsrätt,
om en mera allmän önskan derom gjorde sig gällande, och man har
velat säga: huru skall man kunna gifva till känna en mera allmän önskan
inom samhället, såvidt man ej har utvägen att omrösta? Jo,
utskottet har nog tänkt sig, att det finnes tillfälle att uttrycka en allmän
önskan äfven på annat sätt. Yi ha pressen, och man har tillfälle
att genom mötesuttalanden och genom samtal man och man
emellan ganska väl gifva till känna sin mening, utan att man precis
behöfver få den utrönt genom en folkomröstning.

Jag fruktar för min del, att så restriktiva bestämmelser, som nu
äro föreslagna, skulle kunna draga med sig andra följder, som vi icke
tänkt och icke önska. Jag fruktar mycket, att, om man skulle vinna
framgång i dessa yrkanden, man ej skulle få vänta länge, förrän yrkande
skulle framställas om lokalt veto rörande försäljning af maltdrycker.
Jag tänker, att man skulle likaså begära ett lokalt veto i
fråga om begagnande af tobak. Ja, man skulle kanske komma derhän,
att man ville hafva lokalt veto i fråga om begagnande af kaffe. Ty
det vet man väl, att, om man begagnar sådant till öfverdrift, det kan
hafva skadliga verkningar lika val som de spirituösa dryckerna.

Jag tror, att genom ett sådant lokalt veto, som man nu önskar,
skulle i kommunerna frambringas rätt mycken agitation. Denna fråga
har redan visat sig i stånd att sätta sinnena mycket i rörelse.

Jag fruktar för den agitation, som skulle komma att uppstå för genomdrifvande
af bränvinsförbud, och jag kan icke neka till att jag också
fruktar något för att många skulle visa sig som nykterhetsvänner
för att genom de nya förhållandena söka tränga sig fram och vinna
inflytande i kommunerna och i det politiska lifvet. Jag tror således,
att man skulle genom bifall till dessa motioner rätt mycket bidraga
till att förvandla nykterhetspartierna till politiska partier. Hvarför
icke hellre låta hvarje sak röra sig inom sitt eget område? Sträfvandet
för nykterhetens befrämjande är ju en moralisk fråga. Låt den då
också befordras genom moraliska medel! Jag tror, att erfarenheten
visar, att detta sätt att gå till väga hittills varit lyckligt. Jag tror,
att det också skall blifva det för framtiden. Och jag tror derför, att
man icke behöfver vidtaga sådana åtgärder, som nu föreslås.

Jag anhåller på dessa skäl, att kammaren må gifva sitt bifall till
utskottets förslag.

N o 8. 52

Lördagen den 22 Februari, f. in.

Ang. inför an- Herr Bromée: Det har talats och skrifvits så mycket i nu fore<le
af s. k. Jo- liggande fråga, att i a er icke skall upptaga kammarens tid med att
om minuthan- s°ka finna nagra nya skal for den ena eller andra Josmngen deraf. Men
del med eller dä jag icke undertecknat någon motion och icke heller kan vara med
utskärning af om ett förslag, som går ganska långt i den rigtning, i hvilken här
är ifrågasatt att lagstifta, har jag ansett mig böra tillkännagifva att
jag ansluter mig till herr Ekmans motion såsom den mest moderata
i nämnda rigtning.

Jag skall derför be att få yrka afslag å utskottets hemställan i
andra punkten och bifall till herr Ekmans motion.

bränvin.

(Forts.)

Herr Styr land er: Jag har egentligen begärt ordet med anled ning

af ett par uttryck i bevillningsutskottets betänkande.

Bevillningsutskottet säger nemligen på sid. 13, sedan utskottet
förklarat, att förbudslagstiftning på sätt och vis redan finnes inom
landtkommunerna, att det icke torde »lida något tvifvel, att stadsfullmägtige
eller allmän rådstuga och magistraten skulle afstyrka beviljandet
af försäljningsrätt», »om en mera allmän önskan i sådan
rigtning skulle göra sig gällande inom samhället». Det har framstälts
fråga här af ett par talare, huru denna allmänna önskan skulle kunna
göra sig gällande, hvilken form skulle gifvas för dess framkomst.
Det har påpekats ett par sätt, nemligen tidningar och möten. Ja,
man skulle ju äfven kunna begagna sig af petitioner och dylika sätt
att gifva ett uttryck åt den allmänna önskan. Ty med denna allmänna
önskan menar naturligtvis utskottet, så vidt jag kan förstå,
en allmän önskan hos medborgare öfver hufvud taget inom en kommun
och således icke endast hos röstberättigade medlemmar af
kommunen.

Det har nog förekommit fall, då man försökt att gifva uttryck
åt en sådan önskan. Jag erinrar mig särskildt ett fall i min hemtrakt,
då 600 myndiga män och qvinnor sökte göra det, när fråga
var om inskränkning af bränvinshandeln i en kommun. Det tillgick
så, att de samlades på ett möte och undertecknade en petition, som
skickades till Konungens befallningshafvande. Konungens befallningshafvande
ansåg sig böra infordra utlåtande från styrelsen i det ifrågavarande
samhället, och i den förklaring, som denna styrelse afgaf,
förekom följande egendomliga uttryck: dessa 600 personer äro hufvudsakligast
drängar, pigor och gesäller. Der ser man, huru vid det
tillfället man betraktade den der allmänna önskan. Det var 600 af
kommunens myndiga män och qvinnor, som uttalade sig för inskränkning,
men styrelsen i samhället karakteriserade dem så, som jag nyss
nämnde. Rättvisligen måste jag erkänna, att Konungens befallningshafvande
hade klarare blick i saken och trots samhällets styrelses afstyrkan
beviljade inskränkningen. Men det gälde då en inskränkning.
Om fråga deremot varit, huruvida bränvinsförsäljning skulle få ega
rum eller ej inom kommunen, kan ifrågasättas, om länsstyrelsen skulle

Lördagen don 22 Februari, f. m.

53 ILO 8.

(Forts.)

hafva ansett sig kunna taga någon hänsyn till den önskan, som så- Ang. införan lunda

uttalades. faltvetöifråga

Bränvinsförsäljningsförorduingen talar, såvidt jag vet, ej om attom minutfian.
det skall upptagas i kommunalstämmoprotokollen t. ex. på landsbyg- del med eller
den, huru många personer, som röstat mot och för tillstyrkande åt uiskänkning af
bränvinsförsäljning inom kommunerna. Om den det gjorde, vore åt- bränvin.
minstone någon utväg öppen att fa till vederbörande, som skola bevilja
eller afslå rättigheten, framfördt uttryck af den allmänna önskan.

Det säges vidare litet längre ned: »Sättet för dess tillämpning
är åt så ingripande betydelse för kommunernas lugna och lifskraftiga
utveckling, att skäl icke förefinnes att afgöra hithörande frågor på
annat sätt än öfriga kommunala angelägenheter». Med detta sätt
menar väl utskottet antagligen det sätt, hvarpå bränvinshandeln är
ordnad i värt land, nemligen det s. k. bolagssystemet. Om vi
gifva akt på, mine herrar, huru den vinst tillkommer, som nu inflyter
genom bränvinsförsäljningen och bolagssystemet, så är det ju
dels kommunens egna medlemmar, som köpa bränvin, och dels de,
som bo utom kommunen, i närbelägna kommuner. Jag frågar: skulle
man icke få en lika lugn och lika lifskraftig utveckling inom samhället,
om de, som bo inom sjelfva kommunen, .skulle med en direkt skatt
betala det, som tillflyter kommunen genom bränvinsförsäljningen? Det
skulle ju dock i alla fall, då man frånräknar bränvinets saluvärde,
blifva en betydligt mindre utgift för dem; och om man anser, att den
ena kommunen är solidarisk med den andra, kan verkligen på mycket
goda skäl ifrågasättas, huruvida det kan vara förenligt med en kommuns
lugna och lifskraftiga utveckling, att en annan kommun bidrager
till dess inkomster.

Dessutom är en mycket vigtig omständighet den, att kommuner,
som hafva andel i bränvinsförsäljningsvinsten, förskaffa sig rätt betydliga
utgifter, som eljest möjligen icke skulle förekomma, om man
icke hade denna vinst att stödja sig på.

Om vi granska utskänkningsbolagens räkenskaper, skola vi finna,
att bränvinet naturligtvis är den största post, som i dem ingår och
som lemnar den största vinsten och inkomsten. Om man dertill vet,
att bränvinet hufvudsakligen användes af de s. k. lägre folkklasserna,
att det således är dessa, som göra det största inlägget i denna vinst,
just derför att de köpa bränvin, som gifver den största vinsten, vore
det då så origtigt, om dessa, som kanske icke hafva rösträtt inom
kommunen, men bidraga med denna indirekta skatt till kommunens
utgifter, vore det, säger jag, orätt, att de tillerkändes någon bestämmelserätt
i detta afseende? Såsom förhållandet nu är, är det de fyrktalsstarke,
som bestämma, om försäljning skall finnas eller icke, då
deremot de, som mest bidraga till dessa bränvinsmedels uppkommande,
icke hafva någonting att säga eller åtminstone betydligt litet att säga
i denna fråga. Jag anser, att äfven ur den synpunkten det skulle

N: 8.

54

Lördagen den 22 Februari, f. in.

Ang. införan- vara fullkomligt riktigt att bifalla den motion, som framstälts af herr

kalt veto i fr å°ä °‘ Eklund om

minuthan- -lag skall i största korthet be att få säga några ord med anleddel
med eller ning af den talare, som sade, att det vore orimligt, att qvinnor skulle
utskärning af få vara med i denna omröstning. Om han vore med om en utsträckbranvin.
ning j detta afseende, att således flera borde ha afgöranderätt i denna

(Forts.) fråga, så tycker jag det vara alldeles gifvet, att han borde vara med

om att qvinnorna skulle fa deltaga i omröstningen. Ty hvem har
väl mesta skadan af rusdryckerna, mine herrar, om icke qvinnan,
familjen och de små barnen? För dessa är onekligen qvinnan eller
borde vara en målsman, och såsom sådan målsman borde hon få deltaga
i en omröstning sådan som denna.

Jag ber att på de skäl, som förut anförts och jag nu ytterligare
framhållit, få yrka bifall till herr Eklunds motion.

Herr Hedin: En ärad talare på skånebänken har berättat nå gra

af sina politiska lefnadsminnen och dervid äfven anfört, att han
skulle upplefvat den märkvärdigheten, det Första Kammaren hade för
sin del beslutit förbud mot utskänkning af spritdrycker på sön- och
helgdagar. Jag tror, att den ärade talarens hågkomster tåla vid att
något berigtigas i detta fall. Den skrifvelse, han talade om — och
den enda, han rimligtvis kan ha åsyftat, är väl den, som Riksdagen
aflat till Konungen den 10 maj 1884 — innefattade följande förslag
till förändrad lydelse af 28 § i då gällande bränvinsförsäljningsförordning:
»Under sön- och helgdagar vare i allmänhet all utskänkning af
bränvin förbjuden; egande dock vederbörande myndighet, då särskilda
omständigheter föranleda, medgifva utskänkning någon viss tid på dagen;
dock skall utskänkningsställe under gudstjenst alltid vara tillstängdt.
» Dermed förhöll det sig således så, att det angafs en allmän
regel, hvartill dock fogades ett undantag, i anledning af hvilket,
så vidt jag erinrar mig rätt, dåvarande herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet mycket rigtigt kunde anmärka i motiveringen till
en kong], proposition vid nästföljande riksdag, att det vore allt för
mycket fara värdt, att det, som var anförd t som undantag, kunde blifva
regel, och ingen misstog sig heller vid den tidpunkten på att det, som
var uttaladt såsom regel, skulle gälla de simpla, och undantagen endast
afse de finare krogarne.

Den samme ärade talaren har gjort mig mycket ledsen och bedröfvad,
då han helt kort och utan motivering — anseende således
saken vara sjelfklar — bedömde herr Eklunds och min med fleres
motion såsom »orimlig». Det få vi undertecknare väl foga oss någorlunda
i, men nog är det hårdt för Kongl. Maj:t i Norge att hafva
fått det omdömet — Kongl. Maj:t i Norge, som bekräftat en af Stortinget
beslutad lag af ungefär samma innehåll. Jag vet nu icke, om
detta omdöme kommer till hans kännedom och hvilket afseende han
kan komma att fästa dervid, men nog är det strängt mot en man så -

Lördagen den 22 Februari, f. m.

55 No 8.

clan som Gladstone, mot en man sådan som
hvilka begge förfäktat alldeles samma tankar i
öfrigt vilja hemställa till den ärade talaren, om
omdömet »orimligt» borde hafva besparats oss, då han sjelf, så vidt tf,,/ med eller
jag hörde rätt, yrkade bifall till den af herr Ekman m. fl. underteck- utskärning af
Dåde motion. Jag skall härom yttra mig helt kort, men måste be, att bränvin.
kammarens ledamöter behagade observera, hvad innehållet är i denna (Forts.)
motions förslag till ändring af § 8 i gällande bränvinsförsäljningsförordning.
§ 8. 2) skulle derigenom erhålla följande förändrade lydelse:

För hvarje år skall inom samma tid, sedan de i kommunala angelägenheter
röstberättigade såväl i Stockholm som öfriga städer, utan
hinder af hvad för öfrigt är stadgadt angående dessa städers kommunalförvaltning
i allmänhet, på allmän rådstuga hörde blifvit, dervid en
röst tillkommer hvarje röstande, magistraten till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afgifva utlåtande, huruvida» — jag måste nu gå tillbaka
i betänkandet och fortsätta med der anförda, nu gällande paragrafens
lydelse — huruvida »derjemte rättighet att då idka minuthandel
med eller utskänkning af bränvin må andra personer för högst
tre år tilldelas och, i sådant fall, föreslå försäljningsställenas antal äfvensom
i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe finnas må,
i fall föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende anses nödig.» Nu
förefaller det mig — utan att begagna ett så förfärligt starkt ord,
som han tyckte vara lämpligt använda om oss — som om detta herr
Ekmans förslag till lydelse af 8 §. 2) i gällande bränvinsförsäljningsförordning
sjelft icke skulle vara rätt praktiskt tillämpligt. Om vi
tänka oss förhållandena här i Stockholm, så skulle efter detta förslag
afgifvas ett utlåtande, som ovilkorligen förutsatte diskussion — ty
det gälde icke blott frågan, om bränvinsförsäljning skulle ega rum
eller icke ega rum, utan äfven den frågan, huru många utskänkningsrättigheter
skulle upplåtas — och detta skulle då behandlas på allmän
rådstuga. Det är alldeles tydligt, att denna icke kunde i detta
fall fungera på samma sätt, som den gör det vid stadsfullmägtigval,
med indelning i röstkretsar och med olika vallokaler; ty huru under
sådana omständigheter ett uttalande i förevarande fråga skulle kunna
komma till stånd, det är för mig svårt att inse. Det skulle derför
här i Stockholm bli en allmän rådstuga med, efter nuvarande folkmängdsförhållanden,
ett antal röstberättigade af ett qvarts tusental personer.
Någon sådan anmärkning kan icke —- det är absolut visst
— göras mot det förslag, som af herr Eklund framstälts.

En talare har här gjort om ett briljant tal, som vi hörde från
stockholmsbänken för 2 år sedan, och har lyckats att i alla delar försämra
detsamma. Jag skulle icke uppehålla mig dervid, om icke deri
förekommit ett uttalande om att med en sådan lagstiftning, som vi
nu föreslagit och som redan gäller i Norge, på många ställen i Amerika
och som föreslagits utaf åtskilliga af Englands utmärktaste statsmän,
man skulle bereda eu ursäkt för lagbrott.

Sir William Harcourt, Ang. injöran frågan.

Jag skulle för fe “/ s- j0''
• i i , i kålt veto i fr aq a

icke moihgen det der •

N:0 8. 56

Lördagen den 22 Februari, f. m.

bränvin.
(Forts.)

Ang. införan En ledamot af bevillningsutskottet har sagt, att man der icke
taltveto ifrå°a ^unn^ nag°t behof af att låta denna fråga behandlas af ett sammanom
minuthan-sa^ utskott. Men det är alldeles icke fråga om hvad den ärade ledadel
med eller moten af bevillningsutskottet eller hvad utskottets öfriga ledamöter
utskänhning af finna behof af, utan derom att man skall lyda grundlagen, och detta
ärende är af den natur, att det påkallar sammansatt utskotts behandling.
Detta är också alldeles tydligt medgifvet, om ock omedvetet,
af bevillningsutskottet, då det på sid. 13 i betänkandet såsom argument
mot herr Eklunds med fleres motion anför, att förslaget skulle
»innebära en allt för stor afvikelse från nu gällande grundsatser för
kommunala ärendens afgörande» — således en afvikelse från nu gällande
kommunallagar och deri nedlagda grundsatser, hvilket måste af
bevillningsutskottet medgifvas vara ett ärende, som icke hör uteslutande
under bevillningsutskottet.

Då jag anser, att ärendet icke fått behörig och formenlig behandling
af utskott, och detta på de grunder, som finnas uti en vid
betänkandet fogad reservation, får jag anhålla om återremiss.

Herr J. Anderson i Tenhult: Det är så mycket sagdt i denna

fråga, att man nu kunde anse det vara alldeles tillräckligt, men jag
skall dock be att få säga några få ord.

Då herr Eklunds motion närmast utgår från den af mig för två
år sedan väckta motionen, så skall jag be att få förena mig med dem,
som yrkat afslag på utskottets betänkande och bifall till herr Eklunds
motion.

Herr Sjöberg: Då jag vid 1893 års riksdag undertecknade den
motion, som framlades af herr Anderson i Tenhult, rörande veto i
bränvin sfrågan, så är det ju gifvet, att jag skulle önska framgång helst
åt den motion, som går längst i detta hänseende, nemligen herr Eklunds.
Men då jag trott, att denna motion icke torde ha så stora
utsigter att vinna Riksdagens bifall, så har jag i stället undertecknat
den motion, som framburits af herr Ekman; och jag skall derför på
de skäl, som i motionen anförts, och de skäl, som derefter af herr
Ekman framhållits, be att få yrka bifall till dennes motion.

Herr friherre Barnekow: Jag beklagar, att jag haft för kort tid
på mig. Jag har sökt i protokollen få reda på hvilket år det tilldrog
sig, som jag i mitt förra yttrande omnämnde, men ej hunnit; så mycket
vill jag emellertid säga, att jag knappast tror, att det var det som
herr Hedin läste upp, ty det jag talade om var, om jag ej missmin»ner
mig, en reservation af mig, som innehöll, att all utskänkning af
bränvin skulle på sön- och helgdagar vara förbjuden eller ock medgifvas
endast åt spisande gäster. Detta blef bifallet af både Första och Andra
Kammaren.

Vidare yttrade den ärade talaren, att jag sagt, att det vore orim -

57 N:o 8.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

ligt att framställa ett sådant yrkande som i herr Eklunds motion. Ja, -f™9-lian tycktes anse, att jag begagnade alltför starka uttryck. Ja, mine kålt vetöi fråga
herrar, jag har icke varit länge i denna kammare, men starkare uttryck, om minuthanän
den talaren begagnat sig af, har jag under de 21 riksdagar, jag det med eller
bevistat, aldrig hört. Jag sade, att förslaget, enligt mitt förmenande,af
vore orimligt, och detta uttryck vill jag förklara så, att jag nemligen
ansåg, att denna motion vore så beskaffad, att den icke kunde vinna ( 0 s'')
några sympatier inom landet, och om man vill befordra nykterheten,
så är det väl icke skäl att framställa sådana förslag, som icke gerna
kunna hafva utsigt till att blifva antagna. Jag framhöll, att jag trodde,
att man tjenade nykterhetssaken bättre, om man begärde något mindre,
icke ville hafva allt på en gång, utan tog det i smärre portioner.

Det var detta, jag afsåg med ordet »orimlig».

Vidare talade den ärade talaren om det orimliga deruti, att enligt
herr Ekmans motion utlåtande äfven i Stockholm skulle gifvas af
allmän rådstuga, och menade, att det skulle blifva omöjligt att finna
tillräckliga lokaler för så många menniskor. Ja, jag insåg också detta
och hade derför ett annat förslag att komma med. Jag får emellertid
erkänna, att det finnes svårigheter, särskildt för Stockholm. Ja, mine
herrar, vi stöta så ofta på Stockholms stads intresse, när vi stifta lag
i detta syfte, och jag skall för min del nog hafva Stockholm i minnet.

Skiluaden mellan herr Hedins uppfattning och min består kanske
hufvudsakligen deruti, att när jag tänkte mig detta förslag, så ansåg
jag, att den, som skulle framgå till urnorna för att rösta, äfven borde
hafva någon rättighet att diskutera frågan. Herr Hedin deremot tyckes
fästa mindre afseende vid rättigheten att få yttra sig än vid att få
många menniskor fram till valurnorna.

Herr talman, för närvarande har jag icke något annat yrkande
att göra än om bifall till herr Ekmans motion, till hvilken jag redan
förut yrkat bifall.

Herr Petri: Det kan icke förnekas, att nykterhetsverksamheten

på de senare åren gått mycket framåt, och det hufvudsakligast genom
arbete, som de s. k. nykterhetsvänuerna på öfvertygelsens väg utfört,
och kanske äfven till någon del med tillhjelp af de lagbestämmelser,
som tid efter annan blifvit stiftade. Hvar och en och jag allra
mest önskar, att detta förhållande måtte fortfara, men derför bör man
också tillse, att icke arbetet utsträckes på en väg, som möjligen kan
förorsaka någonting helt annat, än hvad nykterhetsvännerna tänkt sig.

Om någon af herrar Ekmans och Eklunds nu föreliggande motioner
skulle vinna Riksdagens bifall och blifva lag, sä är jag alldeles
öfvertygad, att i alla samhällen ett dylikt veto .skulle åstadkommas.

Det vore nemligen icke svårt att genom den på känslorna anslående
agitation, som då skulle ega rum, till voteringsurnorna få fram en
pluralitet, som yttrade sig mot all spirituosaförsäljning inom kommunen.

Andra Kammarens Prot. 1896. N:o 8.

5

N:0 8. 58

Lördagen den 22 Februari, f. m.

bränvin.

(Forts.)

Ang. införan- Hade man då verkligen vunnit något, om ett sådant beslut skulle
kaltvetoifråga^^va Jag tror det icke. I likhet med herr vice talmannen

om minuthan ar JaS nästan öfvertygad, att det skulle verka motsatsen. Det är ju
del med etter alldeles otänkbart, att man genom ett sådant beslut skulle förtaga
utskänkning o/lusten att njuta spirituösa hos de samhällets invånare, som äro vana
dervid, och de måste då skaffa sig sådan från annat håll. Derigenom
komme förråden i hemmen att blifva så mycket större, och det blefve
lättare tillfälle att tillfredsställa spritbegäret, än om man utomhus
skulle skaffa sig spirituösa.

Jag känner ett par samhällen, der det lyckats nykterhetsvännerna
att helt och hållet förhindra all rättighet till utskänkning. Men, mine
herrar, nykterhetstillståndet är visst icke bättre derför. Man ser der
oupphörliga åtal för lönkrögeri. Man hör oupphörligen der talas om
uppträden och oordningar, och för den, som vill hafva spirituösa, finnes
sådan utan svårighet att få.

Från denna synpunkt anser jag, som jag nyss nämnde, att en
sådan lag, som den motionärerna föreslagit, icke skulle vara till nytta,
utan tvärt om till skada.

Jag vill icke alls vidröra de ekonomiska olägenheter, som genom
en sådan lag skulle träffa åtskilliga samhällen; dertill kommer nog
längre fram under riksdagens lopp att blifva tillfälle. Men ur ren
nykterhetssynpunkt ber jag att få yrka afslag å motionerna och bifall
till utskottets hemställan.

Herr Broström: Som jag är en af dem, som undertecknat herr
Eklunds motion, tillåter jag mig nu att yrka bifall till den af herr
Lundström vid betänkandet fogade reservationen.

Hvad beträffar påståendet, att det skulle vara så orimligt att göra
ett sådant yrkande och få en sådan lag till stånd, vill jag säga, att
det synes mig icke vara så farligt, då, såsom vi alla veta, en lag, närmast
liknande den här föreslagna, blifvit införd i Norge och der med
fördel tillämpats.

Det finnes för öfrigt många förslag, som anses orimliga, ehuru
de icke äro det. Herr friherre Barnekow refererade en Riksdagens
skrifvelse, hvari det stadgades förbud mot all utskänkning på sön- och
helgdagar, och meddelade äfven, att de myndigheter, som deröfver afgåfvo
sina utlåtanden, ansågo en dylik lagstiftning orimlig och omöjlig
att tillämpa. Jag kan emellertid berätta för herrarne, att i den stad,
der jag har mitt hem, det finnes en sådan lag, som förbjuder all utskänkning
af spirituösa såväl å de vanliga krogarne som ä de finare
krogarne under sön- och helgdagar, och denna förordning har till allmän
belåtenhet varit tillämpad sedan mer än 20 år tillbaka. Saken
kan således alldeles icke kallas orimlig.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till herr Eklunds motion.

Herr Jonsson i Hof: Då första kammaren redan beslutat i öfver -

59 N:0 8.

Lördagen den 22 Februari, f. m.

ensstämmelse med utskottets förslag, så är det ju gifvet, att, hvilket Ang. lnf°ra™-beslut denna kammare än fattar, det icke föranleder till något prak- kaltveto ifråga
tiskt resultat för frågans fösning, utan beslutet kan endast anses som om minuthanen
opinionsyttring och ett uttalande af huru kammaren i framtiden del med eller
ämnar ställa sig till denna fråga. . *

Ur denna synpunkt anser jag det lämpligt att gifva till känna
min åsigt i frågan, och denna är, att det kan vara nyttigt att i jemnbredd
med den privata nykterhetsverksamheten äfven i lagstiftningsväg
någonting göres, så att man i detta syfte tager ett säkert och försigtigt
steg, som icke kan föranleda några vador eller allt för störa,
tvära omkastningar.

Ur denna synpunkt är det af herr Bruhn framstälda yrkandet
det som mest tilltalar mig, såsom både väl afvägdt och icke behäftadt
med några formella brister.

Jag har blott velat uttala detta, att enligt min mening herr Bruhns
förslag är förtjent att understödjas af kammaren.

Herr Fredholm från Stockholm: Herr Wavrinsky har förebrått
mig, att mitt citat från förbudskongressens förhandlingar icke var fullt
exakt. Hå det var han, som fälde det citerade yttrandet, så är jag
naturligtvis lika villig som pligtig att skänka honom vitsord i den
saken. Men om jag gjort mig skyldig till något fel, så må det lända
mig till ursäkt, att jag hemtat det klandrade citatet ur tidningen
»Svenska Morgonbladet».

Öfverläggningen var slutad. Derunder hade beträffande utskottets
hemställan i punkten 2 yrkats: l:o bifall till utskottets nämnda
hemställan; 2:o afslag derå och bifall i stället till herr Ekmans m. fl.
motion; och 3:o ärendets återförvisande till utskottet. Herr talmannen
gaf propositioner å hvart och ett af dessa yrkanden i nu nämnd
ordning och fann den förstnämnda propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad. Votering begärdes. I följd häraf upptog herr
talmannen, för bestämmande af kontrapropositionen, å nyo de återstående
yrkandena, af hvillca det, som afsag bifall till motionen, nu förklarades
hafva flertalets röster för sig. Men jemväl i fråga om kontrapropositionen
äskades votering, hvarför nu först uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande voteringsproposition:

Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående punkten
2 i bevillningsutskottets förevarande betänkande n:o 1 antager yrkandet
om afslag å utskottets hemställan samt bifall till den af herr
Ekman m. fl. i ämnet väckta motion, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

N:0 8. 60

Lördagen den 22 Februari, f. m.

Any inftjran- . Vinner Nej, hav kammaren till kontraproposition i nämnda votera
It veto ifrågarin& aDtag!t yrkandet om återremiss af nämnda punkt till bevillningsom
rninuthan- utskottet.
del med eller

”iskänkning af I denna votering röstade 134 ledamöter ja och 57 nej; och erhöll
ramm. alltså propositionen för hufvudvoteringen följande lydelse:

Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i punkt 2
af förevarande utlåtande n:o 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets hemställan
bifallit den af herr Ekman m. fl, i ämnet väckta motion.

Denna senare votering utföll med 131 ja mot 61 nej; varande
sålunda utskottets ifrågavarande hemställan af kammaren bifallen.

Beträffande derefter punkten 3 hade yrkats: l:o bifall till utskottets
hemställan; 2:o afslag derå och bifall till herr Eklunds m. fl.
motion i ämnet; 3:o bifall till det af herr Bruhn under öfverläggningen
framstälda förslag; och 4:o återremiss. Herr talmannen gaf propositioner
i enlighet med dessa yrkanden och fann den förstnämnda
propositionen vara besvarad med öfvervägande ja; men som votering
begärdes, blef, sedan till kontraproposition antagits bifall till motionen,
nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstningspropositiou: Den,

som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i punkt 3 af
förevarande utlåtande n:o 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets hemställan
bifallit den af herr Eklund m. fl. i ämnet väckta motion.

Omröstningen visade 121 ja mot 58 nej; varande alltså utskottets
hemställan jemväl i denna del af kammaren bifallen.

Lördagen den 22 Februari, f in.

61 N o 8.

Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare före- ring. anförandragningen
af föreliggande betänkande till kl. 7 e. m., till hvilken tid t allveto ifråga
kammarens ledamöter medelst utfärdadt anslag kallats att åter sam- om minuthan -

manträda.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3,58 e. m.

In fidem

del med eller
utskänkning af
bränvin.
(Forts.)

E. Nålborst Böös.

Andra Kammarens Prot. 1896. N:o 8.

G